Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STAPPA stap3a2, r. l. f., best. -an; pl. -or.
Etymologi
[fsv. stappa, sv. dial. stappa; sannol. biform (med assimilation mp > pp) till STAMPA, sbst.4]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gillerstock, stockfälla, fallstock; äv.: snara (se SNARA, sbst.1 1); jfr STAMPA, sbst.4 1. Ihre 2: 749 (1769). Stappa eller stampa betyder både snara och fälla. TJäg. 1834, s. 976. Keyland NordMJakt. 9 (1911).
2) (†) bildl., om trångmål l. svårighet l. knipa (se KNIPA, sbst.4 1); i uttr. låta ngn stå l. sitta i stappan, lämna ngn l. låta ngn sitta i knipa, lämna ngn i sticket; jfr STAMPA, sbst.4 2 a. En otacksam läter sin förlossare sitia i stapponne. Syr. 29: 17 (öv. 1536; Bib. 1541: j fara); Apokr. 1921: i sticket). Thenna helgha mannen (dvs. Johannes döparen) lät han (dvs. Jesus) stå j stappona, och medh honom så iemmerliga handla, lijka som han kunde eller wille honom platt intet hielpa. PErici Musaeus 3: 130 b (1582). UrkFinlÖ I. 1: 94 (1597).

 

Spalt S 11028 band 30, 1986

Webbansvarig