| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKUTT skut4, sbst.4, n. (Swedenborg RebNat. 1: 290 (1719) osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) r. l. m. (Porthan BrSamt. 1: 153 (1788), Ergo 1926, s. 251); best. -et resp. -en; pl. = (Linné FörelDjurr. 46 (1748) osv.) resp. -ar.
1) motsv. SKUTTA, v.2 1: hopp, språng; förr äv. dels om ansats till hopp, dels abstrakt, i uttr. med fullt skutt, under fullt l. uppsluppet skuttande. Serenius Bbb 2 a (1734). (Sv.) Med fullt skutt: (lat.) exsultim; saltuatim; exsultabundus. Lindfors (1824). Schulthess (1885; äv. om ansats). En ekorre .. kom plötsligt framdansande öfver vägen i små skutt. Söderberg AllvLek. 36 (1912). Sebastian tog trappan i några skutt. Krusenstjerna Fatt. 1: 205 (1935). — jfr JÄMFOTA-, SIDO-, UPP-SKUTT m. fl. — särsk.
a) i uttr. ta(ga) l. göra (ett) skutt, göra (ett) hopp l. språng, skutta; i uttr. ta(ga) (ett l. sitt) skutt förr äv.: ta sats (för att hoppa); jfr b. Serenius Fff 3 b (1734). Hilmer gjorde med .. (hästen) et skutt öfwer en stor bäck. Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). (Sv.) Taga et skutt; (t.) einen Anlauf, einen Sprung nehmen. Möller (1790). Man måste låta honom taga sitt skutt, på det han måtte kunna hoppa starkare. Nordforss (1805). Ta skutt för att hoppa öfver en stol. Weste FörslSAOB (c. 1815). Björnen .. gjorde otympliga skutt hit och dit. FoFl. 1934, s. 213.
b) oeg. l. mer l. mindre bildl.; äv. motsv. a, i uttr. ta(ga) l. göra (ett) skutt. Thet som alramest kan föra en i förundran, är at på ett eller tu åhr skulle skedt ett sådant skutt (dvs. att jordbanan dragits 25000 mil närmare solen). Swedenborg RebNat. 1: 290 (1719). Han gör oupphörliga skutt ifrån det ena ämnet till det andra. Nordforss (1805). Fastän temperaturen på nytt tagit ett skutt uppåt satt Cecilia i sin tjocka ylledräkt och huttrade. Trenter Spring. 21 (1958). särsk.
α) om (stort steg som ngn tar vid) snabbt avancemang från en tjänst (l. ställning i samhället) till en annan l. om stort kliv mot berömmelse o. d. Ifrån soldat gjorde han ett enda skutt till kapten. Nordforss (1805). Sic itur ad astra, sade den gamle romaren och med olika fart går man mot stjärnorna. En del få krypa, en del komma aldrig fram, men andra äro, som Nikolaus Andersson (vilken upptäckt o. tagit hand om ett nödlandat tyskt plan), där med ett skutt. SvD(A) 1943, nr 84, s. 12.
β) om vägsträcka l. avstånd; särsk. pregnant, om kort vägsträcka l. kort avstånd. (Sv.) Det är ett wackert skutt härifrån och dit. (Fr.) II y a une bonne traite — II y a bien du chemin d’ici-là. Nordforss (1805). Du (dvs. B. Lidforss) är ju ännu i Wanderjahren och måste röra på Dig. Härifrån (dvs. från Ardagger) är ett skutt till Paris eller Rom! Du rostar fast i Berlin. Strindberg Brev 10: 32 (1894).
2) (vard.) motsv. SKUTTA, v.2 1 a, om enkel danstillställning. Paris, riktigt trevlig stad, vackra flickor, många tillfällen att gå på skutt. Jensen Carlé Amer. 103 (1920). Thorén Herre 281 (1942). — jfr KAVAJ-, STUDENT-SKUTT.
3) (numera bl. i Finl., föga br.) motsv. SKUTTA, v.2 3: kort resa l. kort besök. Altför gerna hade jag vid min vistelse i sommars på andra sidan hafvet, önskat at göra en skutt åt Norrköping. Porthan BrSamt. 1: 153 (1788). Göra ett skutt till Drottningholm. Nordforss (1805). H. Blank var här 2:ne skutt. Topelius Dagb. 1: 6 (1832). Runeberg (SVS) 9: 135 (1848).
-LOPP. (numera knappast br.) gymnastisk övning varvid båda händerna sättas i golvet o. sedan samtidigt flyttas ett stycke framåt, varefter båda fötterna samtidigt flyttas efter, fyrfota löpning, harskutt. Hahnsson (1899). Cannelin (1921). —
(3) -RESA. [sv. dial. (Finl.) skuttresa] (i Finl., numera föga br.) kortvarig resa, utflykt, tripp. Topelius Dagb. 2: 42 (1835). Bergroth FinlSv. 326 (1917). —
-VIS.
I. adv.: i l. med skutt; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (motsv. skutt, sbst.4 1 b). (Sjukdomen) skall .. icke framskridit i oafbruten sträckning, utan skuttvis, öfverhoppande en och annan trakt. Ilmoni Sjukd. 3: 382 (1853). Hästen kunde ej röra sig annat än skuttvis. Lidforss DQ 1: 199 (1889).
II. adj.: som sker i l. med skutt. Hans skuttvisa framdansande utmed trottoaren. ÖgCorr. 1967, nr 140, s. 10.
Spalt S 5385 band 27, 1974