| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KARAVAN kar1ava4n, r. l. m. (m. Sahlstedt, Lundell; f. Lind (1749)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; förr äv. KARAVANA, f.
1) sällskap av köpmän, pilgrimer o. d. som i sht på kameler, men i vissa trakter äv. på andra riddjur l. med dragdjur (i lång rad efter varandra) färdas gm ökentrakter l. andra obanade områden; i sht i fråga om österländska l. nordafrikanska förh.; äv. om tåg bestående av infödingar som bära bördor (jfr BÄRAR(E)-KARAVAN). Lucidor (SVS) 240 (1672). De rijke carravaner, som gå till och från Mecca. KKD 5: 268 (1711). Karavanen framskrider i ett långt tåg öfver den kala, ändlösa slätten. LbFolksk. 438 (1868). Carlson 1Skolgeogr. 112 (1889). Samfärdseln (i Persien) .. förmedlas huvudsakligen medelst karavaner. Rönnholm EkonGeogr. 343 (1907). — jfr HANDELS-, LAMA-, PILGRIMS-, VAGN-, ÅSNE-KARAVAN m. fl. — särsk. (ngt vard.) i oeg. l. överförd anv., om större ressällskap l. lång rad av fordon o. d. I sommar ärna Haartman, Tengström, Frantzén och jag (dvs. Porthan) resa öf(ve)r til Stockholm, således en hel karavan af Aboënses. Porthan BrefCalonius 169 (1795). Till de stora marknaderna (i de inre delarna av Norrland) reste köpstädernas handlande .. i stora karavaner upp med sina varor. Hellström NorrlJordbr. 337 (1917). Utanför stationen stod en hel karavan av bilar och omnibusar. DN(A) 1929, nr 208, s. 1.
2) (†) resa med karavan. En Ægyptisk Konungz händelse, som vardt mig berättat på en Caravane A:o 1693. SedolärMercur. 1: nr 1, s. 5 (1730). — oeg.: strövtåg. Uppå min .. Kånungz nådiga befalning har jag giort een carawane i bergen att förstöra de pålskas qvarter. KKD 12: 141 (1702).
3) (†) om flotta av handelsfartyg (med deras konvoj). Så som denn lilla uthij Albanien liggiande respubliquen Ragusa åhrligen måste medh een carravana och canfoij sända sin tribut till Constantinopel. Dahlberg Dagb. 63 (c. 1660; uppl. 1912). Den Turkiske Caravanen hwilken ärnade ifrån Alexandria åt Constantinopel. OSPT 1686, nr 35, s. 5. Lind (1749). jfr: Denna Caravan af 60 a 70 Piroguer. Cook 2Resa 219 (1783; i fråga om polynesiska förh.).
-FÖRARE. NF 1: 12 (1875). Karavanföraren .. rider främst på en åsna eller häst och leder den första kamelen. Hedin GmKhor. 358 (1893). —
-KLOCKA, r. l. f. (ringande) klocka som hänges på karavandjur. Jag väcktes af karavanklockors dofva klang. Hedin GmKhor. 134 (1892). —
-LEDES, adv. gm l. medelst karavan(er), på karavanväg(ar). Nyström NKina 2: 152 (1914). Många handelsvaror t. ex. siden har sedan århundradena före Kristus i icke ringa mängd karavanledes förts till medelhavsländerna från Kina. Rig 1926, s. 119. —
-MAN, m.; pl. -män. manlig deltagare i en karavan; särsk. om drivare av karavandjur. Hedin GmKhor. 24 (1892). Föraren rider; vid var sjunde kamel går en karavanman. Dens. Pol 1: 68 (1911). —
-SERAJ, se d. o. —
-STATION. om utgångspunkt, destinationsort l. viloställe för karavaner. Biskra .. vigtig karavanstation. NF 2: 581 (1877). Rönnholm EkonGeogr. 334 (1907). —
-TE, n. benämning på kinesiskt, svart te som landvägen utföres till Europa, tidigare uteslutande medelst karavaner; ryskt te. SFS 1828, s. 1532. Kjellin 1066 (1927). —
-VÄG. Den allmänna karavanvägen emellan länderna omkring Caspiska hafvet och Serernes land. 2VittAH 12: 94 (1822, 1826). 3NF 11: 320 (1929).
Spalt K 535 band 13, 1935