Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GEMENSAMHET jeme4nsam~he1t, äv. (i sht i Sveal.) 030~2, r. l. f.; best. -en; pl. (i konkret anv.) -er (Geijer, Östergren (1924)).
Etymologi
[till GEMENSAM]
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara gemensam l. hava ngt gemensamt; samhörighet. Serenius I 1 a (1734). Ingen gemensamhet emellan menniskor är tänkbar utan den högsta: en Gud, ett hopp, en tro. Geijer I. 1: 98 (1818). Gemensamheten i Järtas och Geijers sätt att betrakta allmänna frågor. Wirsén i 3SAH 14: 162 (1899). jfr EGENDOMS-, SPRÅK-, ÄGO-GEMENSAMHET m. fl. — särsk.
a) fångv. BtRiksdP 1892, Saml. 1. I. 2: nr 17, s. 12. Såväl enrumsfånge som fånge, vilken hålles till straff i gemensamhet (skall osv.). SFS 1918, s. 484.
b) (i sht i fackspr.) i mer l. mindre konkret anv. De stora olika objekterna för mensklig verksamhet .. utbildas i särskilda gemensamheter, ordnande sig inom sig sjelfva. Geijer I. 4: 128 (1822). Hwasser VSkr. 4: 64 (1846). I fråga om byggande och underhåll af allmän väg, bro eller färja utgör hvarje härad en gemensamhet för sig. SFS 1905, nr 34, s. 1.
Ssgr: GEMENSAMHETS-BAD. badning av män o. kvinnor samtidigt på samma plats; familjebad; äv. om ställe där sådan badning äger rum. 2NF 2: 612 (1904).
-FISKE. fiske som drives av flera gemensamt l. fiskevatten som tillhör flera gemensamt; särsk. jur. om gemensamt fiske som utnyttjas i enlighet med därom föreliggande lagstiftning. Förslag till lagstiftning angående gemensamhetsfiske. SFS 1909, Bih. nr 2, s. 2. I det att dessa stora gemensamhetsfisken först hos en någorlunda tät befolkning kunde komma till sin rätt. Ekman NorrlJakt 446 (1910).
-FÅNGE. fångv. fånge som vistas tillsammans med andra fångar; numera i sht om fånge som förrättar arbete o. intar sina måltider gemensamt med andra fångar; motsatt: enrumsfånge, cellfånge. FörslStraffb. 1844—45, Motiv. s. 62. 2NF 35: 1132 (1923).
-FÄNGELSE. fångv. form av frihetsstraff då fångarna vistas tillsammans med andra fångar; numera i sht om sådan form av frihetsstraff, då fångarna förrätta sitt arbete o. intaga sina måltider gemensamt; äv. om byggnad l. lokal avsedd för gemensamhetsfångar; motsatt: cellfängelse. Allmän straffinrättning är antingen ensamhets- eller gemensamhets-fängelse. BtRiksdP 1844—45, VII. 1: nr 93, s. 7. Samtiden 1872, s. 362. Thyrén StrafflRef. 1: 77 (1910).
-GRAV. grav i vilken flera lik (samtidigt) nedmyllas. Schulthess (1885). Sthm 2: 127 (1897).
-KÄNSLA. samhörighetskänsla. Frey 1850, s. 187.
-RESA, r. l. f. (numera knappast br.) sällskapsresa. TT 1889, s. 108.
-SINNE. jfr -KÄNSLA. Törneros Brev 2: 411 (c. 1830; uppl. 1925).
-SKOG. jur. (skiftad l. oskiftad) skog som tillhör flera delägare, men förvaltas gemensamt. PT 1901, nr 162, s. 3. BtRiksdP 1904, Saml. 1. II. 1: nr 6, s. 1.
-STRAFF. fångv. straff som avtjänas tillsammans med andra fångar; motsatt: enrumsstraff, cellstraff. Hagströmer Frihetsstr. 201 (1875).
-TID. tid som tillbringas gemensamt l. under förhållanden som äro gemensamma; särsk. fångv.; jfr -STRAFF. Efter slutad celltid vidtager gemensamhetstiden, som räcker till strafftidens slut. Af denna (de båda kulturernas) gemensamhetstid hafva vi inga faktiska qvarlefvor. AntT 4: 139 (1872).

 

Spalt G 189 band 10, 1928

Webbansvarig