| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RESA re3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (OPetri Tb. 6 (1524) osv.) ((†) -er SthmSkotteb. 3: 194 (1521), Polhem Bet. 1: 8 (1721)).
I. om avfärd l. färd l. härfärd o. d.
1) om handlingen att anträda en färd l. att bege sig bort från ngt l. ngn; avfärd, avresa; numera bl. med anslutning till 2; förr äv. i uttr. stå på resa (jfr 2 a α), vara resfärdig, stå i begrepp att resa. (Sv.) Reesa (lat.) Profectio, abitio, abitus. Helsingius Bb 8 a (1587). RP 8: 234 (1640: står .. på resa). Jag tror wäll himlen lärer det förbund som han oss emellan sielfwer satt hafwer medelst denna din afresa kullkasta. Hwij will iag då din resa förhindra? AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 121; jfr 2. Då nu Linné stod på resa till Holland, grep honom farhågan att (osv.). Ahnfelt LinnéLefn. 15 (1877).
2) om handlingen att färdas: färd (se d. o. 1); vanl. om (ofta längre) färd i åkdon l. på järnväg l. med fartyg l. flyg, äv. till häst o. d. (stundom äv. om fotvandring) till ngt visst mål (o. tillbaka igen till utgångspunkten) l. ngn viss väg l. rutt o. d.; stundom: tur l. ”tripp” o. d.; äv. med inbegrepp av en tids bortovaro på främmande ort (l. av utförande av uppdrag o. d. under färden l. på dess bestämmelseort). Vara (stadd) på (förr äv. i) resa, på resor. På l. under (förr äv. i) resan (till Paris). En resa på (förr äv. av) några månader. Dit är det endast två timmars l. två mils resa. Göra, företa(ga), äv. genomföra, i sht förr äv. förrätta en resa (till, i sht förr äv. åt Island); förr äv. draga en resa till (en plats), se DRAGA, v. I 3 c α. Bege sig (ut) på l. anträda en längre resa. Önska ngn lycka på resan, förr äv. önska ngns lyckliga resa. Lycklig resa! Komma hem l. tillbaka från (förr äv. av) en resa; jfr AV I 1 c β. Enkel resa. Resa tur och retur. Den som gör en resa, han har något att berätta [efter t. wenn jemand eine reise tut, so kann er was erzählen (M. Claudius)]. SthmSkotteb. 3: 267 (1525). Huru long kan tijn resa warda, och när kant tu komma igen? Neh. 2: 6 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). At tu (Gud) alle vägfarande Män som j theres rätte reese stadde äre, werdiges til hielp komme och befordre. Carl IX Cat. Dd 3 b (1604). Lyka på ressan! Ekeblad Bref 1: 206 (1652; rättat efter hskr.). Emedan Isländaren Jonas Rugman sin Reesa åth Issland wäl hafwer förrättat. Schück VittA 1: 207 (i handl. fr. 1666). (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 110 (1775; om israeliternas ökenvandring). (Hon) Ber för vår Kung andäktigt och fromt, och önskar hans lyckliga resa. Bellman (BellmS) 2: 161 (1775, 1791). I spel och på resor lär man att känna sitt folk. Nordforss (1805). En resa af några månader til någon utländsk Brunn. Beskow (1827) i 3SAH XL. 2: 119; jfr AV I 19 a β slutet. Siri var förtjust att få .. göra resan till häst. Bremer Dal. 157 (1845). Anslag .. till fria resor för barn. BtRiksdP 1951, 6: nr 84, s. 1; jfr FRI 30 a. — jfr AFFÄRS-, AGITATIONS-, AN-, ANDAKTS-, AV-, BAD-, BAK-, BI-, BOCKNINGS-, BORT-, BRÖLLOPS-, BÅT-, CENSORS-, DAG-, DAGS-, DIT-, DUBBEL-, DÄDAN-, FISKE-, FLYTT-, FORSKNINGS-, FOT-, FRAM-, FRÅN-, FÄRD-, FÖRBI-, FÖRELÄSNINGS-, FÖRRÄTTNINGS-, GEMENSAMHETS-, GENOM-, HANDELS-, HEM-, HERDE-, HERREDAGS-, HIT-, HUSFÖRHÖRS-, HÄDAN-, HÄN-, HÄX-, HÖST-, IGEN-, IL-, IN-, INKOGNITO-, INRIKES-, INSPEKTIONS-, JAKT-, JÄRNVÄGS-, KLASS-, KONST-, KRING-, KROK-, KURIR-, KVARN-, KYRK-, LAND-, LANT-, LUFT-, LUST-, LÅNG-, LÅNGVÄGA-, MARKNADS-, MISSIONS-, MÖNSTRINGS-, MÖTES-, NATT-, NED-, NÄSTGÅRDS-, NÖJES-, OKÄNDS-, OM-, OMNIBUS-, PERMITTENT-, PILGRIMS-, POLAR-, POST-, POSTVAGNS-, PREDIKO-, PROPAGANDA-, PROV-, PROVIANTERINGS-, RIKS-, RIKSDAGS-, ROM-, ROMAR-, RUND-, RYCK-, RYGG-, SABBATS-, SEGEL-, SEMESTER-, SIDO-, SJÖ-, SKJUTS-, SKOL-, SKRIFT-, SKUTT-, SNABB-, SOCKENBUDS-, SOMMAR-, SPATSER-, SPORT-, STUDIE-, SÄLLSKAPS-, TILLBAKA-, TINGS-, TJÄNSTE-, TURIST-, TÅG-, UPP-, UPPBÖRDS-, UT-, UTLANDS-, UTOMLANDS-, UTRIKES-, VALLFÄRDS-, VANDRINGS-, VINTER-, VISITATIONS-, ÅNGBÅTS-, ÅTER-, ÄMBETS-, ÖKEN-, ÖVER-RESA m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) (†) stå på resan till (en plats), befinna sig på resa l. vara på väg till (en plats); ligga på sin resa, befinna sig ute på (handels)resa (jfr b); på halvgjord resa, då resan icke var mer än halvgjord, då bl. halva resan medhunnits. Sa[m]ma skepar[e] lågh på sine r[e]sse och wille färdas. 2SthmTb. 1: 268 (1547). Det var skada, at han på halfgjord resa sjuknade. Loefling Resa 51 (1752). Hertiginnan af Parma .. står på resan till Rom och Neapel och uppehåller sig några dagar i Pisa. MoB 5: 39 (c. 1800).
β) (numera i sht i vitter stil) i sådana uttr. som ställa resan (äv. sin resa) till, förr äv. på (en plats), förr äv. taga resan l. sin resa till l. på (en plats) l. tillbaka l. den l. den vägen, ställa färden l. kosan till (en plats) osv. resp. vid resa ta den l. den vägen. Ställa resan till främmande länder. Därför vill jag taga min resa på Narffven. AOxenstierna 2: 563 (1623). Jagh .. vill .. sädan igenom Finlandh min reesa tillbaka taga. OxBr. 10: 378 (1639). När han (dvs. skepparen) haar Reesan ställt på Ceylons Öö och China. Spegel GW 71 (1685); jfr b. (Från Karlskrona) stäldes resan til Landscrona och Helsingborg. Nordberg C12 1: 55 (1740). Vi fingo .. öfverlägga antingen vi skulle taga resan landvägen eller sjövägen från Norrköping. VLBibl. Brev 1/7 1836.
γ) (i Finl., vard.) i uttr. första resans gosse l. pojke, yngling som är ute på sin första resa (ss. sjöman); vanl. (i sht i nekande sats) allmännare: nybörjare, gröngöling; jfr b, c. De hade fem första resans pojkar, när de gingo ut. Hornborg Fort. 33 (1910). Jag ä’ ingen första resans pojke. Hembygden(Hfors) 1912, s. 47. Han är .. en av de största opiumsmugglarna i The Far East. Får vi tag i honom så får han minst fem år, för han är ingen första resans gosse. Mörne Elef. 145 (1931); jfr II 4. jfr: Ja, inte ä jag förstresans pojke, sade Gabril .., men aldrig förr har jag sett en orkan komma så hastigt upp. Bengts Vargt. 155 (1924).
b) om ett fartygs (l. en flottas l. ett flygplans o. d.) färd från en avgångsort till en bestämmelseort; ofta om fartygs (osv.) färd omfattande såväl bort- som hemresa; stundom liktydigt med: resrutt; jfr a α, c, 3. 2SthmTb. 8: 11 (1589). General Ammiralen Gref Wachtmeister har commenderat transportflottan .. och giordt een lyckelig reesa, emedan de icke mehr änn 4 dagar drögt på wägen. KKD 5: 301 (1712). Desse Siö-Passen skola ei vara giällande för mer än en resa, til räknandes ifrån den tiden Skeppet har anlagt och begynt at lasta, .. in til dess Skepparen och Skeppet åter til Sverige hemkommit. PH 2: 805 (1730). Uti .. (försäkringsbrevets) öpna rum införes .. (bl. a.) in- och ut-lastningsorterne, samt Skeppets hela resa. Därs. 5: 2968 (1750). (Man) måste .. skilja mellan verklig resa och försäkrad resa, med hvilken senare förstås den färd fartyget enligt aftalet bort göra från den ort, där försäkringsgifvarens fara börjar, till den ort, där den slutar. En verklig resa kan omfatta flera försäkrade resor. Lang FinlSjör. 2: 184 (1910). Heckscher SvEkonH 1: 43 (1935). (†): Under resa stadde Fartyg. SPF 1823, s. 229. — jfr BARLAST-, BODMERI-, FRAM-, JUNGFRU-, LEVERANS-, POST-, PROV-, SEGEL-, UT-, ÅTER-RESA m. fl. — särsk. (†) i uttr. med behållen resa (jfr a ε, 3 b), efter lyckligt överstånden resa, lyckligt o. väl; jfr BEHÅLLEN 4 slutet. När Gudh .. wärdis .. Kong:e M:ttz skipzflåthe medh lycke och beholden reese tillstädes komme lathe. HH 13: 144 (1564). RP 8: 102 (1640).
c) närmande sig II 1, om färd o. d. med särskild tanke på hur många gånger l. vid vilket tillfälle i ordningen den äger rum, ofta liktydigt med: tur; äv. (övergående i II 1) liktydigt med: omgång l. repris; i sht förr särsk. i sådana uttr. som i täta resor, i tätt återkommande turer, med korta mellanrum, förr äv. i så l. så många resor (jfr II 1 a β α’), i så l. så många omgångar l. repriser. Jt[em] hau[er] jag fat (dvs. givit) wt m[ed] the danske bat[er] oc m[ed] the haapar j tre res[er] m[ed] wort folch efft[e]r wedt oc gräs V t[unn]or öl. SthmSkotteb. 3: 194 (1521). Lauritz tulschriffuer klager ath han .. mycken klander hafft haffuer, then förre reeson .. (skepparen) war här. TbLödöse 53 (1587). Sedan .. (flottan) en resa således til sjös warit. HC11H 11: 120 (1697). Man Troppar af och til i täta resor skådat, / Som gått at pröfva Bält. Gyllenborg Bält 45 (1785). Ena resan samlade han hellinnelump och drog då sin .. kärra … Andra resan kom Johan knekande med sina handelslådor i säck över axeln. Suneson GGrund 102 (1926). Beijer BritaGrossh. 8 (1940).
d) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr e, f); särsk. dels om djurs utflykt l. flygtur (t. ex. för insamling av förråd) l. om fågels flyttning o. d., dels (numera bl. mera tillf.) om himlakropps l. föremåls o. d. rörelse l. förflyttning en viss väg l. bana; stundom äv. (i vitter stil) i fråga om solens dagliga skenbara rörelse på himlavalvet. Columbus Ordesk. 21 (1678). Mars, hwilken hafwer en större Krisz eller wägh at löpa än Solen (eller Jorden) och kan dhen Resan intet förrätta under 2 Åhr. RelCur. 20 (1682). När sin resa Solen sluter, / .. Jag slätt ingen hvilo niuter. Frese AndelD 55 (1726). (Flickan) lägger bort skeden, som just var stadd på resan till munnen. Bremer Pres. 46 (1834). Biens resor för att samla förråd sträcka sig stundom en mil. Dahm Biet 58 (1878). — jfr APRIL-, FLYTT-RESA. — särsk.
α) i fråga om vissa lekar l. spel; särsk. för att beteckna förflyttning av brickor l. spelmark(er) o. d. en viss avsedd väg l. bana på ett spel; särsk. i benämningar på vissa (i sht i ä. tid förekommande) tärningsspel. Düben Talism. 6: 45 (1818). Resan från Nyköping. HbiblSällsk. 2: 668 (1839; om tärningsspel med numrerade rutor av vilka nr 1 bär namnet Nyköping). Resan till Djurgården. Detta spel är upfunnet af en källarmästare, Svanberg, vid tillfälle, då några vänner skulle göra en resa till Djurgården, och fråga uppstod, hvilkendera som skulle bestå .. kostnaden. Därs. 703 (om spel med tärning vari den vinner som först får upp tärningens alla olika nummer). Resan till hufvudstaden. Hubendick FlickLek. 74 (1879; om pantlek vari de olika deltagarna föreställas bege sig till huvudstaden på olika sätt, t. ex. gående, hoppande på ett ben o. d., o. där det i ett visst moment gäller att hastigt sätta sig på ett antal stolar, varvid en av deltagarna blir utan plats o. får lämna pant).
β) i allmännare bildl. anv., om ngt (t. ex. liv, företag, värksamhet, utveckling) som föreställes l. tänkes under formen av en resa; särsk. om jordelivet; jfr γ. Resan genom livet. Columbus BiblW P 4 b (1679). Jag .. har ansedt dygden som .. en den behagligaste följeslagerska, som gör resan genom Verlden för oss lättare. Ågren Gell. 8 (1757). Vad är ärans prål? / .. Resekost, som icke räcker / Fram till resans mål. Ps. 1819, 210: 7. Afrika .. uppträdde (först) på hyfsningens vädjobana och började vårt slägtes resa genom häfderna i den gråa, dimhöljda forntiden. Callerholm Stowe 4 (1852). Underbara voro för oss båda (som berättade för varandra om vårt förflutna liv) dessa resor i ett främmande, okänt människoliv. Wägner NattS 87 (1926). Resans slut. Wendbladh Sherriff (1929; titel på drama; eng. orig.: Journey’s end). Alltid när resan är slut (dvs. då illusionerna brustit l. dyl.) eller någon trampat sönder ens idé .. så finnes repstumpen där. Martinson Kvinn. 101 (1933). särsk.
α’) i uttr. resa utför, om nedgång (se d. o. 6) l. (fortgående) försämring l. förfall l. sjunkande i värde o. d. I Paris ledde kunskapen om .. (vissa spekulationer) till en stark resa utför af (de turkiska o. sydafrikanska värdepapperen). SD(L) 1895, nr 310, s. 14. Han gick där i en sur, slö begrundan av resan utför, sparken hos Goldmans, .. fängelset (osv.). Siwertz Varuh. 328 (1926).
β’) (mera tillf., i sht skämts.) i sådana uttr. som önska ngn l. ngt (en) lycklig resa, ss. beteckning för att man önskar att bli av med ngn l. ngt. Sådane (personer i Rom), som .. önska påfvedömet en lycklig resa. Nyblom Bild. 83 (1864).
γ’) (numera bl. tillf.) om vad som händer ngn, övergående i bet.: olycksöde l. dyl. (jfr FÄRD 7). H:r F. .. lemnar sitt svar .. fullt af förtydningar, hvarigenom han oförsigtigt nog framkallat ett återsvar, hvilket torde komma att göra den andra resan värre än den första. SKN 1843, s. 169; jfr II 1 b.
γ) om ngns död l. hädanfärd l. om en avlidens forslande till kyrkogården o. begravning; särsk. i uttr. den sista resan, vanl. i fråga om begravning; förr äv. ngns heliga resa, om ngns hädanfärd; jfr 1. (Nattvarden är) syndares läkedom, vår helga reesos och afferdz vägabreff. KOF I. 1: 269 (1575). (De pestsjuka) moste .. begiffwa sigh vppå Resan, til at wandra hela Werldennes wägh. L. Paulinus Gothus Pest. 89 a (1623). Klerk putsades för den sista resan, snart stod han lik i gavelrummet. Nilsson HistFärs 75 (1940).
e) [jfr motsv. anv. i t. samt av fr. voyage] (numera bl. tillf.) i utvidgad anv. (jfr d, f), om skildring i skriftlig form av en resa; jfr RESE-SKILDRING. Den resa, hvarom här meddelas underrättelse, utkom i Tyskland förleden höst och kostar 6 Th:r. SvLittFT 1838, sp. 205 (om A. von Humboldts Reise nach dem Ural, Altai und dem Kaspischen Meere). Läroböcker i historia, filosofi, arkeologi och naturvetenskaperna, resor i alla jordens länder med kartor. Strindberg Hafsb. 33 (1890).
f) eufemistiskt, i fråga om förlossning (se d. o. 5); dels i sådana uttr. som göra sin (tyska) resa l. göra en resa (till Tyskland, förr äv. åt Kurland) l. göra denna farliga resan, ss. beteckning för att en kvinna nedkommer med barn l. genomgår en förlossning med dess risker o. d., dels (ensamt l. i uttr. resa till Tyskland l. tysk resa o. d.) liktydigt med: nedkomst, förlossning, barnsäng; i sht förr särsk. (i sådana uttr. som (göra) en resa till Tyskland) i fråga om nedkomst som är följden av en utomäktenskaplig förbindelse; numera företrädesvis (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) dels (med anslutning till II 1 b) i sådana uttr. som det är inte första resan, ss. beteckning för att det icke är för första gången som en kvinna föder barn, dels i ssgn SNED-RESA, missfall; jfr RESA, v.1 2 h. OxBr. 3: 5 (1612). (Barnmorskan) Är .. Orsaken til alla Stånds Upphälle, emedan alla Stånds-Personer måste göra denna farliga Resan. Hoorn Jordg. 1: 7 (1697). Stagnell Banquer. 78 (1753: göra en resa åt Curland). När gör grefvinnan sin tyska resa? MoB 6: 107 (1793). Anna .. får .. ej gå utom huset på ännu några vickor. Pappa kan häraf sluta att hennes resa varit besvärlig. Tegnér Brev 1: 167 (1809). NNordenskiöld (1833) hos Berzelius Brev 11: 158 (: gjöra sin resa). Efter en så kallad ”resa till Tyskland” (orsakad av en utomäktenskaplig förbindelse) emottagas (skådespelerskorna) med lika lifliga applaudissementer, som om de verkligen varit borta, att studera sin konst. Beskow Vandr. 1: 56 (1833). Jag har sett, att de sex gånger jag legat sjuk efter mina resor, ha barnen blifvit själfsvåldigare bara på en månads tid. NDA 1912, nr 199, s. 1. Hellquist EtymOrdb. 1042 (1922: göra en resa). jfr (skämts., ordlekande): Hon (dvs. Leopolds syster, som fått en son,) .. ber mig (dvs. Leopold, som bodde i Greifswald) .. ursäckta at Hennes tyska resa icke blef så stäld at hon kunde besöka mig. Leopold (SVS) II. 1: 145 (1782). — jfr TYSKLANDS-RESA.
3) (†) krigståg, härfärd; fälttåg; militär expedition (till lands l. sjöss); marsch (se MARSCH, sbst.1 1 a); särsk. i uttr. (konungens l. K. Maj:ts o. dyl. l. riksens l. kronans) tåg och resa l. resor l. riksens resa l. resor. Epter vj nu akthe i the helge trefallighetz nampn tage then resa före til golland .. som rikisins rad .. tykthe vara rad her vtj vastena. G1R 1: 189 (1524). 2SthmTb. 5: 322 (1577: vpå K. M:tz togh och reese). Han war nu på rÿckzens tugh och reese emoth rÿdzen. Därs. 6: 464 (1581). RA I. 3: 176 (1593: på konungens tugh och reser). 3SthmTb. 1: 245 (1594: på rikzens reeser). Thet krigzfolk som på skepen förordnat warder, när the på togh och reesor stadde äre. Lagförsl. 280 (c. 1606). Därs. 202 (c. 1609: på Cronones togh och reeso). (K. X G.) brött .. up ifrån Thorn dhen 23 Junij, taghandes sin reesa på Brombergh. RARP 6: 316 (1658). KKD 7: 81 (1704). — jfr FRAM-, RYCK-, RYGG-, SEGEL-, UT-, ÅTER-RESA. — särsk. i vissa uttr.
a) avvända sig från resan, upphöra med att delta i krigståg. En stor hoop gamble, som hadhe affwendt sigh ifrån resan, och för ålder skul wore frij. Schroderus Liv. 216 (1626; t. övers.: die sich des Reysens abgethan).
α) (†) i sg.; äv. = GÅNG II 1 b γ. Christus .. är genom sitt eghit bloodh ena reso ingången vthi thet Helgha. Ebr. 9: 12 (NT 1526; Bib. 1917: en gång för alla). At j försonen Israels barn aff alla theras synder, ena reso om året. 3Mos. 16: 34 (Bib. 1541). Att honnom icke ene reese vthen fyre eller fem gånger .. är wordett tillschriffwitt .., att (osv.). HH 13: 140 (1564). Dårar tala fulle een resa sant. SvOrds. A 4 b (1604). Den klagan wore god, om iag mig någon resa / Till sådan Kierleek hade länckt. Dahlstierna (SVS) 321 (c. 1696). Törneros (SVS) 1: 113 (1824). särsk. i uttr. på l. i en resa, på en gång (se GÅNG II 1 b η). Så föllo thenne siw på eenne reso. 2Sam. 21: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: alla sju på en gång). Itt quintin tagz på eene reso. BOlavi A 5 b (1578). Lind (1749).
β) (numera bl. med starkt ålderdomlig prägel, i sht arkaiserande) i pl.; numera i sht i uttr. sju (l. sjuttio sinom sju l. sju och sjuttio) resor. OPetri Tb. 6 (1524). Icke till siw resor (skall du förlåta din broder), vtan sywtiyo sinnom siw resor. Mat. 18: 22 (NT 1526). J thessa nattenne för än hanen gaal, skal tw neka mich tree reszor. Därs. 26: 34. En rettferdigh faller siw resor och ståår åter vp. Ordspr. 24: 16 (Bib. 1541). Bettre är twå resor mätit, än en gongh förgätit. SvOrds. A 3 b (1604). Skarstedt predikade ock åtskilliga resor i Bosarp och Strö. Ahnfelt StudM 2: 357 (1857). Söderberg Glas 59 (1905: sju och sjuttio resor). Dahllöf Storstygg. 38 (1911: sju resor). Den fullkomligt klargörande utredning av denna sak, som flera resor givits dem. SvD(A) 1919, nr 110, s. 10. särsk.
α’) (†) i uttr. i så l. så många resor (jfr I 2 c), så l. så många gånger. (Silver) bepröffuat j siu resor. Psalt. 12: 7 (öv. 1536). I tree resor om året skolen j hålla migh höghtijdh. 2Mos. 23: 14 (Bib. 1541).
β’) i sådana uttr. som flera resor om, flerfaldiga gånger; jfr OM, prep. o. adv. II 6 b α. En riktigt björnstark och hätsk fan, som flera resor om svängt släggan i Berget (dvs. tvångsarbetsanstalten). Martinson VägKlockrike 103 (1948).
b) = GÅNG II 1 c; numera bl. (med starkt ålderdomlig prägel, i sht arkaiserande; jfr dock β) i (vanl. sg.) best. Tha bødh vnghe and[er]ss op en tiomp (dvs. tomt) iije resse. ArbogaTb. 3: 330 (1522). Sy, Jach är redhaboen then tridhie reszon komma till idher. 2Kor. 12: 14 (NT 1526). Hoo som förste och andre resan drager til siöös .. skal näplig vndslippa med mindre han moste .. kräkias. Schroderus Comenius 467 (1639). HC11H 8: 192 (1693: bägge resorne). (G. I) påminte .. (dalkarlarna) deras förra bättrings-löften och sade sig nu sidsta resan villa med dem hålla mönstring. Dalin Hist. III. 1: 248 (1761). Hvalen dök tredje resan ned i hafvet. SvFolks. 1: 158 (1844). Tredje resan gillt! Högberg Boltz. 43 (1920). jfr (†): Erik Broman .. var förre gången gift i Stockholm, 1708. .. Senare resan i Scånö med Metta N. Dotter 1712. Broman Glys. 2: 290 (c. 1730). — särsk.
α) i uttr. för, förr äv. i andra o. d. resan, för andra osv. gången; förr äv. i båda resor, båda gångerna. G1R 2: 139 (1525: j baadhe reszer). 1Kon. 18: 34 (Bib. 1541: j tridie reson). Käringen .. stånkade för andra resone. Wallengren Mann. 197 (1895).
β) (med prägel av folkligt spr., mera tillf.) med anslutning till I 2, i uttr. vara ute på andra o. d. resan, ss. beteckning för att ngn gör ngt (olagligt o. d.) för andra osv. gången; jfr 4. Pojken har försökt hålla sig undan förr. Han är ute på andra resan. Moberg Utvandr. 136 (1949).
c) (†) i uttr. denna resa(n) l. den resa l. i denna resa(n) l. i den resan, denna gång (se GÅNG II 1 e); för denna resan, för denna gång; den ena resa, denna (första) gång. G1R 1: 260 (1524: i thenne reso). Gak thina ferdhe j thenna resona. Apg. 24: 25 (NT 1526; Bib. 1917: för denna gång). OPetri Kr. 200 (c. 1540: i then reeson). Ändoch Mårthen Tommesson hade sådane personer antechnedt och Hans Kong:e M:tt vnderdånigist presenterett then ene reesse, haffwer han doch icke ther medh fulbordett och fulgiortt sin vpålagdhe befalningh. HH 13: 163 (1564). Den reso wille han mig icke bida. Carl IX Rimchr. 8 (c. 1600). Efter vij nu denne reese icke hafue förnummedt någre synnerlige minnesverdige tijender. AOxenstierna 2: 5 (1606). Dens. Bref 4: 373 (1647: denne resan). Så wele Wij också för denne resan .. med dem hafwa öfwersedt. Stiernman Com. 5: 582 (1696). Atterbom Minnest. 1: 263 (1848: för denna resan; arkaiserande).
d) (†) i uttr. samma resa(n), på samma gång (se GÅNG II 1 g); vid samma tillfälle. VadstÄTb. 35 (1579: sam[m]e reessann). Jag begerte och samma reesa een ändeligh förklaringh på min förste proposition. OxBr. 10: 212 (1617).
a) (†) = GÅNG II 2 a (slutet). Israels barn woro tree resor hundradhe tusend män. 1Sam. 11: 8 (Bib. 1541). Hans schade, som belopp sig öffver the fyre reser hundrede tusende gyllene. HH 20: 33 (c. 1580). 2 vthi 4. haffuer iagh 2 resor. Aurelius Räkn. D 6 a (1633). Plato fylte som man wet / .. År, nie resor nie. Brenner Dikt. 1: 140 (1699, 1713). Frese VerldslD 91 (1715, 1726). Anm. till II 2 a. I nedan anförda språkprov torde halft annet (i st. f. half annen) bero på attraktion från orden hundrede tusende. Halft annet rese hundrede tusende .. daler. RA I. 1: 711 (1560); jfr: Half siette rese hundrede tusende daler. Därs.
b) = GÅNG II 2 b; numera nästan bl. (ofta ngt vard.) i uttr. sju resor värre (äv. tokigare o. d.). Man skulle göra vgnen siw resor hetare än han ellies plägadhe wara. Dan. 3: 19 (Bib. 1541). Til kött skal man äta tree resor så mykit brödh som kötet är stoort til. BOlavi 104 b (1578). Carl XI:s Kyrko-Lag, som många resor correctare är än den förre var. Wallquist EcclSaml. 5—8: 372 (1724). Nu tror du väl, att jag .. kommer sju resor tokigare hem än då jag for. Solnedg. 3: 87 (1846). ”Ja alla författare är ju galna”, sade han, ”och kvinnor är förstås som alltid sju resor värre”. Hedberg Rymm. 63 (1930).
c) (†) i uttr. många l. flera resor (utan följande adj. l. adv.), mångdubbelt resp. flerdubbelt. Swedenborg RebNat. 1: 266 (1717). Tilfälle betages, at genom tackjernets förädlande derpå förtjena hvad det flere resor kan vara värdt. Bergv. 2: 724 (1756). Att .. (bankens) utelöpande sedelstock många resor öfverträffade dess redbara tillgångar. Adlerbeth Ant. 1: 12 (c. 1792).
a) vid ett tillfälle i det förflutna, en gång (se GÅNG II 3 a). Ther vthoffuer hadhe Ioseph ena reso en dröm, och sadhe sina brödher ther aff. 1Mos. 37: 5 (Bib. 1541). Hon hade så när ena reesa brendt vp gården, om icke folck hade warit tilstädes ock thet förhindradt. VDAkt. 1652, nr 12. Grubb 357 (1665).
b) = GÅNG II 3 b, c. Så att man motte ene reese wethe sich förwaret för samme sälskap. G1R 16: 195 (1544). At j .. så schole .. lage thett förbe:te befestningh .. motte så bliffue förfordrett, att .. samme bygningh Enne resse kan bliffue fuländett. HB 2: 188 (1580). 2SthmTb. 7: 189 (1586). (De) bodhe, at hans Kon. M. wille doch wärdigas .. at komma til them Personligen ena Reesa. Tegel G1 1: 166 (1622).
d) = GÅNG II 3 e. (Han) haffuer .. inthett .. winlagtt sigh vm att förskaffe för:ne häster tilstädis, eller ene reesse sportt effter them. HH 13: 226 (1566). Rudbeckius KonReg. 81 (1614).
4) [jfr motsv. anv. i fsv.; specialanv. av 1] i sht jur. om var särskild gång som ngn begått ett visst slags brott l. förseelse för vilket (vilken) straff utmätes; numera bl. med tanke på var särskild gång som ngn dömes till ansvar för ett visst slags brott (icke på vart o. ett av de särskilda tillfällen då brotten begåtts); särsk. i sådana uttr. som första l. andra o. d. resan (stöld l. fylleri o. d.), förr äv. den första l. andra osv. resa. Dömdes thenne effter:ne men huar dere sack till 3 öre fför then fförste resze och sidhan fför then andre resze och tridie reszo, män then fiärde resson dömdes them huar thera sack till 3 {marker} fför owerkan. BtFinlH 2: 28 (1544). (Byamännen) beslöto .. plicktfälla Eric Månsson första och andra resan för giärdesgårdens felaktighet 2 ö(re). EtnolKällskr. 2: 65 (1775). Beträdes någon fjerde resan med fylleri, varde försänd till Kronans Arbets inrättning. SPF 1829, s. 478. (N. N.) dömdes .. för första resan stöld vid 22 särskilda tillfällen till 1 år 2 månaders straffarbete. SvD 1904, nr 57, s. 5. Tredje resan snatteri betraktas såsom stöld. Minnesskr1734Lag 2: 742 (1934). Man med 10 resor stöld på sitt samvete. Östergren (1936). Upprepad stöld medför för varje resa ökat straff. SvUppslB 30: 745 (1937).
-ATLAS. (res- 1892 osv. rese- 1906 osv.) atlas (se atlas, sbst.4 1) avsedd att användas för l. på resor; jfr -karta. Res-atlas öfver Sverige. Kjellström (1892; boktitel). —
-ATTIRALJ. attiralj för resa l. resor; jfr -behör o. rese-apparat 1. Adelsköld Dagsv. 2: 273 (1900). —
-BAROMETER, se C. —
-BEHÖR. (numera knappast br.) utrustning som medföres på resa (jfr -attiralj); äv. i pl.: reseffekter. At de blifvit försedde med vägkåst och annat resbehör. Lundberg Paulson Erasmus 205 (1728). Gosselman Sjöm. 2: 66 (1839; i pl.). —
-BEKANT, se C. —
(I 1, 2; jfr anm. ovan) -BEREDD, p. adj. (res- 1930 osv. rese- 1936—1951) = -färdig 1, 1 b. (Svalorna) ha familjerna fulltaliga och resberedda. Schiller DrMargNyck. 57 (1930). —
-BERÄTTELSE, -BESKRIVARE, -BESKRIVNING, se C. —
-BESTICK. [jfr t. reisebesteck] (res- 1894 osv. rese- 1951 osv.) (etui för) sats av värktyg o. d. för resbruk; särsk. = matbestick. Adler Meyer 441 (1894). —
-BETJÄNT, -BEVAKNING, -BIBLIOTEK, se C. —
-BILJETT, se C. —
-BINDEL. (förr) lång rulle (”bindel”) av skinn l. grovt tyg o. d., avsedd för förvaring av packning som medfördes på resa (särsk. på gesällvandring) o. avsedd att bäras hängande från axeln snett över bröst o. rygg; jfr gesäll-bindel. VexjöBl. 1839, nr 23, s. 4. Sahlin SkånFärg. 207 (1928; om förh. på 1870-talet). —
-BITEN, p. adj. (ngt vard.) som fått smak för resor, reslysten; jfr bita I 4 g. GHT 1946, nr 211, s. 13. —
-BLÄCKHORN~02, äv. ~20. (res- 1825 osv. rese- 1805—1925) [jfr t. reisetintenfass] (i sht förr) bläckhorn avsett att medföras på resor. VLBibl. Auktionsprot. 1805, s. 136. KatalÅhlénHolm 90: 362 (1925). —
-BOCK, r. l. m. (res- 1814 osv. rese- 1793 (: Vagn Resebåck)) (förr) enklare kuskbock avsedd för resvagn o. d. (o. undertill utrustad med låda l. utrymme för resgods; jfr -låda); motsatt: paradbock. InventVagnHofstall. 1814, s. 8. Cronquist Ekipage 16 (1952). jfr vagn-resbock. —
-BOK, se C. —
-BREV, se C. —
-BRUK. (res- 1945 osv. rese- 1927) användning på resor; särsk. i uttr. för resbruk. RedNordM 1927, s. 28. Karlson StåtVard. 214 (1945). —
(I 1, 2) -BRÅDSKA, r. l. f. (res- 1883 osv. rese- 1898) brådska på grund av (förestående) resa, brådska före avresa. Topelius Läsn. 3: 181 (1883). —
-BRÄNNVIN. (res- 1747 osv. rese- 1793 osv.) (numera bl. tillf., i sht i skildring av ä. förh.) brännvin som medföres o. är avsett för förtäring på resa. Högström Lapm. 127 (1747). Den som kommer landvägen resande til eller ifrån någon stad, må .. medföra högst en kanna resebrännevin. PH 15: 407 (1793). KemT 1910, s. 112 (om förh. 1741). —
-BYLTE, förr äv. -BYLTA, f. (res- 1804 osv. rese- 1639—1847) (numera bl. tillf.) bylte med förnödenheter som medföras på resa (jfr -knyte); förr äv. allmännare, i pl., om l. med inbegrepp av resväskor o. olika andra slag av reseffekter för förvaring av medförda reseförnödenheter. Reesebyltor, ther vthi man föhr inpackadhe Saker: Wäska, Maatsäck (m. m.). Schroderus Comenius 486 (1639; t. texten: Reisebündel). Meurman (1847). —
-BYXOR, pl. (res- 1824 osv. rese- 1659—1674) (numera bl. tillf.) jfr -kläder. BoupptSthm 27/10 1659. SPF 1854, s. 151. —
-BÄDD. (†) om hoprullbar anordning avsedd att anbringas på två motstående bänkar i en kupé l. i en resvagn o. d. ss. viloplats l. bädd o. bestående av ett mellan två sidostänger anbragt tygstycke med fickor för förvaring av småsaker o. d. Freja 1873, s. 78. —
-BÄGARE. (res- 1671 osv. rese- 1921) [jfr t. reisebecher] (utom i skildring av ä. förh. numera bl. tillf.) bägare avsedd att medföras på resor. 1. Rees bäker (av silver) om 8 lodh. BoupptSthm 20/2 1671. Resbägare uti etui af metall. GHT 1897, nr 111 A, s. 2 (i annons). 2NF 32: 222 (1921; om ä. förh.). —
-BÄLTE. (res- 1673 osv. rese- 1835—1957) (förr) bälte avsett att användas på resor (o. lämpat till förvaringsställe för förnödenheter av olika slag o. till att fästa o. bära vapen vid); resskärp. BoupptSthm 7/3 1673. Zeyton (störtade) bort till en stol, öfver hvars karm hans resbälte hängde. Han ryckte upp en puffert därur. Almqvist TreFr. 1: 181 (1842). Han letade efter krut och kulor i resbältet, för att ladda ånyo. Topelius Vint. I. 2: 286 (1860, 1880). Han har ett långt resbälte lindadt om magen. Numers Dram. 1: 81 (1892). SDS 1957, nr 107, s. 4 (om förh. på 1850-talet). —
-CIGARR. cigarr som (rökes l.) är avsedd att rökas under resa; äv. om cigarr som man får då man går från en bjudning. Lundquist Aftonl. 180 (1891). Bergman HNådT 52 (1910). —
(jfr anm. sp. 1281) -DAG. (res- 1766 osv. rese- 1775 osv.) [jfr t. reisetag (i bet. 1 o. 2)]
1) till I 1: dag för avresa, dag då man beger sig av på resa. PH 8: 306 (1766). Under den korta tid som föregick resdagen var grefvinnan .. mycket upptagen af tusen omsorger. Bremer Nina 638 (1835). Äntligen kom resdagen och fann oss alla tidigt på fötter. Östergren (1936).
2) [jfr motsv. anv. i t.] till I 2: dag på l. under vilken man befinner sig på l. företar en resa, dag på l. under vilken man reser. PH 10: 467 (1775). Lalla Rookh .. fann sig fullkomligt road, under de första resdagarne, af den vackra nejden. Arnell Moore LR 1: 3 (1829). Till planläggning och inspektion af försöken vid de fasta försöksgårdarna .. har jag användt sammanlagdt 89 rese- och förrättningsdagar. LAHT 1912, s. 175. Expeditionens första resedag har nått sitt slut. TurÅ 1950, s. 292. —
-DAGBOK, se C. —
-DAMM, n. jfr damm, sbst.2 2. Efter att hafva tagit mitt rum i besittning och sköljt bort resdammet, skyndar jag ut. Zilliacus VandrÅr 2: 132 (1921). —
(I 1) -DEJEUNÉ. (numera bl. tillf.) = -frukost; äv. bildl. Res-Déjeunéen. Möller (1830; broschyrtitel; bildl.). —
-DISTRIKT, se C. —
-DON. (res- 1750 osv. rese- 1760—c. 1900) don (se don, sbst.1 3) som användes på resa; företrädesvis om åkdon l. fordon o. d.; fortskaffningsmedel; stundom äv. (i sht i pl.) om sak som medföres på resa, äv. (i pl.): reseffekter. Hasselquist Resa 59 (1750). Chan .. lofvade .., at ofördröjeligen låta anskaffa nödiga resedon och hästar. Kempe FabritiiL 99 (1762). Smörjehornet räknades till trollkäringarnes resedon. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 116 (1863). Sopa, raka, smörjehorn / Sänder jag dig till resedon. Ödman VårD 1: 63 (1887; i påskbrev). (Jag var) försedd med tre resdon, som inom ett ögonblick .. voro utplanterade i tre olika droskor. Bildt Ital. 169 (1896). SFS 1927, s. 395. —
-DRESS. (numera bl. vard.) jfr dress, sbst.2, o. -dräkt. Engelsmännens korrekta resdress. Tavaststjerna FörbDöd. 7 (1893). —
-DRYCK.
1) (föga br.) till I 1: dryck som drickes vid avskedsskål före avresa. Landsm. XI. 10: 40 (c. 1888).
2) (mera tillf.) till I 2: dryck som medföres o. är avsedd för förtäring under resa. Kræmer ResSib. 88 (1913). —
-DRÄKT. (res- 1852 osv. rese- 1787—1855) dräkt (se d. o. II 2 a) avsedd för l. använd på resa l. resor; numera oftast om damdräkt för resbruk. Cook 3Resa 528 (1787). En främmande man i resdrägt stod .. i porten. Topelius Fält. 2: 244 (1856). Hon var iförd svart resdrägt. LdVBl. 1888, nr 83, s. 2. Greve Archi och Plom, båda i resdräkter. Bergman Patr. 12 (1928). Mycket mörk och med stora ögon; / klädd i resdräkt när hon försvann. Gullberg Kornbr. 64 (1942). —
-DYNA, r. l. f. (res- 1817 osv. rese- 1671) (numera bl. tillf.) jfr -kudde. BoupptSthm 20/2 1671. Palmblad Nov. 3: 31 (1817, 1841; om indiska förh.). —
-EFFEKT. (res- 1865 osv. rese- 1856—1904) [jfr t. reiseeffekten, pl.] föremål som medföres l. är avsett att medföras på resa; numera nästan bl. i pl., särsk. om resväskor o. andra utrustningsföremål för resa, äv. liktydigt med: bagage; jfr -behör, -grejor, -saker o. rese-artikel. Rese-effekter, bestående af resetaskor, fotpåsar, schatuller o. s. v. NJournD 1856, s. 157. Freja 1873, s. 78 (i sg.). Polettera sina reseffekter. Wägner Norrt. 135 (1908).
-inlämning. konkret: lokal (på järnvägsstation o. d.) där reseffekter (handresgods) kunna (kan) inlämnas för förvaring, effektförvaring. DN(B) 1957, nr 54, s. 11.
-ERSÄTTNING, se C. —
-ETUI. (res- 1856 osv. rese- 1897—1941) etui för förvaring av ngt som medföres på resa (t. ex. toalettsaker). BoupptVäxjö 1856. OGrahnJulexpos. 1898, s. 11. Kalk och paten förvarades i ett reseetui av läder. Näsström FornDSv. 1: 199 (1941). —
(I 1, 2) -FEBER. (res- 1873 osv. rese- 1744) [jfr t. reisefieber] (feberaktig) oro l. spänning inför förestående (av)resa (särsk. i uttr. ha(va) resfeber); äv. allmännare: (brinnande) iver l. åtrå efter att företaga (en resa l.) resor; äv. oeg. l. bildl. Hvar man sin egen strand allena kände då (dvs. i forna tider), / Och resefebren var ej verlden kommen på. Browallius Holbg 15 (1744). Dagarne närmast före riksdagens slut, då ledamöterna äro uttröttade och hafva resfeber. Samtiden 1873, s. 786. Lindqvist Dagsl. 3: 112 (1904; oeg.). SvD(A) 1921, nr 8, s. 6. —
-FILT. filt (se filt, sbst.1 2) avsedd att användas på resa (ss. skydd mot kyla o. d.); jfr pläd. SydsvD 1870, nr 1, s. 3. —
-FLASKA. (res- 1831 osv. rese- 1659—1773) [jfr t. reiseflasche] flaska avsedd för dryck som medföres på resa. BoupptSthm 1659, nr 122 (av tenn). Resflaska av glas överklädd med skinn och med nickelpropp. SommarkatalPUBergström 1932, s. 28. jfr: Bouillons reseFlaska. HovförtärSthm 1773, s. 3711. —
-FLOR. [jfr t. reiseflor] (i sht förr) flor (se flor, sbst.1 1 a) avsett att användas på resa (ss. skydd mot damm o. d.). Ullman FlickÄra 195 (1909). Wrangel Barnd. 135 (1924; om ä. förh.). —
-FODRAL. (res- 1931 osv. rese- 1749) (numera bl. tillf.) jfr -etui. ÅgerupArk. Bouppt. 1749. Resfodral av läder för käppar och paraplyer. VaruhbTulltaxa 1: 567 (1931). —
-FORM; pl. (i bet. 1) -er. (res- 1945 osv. rese- 1943 osv.)
1) form (se d. o. I 3) för en resa l. resor. Uppgifter om olika reseformer (fås) hos resebyråerna. TSvLärov. 1943, s. 151.
2) (rese-) (mera tillf.) form (se d. o. I 3 a) som en roman o. d. har, då den framträder ss. reseskildring l. resedagbok o. d. Både reseformen och den topografiska realismen (hos Almqvists Baron Julius K*) pekar .. framåt mot Det går an. IllSvLittH 3: 348 (1956). —
(I 1, 2; jfr anm. sp. 1281) -FRISK. (tillf.) pigg o. munter inför förestående (av)resa. Bremer GVerld. 5: 99 (1862). —
(I 1) -FRUKOST. (res- 1830 osv. rese- 1815—1912) (numera bl. mera tillf.) frukost som intages före avresa; äv. bildl.; jfr -dejeuné. Geijer Brev 190 (1815). Möller ResDéj. Förord 1 (1830; bildl.). Högberg Utböl. 2: 118 (1912). —
-FUNDERING, se C. —
-FÅTÖLJ. (res- 1945. rese- 1686—1945) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) fällstol (med armstöd) avsedd att medföras på resor. Karlson StåtVard. 252 (cit. fr. 1686). Därs. 695 (1945). —
(jfr anm. sp. 1281) -FÄRDIG. (res- 1638 osv. rese- 1558—1827. reso- 1681—1744) [jfr t. reisefertig]
1) till I 1, 2: färdig l. redo för (av)resa (äv. i sådana uttr. som resfärdig till l. från, i sht förr äv. åt (en plats), stundom äv. resfärdig att begiva sig o. d. till l. från (en plats)); äv.: färdig l. redo att resa omkring. RP 2: 24 (1630). BraheBrevväxl. II. 1: 119 (1658: reesefärdigh thär ifrån). Ryttmästaren Strömberg, den nu reessfärdig är sig till Hamburg at begifwa. HH XVIII. 2: 7 (1685). Man hade lämnat honom 4 dagar, at giöra sig rese-färdig. Nordberg C12 2: 632 (1740). Porthan BrSamt. 1: 175 (1791: Resefärdig åt Sverige). Det .. städse sångglada och resfärdiga sällskapet O. D. HågkLivsintr. 11: 14 (1930). jfr: Vagnen smordes, och altså vardt reseferdigt til klock. 3. Rhyzelius Ant. 88 (c. 1750). särsk. i utvidgad l. bildl. anv.
a) (numera bl. tillf.) om fartyg l. vagn l. järnvägståg o. d.: i ordning för avfärd l. avgång; färdig att avgå (jfr resa, v.1 1 d); äv. i överförd anv., om sådant fortskaffningsmedels tillstånd o. d. G1R 28: 561 (1558; om fartyg). Vagnen, den Kusken och hans öfrige Betjenter .. satt i fullkomligt resefärdigt stånd. Eurén Kotzebue Orth. 2: 95 (1794). Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 48 (1901; om järnvägståg).
b) om djur (särsk. fågel): färdig att bege sig av, särsk. (om fågel) att flytta; ngn gg äv. om brev o. d.: färdig att avsändas l. postas; jfr resa, sbst. 1 d, resa, v.1 2. Nu .. skall jag laga resfärdigt detta bref, som dröjt alldeles för länge. Bremer NVerld. 1: 443 (1853). I Sydvaranger har man sett .. (ljungpiparna) resfärdiga i slutet av september. Rosenius SvFågl. 4: 70 (1931).
c) (tillf.) bildl., om ngt mer l. mindre abstrakt; särsk.: färdig att försvinna l. ”få respass”. Man har .. länge undrat, om ej Boileau-Johnsonio-Gottschedianismen .. ändtligen skulle bli resfärdig äfven från Mälarens kuster. Atterbom Minn. 94 (i senare bearbetat brev fr. 1817).
d) (i vitter l. högre stil) bildl.: färdig l. beredd att dö l. att lämna det jordiska; jfr resa, sbst. 2 d γ, resa, v.1 2 e. Westhius Vitt. 11 (1675). Violas ande är nog ännu långt ifrån resfärdig. Fridegård Somm. 256 (1954).
2) färdig l. redo att bege sig ut på krigståg l. härfärd l. fälttåg; stundom svårt att skilja från o. numera bl. (ngn gg om ä. förh.) med mer l. mindre nära anslutning till 1; förr äv. om trupp: färdig att marschera (äv. i uttr. resfärdig att packa sig undan, färdig att marschera l. tåga undan l. dra sig tillbaka); jfr resa, sbst. I 3, resa, v.1 3. (De nyuttagna finska knektarna) måste inneläsas på slottet, till thess the äre reesefärdige; elljes ryma the sin kooss. RP 8: 227 (1640); möjl. till 1. RARP V. 2: 186 (1655). Konung Olåf hade hela sin krigshär resefärdig ifrån Nidåhr Osen. Peringskiöld Hkr. 1: 325 (1697). (Ryssarna) skola .. wara helt resefärdige att packa sig undan, så snart kungl. m:tt rörer sig med sin armée. KKD 6: 29 (1707). Fält-Marskalken (gjorde) nödiga anstalter, at hålla Armeen resefärdig. Loenbom Stenbock 3: 93 (1760).
-FÖLJE. (res- 1761 osv. rese- 1749—1902) [jfr t. reisegefolge (i konkret bet.)] följe på resa; numera vanl. konkret, motsv. följe 2; äv. oeg. l. bildl., i fråga om djurs vandringar o. d. Lind 1: 1269 (1749). (Det har) händt at en Rehn med en liten malm klocka på halsen giordt resfölje med de villa. BtVLand 1: 39 (1761). Ahnlund AOxenstierna 731 (1940; konkret). —
-FÖRETAG, -FÖRNÖDENHETER, se C. —
-FÖRRÅD. (numera bl. mera tillf.) förråd (av förnödenheter o. d.) som medföres på resa. Agrell Maroco 2: 258 (1799, 1807). Crusenstolpe Tess. 4: 409 (1849). —
-GEPÄCK. (res- 1927 osv. rese- 1936) [jfr t. reisegepäck] (i sht vard.) gepäck som medföres på resa, resgods, bagage. Hellström Lekh. 298 (1927). —
(jfr anm. sp. 1281) -GIRIG. (numera bl. tillf. l. bygdemålsfärgat) reslysten. SvMerc. 1: 322 (1755). —
(jfr anm. sp. 1281) -GLAD. (mera tillf.) glad över att (få) företaga l. över att befinna sig på resa. Fridegård Här 91 (1942). —
-GLAS. (res- 1911 osv. rese- 1697)
1) (†) till I 1: timglas som, då det är utrunnet, tänkes tillkännage, att ngn måste avresa; jfr glas 3. Mitt rese-glas rätt nu begynner rinna. Runius (SVS) 2: 5 (1697).
2) till I 2: glas (se d. o. 2 a) avsett att medföras på resa. Resglas i .. läderfodral. PriskurPUBergström 1911, s. 79. —
-GODS, se d. o. —
(jfr anm. sp. 1281) -GRUPP. (res- 1921 osv. rese- 1945 osv.) grupp av personer som tillsammans företa en resa. SFS 1921, s. 1827. Det framhålls som önskvärt att resegrupperna åtföljs av tillräckligt antal reseledare. TSvLärov. 1954, s. 630. —
-GUVERNÖR. (res- 1826, 1864. rese- 1751) (†) reseledare; ciceron på resa. Loefling Resa 21 (1751). Fahlcrantz 2: 95 (1826, 1864). —
-GÄLD, f. [jfr t. reisegeld, respängar, i ä. t. äv.: sold till soldat m. m.] (†) till I 3: sold l. avlöning till krigsfolk, gällande för krigståg l. marsch. Såsom .. (de värvade tyska knektarnas) munster, månadzsold och reesgieldh tillhoopa een ahnsenligh summa penningar taga måste. OxBr. 1: 335 (1626). —
-HALSDUK~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) halsduk för resbruk (till skydd mot kyla o. damm o. d.). BoupptSthm 12/7 1688 (av linne). —
-HALSKRAGE~020. (rese- 1782) (förr) jfr hals-krage 1 o. -halsduk. En lång rese halskrage af Hillersvansar. SP 1782, nr 69, s. 4. —
-HANDBOK, se C. —
-HANDSKE. [jfr t. reisehandschuh] (numera bl. tillf.) handske för resbruk. Schultze Ordb. 1749 (c. 1755). Topelius Vint. I. 2: 166 (1862, 1880). —
-HASTIGHET~102 l. ~200. (res- 1895 osv. rese- 1906) (i sht i fackspr.) hastighet varmed en resa företages l. varmed man reser med ett fortskaffningsmedel o. d.; genomsnittshastighet för en resa; jfr -fart. TT 1895, Byggn. s. 6. Resehastigheten .. erhålles genom att dela väglängden mellan utgångs- och slutstationen med hela den tid, som åtgår för resan, uppehållen å mellanstationerna inberäknade. SJ 4: 344 (1906). SvGeogrÅb. 1932, s. 238. —
-HATT. (res- 1689 osv. rese- 1639—1824) [jfr t. reisehut] (numera bl. mera tillf.) hatt använd l. avsedd att användas på resa l. resor. Schroderus Comenius 481 (1639). Hon hade knutit en havsblå slöja om reshatten. Krusenstjerna Pahlen 5: 67 (1933). Man fann honom oordnat påklädd sittande i gungstolen .. med reshatt på huvudet. Martinson Nässl. 37 (1935). —
-HJÄLP. (res- 1899 osv. rese- 1795 osv.) hjälp i form av utrustning o. dyl. l. (vanl.) i form av pängar som lämnas ngn för företagande av resa l. till bestridande av resekostnader; reseunderstöd l. resebidrag o. d. Holmberg 2: 325 (1795). I afseende på flyttning och resehjelp skola vi begagna oss af ditt biträde. Lönnberg FnordSag. 1: 43 (1870; isl. orig.: farargreiða). (Svenska typografförbundet) har till ändamål .. (bl. a.) att lämna .. reshjälp till .. medlemmar. 2NF 27: 1077 (1918). Olsson Herdam. 4: 380 (1951).
-HUMÖR. (res- 1892 osv. rese- 1929 osv.) om ngns humör (se d. o. 1) sådant det visar sig på resa; äv. övergående i bet.: förargelse l. irritation som ngn visar på resa (jfr humör 2 b). De Geer Minn. 1: 17 (1892). Gott reshumör. Allardt Livsuppg. 6 (1915). Man talade i gamla tider om resehumör, då man mot skjutsbönderna använde sig av alla de svordomar man kände. Laurin Minn. 1: 237 (1929). —
-HUNGRIG. (rese- 1907) (i sht i vitter stil, mera tillf.) jfr -lysten. Österling ÅrVis. 87 (1907). —
-HUVA. (res- 1794 osv. rese- 1752—1787) (numera bl. tillf., i sht om ä. förh.) jfr -mössa o. huva, sbst.1 1. BoupptVäxjö 1752. Tvenne qvinnliga gestalter insvepta i vida reshufvor af svart ylle. Topelius Fält. 1: 153 (1853). jfr tafts-reshuva. —
-HYENDE. (res- 1675. rese- 1669) (†) kudde l. dyna avsedd att medföras på resor; jfr rese-bolster, -huvudbolster. BoupptSthm 9/6 1669. Därs. 22/6 1675. —
-HÄNDELSE, se C. —
-HÄST. (res- 1695 osv. rese- 1670—c. 1755) [jfr t. reisepferd (i bet. 1 o. 2)]
1) (numera bl. tillf.) till I 2: rid- l. vagnshäst använd l. avsedd att användas på resa l. resor. Schück VittA 2: 380 (i handl. fr. 1670). Schultze Ordb. 1698 (c. 1755).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (†) till I 3: ridhäst avsedd att användas på krigståg l. i krig. LMil. 4: 727 (1695; om officershästar). —
-INSPEKTOR, se C. —
-JACKA. (res- 1674 osv. rese- 1645—1672) (numera bl. tillf.) jfr -dräkt. Dråttningen (lät sy) en lång Rese Jacka. KlädkamRSthm 1645, s. 46 b. BoupptSthm 1676, s. 34 a (1674). —
-JOURNAL, se C. —
-KAMERA. (res- 1874 osv. rese- 1889—1933) [jfr t. reisekamera] fotogr. hopfällbar bälgkamera (stativkamera) avsedd (att medföras på resor) för (yrkesmässig) fotografering utanför ateljén (tidigare utgörande den lättaste typen av kamera); motsatt: ateljékamera. Nyblæus Fotogr. 35 (1874). Reskamera med stativ. 2NF 8: 993 (1907). Reskamerorna äro i regel försedda med .. höj- och sänkbar front samt vridbart bakstycke. 3NF 11: 213 (1929). —
-KAMRAT. (res- 1703 osv. rese- 1708—1882)
1) följeslagare på resa; äv. i utvidgad anv., om ngt sakligt som man har med sig på resa; äv. bildl. (särsk. motsv. resa, sbst. I 2 d β). Få ngn till reskamrat (från l. till, i sht förr äv. åt en plats o. d.). Vara reskamrater, resa tillsammans. Block Progn. 97 (1708). (Jag) fick .. en lieutenant vid namn Tingvald .. til rese-cammerat åt Västerbotten. Dahlberg Lefn. 110 (c. 1755; uppl. 1911). Penningar äro den bästa reskamrat. SvOrdspråksb. 74 (1865). Vadan kom du, kära barn, som är / min reskamrat i denna världen vorden? Reuter SedAnn. 150 (1927).
2) följeslagare på krigståg l. fälttåg (jfr resa, sbst. I 3); numera bl. (tillf.) med anslutning till 1. Min äldsta rescamrat hafver jagh härom dagen måst mista, som är (hunden) Pompe. Carl XII Bref 15 (1703). —
-KANTIN. (numera mindre br.) kantin för resbruk.
-KAPOTT. (om äldre l. utländska förh., mera tillf.) jfr kapott, sbst.1 3, o. -kappa. CVAStrandberg 3: 403 (1855). —
-KAPPA, r. l. f. (res- 1697 osv. rese- 1614—1824) [jfr t. reisekappe] kappa (se kappa, sbst.1 1 b) avsedd för resbruk. KlädkamRSthm 1614 A, s. 29 b. Een fijn klädesråck .. med een silckeskraga baak på ryggen som på wåra reesekappor. KKD 5: 283 (1711). Vackra reskappor (för damer). SthmModeJ 1845, s. 80. Handlarn lurade av, nersjunken i reskappans uppfällda krage. Koch GudVV 1: 51 (1916). —
-KAPPROCK~02, äv. ~20. (rese- 1953) (i sht förr) jfr kapprock 1 o. -kappa. Holmberg Leopold 1: 64 (1953; om förh. 1773). —
-KAPPSÄCK~02, äv. ~20. (res- 1805 osv. rese- 1816—1849) (numera bl. tillf.) jfr -koffert, -väska. Nordforss (1805). BoupptVäxjö 1893. särsk. (om ä. förh.) motsv. kapp-säck a. Lindfors (1824). Wingård Minn. 11: 58 (1849). —
-KARPUS. (res- 1677. rese- 1669—1782) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) karpus (se d. o. 2) för resbruk. BoupptSthm 8/1 1669. BoupptVäxjö 1782. —
-KARTA, r. l. f. (res- 1807 osv. rese- 1773—1936) [jfr t. reisekarte] för resande avsedd karta (vanl. i pärmar o. hopvikbar i form av en bok l. framställd i form av en kartbok) som anger vägar o. andra kommunikationsleder jämte städer o. orter o. d. (förr äv. skjutsstationer, ev. jämte skjutshållens längd o. d.) inom ett visst område; äv.: karta över en viss resrutt; äv. bildl. Bergman Jordkl. 107 (1773). Åkerlands Res-Charta öfver Svea och Götha Riken. HbÅkerlandResKart. 70 (1830). Rydqvist SSL 5: 40 (1874; bildl.). Reskarta öfver södra och mellersta Sverige upptagande alla jernvägar, landsvägar och gästgifvaregårdar. Söderberg (1884; titel). En reskarta bör uppgöras (vid förberedelserna till en skolresa). Arcadius Folksk. 79 (1903). —
-KASSA. (res- 1801 osv. rese- 1698—c. 1845) kassa (se kassa, sbst.1 3) för bestridande av utgifter för l. under resa l. resor; numera vanl. motsv. kassa, sbst.1 3 b, om (kassa med) pänningmedel som ngn (har med sig o.) förfogar över för utgifter (för l.) under en resa; respängar; förr äv. om kassa för bestridande av kostnader för konungs o. hans svits förflyttningar (o. uppehåll) under fälttåg (jfr resa, sbst. I 3). HovförtärSthm 1698 A, s. 2331. Kopp(a)r Slagarens räkning .. remitterades till Kl: Hoff och rese Cassan att betalas. Därs. 1705 B, s. 155. (Jag) lemnade .. Upsala i juni 1797 .. med en särdeles knapp resekassa. Berzelius Själfbiogr. 16 (c. 1845). Reskassan förvaras bäst i en inre bröstficka på öfverplagget. Langlet Husm. 1030 (1884). Min reskassa var tom. Cannelin (1921). Reskassan utgjordes av guld och silverrupier, gångbara i Tibet. Hedin ErövrTibet 208 (1934). —
-KIKARE, r. l. m. (numera bl. tillf.) kikare avsedd att användas på resor. NerAlleh. 1896, nr 20, s. 2. —
-KISTA. (res 1712 osv. rese- 1651—1941) [jfr t. reisekiste] (nästan bl. om ä. förh.) jfr kista 1 o. -koffert, -skrin. En Resekijsta, till att föra H. Kongl: Maÿ:ttz Resesängh uthi på Reesor. HusgKamRSthm 1651—53, s. 138. Een Reesse Kista af Eek .. att förwahra Hofförtähringz Medlen och Documenter uthi. HovförtärSthm 1690 A, s. 2283. Den stora reskistan, der farfar i tiden släpat sin vägkost, när han for till Uleåborg. Tavaststjerna Aho Folkl. 5 (1886). De nya reskistorna av korg, överdragna med svartmålad segelduk. Hedin Pol 1: 12 (1911). —
-KJOL l. (i sht i bet. 1) -KJORTEL. (res- 1895 osv. rese- 1622—1667) [jfr (ä.) d. rejsekjole, rejsekjortel (båda i bet. 1)]
1) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) (av man l. kvinna buret) långt överplagg för resbruk, reskappa l. dyl.; jfr kjol 2. KlädkamRSthm 1622 A, s. 131 b (om kvinnoplagg). (Lat.) Penula .. (sv.) Regnkappa, reesekiortel. Linc. Ggg 2 b (1640). Horn Lefv. 166 (cit. fr. 1667; om kvinnoplagg).
(jfr anm. sp. 1281) -KLAR. (i sht ngt vard.) = -färdig 1. WoJ (1891). UrDNHist. 1: 134 (1952). särsk. = -färdig 1 a. Barthel Sill 77 (1929). Båten ligger resklar i den lilla viken. Eriksson Ritter KvPol. 48 (1939). —
-KLÄDD, p. adj. (res- 1749 osv. rese- 1740—1824) klädd för resa; klädd i resdräkt l. reskläder. Missförståndet 14 (1740). Krusenstjerna Fatt. 2: 292 (1936). —
-KLÄDER, pl. (res- 1711 osv. rese- 1672—1873. reso- 1648) kläder avsedda för l. använda på resa l. resor. En Wandringzman när han skal begifwa sigh på sin Reesa, så plägar han försörja sigh medh .. Resokläder. Sterchierus EKafle C 2 a (1648). En omgång reskläder. IllSv. 2: XXII (1882). Stiernstedt Liw. 254 (1925). —
-KLÄDHÄNGARE~0200. (mera tillf.) jfr -klädesborste. LejaJulkatal. 1901, s. 79 (: Res-Klädeshängare). Hopfällbara resklädhängare. Ekholm Odal 53 (1930). —
-KLÄDNAD. (rese- 1759) (numera bl. ngn gg i högre stil) reskläder; jfr klädnad 3. Bælter JesuH 5: 961 (1759). —
-KLÄDSEL. klädsel (se d. o. 1 b) för resbruk; i sht förr äv.: reskläder. Nattsäckarne stodo färdiga att mottaga det sista af resklädseln. Bremer Fad. 84 (1858). Man skulle ha lagt märke till mig .. för den ovanliga resklädselns skull. Hallström Händ. 342 (1927). —
-KLÄNNING, äv. (numera bl. ngn gg arkaiserande, i bet. 1) -KLÄDNING. (res- 1749 osv. rese- 1582—1855)
1) (numera bl. ngn gg arkaiserande l. bygdemålsfärgat) motsv. klänning 1: omgång kläder för resbruk; reskostym, resdräkt, reskläder; i fråga om kvinnodräkt stundom svårt att skilja från 2. KlädkamRSthm 1582 C, s. 8 a. Reseklädningh ått (dvs. för resa till) tÿslandh. Därs. 1619 B, s. 137 a. För kongl. Kammar-Pagerne, fyra Rese-klädningar, bestående af blå klädes råckar, västar och Böxor. Därs. 1755, s. 468. Dalin (1855).
2) (mera tillf.) motsv. klänning 2: klänning för resbruk. NJournD 1855, s. 54. TySvOrdb. 1918 (1932). —
-KNIV. (res- 1866. rese- 1743—1824) (numera knappast br.) kniv (särsk. bordskniv) för resbruk. 1. st: fouteral med reseKnif, Gaffel och skied. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. BoupptVäxjö 1866. —
-KNYTE. (res- 1864 osv. rese- 1821—1902) (numera bl. tillf.) knyte med förnödenheter som medföras på resa; jfr -bylte. PoetK 1821, 2: 34. Edgren Tennyson Dikt. 114 (1902). —
(I 1, 2) -KNÄPP. (numera knappast br.) färdknäpp. Crusenstolpe Tess. 5: 145 (1849). Topelius Fält. 1: 145 (1853). —
-KOFFERT. (res- 1716 osv. rese- 1659—1934) [jfr t. reisekoffer] koffert för förvaring av förnödenheter (särsk. kläder o. annan personlig utrustning) på resor; äv. oeg., om ngt (t. ex. kont) som användes för samma ändamål som sådan koffert; jfr -kappsäck, -kista. KlädkamRSthm 1659, s. 58. Jag är lugn, som en förseglad reskoffert. Granlund Ordspr. (c. 1880). (Du) skall .. skaffa mig en större näfverkunt; den skall bli min reskoffert öfver fjället. Ritzén ÅdalFolkl. 92 (1912). —
-KOKARE, r. l. m. (res- 1884 osv. rese- 1925 osv.) [jfr t. reisekocher] för resbruk avsedd (avsett) apparat l. kärl för kokning (t. ex. av kaffe); jfr kokare 2. Strindberg Giftas 1: 257 (1884). Meta Resekokare .. av aluminium. KatalÅhlénHolm 93: 115 (1927). —
-KONDITION, se C. —
-KORG. (res- 1682 osv. rese- 1637—1945) [jfr t. reisekorb] korg avsedd för förvaring av förnödenheter som medföras på resa; äv. (o. i fråga om moderna förh. nästan bl., mera tillf.) om korg för (liten) hund o. d. som medföres på resa: transportbox (av flätat material). KlädkamRSthm 1637 A, s. 13 b. 2 st:n Reeskorgar medh Låås och Läder öfwerdragne. BoupptSthm 1682, s. 838 b. Passande Reskorgar, för transporten af saker i Lappmarken. Zetterstedt SvLappm. 1: 95 (1822). Orörlig och tyst hade .. (hunden) legat i sin lilla reskorg (under järnvägsresan). Rudenschöld MHund. 76 (1936). —
-KORT, se C. —
-KOST. (res- 1741 osv. rese- 1607—1941) [jfr t. reisekost] kost som förtäres på resa; vanl.: mat l. proviant som medföres o. är avsedd att förtäras på resa; vägkost, matsäck; förr äv. i pl., om reskost för olika personer l. resor. GripshR 1607, s. 30 (: Reesekoster, pl.). Siöl. 1667, Sjösk. 10. Sacktmodigs nekande, at Tobias bekommit kiött och smör ask af des hustru till resekost. VRP 6/12 1736. (Sv.) reskost .. (fr.) nourriture ordinaire dans les voyages. Schulthess (1885). Sydow Folksag. 28 (1941). särsk.
a) (i vissa trakter, i sht förr) i uttr. giva reskost, ss. benämning på en folklek varvid en av deltagarna föreställes skola ut på resa o. en annan går omkring bland de övriga o. upptar anbud om vad de vilja ge till reskost o. sedan uppräknar de olika gåvorna utan angivande av givarnas namn, varefter den som skolat resa bestämmer vilken gåvas givare därnäst skall bege sig på resa o. inta hans plats. Landsm. 2: XXII (1881; från Smål.).
b) (om äldre l. utländska förh.) om livsmedel ss. gravgods (avsedda ss. proviant för den döde på färden till en annan värld). JmtFmT 4: 157 (1909).
c) (i sht i vitter l. högre stil) i oeg. l. bildl. anv. (jfr a, b); särsk. dels om ngt som utgör l. tjänar ss. andlig näring på en färd (särsk. om reslektyr), dels om ngt som tjänar ss. medel för livsuppehälle l. ss. andlig näring under jordelivet betraktat ss. en resa (jfr resa, sbst. I 2 d β). Främlingen på thenna jord / Tig (dvs. Jesus) begär til far och moder, / .. Och til rese-kost tit ord. SionSång. 2: 102 (1745). Hvad jorden tillhörer .. blir .. en resekost .. under vandringen. Wallin 1Pred. 3: 33 (c. 1830). Den uppbyggelse vi svenska rundresande .. mottogo som resekost .. af denna gudstjenst i Trondhjems domkyrka. Ödman VårdD 2: 162 (1888). Till andlig reskost hade han .. (bl. a.) Carlyles ”Franska revolutionens historia”. Almqvist Comfort Routl. 58 (1913). TSvLärov. 1946, s. 233. —
-KOSTNAD, se C. —
-KOSTYM. jfr kostym 4 o. -dräkt. NJournD 1858, s. 123 (för damer). Adelsköld Dagsv. 3: 116 (1900). —
-KUDDE. (res- 1881 osv. rese- 1931) [jfr t. reisekissen] kudde avsedd att medföras på resor (för att användas ss. underlag att sitta på l. ss. stöd för ryggen o. d.); jfr -hyende. Freja 1881, s. 78. —
-KUPÉVAGN~002. (res- 1792 osv. rese- 1758—1793) (förr) kupé (se d. o. I 1) för resbruk. PT 1758, nr 75, s. 4. —
-KURIR, se C. —
-KUSK. (förr) kusk som körde åkdon för resande. Beskow (1843) i 3SAH XLVIII. 2: 265. Ortens bäste reskusk och tolk. Lundström Polcirk. 10 (1881). —
-KVARTER. (res- 1850 osv. rese- 1902) (numera bl. tillf.) (tillfällig) bostad för person som befinner sig på resa (jfr kvarter 15); stundom äv. om konungs o. d. kvarter (se d. o. 14 c) under fälttåg (jfr resa, sbst. I 3); äv. mer l. mindre bildl. Alla boningar skulle (under jordelivet) betraktas som resqvarter. Almqvist Törnr. 3: 49 (1850). Diplomaterna .. uppsökte konungen själf i hans tillfälliga resekvarter. Hjärne K12 91 (1902). —
-KÄRRA, r. l. f. (res- 1792 osv. rese- 1684—1892) (förr) jfr kärra, sbst. 1, o. -vagn. BoupptSthm 11/1 1688. En ny täckt Rese-kärra på fjädrar. DA 1793, nr 8, s. 2. Jag köpte mig en lätt Kabriolet, eller, som man här säger, Resekärra. Stiernstolpe Arndt 1: 69 (1807). GotlAlleh. 1904, nr 35, s. 2. jfr: En .. förebuds Resekärra. GT 1786, nr 53, s. 4; jfr före-buds-kärra. särsk. (numera bl. tillf.) oeg. l. bildl.; äv. med syftning på vagn varpå en döds likkista forslas till kyrkogården för begravning (jfr resa, sbst. I 2 d γ). Wexionius Vitt. 415 (1684). —
-KÖK. (res- 1874 osv. rese- c. 1760—1833) (numera bl. mera tillf.) kokapparat för resbruk; jfr -kokare o. kök 3. Dalin Vitt. 3: 410 (c. 1760). AB 1899, nr 300, s. 3. —
(jfr anm. sp. 1281) -LAG, n. (numera bl. tillf.) jfr lag, sbst.3 14 c, o. -grupp. Hvart reslag (av blåkullafarerskorna) hade sin förestånderska. Afzelius Sag. X. 2: 147 (1866). —
-LEDARE, se C. —
-LEK, r. l. m. (i sht förr) i sg. best., ss. benämning på en lek varvid alla deltagare utom en från början inta var sin med ett geografiskt namn betecknade plats o. den som är utan sådan plats går fram till ngn av de andra deltagarna o. frågar vart han skall resa, varpå denna nämner två av de geografiska namnen, då det gäller för innehavarna av dessa att byta plats, medan den som frågat samtidigt söker att uppnå en av de under bytet lediga platserna, varefter den som blir utan plats får fråga nästa gång osv. Hubendick FlickLek. 15 (1879). —
-LEKTYR. (res- 1819 osv. rese- 1874 (i bet. 1), 1919 (i bet. 2) osv.) [jfr t. reiselektüre (i bet. 1)]
-LITTERATUR, -LIV, se C. —
-LIVRÉ. (resa- 1656. rese- 1717—1772) (förr) livré avsett att bäras på resa l. resor. Reesa Liberÿ Vthith (dvs. ”ut till”, för resa till) Preützen. KlädkamRSthm 1656, s. 305. Därs. 1772, s. 206. —
-LJUSSTAKE~020. (res- 1892 osv. rese- 1744 (: Metals reseLiusstakar)) (förr) ljusstake avsedd att medföras på resor; jfr -stake. PriskurLeja 1892, s. 7. Pneumatisk Res-Ljusstake .. att sätta fast på glasrutor i jernvägswaggonger m. m. Därs. 1895—96, s. 62. jfr (†): 2 st: Metals reseLiusstakar med Sax. BoupptVäxjö 1744. —
-LUFT. (mera tillf.) om luft som man kommer i beröring med under resa; äv. i sådana bildl. uttr. som vädra sin instängdhet i resluften, ss. beteckning för att ngn bryter sin isolering o. skaffar sig vidgade vyer o. d. gm att resa. Om han skakat Uppsaladammet av sig och vädrat sin instängdhet i resluften. Bergman i 3SAH 51: 261 (1940). —
(jfr anm. sp. 1281) -LUST. (res- 1776 osv. rese- c. 1755—1940) [jfr t. reiselust (i bet. 1 o. 2)]
1) lust att företaga en resa l. resor, lust att resa; äv. i utvidgad anv., i fråga om fågel o. d. (jfr resa, sbst. I 2 d). Wallenberg (SVS) 2: 126 (1769). (Ett arv) satte mig i tillfälle att gifva vika för en redan förut erfaren och nu oemotståndlig reslust. Wikner Vitt. 78 (1871). Rosenius SvFågl. 2: 98 (1922; i fråga om fågel). Busstrafiken stimulerar reslusten. SvFolket 12: 224 (1940).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (†) (känsla av) glädje l. tillfredsställelse l. nöje som man erfar på resa o. som resan skänker; jfr lust 3 (f). Schultze Ordb. 2891 (c. 1755). —
(jfr anm. sp. 1281) -LUSTA, r. l. f. (res- 1761 osv. rese- 1910 osv.) (numera bl. tillf.) reslust (se d. o. 1); särsk. i nedsättande anv., om reslust som betraktas ss. syndig l. moraliskt förkastlig l. överdriven o. d.; äv. oeg. l. bildl. (Hennes) nyfikna reslusta till Rom. Botin Utk. 417 (1761). (Livslängtan) är rastlös som turisten. Man skulle kunna kalla den själens reselusta. Hellström Kusk. 159 (1910). Komplementet till universitetsstudierna har alltid varit reslusta. Ahlgren Veckopr. 228 (1940). —
(jfr anm. sp. 1281) -LUSTIG. [jfr t. reiselustig] (numera föga br.) som har reslust, reslysten, pigg på att resa. Bremer NVerld. 1: 287 (1853). GHT 1895, nr 254, s. 2. —
-LUVA, r. l. f., förr äv. -LUV, r. l. f.? (rese- 1768) [formen -luv torde vara en dialektal sidoform till -luva (möjl. uppkommen gm utlösning ur sg. best. -lua(n); jfr den sannol. gm utlösning ur pl. gapjuer uppkomna dialektala formen gapju vid sidan av gapjua, ställning för stänger i skyttelled; se G. Hedström i ANF 59: 10 ff. (1944))] (numera bl. tillf., i sht om ä. förh.) jfr luva, sbst.2 1, o. -huva. 1 gammal reseluf af siden. BoupptToftnäs 1768. jfr: 1 g(amma)l sammets reseluf. Därs. —
-LYNNE. (res- 1845 osv. rese- 1913)
(jfr anm. sp. 1281) -LYSTEN. (res- 1800 osv. rese- 1855—1915) lysten efter att företaga en resa l. resor; som har (stark) reslust; äv. i utvidgad anv.: som visar l. utmärkes av l. vittnar om (stark) reslust; äv. oeg. l. bildl. AdP 1800, s. 791 (i sg. best., substantiverat). Järnvägsmänniskor anlitas ofta att gifva råd åt reslystna personer. SödermLT 1894, nr 110, s. 2. I vår reslystna tid. Quennerstedt Värld 2 (1904). Seglet smäller reslystet muntert mot masten. Krusenstjerna Dagdriv. 35 (1923). —
(jfr anm. sp. 1281) -LYSTNAD. (res- 1809 osv. rese- 1765—1954) (numera bl. mera tillf.) jfr -lysten o. -lust 1. SvMerc. 1765, s. 251. —
-LYX. (rese- 1884) (mera tillf.) lyx som utvecklas l. användes på resa l. resor. Rydberg KultFörel. 1: 18 (1884). —
-LÅDA, r. l. f. (res- 1675—1916. rese- 1736—1788) [jfr ä. t. reiselade] (numera bl. ngn gg om ä. förh.) låda l. kista l. koffert l. skrin o. d. för förvaring av förnödenheter som medföras på resa; äv. om sådant förvaringsrum på åkdon. BoupptSthm 1675, s. 1398 b. En präktig af Mahogony gjord Reselåda med diverse persedlar uti af 12 lod controlleradt Silfver. GT 1788, nr 70, s. 4. Täckvagn .. med stång, gaffel, lycktor, reslåda och stort magasin under bocken, till salu. LdVBl. 1828, nr 31, s. 4. Bendz Landsv. 85 (1916). —
(jfr anm. sp. 1281) -LÄGENHET~002 l. ~200. (res- 1880 osv. rese- 1819 osv.) [jfr t. reisegelegenheit] (regelbundet förekommande) tillfälle l. möjlighet till resa (från en ort till en annan); äv. konkretare, om kommunikationsmedel som erbjuder sådan möjlighet. Atterbom Minn. 566 (1819). Med en af de vanliga reslägenheterna lemnade (jag) New-Yorks hamn den 1 juli (1876). Nordenskiöld Vega 1: 299 (1880). 2NF 33: 104 (1921). —
-LÄNGD. (res- 1957 osv. rese- 1892 osv.) (i sht i fackspr.) en resas längd, (väg)sträcka som en resa sträcker sig över. SD 1892, nr 297, s. 4. DN(B) 1957, nr 252, s. 2.
Ssg: reslängds-taxa. (i sht i fackspr.) taxa (för avgifter för spårvägsresor) som grundar sig på reslängden. DN(B) 1957, nr 251, s. 9. —
(jfr anm. sp. 1281) -LÄNGTAN. (res- 1945 osv. rese- 1940) (mera tillf.) jfr -lust 1. AnderssonBrevväxl. 1: XLII (1940). Böök Heidenstam 1: 22 (1945). —
-LÄSNING. (res- 1854 osv. rese- 1825) (numera bl. mera tillf.) = -lektyr 1. Silfverstolpe Mem. 3: 142 (1825). —
(jfr anm. sp. 1281) -LÄTT, adj. (†) som icke gör svårigheter l. invändningar, då det gäller att företa en resa (jfr lätt, adj.2 11, 11 b); anträffat bl. bildl., i fråga om hädanfärd (jfr resa, sbst. I 2 d γ, resa, v.1 2 e). Res-lätt, när han (dvs. Gud) hälst behagar, / Gierna lämna jordiskt rum; / .. (är) Dräglig Gubbes proprium. Tessin Skr. 133 (1767). —
-MANTEL. (res- 1804—1864. rese- 1785—1807) [jfr t. reisemantel] (†) = -kappa. Möller 2: 688 (1785). SthmModeJ 1844, s. 80 (för damer). Topelius Fält. 4: 531 (1864). —
-MARSKALK, se C. —
-MAT, r. l. m. (res- c. 1755 osv. rese- 1738—1824) (numera bl. tillf.) reskost; matsäck. Lind 1: 359 (1738). Ris ResLefvBeskr. 19 (1835). —
-MATSÄCK~02 l. ~20. (res- 1805 osv. rese- 1797—1824) (numera bl. tillf.)
1) motsv. matsäck 1: säck l. påse l. ränsel o. d. för reskost. Blix PhilFörs. 37 (1797). En författning bestämde huru mycket bränvin man fick medföra i resmatsäcken. Beskow i 2SAH 34: 76 (1861); jfr 2.
2) motsv. matsäck 2: matsäck (som medföres på resa), reskost. Nordforss (1805). Törneros (SVS) 1: 160 (1824). —
-MEDEL, n. (res- 1853 osv. rese- 1655 osv.)
2) (numera bl. mera tillf.) (pänning)medel för bekostande av resa l. resor l. för ersättning av resekostnader. (Svenskarna i drottning Kristinas tjänst) Vilja .., så snart de kunna få några resemedel af henne, ge sig från henne. Ekeblad Bref 1: 433 (1655). Statskontorets hemställan om återbärande af rese- och traktaments-medel, hvilka .. Kapiten-löjtnanten C. G. Holmqvist uppburit. KrigVAT 1844, s. 103. Ahrenberg Landsm. 40 (1897).
-MEDIKUS. (förr) läkare som medföljde ngn på resa för att stå till tjänst vid sjukdom o. d.; jfr rese-läkare. Hjelt Medicinalv. 2: 364 (i handl. fr. 1811). —
(I 1) -MIDDAG. (numera bl. tillf.) middag som intages före avresa; jfr -frukost. Castrén Res. 2: 433 (1848). —
-MINNE, se C. —
-MUNDERING. (rese- 1710 osv.) (numera bl. tillf.) jfr mundering 3 (b). KlädkamRSthm 1710 B, s. 29. —
-MUSEUM, se C. —
-MYNT. (rese- 1732) (numera bl. tillf., vard.) koll.: respängar. CvLinné (1732) hos Fries Linné 1: 120. —
-MÅL. (res- 1956 osv. rese- 1888 osv.) mål (se mål, sbst.5 3) för resa (l. del av resa); resas mål. Centerwall Hellas 360 (1888). GbgP 1956, nr 159, s. 2. —
-MÖJLIGHET~002, äv. ~200. (res- 1921 osv. rese- 1896 osv.) möjlighet att företa en resa l. resor; ofta konkretare, om reslägenhet o. d. Biljettpriset är mycket för högt för längre afstånd, hvarigenom reselusten och resemöjligheten stäckes. Söderblom Zont. 8 (1896). Billiga resemöjligheter. 2SvUppslB 21: 190 (1952). —
-MÖSSA. (res- 1651 osv. rese- 1638—1793) [jfr t. reisemütze] mössa använd l. avsedd att användas på resa l. resor. BtÅboH I. 13: 312 (1638). Han (stod) i rutig resmössa .. på däcket. Siwertz Varuh. 101 (1926). särsk. (förr) bildl., ss. beteckning för anhängare av parti l. meningsriktning som sökte medla mellan hattar o. mössor under frihetstidens tidigare skede. Almqvist Ekols. 1: 40 (1847). Man uppfann .. (för dem som sökte medla mellan hattar o. mössor) nya speord, nämligen af Karpuser eller ock Resmössor, emedan de, för att göra hvar och en rättvisa, sällade sig än till ena, än till andra partiet, liksom resande fram och tillbaka mellan båda. Fryxell Ber. 34: 57 (1864). —
-NAMN. (†) namn varunder ngn uppträder inkognito på resa. Scott Wav. 307 (1855; eng. orig.: travelling name). —
-NECESSÄR, r. l. m. (res- 1843 osv. rese- 1901 osv.) [jfr t. reisenecessaire, fr. nécessaire de voyage] necessär (förr äv. schatull o. d.) för resbruk; jfr -etui. Dalin FrSvLex. 2: 166 (1843). Freja 1874, s. 114 (av tyg). KatalÅhlénHolm 94: 375 (1927; av läder). —
(I 1, 2) -NERVOSITET. (mera tillf.) nervositet inför förestående (av)resa; jfr -feber, -oro. Östergren (1936). —
-OMKOSTNAD, -OMKOSTNING, se C. —
(jfr anm. sp. 1281) -ORD. (†) lånord som införts i ett språk av återvändande utrikesresande. Columbus Ordesk. 9 (1678). —
(jfr anm. sp. 1281) -ORDEN. (i sht förr) oeg., i sådana uttr. som intagas l. intagning i resorden, i fråga om barnlek varvid en deltagare föreställes intagas i en orden gm att under en annans ledning göra en resa med förbundna ögon o. därvid föres vid handen över bärg o. broar o. d. som arrangerats av möbler o. d. i ett l. flera rum, bäres i bärstol osv. Hubendick FlickLek. 188 (1879). —
(jfr anm. sp. 1281) -ORDER. (res- 1915 osv. rese- 1887—1949) order (se d. o. 5) om resa, order att resa; ofta konkret. Konow (1887; konkret). —
-ORGEL. (föga br.) litet orgelharmonium avsett att medföras på resor; jfr rese-klaver. KatalIndUtstSthm 1897, s. 88. —
-PALETÅ, äv. (i Finl.) -PALTÅ. (numera bl. tillf.) paletå för resbruk; äv. (i sht i Finl.) allmännare: överrock (l. kappa) för resbruk. Jag köpte mig .. en stor respaltå till skydd mot kölden. Wallin Bref 168 (1849). —
-PARTI. (†) i uttr. uppgöra resparti, träffa överenskommelse om (att) resa tillsammans; jfr parti 19. MoB 10: 192 (1828). —
-PASS. (res- 1747 osv. rese- 1681—1950. reso- 1729) [jfr t. reisepass]
1) av myndighet o. d. utfärdad skriftlig handling tjänande att utvisa, att ngn har rätt att företaga en resa l. att färdas en viss väg l. inom ett visst område l. att ngn på sin resa är ute i lovliga ärenden o. dyl., tillika utgörande en rekommendations- l. legitimationshandling (jfr pass, sbst.1 10); särsk. (o. i fråga om moderna förh. bl.) liktydigt med (o. i fråga om moderna förh. vanl. ersatt av): pass (se pass, sbst.1 10 a). Schück VittA 2: 419 (i handl. fr. 1685). Ingen skal understå sig til at resa här ifrån Stockholm til in- eller utrikes orter, utan at hafwa sig försedt wederbörligen med Resepasz, af Kongl. Rådet och Öfwerståthållaren. Schmedeman Just. 1440 (1696). Så snart jag af Kongl. Vettenskaps Societeten hade ärnåt Instruction och Viaticum med behörigt Resepass af Upsala Cancellie, reste jag (från Uppsala). Linné Bref I. 1: 315 (1732). (Jag) Fick af .. (borgmästaren i Vindau) et resepass genom Libo och Memel til Königsberg. KKD 3: 98 (c. 1740). Han hemkom ifrån Stockholm upvisandes permission och resepass ifrån Capitian vid Kongel. Gardet .. N. N. Posse. VDAkt. 1749, nr 142. Resepass å gårdfarihandel. SFS 1847, nr 2, s. 2. Därs. 1925, s. 480. jfr: (Isl) Farareyrir .. (Sv.) Wägkost, Farmat, Wägpas, Resepas. (Lat.) Viaticum. Verelius 64 (1681). särsk. (numera knappast br.) i uttr. skaffa sig respass, i pregnant anv., ss. beteckning för att ngn gm att skaffa sig pass gör sig färdig att avvika ur landet (för att undkomma sina fordringsägare). Knorring Cous. 3: 6 (1834).
2) (utom i a—c i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl.; särsk. om ngt som tänkes fylla liknande uppgift som ett pass (under resa l. färd o. dyl. l., allmännare, under ngt som föreställes l. tänkes under formen av en resa, t. ex. jordelivet; jfr resa, sbst. I 2 d β). Lagerström Bunyan 1: 60 (1727). (Polyhistrio) högt bär hjessan, pudrad, grann och vitter, / Och respass till odödligheten ger. MarkallN 2: 31 (1821). Friheten är ett af verldarnes Styresman utfärdadt respass. .. Det gäller blott för resan (dvs. livet). Törneros Bref 2: 60 (c. 1825). Att vara Svensk och Professor Upsaliensis är ett godt Resepass. SvBrIt. 2: 65 (1835). Rydin Minn. 6 (1929). särsk.
a) (förr) spelt. i långtok: kort som lades ovanpå det kort varmed man stuckit över det av närmast föregående spelare utlagda kortet; äv. abstraktare, om påläggande av sådant kort. HbiblSällsk. 1: 367 (1839; konkret). Därs. 368 (abstraktare).
b) (i sht vard.) i uttr. som beteckna att ngn l. ngt (utan omsvep l. hänsyn) skickas i väg l. förpassas (se förpassa, v.1 2) från l. till en plats l. (vanl.) att ngn (snöpligt) avskedas l. köres bort l. kastas ut l. avvisas l. att ngn får packa o. ge sig i väg (från en plats) o. dyl. l. att ngt skaffas bort l. bringas att försvinna l. förstöres l. att man gör sig kvitt ngn l. ngt o. d.; särsk. i uttr. giva l. ge ngn l. ngt l. få respass (jfr c). Alt sen hon (dvs. tiden) resepass åt gamla seder gaf. Lohman Vitt. 384 (c. 1735). Hasselqvist Resa 35 (1750: fick .. sit resepass härifrån). Det såg ut som om Posse varit en necessité, emedan Gubben (dvs. K. XIV J.) måst beqväma sig att ge (justitiekanslern) Nerman respass (för att få Posse till justitieminister). Liljecrona RiksdKul. 97 (1840). Det hände ej så sällan att sådana der kamrater (dvs. zigenare i Värmlands fältjägarregemente) fingo respass till Marstrand eller Varberg. HLilljebjörn Hågk. 2: 116 (1867). Ni var väl så klok, att ni gaf honom respass utför trapporna! Topelius Fält. 5: 174 (1867). (Pianisten) spelade så bra forte, att den bästa Hornung et Möller-flygel fick sitt respass på en afton. SDS 1901, nr 61, s. 3. Ån hade några dagar tidigare givit sitt istäcke respass. Helsingius Ungd. 83 (1917). VFl. 1933, s. 18.
c) i uttr. som åsyfta ngns död l. hädanfärd betraktad ss. en resa (jfr resa, sbst. I 2 d γ); särsk. [jfr b] (i sht vard.) i sådana uttr. som giva l. ge (äv. förskaffa) ngn l. få respass (till evigheten l. till en annan värld o. d.), särsk. liktydigt med: förpassa ngn resp. bli förpassad till en annan värld, expediera ngn resp. bli expedierad, ge ngn resp. få dödsstöten l. ett dödsbringande skott o. d. Wexionius Sinn. 3: C 1 b (1684). Vi födas och gå fram och åter gå tillbaka / Med detta resepass: af jord till jord igen. Bellman SkrNS 2: 232 (1792). Den värjstöten gaf er icke respass till evigheten. Rydberg Frib. 204 (1857). Katastrofen (är) oundviklig, och jag tar med kallt blod ut respass till skuggornas verld (dvs. begår självmord). Wieselgren ÖBord 197 (1882). Det passar icke att gifva en menniska respass in i evigheten med ovett (dvs. skriva en klandrande dödsruna om ngn). Svedelius Lif 522 (1887). (Den svårt sårade) flämtade .. (:) jag har troligen fått respass till en annan värld. Janson CostaN 2: 15 (1910). Krusenstjerna Pahlen 2: 32 (1930). —
-PENSION, se C. —
-PIPA, r. l. f. (res- 1831 osv. rese- 1816 (: Sjöskums Resepipa)) (numera bl. tillf.) tobakspipa använd l. avsedd att användas på resa l. resor; jfr -cigarr. Törneros Bref 1: 324 (1831). BoupptVäxjö 1859. jfr sjöskums-respipa. —
-PLAN, r. l. m. (res- 1824 osv. rese- 1800—1956) [jfr t. reiseplan] plan (se plan, sbst.1 II 2) för en resa (stundom övergående i bet.: resrutt); plan att företaga en resa; äv. i utvidgad l. bildl. anv. (jfr resa, sbst. I 2 d). Göra upp resplan(er). Han måste avstå från sin(a) resplan(er) och stanna hemma. AdP 1800, s. 769. Hans reseplaner till Fryksände och Ransberg. Geijer Brev 162 (1813). När Ni nu kommer till Dalarö, så tag reseplanen så här: Foglarö, Svinock, Prestgården (osv.). Strindberg Brev 3: 232 (1883). Reseplan för årets torpbesigtningar uppgör kompanichefen i god tid. TjReglArm. 1889, s. 395. Samma resplan, samma ledande idé tyckes besjäla .. alla (flyttfåglarna). VerdS 152: 11 (1907). En mellanhamn, som fartyget på grund af sin reseplan anlöper. Lang FinlSjör. 2: 2 (1910). —
(jfr anm. sp. 1281) -PLATS, r. l. m. (res- 1888 osv. rese- 1936) [jfr d. rejseplads, t. reisestelle] befattning ss. handelsresande; jfr resa, v.1 1 b ζ β’. TFaluLSt. 1888, nr 143, s. 4. —
-POLLETT. (rese- 1792 osv.)
1) (förr) motsv. pollett, sbst.2 2: pollett l. bevis berättigande ngn att företaga en (kortare) resa (från en stad); jfr -pass 1. Generalord. 21/3 1792.
-PORTFÖLJ. (numera bl. tillf.) portfölj använd l. avsedd att användas på resa; i sht förr särsk. om fodral (av papp- l. skinnpärmar med fickor) för förvaring av dokument o. d. på resa. Ett bord, på hvilket lågo assessorns papper och pengar färdiga att inläggas i resportföljen. Bremer Hem. 2: 187 (1839). Haley framtog ur en sliten resportfölj ett permebref. Callerholm Stowe 39 (1852). AB 1865, nr 31, s. 4. —
-PROVISION, sbst.1 (res- 1789—1864. rese- 1741—1833) (†) om resförråd av livsmedel l. dryckesvaror; äv.: reskassa. PH 3: 1723 (1741). VDAkt. 1783, nr 131 (om reskassa). Af min resprovision hade jag ännu holländsk ost och holländsk sill. Wallin Bref 50 (1844). Topelius Fält. 4: 616 (1864). —
-PULPET. (res- 1873. rese- 1771) [jfr t. reisepult] (numera bl. ngn gg om ä. förh.) med sluttande skiva försedd anordning (”pulpet”) avsedd att medföras på resor för att användas ss. underlag vid skrivning o. d. DA 1771, nr 45, s. 4. Jungberg (1873). —
-PUNG. (†) pung för förvaring av pängar l. andra förnödenheter på resa; jfr -påse. BoupptVäxjö 1820. Därs. 1834. —
-PÅSE. (res- 1685 osv. rese- 1669—1674) (numera bl. tillf.) (mindre) påse l. påsliknande väska (av tyg o. d.) för förvaring av olika förnödenheter på resa; jfr -säck. BoupptSthm 4/7 1669. Respåse med allmogebroderi. Berg Handarb. 189 (1874). —
-PÄLS. (res- 1768 osv. rese- 1676—1808) [jfr t. reisepelz] jfr päls 1 a o. -kappa. BoupptSthm 20/8 1676. Siwertz JoDr. 19 (1928). jfr (oeg.): Vi ville gerna ge honom ett litet .. glas i respelsen. Nyblom Hum. 231 (1874); jfr päls 1 a β α’. —
-PÄNNING. (res- 1661 osv. rese- 1634—1934) [jfr t. reisepfennig (i bet. 1)]
1) i sg.; dels (motsv. pänning 3 f): myntstycke l. slant som ngn ger bort l. får ss. reshjälp, dels (o. numera nästan bl., i sht ngt vard.) koll. (motsv. pänning 7 b β): pänningsumma för bestridande av resekostnader, respängar (se 2); jfr -skilling, -styver. ConsAcAboP 2: 351 (1662). (Eng.) Passade .. (sv.) respenning åt fattiga vandringsmän. Serenius Rr 1 a (1734). (Han) arbetade .. för att förtjena sig .. en liten respenning. BL 3: 56 (1837). Östergren (1936).
2) (utom i utpräglat skriftspr. samt jur. o. kam. numera nästan bl. i formen -pängar) i pl. (motsv. pänning 5): pängar för bestridande av (l. utgörande ersättning för) resekostnader; ofta om pängar som ngn har med sig för bestridande av utgifter under resa; äv. oeg. l. bildl.; jfr -kassa, -medel 2, -mynt. Till resepenningar mentes att förordna Grefven 3000 rixdaler. RP 4: 9 (1634). Den resande Mannen (skall) wara tillåtit, öfwer Grentzen medh sigh föra, nödige resepenningar. Stiernman Com. 3: 72 (1662). Weise 11 (1697; oeg.). Diogenes sålde sit patrimonium at få resepenningar til Chaldeen och Egypten, hvarest vetenskaperne då hade sit säte. Linné Diet. 2: 79 (c. 1750). Ordinarie förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar. BtRiksdP 1934, 10: nr 2, s. 32.
Ssg (till -pänning 2): respänning-anslag. (numera bl. tillf.) anslag till bestridande av resekostnader; särsk. (förr, jur. o. kam.) om månatligt sådant anslag till vissa befattningshavare. SFS 1917, s. 1429. —
-REGLEMENTE, se C. —
-ROCK. (res- 1687 osv. rese- 1673—1824) [jfr t. reiserock] jfr -kappa. BoupptSthm 1673, s. 404 a. De skärp, som ännu i sen tid i övre Sverige använts kring resrocken. Svensson SkånFolkdr. 40 (1935). Östergren (1936; äv. för damer). —
-RULLE. för resbruk avsedd, hoprullbar necessär bestående av ett tygstycke med fickor för toalettartiklar o. d. KatalPUBergström 22: 69 (1920). —
-RUM, se C. —
-RUTT l. -ROUTE, förr äv. -RUTA, r. l. f. (res- 1905 osv. rese- 1769—1952) [jfr t. reiseroute] rutt som planeras för l. begagnas vid en resa; samfärdsled avsedd för l. begagnad av resande; stundom äv. om skildring av (en resa som följer) l. om karta över sådan rutt; äv. bildl. (jfr resa, sbst. I 2 d (β)); jfr -väg 1. Wallenberg (SVS) 1: 97 (1769: rese-ruta). Föreningens öfriga publikationer, såsom reserouter, kartor m. m. TurFFinlÅb. 1887, s. 3. Resruten i Spanien (vid Snoilskys resa) framgår af några notiser i .. (en antecknings-)bok. Warburg Snoilsky 166 (1905). Afvikelse från den försäkrade reserouten. Lang FinlSjör. 2: 184 (1910); jfr resa, sbst. I 2 b. Förf. visar en ledig .. stil särskilt vid skildringen av många intressanta och mindre kända reserouter i .. Sydamerika. PedT 1948, s. 122. Förf:s resroute i Uppland inledes av en översikt av landhöjningen och dess verkningar. SvGeogrÅb. 1949, s. 312. Lidman Lågan 12 (1952; bildl.). —
-RÄKNING, se C. —
-RÄNSEL. (rese- 1753) (numera bl. tillf.) ränsel för resbruk. Kiellberg KonstnHandtv. Hattm. 10 (1753: Rese-Rentsslar). —
-SAKER, pl. (res- 1839 osv. rese- 1793—1886) om föremål hörande till utrustning för resa; särsk.: reseffekter l. resgods. DA 1793, nr 70, s. 3. Jag vill .. icke påstå, att man blef genomblött: dertill .. hade man för goda ressaker. Gosselman Sjöm. 2: 86 (1839). Ändtligen kommer Herr Lindén på en bondvagn förande resesakerna. Strindberg TjqvS 1: 50 (1886). Hammar (1936; om reseffekter). —
-SCHACKSPEL~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) plånboksschack. JulkatalLeja 1901, s. 82. —
-SCHATULL. (res- 1792 osv. rese- 1743 osv.) [jfr t. reiseschatulle] schatull för förvaring av förnödenheter (t. ex. toalettartiklar, skrivdon, flaskor o. glas) som medföras på resa (jfr -låda, -skrin); i fråga om moderna förh. nästan bl. (mindre br.) ss. benämning på necessär l. dyl. HusgKamRSthm 1743 —44, s. 562. Et .. ResSkatull med .. Koppar, .. Flaskor, Caffepanna och andra .. nödvändigheter. SP 1792, nr 93, s. 4. 1. rese Schatull med bläckhorn, Sandosa och rak Ask. VLBibl. Bouppt. 1805, s. 136. Hon hade köpt ett resschatull av läder åt honom för sina små sparslantar. Thorén Herre 274 (1942). —
-SELE. (res- 1792 osv. rese- 1755—1831) (i sht förr) sele avsedd att användas på resor l. till resvagn. ÅgerupArk. Bouppt. 1755. En Wiener Resvagn med .. 3 Res-selar och Gaffel, finnes till salu. DA 1824, nr 53, Bih. s. 1. Cronquist Ekipage 22 (1952; hörande till lätt, öppen skånsk åkvagn). —
-SERVIS. (res- 1945 osv. rese- 1652—1898) (nästan bl. om ä. förh.) bordsservis avsedd att medföras på resor; jfr rese-koppar-servis. MarEuphrMagnDelaGardHärl. 26 (1652). Karlsson StåtVard. 478 (1945; om ä. förh.). —
-SJAL l. -SCHAL. sjal avsedd att användas på resa (ss. skydd mot kyla o. d.); jfr -filt. Backman Dickens Pickw. 1: 29 (1871). Nyblom Minn. 2—3: 276 (1904). —
(I 1, 2) -SJUK. (res- 1936 osv. rese- 1893—1936) [jfr d. rejsesyg] (mera tillf.) sjuk l. illamående på grund av (påfrestningar under) resa; äv. (o. oftast): som har resfeber l. känner stark iver l. åtrå efter att företaga (en resa l.) resor; jfr -sjuka. Jag (är) resesjuk, så att mina nerver dallra som telefontrådar i frost. Strindberg Dram. 55 (1893). —
(I 1, 2) -SJUKA. (res- 1761 osv. rese- 1936—1956) [jfr d. rejsesyge, t. reisesucht] jfr -sjuk; särsk.: stark iver l. åtrå efter att företaga (en resa l.) resor; resvurm (se d. o. 1). SvMerc. 1763, s. 587 (1761). Grip Balkansag. 71 (1918). —
-SKILLING. (res- 1928 osv. rese- 1928 osv.) (förr) om pänninggåva som vandrande gesäll erhöll ss. reshjälp vid de företag för idkande av hantvärk i hans bransch som han besökte; jfr -pänning 1. Sahlin SkånFärg. 120 (1928). Därs. 207. —
-SKISS, se C. —
-SKO, r. l. m. (numera bl. tillf.) sko använd l. avsedd att användas på resa l. resor; jfr -känga, -pjäxa, -stövel. SP 1792, nr 291, s. 4. —
-SKRIN. (res- 1667 osv. rese- 1675 osv.) (nästan bl. om ä. förh.) skrin för förvaring av förnödenheter som medföras på resa; jfr -kista, -låda, -schatull. BoupptSthm 1668, s. 55 (1667). Et Reseskrin at fastskrufva vid golf (i resvagn o. d.). GT 1786, nr 48, s. 5. Lägg .. (pängarna) der i mitt resskrin. Topelius Fält. 2: 37 (1856). Fatab. 1945, s. 188 (om museiföremål). —
-SKRINDA. (res- 1748—1793. rese- 1683—1875) (†) lättare släde med korg l. överrede av grindar l. spjälvärk o. d., avsedd för resbruk; äv. om överrede av sådan konstruktion, använt till kälkfordon l. hjuldon (äv. i utvidgad anv., för forsling av hö o. d.). RR 22/12 1683. Sedan (hö-)såtarne stått .. några dagar valmade, införes .. (höet) i Resskrindor .., antingen på Vagn, Drög eller kälkar. Dahlman Humleg. 91 (1748). En liten Res-skrinda med kälkar. DA 1793, nr 1, s. 3. Carlson Hist. 4: 173 (1875; om förh. 1683). —
-SKÄRP. (res- 1838 osv. rese- 1845—1857) (förr) skärp avsett att användas (kring päls l. ytterrock o. d.) på resor; särsk. om lång (stickad l. virkad) bindel avsedd att på resor bäras virad om livet; jfr -bälte, -echarpe. Carlén Klein 30 (1838). Ett kort Resskärp af rödt och svart Sephirgarn. ÖgCorr. 1854, nr 3, s. 4. Vi sutto .. i våra varma vargskinnsklädbonader, omlindade som dibarn med flere famnar långa virkade resskärp. Adelsköld Dagsv. 2: 137 (1900). —
-SLÄDE. (res- 1698 osv. rese- 1668—1882) [jfr t. reiseschlitten] (i sht om ä. förh.) släde för resbruk. BoupptSthm 1668, s. 227. Landsm. XI. 3: 162 (1897). —
-SLÖ. (rese- 1936) (tillf.) slö efter resa. Nu satt hon reseslö i sin blommiga klänning sådan hon kommit från staden. Martinson VägUt 276 (1936). —
-SPEGEL. (res- c. 1755—1901. rese- 1750—1805) [jfr t. reisespiegel] (numera knappast br.) spegel avsedd att medföras på resor. ÅgerupArk. Bouppt. 1750. LejaJulkatal. 1901, s. 79. —
-STATIV. (res- 1936 osv. rese- 1894 osv.) fotogr. hopfällbart stativ för reskamera; motsatt: ateljéstativ. FotogrT 1894, nr 22, Omsl. s. 2. —
-STEL. (mera tillf.) stel efter resa; särsk. om ngns lemmar o. d. Mjuka upp sina resstela ben. IdrBl. 1935, nr 77, s. 4. —
-STRUMPA. (rese- 1645) (numera bl. tillf.) strumpa använd l. avsedd att användas på resa l. resor. KlädkamRSthm 1645, s. 48 a (i pl.). —
-STRYKJÄRN~02, äv. ~20. (res- 1936 osv. rese- 1930 osv.) strykjärn avsett att medföras på resor. JulkatalPUBergström 1930, s. 25. —
-STRÄCKA, r. l. f. (rese- 1926 osv.) (väg)sträcka som en resa sträcker sig över; jfr -längd. 2NF 38: 1305 (1926). —
-STYVER. (rese- 1911) (mera tillf.) (liten) pänningsumma för bestridande av resekostnader, respänning (se d. o. 1). Högberg Baggböl. 2: 104 (1911). —
(I 1, 2) -STÄMNING. (mera tillf.) stämning präglad av lust för o. glädje över resor l. av förväntan inför en resa; äv.: stämning som förestående avresa inger. Böök Geijer Minn. 3 (1915). —
-STÖVEL. (res- 1805 osv. rese- 1645—1916) [jfr t. reisestiefel] (numera bl. mera tillf.) jfr -sko. KlädkamRSthm 1645, s. 48 a (i pl.; för dam). Koch GudVV 1: 49 (1916). —
-SUMMA. (rese- 1786) (numera bl. tillf.) pänningsumma för bekostande av resa. Thorild Bref 127 (1786). —
(I 1, 2) -SUP. (res- 1805 osv. rese- 1784—1885) (numera bl. mera tillf.) sup (med tilltugg) som inmundigas före avresa, färdsup, färdknäpp; äv. bildl. (jfr resa, sbst. I 2 d γ); stundom äv. om sup som inmundigas under resa l. vid framkomsten till målet l. vid hemkomsten efter resa. Björkegren 1179 (1784). På en kulle ungefärligen midt på vägen gjordes halt, och man tog .. en res-sup. Læstadius 1Journ. 138 (1831). Wetterstedt Mut. 99 (1832; om sup vid framkomst till målet). (Den från staden hemkomne) mjölnardrängen .. gick in .. att redogöra för sina kommisioner och få sig sin res-sup. Almqvist Skälln. 78 (1838). Då Fredman bjuder .. (Mowitz) resesupen på den sista färden. Ljunggren Bellm. 262 (1867). Auerbach (1913). —
-SÄCK. (res- 1870 osv. rese- 1668 osv.) [jfr t. reisesack samt eng. bag] säck l. (o. i fråga om nutida förh. nästan bl.) säckliknande väska (av tyg l. läder o. d.) för förvaring av reseförnödenheter; jfr -påse. BoupptSthm 1668, s. 705. SydsvD 1870, nr 202, s. 4. Fotvandrare med resesäcken lastad på en mulåsna. Rydberg KultFörel. 1: 17 (1884; om forntida förh.). KatalOAhrén 1951, s. 263. —
-SÄLLSKAP~02, äv. ~20. (res- 1783 osv. rese- 1745—1956) [jfr t. reisegesellschaft (i bet. 2, i ä. t. sannol. äv. i bet. 1)] sällskap på resa; jfr -följe. Schultze Ordb. 3908 (c. 1755).
1) abstr., om förhållandet att resa tillsammans (med ngn) l. att vara reskamrater (l. reskamrat med ngn); följe (se d. o. 1) på resa; äv. oeg. l. bildl. (äv. motsv. resa, sbst. I 2 d); särsk. i sådana uttr. som göra l. ha l. få ressällskap (med ngn), göra upp om (i sht förr äv. göra upp l. uppgöra) ressällskap (med ngn); stundom närmande sig l. övergående i 2. Troil Resej. 1 b (1770). Följande dagen upplöstes mitt resesällskap med Baron D’Albedyhll. Atterbom Minn. 23 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Geijer I. 8: 469 (1825: uppgjorde ressällskap). Göra ressällskap med ngn. Hoppe (1892). Levertin Dikt. 86 (1901; bildl.). (Sv.) Kanske vi få ressällskap? (t.) reisen wir zusammen? Auerbach (1913). Först nu förstod han den fulla innebörden i vad hon menat, när hon erbjöd honom ressällskap. Hellström Kärlek 217 (1942). I ressällskap hade jag en träskomakare från hemorten. Rallarminn. 170 (1949); jfr 2.
2) konkret, om en l. flera personer som utgöra ngns l. ngras sällskap på resa; äv. om samling personer som resa (l. ha för avsikt att resa) tillsammans; resande sällskap; stundom svårt att skilja från 1. (Fr.) Caravane .. (sv.) et stort resesällskap i orientaliska länderne. Möller 1: 254 (1745). En gammal Gouvernante, en Under-Officer och en Judepojke, hvilka utgjorde mitt resesällskap ifrån Breslau. Atterbom Minn. 614 (1819). Ett nytt resesällskap bildade sig, och det blef beramadt, att resan (till Köpenhamn) skulle ske. Svedelius Lif 417 (1887). Franzén .. hade .. af den outtröttlige Porthan blifvit föreslagen till resesällskap åt Bremer. Wirsén i 3SAH 2: 215 (1887). SFS 1937, s. 533. särsk. oeg. l. bildl. (äv. motsv. resa, sbst. I 2 d (β, γ)). Det sköna Ressällskapet genom lifvet. Ingelman 130 (1831, 1843; titel på dikt; om äkta maka). Jag (dvs. G. III, som ligger för döden) vill ej hafva ovänner till resesällskap och följeslagare på en så lång .. färd. Almqvist DrJ 250 (1834; med syftning på de sammansvurnas avrättning). För den resande är väderleken ett ressällskap, på hvars goda eller elaka lynne beror om resan skall bli angenäm eller oangenäm. Bremer GVerld. 3: 195 (1861). Norlander Kalle 31 (1901). Lidman Lågan 187 (1952). —
-SÄNG, se C. —
-SÄSONG. (rese- 1930, 1935) (års)tid då reselivet (se rese-liv 2) är livligt l. livligast, säsong för resor. Hallberg Minn. 90 (1930, 1935). —
(jfr anm. sp. 1281) -SÄTT, n. (res- 1853 osv. rese- 1826—1936) sätt varpå resa företages (särsk. med hänsyn till fortskaffningsmedel), sätt att resa, färdsätt. Törneros (SVS) 2: 34 (1826). De många ombyten i res-sätt, som vägens afbrott genom floder vållar. Bremer NVerld. 2: 119 (1853). —
(jfr anm. sp. 1281) -TANKE. (res- 1915 osv. rese- 1683—1842) tanke på (förberedelser för) företagande av en resa, tanke på att resa; ofta i pl.; jfr -plan. VDAkt. 1683, nr 213 (i pl.). Den, som redan är här (i Lysekil), spjärnar emot restanken. Må tåg och ångbåtar gå — jag stannar kvar. SvD(A) 1915, nr 230, s. 8. Hammenhög Torken 319 (1951; i pl.). —
-TASKA. (res- 1854. rese- 1727—1856) [jfr t. reisetasche] (†) handväska för resbruk; jfr -väska. Lagerström Bunyan 2: 214 (1727). NJournD 1856, s. 157. —
(jfr anm. sp. 1281) -TEATER. (numera bl. tillf.) om (kring)resande teatersällskap. VexjöBl. 1829, nr 15, s. 2. —
-TELEGRAF, se C. —
(jfr anm. sp. 1281) -TID. (res- 1800 osv. rese- 1700—1956) [jfr t. reisezeit (i bet. 2, 3)]
2) [jfr motsv. anv. i t.] till I 2: (års)tid till vilken en resa förlägges; tid då man företar (l. som lämpar sig för företagande av) en resa l. resor. IllSv. 1 (1873). Balck Idr. 2: 362 (1887). Hallberg Minn. 79 (1930, 1935).
3) [jfr motsv. anv. i t.] till I 2: tid som en resa tar i anspråk l. som åtgår för att resa en viss sträcka l. rutt; tid som ngn tillbringar på resa; äv.: tid som resestipendiat har att vistas på resa för att uppfylla bestämmelserna för åtnjutande av stipendiet. 3SAH LVI. 2: 37 (i handl. fr. 1700). Bergensbanan .. förkortar resetiden .. (mellan Oslo o. Bergen) till 1/4 af resetiden med ångbåt längs kusten. 2NF 34: Suppl. 558 (1922). Angående nedsättning i restid för innehavaren av Thuns resestipendium. Östergren (1936). Moberg Utvandr. 210 (1949).
Ssg: restids-avstånd. (i fackspr.) till -tid 3: avstånd (till en plats) mätt i tid som åtgår för resan (dit). SvGeogrÅb. 1956, s. 181. —
-TIMME. (rese- 1845) [jfr t. reisestunde (i bet. 1 o. 2)]
1) (numera knappast br.) till I 1, = -tid 1. Skyndom att embarkera, / ty snart är resetimman klar. Blanche Stockh. 9 (1845).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (mera tillf.) till I 2: timme som tillbringas på resa l. som åtgår för resa; jfr -tid 3. Det blir många restimmar om året för den som bor i Södertälje och varje dag reser till sitt arbete i Stockholm. —
-TOFFEL. toffel för resbruk. SvD(A) 1926, nr 343, s. 9. jfr: Herr Restofflor av skinn i skinnetui. SvD(A) 1922, nr 174, s. 5. —
-TOMTE. (skämts., numera bl. tillf.) tomte(gubbe) som i osynlig gestalt tänkes medfölja ngn på resa l. resor ss. ett lyckobringande väsen; jfr -nisse. Ack, du lilla restomte, nu ledde du mig kanske rätt på målet. Anholm Norm. 161 (1898). —
-TROSS. (rese- 1734) (numera bl. tillf.) om mängd av saker som medföras på resa (jfr -packning); äv. bildl. (jfr resa, sbst. I 2 d β, γ). Jag har min rese-tråss färdig. Död kom nu. Scherping Cober 1: 224 (1734; t. orig.: Reise-Bündel). Tin nöd och åliggiande; tin lycka och olycka, äro bördorna och rese-tråtzen som tu har at släpas med (under jordelivet). Därs. 324 (t. orig.: Reise-Bündel). —
(jfr anm. sp. 1281) -TRUPP. (mera tillf.) om resande teatertrupp. Wetterbergh SamhKärna 1: 139 (1857). —
-TRÖJA. (rese- 1645) (numera bl. tillf.) tröja (förr äv. jacka l. dyl.) för resbruk. Dråttningen (lät sy sig) en liten grå Rese Tröija. KlädkamRSthm 1645, s. 47 a. —
(jfr anm. sp. 1281) -TRÖTT. (res- c. 1800 osv. rese- 1877—1936) [jfr t. reisemüde (i bet. 1 o. 2)]
1) trött på grund av (påfrestningar under) resa; trött efter resa; ngn gg äv. i utvidgad anv., om sömn: som utmärkes av l. beror på trötthet efter resa. Lenngren (SVS) 2: 382 (c. 1800). Ehuru restrött .. hastar jag dock att underrätta Hr Statsrådet om min ankomst till Kasan. Castrén Res. 2: 18 (1845). Lifmedikus väcktes .. ur sin reströtta sömn. Topelius Fält. 4: 575 (1864). Krusenstjerna Fatt. 4: 60 (1938). jfr (skämts.): Man kan .. (om man icke vilat dagen före anträdandet av en långresa) vara viss på att vakna till resan fullständigt restrött. Törneros (SVS) 1: 162 (1824).
-TUR. (res- 1830 osv. rese- 1768 osv.) (ofta kortare) resa, tur; stundom: rundresa; äv. med särskild tanke på resrutten. NoraskogArk. VI. 1: 6 (1768). Det fägnar mig at vi hafva hopp at få resultaten af Herr Brukspatrons geologiska resetour i sommar. Berzelius Brev 8: 73 (1823). Franzén Minnest. 2: 361 (1830; om rundresa). Vi (måste) ännu i korthet nämna en naturskön och intressant restur .., nämligen: Vägen från Nora till Linde. Thomée IllSv. 320 (1866). SvGeogrÅb. 1933, s. 202. särsk.
a) om tur som fartyg o. d. gör; resa (se resa, sbst. I 2 b), tur; äv. om posttur (vid järnvägsposten) vid vilken resande postpersonal tjänstgör. SPF 1846, s. 203. Passagerareångfartyg, som i bestämda och regelbundna reseturer går genom Södertelje kanal. SFS 1893, Bih. nr 17, s. 5. Ett hotelliknande komplex .. med ett tjugutal rum, där .. (postfunktionärerna vid postkupéerna) få vila ut, innan reseturen på nytt kallar dem till tjänstgöring. SvPostv. 296 (1924).
b) (mera tillf.) i utvidgad l. bildl. anv.; jfr resa, sbst. I 2 d. AnderssonBrevväxl. 2: 285 (1848; om ett förslags passage genom olika instanser). Den omväga resetouren .. mitt sista bref gjorde, till Basel, då det skulle till Stuttgart. Därs. 1: 246 (1852). —
-TYG, se d. o. —
-TÅRTA. (†) (ss. reskost avsedd) sylttårta med bottnar av brödsmulor, socker, citronskal, äggulor o. vispad äggvita. Hagdahl Kok. 909 (1879). Schulthess (1885). —
-TÄCKE. (res- 1899 osv. rese- 1674—1858) [jfr t. reisedecke] (numera bl. tillf.) täcke (av stickat l. virkat material o. d.) avsett att användas på resa ss. skydd mot kyla o. d. (jfr -filt, -fäll, -pläd); äv. om hästtäcke till skydd för häst vid transporter. BoupptSthm 1674, s. 1192 b. NJournD 1858, s. 171. 2NF 30: 731 (1920; om hästtäcke). —
-UNIFORM, r. l. m. (res- 1789 osv. rese- 1792 osv.) (förr) uniform för resbruk; förr äv. oeg., i allmännare anv.: resdräkt l. dyl. Kexél 1: 162 (1789). Topelius Dagb. 4: 43 (1839; oeg.). FFS 1904, nr 43, s. 47. —
-UR. (res- 1824 osv. rese- c. 1730 osv.) [jfr t. reiseuhr] ur avsett att medföras på resa; i fråga om nutida förh. vanl. om uppfällbart, i (skinn)fodral monterat väckarur (jfr rese-väckarur), i fråga om ä. förh. särsk. dels om dosformigt l. fyrkantigt l. polygont ur med uppåtvänd urtavla o. vanl. försett med fötter, dels om ur, till formen påminnande om ett fickur o. avsett att upphängas på väggen i resvagn o. d.; äv. bildl. (jfr resa, sbst. I 2 d γ); jfr -studsare o. rese-pändelur, rese-solur samt sadel-, vagns-ur. Vårt rese-ur, som slår och pickar til vår graf, / Är pulsen. Lohman Vitt. 395 (c. 1730). Ett stort, modernt Svenskt Res-Ur, uti Fick-Urs fason, som slår och repiterar på fjeder, .. finnes till salu. DA 1824, nr 131, s. 6. Resur i form af smärre fyrkantiga bordsur i glasfoder och etui. 2NF 30: 1299 (1920). Gediget reseur med ringverk i etui av läder. KatalÅhlénHolm 141: 256 (1951). Kulturen 1954, s. 60.
-VAGN. (res- 1749 osv. rese- 1668—1894) [jfr t. reisewagen] (nästan bl. om ä. förh.) vagn för resbruk, dragen l. avsedd att dragas av (en l.) flera hästar (l. annat l. andra dragdjur); i vissa trakter särsk. om lätt, öppen åkvagn; äv. (om ä. förh.) om sådan vagn använd för förflyttning i fält (jfr resa, sbst. I 3); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. BoupptSthm 1668, s. 174. (Efter slaget vid Poltava) bekommer Hans Kongl. Maij:tt .. H:r General Major Meijerfeldtz ressewagen till lähns .., den Hans Kongl. Maij:tt sedan åckte utj alt intill gräntzfästningen Bender utj Turckijet. KKD 3: 213 (1711). Grefve Falkenburg åker i en resvagn med uppspänd kur. Almqvist Amor. 203 (1839). Genom romarna veta vi, att .. många .. folk .. till krigs- och resvagnar hade klumpiga, af oxar dragna fordon. UB 6: 325 (1874). Jensen BöhmDiktn. 202 (1894; bildl.). Landån, som på sin tid varit min morfars resvagn. Lewenhaupt MinnV 10 (1936). Flackvagn och resvagn, i Skåne benämning på lätta öppna vagnar. Cronquist Ekipage 22 (1952). —
(jfr anm. sp. 1281) -VAN. van i fråga om resor, van att resa; som har l. visar l. vittnar om resvana; med personligt l. sakligt huvudord l. ss. adv. Lundell (1893). Resvana profryttare. AB 1898, nr 64, s. 3. (Globetrotterns) resvana ögon. Steffen Krig 1: 6 (1914). Blomberg MolnBröd. 92 (1932; ss. adv.). —
(jfr anm. sp. 1281) -VANA.
2) i pl.: vanor som ngn har, då det gäller resor l. då han reser. Ha enkla resvanor. Östergren (1936). —
(jfr anm. sp. 1281) -VAND, p. adj. (numera bl. tillf.) jfr -van. Wachtmeister Tur. 105 (1880, 1885). —
-VANTE. (res- 1845 osv. rese- 1668—1782) (numera bl. tillf.) jfr -handske. BoupptSthm 1668, s. 246. Knorring Skizz. II. 2: 34 (1845). —
-VIN. (res- 1817 osv. resa- 1745) (numera bl. tillf., i sht i skildring av ä. förh.) jfr -brännvin. HovförtärSthm 1745 B, s. 709. PoetK 1817, 2: 93. —
(jfr anm. sp. 1281) -VURM. (res- 1805 osv. rese- 1824) (vard.)
2) (numera mindre br.) person som har resvurm (i bet. 1); person som ständigt är ute på resor för sitt nöjes skull. Nordforss (1805). Hammar (1936). —
-VÄDER. (res- 1739 osv. rese- 1824—1956) [jfr t. reisewetter] väder(lek) under l. på resa; äv.: väder(lek) som lämpar sig för resa. Mont-Louis FrSpr. 188 (1739). (Sv.) Reseväder .. (lat.) itineri apta tempestas. Lindfors (1824). Den Herren håller kär, får vackert resevä’r. Granlund Ordspr. (c. 1880). —
-VÄG. (res- 1745 osv. rese- 1692—1956) [jfr t. reiseweg (i bet. 1)]
1) väg som begagnas (l. avses att begagnas) vid resa; (väg som utgör) samfärdsled avsedd för l. begagnad av resande; resrutt. (Gästgivare skall) på store allmenne wägar hafwa åtta ägne hästar ..; men wed mindre resewägar, halfft mindre. FörarbSvLag 4: 311 (1692). Den .. (i Nestorskrönikan) beskrifna resevägen från Varägerna till Grekerna. Geijer SvFolkH 1: 44 (1832). 2NF 30: 373 (1920).
2) (numera bl. tillf.) vägsträcka som en resa sträcker sig över, vägsträcka att resa; jfr -sträcka. (Hon besökte) en gumma .., boende i Wi-byn i Tuna Socken, något öfver 4 milars reseväg. NorrlS 1—6: 66 (c. 1770). —
-VÄN, m.||(ig.) (res- 1903 osv. rese- 1895) [jfr t. reisefreund] särsk.: vän som är ngns följeslagare på resa; reskamrat som man blivit vän med; vän som man fått på resa. Kosacken (i järnvägskupén) .. fick smaka på mitt vin, så att vi blefvo riktigt såta resevänner. GHT 1895, nr 254, s. 2. Ekelund Eleg. 12 (1903). —
-VÄRK, se C. —
-VÄSKA. väska för förvaring av förnödenheter som medföras på resa; i fråga om nutida förh. vanl. om jämförelsevis stor väska (av läder l. pressad papp o. d.), avsedd att bäras i handen; jfr -taska. BoupptSthm 1682, s. 503 a. Hon hade en resväska på sig, en hatt på hufvet och en stor vandringsstaf i handen. PoetK 1816, 2: 40. Jag hade i min resväska lagt ned det nödvändigaste för några dagar. Lagergren Minn. 4: 357 (1925).
-YXA, r. l. f. (res- 1786 osv. rese- 1681) (förr) yxa avsedd att medföras på resor. Bondens blanka eller reseyxa. Verelius 304 (1681). IndKal. 1865, s. 214. —
-ÅKDON~02, äv. ~20. (res- 1852 osv. rese- 1814) (nästan bl. om ä. förh.) jfr -vagn. InventVagnHofstall. 1814, s. 1. —
-ÅR. (res- 1860 osv. rese- 1749 osv.) år som tillbringas på resa; särsk. i pl. Lind 1: 1772 (1749). —
-ÄVENTYR, se C. —
B (†): RESA-LIVRÉ, -VIN, se A.
C: (jfr anm. sp. 1281) RESE-AGENT. (res- 1889. rese- 1865 osv.) [jfr t. reiseagent] kringresande agent (se d. o. 1, 1 b); handelsresande. SFS 1865, nr 10, s. 12. Ekblom Åka 123 (1933). —
-ALBUM. [jfr t. reisealbum]
1) (i sht förr) (minnes)bok som ngn har med sig på resa l. resor o. vari autografer, minnesverser, teckningar o. d. samlas; jfr album 2 a, b. AnderssonBrevväxl. 2: 153 (1853). Fatab. 1937, s. 159.
2) (mera tillf.) album (se d. o. 2 c) med fotografier från en resa l. resor. —
-ALMANACK~102, äv. ~200. (numera knappast br.) = -dagbok. Rese-almanack under åren 1862—64 i Savoyen, Spanien, Italien. Ahlström (1902; boktitel). —
-ALTARE. (res- 1875—1888. rese- 1915 osv.) [jfr t. reisealtar] (om romersk-katolska förh.) litet altare avsett att medföras på resor. NF 1: 560 (1875). SvKyrkH 2: 708 (1941). —
-ANSLAG~02, äv. ~20. (res- 1925—1951. rese- c. 1845 osv.) anslag (se d. o. 17) till resa l. resor. Berzelius Själfbiogr. 144 (c. 1845). —
-ANSTALT~02, äv. ~20. (res- 1844. rese- 1743 osv.) [jfr t. reiseanstalt] (numera bl. tillf.) i pl.: förberedelser för en resa; jfr anstalt 1. 2RARP 14: Bih. 11 (1743). —
-ANTECKNING~020. anteckning (se d. o. 1 b) från l. om en resa; ofta i pl. Atterbom Minn. 633 (1819; i pl.). IllSvLittH 2: 340 (1956; i pl.). —
-APOTEK. (res- 1613 osv. rese- 1743 osv.) [jfr t. reiseapotheke] (skrin l. schatull l. necessär o. d. med) förråd av medikamenter, avsett att medföras på resa; förr äv. om skriftlig framställning angivande de medikamenter som böra ingå i sådant förråd. Ett litet Reesapothek, ther vthi warder författat, hwad nyttige stycker och Läkedommar een reesande och wäghfarande mäst och bäst behöffuer. Chesnecopherus RegIter A 3 b (1613). 1. st: litet rese Apothek af trä, med .. en hop flaskor samt TräAskar uti. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. Vårt rikhaltiga reseapotek. Nordenskiöld ForsknSydamer. Föret. 1 (1915). —
-APPARAT. (res- 1836—1889. rese- 1953 osv.) särsk.
2) apparat (se d. o. 3 a) avsedd att medföras på resor; särsk. om reseradio. FotogrT 1889, s. 279 (om kamera); jfr res-kamera. BokNat. Mater. 287 (1953; om radioapparat). —
-ARRANGEMANG. arrangemang (se d. o. 1) av en resa l. resor; äv.: arrangemang på l. under en resa. Almqvist Smar. 452 (1845). 2SvUppslB 23: 1190 (1952). —
-ARTIKEL. [jfr t. reiseartikel] jfr res-effekt o. artikel III 3; oftast i pl. TurFFinlÅb. 1892, s. 130 (i pl.).
-ASK, se A. —
-ATLAS, se A. —
-AVSTÅND~02, äv. ~20. avstånd l. vägsträcka som en resa sträcker sig över l. som vid resa tillryggalägges. SvGeogrÅb. 1949, s. 258. —
-BAROMETER. (res- 1839. rese- 1763 osv.) [jfr t. reisebarometer] jfr -instrument. VetAH 1763, s. 85. Östergren (1936). —
(I 2 b) -BEFRAKTNING. [jfr eng. voyage charter, trip charter(ing)] (i fackspr.) befraktning gällande för en viss resa; motsatt: tidsbefraktning. Lang FinlSjör. 502 (1932). SvD(A) 1949, nr 162, s. 12. —
-BEKANT. (res- 1866. rese- 1901 osv.) motsv. bekant II: person som man blir bekant med under en resa, resebekantskap. Kræmer Orient. 371 (1866). Hallström Händ. 313 (1927). —
-BEKANTSKAP~020, äv. ~002. särsk. konkret(are), motsv. bekantskap 1 c, 2; jfr -bekant. Wachtmeister Tur. 109 (1880, 1885). —
-BEKOSTNAD. (†) kostnad l. utgift för resa l. resor; anträffat bl. i pl. Stiernman Com. 5: 719 (1698). —
-BEREDD, se A. —
-BERÄTTELSE. (res- 1885. rese- 1825 osv.) [jfr t. reisebericht, reiseerzählung] (oftast skriftlig l. tryckt) redogörelse för l. skildring av en resa (l. resor); dels motsv. berättelse 2 b, om dylik redogörelse som ngn avger å ämbetets vägnar l. på grund av skyldighet o. d., dels allmännare, motsv. berättelse 3 b β, 4: resebeskrivning, reseskildring. ConvLex. 3: 472 (1825). Man (kan) .. antaga att Pytheas .. i sin reseberättelse sagt att han berest hela Europas hafskust. Nilsson Ur. 2: 70 (1862). Det tredje vilkoret för reseunderstödets åtnjutande ålägger .. stipendiaten att .. till eckles.-departementet afgifva reseberättelse. PedBl. 1877, s. 117. HallHist. 214 (1954). —
-BESKED. (i fackspr.) skriftlig handling utfärdad för utvisad person av länsstyrelse o. innehållande uppgift om den utvisades namn o. yrke o. dyl. o. om utvisningsutslagets innehåll samt föreskrift om den tid inom vilken den utvisade skall ha lämnat riket. SFS 1937, s. 1981. —
-BESKRIVARE. (res- 1807—1885. rese- 1751 osv.) [jfr t. reisebeschreiber]
1) jfr -skildrare. FHasselquist (1751) hos Linné Bref I. 7: 63. Resebeskrifvare omtala, at Bi finnas öfver alt i China. Fischerström 1: 534 (1779). De .. utländska resebeskrivarna. TurÅ 1945, s. 303. jfr (föga br.): På bordet ligger Joseph Acerbi, Resebeskrifvaren, tvenne band i qvart. Leopold 5: 284 (c. 1804); jfr 2.
2) (†) i boktitlar, ss. beteckning för samling av reseskildringar. Svenska Rese-Beskrifvaren. (1777; boktitel). Rese-Beskrifvaren, Til Närmare Kännedom af Länder och Folk. (1791; boktitel). —
-BESKRIVNING. (res- 1734—1885. rese- 1675 osv.) [jfr t. reisebeschreibung] jfr -berättelse, -skildring. Schouten Siam 54 (1675). Africaniske Reesebeskrifningar. Rudbeck Atl. 3: 564 (1698). (Bärgsrådet S. von Stockenströms) till Jern-Contoret aflemnade .. Resbeskrifning rörande Jernhandteringen i främmande länder. Åkerman Stångj. 27 (1839). Lidman Lågan 111 (1952). —
-BESKYDD. (numera bl. tillf.) om beskydd som (av myndighet) lämnas ngn under resa; jfr konvoj 1, lejd, sbst.2 1, 2. Lind 1: 1420 (1749). —
-BESTICK, se A. —
-BESTYR. jfr bestyr 3 a, b. Atterbom Minn. 32 (i senare bearbetat brev fr. 1817; i sg.). Moberg Utvandr. 253 (1949; i pl.). —
-BESVÄRLIGHET ~0102 l. ~0200. [jfr t. reisebeschwerde] (mera tillf.) jfr besvärlighet 2; i sht i pl. MinnGPrästh. 3: 32 (1926; i pl.). —
-BESÖK. (mera tillf.) besök (hos person l. på en plats o. d.) som göres under en resa. UpplFmT 23—25: 195 (1908). —
(jfr anm. sp. 1281) -BETJÄNT. (res- 1824—1907. rese- 1779 osv.)
1) (i skildring av ä. förh.) om köpmans l. handelsfirmas reseombud; jfr handels-resande o. betjänt, sbst. 1 a. Hülphers Norrl. 4: 372 (1779). (Sv.) Resbetjent .. (eng.) traveling clerk, traveler (for orders). Jungberg (1873). InkBeskattnNorrk. 1911, s. 1. Fatab. 1935, s. 157 (om förh. på 1820-talet).
2) (i sht om äldre l. utländska förh.) betjänt (se betjänt, sbst. 1 b) som medföljer ngn (för uppassning o. d.) på resa l. resor. DA 1824, nr 22, Bih. s. 6. Vår singalesiska resebetjänt. Gripenberg Powell SällsHemv. 5 (1930). —
-BETYG. (i Finl., förr) skriftlig handling som utgjorde bevis på att ngn hade rätt att företaga en viss resa (jfr pass, sbst.1 10); särsk.: av militär myndighet utfärdat sådant intyg för person som överförts till reserven vilket denne hade att medföra vid resa från en plats till en annan o. att uppvisa för militär- l. polismyndighet på ankomstorten; jfr -biljett 2 samt -intyg. Ahlman Suppl. XXII (1883). FFS 1903, nr 51, s. 193. —
-BEVAKNING. (res- 1818. rese- 1818 osv.) (förr) tullbevakning utövad av resande tulltjänstemän i det inre av landet för förhindrande av trafik med insmugglade varor; äv. konkret, om organisationen l. personalen; jfr -inspektor, sbst.1 BtRStP 1817—18, 10: 498 (konkret). —
-BEVIS. (i Finl., förr) av polismyndighet utfärdat skriftligt tillstånd för utlänning utan pass att företaga resor i landet under viss tid. FFS 1923, s. 814. —
-BIBLIOTEK. (res- c. 1822—1904. rese- 1759 osv.) [jfr t. reisebibliothek]
1) boksamling (l., oeg., om enstaka bok) som medföres l. är avsedd att medföras på resa; äv. ss. titel på bok l. häfte avsedd (avsett) ss. reslektyr. (Linnés Systema naturæ) är at anse ensam, såsom det vigaste rese bibliothek för en örtekännare. SvMerc. V. 2: 223 (1759). Resebibliotek. Ericsson (1924; titel på häfte). TurÅ 1950, s. 235.
2) om (större) samling av reseskildringar. (S. Ödmann) öfversatte .. ett helt resebibliotek. Böttiger 5: 29 (1867, 1874). Östergren (1936). —
-BIDRAG~02 äv. ~20. bidrag (från stat l. kommun l. institution o. d.) till bestridande av resekostnader, resekostnadsbidrag. BotN 1853, s. 29. —
1) (mera tillf.) bild (se bild, sbst.1 1 c) från en resa; i sht i pl. Bruegels resebilder. Romdahl NordeurBildK 223 (1926).
2) [jfr motsv. anv. i t.] oeg., om (vanl. skriftlig) skildring av scen(eri) l. episod o. d. från en resa; i sht i pl.; jfr bild, sbst.1 1 c ε. Den fada litteraturen af Resebilder, Resenoveller, Reseskizzer o. d. (i Tyskland). SvLittFT 1838, sp. 541 (t. orig.: Reisebilder). TSvLärov. 1941, s. 196 (i pl.). —
-BILJETT. (res- 1873 osv. rese- 1858 osv.) [jfr ä. t. reisebillet (i bet. 1)]
1) biljett (se biljett, sbst.1 3 b) gällande för en resa, färdbiljett. Jungberg (1873). SFS 1947, s. 1669.
2) (i Finl., förr) av rysk myndighet utfärdat intyg för person tillhörande vissa kategorier av ryssar vilket denne hade att medföra vid resa från en plats till en annan (i Ryssland l. Finland) o. att uppvisa för myndighet på ankomstorten; jfr biljett, sbst.1 3 f o. -betyg. SPF 1858, s. 48. —
(jfr anm. sp. 1281) -BITRÄDE~020. (numera bl. mera tillf.) kringresande biträde (se d. o. 5); reseassistent; jfr -betjänt 1. FinBiogrHb. 924 (1898). InkBeskattnNorrk. 1911, s. 29. —
-BLÄCKHORN, -BOCK, se A. —
-BOK; pl. -böcker. (res- 1734—1899. rese- c. 1570 osv.) [jfr t. reisebuch (i bet. 1)]
1) itinerarium; numera i sht dels: resehandbok, dels: bok utgörande en reseskildring l. bok som behandlar (motiv från) en resa l. resor. En resebok om (i sht förr äv. över) Spanien. InventFloda c. 1570. (Gelasius) förkastar .. rätteligen en hoop vpdichtade Skriffter, såsom äre Petri Itinerarium eller Reesebook. Schroderus Os. 1: 847 (1635). SvLittFT 1833, sp. 146 (: öfver). De ryktbara Bödeckerska reseböcker. AB 1869, nr 127, s. 4. Med reseböckerna (dvs. Resor utan mål o. Kap farväl) .. nådde Martinson ett litterärt genombrott. 2SvUppslB 19: 505 (1951). (Sven) Hedins reseböcker. Selander i 3SAH LXIV. 1: 21 (1953).
2) (†) antecknings- l. minnesbok o. d. som ngn har med sig på resa l. resor; resealbum (se d. o. 1). VDAkt. 1664, nr 7. (Jag har) många märkelige Antiquiteter af Runestenar, Borgar .. (m. m.) inhämptadt och i Sex särskildta Reeseböcker sammanrijtadt. JPeringer Memor. 1685; jfr BL 11: 140 (1845). (Stora män) som alla med sin egen hand i hans Diario eller Resebok honom hedrade med sina märkeliga Moraler. SvMerc. 3: 1339 (1758).
4) (förr) bok utdelad av arbetarförening till arbetare vid avflyttning från en plats o. innehållande uppgift om av föreningen till arbetaren utbetalad reshjälp. ArbStat. 2: 179 (1899).
-BOKHANDEL~020. [jfr t. reisebuchhandel] bokhandel (se d. o. 1) bedriven gm resande ombud. Oldenburg Bok 148 (1923). —
-BOLSTER. (†) bolster l. dyna avsedd att medföras på resor; jfr -madrass o. -säng. GripshR 1573, s. 164. BoupptSthm 1688, s. 753 a. —
-BORD. (nästan bl. i skildring av ä. förh.) hopfällbart bord avsett att medföras på resor. ”Drottning Hedvig Eleonoras resebord”, stämplat med hennes namn och Grimsholm. Omkr. 1700. RedNordM 1927, s. 29 (i bildunderskrift). Karlson StåtVard. 291 (1945; om ä. förh.). —
-BREV. (res- 1877. rese- 1874 osv.) [jfr t. reisebrief (i bet. 1 o. 2)]
1) (numera knappast br.) = res-pass 1; äv. bildl., = res-pass 2 c. Den värjstöten gaf er icke resbref till evigheten. Rydberg Frib. 214 (1877; uppl. 1857, 1866: respass). Fries 2Linné 1: 196 (1903).
2) [jfr motsv. anv. i t.] brev (se d. o. 3) från ngn som befinner sig på resa; särsk. om korrespondens till tidning l. tidskrift o. d. Hygiea 1873, s. 388. Ett latinskt resebrev från Gabriel Gustavsson (Oxenstierna) till en onämnd vän i Rostock (1603). Ahnlund AOxenstierna 47 (1940). I ett resebrev till Svenska Dagbladet berättade Österling en del (om resan i Skåne). Landquist Minns 171 (1949). —
-BRODER l. -BROR. [jfr t. reisebruder] (†) reskamrat, följeslagare på resa; äv. bildl. Schroderus Os. 1: 32 (1635). När man haar en lustigh reesebror, weet man intet at wägen är lång. Grubb 469 (1665). Ålder är en elack reesebroor. Dens. 887. SionSång. 2: 102 (1745). Törneros Brev 1: 223 (1825; uppl. 1925). —
-BROSCHYR. broschyr innehållande uppgifter om resmöjligheter (vägar, kommunikationsmedel o. d.) inom l. till ett land l. område o. d.; jfr -handbok. SJ 4: 624 (1906). —
-BRUK, -BRÅDSKA, -BRÄNNVIN, se A. —
-BRÖDKORT~02, äv. ~20. brödkort avsett för person som vistas på resa l. borta från hemorten (i Sverige i bruk under åren 1917—1919). Hildebrand SvStatsm. 2: 216 (1917). Martinson VägUt 173 (1936). —
-BYLTE, se A. —
-BYRÅ; pl. -er (2NF 3: 385 (1904; i bet. 2) osv.) ((†) -ar Waldenström Österl. 10 (1895; i bet. 2); -r HusgKamRSthm (i bet. 1)). [jfr t. reisebüro (i bet. 2)]
2) [jfr motsv. anv. i t.] företag som står till tjänst med upplysningar om o. planläggning l. anordnande av resor, anskaffande av biljetter o. hotellrum o. d., äv. ombesörjande av utländsk valuta, förmedling av passviseringar m. m.; äv. om lokal för sådant företag; jfr byrå 3. SDS 1894, nr 309, s. 1. Direkta biljetter till utlandet sammansättas .. av vissa resebyråer. Engström o. Carlson HlednTrafik. 62 (1917). Statens järnvägars resebyrå i Stockholm. PT 1918, nr 125 A, s. 2. Resebyråer äro i allm. officiella agenter för in- och utländska trafikföretag samt representanter för olika länders turistorganisationer. 3NF 16: 659 (1932).
-biljett. jfr biljett, sbst.1 3 b; särsk. om av resebyrå sammansatt biljett (biljetthäfte) gällande för (längre) resa på flera olika kommunikationslinjer (t. ex. rund- l. utlandsresa, äv. med olika kommunikationsmedel). Engström o. Carlson HlednTrafik. 56 (1917).
-förbund. jfr förbund 6 b. Samtliga nämnda (resebyrå-)föreningar (dvs. den danska, norska, finska o. svenska) äro samordnade i Nordens resebyråförbund. 2SvUppslB 23: 1190 (1952).
-BYXOR, se A. —
(I 2, 3) -BÅR, r. l. f. (†) bårliknande (av bärare l. hästar o. d. buret) redskap för transport av person(er) på resa l. krigståg. Sedan bryter .. (Alexander den store) vp .. och låter bära sigh vthi en Resebår; om hwilken at bära, Ryttarne och Footfolcket begynte sin emillan kijfwa och träta. Sylvius Curtius 520 (1682). Dalin Hist. III. 1: 333 (1761). —
-BÄGARE, -BÄLTE, se A. —
-BÖRDA, r. l. f. (†) börda l. packning l. bylte o. d. som man bär med sig (l. för med sig på riddjur o. d.) på resa; jfr res-bylte. Linc. (1640; under sarcina). Jolin MSmith 131 (1847; bildl.). —
-CHECK. [jfr t. reisecheck, eng. traveller’s (l. travellers’) cheque l. check] check lydande på visst jämnt belopp o. avsedd att medföras på resa i främmande länder i st. f. kontanter; jfr -kreditiv. SvBankmFT 1914, s. 47. —
-DAG, se A. —
-DAGBOK~02, äv. ~20. (res- 1862. rese- 1773 osv.) [jfr t. reisetagebuch] dagbok (se d. o. 1) som föres under resa; bok innehållande dagboksanteckningar från en resa. Till vattuminskningen tager H. Baron Hårleman i sin rese dagbok för 1749, bevis af Varbergs slott. Barchæus LandthHall. 49 (1773). Jag har i första delen af min sednaste resdagbok nämnt om .. de intryck jag .. erfor af Bunsens personlighet. Bremer GVerld. 6: 294 (1862). Näsström FornDSv. 2: 102 (1948). särsk.
a) (i fackspr.) dagbok (se d. o. 1 a) som enligt givna föreskrifter föres av ämbets- l. tjänsteman på tjänsteresor; jfr -journal slutet. SFS 1949, s. 25.
b) flyg. dagbok (journal) som föres av personal på luftfartyg o. vari anteckningar göras om besättning, starttid o. landningstid samt andra omständigheter som äro av betydelse för resan; jfr resa, sbst. I 2 b o. dagbok 1 a β. SFS 1922, s. 1398. —
-DAGTRAKTAMENTE~10020. (förr) dagtraktamente utgående under resa; jfr -traktamente. Geijer Postförf. 143 (1868). —
(jfr anm. sp. 1281) -DIREKTÖR. (i fackspr., numera bl. mera tillf.) direktör (t. ex. i försäkringsbolag) med uppgift att resa omkring o. inspektera underlydande organisationer (o. skaffa nya kontakter) o. d. Thule 1873—1898 1: 97 (1898). —
(jfr anm. sp. 1281) -DISTRIKT. (res- 1864. rese- 1870 osv.) distrikt inom vilket ngn (särsk. handelsresande) har att utöva sin resevärksamhet. JernkA 1864, s. 202. DN(B) 1957, nr 20, s. 15 (för handelsresande). —
-DOKUMENT. särsk. om legitimationshandling för utrikes resa, utfärdad för person tillhörande vissa kategorier av flyktingar. SFS 1947, s. 233. —
-DON, -DRÄKT, se A. —
-DRÄNG. (i skildring av ä. förh.) manlig tjänare som (för uppassning o. skötande av resebestyr o. d.) medföljde ngn (l. ett sällskap) på resa l. resor; jfr -betjänt 2, -karl. Schück VittA 2: 136 (i handl. fr. 1673). Fornv. 1933, s. 259 (om ä. förh.). —
-DUK. (†) bordduk avsedd att användas på resor. Karlson StåtVard. 128 (cit. fr. 1631). Granna resee dukar af dräll — 4 (st.). InventSundbyholmKarlberg 1630—1647 (1634). —
-DYNA, -EFFEKT, se A. —
-EKIPAGE. särsk. (†): utrustning (bestående av fordon, hästar, bagage o. d.) för resa; jfr ekipage 3. MoB 8: 43 (c. 1780). PT 1791, nr 60, s. 1. —
-ERFARENHET~0102 l. ~0200. jfr erfarenhet 1; särsk. om erfarenhet som ngn gör på en resa l. på resor (ofta i pl.). Östergren (1936). Han höll några .. föredrag om sina reseerfarenheter. Helmfrid Holmen. 410 (1954). —
-ERSÄTTNING~020. (res- 1950 osv. rese- 1842 osv.) ersättning för resekostnader, resekostnadsersättning; ersättning som utbetalas för ngns resa. Rese- och tractamentsersättningar. Westee (1842). Reseersättning åtnjutes vid extra förrättningar eller kommenderingar utom tjenstgöringsorten. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 185 (1879). SFS 1928, s. 1082.
-ETUI, -FAETONG, se A. —
-FART, -FEBER, se A. —
-FILM. (mera tillf.) film (se d. o. 2) som framställer (sevärdheter o. d. under) en resa l. utgör en reseskildring. TSvLärov. 1955, s. 94. —
(jfr anm. sp. 1281) -FISKAL. (förr) = -tullombudsman. DA 1824, nr 161, s. 1. Petersson KexsundSl. 174 (1913; efter handl. fr. 1802). —
-FLASKA, se A. —
-FODER-MÖSSA. (†) (med skinn?) fodrad resmössa; jfr foder-huva, -hätta, -skinns-mössa. 1 svart Rese-Fodermössa. BoupptVäxjö 1786. —
-FODRAL, se A. —
-FOND. fond (se fond, sbst.1 II 2) för bekostande av resor. IdrBl. 1935, nr 138, s. 10 (om fond för bekostande av fotbollslags resor). —
-FORM, -FOTPÅSE, se A. —
-FRAGMENT. (numera bl. tillf.) fragment av reseskildring; jfr resa, sbst. I 2 e. Tolkningen af Pytheas’ resefragmenter. Nilsson Ur. 2: 66 (1862). —
(I 2 b) -FRAKT. (mera tillf.) vid resebefraktning: frakt (se frakt, sbst.1 1) gällande för en resa. Lang FinlSjör. 510 (1932). —
-FREKVENS. (i sht i fackspr.) jfr frekvens 2. Resefrekvensen är alltid stor vid vecko- och månadsskiftena. TSvLärov. 1945, s. 195. —
(jfr anm. sp. 1281) -FRIHET~20 l. ~02. (numera bl. tillf.) frihet l. rättighet att företaga resor l. att resa. HSH 24: 208 (1631). —
-FRUKOST, se A. —
-FUNDERING. (res- 1860 osv. rese- 1858 osv.)
1) fundering på att företaga en resa; i sht i pl.; jfr res-plan. Jag har stora resefunderingar för mig. Rydberg Brev 2: 14 (1858).
2) (mera tillf.) fundering under l. på en resa; i sht i pl. UrKorrCronholm 301 (1860; om resebrev). —
-FÅTÖLJ, se A. —
-FÄRD. [jfr t. reisefahrt] (†) = resa, sbst. I 2. Nordencrantz Arc. 16 (1730). Svedelius Lif 627 (1887). —
-FÄRDIG, -FÖLJE, se A. —
(jfr anm. sp. 1281) -FÖR, adj. (†) farbar (vid resa); anträffat bl. om sjö, med tanke på isbeläggning. (Järnsjön) fryser nödigt, så at han sällan blifwer reseför. Hofsten Wermel. 1: 43 (c. 1716). —
(I 1, 2; jfr anm. sp. 1281) -FÖRBUD~02. [jfr t. reiseverbot] förbud att resa bort; särsk. (i sht jur.) dels om sådant förbud som utfärdas för gäldenär, då risk föreligger, att han eljest skulle avvika utan att lämna säkerhet för fordran, dels om sådant förbud använt ss. tvångsmedel mot för brott misstänkt l. tilltalad l. dömd person, då häktning icke anses behöva tillgripas o. risk föreligger, att han eljest skulle avvika l. undandraga sig lagföring l. straff o. d. Om Bysättning och Reseförbud, samt Lysning efter gäldenär. Hammar Sammandr. 76 (1849; rubrik) Beslut om reseförbud skall innehålla uppgift å det brott misstanken avser samt angiva den ort, där den misstänkte skall uppehålla sig. SFS 1942, s. 1763. Anledningen till detta reseförbud (från Kalmar 1621) var sannolikt den härjande pesten. Olsson Herdam. 1: 25 (1951). —
-FÖRENING. [jfr t. reiseverein] (numera bl. tillf.) förening för främjande (o. bekostande) av resor (för vetenskaplig forskning o. d.). BotN 1850, s. 15. —
-FÖRETAG~102, äv. ~200. (res- 1836. rese- 1833 osv.) [jfr t. reiseunternehmen] företag bestående i en resa. Fries ÅrsbVetA 1833, s. 3. —
-FÖRMÅN~02 l. ~20. förmån (se d. o. 4 b) gällande för resa; förmån på l. under resa; ofta i pl. Laurin Minn. 3: 274 (1931). Reseförmåner för studerande. TSvLärov. 1948, s. 76. —
-FÖRNÖDENHETER ~01020, äv. ~02010, pl. (res- 1929. rese- 1723 osv.) förnödenheter som medföras på resa. Proviant och andra rese-förnödenheter. Nordencrantz Arc. 304 (i handl. fr. 1723). —
-FÖRSÄKRING. [jfr t. reiseversicherung] försäkring (se d. o. 2) gällande för resa (vanl. olycksfalls- l. resgodsförsäkring). Lille Försäkr. 114 (1882; om tyska förh.). 2SvUppslB 23: 1189 (1952). —
-FÖRTÄLJARE. (numera bl. tillf., i vitter stil) reseskildrare; jfr -berättare. Leopold 5: 342 (c. 1804). —
-FÖRTÄRING. om (förteckning över) förbrukning av livsmedel o. d. på resa; numera bl. (tillf.) om vad ngn får till livs (kost l. traktering o. d.) på resa; jfr förtäring 1 (b), 2 b. Åthskillige ReeseFörtahringar Pro Anno 1683. HovförtärSthm 1683, s. 2. Nordencrantz Arc. 243 (1730).
Ssg: reseförtärings-räkning. särsk. (†): förteckning över förbrukning av livsmedel o. d. på resa. HovförtärSthm 1723 C, s. 16. —
-GEPÄCK, -GLAS, se A. —
-GLASÖGON~020. (numera bl. tillf.) glasögon avsedda till skydd mot sol o. damm på resa; jfr motor-, sol-glasögon. (Munkarna) buro rese-glasögon och solskärmar. Lidforss DQ 1: 68 (1888; span. orig.: antojos de camino). —
-GRAMMOFON. (mindre) grammofon i form av en bärbar låda med handtag o. uppfällbart lock, avsedd att (kunna) medföras på resor. DN(A) 1928, nr 71, s. 18. —
-GRUPP, -GUVERNÖR, se A. —
-HALSKRAGE, se A. —
-HANDBIBLIOTEK~10102. (mera tillf.) ss. titel på serie av reseböcker o. d.; jfr hand-bibliotek 2. Illustreradt rese-handbibliothek. (1857; boktitel). —
-HANDBOK~02, äv. ~20. (res- 1869—1874. rese- 1842 osv.) [jfr t. reisehandbuch] handbok med upplysningar om resrutter, kommunikationsmedel, sevärdheter o. olika praktiska angelägenheter av värde för en resande i ett visst land l. område o. d.; jfr -bok 1. Snellman Tyskl. 69 (1842). Resehandböcker öfver Sverige. SvT 1852, nr 167, s. 4. Holmström LändStränd. 1: 33 (1913).
Ssgr (mera tillf.): resehandboks-avdelning. avdelning (inom företag, t. ex. förlag, turistförening, bokhandel) för utarbetande l. utgivning l. försäljning o. d. av resehandböcker. TurÅ 1910, s. 19.
-HANDEL. (numera bl. tillf.) handel bedriven av (kring)resande handlare; gårdfarihandel. KunstHaandv. 44 (cit. fr. 1802). —
(jfr anm. sp. 1281) -HANDLANDE, sbst.1, m.||ig. (numera bl. mera tillf.) = -handlare. VexjöBl. 1842, nr 26, s. 1. I (salustånden på distingsmarknaden) tillhandahöllos alla slags köpmannavaror dels af resehandlande och dels af stadens egna handlande. Uppl. 2: 314 (1906). Koch GudVV 1: 238 (1916). —
-HANDLANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) som bedriver resehandel. Hoof HögmPred. Föret. 6 (1844). —
(jfr anm. sp. 1281) -HANDLARE. (numera bl. mera tillf.) man som (själv l. gm ombud) bedriver resehandel; kringresande handlare; gårdfarihandlare; äv. (om ä. förh.): kontingenthandlare; jfr -handlande, sbst.1 (Forssell o.) Grafström 81 (1831; om kontingenthandlare). Hedenstierna Jönsson 13 (1894). Etzler Zig. 238 (1944). —
-HASTIGHET, -HATT, se A. —
-HJÄLP, se A. —
-HOVFÖRTÄRINGS-RÄKNING. (†) förteckning över förbrukning av livsmedel o. d. på resa företagen av kunglig person med svit. HovförtärSthm 1726, s. 13. Därs. 1735, s. 2510. —
-HOVKVARTERMÄSTARE~100200. (förr) hovtjänare med uppgift att ombesörja inkvarteringen vid en kunglig persons resor. Henel 1735 126 (1736). —
-HUMÖR, -HUNGER, -HUNGRIG, -HUVA, se A. —
-HUVUDBOLSTER. (†) huvudkudde avsedd att medföras på resor; jfr res-hyende, -kudde, -örngott. BoupptSthm 1674, s. 1144 a. —
-HYENDE, se A. —
-HÄNDELSE. (res- 1812. rese- 1803 osv.) jfr händelse 3; i sht i pl. Resehändelser. Weltzin Merkel (1803; boktitel). 3Saml. 5: 210 (1924). —
-HÄST, se A. —
(jfr anm. sp. 1281) -INSPEKTOR~102, sbst.1 (res- 1916. rese- 1784 osv.) (förr) inspektor (se inspektor, sbst.1 b) med uppgift att resa omkring o. utöva kontroll o. d.; särsk. om befattningshavare vid tullvärket med uppgift att resa omkring o. utöva kontroll på vägar o. handelsplatser i det inre av landet för förhindrande av trafik med insmugglade varor. SthmStCal. 1784, s. 60 (vid nummerlotteriet). Därs. 1800, s. 33 (vid tullfiskalskontoret). JournSvL 1800, s. 375 (om förh. på 1770-talet). SFS 1831, s. 413 (vid tullvärket). 2NF 30: 276 (1920; om ä. förh.). —
(jfr anm. sp. 1281) -INSPEKTOR, sbst.2 (†) = -inspektör; jfr inspektor, sbst.2 2. NPress. 1892, nr 111, s. 1 (i livförsäkringsbolag). —
(jfr anm. sp. 1281) -INSPEKTRIS. jfr -inspektör. DN(B) 1956, nr 212, s. 9 (vid Sthms barnavårdsnämnd). —
(jfr anm. sp. 1281) -INSPEKTÖR. [jfr t. reiseinspektor] kringresande inspektör (l. tjänsteman med liknande uppgifter); särsk. (försäkr.) om sådan befattningshavare vid försäkringsbolag, numera vanl. med uppgift att handha kåren av ombud inom ett visst distrikt samt där resa omkring o. avsluta försäkringar (med hjälp av ombuden) o. d. FörsäkrFT 1878, s. 2. (Av Sveriges allmänna exportförening) ifrågasättes tillsättandet af kompetenta ”reseinspektörer” för att i olika främmande länder studera marknads- och konkurrensförhållanden, lagstiftning m. m. 2NF 27: 1253 (1918). —
-INSTRUMENT. (i sht i fackspr.) instrument (se d. o. 1 a) avsett att medföras på resor (vetenskapliga expeditioner o. d.). 2NF 16: 1292 (1912). —
-INTRYCK~02, äv. ~20. [jfr t. reiseeindruck] jfr intryck 5. AB 1839, nr 293, s. 3 (i pl.). UrDNHist. 3: 133 (1954; i sg.). jfr (tillf., skämts.): (Vi) måste .. (under färden med fartyget) ligga ofvanpå dessa hårda klabbar, hvilka med sina skarpa kanter gåfvo oss högst obehagliga ”reseintryck”. Sätherberg Lefn. 170 (1896); jfr intryck 1. —
-INTYG. (i Finl., förr) av myndighet för en medborgare utfärdad legitimationshandling berättigande honom att företaga en l. flera resor inom landet (under viss tid); jfr -betyg, -bevis, -biljett 2. FFS 1918, nr 48, s. 1. Reseintyg utfärdas på högst ett år antingen för färd överallt inom landet eller till bestämd ort. Därs. 1919, nr 69, s. 1. —
-IVRIG, -JACKA, se A. —
-JOURNAL. (res- 1792—1844. rese- 1770 osv.) [jfr t. reisejournal] = -dagbok. Resejournal jfrån d(en) 1 augusti 1770 författad af U: v: T:. MoB 1: Föret. 5 (1770; rättat efter hskr.). Kulturen 1946, s. 50. särsk. (i fackspr., numera mindre br.) = -dagbok a. SPF 1850, s. 233. SFS 1915, s. 102. —
-KALENDER. (föga br.) årligen utkommande publikation med innehåll av liknande slag som en resehandboks. Svenska resekalendern. (1908—11; boktitel). —
-KALLS-PÄNNINGAR, pl. (förr) kam. pänningsumma som i Skåne, Halland, Blekinge o. Bohuslän av kyrkans medel utbetalades till nyvald kyrkoherde (urspr. utgående ss. ersättning för de resor till biskop o. landshövding som det enligt kyrkoordinantierna ålåg honom att göra, sedermera betraktad ss. flyttningshjälp). Bruzelius Und. 104 (i handl. fr. 1745). SFS 1886, nr 68, s. 1. SvKyrkH 5: 87 (1935). särsk. (tillf.) i utvidgad anv., om pänningsumma som av kyrkans medel utbetalades till nyvald biskop under den katolska tiden för bekostande av dennes resa till Rom för erhållande av stadfästelse i ämbetet. Kapitlet (i Åbo) bestod (1385) sin Electus (Björn Balk) resekallspenningar. SvBL 1: 273 (1858). —
-KAMERA, -KAMRAT, -KAPITAL, -KAPPA, -KAPPROCK, -KAPPSÄCK, se A. —
-KARAVAN. jfr karavan 1; särsk. (ngt vard.) i oeg. anv., motsv. karavan 1 slutet. JournLTh. 1812, nr 45, s. 3. Här synes kronprinsen i spetsen för sin långa resekaravan på väg från Jokkmokks kyrkby. TurÅ 1948, s. 95. —
-KARPUS, -KARTA, se A. —
-KARTLÄGGNING~020. (i fackspr., mera tillf.) kartläggning utförd vid (geografisk upptäckts)-resa. Globen 1927, s. 28. —
-KASSA, se A. —
-KASSÖR. (mera tillf.) person som för ngns l. ngras räkning har hand om kassan o. värkställer utbetalningar o. d. under en resa. Odhner G3 2: 312 (1896). —
(jfr anm. sp. 1281) -KATEKET. särsk. (förr) = lappkateket. PT 1907, nr 92 A, s. 2. TurÅ 1957, s. 96 (om ä. förh.). —
-KISTA, -KJOL, se A. —
-KLASS. (i fackspr.) om var särskild av de olika i resereglemente upptagna klasser för vilka olika resekostnadsersättningar utgå o. till vilka efter givna föreskrifter de personer hänföras som åtnjuta resekostnadsersättning enligt reglementet. Gottgörelse för biljett å järnväg och fartyg enligt första reseklassen i allmänna resereglementet. SFS 1925, s. 1015. Därs. 1951, s. 301. —
-KLAVER. [jfr t. reiseklavier] (förr) litet, lågt klaver (piano) avsett att medföras på resor; jfr sybords-klaver. 3NF 11: 818 (1929; om ä. förh.). —
-KLÄDD, -KLÄDER, -KLÄDNAD, -KLÄNNING, se A. —
-KNIV, -KNYTE, se A. —
-KOCK, m. (i sht om äldre l. utländska förh.) jfr kock, sbst.1 1, o. -betjänt 2. Henel 1735 128 (1736; vid hovstaten). —
-KOFFERT, -KOKARE, se A. —
-KOLLEKT. (mera tillf.) kollekt (se d. o. II) för erhållande av reshjälp. Lo-Johansson Stat. 2: 63 (1937). —
(jfr anm. sp. 1281) -KOMMISSARIE. (förr) kommissarie (se d. o. 2) med uppgift att resa omkring för övervakning o. ledning av en viss art av värksamhet på olika platser; anträffat bl. om sådan kommissarie i dykerikompani. SthmStCal. 1805, s. 132. —
-KONDITION. (res- 1802. rese- 1882) (om ä. förh., numera föga br.) befattning ss. handledare för en l. flera ynglingar (av adlig familj) under (studie)resa. MoB 7: 26 (1802). Forssell i 2SAH 58: 135 (1882). —
-KONFERENS. konferens (se d. o. 1 a) för rådplägning o. diskussion angående arrangemang av resor (t. ex. för studenter). Studenten 1949, nr 3, s. 13. —
(jfr anm. sp. 1281) -KONTROLLÖR. kringresande kontrollör; särsk. om kontrollör vid kungliga järnvägsstyrelsens kontrollkontor med uppgift att resa omkring o. kontrollera redovisning vid stationernas biljett- o. godsexpeditioner, statens järnvägars resebyråer o. d. Upsala(A) 1926, nr 20, s. 1. —
-KOPPAR. (†) koll.: kärl o. d. av koppar, utgörande attiralj för matlagning på resor; jfr koppar 2 a o. -koppar-servis. HovförtärSthm 1732, s. 3190. —
-KOPPAR-SERVIS. (†) uppsättning av kärl o. d. av koppar, avsedd för matlagning på resor; jfr -koppar. HovförtärSthm 1728, s. 2928. Därs. 1732, s. 2592, 3190. —
-KORG, se A. —
(jfr anm. sp. 1281) -KORRESPONDENT. resande korrespondent (åt tidning o. d.). Lysander Almqvist 198 (1878). —
-KORT, n. (res- 1882—1883. rese- 1880 osv.)
1) legitimationshandling av enklare beskaffenhet än pass o. ersättande ett sådant; särsk. om (1929—1941 använd) sådan legitimationshandling för medborgare i de nordiska länderna, avsedd för resor inom norden (nordiskt resekort); förr äv. om av nykterhetsloge utfärdad legitimationshandling berättigande resande medlem att bevista sammanträde i loge på annan ort. IOGTKonstit. 1880, s. 15. Resekort gäller sex månader räknade från dagen för utfärdandet. SFS 1929, s. 181. Finsk medborgare är berättigad att resa till Estland .. med finskt-estländskt resekort. FFS 1929, s. 787. Internationellt resekort föreslås för flygfärder. GHT 1946, nr 64, s. 26.
-KOST, se A. —
-KOSTNAD. (res- 1805—1926. rese- 1734 osv.) kostnad för resa l. resor; stundom äv. om förlust orsakad av resa l. resor gm utebliven arbetsförtjänst. Then vitne påkalladt, betale thy sin resekostnad och täring, efter thes värdighet. RB 17: 5 (Lag 1734). Chydenius 81 (1765; om förlust orsakad av resor gm utebliven arbetsförtjänst). Jernbanorna (ha) minskat resekostnaderna för cirkusar. Hedenstierna FruW 183 (1890). SFS 1935, s. 49. jfr (föga br.): En väl använd resekostnad. Leopold 5: 294 (c. 1804; ironiskt); jfr kostnad 2 a. särsk. (numera bl. tillf.) i sg. l. pl., övergående i bet.: resekostnadsersättning. LandtmFörordn. 96 (1765; i sg.). RO 1810, § 17. Den gifna lönen (bör) fastställas till omkring 2000 Rdr Rm:t, men sedan böra resekostnader beviljas honom till sådant belopp, att han på dem kan förtjena ett à tvåtusen Rdr dertill. Boström 3: 416 (1858).
-grupp. (förr) om var särskild av de olika grupper i vilka sådana befattningshavare inordnades som åtnjöto fast månatligt anslag ss. resekostnadsersättning. SFS 1921, s. 1457. Därs. 1925, s. 845.
-tillägg. särsk. (förr): tillägg (för täckande av ökade resekostnader) till sådant fast månatligt anslag som utgick ss. resekostnadsersättning till vissa befattningshavare. SFS 1921, s. 1458 (för befattningshavare vid domänvärket). —
-KRAGE. (†) (lärfts)krage (se krage 2 a) avsedd att användas på resa (ss. skydd mot damm o. kyla o. d.). KlädkamRSthm 1654, s. 45. —
-KREDIT~02. (mera tillf.) kredit (se kredit, sbst.1 2 d) avsedd för resa; tillåtelse l. möjlighet att i o. för en resa utan föregående insättning lyfta pänningar hos ngn på eget ansvar för återbetalningen. OoB 1931, s. 354. —
-KREDITIV. kreditiv (se d. o. 2 a) avsett för person på resa o. medförande rätt för denne att i en l. flera banker o. d. (i utlandet) lyfta pänningar under viss angiven tid intill ett visst angivet belopp samt oftast bestående av kreditivbrev o. lista över bankkontor o. d. där uttag kunna göras (korrespondentlista); jfr -kreditiv-brev o. -check. Rosenberg Bankv. 29 (1878). Resekreditiv utställas åt personer, som under resa ej önska medföra större belopp i penningar, utan vilja i mån af behof på olika ställen under resan fylla på kassan. Aldén Medb. 4: 105 (1885). I bankerna fick man på resekreditivet ut sina pengar direkt utan något dröjsmål. De Geer Bergsl. 262 (1951). jfr post-resekreditiv.
-förbindelse. (mindre br.) förbindelse (se d. o. 3 a) utfärdad till den utställande banken o. d. av person som erhåller resekreditiv, då han icke vid utfående av resekreditivet omedelbart inbetalar beloppet till banken osv. HandInd. 551 (1927).
-räkning. (†) av bank förd räkning med innehavare av resekreditiv; jfr -kreditiv-konto. Fliesberg Handel. 106 (1891). —
-KUDDE, se A. —
-KULTUR. kultur (se d. o. 7) sådan den framträder (hos person l. grupp av personer o. d.) på resor. IdrBl. 1935, nr 129, s. 2. —
-KUPÉVAGN, se A. —
(jfr anm. sp. 1281) -KUR. (†) på släde: kur (se kur, sbst.2 e) tjänande ss. skydd för resande i släden. IT 1791, nr 29, s. 6. —
(jfr anm. sp. 1281) -KURIR. (res- 1870. rese- 1922 osv.) (nästan bl. om ä. förh.) kurir som sändes på resor; resande kurir. SydsvD 1870, nr 1, s. 2. Wrangel Barnd. 322 (1924; om ä. förh.). —
-KVARTER, se A. —
-KÄLLAR(E)SKRIVARE~10(0)200. (förr) källarskrivare med uppgift att medfölja på (i sht kunglig persons) resor o. därvid förestå vinförråd o. d. Henel 1735 127 (1736; vid hovstaten). —
-KÄRRA, -KÖK, se A. —
-KÖKSMÄSTARE~0200. (förr) (hov)funktionär med uppgift att medfölja på (i sht kunglig persons) resor o. därvid förestå köket; jfr köks-mästare 1. HovförtärSthm 1723 C, s. 2. —
-KÖKS-SERVIS. (†) uppsättning av kärl o. d., avsedd för matlagning på resor; jfr -koppar o. -koppar-servis. HovförtärSthm 1735, s. 2464. Därs. 1758, s. 4081. —
-KÖRARE. (i vissa trakter, om ä. förh.) forkarl, forbonde. Svedenfors Gränsb. 1: 278 (1949; från Småland). —
-LAKEJ. (numera bl. tillf.) lakej (se d. o. 1) som medföljer l. har till uppgift att medfölja på resa l. resor. HovförtärSthm 1698 A, s. 2317. —
-LEDARE. (res- 1931—1936. rese- 1909 osv.) ledare för resa som företages av en grupp personer (t. ex. skol- l. sällskapsresa), färdledare. SFS 1909, nr 118, s. 12. —
-LEDNING. konkret, motsv. ledning, sbst.2 1 slutet; jfr -ledare. IdrBl. 1935, nr 139, s. 8. Då gemensam utrikes resa under särskild reseledning anordnas. SFS 1940, s. 908. —
(jfr anm. sp. 1281) -LEKTOR. lärare som ambulerar mellan olika läroanstalter (högskolor, lärovärk o. d.) i ett annat land än hemlandet o. där bedriver undervisning i sitt modersmål (särsk. om lärare från ngt av de nordiska länderna som bedriver sådan undervisning i ett annat nordiskt land än hemlandet); jfr lektor 4, 5. TSvLärov. 1942, s. 104. (Den svenska föreningen Norden) har .. i sin tjänst danska och norska reselektorer, som biträda skolornas ord. lärare i deras arbete. 2SvUppslB 21: 189 (1952).
Ssg: reselektors-värksamhet. undervisningsvärksamhet bedriven av reselektor(er). TSvLärov. 1942, s. 241. —
-LEKTYR, se A. —
-LIK, adj. (†) av sådan art som överensstämmer med en resandes; äv. ss. adv., i uttr. kläda sig reselikt, kläda sig som en resande l. som om man skulle resa, kläda sig i reskläder. (T.) Reisehafft, (sv.) reselik. Lind 1: 1269 (1749). Kläda sig reselikt. Därs. —
-LINJE. [jfr t. reiselinie] (föga br.) kommunikationsled som begagnas vid resa; jfr linje 9 o. -led samt res-rutt. 1MinnNordM IV. 3: 22 (1882). —
-LISTA, f. (†) förteckning över skjutspängar som utanordnades (efter vägsträcka o. antal hästar) för de olika deltagarna i en resa. HovförtärSthm 1698 A, s. 2205, 2318. —
-LITTERATUR. (res- 1936. rese- 1838 osv.) [jfr t. reiseliteratur] litteratur om resor; dels om reseskildringar o. d., dels om resehandböcker o. liknande skrifter. SvLittFT 1838, sp. 541. Den kåserande reselitteraturen flödar rikare i våra dagar än någonsin. TurÅ 1904, s. 434. Av trafikföretag .. organiserad försäljning av biljetter, reselitteratur, reseförsäkringar m. m. 3NF 16: 659 (1932). —
-LIV. (res- 1834—1948. rese- 1818 osv.) [jfr t. reiseleben]
1) liv (se d. o. I 3) på resor (l. på resa); jfr turist-liv. Atterbom Minn. 390 (1818). Den omvexling jag påräknat, i det enformiga res-lifvet (under resan till Hamburg), .. genom samvaron (i Jönköping) med ett par äldre bekanta. Beskow (1834) i 3SAH XLVI. 2: 234. De högre lefnadskostnader, som förorsakas vaktbetjent genom reselifvet under tjenstgöring å vissa jernvägs- eller ångbåtslinier. BtRiksdP 1902, 6Hufvudtit. s. 82. (J. J. Björnståhls) tolvåriga reseliv först i Europa och sedan i Levanten. Österling i 3SAH LVII. 2: 3 (1946). särsk. (tillf.) bildl., om människolivet betraktat ss. en resa (jfr resa, sbst. I 2 d β). Bremer GVerld. 1: IV (1860).
2) om värksamheten att företa resor sådan denna värksamhet framträder inom ett land l. hos ett områdes befolkning o. d. (med tanke på resandets omfattning o. betingelser l. de förhållanden varav det karakteriseras o. d.); äv. med tanke på de inrättningar o. d. som avse att underlätta o. befrämja sådan värksamhet; jfr liv I 5 b o. turist-liv, turism. (Vissa) omständigheter göra det .. troligt, att .. (släde o. vagn) ingalunda .. varit nytjade i sådan utsträckning (i norden under forntiden), att de väsentligen kunnat underlätta reselifvet. 1MinnNordM IV. 3: 2 (1882); jfr 1. (Svenska turistföreningen) har till uppgift att underlätta och befordra reselifvet inom Sverige. Balck Idr. 2: 361 (1887); jfr 1. TurÅ 1910, s. 4. Reselivet står nästan stilla ute på kontinenten. SvD(A) 1931, nr 326, s. 10. Det effektiva amerikanska reselivet. GHT 1947, nr 93, s. 10. (Vandrarhemsvärdarnas) arbete i reselivets tjänst. TurÅ 1954, s. 308. —
-LIVRÉ, -LJUSSTAKE, se A. —
-LOV, n. (†) (av myndighet given) tillåtelse att resa (bort); särsk. om tillåtelse att resa till universitet, given från ett gymnasiums sida åt lärjunge som nöjaktigt inhämtat erforderliga kunskaper; jfr dimission 3 a. Kongl. Maj:t tillåter väl, at des Cammar-Collegium, någon Ledamot eller Betiänt på högst 14. dagar kan gifva reselof. PH 2: 1055 (1734). (Lärarna vid gymnasierna kunna) gifva .. (gymnasisterna) reselof til academierne. Annerstedt UUH Bih. 3: 310 (i handl. fr. 1744). VDAkt. 1781, nr 308. —
-LUST, -LUSTA, -LUV, -LYNNE, -LYSTEN, -LYSTNAD, -LYX, -LÅDA, se A. —
-LÅS. (†) lås avsett för reskoffert l. reskista l. dyl.? Fiederlåset aff H. Carl. reeselåset aff drengen. Rudbeckius Dagb. 125 (1634). —
-LÄGENHET, se A. —
-LÄKARE. (nästan bl. om ä. förh., mera tillf.) läkare anställd för att medfölja ngn på resa o. därvid stå till tjänst vid sjukdom o. d.; jfr res-medikus. Högberg Storf. 40 (1915). —
-LÄNGD, -LÄNGTAN, -LÄSNING, se A. —
-MADRASS. (†) madrass avsedd att medföras på resor; jfr -bolster o. -säng. BoupptSthm 1674, s. 1192 b. —
(jfr anm. sp. 1281) -MAN, m. [jfr t. reisemann (i bet. 1)]
2) (mera tillf.) man som ägnar sig åt värksamhet avseende att underlätta o. befrämja reselivet (t. ex. är värksam inom turistförening, på resebyrå o. d.). SD 1929, nr 91, s. 20. —
-MANTEL, se A. —
-MARK. [efter t. reisemark] (förr) registermark avsedd för användning vid utlänningars resor i Tyskland. Resetidn. 1934, nr 1, s. 4. —
-MARSKALK. (res- 1913. rese- 1785 osv.) [jfr t. reisemarschall] ämbetsman (hovfunktionär) med uppgift att ledsaga furstlig(a) person(er) på resa o. därvid ha hand om de praktiska arrangemangen under resan; i fråga om moderna förh. vanl. allmännare: person som sköter de praktiska arrangemangen under en resa för ett (större) ressällskap (jfr -ledare), äv. för en enskild person; äv. oeg. l. bildl. (jfr resa, sbst. I 2 d (γ)). Möller (1785; under reisemarschall). At din fru .. reser efter i början af augusti, då t. ex. doctor Fries .. kunde få förtroendet .. at vara hennes resemarschalk i dit ställe. Berzelius Brev 14: 67 (1829). Jag tjänstgjorde under helamanövern som kabinettskammarherre (hos konungen), dvs. resemarskalk. Stjernstedt Minnesbl. 232 (1912). Valborg Olander .. fick sitta hemma och sköta en resemarskalks sysslor, när Selma genomgick dagens festliga program. Wägner Lagerlöf 2: 99 (1943). Siwertz Fribilj. 148 (1943; bildl.). —
-MAT, -MATSÄCK, -MEDEL, se A. —
1) (vad l. ngt som fortlever i form av) minnesbild(er) l. minnesföreställning(ar) från en resa; oftast om (vanl. skriftlig) skildring av ngt som man minns från en resa; i sht i pl.; jfr minne, sbst.1 4, 4 a. Planen till redaktionen af mina Rese-minnen. Atterbom Minn. 565 (1819). All denna liflighet (i trafiken på o. livet vid älven) inom en ram af den mest omvexlande sköna natur gör en färd uppför Ångermanelfven till ett af de reseminnen, hvilka icke snart förblekna. IllSv. 2: 115 (1882). Drachmans reseminne ”Ofelia” från Syd-Kärnten är en stämningsfull skiss. NerAlleh. 1886, nr 171, s. 3. SkrHVSamfLd 36: 145 (1943).
(jfr anm. sp. 1281) -MONTÖR. montör med uppgift att resa omkring o. utföra monteringsarbeten, kringresande montör. Östergren (1936). DN(B) 1955, nr 318, s. 18 (i annons). —
-MUNDERING, se A. —
(jfr anm. sp. 1281) -MUSEUM. (res- 1881. rese- 1918 osv.) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) utställning på annan ort av föremål från ett museum; jfr vandrings-museum. MeddSlöjdF 8: 17 (1881; om förh. 1878). 2NF 27: 1047 (1918; om ä. förh.). —
-MYNT, -MÅL, -MÖJLIGHET, -MÖSSA, -NECESSÄR, se A. —
-NOVELL. [jfr t. reisenovelle] motsv. novell 2: berättelse på prosa om ngn episod l. dyl. från en resa; numera nästan bl. (mera tillf.) om litterärt formad berättelse (novell) som skildrar (l. behandlar motiv från) en resa l. resor (jfr -roman). Den fada litteraturen af Resebilder, Resenoveller, Reseskizzer o. d., i hvilka de unga Tyskarna .. under masken af opartisk resande undfägna oss med de gröfsta lögner. SvLittFT 1838, sp. 541. —
-NOVIS. (mera tillf.) novis i fråga om resor, person utan erfarenhet av resor. Heidenstam Col 5 (1888). —
-NYHET~02, äv. ~20. nyhet (se d. o. 2, 2 c) som har avseende på l. gäller resmöjlighet(er) l. resrutt(er) o. d.; i sht i pl. Nyman & Schultz’ resenyheter. (1932; tidskriftstitel). —
-OLYCKSFALLSFÖRSÄKRING~101020. [jfr t. reiseunfallversicherung] olycksfallsförsäkring gällande för resor (avseende olycksfall i samband med begagnande av kommunikations- o. transportmedel). Lille Försäkr. 112 (1882). —
(jfr anm. sp. 1281) -OMBUD~02, äv. ~20. kringresande ombud l. representant (t. ex. för organisation l. förening l. handelsfirma). Nödvändigheten .. af att några reseombud, som voro prester eller egde akademisk bildning, blefvo vid (Evangeliska fosterlands-)Stiftelsen anställda. ÅrsbEvFostSt. 1856, s. 3. Jungberg (1873; för köpman l. firma o. d.). I oktober 1902 anställdes Falkenström som reseombud i södra och västra Sverige för Svenska Arbetsgivareföreningen. Henning HbgMinn. 2: 76 (1953). —
(jfr anm. sp. 1281) -OMBUDSMAN~102. (numera bl. tillf.) = -ombud; äv. (om ä. förh.) = -tullombudsman. DA 1825, nr 99, s. 2 (om resetullombudsman). —
-OMKOSTNAD~020. (res- 1786—1828. rese- 1685 osv.) resekostnad; numera företrädesvis i pl.; i sht förr äv. i uttr. göra sig reseomkostnader, åsamka sig resekostnader. Stiernman Com. 4: 628 (1685; i sg.). SkråOrdn. 1720, s. A 3 a (: giöra sig några reseomkostnader). Palmblad Norige 239 (1846; i pl.). —
-OMKOSTNING. (res- 1754. rese- 1681—1788) (†) = -omkostnad; äv. i uttr. reseomkostningar ske, resekostnader bestridas, utlägg för resa l. resor göras. Ofwanstående Reeseomkostning:r alltså skedda .. Attesterar J. Steeb. HovförtärSthm 1681 B, s. 1470. GT 1788, nr 96, s. 4. —
-ORDER, se A. —
-ORGANISATION. särsk. konkret: organisation (se d. o. 3) för arrangerande av resor. SvTurT 1937, s. 1. Folkrörelsernas rese- och semesterorganisation ”Reso”. 2SvUppslB 21: 190 (1952). —
-PANT. (†) bildl., om av präst meddelad (tröst o.) nattvard åt döende, betraktad ss. underpant på l. säkerhet för att han skall vinna salighet efter sin hädanfärd; jfr resa, sbst. I 2 d γ. (Att sockenbud icke värkställes) är så mycket scenciblare som det blir ens sidsta resepant till det eviga. VDAkt. 1790, nr 275. —
-PASS, se A. —
-PASTEJ. (†) pastej (med fyllning av hackat kött o. fläsk samt ägg m. m.) avsedd att användas ss. reskost. Sjöberg Singstock 255 (1832). —
(jfr anm. sp. 1281) -PELLE. (numera föga br.) man som reser mycket, ivrig resenär. Hjelmqvist Förnamn 277 (1903; angivet ss. använt äv. på 1850-talet). —
-PENSION. (res- 1819—1837. rese- 1796 osv.) (förr) jfr pension 2 o. -stipendium. Wennberg MinnJÅkerström 11 (1796). SFS 1846, nr 46, s. 13. (Medaljgravören C. G. Fehrman fick) af Kgl. Maj:t 1774 en resepension .. för en studieresa. Göthe Sergel 105 (1898). 2NF 32: 233 (1921; om ä. förh.). —
-PERUK, se A. —
-PINALER, -PIPA, se A. —
-PLAGG, -PLAN, -PLATS. se A. —
-PLÅT. (†) (liten) plåtskiva avsedd att fastskruvas på resgods o. försedd med (plats för) påskrift rörande ägare o. d. BoupptVäxjö 1781 (av malm). —
-POESI. poesi (se d. o. 1) som behandlar motiv från en resa l. resor (jfr -dikt, -roman); äv. i utvidgad l. bildl. anv., motsv. poesi 5. Framtiden 1877, s. 124. FinBiogrHb. 415 (1896). —
(I 2 b) -POLIS, r. l. f. [jfr eng. voyage policy] (i fackspr.) försäkringsbrev gällande för en viss av ett fartyg företagen resa; jfr polis, sbst.2 SohlmanSjölex. (1955). —
-POLLETT, se A. —
-POSITIV, n. (om ä. förh., numera bl. tillf.) jfr positiv, sbst.1 1, 2, o. -klaver samt res-orgel. DA 1808, nr 106, s. 6 (i annons). —
(jfr anm. sp. 1281) -POST. om avdelning av postvärket som med hjälp av resande personal ombesörjer postbehandling o. postbefordran (med järnväg l. fartyg); numera ofta om rörlig postanstalt på en viss linje. PostNotis. 1876, s. 200. Tjänstgöra på reseposten Stockholm-Bollnäs. Östergren (1936). —
(jfr anm. sp. 1281) -POSTARE, m. [bildat till sådana ssgr som -post, -postpersonal, -postfolk] (i vard. fackspr.) postfunktionär tillhörande resepostpersonal; jfr -postis. GHT 1945, nr 299, s. 13. —
-POSTCHECK~02, äv. ~20. (om äldre l. utländska förh.) check (anvisning) tillhörande postresekreditiv. 3NF 23: 579 (1937). —
(jfr anm. sp. 1281) -POSTEXPEDITÖR~01002 l. ~10102. (förr) postexpeditör (se d. o. 1, 2) vid rörlig postanstalt (järnvägspost). Geijer Postförf. 107 (i handl. fr. 1863). PostÅb. 1933, s. 77 (om förh. 1874).
Ssg: resepostexpeditörs-förening. särsk. om en 1875 bildad lokal understödsförening i Sthm för resepostexpeditörer, sedermera för posttjänstemän av vissa kategorier (särsk. inom järnvägsposten). PostNotis. 1876, s. 50. GenPoststAllmCirk. 1954, s. 22. —
(jfr anm. sp. 1281) -POSTFOLK~02, äv. ~20. (i sht ngt vard.) = -postpersonal. SvPostv. 296 (1924). —
-POSTILLA, r. l. f. (förr) postilla (med korta predikningar) avsedd att medföras på resor; jfr -psalmbok. Francke Resep. UtdrPHåfCons. (1771). Doct. August Herman Franckes korta sön- och högtids-dags predikningar eller så kallade: rese-postilla. Francke (1773; boktitel). —
(jfr anm. sp. 1281) -POSTINSPEKTÖR~1002 l. ~0102. (förr) = post-inspektör 2. Geijer Postförf. 107 (i handl. fr. 1863). —
(jfr anm. sp. 1281) -POSTIS. [med avs. på bildningen jfr -postare] (vard.) = -postare. PostÅb. 1930, s. 73. —
(jfr anm. sp. 1281) -POSTPERSONAL~1002. postpersonal tjänstgörande vid rörlig postanstalt, resande postpersonal; jfr -postfolk. SvPostv. 296 (1924). —
(jfr anm. sp. 1281) -PREDIKANT. [jfr t. reiseprediger (i bet. 1 o. 2)]
1) kringresande predikant (se d. o. 1, 2, särsk. 2 b β); jfr -präst, -talare. BtRStP 1859—60, IV. 1: nr 123, s. 7. Krusenstjerna Pahlen 3: 29 (1931).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (förr) predikant (se d. o. 2 b) anställd för att medfölja furste l. annan högt uppsatt person på resor o. därvid förrätta gudstjänst o. d Johansson Noraskog 3: 188 (1886; om förh. på 1500-talet). Hjärne K12 180 (1902; om förh. på 1700-talet). —
-PRIS, n. (förr) om det stora pris som utdelades av Akademien för de fria konsterna vid tävling mellan konstnärer o. som enligt 1773 års statuter skulle åtföljas av resepension för sex år. Looström Konstak. 186 (1888). —
-PROGRAM. program (se d. o. 3) för en resa l. resor; äv.: program för resevärksamhet. Cannelin (1912). Han uppgjorde vårt reseprogram. TurForskn. 7: 5 (1919). SFS:s reseprogram 1949. Studenten 1949, nr 1, s. 11. —
-PROV. särsk. (mera tillf.): på resa införskaffat prov (se d. o. 5) på ngt. BtRiksdP 1903, Saml. 2. I. 1: 598 (om guld- o. silverarbeten som inköpts av kontrolldirektör på inspektionsresa). —
-PROVISION, se A. —
(jfr anm. sp. 1281) -PRÄST. (i Finl.) präst med uppgift att resa omkring o. utöva religionsvård (t. ex. bland grekisk-ortodoxa bekännare l. bland dövstumma); jfr -predikant 1. Reseprest för östra Finland. FinlStatskal. 1885, s. 340 (i grekisk-ortodoxa kyrkan). (Lutherska evangeliiföreningen i Finland) hade 1910 i sin tjänst 8 resepräster. 2NF 16: 1500 (1912). FinlStatskal. 1953, s. 323.
Ssgr (i Finl.): resepräst-distrikt. distrikt för reseprästs värksamhet. FinlStatskal. 1920, s. 666 (inom grekisk-ortodoxa kyrkan).
-PSALMBOK~02, äv. ~20. (förr) psalmbok (med psalmer för resenärer) avsedd att medföras på resor; jfr -postilla. Liedgren SvPsalm 266 (1926; om ä. förh.). —
-PULPET, -PÅSE, -PÄLS, se A. —
-PÄNNING, se A. —
-REGEL, förr äv. -REGLA, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) regel (se regel, sbst.1 II 1 b) som gäller för l. vid resa l. resor. Bliberg Acerra 111 (1737: Rese-Regla). Bryta mot vanliga reseregler. Östergren (1936). —
-REGISTER. (mera tillf.) resehandbok uppställd ss. ortregister med uppgifter om (sevärdheter o.) hotell o. d. på de olika platserna. Nordiskt reseregister. Handbok för resande inom Skandinavien. (1901; broschyrtitel). —
-REGLEMENTE. (res- 1805—1847. rese- 1688 osv.)
1) reglemente med bestämmelser angående resekostnads- och traktamentsersättning vid resor (särsk. för befattningshavare i statens tjänst). Wårt författade Reesereglemente. RR 19/7 1688. 1686. års Rese-Reglemente. PH 1: 85 (1719). Även kommunerna kunna anta resereglemente. 2SvUppslB 23: 1193 (1952). Allmänt resereglemente; givet Stockholms slott den 21 november 1952. SFS 1952, s. 1519.
2) (tillf., skämts.) i utvidgad l. bildl. anv., om sammanfattning av regler som gälla l. bruka iakttagas vid resa. Efter man en gång befann sig på stället, var det också efter vanliga resereglementet i sin ordning, att man skulle se sig omkring. Törneros Brev 2: 284 (1831; uppl. 1925). —
-RELÄ. (†) el.-tekn. elektriskt relä avsett att användas ss. resetelegraf. Nyström Telegr. 192 (1869). —
-RESTRIKTION. restriktion gällande i fråga om resor; oftast i pl. RiksdP 1948, 1 K nr 5, s. 6 (i pl.). —
-ROCK, se A. —
-ROMAN. [jfr t. reiseroman] i sht litt.-hist. (äventyrs)roman som skildrar en resa l. resor; jfr -novell. NF 4: 512 (1881). Den senantika erotiska reseromanen. Sylwan (o. Bing) 1: 69 (1910). —
-RUM, n. (res- 1903. rese- 1749 osv.)
1) (tillf.) rum l. rymd som (vid ett visst tillfälle) omger en på en resa, omgivande rum l. rymd ss. det (den) ter sig (vid ett visst tillfälle) på resa. Ofta står jag här uppe (på däck) och brassar mina rör — .. reserummet, själva händelserymden skiftar ju ständigt som ni vet. Martinson Kap 152 (1933).
-RUTT, se A. —
-RÄKNING. (res- 1880. rese- 1630 osv.) [jfr t. reiserechnung (i bet. 1 o. 2)]
1) (numera bl. tillf.) räkning l. förteckning över utgifter på resa; i sht förr äv. om räkning l. förteckning upptagande förbrukning av livsmedel o. d. på resa (jfr -förtärings-räkning). HovförtärSthm 1630, s. 223.
2) [jfr motsv. anv. i t.] räkning på resekostnader, uppsatt för erhållande av betalning; särsk. om sådan räkning avgiven för erhållande av resekostnads- och traktamentsersättning (enligt resereglemente). Edholm SvunnD 217 (1857). Vi äro .. snart framme och resräkningar skola betalas. Santesson Nat. 202 (1880). I .. reseräkning .. skall uppgivas: ändamålet med förrättning, .., tiderna för avresa och återkomst .., det för varje del av tjänsteresa använda färdmedlet (m. m.). SFS 1952, s. 1536. —
-RÄNSEL, se A. —
(jfr anm. sp. 1281) -RÄTTIGHET~102, äv. ~200. (numera bl. tillf.) rättighet att företaga en resa l. resor. Flintberg Lagf. 6: 159 b (i handl. fr. 1803; om rättighet att företaga resor för gårdfarihandel). —
-SAKER, se A. —
(jfr anm. sp. 1281) -SAMLARE. (mera tillf.) kringresande samlare (t. ex. av föremål av kulturhistoriskt värde). Jag .. blev en av .. (A. Hazelius’) första rese-samlare i min hembygd. Aldén Hemma 133 (1927). —
-SAMLING. [jfr t. reisesammlung] (numera bl. tillf.) konkret: på resa l. resor sammanbragt samling av ngt; äv.: gm en resa l. resor åstadkommen samling av bidrag till geografisk beskrivning av ett område. Anmärkningar om Hernösands Stift blir således rättaste Titulen på desse Rese-Samlingar. Hülphers Norrl. 1: 2 (1771). —
-SAMTAL, se A. —
-SCHATULL, se A. —
-SEKRETARIAT. [delvis avledn. av -sekreterare] motsv. -sekreterare 1, 2: resesekreterares befattning l. syssla o. d.; oftast (motsv. -sekreterare 1) konkretare, om sådan avdelning inom organisation o. d. som under en l. flera resesekreterares ledning handhar ärenden rörande resevärksamhet. SvStudentkal. 1932, s. 341 (konkretare). —
-SEKRETERARE.
1) person (sekreterare) med uppgift att inom en organisation o. d. handha ärenden rörande värksamhet som avser underlättande l. anordnande av resor. SvStudentkal. 1928, s. 336 (i Sveriges förenade studentkårer).
2) [jfr anm. sp. 1281] i (större) förening l. organisation o. d.: sekreterare med uppgift att resa omkring o. värka för föreningens osv. intressen l. syften (gm föredrag, besök hos lokalavdelningar o. d.). BerKFUM 1897, s. 5. LuleåStOoB 365 (1953). —
-SEKRETÄR. (förr) sekretär avsedd att medföras på resor. PT 1904, nr 73 A, s. 3 (från den gustavianska tiden). —
-SELE, -SERVIS, se A. —
-SILVER. (†) bordssilver avsett att medföras på resor. HovförtärSthm 1749, s. 2958. Hallenberg Hist. 3: 451 (1793). —
-SJUK, -SJUKA, se A. —
-SKAFFERI. (†) om förråd av matvaror o. andra förnödenheter, avsett för mathållning o. d. un der furstlig persons resa. HovförtärSthm 1723 C, s. 256. 2 St: vnga Dåghiortar som under deras Kongl: Maÿs:rs Resor, äro till Kongl. Rese Skafferiet inkomne. Därs. 1724, s. 19. Därs. 1735, s. 2402. —
-SKILDRARE. [jfr t. reiseschilderer] person som skildrar en resa l. resor; författare av reseskildring(ar). Lundin NSthm 424 (1888). (T. Fogelqvist) ägde särskilt goda förutsättningar som reseskildrare. UrDNHist. 3: 133 (1954). —
-SKILDRING. [jfr t. reiseschilderung] skildring av en resa l. resor; dels mer l. mindre abstrakt (särsk. om sådan skildring ss. genre), dels (o. vanl.) konkretare, om framställning (särsk. bok l. skrift) som utgör sådan skildring (äv. i uttr. reseskildring från l. om, i sht förr äv. över (ett land o. d.)); äv. bildl.; jfr -berättelse, -beskrivning. Arndt’s reseskildringar öfver Sverige. Atterbom Minn. 92 (i senare bearbetat brev fr. 1817). H. Nisbeth, bekant .. för sina reseskildringar från Amerika. Lundin NSthm 431 (1888). Polska reseskildringar om Sverige. PT 1904, nr 240 A, s. 3. Mot slutet af medeltiden glänser i reseskildringens annaler .. Marco Polo. 2NF 22: 1459 (1915). SDS 1956, nr 342, s. 22 (bildl.). —
-SKILLING, se A. —
1) flyktigt utförd teckning l. målning o. d. (skiss) med motiv från en resa; jfr -bild 1. Nyblom i 3SAH 13: 73 (1898).
2) [jfr motsv. anv. i t.] oeg., om litterär skiss behandlande motiv från en resa; skissartad resebeskrivning; äv. bildl.; jfr -bild 2. SvLittFT 1838, sp. 541. Selander Pegas. 28 (1937, 1950). DN(B) 1956, nr 344, s. 4 (bildl.). —
-SKRIN, -SKRINDA, se A. —
-SKRIVMASKIN~102. [jfr t. reiseschreibmaschine] liten skrivmaskin avsedd att (kunna) medföras på resor; jfr -grammofon. SvTurFCirk. 1916, s. 84. —
-SKÄRP, se A. —
-SLAKTARE. särsk. (†): slaktare anställd för att medfölja furste l. annan högt uppsatt person på resor o. därvid utföra slakt l. styckning av djur för mathållningen; jfr hov-slaktare. DA 1793, nr 35, s. 4. —
-SLÄDE, -SLÖ, se A. —
-SPEGEL, se A. —
(I 1) -STADD, p. adj. (†) eg.: färdig för avresa, i begrepp att resa; anträffat bl. bildl., om ngns själ: beredd för hädanfärd (jfr resa, sbst. I 2 d γ). Tillåt mig blott få gå, at ta et ömt farväl (av min dödsdömda dotter), / Och stärka med min bön dess resestadda själ. Wallenberg (SVS) 2: 56 (1775). —
-STATION. (numera bl. tillf.) plats (i fråga om ä. förh. särsk.: skjutsstation) där uppehåll göres under resa. Almqvist JK 113 (1835). —
-STATIV, se A. —
-STIPENDIUM. [jfr t. reisestipendium] stipendium avsett l. utdelat för bekostande av resa i vetenskapligt l. konstnärligt syfte l. för (yrkes)utbildning o. d.; jfr -pension. Linné FlDal. 3 (1734). För Rese Stipendier, som af Oss och Cronan beviljas, betalas ingen afgift utom Centonalen. FörordnChartSig. 29/6 1762, s. 2 b. Att Rikets Ständer till rese-stipendier för Militär-Läkare uppfört ett särskildt anslag af 1,333 Rdr 16 sk. årligen. Hygiea 1845, s. 196. Resestipendier åt yrkesmän. SydsvD 1870, nr 1, s. 2. SFS 1949, s. 1083. —
-STOL. (†) (bekväm) stol avsedd att sitta i på resor (i vagn o. d.). Kongl. Maÿ:tts Reese Stoohl .. giordh i Hamborg. HusgKamRSthm 1660—73 A, s. 835. —
-STRUMPA, -STRYKJÄRN, -STRÄCKA, se A. —
-STYVER, se A. —
-STÄMD, p. adj. (i vitter stil, tillf.) präglad av resstämning, inställd på att resa. Österling Fränd. 2: 67 (1916; om persons väsen). —
-STÖVEL, -SUMMA, se A. —
-SUMP. (†) fisksump avsedd att medföras på resor (av fiskhandlare); jfr släp-sump. PT 1791, nr 64, s. 3 (i bo efter fiskhandlare). —
-SUP, se A. —
-SYRTUT, se A. —
-SYSTER. [jfr t. reiseschwester] (†) kvinnlig reskamrat; äv. bildl.; jfr -broder. Ovidius (skriver), at Förmätenheten lådher widh Degligheten, och at Höghfärden är hennes Resesyster. Schroderus Albert. 1: 76 (1638). Schultze Ordb. 5290 (c. 1755). —
-SÄCK, -SÄLLSKAP, se A. —
-SÄNG. (res- 1685—1847. rese- 1593 osv.) [jfr t. reisebett] (nästan bl. om ä. förh.) (isärtagbar l. hopfällbar) säng avsedd att medföras på resor; jfr res-bädd. KlädkamRSthm 1593 D, s. 59 a. Liten Resesängh af Ebenholltz, medh söllf:r Jnlagdt och Lÿffärgat Plÿs botten. HusgKamRSthm 1650—55, s. 182. Fatab. 1953, s. 213. jfr (†): 1. Läder resesäng med Jernfoot. BoupptSthm 1677, s. 1593 a.
-SÄNG-STÄLLE. (†) resesäng (med tanke på själva sängen utan sängkläder, stundom med anordning för anbringande av sparlakan o. d.). HusgKamRSthm 1743—44, s. 567. Därs. 1766 B, Reg. —
-SÄSONG, -SÄTT, se A. —
-TABLÅ. (numera bl. tillf.) översiktlig tablå (plan) över en resas olika etapper l. moment l. över ett antal resor som komma att anordnas o. d.; äv. (mil.) om tablå över en större truppstyrkas resa l. resor vid trupptransport (med hänsyn till tider, ressträckor, uppdelning i olika avdelningar o. d.). UB 7: 169 (1874). —
(jfr anm. sp. 1281) -TALARE. kringresande talare l. föredragshållare; jfr -predikant 1. VägvGestrGoodTempl. 1: 29 (1886). Af (Finska missions)-sällskapet understödda resetalare. 2NF 8: 362 (1907). En av högerns populäraste resetalare. Lidforss OndMakt. 172 (1909). —
-TALS. (†) för resa (resor) l. tur(er); motsatt: för timme l. dag o. d. Händer sigh at någon förnäm Man tarfwar en Kutsk medh ett heelt eller halfft Span Hästar före .., det ware sigh heela, halfwa dagar, tijmar, eller reesethals, må (osv.). SthmStadsord. 1: 188 (1662). —
-TANKE, se A. —
-TAPET. (†) tygtapet avsedd att medföras på resor (o. användas ss. väggbonad i nattkvarter o. d.). HusgKamRSthm 1745—47, s. 812. —
-TASKA, se A. —
-TECKNARE. (numera bl. tillf.) särsk.: person (konstnär) som medföljer ett sällskap o. d. på resa för att göra teckningar av motiv som erbjuda sig på resan. Adelsköld Dagsv. 2: 201 (1900). —
-TEKNIK, -TEKNISK, se A. —
-TELEGRAF. (res- 1873. rese- 1857 osv.) (förr) el.-tekn. telegrafapparat avsedd att anslutas till telegrafledning o. användas ss. mottagnings- o. avsändningsapparat för förbindelse med närmaste telegrafstation (särsk. vid undersökning av ledning för avhjälpande av linjefel); jfr -relä. PT 1857, nr 282—83, s. 4. Nyström Telegr. 192 (1869). Dædalus 1955, s. 97 (om förh. 1857). —
-TEODOLIT. [jfr t. reisetheodolit] (i fackspr., om ä. förh.) teodolit avsedd att medföras på resor (vetenskapliga expeditioner o. d.); jfr -instrument. Lamonts rese-theodolit daterar sig från 1840. JernkA 1879, s. 28. Ymer 1930, s. 61 (om instrument från ä. tid). —
-TERMIN. (†)
2) till I 2, = res-tid 2. Flintberg Lagf. 6: 161 (i handl. fr. 1803; i pl., om tider då allmogen i vissa västgötahärader företog sina resor för gårdfarihandel). —
-TID, se A. —
-TIDNING. tidning som behandlar ämnen rörande resor; jfr turist-tidning. Svensk resetidning. Organ för reselivet. (1922; tidskriftstitel). —
(jfr anm. sp. 1281) -TILLFÄLLE~020. (numera bl. tillf.) jfr res-lägenhet. Porthan BrSamt. 1: 180 (1791). —
(jfr anm. sp. 1281) -TILLSTÅND~02, äv. ~20. (av myndighet utfärdat) tillstånd att företa en resa; särsk.: utresetillstånd; äv. konkret, om skriftlig handling utgörande sådant tillstånd. För uppehåll utom de förenade rikena fordras (för reservernas personal) resetillstånd. SFS 1893, nr 50, s. 12. SvGeogrÅb. 1943, s. 150. Harlock (1944; äv. konkret). —
-TILLÄGG~02, äv. ~20. särsk. vid (undersökning för) indelning av landets kommuner i grupper efter levnadskostnadernas höjd (dyrortsgruppering): tillägg till beräknad hushållsbudget, avseende resekostnader. BtRiksdP 1951, 1: nr 111, s. 44. —
-TIMME, se A. —
-TJÄNST. om institution l. organisation (inom förening o. d.) med uppgift att stå till tjänst med råd o. upplysningar om l. planläggning l. anordnande av resor o. d.; jfr -byrå 2. TurÅ 1934, s. 391. Svenska turistföreningen .. arrangerar genom sin resetjänst alla slags resor och gruppfärder inom landet. 2SvUppslB 28: 206 (1954). —
-TOALETT, se A. —
-TRAFIK. (mera tillf.) resandetrafik; trafik bestående i resor (t. ex. in i o. ut från ett land l. genom ett land till ett annat land); särsk. (eufemistiskt) om transitering av trupper (på järnväg). Det är uppenbart, att denna resetrafik (dvs. av tysk militär personal genom Sverige till o. från Norge) ej är av någon avgörande betydelse för vare sig läget i Norge eller det stora krigets utveckling. SvD(A) 1940, nr 183, s. 4; jfr permittent-trafik. ”Resetrafik” även i Indokina. Nu 1940, nr 40, s. 6. SvD(B) 1949, nr 295, s. 6 (om turisttrafik in i o. ut från ett land). —
-TRAKTAMENTE. (i sht i fackspr.) traktamente (traktamentsersättning) utgående under resa (jfr -dagtraktamente); särsk. om traktamente utgående till resande järnvägs- o. postpersonal; i sht förr äv. med inbegrepp av l. med huvudsaklig tanke på resekostnadsersättning. För den här anslagne summan til rese- och dag-tractamente böra Provincial-Medici visa behörig redo och räkning, och öfverskottet af hvad icke uti anbefalte embets ärender åtgått, räknadt til skiuts för 2:ne hästar och Två daler silfvermynt i dag-tractamente återlemna. PH 10: 372 (1774). Resetraktamente .. till den s. k. resande personalen vid statens järnvägar och postverket. SFS 1928, s. 1082. Vid resa inom Sverige utgår (till diplomatiska o. konsulära tjänstemän) resetraktamente i enlighet med vad i sådant avseende är i allmänna resereglementet stadgat. Därs. 1929, s. 530.
Ssg: resetraktaments-medel, n. (mera tillf.) pänningmedel utgående ss. resetraktamente (i sht förr äv. ss. resekostnadsersättning). PH 8: 192 (1766). —
-TRIPP, -TROSS, -TRÖJA, -TRÖTT, se A. —
-TULL. (†) i stad erlagd tull för sådana i staden tillvärkade varor som voro avsedda att försäljas i landet av kringresande handlare. PH 6: 4310 (1756; i Borås). —
(jfr anm. sp. 1281) -TULLOMBUDSMAN~1002 l. ~0102. (förr) tjänsteman vid tullvärket med uppgift att resa omkring i ett visst område för tillsyn av att tullförfattningar efterlevdes o. att väcka åtal för förekommande överträdelser; jfr -fiskal, -ombudsman samt -inspektor, sbst.1, o. ombudsman 1 b. DA 1808, nr 39, s. 1. —
-TULLSPASS, n. (†) skriftligt bevis på tullförpassning i stad av sådana i staden tillvärkade varor som voro avsedda att försäljas i landet av kringresande handlare; jfr -tull samt tull-pass. PH 6: 4310 (1756; om förh. i Borås). —
-TUR, se A. —
-TÄCKE, -TÄCKVAGN, se A. —
-TÄRING. [jfr t. reisezehrung, reskost] (†) (kostnader för) förbrukning av livsmedel o. d. på resa; jfr -förtäring. RP 11: 404 (1646). Spegel SalWijsh. 31 (1711). —
-UMGÄLDER~020, pl. umgälder för resa; särsk. (i sht i fackspr.) motsv. resa, sbst. I 2 b. Lang FinlSjör. 2: 2 (1910). —
-UNDERSTÖD~102, äv. ~200. [jfr t. reiseunterstützung] (pänning)-understöd för företagande av resa l. resor l. för bestridande av resekostnader; jfr -bidrag, -stipendium samt res-hjälp. HH XXXII. 1: 67 (1778). Ett rese-understöd för en scenisk artist. Beskow Theat. 1832, s. 31. Reseunderstöd åt lärare vid de allmänna läroverken. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 43. BtRiksdP 1930, 10: nr 40, s. 15. —
-UNIFORM, -UNIFORMS-SYRTUT, se A. —
(jfr anm. sp. 1281) -UPPSYNINGSMAN~0102 l. ~1002. (förr) tulluppsyningsman med uppgift att resa omkring o. utöva kontroll för förhindrande av smuggling l. trafik med insmugglade varor; jfr -vaktmästare. SvT 1852, nr 217, s. 3. —
-UR, se A. —
-UTBYTE~020. om (resevärksamhet i form av) ömsesidigt utbyte av resenärer mellan två länder o. d. 3NF 23: 291 (1937). —
-UTRUSTNING~020. konkret: utrustning för resa; utrustning som medföres på resa. SvSlöjdFT 1930, s. 155. Selling SvHerrg. 77 (1937). —
-VAGN, se A. —
(jfr anm. sp. 1281) -VAKTMÄSTARE~0200. (förr) tullvaktmästare med uppgift att resa omkring o. utöva kontroll för förhindrande av smuggling l. trafik med insmugglade varor; jfr -uppsyningsman. Humble FörslOrganTullv. 146 (1827). BtRiksdP 1870, I. 1: nr 26, s. 120 (vid Funäsdalens tullkammardistrikt). —
-VANTE, se A. —
-VURM, se A. —
-VÄCKARUR~102. uppfällbart, i (skinn)fodral monterat väckarur avsett att medföras på resor; jfr res-ur. Kvällsp. 1956, nr 49, s. 7. —
-VÄDER, -VÄG, -VÄN, -VÄNINNA, se A. —
-VÄRK, n. (res- 1837. rese- 1870 osv.) [jfr t. reisewerk] (omfångsrikare) skrift l. bok(värk) utgörande en l. flera reseskildringar. SvLittFT 1837, sp. 591. FinT 1936, 2: 15. —
-VÄRKSAMHET~102 l. ~200. värksamhet som består i företagande av resor l. som utövas gm resor (t. ex. för upprätthållande av kontakt med o. understödjande av lokalföreningar o. d.) ofta: värksamhet som avser underlättande l. anordnande av resor. BerKFUM 1925, s. 25. Även i fortsättningen skall .. (Sveriges förenade studentkårer) fortsätta med reseverksamhet. TSvLärov. 1953, s. 389. —
-VÄSEN, äv. -VÄSENDE. om sammanfattningen av den värksamhet o. de inrättningar o. d. som höra samman med l. ha avseende på reselivet (se -liv 2); reseliv (se d. o. 2); förr äv. om värksamhet som avser anordnande av en resa. 1MinnNordM IV. 3: 1 (1882). Svedelius Lif 417 (1887; om värksamhet som avser anordnande av en resa). Komfort och renlighet, dessa tvenne drag i nya verldens reseväsen. Forsstrand BlOleandr. 86 (1895). 2NF 30: 373 (1920). —
-YXA, -ÅKDON, -ÅR, se A. —
-ÄNDAMÅL~102, äv. ~200. [jfr t. reisezweck (i bet. 1 o. 2)]
2) [jfr motsv. anv. i t.] (mera tillf.) i uttr. för reseändamål, för (möjliggörande av l. användning på) resor (l. resa). Anslå ett belopp för reseändamål. —
-ÄRENDE. ärende rörande en resa l. resor; ärende hörande till en förenings o. d. resevärksamhet. SvStudentkal. 1928, s. 341. —
-ÄVENTYR~102, äv. ~200. (res- 1814—1936. rese- 1804 osv.) [jfr t. reiseabenteuer] äventyr som uppleves på resa; äv. om (skriftlig) skildring av sådant l. sådana äventyr. Rese-äfventyr samlade och utgifne af Christ. Aug. Fischer. Gjörwell (1804; boktitel). Utopiska tendensskrifter, hvilka uppträdde under reseäfventyrets förklädnad. Schück VLittH 1: 603 (1900). Mätt på reseäventyr kom .. (hon) till Göteborg. DN(B) 1956, nr 285, s. 11.
-ÖDEN, pl. (i sht i vitter stil) upplevelser l. äventyr o. d. på resa. Böttiger 6: 184 (1835). 2NF 14: 249 (1910).
D (†): RESO-FÄRDIG, -KLÄDER, -PASS, se A.
Spalt R 1272 band 22, 1957