Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÄNNIKA stän4ika, r. l. f.; best. -an; pl. -or (HSH 37: 4 (1529) osv.) ((†) -er, i ä. språkprov äv. att hänföra till sg. stännike, OPetri Tb. 166 (1527), VaruhusR 1541, Forssell Hist. II. 1: 86 (i handl. fr. 1565)); förr äv. STÄNNIKE, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (2SthmTb. 1: 123 (1545)) l. -er (se ovan).
Ordformer
(stenck- (-nn-) 1529—1548. stenek- 1576, 1884 (efter handl. fr. 1520-talet). stenik- (-ck-) 1554—1933 (efter handl. fr. 1602). stennek- 1527 (: ste(n)nek(er)). stennik- (-ck-) 1541—1933 (efter handl. fr. 1605). stenæk- 1545. stänick- 1577. stänneck- 1541. stännick- 1543—1597 (: tänstä(n)nicke). -a 1529, 1541 (: stennikor, pl.) osv. -ar, pl. 1545. -e 1555—1601. -er, pl. 1527 (: ste(n)nek(er)), 1541—1565. -ia 1545—1563. -io 1554. -o 1543)
Etymologi
[fsv. ständika, f., o. ständike?, m.; av mlt. stendeke(n), n., diminutivbildning till stande, stanne, kärl av trä l. metall, till stā, stå (se STÅ, v.)]
(numera bl. i skildring av ä. i sht medeltida förh.) litet kärl av trä l. metall, i sht tenn, ofta med uppåt avsmalnande form; särsk. om dryckeskärl, kanna, stånka. OPetri Tb. 166 (1527). 5 stenniker med lock, 2 stennikor wtan lock. VaruhusR 1541. Blofioll udi hvit honig udi en stenicke. HT 1900, s. 195 (1555). (Bönderna) witnadhe .. Att .. (prästen) någre droppar haffuer spilt wthur steniken på Altaret, När han haffuer skänckt wthi kalken. UppsDP 24⁄8 1601. Tag hit en stennika med öl. Ahrenberg StRätt 156 (1899). Löfgren TenngjH I. 2: 7 (1933; efter handl. fr. 1604). — jfr OLJO-, TENN-, VIN-STÄNNIKA.

 

Spalt S 14147 band 32, 1997

Webbansvarig