| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RYCK ryk4, sbst.1, n. (Forsius Fosz 549 (1621) osv.) l. (numera föga br.) r. l. m. (G1R 10: 146 (1535), 2NF 28: 834 (1918)); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. = (Forsius Fosz 549 (1621) osv.) l. (föga br.) -er (Ymer 1951, s. 257), ss. r. l. m. -ar (Schultze Fisk. 200 (1778), 2NF 28: 834 (1918)).
1) motsv. RYCKA, v.1 1: handlingen att draga l. slita jämförelsevis häftigt (i ngt), ryckning; vanl. konkretare, om enskild ryckning; jfr 4. Han tog ut tanden med et ryck. Sahlstedt (1773). Vips drog Erik .. (syltfatet) till sig med ett häftigt ryck, så att en del af innehållet stjelptes ut på min stol. Ödman UngdM 1: 38 (1862, 1881). En kraftig hand fattade tag i hennes arm och drog henne med ett ryck tillbaka. Krusenstjerna Pahlen 1: 27 (1930). Edström Hund. 151 (1948). — särsk.
a) (†) i uttr. löst ryck, snabb dragning i tygeln som följer efter ett med slak tygel utfört långtag l. en eftergift. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 69 (1836).
α) sport. motsv. RYCKA, v.1 1 b slutet: plötslig ökning av hastigheten som en löpare l. cyklist o. d. företar för att komma ifrån medtävlare; äv. allmännare, om period av intensifierad ansträngning under en idrottstävling (jfr 8). Zander Löpn. 52 (1918). Spelet fördes (under en bandymatch) till en början i medelmåttigt tempo med något enstaka ryck emellanåt. IdrBl. 1924, nr 13, s. 10. Vid klockan ökar Nurmi och vinner vid ett litet ryck sex meter på Watson, som nu börjar tröttna. Därs. nr 86, s. 2. SvD(A) 1943, nr 166, s. 14.
β) [jfr α] (ngt vard.) allmännare: (ovanlig) kraftansträngning. GHT 1937, nr 272, s. 3. Konstitutionsutskottet gjorde ett ryck i höstas, men kom just ingen vart med uppgiften (dvs. rationaliseringen av riksdagsarbetet). Därs. 1944, nr 68, s. 10.
c) (föga br.) i utvidgad anv., i uttr. stå (så l. så beskaffade) ryck, uthärda (så l. så beskaffade) påfrestningar; jfr RYCKEN. (Fartyget) fick stå hårda rycker under denna sin sommarfärd i västerisen. Ymer 1951, s. 257.
2) motsv. RYCKA, v.1 2: frivillig, jämförelsevis häftig rörelse med kroppen l. med en kroppsdel. Han reeff sigh löös alt medh tw ryck. Forsius Fosz 549 (1621). Samspråk under snabba handrörelser och ryck på axlarna. Högberg Utböl. 1: 63 (1912). — jfr NÄSE-RYCK.
3) motsv. RYCKA, v.1 3: (ofrivillig) jämförelsevis häftig rörelse, knyck; i pl. (särsk. i sådana uttr. som i ryck, utan ryck) äv. om rörelse som (icke pågår kontinuerligt utan) kännetecknas av avbrott l. långsamma moment o. därpå följande (häftiga) starter l. hastiga moment; äv. bildl., om ngt som inträder plötsligt l. oregelbundet l. är ojämnt i fråga om styrka l. varaktighet o. d. Röra sig i ryck. När vinden fylde seglen, och ekan lade sig på sidan med små skarpa ryck för vågorna, då (osv.). Geijerstam FattFolk 1: 20 (1884). Hvar och en af dessa små historier .. slöt med ett ryck, en ljudlös, händelselös katastrof. Hansson Kås. 160 (1897). Vinden blåste från norr i ojämna, byiga ryck. Klinckowström BlVulk. 2: 82 (1911). Några ryck (av bussen) kastade .. passagerarna om varandra. Siwertz JoDr. 167 (1928). Denna successiva ansättning av kraften från motorn resulterar i en mjuk igångsättning av bilen utan ryck. AutB 359 (1947). Nu sjönk febern i ryck. Edqvist AngelTer. 134 (1953). — särsk.
a) i fråga om person l. djur l. kroppsdel: plötslig ofrivillig rörelse; krampaktig ryckning; jfr b o. RYCKA, v.1 3 d. Ett nervöst ryck i hans ansigte. Benedictsson o. Lundegård 200 (1888). Med skälvande ryck i de djupt nedgrävda mungiporna. Högberg Utböl. 1: 134 (1912). Han vaknade med ett ryck om mornarna. Hellström Kärlek 267 (1942). särsk.
α) (†) i uttr. göra en ryck på sig, göra en häftig rörelse, spritta till; jfr RYCKA, v.1 3 d α. Sahlstedt (1773).
β) [jfr d. det gav et ryk i ham o. d.] (i vitter stil, numera föga br.) i uttr. ngt (l. det) ger ett ryck i ngn o. d., ngt kommer ngn osv. att rycka till resp. ngn osv. spritter till; äv. bildl. Hallström GHist. 113 (1895). De orden, som jag nu såg inhuggna i stenen, de gåfvo ett ryck i mitt inres finaste fibrer. Dens. ItBr. 186 (1898, 1901). Det gaf ett ryck i honom, när han i ett gatukors stötte ihop med en bekant. Bergman Dröm. 149 (1904). Hallström El. 138 (1906). Östergren (1936).
b) i uttr. det (i vissa trakter äv. där) far l. går ett (så l. så beskaffat) ryck genom ngn l. ngt, ngn l. ngt rycker till (så l. så), ngn spritter till; äv. oeg.: ngn har en (så l. så beskaffad) plötslig förnimmelse; jfr a. När hon skrattade, gick der ett ryck genom Ludde. Benedictsson Ber. 185 (1888). Det gick ett smärtsamt ryck genom honom från skägget till stöflarna. Hallström Brilj. 134 (1896). Östergren (1936: far). Det gick ett ryck genom tåget. Beijer BritaGrossh. 25 (1940).
4) motsv. RYCKA, v.1 4: färd, resa, tur; kortvarigt besök; äv. [sannol. delvis utvecklat ur 1] o. numera nästan bl. (ngt vard., föga br.; se dock f) allmännare, om kort tidsperiod o. d. Jag tror jag måste ner (till Italien) ett ryck och studera botaniska trädgårdar. Strindberg Brev 6: 79 (1886); jfr f. — särsk.
a) (†) i uttr. göra l. anställa en (liten) l. ett (hastigt) ryck, (hastigt) bege sig (till en plats o. d.), fara (till en plats o. d.) på ett kortvarigt besök; äv. (motsv. b): göra ett infall (in i fiendens land o. d.); jfr RYCKA, v.1 4 h α. Medh näst affgongne post ähr Ordre affgongen till Secreteraren Biörneklow at göra j hastigheet en ryck hijt öf:r. AOxenstierna Bref 4: 440 (1647). Frans Jacobsen .. skickades .. til Kiöbenhavn, hvarifrån han gjorde en liten ryck til Sverige. Troil Isl. 200 (1777). Leopold (SVS) II. 2: 87 (1791: et hastigt ryck). Det var mig okjärt ej finna min Professor (dvs. adressaten) i Lund då jag till den ändan dit anstälte ett ryck från Trolleholm. CAEhrensvärd Brev 2: 188 (1797). (Sv.) Göra ett ryck in uti fiendens land. (Fr.) Faire une irruption dans le pays des ennemis. Nordforss (1805).
b) motsv. RYCKA, v.1 4 a, om framryckning l. anfall som företas av (ledare för) väpnad styrka; jfr a o. RYCKA, v.1 4 h β.
α) i uttr. i (förr äv. med) första rycket, äv. ryck, i första anfallet; äv. (o. numera bl.) allmännare (jfr f): vid första försöket, i första omgången, först, till en början, strax (jfr d); jfr RYCKA, v.1 4 h β slutet. Synes oss .. ingeledis rådeligit vara, ati (dvs. att I) .. fordriste ider tiil ath lopa jn åth szundet forra än j komma alle j en flotta .. på thet atj kunne bliffue vedh, med forsta rycken. G1R 10: 145 (1535); jfr BL 21: 310 (1855: vid första rycken). Thesse förtalde, som Kon. Christiern uthi förste rycken lät afhugga. LPetri Kr. 149 (1559). Knut Posse (hade) .. haft den lyckan, at i första rycket bemägtiga sig Skärmen (dvs. ett försvarsvärk). SthmStCal. 1771, s. 15. I första rycket, (dvs.) strax, genast. Dalin (1855). (Skeppet) plägade aldrig dragas ned till hafvet af färre än trettio man. Men de tolf männen drogo det i första ryck ned till strandstenarne. Bååth Grette 33 (1901; isl. orig.. rykðu honum þegar fram). Cannelin (1921).
β) (†) i uttr. med en ryck, med en (o. samma) framryckning, med ett anfall; möjl. äv. [jfr t. mit einem ruck, med ens] allmännare: med en gång, på en gång (jfr e). Ath löpa med våre skiip åth szundit .. på thet j med en ryck måtte få szundet jn. G1R 10: 146 (1535). (Josua) wan alla thenna Konunganar medh theras land alt medh en ryck. Jos. 10: 42 (Bib. 1541; Bib. 1917: på en gång).
c) (†) i uttr. med samma ryck som, med samma transport som; övergående i bet.: på samma gång som. Hwad til Birsische prowianteringen hörer må hollas ferdight i länen på thet at när föret kommer .., at man thet med samma ryck som man thet vthur lehnen förer, må kunna fram til Birsen .. beledsaga. Gustaf II Adolf 504 (1625).
d) i uttr. på ett (kort l. litet) ryck o. d., på en kort resa l. ett kort besök (ngnstädes); äv. (o. numera nästan bl.) allmännare (jfr f): för en (kort) tid, (på) ett tag, på en (liten) stund (stundom övergående i bet.: vid första försöket, strax; jfr b α); jfr RYCKA, v.1 4 h γ. Lindquist är återkommen (till Åbo), Alanus ute på et ryck til Hinnerjoki. Porthan BrCalonius 233 (1796). I går inkom den kongl. familjen på en kort ryck hit ifrån Drottningholm. Ahnfelt HofvLif 3: 55 (i handl. fr. 1796). Utföra en sak på ett ryck(,) .. i första rycket. Nordforss (1805). Jag var (sommaren 1878) ute två gånger på kortare ryck (dvs. på ett lärarmöte och ett prästmöte). Svedelius Lif 606 (1887). Jag var på ett litet ryck öfver i London för två år sedan. SvD(L) 1898, nr 15 B, s. 2. Jag ska’ in på ett ryck och hjälpa Lina stryka in tvätten. Geijerstam LycklMänn. 163 (1899). Ekelund Sillanpää Ängl. 164 (1925). Hammar (1936).
e) i uttr. i ett (enda) ryck, förr äv. i rycken, utan att stanna; äv. (o. numera bl.) allmännare: utan uppehåll, i ett sträck, på en gång, med ens (jfr b β); jfr RYCKA, v.1 4 h δ. Jag säger icke, at alla dessa förmånliga saker kommo til gångs i en ryck. BBergius PVetA 1780, 1: 8. (Sv.) Sofva 7 timmar i ett ryck, (t.) sieben Stunden ununterbrochen schlafen. ÖoL (1852). Dörren hann han (med en granat i handen), klippte sedan / Genom farstun ut i rycken, / Stod så när på trappan redan, / När granaten sprang i stycken. Runeberg 5: 69 (1857). Badgästerna försvunno i ett enda ryck då kriget bröt ut. Hedin Front. 34 (1915).
f) (fullt br., utom ss. förled i ssgr ngt vard.) allmännare (jfr b—e): stund, tag, period; jfr 8. (Sv.) De slogos ett ryck, (fr.) ils en vinrent aux prises, ils se sont harpés. Weste (1807); jfr 7. 46 arbetare som kunna gräfva en ryck med all force och strax blifva aflöste af 34 andra. KrigVAH 1816, s. 80. Långa ryck bara låg han på rygg i gräset .. och tittade upp i tallkronorna. Höijer Martin 62 (1950).
5) sport. motsv. RYCKA, v.1 5 b γ: (tävlingsgren inom) tyngdlyftning som tillgår så att man i ett enda tempo (under utfall l. knäböjning) för upp en skivstång l. dyl. från marken, till dess man får den på rak(a) arm(ar) över huvudet. Sjögren förlorade .. ett dyrbart mästerskap på att i ryck envisas med att gripa stången direkt från stående. Atletik 1926, nr 3, s. 5. Ryck förekommer både som en- och tvåarmslyft. NFSportlex. (1943). — jfr SITT-, TVÅARMS-RYCK m. fl.
6) motsv. RYCKA, v.1 9, om häftig dragning (t. ex. medelst rep l. vev) i startanordning varigm motor sättes i gång. Motorn (i motorbåten) startade på första rycket. Trenter AldrNäck. 152 (1953).
7) (†) motsv. RYCKA, v.1 17: strid, tumult. I detta ryck blefvo af Drabanterne stuckne med hillebårdarne (följande personer). HSH 3: 64 (c. 1800).
8) [eg. bildl. anv. av 3 a] anfall (av galenskap, svårmod o. d.), plötsligt påkommande begär l. lust, infall, nyck; äv. med anslutning till 4 f: (kortare) period som utmärkes av visst själstillstånd l. visst intresse l. beteende o. d.; särsk. pregnant, dels om period av egendomligt l. sjukligt själstillstånd, dels om period av ökad energi l. aktivitet (jfr 1 b α); jfr RYCKA, v.1 3 d β α’. (Fr.) Il .. a des élans de dévotion .. (sv.) han .. har sina ryck el. anfall af andäktighet. Holmberg 1: 700 (1795). Hur hänger det tillhopa med din herre? .. (Svar:) Åh! han får sina ryck så der, ibland. Atterbom LÖ 2: 330 (1827). William hade fått ett ryck af arbetsifver. Benedictsson o. Lundegård 49 (1888). Stundom fingo myndigheterna ett ryck och utfärdade påbud om allmän rengöring av gatorna. Grimberg SvFolk. 1: 464 (1913). Dock hade han alltjämt ryck av klarhet. Siwertz HemBab. 22 (1923). Under några dagar hade han ett ryck av svår depression. Edqvist Musik 91 (1946).
-MATNING. skogsv. vid sågning i ramsåg: imatning som icke sker kontinuerligt utan stötvis (under de moment då sågbladet går tillbaka). HbSkogstekn. 454 (1922). —
(4) -RESA, r. l. f. (†) hastig (jämförelsevis kort) resa l. framryckning. Jag ynkar den vackra arméen, som igenom sådana ryckresor (som vid K. XII:s förföljande av konung August) lärer fara nog illa. Bark Bref 1: 199 (1704). Weste (1807; med hänv. till rutsch). —
-SNABB. (mera tillf.) snabb som ett ryck. (Hämplingarna) flyttade, rycksnabbt, de rödfläckade små fågelbrösten mellan de ljusa granspirorna. Rosenius SvFågl. 2: 28 (1921). —
-SPECIALIST. sport.
1) till 1 b α: löpare l. cyklist o. d. som förstår att utnyttja ryck väl l. är känd för att ofta göra ryck. IdrBl. 1935, nr 72, s. 4.
2) till 5: tyngdlyftare som är specialist på ryck. —
(4 f) -TALS, adv. tidvis, då o. då. Weste (1807; betecknat ss. familjärt). Crusenstolpe Mor. 1: 152 (1840). —
-VIS, adv. o. adj. [jfr t. ruckweise]
1) till 1: gm (upprepade) ryck; ofta övergående i 2: gm dragning som (icke sker kontinuerligt utan) då o. då avbrytes o. därpå häftigt igångsättes ånyo. Sker upphalningen ryckvis, erfordras en kraft af 686 ton, och, om den sker kontinuerligt, behöfves 566 ton. Engström Skeppsb. 155 (1889). Hammarström Sportfiske 71 (1925).
2) till (2 o.) 3: (icke kontinuerligt utan) med avbrott l. långsamma moment o. därpå följande (häftiga) starter l. hastiga moment, i ryck, ryckigt, ojämnt, språngvis; äv. bildl., i fråga om en företeelses spridning l. utveckling, ett arbetes fortskridande o. d. (Genom ett tungt vattenhjul) vinner både hiul ock (stångjärns-)hammare sin jämnare gång medelst svängningen, i det ställe det eljest skulle gå ryckvis. VetAH 1742, s. 161. Råkan tyckes ha en viss benägenhet att utbreda sig ryckvis. SvNat. 1919, s. 52. Konferensen har arbetat intensivt men ryckvis. SvD(B) 1945, nr 260, s. 4.
3) till 4 f: då o. då, periodvis, sporadiskt. Weste (1807; betecknat ss. familjärt). Spårvägstrafiken har endast ryckvis fungerat, sedan den långt fram på dagen kom i gång (efter snöfallet). SvD(A) 1931, nr 5, s. 12.
II. (i sht i fackspr.) adj.
2) till (2 o.) 3, om rörelse: som icke sker kontinuerligt utan med avbrott l. långsamma moment o. därpå följande (häftiga) starter l. hastiga moment, ryckig, ojämn; äv. bildl., om persons arbetssätt o. d. (Ängspiplärkan) Har en ojemn, ryckvis och hastig flygt. Ström SvFogl. 40 (1839). Matarhjulet (på en maskin) .. öfverför den ryckvisa rörelsen till .. axeln. TT 1873, s. 273. Bjerre Själsläk. 153 (1914; om arbetssätt).
3) till 4 f: som uppträder då o. då l. periodiskt, sporadisk; ofta (svårt att skilja från 2 o.) övergående i bet.: som (efter avbrott) då o. då tar häftig fart l. uppträder med stor intensitet. TT 1877, s. 165. Regnets ryckvisa pisk på fönsterna ersatte samtalet. Strindberg RödaR 260 (1879). Hugo Wolf .. hos vilken redan själva kompositionssättet och ingivelsens ryckvisa framträdande vittnade om ett sjukligt nervsystem. Moberg TonkHVäst. 2: 190 (1935). —
Spalt R 3196 band 23, 1960