Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPORT spor4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er (SöndN 1890, nr 15, s. 1, osv.) ((†) -s (LAHT 1915, s. 86)).
Etymologi
[liksom d., t. o. fr. sport, av eng. sport, lek, nöje, av disport, nöje, av ffr. desport, nöje, till se desporter, roa sig, till lat. dis-, isär (jfr DI-), o. portare, bära (se PORTERA); med avs. på bet.-utvecklingen jfr DIVERSION. — Jfr SPORTIV, SPORTSMAN]
1) om en (efter vissa gällande regler utövad, ofta av arrangör anordnad ss. tävling, systematisk, särsk. utomhus, ofta medelst redskap l. fortskaffningsmedel l. djur, bedriven) verksamhet som kräver visst mått av kroppsansträngning o. färdighet o. säkerhet o. som utövas i syfte att ge utövaren det nöje o. den spänning som ligger i att övervinna de svårigheter l. risker som är förenade med utövandet l. i att tävla med ngn l. ngra l. för att ge utövaren motion l. smidighet l. utveckla o. stärka hans kropp (l. särskild kroppsdel) l. stärka hans hälsa o. d.; numera oftast om sådan verksamhet ss. tävlingsgren (i sht av annan art än friidrott) l. sammanfattande om tävlingsverksamhet med o. utan redskap osv., idrott. Ägna sig åt all slags sport. Bedriva jakt och fiske som sport. Tennis kallas ofta den vita sporten. Sport och friluftsliv stärker hälsan. Sport kan utövas individuellt (t. ex. löpning, brottning, tyngdlyftning, skytte) eller i lag (t. ex. fotboll, ishockey, vattenpolo). Simning, rodd och skidlöpning är konditionskrävande sporter. Andersson (1857). THästv. 1868, s. 4 (i fråga om hästsport). Ödman VexlBild. 117 (1890, 1893; i fråga om fotvandring). Sommaren år 1837 (tillbragtes) .. än med fiske, än med jagt. Under dessa sporter .. var Runeberg alltid fryntlig. Strömborg Runebg. IV. 1: 14 (1896). Modern sport fanns ju icke (på 1860-talet) — men i stället för tennis, fotboll och golf spelade man sälta, pärkade puta och slog munk, och det var nog lika roligt, fast det bara var inhemskt svenskt. Lagergren Minn. 1: 178 (1922). Entusiastiska förkämpar för gymnastiken å ena sidan stå i ständig stridsställning gentemot entusiaster för idrotten eller sporten, som den med ett från England hämtat namn ofta benämnts. Haglund HållnRörOrg. 1: 86 (1924). Golf är den exklusivaste av alla sporter. Husmodern 1931, nr 33, s. 26. Jämtland är troligen det första landskap i Sverige, där fiske började bedrivas som sport. TurÅ 1934, s. 251. Dessa sporter (dvs. boxning, ishockey m. m.) gillar kvinnan därför att de är lättfattliga. DN(B) 1951, nr 282, s. 10. — jfr AUTOMOBIL-, BICYKEL-, BOBSLEIGH-, CYKEL-, GENTLEMANNA-, GÅNG-, HJUL-, JAKT-, KANOT-, KAPPLÖPNINGS-, KÖR-, MATT-, MOTOR-, MOTORBÅTS-, MOTORCYKEL-, RACER-, RID-, RODD-, SALONGS-, SIM-, SJÖ-, SKID-, SKRIDSKO-, SKYMUNDAN-, SKYTTE-, SNÖSKO-, TRAV-, TURIST-, UTE-, VINTER-SPORT m. fl. — särsk.
a) pregnantare, med tanke på sportsmässighet; särsk. i förb. med adjektivet god. De stora enstaka (elefant)-hanarna äro naturligtvis den finaste sporten (för en jägare). Kongo 1: 222 (1887). (En öppen, tuvig slätt) befanns vara ett älsklingstillhåll för beckasiner, vilka erbjödo både god sport och utmärkt mat. Wilhelm Dvärg. 106 (1922). För stövarjägaren är det väl i regel rävjakten, som är det förnämsta nöjet och bjuder på den bästa sporten. Petre KonstJakt 16 (1935). (Med sin bil jagadehan flickor som ville ha en åktur) och tyckte att det var mera sport med europeiska vagnar än med amerikanska. Ekelöf Prom. 21 (1941).
b) i utvidgad anv., om tävlan där deltagarna (ofta lagvis) får besvara ett antal frågor; ss. senare led i ssgn FRÅGE-SPORT (FrågaMig 6 (1928)).
2) (föga br.) övergående i bet. l. helt liktydigt med: tävling i en l. flera sporter l. tävlingslek. (Som barn) liknade jag min fader i allt och ställde till sporter och kapplöpningar på mitt vis. Hagström Herdam. 4: 347 (1901). Säcklöpning och andra populära sporter, allt på öppen gata. Siösteen ModBelg. 12 (1906).
3) [av nutida språkkänsla genomgående uppfattat ss. oeg. l. bildl. anv. av 1; sannol. dock delvis utgående från ordets grundbet.: nöje, tidsfördriv] om kroppslig l. andlig verksamhet som ngn utövar med förkärlek l. stor iver o. d. för nöjes l. spännings skull l. av okynne l. för att tävla med ngn o. d.; stundom liktydigt med dels: tidsfördriv l. nöje (se d. o. 4, 5) l. rekreation, dels: tilltag l. specialitet, dels: hobby l. vana l. mani (se d. o. 2). Andersson (1857). Att sköta .. (bin) är ett fint husbondearbete och passande som ”sport” och sommarnöje för den superfinaste gentleman. Dahm Biet 169 (1878). En jockey i den politiska sporten. Beckman Amer. 2: 84 (1883). Han fick .. tidig praktik i överklassens sport att stuka kypare. Pauli Ungd. 23 (1925). Skilsmässor blevo en sannskyldig sport för romarne. Grimberg VärldH 4: 271 (1930). Det är välbekant att många indianer anse det vara god sport att lura en vit man på villovägar. Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 27 (1932); jfr b. När vi genom kursen (Vi trivs hemma) fått upp ögonen för vad det verkligen var fråga om, så blev det en riktig sport att lära mer. Form 1952, s. 151. Han gjorde vykortssamlandet till en sport. SvHandordb. (1966). Vid universitetet blev det en sport att kalla varandra med förnamnens initialer. Wästberg Vattensl. 38 (1968). — särsk.
a) i uttr. driva l. bruka (den) sporten att göra ngt l. ha som sport att göra ngt, av okynne l. för nöjes l. spännings skull ha för vana att l. bruka ägna sig åt att göra ngt. Den ökända aftontidningen .. brukar ju den sporten att dagen före ett val släppa ut uppdiktade påhitt. GHT 1895, nr 212, s. 2. Okynniga ungdomar, som driva sporten at uppvigla de värnpliktige till ohörsamhet. Segerstedt Händ. 294 (1926). Gänget hade som sport att krossa gatlyktor. SvHandordb. (1966).
b) närmande sig l. övergående i bet.: prestation l. bedrift o. d.; särsk. i uttr. vara god sport. Vi kommo överens om att det var god sport (att köra bilen ut på färjan som var föga längre än bilen o. dessutom hade provisoriska tilläggsplatser, eftersom älven svämmat över). Böök ResSv. 199 (1924). Det är god sport att kunna lösa en uppgift, som inte många eller åtminstone endast ett fåtal klarat förut. SvD(A) 1934, nr 18, s. 8.
4) [jfr motsv. anv. i eng.; eg.: (naturens) nyck (eng. sport of nature)] (i fackspr.) om spontant uppträdande partiell förändring l. avvikelse av en arts beskaffenhet l. typ, särsk. i fråga om form l. färg hos växt(del); äv. konkret, om skott med sådan förändring osv.; jfr MUTATION 3. Gellerstedt Hult 79 (1899, 1906). Visserligen kände redan Darwin utan yttre orsaker uppträdande formväxlingar, s. k. sports, varigenom en ny sort kunde uppstå av en del av en växt, t. ex. en gren på ett fruktträd, men detta var blott sällsynta undantag. LAHT 1915, s. 86. För några år sedan .. gav en sport av den eldröda Edward Allwood en rosenröd blomma, som döptes till Gunnel. SvD 10/11 1929, Söndagsbil. s. 10. Mycket närbesläktad med silverlinden och tidigare betraktad som en varietet till denna, är Tilia petiolaris DC. Den tycks vara okänd som vildväxande, och det är möjligt att den uppstått i kultur som en sport eller hybrid ur Tilia tomentosa. Nitzelius BokTräd 276 (1958).
5) elliptiskt för: sportbil; i ssgn TVÅDÖRRARS-SPORT.
Ssgr (i allm. till 1): A: SPORT-ABC. (sport- 1944 osv. sports- 1944) Ett sportsabc för skidåkare i fjällen. Östergren (1944).
-AFFÄR. affär (se d. o. 6 slutet) där man säljer sportartiklar. Start 1893, s. 16.
-ANDA. (sport- 1869 osv. sports- 1870) anda (se ande VIII 5) l. grundstämning som besjälar personer som utövar sport i deras förhållande till varandra o. präglar detta förhållande; särsk. i fråga om sportsligt uppträdande (gentemot medtävlande); äv.: sinne för sport; jfr sportsmanna-anda. THästv. 1869, s. 35. Förr antogs nästan som ett axiom, att kavalleri utom vägarna icke kunde röra sig annat än på jämn .. mark och att rida i terrängen vintertiden ansågs nästan vanvettigt. Utvecklingen har dock, tack vare en frisk sportanda hos befälet, tagit en annan riktning. KrigVAT 1901, s. 176. Erfarenheten har (beträffande ridsporten) visat, att där den rätta sportandan finnes öfvervinnas alla yttre svårigheter. IdrFinl. 3: 97 (1906). Visa prov på god, dålig sportanda. IllSvOrdb. (1955).
-ANLÄGGNING~020. abstr. o. konkret. IdrBl. 1935, nr 1, s. 12 (konkret).
-ARRANGEMANG. IdrBl. 1935, nr 7, s. 4.
-ART. art l. slag av sport. IdrFinl. 3: 168 (1906; om isjaktsegling).
-ARTIKEL.
1) artikel (se d. o. II d γ) i tidning l. tidskrift, som behandlar sport. SvFiskT 1899, s. 19.
2) artikel (se d. o. III 3) l. vara l. föremål som hör till sportutrustning; ofta i pl.; jfr sporting-artikel. THästv. 1868, s. 10.
Ssgr (till -artikel 2): sportartikels- l. sportartikel-fabrik. IdrBl. 1935, nr 135, s. 3.
-fabrikant. jfr fabrikant. Utrustningskurs för landets sportartikelfabrikanter och försäljare av sportartiklar. SvSkidkal. 1939, s. 35.
-AVDELNING~020. (sport- 1893 osv. sports- 18991921)
1) (mera tillf.) avdelning (se d. o. 3 a) l. grupp av personer på (större) arbetsplats o. d., som utövar sport (på sin fritid). IdrFinl. 3: 131 (1906).
2) avdelning (se d. o. 3 b) i tidning l. tidskrift med sportnyheter; äv. (motsv. avdelning 3 d) om personal l. sektion på tidning osv. som skriver sportnyheter. SvFiskT 1899, s. 19. Sportavdelningen (i DN) sorterade direkt under chefredaktören. UrDNHist. 3: 201 (1954).
3) avdelning (se d. o. 3 d) i varuhus med sportartiklar. Start 1893, s. 16.
-AVEL. (sport- 1929 osv. sports- 1895) avel (se d. o. 7) i syfte att få fram bättre djur för sport, särsk. för hästsport. TIdr. 1895, s. 91. En tendens till ren sportavel (av den nordsvenska hästrasen) på bekostnad av bruksdugligheten har gjort sig märkbar under senare år. NFSportlex. 6: 1012 (1946).
-BAL. (sports- 1900) jfr -fest 2. NordIdrL 1900, s. 124.
-BETONAD, p. adj. (sport- 1934 osv. sports- 1944) som har samband med l. förekommer i l. för tankarna till sport l. sportsliga sammanhang; särsk. om klädesplagg o. d. Tweed är fortfarande det populära materialet för mera sportbetonade plagg. KatalPUBergström 47. 1: 16 (1931).
-BIL. bil avsedd för tävlingskörning; äv. om (ofta öppen o. tvåsitsig o. elegant) smäcker, mindre, snabbgående bil med bättre prestanda o. fler instrument än en standardbil. Boye Ast. 22 (1931). I tävlingssammanhang kallas bilar tillhörande grupperna 3 (serieturistbilar) .. och 6 (tvåsitsiga racerbilar) vanligen sammanfattande för sportbilar. BraBöckLex. (1979).
-BILAGA~020. bilaga (se d. o. 2 slutet) i tidning, som innehåller sportnyheter o. d. NFSportlex. 6: 513 (1946).
(4) -BILDNING. trädg. särsk. konkret. Genom att tillvarataga och fortplanta .. s. k. ”sportbildningar” torde helt säkert möjlighet förefinnas att förbättra fruktsorterna. LAHT 1910, s. 247.
-BILJETT. (förr) för utflyktsort avsedd buss- l. tågbiljett med reducerat pris o. gällande endast en dag. SvD(A) 4/12 1937, s. 10.
-BITEN, p. adj. i uttr. vara l. bli sportbiten, vara l. bli mycket intresserad av sport. Östergren (1944).
-BLAD. (sport- 1870 osv. sports- 1892) (numera bl. tillf.) sporttidning. THästv. 1870, s. 35.
-BOK. (numera bl. mera tillf.) bok om sport, idrottsbok. Balck Idr. 1: 209 (1886).
-BRAGD. (sport- 1887 osv. sports- 19211964) jfr bragd, sbst.1 5, o. -prestation. Jorden rundt på velociped. Denna märkliga sportbragd har nu verkligen efter många motigheter blifvit utförd. LdVBl. 1887, nr 7, s. 3.
-BRUK. (sport- 1885 osv. sports- 1932) i uttr. för l. till sportbruk, till användning vid utförande av sport. Wrangel HbHästv. 428 (1885: till). Form 1932, s. 217 (: för).
-BUTIK. jfr -affär. Aurell NBer. 42 (1949).
-BYXA. (sport- 1910 osv. sports- 1923) i sg. l. (vanl.) pl.: byxor för sportbruk. KatalÅhlénHolm 1910—11, s. 227.
-BÅT. (sport- 1897 osv. sports- 1883) om (ofta elegant) mindre, snabbgående motorbåt huvudsakligen avsedd för hastighetsåkning; stundom äv. om mindre segelbåt. TT 1883, s. 94. Sportbåt (dvs.) (mindre) motorbåt, huvudsakligen avsedd för hastighetstävling. Ordet bör reserveras för denna användning och inte brukas om mindre segelbåtar osv. Rydholm (1967).
-BÄLTE. bälte avsett för sportkläder. Östberg Vel. 59 (1894).
-CENTRUM. plats l. anläggning o. d. avsedd för rekreation o. utförande av sport. SD(L) 1892, nr 198, s. 8.
-CHEF. chef för sportredaktion. Siwertz JoDr. 369 (1928).
-DAG. (sports- 1892) dag som ägnas åt sport av ngt slag; jfr idrotts-dag. AB 1892, nr 167, s. 3.
-DAM. (sport- 1900 osv. sports- 1897) (numera bl. tillf.) jfr -kvinna. SDS 1897, nr 64, s. 1.
-DANS. dans som utövas ss. sport, tävlingsdans. Dansjourn. 1960, nr 1, s. 6. Sammanlagt har sportdansen fyra miljoner registrerade par (i världen). Idrottsboken 1979, s. 143.
-DILLE. (vard.) jfr dille, sbst.1 2. Det enda jag .. visste om .. (pojkarna) var att de hade sportdille och inte talade om annat än fotbollsmatcher, motorcykeltävlingar, bowling. Olsson BlåsStorm 168 (1930).
-DRYCK. (i regel sötsur) dryck som deltagare i ansträngande idrottstävling (t. ex. maraton, vasaloppet) dricker för att ersätta förlorad vätska. IdrBl. 1935, nr 34, s. 9.
-DRÄKT. jfr -kläder. WoJ (1891).
-DYKA, -ning. (för studium l. fotografering av undervattensvärldens växt- o. djurvärld l. för undersökning av gamla vrak o. d.) bedriva dykning ss. sport; dels i fråga om dykning varvid dykaren utrustad med cyklopöga, snorkel o. simfenor från vattenytan observerar undervattensvärlden, dels i fråga om dykning på större djup varvid dykaren är försedd med en l. flera stålbehållare innehållande komprimerad luft o. iförd våtdräkt (av cellgummi) ss. skydd mot kyla. SvD(A) 1959, nr 151, s. 15.
-DYKARE. person som ägnar sig åt sportdykning. DN(B) 1958, nr 254, s. 1.
Ssgr: sportdykar-förbund. i sht sport. om sammanslutning av föreningar l. klubbar som bedriver sportdykning; särsk. i uttr. Svenska sportdykarförbundet, namn på en år 1958 bildad sammanslutning med uppgift att främja sportdykning i Sv. Sportdykaren 1958, nr 1, s. 1.
-utbildning. SvD(A) 1959, nr 151, s. 15.
-DYKERI. sportdykande l. sportdykning (särsk. för bärgning av fartyg o. d.). Sportdykeriet har snabbt utvecklat sig till en lönande affär. DN(A) 1965, nr 54, s. 21.
-EKIPERAD, p. adj. (tillf.) jfr -klädd. SvD(A) 6/12 1931, s. 10.
-ENTUSIASM. jfr -entusiast. IdrB 3: 14 (1907).
-EVENEMANG. Swing 1921, nr 2, s. 6.
-EXTRA. om tidnings extraupplaga innehållande sportnyheter o. d.; äv. (o. numera i synnerhet) om program med sportnyheter i radio. Det enormt stigande idrottsintresset avspeglar sig även i de extraupplagor (”sportextra”), som de dagliga kvällstidningarna i Stockholm utgiva flertalet söndagar. NFSportlex. 6: 516 (1946). RöstRadioTV 1961, nr 53, s. 47 (om radioprogram).
-FANATISM. jfr fanatism 2. GHT 1895, nr 248, s. 2.
-FEST. (numera bl. mera tillf.)
1) om idrottstävlingar som hålles med festlig inramning. TIdr. 1894, s. 158.
2) i samband med l. efter avslutade idrottstävling(ar) arrangerad fest (se d. o. 2) för de tävlande (o. andra speciellt inbjudna). GHT 1895, nr 202 B, s. 3.
-FIENTLIG. Swing 1923, nr 20, s. 2.
-FILM. film som handlar om sport; särsk. om film som avser att instruktions-, propaganda- l. reportagemässigt skildra idrotten i dess olika faser. Swing 1923, nr 44, s. 16. 2SvUppslB (1953).
-FISK. fisk (i Sv. särsk. lax, gädda, torsk o. tonfisk) som är föremål för sportfiske. Balck Idr. 2: 239 (1887; om lax).
-FISKA, -ande. bedriva sportfiske. SvFiskT 1907, s. 68.
-FISKARE. (sport- 1896 osv. sports- 1912)
1) person som bedriver sportfiske; jfr sportsmanna-fiskare. SDS 1896, nr 452, s. 2. Numera har det blivit vanligt att med sportfiskare avse endast sådana som fiska uteslutande för nöjets, rekreationens o. sportens skull, varigenom en gräns drages även mot fritids- (amatör-, nöjes-)fiskare, som fiska även för fångstens skull. SvFiskelex. (1955).
2) i sg. best., om en år 1935 grundad tidskrift som år 1964 uppgick i Svenskt Fiske — Sportfiskaren. Sportfiskaren. (1935; titel på tidskrift).
Ssgr (till -fiskare 1): sportfiskar-, äv. sportfiskare-förbund. om sammanslutning av föreningar o. klubbar vilkas medlemmar bedriver sportfiske; särsk. i uttr. Svenska sportfiskareförbundet, namn på en i Sv. år 1919 grundad sammanslutning som 1970 slogs samman med Fiskefrämjandet till Sveriges fritidsfiskares riksförbund. Svenska sportfiskareförbundets vårsammanträde. SvD(A) 5/4 1921, s. 5. Finlands sportfiskareförbund bildades 1919 på initiativ av författaren Juhani Aho. NFSportlex. 6: 498 (1946).
-FISKE. fiske bedrivet som sport l. för rekreationens o. nöjets skull o. med redskap som hela tiden hålles i handen (o. som är av sådan art att fisken skall ha möjlighet att undkomma); särsk. om flug- o. spinnfiske. TIdr. 1882, s. 5. Håven är oumbärlig vid flugfiske och torde nog vara att rekommendera vid allt slags sportfiske, där fiskens vikt ej överskrider 1 à 1 1/2 kg. Hammarström Sportfiske 35 (1925). I sträng bemärkelse är sportfiske endast flug-, haspel- och spinnfiske; i allm. räknas dock till sportfiske även slantning, mete, dörj-, angel- och pimpelfiske. BonnierLex. (1966).
Ssgr: sportfiske-gren. jfr gren, sbst.1 5. Hammarström Sportfiske 59 (1925; i fråga om flugfiske).
-klubb. sportfiskarklubb. SvFiskT 1899, s. 92.
-land. land (se d. o. 3) lämpligt för sportfiske. NFSportlex. 6: 496 (1946; om Canada).
-redskap. IdrFinl. 2: 137 (1905).
-vatten. vatten(drag) som är lämpligt för sportfiske. SvFiskT 1899, s. 92.
-FISKLIG, adj. (i fackspr.) som avser l. rör l. har samband med sportfiske. Lundberg MFisk. 7 (1954; om aspekter).
-FLANELL. sömn. Sportflanell kallar man sådana vävda flaneller i randiga eller rutiga mönster, som huvudsakligen användas till sportskjortor o. d. Varulex. Beklädn. 148 (1945).
-FLICKA. idrottsflicka. Riwkin o. Brick Inber Näkt. 102 (1931).
(1, 3) -FLUGA. (vard.) jfr fluga 3 slutet. ”Sportflugan”. Tidning för Idrotts-föreningen Kamraternas basar. (1908).
-FLYG. medelst mindre motorflygplan l. segelflygplan o. d. av privatperson bedriven flygverksamhet ss. fritidssysselsättning l. i avsikt att sätta rekord o. d.; äv. konkretare, ss. sammanfattande benämning på allt som har med sådan verksamhet att göra. Sport-flyg. (1939; titel på tidning).
Ssgr: sportflyg-gren. Idrottsboken 1979, s. 152.
-klubb. Motion i 2 kam. 1936, nr 511, s. 7.
-FLYGARE. person som bedriver sportflygning. SvD(A) 27/3 1918, s. 7.
-FLYGERSKA. (mera tillf.) kvinna som bedriver sportflygning. SvD(A) 22/8 1931, s. 8.
-FLYG-MASKIN. IdrBl. 1935, nr 54, s. 11.
-FLYGNING. jfr -flyg. SvD(A) 1933, nr 221, s. 6.
-FLYG-PLAN. = -plan 2. 3NF (1933).
-FOLK. folk (se d. o. 3) som (aktivt l. ss. ledare l. journalister o. d.) ägnar sig åt sport l. idrott, idrottsfolk. Mattsson Resebr. 173 (1915).
-FORM.
1) (mera tillf.) till 1: sportig form; jfr -modell. Ahlström Synv. 100 (1943; om modell av fransk pincené).
2) (i fackspr.) till 4; om form (se d. o. I 9) utgörande en sport, sport. Att förbättrade raser (av fruktträd) .. kunna uppstå, är .. höjt utom allt tvivel, liksom att de här omnämnda träden just torde vara dylika s. k. sportformer. LAHT 1914, s. 299.
-FOTOGRAF. Swing 1923, nr 50, s. 4.
-FOTOGRAFERING. Form 1934, s. 54.
-FRÄLST, p. adj. (vard.) mycket sportintresserad. SvD(A) 1968, nr 145, s. 18.
-FYSIOLOGISK. idrottsfysiologisk. SvLäkT 1935, nr 135 (om undersökning).
-FÅNE. (sport- 1891 osv. sports- 1937) (vard.) person som ensidigt o. överdrivet ägnar (l. anses ägna) sig åt sport l. bevistar (alla slags) sportevenemang o. d. WoJ (1891).
-FÅNERI. (sport- 1892 osv. sports- 1892) (vard.) jfr -fåne o. -galenskap; äv. bildl. Gå ”Mälaren rundt” lär bli det allra nyaste sportsfåneriet. NNisse 1892, nr 29, s. 7. SvD(B) 1946, nr 70, s. 6.
-FÄLT. jfr fält 1 d; äv. bildl. GHT 1895, nr 230, s. 3. Engelsmännen hava .. gjort hela världsområden, såsom Sydafrika, Australien och Indien, till sina sportfält och jaktmarker. Steffen Krig 1: 111 (1914).
-FÖRBUND. (mera tillf.) idrottsförbund; jfr förbund 6 b. NordIdrL 1901, s. 28.
-FÖRENING. idrottsförening; jfr förening 7 c. THästv. 1870, s. 74.
-FÖRETEELSE. jfr företeelse 2. Dagen 21/12 1903, s. 3.
-FÖRFATTARE. (sport- 1903 osv. sports- 1897) jfr -redaktör. TIdr. 1897, julnr s. 20.
-GALEN. (vard.) som är överdrivet intresserad av sport. SDS 1896, nr 186, s. 1.
Avledn.: sportgalenskap. jfr galenskap 2. Östergren (1944).
-GARN. textil. kraftigt garn avsett att användas till sportkläder. MärthaskolHb. 216 (1941).
-GEVÄR. gevär för sportbruk. SFS 1949, s. 626.
-GLASÖGON~020, pl. glasögon använda l. avsedda att användas vid utövande av sport. Löwegren Oftalm. 52 (1923).
-GLÄDJE. glädje som ngn känner vid utövande av sport l. idrott. IdrBl. 1935, nr 79, s. 11.
-GREJOR, pl. (vard.) redskap l. tillbehör o. d. använda l. avsedda att användas vid utövande av sport. Thulin Boo ÄvTid. 47 (1932).
-GREN. (sport- 1899 osv. sports- 18991959) idrottsgren; jfr gren, sbst.1 5. IllSportmag. 2 (1899).
-HALL. (ofta med åskådarläktare o. d. försedd) större hall (se hall, sbst.2 7) l. hallbyggnad använd l. avsedd att användas vid utövande av sport (t. ex. löpning l. boxning), idrottshall. GHT 1896, nr 270, s. 2.
-HANDEL. abstr. o. konkret. Vi söker en hos järn- och sporthandeln väl inarbetad representant med egna agenturer. SvD(A) 1962, nr 100, s. 6.
-HANDLANDE. = -handlare. Jahn DjurJägL 9 (1909).
-HANDLARE. person som driver handel med sportartiklar o. d.; särsk.: person som äger l. innehar sportaffär. NordIdrL 1900, s. 10.
-HANDSKE. jfr -kläder. SD 1892, nr 326, s. 8.
-HATARE. (sport- 1923 osv. sports- 1921) Swing 1921, nr 26, s. 3.
-HATT. (sport- 1905 osv. sports- 1931) jfr -kläder. KatalNK 1905, Vår. s. 20.
-HEM. jfr hem I 2 e β α’ o. -hotell. IdrBl. 1935, nr 18, s. 5.
-HJÄRTA.
1) (i sht i fackspr.) om en hos vissa sportsmän, vanl. utan betydelse för hälsotillståndet, uppträdande förstoring av hjärtat, som kan uppstå gm påfrestning l. (långvarig) överansträngning vid utövande av sporter (t. ex. rodd, skidlöpning) vilka ställer ökade krav på hjärtats arbete, idrottshjärta. BonnierKL 5: 832 (1924).
2) ss. beteckning för livligt intresse l. sympati för sport; jfr hjärta II 2. Oavsett våra militärpolitiska sympatier under världskriget, lutade vårt sporthjärta åt England när vi hörde om Sussexregementet som sparkat en fotboll framför sig i ett stormanfall. IdrBl. 1924, nr 52, s. 2. Det var ett driv som kom ett gammalt sporthjärta att klappa fortare än vanligt. Därs. 1935, nr 88, s. 2.
-HOTELL. hotell för personer som utövar sport. DN(A) 1953, nr 352, s. 8.
-HÅG. jfr håg 3 o. -intresse. Söderhjelm Runebg 1: 19 (1904).
-HÅGAD, p. adj. jfr hågad 2 o. -intresserad. Böök ResTyskl. 40 (1916).
-HÄST. häst använd l. lämplig att användas i hästsport. NFSportlex. 6: 1012 (1946).
-IDIOT. (vard.) jfr -fåne. IdrBl. 1924, nr 72, s. 7.
-IDIOTI. (vard.) jfr -idiot o. -galenskap. Branner PojkSib. 251 (1940).
-IDKANDE, p. adj. jfr idka 2. THästv. 1871, s. 67.
-IDKNING. (†) idkande av sport. Steffen ModEngl. 206 (1893).
-INTERNATIONAL. om socialistiskt idrottsförbund o. d.; särsk. i uttr. Röda sportinternationalen, om en år 1921 i Moskva grundad sportorganisation; jfr international, sbst. 1. IdrBl. 1925, nr 4, s. 5.
-INTRESSE. (sport- 1869 osv. sports- 19001923) jfr intresse 4; äv. bildl.; jfr sporting-intresse o. idrotts-intresse. Sportintresset hos ungdomen är stort. THästv. 1869, s. 109. PedT 1896, s. 217 (bildl., i fråga om tankegymnastik).
-INTRESSERAD, p. adj. jfr intressera III 3. Dagen 21/12 1903, s. 3.
-JACKA. jfr -kläder. KatalPUBergström 33: 30 (1925).
-JANNE. (sport- 1912 osv. sports- 1921) (vard., skämts.) jfr janne, sbst.2 Carlsson HelaSthm 511 (1912).
-JIPPO ~jip2ω, n.; best. -t; pl. -n. [efterleden av sv. slang jippo, skoj, upptåg o. d., av ovisst urspr.; jfr äv. sv. slang gippo, okynne, upptåg, rackartyg (Langenfelt OffJarg. 186 (1947))] (vard.) jfr -evenemang, -fest, -tillställning. OoB 1963, s. 470.
-JOURNALIST. jfr -redaktör. 2NF 27: 692 (1918).
-JOURNALISTIK. (sport- 1924 osv. sports- 1921)
1) om yrkesmässig verksamhet som sportjournalist; äv. om sådant framställningssätt l. skriftställarskap som är karakteristiskt för en sportjournalist. Under sportsjournalistikens täckmantel utföra en del okunniga och obalanserade skribenter hemliga dueller med sina fiender. Swing 1921, nr 43, s. 4. I den mån den beror på illvilja vågar man gissa att sportjournalistiken med sitt ofta avsiktligt överspända språk, sin hysteriska typografi, stjärnkult och chauvinism utgör (osv.). SvD 1971, nr 45, s. 15.
2) sportpress; jfr journalistik 2. Sveriges sportjournalistik är en stormakt. IdrBl. 1935, nr 75 B, s. 3.
-JUMPER. jfr -kläder. Thulin Boo ÄvTid. 46 (1932).
-JÄGARE. jfr sportsmanna-jägare. BiblJäg. 4: 49 (1897).
-KALV. (i sht i fackspr.) jfr kalv, sbst.1 I 4, o. -läder. KatalOscaria 1927, s. 8.
-KAMRAT. idrottskamrat; jfr kamrat 1; i pl. äv. ingående i namn på sportförening o. d. Styrelse i Helsingfors sportkamrater för 1900 utgöres af hrr R. Öhman ordf. (osv.). NordIdrL 1900, s. 110. Åtkomligheten till jakt och friluftslif i Borgå jämte turen att erhålla sympatiska sportkamrater bidrog till att Runeberg så snart lefde sig in i de nya förhållandena (efter flyttningen till Borgå 1837). Söderhjelm Runebg 2: 17 (1906).
-KAVAJ. jfr -kläder. KatalÅhlénHolm 37: 29 (1916).
-KEPS. jfr -kläder. Meurling KommunismSv. 178 (1950).
-KJOL. jfr -kläder. KatalPUBergström 21: 29 (1919).
-KLUBB. (sport- 1870 osv. sports- 18951923) idrottsklubb; jfr klubb, sbst.2 1, o. sporting-klubb. THästv. 1870, s. 19.
-KLÄDD, p. adj. klädd för sport. SD(L) 1900, nr 339, s. 3.
-KLÄDER, pl. praktiska, oömma kläder använda l. lämpliga att användas vid utövande av sport l. på vandring i skog o. mark o. d. PåSkid. 1910—11, Ann. s. XV. jfr trikotage-sportkläder.
-KLÄNNING. jfr -kläder. SvD(A) 31/1 1928, s. 7.
-KOLA. (förr) om ett slags kola. Wassing GropSkog. 128 (1965).
-KOMMENTATOR. person som kommenterar sport i skrift l. radio l. teve o. dyl. l. som ägnar sig åt sådan verksamhet. SvD 16/6 1970, s. 10 (i teve).
-KOSTYM. (sport- 1891 osv. sports- 1895) jfr -kläder. Sport 1891, s. 176.
-KRETS. särsk. i uttr. i l. inom sportkretsar, bland sportsmän l. sportintresserade, i idrottskretsar; jfr krets, sbst.1 9 b, o. sportings-krets. NPress. 1894, nr 235, s. 3 (: inom). I engelska sportkretsar riktas klander mot Dempsey. Swing 1920, nr 3, s. 11.
-KRUT. (förr) krut använt l. lämpligt att användas vid jakt bedriven ss. sport. Ett krut, som .. många .. börjat uteslutande använda, är Ramsbergs krutbruks sportkrut. Skogvakt. 1891, s. 238. (Nobelkrut) har äfven som sportkrut visat sig särdeles förträffligt. TT 1896, Allm. s. 313. Därs. 1901, K. s. 10.
-KUPÉ. (förr) jfr kupé I 2. Det finnes vagnar som på pricken likna en kabriolett. Beslagen på sidorna äro i så fall endast prydnadssaker. En dylik vagn benämnes ofta sportkupé. Nerén BilB 1: 310 (1928). BMW har numera flera modeller att välja på. Här läckra sportkupén med den nya V8-motorn på 2,6 liter. Motorför. 1955, nr 1, s. 6.
-KVINNA. (sport- 1887 osv. sports- 18891921) idrottskvinna. Black Idr. 2: 637 (1887).
-KÄNGA. jfr -sko. KatalNK 1903, Vår. s. 12.
-KÄPP. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (Som pris i kapprodd utdelades bl. a.) en s. k. sportkäpp. TIdr. 1886, s. 146.
-KÄRRA.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om en med handtag o. två cykelhjul försedd, skottkärrliknande lätt barnvagn av trä lämplig att medföra på promenad l. vandring o. d. WoJ (1891).
2) (vard.) sportbil. Auerbach (1913); möjl. till 1. Edlund Chandler EneDöd 34 (1952).
-LEDARE. idrottsledare. SvD(A) 1966, nr 105, s. 25.
-LEK. (mera tillf.) jfr lek 1. (J. P.) Müller har varit föregångsman för sporten i Danmark och kämpat för att ersätta den svenska gymnastiken i skolorna med sportlekar. 2NF 37: 649 (1925).
-LEXIKON. uppslagsbok med uppgifter om sportgrenar, regler, rekordinnehavare o. d. Nordisk familjeboks sportlexikon. (1938; boktitel).
-LITTERATUR. litteratur om sport. THästv. 1869, s. 92.
-LIV. (sport- 1876 osv. sports- 1921)
1) jfr liv I 3, 5 b. I Venersborg hade han (dvs. A. L. Lloyd) hållit sonen i skola, nu (i Gbg på 1840-talet) införde han honom i sportlifvet. Wieselgren Samt. 141 (1876, 1880).
2) liv (se d. o. II 5 a α) använt l. lämpligt att användas vid utövande av sport. ÖstersundP 1903, nr 37, s. 1.
-LOV. lov (se lov, sbst.4 3 a) från skolundervisning (under kortare l. längre tid) för utövande av sport; särsk. om sådant lov under vintern; jfr idrotts-lov. TSvLärov. 1940, s. 75. Under skolornas sportlov i februari/mars anordnar vi resor till de norska fjällen för såväl grupper som enskilda. Skolvärld. 1963, s. 1171.
Ssgr: sportlovs-resa. TurÅ 1961, s. 306.
-LYSTEN. (sport- 1893 osv. sports- 1871) jfr lysten 1. THästv. 1871, s. 49.
-LÄDER. läder berett av ko- l. kvighud med vegetabilisk garvning l. kromgarvning, använt ss. ovanläder till sport- o. militärskodon. IdrBl. 1924, nr 49, s. 3 (på sportkänga).
-LÄKARE. (föga br.) läkare som i sht behandlar sportsmäns skador o. sjukdomar, idrottsläkare. Swing 1923, nr 45, s. 16.
-LÄRARE. (i sht om ä. l. utländska förh.) lärare med uppgift att undervisa i gymnastik o. sport. NordIdrL 1900, s. 122.
-MAGASIN.
1) magasin (se d. o. 2) för försäljning av sportartiklar o. d. TIdr. 1881, s. 48.
2) (i sht i fråga om ä. l. utländska förh.) magasin (se d. o. 5) som innehåller artiklar o. reportage om sport, rekord o. d.; jfr sporting-magasin. Illustreradt Sportmagasin. (1899; titel på tidskrift).
-MAN, se sportsman.
-MANI. jfr mani 2. PedT 1898, s. 18.
-MARKNAD. (sports- 1921) jfr marknad 2. Den sista sensationen inom sportsmarknaden är en boll, som inte kan slitas ut. Swing 1921, nr 23, s. 8.
-MASKIN. (vard.) om mindre, snabbgående fortskaffningsmedel som är försett med motor o. avsett för sport; särsk. om motorcykel l. sportflygplan; jfr maskin 1 e. Motorför. 1928, nr 6, s. 6 (om motorcykel). SvD(A) 1930, nr 82, s. 3 (om sportflygplan). Motorför. 1955, nr 2, s. 24 (om motorcykel).
-MEDICIN. idrottsmedicin; jfr medicin 1. NFSportlex. 6: 512 (1946).
-METARE. person som bedriver sportmete. Black Idr. 2: 242 (1887).
-METE. mete bedrivet ss. sportfiske. Black Idr. 2: 237 (1887).
-MINISTER. (om utländska förh.) minister med uppgift att handlägga ärenden rörande ett lands sportväsen. IdrBl. 1924, nr 30, s. 3.
-MODELL. om sportig form l. fason l. sportigt snitt l. utseende; äv. om föremål (t. ex. bil) med sportig form osv.; jfr modell 1 c. Sportkostym .. Sydd i sportmodell. KatalÅhlénHolm 78: 54 (1919). Dessa båda vagnars sportmodeller utgöra toppen av vad modern bilindustri har kunnat frambringa. Swing 1923, nr 43, s. 14. Standard-, Sport- och Specialmodeller. Motorför. 1928, nr 4, s. 6. Bilen är av sportmodell. Östergren (1944).
-MÄNNISKA. (sport- 1935 osv. sports- 1888) jfr -folk o. sportsman. Benedictsson Eftersk. 123 (1888).
-MÄSSA. mässa (se mässa, sbst. 5) för utställning av sportartiklar o. d. SvD 1969, nr 296, s. 32.
-MÄSSIG. (sport- 1883 osv. sports- 1870 osv.) som överensstämmer med förhållandena o. fordringarna i sport(tävling) l. som har samband med l. avser l. lämpar sig för sport; som anstår en (god) sportsman; om person äv.: sportig; äv. bildl.: käck l. renhårig o. d. THästv. 1870, s. 107 (om byxor). Den civile ryttarens sadelmundering och ridtyg äro korrekta och sportmessiga blott om de i alla detaljer vittna om att de framgått ur en erfaren mästares hand och stå under en .. fackmans vård. TIdr. 1883, s. 15. Den engelska amazonen utgår med hänsyn till sin utrustning från den mycket riktiga grundsatsen, att sportmessig elegans ej ligger i onödig och brokig grannlåt. Wrangel HbHästv. 337 (1885). Sportmessiga täflingar. SD 1892, nr 264, s. 5. Man kan .. tryggt säga att spinnfiske är i alla avseenden sportmässigare och humanare än fisket med levande bete. Hammarström Sportfiske 221 (1925). Båda togo lycka och motgång på ett godmodigt, sportsmässigt sätt. Sjöberg Horn Trad. 47 (1928). Jag tyckte det var vådligt sportmässigt av honom, sade Ann trotsigt (om en man som objuden kommit till en fest för att få träffa henne). Facht Wodehouse FinPpr 226 (1936). Min fästman hade givit mig en velociped, jag var föga sportsmässig av mig och hade lämnat den hemma. Kræmer Brantings 144 (1939).
Avledn.: sportmässighet l. sportsmässighet. Östergren (1944).
-MÖSSA. (sport- 1899 osv. sports- 19501964) jfr -kläder; särsk. om skärmmössa l. keps. PriskurKMLundberg 1899, s. 87. (I porten) står en gänglig pojke, med sportmössans skärm uppåtviken, och håller om en mager flicka. Johnson Kommentar 173 (1929).
-NATION. (sports- 1921) nation (se d. o. 1) som är framträdande i sport, idrottsnation. Australien går raskt framåt som sportsnation. Swing 1921, nr 25, s. 13.
-NYHET~02 l. ~20. jfr nyhet 2 c o. sporting-nyhet; i sht i pl. Swing 1921, nr 34, s. 6. I tidningen läser han sportnyheterna först. IllSvOrdb. (1955).
-NÖJE.
1) om det nöje som utövande av en sport erbjuder. Wrangel HbHästv. 469 (1885).
2) nöje i form av sport. De Dicksonska dufvorna d. v. s. de dufvor, som baron Dickson .. (på Visingsö) underhöll för idkandet af det underliga engelska sportnöje, som kallas ”pigeon-shooting”. Ödman Hemma 170 (1896).
-OMRÅDE~020. jfr område 3. Hjulsport 1901, s. 46. En erkänd auktoritet på vissa sportområden, speciellt segling och fiske, har han (dvs. G. A. Stoore) också i skrift verkat för idrottens och sportens utveckling. IdrFinl. 1: 12 (1904).
-ORGANISATION. idrottsorganisation; jfr organisation 3. Stiernstedt Ryskt 30 (1935).
-ORT. ort (med sportanläggning) lämplig för utövande av sport. IdrBl. 1935, nr 41, s. 8.
-PALATS. jfr -hall. ”Sportpalats” i Amerika. TT 1899, Byggn. s. 7.
-PARK. jfr -ort. Steffen ModEngl. 127 (1893).
-PASSION. jfr passion 7. THästv. 1870, s. 117.
-PJÄXA. jfr -sko. PåSkid. 1917, Ann. s. 50.
-PLAN.
1) (utom i Finl. numera mindre br.) plan (se plan, sbst.1 I 1 d) använd l. lämplig att använda för utövande av sport, idrottsplan. IdrFinl. 1: 109 (1904). Sportplaner, där morianer spela fotboll barfota. Engström KaapAfr. 138 (1937).
2) mindre, lättfluget (vanl. propellerdrivet) flygplan med ringa motorstyrka, avsett för sport- l. turistflygning; jfr -flyg-plan. Jungstedt Flygv. 186 (1925). NFSportlex. 3: 26 (1940).
3) sportsligt plan (se plan, sbst.1 I 10 a). När vi tillsammans höjt oss upp på ett högre sportplan, alla vi ”kring idrotten”, stjärnornas idrottskamrater och .. släkt och vänner, då (osv.). IdrBl. 1925, nr 1, s. 4.
-PLATS. (mera tillf.) plats (med sportanläggning) använd l. lämplig att använda vid utövande av sport; ofta liktydigt med: idrottsplats; äv. = -ort; jfr sporting-plats. Langlet Ung. 96 (1934). Han lämnade sitt arbete i Japan och reste till någon av de berömda sportplatserna i Schweiz. Bonde Sant 191 (1934). Sportplats (dvs.) idrottsplats. IllSvOrdb. (1955).
-POJKE. jfr sportsman. Serner Birck 9 (1917).
-PORTMONNÄ. mindre portmonnä av sportläder (o. lämplig för sportbruk). KatalÅhlénHolm 1908, s. 147.
-PRESS. jfr press, sbst.1 5. TIdr. 1885, s. 40. Sportpress, d. v. s. tidningar och tidskrifter som uteslutande eller huvudsakligen behandla sport, började utkomma redan på 1700-talet i England. NFSportlex. 6: 513 (1946).
Ssg: sportpress-förbund. NFSportlex. 6: 520 (1946).
-PRESTATION. (sport- 1927 osv. sports- 1937) prestation inom sport l. idrott, idrottsprestation; jfr prestation 2. SvD(A) 1/3 1927, s. 17.
-PRIS. (sport- 1893 osv. sports- 1921) jfr pris, sbst.3 III 1. Start 1893, s. 90.
-PUBLIK. (sport- 1935 osv. sports- 1921) publik vid idrottstävlingar, idrottspublik. Swing 1923, nr 29, s. 2.
-PUBLIKATION. jfr -litteratur. Swing 1923, nr 35, s. 11.
-PÄLS. kort, sportig päls; jfr -kläder. PriskurPUBergström 1911, s. 11.
-RECENSENT. THästv. 1875, s. 92.
-REDAKTÖR. medlem av sportredaktion på tidning l. tidskrift l. radio l. teve o. d. Radiolyssn. 1927, nr 18, s. 7.
-REDSKAP~02 l. ~20. jfr redskap 2 slutet o. idrotts-redskap. Hallstén o. Lilius (1896).
-REFERAT. Östergren (1944).
-REFERENT. (sport- 1870 osv. sports- 1921) jfr referent 1 o. sporting-referent. THästv. 1870, s. 71.
-REKORD. idrottsrekord; jfr rekord 2. IdrBl. 1924, nr 60, s. 11.
-REPORTAGE.
1) om en sportjournalists verksamhet för åstadkommande av reportage (se d. o. 1) till press l. radio l. television o. d. Poppius o. Jansson Journ. 39 (1959).
2) reportage (se d. o. 2) om sport. IdrBl. 1935, nr 12, s. 7.
-RESA. (i sht av skolungdom företagen) resa (se resa, sbst. I 2) (för reducerat pris), som företages till (rekreations)ort för utövande av sport (t. ex. skidåkning). Wieselgren Samt. 143 (1876, 1880). Skolungdomens sportresor. Östergren (1944).
-RESTAURANG. restaurang i sht för personer som utövar sport. PåSkid. 1919, s. 121.
-RESULTAT. resultat som åstadkommes (åstadkommits) l. uppnås (uppnåtts) (av enskild person l. lag) vid idrottstävling, idrottsresultat. Östergren (1944).
-RODD. om rodd ss. sport(gren). TIdr. 1895, s. 415.
-RYTTARE. (föga br.) om person som ägnar sig åt ridsport. FinBiogrHb. 2401 (1903).
-SAK.
1) i sg. best.: sammanfattningen av alla (problem o.) strävanden o. d. som rör sportrörelsen o. dess främjande; sporten ss. en angelägenhet; jfr sak, sbst. 8. Detta .. förståndiga .. inlägg i sportsaken. Sport 1891, s. 6.
2) jfr sak, sbst. 11, o. -grejor; i sht i pl. PT 1903, nr 219, s. 2.
-SEGELBÅT~002, äv. ~200. segelbåt använd l. avsedd att användas vid sportsegling. Hasslöf SvVästkustf. 321 (1949).
-SEGLARE. person som ägnar sig åt sportsegling. TurÅ 1945, s. 129.
-SEGLING. segling ss. sport(gren). IdrFinl. 4: 5 (1906).
-SENSATION. särsk. motsv. sensation 2. Swing 1921, nr 37, s. 6.
-SIDA. i tidning: sida (se sida, sbst. 8) med sportnyheter. Flygare Wodehouse PiccJim 39 (1920).
-SINNAD, p. adj. jfr -intresserad. SAOL (1950).
-SINNE. jfr sinne, sbst.2 8. (Den tyska fotbollspublikens) sportsinne och sunda omdöme förvånade mig. Tegnér Paris 37 (1924).
-SKADA. skada orsakad vid utövande av sport. NFSportlex. 1: 161 (1938).
-SKIDA. (numera bl. mera tillf.) skida för sportbruk. (På skidutställningen) funnos .. längdskidor, lappskidor, sportskidor o. s. v. MeddSlöjdF 1897, 2: 45. Den moderna sportskidans prototyp uppkom för omkring 200 år sedan eller något tidigare bland lapparna. PåSkid. 1928, s. 53.
-SKILDRING. I svenskspråkig skönlitteratur finner man med några undantag sportskildringar först på 1900-talet. NFSportlex. 6: 511 (1946).
-SKJORTA. (sport- 1893 osv. sports- 1892) särsk. om skjorta i storrutigt mönster; jfr -kläder o. res-skjorta. TIdr. 1892, s. 180.
-SKO. sko för sportbruk, idrottssko; grov promenadsko. TIdr. 1889, s. 188. De vanligaste sportskorna äro cykel-, fotboll-, fäkt-, golf-, hopp-, hockey-, långdistans-, kast-, segel-, skid-, skridsko-, sprinter-, tennis- och terrängskodon. SvSkoT 1927, s. 107.
-SKODD, p. adj. försedd med l. iklädd sportskor. Kyrklund Sol. 60 (1951; om vandrare).
-SKODON~02 l. ~20. jfr -sko; i sht i pl. Hjulsport 1893, s. 230.
-SKRIBENT. (sport- 1921 osv. sports- 1921) jfr skribent 1 o. -journalist o. sporting-skribent, -skriftställare. Swing 1921, nr 18, s. 10.
-SKYTT. i sht sport. jfr -skytte. SvSkytte 1944, s. 19.
-SKYTTE. i sht sport. skytte (se skytte, sbst.3 2) ss. sport(gren); äv. övergående i konkretare anv., om organisationen för svenskt sportskytte. SvSkytte 1932, nr 3, s. 7. Sportskyttet har instiftat ett förnämligt elitmärke. Därs. 1944, s. 84.
Ssgr (i sht sport.): sportskytte-bana. TurÅ 1967, s. 145.
-SLANG. jfr slang, sbst.2, o. -språk. Björkman Eufemism. 17 (1937).
-SLIPS. jfr -kläder. UNT 5/4 1941, s. 4.
-SPALT. spalt på sportsida i tidning o. d.; i sht i pl. Swing 1923, nr 30, s. 13.
-SPRÅK. språk använt av sportfolk o. sportskribenter o. d., idrottsspråk. TIdr. 1882, s. 23.
-STJÄRNA. om synnerligen skicklig sportsman, idrottsstjärna. GHT 1954, nr 120, s. 20.
-STRUMPA. om (kraftig) strumpa lämplig att använda vid utövande av sport l. vandring i skog o. mark; i sht i pl.; jfr -kläder. Sport 1898, julnr s. 45. Tyskar, sportmässigt kostymerade ända till tänderna, i broddade bergsskodon, rutiga engelska sportstrumpor och kortbyxor. Levertin 23: 177 (1901).
-STUGA. för sport o. fritidsrekreation använd l. avsedd mindre (ofta vinterbonad o. i vacker trakt belägen) stuga (ofta av trä o. i enkelt utförande), fritidshus; jfr sommar-stuga. SvD(A) 26/8 1914, s. 10. Sportstugorna äro en tämligen sen företeelse men ha vunnit stor och snabb utbredning, dels i närheten av större samhällen (ofta för kortare vistelser) dels i avlägsnare trakter (jakt-, fiske-, fjällstugor). Östergren (1944).
Ssgr: sportstuge-, äv. sportstugu-bebyggelse. SvDÅb. 12: 174 (1935).
-expo. [senare leden är kortform av exposition] jfr -stuge-utställning. SvD(A) 17/4 1943, s. 8.
-område. område med l. lämpligt för sportstugebebyggelse. SvD(A) 29/3 1934, s. 20.
-rörelse. jfr rörelse 8. SvD(A) 24/5 1930, s. 6. Sportstugerörelsen har under loppet av endast några få år utvecklat sig till en verklig folkrörelse. Form 1935, s. 73.
-utställning. SvD(A) 24/9 1933, s. 14.
-SUSPENSOAR. suspensoar använd l. avsedd att användas till skydd vid utövande av sport. IdrBl. 1935, nr 3, s. 11.
-SWEATER. stickad sporttröja. KatalPUBergström 31: 111 (1924).
-SVENSKA. jfr -språk. UrDNHist. 3: 520 (1954).
-SYFTE. särsk. i uttr. i sportsyfte. PåSkid. 1934, s. 143.
-SYNPUNKT~02 l. ~20. särsk. i uttr. från l. ur sportsynpunkt. IdrFinl. 2: 121 (1905: ur).
-SÄLLSKAP~02 l. ~20. sportförening; numera nästan bl. i namn på sportföreningar; jfr idrotts-sällskap. TIdr. 1886, s. 2.
-SÄSONG. säsong (lämplig) för sport. Steffen ModEngl. 221 (1893).
-SÖKARE. fotogr. i kamera: sökare som tillåter noggrann följning av motivet vid löpartävling o. andra sportevenemang. Evander Lundin 34 (1970).
-SÖNDAG~20, äv. ~02. jfr -dag. Thulin Boo ÄvTid. 47 (1932).
-TECKNARE. person som skildrar sporthändelser l. sportfolk i (karikatyr)teckning. NF 19: 395 (1895).
-TERAPI. terapi i form av utövande av ngn sport. DN(B) 1958, nr 339, s. 18.
-TERM. (sport- 1872 osv. sports- 19501964) sportslig fackterm; jfr sporting-term. THästv. 1872, s. 47. De många sporttermer, som efter den moderna idrottens genombrott på 1800-talet övertagits från engelskan eller amerikanskan. SvFolket 13: 85 (1940).
-TERMINOLOGI. terminologi använd av sportfolk o. sportskribenter o. d.; äv., i utvidgad anv., om terminologi som avser sportskador. (Det har) inom läkarefacket börjat utbilda sig en hel sportterminologi för olikartade sjukdomstillstånd; uttrycket ”velocipedhjärta” är ju t. ex. mycket talande. PedT 1898, s. 19.
-TERRÄNG. terräng (lämpad) för utövande av sport av visst slag. SvD(A) 20/1 1916, s. 12.
-TIDNING. (sport- 1869 osv. sports- 19001921) tidning med sportnyheter l. artiklar o. reportage o. d. om sportfolk o. sporthändelser o. d.; jfr sporting-tidning. THästv. 1869, s. 53. Sporting Life .. världens äldsta nu utkommande sporttidning, grundades 1859 och införlivade med sig 1888 ”Bell’s Life”, grundad 1822. 2SvUppslB 27: 48 (1953).
Ssgr: sporttidnings-redaktion. Swing 1923, nr 25, s. 14.
-redaktör. Swing 1923, nr 21, s. 12.
-TILLSTÄLLNING~020. jfr -evenemang. Swing 1921, nr 10, s. 7.
-TOKIG. (vard.) jfr -galen. SvD(A) 23/4 1925, s. 10.
-TRÄNAD, p. adj. (sport- 1919 osv. sports- 19321944) av sportutövning (väl)tränad. Cedercreutz Blomst. 88 (1919; om kropp).
-TRÄNING. träning i sport (av visst slag). Steffen ModEngl. 415 (1893).
-TRÖJA. (sport- 1898 osv. sports- 19231950) jfr -kläder. Sport 1898, julnr s. 45.
-TUR. (sports- 1892) (Ungdomarna hade) begagnat sig af det vackra vintervädret och flere gånger varit ute på långa sportsturer. Roos Önsk. 63 (1892).
-TYG. (grövre) tyg avsett för sportkläder. KatalNK 1905, Vår. s. 11.
-TYP. (sport- 1929 osv. sports- 1935)
1) om sportig typ l. sort l. modell; äv. om föremål (t. ex. motorcykel) av sportig typ. Den engelska (motorcykelfabriken) Raleigh har .. släppt ut .. en sport- och en turisttyp i 350- och 500 c. c.-klasserna. Motorför. 1929, nr 2, s. 10. Drappbindningen användes bland annat ofta för hårt filtade yllevävnader av sporttyp, s. k. loden, samt för vissa ytterrockstyger där en jämn yta och stor slitstyrka är önskvärd. HantvB I. 8. 2: 43 (1940).
2) typ av sportfolk. De gamla västjylländska fiskarena och räddningsmännen .. voro ”sportstyper”, som man nu för tiden icke ofta ser maken till. IdrBl. 1935, nr 19, s. 12.
-TÅG. tåg till sportort o. d. med nedsatt biljettpris. SvD(A) 4/12 1937, s. 10.
-TÄVLAN. (numera bl. tillf.) jfr -tävling. (Broman o.) Hjortsjö MännRör. 87 (1952).
-TÄVLING. (sport- 1891 osv. sports- 1897) (numera bl. mera tillf.) tävling i en l. flera sportgrenar; jfr idrotts-tävling. Sport 1891, s. 109.
-UNGDOM~02 l. ~20. jfr -folk. Hellström Storm 263 (1935).
-UPPLAGA~020. tidningsupplaga innehållande (extra) sportnyheter o. d. Edlund Chandler Syst. 119 (1950).
-UR. (sport- 1886 osv. sports- 1895)
1) (numera föga br.) tidtagarur. TIdr. 1886, s. 130. SD(L) 1895, nr 344, s. 4.
2) om starkt o. oömt ur lämpligt att användas vid utövande av sport. KatalPUBergström 48. 2: 28 (1932).
-UTBILDNING~020. utbildning i en l. flera sporter. TSvLärov. 1945, s. 291.
-UTRUSTNING~020. MärthaskolHb. 142 (1941).
-UTSTÄLLNING~020. utställning av artiklar o. d. som är avsedda att användas vid utövande av sport. TIdr. 1886, s. 69.
-UTTRYCK~02 l. ~20. jfr -språk, -term o. sporting-uttryck. Det engelska sportuttrycket ”groggy”. IdrBl. 1935, nr 82, s. 5.
-UTÖVARE~0200. Swing 1921, nr 18, s. 4.
-UTÖVNING~020. NFSportlex. 6: 521 (1946).
-VAGN.
1) (ngt vard.) sportbil. SvD(B) 1927, nr 178, s. 1.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om lätt barnvagn lämplig att medföra på promenader l. vandring i skog o. mark; jfr -kärra 1. KatalPUBergström 22: 77 (1920).
Ssgr (till -vagn 1): sportvagns-fabrik. Motorför. 1955, nr 5, s. 21.
-VANTE. jfr -handske o. -kläder. Levertin (1889) i 3SAH LIV. 2: 67. —
-VARA. jfr -artikel 2; i sht i pl. Handla med sportvaror.
Ssgr: sportvaru-affär. Aurell NBer. 33 (1949).
-företag. SvD 1975, nr 126, s. 16.
-WEEKEND. jfr -dag. Form 1932, s. 217.
-VELOCIPED. (numera föga br.) cykel för sportbruk, racercykel. Dædalus 1950, s. 33 (1949).
-VURM. jfr -intresse. SAOL (1900).
-VÄDER. väder (lämpligt) för utövande av sport av ngt slag. AB 1890, nr 183, s. 2.
-VÄG.
1) (numera bl. tillf.) väg lämplig för utövande av sport av ngt slag (t. ex. cykling). SD 1893, nr 27, s. 4.
2) i uttr. i sportväg, i fråga om sport, med avseende på sport. TIdr. 1883, s. 23.
-VÄN. vän av sport, sportintresserad person; i pl. äv. i namn på sportförening o. d. THästv. 1868, s. 1. Helsningfors sportvänner hade den 5 aug. arrangerat täflingar (i flera sportgrenar). NordIdrL 1900, s. 283.
-VÄNLIG. jfr -vän o. -intresserad. Steffen ModEngl. 206 (1893).
-VÄRDE. sportsligt värde. En spak hönshund, en långsam stövare och en lat häst, de tre kunna ta varann i hand, de ha intet sportvärde. Gripenberg DianV 35 (1925).
-VÄRLD(EN). (sport- 1869 osv. sports- 1921) sportens värld; särsk. om sammanfattningen av sportutövare o. sportintresserade (ngnstädes l. vid viss tidpunkt l. under viss period); jfr sporting-värld. THästv. 1869, s. 58. Innan (boxnings-)matchen började, introducerades från ringen ett antal av den amerikanska sportsvärldens främsta celebriteter. Swing 1921, nr 36, s. 6. Nyheter från sportvärlden. IllSvOrdb. (1955).
-VÄSEN l. -VÄSENDE. sammanfattande, om alla institutioner o. föreningar samt övriga anordningar o. verksamheter inom ett område (särsk. ett land), som tillsammans tjänar sporten inom området (landet). PedT 1893, s. 139.
-YXA. mindre, lätt yxa avsedd för sportliv (se d. o. 1) o. friluftsliv. Varulex. Byggn. 2: 165 (1955).
-ÅKDON~02 l. ~20. (numera föga br.) (lätt) åkdon lämpligt för sport; jfr sporting-åkdon. Till lätta moderna sportåkdon begagnas ej sällan draglinor med kedjor i nedre ändan. Wrangel HbHästv. 450 (1885).
ÄLSKARE. Steffen ModEngl. 209 (1893).
-ÄNDAMÅL~002, äv. ~200. ändamål som tjänar sport av visst slag; jfr sporting-ändamål. 2NF 24: 1460 (1916).
-ÄNKA. (skämts.) kvinna gift med sportsman som ofta är bortrest för sportutövning, idrottsänka. SOU 1976, 71: 106.
-ÖVANDE, p. adj. som utövar sport. IdrFinl. 3: 160 (1906; om nationer).
-ÖVNING. (sport- 1870 osv. sports- 1921) abstr. o. konkret. THästv. 1870, s. 2. På grundvalen af en god konstitution, som han ytterligare stärkt genom sportöfningar och idrott, lefde .. (Ferdinand de Lesseps) ett lif, som (osv.). TT 1895, Allm. s. 3. Själv lärde far alla sina sex barn simkonsten och deltog för övrigt ofta i våra lekar och sportövningar. MinnGPrästh. 6: 215 (1930).
B (utom i ssgrna SPORTS-MAN o. -MÄSSIG numera mindre br.): SPORTS-ABC, -ANDA, -AVDELNING, -AVEL, -BAL, -BETONAD, -BLAD, -BRAGD, -BRUK, -BYXA, -BÅT, -DAG, -DAM, -FISKARE, -FÅNE, -FÅNERI, -FÖRFATTARE, -GREN, -HATARE, -HATT, -INTRESSE, -JANNE, -JOURNALISTIK, -KLUBB, -KOSTYM, -KVINNA, -LIV, -LYSTEN, se A.
-MAN, se d. o. —
-MARKNAD, -MÄNNISKA, -MÄSSIG, -MÖSSA, -NATION, -PRESTATION, -PRIS, -PUBLIK, -REFERENT, -SKJORTA, -SKRIBENT, -TERM, -TIDNING, -TRÄNAD, -TRÖJA, -TUR, -TYP, -TÄVLING, -UR, -VÄRLD(EN), -ÖVNING, se A.
Avledn.: SPORTA, v. -are (se avledn.). [jfr d. sporte, eng. sport. — Jfr sporting]
1) till 1: utöva l. idka sport. Det var .. icke blott herrarne som sportade här i Taucha, utan hade också för de tillstädesvarande damerna lekar, afpassade efter deras krafter, kostym o. s. v. i ordning stälts. Willebrand o. Rancken 123 (1885). (Efter lunchen) beger .. (Oxfordstudenten) sig ut i staden för att sporta — ro på floden, sparka fotboll eller slå kricket på ängarna eller promenera. Steffen BrittStröft. 233 (1895). Jaha, så ska det ätas frukost, och sen ska det ut och sportas. Bolin UngVi 68 (1938). Man talar numera inte så mycket om att idrotta, man säger att sporta. SvFolket 13: 115 (1940). jfr rodd-sporta o. skid-sportande m. fl. särsk. i utvidgad anv.
a) (tillf.) i uttr. sporta uppför (berg o. d.), på ett sätt l. under ansträngningar som kan räknas ss. sport (t. ex. cyklande) ta sig uppför (berg o. d.). DN(A) 1934, nr 49, s. 12.
b) i fråga om att åse sporttävling; ss. senare led i ssgn bänk-sporta (DN(A) 1966, nr 4, s. 11.)
2) bildl.; särsk. (motsv. sport 3) i uttr. sporta med att göra ngt, ha som sport att göra ngt (l. briljera med att göra ngt). I sanning, det är häpnadsväckande, hvilken effekt en liten bit af Guds egen natur kan åstadkomma när den dras in på scenen! Björnson har sportat i genren allt ifrån ängsbeskrifningen i ”Over Ævne” och till fjordskildringen i ”Daglannet”. Söderhjelm Upps. 22 (1905). Den, som är menniskors träl, är icke en fri man, ej heller den, som sportar med att leda inpiskningen till denna träldom. PT 1906, nr 164, s. 3. Själf kommer jag icke att i det följande sporta mycket med ”intuition”, utan jag skall i stället nästan uteslutande hålla mig till det gamla hederliga logiktänkandet. Vannérus Metaf. 41 (1914).
Avledn.: sportare, m.//ig. till sporta 1: person som utövar sport; numera företrädesvis ss. senare led i ssgr. Tenow Solidar 2: 74 (1906). SAOL (1973). jfr skid-, vinter-sportare m. fl.
SPORTAKTIG, adj. sportig (se d. o. 1); äv. bildl. Ej sällan frestas man tycka att politiken tages allt för sportaktigt. Steffen ModEngl. 206 (1893).
SPORTIG, adj. [jfr eng. sporty] till 1.
1) som (med förkärlek) ägnar sig åt l. är intresserad av sport; som tillhör l. har avseende på l. har samband med sport, sportbetonad, sport-; äv. övergående i bet.: käck l. frisk l. renhårig o. d. (som man blir då man ägnar sig åt sport); jfr sportiv. Johansson, som trots sin sportiga typ, gör ett visst .. intryck av svaghet. SvD(A) 1/3 1927, s. 22. Jag tror inte jag bryr mig om att bada! ropade jag .. Prat, du skulle skämmas! ropade Gustaf sportigt tillbaka. Lilliehöök MaryAnne 114 (1933). SvD(A) 1935, nr 179, s. 7 (om uppträdande). Visst äro vi ungdomar ”sportiga”, men inte fullt så ”sportiga” att vi bada (ute) mitt i smällkalla vintern. ÖgD 9/2 1935, s. 11. (Mormor går nu i) en klädsel, som skvallrar om, att hon är sportig till kropp och själ. Widegren Johanssons 289 (1939). Käck, sportig flickjacka. SDS 1957, nr 286, s. 1.
2) (tillf.) om fisk: som erbjuder mest sport (se sport 1 a) vid fångandet; jfr sportslig 2. Nilabborre, ja! Förutom att vara den sportigaste fisken i de afrikanska vattnen är den en stor läckerhet. Blixen-Finecke BrAfr. 80 (1943).
Avledn.: sportighet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara sportig; särsk. till sportig 1. Kylan minskade ej stockholmarnas sportighet. SvD(A) 30/3 1942, s. 20. SAOL (1973).
SPORTSLIG, äv. (numera föga br.) SPORTLIG, adj.; adv. -en (SD 1905, nr 65, s. 4 (: sportligen)), -t (AB 1896, nr 210, s. 3 (: sportligt). (sport- 18931973. sports- 1893 osv.) [jfr d. sportslig, sportlig, t. sportlich, eng. sporty, sportly] till 1. 1) som tillhör l. har avseende på l. har samband med sport, sport-; som är förenligt med (god) sport l. som anstår en (god) sportsman (stundom närmande sig bet.: renhårig); särsk. i uttr. från sportsligt håll, i sportkretsar. Sportsliga prestationer, intressen, frågor. I sportsligt avseende, ur sportslig synpunkt, sportsligt sett var ishockeymatchen misslyckad. Vara sportsligt intresserad, aktiv. Sportsligt uppträdande. Bilden (till en amatörtävling i fotografering) skall behandla idrottsligt (sportsligt) ämne och skall vara tagen .. under år 1893. TIdr. 1893, s. 123. (Kejsar Wilhelms) jakt ”Meteor”, som .. genom sina många sportliga segrar beredt honom så mycken glädje. SD(L) 1896, nr 388, s. 1. För några år sedan ansågs det från sportsligt håll här i Stockholm omöjligt att hit införa friluftsleken. SD 1899, nr 547, s. 2. PT 1914, nr 78 A, s. 3 (om uppfostran). Fisket med konstgjord fluga har alltid och av alla, så länge som fiske bedrivits såsom sport, ansetts såsom den sportsligt högst stående metoden. Hammarström Sportfiske 59 (1925). Talmannen betonade, att fotbolls-VM blivit en stor framgång både sportsligt och organisatoriskt. UNT 9/7 1958, s. 9. jfr o-, sjö-sportslig. 2) (tillf.) = sportig 2. (Gäddan på kroken) visade alla en vältrimmad örings sportsliga egenskaper. FrSkogSjö 1931, s. 420.
Avledn. (till sportslig 1): sportslighet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara sportslig. SvJakt 1970, s. 80.

 

Spalt S 9951 band 29, 1985

Webbansvarig