| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLOR flω4r, sbst.2, n. (LPetri Kr. 62 (1559) osv.) ((†) r. l. m. (l. f.?) OPetri 3Förman. 7 (1535), Hiärne Orth. 110 (1717)); best. -et.
1) [utgående från lat. in flore esse, vara i blomstring, sannol. gm förmedling av t. in flor sein; tidigast uppvisat i bildl. bem.] blomning, blomstring.
a) i eg. bemärkelse; utom i förb. med prep. i (uti) numera bl. trädg. l. landt. Som en frisk mårgonroos .. / Förnöyer sinnen all uti sin stålte flor. Rosenhane Ven. 14 (c. 1650, 1680). AB 1845, nr 221, s. 3. Det egentliga floret .. fördröjes (gm toppning av klövern). UtsädT 1908, s. 59. — särsk. [jfr t. in flor stehen] i uttr. stå i (fullt l. sitt skönaste l. dyl.) flor, vara i (full osv.) blomning, blomma, blomstra; i överförd anv., om mark, årstid l. dyl.: (frambringa o.) bära blommande växter. Marken står i flor, och fullan grödna. Stiernhielm Parn. 1: 10 (1651). Leucojer, och månge andre Blommor stå i sitt skönesta flor. Rudbeck Atl. 2: 351 (1689). Hemma .. / .. står våren nu i flor. Melin Dikt. 1: 64 (1888).
b) bildl., dels i fråga om (icke blommande) växter: förhållandet att trivas o. utveckla sig, att frodas, dels oftare i allmännare anv.: blomstrande tillstånd, hög(sta) utveckling, skede av kraftig värksamhet; välstånd; numera vanl. efter prep. i o. företrädesvis i vissa stående uttr. (se nedan). Svart Ähr. 65 (1560). Militiens flor .. war thenne S. Herres största ijdh. Emporagrius JDelaGardie T 1 b (1652). Näringars flor. Fennia XVI. 3: 22 (i handl. fr. 1761). Ogräs grönskas i flor och trycker Hvetet i växten. Nicander Minn. 14 (1769). Han tillbedes af ett land, hvars lycka och flor han skapat. Runeberg 6: 334 (1845). Sitt största flor uppnådde Kunghäll under början af 1100-talet. Höjer Sv. 2: 997 (1879). Ingenstädes ser man jordbruket i sådant flor som i Skotland. Setterblad Mackenzie 77 (1887). — särsk.
α) i uttr. stå l. vara, förr äv. gå l. bliva i, äv. uti (fullt, sitt, sitt rätta, sitt bästa, sitt högsta l. dyl.) flor, vara i (full osv.) blomstring, i ett skede av kraftig värksamhet, i ett tillstånd av hög(sta) utveckling, blomstra av välstånd, florera; numera företrädesvis med sakligt subjekt, med personligt bl. poetiskt l. arkaiserande; med personligt subj. förr äv.: stå i högt anseende. Näringar, konst och vetenskap voro l. stodo i fullt flor. Falu gruva stod då i sitt högsta flor. OPetri 3Förman. 7 (1535). På then tijden (dvs. 104 e. Kr.) war och en benemd Quadratus i floor. Schroderus Os. 1: 98 (1635). Mongt trä i skogen, som vtan anda och siäl är, står i flor öfwer hundrade åhr. Swedberg SabbRo 1294 (1691, 1712). När wädret blås, falnar thet gräs, / Som stodh i flor. Ps. 1695, 87: 6. Academien härstädes (i Göttingen) är i högsta flor. Porthan BrefSamt. 1: 25 (1779). Lefve fruarna också, / som i flor och fägring stå. Bergman MedeltPoesi 189 (1899). — (†) i uttr. stå i flor av (ngt), blomstra gm l. till följd av (ngt). Då står et land i flor af goda närings-sätt. Nordenflycht Svea 21 (1746).
β) [jfr t. in flor kommen] (numera mindre br.) i uttr. komma i, äv. uti l. till (högt, fullt l. dyl.) flor, komma i (hög osv.) blomstring. Quarntullen förmodar jagh och skall väl innan en kort tijdh komma i flor. OxBr. 3: 144 (1628). Thet stand (är) til sådan floor, Vthi hans daghar kommit. PolitVis. 303 (c. 1644). Höjer Sv. 2: 1431 (1881).
γ) i åtskilliga numera obrukliga l. ålderdomliga uttr., ss. (upp)bringa (ut)i l. till, sätta (ut)i, komma (ngn l. ngt) i (sitt förra l. dyl.) flor; (upp)stiga, hinna till (högsta l. dyl.) flor. När kungh Inge, kungh halstans bror, / hade kommet sin sak i flor. Messenius Christm. 243 (c. 1616). Han sätter riket uti flor. Stiernstolpe Blumauer 3: 67 (1814). Carl Gyllenborg .. bragte (Lunds universitet) .. till ett dittills osedt flor. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 154 (1868).
δ) (†) i uttr. i flor och (godt) ässe, i blomstring (o. välstånd), i mod och flor, på modet o. i blomstring. Familier wedh samma nampn .. (äro) i Lijfflandh än nu i dagh .. i floor och esse. MHaraldi Klingspor I 1 a (1637). Bergsbr. 1649, L 3 b. Vid Academierna var på min tid .. vissa sciencer i mode och flor. Linné Bref I. 1: 25 (1741).
c) (i vitter stil o. i fackspr.) konkret: rikedom av blommor l. växter i blomning; blomsterflor. Bellman 1: 86 (1769). Ängarna klädas i svallande flor. Rydberg Dikt. 1: 109 (1882). Styfmorsblomman .. lefver ofta öfver till kommande år och skänker då ett rikt flor. Abelin MTr. 85 (1902). Klöfvern prunkar i sitt rödblå flor. Österling ÅrVis. 37 (1907). — jfr BLOMSTER-, VÅR-FLOR m. fl.
2) [efter t. flor i motsv. bet., elliptiskt för florsaffran l. sa(f)flor; eg.: saffransblomma] ett slags rödt färgämne beredt av blommorna av den till familjen Compositæ hörande växten Carthamus tinctorius Lin. (äv. användt inom kokkonsten), safflor. 1 Lod Rödt flor. ÅgerupArk. Räkning 1752. — jfr SMINK-FLOR.
3) [jfr fsv. florera, smycka (eg. med blommor)] (enst., †) om prydnad l. sirat som har större l. mindre likhet med en blomma, paljett l. dyl.? Ähr bortkommit af altare klädet (i Sund) som drotningz nampn är på 9 knappar stora som bönor och 6 så stora som ärter .. efter klockaren iche har lagt under låås, schal han låta oplaga nampnet med så monga flor som borta äro och them af sitt egit betala. Murenius AV 198 (1649).
Anm. 1:o Ss. beteckning för den bästa sortens indigo förekom förr i handelsspr. flora, flores [gm eng. förmedling från span. o. bildade till span. flor (pl. flores) i bet.: blomman l. det finaste av ngt]. Synnerberg 1: 168 (1815). Åkerman KemTechn. 2: 363 (1832). 2:o Ss. beteckning på den bästa kvaliteten av cigarrer förekommer äv. i Sverge flor fina flω4r fi3na2 l. florfina flωrfi4na [av span. flor fina (jfr 1:o)]. 2UB 4: 658 (1899).
Spalt F 847 band 8, 1925