Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HEMUL he3mul2, äv. 40, äv. he3~2l (hèmull Dalin), r. (r. l. m. l. f. BtFinlH 4: 72 (1562) osv.; m. SvTyHlex. (1851), Björkman (1889); f. Schultze Ordb. 1879 (c. 1755), Lundell), ngn gg n. (Sahlstedt (1773), SD(L) 1896, nr 572, s. 1); best. (ss. r. l. m. l. f., föga br.) -n (Rydberg Urpatr. 11 (1873), Östergren (1927)) l. -en (Tengwall Tvist. 130 (1794), Klint (1906)).
Ordformer
(hemel 1553 (: hemelsbreff)1558 (: hemels bref). hemmol 1588 (: hemmolz menn). hemmold 1564. hemmul 1624 (: hemmulzman)1829. hemmull c. 1755. hemmål 1690. hemol 1587 (: hemolsmän)c. 1755 (: Hemolsman). hemold 1562. hemul 1559 (: hemuls marckerne), 1716 osv. hemuld 1726. hemull 1797. he(e)mål 1587 (: hemålsfångh)1681. himmul 1756. himmol 1588 (: himmols men))
Etymologi
[fsv. hemol, hemul, m. l. f., i ssgrna hemolseþer o. hemolsman m. l. n., äganderätt, besittning, försvar l. garanti för äganderätt, eg. substantivering av fsv. hemol, hemul, adj. (se HEMUL, adj.); jfr fsv. hemold, hemuld, f., avledn. av fsv. hemol, hemul, adj.; jfr d. hjemmel, isl. heimuld, heimild. Formerna hem(m)old, hemuld motsvara fsv. hemold, -uld]
1) jur. bevisning från säljares l. överlåtares sida att av honom såld l. överlåten fast l. lös egendom vid överlåtelsen tillhörde honom o. att han således ägt rätt att avyttra densamma; garanti l. försvar för köpares l. mottagares rätt gentemot klander från annan; äv.: säljares l. överlåtares skyldighet att garantera köpare l. mottagare okvald rätt till köpt osv. egendom o. att, om egendomen skulle frånvinnas denne, återbära erhållet vederlag samt erlägga skadestånd. FörarbSvLag 1: 230 (1690). Hemuld præsteras ey, då aftalt blifvit, at den ey skal præsteras, ty at förord bryter Lag. Abrahamsson 374 (1726). Hemul är en naturlig skyldighet för alla Säljare. Tengwall Tvist. 125 (1794). Lagkom:n .. (har) stadgat, att fångesman, som ej blifvit vederbörligen till hemul manad, skulle vara från hemulsersättning fri. Kallenberg CivPr. 1: 1083 (1924). — särsk.
a) (numera i sht arkaiserande) i uttr. brista åt hemul, om säljare l. överlåtare: icke kunna prestera bevis för egen åtkomst av egendom (o. således icke kunna garantera köparens osv. rätt till densamma); jfr BRISTA, v. II 2 b β. Brister säljare åt hemul; lagsöke kiöparen honom, ther han bor. RB 10: 18 (Lag 1734). Schrevelius CivR 2: 115 (1847). Kallenberg CivPr. 1: 479 (1918).
b) i uttr. stå i l. stånda (laga) hemul, i sht arkaiserande äv. stånda i l. stå (laga) hemul, förr äv. stå för hemul, om säljare l. överlåtare av ngn egendom: (vara skyldig att) gm bevisande av sin egen åtkomst av egendomen (inför rätta) försvara köparens osv. besittning av densamma, ansvara för köparens (osv.) rätt gent emot klander; stundom, i uttr. stå l. stånda ngn hemul, med indirekt obj. betecknande köparen osv. Har någor Besittningsrätt uppå den Jord, som sällies, derföre bör Sälliaren i hemuld stånda. Abrahamsson 374 (1726; efter handl. fr. 1690). Jag .. (förbinder) mig .. att för dessa nu upplåtna lägenheter .. stånda intressenterna laga hemul. Ambrosiani DokumPprsbr. 317 (i handl. fr. 1797). Vår försigtige Landshöfdinge har bårtsålt sin erhållna förmånl. arrende-rätt til Nynäs boställe .. (med uttryckel. förbehåll at ej stå för någon hemull!). Porthan BrefCalonius 346 (1797). Enligt detta kontrakt skulle fäboddelägarne stå hemul såtillvida, att (osv.). 1NJA 1906, s. 172. Flodström SvFolk 459 (1918).
c) (föga br.) övergående i bet.: ersättning som köparen har att fordra av säljare, om det köpta visar sig vid köpet icke hava tillhört säljaren. Widegren (1788). Dalin (1852).
d) (†) övergående i bet.: tillförsäkrad äganderätt. (Jag) tilstår .. ffrw Birgitta for(nämn)da godz for fwll och fast hemold ath niuta, bruka, och behålda. BtFinlH 4: 72 (1562; i pantbrev). Därs. 271 (1564).
2) bildl.
a) garanti för riktigheten (av en uppgift l. ett påstående o. d.); numera bl. konkret(are): stöd l. belägg (för en uppgift o. d.); äv.: källa l. sagesman (för en uppgift o. d.); vanl. utan föreg. bestämning l. föregånget av pronominellt ord, ss. all, ingen, någon o. d. Detta är förtal och saknar allt hemul. Sturzen-Becker 2: 161 (1857, 1861); jfr c. Man får vid så många andra tillfällen ostyrkta uppgifter, och det måste så vara, att läsaren gerna kunnat äfven vid dessa nöja sig med förf:s egen hemul. SvLitTidskr. 1868, s. 30. Littré .. upptager (ordet champi, hittebarn) .. i sin ordbok, fastän han ej kan anföra någon enda författare såsom hemul för dess användning. SvTidskr. 1872, s. 119. Denna utsaga har sin hemul uti Thjodolfs åtminstone trehundra år äldre sagovisa. UpplFmT I. 5: 60 (1876). För uppgiften att Bure skulle gått i skola hos dalkarlar för att lära sig förstå runorna, har jag icke funnit någon gammal hemul. HOHHildebrand i 3SAH 23: 239 (1908). Fornv. 1926, s. 398.
b) (mindre br.) förhållande(t) att vara allmänt antagen; giltighet, burskap. En del amerikanismer hafva .. hemul endast i mindre delar af Amerika. NF 1: 618 (1875). Bruket, som har gammal hemul på Gottland, torde kommit dit från Tyskland. RedNordM 1906, s. 12.
c) rimligt skäl, berättigande, fog. Gissningen är djärf, men har dock någon hemul för sig. Fröding Grillf. 2: 13 (1898). Det finns ingen hemul för de socialdemokratiska försöken att (osv.). SvD(A) 1929, nr 241, s. 4.
d) (i puristiskt spr., föga br.) auktoritet, anseende ss. tillförlitlig, myndighet. Den med bästa och äldsta hemuln utrustade hebreiska texten. Rydberg Urpatr. 11 (1873). Paulus, som .. var så angelägen om att hålla upprätt sin egen apostoliska hemul i församlingarna. Söderblom StundVäxl. 1: 6 (1909).
Ssgr (i allm. till 1): HEMULS-ANSVAR~20 l. ~02. jur. Skiftesdeltagarna (i ett arvskifte) stå .. i inbördes hemulsansvar för hvad hvar och en af dem bekommer. 2NF 1: 1422 (1904).
(1 d) -BREV. (†) av säljare l. överlåtare utfärdad skriftlig urkund som garanterar köparen osv. tryggad rätt till det köpta osv. G1R 24: 51 (1553). Därs. 28: 344 (1558).
-ERSÄTTNING~020. (mindre br.) jur. ersättning som säljare l. överlåtare måste utgiva åt köparen osv., om han icke kan bevisa sin egen åtkomst till den av honom försålda l. överlåtna egendomen. Kallenberg CivPr. 1: 1083 (1924).
-FÅNG. (†) överlåtelse av egendom (med skyldighet att försvara mottagarens rätt till densamma gent emot klander). Effter Hans H(ärlighet) wet sig dertill (dvs. till ett visst arvegods) ingen bördsrett haffwe, heller nogon hemålsfångh dertill af oss bekomme kunna. G. Nilsson Struts (1587) i VgFmT II. 6—7: 118. —
-MAN, m.||(ig.) [fsv. hemolsman (hemuls-)]
1) jur. till 1: person som sålt l. överlåtit ngt o. därför har att garantera köparen osv. tryggad rätt till det köpta osv.; jfr FÅNGESMAN. SkrGbgJub. 6: 64 (1587). I fall jag förlorar så skall väl Säljaren ersätta mig, såsom hemulsman. Tegnér (WB) 1: 365 (1807). BonnierKL 5: 640 (1924).
2) bildl.; jfr HEMUL, sbst. 2.
a) (†) i allm.: person som garanterar ngt l. står i ansvar för l. bär ansvar för ngt. Cupido lilla, ligg och såf: / Din lata moder har ock låf / Sig fritt i dag at spara. / Man Ehr förutan gilja kan: / För skadan är iag hemulsman, / Och wil min ord förswara. Rydelius Vitt. 81 (1705).
b) till 2 a: sagesman för uppgift l. påstående o. d., person på vilken man stöder sig i fråga om uppgift l. påstående o. d. Han (har) blifvit en hufvudsaklig hemulsman för alla kyrkliga författare i ämnet. Eichhorn Stud. 1: 44 (1869). Hembygden 1915, s. 9. Då Carl Gripenhielm här anföres som hemulsman, är det möjligt att närmare datera dessa uppgifter. UpplFmT X. 1: 74 (1926).
c) (i puristiskt spr., föga br.) till 2 d. I främsta rummet bör väl afseende fästas på författarnes betydelse såsom hemulsmän för språket. SvLitTidskr. 1868, s. 32. Rydqvist .., den främste hemulsmannen i svensk språkkunskap. VRydberg i GHT 1873, nr 88, s. 3.
-MARK. (†) om avgift som erlägges av den som brustit åt hemul? G1R 29: 650 (1559).
-SKYLDIG. jur. jfr -SKYLDIGHET. 1NJA 1906, s. 173.
-SKYLDIGHET~200 l. ~102. jur. skyldighet för säljare l. överlåtare att garantera köpare osv. tryggad rätt till det köpta osv. 1NJA 1876, s. 510. Gåva .. medför ingen hemulsskyldighet. Flodström SvFolk 459 (1918). Kallenberg CivPr. 1: 608 (1922).
-TVIST. jur. Schönberg Bref 3: 199 (1778). Calonius 3: 115 (1804). SvTyHlex. (1851, 1872).

 

Spalt H 788 band 11, 1930

Webbansvarig