Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JUNGFRU juŋ3frɯ2, äv. -u2, l. juŋ3~frɯ2, l. (numera bl. i bet. 8 e, men i denna bet. numera företrädesvis) JUMFRU jum3frɯ2, äv. -u2, l. jum3~frɯ2, i bet. 13 o. 5 f., i bet. 4 m., i bet. 6 f. l. r., i bet. 79 r. l. f.; best. -frun ((†) -fruan Visb. 1: 108 (c. 1620); -fruen Carl IX Cal. 69 (1589), SUFinlH 2: 182 (1605); -frugen SthmTb. 16/6 1599); pl. -frur (G1R 1: 5 (1521) osv.) ((†) -fruar KKD 3: 237 (c. 1710), Nilsson Dagb. 72 (1816, 1879); -fruer RA I. 1: 273 (1540), Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856); -fruor G1R 4: 335 (1527); -fruger RA I. 1: 530 (1547), Linderholm Häxpr. 1: 145 (cit. fr. 1669); -frugor Asteropherus 32 (1609), Kalff JUggla C 4 b (1649)).
Ordformer
(jom- (iom-) 15211773. jon- 1525. jong- c. 15401671. jum- 15861904, i bet. 8 e 1769 osv. jun- (iun-) 15851848. jung- c. 1540 osv., i bet. 8 e 17391929. jåm- 1605. jån- (iån-) 15891592. -frow 1526. -fru (-frv, -frw) 1521 osv. -frue 15301531)
Etymologi
[fsv. iungfru (iunk-, ium-, jom-, jon-); jfr d. jomfru, fd. jomfru(g)e, isl. jungfrú; av mnt. junkvro(u)we, motsv. t. jungfrau, jungfer, av junk resp. jung (se UNG) o. vro(u)we resp. frau (se FRU); jfr äv. holl. juffrouwe, juffer (jfr JUFFER)]
1) (numera ss. enkelt ord bl. arkaiserande, i fråga om ä. förh.) om l. ss. titel för ogift (yngre) kvinna av viss börd l. visst stånd (olika vid olika tider, se anm. nedan). Frur oc jomfrur oc borg[er]skor. SthmSkotteb. 1521, s. 226. Han (dvs. tromannen Ebbe) skulle föra Jungfruna (dvs. den danske konungen Sivards ena syster) hijt i landet. OPetri Kr. 29 (c. 1540). Effter .. vi .. icke for .. nyttigt anse kunne, ath fogterne eller andre, som icke af frelsit födde äre, schole medt friborne enkior eller jomfruer ath gifva sig uti ectescap. RA I. 1: 273 (1540). Schück VittA 1: 177 (i handl. fr. 1634). De lindar stå under borgatorn, / Der sömma de jungfruer tolf. Atterbom 2: 236 (1827). Ungersven och jungfrun i Lunden. SvForns. 3: 219 (1842; titel på danslek). (†) Fröken Gustawa Johanna Oxenstierna Grefwedotter aff Kroneborg och Lekö, Frijherredotter til Kymito, Jungfru til Tyresiö. Lucidor (SVS) 109 (1669). — jfr STIFTS-JUNGFRU. — särsk.
a) i uttr. skön jungfru(n), stolts jungfru(n), se SKÖN, adj., STOLT.
b) med efterföljande för- l. efternamn (l. bådadera), i sg. obest. l. pl. best. Höghboren förstinne Jomfrue Katerine aff Saxen. G1R 7: 376 (1531). Alla jungfruerna Bildstein woro medh (på åkturen). OStiernhöök (1703) i KFÅb. 1912, s. 392. 2ne omyndige Systrar Jumfruerne Amalia och Charlotta Såndberg. BoupptVäxjö 1855.
c) (†) framför släktskapsord; särsk. i uttr. (ngns) jungfru dotter l. (i pl.) jungfru l. jungfrur döttrar. Wingius Bjugg D 1 b (1677). Änckian medh twänne sijne Jungfrur Döttrar. VDAkt. 1719, nr 184. God natt .. min Jungfru Cousine. Bäckström FrSpr. 28 (1729). Ett Furstel. Hof-Råd vtaf Adel, med hvilkens Jungfru Dotter han sig vti ett kärleks förbund inlåter. Humbla Landcr. 87 (1740). (Nicolaus Norbys) uti sorgen qvarlämnade Stiufbarn, och i synnerhet Thes Jungfru Döttrar. Lange Norby 46 (1742).
d) (†) ss. tilltalsord, dels i satssammanhang i best. form, dels ss. fristående tilltalsord i uttr. min jungfru l. enbart jungfru. Iungfrwn wil iagh så kläda och födha, / At hon ey skal weeta någon mödha. Chronander Bel. F 7 b (1649). Sägh mey Jungfru hvadh J sku medh Bocken. JCelsius (1687) i 2Saml. 13: 37. Nogh ha i gott Förslag min Jungfru, om det allenast dugde något. Dens. Därs. Jag understår mig intet längre uppehålla en så dygdig siäl, altså recommenderar jag mig uti jungfruns gunst. G. De Besche (1705) hos Levertin 10: 28. Hör på min jungfru lilla. Weste (1807).
Anm. till 1. Titeln jungfru tillkom urspr. endast kvinnor av adlig börd, men användes senare till o. om kvinnor tillhörande den förnämare borgarklassen o. nyttjades redan på 1700-talet till o. om kvinnor ur de lägre samhällsklasserna, i sht i städerna. I officiellt spr. användes ordet dock ännu vid 1800-talets midt ss. beteckning för ogifta kvinnor av högre samhällsklass. Jfr följ. språkprov: En adelssmans dotter kallas (i lysningssedeln): ”Adelss jungfru” en förnäm annorss mans dotter: ”dygderijk jungfru”; en handtwärkars dotter: ”dygdesamma piga”. ConsEcclAboP 360 (1659). Adeliga Jungfrur af medelmåttiga vilkor mena sig ingen ära hafva, om de icke få heta Fröknar. Dalin Arg. 1: 119 (1733, 1754). Jungfru är snart en föraktelig titel, som inga andra än tjenstefolk kunna tåla. Lagerbring Skr. 11 (c. 1764); jfr 5 b. Jungfru .. nyttjas allmänt som tilltals- och benämningsord för flickor af ringare klassen, hvilka icke tillhöra allmogen. Dalin Synon. 76 (1870). Jfr Hellquist Namn 79 ff. (1918).
2) (numera nästan bl. i högre stil, särsk. i bibliskt spr. samt i poesi) i allmännare anv. (utan tanke på viss börd l. visst stånd) om ogift (i sht yngre) kvinna som nått kroppslig mognad, ung flicka, ungmö. Thå wardher himmelrikit lijkt tiyo jomfrwr som togho theres lampor, och gingo vth moot brudgumman. Mat. 25: 1 (NT 1526). Ej må någor sluta kiöp .. med öfvermaga, jungfru eller vanvettig om theras jord. JB 4: 7 (Lag 1734). Här flög en rodnad öfver jungfruns kinder. Tegnér (WB) 4: 22 (1822). Ynglingen till jungfrun. Karlfeldt FridLustg. 137 (1901; rubrik). Tiden går, Else utvecklas till en ung jungfru, och småningom vakna i hennes själ drömmar om huslig lycka. PT 1906, nr 121 A, s. 3. — särsk.
a) (†) övergående i bet.: (ngns) älskade l. ”flamma”; jfr FLICKA, sbst.1 3. (Jag) wil .. säya dig om du förr intet weet / Hwem som min Iungfru är och hwad hon månde heta. Skogekiär Bärgbo Wen. 3 (c. 1650, 1680). Brahe hastade fram och bytte plats med .. (körsvennen), sägande, att han sjelf ville vara sin jungfrus köresven. Fryxell Ber. 6: 142 (1833).
b) om övernaturligt, kvinnligt väsen; i sådana ssgr som KÄLL-, SJÖ-, SKOGS-JUNGFRU.
3) kvinna som icke haft könsumgänge med ngn, kysk, obefläckad kvinna, intakt kvinna, mö. Vestalisk jungfru, se VESTALISK. Sy, en iomfrw skal wardha haffuandes, och födha en son. Mat. 1: 23 (NT 1526). Thenna quinnona haffuer iagh taghit, och när iagh ingick til henne, fan iagh, at hon icke war jungfru. 5Mos. 22: 14 (Bib. 1541). En jungfru prydes (vid sin vigsel) medh crono och uthslagit håår. KOF II. 2: 142 (c. 1655). Icke alla (äro) Jungfrwr, som krantzen bära. Grubb 374 (1665). Det fanns Therapeutissor, som .. voro gamla samt frivilliga jungfrur. Agardh ThSkr. 1: 96 (1843, 1855). (Gnidelden l. löpelden) skulle, åtminstone i äldre tider, bäras omkring af kyske, oskyldige gossar eller jungfrur. Wisén Oden 72 (1873). — särsk.
a) i vissa uttr. ss. beteckning för Jesus’ moder; särsk. den heliga jungfrun (i sht i högre stil) o. jungfru Maria. G1R 1: 1 (1521). (Jag tror) på Iesum Christum hans eenda Son .. Hwilken aflat är aff then helgha Anda, Födder aff iungfru Maria. Cat. 1567, s. B 2 a (Hb. 1894, s. 17: jungfrun Maria). Den heliga jungfrun med barnet. Hallström Händ. 18 (1927). — särsk.
α) i uttr. jungfru Marie bebådelsedag, se BEBÅDELSE-DAG slutet; jungfru Marie besökelsedag, se BESÖKELSE-DAG 1.
β) (förr) i uttr. jungfru Marie bröder, benämning på karmelitmunkar. OPetri Clost. A 4 a (1528).
γ) i uttr. jungfru Marie (l. Marias) nyckelpiga l. (i vissa trakter) höna l. gullhöna, benämning på skalbaggen Coccinella septempunctata Lin.; jfr ÅKER-HÖNA. Jungfru Mariæ Nyckel-pijgas (vingar). Triewald Bij 1 (1728). Jungfru Mariae höna. Möller (1790). Sjuprickiga Gullhönan (kallas) .. i Sverige: Jungfru Marias Nyckelpiga, Jungfru Marias Gullhöna. Dahlbom Insekt. 97 (1837). 3NF 14: 1340 (1931).
δ) i uttr. jungfru Marie l. Marias l. (ngn gg) Maria i växtnamn. — Anm. Anv. härstammar urspr. från den katolska tiden (jfr jungfru Marie sänghalm), men äv. analogiska nybildningar från nyare tid förekomma (jfr jungfru Marias potatis, jungfru Marie snusdosa). Många av benämningarna hava i andra spr. direkta motsvarigheter l. motsvaras av ssgr med andra ord som beteckna Jesus’ moder (jfr t. ex. d. jomfru Maries haand, sengehalm, særk, ävensom Marie nøglebaand, vor frues sengehalm, særk, jomfrusærk, t. unserer lieben frauen bettstroh, distel, eng. lady’s bedstraw, (our) lady’s hair, lady’s thistle, eng. dial. lady’s mantle). Sannolikt föreligger i åtskilliga fall sammanblandning, i det att dels samma namn användes om flera olika växter o. dels samma växt betecknas med flera olika benämningar i vilka jungfru Marias namn ingår. Vid sidan av här anförda benämningar förekomma ofta ssgr med jungfru l. Maria ss. första led. I vissa fall bero benämningarna på analogisk ombildning av ssgr med jungfru i bet. 2 (jfr anm. sp. 270). Benämningarna hava i allm. en starkt folklig prägel o. en lokalt starkt begränsad bruklighet. Se vidare under de ord som utgöra resp. uttrycks senare led. Jfr Tegnér StrUpps. 81 ff. (1919).
jungfru Marie barnmössa, Splachnum luteum Lin., solskärmsmossa. Linné Fl. nr 964 (1755; fr. Västerb.). Tegnér HemOrd. 37 (1881). jungfru Marie blomma, Primula farinosa Lin., majviva. Fries Ordb. (c. 1870; fr. Gotl.). Post Ogräsv. 98 (1891). jungfru Marie brudgran, Gymnadenia conopsea (Lin.) R. Br., brudsporre. Wahlenberg FlSv. 558 (1826; fr. Värml.). Fries Ordb. (c. 1870; fr. Västerb.). jungfru Marie bröd, Spiræa filipendula Lin., brudbröd. BotN 1903, s. 100 (fr. Uppl.). jungfru Marie (l. Marias) bröst. 1) Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster. Linné Fl. nr 800 (1755; fr. Östergötl.). Fries Ordb. (c. 1870; fr. Östergötl.). 2) Orchis mascula Lin., Sankt Pers nycklar. SvBot. nr 220 (1805). jungfru Marie bär. 1) Rubus saxatilis Lin., jungfrubär, stenhallon. Franckenius Spec. E 4 b (1659). Fries Ordb. (c. 1870; fr. Västmanl.). NF 7: 1441 (1884). 2) Rubus arcticus Lin., åkerbär. Fries Ordb. (c. 1870; fr. Hälsingl.). jungfru Marias fot, Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster. Dybeck Runa 1850, s. 8 (fr. Hälsingl.). jungfru Marie (l. Marias) förkläde. 1) Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster. Linné Fl. nr 729 (1745; fr. Smål.). Fries Ordb. (c. 1870; fr. Smål.). Klint (1906). 2) Alchemilla vulgaris Lin., daggkåpa. Rietz 612 (1865). jungfru Marie gräs, Hierochloa odorata (Lin.) Wahlb., myskgräs. Fries Ordb. (c. 1870). 2NF 17: 958 (1912). jungfru Marie halm, Galium verum Lin., gulmåra. Wikström SthmFl. 105 (1840). På hösläden lägret jag reder / af jungfru Marie halm. Karlfeldt FridLustg. 47 (1901). jungfru Marie hampa, Polygala vulgaris Lin., jungfrulin. Fries Ordb. (c. 1870; fr. Smål.). Lyttkens Ogräs 61 (1885; fr. Smål.). jungfru Marie (l. Marias) hand. 1) Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster. Franckenius Spec. D 3 b (1638). BonnierKL 8: 1357 (1926). 2) Orchis mascula Lin., Sankt Pers nycklar. SvBot. nr 220 (1805). jungfru Marie (l. Marias) handskar. 1) Asarum europæum Lin., hasselört. Linc. (1640; under baccharis). 2) Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster. Lindestolpe FlWiksb. 27 (1716). Dybeck Runa 1850, s. 10. jungfru Marie hjärta. 1) Parnassia palustris Lin., slåtterblomma. Fries Ordb. (c. 1870; fr. Dalsl.). 2) Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster. Schulthess (1885). jungfru Marie (l. Marias) humle, Trifolium agrarium Lin., gulklöver, humleklöver. Dybeck Runa 1850, s. 18 (fr. Östergötl.). jungfru Marie (l. Marias) hår. 1) Drosera rotundifolia Lin., sileshår. Iverus VästmFanerog. 92 (1877). 2) Polytrichum commune Lin., björnmossa. Franckenius Spec. A 2 b (1638). Därs. E 1 a. Dybeck Runa 1850, s. 6. 3) Adiantum capillus veneris Lin., venushår. Palmberg Ört. 126 (1684). jungfru Marie (l. Marias) hör. 1) Polygala vulgaris Lin., jungfrulin. Linné Fl. nr 586 (1745; fr. Smål.). Fries Ordb. (c. 1870; fr. Smål.). Lindman NordFl. 3: 165 (1903). 2) Galium verum Lin., gulmåra. Wikström SthmFl. 105 (1840). jungfru Marie kam, Alchemilla arvensis Scop., jungfrukam. Fries Ordb. (c. 1870). jungfru Marias kardor, Vicia cracca Lin., kråkvicker. Dybeck Runa 1850, s. 14 (fr. Bohusl.). jungfru Marie (l. Marias) kjol(ar). 1) Alchemilla vulgaris Lin., daggkåpa. Rietz 612 (1865; fr. Norrl.). 2) Convolvulus arvensis Lin., åkervinda. BotN 1903, s. 100 (fr. Uppl.). jungfru Marias kronor, Trifolium agrarium Lin., gullklöver. Dybeck Runa 1850, s. 8 (fr. Bohusl.). jungfru Marie kyrknycklar. 1) Lotus corniculatus Lin., käringtand. BotN 1893, s. 135 (fr. Uppl.). 2) Polygala vulgaris Lin., jungfrulin. BotN 1900, s. 278 (fr. Västergötl.). jungfru Marie (l. Marias) kåpa, Alchemilla vulgaris Lin., daggkåpa. Wollimhaus Ind. (1652). Fries Ordb. (c. 1870; fr. Medelp.). Lindman NordFl. 3: 224 (1903). jungfru Marie kärntörel, Paris quadrifolia Lin., ormbär. Linder AllmogemSMöre 77 (1867). jungfru Maria lilja, Melandrium dioicum (Lin.) Schinz et Thell. (M. silvestre Roehl.), klättblära, rödblära. 3SvGeolU 145: 73 (1895; fr. Jämtl.). jungfru Marie lin, Polygala vulgaris Lin., jungfrulin. Linné Fl. nr 632 (1755; fr. Dalsl.). Lindman NordFl. 3: 165 (1903). jungfru Marie mjölktistel, Silybum marianum Gärtn., marietistel. Palmberg Ört. 281 (1684). Steinmeijer Palmberg 188 (1733). ÖrtLäkB 25 (1799). jungfru Marie (l. Maria) nyckel, Primula veris Lin. (officinalis Jacq.), gullviva. Schroderus Comenius 133 (1639). Mollet Lustg. D 2 a (1651). jungfru Marie (l. Marias) nyckelband, Anchusa officinalis Lin., oxtunga. Dybeck Runa 1847, s. 13 (fr. Bohusl.). Fries Ordb. (c. 1870; fr. Bohusl.). SmåskrLandtbr. 14: 53 (1903; fr. Bohusl.). jungfru Marie (l. Marias) nyckelknippa, Primula veris Lin. (officinalis Jacq.), gullviva. Afzelius Sag. 3: 211 (1841). Dybeck Runa 1850, s. 13. jungfru Marie (l. Marias) nycklar. 1) Primula veris Lin. (officinalis Jacq.), gullviva. Linné Fl. nr 161 (1745; fr. Västergötl.). Valdemar låg utsträckt .. med fötterna bland tusenskönor och Jungfru Marias nycklar. Heidenstam Folkung. 2: 292 (1907). 2) Polygala vulgaris Lin., jungfrulin. Gellerstedt NerFl. 82 (1831). Dybeck Runa 1847, s. 21 (fr. Närke). 3) Geum rivale Lin., fårkummer, humleblomster. Kindberg SvFl. 208 (1877). 4) Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster. Liljeblad Fl. 212 (1792; fr. Smål.). SvTyHlex. (1851, 1872). 5) Lotus corniculatus Lin., käringtand. BotN 1903, s. 100 (fr. Uppl.). jungfru Marie (l. Maria) nåldyna l. nåldynor, Capsella bursa pastoris Lin., lomme(ört). Franckenius Spec. B 1 b (1638). Afzelius Sag. 3: 112 (1841). Iverus VästmFanerog. 192 (1877). jungfru Marias potatis, Saxifraga granulata Lin., stenbräcka, mandelblomma. Henriksson Växt. 101 (1911; fr. Dalsl.). jungfru Marie ris, Solidago virgaurea Lin., gullris. Fries Ordb. (c. 1870; fr. Värml.). jfr Tegnér StrUpps. 84 (1919). jungfru Marie (l. Marias) rock. 1) Orchis mascula Lin., Sankt Pers nycklar. SvBot. nr 220 (1805). 2) Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster. Linné Fl. nr 800 (1755; fr. Dalsl.). Fries Ordb. (c. 1870; fr. Dalsl.). jungfru Marie ros, Anemone hortensis Lin. l. Anemone coronaria Lin.? Schroderus Comenius 131 (1639). jungfru Marie sileshår, (individ l. art av) växtsläktet Drosera Lin., sileshår. Franckenius Spec. E 2 a (1638). Fries Ordb. (c. 1870). jungfru Marie silkehår, Drosera rotundifolia Lin., sileshår. Rothof 83 (1762). Heinrich (1814). jungfru Marie (l. Marias) sko. 1) Aconitum napellus Lin., stormhatt, blåduvor. HbTrädg. 6: 8 (1876). GbgTrädgFPrisuppg. 1904, s. 8. 2) Scutellaria galericulata Lin., frossört. Afzelius Sag. 7: 25 (1853). 3) Cypripedium Calceolus Lin., guckusko. Rudbeck HortBot. 20 (1685). Fries Ordb. (c. 1870). jungfru Marie snusdosa, Geum rivale Lin., humleblomster. Henriksson Växt. 37 (1911; fr. Dalsl.). jungfru Marias spinnrock, Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster. Henriksson Växt. 61 (1911; fr. Dalsl.). jungfru Marie (l. Marias) sänggräs, Galium verum Lin., gulmåra. Wahlenberg FlSv. 91 (1824; fr. Götaland). Dybeck Runa 1850, s. 15. jungfru Marie (l. Marias) sänghalm [jfr fsv. iungfru marie siänga halmber, Thymus Serpyllum Lin., backtimjan], benämning på flera olika (särsk. välluktande l. mjuka) växter; jfr Tegnér StrUpps. 83 (1919). särsk. 1) växt av släktet Galium Lin., måra, i sht arten Galium verum Lin., gulmåra. Franckenius Spec. C 2 a (1638). 2NF 9: 599 (1908). 2) Briza media Lin., darrgräs. Lyttkens Växtn. 1472 (1913; fr. Skåne). 3) Drosera rotundifolia Lin., sileshår. Fries Ordb. (c. 1870; fr. Älvdalen). jungfru Marie särk, Convolvulus arvensis Lin., åkervinda. Fries BotUtfl. 3: 215 (1864). Post Ogräsv. 58 (1891; fr. Gotl.). jungfru Marie tistel, Silybum marianum Gärtn., marietistel. Franckenius Spec. A 4 b (1638). Fries Ordb. (c. 1870). jungfru Marie (l. Marias) toffel l. tofflor. 1) Lotus corniculatus Lin., käringtand. Dybeck Runa 1850, s. 12. 2) Cypripedium Calceolus Lin., guckusko. HushJourn. 1780, febr. s. 4. Fries Växtr. 211 (1884). jungfru Marie topp, Platanthera bifolia Rich., nattviol. Rietz 745 (1866; fr. Smål.). jungfru Marie tvättskålar, Alchemilla vulgaris Lin., daggkåpa. Dybeck Runa 1850, s. 15 (fr. Östergötl.). jungfru Marie tårar. 1) Polytrichum commune Lin., björnmossa. Franckenius Spec. E 1 a (1638). Bromelius Chl. 2 (1694). 2) Drosera rotundifolia Lin., sileshår. Dybeck Runa 1845, s. 57. Fries Ordb. (c. 1870). 3) Adiantum capillus veneris Lin., venushår. Palmberg Ört. 127 (1684). jungfru Marie tårört, Drosera rotundifolia Lin., sileshår. Tillandz D 7 a (1683). Lindestolpe FlWiksb. 33 (1716). jungfru Marie (l. Marias) vinbär, Rubus saxatilis Lin., jungfrubär, stenhallon. Lenæus Delsbo 148 (1736, 1764). Dybeck Runa 1850, s. 17. jungfru Marie ögon, Myosotis palustris Lin., förgätmigej. Fries Ordb. (c. 1870). Lyttkens Ogräs 36 (1885). jungfru Marias ögontårar, Drosera rotundifolia Lin., sileshår. Dybeck Runa 1850, s. 6. jungfru Marie ört, Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster. Gadd Landtsk. 2: 215 (1775).
b) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] i utvidgad anv., ss. första led i ssgr för att beteckna ngt ss. obegagnat l. obearbetat l. oberört l. rent, oblandat o. dyl. l. ss. det första l. bästa av sitt slag.
4) [jfr motsv. anv. i t., ävensom av lat. virgo] (†) i utvidgad o. oeg. anv. av 3, om mansperson som icke haft könsumgänge med ngn; jfr OSKULD, SVENDOM. Thenne äro the som medh quinnor icke besmittadhe äro, för ty the äro iomfrwr. Upp. 14: 4 (NT 1526; Bib. 1917: såsom jungfrur). Lagerbring 1Hist. 3: 828 (1776).
5) om l. ss. titel för ogift kvinna i viss underordnad l. tjänande ställning.
a) († utom i vissa ssgr) uppvaktande, ogift dam (av hög börd) hos furstlig l. annan mycket förnäm dam; tärna; jfr HOV-FRÖKEN. Pharaos dotter kom nidh och skulle twå sigh j elffuenne, och hennes iungfrur gingo vth medh bräddenne aff elffuenne. 2Mos. 2: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: tärnor). Um .. (Katarina Jagellonica) ähndeligen wille blifwa hos Hertig Johan, då skulle och henne thet warde tillstatt, dock så, att hon icke mehre ähn en Jungfru och en pige hoos sig behålle skulle, heller och twå Jungfruer och ingen Pige. Werwing Hist. 1: 8 (i handl. fr. 1563). En Jungfru hos Priorinnan. Sundelius NorrköpMinne 617 (i handl. fr. 1787). — jfr HOV-, KAMMAR-JUNGFRU. — särsk. bildl. Peningen är werldennes Drotning, .. som .. föhrer sine Jungfrwr, nämligha, sorgh, ångest, bekymmer .. etc. medh sigh. Fosz 574 (1621). Stiernhielm Fred. 5 (1649).
b) tjänarinna, tjänstflicka; jfr PIGA. Pigorne i Huset, (Jungfrurne skulle jag säija). SedolärMercur. 2: nr 15, s. 5 (1731). Kl. 8 kom min hustrus jungfru nedspringandes och gratulerade .. till en liten välskapad dotter. Tersmeden Mem. 4: 124 (1753). Jungfrun bar in teet. Hallström Erot. 8 (1908). jfr: En så kallad Jungfru, benämd Lisa Lotta Barry, har .. utur tjensten sig begifvit och undanvikit. DA 1771, nr 45, s. 4. — jfr BARN-, ENSAM-, HUS-, INNE-, KAMMAR-JUNGFRU m. fl. — Anm. Jungfru har ss. enkelt ord i denna anv. på senare tid börjat ersättas av hembiträde.
c) (†) (ogift) kvinna som har anställning för att betjäna kunderna i handelsbod l. värdshus o. d.; särsk. ss. senare led i ssgr. Jungfrun (på värdshuset) .. frågade .. om de ville spisa der nere i allmänna rummet, eller uppe för sig sjelfva? ”Till en början gå efter matsedeln, jungfru lilla, så skola vi sedan bestämma det andra.” Almqvist Går an 125 (1839). — jfr BOD-, KÄLLAR-, SKÄNK-JUNGFRU.
6) zool. ss. namn på vissa insekter.
a) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (†) slända tillhörande familjen Calopterygidæ l. Agrionidæ (av det förutvarande släktet Libellula Lin.); jfr FLICK-SLÄNDA, JUNGFRU-SLÄNDA. Linné SystNat. 62 (1748). Brander NatH 36 (1785).
b) fjärilsarten Vanessa Io Lin., påfågelöga. 1Brehm III. 2: 84 (1876). 2NF 22: 696 (1915). 4Brehm 14: 134 (1931).
7) i namn på vissa växter (jfr 3 a δ).
a) (†) i pl. jungfrur, växten Dianthus barbatus Lin., borstnejlika. Linné Sk. 221 (1751).
b) [jfr d. nøgne jomfruer, holl. naakte juffer, t. nackte jungfer] i uttr. naken jungfru, nakna jungfrun, nakna jungfrur, växten Colchicum autumnale Lin., vars blommor framkomma före bladen, (höst)tidlösa. Rudbeck HortBot. 32 (1685). Linné HortUps. 90 (1748). Krok o. Almquist Fl. 1: 204 (1903).
c) [jfr holl. juffertjes in’t groen, t. jungfer im grase] i uttr. jungfrun i det gröna, växten Nigella damascena Lin., med blå, av fina, gröna blad omgivna blommor, flickan i det gröna. Linné Diet. 2: 185 (c. 1750). Krok o. Almquist Fl. 1: 53 (1883).
8) om vissa redskap o. d.
a) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. t.] (förr) benämning på vissa slags tortyrredskap, särsk. dels om dyl. redskap, mer l. mindre påminnande om en kvinnogestalt, dels om ett slags tumskruv; äv. i uttr. svarta jungfrun. DomRegl. mom. 38 (c. 1540). Läta spenna Jungfrun på the[m] (för att framtvinga bekännelse). UppsDP 12/6 1595. Ett plågoredhskap som kallas Jungfrun. Schroderus Os. 1: 187 (1635; lat. orig.: equuleus). De plågoredskap, hvarmed man .. (före 1772) under namn af Svarta Jungfrun, Rosenkammaren, Hvita Hästen, Jungfrukyssen och mera dylikt, sökt tvinga de anklagade till bekännelse, blefvo .. (av G. III) förstörda. Ekelund 1FädH II. 2: 112 (1831). (Den för trolldom anklagade) erfor (i tortyrkammaren) qväfningen i jungfruns hårda armar. Strindberg SvÖ 3: 360 (1890). — jfr JÄRN-JUNGFRU.
b) (†) ett slags handdukshängare. TullbSthm 9/9 1583.
c) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t., ävensom motsv. bet.-utveckling av DOCKA, sbst.1] ett slags klubbliknande, om en kjortelklädd kvinnofigur påminnande stötredskap, i övre delen vanl. försett med två (stundom flera) vågrätt utstående handtag l. armar: gatläggningsstamp, stensättarklubba; äv. om ett slags primitivt slagvärk för nedstötning av byggnadspålar o. d.; docka (se DOCKA, sbst.1 5). König Mec. 127 (1752). Pålning med jungfru. TT 1875, s. 226. Jungfrur för nedstötning af gatstenar. Därs. 1878, s. 230. 2UB 2: 41 (1901).
d) [jfr motsv. bet.-utveckling av DOCKA, sbst.1] (förr) (icke officiell) benämning på det minsta av de t. o. m. 1862 officiella svenska rymdmåtten för våta varor, rymmande 1/32 kanna, dvs. 0,082 liter: ort; så mycket våtvaror som rymmes i ett dylikt mått; jfr DOCKA, sbst.1 7. FörordnMåhlMåttVigt 29/5 1739, s. C 4 a. Bryn smör och miöl, och när det är väl brunt, så slås dertil en jungfru vatten. Warg 340 (1755). Förr gafs bröd och bränvin, en Jungfru åt hvarje karl (till frukosten under höslåttern). VästmFmÅ 15: 24 (1775). Falkman Mått 2: 165 (1885).
e) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] sjöt. vid ansättning av vant, barduner o. d. användt, rundt, platt block försett med en urskölpning (kip) i kanten samt tre till fyra tvärs igenom gående hål för iskärning av taljrep. OxBr. 11: 726 (1637). När vanter skola sättas an, trädes et tåg eller taljerep igenom hålen på jungfrun .. och drages til. Dalman (1765). Att bända en jungfru .. är att lägga vantsladden om jungfrun och bändsla fast henne. Smith 182 (1916). — jfr BARDUNS-, UNDERVANTS-, VANT-JUNGFRU.
9) [jfr motsv. anv. i t., ävensom av fr. vierge, lat. virgo] astr. i sg. best., benämning dels på en viss stjärnbild, dels på det sjätte (efter denna stjärnbild uppkallade) tecknet i djurkretsen. Ps. 1567, Kal. s. C 1 b. Luth Astr. 7 b (1584). (Stjärnbilden) Jungfrun har twänne stora Stiernor, som han kan igen kiännas af Spica eller Axet, och Vindemiatrix. Rålamb 4: 6 (1690). Ramsten o. Stenfelt (1917). Bergstrand Astr. 40 (1925). — särsk.
a) i uttr. (ut)i Jungfrun, vid den tid då solen (l. månen) har sin ställning i Jungfruns tecken. Een Menniskia född vti Jungfrwn är af Melancholisk, kall och torr complexion. Schwartz Alm. 1656, s. 19. Bondepract. D 1 a (1662). Strindberg Bjälb. 128 (1909).
b) [jfr nylat. spica virginis] i uttr. Jungfruns ax, benämning på en stjärna av första storleken i stjärnbilden Jungfrun. Lindhagen Astr. 134 (1858).
Ssgr (Anm. De nedan anförda ssgr som äro namn på växter torde i regel anslutas till 2. Dock föreligger sannolikt i vissa fall ombildning av de under 3 a δ anförda benämningar vari jungfru Marias namn ingår; jfr anm. under JUNGFRU 3 a δ): A: (2, 3) JUNGFRU-AKTIG.
1) (numera mindre br.) som liknar en ung flicka(s) l. jungfru(s); utmärkande l. karakteristisk för unga flickor l. jungfrur. Linc. (1640). En jungfruaktig blygsamhet. Schultze Ordb. 1341 (c. 1755). Östergren (1929; angivet ss. mindre vanl.).
2) (†) lämplig för en ung flicka l. jungfru. The Hedniskes, i synnerheet Poeters, Skriffter, the ther myckit inneholla som föga är Jungfruachtigt. Schroderus Os. 1: 531 (1635).
(5 b) -ALKOV. för tjänarinna avsedd sovalkov (i kök). Lägenheter .. om 4 rum, 1 kök, jungfrualkov och serveringsrum. PT 1915, nr 185 A, s. 4. NoK 18: 25 (1923).
(jfr 3) -ALSTRING. biol. partenogenes; jfr -FÖDSEL. SAOL (1923). 2NF 36: 828 (1924).
(jfr 3) -AVLELSE. (†) biol. = -ALSTRING. Dahm Biet 39 (1878).
(3 b) -BARK. (i fackspr.) (Korkisolering beredes) af den s. k. jungfrubarken, d. v. s. den bark, som skalas de tre första gångerna från ett träd. 2NF 36: 1177 (1924).
(2, 3) -BARM. (i högre stil) Atterbom i Phosph. 1810, s. 25. Snoilsky 1: 111 (1874).
(jfr 8 e) -BLOCK. sjöt. = JUNGFRU 8 e. Weste (1807). Witt Skeppsb. 23 (1857). Bergdahl Antip. 151 (1906).
(3) -BLOMMA, r. l. f. (†) om jungfrudom. Atterbom Lyr. 2: 278 (1809). Det var att slicka och kyssa jämt — / Nu har hon sin jungfrublomma skämt. Rydberg Faust 100 (1876).
(2, 3) -BLYG. (i sht i vitter stil) blyg som en ung flicka(s) l. en jungfru(s). En (förklädd) Page, med blickar jungfrublyga. Nyberg 1: 206 (1831). Modin Dikt. 87 (1878).
(2, 3) -BLYGD. (†) en ung flickas l. jungfrus blyghet. VFPalmblad i Phosph. 1810, s. 287.
(2) -BONAD. (†) en ung flickas dräkt. At een starcker Yngling, kläder sigh i en Jungfru Boonat. RelCur. 82 (1682).
(1, 2) -BORD. (†) bord avsett för de ogifta kvinnorna. VinkällRSthm 1557.
(jfr anm. sp. 270) -BRODD. (†) växten Polygonum hydropiper Lin., jungfrutvål. Bromelius Chl. 81 (1694).
(3) -BRUD. (nästan bl. i fråga om ä. förh.) brud som är jungfru. Jomfrubruden sättes Cronan på Hufwudet. Barckhusen Cotossichin 157 (1669). 2NF 4: 326 (1905).
-BUR.
1) (arkaiserande, i fråga om ä. förh.) till 1, 2: rum l. byggnad avsett (avsedd) för (de ogifta) kvinnorna; jfr BUR, sbst.1 2. De sköna sutto då (dvs. i forntiden) i höga jungfruburar / Och sågo .. ned på äfventyrarns stråt. Stagnelius (SVS) 3: 127 (1822). Lönnberg FnordSag. 1: 71 (1870).
2) (†) till 2: för kvinnor avsedd fängelsecell. 28 februarij .. war åtthr then quinna för retta, som lenge hade sittidh j jomfru buren j fäncknisse. SthmTb. 28/2 1545.
3) (skämts.) till 2: flickrum. Carlén Repr. 131 (1839). (Tollin o. Kathinka) hade vant sig vid att efter middagen flykta .. in i Kathinkas jungfrubur. Lundegård Prom. 1: 106 (1893).
4) (†) till 2: bordell; jfr -HUS. Fräls oss från allan fara / I Ahlströms jungfrubur. Bellman 5: 65 (1767). Dens. (SVS) 1: 210 (c. 1775, 1790). Widegren (1788).
5) (tillf., skämts.) till 5 b: jungfrukammare. Engström Äfv. 76 (1908).
(3) -BÄDD. (i poesi) en jungfrus bädd. Atterbom i Phosph. 1810, s. 210. Då ni min jungfrubädd eröfrat har, / Dröj blott en timma, tala ej ett ord. Hagberg Shaksp. 10: 90 (1850).
(3) -BÄLTE. (†) kyskhetsbälte; jfr BRUD-BÄLTE 1. Linc. (1640; under cestus). Arnell Moore 1: 11 (1829). Meurman (1846).
(jfr anm. sp. 270) -BÄR.
1) (frukten av) växten Rubus saxatilis Lin., stenhallon. Franckenius Spec. F 4 a (1638). Krok o. Almquist Fl. 1: 154 (1903).
2) (i vissa trakter) (frukten av) växten Rubus arcticus Lin., åkerbär. Linné Fl. nr 412 (1745; fr. Hälsingl.). Retzius FlOec. 617 (1806). Wiström Hels. 12 (1874; fr. Hälsingl.).
-BÄRS-REVA, r. l. f. (†) till -BÄR 1: växten Rubus saxatilis Lin., jungfrubär (se d. o. 1). Thunberg FlStrengn. 30 (1791).
(jfr 3) -BÖRD. biol. partenogenes, jungfrufödsel. VetAÅrsb. 1909, s. 214. 2NF 36: 828 (1924).
(jfr 2) -CIRKEL. (i fackspr.) visst slags liten passare för uppritande av mycket små cirklar, nollcirkel; jfr -PASSARE. Pasch Linearritn. 2 (1880). BonnierKL 9: 26 (1926).
(2, 3) -DANS. (i Finl.) stensättning av labyrintform. Budk(Brage) 1924, s. 81. I Finland benämnas labyrinterna ”jungfrudanser”, och man berättar där, att de använts vid en lek, varvid en flicka satt i mitten, och ynglingarna sprungo i gångarna för att nå in till henne. Erixon SkansenKultH 164 (1925).
(3) -DOK. (förr) dok buret (ss. hederstecken) av jungfru. Jag (dvs. Salome) då min Jungfru-dok, med blygslen, af mig lade. Kolmodin QvSp. 2: 236 (1750). En blir en hustru, en helt simpelt moder, / En annan åldras under jungfrudok (dvs. ss. jungfru). CVAStrandberg 5: 171 (1862).
(1) -DRÄNG. (förr) kammartjänare hos förnäm ogift kvinna; jfr -KNEKT. Skall hon (dvs. K. IX:s dotter Katarina) hafwa städes hoos sig uthi Curfurstens Hoff .. een Jungfrudräng, een hängsterijdare, een wagndrijfware, een Stalldräng. Stiernman Riksd. 617 (1605).
(2, 3) -FADDER. (†) ogift kvinnlig fadder. JHadorph (1672) i 3SAH XLIII. 1: 106. Straxt nedom mor Katarina stod fru Holmelin .. men derpå tre jungfrufaddrar, bonddöttrar från Jerfälla. Almqvist Lad. 35 (1840). Wacklin Minn. 2: 81 (1844). Landsm. 2: XLVIII (1884; fr. Åland).
(2, 3) -FINGER. (i högre stil) Lucidor Hel. H 3 a (1673). En gyllne vas, med röda rosor / Bland hvita, brutna nyss af jungfrufingrar. Wulff Petrarcab. 175 (1905).
(jfr 2) -FLASKA. (numera knappast br.) ett slags på midten hopknipen flaska, ”strålaflaska”. Wistrand NordMAllmog. 30 (1909). Fatab. 1910, s. 161. RedNordM 1917, s. 8.
(2) -FOLK. [jfr ä. t. jungfernvolk] (†) unga, ogifta kvinnor. Lucidor (SVS) 126 (1669). Brobergen 102 (1705, 1708).
(jfr 3) -FORTPLANTNING~020. biol. partenogenes; jfr -FÖDSEL. UpsLäkF 1888—89, s. 12.
(3 b) -FÄRD. [jfr t. jungfernfahrt] (tillf.) jfr -RESA. Det gondollösa luftskeppet gör jungfrufärd 1927. SvD(A) 1925, nr 56, s. 3.
-FÖDELSE.
1) till 3; om Jesus’ födelse. 2NF 10: 1491 (1909). Jesu jungfrufödelse. SocDem(A) 1922, nr 255, s. 5.
2) (mindre br.) biol. partenogenes; jfr JUNGFRU 3. Wretlind Läk. 8: 142 (1900).
(jfr 3) -FÖDSEL. biol. (fortplantning gm) en äggcells utveckling utan föregående befruktning, partenogenes. Lundström Warming 236 (1882). Det är snart sextio år sedan en tysk biodlare upptäckte, att jungfrufödsel äger rum i stor skala hos bin. Lidforss Kås. 3: 160 (1913).
(2, 3) -GRANN. (†) granntyckt l. nätt på mat l. dryck ss. en ung flicka l. jungfru; jfr GRANN II 2. Lucidor (SVS) 40 (c. 1670).
(jfr anm. sp. 270) -GRÄS. (†) växten Polygonum hydropiper Lin., jungfrutvål. IErici Colerus 2: 42 (c. 1645).
(3 b) -GULD. [jfr t. jungfer(n)gold] (†) i naturen funnet, rent guld. RelCur. 236 (1682).
(3) -GÖRDEL. [jfr t. jungferngürtel] (förr) kyskhetsbälte; jfr -BÄLTE. Cellarius 30 (1699). Jungfrugördeln han (dvs. Poseidon) löste och strax henne (dvs. Tyro) sänkte i slummer. Lagerlöf HomOd. 133 (1908).
(2) -HANDSKE. (†) TullbSthm 19/10 1583.
(3) -HINNA, r. l. f. (föga br.) mödomshinna, hymen. Holmberg 1: 1044 (1795). Östergren (1929).
(3 b) -HONUNG. [jfr t. jungfernhonig] biodl. om den särskilt rena honung som erhålles därigm att vaxkakorna ställas på kant o. honungen får självrinna; äv. om den honung som erhålles av en bisvärm under det första året. BOlavi 185 b (1578). Wahrman Manski o. Wolstein 345 (1807). Lindgren Läkem. 116 (1919).
(3 b) -HUMLE. [jfr t. jungfer(n)hopfen] (i fackspr.) benämning på humleplanta under första året. 2UB 4: 180 (1899).
(1, 2) -HUND. [jfr ä. t. jungfer(n)-hündchen] (†) (eg.: ung dams) knähund. VarRerV 51 (1538). Schultze Ordb. 1988 (c. 1755).
(2) -HUS. [jfr d. jomfruhus] (numera bl. arkaiserande, i fråga om ä. förh.) bordell. På Kellare och Jungfrw huus, / Ther holler tu mäst släm och suus. Chronander Surge C 6 b (1647). Bellman (SVS) 1: 96 (c. 1772, 1790). 2NF 32: 568 (1921).
(2, 3) -HÅR. [jfr t. jungfernhaar] särsk. ss. namn på växter; jfr anm. sp. 270.
1) ormbunksväxten Adiantum Capillus Veneris Lin. Franckenius Spec. A 2 b (1638). 3NF (1929).
2) (†) i uttr. brunt jungfruhår, ormbunksväxten Asplenium trichomanes Lin., bärgspring. Franckenius Spec. A 2 b (1638). Serenius Kkkk 1 a (1757).
3) (†) bladmossväxten Polytrichum commune Lin., björnmossa; i sht i uttr. gyllene jungfruhår (jfr 4). Franckenius Spec. A 2 b (1638). Serenius Iiii 4 a (1757).
4) (†) i uttr. gyllene (l. gyllenröd) jungfruhår (jfr 3), växten Drosera rotundifolia Lin., sileshår. Franckenius Spec. D 2 b (1659). Bromelius Chl. 99 (1694).
5) (†) halvgräset Eriophorum angustifolium Roth., ängsull. Rudbeck CampElys. 1: 36 (1702).
Ssg (till -HÅR 1): jungfruhår-sirap. (†) farm. ”sirap” beredd av ormbunksväxten Adiantum Capillus Veneris Lin. ApotT 1698, s. 84. Därs. 1739, s. 80.
-JORD. [jfr t. jungfer(n)erde (i bet. 2)]
1) (†) till 2, 3: jord som tillhör ogift kvinna. SthmTb. 9/12 1573. Öfuermages Eller Jungfru Jordh Må Eij byttas i wärre vtan J Bättre By. ÅngermDomb. 12/2 1628, fol. 2.
2) till 3 b: oberörd, icke förut odlad jord, jungfrulig jord; numera nästan bl. (i vitter stil) mer l. mindre bildl. Serenius EngÅkerm. 110 (1727). EconA 1807, apr. s. 113. Allt var nytt, friskt, oberördt i denna poetiska värld, som väntade på upptäckaren. .. Men fyndigheterna skulle också bearbetas, jungfrujorden skulle plöjas med svett och möda. Karlfeldt i 3SAH 24: 76 (1909). Östergren (1929).
3) (†) till 3 b: svartmylla, matjord. Svart-Mylla .. är i och för sig sielf den bästa af alla slags jord-arter; .. derföre har ock denna fådt namn af Mat- eller Jungfrujord. HushBibl. 1755, s. 10.
(8 e) -JÄRN. sjöt. järn varmed den undre av ett par jungfrur är fastsatt vid röst o. fartygssida; förr äv.: jungfrublock av järn. Lind (1749). Möller (1790; under jungfru). Frick o. Trolle 145 (1872). Björkman (1889).
(jfr anm. sp. 270) -KAM. [jfr t. jungfernkamm (i bet. 1)]
1) växten Alchemilla arvensis Lin., åkerkåpa. Fischerström 1: 142 (1779). Krok o. Almquist Fl. 1: 96 (1883).
2) växten Scandix pecten Lin., nålkörvel. Fries BotUtfl. 3: 242 (1864). Dens. Ordb. (c. 1870). Björkman (1889).
-KAMMARE. [jfr ä. t. jungferkammer (i bet. 1)]
1) (numera bl. i fråga om ä. förh.) till 1, 2, = -BUR 1. GripshInvent. 26/5 1547. Christiernus (hade) .. sielf i jungfru kammaren låfwat henne echtenskap. ConsAcAboP 3: 352 (1669). På de stora godsen och slotten tillkom i bostaden ännu ett rum, nämligen för qvinnorna, benämndt frustugan, eller ”Jungfru Camaren”. MeddSlöjdF 1887, s. 71 (efter handl. fr. 1500-talet).
2) till 5 b: tjänarinnerum; jfr PIG-KAMMARE. IT 1791, nr 77, s. 3. En liten Våning .. bestående af Sal, Förmak, Sängkammare, Garderobe, Jungfrukammare och Kök. DA 1808, nr 146, Bih. s. 3. GHT 1894, nr 148, s. 4.
3) (enst., †) om stjärnbilden Jungfrun; jfr JUNGFRU 9. Phœbus efter ährlig vahna / Nyss i jungfrukammarn gick. TRudeen Vitt. 212 (c. 1690).
(1, 2) -KLOSTER. [fsv. iungfru kloster; jfr t. jungfernkloster] (förr) nunnekloster. S. Hiero(nymus) stictade .. jomfru closter ther S. Paula och hennes dotter .. wore. PGalle (1526) hos OPetri PGalle G 4 a. Skenninge Jungfru-Kloster. Lagerbring 1Hist. 3: 661 (1776). Nunne- eller jungfrukloster styrdes af abbedissor. Brunius SkK 300 (1850). Lundell (1893).
(1) -KNEKT. [jfr t. jungfernknecht] (†) om kammartjänare hos förnäm ogift kvinna (jfr -DRÄNG), övergående i bet.: ”jungfrupilt”. Iagh skall aldrigh i mina dagar / någon Spetz eller boga draga. / Iagh will migh i frustugan gifua; / En iungfru knecht lyster migh blifua, / Att wara der en trogen dräng, / vpreda frökers och iunfrwers sängh. / I allahanda söm will iagh migh öfua. Asteropherus 26 (1609).
(jfr 2) -KORALL. [jfr t. jungfernkoralle] korallen Amphelia oculata Lin. Rebau NatH 1: 732 (1879).
(jfr anm. sp. 270) -KORG. växten Nigella damascena Lin., jungfrun i det gröna. Fries Ordb. (c. 1870).
(3 b) -KORK. [jfr t. jungfernkork] (i fackspr.) den fina, elastiska korkvävnad som efter avskalningen av den yttre, hårda, ”manliga” korken hos korkeken utväxer från underliggande korklager (moderkorken), äv. kallad: ”kvinnlig” kork; stundom äv. om den ”manliga” korken. Rosendahl Farm. 81 (1897). Jönsson Gagnv. 483 (1910).
-KRAGE.
1) (förr) till 2, 3: ett slags krage som bars av ogifta kvinnor. SthmStadsord. 1: 39 (1635).
2) växten Chrysanthemum parthenium Bernh.; jfr anm. sp. 270. Sundius HbTrädg. 130 (1901).
(3) -KRANS. [jfr t. jungfer(n)kranz] (förr) krans som i vissa trakter bars ss. huvudprydnad av jungfrur; äv. (i högre stil) bildl. (Adam) Haar Jordens Jungfru Krantz af hennes Hufwud refwet. Spegel GW 126 (1685). Een beblomstat jungfrucranss. Rosenfeldt Vitt. 224 (1706). Nu har hon fått sin jungfrukrans på kistan. Hagberg Shaksp. 1: 423 (1847). SvKulturb. 1—2: 287 (1929).
(3) -KRÄNKELSE. (†) mökränkning. G1R 2: 86 (1525). JönkTb. 112 (1525).
(3) -KRÄNKNING. (†) mökränkning. OPetri MenFall B 8 a (1526). SynodA 2: 31 (1585).
(3 b) -KVICKSILVER. [jfr t. jungfernquecksilber] (†) i naturen förekommande, rent (gediget) kvicksilver. Rinman 2: 379 (1789).
(3) -KYSKHET. (i sht i högre stil) en jungfrus kyskhet, jungfrulig kyskhet. Borg Luther 1: 643 (1753). De svenska (folk-)visor, som direkt förhärliga jungfrukyskheten. NoK 29: 106 (1924).
(jfr 8 a) -KYSS. (förr) om tortyr medelst ”jungfru”; äv. om själva tortyrredskapet. Posselt G3 1: 146 (1810). SKL (1847).
(2, 3) -KÖR. (i fråga om förh. i det antika Grekland) kör av unga flickor. De delfiska jungfru-chörerna, hvilka besjöngo Letos och hennes barns födelse. NF 4: 1232 (1881).
(3, 4) -LEVERNE. [fsv. iungfru liverne] (†) = -LEVNAD. LPetri Œc. 56 (1559). Borg Luther 1: 361 (1753).
(3, 4) -LEVNAD. (†) levnad i ogift stånd, celibat. Förspr1Kor. (Bib. 1541). Ty wille icke heller Paulus såsom ett Herrans bod stadga om jungfru lefnad och enlefnads stånd. Swedberg SabbRo 642 (1692, 1710). Borg Luther 2: 447 (1753).
(2, 3) -LIK, adj. som liknar en ung flicka(s) l. jungfru(s); jungfrulig; äv. bildl. Swedberg Ordab. (c. 1730). Anletet kunde man kalla / Jungfrulikt för en pilt, och likt en pilt för en jungfru. Adlerbeth Ov. 200 (1818). Lundh ValkN 67 (1924).
(jfr anm. sp. 270) -LIN. växt av släktet Polygala Lin., särsk. arten Polygala vulgaris Lin., fågelört (se d. o. 1). Samzelius Blomst. 55 (1760). Fries Ordb. (c. 1870). Krok o. Almquist Fl. 1: 67 (1883).
(3) -LIV.
1) (†) om en jungfrus kved. Såsom .. (Jesus) aff then heliga Anda, vthi rena Jungfru lijffue aflat war. LPetri 1Post. I 5 b (1555). Chærberus D 1 b (1642).
2) (föga br.) kvinnas liv ss. jungfru; jfr -LEVERNE, -LEVNAD. Om någon rik mamsell så länge gifvit korgen, att slutligen för henne ej återstått annat val, än mellan jungfrulifvets kärfhet eller någon af sig kommen ungkarl. Crusenstolpe Mor. 1: 234 (1840). Collan Kalev. 1: 140 (1864).
(2) -LOCK, r. l. m. (numera bl. i högre stil) ung flickas hårlock. En jungfrulock drar starkare än tio par oxar. SvOrdspråksb. 31 (1865). Wirsén NDikt. 267 (1880).
(3) -LÖS. (†) om kvinna: som icke längre är jungfru. Junfrulösa, eller mödomalösa pigor. Bullernæsius Lögn. 240 (1619).
(1, 2) -MAK. (†) = -BUR 1. G1R 15: 165 (1543).
(jfr anm. sp. 270) -MILLA. växten Chenopodium vulvaria Lin., stinkmolla. Lilja SkånFl. 195 (1870).
(2, 3) -MJÖLK. [jfr t. jungfernmilch] folklig benämning på den ss. skönhetsmedel använda, mjölkliknande emulsion som erhålles vid utspädning med vatten av bensoetinktur; jfr BENJAMIN-VATTEN. Bliberg Acerra 458 (1737). Linné Vg. 118 (1747). Östergren (1929).
(3) -MODER. (i vitter stil) om jungfru Maria. Bergman MedeltPoesi 23 (1899).
(8 d) -MÅTT. (förr) = JUNGFRU 8 d. Lind (1749; under viertel-stübgen). Et rågadt jungfru-mått med Sego (dvs. sagogryn). Warg 591 (1755). BoupptVäxjö 1880.
(3) -MÄRKE. (enst., †) mödom. Bellman (SVS) 1: 59 (1768, 1790).
(3) -NAMN. benämningen jungfru ss. hedersnamn för intakt kvinna. Hesselius Zaletta 53 (1740). Flickor, som förverkat sitt jungfrunamn. NoK 29: 104 (1924).
(jfr anm. sp. 270) -NAVLE. (†) växten Cotyledon Umbilicus Lin., navelört. Franckenius Spec. F 1 a (1638). Rudbeck HortBot. 34 (1685). Serenius Kkkk 1 b (1757).
(3 b) -OLJA, r. l. f. [jfr t. jungfernöl, fr. huile vierge] benämning på den finaste, vid kallpressning först utvunna olivoljan. Lind (1749). VaruförtTulltaxa 1: 376 (1912).
(jfr 2) -PASSARE, r. l. m. [jfr d. jomfrupasser] (i fackspr.) = -CIRKEL. WoJ (1891). Lundell (1893).
(jfr anm. sp. 270) -PEPPAR. växten Polygonum hydropiper Lin., jungfrutvål. Gadd Landtsk. 2: 176 (1775).
(1) -PIGA. [jfr ä. t. jungfermagd] (†) kammarjungfru hos förnäm ogift kvinna. VinkällRSthm 1590. Stiernman Riksd. 618 (1605).
(1, 2) -PILT. (numera mindre br.) (föraktfull) benämning på vek yngling l. på yngling som ägnar sitt huvudsakliga intresse åt kvinnorna. Kolmodin QvSp. 1: 274 (1732). En klemig Jungfru-pilt. Kling Spect. F 3 a (1735). Jag behöfver män och icke jungfrupiltar. Topelius Vint. II. 1: 296 (1881). Östergren (1929).
(3 b) -PROV. (enst., †) (ngns) första försök (som talare); jfr -TAL. Hans första jungfruprof uti debatten: / Ett tal, som (över-)huset med beundran slog. CVAStrandberg 5: 235 (1862).
(3) -REN, adj. (i sht i högre stil) ren o. oskuldsfull som en jungfru(s). Tegnér (WB) 9: 10 (1840). Din (dvs. Polyhymnias) jungfrurena, späda skönhet. Kræmer Sydfr. 65 (1853). Andersson GrDram. 170 (1890, 1910).
(3 b) -RESA, r. l. f. [jfr t. jungfernfahrt, ävensom -TAL] (tillf.) (ett fartygs o. d.) första resa. DN 1914, nr 15802, s. 10. NVäxjöBl. 1930, nr 47, s. 5.
(jfr anm. sp. 270) -RIS. (i vissa trakter) växten Solidago virgaurea Lin., gullris. Linné Vg. 249 (1747; fr. Värml.). Retzius FlOec. 690 (1806). Lilja SkånFl. 607 (1870).
(jfr anm. sp. 270) -ROS, r. l. f. [jfr t. jungfernröschen] (†) benämning på en (småblommig) rosaart. Linné HortUps. 132 (1748). HbTrädg. 5: 90 (1874).
(2, 3) -ROV. (i fråga om ä. förh.) bortrövande av jungfru(r); äv. konkret: bortrövad(e) jungfru(r). De kommo undan med sitt jungfrurof. Hedberg Elisif 80 (1870). (Folk-)visor om jungfrurov. Fornv. 1926, s. 411.
(1, 2) -SAL. (förr) jfr -BUR 1. HB 1: 188 (1570).
(2, 3) -SJUKA. [jfr t. jungfernkrankheit] (†) bleksot. SvMerc. 1: 109 (1755). Schulthess (1885; med hänv. till bleksot).
(3) -SKATT. (†) om mödom. Lucidor (SVS) 253 (1672). At Bruden denna Natt / Blijr qwitt sin här till Dagz all’kiärste Jungfru-Skatt. Brobergen 20 (1691, 1708).
-SKINN.
1) till 2; bildl., folklig benämning på en vit, i tunna kakor formad massa som beredes av altearot, socker, äggvita, gummi arabicum o. pomeransblomvatten; alteapasta; äv. i uttr. gult l. brunt jungfruskinn, benämning på lakritspasta. Tholander Ordl. (c. 1875). Vi barn .. uppehöllo oss (gärna i laboratoriet på apoteket), i synnerhet när morseller eller jungfruskinn voro i görningen. Böttiger 6: 40 (c. 1875). (Lakritspasta) benämndes även gult eller brunt jungfruskinn till skillnad från Altepastan. Gentz Lindgren 79 (1928).
2) [jfr t. jungfernhäutchen] (†) till 3: mödomshinna, hymen. Schultze Ordb. 4270 (c. 1755).
(3) -SKRUD. särsk. (förr): skrud avsedd för jungfrubrud. UppsDP 13/10 1596. Den som besoffwer sin fästermö uthi troolofningen och hon går sedan medh iungfruskrudh till kyrkian; böthe till kyrckian 5 dlr. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 115 (1647). Lucidor (SVS) 461 (1674).
(3) -SKÄMMARE. (†) = -SKÄNDARE. Chesnecopherus Skäl Yyy 4 a (1607). Schultze Ordb. 4202 (c. 1755).
(3) -SKÄNDARE. (†) mökränkare. SvOrds. A 4 b (1604). Hagberg Shaksp. 9: 186 (1850).
(3) -SKÄNDNING. (†) mökränkning. RA I. 1: 338 (1544).
(jfr anm. sp. 270) -SKÖN, sbst. (†) växt av släktet Vinca Lin., vintergrön. Linc. (1640; under clematis).
(jfr anm. sp. 270) -SKÖRT. växt av släktet Convolvulus Lin.; särsk. i uttr. blå jungfruskört, Convolvulus tricolor Lin., vit jungfruskört, Convolvulus arvensis Lin., åkervinda. Lilja SkånFl. 140 (1870). Därs. 827.
(jfr 6 a) -SLÄNDA. zool. slända av släktet Calopteryx Leach., särsk. Calopteryx virgo Lin. Jungfruslända (Libellula Virgo Fabr.). Dahlbom Insekt. 226 (1837). Jungfrusländan (Calopteryx virgo) .. är blå- eller grönglänsande. 1Brehm III. 2: 136 (1876). Siwertz Sel. 1: 59 (1920).
(3 b) -SNÖ. (i vitter stil) ren, nyfallen snö. Thomander 3: 80 (1826). Jungfrusnöns absoluta renhet. Ericson Fågelkås. 1: 64 (1906).
(3) -SON. (i högre stil) son av en jungfru; om Jesus. Lillienstedt Christus A b 3 (1694). Atterbom Lyr. 2: 290 (1809).
(1, 2) -STIFT. [jfr t. jungfernstift] stiftelse där i densamma inskrivna ogifta döttrar till adelsmän (i utlandet ngn gg även ofrälse) åtnjuta bostad o. underhåll l. varifrån pensioner utbetalas till dem; i fråga om nutida sv. förh. bl. om Vadstena adliga jungfrustift, stiftelse som utdelar pensioner åt däri inskrivna ogifta adelsdöttrar. Vadstena Adelige Jungfru Stifts Direction. PT 1758, nr 30, s. 4. Norrköpings Adeliga Jungfru-Stift, som ifrån .. år 1783 kan räkna sin uprinnelse. Sundelius NorrköpMinne 608 (1798). NF (1884). Nyström SvGeogr. 361 (1895).
Ssg: jungfrustifts-inrättning. jungfrustift; numera bl. om en i Finl. 1856 inrättad stiftelse för beredande av pensioner åt ogifta döttrar till adelsmän. Reglemente för Adeliga Jungfru Stifts Inrättningen i Norrköping. Sundelius NorrköpMinne 611 (i handl. fr. 1787). SPF 1850, s. 235. 2NF 13: 283 (1910).
(1, 2) -STUGA. (jungfru- 15601572. jungfrue- 1544) (†) = -BUR 1. Ther vppe j Jungfrwestuffwen offwen för trappen. G1R 16: 142 (1544). Därs. 29: 667 (1560). HB 1: 191 (1572).
-STÅND. till 3, förr äv. till 4: ogift stånd, celibat; numera bl. i fråga om kvinna. Them, som i Jomfruståndh leffua. LPetri Œc. 56 (1559). Stå qvar / Uti Ert Jungfrustånd. Förblif en ogift Flicka / I alla Edra lefnadsdar. Envallsson TalTafl. 5 (1782). Östergren (1929).
(3 b) -SVAVEL. [jfr t. jungfernschwefel] (i fackspr.) fullkomligt rent svavel som vid destillation av svavelkis i kärl av lera l. tackjärn genomtränger förlagets väggar o. botten o. droppvis avsätter sig på utsidan, droppsvavel. Rinman 1: 448 (1788). Lindgren Läkem. (1902).
(3 b) -SVÄRM. [jfr t. jungfernschwarm] biodl. bisvärm som utgår från ett nytt, av en försvärm under samma sommar grundat bisamhälle. Koch Biskiöts. Förkl. 2 (1753). Alm(Gbg) 1774, s. 41. 2NF 3: 217 (1904).
(5 b) -SYSSLOR, pl. tjänarinnesysslor, pigsysslor. Ullman LevBill. 10 (1915).
(jfr anm. sp. 270) -SÄRKAR, pl. (i vissa trakter) (blommorna av) växten Convolvulus arvensis Lin., åkervinda. Linné Sk. 240 (1751). Dybeck Runa 1850, s. 12.
(3 b) -TAL. [efter eng. maiden speech; jfr t. jungfernrede] i sht polit. det första anförande som en medlem av en politisk l. kommunal församling håller i denna församling; äv. allmännare: det första (offentliga) anförande som en person håller (i en viss egenskap). Ekbohrn 2: 7 (1878). Några dagar senare fick Rydberg tillfälle hålla sitt jungfrutal (i riksdagen). Warburg Rydbg 2: 102 (1900). Hagberg VärldB 106 (1927).
-TALA. [till -TAL] (tillf., vard.) hålla sitt jungfrutal. Kommunisten Zeigner jungfrutalar som ministerpresident. SvD(A) 1923, nr 278, s. 12 (rubrik).
-TALARE. [jfr -TAL, ävensom t. jungfernredner] i sht polit. person som håller sitt jungfrutal. ST(A) 1931, nr 16, s. 18.
(1, 2) -TIMMER. [jfr holl. jufferentimmer] (†) sammanfattande, om de unga ogifta damerna l. flickorna; jfr FRUNTIMMER 2, 3. Brasck FörlSon. D 4 b (1645). Jag (dvs. Salome) lät mig ock en sol för Jungfru-timret kalla. Kolmodin QvSp. 2: 229 (1750).
(1, 5) -TITEL. titeln jungfru. Lagerbring Skr. 11 (c. 1764). Grefvarna sökte (under K. XI:s förmyndarregering) äfven åt sina döttrar förbehålla benämningen fröken; adelns borde åtnöjas med jungfrutitteln. Fryxell Ber. 14: 120 (1846). GHT 1907, nr 39, s. 2.
(jfr 2) -TOBAK. [jfr t. jungferntabak] (†) växten Nicotiana paniculata Lin. (med mildare smak än andra tobakssorter). Linné i VetAH 1753, s. 41. Synnerberg (1815).
(jfr anm. sp. 270) -TOFFEL. orkidén Calypso bulbosa (Lin.) Rehb., norna. Hartman ExcFl. 124 (1846). Krok o. Almquist Fl. 1: 198 (1903). Väring Frost. 297 (1926).
(jfr 2) -TRANA. zool. den till transläktet hörande, i medelhavsområdet, mellersta Asien o. norra Kina hemmahörande fågeln Anthropoides virgo Lin. (Agardh o.) Ljungberg 4: 71 (1863). Jungfrutranan .. har tillfälligtvis anträffats i Sverige. 2NF 29: 575 (1919).
(jfr anm. sp. 270) -TVÅL. växten Polygonum hydropiper Lin., brudtvål, loppgräs, brännande pilört; jfr -GRÄS. Franckenius Spec. C 4 a (1638). Krok o. Almquist Fl. 1: 122 (1903).
Ssgr: jungfrutvåls-gräs. (†) jungfrutvål. De som tvätta sig med Jungfrutvåls-Gräset, .. de blifva nog rödlätta. Haartman Sjukd. 89 (1759).
(3, 4) -VATTEN. (†) urin från ”ren” flicka l. yngling. IErici Colerus 2: 222 (c. 1645).
(3 b) -VAX. [jfr t. jungfernwachs] dels biodl. om det gulvita vax som erhålles av unga bin (av jungfrusvärm), dels (numera knappast br.) om vitt vax. IErici Colerus 2: 324 (c. 1645). Fischerström 1: 597 (1779). 2NF 31: 922 (1920).
(jfr anm. sp. 270) -VIN. [jfr t. jungfernwein] växten Ampelopsis quinquefolia (Lin.) Michx, vild vinranka, vildvin. Lilja SkånFl. 154 (1870). Abelin VTr. 82 (1903).
(2, 3) -ÅLDER. jfr -ÅR. Din jungfruålder far med fart, / njut den ännu, Sophie! Tegnér (WB) 2: 208 (1816). Berg Folksk. 40 (1883).
(2, 3) -ÅR. i sht i pl., om de år under vilka en kvinna är ung flicka l. jungfru. Posten 1768, s. 283. Rydberg Sing. 91 (1857, 1865).
(jfr 2) -ÄPPLE. [jfr t. jungfernapfel] trädg. benämning på en äpplesort. Broocman Hush. 4: 56 (1736). LAHT 1899, s. 214.
(3) -ÄRA, r. l. f. (i högre stil) Stagnelius (SVS) 2: 64 (c. 1820). Hagberg Shaksp. 10: 132 (1850).
(jfr anm. sp. 270) -ÖGON, pl. växten Veronica chamædrys Lin., teärenpris; äv. om växten Myosotis palustris Roth., förgätmigej. Lilja SkånFl. 5 (1838). The-ärenpris .. Har vackra blå blommor, hvarföre den, likasom Ögonblomman, blifvit kallad Jungfruögon. Fries Ordb. 145 (c. 1870). Auerbach (1909).
B (†): JUNGFRUE-STUGA, se A.
Avledn.: JUNGFRUDOM, r. l. m. [fsv. iungfrudomber; jfr d. jomfrudom, isl. jungfrúdómr, holl. jufferdom]
1) (i sht i högre stil) till 3: förhållandet att vara jungfru; jungfrulig oskuld, mödom. OPetri Clost. B 4 a (1528). At .. Christi modher Jungfrw Maria .. medh oförkrenckt jungfrwdom skulle honom vndfå och födha. FörsprJes. (Bib. 1541). Fehrman OrientK 37 (1920). särsk. (numera bl. ngn gg tillf.) övergående i konkret bet.: jungfru; förr möjl. äv. med anslutning till JUNGFRU 2: ung flicka. Jag svär vid .. alla de dyra Jungfrudomar, som ridderligen blifvit bortröfvade alt ifrån Helenæ Tid. Dalin Arg. 1: nr 44, s. 3 (1733; uppl. 1754: Jungfrur). Törneros Brev 1: 82 (1824; uppl. 1925). Krusenstjerna Porten 354 (1933).
2) (numera föga br., ålderdomligt) till 2, 3: tid då ngn är ung flicka l. jungfru; jungfruålder. Hon .. hade leffuat j siw år medh hennes man frå hennes jomfrwdoom. Luk. 2: 36 (NT 1526). Huru herligen hennes Welborne föräldrar henne j sin Jungfrudom vthi Gudz ord haffua låtit vptuckta. PJAngermannus ATrolle 62 (1620). Hagström Herdam. 2: 235 (1898).
3) (†) till 3: mödomshinna. Lind (1749). Hagberg Shaksp. 3: 174 (1848).
4) (†) till 4: manlig oskuld, svendom. Schroderus Os. 1: 439 (1635). (Jungfru Maria sade:) Giff honom (dvs. kejsar Henrik II) Fridsens Kysz, ty hans Jungfrudom är migh täck. Därs. 2: 572.
Ssgr (till JUNGFRUDOM 1, ävensom 4; †): jungfrudoms-löfte. kyskhetslöfte. OPetri PEliæ b 4 a (1527).
-stadga, f., l. -stadge. (föreskrift om) celibat. OPetri Kr. 80 (c. 1540). J thet gambla Testamentet .. war jungfrudoms stadgen aldeles ogillat. Falck Und. 191 b (1558).
JUNGFRULIG040 l. 3~20, ngn gg 302, adj. (-fru- 1569 osv. -frue- 15271581) [fsv. iungfruliker; jfr d. jomfruelig, isl. jungfrúligr, t. jungfräulich] till 3.
1) som är jungfru; som tillhör l. tillkommer l. är utmärkande för en jungfru; jungfru-; kysk o. oskuldsfull som en jungfru(s); stundom äv. med anslutning till JUNGFRU 2: som tillhör osv. en ung flicka. En jungfrulig brud. Jungfrulig blygsamhet. (Jungfru Maria) baar gudz miskund j sitt jomfrueliga lijff. OPetri PEliæ g 3 b (1527). Den fina, ömtåliga, jungfruliga känslan (hos dottern) var sårad af faderns råa, egenmäktiga handlingssätt. Carlén Repr. 513 (1839). Afsteg från den jungfruliga dygdens väg. Rudin 1Evigh. 1: 142 (1875, 1878). Mitt jungfruliga gamla hjärta finner ingen ro. Bergman LBrenn. 265 (1928). särsk. (†) i uttr. jungfruligt stånd, jungfrustånd. Vdj sitt Jomfrulige stand frij och oförloffuet. SthmTb. 18/6 1569.
2) bildl. Detta Castells jungfruliga ointaglighet. Atterbom Minn. 580 (1819). Gardinerna i förmaket hängde nystrukna och jungfruligt hvita. Hedenstierna FruW 119 (1890). särsk. om mark, jord o. d.: icke (förut) beträdd av människor; icke (förut) bearbetad l. odlad; äv.: nybruten; äv. i bild. Bremer NVerld. 1: 217 (1853). På nybruten (”jungfrulig”) mark. Juhlin-Dannfelt 129 (1886). Stora sträckor jungfrulig natur, endast här och där en liten odlad fläck. Verd. 1888, s. 238. Ett jungfruligt fält av väldig vidd .. öppnar sig för (den geologiska) forskningen. NordT 1929, s. 16.
Avledn.: jungfrulighet, r. l. f.
1) till jungfrulig 1. PoetK 1812, 2: 62. Marias oförkränkta jungfrulighet. Melin JesuL 1: 181 (1842). Den smärta gestalten omgifven af jungfrulighetens och ungdomens hela skimmer. Roos Skugg. 97 (1891).
2) till jungfrulig 2 slutet. Markens jungfrulighet. SkogsvT 1906, s. 378.
JUNGFRUSKAP, m. (Schroderus Os. 2: 13 (1635), Rudbeck Atl. 2: 474 (1689)) l. n. (Lælius Jungf. C 4 a (1591), Hagberg). [jfr t. jungfer(n)schaft] (†) till 3.
1) egenskapen l. förhållandet att vara jungfru, jungfrulighet; jungfrulig oskuld. 5Mos. 22: 15 (Bib. 1541). (Phara, som ville bli nunna) lät sin Fader förnimma, thet hon fast heller wille mista sitt Lijff än sin Jungfrwskap. Schroderus Os. 2: 397 (1635). Westermarck Äkt. 214 (1893).
2) jungfru. Anna Page .. som är ett fagert jungfruskap. Hagberg Shaksp. 11: 162 (1851; eng. orig.: pretty virginity).

 

Spalt J 262 band 13, 1934

Webbansvarig