| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STÅ stå4, v. -r, stod stω4d (stodo stω3dω2), äv. (numera bl. vard. l. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stog stω4g (stogo stω3gω2) l. sto stω4, stått stot4, stådd stod4 (numera nästan bl. ss. senare led i ssgr); äv. (numera bl. mer l. mindre ålderdomligt, i sht i högre stil o. jur.; jfr anm. 1:o nedan) STÅNDA ston3da2, v.1 -ade, äv. (numera bl. arkaiserande; jfr anm. 2:o nedan) imper. sg. statt stat4 (äv. uppfattat ss. hörande till STÅ), ipf. stod osv. (dvs. sammanfallande med STÅ), p. pf. stånden ston3den2 (i sht ss. senare led i ssgr).
vbalsbst. STÅANDE (†, Linc. Bbbb 4 b (1640), KKD 7: 89 (1705: utståandhe)), STÅELSE (i vbalsbst. till verb med STÅ, v., ss. senare ssgsled, numera nästan bl. i FÖRSTÅELSE, VRP 28 ⁄ 2 1732 (: påståellser, pl.), Lind 2: 20 (1749: afståelse), Linder IbsStrindbg 23 (1936: tillståelse), Bergholm Fys. 4: 78 (1957: förståelsen, sg. best.) osv.), STÅENDE (ForumNav. 9: 104 (i handl. fr. 1628: förstående), Juslenius 337 (1745) osv.), STÅNDANDE (numera bl. med mer l. mindre ålderdomlig stilprägel, tillf., företrädesvis i vitter l. religiös stil, OPetri Tb. 231 (1528: lagstondande), Schultze Ordb. 4900 (c. 1755) osv.), STÅNDELSE (i vbalsbst. till verb med STÅNDA, v.1, l. STÅ, v., ss. senare ssgsled, numera bl. i UPPSTÅNDELSE, RA I. 1: 4 (1522: motstandilse), HSH 31: 68 (1661: tillståndellsse), ÄSvBiogr. 1—6: 143 (c. 1722: utståndelse), Dalin (1855: uppståndelse) osv.), STÅNDNING (†, OPetri Tb. 215 (1528: laghstondni(n)g), Linc. Bbbb 4 b (1640), Schultze Ordb. 4943 (c. 1755: Föreståndning)), STÅNING (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, Schultze Ordb. 4901 (c. 1755) osv.); -STÅARE (se avledn.), STÅNDARE (se d. o.), -STÅNDARINNA (se avledn.), -STÅNDERSKA (se avledn.).
Anm. 1:o Schultze Ordb. 4900 (c. 1755) uppger att stånda ”brukas mäst af Poëter och Jurister”. I nutiden används denna form bl. sparsamt (med arkaiserande, ngn gg äv. raljerande, prägel) i juridiskt fackspr. l. i (l. med anslutning till) vitter stil, o. företrädesvis i skildring av ä. förh.
2:o Widegren 653 (1788) uppger att statt, imper., är ”obsol(et) pro Stå”. Weste 2: 917 (1807) uppger samma form ss. ”mind. brukl. för Stå”. Enl. Nordvall Modersm. 73 (1863) tillhör statt ”ännu det lägre språket”.
3:o I pr. ind. sg. pass., ss. senare led i ssgn FÖRSTÅ (se FÖRSTÅ, v.3 4 e), skrivs ordet understundom uttalsenligt med -ss.
4:o De singulara imper.-formerna statt o. stå kunde i ä. tid användas i st. f. pr. konj. Formen stå kan äv. uppfattas ss. numera obr. (med imper. sg. sammanfallande) konj.-form: Jach formanar tich (dvs. den för stöld anklagade) at tu nw stadt til om jach noghot haffu(er) warit her m(edh) i rådh ell(e)r dådh, at jach jcke skal warda pinat .. om th(et) komber th(e)r til at tu later lijffuet til. OPetri Tb. 261 (1529). Jesus Christus är min salighet allena, / .. Han stå mig bij i dödsens stund. Carl IX Rimchr. 50 (c. 1600). Hennes (dvs. Sveriges) lycka stadig stå, / På en jämn och säker grund, / At hon altid hägna må / Det Westphaliska förbund. Nordenflycht QT 1746—47, s. 128.
5:o Weste (1807) uppger att stånda (böjt efter 1:a svaga konjugationen) brukades i st. f. stå enbart i inf., i pres. ind. o. konj. (av Weste uppfattad ss. imper.) samt i sup., varav den slutsatsen kan dras, att ipf. ståndade icke (enl. Westes åsikt) användes vid denna tid.
6:o 3 pers. pl. ipf. ind. kunde i ä. tid användas i st. f. ipf. konj.: Sannerligen om det stogo uthi mitt welde, skulle then olust (dvs. kriget) länge sedan hafwa wändt åther. Gustaf II Adolf 121 (1615). Altså skreff Innocentius III, at han icke dristade sigh något at döma vthi Gifftermåhlssaken .. vthan ett allmänt Concilii sluut, och så frampt han thet giorde, stodo han om sitt Ståndz och Embetes förlust vthi fahra. Brask Pufendorf Hist. 414 (1680). Der låg ett skimmer öfver Gustafs dagar, / fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill, / men det var sol deri, och, hur du klagar, / hvar stodo vi om de ej varit till? Tegnér (WB) 8: 9 (1836).
I. om person (äv. om sak i personifierad anv. l. i metonymisk anv. för person(er) o. d.) l. personligt väsen l. djur.
A. hålla sig upprätt på sina ben, uppehålla sig ngnstädes i denna ställning, o. i oeg. l. bildl. anv. som jämförelsevis nära ansluter sig härtill.
1) om tvåbent varelse (i sht människa): hålla sig i (mer l. mindre) upprätt kroppsställning på sina båda ben (stundom äv. blott på ett av benen) med undersidan (l. en del av undersidan) av fötterna (foten) vilande på ett underlag (särsk. mark l. golv); äv. om djur med fyra (l. fler) ben: hålla sig uppe på sina ben (med fötternas undersidor konstant vilande på ett underlag); motsatt dels: sitta, dels: ligga; äv. dels: (under en längre tid) befinna sig l. förbli (ngnstädes) i kroppsställning av ovan angivet slag, dels pregnant, med (särskild) tanke på förmåga att hålla sig uppe på sina ben, o. i denna anv. motsatt: falla l. tumla (omkull) o. d.; äv. oeg., i fråga om att hålla kroppen i vertikal ställning l. uppe (från marken o. d.) på annat sätt än ovan beskrivits (se a η—κ, d); i förb. med bestämning angivande sättet att stå äv. med rumsadverbial (jfr 2). Barnet hade redan lärt sig stå. Storken står på ett ben. En stående person. Ett stående djur. Strax wordho .. (den ofärdiges) föter och been stadhughe, och språng vpp och stoodh, och gick och fölgde them in vthi templet. Apg. 3: 8 (NT 1526; NT 1981: var han på benen). Warde .. / .. theras (dvs. fiendernas) höffte så wanstyrckt, / At the icke mächta stånda. Ps. 1695, 68: 9. Gode Herre och Man, / Bacchus tagit dig an / At Riddare bli af hans Orden så grann. / Var värdig och stå — / Men du tumlar ändå. Bellman (BellmS) 4: 7 (1767). ”Sitt, herr kornett!” hon (dvs. drottningen) säger, / Och hofvet skåda får / En syn förutan like: / Han sitter och hon står. Snoilsky 2: 64 (1881). I riddarhussalen studerade jag .. af nödtvång konsten att stå utan afbrott i fem à sex timmar i rad. De Geer Minn. 1: 56 (1892). (Den medeltida kyrkobesökaren) sitter under episteln, men står under halleluja och evangelium. SvKyrkH 2: 710 (1941). (Boxaren) Bruno stod pall för mycket och siktade nog in sig på att stå matchen ut. SDS 27 ⁄ 2 1989, s. 34; jfr 34 f β. — särsk.
a) i förb. med prep.-uttr. inlett av på, angivande l. framhållande (upprätt ställning o.) kroppstyngdens vilande på benen l. fötterna (l. ett ben l. en fot) l. (oeg.) på knäna (l. ett knä) l. huvudet l. händerna.
α) i uttr. stå på benen, stundom äv. sina ben, stå (med betonande av den upprätta ställningen på ben o. fötter); särsk. använt dels för att beteckna att ngn är stadig på benen l. håller sig säkert upprätt på sina ben (o. icke (lätt) faller l. kan bringas falla omkull), dels (i negerad l. därmed jämställd sats) för att beteckna att ngn (till följd av sjukdom l. svaghet l. bristande träning l. dyl.) icke kan stå (upprätt) på sina ben o. fötter; jfr 4 b ε. Den lille hade svårt att stå på benen, mamman fick ideligen lyfta upp honom sedan han fallit. Vid backhoppning gäller det att kunna stå på benen. Han kan knappt stå på sina söndervärkta ben. Sahlstedt (1773). Han var så full, att han ej kunde stå på benen. Dalin (1854). Jag är så trött, att jag inte kan stå på benen. Auerbach (1913).
γ) i uttr. stå på bakbenen, om fyrfotadjur, i fråga om att med upplyft framkropp hålla sig (mer l. mindre) upprätt på bakbenen. En Wild-Oxe, som står på Bakbenen. Block Progn. 74 (1708).
δ) i uttr. stå på fötterna, stundom äv. sina fötter, stå (med betonande av ställningen på fötterna); särsk. (numera bl. tillf.) liktydigt med: stå på benen (se α). Kan du inte stå på fötterna? Apg. 26: 16 (NT 1526; NT 1981: stå på dina ben). Theras (dvs. Jerusalems fiender) kött skal förtwina mädhan the än nu stå på theras fötter. Sak. 14: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: på sina fötter). Klint (1906: på fötterna).
ε) i uttr. stå så l. så på den l. den foten, (inta stående ställning o.) vila kroppstyngden så l. så (dvs. hårt l. lätt o. d.) på den l. den foten. (Medel) hvarigenom .. (bruden) söker att förskaffa sig framtida husbondevälde .. att hon under vigseln står hårdt och mest på högra foten. Rääf Ydre 1: 114 (1856).
ζ) oeg. l. bildl., i uttr. stå på (en) sådan l. sådan fot l. sådana l. sådana fötter; äv. i utvidgad anv., med saksubj.
α’) [äv. att hänföra till 6 b γ] i uttr. stå på resande fot, (just) stå i begrepp att resa (se FOT 1 c δ); förr äv. stå på fallande fot, vara nära att falla, äv. (i utvidgad anv.) om byggnad: vara fallfärdig (se FALLA II 1 e).
γ’) (†) i uttr. stå (up)på en sådan l. sådan fot l. sådana l. sådana fötter, ha sådan l. sådan grund (se GRUND, sbst.1 III 1 d) att stödja sig på l. utgå från l. dyl. l. befinna sig i sådana l. sådana omständigheter l. dyl. l. vara sådan l. sådan till sin natur l. dyl.; särsk. dels stå uppå en fast fot, ha en säker l. viss grund att stödja sig på (vid ett uttalande l. dyl.), dels stå på goda, svaga fötter, vara i goda l. lyckliga resp. dåliga l. olyckliga omständigheter, ha det bra resp. dåligt; jfr δ ’ o. FOT 5. G1R 23: 94 (1552: fast foott). Ja vi stå på en så narragtig fot, att det får räknas bland människans många fröjder .. att då och då få ta en loppa. Törneros (SVS) 4: 34 (1824). (Fr.) être .. sur un bon pied .. (sv.) stå på goda fötter, vara i goda vilkor, i lycklig belägenhet. Dalin FrSvLex. 2: 272 (1843). (Sv.) Stå på swaga fötter .. (t.) auf schwachen Füszen stehen .. (fr.) être sur un mauvais pied. ÖoL 125 (1852).
δ’) i utvidgad anv., om ngt sakligt, i uttr. stå på sådana l. sådana fötter, se FOT 1 c ϑ, l. på en sådan l. sådan fot, se FOT 5; jfr γ ’ .
η) i uttr. stå på alla fyra, oeg., om människa: med vissa delar av benen o. armarna (i sht fötterna o. knäna resp. händerna) samtidigt vilande på o. stödjande mot underlaget hålla bålen (se BÅL, sbst.1 3) i (mer l. mindre) horisontell ställning (erinrande om ett fyrfotadjurs). Han stod på alla fyra i gräset och letade efter den försvunna kontaktlinsen.
ϑ) i uttr. stå på huvudet, äv. huvud, inta en kroppsställning som innebär att huvudet (o. händerna) vilar på o. stöder mot underlaget medan bål o. ben hålls (mer l. mindre) uppåtsträckta, äv. bildl., om ngt sakligt: vara vänd upp o. ned; se HUVUD 1 c, c α.
ι) i uttr. stå på händer(na), med händerna stödjande mot underlaget hålla kroppen i mer l. mindre lodrät ställning. Han är duktig på att stå på händer(na). Stå på händer. SvOrdb. (1986).
κ) i uttr. stå på (förr äv. å) knä l. knäna (förr äv. knän) l. sina knän, med båda knäna o. vissa delar av underbenen o. fötterna vilande på o. stödjande mot underlaget (o. därmed uppbärande kroppstyngden) hålla kroppen (mer l. mindre rakt) uppåtsträckt (i uttr. stå på knä äv. i fråga om att stå på endast ett knä); särsk. i fråga om att inta ovannämnda kroppsställning dels vid bön till Gud l. vid kyrklig l. världslig ceremoni l. sammankomst o. d. då ödmjukhet l. underkastelse l. vördnad inför den gudomliga resp. världsliga makten skall ådagaläggas, dels (särsk. i det utvidgade uttr. stå på knä för ngn) vid tiggande l. bönfallande om ngt l. bedyrande av ngt inför ngn. Hon stod hela dagen på sina värkande knän och skurade. Tig (Erik) förtäncker väll, hure .. tin syster (Cecilia) osz falscheligen förclaget hade och stod på knä för tig. G1R 29: 465 (1560). Bureus Suml. 28 (c. 1600: å). När Dalkar’n skiuter mäd boga, står han gemeenligen på ett knä. Columbus MålRoo 10 (c. 1678). Om hela världen ramlade, skulle jag åtminstone söka stå på knäna. CFDahlgren (1813) hos Fredlund Dahlgren 63. Gossen står på knä ännu (för flickan) / Och tåreblicken är så ljuf, / Så bedjande så skön. Runeberg (SVS) 2: 27 (1824). Han stod på knä (i luftballongen) och såg ut genom det ena av gondolens två fönster. Sundman AndréeLuftf. 189 (1967).
λ) i uttr. stå på tå (stundom äv. tårna), stå med kroppstyngden vilande på tårna l. tåspetsarna; särsk. i fråga om dels ett vid gymnastiska övningar praktiserat stående, dels ett stående vars syfte är att öka kroppslängden (för att kunna nå ngt l. se ngt (bättre) o. d.). Han måste stå på tå för att ta ner böckerna från översta hyllan. (Sv.) Stå .. på tårna .. (lat.) digitis insistere. Lindfors (1824). ÖoL 738 (1852: på tå). — särsk. bildl., i uttr. stå på tå för (förr äv. efter) ngn, i fråga om att vara beredd att omedelbart stå till tjänst för att passa upp ngn l. göra ngn till viljes l. lyda ngns minsta vink o. d.; äv. närmande sig l. övergående i bet.: bete sig underdånigt gentemot l. fjäska l. krusa för ngn. ÖoL 738 (1852). Har jag inte stått på tå för dig? .. Har jag inte passat opp dig bittida och sent? Wetterbergh Selln. 212 (1853). (Friherrinnan) var en af dessa förnäma gamla damer, för hvilka hela provinsen stod på tå. De Geer Minn. 1: 37 (1892). Högberg Storf. 199 (1915: efter). Hela kontoret stod på tå för chefen. Östergren 8: 992 (1964).
μ) (numera bl. mera tillf.) i uttr. stå på klorna, om fågel. (Lat.) digitis insistere .. (Sv.) Ståå på kloorna. Linc. Qq 2 a (1640).
b) (†) i uttr. stå ben, stå på benen (motsatt: falla omkull; se a α); anträffat bl. i imperativisk anv. ”Stå ben!” — sa’ gubben, dref getterna på isen. Schultz Ordstäf 35 (c. 1865). Holmström Sa’ han 70 (1876).
c) i uttr. stå upprätt, förr äv. uppe, inta l. hålla sig i upprätt ställning; i sht motsatt: falla (särsk. i strid l. kamp); äv. bildl., förr särsk. liktydigt med: icke falla (se d. o. II 2 b) l. störtas l. förlora sin makt l. ställning o. d. Hine forlåta sich vppå (strids)wagnar och hestar. / men wij wilie tenkia vppå wor gudz nampn, / the äre niderslagne. men wij stå vprette. Psalt. 20: 9 (öv. 1536; Bib. 1917: vi resa oss upp och bliva beståndande). Then ther döpa skal, faller först neder på knä .. eller ock ståår uppe, och lääs instichtelse orden. KOF II. 2: 37 (c. 1655). För lyckan krypande vi slåss om brödet. / Han (dvs. odalmannen) upprätt stod och brottades med ödet. Geijer Skald. 2 (1811, 1835). Att dessa länder, som utgöra Turkiet, skulle stå uprätt genom inre kraft synes .. icke bort vara omöjligt. Svedelius Statsk. 3: 177 (1869). Han kan knappt stå upprätt. IllSvOrdb. 1748 (1955).
d) i uttr. stå framstupa, stå på alla fyra (se a η). Han måste lyftas ned (från hästen) och stå framstupa i gräset, medan hans sår (nedanför ryggen) blev förbundet. Heidenstam Svensk. 1: 49 (1908).
e) i förb. stå fot mot fot l. fot om fot l. till fota.
α) i förb. stå fot mot fot, ss. beteckning för att ngn står så att hans fötter möter en annans fötter; förr särsk. i det bildl. uttr. stå ngn fot mot fot, i fråga om att uppträda ss. jämlik part inför rätta; jfr 5. Ändoch du uthi det andre förhöret protesterade, at .. (käranden) borde stå dig foot mot foot, så behölt han lijkwähl Bijsittiarens första Rum. Kempe Proberugn A 6 b (1664).
β) (numera bl. tillf.) i uttr. stå fot om fot med ngn l. ngn fot om fot, stå så att ens egna fötter möter ngns fötter l. så att ens ena fot l. båda fötter omges av ngns fötter l. vice versa, stå fot mot fot l. fot vid fot med ngn; jfr OM, prep. I 4 c ; förr särsk. bildl.: uppträda ss. jämlik part med ngn (inför rätta l. i annat sammanhang). Nu wet och besinnar jag fullwel, at emellan H:r Öfverståthollaren och mig är en sådan hedersskilnad, at jag thet blyjes påstå, at han skal här (inför domkapitlet) stå fot om fot med mig. Swedberg Lefw. 140 (1729).
γ) (†) i det bildl. uttr. stå ngn till fota för ngt, i fråga om att föra talan inför rätta mot ngn (eg.: med sin fot mot svarandens) för ngt. Han är (för misstanke om lägersmål) frijdombdher, och ingen dierffwes stå honom dherföre till fotha, ehuru man å nyo dher på till öffwerflödh yrkiat haffwer. VDAkt. 1675, nr 234.
f) om häst, i fråga om benställning vid stående; särsk. (hippol. o. veter.) i uttr. stå bakom sig (med bakbenen), stå med bakfötterna placerade bakom kroppen, stå med bakbenen bakåtriktade; stå under sig (med bakbenen l. frambenen l. bakfötterna l. framfötterna), stå med framfötterna o. bakfötterna under kroppen, stå med bakåtriktade framben o. framåtriktade bakben; stå fransyskt l. (has)trångt, stå med fransysk (se d. o. 2) benställning resp. stå med hasorna för tätt tillsammans; förr äv. stå för sig, stå med frambenen framför kroppen. Rålamb 13: 118 (1690: för sigh). Då tån är vriden utåt säges djuret stå fransyskt. Sjöstedt Husdj. 1: 100 (1859). Bergman Hofbesl. 48 (1905: bakom sig). Därs. (: under sig). 2NF 11: 40 (1909: trångt). Hästen står hastrångt. SAOBArkSakkSvar (1989).
g) i uttr. stå för ngt (som motståndare l. fiende utsätter en för), stå på benen (o. icke falla omkull l. bli liggande) för ngt, klara sig mot ngt, (stå kvar o.) bjuda motstånd l. hålla stånd mot ngt; särsk. liktydigt med: mäkta (se MÄKTA, v. 1 b (α)) l. (förmå) klara (av) l. uthärda l. tåla ngt; numera företrädesvis (ngt vard.) dels i fråga om boxning l. slagsmål o. d., med adverbialets huvudord betecknande (knytnävs)slag l. stöt o. d., dels i utvidgad l. oeg. anv., i fråga om att vid inmundigande av starka drycker (förmå) klara av l. uthärda l. tåla den l. den kvantiteten (utan att ”falla under bordet”), särsk. (jfr 4 a) i uttr. (av typen) stå för en sup l. sina glas (äv. sina rus), stå på benen l. ”palla” för l. klara av l. tåla en sup resp. sina glas (dvs. de glas alkoholhaltig dryck man konsumerat); äv. mer l. mindre bildl. Som affärsman måste man lära sig att stå för ekonomiska smällar av det slaget. (Han) tog sig en sup som alla andra, men ej mera än han stod för. Westerberg Kärnf. 28 (1897). (Sv.) stå för slaget (stöten), (eng.) stand the blow. WoH (1904). Den andre, gammal och van, satte in stötarna på rätt ställe, mest häpen över att motståndaren ändå stod för så pass. Lindqvist Herr. 54 (1917). Nilsson HistFärs 14 (1940: sina rus). Pastor Colvander .. hade varit .. en väldig sångare .. och en karl som stod för sina glas. Därs. 178. — särsk. i överförd anv., om fartyg, i fråga om träffar vid beskjutning; jfr II. Att ’Royal Oak’ klarade sig för torpedträffen i förstäven är intet märkligt. Att slagskeppet icke stod för de övriga träffarna — tre à fyra — är under förevarande omständigheter helt naturligt. SvFl. 1939, s. 210; jfr II 25 f.
h) (numera bl. i vitter l. högre stil) i uttr. stå fast, i fråga om att (komma l. övergå till att) stå stadigt l. säkert l. orubbligt (upprätt) på sina fötter l. ha ett stadigt l. säkert fotfäste (o. icke ge vika l. ge efter för yttre (fysiska) omständigheter); äv. (o. numera nästan bl.) oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. i fråga om att (komma l. övergå till att) leva tryggt l. säkert (under Guds beskydd). Hadhe tu .. borttkastat misgerningenna .. så worde (tu) fast ståndande, och intet fruchtande. Job 11: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: du står fast). Ligger .. (fienden) stilla, när du hafwer försänkt din (värj)udd .. med fötterne stat fast, och gif gran acht på hans rörelse. Porath Pal. 3: B 2 a (1693). Stå fast som en klippa. Dalin (1854). Var man stånde fast / som björken av stormarna hotad. Knape HavSjung. 96 (1925).
i) [jfr a] i förb. med prep.-uttr. inlett av på, betecknande att ngn faller med (del av) huvudet (l. halsen) före l. att ngn (står lutad l. böjd över o.) är intensivt sysselsatt med l. upptagen av ngt (o. i bildl. anv. härav).
α) (†) bildl., i uttr. stå på sin hals, gå omkull l. göra bankrutt l. konkurs. Åtskilliga af Antonios kreditorer reste i mitt sällskap till Venedig; de swuro på att han snart står på sin hals. Hagberg Shaksp. 12: 338 (1851).
β) i uttr. stå på huvudet; jfr HUVUD 1 c β, d. Stå .. på huvudet. Schultze Ordb. 4891 (c. 1755). Det förhöll sig så, att Berg redan vid tredje staktaget stod på huvudet i sjön. Möllersvärd UpplJaktst. 159 (1917). Stå på huvudet .. (dvs.) misslyckas. Harlock (1944). Så fort (hästen) Musketör behagar konstra, så är det jag som står på huvudet ur (de alltför stora) stövlarna och bryter nacken! Gierow HjLust 85 (1944).
γ) (vard.) i uttr. stå på näsan, stundom äv. näsa, använt för att beteckna dels att ngn faller l. ramlar (huvudstupa) l. gör en ofrivillig kullerbytta l. dyl., dels att ngn går omkull l. gör bankrutt l. konkurs l. misslyckas i affärer l. dyl.; stå på huvudet. I det samma var en vettvillig bakom honom med krokbenet, så att han stod på näsan i smörjan. Hülphers Ångermanl. 16 (1900). Jag försökte köra på med hästaveln men hade inte tillräckligt med kapital, så jag stod på näsan. Olzon Macdonald HalsHuv. 5 (1936). Stå på näsa(n). Östergren (1949). särsk. (numera mindre br.) i uttr. stå på näsan (för ngn), (ss. uttryck för ödmjukhet l. underdånighet l. vördnad o. d.) stå på knä (inför ngn) med näsan mot underlaget; använt hyperboliskt för att beteckna dels att ngn förhåller sig på ett överdrivet l. ovärdigt sätt ödmjuk l. underdånig l. servil (gentemot ngn), dels att ngn på ett överdrivet osv. sätt står på tå (se a λ slutet) l. fjäskar l. krusar l. gör sig till (för ngn). Fy fan! En sådan ungdom! I stället för att ryta som lejon mot reaktionen stå de på näsan och tacka för nådigt smörj! Strindberg Brev 5: 7 (1885). Han är enda barnet, och hela släkten står på näsan för honom. Hedberg Räkn. 283 (1932).
δ) (vard.) i uttr. stå på öronen, falla l. ramla (huvudstupa), äv. bildl.: gå omkull l. göra bankrutt l. konkurs, stå på näsan (se γ). En hel del (av skidåkarna) stodo .. på öronen i den nästan livsfarliga backen ned mot Framnäsviken, men voro i allmänhet kvickt på benen igen. DN(A) 1933, nr 260, s. 14. Någon risk för att hela Stenakoncernen ska stå på öronen är det .. inte. GbgP 9 ⁄ 10 1986, s. 1.
j) [fsv. standa öffuer ände; jfr sv. dial. vara over änne, vara på benen, vara så frisk att man kan gå uppe; jfr äv. d. stå over ende, mlt. over ende stān] (†) i uttr. stå över (en) ända, stå i upprätt ställning; anträffat bl. i det utvidgade o. bildl. uttr. stå med ngn över (en) ända, (eg.: stå upprätt med ngn, dvs.) allvarligt ta itu med ngn, ta i på skarpen med ngn. Viste wii, att i (befallningsmän i Smål.) icke ännu wille tage alffwarligen vdi medt szaken, att .. (den upproriske hövitsmannen) och hans szälskap motte komma aff wägen, Szå wille wii wäl tänkie annerlunde ther till, och skicke andre ther häden, szom medt honom öffwer ände wäl ståå skulle. G1R 16: 58 (1544). AOxenstierna 2: 517 (1622: en).
k) med bestämning som utgörs av predikativt attribut l. av prep.-uttr. l. adv. l. av konj. som o. som anger den ståendes sätt att hålla kroppen l. placera händerna l. fötterna l. vara klädd o. dyl. l. hans belägenhet l. upptagenhet av ngt l. sätt att uppträda o. d. (ofta oeg. l. bildl.). Stå rak, se RAK, adj. 2 a. Stå rät, se RÄT, adj.1 2. Stå med armarna i kors över bröstet, med händerna i byxfickorna, med genomblöta kläder, med tårar i ögonen. Han stod med käppen i högsta hugg. Modern stod (böjd) över sitt gråtande barn. Han stod paralyserad av björnen. Qwinnor hafwande / .. Stå ey gladeligh, / Faasa stadeligh. Arvidi 152 (1651). Betrakta hur han modfäld står, / Drar up hvita Näsduken vid hvar tår. Bellman (BellmS) 1: 191 (c. 1778, 1790). Hästarna stå förspända. Weste FörslSAOB (c. 1817). Torparen .. står (i motsats till herrgårdsdrängen) ofta trasig, han; men han är ändå sin egen karl. Almqvist Grimst. 12 (1839); jfr 20 b α. Stå stark, du ljusets riddarvakt, / Kring dina fosterländska fanor. Nybom SDikt. 1: 203 (1848, 1880); jfr 20 b α. Den inhemska kritiken tyckes i början stå litet handfallen inför detta ovanliga verk (dvs. Kungarne på Salamis). Söderhjelm Runebg 2: 480 (1906). Aldrig har en alkemist stått lutad över sina retortrar med större spänning och förväntan. Ruin SjunknH 10 (1956). — särsk.
α) i uttr. stå med mössan (i sht förr äv. hatten) i hand(en), stå (ngnstädes) o. hålla mössan i handen (ss. uttryck för vördnad l. underdånighet l. ödmjukhet o. d. inför den som man tagit av sig mössan för); äv. (o. numera företrädesvis) bildl., angivande att ngn hyser vördnad l. uppträder underdånigt l. ödmjukt (har att hysa vördnad osv.) inför högreståndsperson l. överordnad person l. arbetsgivare l. myndighetsperson o. d. (särsk. ss. beteckning för att (vara tvungen att) krusa l. förödmjuka sig o. d. för sådan person för att få (behålla sitt) arbete l. komma i åtnjutande av viss rättighet l. få hjälp l. stöd av samhället o. d.). Stå med hatten (mössan) i hand(en). SAOB H 261 (1930). Socialdemokraterna kämpade en gång för större självkänsla och egenvärde. Ingen skulle behöva stå med mössan i hand. SDS 12 ⁄ 8 1987, s. 2. Förr stod vi med mössan i hand när vi ville låna. Nu står banken med mössan i hand och vill låna ut. SvD 15 ⁄ 12 1988, s. 12.
β) i sådana uttr. som stå till knäna i vatten l. med vatten l. i vatten till långt upp på benen; jfr γ. Pladask! der står han nu till knän midt i ett alekärr ute i skogen. Wigström Folkd. 2: 179 (1881). Fast fiskaren .. är van att stå med vatten till långt upp på benen, så är det sällan han kan simma längre än en höna kan flyga. EstlandBer. 104 (1946). — särsk. (†)
α’) stå i vattnet under knän, stå i vatten räckande under knäna. Han stodh i Wathnedh vnnder knäänn. 3SthmTb. 2: 260 (1599).
β’) stå över knäs i vattnet, stå i vatten räckande över knäet. Manskapet .. stod öfver knäs i det iskalla vattnet. Säve HafvSag. 94 (1880).
γ) [jfr uttr. sitta i skuld upp över öronen, o. β] (numera bl. mera tillf.) i det bildl. uttr. stå upp över öronen i ngt (särsk. skuld (er)), vara fullständigt överhopad l. ha fullt upp att göra med ngt (negativt). För öfrigt intet nytt, annat än at jag står i messlingen up öfver öronen. FSparre (c. 1770) i AnderssonBrevväxl. 1: 298.
δ) i uttr. stå med fötterna l. ena foten l. (i utvidgad anv.) knäna o. d. på ngt (äv. i ngt ), stå o. ha fötterna osv. (vilande) på ngt (resp. i ngt); särsk. i det bildl. uttr. stå med (bägge l. båda) fötterna på jorden, (stå o.) ha (bägge l. båda) fötterna vilande på jordytan; ofta bildl., liktydigt med: hålla sig till det jordnära, vara förankrad i verkligheten, icke sväva ut i det blå l. ha för höga planer o. d.; jfr JORD 1 c, 4 c. Efter en månads rymdfärd stod astronauterna med fötterna på jorden igen. The som .. föda förr än the wijas, skole icke intagas (i kyrkan) alldeles som ährlige hustror, för hwilka man pall sätter, uthan i itt serdeles rum medh knääen stå på bara golfwet. KOF II. 2: 47 (c. 1655). Han står med den ena footen i Charons båth, och ändå älskar han. Celsius Ordspr. 12: 303 (1714). Stå med bägge fötterna på jorden. Östergren (1949). — särsk. i det bildl. uttr. stå med ett ben i vartdera lägret, i fråga om att vara engagerad l. ha intressen l. sympatier o. d. i vartdera lägret (se LÄGER 8 c). Han står med ett ben i vartdera lägret, det oppositionella och det regeringstrogna. SvGeogrÅb. 1985, s. 89.
ε) i fråga om att på reglementerat sätt stå i militära sammanhang (särsk. i fråga om stående vid uppställning l. hedersbetygelse l. hälsning l. tilltal till l. besvarande av överordnad); särsk. i uttr. stå i (i sht förr äv. under) givakt l. i givaktställning, i fråga om att befinna sig i reglementerad givaktställning; förr äv. i uttr. stå (ut)i (fält)gevär, om militärtrupp (äv. samling civilpersoner) l. enskild militärperson: (verkställa militär hälsning l. hedersbetygelse gm att) stående med stram kroppshållning (i sht i givaktställning) skyldra (se d. o. 2 a) gevär (se d. o. 2) l. blanka (blankt) vapen (särsk. ”fältgevär”; se äv. GEVÄR 1 b α); förr äv. i uttr. stå i honnör, stå i givakt (se ovan) o. göra honnör (se d. o. 4). Borgerskapet hade .. unfått H. K. Maij:tt ståendes uti felde gevehr. RP 8: 95 (1640). Carl XI AlmAnt. 377 (1696; om gardeskapten); se språkprovet utfört under GEVÄR 1 b α. När et Regemente står i Gewär för Kongl. Maj:t, bör det låta röra alt Spelet, och Officerarne Salutera med Halfpikar (osv.). ReglInf. 1751, s. 472. Manskapet står i (l. under) gif akt. SAOB A 842 (1896). Pietro Fontanara stod i reglementerad gifaktställning och såg rakt in i sin kompanichefs ögon. Janson Lögn. 269 (1912). Estlander 11Årt. 4: 152 (1927: i honnör). Stå i enskild ställning (dvs.) stå i givakt. SvOrdb. 1205 (1986).
ζ) [jfr uttr. hava l. komma ngn över huvudet (se HUVUD 1 j ξ)] (†) i det bildl. uttr. stå ngn över huvudet, om fiende, i fråga om att överrumpla l. överrumplande överfalla ngn, vara över ngn (eg.: befinna sig (i stående ställning) över huvudet på ngn). Bönderne, som lågo för Stockholm och inga speijare utehaft .. visste (ej) ordet af, förr än Danska Hären .. stod dem öfver hufvudet. SthmStCal. 1770, s. 13.
η) [jfr t. unter dem gewehre, den waffen stehen] (numera i sht i vitter stil) närmande sig 20 a α, β, i uttr. stå under, i sht förr äv. i vapen (förr äv. vapen), förr äv. gevär, om soldater l. trupp l. här o. d., i fråga om att (stå uppställd(a) o.) vara beväpnade resp. beväpnad (o. färdig(a) för l. beredd(a) till strid); äv. om folk (se d. o. 1) med tanke på den krigsdugliga delen därav, i fråga om att befinna sig i ett väpnat tillstånd l. i krigstillstånd. 1939 stod tyskarna under vapen. När Swerige stod i wapnen, så stod thet i respect. RARP V. 2: 219 (1655); jfr 20 a α. Det giäller hela Nordenes Wälfärd och Frihet. För dem stå wi (bjarmer) i Wapn. För dem sku wi antingen segra eller falla. Mörk Ad. 1: 172 (1743). Fred var nu öfverallt förvärfvad; endast Romarne och Vejenterne stodo under vapen. Kolmodin Liv. 2: 147 (1832). Stå under gevär .. om en trupp .. (dvs.) vara beväpnad. Dalin 1: 605 (1852). Ordnad, färdig, / Hjeltens (dvs. J. Banérs) stora skugga värdig, / Under vapen hären står. Snoilsky 2: 16 (1881). Stå under vapen. Cannelin (1939).
ϑ) (†) i uttr. stå blank.
α’) (i stående ställning) vara pyntad l. uppsträckt i (blänkande) högtidsdräkt; äv. pregnant: (iförd (blänkande) högtidsdräkt) stå brudgum (se 7); se BLANK, adj. 3 l.
β’) (i stående ställning) befinna sig l. vara (ngnstädes) i naket tillstånd (i bara ”mässingen”); jfr BLANK, adj. 4 a α.
γ’) (i stående ställning) vara blottställd l. utsatt för allas blickar; äv. övergående i bildl. anv., i fråga om att vara uppe i o. utsatt för offentlig examen l. offentligt examensförhör. (Sv.) Stå blank .. (fr.) être exposé à la vue de tout le monde. Weste 1: 253 (1807; angivet ss. vard.). Dagen före den offentliga examen .. undanstökades (av J. L. Runeberg) ännu i hast två tentamina. Sedan stod han lyckligen ”blank” den 13 juni. Söderhjelm Runebg 1: 114 (1904).
ι) i jämförelser, med bestämning inledd av som, i sht förr äv. liksom (äv. i bildl. uttr. utgående från sådan jämförelse, se α ’ , β’). Stå som fallen från skyarna, som träffad av blixten, som ett levande frågetecken. Han ståår lijksom han har tappat bort både hanskar och wantar. Celsius Ordspr. 1: 201 (1708). Stampa takten och blås, / Vickla fram ditt krås, / Och stå ej som en gås. Bellman (BellmS) 1: 226 (c. 1772, 1790). Stå som märr öfver dött föl. Granlund Ordspr. (c. 1880). När fadren kallade henne, skulle hon stå som ett tändt ljus och lyda ordres i blinken. Topelius Vint. II. 2: 56 (1882). Han tvärstannade och stod som fastnaglad på stället. Östergren 7: 556 (1949). Han stod som träffad av blixten. SvOrdb. 119 (1986). — särsk. i bildl. uttr. betecknande att ngn beter sig på ett sätt (särsk. gm att icke kunna stå (stilla) på en o. samma plats) som uttrycker rolöshet l. stark nervositet l. ängslan l. oro l. spänd väntan l. nyfikenhet o. d. (äv. övergående till att beteckna att ngn är rastlös l. ytterst nervös l. ängslig l. orolig l. spänd l. ivrig l. nyfiken o. d.).
α’) [jfr t. wie auf glühenden kohlen stehen] stå som på glödande kol l. som på glöd, i sht förr äv. stå på glöd; jfr GLÖD 3 a β, GLÖDA I 1 b β. Jag stod som på glödande kol. Carlén Repr. 455 (1839). Jag står på glöd; till saken! Hagberg Shaksp. 6: 141 (1849). Stå som på glöd. IllSvOrdb. 456 (1955).
β’) stå som (man stode) på nålar, äv. stå på nålar, se NÅL 1 i α. Jag står som jag stode på nålar. Sahlstedt (1773). Den unga frun stod på nålar. Runeberg (SVS) 7: 89 (1836).
l) i förb. med refl. pron., i det resultativa uttr. stå sig sådan l. sådan, stå så l. (i sht) stå så länge att man blir sådan l. sådan. I fyra tusend åhr har jag (dvs. Lots hustru) mig ståt så trötter, / At jag ei känner mer til hwarken ben ell fötter. Kolmodin QvSp. 1: 26 (c. 1710, 1732). (Sv.) Stå sig .. ledsen .. (fr.) s’ennuyer à être debout .. se morfondre. Schulthess (1885). Ännu kan man få stå sig dödstrött i de långa köerna. Östergren (1949).
m) övergående i pregnant anv., betecknande person l. djur ss. (stående o. därmed) varande vid liv; numera bl. (i vitter stil) om person, motsatt: ligga död l. ligga (se d. o. 1 a ε); förr äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. av typen stående gäss l. höns l. kalvar, om levande (till slakt avsedda) gäss resp. höns l. kalvar. När wårt glaas uthrunnit, klockan slår, / Så ligger then i dagh, som frodig stogh i gåår. Lucidor (SVS) 344 (1673). Ett partie Stående Hööns och giess .. som vpkiöpte ähro till Kongl. Håfförth(ä)ringhen. HovförtärSthm 1681 B, s. 373. Till Vnderhåldh för ett partie Stående kalfwar på Ladugården wedh Kongz Öhr. Därs. 1681 A, s. 950.
n) (i bibeln l. bibelpåverkat spr.) i bild, i motsättning till: falla (se d. o. II 6; särsk. i uttr. stå eller falla), i fråga om att hålla sig upprätt l. vara ståndaktig i (kristligt) etiskt l. moraliskt avseende (o. icke nedsjunka i l. hemfalla åt synd l. last l. brott); jfr c. Sinom eghnom herra står han eller faller, men han kan wäl wardha vpreester. Rom. 14: 4 (NT 1526; NT 1981: Om han står eller faller angår bara hans egen herre). Hoo som låter sigh tyckia ath han ståår, han se til ath han icke faller. 1Kor. 10: 12 (Därs.; äv. i Bib. 1917). Wi giöre åtskilnad emellan de Fallnas och de Ståndandes bättring .. de Ståndandes bättring består uti de trognas dageliga fortfarande i omwändelse och tilwäxt i et nytt lefwerne. Bælter JesuH 5: 466 (1759).
o) om kolibri l. kolibriliknande fågel. (Kungs)fåglarna står på fladdrande vingar, som kolibrier, och plockar åt sig spindlar och småkryp mellan barren långt ute på grangrenarna. DN 24 ⁄ 12 1987, s. 32.
p) ss. vbalsbst. (numera bl. dels i formen stående, dels (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i formen ståning): kroppsställningen l. verksamheten l. tillståndet att stå; jfr q γ. Ståndning, ståande. Linc. Bbbb 4 b (1640). Schultze Ordb. 4901 (c. 1755: Ståning). Det långvariga Ståendet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Stående är ett jämnviktsläge, då bålen är understödd af fotbladen. Wretlind Läk. 3: 68 (1895). (Grundställningar) äro: stående, knästående, sittande, liggande och hängande. Thulin Gymn. IV. 1: 5 (1935). Hon tål ej det myckna ståendet vid spisen. Harlock (1944). — särsk. (†) i uttr. göra ngt med stående, göra ngt under det att man står, göra ngt stående; äv. (läsa två olika predikotexter o. d.) med ett stående, vid gudstjänst: (läsa två olika predikotexter o. d.) under det att församlingen oavbrutet står. På söndagarna på landett lässes först passions texten och sedan evangelium och dätta alt mz ett ståande. ConsEcclAboP 30 (1657). Göra något med stående. Schultze Ordb. 4894 (c. 1755).
q) i p. pr.; i anv. ss. predikatsfyllnad (predikativt attribut) l. adv.-adverbial: i kroppsställning som innebär att stå (upprätt) på ben o. fötter (ben o. fot), o. i denna anv. särsk. (numera i sht i vitter stil) i uttr. (för)bli, i sht förr äv. vara stående, förbli resp. befinna sig i kroppsställning av ovan angivet slag, bli vid med l. fortsätta att stå (upprätt) resp. stå (upprätt); äv. i annan anv., dels attributivt: som står (upprätt) på ben o. fötter (ben o. fot), dels substantiverat: person l. djur som står (upprätt); i adverbiell anv. förr äv. [jfr r] övergående i oeg. l. bildl. anv.: utan övervägande l. dröjsmål, omedelbart, genast. Man ropade till honom att lägga sig ned och ta skydd mot skotten, men han (för)blev stående. Jag .. hafver .. ingen stool låthet bära in, uthan förrättet propositionen ståendes. AOxenstierna 8: 338 (1633). BelöningsSkådepenningar: then som utdelas för Vältaligheten föreställer .. Mercurius såsom en stående yngling med vingad hatt på hufvudet. 1SAH 1: 40 (1786). Vara, förblifva stående. Dalin (1854). Björkman (1889; substantiverat, om person). En stående skräddare och en sittande smed duga ej till mycket. Östergren (1949). — jfr BALANS-, ENSAM-, MOT-, OM-, RAK-, STUP-, UPPRÄTT-STÅENDE m. fl. — särsk.
α) i uttr. stående skytt, skytt som inför l. under skjutande står upprätt; motsatt dels: knästående skytt, dels: liggande skytt. EldhandvSkjutsk. 1: 58 (1876).
β) i överförd anv., om ngt sakligt: som är en stående persons l. ett stående djurs l. stående personers osv. l. som utförs l. dyl. av en stående person l. ett stående djur l. av stående personer osv.; särsk. om kroppsställning (särsk. i uttr. (i) stående ställning), o. i denna anv. särsk. speciellare, om utgångsställning för utövande av viss idrottslig l. gymnastisk verksamhet: som innebär att man står rak l. upprätt (särsk. om startställning vid kortdistanslöpning, motsatt: liggande startställning). Hartelius Sjukgymn. 13 (1870: stående grundställning). Anläggning i stående och knästående färdigställning. Tingsten InfUtbildnEx. 16 (1918). Naumburg mästare på sista ståskottet (i stående ställning). SvD 11 ⁄ 9 1939, s. 11. — särsk. i vissa uttr.
α’) sport. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. stående brottning, brottning med utgångsställning i stående (se γ), varifrån det för vardera brottaren gäller att tvinga ned motståndaren på rygg så båda skuldrorna vidrör underlaget; motsatt: parterrbrottning. IdrIMar. 1935, s. 214. NFSportlex. 1: 1129 (1938).
β’) sport. i uttr. stående hopp, i fråga om backhoppning: hopp där hopparen vid l. omedelbart efter nedslaget står på sina ben o. fötter (dvs. icke faller); jfr γ ’ . PåSkid. 1918, s. 117. Vanligtvis bedömer man ett stående hopp mellan 6 och 20 poäng och ett fallhopp mellan 1 och 10 poäng. Forsberg Sporthb. 158 (1971).
γ’) sport. om nedhopp: som utförs så att vid nedslaget ingen annan kroppsdel än fötterna berör underlaget; jfr β ’ . Nedsprånget (vid höjdhopp) skall vara stående, d. v. s. ingen annan kroppsdel än fötterna få i nedsprånget beröra marken. SDS 29 ⁄ 4 1896, s. 3.
δ’) sport. i uttr. stående piruett, vid konståkning på skridskor: piruett (se d. o. 2) utförd i stående ställning; motsatt: sittande piruett, sittpiruett. Palm Konståkn. 76 (1919).
ε’) hippol. i uttr. stående sits, sits (se SITS, sbst.1 1 b) kännetecknad av att ryttaren med knäslutning står i stigbyglarna så högt att stussen icke berör sadeln; motsatt dels: djup sits, dels: lätt sits. TIdr. 1895, julnr s. 16.
ζ’) sport. i uttr. stående skjutning, skjutning (se SKJUTA, v.1 I 2) i stående ställning; stående skott, vid stående skjutning avfyrat skott. Det nya skjutprogrammet med fem liggande, tre knästående och två stående skott i varje serie kommer .. ej att följas. SvD(B) 1927, nr 183, s. 12. I miniatyrgevär avgöres på söndag den stående skjutningen. STSD(A) 1934, nr 216, s. 8.
η’) sport. i uttr. stående start, start i stående ställning; motsatt: liggande start (se START, sbst. 1 a α). I simsport användes stående start utom vid ryggsim. NFSportlex. (1946). Stående start. Används vid medel- och långdistanslöpning. Forsberg Sporthb. 88 (1971).
ϑ’) i uttr. stående ovation(er), ovation(er) av publik o. d. som står upp. Istället (för debatt) beslöt de 275 ombuden att välja Lars Werner med acklamation. Sen följde en dryg minut lång stående ovation. SDS 25 ⁄ 5 1987, s. 1. Strax efter klockan ett gick Björn Borg in på centrecourten. Han möttes av stående ovationer från 8 000 åskådare. SvD 24 ⁄ 4 1991, s. 6.
ι’) (†) i uttr. stående parterr, om (del av) teatersalongs golv, som har enbart ståplatser; jfr PARTERR 2, 2 a. Anstalter till den stående parterrens förvandling till sittande amfitheater voro .. vidtagne; men af (vissa) skäl .. har denna fråga tills vidare blifvit hvilande. Beskow Theat. 1832, s. 2. Lundin StockhMinn. 1: 255 (1904).
κ’) i uttr. stående bord (äv. smörgåsbord o. d.), gående bord (l. smörgåsbord osv.) (motsatt: sittande bord osv.; se BORD, sbst.1 6 h); jfr λ ’ . Man använde (vid bröllopsmåltider på 1830-talet) ”sittande” bord; s. k. stående bord förekom i Nora socken knappast förr än på 1850-talet. Landsm. V. 7: 20 (1891). Kaffepaus vid Humppila glasbruk, lunch (stående smörgåsbord) i Raumo, guidad rundtur i gamla Raumo, via Pyhäranta till Nådendal, kaffepaus i Nådendal. Kyrkpress. 19 ⁄ 6 1991, s. 11.
γ) elliptiskt för: stående ställning (se β), o. i denna anv. närmande sig l. övergående i funktion ss. vbalsbst. (jfr p).
α’) mil. ss. militärt kommandoord stående!, beordrande ngn l. ngra att inta stående ställning. Vid gruppering på stället intages skyddsställning, om icke annat .. (t. ex.) ”Stående!” befalles. TrängRegl. 1940, s. 66.
β’) i uttr. i stående, i stående ställning. Vid anläggning i knästående och stående höjes högra axeln. SkjutI 2: 205 (1948).
r) [jfr mlt. up dem ständen fōte, mht. uff steendem fusse, ävensom mlt. standes votes, t. stehenden fusses, ä. t. äv. stehendes fusses; jfr äv. lat. stante pede, på stående fot, innan man lämnar rättsskranket; sannol. eg.: medan samma fot (i steget) vilar mot underlaget, innan man sätter ned nästa fot] i p. pr. (jfr q), i uttr. på stående fot (förr äv. fötter), förr äv. (utan föregående prep.) ståendes fot, genast l. utan förberedelser, på fläcken (i sht förr äv. närmande sig bet.: utan hinder); äv.: stående (dvs. utan att (först) sätta sig ned l. gå omkring l. dyl.). (Vall)Graven er och mestedels med sånd igenvellad, så att man stå[e]ndes fott på såmlige orter kan springa utur graven på vallen. OxBr. 6: 30 (1628). Humbla Landcr. 363 (1740: fötter). Fruarne hade nu ett rikt ämne att tala om, nämligen balen .. Tante Lisbeth, på kanten af en stol eller på stående fot .. biträdde dem med sina uppgifter. Knorring Cous. 2: 52 (1834). Seden att med en skål hälsa någon välkommen fortlever alltjämt i vårt land, vanligen endast i samband med måltid. Hos allmogen har man omedelbart vid ankomsten tömt skålen på stående fot. MRehnberg (1953) hos Linné Dal. 264. Nu slutade det med att han på stående fot köpte .. (tavlorna) Danskväll i Las Palmas och Våldtäkt. Siwertz Tråd. 50 (1957).
2) stående (i bet. 1) befinna sig l. uppehålla sig l. vara (placerad) (ngnstädes); äv. med förbleknad innebörd av stående, närmande sig l. övergående i bet.: befinna sig osv. (ngnstädes); stundom äv. dels i fråga om att under en längre tid uppehålla sig (stående) ngnstädes, dels (i sht i vitter l. religiös stil; särsk. med inkoativ bibet.) i fråga om att (kommande ngnstädes ifrån) framträda l. uppenbara sig l. låta te sig o. dyl. l. placera sig (i stående ställning) ngnstädes (se särsk. b, c, d α, β); äv. om fot l. fötter; äv. oeg. l. bildl. (se k). Stå i bersån, på gården, under ett träd, vid grinden. Stå bakom, bredvid, framför, innanför, omkring, till höger om, vid sidan av, nära, fem meter från ngn l. ngt. Stå längst fram. Stå på en stol. Han stod nere vid sjön. Hon står högre än han och ser därför större ut. Löparna står på startlinjen. Låta ngn stå vid dörren och vänta; jfr 3. Som the nw här om taladhe stoodh Jesus sielff mitt jbland them, och sadhe till them, Fridh wari idher. Luk. 24: 36 (NT 1526). Jach wiste thet ath tu (Gud) hörer mich altijdh, men för folkit skul som här om kringh ståår sadhe iach thet. Joh. 11: 42 (Därs.; NT 1981: dem som står här). Och Josua reeste vp tolff stenar mitt j Jordan, ther Presternas fötter ståndit hadhe som förbundzens Arck baro. Jos. 4: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: hade stått med sina fötter). Oskyldigh wardt iagh såår men ach! hwar stog du då. Skogekär Bärgbo Wen. 1 (c. 1650, 1680). Barbent hon på bryggan står, / Räknar slagen klockan slår. Bellman (BellmS) 1: 160 (c. 1771, 1790). Jag kom till Tinget uppå ättehögen, / och kring dess gröna sidor, sköld vid sköld, / och svärd i handen, stodo Nordens män. Tegnér (TegnS) 4: 49 (1824). (Tomten) går till hönsen, der tuppen står / stolt på sin högste pinne. Rydberg Dikt. 1: 141 (1882). Jag höjde rösten en aning eftersom vi stod i skilda rum och eftersom jag märkte hur svårt jag hade att höra henne. Evander Härl. 13 (1975). — jfr FÖRE-, KRING-, SAMMAN-STÅ m. fl. — särsk.
a) i uttr. stå ute, stå utomhus (i det fria l. under bar himmel); förr äv.: stå utanför, äv. dels pregnantare: stå utanför o. icke få l. kunna komma in (ngnstädes, särsk. i ngns bostad l. hem), dels i det utvidgade uttr. stå ute ifrå, stå utanför (byggnad) o. på avstånd ifrån (fönsterglugg, o. icke innanför denna med huvud l. överkropp). Han stod ute under flyglarmet, trots att det var förbjudet. En fåwitzk gluggar in genom fenstret, men then som något weet står vthe ifrå. LPetri Sir. 21: 23 (1561). Häng vthi Dufwornes Nästen then Örten Wijnruthe, / Sedan så måste the skadlige diuren stå vthe. Arvidi 156 (1651). Obedna giäster låter man stå vthe. Grubb 605 (1665). Stå ute på gården, i fria luften, i regnet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Auerbach (1913). — särsk. (†) bildl.
α) i fråga om att befinna sig i tillståndet att vara utestängd från (deltagande i) ngt (anträffat bl. i fråga om (deltagande i) prästvigning), stå utanför (se k ζ). Blef H:r Wetterman och iag befalte att bereda oss till ordinationen, men Cederlöf måtte stå ute som dhen dhär intet præsteradt præstanda in examine (i teologi). SAgrell (c. 1709) i KKD 5: 23.
β) i uttr. stå ute för ngt, ha medel utestående ss. säkerhet l. borgen för ngt, stå i borgen för ngt. GHT 16 ⁄ 3 1897, s. 3.
b) i uttr. stå framför ngn, stå framför ngn (i huvudmom.:s bet.) o. erbjuda sin anblick, stående uppenbara sig framför ngn; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl.: framträda för ngns (inre) syn. Går allt efter önskan, så står jag väl någon stund af Tisdag f. m. framför Dig på Ditt kammargolf. Atterbom (1848) i 3SAH XXXVII. 2: 352. När mindre vårt land vi älska, / Han (dvs. G. I) framför oss står, / En fader i sorg — med otack / Vi blekte hans hår. Snoilsky 2: 2 (1881). (Sv.) Stå framför ngn i tanken .. (fr.) être toujours présent aux yeux .. de qn. Schulthess (1885). I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem. Luk. 2: 9 (NT 1981). — särsk. i uttr. stå sådan l. sådan framför ngn osv.; särsk. bildl. Den bittra, ovillkorliga fördömelse, hvilken blifvit från mer än ett håll uttalad öfver honom, är i åtskilligt orättvis, äfven sådan Atterbom nu engång för alla blef och sådan han står afslutad framför oss i den svenska skönlitteraturens historia. Sturzen-Becker 1: 17 (1845, 1861).
c) i förb. med adverbial inlett med för, i vissa anv.
α) (†) med adverbialets huvudord betecknande Gud, i uttr. stå för Gud (förr äv. Gudi) l. Herren, stå inför Gud (se d β); äv. närmande sig l. övergående i inkoativ bet.: framträda (stående) inför Gud. Abraham stoodh vp om morghonen bittidha, på thet rwmet ther han förra hadhe ståndit för Herranom. 1Mos. 19: 27 (Bib. 1541; Bib. 1917: stått inför Herren). At stå för Gud, betyder .. giöra sin retta Gudztienst för himmelens och jordennes Herra .. och Honom i tro och lydno sig til ewig salighet tiena. Swedberg Cat. a 8 a (1709).
β) (†) i uttr. stå för långer, eg.: stå för den långe [med avs. på substantiveringen jfr LAT, adj.1 b ], benämning på lösen i pantlek utmynnande i att deltagarna (i stående ställning efter varandra) bildar en lång rad. SvForns. 3: 403 (1842).
γ) (numera bl. i högre stil) med adverbialets huvudord betecknande person l. persons ögon l. blick l. syn, i fråga om att (i stående ställning) befinna sig l. uppehålla sig l. vara placerad framför ngn på sådant sätt att man har honom l. henne inför sina ögon o. själv (kan) ses l. iakttas av denne resp. denna; äv. (i sht i uttr. av typen stå för ngns ögon l. blick l. syn, förr äv. (med indir. obj.) stånda ngn för ögon) med tanke på synupplevelse, i fråga om att (i stående ställning) erbjuda ngn sin anblick l. visa (upp) sig l. te sig (sådan l. sådan) inför ngn l. ngns ögon l. blick l. syn; äv. med inkoativ bet., i fråga om att (oväntat l. plötsligt) framträda l. uppenbara sig l. låta te sig (o. (i stående ställning) finnas l. uppehålla sig) framför ngn l. inför ngns ögon osv.; äv. (o. numera företrädesvis) oeg., i fråga om att för sin inre syn (i drömmen l. minnet l. fantasin l. tanken) uppleva ngn ss. befinnande sig l. framträdande (i stående ställning) framför l. inför sig. Genom Jesu Christi Nazareni nampn then j korszfest haffuen .. genom honom ståår nw thenne (dvs. en av Petrus botad lam) här helbröghda för idher. Apg. 4: 10 (NT 1526; NT 1981: står .. framför er). Denne som för dig stod, den du meentst wara Gudinna; / .. Lusta geer hon sigh namn. Stiernhielm Herc. 288 (1658, 1668). Fjorton dägliga Mör mig dagliga stånda för ögon. Nicander VirgÆn. 13 (1751). Han skyndade in i salen, han stod / För sin chef med lågande blick. Runeberg 2: 76 (1848). Ur skyn i silfverskira kläder / står för hans syn en ängel eller huldra. Rydberg Dikt. 2: 35 (1890). (Svordomen) Du svarte anamma i underjordens dystra trakt! .. kan (man) göra .. kraftigare ändå .. man kan säja: Om han så stoge för min syn. Johnson Här 75 (1935). (Sv.) Han står livslevande för mig (eng.) he seems to (I see him) stand before me in the very flesh (before my eyes). Harlock (1944).
δ) (†) i fråga om uppassning.
α’) i uttr. stå för bord, stå o. (se 3) passa upp l. betjäna (gäst l. gäster) vid bord(et); jfr BORD, sbst.1 6 l. Holof. 41 (c. 1580). (K. IX:s dotter Katarina) skall .. hafwa städes hoos sig .. een Hoffmästare och en Hoffmästerinna .. så och twå af Adelen som för henne ståå för bordh och skänkia. Stiernman Riksd. 617 (1605). Brahe Tb. 94 (c. 1660).
β’) i uttr. stå för ngn, stå o. (se 3) passa upp l. betjäna ngn; anträffat bl. i utvidgad l. bildl. anv., om profet, betecknande denne ss. Guds tjänare. Så sant som Herren Israels Gudh leffuer för hwilkom iagh (profeten Elia) ståår. 1Kon. 17: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: vilkens tjänare jag är).
ε) (numera föga br.) i uttr. stå för spegeln, under betraktande l. granskning av sin spegelbild befinna sig l. uppehålla sig framför spegel (under sysslande med sin frisyr l. ordnande av sin klädedräkt), stå framför spegeln. När iag (dvs. Doris) ankom, / För en Spegel han (dvs. Cupido) tå stod, / Sijn Håår han monde krusa. Stiernhielm Cup. 10 (1649, 1668). Stå för spegeln. Dalin 427 (1854).
ζ) i uttr. av typen stå för vagnen, om dragdjur (i sht häst): förspänd för vagnen stå färdig l. klar (för körsel l. avfärd o. d.); jfr 6. Weste (1807).
η) (†) stå för dörren, stå framför dörren (l. ingången) (i avsikt att gå l. komma in). The sex hundrat wäpnadhe medh theras harnesk .. stodho för dörenne. Dom. 18: 16 (Bib. 1541).
d) i förb. med adverbial inlett med inför, i vissa anv.
α) med adverbialets huvudord betecknande person, i fråga om att (i stående ställning) befinna sig l. uppehålla sig l. vara placerad framför ngn på sådant sätt att man har honom l. henne inför sina ögon o. själv (kan) ses l. iakttas av denne resp. denna; särsk. (i uttr. av typen stå inför sin chef l. chefen, äv. (i sht i skildring av ä. förh.) sin herre) i fråga om att i egenskap av underordnad l. underlydande o. d. uppträda på angivet sätt inför sin chef l. herre (se d. o. 1 b) l. dyl. (särsk. för att motta order l. redogöra för l. stå till svars för ngt l. fråga l. anhålla om ngt); äv. (numera nästan bl. i högre stil) med inkoativ bet., i fråga om att (oväntat l. plötsligt) framträda l. uppenbara sig l. låta te sig för ngn. Skencken. Migh drömdhe, at iagh medh itt frit modh, / In för min Herre j äre stodh. Gevaliensis Jos. 21 (1601). Så hade han då stått inför sin chef, och för första gången på trettio år hade denne icke svarat med att bedja honom skynda tillbaka i orkestern. Stiernstedt Liw. 231 (1925). Här stod en man inför honom. Hallström Händ. 103 (1927).
β) (i bibeln l. bibelpåverkat spr.) i uttr. stå inför Gud l. Herren l. Människosonen o. dyl. l. Guds ansikte o. d., (i stående ställning) befinna sig l. uppehålla sig l. vara placerad inför Gud resp. Kristus l. Guds ansikte (se anm. under ANSIKTE, sp. A 1715) osv. så att man har dennes (iakttagande l. granskande) ögon l. blick vilande på sig; särsk. dels i fråga om att (på angivet sätt) möta Gud l. Kristus på jorden i en uppenbarelse l. i himlen efter jordelivet (särsk. ss. beteckning för samvaro med Gud osv. i det eviga livet), dels (oeg. l. bildl.) i fråga om att i jordelivet befinna sig under Guds uppsikt l. att närvarogöra Gud l. Kristus inför sig vid gudstjänst l. andakt l. bön l. åkallan. Hur gladlig skal iagh tå (dvs. efter döden), / In för titt Ansicht stå. Swedberg Ps. 1694, 432: 6. Så står menniskan skuldbelastad inför Gud, om än oklanderlig för verlden. Wallin 1Pred. 2: 351 (c. 1830); jfr 5. Den gudfruktige står beständigt inför Guds ansigte och gör allting under hans ögon och i hans namn. Franzén Pred. 3: 206 (1843). Att ”stå” .. inför Menniskosonen .. är att hafwa en ställning, såsom en konungs tjenare, hoffolk och tromän hafwa inför honom. Rudin 2Evigh. 1: 152 (1882, 1887). När Abraham bittida följande morgon gick till den plats där han hade stått inför Herren, och (osv.). 1Mos. 19: 27 (Bib. 1917).
γ) bildl., motsv. INFÖR I 2 c (särsk. c γ), i uttr. stå inför ngt, befinna sig i den situationen l. omständigheten l. det tidsskedet o. d. att det gm adverbialet uttryckta är nära förestående l. kommer att inträffa l. drabba vederbörande (inom en nära l. omedelbar framtid) l. är ett faktum; äv. närmande sig l. övergående dels i bet.: (ha att) emotse l. förvänta sig (ngt), dels: (ha att l. komma att) möta l. konfronteras med l. ta befattning med l. ha att göra med o. d. (ngt), o. i denna anv. stundom äv. med bibegrepp av att ha att söka lösa l. komma till rätta med l. bemästra o. d. (detta); särsk. liktydigt med: vara ställd l. ställas inför (ngt). Om icke alla tecken bedraga, stå vi inför en religiös kris. Rundgren i 3SAH 3: 4 (1888). (Sv.) Stå inför döden (t.) dem Tode gegenüberstehen, dem Tode ins Gesicht schauen el. blicken. Auerbach Tillägg (1918). Vi stå .. inför den första stora krisen i kristendomens historia. SvTeolKv. 1932, s. 109. (Professorn) talade .. om de nya uppgifter, som geograferna nu stode inför. SvGeogrÅb. 1934, s. 221. Finna vi breda fingertoppar, stå vi inför en övervägande intellektuellt betonad (människo)typ. KiromantHeml. 21 (1946). Då Linderholm stod inför sin avgång från professuren, gav Brilioth (osv.). KyrkohÅ 1959, s. 17.
e) i uttr. stå i ljuset l. vägen för ngn l. ngt l. stå ngn l. ngt i ljuset l. vägen l. blott stå i ljuset l. vägen.
α) i uttr. stå i ljuset för ngn, äv. (numera bl. i vitter stil) stå ngn i ljuset, (stå (i bet. 1) o.) skymma ljuset för ngn; stundom äv. (i sht i vitter stil) bildl., särsk. i fråga om att hindra ngn (i karriären l. dyl.) l. korsa ngns planer; äv. i uttr. stå i ljuset och skymma sig själv l. stå i ljuset för sig själv, förr äv. stå sig själv i ljuset, (stå (i bet. 1) o.) skymma ljuset för sig själv; äv. bildl., särsk. i fråga om att (gm sin inställning l. sitt väsen l. agerande o. d.) utgöra ett hinder för sin egen framgång l. lycka l. välfärd o. d.; förr äv. i det bildl. uttr. stå sanningen i ljuset, i fråga om att bete sig så att sanningen hindras komma fram. Man står sigh offta sielff i Liwset. Grubb 548 (1665). Skulle han .. See Sig wäl före, icke stå i liuset och skyma Sig Sielf, låtandes Sig bedraga och förföra af en eller annan, till sin Egen Skada. BoupptSthm 25 ⁄ 4 1672. (Sv.) Stå sanningen i liuset .. (lat.) Tollere judicium veri idque adulterare. Schultze Ordb. 4893 (c. 1755). Stå icke i ljuset för mig. Sahlstedt 307 (1773). De som egnat sig åt diplomatiska banan skulle med skäl finna sig förfördelade, om .. (en lekman) komme att stå en eller annan af dem i ljuset. Crusenstolpe Mor. 5: 69 (1843). Med sina goda gerningar, ifrån ett oomwändt hjerta upprunna, står menniskan sig sjelf i ljuset, så att hon icke ser hwad Jesus wisade den rike ynglingen. Thomander Pred. 2: 246 (1849). Stå i ljuset .. för sig själv. Östergren 4: 180 (1931).
β) i uttr. stå i vägen för ngn l. ngt l. (i vitter stil) stå ngn l. ngt i vägen, dels: stå o. (se 3) hindra att ngn l. ngt kommer fram, dels: (stående) komma i vägen för ngn l. ngt; äv. utan förb. med prep.-uttr. inlett av för, äv. bildl.: vara (ngn l. ngt) till hinders l. besvär l. dyl. Han råkade stå i vägen för raset och drogs med och begravdes av jordmassorna. Hon kände det, som om hon stod i vägen för hans karriär. Maka dig, du står i vägen! Tå Mose och Aaron gingo jfrå Pharao, stodho .. (tillsyningsmännen) j wäghenom före them. 2Mos. 5: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: stodo där för att möta dem). Åszninnan sågh Herrans ängel stå j wäghenom, och itt draghit swerd j hans hand. 4Mos. 22: 23 (Därs.; Bib. 1917: stå på vägen). (Sv.) Stå i wägen för någon .. (fr.) être un obstacle à qn, l’empêcher, lui faire tort. ÖoL (1852). Dalin (1854: Stå någon i vägen; äv. bildl.). Överallt stod det människor ivägen. Trotzig Sjukd. 32 (1972). Om du träffar en god man ska du gifta om dej och inte låta Lin Chong stå i vägen för din lycka! Malmqvist BerTräskmark. 1: 183 (1976). — särsk. stå i vägen för sig själv, oeg. l. bildl., särsk. i fråga om att (gm sin inställning l. sitt väsen l. agerande o. d.) utgöra ett hinder för sin egen framgång l. lycka l. välfärd o. d. TySvOrdb. 2253 (1932).
f) i uttr. stå i ngt, stå (uppställd) så att man bildar ngt (dvs. viss formation o. d.), särsk. i uttr. stå i kö (se d. o. 4), äv. bildl. (äv. i sådana uttr. som stå i bostadskön); äv. i uttr. stå uppställd i ngt l. blott stå uppställd. Trupperna stod uppställda i kompakta kolonner. Syrköping, hwaräst fienden på andra sidan wid Renneberg med en del Troppar stod i Bataille. HC11H 1: 97 (1677); jfr BATALJ 2. Med stor swårigheet och möda kunde (K. XII med sitt kavalleri) slippa fram inuppå fältet der fienden stoo opställter. KKD 3: 206 (1711). Där förr sågs glas och skänkar, / Och bröder stå i ring, / .. Syns ingen ting. Bellman (BellmS) 1: 27 (c. 1769, 1790). Man börjar redan att ”stå i kö” vid Lejas exposition. SöndN 1862, nr 43, s. 2. Stå i kö, kristidens vanligaste ’nöje’. Östergren (1949). Stå i bostadskön. SvOrdb. (1986).
g) om häst l. boskapsdjur, i fråga om att (i stående ställning) befinna sig l. uppehålla sig ngnstädes; numera företrädesvis i fråga om att befinna sig osv. i (spilta l. bås o. d. i) stall resp. ladugård (särsk. för att där övernatta l. tillbringa den kalla årstiden); särsk. dels i förb. stå inne (särsk. motsatt: gå ute), dels i uttr. stå på stall (i sht förr äv. stallet). Nogra hestar wij nw stondandis haffue paa grönöö wiidt westherars. G1R 2: 138 (1525). Gör .. (den sjuka hästen) twå Hårhankar, them sät i Bröstet .. och offta röre medh, genom dragande .. man skal icke draga Hankarna vp och neder förr än Hästen 3. Dagar är stånden. IErici Colerus 2: 292 (c. 1645). Stallet, där (den sjuka) Boskapen står, hålles warmt, men ännu nödigare, at det hålles wäl rent. PH 5: 2946 (1750). Hästen bör städse hafva något foder framför sig, då han är stående på stall. Sjöstedt Husdj. 2: 67 (1862). Den ena kon dog efter den andra, så snart de stodo i bås i fähuset. Wigström Folkd. 1: 140 (1880). Beckman Främl. 44 (1885: på stallet). Astrid Lindgren .. tycker hjärtligt illa om systemet att låta korna stå inne året runt. Land 1985, nr 39, s. 61. — jfr FÖR-STÅ, v.2, INNE-STÅ.
h) i förb. med här, i bedyrande uttr.
α) (numera i sht ngt vard.) i uttr. av typen så sant som (att) jag står här, med kraftigt bedyrande innebörd (jfr SANN, adj. 1 j α). Så sant som jag står här. Ihre DissJurForm. 4 (1746). I sanning är det den, så sant som jag här står. Bellman Gell. 113 (1793).
β) [efter t. hie stehe ich, ich kan nicht anders, slutorden i M. Luthers tal inför riksdagen i Worms den 18 april 1521 (enl. utgåvan av dennes skrifter 1551); orden utgör sannol. ett vid redigeringen för tryck gjort tillägg till de ursprungliga slutorden got helff mir, amen] här står jag och kan icke annat, äv. här står jag, jag kan icke (i sht förr äv. intet) annat (äv. med semikolon l. utropstecken mellan satserna), om Luther inför riksdagen i Worms 1521: här befinner jag mig (stående) (inför er) o. kan icke göra annat (än (stå o.) invänta er dom); äv. att uppfatta i bet.: här osv. o. kan icke handla på annat sätt (än jag gjort; i denna bet. äv. i sådana ä. översättningar från t. som här står jag, jag kan icke l. ej annorlunda l. annorledes l. här osv. annorlunda kan jag ej handla). Här står jag, jag kan ej annorledes. Bastholm Utsigt 150 (1791). Här står jag; jag kan intet annat. Lilljenwalldh Thym 2: 222 (1819). ConvLex. 2: 450 (1823: icke annat). Thomæus Märkv. 2: 64 (1827: icke annorlunda). Här står jag, annorlunda kan jag ej handla. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 20 (1837). Ljungdahl Hase 559 (1838: icke annorledes). Lénström Guericke 2: 71 (1843: ej annorlunda). Här står jag! Jag kan icke annat. Bergstrand KyrkH 121 (1868). Här står jag och kan icke annat. 2NF 16: 1491 (1912). — särsk. i utvidgad l. oeg. anv. (i uttr. här står jag och kan icke annat o. i varianter härav), betecknande att ngn saknar valmöjligheter o. icke kan göra annat än att (stå o.) vänta l. att hörsamma kallelse l. befallning o. dyl. l. (jfr 11) att ngn blir l. är uppgiven l. resignerad inför ett visst skeende l. faktum o. d. Här står vi och kan inte annat, sade någon i skaran av väntande framför den ännu icke öppnade biljettkassan. (Sv.) Här står jag och kan icke annat .. (fr.) me voici, je ne puis autrement; ofta (liktydigt med) latinska ”non possumus” (dvs. vi kan icke). Schulthess (1885); jfr huvudmom.
i) i vissa (delvis) metonymiska (o. oeg.) uttr.
α) i uttr. liktydiga med: arbeta i affär l. syssla med försäljning o. d.
α’) i uttr. stå i (i sht förr äv. uti) (en) affär l. butik l. en kiosk l. i baren o. dyl. l. i ett salustånd o. d., (mer l. mindre) liktydigt med: arbeta i en affär osv. resp. stå o. sälja (se 3) l. tjänstgöra i ett salustånd osv.; äv. stå på Konsum l. Domus l. Fokus (l. annat varuhus o. d.), liktydigt med: arbeta på l. vara expedit på Konsum osv., äv. (numera bl. i Finl.) i uttr. stå på (en) affär l. butik o. d., stå i (en) affär l. butik osv. Han har stått 10 år på Konsum i Borlänge. Hon står i kiosken vid järnvägsstationen. Varannan kväll står hon i baren. Varje torgdag åker hon in med varorna och står i sitt stånd. Han .. wiiste honom booden ther Jören Castinss(on) stoddh wdij. TbLödöse 60 (1587). Jag är handelsbokhållare … står i krambod straxt vid Tyska brinken. Säfström PåHasselb. 5 (1860). En flicka, som stått på handel. Tavaststjerna Marin 180 (1890); jfr HANDEL, sbst.2 11 b ε. Trädgårdsmästarns son .. står i butik nere i stan. Strindberg Kamm. 2: 11 (1907). Bergroth FinlSv. 159 (1917: på butik). Det är jazzbandet The five boys. Pianisten står i Nya järnhandeln. Hedberg VackrTänd. 9 (1943). Att ”stå i affär” har genom århundraden varit vägen till att bli butikschef. DN 3 ⁄ 4 1967, s. 1.
β’) i uttr. stå vid l. bakom disken, liktydigt med: arbeta ss. l. vara affärsbiträde l. expedit (l., mera tillf., bartender). Mollberg skal allting bestyra, / Köpa Strufvor, skaffa Musik, /.. Skölja glas och stå vid disken. Bellman (BellmS) 1: 150 (c. 1775, 1790). Den engelska tränaren .. har från början varit i handtverk eller stått bakom disken. IdrB 3: 66 (1907). SvTidskr. 1911, s. 12 (: bakom disken). Hon hade säkert inte stått länge bakom disken. Siwertz Varuh. 65 (1926).
β) i sht sport. i uttr. stå i mål, äv. (vard.) i buren, liktydigt med: vara målvakt. (A. Rydberg) är den bäste målvakt IFK (Gbg) någonsin har haft och är den som stått längst i mål. Icke mindre än 15 år vaktade han buren. SvFotbHj. 82 (1945). Därs. 152 (: i buren).
γ) i fråga om världsliga skamstraff; jfr δ; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) dels i uttr. stå vid (i sht förr äv. för, förr äv. på) pålen l. skampålen l. på schavott(en) l. för l. vid kåken, dels i uttr. stå i bulten l. stocken, äv. bildl.; se PÅLE, sbst.2 1 b slutet, SKAMPÅLE, SCHAVOTT, KÅK, sbst.1, BULT, sbst.1 4, STOCK, sbst.1 2 m. Wnderschriffverenn på Stocholms slott Jönns Ingemarssonn wardtt affsagtt att han skulle ståå enn månedt vdi bultenn för thett hann hadhe skältt the wnge schriffuere widh Saleberget för lurannter. HH XIII. 1: 251 (1566). (Straff ådömt tjänstehjon skall) gå straxt uti wärkställighet, då målet icke är swårare, än det kan afstraffas med .. En, Twå a Tre Söndagars stående i Stocken. PH 5: 3424 (1752). En högst orimlig och elak menniska, som väl förtjente at stå på en verkeligare skampåle, än Historiens. Kellgren (SVS) 4: 196 (1781). GT 1787, nr 32, s. 1 (: på Eschavotte). Jag vill endast låta honom (dvs. en ss. fiende uppfattad läkare) schavottera för tid och efterverld, stå på kåken för Europa. Tegnér Brev 9: 307 (1840). Hallström G3 152 (1918: vid pålen; bildl.). — särsk. (†) i uttr. stå för masten, se MAST, sbst.1 1 c.
δ) (förr) i fråga om kyrkliga skamstraff; jfr γ.
α’) i uttr. stå ute vid kyrka, i fråga om (kyrkostraffet) att vara utestängd från (deltagande i gudstjänst i) kyrka. H Domprobstens bref dicterade att han allena widh een kyrka skall stå wthe .. dher han doch såsom en sådan grof maleficant, widh alla 3 kyrkiorna böör wthe stå. VDAkt. 1681, nr 371.
β’) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. stå för kyrkdörren, i fråga om (kyrkostraffet) att stå utanför dörr till kyrka o. göra bot; äv. mer l. mindre bildl. (särsk. i uttr. betecknande Guds nära förestående återkomst). The skole bådhe stå en sundagh nakna för kyrkedören. UppsDP 8 ⁄ 6 1603. Een kåna, som på hans gårdh är besofven, hafver stått för kyrkiodören d(hen) 25 octob. VDAkt. 1686, nr 119 (1685).
γ’) stå i (i sht förr äv. uti) kyrkdörren, liktydigt med: stå för kyrkdörren (se β’). TbLödöse 580 (1621).
ε) i fråga om vissa kyrkliga förrättningar.
α’) (numera bl. i högre stil) i uttr. stå för altaret, förr äv. altare, om präst: (stående) befinna sig l. uppehålla sig framför altaret; särsk. liktydigt med: (stående) förrätta altartjänsten. Kommer honom i sinnet, huru härligen hans kiörkioherre stod bepryd för altaret. RA I. 3: 56 (1593). Präster pläga för Altare stå, / ther medh kunna the sijn Födo få. Bedlegr. 6 (1647). Mag. Lundqvist prädikade och jag hade således icke at mer uträtta än stå för altaret. Muncktell Dagb. 2: 136 (1817).
β’) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. stå i gången, om konfirmander: stå i kyrkogången (framför koret o. altarrunden) o. undergå konfirmation (se d. o. 2), konfirmeras, stå på kyrkogången (se γ ’ ; jfr GÅNG III 1 b). Det var pingstafton och läsbarnen skulle ”stå i gången”. Höglund Norrsk. 45 (1900).
γ’) (numera föga br.) i uttr. stå på (kyrk)gången, = β ’ . MeddNordM 1901, s. 244. Kalle och Stafva hade .. lekt fästfolk ända från den söndagen de båda stodo på kyrkgången för att första gången gå till Herrans bord. Rönnberg Bredbolstad 113 (1907).
ζ) (numera bl. i vitter l. högre stil) stå vid (en kvinnas) säng, eufemistiskt, liktydigt med: göra (en kvinna) sexuella närmanden (o. ha sexuellt umgänge med henne). Skäm tich at begiera ens annars tienstopijgo, / och at stå wid hennes seng. Syr. 41 (”42”): 22 (öv. 1536; Apokr. 1986: kom inte i närheten av hennes säng).
η) i uttr. stå vid rodret l. till rors o. d.
α’) i uttr. stå vid rodret (förr äv. ror), i sht förr äv. vid styret, liktydigt med: stå till rors (se β’). Iag stood vid roor och gåssarna hölt sig vid Masten. HFinlÖ 430 (1730). Så länge .. (utrikesminister J. N. Madvig) stod vid styret. Cavallin (o. Lysander) 58 (1887). Det .. var Jases son, som stod vid rodret på den Bourmaisterska familjeskutan. Bergman JoH 282 (1926).
β’) i uttr. stå till rors, i sht förr äv. till roders, (i stående ställning) befinna sig på plats vid o. sköta rodret ombord på fartyg (o. styra detta); äv. mer l. mindre bildl., i sht i uttr. betecknande att ngn l. ngra har ledningen av en stat l. har hand om ett företag l. en familj o. d.; jfr RODER, sbst.3 2 a ν, d α. Gudz försambling .. moste stå til roors, och swäffua ibland allahanda fahra och mootstånd, aldeles lijka såsom skep vthi storm driffz för wind och wågh. AAAngermannus VtlDan. 279 (1592). The Ädle fem (dvs. förmyndarregeringen), som här-til med stor snille, / Haf’ ståt til Rools, och bracht wårt Skep i lugn, och stille: / The träde könlig fram til Hennes Maiestet, / Och lägge nid siin Macht. Stiernhielm Jub. 122 (1644, 1668). En som står til roders på et skiepp. Serenius L 4 b (1734). Stå till rors. IllSvOrdb. 1267 (1955).
ϑ) (†) i uttr. stå på breda stenen l. bredan sten l. bredhällan, om brudpar, eg.: stå på den breda stenläggningen (framför altaret (i högkoret)) i kyrka (för att vigas); särsk. liktydigt med: vigas i äktenskap; jfr ι. Jahg .. / .. wil i thenna kuäll fulföllia Gillie-Glamme, / Som jahg begynte sidst, när som på breda Steen; / Herr Gyllenstiärna stodh. Lucidor (SVS) 121 (1669). Stå på bred-hällan, breda-Stenen; thet är, wias i ächtenskap, gifta sig. Broman Glys. 2: 113 (c. 1730). I kyrkan stod Brudparet i högchorets dörr på bredan sten (som det heter), med pell öfver sig, och afhörde Brudmessan. (Forssell o.) Grafström 106 (1832); jfr 3. (Sv.) stå på breda stenen .. (fin.) olla kirkossa wihillä. Hahnsson 133 (1884).
ι) (i folkligt spr.) i uttr. stå för prästen, liktydigt med: vigas; jfr ϑ. Så wist som gudh lefwer, om i än mot min wilia bringa thet så wida, at wi sku stå för prästen, så skal iag säÿa näÿ öfwerliut och skal aldrig koma i säng heler hus mädh honom. Horn Beskr. 58 (c. 1657).
κ) i uttr. stå på gatan, vara satt på gatan (se GATA 2 b). Värden tröttnade på hans ständigt brutna löften att betala hyran, och så en vacker dag stod han på gatan. (Sv.) Stå på gatan .. (eng.) To stand in the street. Widegren (1788); möjl. till huvudmom. Cecilia stod inte på gatan länge; svenska och norska slaktarmästare i staden slogs som arga doggar om hedern att hålla henne som piga. Delblanc SamBok 165 (1981).
λ) (i vitter stil) i uttr. stå i ledet, liktydigt med: tjänstgöra ss. soldat l. i hären o. d. Han (dvs. kurirens häst) också stått i ledet / Och offrar glad sin hud / För att i morgon bära / Till Stockholm Stenbocks bud. Snoilsky 2: 59 (1881).
μ) i uttr. stå på skidor l. skridskor, liktydigt med: åka skidor resp. skridskor. Stå på skridsko(r) var det roligaste hon visste. I Norge lär sig barnen att manövrera en sparkstötting innan de kunna gå, och stå på ett par skidor, det kan de ännu tidigare. STSD 1935, nr 349, s. 8. Det är faktiskt kul att stå på skridskorna igen, även om jag inte satsar på att försöka ta en plats i div I-laget, sa (ishockeyspelaren som gjorde come back i laget). PiteåT 23 ⁄ 12 1986, s. 21.
j) i allmännare l. med förbleknad bet., utan (närmare) tanke på stående: befinna sig; vara förlagd o. d.
α) i fråga om resa l. (i sht) militär förflyttning: (ha kommit l. ha nått till o.) befinna sig (på l. vid l. så l. så långt från en ort l. dyl.); förr äv. (om krigsfolk): ligga förlagd (i läger), ligga (i läger). I april 1945 stod ryssarna utanför Berlin. Hans Kongl. Maij:t gaf ordre att een stoor deel aff folcket, som stodh i Lägret weedh Hälssingeborgh, skulle hållas parat. HSH 31: 352 (1662). Konungen treffade .. Ryssens armee ståndånde wed et pass. KKD 3: 136 (c. 1710). Morgonen af den 11 Mars stodo vi (dvs. en grupp resande) då, som sagdt, i Viterbo. Atterbom Minn. 400 (1818). Tillbakaträngd var Finlands tropp, / vid polens gräns den stod. Runeberg ESkr. 1: 3 (1846). Goten kommer, goten kommer! I går afton stod han ren / .. knappt en dagsled från Atén! Rydberg Dikt. 1: 25 (1876, 1882). Fältmarskalken Herman Wrangel, som vid denna tid (dvs. 1632) stod i Västpreussen. HT 1932, s. 299. — särsk. i sht sjöt. i sådana uttr. som stå på samma farvatten l. samma ställe i sjön, befinna sig på samma farvatten resp. samma ställe i sjön (se SJÖ, sbst. 3). Chydenius 62 (1765: farvatten). Har då icke norrbottningen på denna afväg (till Sthm vid export av varor till utlandet) förlorat mer än 2 procent på hela sitt kapital, och står nästan på samma ställe i sjön som för 20 dagar sedan? Därs.
β) vistas l. finnas l. bo (ngnstädes); numera bl. (mera tillf.) med anslutning till α. Ij (dvs. 2) lester Jern ssom sendes studenterne ssom ståå i Vittenbergh. SthmSkotteb. 1539, s. 14. På alla tre sidorna om (födelse)kyrkan (i Betlehem) stå tre stora Munkeclöster; till norr står Franciscanernes .. Grekerne stå med deras hus till söder; och Armenerne sydväst. Eneman Resa 2: 262 (1712). Inom monarkien (dvs. Österrike-Ungern) stå 5 millioner polackar och alldeles utanför dess gränser 12.5 mill., hvaraf 9 mill. före kriget hörde Ryssland till. Hildebrand Donaumon. 39 (1915).
k) mer l. mindre oeg. l. bildl., i sht: befinna sig; särsk. i (delvis) bildl. uttr. l. förb. (jfr a α, β, b, d γ, e α, β, f, i η). Stå vid skiljevägen, vid det bittra slutet. Stå mitt ibland likasinnade. Stå på sitt livs middagshöjd. Stå på bar backe. Stå i hetluften, ha en utsatt position o. d. Stå i spetsen för regeringen. Stå i skuggan av ngn l. ngt, se SKUGGA, sbst. 16 a. Stå i centrum för intresset. Stå utanför stämplingarna, diskussionerna. Gudh står j gudz församling. Psalt. 82: 1 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Wär(l)den står icke wijdh stake bunden. SvOrds. C 7 a (1604); jfr Grubb 882 (1665). Din Moder ståår nu heelt på graffwens brädd. AOxenstierna Bref 4: 560 (1649); jfr BRÄDD 4 a o. GRAV, sbst.1 3 f α δ ’ . Af längtan och af kärlek slår / Naturens stora barm. / Vid hennes läger Solen står / Så röd och älskogsvarm. Stagnelius (SVS) 2: 306 (1821). Den som grundeligen inhemtat en dylik undervisning (i teologi o. döda språk) .. han stod på höjden af sin tids upplysning. Tegnér (WB) 4: 126 (1824). Om icke detta hade kommit emellan, så kunde jag vid denna tid möjligen redan stått vid .. (mitt) mål. De Geer Minn. 1: 172 (1892). Den danske historieskrifvaren Saxo .. stod delvis närmare de tilldragelser han omtalar (än Snorre Sturlason). Hildebrand Statsförf. 2 (1896); jfr NÄRA, adv. 2 b. (Politikern) Mogens Camre är van vid att stå mitt i den politiska snålblåsten. SDS 21 ⁄ 12 1988, s. 9. — särsk.
α) i (namn på) vissa lekar.
α’) stå på sten, oeg. l. bildl., i fråga om pantlösning; äv. i uttr. stå på heta stenar, yttrande använt av pantägare (se d. o. 3) i sådan lek, betecknande att denne l. denna (i stående ställning) uppehåller sig på ”heta stenar” (o. vill lösa ut panten för att komma därifrån). Stå på sten .. (Pantägaren står mitt på golvet, sägande:) Jag står på heta stenar; Käre, kom och hjelp mig häna! (Ngn framträder o. leder honom (henne) till sin plats). SvForns. 3: 402 (1842).
β’) i uttr. jungfrun ståndar på tilja, benämning på förr utövad sånglek. Jungfrun ståndar på tilja .. Ett fruntimmer .. inom ringen .. bjuder upp en af motsatt kön, då första versen slutar. SvForns. 3: 215 (1842).
β) i uttr. stå på sådan l. sådan grund l. botten.
α’) i uttr. stå på egen l. ofri grund, (i stående ställning) befinna sig l. uppehålla sig l. vistas på egen resp. ofri (se d. o. 10 b slutet) mark l. tomt; äv. bildl., särsk. (med adj.-attributet utgörande ofri) i fråga om att stödja sig på av andra än en själv utvunna forskningsresultat. Jag (dvs. odalbonden) står helst på min egen grund, / Och är helst min egen man. Geijer Skald. 11 (1811, 1835). Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. I (1885: ofri; bildl.).
β’) (numera föga br.) i uttr. stå på sådan l. sådan (särsk. ofri l. osäker) botten, se BOTTEN II 1 d β.
γ) [liksom d. stå under tøf(fe)len sannol. efter t. unter dem pantoffel stehen] (i sht ngt vard.) i det bildl. uttr. stå under toffeln, förr äv. sin frus pantoffel, om äkta man, i fråga om att vara dominerad av sin hustru. Stå under toffeln, säges om en man, då han låter hustrun ha husbondväldet. Dalin 2: 551 (1854). En .. man, som står under sin frus .. pantoffel. Bremer GVerld. 4: 96 (1861). Stå under toffeln (dvs.) vara helt underordnad sin hustru. SvOrdb. 1279 (1986).
δ) i uttr. stå bakom ngt, vara drivande kraft (se d. o. 8 a) l. ”motor” (bakom ngt) l. upphov(sman) l. orsak (till ngt) l. (dold l. hemlig) tillskyndare l. organisatör l. anstiftare (av ngt, särsk. omoralisk l. brottslig handling l. omoraliskt osv. dåd); ligga bakom ngt; äv. blott stå bakom. Man misstänker terrorister för att stå bakom attentatet. (Människorna) måste lyda .. den osynlige herskare, som står bakom all jordisk makt. Rudin 1Evigh. 2: 656 (1872, 1878). (Sv.) Stå bakom .. (fr.) être le moteur occulte d’une affaire. Schulthess (1885). Man har lagt mig till last .. att jag skall ha stått bakom och underblåst de agitationer, som bedrefvos. De Geer Minn. 1: 274 (1892). (Sv.) Vem står bakom detta företag? (t.) wer steht hinter diesem Unternehmen? Auerbach 96 (1907). Vid kyrkomötet 1915 uppträdde .. (domprosten E. Stave) som en vresig motståndare mot den nya bibelöversättningen — men kanske än mer mot dem som stodo bakom. SvTeolKv. 1932, s. 261.
ε) i uttr. stå på l. vid sidan (av l. om ngt), i fråga om att befinna sig l. vara l. hålla sig l. hållas på sidan (av l. om (ngt) o. icke delta däri l. vara involverad l. engagerad l. låta sig involveras osv. däri l. ha ngt att göra därmed o. d.), särsk. liktydigt med: stå utanför (ngt); jfr SIDA, sbst. 15 a (γ), b. Han tyckte det kändes, som om han stod vid sidan av l. om utvecklingen. Hon (dvs. siaranden) säger högt, uti mitt hjertas djup, / Att ofärd nu invid min sida ståndar. Cygnæus 7: 198 (1835). Statsråden .. stodo på sidan om ärendenas både beredning, föredragning och verkställighet. SvH IX. 1: 94 (1908). Det är den enklaste sak här i världen att stå på sidan och kritisera. HangöT 24 ⁄ 2 1983, s. 3.
ζ) i uttr. stå utanför (utan efterföljande bestämning), stundom äv. stå utom, hålla sig l. hållas utanför l. hålla sig borta l. ute från l. vara utestängd från gemenskap l. umgänge l. hållas ovetande om ngt o. d.; icke vara med i l. medlem av sammanslutning l. institution o. d. Vid storaffärer som denna är det säkrast att stå utanför. Nicander lär .. vara försupen, såsom vi, hvilket väl går an, sedan man kommit in i Akademien, men ej så länge man står utanför. Beskow (1836) i 3SAH XLVII. 2: 85. (Kungen) citerade mig för att förmildra det ogillande, som han befarade, att hans oförsiktighet (i en utrikespolitisk fråga) skulle väcka, om det tillika kunde sägas, att hans officiella rådgifvare stått alldeles utanför. De Geer Minn. 1: 267 (1892). En polis .. stod och tittade på mig .. så sa han: Fy fan, vad en sån där skulle ha mycket smörj .. då kände jag hur det var att stå utanför och ha alla emot sig. Gustaf-Janson ÖvOnd. 56 (1957). Han står helt utom i denna fråga. Östergren 9: 584 (1966).
η) (†) i uttr. stå utan ngt, vara utestängd från ngt; anträffat bl. i uttr. stå utan kyrka (se KYRKA 1 b slutet) l. Herrens nattvard. Konan Walbor Larssdåtter i Olssnääs, som nu någhra åhr borthåth haar stått uthan Herrans nattwardh. Murenius AV 531 (1664).
ϑ) (†) i uttr. stå ngn under ögonen, (våga l. med gott samvete kunna) stå inför ngn (se d α) l. ngns ögon. (Jag) skall i krafft af ett godt samwete, altid stå dem under ögon som annat än hwad ährligit är understå sig mig tilläggia. VRP 7 ⁄ 6 1732.
l) i p. pr. i vissa anv.
α) (numera föga br.) i uttr. bli(va) stående, (i stående ställning) placera sig l. gruppera sig (så l. så ngnstädes). Discurrerades huru Regeringen skulle bliffva stående vidh Legatens audience. RP 6: 31 (1636). Regeringen bliffver stående opå den eene och Legaten på den andre sijdan (av drottningens stol). Därs.
β) (†) i uttr. vara ståndandes, finnas (ngnstädes). Mitt ibland idher är stondandes then j icke kennen. Joh. 1: 26 (NT 1526; NT 1981: står).
γ) (†) ss. kärnord i attributiv satsförkortning motsv. en kausal bisats (inledd med eftersom l. dyl.). I förstufwen, hwarest dhe ordkastades .. der skelte dhe hwar annan, men hwad weet iag intet, ståandes iag brede wijd. UUKonsP 19: 328 (1690).
δ) (i sht i skriftspr.) substantiverat (i best. l. obest. form); äv. motsv. k (särsk. k ζ). En utanför hela skandalen stående var NN. (Sv.) De närmast stående .. (eng.) those standing nearest. WoH (1904). (Sv.) En utanför stående (t.) ein Drauszenstehender. Auerbach (1913). Den är en dåre .. som håller ett tal .. och därvid låter blick och tanke fångas av de allra närmast ståendes uppsyn och kläder. Strömholm Fält. 18 (1977).
3) medelst och samordnat med ett efterföljande verb: stå (i bet. 1 l. 2) o. (göra det l. det som det samordnade verbet uttrycker); ofta med mer l. mindre förbleknad innebörd l. i oeg. anv. l. utan tanke l. närmare tanke på ett stående, närmande sig l. övergående i att beteckna l. förstärka durativ aktionsart hos det samordnade verbet, särsk. mer l. mindre liktydigt med: (i stående ställning) hålla på l. vara sysselsatt med att (göra det l. det); äv. mer l. mindre liktydigt med: utan att ingripa l. företaga sig ngt (göra det l. det, dvs. endast titta på o. d.); förr äv. i liktydig samordning utan och (se d). Han stod och högg ved. Stå inte där och tjuvlyssna! Stå inte där och sov! J Galileesche män, hwi stån j och seen vp j himmelen? Apg. 1: 11 (NT 1526; NT 1981: står ni och ser). När .. een står och lysnar skal en hora huru det tjuter på siön af thet at ijsen brakar. Bureus Suml. 61 (c. 1600). På logan dher drängen stogh och trask. VDAkt. 1681, nr 146. Har man klart för sig, vad man vill, så ska man inte stå och tveka och ha .. betänkligheter. UngKraft. 1907, s. 61. Jag vill i nån skola, sade han. Jag vill läsa i nån storskola. Jag som mjölnarns Janne .. (Modern) stod bara och tittade. Sjödin StHjärt. 48 (1911). Jag tror inte att det går att försörja sig på att stå och göra enstaka möbler, för det finns bara ett fåtal som har råd att betala vad det kostar. LevTrä 152 (1986). 51-åringen berättade att han stod och njöt helt fascinerad när ladugården med 67-årige Sigvard Gunnarssons döda kropp brann ned tillsammans med ett 30-tal får. SDS 10 ⁄ 11 1989, s. C 22. jfr [felaktig ”uppsnyggning” av å, talspråklig form både av OCH o. ATT]: Thee gode herrer .. baade honum staande at tiigia (dvs. upphöra) medh siit skwaller. JönkTb. 129 (1535). — särsk.
a) (vard.) stå och hänga, i fråga om att (i stående ställning) uppehålla sig på ett l. samma ställe (t. ex. i en väntsal l. ett gathörn) med (hängande armar o.) slapp kroppshållning (jfr HÄNGA, v. I 7 a); företrädesvis oeg. l. bildl., i uttr. betecknande att ngn l. ngra sysslolöst l. håglöst l. lojt uppehåller sig på ett visst ställe l. en viss plats. Stå och hänga. Weste 1: 1201 (1807). Dalin 1: 740 (1852; angivet ss. vard.). Köpmannen fann (den nye bodgossen) stå och hänga vid fönstret. LbFolksk. 26 (1890). Om man .. någon söndagskväll väntat på tåget på en landsbygdsstation och sett drängar och halvvuxna pojkar stå och hänga i väntsalen .. behöver (osv.). Nilsson FestdVard. 71 (1925). Stå inte där och häng! ropade Hjalmar och schasade med handen åt Klas. Du skulle ju ge dig i väg, sa du! Gör det då! Gustaf-Janson ÖvOnd. 98 (1957).
b) stå och stampa l. trampa, stå på stället o. stampa (se STAMPA, v.2 1) resp. trampa än med den ena, än med den andra foten (särsk. ss. uttryck för iver l. otålighet l. kroppslig trängning l. dyl. l. för att fördriva tiden l. dyl.); äv. (numera i sht ngt vard.) bildl., särsk. dels i uttr. betecknande ngn ss. fylld av iver l. otålighet (att få göra ngt, särsk. ge sig av l. gå i gång med ngt), dels i uttr. (äv. i utvidgade uttr. av typen stå och stampa på samma fläck l. på stället) betecknande att ngn (”kört fast” l. dyl. o.) icke kommer l. kan komma vidare l. någon vart (med ngt) o. d. Hästen stod och stampade i spiltan, den ville ut och röra på sig. Reservspelaren stod och trampade vid sidlinjen och väntade på domarens signal för att få ge sig in i spelet. Man ser .. ofta, huru kor med fylda jufver stå och trampa, ja, de kunna understundom plågas så mycket, att de genom bölande gifva sin smärta tillkänna. Grotenfelt Mejerih. 8 (1881). En människa kan få stå och stampa fåfängt så länge det är något som hindrar henne att taga emot Guds nåd. Beskow Pred. 63 (1901). Östergren 7: 557 (1949: på stället). På utgiftssidan (måste Kulturhistoriska museet) följa med pris- och löneutvecklingen, medan vi på inkomstsidan står och stampar. Kulturen 1971, s. 15. Efter tio år står han fortfarande och stampar på samma fläck. SvOrdb. 1173 (1986).
c) (vard.) med (helt) förbleknad eg. bet. (i sht i uttr. som utgör l. har karaktär av en fråga l. ett utrop l. en imperativ), dels använt för att framhäva ett uttrycks karaktär av fråga osv., dels närmande sig l. övergående i bet.: företa sig l. ta sig för l. ge sig till l. ”gå sta” l. tillåta sig l. understå sig (stundom äv.: pålägga sig l. ta på sig) att (göra det l. det); särsk. i negerade imperativiska uttr. av typen stå inte (där l. här) och predika l. gör narr av ngn l. se bekymrad ut!, uppmanande vederbörande att icke (företa sig l. ge sig till l. tillåta sig l. understå sig att) predika (se PREDIKA, v. 5 a α) resp. göra narr av ngn l. se bekymrad ut. Hur kan man stå och säga sådana saker i ett offentligt sammanhang! Att hon skulle stå och bära sig åt på det gemena sättet, tedde sig inte överraskande för dem, som kände henne. Stå inte och gör dig till, du vill visst vara med på festen. Nu står du och pratar dumheter. Tuij du stina, skal iag sta och råna för din skul. Horn Beskr. 78 (1647). Å det understår du dig, at så oförskiämt stå och liuga mig mitt upp i synen. Modée Dår. 21 (1741). Stå intet där och predika. Bellman (BellmS) 1: 210 (c. 1771, 1790). Hvarför / Står du och narras med mig? Adlerbeth HorSat. 80 (1814). Ockraren. Jag begär / Ju ej kapitalet, det är räntan jag vill ha! / Tranio. Stå inte och bråka! Ingen betalar dig ändå. VLitt. 1: 297 (1896). ”Nå, stå inte där, människa, och se bekymrad ut,” sade Silfverbrandt .. utan skynda sig att putsa upp min uniform! Lagerlöf Troll 2: 31 (1921). Ryk och drag, din förvetna lymmel, det håll du kommer ifrån, och statt inte här och gör narr av gammalt folk! SvFolksag. 3: 129 (1940).
d) (†) utan och samordnat med annat verb: stå o. (göra det l. det). Land och Rijke, the fall vthi händer / Them som i Wapn stå lura ther å, och wachta på Glaset. Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668). Hwad är det, kiäre, ock för lumpet spehl och liud / Att altid höra fahn stå tiuta emoth Gud. Düben Boileau Skald. 29 (1721).
B. i ett flertal (mera speciella) oeg. l. bildl. l. förbleknade anv. av 1 l. 2; äv. övergående i anv. ss. kopula (se särsk. 20).
4) närmande sig dels bet.: kämpa l. strida, dels bet.: göra motstånd l. hålla stånd, dels bet.: inta fientlig hållning l. uppträda fientligt l. som fiender (mot ngn; se b β); äv. bildl. Hoo haffuer tilforenna så manliga stondit? Syr. 46: 3 (öv. 1536; Apokr. 1986: stått stark). The Swänska och Finnarna höllo sigh, stogo tappert i fyra goda Tijmar, i första Drabbningen, til thes the änteligen .. förlägne blefwe. Widekindi KrijgH 212 (1671). Wåre Fäder gingo på, / Fast de fingo stötar. / De, för det de troorde stå, / Kallas Manna Göthar. UpmuntrQwäd. 9 (1716). Du, försedd med hans (dvs. svarandens) fullmakt, / Stå ihärdigt och fyll hans plats (inför domstolen). Adlerbeth HorSat. 74 (1814). Med rygg mot rygg vi stodo (dvs. kung Bele o. Thorsten Vikingsson), och hvarifrån / som Nornan kom, hon stötte på sköld, min son. Tegnér (TegnS) 4: 19 (1823). Vi höra .. att Eurysakes stått manligen i striden. Cavallin (o. Lysander) 21 (1879). — jfr MOT-STÅ. — särsk.
a) bildl., om dryckeskämpe (tänkt ss. deltagande i en kamp mot ruset), i fråga om att (förmå) hålla sig uppe på sina ben o. fötter vid l. efter ett dryckeslag; jfr 1 g. At han (dvs. Ruus) i lisla stund, skal fälla the modige Hieltar, / (Som rätt-nu stodo käck, och köne) som Oxar i golfwe. Stiernhielm Herc. 198 (1648, 1668).
b) i vissa uttr.
α) (numera i sht i vitter stil) stå till sista man, (orubbligt l. tappert) stå kvar (på slagfältet) o. kämpa l. strida l. hålla stånd (mot fienden) till sista man. Hafwer någor Commendering, fått särskild befalning, at stå til sidsta man, rätte sig då derefter. PH 6: 3800 (1755).
β) (numera i sht i vitter stil) stå (e)mot ngn, stå beredd (se 6) till l. vara invecklad i strid l. (tve)kamp mot ngn; uppträda ss. fiende mot ngn; äv. bildl.; äv. allmännare, i fråga om (skarp l. oförsonlig) motsättning l. strid l. kamp som inte förs med vapen: uppträda som fiende till ngn l. inta (skarpt) avog hållning mot ngn o. d.; jfr γ. (Theodoros) bemödade .. sig .. att visa, det den gamla och den nya läran (dvs. hedendomen o. kristendomen) icke stodo såsom fiender emot hvarandra. Rydberg Ath. 226 (1859). Man stod mot hustru, son mot far, broder mot broder, granne mot granne. Topelius Vint. I. 2: 71 (1867, 1880). Emot Arkadiens kämpe ock skall stå en man / Förutan skryt, till handling endast trår hans arm, / Det Aktor är. Alexanderson Sept. 35 (1868). Verldens förnämsta odlingsfolk stå emot hvarandra, väpnade till tänderna. Nyblom i 2SAH 61: 5 (1884). Jag vill icke att I skolen stå emot varandra, uppblåsta var och en över sin lärare. 1Kor. 4: 6 (Bib. 1917). Här ståndar emot mig vredens makter. Lundgren Ibsen Gynt 56 (1927). Där sonen står mot fadern och dottern mot sin mor. Östergren (1949).
γ) (numera i sht i vitter stil) stå mot ngt (med adverbialets huvudord betecknande ngt abstr.), kämpa l. strida l. bjuda motstånd l. hålla stånd mot ngt; jfr β. Som Riddare hade Magnus Ängel svurit att med yttersta makt .. stånda mot orätt, stärka frid. BL 23: 244 (1857). Dagen slöts och dess kamp bröts af, / Då kom Schwerin; / Han stått mot svallet af stridens haf, / Fast späd och fin. Runeberg 5: 89 (1859).
δ) (†) stå för ngt, kämpa l. strida för l. (kämpa l. hålla stånd o.) försvara ngt; särsk. i uttr. stå för sitt liv. The andre Judar j Konungens landom komo til samman, och stodho för sitt lijff. Est. 9: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: församlade sig till försvar för sitt liv). Förgäfves hade .. (Johan Kasimirs) hjeltemodiga drottning Maria Lovisa (i slaget vid Warszawa 1656) med tårar uppmanat krigarne att stå för sitt land och sin ära. Topelius Fält. 2: 63 (1856). Bevara, o Gud, vår kraft, att än / vi stå för vårt land som finske män! Wecksell SDikt. 229 (1861).
ε) stå (förr äv. bliva ståndandes) mot l. för ngn l. ngra (utgörande motståndare l. fiender), stå på benen (o. icke falla omkull l. bli liggande) för ngn l. ngra, klara sig mot ngn osv., (stå kvar o.) bjuda motstånd l. hålla stånd mot ngn osv.; äv. mer l. mindre bildl. (särsk. med adverbialets huvudord utgörande Gud ); numera företrädesvis i fråga om boxning l. slagsmål o. d. äv. abs. Man undrade, hur länge utmanaren kunde stå mot mästaren i boxningsmatchen. Han stod matchen ut. Tu (dvs. Gud) est förskreckeligen, ho kan stå for tich när tu wredgas. Psalt. 76: 8 (öv. 1536; Bib. 1917: bestå inför dig). Israels barn kunna icke bliffua ståndandes för sina fiendar, vthan moste wenda ryggen til sina fiendar. Jos. 7: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: stå emot). Vi ha inte lofvat att stå för en legion andar. Granberg Dram. 150 (1811). När Nördlingaslaget var öfverståndet, var det krigsfolket som öfverblef, så förskräckt, att 8000 icke kunde stå för 1000. 2VittAH 17: 61 (1839, 1846). Stå för den starkaste karl. Schulthess (1885).
ζ) [eg. specialanv. av 1 h] (numera bl. i vitter l. högre stil) i förb. med fast (förr äv. fasta), i uttr. av typen stå fast (för l. emot ngn l. ngra), betecknande att ngn l. ngra beslutsamt l. oförskräckt l. modigt (står (kvar) o.) kämpar l. strider l. gör motstånd l. håller stånd (till skydd l. dyl. för resp. emot ngn l. ngra); i sht förr äv. i förb. med prep.-adverbial inlett med vid (anträffat bl. i uttr. stå fasta vid varandra), om soldater i strid, i fråga om att hålla ett fast l. orubbligt samband med varandra l. beslutsamt understödja varandra i kampen; äv. bildl. Anm. I ovanstående uttr. föreligger i formen fast (förr äv. fasta) sammanfall mellan adverbiell anv. o. anv. ss. predikatsfyllnad, varför det i ett enskilt språkprov är omöjligt att avgöra vilkendera av de båda kategorierna som föreligger. War widh godh tröst, och lät oss stå fasta för wårdt folck. 2Sam. 10: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: visa mod i striden). Staat fast emoot fienden (dvs. djävulen). Muræus Arndt 1: 174 (1648). (Sv.) I striden stå fast (lat.) in acie consistere, constare. Cavallin (1876). Alle man, rycken an! / Stånden faste vid hvarann. Melin Patria 6 (1915).
5) i fråga om att stå (i bet. 1) l. (i stående ställning) uppträda o. agera (i sht i egenskap av svarande) inför domare l. domstol l. annan rättsvårdande l. dömande institution, äv. (jfr DOM, sbst.1 4 b, 9, DOMSTOL 3 b) inför Gud l. Kristus (i egenskap av skipare av gudomlig rättvisa i världen) l. Guds l. Kristi domstol, samt i anv. anslutande sig härtill (särsk. i uttr. betecknande att ngn rannsakas (o. döms) inför domare l. domstol); i fråga om nutida förh. bl. dels i förb. med prep.-adverbial, särsk. sådant inlett med inför o. med huvudord betecknande domare osv. som ngn står (i ovan angiven bet.) inför, o. i denna anv. företrädesvis i uttr. stå (l. stånda) inför (äv. för) domstol l. (o. i sht) rätta, särsk. liktydigt med: vara föremål för rannsakan o. dom inför domstol, dels i förb. med adjektivisk predikatsfyllnad (jfr f β); stundom äv. oeg. l. bildl., särsk. i uttr. stå inför rätta, särsk. liktydigt med: stå till svars (inför ngn, se c ι); jfr äv. RÄTTA, sbst.2 2 f. Haffde ffornæm(de) Olaff skomakere nagot tilførenne staat her ffor rætte. OPetri Tb. 15 (1524). Nw ståår iach (Paulus) här för rätten. Apg. 26: 6 (NT 1526; NT 1981: till svars); jfr c ι. Bered tig uppå, at stå för den obeweklige Minos helfwetes domarens stränga domstol. Ehrenadler Tel. 737 (1723). Lördan hon dansar, om Söndan hon tigger, / Måndan hon hvirflar sin spinråck så lätt, / .. Tisdan står hon för Kämnärs-rätt. Bellman (BellmS) 1: 218 (c. 1771, 1790). Vid lunchen följande dag fick Marianne stånda inför rätta. Rootzén Vård. 37 (1930). Alla skall vi en gång stå inför Guds domstol. Rom. 14: 10 (NT 1981). — särsk.
a) i förb. med prep.-adverbial inlett med i (i sht förr äv. uti) i vissa uttr.
α) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) stå l. stånda i ed(en), förr äv. edenom, (stående, i äldsta tid inför den församlade tingsmenigheten) begå ed(en) ss. edgärdsman. Stiernhielm WgL 106 (1663: i Edenom stånda). (En frigiven träl) blef (enligt Östgötalagen) berättigad att sluta köp, han kunde stå i ed, kära och svara för sig sjelf, och ärfvas af sin närmaste slägt. Nordström Samh. 1: 100 (1839). Edgärdsmännen ”stodo i eden” jämte svaranden och svuro, ”att han svor rent och icke ment”. 2SvUppslB 7: 1220 (1948).
β) (†) stå uti sådan l. sådan frimodighet, i fråga om att (på domedagen) befinna sig i ett sådant l. sådant frimodigt tillstånd inför Guds domstol. The orätferdighe skola få hijsna .. när the få see then rättferdighe på Domedaghen stå vthi stoor frijmodigheet. Wallius 2Likpr. 82 (1628).
b) (†) i uttr. stånda inför lag, stå inför rätta; jfr LAG, sbst.1 1 j. (Assessorn) förnekar .. (den för trolldom anklagades) bekännelse all kraft och verkan, intilldess genom .. läkares intyg utrönas må, i hvad mån hon varit gill att inför lag stånda. Topelius Fält. 2: 210 (1856).
c) i prep.-adverbial inlett med till i vissa uttr.; jfr d.
α) [jfr fsv. standa til answara] stå(nda) till (laga l. lagligt) ansvar (förr äv. ansvars), stå till svars (se ι), särsk. närmande sig bet.: gottgöra (ngn för ngt); utom ngn gg, arkaiserande l. i skildring av ä. förh., numera bl. allmännare, i icke juridiskt fackspråk (i uttr. stå till ansvar): stå till svars; förr äv. i uttr. stå(nda) ngn till (laga) ansvar, stå till svars (inför domstol) gentemot ngn (dvs. målsäganden). När befinnes, at .. (ämbetsmän) Embetet miszbrukat til enskylte afsichter, .. då stånde de derföre til laga answar. RF 1719, § 18. Därs. 1809, § 102 (: lagligt). När någon dräpit en annan .. kunde han .. (enligt Västgötalagen) afskuda sig det nedriga i handlingen om han genast offentligen gaf dråpet tillkänna och ville för sitt brott stå den dräpnes arfvingar till ansvar. Nordström Samh. 2: 320 (1840). Cavallin (1876: till answars). (Alkibiades) hemkallades (från Sicilien) att stå till ansvar för det grofva brott, han troddes hafva begått. Pallin Hufvuddr. 19 (1893). En gång skall du stånda (till) ansvar härför inför en högre domare. Östergren 1: 73 (1915). Stå .. till ansvar för en anklagelse. SvHandordb. (1966). Stånda till ansvar. Därs. 755. — särsk. (i vitter l. högre stil) i oeg. l. bildl. uttr. av typen stå(nda) till ansvar för sanningskravet, i fråga om att ta på sitt ansvar att sanningskravet upprätthålls. Äfven skalderna äro skyldiga att stånda till ansvar inför sanningskrafvet. HT 1915, s. 90.
β) (numera bl. i vitter l. högre stil) stå(nda) till doms, i fråga om att rannsakas (o. dömas) inför domare l. domstol (numera i sht i fråga om Gud l. Guds domstol; jfr δ); förr äv. i uttr. av typen stå till laga rådstugudom l. tingsdom, i fråga om att inför rådhusrätt resp. tingsrätt underkastas laga dom l. dömas enl. lag (för begånget brott l. dyl.). Wij .. hafwom stadgat, at alle Militie-Betiente (som) .. begå .. någon excess, skole stå för theras begångne brott til laga Tingz- och Rådstugu Dom som andre Wåre Undersåtare efter Stadz- och Landzlagen. Schmedeman Just. 1365 (1694). Huru wäl behöfwa wi icke en sådan förswarare redan i denna werld .. Men än mera behöfwa wi Honom, då wi skola stånda till doms i en annan werld. Rudin 1Evigh. 2: 659 (1872, 1878). Blås, Gabriel, i din basun, / .. Blås hop all världens folk som dun / att stå till doms och svara. Karlfeldt FridLustg. 134 (1901).
γ) (†) i uttr. stånda till genmäle, stå till svars (se ι); jfr GEN-MÄLE 1. Stånda .. till genmäle. Weste FörslSAOB (c. 1817).
δ) (†) stånda till järn och Guds dom, om anklagad, i fråga om att dömas till järnbörd; anträffat bl. med tanke på provets utförande o. utgång därav; jfr β. Stånde (den anklagade) til jern och Gudz doom, warder han skäär ått jerne, wari frij, Brinner ått jerne wari felter. OPetri Kr. 52 (c. 1540).
ζ) (numera bl. i vitter l. högre stil) stå till räkenskap, stå till svars (se ι). För det onda, wi .. åstadkommit, skole wi stå till räkenskap. Franzén Pred. 1: 284 (1841). Jag behövde visserligen inte stå till räkenskap; men ändå. Bergman MVBar. 142 (1926). Stå .. till räkenskap för. Östergren (1949).
η) [jfr fsv. stå till rätta] (numera i sht i vitter l. högre stil) stå, äv. (numera bl. ngn gg, arkaiserande l. i skildring av ä. förh.) stånda till rätta (för ngn), i fråga om att (numera bl. i egenskap av svarande) stå inför rätta, särsk. liktydigt med: (låta sig) rannsakas (av ngn), förr äv. speciellare, i fråga om att avge det l. det svaret inför rätta (o. i denna anv. anträffat bl. i förb. med bisats inledd med det innehållande sådant svar); äv. (o. i fråga om nutida förh. bl.) i utvidgad l. oeg. l. bildl. anv., liktydigt med: stå till svars (se ι); jfr RÄTTA, sbst.2 2. Jtem skal .. (myntmästaren) før ingom tiil rettha sthaa wthan fore oss. G1R 1: 207 (1524). Will tu (dvs. Paulus) fara vp till Hierusalem, och ther ståå till retta för mich (dvs. Festus) ? Apg. 25: 9 (NT 1526; NT 1981: dömas av mig). (Den för hor anklagade mannen) stog och in för häradztinget när han stog til retta thet han aldrig war barnfadrenn. Murenius AV 364 (1658). När Lagen står i Spiutändan, så är ondt at stå til rätta. Grubb 587 (1665). Ellen Key (hade) instämt Verner von Heidenstam att stånda till rätta för den skrift han utgivit kallad ”Klassicitet och Germanism”. Lundberg-Nyblom NorrstrArno 139 (1932). — särsk. (†) i vissa uttr.
α’) stå till rätta med ngn, se RÄTTA, sbst.2 2 f slutet; anträffat bl. oeg. l. bildl., i fråga om att uppträda ss. kärande l. målsägande mot Gud l. avkräva Gud räkenskap. Alzwåldig store Gud! förlåt de snöde tankar, / Hwi wil en syndig Man med dig til rätta stå? Brenner Dikt. 1: 115 (1694, 1713).
β’) i förb. med indir. obj., i uttr. stå ngn till rätta (jfr ι α’) l. (hopskrivet) tillrätta, dels (om målsägande l. kärande): (stå o.) föra talan mot ngn inför rätta, dels (om svarande): (stå o.) svara ngn (målsägande l. kärande) inför rätta; stå till svars (se ι; äv. i oeg. l. bildl. bet.) inför ngn; äv. i fråga om att (stå inför o.) låta sig dömas av (sådan l. sådan) domare. OPetri Tb. 43 (1525). (Erik av Pommern) wille huarken läta .. (svenskarna) bliffua widh theras frijheeter eller läta sakena komma i rettgong, menandes sich icke wara plichtig at ståå sina vndersåter till retta. Dens. Kr. 178 (c. 1540). Ey heller (skall) någen Clärk stå någen leekt (dvs. världslig) Domare til Rätta. Schroderus Os. 1: 304 (1635). Livijn 1: 27 (1817).
ϑ) (†) stå till sådant l. sådant straff, om anklagad, i fråga om att dömas till sådant l. sådant straff. (Den som sprider pestsmitta) skal .. til lijfwet straffas: Men följer .. thervppå ingen skada .. stånde til thet arbitral straff, som Stadsens Magistrat finne skäligt then til at påläggia. Stiernman Com. 2: 183 (1638).
ι) [fsv. standa til swars] stå (förr äv. stånda) till svars, (i stående ställning inför domare l. domstol) svara för sig l. försvara sig (mot anklagelse(r) om brott l. dyl.); äv. övergående dels i bet.: (låta sig) underkastas rättslig rannsakan o. dom, dels i bet.: (låta sig) underkastas ansvarsskyldighet l. (straff)påföljd; äv. i utvidgad l. oeg. l. bildl. anv., särsk. (i sht i förb. med bestämning inledd med för) i fråga om att (inför ngn l. ngra) (ha att) förklara sig l. försvara sig (beträffande ngt) l. försvara (ngt) l. redovisa l. redogöra för sitt ståndpunktstagande (i en viss fråga) l. sin uppfattning (om ngt) l. sina efterforskningar (rörande ngt) l. dyl. (o. bli (be)dömd därefter) l. ta (sitt) ansvar l. ansvara (för ngt) l. ta på sitt ansvar (att ngt sker l. dyl.); stå till ansvar (se α); jfr γ, ζ, η, g slutet. Anm. Uttr. hade urspr. karaktären av juridiskt fackuttr. Om han .. försumer att scriffue antingen opbyrd heller vdgifft, thå skal scriffueren siälff stå ther till swars före. G1R 5: 19 (1528). Item till wittnisbörd .. ath wij huarkien rymma heller fly wijlia .. vtan aluarlig till suars ståå. Rääf Ydre 1: 309 (i handl. fr. 1553). War ock Citation utgången (år 1600) til .. (Råds)Herrarne, som .. höllo med K. Sigismund och woro stadde utomlands, at komma in uti Riket .. och för opartiske Domare til swars stånda. Werwing Hist. 2: 2 (c. 1690). Frun står aldrig till svars för att mamsell så der beständigt får följa sin egen vilja .. barn måste rätta sej efter gammalt folk. Blanche Våln. 436 (1847). Åtta särskilda gånger stod fröken Rudenschöld till svars inför hofrätten. Tegnér Armfelt 2: 278 (1884). Vad gjorde .. (fosterbarnet)? frågade modern, som kom ihåg mannens varningar och hade att stå till svars för honom. Lo-Johansson Stat. 1: 11 (1936). Egentligen vill vi inte stå till svars och komma med ursäkter. KvinnLittH 1: 9 (1981). — särsk.
α’) (numera föga br.) i förb. med indir. obj., i uttr. stå(nda) ngn till svars (äv. i pleonastisk förb. med rätta (jfr η), i uttr. stånda ngn till svars och rätta), stå till svars (inför domstol för begånget l. påstått brott) gentemot ngn (målsägaren); äv. liktydigt med: ha att avge (ekonomisk) redovisning för ngn. Skeparen aff Danske (dvs. Danzig) skal haffwa fractena ffor th(et) godz han hijt fførde och sidh(e)n skal han staa køpma(n)nomen til swars j Danske hwad the haffwa ho(no)m til tale. OPetri Tb. 15 (1524). Stånda oss tiil swars oc rette för then .. forrædelse. G1R 4: 48 (1527). 2RARP 15: 152 (1746: stånda). Du skall stå mig till svars för ditt anslag. Mellin Nov. 1: 63 (1838, 1865).
β’) (†) i överförd anv., i uttr. stå till svars i (visst läroämne), i fråga om att (låta sig) underkastas kunskapsprov i (visst läroämne). I den exsekutiva juridiken och den praktiska kameralen kunde jag stå till svars när som helst. Almqvist TreFr. 2: 23 (1842).
γ’) (numera föga br.) i uttr. stå till svars med ngt, oeg. l. bildl.: rättfärdiga sig l. försvara sig beträffande ngt, ta ansvar(et) för ngt. (Sv.) Jag står ej til swars thermed .. (t.) ich kan das nicht verantworten. Lind (1749). Det oroade mig högligen, att se .. huru illa jag kunde stå till svars med vidare försök, att komma denna vägen till Sällskaps-Öarne. Landell Bligh 45 (1795).
δ’) (numera mindre br.) i uttr. stå till svars med att (göra det l. det l. låta det l. det ske o. d.), oeg. l. bildl.: ta på sitt ansvar att (göra det l. det osv.). ”Jag kan inte stå till svars med att låta er (gäss) somna, utan att tala om, att här (i grottan) är osäkert,” sade (gumsen). Lagerlöf Holg. 1: 146 (1906). Man stod inte till svars med att lura charmanta damer upp bakom ett moln (dvs. i luftballong), tyckte han. Siwertz Sel. 2: 83 (1920).
ε’) (†) i uttr. stå ngt till svars, stå till svars för ngt. Ther .. befinnes, at Landzhöffdingen .. och Laghläsaren göra .. vpskoff medh Domen .. tå skal then .. thet giör wara förtenckt at stånda sådhant til swars in för BergzCollegio. PrivBergsbr. 1649, 4: mom. 50.
d) (†) i uttr. stå till ngt, stå till svars för ngt (se c ι). Har du .. / Haft hit din son .. / Att stå till den förmätna högmålsklagan, / Som (osv.). Thomander Shakespeare Rich. 7 (1825); jfr Hagberg Shaksp. 3: 1 (1848).
e) i förb. med prep.-adverbial inlett med under i vissa uttr.; jfr 20 a β.
α) (numera föga br.) jur. i uttr. stå under rannsakning, i fråga om att vara underkastad rannsakning (se d. o. 3) inför domare l. domstol. Sahlstedt (1773). Han står under ransakning. Weste FörslSAOB (c. 1817).
β) i uttr. stå under åtal, stundom äv. tilltal, vara åtalad (tilltalad) vid domstol (för brott av det l. det slaget). Fru .. Karlsson .. stod .. under tilltal vid rådhusrätten för det hon upplåtit pensionatet åt (osv.). SvD 1 ⁄ 12 1911, s. 13. (Sv.) Stå .. under åtal för bedrägeri (t.) unter der Anklage des Betruges stehen. Auerbach 1492 (1918). Klinteberg och Möller äro förfallna till ansvar för vad .. (rådhusrätten) fört dem till last. De ha icke förut stått under tilltal för brott. 1NJA 1952, Not. B, s. 7.
f) i förb. med predikatsfyllnad.
α) [eg. specialanv. av 7] i förb. med substantivisk predikatsfyllnad, i uttr. stå vittne, (i stående ställning) uppträda l. agera (inför domare l. domstol) ss. vittne, äv. bildl.: bevittna l. konstatera ngt; äv. i det utvidgade uttr. stånda vittne mot sig själv i ngt, stå vittne (i ovan angiven bet.) mot sig själv i fråga om ngt. (J. v. Törne) skulle .. till staden för sin sons skulld i grälet med min Gård, och blef af min advocat .. trissad opp och ned — Då var hon illa fast att stå vittne sjelf när hennes kjäraste hon har sitt Genie blef .. reducerat till = -0. CAEhrensvärd Brev 2: 396 (1800). Från hjessan / Till fotabjellet få wi sjelfwa stånda / I wåra synder mot osz sjelfwa wittnen. Hagberg Shaksp. 1: 371 (1847).
β) i förb. med adjektivisk predikatsfyllnad, i uttr. stå åtalad, äv. tilltalad, vara åtalad (tilltalad) vid domstol (för brott av det l. det slaget), stå under åtal l. tilltal. Han står åtalad för mord vid tingsrätten i Lund. De nio män, som stod åtalade för intrång vid avsiktlig skadegörelse på egendom, skulle (osv.). Lindberg Gordimer Hed. 267 (1977).
g) medelst och förbundet med efterföljande verb (jfr 3), i uttr. betecknande att ngn står (inför domare l. rätt) i rättssal o. gör det l. det (särsk. avlägger vittnesbörd); särsk. i uttr. av typen stå (in)för rätta (förr äv. rätte) l. den l. den rätten l. på rådstugan och (göra det l. det), i fråga om att (i stående ställning) inför rätta resp. den l. den rätten l. (inför domare l. rätt) på rådhuset (göra det l. det). Løgh(e)rdagh(e)n ept(er) Corp(or)is Chr(ist)i stodh Olaff hans(ons) erffwinge ffor sitiend(es) rætten och sagde sich aldel(es) wara wel ffornøgden om th(et) arffw(et). OPetri Tb. 6 (1524). Stodhe nu både Oluff och Jacob inn för rättenn, och bekende huar om sigh. 3SthmTb. 5: 8 (1603). Frågan är hur pålitliga .. (de av missbruk märkta vittnena) är ur åklagarnas synvinkel. Blotta det faktum att de talat med polisen gör dem suspekta i sina kretsar. Att stå och vittna mot en annan kriminell person i en rättssal är givetvis ännu värre. SDS 30 ⁄ 5 1989, s. 6. — särsk. (numera föga br.) i uttr. stå och svara, stå till svars (se c ι). Jag vill .. alvarligen eder förmanat och tillsacht hafva, att I late för:te Jöns Erichsson vederfares hvad lagligit och rättvist är, så lagandes att I vele en gång stå .. och svare till edre domar. AOxenstierna 2: 233 (1615). Kommer krutet medh första intet öffver (till Sv.), då skall han vara förtänckt att stå her före och svara till den skada her aff kan ändtstå. RP 6: 215 (1636). Ty skall .. (statskommissarien i statsverket) ock hereffter samma sin skyldighet i ackt taga, och om något deruthinan försees och försummas, stå och swara derföre allena. CivInstr. 143 (1685). (K. XI har) uppå Justitiariens wid Kongl. Ammiralitetet .. förfrågan resolverat och förklarat, huruwida han för Processer wid Kongl. Ammiralitets-Rätten skal wara förbunden at stå och swara. HC11H 15: 152 (1697).
6) (i stående ställning) befinna sig l. vara i ett av anspänning l. koncentration kännetecknat kropps- l. sinnestillstånd; äv.: (i stående ställning) hålla sig beredd l. färdig l. klar l. redo (särsk. i sådana uttr. som stå beredd l. färdig l. klar (jfr e) l. parat l. redo), särsk. i fråga om att stå beredd osv. att göra ngt som är (mer l. mindre) omedelbart förestående (särsk. liktydigt med: vara nära l. vara ”på vippen” l. just ämna l. vara i färd med l. ha för avsikt), o. i denna sistnämnda anv. numera företrädesvis (utom i ovannämnda uttr.) i uttr. stå i begrepp (se BEGREPP 3 a) åtföljt av att jämte inf. l. inf.-uttr. (angivande förestående verksamhet l. dyl.); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; stundom svårt l. omöjligt att skilja från 2. Han stod klar att gå i land, när beskedet kom att ingen fick lämna båten. Tu skalt icke stå j wäghaskel til at mörda theras flychtigha. Ob. 1: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: ställ dig icke). HSH 31: 349 (1662: ståendes .. helt parat, att). En trupp most’ altid stå bered när andra hwjla. Börk Darius 674 (1688). Det som gör at jag .. önskar fullbordandet af mitt nerflyttningsproject är at vi just i dessa dagar stå färdiga at köpa oss .. en liten gårdsdel i Skåne. CGLeopold (1793) i 2Saml. 8: 96. Ute på Lindarängen stodo .. (fotbollsspelarna) färdiga till spel. NordIdrL 1900, s. 292. Ett ungt par stod i begrepp att stifta hjonelag. Nilsson FestdVard. 67 (1925). När du denna dag fyller tretton och står redo att träda ut i livet på egen hand, vill jag (osv.). Jersild 50Fräls. 9 (1984). — särsk.
a) i förb. med prep.-adverbial inlett med i (i sht förr äv. uti) i vissa uttr.
α) (numera mindre br.) stå i bakhåll l. försåt, i fråga om att i l. vid bakhåll resp. försåt stå beredd l. färdig l. redo (till anfall l. dyl. mot ngn); jfr LIGGA 11. Then skalk som stod i forsåth j en tiock skogh oc sköth en skeckte vdj wår tro man. G1R 4: 123 (1527). Sedan kom en myckenhet Ryszar fram som stått i bakhåll. Nordberg C12 1: 572 (1740). Juslenius 422 (1745: i försåt).
β) stå i beredskap, om trupp(er), i fråga om att stå beredd(a) l. redo (till (krigs)handling av ett l. annat slag); äv. dels om enskild person, i fråga om att hålla sig l. vara förberedd i sitt inre för Gud l. Guds domedag o. d., dels i det utvidgade uttr. stå i beredskap att (göra det l. det), stå i begrepp l. ha för avsikt att (göra det l. det). Trupperna står i (full) beredskap vid gränsen. O! at iagh nychter lefwa må, / I godh beredskap altijdh stå, / När tu (dvs. Gud) medh domen komma wil. Ps. 1682, s. 249. De (dvs. helgonen) natt och dag i wakan, bön och bot / Bewäpnat på sin wacht i full beredskap, stod. Brenner Dikt. 1: 154 (1701, 1713). Jag vet .. att du står i beredskap att vidtaga stränga åtgärder, för att indrifva dina fordringar. Rydberg Ath. 211 (1859; uppl. 1876: redo). Östergren (1949: Stå .. i beredskap).
γ) (numera i sht i vissa trakter) stå i beråd, stå i begrepp (att göra det l. det), (just) ämna; jfr BERÅD 4. Magister Olenius .. stormade och rasade, så att vår häradshöfding stod i beråd att kasta honom utför trapporna. Dock hejdade han sig. Blanche Tafl. 3: 326 (1849, 1857); jfr 20 a α κ ’ . Jag står just i beråd att resa bort. Östergren 1: 384 (1916).
δ) (i vitter stil) stå i pansar, i fråga om att stå beredd l. färdig l. redo till kamp l. strid iklädd pansar (se d. o. 1). Hvarje kämpe stånde i pansar, / Hvarje kämpe fatte sin sköld. Arfwidsson Oisian 1: 293 (1842).
ζ) [sv. dial. stå i pass] (numera föga br.) stå i pass, stå på pass (se b ζ). Sparre Fyrmäst. 85 (1920). Östergren (1949).
η) (†) stå i (sin) vakt, stå på vakt (se b μ); äv. bildl. Iagh .. ståår j minne wacht alla nätter. Jes. 21: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: förbliver .. på min post). Under molnig hjelm, de gråa fjällen / Med isad pansar stå kring dal’n i vakt. AAGrafström 1: 28 (1818, 1864).
b) i förb. med prep.-adverbial inlett med på (förr äv. uppå) i vissa uttr.
α) (†) stå på sin akt (för ngt), vara på sin vakt (mot ngt; se μ slutet). Konungen war icke til förtänckande, at Han stode på sin ackt för widare bedrägeri. Nordberg C12 1: 287 (1740).
β) (†) stå på beråd, stå i beråd (se a γ). I Genua stod jag (O. Celsius) på beråd, att föllia den Persianiske princen till Persien. SvBrIt. 1: 8 (c. 1700). Hwad matsäck han mig gaf jag nästan blyes nämna: / Jag stod rätt på beråd, then efter mig at lämna. Kolmodin QvSp. 1: 63 (c. 1710, 1732). Jag står på beråd att gå dit. Widegren 52 (1788).
γ) stå på (en) resande fot, se 1 a ζ α ’ .
δ) (†) mil. stå på geväret, i fråga om att ha hög beredskap (eg.: stå beredd l. redo att omedelbart använda geväret); jfr GEVÄR 1 d. Hela ryska styrkan .. har i flera dagar stått färdig att attaquera. General Major Sandels fördelning således beständigt varit nödsakad att stå på geväret. FWrede (1809) hos Quennerstedt Torneå 2: 240; jfr huvudmom.
ε) stå på lur, stå o. (se 3) lura (se LURA, v.2 I 1—3). Mördaren stod på lur bakom ett träd. Wiltu (Cupido), så stat opå luur; see til at tu drabbar i Bröstet. Stiernhielm Cup. 3 (1649, 1668). Utkommer något sådant (dvs. som yppats under bikt) af Prästen, eller någon som står på luur, thet skal aldrig äga Witzord. Kyrkol. 7: 2 (1686). Trumslagarn knapt hant lyfta på pinn, / Förr’n Bergen, med sitt Oboe d’Amour, / Stod tyst på lur. Bellman (BellmS) 1: 259 (1780, 1790). Den som står på lur, får höra sin egen natur. Granlund Ordspr. (c. 1880). IllSvOrdb. 879 (1955).
ζ) [sv. dial. stå (up)på pass(et)] jäg. stå på pass, om jägare: (med skjutvapen l. dyl. till reds) stå beredd (på viss plats) o. passa (på villebråd för att fälla detta); jfr PASS, sbst.1 7, o. a ζ. Lindholm Sibbo 2: 216 (1898). Östergren (1949). — särsk. i oeg. l. bildl. anv., liktydigt med: vara på sin vakt (mot ngn l. ngt) l. vakta sig l. ta sig i akt l. akta sig (för ngn l. ngt); jfr μ slutet. Man kan inte stå på pass jämt. SAOB P 377 (1952).
η) stå på (förr äv. uppå) post (äv. på sin post, förr äv. på posten), (vara sysselsatt med l. bli vid att) stå o. (se 3) hålla utkik l. vakt o. d. (på (sitt) postställe). (En hund) står wäll uppå sjn Påst, kan öfwermåtton kusa (dvs. krypa på magen). Warnmark Epigr. H 2 a (1688). När de andre Påster ropa an .. (skall) swaras .. af den, som står på Påsten, Patroull. SthmStadsord. 2: 165 (1702). En skildtvakt får ej, så länge han står på sin post, tåla att på något sätt blifva ofredad. TjReglArm. 1858, 2: 66. Jag .. stod på post vid hörnet af lilla torget. De Geer Minn. 1: 96 (1892). Martinson BakSvenskv. 288 (1944).
ι) (†) med adverbialets huvudord utgörande (av)resa, i uttr. av typen stå på sin avresa l. (en) resa l. resan, stå i begrepp att anträda sin avresa resp. en resa l. resan, stå färdig att avresa l. ge sig av på en resa resp. resan; jfr γ. RP 8: 234 (1640: står .. på resa). Som iagh och nu ståår på min afressa (osv.). BoupptSthm 1677, s. 510 a, Bil. (1676). Jag står jusst på resan hinner således intet mer än be Er framföra alles vår tendra hälsning till Er lilla täcka beskedliga fru. Anckarsvärd Brev 18 (1790). Kyrkoherden stod på en resa och hade mycket brådtom. Knorring Torp. 1: 165 (1843). Ahnfelt LinnéLefn. 15 (1877: på resa).
μ) stå på (i sht förr äv. uppå) vakt (förr äv. vakten), äv. (numera bl. i slutet) sin vakt, (bli vid att) (i stående ställning) hålla vakt l. vakta, (bli vid att) stå o. (se 3) hålla vakt osv.; stundom äv. (i uttr. stå på vakt): stå o. vaka (över ngn). Herre, iagh ståår på wachtenne alt iempt om daghen. Jes. 21: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: står .. på vakt). Här ståår iagh på minne wacht. Hab. 2: 1 (Därs.; Bib. 1917: stiga upp på min vaktpost). Sahlstedt 664 (1773: på wakt). Rak och stel stod hon på vakt vid .. (den sjukes) huvudgärd. Siwertz Sel. 2: 76 (1920). SvOrdb. 1390 (1986: på vakt). — särsk. (numera föga br.) i uttr. stå på sin vakt, i utvidgad anv., liktydigt med: vara på sin vakt (mot ngn l. ngt) l. vakta sig l. ta sig i akt l. akta sig (för ngn l. ngt). Stat du nykter, opå dijn wakt. Stiernhielm Herc. 366 (1658, 1668). Så fordrade försigtigheten, af Hans Kongl. Maj:t, både at sjelf stå på sin wakt, såsom ock at (osv.). HC11H 14: 113 (1668). Köttet är .. en .. Fiende .. Thes starkhet bör påminna osz, at wi theraf kunne öfwerwinnas, om wi ej stå på wår wakt. Bælter Christen 275 (1743, 1748). (Sv.) Stå på sin vakt .. (eng.) To stand upon one’s guard. Widegren (1788).
ν) (†) stå på vedett, stå på vakt (se μ). Efter nuvarande krigssätt, är hvar Infanterist platt oduglig, om han ej .. kan slåss i kedja, göra en patrull och stå på Vedett. KrigVAH 1808, s. 60.
ξ) (numera föga br.) stå på väg (förr äv. vägen) att (göra det l. det), vara på väg l. nära l. ”på vippen” att (göra det l. det); stå i begrepp att (göra det l. det). Du står på vägen att uppoffra icke blott eget anseende, utan hela vår slägts. Mellin Nov. 1: 100 (1833, 1865). Schelling förklarar uttryckligen .. att tingens idéer, som utgöra de sinliga tingens urbilder, ligga evigt i Gud, och han står på väg att fatta dessa idéer .. såsom fullt konkreta och individuella. Nyblæus Forskn. 2: 92 (1881). Han .. stod på väg att bege sig in i salen. Lagerlöf Troll 2: 30 (1921).
c) i förb. med prep.-adverbial inlett med till, i vissa uttr.
α) stå till buds, stå till (ngns) förfogande, vara l. finnas tillgänglig; jfr BUD 3 a. Vid hans (dvs. A. Oxenstjernas) sida och under konungen fanns fullt utrymme för allt slags förtjänst, och de skickliga arbetarne togos hvar de stodo till buds, utländska män så väl som svenska. Forssell G2A 13 (1894). Jordbruket och boskapsskötseln födde och klädde (präst)familjen, och som det alltid ansågs förnämligare att tjäna prästen än bonden, stod dugligt tjänstfolk till buds för billigt pris. MinnGPrästh. 1: 88 (1924).
β) stå till (ngns) förfogande, stå beredd l. redo att låta sig förfogas över (av ngn ss. arbetskraft l. för utförande av visst uppdrag o. d.). Den fasta befolkningen står gärna till (turisternas) förfogande som vägvisare. I norr, stod .. till general Faidherbes förfogande en icke obetydlig styrka. Rappe Nordarm. 81 (1874). Hvarför har ni icke underrättat mig på förhand och jag skulle genast stått till ert förfogande? Hillman SpNov. 14 (1896).
δ) (ngt vard.) stå till pass, stå beredd l. redo att passa upp l. betjäna (ngn) l. vara (ngn) till pass l. lags; se PASS, sbst.1 I 9 c.
ε) stå till reds, stå beredd l. färdig l. redo (att l. för att göra det l. det); äv. (i sht i det utvidgade uttr. stå till reds för ngn) pregnant: stå beredd osv. att betjäna l. passa upp (ngn) l. verkställa (ngns) önskningar l. hjälpa till (hjälpa ngn) med ngt o. d.; se vidare under REDS, sbst.1 b α (β’). RP 16: 319 (1655). Jag stog till redz och wille gå, men min kyrkeherde sade, gack intet. UUKonsP 9: 140 (1671). Der är wisze poster eller huus wid wägen, där hästar straxt stå till redz, när man kommer. SvBrIt. 1: 28 (c. 1700). Aldeles är .. (hästen) för god til at .. altid stå tilreds för folk, som mena de sku få handtera honom som de wilja. Dalin Vitt. II. 6: 117 (1740). Skulle det vara någon, som han inte alltid står tillreds för, så är det Baron Alarik. Knorring Ståndsp. 1: 39 (1838).
ζ) stå till (ngns l. ngts) tjänst, stå beredd l. färdig l. redo att (be)tjäna (ngn l. ngt) l. vara (ngn osv.) behjälplig (med ngt) l. låta sig förfogas över (för ngt; särsk. liktydigt med: stå till (ngns) förfogande (se β)); äv. närmande sig l. övergående i allmännare bet.: (stående beredd osv. till handling) (be)tjäna (ngn) l. vara (ngn) behjälplig (med ngt); äv. (numera i sht i vitter stil) med genitivattributet ersatt av indir. obj., i uttr. stå (förr äv. stånda) ngn l. ngt till tjänst, stå till ngns l. ngts tjänst; i ovannämnda användningar äv. oeg. l. bildl., särsk. (i vitter stil) dels i fråga om att underblåsa l. uppmuntra l. stärka ngt (särsk. ngns betänkligheter), dels med saksubj. Thesse (dvs. Lättja, Kättja o. Fjättja) med samt min Son, Her Ruus, thera sam-qweda Broder, / Tig til tienst skole stå, från Morgon, alt in-uti Morgon. Stiernhielm Herc. 120 (1648, 1668). O store Pallas, Jovis ätt, af Himlisk Wijszheet; / Then Högstes starcke Hand och Råd i Strijd, och Frid: / Then alle Konster stå til tiänst, och alle Dygder. Dens. Fred. 20 (1649, 1668). Varmed kan jag stå till tjänst. Cannelin (1921). Skansens Klädkammare har på sedvanligt sätt stått föreningar och sammanslutningar av skilda slag till tjänst med utlåning av dräkter och annan rekvisita. Fatab. 1954, s. 232.
η) (numera föga br.) stå ngn till handa, stå ngn till tjänst (se ζ); jfr HAND 13 h γ. Kgl. Maj:t hafwer honom (dvs. S. Lagerberg) gifwet någre Officerare med sig, som uti alt skola stå honom tilhanda och stå under hans befehl. Lagerberg Dagb. 4 (1710). Såväl Bruun som Nybom plägade med sin kassa och sin kredit stå Cygnæus till handa .. under hans i financielt afseende brydsamma Fredrikshamnstid. ENervander (1892) hos Cygnæus 11: 118.
ϑ) (numera föga br.) stå ngn till möte(s), i fråga om att stå redo osv. att möta l. motta ngn (ngnstädes); äv. i det utvidgade (oeg. l. bildl.) uttr. stå ngn till mötes med hjälp, i fråga om att stå redo osv. att möta upp till ngns hjälp l. stöd. Behofvens barn med hjelp mig städs till mötes stått. Lidner (SVS) 3: 251 (1791). Till Konungens möte stod på bryggan hertig Karl. Fryxell Ber. 4: 165 (1830). Vid vår ankomst till tältet stodo värden och värdinnan oss till mötes. LbFolksk. 711 (1892).
ι) (†) stå till ngns uppvakt, stå beredd l. färdig l. redo l. i begrepp att göra ngn sin uppvaktning. Wij Edert (dvs. Pallas’) Ridderskap, then daglig skeer then ähra, / At wij til Eder opwacht stå. Stiernhielm Fred. 20 (1649, 1668).
d) (†) i uttr. stå att (göra det l. det), stå i begrepp att (göra det l. det). Een fattig Soldat som står at gå på Tog. VDAkt. 1706, nr 317.
e) sjöt. i uttr. stå klar, om sjöman: stå beredd l. färdig l. redo (att utföra den l. den manövern l. det l. det arbetet ombord); förr särsk. i imperativisk anv.; jfr KLAR 12 b slutet. Constapel stå klar. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 209. Står klar med Tamp och Tagel, at gå til Segels Bij de Wind, och at falla öfwer Styrbord. Rosenfeldt Tourville 17 (1698). (När man skall ankra kommenderas:) Ståå klaar hwar på sitt Wärck. Därs. 31. (Sv.) Stå klar .. (eng.) Stand by. Ramsten 37 (1866). Anm. Sannol. felaktigt anges uttr. i nedanstående källa ha bet.: kryssa (se KRYSSA, v.2 2). (Sv.) stå klar. (Eng.) stand by. (Fr.) faire la course. (T.) den Cours machen, segeln. Jungberg (1873).
7) i förb. med substantivisk predikatsfyllnad: (i stående ställning) uppträda l. agera l. fungera l. verka i egenskap av l. ss. (ngt), särsk. i fråga om uppträdande osv. (inför ngn l. ngt) vid en officiell l. högtidlig akt; särsk. dels (med ngt högtidlig l. vitter l. ålderdomlig prägel) i uttr. stå brud (se BRUD, sbst.1 1) l. brudgum (se d. o. 1) l. fadder (se d. o. 1 a), dels i uttr. stå modell (se d. o. 3 a); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (särsk. i uttr. stå fadder, se FADDER 1 b γ, δ); stundom äv. elliptiskt för uttr. av ovan angivet slag (se l). RA I. 3: 102 (1593: fadder). (Han) skulle stå brudgom mäd en wiss Jomfru. Columbus Ordesk. 14 (1678; uppl. 1963). Östen säger, kan i säja Hust(ru) Maria att iag icke hafft omgänge med Eder om natten sädan wij stådt brudfolck. HärnösDP 1693, s. 14. D. 26. Juni kommer jag (C. v. Linné) att stå brudgumme. MennanderBr. 3: 310 (1739). Sinnligheten fattade styret och förnuftet stod en wanmägtig åskådare af .. fruktlöst motarbetad miszledning. Ödmann StrFörs. II. 2: 30 (1803). PT 1901, nr 268, s. 3 (: modell). Lidman Blodsarv 152 (1937: brud). — särsk.
a) (†) i uttr. stå brud, om kvinna, oeg. o. eufemistiskt för: ägna sig åt älskog. Ulla Winblad kära Syster, / Du är eldig, qvick och yster, / Hvar dag så står du brud. Bellman (BellmS) 1: 8 (c. 1768, 1790). Ändtlig i detta gröna, / Stod Ulla sista gången Brud. Därs. 274 (1790).
b) (numera föga br.) i uttr. stå vittne till ngt, (i stående ställning) vara l. bli vittne till ngt. (Människan) förmår .. aldrig stå ett kallsinnigt wittne till .. all hårdhet, bedräglighet, djuriskhet .. på jorden. Thomander Pred. 2: 135 (1849).
c) (numera mindre br.) i uttr. stå post, äv. (tillf.) väktare; äv. bildl. Du kan väl stå post för mig .. (kungen) är mera road af dig än mig. MoB 1: 10 (1824). Stå lag och frihet väktare på bergen, / .. Då skall vår störste ovän tappa färgen. Nybom SDikt. 1: 246 (1859, 1880).
d) (förr) i uttr. stå spetsgård, om bönder vid avrättning: (i stående ställning) agera l. fungera ss. spetsgård (se d. o. 1). (Vid) afrättningar .. måste .. bönderna ”stå spetsgård”. Landsm. VIII. 2: 77 (1891). Levander Brottsl. 239 (1933).
e) i uttr. stå vakt, äv. vedett, i fråga om att (på i övermom. angivet sätt) agera l. fungera (äv. närmande sig l. övergående i bet.: tjänstgöra) i egenskap av l. ss. vaktpost l. -man l. (med pl. subj.) ss. vaktmanskap l. -styrka l. -personal (äv. i oeg. l. bildl. anv.); numera nästan bl. närmande sig l. övergående i l. omöjligt att skilja från 41 a. Anm. Alla fall av stå vakt har förts hit (medan uttr. stå vakten redovisas under 41 a); jfr 22 c. Carl wachtmästare inkallades och frågades, hwilken af wachtkarlarna hade i går affton ståt wacht hooss prubban. ConsAcAboP 2: 423 (1663). Här stå borgarna tilskiftesz (dvs. skiftesvis) wackt. Bolinus Dagb. 41 (1668). ”Första dagen stod jag vakt vid er kejserlige faders bår”, — svarade Kåre. Lönnberg Kåre 78 (1887). Väl hundra myror små / bakom stjälkarna stå vakt. Heidenstam Dikt. 116 (1895). Hemberg Kola 169 (1902: vedett). Som om / små änglar i vita kläder / stått vakt vid sängen. Söderberg Heine Tyskl. 36 (1919). Med hållning av självsäkert lugn står .. (lyktpelaren) vakt kring kanalen och vänder ryggen mot urskogshotet. Frosterus Jord. 87 (1930).
f) (i Finl., mindre br.) i uttr. stå pelle, (i stående ställning) uppträda l. agera (på scen) ss. pelle (dvs. rolighetsmakare l. gyckelmakare); jfr PELLE, sbst.1 Varför man är revyaktivist? — Är man med en gång kan man inte sluta. Man går och väntar på kvällarna då man får ”stå Pelle” på scen. VNyland 1 ⁄ 3 1980, s. 7.
g) (†) i uttr. stå (en) karl, med subj. i sg. l. pl.: (i stående ställning) uppträda l. agera i egenskap av l. ss. en karl (se d. o. 2) resp. som karlar; i sht använt ss. beteckning för att dels uppträda l. ingripa o. d. på ett karlaktigt (se KARL-AKTIG 2) l. kraftfullt l. djärvt l. modigt sätt, dels bete sig l. handla rakryggat l. hederligt l. hålla fast vid givna löften l. ingångna avtal l. vara trofast; med utgångspunkt i sistnämnda användningar äv. närmande sig l. övergående i beteckning för: stå brudgum (se huvudmom.) l. gifta sig; med subj. i pl. äv. stå karlar; jfr KARL 2 f. ConsAcAboP 1: 199 (1645: en). Sådanne Män kunne stå Kaara. Brasck Apg. L 3 b (1648). Saxa-Mör glädiens i Hiertan och Hog; / Nu haan j, iag troor, fått Beelare (dvs. friare) nog: / .. Belare nog; de då gofwe til swaar, / Men fåå äre dhe som willja stå kaar! Dahlstierna (SVS) 182 (1707). Det war en Ekerot som då Brudgumme war, / Men denna gången skal en Apelrot stå Kar. Runius (SVS) 1: 245 (1712). (Sv.) Han måste stå karl, (lat.) Promissis standum ei erit. Sahlstedt 258 (1773). — särsk.
α) karlaktigt (se KARLAKTIG 2) l. manligt (se MANLIG 8) kämpa l. göra motstånd l. försvara sig l. hålla stånd; äv. i oeg. l. bildl. anv., betecknande att ngn i egenskap av att vara en ”(karla)karl” klarar av att (dvs. utan att tappa kontrollen över sina ben l. falla) inmundiga (stora mängder) sprit vid ett dryckeslag; jfr 4 (a). (Sv.) Stå karl .. (t.) Stand halten. Lind (1749). Förmågan att stå karl i ett dryckeslag. Afzelius Sag. VIII. 2: 250 (1857).
β) i vissa utvidgade uttr.
α’) stå karl med ngt, (ss. det anstår en karl) hålla löfte l. utfästelse l. överenskommelse o. d. om (att utföra l. verkställa l. ombesörja o. d.) ngt; äv. stå karl uti ngt, uppträda l. agera som en karl (särsk.: förhålla sig rakryggad l. ordhållig l. trofast o. d.) i fråga om ngt. Helsa bror Knut Silf(ve)rSpare, han måste stå karl medh mine bestelninger. JStålhammar (1708) i KKD 7: 178. Detta (dvs. vissa affärsförhållanden) måste du consillera medh bror Knut Silf(ve)rSpare, som måste stå karl uthj detta. Dens. Därs. 182.
β’) stå karl för ngt, (ss. det anstår en karl) ansvara l. borga l. gå i god för (uppfyllandet l. utförandet l. verkställandet l. ombesörjandet av) ngt (utgörande löfte l. utfästelse l. överenskommelse o. dyl. l. viss verksamhet l. handling l. visst arbete o. d. varom löfte osv. givits resp. gjorts); äv. blott stå karl, elliptiskt för stå karl för ngt. Han wille ståå kar för dhet som skeedt är. VDAkt. 1668, nr 60. Om tu något lofwat haar / får tu therför sielff stå kaar. Celsius Ordspr. 3: 17 (1711). (Vikarien) lärer stå karl (dvs. för gudstjänstens förrättande), besynnerligen då Han af HHrr Consistorialium persvasione & auctoritate warder munierad och affärdad. VDAkt. 1714, nr 38.
h) (†) i uttr. stå hjälte mot skotten, i egenskap av l. ss. hjälte stå upprätt l. klara sig l. hålla stånd mot l. uthärda l. tåla skotten (från fiende); anträffat bl. i bild, i fråga om att som en ”(karla)karl” stå för (se 1 g) inmundigade supar; jfr 4 a o. DRYCKES-HJÄLTE. Skål mina Gunstiga Herrar! .. / Hurra, stå hjelte mot skotten! / Kärlekens skål! — drick i botten. Bellman (BellmS) 1: 212 (c. 1771, 1790).
i) i uttr. stå bocken l. bock.
α) [jfr d. stå buk for en] (†) i uttr. stå bocken för ngn, (ställa sig o.) (i böjd l. hukad l. framstupa ställning) agera bock för ngn (erbjudande denne sin rygg l. bak att ställa sig på för att komma l. nå upp på resp. till ngt, särsk. vid uppsittning på häst); äv. (o. anträffat bl.) i oeg. l. bildl. anv., dels: låta ngn stödja sig på sig, dels (o. i denna anv. äv. i förb. med indir. obj. (i st. f. adverbial), i uttr. stå ngn bocken): stå ngn bi (se STÅ BI 3), hjälpa ngn; äv. i uttr. stå bocken för ngt, hjälpa till med l. understödja (utförandet av) ngt. (T.) Einem .. den Bock stehen (sv.) stå båcken för en, stå enom bi, låta en stödja sig wid sig. Lind 1: 435 (1749).
β) [jfr d. stå buk, nor. stå bukk, t. bock stehen, nl. bok staan] stå bock (för l. åt ngn), i fråga om leken ”hoppa bock”: (ställa sig o.) (i böjd l. hukad l. framstupa ställning) agera bock (för ngn som hoppar l. står i begrepp att hoppa över vederbörande); jfr BOCK, sbst.1 II d. (Sv.) Stå bock (t.) sich Bock stellen. Auerbach 200 (1907). Stå bock (åt ngn). Östergren 1: 589 (1917).
γ) [sv. dial. stå bocken; sannol. utvidgad anv. av α (möjl. med tanke på djuret bock o. den envishet l. energi varmed denne försvarar sig l. går till anfall)] (numera föga br.) i uttr. stå bocken, hålla stånd l. bjuda motstånd (mot angrepp l. påhopp o. d.); orka med (påfrestningar l. strapatser l. motgångar o. d.) l. hålla l. stoppa (för påfrestningar osv.); stå sig (se 52) l. klara sig l. reda sig (bra); stå rycken (se 34 f ε); äv. dels i uttr. stå bocken (e)mot ngt, dels i uttr. stå bocken för ngt, förr särsk.: (få) bära ansvaret l. hundhuvudet för ngt; förr äv. i uttr. stå ngn bocken, kunna mäta sig med (o. klara av) ngn. (Sv.) Stå bocken .. (fr.) tenir bon el. ferme, tenir tête à qlcn. Weste 1: 283 (1807). (Sv.) Stå bocken .. (t.) den Bock stehen fest, wie eine Mauer stehen. Heinrich 194 (1814). Många hufvuden (stöta) tillsammans hos grefvinnan .. som .. hvad hufvudet beträffar, står dem bocken allesammans. Mellin Nov. 2: 428 (1832, 1867). Tack för ditt (dvs. förläggarens) innerligt glädjande bref, som gaf mig den formliga, ovedersägliga bekräftelsen på att vi tillsammans ånyo ”stått bocken” inför allmänheten som man säger. CSnoilsky (1883) hos Warburg Snoilsky 329. Ministrar .. åtogo sig ansvaret för .. (konungens) dumheter .. Men ansvaret var icke farligare än att en minister, som stått bocken för en kunglig dumhet, fick ta afsked som länschef. Strindberg SvÖ 3: 141 (1884). Får jag en duktig klunk bondvatten, så står jag bocken igen. Lundquist Zola Grus 137 (1892). Han kan nog stå bocken mot dylika ohemula anfall (dvs.) reder sig l. står sig nog, det tar inte på honom, han rider nog ut dylika stormar. Östergren 1: 588 (1917). Dens. (1949). — särsk. i utvidgad anv., med sakligt subj. (jfr II). När arkitekter tala om att låta ”materialet verka” .. (gäller det i första hand) den verkan, som skyddar byggnadens bestånd, som står bocken mot väder och vind. TT 1890, s. 149. (Den av en brottsjö lösryckta) Spiran .. gjorde .. första breschen i den andra bastigneringen, som hittills stått bocken (vid skeppsbrottet). LD 1910, nr 299 A, s. 3.
j) oeg., i uttr. stå staty l. bildstod, betecknande att en staty l. bildstod av ngn står där l. där (se II 1); äv. (o. i uttr. stå bildstod företrädesvis) bildl.: stå orörlig l. blick stilla som en staty l. bildstod; förr äv. i uttr. stå en bild, bildl.: stå (som en) bildstod (se ovan). Du far då bort, och lemnar mig på stranden, / Att stå en bild och blicka efter dig. Franzén Skald. 1: 18 (c. 1798, 1824). Stå Bildstod .. (tillgår så:) Pantägaren (ägarinnan) ställer sig midt på golfvet eller på en stol, och antager den ställning, som en hvar af det öfriga sällskapet finner för godt att gifva honom (henne). SvForns. 3: 405 (1842). Utkastaren intog åter utgångsställning, stack tummarna i läderbältet, styrkans klassiska tecken, och stod staty till dess nästa droska kom. Hellström Kusk. 114 (1910). En häger står staty på en sandbank. Barthel Colón 195 (1932). Den Store Hertigen av York, står staty nära The Mall (i London). DN 24 ⁄ 7 1986, s. 40.
k) i uttr. stå måltavla, förr äv. (ett) mål för ngt, utgöra måltavla för ngt (dvs. beskjutning l. vredesutbrott l. anklagelser o. d.); jfr MÅL, sbst.5 2 b, 5. Fienden nödgades stå ett mål för kanonaden från skeppen. BL 16: 119 (1848). Du med min vrede ej har att skaffa, / Förr’n sjelf du mål för densamma stått. Jolin UHansDr 8 (1860). Skolministern fick också stå måltavla när 300 skolaktiva SSUare från högstadier och gymnasier i hela landet frågade ut honom om skolan. GgbP 5 ⁄ 2 1990, s. 6.
l) elliptiskt för vissa i huvudmom. redovisade uttr.
α) (†) för stå fadder; särsk. i uttr. stå mot ngn, i fråga om att stå fadder o. vid dopakten ha en person av motsatt kön mitt emot sig (med vilken fadderskyss växlas). Fält-Marskalken Her Christere Horen, hwilken och så ståg för Konglig Råådhet och Fält-Marskalken Her Hinderik Horen. Carl XI AlmAnt. 123 (1686). Grefvinnan Beata Wittenberg stod uti Grefvinnan Magdalena Stenbocks ställe. Därs. 378 (1696). Jag stod mot lilla Clementine — och fick riktigt ut min fadderskyss. Geijer Brev 203 (1815). Topelius Dagb. 2: 191 (1835).
β) för stå modell. Mitt porträtt afsynades i Lördags af Beethovengubbarne .. Nu står jag för Eldh! Strindberg Brev 15: 209 (1905). På vägen kan vi titta in, där de har klädd modell. Det är här. Det tycks vara en tämligen äkta balettråtta från Operan, som står i kväll. Cederschiöld Artist. 42 (1915).
8) i uttr. med bet.: gälla som ngn l. ngt l. uppträda i stället för ngn l. i ngns ställe o. d.
a) i uttr. stå som l. såsom ngn l. ngt, (ha nått l. hamnat i positionen att) uppträda l. gälla l. fungera som (l. såsom) ngn l. ngt; äv. bildl. Stå som segrare l. förlorare. Låt Styrkan stå som dörrsven vid landets port, / och Friden blomstra inom å hägnad ort. Tegnér (TegnS) 4: 16 (1823). I Naturens trenne riken då han stod som drott, Linné, / Kronorna han sonligt lade ned för andra kronor tre. Snoilsky 1: 299 (1878). Betraktelsesättet (av historien ss. lagbunden), såsom hvars förnämste representant Taine står. NordT 1892, s. 684. Gumælius .. skrev i .. den förnämliga tidskriften ”Svea”, för vilken han jämväl en tid stod såsom utgivare. KyrkohÅ 1933, s. 145. Nancy Reagans första dag i Sverige avslutades med middag till sjöss. Socialminister Gertrud Sigurdsen stod som värd. SDS 9 ⁄ 6 1987, s. 7.
b) i uttr. stå för ngn l. ngt.
α) (†) i uttr. stå för ngn, stå (så)som ngn (se a), särsk. i uttr. stå för en man, med pl. subj.: gälla för l. räknas ss. en (se EN, räkn. I) man (i sht ss. uttryck för att inbördes sammanhållning l. solidaritet l. enighet råder mellan de gm subj. uttryckta personerna l. parterna l. att dessa intar (l. avser att inta) en gemensam inställning l. hållning l. agerar l. handlar (l. avser att agera osv.) på ett enhetligt l. gemensamt l. samfällt sätt); äv.: uppträda i ngns ställe l. å ngns vägnar, ersätta l. företräda l. representera ngn l. vara ngns ersättare l. ställföreträdare; äv. i fråga om att i ngns ställe utföra denne tillkommande l. åliggande plikt(er) l. göromål l. arbete; äv. i det refl. uttr. stå för sig själv, uppträda å sina egna vägnar, företräda l. representera sig själv. Huilcken som wore wår herres och konungz wän eller fiende, hann skulle och ware eder tzar och storfurstes wän eller fiende, och att de skulle både stå för een man. SvTr. V. 1: 37 (1585). På ded nu de Protesterandes .. defension .. må kone præsteras .. att de sig medh hvar andhre förbinde och förobligere, att alle stå för en man. AOxenstierna 1: 543 (1633). Hwad Adam angår; så stod han wid pröfningen icke blott för sig sielf; utan förestälde i sin ena person hela människoslägtet. Nohrborg 131 (c. 1765). (Sv.) Han står för mig, (t.) er vertritt meine Stelle. ÖoL (1852).
β) i uttr. stå för ngt, representera l. förknippas med (o. ansvara för) ngt; bekänna sig till l. förfäkta l. vara anhängare l. talesman för ngt; förr äv. dels: stå som ngt (se a), dels: gälla l. räknas l. värderas för ngt. (Sv.) Stå för en ziffra .. (eng.) To stand for a cypher. Widegren (1788); jfr SIFFRA, sbst. 1 b slutet. Man säger att din bror har skrifvit det! — Det är lögn! Min bror är ingen skandalskrifvare! Inte min bror, du! — Tyvärr har han dock fått stå för det! Han lär vara bortkörd från verket. Strindberg RödaR 61 (1879). Min mormor kände fru Bergman .. Hon visste precis vem hon var och vad hon stod för. Starfelt Tulip. 111 (1971). Vi står för humanvetenskapen, säger .. (sjuksköterskan). Det blir allt viktigare att vårda hela människan och inte bara se till enskilda faktorer. SDS 6 ⁄ 6 1987, s. 21.
c) (†) i uttr. stå till ngt, stå (så)som ngt (se a). Och thet skal skee på then tijdhen, at Jsaj root som ståår til folcks baneer, ther skola Hedhninganar frågha effter, och hans hwijla skal wara ära. Jes. 11: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: såsom).
d) i uttr. stå i ngns ställe, förr äv. stad, uppträda l. fungera i ngns ställe. Altså förmanom Wij (K. XI) alle, i synnerheet Föräldrar, eller them som stå i Föräldrars stad .. at (osv.). Kyrkol. 1: 6 (1686). (Sv.) Stå i en annans ställe .. (Lat.) Alterius partes sibi injunctas tenere. Sahlstedt 567 (1773).
9) [eg. bildl. anv. av 1, 4] (†) hålla stånd l. klara sig l. reda sig (mot angripare o. dyl. l. för l. mot ngt som man utsätts l. kan utsättas för); hålla provet l. måttet l. bestå (vid prövning l. rannsakning o. d.); särsk. dels i uttr. stå l. bliva ståndandes i dome(n), i fråga om att klara sig osv. l. hålla provet osv. vid Guds prövning o. dom, dels i uttr. stå så l. så för ngt, i fråga om att klara sig osv. så l. så för ngt; numera bl. i a, b; jfr 17, 18. Så waker nw alltijdh bedhiandes ath j mååghen vndhfly alt thetta som komma skall, och staa framme för menniskiones son. Luk. 21: 36 (NT 1526; NT 1981: stå upprätta). Therfore skola the ogudhactighe icke stondandes bliffua j dome. Psalt. 1: 5 (öv. 1536). Vij (dvs. svenskarna) måste tillsee, hvad eder (dvs. skottarna) och oss är nyttigt, att vij både kunne ståå .. krijget lärer inthet så snart lychtes. RP 8: 120 (1640). Fast än han (dvs. en ond) then fromma häder, / Skal doch ei i domen stå, / Aldrig, aldrig skal han fara / Ibland the utwaldas skara, / Utan i förderfwet gå. Lybecker 101 (c. 1715); jfr 1536. — särsk.
a) (ngt vard.) i uttr. stå i alla väder, bildl., i fråga om att klara sig l. reda sig l. stå rycken (se 34 f ε) l. bestå provet i alla lägen l. situationer (urspr. sannol. med tanke på att stå upprätt l. på benen i alla vindar, dvs. hur det än blåser). Å dä va pojkar som stog i alla väder, för dä va jag, Herman Flink, Guttorm Hård å Anders Andersson i Lillängen. Sparre Pikstav. 9 (1916).
b) (numera bl. i vitter stil) i uttr. stå till (det l. det) kravet, (upp)fylla l. svara till (det l. det) kravet. Till lycka för Sverige, för Europa, var .. (A. Oxenstierna) man att stå till krafvet, när döden på slagfältet skördat den store konungen. Wieselgren Bild. 251 (1883, 1889).
10) [specialfall av 2 k] i fråga om ngns placering i visst abstrakt sammanhang; jfr 20 (a). — särsk.
a) i fråga om punkt l. skede i ngns liv l. utveckling o. d.; särsk. i förb. med adv. där l. var. Se der, hvar vi slutligen stå i afseende på våra kunskapers realitet. Leopold 4: 323 (c. 1820). Der låg ett skimmer öfver Gustafs dagar, / fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill, / men det var sol deri, och, hur du klagar, / hvar stodo vi om de ej varit till? Tegnér (WB) 8: 9 (1836); jfr anm. 6:o sp. 13591. Den som står, där jag står, kan inte börja om livet från början. Malmberg Werfel 40Dag. 489 (1935).
b) i fråga om (politiskt l. annat) ställningstagande l. i fråga om attityd till ngt; särsk. i förb. med (relativt l. interrogativt) hur(u). Hur står .. (Bellman) då till sina typer och hurudana äro dessa själfva? Levertin Gest. 152 (1903). Frågan om det allmänna prästadömet .. grupperar de olika opinionerna. Helt naturligt, ty ställningen till den klargjorde hur man stod till frågan om lekmannen som religiöst fullmyndig individ. KyrkohÅ 1925, s. 162. Vi ska ha FNL-flaggor lite här och var och fräna affischer. Vi ska visa var vi står. Claesson Sann. 128 (1970). Föräldrarna stod politiskt långt till vänster, men Kurt själv nöjde sig med SSU. SDS 13 ⁄ 12 1986, s. 7.
c) i fråga om artfrändskap l. etnologisk frändskap o. d.; särsk. (jfr d) i uttr. stå nära (förr äv. nära till) ngn (l. ngt). (Stockholmspigorna) stå i hela sitt yttre skick „mamsellerna” så nära som möjligt, de förstå fullkomligt hvad som kläder dem och de följa med sin tid. Sturzen-Becker 2: 44 (1844, 1861). Innevånarne (på Aleuterna), till antalet omkring 8,000, tyckas stå midt emellan mongoler och indianer. NF 1: 395 (1875). (Aleuterna) stå västeskimåerna närmast. 2NF 1: 522 (1903).
d) i uttr. (av typen) stå nära ngn l. ngra l. varandra l. (o. numera i sht, med indir. obj.) stå ngn osv. nära, förr äv. nära till ngn, vara innesluten resp. inneslutna med ngn l. ngra l. varandra i ett nära vänskapligt l. tillitsfullt l. förtroligt l. ömsint l. kärleksfullt o. d. förhållande, ha ett nära vänskapligt osv. förhållande till ngn l. ngra l. varandra. Han stod nära sin mor livet igenom. (Greve C. Piper) synes stått ganska nära till konungens (dvs. K. XI) person. Svedelius i 2SAH 44: 33 (1868). Oxenstjerna och Schröderheim, Kellgren och Adlerbeth stodo alla konungens person mer eller mindre nära. Tegnér Armfelt 1: 40 (1883). De som stå mig närmast. Björkman (1889). Vi hafva .. en stund suttit i stilla begrundan kring minnet af personer, som i lifvet stodo oss nära. Paulson Minnestal 85 (1898). Som stått en stor man rent mänskligt nära. Östergren 4: 950 (1933). De står varandra mycket nära. SvOrdb. 829 (1986). — jfr NÄR-STÅENDE. — särsk. i p. pr., i uttr. de närmast stående, substantiverat, om ngns närmaste släktingar. De närmast stående samlades till en enkel minnesstund efter begravningen. (Sv.) De närmast stående .. (eng.) those immediately around him. WoH (1904).
e) i fråga om ställning l. rang l. gunst o. d.; äv. i fråga om värdering av talang l. moral l. värde l. rykte l. anseende o. d.; särsk. i uttr. stå högt l. lågt (i ngt). Han står högre som människa än som skald. Han står högt, högst i rang. Dorante. Nå men till slut ändå, låt höra hvar jag står. Lisette. Hon tycker fasligt om de ömma vers hon får. Leopold 1: 254 (1808, 1814). Likasom medlidande och välgörenhet vore de enda goda känslor, som dessa varelser (dvs. landsortsbefolkningen) hos oss kunde väcka. Om så vore, huru lågt stode ej då denna så kallade lägsta klass. Knorring Torp. 1: 10 (1843). Såsom skriftställare står .. (J. Cederhielm) ganska högt. Malmström Hist. 1: 345 (1855). Ett helt folk, liksom en enskilt, kan stå ganska högt i vetenskaper och konster, men likväl sjunka i moraliskt förderf och osedlighet. Beskow i 2SAH 30: 196 (1857). Inom statssystemet och menskligheten i det hela står Religionsstiftaren högst. Boström Propæd. 26 (1859). En allmänt spridd åsikt är .. den, att Kustartilleriets personal i tekniskt hänseende står mycket högt. VFl. 1937, s. 47. — särsk.
α) (numera i sht i vitter stil) i uttr. stå framför l. framom ngn l. ngra, i fråga om att (med hänsyn till det l. det) värderas l. anses l. hållas ss. förmer (särsk. mer framstående l. betydande l. duglig) än ngn annan l. ngra andra; äv. i utvidgade uttr. av typen stå framför l. framom ngn l. ngra i rang l. i rykte, i fråga om att ha högre rang resp. vara mer ryktbar l. namnkunnig l. berömd än ngn l. ngra, stundom äv. närmande sig l. övergående i utvidgad bet.: överträffa l. överglänsa ngn l. ngra. Snart i rykte framom alla / I sqvadronen stodo de (dvs. Stål o. Lod), / Ingen vågade sig kalla / Bättre, tapprare. Runeberg 2: 83 (1847). Mengel .. står fram om Crusenstolpe ty han har, hvad C. saknade, en outtömlig humor. UrKorrCronholm 146 (1870). Stå framför .. ngn i rang. IllSvOrdb. 1218 (1955).
β) (†) i uttr. stå (jäm)lika med l. jämte med ngn, i fråga om att befinna sig på samma nivå som ngn med hänsyn till betydelse l. vikt l. anseende o. d., äv. utseende l. personliga egenskaper; särsk. liktydigt med: vara jämngod l. likvärdig med ngn. I skönhet står / Gumman lika med mön. Atterbom Lyr. 1: 90 (1811). Inom staten är Statsmannen .. den högsta och mest betydande .. jemte eller jemnlika med statsmannen stå der äfven Tänkaren och Hjelten eller Härföraren och Skalden. Boström Propæd. 26 (1859).
δ) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. högt, äv. lågt stående, betecknande ngn l. ngra ss. befinnande sig på hög resp. låg nivå med hänsyn till viss rangskala l. samhällsskala (särsk. sådan värderande kulturliv l. bildning); särsk. i förb. med högt, om militär person, liktydigt med: som innehar hög militär grad; äv. ss. senare led i ssgr (se HÖGT-, LÅGT-STÅENDE). Högt stående män .. såsom (hovkanslern o. ledamoten av Svenska Akademien) Wetterstedt. Svanberg RedLefn. 89 (1882). De i fråga om bildningsgrad lägre .. stående lagren af riksspråkstalande individer. Noreen VS 1: 29 (1903). Det är först den högre stående kulturmänniskan, som söker ge sin kärlekstrånad luft i sång och musik. Norlind AMusH 11 (1920). För etiskt högt stående individer var .. (Ellen Keys kärlekslära) på det hela taget obehövlig. Hellström Malmros 204 (1931). En högt stående militär. Harlock (1944).
11) i förb. med där l. här med försvagad l. försvunnen rumslig bet. (se HÄR, adv.1 I 1 b, DÄR I 2 f), med tanke på l. klart betecknande icke önskvärd belägenhet.
a) motsv. 2; särsk. i förb. stå där. Där stod vi med våra tunga bördor och visste inte, hur vi skulle orka vidare fram till raststugan. (Den till offer utsedde har dött.) Nu få offerbrudarna, de leda, stå där i morgon med sina knivar. Heidenstam Svensk. 1: 10 (1908). — särsk.
α) i uttr. få stå där, i fråga om att få stå ensam o. övergiven (utan att ngn tar notis om l. bryr sig om en). WoH (1904; angivet ss. vard.). (Sv.) Få stå där .. (eng.) be left alone .. left out (in the cold). Harlock (1944; angivet ss. vard.).
β) i uttr. låta ngn stå där, i fråga om att låta ngn stå (kvar) ensam o. övergiven (utan att ta notis om l. bry sig om vederbörande); äv. övergående i bet.: lämna l. överge ngn (stående) i ovisshet l. villrådighet l. hjälplöshet l. i ”sticket”; jfr 25 c. Weste (1807). WoH (1904).
γ) i uttr. stå där rakt l. rätt upp och ned l. ner, i fråga om att på ett hjälplöst l. tanklöst l. handfallet l. bortkommet o. d. sätt uppehålla sig (i stående ställning) ngnstädes. Han stod där rakt upp och ned och gjorde ingenting för att hindra misshandeln av den gamle. Alldeles intill ingången står en flicka. Hon har varken regnkappa, paraply eller hatt utan står där rätt upp och ner i regnet, som om någon hade glömt att ta in henne. Östlund Cheyney BeskPill. 19 (1959).
b) bildl., betecknande (mer l. mindre) snopen l. misslyckad l. prisgiven l. hjälplös l. genant (iråkad) belägenhet o. d. — särsk.
α) i uttr. stå där l. här med l. utan ngt; jfr 20 a ζ. Stå där med sin tvättade hals, se TVÄTTA. (Sv.) Der står jag utan att komma ngn väg .. (fr.) me voilà dans une impasse. Schulthess (1885). Då försvann de påräknade hyresgästerna, och där stod Isak med sitt bygge. Rosén StackRack. 43 (1928). Då stod de där utan honom. Johnson Här 261 (1935).
β) i uttr. stå där l. här sådan l. sådan; jfr 20 b α. Men mina tårar, mitt hjerta til men, / Börja tillra; här står jag arma, nu allen. Bellman (BellmS) 1: 151 (c. 1775, 1790). Om ock många bland skogens djur taga priset från .. (människan) för styrka, snabbhet eller vighet, så står hon dock der ensam och utan medtäflare såsom skapelsens herre. Svensén Jord. 97 (1884). Om vi inte skulle lösa det här mordfallet, vill jag (statsåklagaren) inte stå där svarslös när kritikerna undrar varför vi inte i tid kallade in utomstående experter för att titta på mordfallet. SDS 30 ⁄ 5 1989, s. 8.
γ) med bestämning utgörande adv. (jfr 20 c) i uttr. (i sht med utropskaraktär) av typen där står han nu vackert l. nu står han där vackert, ironiserande l. raljerande, betecknande att ifrågavarande person nu försatt sig l. befinner sig i en brydsam l. kinkig situation l. hamnat i en faslig klämma l. ställt till det (”vackert” l. ”bra”) för sig. (Sv.) Nu står du där vackert, (fr.) te voilà pris comme un sot, te voilà bien attrapé, pour le coup vous êtes bien attrapé. Weste (1807). Nu står du der vackert! (dvs.) nu har du ställt till bra för dig! Dalin (1854). (Sv.) Der står jag nu vackert .. (fr.) me voilà bien planté. Berndtson (1880). Jo, nu står du där vackert, men du har dig själv att skylla! Östergren (1949).
δ) i förb. stå där, pregnant (utan förb. med bestämning angivande belägenheten): (vara försatt i belägenheten att) icke kunna reda sig l. hjälpa sig l. klara uppgiften l. situationen; vara strandsatt; stundom äv. liktydigt med: stå svarslös (se 20 b α). Sådant lopp, som det är nu om Ammor! än de snappa up henne? då står jag där! Amman 11 (1756). Om vagnen går sönder, stå vi där. Weste FörslSAOB (c. 1817). Hjelp dig sjelf eller statt der. Granlund Ordspr. (c. 1880). Du (dvs. mannen) framställer dina åsikter så rent och klart, att jag (dvs. kvinnan) står där. Numers Dram. 1: 116 (1892). En ny (pedagogisk) metod kan ju misslyckas, och då står man där i studenten — det är en risk, som de flesta lärare helst inte utsätta sig för. SvTidskr. 1931, s. 66. Det händer ju att man inte har såna (dvs. tändstickor) hemma .. sa damen .. Och då står man där. VeckoJ 1957, nr 47, s. 58. särsk. (numera föga br.) i uttr. stå där för ngt, (stå där o.) gå bet på l. icke gå i land med ngt. ”Var .. (den förment spåkunniga flickan) karl att säga för dig, hvad ärende du kommer i?” ”Nej, det hörde jag inte af” .. ”Nenej män! Det står hon där för.” Högberg Vred. 1: 231 (1906). Ja, si lugga en blankt flintskallig gubbe, det står han där för. Dens. Jim 284 (1909).
12) i uttr. l. förb. med bet.: hjälpa l. stödja ngn l. dyl.; särsk. i uttr. stå vid ngns sida, se SIDA, sbst. 14 a; stå på ngns sida, se SIDA, sbst. 20 a; i sht förr äv. stå på ngns högra sida, förr äv. stå ngn på högra handen, se SIDA, sbst. 14 b, resp. HAND 18. Hon stod vid hans sida alla dessa svåra år, sedan övergav han henne för en annan. (Herren) ståår them fattigha på höghra handenne, at han skal hielpa honom jfrå them som hans lijff fördöma. Psalt. 109: 31 (Bib. 1541; Bib. 1917: på den fattiges högra sida). Stå på ens sijda .. (dvs.) hålla med. Linc. Bbbb 6 b (1640). En Oxenstjerna stod vid den store Gustaf Adolphs sida, en Dahlberg vid Carl Gustafs. Hammarsköld SvVitt. 1: Dedik. s. 3 (1818). SvOrdb. 1066 (1986: på ngns sida). — särsk.
a) (†) i uttr. stå på ett annat parti, stå på en annan parts (se PART 7; jfr PARTI 7) sida, hålla på l. hålla med en annan part. Lindfors 2: 286 (1824).
b) i uttr. stå bakom (ngn l. ngt), i fråga om att (sluta upp (se SLUTA UPP III 1 b) bakom o.) ta ställning för (ngn l. ngt) l. ge (ngn l. ngt) sitt (trogna l. oreserverade l. beslutsamma) stöd l. (i fråga om person) sluta upp vid (ngns) sida (för att stödja l. hjälpa l. kämpa tillsammans med denne); äv. i fråga om att vara ngns l. ngts (mer l. mindre fördolde l. hemlige, särsk. finansielle) befrämjare l. (under)stödjare l. hjälpare l. beskyddare; äv. med adverbialets huvudord utgörande ord l. tal (särsk. i uttr. stå bakom ordet l. talet), övergående i att beteckna att ngn håller fast vid l. tar ansvar l. går i god för vad han sagt l. (av)talat l. lovat. Folket i bygden stod bakom sin riksdagsman i hans agerande. Ett antal sponsorer stod bakom den unge tennistalangen. Det rådde stor enighet om protesten; alla stod bakom. Våra danska bröder .. ha svarat med en mun: Danmarks rike skall vara. Och som en man hafva de stått bakom ordet. Thomander 3: 41 (1851). Bakom dessa ord stodo män med offervilliga hjertan och dragna svärd. Topelius Vint. II. 1: 254 (1881). Grosshandlar B. lär stå bakom företaget (dvs.) i hemlighet stödja, vara det egentliga stödet för, är själen i (företaget). Östergren 1: 255 (1915). IllSvOrdb. (1955). — särsk.
α) i uttr. stå bakom ngt, om folk (se d. o. 1 b), i fråga om att med hänsyn till majoritetsviljan sluta upp bakom l. stödja ngt. Tal(aren) framhöll .. att det norska folket icke kan anses stå bakom den nuvarande stortingsmajoriteten. VL 1893, nr 84, s. 3.
β) (numera föga br.) i förb. med indir. obj., i uttr. stå ngn bakom ryggen, i fråga om att bistå l. (under)stödja l. hjälpa ngn, hålla ngn om ryggen. Ej utan skäl kunde de förväntat, att kanslern skulle stå dem bakom ryggen i en sak, som de på hans egen stränga befallning upptagit. Annerstedt Rudbeck Bref LXXIX (1899).
c) i uttr. stå hos l. med l. när ngn.
α) (†) stå hos ngn, (troget) hålla fast vid ngn l. stå vid ngns sida (se huvudmom.). Där tett hade varet rikesens rådhs aluar att trolige stå hos konung Erik (av Pommern) .. hade dem intett bortt late skreme sigh aff en bonde (dvs. Engelbrekt) och hans uprorriske parti. HT 1906, s. 141 (c. 1585).
β) (†) stå när ngn, = α. Uthi min första försuarilse stoodh ingen när migh, vtan öffuergåffuo migh alle. 2Tim. 4: 16 (NT 1526; NT 1981: trädde ingen upp till min hjälp).
γ) stå med ngn, stå på l. vid ngns sida, förr äv.: hålla fast vid ngn; numera bl. (i högre stil) i inversion med adverbialet i ställning före verbet. Huar skulle staa med then andra, och holla .. (Västerås) recess wid macth. G1R 6: 153 (1529). Platt ingen stodh medh wår Herra (på Golgata), förutan thenne (botfärdige) röffuaren allena. LPetri 1Post. c 7 b (1555). Wi kunne hafwa til walspråk: Öfwom Ridderskap genom oswiklighet at stå med Konungen. AdP 1800, s. 1271. Vår egen kraft ej hjelpa kan; / Vi vore snart förströdda: / Men med oss står den rätte Man; / Vi stå, af honom stödda. Wallin FörslPs. 91 (1816). jfr MED-STÅ.
13) [jfr 2 g] i uttr. stå på l. i ngt, om kreatur: (stå inne o.) bli utfodrad med ngt; jfr 20 a γ γ ’ .
a) lant. i uttr. stå på ngt. Ölands milda klimat, synnerligast om hösten, tillåter fåren att länge gå ute, och förkortar den tid de måste stå på torrt foder. QLm. 3: 45 (1833). Vi se t. ex. att hästar som hållas i särdeles varma stall, stå på hög ration, vårdas väl och ständigt äro försedda med dubbla filtar, knappast få något vinterhår alls. Wrangel HbHästv. 57 (1884).
b) (†) i uttr. stå i ngt, = a. Där .. (kon) får stå i Höö hela Winteren och niuter gådt Bete (ger hon om året) 4 Pund Smör. Rålamb 13: 57 (1690).
14) (numera föga br.) i uttr. stå på (äv. uppå) ngt, fota sig l. stödja sig l. grunda sig l. åberopa sig på ngt; äv. stå på sig (själv) l. sin person, lita l. förlita sig l. förtrösta på sig (o. klara sig) själv. Luthers tilhang wil hardeliga ståå påå S. Pauli ordh som säger (osv.). OPetri 1: 206 (1527). For:ne Jöns Stensson hadhe plat ingen fast skäl stå vppå (i sina anspråk på ett jordområde). G1R 7: 351 (1531). Tu som här brokot gåår / Och fast på tin medgång ståår (kommer att dö). Wivallius Dikt. 113 (1641). Sverige (är) Capabelt at stå på sig Sjelft. HC11H 14: 68 (1660). Altså wil man nu af Språket .. wisa (trojanerna) wara Giöter, emedan de Lärde mechta högdt stå uppå det kennetecknet som tages af Språket. Rudbeck Atl. 1: 805 (1679). (Svensken) har .. (gm att kunna vara fattig) makt att när som helst resa sig upp, lös ifrån allt, stående blott och bart på sin person, och på intet annat i verlden. Almqvist Fattigd. 31 (1838). Dens. Arb. 5 (1839: sig sjelf). När mannen tviflar, tviflar icke hon (dvs. kvinnan); / Han står på forskningen, hon står på tron. Topelius Ljung 29 (1869, 1889). Denne nye kung är alltför stolt / Och står för mycket på hvad själf han vill. VLitt. 3: 396 (1902).
15) i uttr. med bet.: åstunda o. d.; jfr 29 a α.
a) i uttr. stå efter ngt l. ngn.
α) i uttr. stå efter ngt, åstunda l. sträva efter l. trakta efter l. fika efter ngt; särsk.: (ivrigt) åstunda osv. att komma i besittning av l. få (ngt) l. att komma i åtnjutande av (ngt) l. att bringa l. få (ngt) till stånd l. att åstadkomma l. ingå (ngt) l. att beröva (ngn ngt) o. d., särsk. stå efter ngns l. ngts liv l. (i högre stil) stå ngn l. ngt efter livet, trakta efter ngns l. ngts liv; äv. gm (där)efter förbundet med efterföljande inf.(-uttr.) l. bisats (se ε’); numera i sht i negerad sats. Han står inte efter ära och berömmelse. Konungh Sniö i Danmark .. fiskade effter Skåne, och förthenskull så hårdt stodh efter thetta giftermålet, at (osv.). LPetri Kr. 47 (1559). Bijmånar .. (såväl som) wedersolarna .. förebodha regn och wädher, och thet förwthan, uproor, mytherij och hemlighe practiker om Regementet, igenom nogre ringe personer som stå ther efter. Forsius Phys. 126 (1611). Iagh (dvs. guden Tor) menniskio Offer får, / Ther effter all min längtan står. Prytz OS C 3 b (1620). Tå bleff Slotzporten strax vplåten, och twenne Bisper .. vtförde .. til Rättaplatzen .. til at .. mista Lijffuet, .. ödmiukeligen begärandes .. någon Prest .. för hwilken the sijne synder .. bekenna kunde, thet them strax, effter then Tyrannens Budh och Befalning, som både effter Lijffuet och Siälen stodh, bleff förwägrat. Tegel G1 1: 65 (1622). (Den lägrade kvinnan) står Effter Echtenskap, Han nekar. VDP 1652, s. 73. Han står effter det han intet kan få. Celsius Ordspr. 2: 473 (1709). Gunhild kände sådan vrede och hat mot solen, som ett stackars jagadt djur känner mot den, som står det efter lifvet. Lagerlöf Jerus. 2: 79 (1902). (Attentatsmännen) dömdes .. att mista halsen, men då Arild Huitfeld inte stod dem efter livet, kom de undan med böter. HallHist. 1: 752 (1954). — särsk.
α’) (numera bl. ngn gg, i vitter l. högre stil) i sådana uttr. som stå efter ngns l. ngts fördärv l. förtryck l. olycka l. skada l. undergång, (ivrigt) åstunda l. eftersträva l. eftertrakta ngns l. ngts fördärv osv.; förr äv. i uttr. stå efter ngns argaste, (ivrigt) åstunda osv. det som är skadligast l. farligast l. värst för ngn. Vår alder nåd:te herre förmärkte .. att .. (lybeckarna) listeligen .. stode effter thetta fattige rikis fördärf och undergång. RA I. 1: 580 (1549). Thet pläger gemeenligen så tilgå, / At then effter en annars olycke wil stå. / Een grop för en annan graffuer, / Han gerne siälff ther innen snaffuer. Svart Gensw. H 1 b (1558). Bleff så aff sagth .. ath Nilss Larssonn jnthidh stodh effttir hennes skade, vttan gaff henne till. TbLödöse 257 (1591). Det ähr och aldrawärst, att de lismare, liugar’ i lööndom / Efter eens argsta ståå, der de synes wenlig’ i ögon. Hiärne (SvNatL) 162 (1665). Guds ord säger ju: .. du skall icke stå efter andras skada och förtryck. Fryxell Ber. 4: 178 (1830). Andra, som .. stodo efter ditt argesta .. har du förlåtit dem. Wallin Rel. 3: 96 (1831).
β’) (numera bl. ngn gg, i vitter l. högre stil) i sådana uttr. som stå efter ngns välfärd l. ära, förr äv. stå ngn efter (hans) välfärd osv., (ivrigt) åstunda l. sträva efter l. trakta efter att rasera l. förstöra l. tillintetgöra ngns välfärd l. ära. Når man .. förmercht hafver, ath fienderne prachticere oc stå k. M:t, vor k. n. herre, effter ähre oc velferdt (osv.). RA I. 1: 260 (1540). Hos menniskian hafver .. altid warit .. enn förgiftig ondska .. så att .. enn broder hafver stått efter en annars wälfärd. HH XXXIII. 1: 266 (1563). Konungen i Swerige hade många förrädare, såsom stodo honom efter all hans wälfärdt. Brahe Kr. 25 (c. 1585). Hwad kan wara grufweligare, än stå efter ens menniskios .. ära och wälferd? Spegel Pass. 194 (c. 1680). Statt intet effter een annars ähra. Celsius Ordspr. 11: 715 (c. 1710).
γ’) i anv. där adverbialets huvudord utgörs av ett i n. sg. böjt (demonstrativt l. indefinit l. interrogativt) pron. l. substantiverat adj. (i sht det, inget, ingenting, mycket, något, någonting, vad), i (i sht negerande l. frågande) uttr. dels av typen ngn l. ngt l. det är (icke) något l. mycket, i sht förr äv. stort att stå efter, ngn resp. ngt l. det är (icke) något resp. mycket att (ivrigt) åstunda osv. (l. att komma i besittning av l. få (särsk. om person: få till sin älskade l. make l. maka) l. komma i åtnjutande av l. få till stånd l. åstadkomma l. ingå l. bli o. d.), dels av typen vad är ngn l. ngt l. det att stå efter?, vad är ngn resp. ngt l. det att åstunda osv. (att komma i besittning av osv.)? Man har svårt att förstå, att den tölpen kan vara något att stå efter. Filmstjärna — vad är det att stå efter? Berömmelse — vad är det egentligen att stå efter? Den tjänsten är inget l. ingenting att stå efter. Jagh hafwer styrkt Brijta til att undergå kyrkioplichten (som hon skulle sluppit, om hon gift sig med mannen i fråga), efter som karlen är icke mycket at stå efter. VDAkt. 1675, nr 179. Det är ingenting att stå efter. Berndtson (1880). Lifvet är inte stort at stå efter, det är säkert det. Geijerstam Tillsvid. 116 (1884, 1887). Det är inte bara det att vi lever längre, vilket väl inte alltid är så mycket att stå efter, utan att vi med de rätta åtgärderna och en riktigare inställning kan börja åldras senare. MånJourn. 1982, nr 6, s. 76.
δ’) (†) i uttr. stå och gå efter ngt, trakta l. fika efter ngt (o. handla l. bete sig därefter); jfr GÅ VIII 8 f. Man .. skulle .. weta wara förbudit, begära sins Nästes Hustru och Goda, ock på hwariohanda sätt ther effter ståå och gåå. Rudbeckius Luther Cat. 121 (1667).
ε’) i uttr. stå efter (förr äv. därefter) att (osv.), (ivrigt) åstunda l. önska l. sträva efter l. trakta efter att (osv.); särsk. (o. utom i vitter l. högre stil numera bl.) negerat. Filmstjärnan sade, att hon inte stod efter att bli världsberömd. The Folkungar stodho mykit ther epter, at theres skylman .. her Knwt skulle warda konung. OPetri Kr. 70 (c. 1540). Statt aldrigh effter, at hafwa itt Nampn aff stoor Lärdom. Preutz Kempis 20 (1675). Statt aldrigh effter, hwarken blifwa aff någon roster eller älskader. Därs. 161. Varför stån I efter att döda mig? Joh. 7: 19 (Bib. 1917; NT 1981: vill ni). Du må tro, att jag inte står efter att barnungarna ska gå här och glutta. Enström Skärv. 31 (1933).
β) i uttr. stå efter ngn, trakta efter ngn. — särsk.
α’) (†) pregnant: sensuellt l. sexuellt trakta efter l. trängta efter ngn, ha sinnligt begär efter ngn; förr äv. dels: (hett) åstunda l. önska sig l. kräva giftermål med ngn, dels närmande sig l. övergående i bet.: (ivrigt) uppvakta l. förfölja ngn (med kärleksförklaringar l. böner l. krav om giftermål). Tu skalt ock blyias widh stå effter eens annars hustru. LPetri Sir. 41: 21 (1561; Apokr. 1986: titta närgånget på). Quinnan sägher sigh wara lofwat ecktenskap .. Nicolaus nekade, men tillståår lägersmålet. Consistorium frågade henne om hon är nöyd medh förlijkning, eller ståår efter karen. UUKonsP 7: 347 (1666).
β’) (numera bl. mera tillf.) åstunda l. längta efter l. önska sig ngn (ss. utövare av viss tjänst). Effter sasom .. (den sökande till kyrkoherdetjänsten) der är födder och, twiffwellss uthan, församblingen står myckit effter honom. VDAkt. 1662, nr 199.
γ’) (numera bl. mera tillf.) (ivrigt) trakta efter att bemäktiga sig l. fånga ngn; anträffat bl. med huvudordet utgörande Kristus. Satan står effter Christum at Honom vpäta. Swedberg SabbRo 373 (1688, 1710).
b) (numera föga br.) i uttr. stå till ngt, i fråga om att (åstundande l. längtansfullt) ha sina tankar l. strävanden inriktade på ngt. Jag .. trodde mig vara behöflig hvar jag kom: en fåfänga, som man oftast gör sig saker till, då man som ung står, som man säger, till verlden och redan något kommit i farten. Wingård Minn. 2: 69 (1846).
c) (†) i uttr. stå emot ngt, trakta efter ngt, stå efter ngt (se a). Tu skalt ock icke stå emoot tins nästas blodh. 3Mos. 19: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: stå efter).
16) sjöt. om person (med särskild tanke på (segel)farkost varmed man färdas) l. (jfr II) om (segel)farkost: hålla kurs (se d. o. 3) l. ställa kosan l. styra (åt det l. det hållet); segla (se d. o. 1; äv. i allmännare bet.); numera företrädesvis i förb. med riktningsbetecknande adverbial, i uttr. av typen stå till sjöss, hålla kurs l. styra ut(åt) till havs (förr äv.: ge sig av till havs), stå sydvart, hålla kurs l. styra l. segla sydvart. The Swenske låte fast tijt (dvs. till en hop danska krigsfartyg i Stora Bält) at stå, / Gudh gaff them lycke ther ock så. Svart Gensw. H 8 a (1558). Sädan affväntar E. M:tt tiden och eventen; står han, Juten, till siös, måste man först slå honom dedan. RP 11: 45 (1645). (Sv.) Stå inåt land .. (Eng.) Stand in. Ramsten 37 (1866). TIdr. 1895, s. 333 (: sydvart). Att under mörker göra an en kust, som saknar fyrbelysning, bör i allmänhet undvikas .. Det återstår då icke annat än att, i afbidan på dager .. ankra .. eller att under sakta fart stå till sjös. Hägg PraktNav. 90 (1900). — särsk. (†) i uttr. låta stå döss, se DÖSS.
17) (numera mindre br.) i uttr. l. förb. betecknande att ngn (står stilla l. gör halt o.) utsätter l. blottställer sig l. är utsatt l. blottställd för beskjutning l. handgripligheter l. dyl. (särsk. i uttr. stå för ngt l. ngn) l. (se b) för att ngn lider l. plågas av l. har att uthärda ngt; jfr 1 g, 9, 18, 25 g. Skall jag väl dröja tills Turnus är böjd, att stå för min klinga? Adlerbeth Æn. 334 (1804). Men om (i gask) tvänne spel du har / I hvar färg, så vis dig karl; / Gå då på och stå för skotten. ReglKortsp. 1: 19 (1809). Se här ert mål, jag står för edra skott. Hagberg Shaksp. 5: 23 (1848: eng. orig.: I abide your shot). Jag har stått för kulor, sjöng han, uti sex och tretti slag. Runeberg 5: 13 (1860). (Sv.) Stå för kulor och krut (t.) das feindliche Feuer aushalten. Auerbach (1913); jfr 1 g. — särsk.
a) (†) i uttr. stå till ngt.
α) stå till skotts, i fråga om att (vara beredd att) blottställa sig l. utsätta sig för ngns (beskjutning med) skott; anträffat bl. i bild. Med denna skiöld (dvs. Guds nåd) wi stå til skotz, / Och biude werld och diefwul trotz. Kolmodin Dufv. 111 (1734).
β) (†) stå till skam inför ngn, i fråga om att (ha att) utstå l. uthärda skam l. skämmas inför ngn. Såsom den brottslige måste blygas då han blir utskämd inför Konungar och Förstar, så skola ock de förtappade stå till skam inför alla Konungars Konung. Schartau Pred. 468 (1820).
b) (†) i uttr. stå hårt (för ngt l. ngn), i fråga om att (ha att) utsättas för l. utstå hård behandling l. vara hårt ansatt l. angripen l. hemsökt l. beträngd l. ha det plågsamt l. svårt l. besvärligt (för ngts skull); äv. i uttr. stå illa för skadan, (stå stilla o.) råka illa ut (o. skadas). Th(ett) är fast bettre att löpe, / änn illa för skadhann stå. Visb. 1: 16 (1572); jfr: Bettre är fly än illa för skadan stå. SvOrds. A 3 b (1604); jfr äv.: Bättre wijka, än illa för skadan ståå. Grubb 66 (1665). Han haffuer ståt för lutt och kalt watn. SvOrds. A 8 a (1604); jfr LUT, sbst.2 2 a. (Pilatus) lät Guds Son, min Jesum slå, / Och Jesu hela kropp med blode-källor sprängde: / Så måst’ Guds rena Lamm för spö och bödlar stå. Lybecker 56 (c. 1715). Jag (dvs. den döende) lärer intil söndagen stå ganska hårdt; Jag hoppas at jag tå skal hinna til ändan af min plågo. Münchenberg Scriver Får. 192 (1725). För en epître dedicatoire (dvs. dedikation) til Leopold lär .. (E. Sjöberg) få stå hårdt i Sv. Litteratur-Tidning. AWiborg (1820) hos Roos FamArkiv 125.
18) i särsk. förb. o. ssgr med bet.: (ha att) genomgå ngt (t. ex. examen) l. uthärda ngt o. d.; se STÅ UT, STÅ ÖVER o. UT-, ÖVER-STÅ; jfr 9, 17.
19) i uttr. med bet.: ansvara för l. leda ngt l. ngn o. d. (o. i abs. anv. härav).
a) [jfr t. für etwas stehen] (numera i sht ngt vard.) i uttr. stå för, förr äv. före ngt.
α) (upp)bära l. ha att ikläda sig l. axla l. ta ansvaret för ngt l. ngts följder, äv. närmande sig l. övergående dels i bet.: sköta om l. ta hand om l. vårda l. ha uppsyn över ngt o. d., dels i bet.: vara upphov(sman) till l. prestera l. tillhandahålla l. leverera ngt (o. i dessa anv. stundom svårt att skilja från den särsk. förb. STÅ FÖR); äv. dels: gå i god för l. borga för l. garantera ngt, dels: svara för kostnaden för l. betalningen av ngt, övergående i bet.: bestå l. spendera l. bjuda på ngt; äv. i uttr. stå för ngn (se δ’). Vår slotzscriffuere .. skal stå för regenskapen, och vara plictog til att göra oss then årligen. G1R 5: 19 (1528); möjl. särsk. förb. Schroderus Os. III. 1: 193 (1635). Att summorne nu äre rätt införde och räcknade .. dedt sade han sigh villja stå före. RP 6: 169 (1636). Ingen skal .. leggia sigh sielff om til någon Bonde .. medh mindre .. Gästgifwaren .. sielff legger och wijser honom .. til Bonden .. fördenskull skal och Krögaren stå för betalningen, medh mindre Bonden sin Gäst obetalt hafwer fara låtet. OrdnKrög. 1664, s. B 4 b. Om the ville stå för brefuitt, och suara till dett som skrifuitt är. VDAkt. 1674, nr 105. Här fordras folck som sand, / som gräsz, som ståfft, som måln, / Hwar skull’ man alla ta, och dem som stå för gåhln. Runius (SVS) 1: 205 (1708). Örlogsskeppen i almänhet (hade på 1550-talet) .. ej .. mer än ifrån 80 til 60 man .. Köpenhamn stod för et med 80 soldater. 1VittAH 4: 177 (1781, 1783). (Revyn) Södran som vanligt hade till författare Gösta Stevens, och för musiken stod en man med det lovande namnet Helan. OoB 1930, s. 335. Före detta kulturministern .. står för det senaste folkpartistiska kravet på medieområdet. Han kräver att TV-licensen skall höjas. SvD 17 ⁄ 8 1988, s. 2. — särsk.
α’) i fråga om att i religiös mening axla ansvaret för människans gärningar l. synder o. d.; särsk. i det numera obr. uttr. stå för ngns synd på korset, om Kristus: ikläda sig ansvaret för ngns synd (gm sitt lidande o. sin död) på korset. Then för wår synd på korsset stodh. Ps. 1673, s. 177. Christus står nu för allt .. altså är det ingen fara med osz; ty wi tänke allena genom Christum blifwa salige. Nohrborg 266 (c. 1765).
β’) (†) i uttr. stå för faran av ngt, stå risken för ngt (se 49 d). Ej eller får Försäkringstagaren den en gång erlagde Försäkringslönen återfordra, under förewändning, at han den hos någon annan lindrigare kan erhålla, eller at han sielf wil stå för faran af det, han således redan försäkra låtit. FörsäkrHafveristadga 1750, s. 18.
δ’) (†) i utvidgad anv., i uttr. stå för ngn, ansvara för l. gå i godo för ngn (med hänsyn till handel l. vandel o. d.). (Sv.) Jag står icke för honom .. (t.) ich will nicht für ihn gut seyn. Möller (1790). Stå för en .. säjs fig. famil. för Svara el. ansvara för en. Weste FörslSAOB (c. 1817; angivet ss. vard.). Stå för ngn. Meurman (1847). (Sv.) Stå för .. (t.) gutsagen für, stehen für, für Jemand verbürgen. Jungberg (1873).
ε’) i uttr. stå för sin mening l. sin(a) åsikt(er), ta ansvar(et) för l. följderna l. konsekvenserna av sin mening (se d. o. 1) l. sin(a) åsikt(er). När det kom till kritan, vågade han inte stå för sina åsikter. Stå för sin mening. SAOB M 788 (1944).
ζ’) [jfr d. stå inde, förr äv. ind (for); efter t. einstehen, eg.: träda in (i ngns ställe); jfr INNESTÅ o. t. für etwas einstehen] (†) i uttr. stå inne för ngt, ansvara för l. gå i god för l. garantera ngt; särsk. om tidning med tanke på ansvarig(a) person(er). (Sv.) Stå .. inne för .. (lat.) quid spondere, præstare; periculum rei suscipere. Lindfors (1824). Den franska tidning, som meddelar uppgiften, får .. stå inne för dess sannfärdighet. VL 1894, nr 14, s. 4. Således står icke han inne för uppgiften. SDS 1900, nr 446, s. 3.
η’) [jfr t. einer für alle, alle für einen stehen] i uttr. stå en för alla och alla för en, stå i ansvar (se huvudmom.) en för alla o. alla för en, en garanterar för alla o. alla för en. (Sv.) De stå en för alla och alla för en. (Fr.) Ils font tous caution solidaire. Nordforss (1805). De rättigheter, om hvilka borgarene försäkrades, voro hufvudsakligen: Borgerskapet skulle stå en för alla och alla för en. Nordström Samh. 1: 284 (1839). Beslöts att man ej skulle yppa hvem gerningsmannen vore. Och stå en för alla o(ch) alla för en. ÅbSvUndH 34: 75 (i handl. fr. 1844).
ϑ’) (†) gm och förbundet med svara i mer l. mindre pleonastisk förb., i uttr. stå och svara för ngt, stå i ansvar för ngt (se huvudmom.); jfr 3, 5. Tuhundrade tusende tunnor Spannemål .. för hwilken qvantitet Wij wilje att Magistraten och alle de Borgare, som med Spannemål handla, skole stå och swara. Stiernman Com. 4: 614 (1684). En embetsman, som åtager sig någon publique förrättning, han bör stå och svara för sina giöromål, han må hafva hel, half eller ingen lön. 2RARP 18: Bil. 511 (1752).
β) (†) i abs. anv. av α : ikläda sig kostnaden l. betalningen; bestå l. spendera l. bjuda. Förr skall jag rock och väst och skiortan från mig lämna, / Förr’n jag vill ha credit — neij, Kempendahl han står: / Han super som i fiol, åt året som i år. Bellman (BellmS) 4: 99 (1770).
γ) [eg. specialanv. av α] (†) i uttr. av typen stå ngn för ngt, garantera ngn för l. säkerställa l. trygga ngn mot ngt (särsk. dels i uttr. stå ngn för liv l. liv och sund(het), gå i godo för l. borga för l. garantera (skydd för) ngns liv osv., stå ngn för all fara, garantera ngn mot all fara); äv. i uttr. av typen stå ngn fri för l. skadeslös uti ngt, gå i godo för l. garantera att ngn hålls fri från resp. skadeslös i fråga om ngt. Wij wele ståå honom för all fare. G1R 8: 242 (1533). Därs. 10: 89 (1535: stå them for liiff och sund). All then stundh hon haffver .. tilssagtt sigh willie stå them frij för all skadhe .. förmeenthe the henne ware plichtigh att wedergälle them samme gull. HH XIII. 1: 15 (1562). Edhen schall hon så gå, att hon aldrigh haffwer tilssagtt them sigh willie stå them skadelööse vdj hwadh motthe them kunne någett öffwergåå för för:de saak. Därs. Tå lätte the sigh förnima att the wille giffua sig fångna i lille Jösses händer, om han wille stå them för liff. Brahe Kr. 33 (c. 1585). Därs. 34 (: stå them för liff och sundhet). Han wille stå them för allen fara. Hund E14 70 (1605). (Sv.) Jag står dig för dät .. (Lat.) Fidem meam pro hoc interpono. Schultze Ordb. 4893 (c. 1755). jfr: Haffuer tu en tienare, så faar wel med honom, lika som medh tigh sielff, Ty han står tigh för lijff och leffuerne. LPetri Sir. 33: 31 (1561; Bib. 1541: then honom någhot gör, han menar titt lijff och leffuerne); jfr 8 b.
b) i särsk. förb. o. ssgr med bet.: leda l. sköta (ngn l. ngt) o. d.
20) övergående i anv. ss. kopula: vara, o. (se c, d) i anv. som närmast hör samman härmed; jfr dels II 27, dels här under I: 10, 21—24, 31—34 m. fl.
a) i förb. med prep.-uttr. betecknande situation l. belägenhet (se d. o. 2) l. tillstånd vari ngn befinner sig l. förhållande vari han står till ngn o. d.
α) i uttr. stå i ngt (äv. uti ngt), (övergående i bet.:) vara (äv. vara försatt) i l. befinna sig i l. vara föremål för l. utsatt för ngt (t. ex. viss belägenhet l. tjänst l. visst sammanhang resp. rykte); numera nästan bl. dels med bevarad (svag) bibet. av 1 l. 2, dels i fråga om relation till ngn (särsk. i form av reciprok verksamhet; se ι’) l. förpliktelse o. d.: vara invecklad l. inbegripen i ngt (med ngn) resp. vara (försatt) i ngt l. ha åtagit l. iklätt sig ngt; i sht förr äv. i fråga om subjektets tillstånd l. (se π’) beskaffenhet. Stå i förbund, reserv, tur. Stå i gott förhållande till ngn. Stå i gunst l. nåd hos ngn. Menniskan .. kunde (icke) ståå j godhetenne förra än hon kom j then ondzska. OPetri 1: 27 (1526). (Städerna) skole komme tilsamens på en lägligh städh och sielffwe förene sigh om de ärender, som de nu mest stå vdi twist om. PrivSvStäd. 3: 417 (1582). Tappe vij, då stå vij i stoor fara. RP 6: 179 (1636). Så at wij her til dag i temlig wählmacht ståå. Rosenfeldt Roo D 3 b (1672, 1686). I dhet öfriga hafver ingen försport henne stå i nogot ondt ryckte och last. VDAkt. 1686, nr 209. Han syntes stå i den belägenhet at han ei kunde wänta .. Nåd af sin Konung. Mörk Ad. 1: 42 (1742). Så länge Preussen står uti frucktan för wienerska och ryska hofven, så länge (osv.). Höpken 2: 271 (1755). Likasom tvänne folk, stodo här tvänne ätter i fejd mot hvarandra. Nordström Samh. 2: 228 (1840). (Castigliones) moder hette Gonzaga, och han stod sålunda i släkt med det mäktiga härskarehuset i Mantua. Söderhjelm ItRenäss. 196 (1907). Han hade aldrig stått i något slags personligt förhållande till konsten, allra minst den modernistiska. Siwertz Tråd. 50 (1957).
α’) i uttr. stå i förhållande (till ngn), pregnant o. eufemistiskt, i fråga om att vara inbegripen i ett fritt erotiskt förhållande till ngn (av motsatt kön); jfr FÖRHÅLLANDE 5 b. Stå i förhållande till ngn. SAOB F 2765 (1927). (Anna) letade efter ordet .. — .. har an stått i förhålland? Aune (som var med barn) lyfte på huvudet .. — Nog har an stått i förhålland. Stormbom Linna Upp 43 (1960).
β’) i fråga om tjänst o. d.; särsk. i uttr. stå i tjänst l. sold hos ngn l. i ngns tjänst osv. l. i den l. den tjänsten, vara i ngns tjänst osv.; jfr 22. Om någhon wore offuerdådugh, så at han icke wille lydha Prestenom, som ther j Herrans tins Gudz ämbete ståår .. han skal döö. 5Mos. 17: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: som står och gör tjänst .. inför Herren). De, som hos osz stå i Krigstjenst .. och äro af främmande Religion, få der uti lefwa orubbade, så länge de hålla sig stilla och utan förargelse. Bælter Cerem. 31 (1760). (Lantmäteri)Contoiret hålle .. en .. Tjenste-Bok, som utwisar Året, tå hwar och en Landtmätare blifwit tilsatt, och huru mycket eller hwad slags arbete han för hwart år insändt, så länge han står i tjenst. FörordnLandtmät. 1766, § 4. Stå i ngns tjänst. Harlock (1944). Stå .. i ngns sold. IllSvOrdb. 1466 (1955).
γ’) i fråga om borgen l. (edlig) förpliktelse l. utfästelse (för ngn) o. d.: ha inträtt i l. iklätt sig l. axlat ngt; särsk. i uttr. stå i borgen (för ngn) l. stå i ed l. plikt. Røde taskones bonde giord(es) frij aff sÿn borgan han udi stod. OPetri Tb. 33 (1524); jfr BORGEN 1 c. Stå the i lyffthe för Måns, som förra för honom inschrefne äre. VadstÄTb. 13 (1578). (Isl.) Istada mænn .. (Sv.) The som stå i Eden. Verelius 135 (1681). Min förföljelse .. härrörer .. allena för det, at jag som en redelig man hafwer welat taga E. Maj:ts tjänst och interesse i akt, och således fullgöra min ed och den plikt jag står uti. HC11H 3: 67 (1692). I anseende till dät dryga answar man står uti. VDAkt. 1784, nr 245. Schulthess (1885: stå i borgen för). — särsk. jur. i uttr. stå(nda) i hemul l. (o. numera i sht) hemulsansvar, i sht med subj. betecknande säljare l. överlåtare av fast egendom: (ha att) ikläda sig l. axla l. uppbära ansvaret l. skyldigheten att försvara en försåld l. överlåten egendom mot annan persons påstående om bättre rätt till densamma. Har någor Besittningsrätt uppå den Jord, som sällies, derföre bör Sälliaren i hemuld stånda. Abrahamsson 374 (1726). Innehafvaren nödgas i anledning häraf (dvs. rätte ägarens klander) värja sin åtkomst till godset, medelst uppgifvande af sin fångesman eller den person, som till honom öfverlåtit detsamma, och hvilken derföre bör stånda i hemul eller ansvarighet. Palmén JurHb. 152 (1859). 2NF 1: 1422 (1904: hemulsansvar). NorstedtJurHb. 101 (1953: stånda).
δ’) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) i fråga om förhållandet att lyda under ngn l. ngt, i uttr. stå i lydno under ngn l. ngra l. ngt, förr äv. i mer l. mindre pleonastisk förb. med plikt (se PLIKT, sbst.1 1), i uttr. stå i plikt och lydno under ngn; förr äv. i uttr. stå i ngns makt, i fråga om att vara underkastad ngns makt (se d. o. 11). Om .. (husbönderna) eftersättia en .. skälig Aga och tijdig Upsikt på them, som stå i plickt och Lydno under them .. så skola the .. af theras Siälesörjare åtwarnas. StadgEed. 1687, 1: 2. Så länge han står i lydno under annan överhet. Östergren (cit. fr. 1896). — särsk. (†) oeg., om lem hos häst: lyda. När Styrbjörn mystrade (dvs. kommenderade hästen), stod hwar lem i lydna. Dalin Vitt. II. 6: 109 (1740).
ε’) (†) i sådana uttr. som stå i sådan l. sådan skatt l. bot, vara ålagd l. ha att betala sådan l. sådan skatt resp. vara underkastad l. ha att utstå sådant l. sådant straff; äv. stå i sådant l. sådant brott, vara invecklad i l. skyldig till sådant l. sådant brott. Alle the, som icke hafue sine siöbrog(er) (dvs. bryggor) färdige om torsdagh nesth kommand(i)s, stonde i samme bothe, som ofta tilförende af sagt ähr vtan all entskyllann. VadstÄTb. 67 (1582). Hafwe bäggie echta hion giordt hoor, och stå i lika brott .. tå skal them emillan ingen skildnad (dvs. skilsmässa) tillåtas. KOF II. 2: 150 (c. 1655).
η’) [adverbialets huvudord är ytterst att hänföra till STAMPA, sbst.2 1; jfr sv. dial. stå i stampen, om person: vara knuten i växten, icke växa] (†) i uttr. stå i stampan, eg.: stå o. stampa (se 3 b) på platsen där man befinner sig o. icke förmå lämna stället l. komma ur fläcken; anträffat bl. bildl., betecknande att ngn l. ngra icke kommer någon vart (med ngt) l. icke förmår driva sin sak framåt l. göra framsteg l. utveckla sig vidare o. d. Jag kom här i palatinatett Belz för 4 dagar sedan, män som .. congressen intett resolveratt någett medh eller emoth Eders Majestett (dvs. K. XII) uthan alla flytt bort ifrån hus och hem så står jag så gott som i stampan. MStenbock (1703) i KKD 12: 149. Inom nu framflutne 50 år, hafva .. öfver 150 Tunnor Guld gått från Borgare-ståndet in uti Frälse-ståndet, och det förra altid stått likasom i stampan. Clason PVetA 1769, s. 16.
ϑ’) [adverbialets huvudord är ytterst att hänföra till STAMP, sbst.5 1, STAMPA, sbst.4 1, STAPPA 1 (ett djur som befann sig (stående) i ett stockgiller svävade i dödlig fara); jfr sv. dial. stå i stampa, om person: vara illa utsatt, icke kunna reda sig] (†) i uttr. låta ngn stå i stappen l. stappona, låta ngn befinna sig i l. vara utsatt för fara; lämna ngn i sticket; äv. i uttr. stå i stampan l. stampen (för ngn l. ngt), (ha att) stå risken (att uppbära det juridiska ansvaret l. att underkastas l. umgälla straff l. bli ersättningsskyldig i stället för ngn resp. för ngt). Thenna helgha mannen (dvs. Johannes döparen) lät .. (Jesus) stå j stappona .. lijka som han kunde eller wille honom platt intet hielpa. PErici Musæus 3: 130 b (1582). De som eder fattige Män på den olijcke brachte (dvs. uppviglade till uppror) såsom får till Slachte förluppe eder seden och lothe eder stå i stappen. UrkFinlÖ I. 1: 94 (1597). Begärede Hinrich .. at Hans må warda af rättenn tilhållin at göra honom det gåt som hann honom tilmät haf(ue)r eller stå siälf i stampann der före. 3SthmTb. 3: 135 (1600). Därs. 5: 257 (1604: i stampenn). Då dee .. låtit .. (tjuven) vndslippa .. begärade .. (kyrkvärden) att dee då antingen motte schaffa igen honom eller och stå j stampen för honom och oprätta kyrckian .. den schada hon här igenom tagett hadhe. BtÅboH I. 9: 175 (1637).
ι’) i fråga om reciprok verksamhet l. kontakt l. förbindelse mellan ngra. Stå i brevväxling l. underhandling l. förhandling l. umgänge, vara invecklad l. engagerad i brevväxling osv., stå i beröring l. förbindelse l. kontakt, vara i l. ha beröring l. förbindelse l. kontakt. Ifrån Frankrijke höres nu inted, man menar konungen och Prinserne stå nu i handell. AOxenstierna 2: 268 (1616); jfr HANDEL, sbst.2 9. Nu står jag medh honom i tractat, huru medh Coblenz holles skall? Dens. 7: 446 (1632). Som skulle vij stå i heemlig correspondentz med (Brandenburg). RP 8: 356 (1640). Hallenberg Hist. 3: 393 (1793: underhandling). Esseerna .. voro mycket ärade af Herodes och stodo äfven i beröring med prinsarne af det regerande huset. Agardh ThSkr. 1: 23 (1842, 1855). Wirsén i 3SAH 2: 248 (1887: brefvexling). 3Saml. 5: 4 (1924: umgänge). Vårt folk .. står sedan århundraden i förbindelse med högkulturen. Nilsson FestdVard. 12 (1925). Fornv. 1926, s. 253 (: kontakt).
κ’) i fråga om tvekan l. övervägande l. avsikt; särsk. dels i uttr. stå i beråd (se BERÅD 1 c β) l. i valet l. valet och kvalet (förr äv. i våndan), äv. i betänkande l. benägenhet, dels i uttr. stå i uppsåt att (göra det l. det), ha i uppsåt l. för avsikt att (göra det l. det); äv. i fråga om förundran l. förvåning (se slutet). Hon stod i valet och kvalet vilket tyg hon skulle välja till sin festklänning. Uthan dess står H. Kongl. M:t i betänckiande at giöra medh communitetet een förandring, som H. Kongl. M:t finner nyttigst. Annerstedt UUH Bih. 1: 331 (i handl. fr. 1637). Så framt man icke står i upsåt at synda. Borg Luther 1: 333 (1753). De fläste Regenter .. äro (aldrig) nögde med den magt de i början hafwa fått, utan stå i en ständig benägenhet at skrida öfwer de faststälde Lagar. Oelreich 256 (1755). Rundgren i 3SAH 2: 120 (1887: valet). — särsk. (numera i sht i vitter stil) i uttr. stå i (förr äv. uti) förundran l. förvåning, förr äv. kuriositet, (i stående ställning) befinna sig l. vara i ett själstillstånd kännetecknat av förundran resp. förvåning l. nyfikenhet (över ngt). Imedlertid stod Måhlaren vti full Curiositet, och frågade (osv.). Weise 403 (1697). Kunga-Sönerne .. tumlade sina Hästar med den färdighet, at alla närwarande stodo i förundran. Mörk Ad. 1: 33 (1742). (Herdinnan) bandt deras krusade hår och fästade deras kläder; alt med den behaglighet, at alla stodo deröfwer uti största förundran. Därs. 2: 294 (1744).
μ’) (numera bl. i vitter l. högre stil) i uttr. stå i ngns l. ngras hand, i fråga om att vara avhängig l. beroende av l. underkastad l. underställd ngn l. ngra l. ngns l. ngras makt. Wi stå i Guds, men ej i deras (dvs. fiendernas) hand. Hagberg Shaksp. 4: 65 (1848).
ν’) i uttr. av typen stå i den l. den tiden, befinna sig l. vara i den l. den tiden; äv. i uttr. angivande ålder, dels i uttr. av typen stå i sjätte året l. i sitt sjätte år, befinna sig i sjätte året (av sitt liv) l. vara i sitt sjätte år, dels i uttr. av typen stå i den l. den så l. så beskaffade åldern, befinna sig l. vara i den l. den så l. så beskaffade åldern; numera bl. (i sht i vitter stil) i uttr. av typen stå i sin första ungdom, befinna sig i sina tidiga(ste) ungdomsår, stå i början av ngt, befinna sig i början av ngt. Stå i början av sin bana. Skönast att få äro de kor .. som hafwa sina fyra eller fem ringar på hornen; de .. stå i sjette eller sjunde året. Almqvist Lad. 19 (1840). Fröken Juliana stod nu i sitt tjugonde-åttonde år. Palmblad Nov. 4: 157 (1851). Den kristlige läraren (skall) förvalta det heliga ordet så, att han tillämpar det på den tid, i hvilken han sjelf står, och på de förhållanden, som dermed äro gifna. Flensburg KyrklT 237 (1875). Klart är, att man i första hand velat bereda inträde (i dövstumanstalterna) åt dem, som ännu stått i den bästa undervisningsåldern. BetDöfstUnd. 1878, s. 15. Jag dör hwar dag .. Huru skall det kunna wara möjligt, då man står midt i ungdomens friskhet och glädje. Rudin 2Evigh. 2: 518 (1889). Stå i sin första ungdom. Östergren (1949).
ξ’) (numera mindre br.) i fråga om tanke l. åsikt l. övervägande l. tvekan l. tvivel l. förhoppning o. d.: hysa ngt; vara av ngt (dvs. viss mening l. åsikt); vara i ngt (dvs. viss tro l. förhoppning). Efter H. K. M:tt altt ähnnu står uthij ovisheett om H. K. M:tt kan komma med Ryssen till fredh (osv.). AOxenstierna 2: 257 (1616). Uti denna (romersk-katolska) tanka (att syndaförlåtelse fås gm ting som vidrört heliga platser) stå äfven de andra, såsom Greker, Armener, Copter etc. Eneman Resa 2: 192 (1712). Gemena man står .. i den tron, at en kryddgård skal vara derinne. Kalm VgBah. 216 (1746). (Jesu) Lärjungar .. hade hört honom wara upstånden, men .. stodo i .. twekan derom. Borg Luther 1: 477 (1753). Att ädla Män .. stå i dessa Åsigter detta gör mig innerligt ondt! JHazelius (1822) i 3Saml. 5: 87. (Sv.) Stå .. i den mening .. (lat.) credere; esse in ea opinione, ut credas. Lindfors (1824). När och af hvem ”det förevarande rekordet 11.36” (i kulstötning) sattes, stå vi i tvifvelsmål om. TIdr. 1895, s. 329.
ο’) (†) i sådana uttr. som stå i dumhet l. okunnighet l. hårdhet, (ha egenskapen att) vara dum resp. okunnig l. hård. Samme Soldat (har) plichtat för begånget hoor, men kan doch icke tillåta honom till H. H. natvardh, emädan han ähnnu står i sin hiertanss hårdheet, och icke vill taga sin hustro till sigh. VDAkt. 1691, nr 12 (1690). Hof Skrifs. 34 (1753: i dumhet och okunnoghet).
π’) (numera föga br.) i sådana uttr. som stå i antågande, vara under l. i antågande. Ifvar Widfamne stod .. i antågande med en krigshär. Dalin Hist. 1: 438 (1747). Wittenberg stod redan i antågande och intog Iglau. Franzén Minnest. 2: 230 (1826).
ρ’) i uttr. stå i växten, hålla på o. växa, vara i växten; i sht förr äv. i uttr. stå i knut, bildl.: vara avstannad (i växten l. utvecklingen); jfr KNUT, sbst.1 1. Gållkor och Ungboskap, som stå i wäxten .. bestås ej annor näring, än af thenna hackelse. Ahlgrén Hushålsgrep 8 (1740). Att sofva tre, fyra timmar hvarje natt .. var .. inte så värst bra hushålladt med krafterna, när man stod i växten. Öberg Son. 27 (1905). Pilten har stannat i växten .. Han står i knut till både kropp och själ. Smith Rönnerkr. 65 (1912).
β) i uttr. stå under ngt l. ngn.
α’) stå under ngt, vara föremål för l. utsatt för ngt; äv. (ofta ngt ålderdomligt l. i högre stil): vara underkastad l. underställd ngt l. vara inordnad under ngt l. lyda under ngt. Stå under ngns beskydd l. uppsikt. Stå under kyrkans bann. Stå under lagen l. romersk rätt l. ngns (i sht Guds) dom l. straffdom, i sht förr äv. under rätttigheten att (osv.), förr äv. under borgen, stå i borgen (se α γ’). Leuj barn .. skulle stå vnder Aarons barnas hender til at tiena j Herrans Hws. 1Krön. 23 (”24”): 28 (Bib. 1541; Bib. 1917: fingo .. sin plats vid Arons söners sida). Allmogen (förebar) .. att omöijeligen kunna vthan sin ändtelige ödeläggelsse stå under någon ny Jnquartering (av soldater). HSH 31: 375 (1662). Nordberg C12 2: 498 (1740: ed). Wärends-boarne hade stundom stått under Skara, och stundom under Linköpings Biskopsdöme. Lagerbring 1Hist. 2: 235 (1773). Smedman Kont. 5: 27 (1872: borgen). Cavallin (o. Lysander) 44 (1879: dom). En folklig armé .. som icke står under krigsartiklarne! Strindberg NRik. 13 (1882). Föreståndaren för fängelset lät alla fångar som sutto i fängelset stå under Josefs uppsikt. 1Mos. 39: 22 (Bib. 1917). Inte mer stå under ngns färla. Vising 760 (1936). Vår garnison här i Weizhou står under marskalk Chong Den Yngres kommando. Malmqvist BerTräskmark. 1: 77 (1976). — särsk. (numera bl. ngn gg i vitter stil, arkaiserande) i uttr. stå under ngns l. ngras lydnad l. lydno, se LYDNAD 2. När Capellanen blijr .. ther til (dvs. till dopförrättare) kallad, måste han .. kungiöra Kyrkeherden sådant (dvs. faddrarnas o. barnens namn), under hwilkens lydno han står. Kyrkol. 3: 5 (1686). Häradsskrifware står under Kongl. Maj:ts Befallningshafwandes lydnad. SFS 1855, nr 92, s. 1. Så länge som vi .. står under våra föräldrars lydno. Lagerlöf Kejs. 212 (1914).
β’) (numera föga br.) stå under ngt, vara invecklad l. inbegripen i ngt, stå i ngt (se α ι’); förr särsk. stå under krig, befinna sig i krig (med ngn). Grekerne .. sökte att hemligen tillställa Sultan sin årliga och vanliga skatt, ändock de stode under krig (med venetianerna). Eneman Resa 1: 92 (1712). Underteknad står under handel af annan lägenhet. VexjöBl. 14 ⁄ 2 1842, extrabl. s. 4.
γ’) stå under (förr äv. inunder) ngn, vara (ställd) under ngns tillsyn l. beskydd l. befäl l. herravälde; vara underställd ngn; lyda under ngn. Ehrenadler Tel. 262 (1723). Brenner Dikt. 2: 81 (1723: inunder). Om .. (Dalarnas) Styrelse i fordna tider anmärkes: At detta, som andra Landskap, förmodeligen i Hedna tiden haft sina egna små Konungar, hwilka stodo under Upsala Konung. Hülphers Dal. 376 (1762). Stå under en sträng husbonde. Weste FörslSAOB (c. 1817). Så länge arvingen är barn .. står (han) under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt. Gal. 4: 2 (Bib. 1917; NT 1981: har förmyndare .. över sig).
γ) i uttr. stå på ngt.
α’) i fråga om skeende o. d.: vara l. befinna sig under ngt; förr äv.: befinna sig l. vara på ngt (dvs. flykt l. resa l. väg o. d.). Adlerbeth Ov. 101 (1818: flykten). Major Barttelot, som medförde 2 1/4 tonn krut, stod på väg uppför floden, men då han hade så mycken packning, skulle det dröja flera månader, innan han kunde hinna fram hit. Dahlgren Stanley 1: 215 (1890). Selma Lagerlöf .. tyckte inte om, när en ung författarinna i sin stil påminte om henne själv: ”Den unga damen behöver stå på tillväxt”. HågkLivsintr. 21: 120 (1940).
β’) i uttr. stå på tur, stå i tur (se α); äv. (ngt vard.) stå på högtur, i hög grad stå i tur. Har ögonen på överdirektörstjänsten .. Anser sig stå på högtur. Jersild Grisjakt. 97 (1968). (Hästen) har gjort många fina lopp och står på tur för en vinst. PiteåT 14 ⁄ 5 1986, s. 17. Det är han som står närmast .. på tur. SvOrdb. 1316 (1986).
γ’) i sht med. i uttr. stå på den l. den medicinen, vara ordinerad den l. den medicinen, vara satt på den l. den medicinen; jfr 13 a. Patienten hade stått på digitalis för länge, han var i omedelbar livsfara. Munthe SMich. 334 (1930).
δ’) i uttr. av typen stå på den l. den poängen l. så l. så många poäng, om deltagare i viss (idrotts)tävling l. dyl. l. visst spel l. viss lek o. d., i fråga om att ha den l. den poängen (se POÄNG II 2 a) resp. så l. så många poäng o. därmed befinna sig på den prestationsnivå som motsvarar denna poäng l. detta poängantal; äv. elliptiskt för uttr. av ovannämnda slag, i sådana uttr. som stå på sju (l. 7), i fråga om att inneha o. därmed befinna sig på prestationsnivån sju poäng. (I fråga om whist:) Tricken går ifrån oss! Skönt! Och dermed roberten! ty de stå redan på åtta, och hafva två honnörer. Almqvist AMay 45 (1838). Man (bör) noga beräkna den point, hvarpå motspelarne (i whist) stå. HbiblSällsk. 1: 62 (1838). WoH (1904: stå på .. sju). Om efter en giv (i ett visst kortspel) båda paren skulle stå på 5 poäng och båda i nästa giv tar 2 poäng, så (osv.). Werner Kortsp. 114 (1967).
ε’) (†) i uttr. stå på sin kant, se KANT, sbst. 12 a. Dalin Vitt. II. 6: 58 (1736). Cannelin (1939).
δ) (†) i uttr. stå å ngt; anträffat bl. i uttr. stå å ngns hand, stå till ngns förfogande (o. hjälp) l. dyl.; jfr 12. I (dvs. kvinnorna) hafwen osz (dvs. muserna) af Edert kön / Heel’ Nije Systrar, Pallas / Oräknat, som Eer föregå / I alsköns konst och Lärdom, / Men ingen står å theras (dvs. männens) Hand / Meer än then eene Phœbus. Stiernhielm Fred. 16 (1649, 1668).
ε) (†) i uttr. stå vid den l. den tjänsten, stå (kvar) i den l. den tjänsten (se α β’); äv. [jfr stå vid rodret (se 2 i η)] i uttr. stå vid regementet, inneha styresmakten (i ett land l. dyl.), stå vid rodret. Thet är nogh til vthrätta, / Widh Regementet stå. Skogekär Bärgbo Klag. A 4 a (1658). Fölliande Sexmän stodo eii at öf(ve)rtalas längre i then tiensten förblif(v)a .. i medler tiid stå the andre wiid wanl. tiensten. OfferdlKArk. N I 1, s. 138 (1726).
ζ) i uttr. stå med l. utan ngt. Uti gudhi wilie wij stå med mact, han scal vnderträdha wora fiender. Psalt. 60: 14 (öv. 1536; Bib. 1917: Med Gud kunna vi göra mäktiga ting). Altså moste Ephraim stå med skam. Hos. 10: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: Skam skall Efraim uppbära); jfr SKAM, sbst. 1 b ε. Lärer Academien innan kort stå uthan allt brukeliget tryck. Schück VittA 2: 49 (i handl. fr. 1674).
b) i förb. med predikativt använt adjektiviskt ord l. sbst.
α) i förb. med adjektiviskt ord: (befinna sig i tillståndet l. belägenheten l. inta ståndpunkten att) vara sådan l. sådan. Stå ensam, främmande för ngt, maktlös, svarslös, villrådig. Så stå wij och än nu medt the Lubeske och Städerne aldelis vfordragne. G1R 14: 93 (1542). Han .. står skyldig för ordinations penningar till Consist(orium). HärnösDP 1694, s. 211. Stackars karl! han står ensam om risken. Hultin VSkr. 24 (c. 1865). Den mänsklige anden står ej fri gent emot sina egna skapelser. Tegnér SprMakt 21 (1880). Det märks, att han vill .. stå .. främmande för saken. Östergren 2: 531 (1922). Antingen vi vilja det eller ej, stå vi ryckta ur vår isolering. OoB 1930, s. 45. (G. Hedenvind-Eriksson) var den enda som stod alldeles likgiltig inför det som passerade. Han hade blivit vägrad inträde .. på restaurangen. Lo-Johansson Förf. 36 (1957). En man måste lära sig att stå så stark att han inte behöver ta till våld. SDS 1 ⁄ 12 1989, s. B 5. — jfr ENSAM-STÅENDE. — särsk.
α’) (†) stå blank, stå ensam. (Sv.) Stå blank .. (lat.) solum, destitutum stare. Lindfors 1: 201 (1815).
β’) (vard., föga br.) i uttr. stå bet, bildl.: (bli stående o. icke komma vidare med ngt o. därmed) bli bet (se BET, sbst.7 1 a β); jfr äv. anm. 1:o under BET, sbst.7 1, sp. B 1896. ”Det är just konsten att komma ihåg sig här i världen, du Mårten”, undervisade Tunberg nedlåtande. ”Gör man det, står man aldrig bet.” Enström Järnv. 62 (1928).
β) (†) i förb. med sbst. (jfr 7): stå som (ngt l. ngn; se 8 a). Trettio år härefter .. stå vi ej mera tvenne lekande ynglingar, som med förvetna blickar skåda in i lifvet. Livijn 1: 291 (1822).
c) i förb. med adv. (jfr d). — särsk.
α) (†) i uttr. stå farliga, stå i fara (se a α); uppträda äventyrligt. Så tienar han icke för en Domare som icke weet huadh j laghen står .. therföre stå the farliga, och göra vppenbarliga orett, som skicka them vth för domare som intet förstånd haffua. OPetri 4: 301 (c. 1540). The högste stå farligast i werldenne, ty the haffua monge som gå them epter. Dens. Kr. 3 (c. 1540).
β) i uttr. stå lika, betecknande deltagare (lag (se LAG, sbst.3 14 c γ) l. enskilda) i viss tävling l. dyl. ss. varande lika (duktiga) resultatmässigt sett (särsk.: ha gjort lika många mål l. uppnått samma antal poäng); dels med pluralt subj. (särsk. betecknande l. hänvisande till lag), dels med subj. utgörande ett opers. pron. man l. det. Lagen står lika l. det står lika i fotbollsmatchen. De står lika än så länge (i tennismatchen). Icke fullt en minut hade emellertid förflutit då ”the Blades” togo revanch och man stod åter lika. NordIdrL 1901, s. 192. Göteborgarna utjämnade, och lagen stodo åter lika. Östergren (1949).
γ) (†) i uttr. ngn står ngn dyrt, liktydigt med: ngn är för ngn dyrbar l. kär (o. offer värd). Tu haffuer stått honom (dvs. Jesus) dyrt, så at han sitt eghet lijff haffuer vthgiffuit för tigh. LPetri 2Post. 5 b (1555).
d) handel. o. jur. i uttr. stå delkredere, vara invecklad i l. ha en (påtagen l. ålagd) garantiförpliktelse att fullgöra ett av en annan person ingånget avtal; se DELKREDERE 1; jfr c.
21) [eg. specialfall av 20 a α] i uttr. stå i (äv. uti) l. under ngt, vara (fullt l. intensivt) sysselsatt med ngt o. d.
a) (†) i förb. med abstr. vbalsbst. l. därmed jämförbart sbst., i uttr. stå i ngt, vara sysselsatt l. hålla på med l. ägna sig åt ngt. Hwilken yngling som .. icke .. står uti lärdom af et redeligit handtwärcke, den skal (osv.). Thyselius HdlLärov. 1: 85 (1625). Medan .. (prästkandidaterna) nu stå i thenna öfningen (att predika), skola the på wissa tider några gånger om åhret förhörde warda. KOF II. 2: 189 (c. 1655). (J. Arrhenius) som nu står i arbete med klösterbrefwen. Schück VittA 2: 126 (i handl. fr. 1670). Han står nu i byggnad af ett skepp. Meurman 1: 171 (1846).
b) i förb. med konkret(are) sbst., i uttr. stå (mitt uppe) i ngt (särsk. sådana l. sådana bestyr l. sysslor), vara (mitt uppe) i l. (intensivt) ägna sig åt l. syssla med ngt; förr äv.: ha hand om o. ansvar för ngt. (Fordringsägaren) hade aldrig godzet und(er) sin lååsz och nyclar, utan .. (gäldenärens) egh(e)n dreng stodh j godzet och skulle sælia godzet och fåå loffwedzmennene betalningen och the skulle sidhan antwarda henne .. (fordringsägaren) til handa. OPetri Tb. 178 (1527). Ecktafolck .. stå .. mitt i marghahandha sÿtzlor, som alla behöffua göras. LPetri Œc. 57 (1559). Stå mitt uppe i värsta packningsbestyren. Östergren (1949).
c) [specialanv. av b] med efterställd prep., i uttr. ha (äv. få) mycket l. många saker o. d. att (i sht förr äv. till att) stå i, ha (l. få) mycket osv. att syssla l. ta itu med (o. klara av); äv. pregnant l. litotetiskt, i uttr. ha ngt att stå i, liktydigt med: ha (oerhört) mycket att stå i (se ovan); äv. i uttr. bli mycket osv. att stå i, opers.: bli mycket osv. att syssla med (o. klara av). Jo, nu får du något till att stå i! Knorring Torp. 1: 148 (1843). Husmodern .. har så mycket att stå i. Det är fyra barn och inte värst stora tillgångar. Lindhé Ledf. 56 (1903). Det blef nu mycket att stå i och rusta med, och husmoderns bekymmer ökades ej litet, då midt under stöket hennes man sjuknade. Solnedg. 4: 9 (1914). Doktorn .. behöver lite vila efter allt det han haft att stå i i natt, tänkte hon. Thermænius Baum Skepp. 248 (1942). Att skriva ut bjudningsbreven (till bröllopet) var säkerligen ett både besvärligt och tidsödande arbete .. för fru Brita, som hade mycket annat att stå i. SkrSläktFUggla 1: 4 (1949).
22) [eg. absolut anv. av 20 a α β ’ ] stå i tjänst (se 20 a α β’) l. tjänstgöra (äv. allmännare: vara verksam); särsk. dels i sådana uttr. som stå i ngt (särsk. armén l. hären) l. vid ngt (t. ex. ett pastorat), dels i uttr. stå som ngt; äv. (o. numera företrädesvis) i uttr. stå kvar (i l. vid ngt l. som ngt), förbli i tjänsten l. fortsätta att tjänstgöra (i l. vid ngt osv.), förr äv. blott stå, förbli i tjänsten osv. Then Moabitiska quinnan .. haffuer ståndet sedhan j morghons in til nu, och haffuer icke en tijdh gångit hem. Rut 2: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: har hållit på). Christo tienar man icke allenast vthi predico embetet, vthan ock så j thet man troor på honom, och står flijteliga hwar j sijn kallelse. LPetri 4Post. 24 a (1555). Wid det jag geck och grubblade på alt detta, mötte en af mina kamerater mig, som stod wid samma Compagnie, där jag hade warit. Säfström Banquer. Ff 2 b (1754). Sedan han hade utlärt i Malmö, och der stått någon liten tid som gesäll, förskref jag honom till Alingsås. Nyrén Charakt. 61 (c. 1765). PH 8: 83 (1765: wid Infanteriet). Vid Opran, der jag än står qvar, / Jag skrifver, det är sant, små pjeser alla dar. Leopold 1: 494 (1793, 1814). Emellertid skyndade vår hjelte in till (snickar)mästaren och sade upp sitt arbete hos honom. Denne, förvånad och ledsen, lofvade en betydligare tillökning på arbetslönen, men det halp ej .. (gesällen) kunde endast förmås att stå sina fjorton dagar, som det heter. Blanche Tafl. 2: 188 (1841, 1856). WoH (1904: vid .. (visst) regemente). Efter kejsardömets fall 1814 blev .. (A. de Vigny) underlöjtnant i .. (Konungens livgarde) och stod kvar i fjorton år, då han äntligen blivit befordrad till kapten. BonnierLittH 4: 110 (1930). — särsk.
b) i uttr. stå i (äv. på) nummer, se NUMMER 7 f, h. Gyllenborg PVetA 1757, s. 2 (: på). KBrev 20 ⁄ 5 1757, s. 2 (: i). Weste FörslSAOB (c. 1817: i).
c) (†) med substantiviskt predikativ (jfr 7), i uttr. stå knekt, göra krigs- l. militärtjänst ss. knekt (se d. o. 2), göra knekttjänst; jfr 7 c, e. Kanskie kan blifwa en rothe som 4 änckior ähre uthi, dher skall bonden stå kneckt, och sedan gården blifwa ödhe. RARP 7: 26 (1660). LMil. 2: 559 (1691).
23) [eg. specialfall av 20 c] i förb. med vissa adv., betecknande: vara så l. så avhållen av l. ha sådana l. sådana (dvs. goda l. dåliga l. riktiga) relationer till ngn o. d.
a) i uttr. stå väl l. illa (hos l. med ngn l. där l. där).
α) i uttr. stå väl hos (förr äv. in hos) ngn, vara omtyckt l. avhållen l. älskad l. gynnad l. omhuldad av ngn, stå i gunst l. ynnest hos ngn; ha väl fungerande förbindelser med l. goda relationer till ngn; äv. närmande sig l. övergående i bet.: befinna sig l. vara i gott anseende l. renommé l. rykte hos ngn; förr äv. stå illa hos ngn, vara illa omtyckt l. ha illa fungerande förbindelser med l. dåliga relationer till ngn, äv. närmande sig l. övergående i bet.: ha dåligt anseende l. renommé l. rykte hos ngn. Therföre begynte .. Erchiebiskopen stå illa hoos then menige man. LPetri Kr. 131 (1559). (Kornetten) står och så well hooss May:ten som hans befodringsbref uthwijsa. VDAkt. 1688, s. 696. Hwad behöfwe wi om fred ell’ framgång twika? / Som wete huru wäl wår Drottning står hos Gud. Brenner Dikt. 2: 10 (1719). Gingo de .. framtiden till mötes, under ständig afundsjuka och ovänskap samt jagandet att stå väl hos den höge Chefen. Wingård Minn. 4: 43 (1847). Jag stod icke illa hos hufvudredaktören af Argus. Blanche Bild. 3: 95 (1864). Han har varit mån om att stå väl hos folket i hemorten och efter färdvägarna. Etzler Zig. 237 (1944). — särsk. med prep.-adverbialets huvudord betecknande kvinna l. flicka l. kvinnor(na) osv., i fråga om att (icke) vara omtyckt l. älskad l. (icke) ha gott anseende (se ANSEENDE, sbst. III 2) hos denna resp. dessa; särsk. liktydigt med: vara väl resp. illa anskriven l. ”ligga bra resp. illa till” hos kvinna osv. Stå wäl hos et fruntimmer. Serenius Z 4 b (1734). Det är beklagligt att jag står så illa hos Hoffröknarna. Tegnér Brev 4: 16 (1826). Den som står väl hos fruarne står aldrig väl hos flickorna. De Geer SHT 35 (1843). Min äregirighet .. hade (icke) för sig uppställt något annat mål än att stå väl hos de unga damerna. Dens. Minn. 1: 25 (1892).
β) i uttr. stå väl med ngn, (vara älskad l. avhållen av o.) ha ett gott (l. rätt) förhållande till ngn (äv. till Gud); förr äv. i uttr. stå illa med ngn, (vara föremål för l. hysa negativa känslor o. (därför)) ha ett dåligt (l. orätt) förhållande till ngn. Presterne moste predika for theras almogha, thet warder ey annat aff så framt the wilia stå wel medh gudhi. OPetri 1: 365 (1528). Biscop Bryniolff stodh .. ganska illa med konungenom, för sins fadhers och brödhers skuld. Dens. Kr. 96 (c. 1540). Är det nu så, at Frankrike den (dvs. den westfaliska) freden håller .. så står Swerige wäl med Frankrike; men om det den samma bryter .. så tycks wänskaps-fundamentet wara förryckt. HC11H 7: 86 (1697). Vi tyckas stå mycket väl med hvarandra. Wallin Bref 32 (1841). Den så kallade inkilningen var i de flesta arbetslag nästan ofrånkomlig, om man ville stå väl med kamraterna. En liter brännvin medtogs till bygget, (o.) fördelades .. Att låtsas glömma var inte värt. ByggnArbMinn. 87 (1950).
γ) i uttr. stå väl, förr äv. illa där l. där, vara omtyckt resp. illa omtyckt där l. där (t. ex. i ett visst stånd l. en viss trakt l. vid hovet). (Pluto om häxan:) Hon öfwergår mig nu i ganska många stycken, / I Nejden står hon wäl, förtjänar många smycken. Livin Kyrk. 36 (1781). Han står väl .. i alla hus. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Biskop Thyselius) står högst illa i prestståndet och i publiken och jag fruktar Kungen snart får ångra sitt val. Tegnér Brev 5: 42 (1828). (F. A. Ekström) stod .. väl vid hofvet och utnämdes 1883 till öfverintendent. 4GbgVSH V—VI. 3: 63 (1903).
δ) (†) i uttr. stå väl l. illa i abs. anv., särsk. liktydigt med: vara väl resp. illa anskriven l. ”ligga bra resp. illa l. dåligt till”. Medh thet första hade .. (konung Magnus Eriksson) itt gott regemente och thå stodh han wel, men sedhan han begynte skicka sich illa stygdes alle widh honom. OPetri Kr. 143 (c. 1540). Alle man wiste, huru wäll både her Suante och wnge her Sten (Sture) hade ståett. Brahe Kr. 10 (c. 1585). Tror man ännu på .. (B. Flemings) utmärkta faveur hos Konungen? Här (i Åbo) glunkas, at Gen(eral) Wrede ej mera står så väl som för en tid sedan. Porthan BrCalonius 565 (1799). Stå väl, illa. Weste (1807).
b) (i vitter l. högre stil) i förb. med rätt (se RÄTT, adv. 2 e), i uttr. stå rätt inför Gud, i fråga om att ha rätt sinnelag inför l. ett (upp)riktigt förhållande till Gud. Botemedlet .. både i fråga om kvantitet och kvalitet bland prästerna vore, att konungen indroge vissa utgifter till prästerna .. Om prästerna stode rätt inför Gud, skulle de med glädje hälsa förlusten av sin egendom. KyrkohÅ 1937, s. 70.
c) i uttr. stå högt, äv. högt i kurs (hos ngn l. i den l. den kretsen l. bland ngra) o. d., i sht förr äv. i hög kurs, i fråga om att vara i hög grad omtyckt l. avhållen l. omhuldad l. gynnad (av ngn l. ngra resp. i den l. den kretsen o. d.; särsk. liktydigt med: stå högt i gunst l. ynnest hos ngn osv.; se a). Läraren stod lågt i kurs hos de kvinnliga eleverna. Hur står hon i kurs bland sina kamrater? (Sv.) Stå .. högt hos någon .. (lat.) florere gratia cujus; multum apud quem posse, volere. Lindfors (1824). Der (i skolan) förstod .. (E. Gripenhjelm) att ställa sig wäl med sina lärare, så att han stod alltid högst hos dem bland sina kamrater. Afzelius Sag. X. 1: 2 (1864). Ena parten var af den misstänkta egenskapen ”bokskrifvare”, som i allmänhet icke stod i hög kurs i Skåne. De Geer Minn. 1: 108 (1892).
d) (numera föga br.) i sådana uttr. som stå fientligt med ngn, stå i fientligt förhållande med l. till ngn. Hvar Sverige och Danmark fiendtligen medt hvar annen stått hafve. RA I. 1: 563 (1547).
e) i frågesats inledd med hur(u).
α) (†) i uttr. hur(u) står den l. den med den l. den?, hur är dens l. dens relationer (se RELATION 3 (a)) till den l. den?; anträffat bl. i indirekt frågesats. Wij wetta hurv han står med the Lubske. G1R 9: 176 (1534). Effter .. kon:ge Ma:t icke tilförlatelig vet, huru hans Nåd medt begge parther står (osv.). RA I. 1: 521 (1547). The ängelske .. spörije, huru Kong:e M:tt till Sverige står medh Keij. M:tt, thesligeste medh kongen i Franckerike eller kongen i Danmark. G1R 26: 517 (1556). Noga beskedh .. huru vij stå medh Turken, Persianern och flere. RP 6: 131 (1636).
β) (numera föga br.) i uttr. hur står den l. den hos den l. den?, hur omtyckt l. omhuldad l. gynnad o. d. är den l. den hos den l. den? l. hur är dens l. dens relationer (se RELATION 3 (a)) till den l. den?; äv. närmande sig l. övergående till att beteckna hur dens l. dens anseende (se ANSEENDE, sbst. III 2) är hos den l. den; i ovannämnda användningar särsk. liktydigt med: hur är den l. den anskriven hos den l. den? l. hur ”ligger den l. den till” hos den l. den?; anträffat bl. i indirekt frågesats. (Spionen) höll sig framme, / Att spana hur hos folket Kungen stod. Franzén Skald. 3: 99 (1829). (Sv.) jag vet icke hur jag står hos honom .. (fr.) je ne sais en quels termes je suis avec lui. Schulthess (1885).
24) [eg. specialfall av 20 c] i förb. med väl (l. bra) l. illa l. interr. hur(u), för att beteckna ngns tillstånd l. belägenhet.
b) utan förb. med partikeln till.
α) (numera föga br.) i uttr. stå väl (l. bra) l. illa, stå väl l. bra resp. illa till l. vara i l. ha gott resp. uselt tillstånd l. goda resp. usla förhållanden (särsk. finansiellt l. ekonomiskt); befinna sig väl resp. illa l. ha det bra resp. uselt. När .. (människorna) mena sich stå som best, så kommer them jtt ewigt forderff vppå. OPetri 3: 22 (1530). Tå nw Creaturen bliffua ståndandes hwart j sitt skick som Gudh them skapat haffuer och epter som hans Ordh lydher, så stå the ganska wel. Därs. 527 (c. 1535). Vid förra undersökningen (av arbetarnas löneförhållanden vid de mekaniska verkstäderna) stodo smederna bäst i Stockholm med kr. 1,393 .. under det att smederna i Ystad, Karlstad och Sköfde kommo under 800 kr. ArbStat. A 4: 167 (1904). Stodo vi så illa, att vi måste budgetärt utnyttja folklasterna, så vore det i sanning beklagligt. Östergren (cit. fr. 1922).
β) i förb. med hur(u). Allemest skal .. (prästen) beflita sigh om, at han må få weta, huru .. (den sjukes) samwett står. LPetri KO 57 b (1561, 1571). Sakernes förlop i Tysklandh .. Huilket Hennes May:tt hafuer Ständerne .. optäckia welat, på thet the kunne see, huru wij ännu stå på then sidhan. RARP 2: 188 (1635). KKD 1: 230 (c. 1710).
C. förbli l. stanna i stående ställning; vara ståndaktig; hålla fast vid ngt; restera med ngt o. d.
25) förbli stilla (ngnstädes) i stående ställning l. bli kvar (ngnstädes) i stående ställning (motsatt: gå l. på annat sätt förflytta sig, resp: flytta på sig l. gå vidare l. fortsätta), stå stilla resp. stå kvar, äv. i förb. stå stilla resp. stå kvar (o. vissa därmed ekvivalenta uttr. l. förb.); i sht förr äv. (övergående i bet.): bli stående, stanna; äv. oeg. l. bildl. Mina wener och frender nalkadhes emoot mich och stodho. OPetri 1: 103 (1526). När .. (legaterna) haffwa först kommit för Hans K. Maitz. (dvs. G. I) til audientzie, haffwa the bleffwet så häpne och swimmande .. att the haffwa stååt en lång stund, för än the haffwa kommit åstaad någet ord framfööra. Svart Ähr. 68 (1560). Wij haffue ingen stad ther wij kunne ståå stilla. Linc. S 1 b (1640). Hon .. gled efter morfarn. När han stod, stod hon. Sjödin StHjärt. 163 (1911). Alla spåmannens försök att utreda frågan leda slutligen till att man står på samma punkt som i början av samtalet. Grimberg VärldH 3: 22 (1928); jfr PUNKT 8 c. Jag stod stilla och betraktade henne utan att säga någonting. Evander Härl. 12 (1975). Jag stod kvar på stället. Därs. 14. Reagan är på väg bort från scenen, medan Gorbatjov står kvar i rampljuset. SDS 31 ⁄ 12 1988, s. 2. — jfr EFTER-, KVAR-, STILLA-STÅ o. STILLA-STÅENDE, sbst., adj. — särsk.
a) (numera i sht i vitter stil) abs. l. i förb. med stilla, i explicit motsättning till ett rörelseverb, särsk. dansa l. gå l. löpa (se LÖPA, v.1 I 1) l. springa (se SPRINGA, v. II 1): stå kvar (på stället), stå stilla l. orörlig; förr äv.: stanna upp (o. stå kvar (på stället) l. stå stilla l. orörlig); särsk. i imperativisk anv. Han dansade, han språngh, han gick, han sto; / Ömse han greet, ömse han loo. Asteropherus 70 (1609; uppl. 1909). Then som een gångh ähr skrembdh att löpa, han står alldrigh meer. RP 7: 424 (1639). Statt stilla du, som gåår. Wexionius Vitt. 377 (c. 1685). Midt uti dansen står han helt stilla, / Rätt som han står, dansar han om en stund. Bellman (BellmS) 1: 254 (c. 1771, 1790). Hvad är det för en skepnad, som står och går däruppe på klippan? Är det en menniska? Rydberg Dikt. 2: 138 (1891).
b) [jfr a; åtm. för nutida språkkänsla (vagt) anslutet till 1] (ngt vard.) i förb. med föregående (stundom efterföljande) gå, mer l. mindre oeg., betecknande den verksamhet ngn är mitt uppe i o. d.; äv. med utelämnat gå (se γ).
β) i uttr. som (äv. såsom) ngn går och står (l. står och går), se GÅ I 2 o γ. Som jag står och går. Nordforss (1805).
γ) i bisats inledd med dels rel. pron. som (stundom utelämnat) l. vad, dels (vid negation) konj. än, i uttr. som resp. vad l. än (äv. än det l. vad l. dem) ngn går och står (står och går) i (i sht förr äv. uti), betecknande att ngn har l. (o. företrädesvis) icke har mer kläder (för tillfället l. överhuvudtaget) än vad vederbörande just för tillfället har på sig l. att ngn äger l. (o. företrädesvis) icke äger andra ägodelar än kläderna på kroppen; äv. (i attributsbisats tillsammans med sitt huvudord) betecknande de kläder (o. prydnader l. dyl.) som ngn just för tillfället har på sig; i sht förr äv. i nämnd typ av uttr., med enbart står liktydigt med går och står. Inga penningar hade iag och inga kläder meer än iag gick och stodh vthi. LWivallius (1632) hos Schück Wivallius 1: 50. Han äger inthet mehra än han står och gåår uthi. VDAkt. 1662, nr 146. Bruden kom upp och war ondh lade sig nedh ner mig medh kleder och alt som hoon gick och stodh uthi. ManhaftLöjtn. 26 (1666). Hans hustru har alldeles utblottat honom, att han intet äger mer än han står uti. VDAkt. 1707, nr 867. För evig landsflykt behöfver man naturligtvis ej medföra mer, än det man går och står uti. Crusenstolpe Mor. 6: 415 (1844). Jag eger blott hvad jag går och står i. PT 1907, nr 63 A, s. 3. Under det negrerna (i USA) år 1862 knappast ägde, hvad de gingo och stodo i, äga de nu jord- och annan egendom som i värde kan räknas i hundrade millioner dollars. EksjöT 1913, nr 100, s. 3. En som flackat omkring ute i världen och kommer hem med bara det han går och står i, är inte mycket att byta ord med. Salje DessBröd. 419 (1964). särsk. [med anslutning till II 30 b β] oeg., om egendom o. d.: som ngt står (se II 30 b β). Jag tog emot egendomen med inventarier och alt, som det gick och stod. Weste FörslSAOB (c. 1817).
c) i inf. styrd av låta (se d. o. I 16), i uttr. låta ngn stå, låta ngn (i stående ställning) bli kvar l. stanna kvar (ngnstädes); lämna ngn (i stående ställning ngnstädes); jfr 11 a β. (Sv.) Lätt däm stå .. (lat.) sic sine adstent. Schultze Ordb. 4892 (c. 1755). Han låter sin vän stå, och klättrar hastigt upför muren. Eurén Kotzebue Cora 17 (1794). Lät honom stå där han står. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Sv.) Han lät mig stå i farstun .. (eng.) he left me in the hall. Björkman (1889).
d) i imperativisk anv. (jfr g), i uttr. uppmanande l. befallande person l. djur att stanna upp l. stå kvar (på stället) l. stå (orörligt) stilla (äv. närmande sig l. övergående i oeg. l. bildl. anv., särsk. i uttr. uppmanande ngn att ge sig ro l. tid till eftertanke l. inre rannsakan l. observation av världen omkring sig l. dyl.); utom i sjömansspråk (se k) l. i uppmaning l. befallning riktad till djur numera nästan bl. i förb. med åtföljande adverbiell bestämning (i sht i uttr. av typen stå kvar! l. stå still(a)!); ensamt stå! förr särsk. nyttjat i militärt spr., liktydigt med: halt! Achta ther vppå Hiob, statt och förnim Gudz vnder. Job 37: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: stanna). Hercules .. / Hwart wil dätta? See till; Stat stilla; betänck dig. Stiernhielm Herc. 284 (1658, 1668). Wandrings-Mann stå kwaar, / Till thes Thu läsit haar, / Hwad som på thenna Steen ståår skrifwit. Lucidor (SVS) 353 (1673); jfr II 34. Skiltwakterna roopa wähl an ståå! och när 3:die gången icke swaras gifwes fyr. KKD 10: 286 (1703). Skyldra, marschera, stå division! Bellman (BellmS) 1: 115 (c. 1780, 1790). Första Kämpen. Stå, Munk! Clemens. Min vän, jag har ej tid att stanna. Nicander 2: 375 (1820). Vill du stå, din eländiga hästkrake! Östergren (1949). Håll lyktan och stå still! Jersild 50Fräls. 72 (1984). — särsk. i vissa uttr.
α) (†) stå för göken!, stanna upp för ”göken”!, imperativiskt yttrande avgivet av deltagare i ett förr spelat brickspel (”växelspelet”, vid vilket byte av spelbrickor förekom) förkunnande att vederbörande satt med ”göken” (dvs. den högsta spelbrickan) på hand varför (enl. spelets regler) bytet av brickor skulle upphöra. HbiblSällsk. 2: 68 (1839).
β) boll stå!, se BOLL 2 c α; jfr STOJ, interj. o. sbst.2 Boll stå! .. Detta bollspel, om än lämpligast för den yngre skolungdomen, kan dock skänka nöje äfven åt äldre. Balck Idr. 2: 46 (1889). Utmärkande för ”boll stå” är, att man först skall få bollen att studsa mot en väg eller mot marken och att alla måste stanna, där de befinna sig, då ”boll stå” .. ropas. NordKult. 24: 48 (1933).
e) [sv. dial. stå i sta] (†) i uttr. stå i stad, om häst, se STAD, sbst.1 1. Brukar man en ilsken häst för vagn, så står han icke allenast i stad utan slår äfven ofta sönder allt, hvad som finnes omkring honom. Billing Hipp. 174 (1836).
f) (†) i uttr. stå på sitt rum, stå kvar l. stilla på sin plats (jfr RUM, sbst.3 4 (e)). Huar och en stoodh på sitt rwm om kring hären. Dom. 7: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: stodo stilla, var och en på sin plats).
g) (numera bl. i vitter stil) i fråga om att (våga) bli kvar l. stanna kvar (i stående ställning) på stället där man befinner sig (o. icke ”ta till sjappen” l. fly) o. möta l. konfronteras med l. slåss l. kämpa mot ngn l. ngt; särsk. i uttr. stå som en karl (äv. bildl., i fråga om att möta döden som en man); förr äv. med inkoativ bet., om flyende l. retirerande soldat(er) l. dyl. l. militär trupp, i fråga om att stanna upp o. stå (i ovan angiven bet.); särsk. (jfr d) i imperativisk anv., i uttr. uppmanande l. befallande ngn att agera l. handla på ovan (i definitionens båda led) angivna sätt; jfr 17. Ståår, ståår (skola the ropa) men ther skal ingen wenda om igen. Nah. 2: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: Stannen! Stannen!). J dett samma hafwer Wellam slagitt honom på hatten, tagitt så knifwen i handen och sagtt: Stå, ästu en man! BtÅboH I. 2: 26 (1624). Soldaterne .. togo .. flyckten .. och hjelpte intet hwad jag ropade åt dem, och bad dem i Jesu Namn stå; ginge de ändock fort. HC11H 7: 138 (1676). Ljkwel rychte .. (fienden) strax unnan igen, såsnart man giorde mine til at stå. Spegel Dagb. 78 (1680). Ju mera du löper undan, ju närmare hänger dig döden på hälarna: derföre statt som en karl. Wallenberg (SVS) 1: 219 (1771). Hasenkam for förbi den förste posten, och dervid tyckte denne, att eld bröt fram ur jorden, men stilla stod han som en karl. Wigström Folkd. 2: 193 (1881). Den svenske stortjuven .. var så feg, att han försökte mörda oskyldiga kvinnor men inte vågade stå för en polis. Koch GudVV 2: 307 (1916). — särsk.
α) i explicit motsättning till ett rörelseverb med bet.: retirera (se d. o. III 1) l. fly l. flyende springa. Sörj ni blott för, att vi få stå, ej springa, / Så hjelper nog sig foten utan sko. Runeberg 2: 116 (1846). Bästa konsten mot att retirera / Är helt enkelt att stå qvar. Därs. 91 (1848).
β) (numera bl. mera tillf.) stå för skott, om djur (i sht häst), i fråga om att vid ljud(et) av (ett) skott (se SKOTT, sbst.2 2 a) i närheten förbli lugnt stående (o. icke häftigt reagera, t. ex. gm att sätta av i sken); särsk. använt ss. beteckning för: icke vara skotträdd; jfr 17. Björkman (1889; om hästar).
h) jäg. om hund l. villebråd.
α) om (jakt)hund, i fråga om att stå stilla l. orörlig inför påträffat l. uppspårat villebråd l. dyl.; i sht pregnant(are), om fågelhund, i fråga om att i viss intagen spänd kroppsställning stå stilla osv. o. därigm (utan avgivande av skall) vägleda jägaren till ett tryckande villebråd (som vid sitt uppflåg skjuts i flykten); särsk. i förb. med prep.-adverbial inlett av för (i uttr. av typen stå (fast (jfr FAST, adj.1 11 a) l. säkert) för det l. det slaget av villebråd l. det l. det villebrådet), i fråga om att (orubbligt resp. säkert) stå (i ovan angivna betydelser) inför det l. det slaget av villebråd l. det l. det villebrådet l. dyl. Antingen man vil fånga heller skiuta, måste man altid hafwa hund som står säkert för (rapphönsen). Linné FörelDjurr. 131 (1748). Är .. (rapphönshunden) mycket nära .. och står fast .. så .. kallar man honom tillbaka (osv.). Sandström Jester 29 (1829). Grågåsen, Vildgåsen .. Säkra raphönshundar stå endast för de vilda. Ström SvFogl. 71 (1839). En af hundarne (hade) ej hunnit mer än ett par tre hundra alnar bort .. förrän han stod igen. Jäg. 1897, 2: 75. Jahn DjurJägL 12 (1909: som berg). Asch, hunden står ju för en ekorre! Östergren (1949). — särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., i uttr. stående (fågel)hund, (fågel)hund besittande egenskapen att (uppspåra o.) stå för villebråd (fågel); särsk. motsatt dels: skällande (fågel)hund (se SKÄLLA, v.3 1 f), dels: stötande och apporterande fågelhund. Tjädern skjutes 1:o för stående hund .. 2:o för fogelhund. Källström Jagt 160 (1850). Den norska jakten bedrivs delvis likt den svenska med stövarjakt, jakt med stående fågelhund — framför allt i ripjakt — och älgjakt med hund. Jakten 36 (1951). Fågelhundar brukar efter arbetssättet indelas i de båda huvudgrupperna stående .. (samt) stötande och apporterande fågelhundar. BraBöckLex. 8: 376 (1985).
β) om villebråd, i fråga om att stå (stilla l. orörlig) på stället inför förföljande (jakt)hund (i uttr. av typen stå för hund); äv. i uttr. av typen få (villebråd) att stå fast (jfr FAST, adj.1 11 a), om hund, i fråga om att bringa (villebråd) att orubbligt stå (i ovan angiven bet.) inför sig. Detta slags älg är trögare till lynnet och står lättare för hunden. BihVetAH XXV. 4: nr 4, s. 9 (1900). Jägaren har ingen brådska. Han litar på sina hundar. Han vet, att de kan få hjorten att stå fast, och de vet, att jägaren, deras herre och husbonde, är på väg att hjälpa dem. Edström Hund. 12 (1948).
i) om krigsfolk l. truppstyrka l. armé o. d., i fråga om att (i stående ställning) förhålla sig stilla l. overksam l. passiv på stället l. orten där man befinner sig l. är förlagd l. garnisonerad o. d. (numera nästan bl. dels i förb. med adv. (särsk. i uttr. stå stilla), dels i uttr. av typen hålla trupp stående ngnstädes, hålla trupp (förlagd) i overksamhet l. passivitet ngnstädes); äv. i uttr. bli(va) stående(s), bli kvar l. stanna kvar (i overksamhet l. passivitet); förr äv. (äv. i sistnämnda uttr.): stanna (upp) l. göra halt o. bli kvar l. stanna kvar (i overksamhet l. passivitet) l. (stanna (upp) l. göra halt o.) bivackera (ngnstädes). På thett the skulle icke bliffua kringhuerffde, bleffue de ståandes på slettin. Brahe Kr. 41 (c. 1585). HC11H 1: 97 (1677: stilla). Vi blefvo .. här (vid Lidköping) ståendes hela sommaren til dess recreuter ankommo ifrån landet som regementet completterade. Dahlberg Lefn. 89 (c. 1755). Ända tills hela hären var samlad, hade Lewenhaupt hållit sina trupper stående vid Quarnby och omkring Fredrikshamn. Malmström Hist. 2: 332 (1863). De trupper .. (som den kinesiske regeringschefen) kommenderat ut .. mot studentrevoltörerna på Himmelska fridens torg stod stilla eller drog sig tillbaka. SDS 24/5 1989, s. 14.
j) i utvidgad l. oeg. anv., om fisk l. fågel o. d.
α) om fisk (l. stim av fiskar), i fråga om att (i horisontellt kroppsläge) förhålla sig stilla l. orörlig(a) i vattnet l. bli kvar l. stanna kvar (på visst ställe l. inom visst område) i vattensamling l. vattendrag; äv. i fråga om att (stationärt l. under viss tid) uppehålla sig l. hålla till på en viss plats l. inom ett visst begränsat område i ett vattendrag osv. Orsaken till de ombytliga lekställen (för sillen) i samma trakt äro windarna; ty hon söker alltid att stå i lä under det land, hwarifrån winden kommer. HSillfBohusl. 57 (1832). Någon mört fans inte därinne (i ryssjan), han hade kilat ut genom en maska, men det var inte nog glest för Gammelgäddan, hon stod där hon stod. Forsslund Djur 174 (1900). Än då han simmar, än då han står på den steniga bottnen, / Sätter jag ljustret, med senfull arm, genom ryggen på fisken. Wulff Petrarcab. 75 (1905). En gädda står. Ryggens randning skimrar i gult och brunt. Moberg Sedebetyg 9 (1935). särsk. i fråga om att (stationärt l. under viss tid) befinna sig l. uppehålla sig inom ett visst begränsat område i mycket stort l. oräkneligt antal; särsk. i uttr. stå tjock som en vägg, om sill l. strömming, i fråga om att (ngnstädes i havet) uppträda i form av en kompakt väggliknande massa. Det finns intet ställe i världen med så mycket haj (som vid Key West)! Ser ni hur den står därute? Nyblom Golfstr. 72 (1911). Nu stod lekströmmingen säkert tjock som en vägg därute. Sparre PlåtM 200 (1914).
β) om fågel (l. skock av fåglar) l. annat flygande djur, i fråga om att (gm användande av vingarna på visst sätt) uppehålla sig på ett o. samma ställe i luften; i sht i uttr. stå stilla (i luften); jfr RYTTLA. (Buskskvätthanen) står stilla i luften ibland, vänd emot en, fladdrande lågt över ängen. Rosenius SvFågl. 1: 26 (1913).
k) sjöt. i utvidgad anv., i fråga om att (tillfälligt) avstanna l. upphöra med en pågående rörelse l. manöver l. sysselsättning (särsk. i imperativisk anv. (jfr d), i kommandon); särsk. i sådana uttr. som stå i firningen l. halningen l. hissningen l. vindningen, i fråga om att (tillfälligt) avstanna l. upphöra med aktuell rörelse osv. (ss. kommandoord särsk. liktydigt med: stopp! l. stanna upp! l. sluta! l. håll an!) resp. att fira (se FIRA, v.2), l. hala (se HALA, v.2 2) l. hissa (se HISSA, v.1 1) l. vinda (dvs. kringvrida ett spel); jfr 44. När öfra Nayningen kommer så nära Blocken at den tvingar tvärss, står man i Hissningen och låter först skräcka, sedan losstaga den samma. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 44 (1796). (Sv.) Stå! com(mando)ord: (fr.) Avaste! Vaste! Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. (1856). Stå i halningen. Ekelöf Ordl. (1898). När kölen slutligen kommer öfver vattenytan, kommenderar ledaren: ”stå i vindningen”, ”pall i spelen” och ”säkra surrningar på alla löpare”. VFl. 1907, s. 55. Stå i hissningen (firningen)! UFlottMansk. 1945, s. 138. Stå .. (dvs.) ett kommandoord. SohlmanSjölex. (1955). — särsk.
α) [hiven är sg. best. av hiv, vbalsbst. till HIVA] i uttr. stå i hiven, i fråga om att (tillfälligt) avstanna l. upphöra med att hiva (se d. o. 1); jfr 44 b. (Sv.) Stå i hifven! (Eng.) .. Avast heaving! .. (T.) Fest hieven! Smith (1918).
γ) (†) i uttr. håll, och stå!, uppmanande l. kommenderande ngn att hålla upp (med visst arbetsmoment l. dyl.) o. stå stilla; anträffat bl. i utvidgad l. oeg. anv., allmännare, uppmanande till att stanna upp o. tänka efter (o. icke göra något förhastat l. överilat). Håll, å Stå, til Gå på. (1772; titel på debattskrift).
l) i p. pr. (mer l. mindre adjektiviskt) i vissa anv.; jfr γ.
α) i uttr. bli(va), äv. (numera bl. (i vissa trakter, i sht vard.) i pret. vart) varda stående l. (vard., i sht i vissa trakter) ståendes, förr äv. ståndande(s), stå (kvar l. stilla), se huvudmom.; äv. med inkoativ bet., i fråga om att övergå i verksamheten l. tillståndet att stå, o. i denna anv. särsk. i fråga om att (i stående ställning) hålla upp l. upphöra med pågående förflyttning l. sysselsättning o. d. (o. bli kvar l. förhålla sig stilla l. orörlig l. overksam l. passiv på stället där man befinner sig), liktydigt med: stanna (upp); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (särsk. i fråga om att vid underhandling l. diskussion o. d. fastna i en fråga o. icke komma vidare). Vid de inledande underhandlingarna blev man stående vid en procedurfråga, som höll på att äventyra hela fredskonferensen. Han blev stående(s) en stund hos grannen, innan han gick in till sig. Huilken til honom (dvs. den mördade som låg på marken) kom, han bleff ther ståndandes. 2Sam. 20: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: stannade). (Den som vid drevskall) blifwer ej stående ther han ställes, och giör hwad honom befalt blifwer .. böte en daler. BB 23: 3 (Lag 1734). Qvinfolken, som vid dörren blefvo ståndande eller sittande, voro snygt klädde. Thunberg Resa 1: 155 (1788). Pojken märkte snart, att flera av vandrarna .. saktade farten och till sist blevo stående. Lagerlöf Holg. 2: 322 (1907). Lars .. tog en gammal smörbytta i handen för att bjuda ut den (vid auktionen), men hejdade sig och blev i stället stående och bara såg på den. Dens. Kejs. 200 (1914). (Han) hade .. stannat och blivit stående ett slag. Lagerkvist Bar. 8 (1950). — särsk.
α’) (numera föga br.) i uttr. bli(va) stående(s) vid (visst penningbelopp l. dyl.), i fråga om att (särsk. vid köpslående om ngt) stanna vid (visst penningbelopp l. dyl.). (De) begärede .. för löszörerne sampt alle vtheståndendes gäldh förste gång(e)n 4000 daler, seden 3000, der widh de lenge bleffwe ståndend(e)s och wille inth(et) meere affslå. 2SthmTb. 7: 302 (1586).
β’) [jfr 2 c α] (†) i uttr. varda ståndandes för Herranom, (i stående ställning) bli kvar l. stanna kvar inför Herren (jfr 2 d β). Mennena .. gingo ått Sodom. Men Abraham wardt ståndandes för Herranom. 1Mos. 18: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: stod .. kvar inför).
β) (†) i uttr. vara ståndandes av tron, i fråga om att vara kvar (i livet) o. äga (evigt) bestånd gm tron (på Gud); anträffat bl. i bild. Qwistana äro affbrotne påå thet ath iach skulle inimpas, Sant sägher tu, The wordo afbrotne för otroon skul, men tu är stondandes aff troona. Rom. 11: 20 (NT 1526; NT 1981: du är kvar därför att du tror).
γ) [jfr motsv. anv. av eng. standing] i sht sport. ss. adj.-attribut: som försiggår från utgångsställning innebärande stilla- l. kvarstående på stället; äv. ss. adv.: från utgångsställning av angivet slag.
α’) om hopp (se HOPP, sbst.1 1) l. hoppning, liktydigt med: som försiggår utan föregående ansats (ss. adv. motsatt: flygande); särsk. i sådana uttr. som stående hopp(ning) l. stående höjd(hopp) l. längd(hopp) o. d., äv. (numera bl. arkaiserande) stående språng resp. stående höjdsprång osv., övergående i att beteckna dels: idrott(sgren) utövad medelst hopp(ning), höjdhopp osv. från utgångsställning av ovan angivet slag, dels: (form av) tävling där l. tillfälle då sådan idrott(sgren) utövas. TIdr. 1891, s. 18 (: höjdsprång). Mollbärgska (sim)hoppet .. dels ”stående mollbärgare”, dels ”mollbärgare med språng”. Landsm. XVIII. 10: 38 (1901). (Simklubbens förnämsta pris var) en silfverbål .. hvarom skulle täflas i en serie af sex olika hopp, näml. hopp .. med och utan ansprång, stående hopp från 30 f(ots) höjd samt hopp efter fritt val från samma höjd. NordIdrL 1903, s. 258. Olympiska spelen 1904 .. Måndag, aug. 29 .. stående längdhopp. NTIdr. 1903, s. 337. I Amerika .. förekomma även tävlingar i stående trestegshopp. Idrottsbok. 115 (1914). IdrBl. 1924, nr 31, s. 12 (: längd). NFSportlex. 4: 203 (1941: höjdhopp). Tre stående hopp är en tävlingsform, som sparsamt förekommit på Irland, i Skottland och USA. Därs. 6: 1033 (1946). Jag (har) .. infört stående hoppning som ett inslag i min träning, berättade (höjdhopparen) Patrik (Sjöberg). GbgP 3 ⁄ 1 1988, s. 36.
β’) sport. i uttr. stående start, start från stillastående (motsatt: flygande start). Match mellan fotlöpare och cyklist å 100 m. Stående start eller start på strecket d. v. s. att cyklisten sjelf fick sätta fart på velocipeden och fotlöparen först fick starta då startskottet smälde. NordIdrL 1901, s. 308. Starten (vid travtävling) kan ske på olika sätt: antingen s. k. ”flygande” .. eller s. k. ”stående start”, där alla de täflande, antingen stilla eller under ”voltning”, hållas vid utgångspunkten, tills startsignal ges. 2NF 29: 549 (1919). Östergren (1949).
a) (†) i förb. med adv. inne (se d. o. 4 d), i uttr. stå inne med ngt, restera (se RESTERA, v.1 3) med (utlevererande l. (ut)betalning av (o. därmed vara skyldig för)) ngt; äv. i uttr. stå inne för ngt, restera med betalning (o. därmed vara skyldig) för ngt; äv. i utvidgad anv., liktydigt med: stå i borgen för ngt (dvs. viss summa). M. Swanberg säger under sin Rectoratz tijd, stod heela Siela socken inne med dieknepenningarne. HärnösDP 1694, s. 125. ÖoL (1852: för). Faberloff sköt sig i går, och jag står inne där för dubbelt mer än jag kan klarera. Lange Luba 47 (1889).
b) [i uttr. med på äv. (åtm. delvis) att uppfatta ss. eg. elliptiskt för stå på restlängd (se 31 b)] (numera mindre br.) i uttr. stå på (förr äv. till) rest med ngt, restera med (utlevererande l. (ut)betalning av (o. därmed vara skyldig) för (viss återstod av)) ngt; äv. blott stå på rest; äv. bildl. 3 års skatt gierder .. som .. pär monssonn för åby stodh thill rest m(edh). UpplDomb. 2: 48 (1579). Ibland osz är ingen som betahlar Gudh thet som hans Lagh vthaff osz medh rätta fordrar, hwar med wij altijdh stå på rest och til baka. Sylvius Mornay 501 (1674); jfr 31 b. De till förbundsstyrelsen inkomna rapporterna visa att ett stort antal medlemmar (i fackföreningen) städse stå på rest. SkomFackT 1889, juli s. 4.
27) [jfr 6 o. 25] i p. pr. i adjektivisk anv.: som hålls ständigt beredd; permanent o. d.
a) [jfr motsv. anv. av t. stehend] om armé l. här l. trupp(styrka) o. dyl. l. (avdelning av) krigsmakt: som l. vars personal äv. i fredstid hålls ständigt beredd l. redo till (krigs)tjänst (sammandragen till hela sin styrka); som l. vars personal (utan att bytas ut l. hemförlovas l. skingras o. d.) hålls kvar i tjänst under (mycket) lång tid, särsk. liktydigt med: ständig l. permanent l. stadigvarande l. konstant l. fast; ofta attributivt, i uttr. (av typen) stående (förr äv. ståndande) armé l. här, om yrkesarmé l. -här (motsatt dels: kaderarmé l. -här, dels: milisarmé l. -här; i angivna uttr. stundom äv. allmännare l. oeg., särsk. om i beredskap hållna reservtrupper). Calonius 3: 6 (1798: stående Krigsmagt). Fienden .. öfversvämmade hela landet (dvs. Schweiz), innan nationalarmén ännu hunnit sammandragas, hvilket säkert icke händt, om man ägt en stående styrka i beredskap. KrigsmSH 1798, 2: 27. Augustus införde bruket af stående armé. Legionerne förlades under fredlig tid vid gränserna i vissa ståndqvarter. Lefrén Förel. 1: 109 (1818). Den stående arméen, hwars första skapare .. (G. II A.) egentligen warit i Swerige. Ekelund 1FädH II. 1: 142 (1830). NF 7: 292 (1883: här). Den ryska krigsmakten till lands indelas i stående hären och riksvärnet. Tingsten o. Hasselrot 47 (1902). Sverige har inga stående styrkor som med kort varsel kan sändas till Cypern. DN(A) 8 ⁄ 2 1964, s. 6. — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. stående armé (l. här), speciellare, om begränsad stående armé (här) i ett land som gm klausul i fredsavtal icke äger rätt att öka sin krigsmakt gm införande av allmän värnplikt. Efter (första) världskriget kan namnet stående armé tillämpas även på arméerna i de stater, som efter fredssluten ålagts att ej tillämpa allmän värnplikt. 3NF (1933).
β) i uttr. stående marin, om äv. i fredstid krigsberedd marin (se MARIN, sbst. I 1). Landtvärnet och sjövärnet (i Preussen) äro afsedde för stående härens och stående marinens understöd. KrigVAT 1860, s. 78.
γ) i uttr. stående postering, förr äv. beredskap, om postering (se POSTERING, sbst.1 3) resp. reservtrupp som under viss längre tid kvarhålls på en bestämd plats (o. icke byts ut under tiden l. förflyttas till en annan plats). Stående postering, (dvs.) postering som ej ombytes. Weste FörslSAOB (c. 1817). När beredskaperne endast på vissa tider af dygnet .. utrycka från hufvud-corpsen, kallas de Utryckande beredskaper; men när de på ett eller flera dygn utkommenderas til en bestämd ståndort, kallas de Stående beredskaper. Lefrén Förel. 2: 161 (1817).
δ) i uttr. stående regemente, om äv. i fredstid insatsberett regemente (se d. o. 10). Alla desse olika benämde Troppar bestå antingen af värfvade allena eller blandning af utskrifning till de stående Regementena, eller ock (osv.). KrigVAH 1808, s. 3.
b) i annan anv. än i a, liktydigt med: ständig l. permanent l. stadigvarande l. konstant l. fast; numera bl. i uttr. av typen stående gäst l. medarbetare l. medlem l. skådespelartrupp o. d., ständig osv. gäst resp. medarbetare l. medlem l. skådespelartrupp; förr äv. i uttr. (av typen) stående munkar i den l. den orten, munkar som beständigt uppehåller sig l. bor i den l. den orten. (Klostret har) 16 stycken camrar, som gemenligen äro intagne dels af de stående munkarne i Jerusalem, dels af (munkarna i) de närmaste orterna. Eneman Resa 2: 130 (1712). (H. L. Westin) var .. stående medlem af den nämnd, som hade att bedöma (till Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället) insända vittra täflingsskrifter. 4GbgVSH V—VI. 3: 14 (1900). Under de dagar, som förflöto före Franklins hemresa, var han stående gäst i guvernörens familj. LfF 1910, s. 132. Han var en stående medarbetare i paristidningen ”Le Journal”. Vallgren Guldrand. 41 (1920). En stående svensk skådespelartrupp existerade ej (i slutet av 1600-talet i Sv.). Nyblom G3Opera 28 (1923).
28) i förb. med adv. fast l. annat adv. (se a) l. med (fast l. annat adv. o.) prep.-uttr. (se b—f) l. med adj. fast l. annat adj. (se g), med bet.: vara ståndaktig l. oböjlig i (fråga om) ngt l. hålla fast vid ngt o. d.; äv. dels (se h) i abs. anv. av sådant uttr., dels (se i) i utvidgad anv. av sådant uttr.: tillstå, erkänna o. d.
a) (utan förb. med prep.-uttr. inlett av vid l. till l. i l. på) i uttr. stå fast (förr äv. fasta), vara l. förbli orygglig l. orubblig l. ståndaktig l. trofast l. trogen (i fråga om ngt; förr äv. i uttr. bliva fast ståndandes); äv. övergående i bet.: (ihärdigt l. ståndaktigt l. envist) framhärda; numera bl. (i vitter stil) i anv. där uttr. för språkkänslan uppfattas ss. ellips för ett nu brukligt uttr. med prep.-adverbial (i sht av typen stå fast vid ngt, se b). Huilken som står fast .. han skal bliffua saligh. Matt. 10: 22 (NT 1526; NT 1981: håller ut). Min son .. stå fasta och lijdh. Syr. 2: 2 (öv. 1536; Apokr. 1986: Var ståndaktig). Hwicke häreder .. som wåre nu vpå nytt affalne, Och hwicke som haffwe stådt faste. G1R 15: 96 (1543). Johannes bleff fast ståndandes såsom en mwr. LPetri 1Post. D 4 a (1555). Om än alla andra sweeko, så hafwer doch Gudh fast ståndet. Gallius KGyllenstierna D 3 a (1645). Strindberg NRik. 54 (1882). — särsk. (i vitter l. högre stil) i uttr. stå fast (e)mot ngt, förhålla sig orubblig l. ståndaktig l. bestämd gentemot ngt, inta en orubblig hållning inför l. till ngt. Heidenstam .. uppmanade turkarne att stå fast emot Rysslands anspråk och hotelser. Odhner G3 2: 537 (1896). För alla helgon, som i kamp för tron / stått fast mot världen och nått himlaron, / till dig, o Jesu, höjes lofvets ton: / Halleluja. VLösen 1911, s. 308.
b) i uttr. stå fast (förr äv. stadigt) vid ngt, hålla fast vid (o. icke ge vika för l. ge avkall på l. överge o. d.) ngt, (ståndaktigt l. envist) framhärda i l. vidhålla ngt; äv.: (trofast l. envist) hålla sig till ngt, vara l. förbli ngt trofast; äv. (numera i sht i uttr. utan fast): hålla (äv. närmande sig bet.: uppfylla l. fullfölja l. infria) ngt (dvs. löfte l. utfästelse l. försäkran l. överenskommelse o. d.); äv. i förb. med annat adv. än fast (se β); jfr a, c. Thå stodhe Henric som hade warit beslagh(e)n m(edh) tiwffrijt och berendt for rætten, Thå wardt samme Henric tilspordt om han stodh widh th(et) tall som han hade tilforenne hafft på berendt. OPetri Tb. 260 (1529). Therföre skole prästerna medh all flijt och offta förmana echta folck, att the faste stå widh theras stadga .. och icke löpa ifrån [hwar] andra. KOF II. 2: 135 (c. 1655); jfr STADGA, sbst.1 1 slutet. Jag skal wisa dig annat, din gamla ståck-fidel, och lära dig, till at en annan gång stå wid sanningen. Modée Dår. 21 (1741). Man såg wid reformations-tiden, huru swårligen den Evangeliska läran kunde bryta sig igenom, för det at folket wille stå wid sin gamla tro. Nohrborg 258 (c. 1765). Tyrannen (dvs. Kristian II) var ej van at stå vid ord och afsked. Porthan 5: 438 (1800); jfr AVSKED II 4 b, ORD, sbst.2 6 d (γ). Kullberg Ariosto 2: 89 (1865: stadigt). En karl skall stå vid sina ord, och en käring vid sina påsar. Granlund Ordspr. (c. 1880). Stå vid .. sitt (givna) löfte. Östergren 4: 344 (1932). Stå vid sitt ord. IllSvOrdb. (1955). — särsk.
α) i fråga om ngns mening l. åsikt; särsk. i uttr. stå fast vid sin mening l. sin(a) åsikt(er) l. den meningen l. åsikten att (osv.), (bestämt l. envist) fasthålla vid sin mening l. sin(a) åsikt(er) resp. den meningen l. åsikten att (osv.); stundom äv. utan förb. med adv., o. i denna anv. numera nästan bl. i uttr. av typen stå vid sin mening l. sin(a) åsikt(er), stå fast vid sin mening l. sin(a) åsikt(er) (se ovan); förr äv. i sådana uttr. som stå vid sin samma mening, i fråga om att fasthålla vid samma mening som man tidigare hävdat, stå vid sina meningar, stå fast vid sina åsikter (se ovan), stå vid den mening att (osv.), stå fast vid den meningen att (osv.; se ovan); jfr f δ. Han stod fast vid sin åsikt, fastän man hotat med avsked om han gjorde det. Hon stod fast vid sin mening, att det var orätt handlat. Och ståår han widh then meningh, att hwar han må bliffwe widh then wärderingh, som honnom .. öffwerantuordett är, skall sigh finne att han intidh haffwer leffreredt vtt vdöffwer thet honnom haffwer bordtt. HH XIII. 1: 102 (1563). Stå widh sijn samma mening. Helsingius Gg 2 a (1587). Studiosus Laurentius Lithovius .. inkallades, och frågade .. Professor primarius om han än står wid sina meeningar? Hwartil han swarade ja. ConsAcAboP 7: 21 (1690). Stå vid sin mening. SvTyHlex. (1851). — särsk. i uttr. stå vid att (osv.), stå fast vid åsikten l. vidhålla att (osv.). Gumman stod vid att hedern var för de rika, de fattiga måste uppfylla sin första pligt och lefva. Strindberg SvÖ 1: 301 (1882).
β) i förb. med annat adv. än fast.
α’) i uttr. stå kvar vid ngt, (ståndaktigt l. envist) framhärda i l. vidhålla ngt. Det är icke för undantagsfall man skrifver lagar .. Jag står qvar vid min fråga. Benedictsson Peng. 307 (1885). Centerpartiet .. menar .. att det inte föreligger något akut behov av en ny vårdcentral i Piteå. — Däremot står vi kvar vid uppfattningen att de långvårdsplatser som försvinner .. måste ersättas. PiteåT 15 ⁄ 5 1986, s. 20.
β’) (†) i uttr. stå styvt vid den meningen att (osv.), oböjligt l. ihärdigt hålla fast vid den meningen l. åsikten att (osv.). Judarna stodho styfft widh then menningen, at the allena woro Gudz barn. PErici Musæus 5: 11 b (1582).
γ) (†) i uttr. stå vid lydnona, förbli i lydnad, fortsätta att lyda. Warth thom ju för(e)hollith .. atte icke æn ene gonge komme vtj samme sorg igh(e)n, hwar the icke r(e)tte siig och stå viid lydnona. 2SthmTb. 1: 301 (1548).
δ) (†) i p. pr., i uttr. bliva ståndande vid ngt, stå fast vid ngt (se övermom.). Wedh huilken theres mening och resolution the Dansche commissarier ifrå begynnelsen till änden äre blefne ståndende. SvTr. V. 1: 145 (1603).
c) i uttr. stå fast vid, förr äv. med ngn, orubbligt hålla fast vid (o. icke svika l. överge) ngn l. troget l. trofast stödja l. stötta ngn o. d. Som gammalkommunist stod han fast vid Stalin trots dennes terror, som han inte kunde vara omedveten om. Jthem om the Danske fruchte sig flux (dvs. mycket) för Keijseren eller om the stå fastt med theres Konung, eller om the hengie Kåpan på bägge Axler. G1R 15: 549 (1543). Att wåre Och Rijckisins vndersåther motte hängie till hope och stå manligen fast hwar medt then annenn. Därs. 18: 656 (1547).
d) (†) i uttr. stå till ngt, stå (fast) vid ngt (se b). Bleffue först målzegandene åtsporde, vm the wele stå till th(e)n sak, lige som hon sidst foregiffuin war .. Th(et) .. bestode the. UpplDomb. 3: 114 (1541). Billingskiöld wille och icke stå till sin förre giorde berättelse. UUKonsP 15: 95 (1682). Stå til sin lofwen. Serenius (1741). Mitt namn är korporal Nym; det säger jag, och det står jag till. Hagberg Shaksp. 11: 192 (1851). VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 221.
e) i uttr. stå (fast l. stadigt o. d.) i (förr uti) ngt.
α) (numera bl. i vitter l. högre stil) i uttr. stå fast (ut)i ngt, stå fast vid ngt (se b), o. i denna anv. numera företrädesvis med adverbialets huvudord betecknande avsikt l. beslut l. föresats l. uppsåt l. tro (på Gud l. Kristus) o. d. The norsche bidhia för oss athuj schula staa fasthe i throna. G1R 3: 112 (1526). Her Nils Gyllenstierna steg up och tackade m. Petro Jonæ episcopo Stregnensi samt prästerskapet i thet stichtet, at the uthi rätta sanningen hade stådt fasta. RA I. 3: 53 (1689). Man kan icke tänka sig en tydligare, mera sympatisk och tillika mera konstnärligt gifven skildring af en anklagad, som står fast i sina idéer med en säker död för ögonen. Söderhjelm ItRenäss. 110 (1907). Stå fast i sitt uppsåt. Östergren (1949).
β) (†) i förb. med annat adv. än fast (se α); anträffat bl. dels i uttr. stå enständigt i sin ensinnighet, ihärdigt l. envist bli vid med sin egensinnighet l. envishet, dels i uttr. stå stadigt i hoppet, orubbligt l. beständigt förbli i hoppet (se HOPP, sbst.2 1). Vij .. söchte öffwertala föräldrarna, men the stå eenstendigt i sin eensinnigheet. VDAkt. 1686, nr 200. Hans tålamod, at Han i hoppet stadigt stod. Frese VerldslD 10 (1715, 1726).
γ) utan förb. med adv., i uttr. stå (ut)i ngt l. (o. numera bl., i religiöst spr.) bli ståndande(s) i ngt, ståndaktigt l. trofast förbli i l. hålla fast vid ngt (numera nästan bl. med prep.-adverbialets huvudord betecknande tron på Gud l. Kristus); förr äv. med adverbialets huvudord betecknande Gud, i uttr. bli ståndandes i Herranom, hålla fast vid (tron på) Herren. Dieffwulen .. bleeff icke ståndandes j sanningena. Joh. 8: 44 (NT 1526; NT 1981: står utanför sanningen); jfr 2. Waken, står vthi troon, bruker idher manligha, warer starke. 1Kor. 16: 13 (Därs.; NT 1981: stå fasta i tron); jfr α. Så mine käre och önskadhe brödh(e)r .. bliffuer så ståndandes j herranom. Filipp. 4: 1 (Därs.; NT 1981: Stå .. fasta i Herren); jfr α. Hans hustru sadhe til honom, Ståår tu än nu j tinne fromheet? Welsigna Gudh och döö. Job 2: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: Håller du ännu fast vid). Wij skole lära stå j Gudz fruchtan. LPetri 2Post. 233 a (1555). Bliva ståndande i tron. Östergren 7: 524 (1949). — särsk. (†) i vissa uttr.
α’) stå i sina förbindelser, hålla fast vid l. fullfölja sin förpliktelser l. skyldigheter (jfr FÖRBINDELSE 3 a). Rättvisans skipning i ett samhälle är en hufvudsak. Hvar undersåte, så länge han står i sina förbindelser, är berättigad att njuta den samma. Chydenius 28 (1765).
β’) stå uti sin kallelse, (ståndaktigt l. trofast) förbli i sin kallelse (se d. o. 4 a). Blijff vti gudz ord, och öffua tich ther vti, och stå vti tijn kallilse, och skööt intit epter huru the ogudactige fara epter gotz. Syr. 11: 21 (öv. 1536; Apokr. 1986: åldras i din gärning).
γ’) stå i lydno, (trofast) framhärda l. förbli i lydnad (gentemot Gud); äv. i det utvidgade uttr. stå i lydno under ngn l. ngt, förbli l. kvarbli i förhållandet att lyda under ngn l. ngt (jfr 20 a α δ’). At wij j lydhno måghe stå, / När oss bedröffuelse kommer vppå. Ps. 1562, s. 8 a; jfr Ps. 1695, 9: 4. Then, som hafwer sitt hemwist utrikes, må ej winna burskap här i Riket, så länge han står i lydno under annan Öfwerhet. HB 3: 2 (Lag 1734).
δ’) bli ståndandes uti ngras lärdom, (trofast) kvarbli i l. hålla fast vid ngras undervisning. Bliffuo the allstädhes stondandes vthi apostlanas lärdom. Apg. 2: 42 (NT 1526; NT 1981: deltog troget i apostlarnas undervisning).
f) (numera mindre br.) i uttr. stå (förr äv. stå fast) på (uppå) ngt, stå (fast) vid ngt (se b); äv. närmande sig l. övergående dels i bet.: hävda (se d. o. 6 c) l. förfäkta (se d. o. 4 b) ngt l. göra (ngt) gällande l. påstå (se d. o. 4) ngt, dels i bet.: hålla fast vid l. vidhålla ngt; förr äv. i sådana uttr. som stå (fast) på (uppå) l. där(up)på att (osv.), stå fast vid l. hävda osv. att (osv.); i ovan anförda uttr. äv. med annat förstärkande adverbial än fast, särsk. ihärdigt l. styvt (förr äv. hårt (se HÅRD 9) l. häftigt (se HÄFTIG 4 e) l. stadigt (se STADIG 1) l. stort (se STOR, adj. I 11 b α ζ’) l. strängt (se STRÄNG, adj. 13)). The hadhe någhor spörszmåål .. om en som kalladhes Jesus, then dödh war, och Paulus stoodh ther vppå ath han leffdhe. Apg. 25: 19 (NT 1526; NT 1981: säger). Tå stoodh hon fast ther på, at thet war så. Därs. 12: 15 (Bib. 1541; NT 1981: stod på sig). Schmedeman Just. 44 (1569: hårdt). De Swenske .. stodo strängt deruppå, at hwad de med swärd hade wunnit, måtte dem efterlåtas. Girs J3 143 (1627). Schroderus Os. 1: 43 (1635: häfftigt). (Adelsmännen) befinna .. (på grund av nya skatter) dehres stånd ingen ringa börda att tillwexa, och derföre god Orsak hafwa kunde, att stå på dehres gamble och Wälfångne Privilegia. RARP 3: 143 (1640). RelCur. 323 (1682: stadigt). Den Skottska Kyrkan .. är den strängaste af alla Calvinska .. Des Lärare stå i strängaste måtto på sina satser. SvMerc. 6: 621 (1761); jfr MÅTTA, sbst.2 5. Ryssarne stodo styft deruppå, att Konungen (dvs. E. XIV) borde hålla, hvad han lofvat. BL 3: 5 (1837). Brinnande af ifver stod en hvar (i ”Lördagssällskapet”) på sin sats, alt var eld och låga. Runeberg AntRunebg 56 (c. 1878). Bland de sex som i Sollefteå dömdes till döden (år 1674, för trolldom) fanns två, som omsider bekände. De övriga stod ihärdigt på sin oskuld. Ankarloo TrolldProc. 160 (1971). — särsk. (†)
β) i uttr. stå fast på sin fråga, (envist) stå fast vid l. fasthålla vid sin fråga. När the nw så stodho fast på theras frågho reeste .. (Jesus) sigh vpp, och sadhe till them (osv.). Joh. 8: 7 (NT 1526; NT 1981: envisades med).
δ) i uttr. stå (fast) på l. uppå en l. sin l. samma mening l. dyl., stå fast vid l. (bestämt) hävda l. förfäkta sin resp. samma mening l. dyl.; äv. i förb. med adv.-adverbial av annat slag än fast, i uttr. av typen stå hårt l. styvt (up)på sin mening, i fråga om att på i huvudmom. beskrivet sätt fasthålla vid l. hävda l. förfäkta sin mening; äv. (i samma bet. l. med bibet. av inträdande l. förblivande verbhandling) i uttr. av typen bliva fast l. hårt osv. ståndandes (up)på sin mening; äv. i uttr. av ovan angivet slag åtföljt av (med att inledd) bisats preciserande ifrågavarande mening. Hwar .. (papisterna) endeligha wilia bliffua så hårdt ståndandes på theras mening, moste the .. förlika thessa Scriffter som så åtskilieligha synas lydha. LPetri 2Post. 198 b (1555). G1R 25: 76 (1555: fast ståndendis). Doch stodh Jören Persson på then meningh att Mårten Tommesson sådant haffwer bordt göre. HH XIII. 1: 164 (1564). Påfwen .. befalte .. Cardinalen .. han skulle handla medh Luthero, at ther han wille omwenda sigh, skulle han antagha honom vthi Församblingen igen, men ther han stodhe styfft på sin Mening, lysa honom i Bann. Schroderus Os. III. 1: 38 (1635). (Sv.) Stå på en mening .. (t.) eine Meinung behaupten, darauf bestehen. Lind (1749).
ε) i uttr. stå på sina ord, stå fast vid sina ord; äv. i uttr. av typen stå hårt på de ord att (osv.), med kraft hålla fast vid l. framhärda i uttalandet l. yttrandet att (osv.). Och ändogh för(nämpn)de hustru Walborg (som förtalat hustru Anne) icke stoodh på sin ordh vthenn dem igenkallede och giorde hustru Annes endtskÿllen, så (osv.). 2SthmTb. 8: 65 (1589). Han stodh hårdt på the ordh, / At wij wore speijare på hans jordh. Gevaliensis Jos. 34 (1601). Konnan stodh fulleligha på sijn ordh (gentemot mannens nekande) och Bewiste honom Rum och ställe der han henne beläghrat hafwer. ÅngermDomb. 14 ⁄ 12 1640, fol. 165.
ζ) i uttr. stå där hårt uppå, övergående i pregnantare bet., i fråga om att i trots av brist i bevisningen hålla fast vid sina anklagelser inför rätta. Sachfelltes per ij skielby tel 40 [markland] saach effter han Stod ther haarth vppå in för Rättenn och icke ville bedas förre. UpplDomb. 5: 153 (1599).
η) (†) betecknande att ngn är säker på hur han skall göra ngt l. att ngt han gör är riktigt. At han står wist och fast på hwart han Skieppet styr, / Att hwarken Ebb och Flod, ehur det stormar, yr, / Kan föran utur Ledn. Rosenfeldt Nav. b 2 a (1693).
g) (numera bl. i vitter l. högre stil) i förb. med adjektiviskt predikativ, i uttr. av typen stå fast l. omedgörlig l. trogen (förr äv. beständig), förhålla sig l. vara l. förbli fast l. orubblig o. d. resp. omedgörlig l. trogen (jfr BESTÄNDIG 1 c) o. d. Ähr oss .. kunnigt .. huru bestendigh .. (lantgrevinnan av Hessen) uthi förre bundett haffver stådt. RP 8: 19 (1640). Krist låte er stånda trogna. Bergman Eld. 79 (1917). Knektarna stodo alldeles omedgörliga. Lagerlöf Troll 2: 90 (1921). Vi vill hjälpa er till glädje — i tron står ni fasta. 2Kor. 1: 24 (NT 1981). Stå därför fasta i Herren, mina kära bröder som jag älskar och längtar efter. Filipp. 4: 1 (Därs.).
h) (†) i abs. anv.: vara ståndaktig l. stå fast (se a). Än thå Stenkil war Christen worden, så föll han doch åter ther ifrå i gen, Men thenne Olaff (Skötkonung) bleeff stondandes. OPetri Kr. 44 (c. 1540). Om mannenom icke teckes at han tagher sina swågersko .. Så skola the äldste .. låta kalla honom .. Om han tå ståår och sägher, Migh faller icke j sinnet at tagha henne, Så (osv.). 5Mos. 25: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: står fast). Tå föllo monge aff Israels folck til them (dvs. fienderna), Men Matathias och hans söner, bleffuo ståndandes. 1Mack. 2: 16 (Därs.). Förföljelserne äre Gudz Kasteskofflar, hwar medh the godhe Christne blifwa ifrån the onde åtskilde: Ty Skrymtare stå icke vthi Förföljelserne. Schroderus Os. 1: 814 (1635).
i) i utvidgad anv., i uttr. l. förb. med bet.: vidgå l. tillstå l. erkänna.
α) (†) i uttr. stå vid ngt. (Sv.) Stå wid sitt löfte. (Fr.) Reconnoître sa promesse. Nordforss (1805). (Sv.) Stå wid sin hand. (Fr.) Reconnoître sa signature. Därs. (Sv.) Stå till, ej stå till ngt .. (fr.) avouer, désavouer qc. Schulthess (1885).
29) i prep.-uttr. stå på (förr äv. uppå) ngt samt i den särsk. förb. STÅ PÅ o. ssgn PÅ-STÅ, betecknande dels: vinnlägga sig om l. sörja för ngt o. d., dels: yrka l. kräva ngt l. insistera på ngt o. d.
a) i uttr. stå på ngt.
α) (numera bl. i vitter l. högre stil) vinnlägga sig l. bemöda sig l. vårda sig om (ngt), förhålla sig l. visa sig l. vara angelägen l. mån l. rädd om l. (jfr 15) eftersträva ngt; (söka) sörja för l. tillgodose l. bevaka l. främja ngt; (söka) framhäva l. understryka l. betona ngt; hålla på ngt; särsk. i uttr. stå på ngns l. ngts bästa, förr äv. argaste, vinnlägga sig om l. (jfr 15) eftersträva ngns l. ngts bästa (se BÄTTRE 3 i α (β’)) resp. det som är skadligast l. farligast l. värst för ngn l. ngt. (Prästerna tillråds att ej) stå för mycket på sin respekt hos åhörarne och icke häller slå sig för mycket lösa. Hagström Herdam. 1: 106 (cit. fr. 1685). Birger Jarl .. lät .. icke förföra sig til upror .. Tvertom, han stod på Eriks bästa med all makt och samlade Folk til hans bistånd. Dalin Hist. 2: 198 (1750). Höpken .. står på mitt bästa, och känner till huru man bör bete sig för att lyckas. Crusenstolpe Tess. 5: 206 (1849). Holland .. stod på vårt (dvs. Sveriges) argaste. IllSvH 4: 398 (1881). Troget stod .. öfverste Anckarsvärd, oaktadt sina betänkligheter mot kriget (med Ryssl.), på konungens bästa. Tegnér Armfelt 1: 215 (1883).
β) eftertryckligt l. ihärdigt l. envist hålla på (ngt), insistera på (ngt); äv. övergående i bet.: yrka l. göra anspråk på (ngt) l. kräva l. fordra l. begära (ngt); äv. med annat förstärkande adverbial än fast (förr särsk. hårt (se HÅRD 9) l. högt (se HÖG, adj. 15) l. starkt (se STARK 12)); numera nästan bl. i α ’ , β ’ ; stundom svårt att skilja från 28 f. UpplDomb. 2: 13 (1578). Ther hwar parten will änteligen hafwa fram, thet han står vppå, wari sigh rätt eller krokot; ther är icke möijeligit att wähl kan tillgå. Rudbeckius KonReg. 34 (1614). OxBr. 3: 456 (1633: hårdt). Officiererne .. ville nu inte so stoortt stå därupå, att deres afreckning skulle skee i penningar. Därs. 8: 131. Ther anmodades iagh at afläggia min Wäria .. effter Bassan (dvs. paschan) igenom trenne åthskillige Budh stodh ther vppå, sade iag änteligen migh aldeles intet wara sinnad at afläggia henne. Rålamb Resa 24 (1658, 1679). Widekindi Krijgh. 126 (1671: högt). Som på desse föregående 5 3 ⁄ 4 åhrs arrende återstår .. 900 Dr .. hwilket .. Fruu Grefwinnan intet eftergifwa will, uthan står på dhen ytterste penningen, supplicerar .. iag (osv.). Ambrosiani DokumPprsbr. 15 (i handl. fr. 1682). Nu stå de ändtel(ige)n på för 1000 oskrädd spån 9 1/2 .. (marker) och för skrädd dito 11 .. (marker) 16 .. (öre) Sil(ver)m(yn)t. VDAkt. 1739, nr 589. De gamle .. stå på enkelhet, de nye deremot på någonting som man kunde kalla estetisk dubbelhet. Almqvist VSkr. 5: 135 (1831). Konungen stod derpå, att resan skulle företagas. Svedelius i 2SAH 51: 224 (1875). Hon .. är nöjd om hon får igen fars- och morsarfvet .. hon ståndar inte på det föräldrarne hade skinnat ihop. Högberg Vred. 3: 204 (1906). — särsk.
α’) i uttr. stå på (förr äv. uppå) högsta rätt(en), om kärande i brottsmål: yrka på l. kräva utdömande av det straff som lagen (fullt ut l. strängt tillämpad) stadgar för brott av det slag det gäller (jfr RÄTT, sbst.2 1 r); äv. i uttr. stå på (förr äv. uppå) sin rätt (jfr nedan), göra anspråk på l. vindicera sin rätt (se RÄTT, sbst.2 4) att ”stå på högsta rätt” (i ovan angiven bet.); äv. (o. numera bl., utom i skildring av ä. juridiska förh.) allmännare (motsv. RÄTT, sbst.2