| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KOKARE kω3kare2, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
1) (i sht i fackspr.) person som kokar; i sht om person som yrkesmässigt utför l. övervakar l. leder kokning (ingående ss. led i fabriksmässig förädling av råvara); numera bl. tillfälligt l. ss. senare led i ssg l. elliptiskt för dylik. Lind (1749; under kocher; om kock). Kokningen i vacuum är .. kokarens speciella uppgift. Grönberger Hvitbet. 28 (1872). PT 1912, nr 223 A, s. 2. — jfr ASFALT-, KLISTER-, LIM-, SALT-, SIRAPS-, SOCKER-KOKARE m. fl.
2) för kokning av visst slag konstruerad kokpanna l. kokapparat; i sht ss. senare led i ssg l. elliptiskt för dylik. TT 1873, s. 67 (om kokpanna i brännvinsbränneri). Abelin MTr. 124 (1902; om apparat för kokning av grönsaker). För sulfitcellulosans kokning använder man numera mest stora upprättstående kokare, som rymma ända till 300 kubikmeter. SvSkog. 1127 (1928). — jfr BESPARINGS-, CELLULOSA-, GRÖT-, KONSERV-, LIM-, POTATIS-, REFORM-, SNABB-, SULFAT-, SULFIT-, TE-, TJÄR-, TRÄMASSE-, ÄGG-KOKARE m. fl. — särsk. om kaffekokare. BoupptVäxjö 1824. Derefter .. serverades kaffe ur Drottningens kokare. Stenhammar Riksd. 1: 68 (1834). Alving FamS 196 (1919). — jfr KAFFE-KOKARE.
Spalt K 1818 band 14, 1936