| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FÅNG foŋ4, i bet. 1, 2, 3 a, 4—16 n. ((†) r. l. m. l. f. GR 7: 253 (1531), VetAH 1756, s. 76; m. Dähnert (1784); f. Meurman (1846; i bet. 7)), i bet. 3 (b? o.) c r.; best. -et, ss. r. -en; pl. =; förr äv. (ss. senare led i ssgr) -FÅNGE, n.
A.
1) (†) om handlingen att gripa tag i ngn l. varandra; grepp; livtag, brottning, kamp; särsk. i uttr. taga (l. giva sig i) fång (med ngn), bära samman i fång, komma (med varandra) i fång l. till fångs (tillhopa) o. d., ”ta livtag”, börja brottas; äv. bildl.; jfr FÅ, v. 3. Bore så samman i fångh, och Peer slog så Gudmund wid gatan. BtSödKultH 12: 70 (1597). Tå the kommo medh hwar andre vthi fång til at bråtas. Schroderus Liv. 172 (1626). Dieffwlen (har) giffwidt sigh i fång mz Christo. L. Paulinus Gothus MonPac. 46 (1628). Taga fång (taga kast) med någon. Lind (1749). — jfr ARM-FÅNG.
2) [efter t. fang; jfr HIRSCHFÄNGARE] (†) stick, sting, hugg, slag. Sedan blefvo de öfrige (hundarna) honom (dvs. björnen) öfvermägtige, så att jag med hirschfängaren fick gifva honom ett par fång genom lifvet. ASchönberg (c. 1735) i BL 14: 158.
3) [jfr motsv. anv. av sv. dial. fång, n. o. f., d. (dial.) o. nor. fang] benämning på vissa sjukdomar. — särsk.
b) (†) djursjukdom (i sht hos hästar) bestående i styvhet i muskler o. senor m. m. Florman Abildgaard 56 (1792; d. orig.: Forfangenhed). Bure Häst. 19 (1801). Florman Pharm. 82 (1809).
c) veter. visst slags hovinflammation hos hästar. Billing Hipp. 281 (1836). Juhlin-Dannfelt (1886). Kronisk fång. NF 6: 1376 (1883). KulsprInstr. 1918, s. 23.
5) (†) den del av ett redskap o. d. som man griper om, handtag, fäste. Swedberg Schibb. 250 (1716). Schenberg (1739). — jfr HAND-FÅNG.
6) famn (se d. o. I 1); stundom äv.: sköte. Stolts Karin hon qvädde en visa så lång, / Så konungen han somnade i Stolts Karins fång. SvForns. 1: 391. Hon har hela väfven i fånget. Deleen (1829). Ägget .. halkar ur hans hand ock slås ut i fånget på honom. Landsm. V. 6: 107 (1891). Flickan ler i Pillmans fång / som maj i Munga dal. Karlfeldt FlPom. 33 (1906). jfr ARM-FÅNG. — bildl. Snoilsky 3: 148 (1883). Han kom alltid med fånget fullt af godt lynne. Hagström Herdam. 2: 260 (1898).
7) så mycket som man kan omfatta med båda armarna o. hålla l. bära mellan dem o. bröstet, famn (se d. o. I 3); äv. allmännare: knippe; hop, samling. Edth fång höö. GR 5: 63 (1528). En backstugusittare, som tager några fång ris till bränsle. NDA 1875, nr 43, s. 2. Hela fång med löfkojor. Strindberg Fjerd. 25 (1877). jfr ARM-FÅNG. — bildl. Jag, som har dessa och ett helt fång andra åsigter af samma sort. Wieselgren ManöBord 156 (1882). ”Fideikommissarien till Halleborg” är titeln på ett nytt fång berättelser, skizzer och humoresker af Sigurd. GHT 1895, nr 256 A, s. 3.
B.
8) (†) fattningsgåva, förmåga, mått av kraft o. begåvning. (Sv.) fång .. (lat.) captus. Linc. (1640). (Kristus) vtdelte Andans gåfwor effter hwars och ens embete och fång. Swedberg Dödst. b 1 a (1711). Efter mit ringa fong. Kolmodin Rök. Föret. 6 a (1728). Tofften Barn. 9 (1744).
C.
9) († utom i a, b) förhållandet att man får l. blir ägare av ngt, erhållande, förvärvande. (Vi) se .. oss bedragne, uti vårt hopp om sällhet, vid hvarje fång af lyckans förmoner. Lantingshausen Young 1: 183 (1787). Många Bruksanläggningar inom Riket äro grundade på tackjernets fång ifrån Vester-Bergslagen. JernkA 1818, 1: 33. — särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. vara (förr äv. stå) till fångs, vara l. stå att få, vara att tillgå; förr äv. vara lätt l. svår o. d. till fångs, vara lätt l. svår att få l. komma över. Nogen godh forstondugh man .. sthaar .. her paa thenne tiidt icke tiil fongx. GR 2: 202 (1525). Saaker, som .. äro rare och swåre till fångs. Schouten Siam 54 (1675). (Boken) är nu til fångs til skäligt pris. SvMerc. 2: 423 (1756). Meurman (1846). Östergren (1923; angivet ss. ännu nyttjat ”ngn enda gång”).
b) (fullt br.) jur. förvärv(ningssätt), åtkomst; särsk. i uttr. laga fång o. d., lagligen erkänt sätt att förvärva rättighet, i sht äganderätt (oftast till fast egendom). Alle the frelsis godtz som honum medh gifftte köp gaaffuo eller nogoth annath lagha fongh her tiil dagx tiilkommet ær. GR 3: 348 (1526). Olagha fång är ofång. SvOrds. B 8 a (1604). Hwar och en må niuta then Jordh och Egendom som han medh Lagha fång besitter. PrivSvAdel 1617—26, s. A 4 b. Har någon genom annat fång än arf eller giftorätt förvärfvat medlems andel (i registrerad förening). SFS 1895, nr 66, s. 4. jfr ARVS-, BLODS-, EGENDOMS-FÅNG m. fl. — särsk. konkret: (lagligen åtkommen l. förvärvad) egendom, förvärv; äv. bildl.; numera bl. i uttr. laga fång. Girigheten; hvars påfölgd är .. arfvingarnas längtan efter et rikt fång. Nehrman Ärfdab. Föret. 1 b (1752). Hvem vill ha mitt hjerta, qvinnor, / Som ett laga fång? Valerius 2: 66 (1809). Andersson Terentius 22 (1896).
10) (†; jfr dock b) möjlighet l. tillfälle l. rättighet att få (ngt); tillgång till (ngt). Han til Regimentzens Rättigheet intet annat fång eller tilträdh hade, än som trugh och wåld. Schroderus Liv. 42 (1626). Then Swenske Skepzflottan .. war då mächta aff sigh kommen, och aff nöden, at then effter som fång woro til vthrustas måtte. Widekindi G2A 86 (c. 1676). Godt fång är på gödsel. Serenius EngÅkerm. 50 (1727). Nordenflycht Svea 19 (1746). — särsk.
a) konkretare: ngt tillgängligt l. åtkomligt, ngt som står att få. På den sidan man ärnar banken, lägges torfven med gräs-sidan nedföre, uppå hvilken lägges det besta fång af mull, at bedda Quicken uti. Serenius EngÅkerm. 14 (1727).
b) tillfälle l. rättighet att hämta ved l. virke o. d. ur skog, skogsfång, vedfång; ss. enkelt ord numera bl. (bygdemålsfärgat) konkret: det som fås ur skogen; om gärdsel, bränsle l. byggnadsvirke. Hugga Timber, Stafwer och Fångh. IErici Colerus 1: 12 (c. 1645). Spegel 104 (1712). (Huset) bygges af sådant fång, som på låga och sumpiga orter tagit är. Wahlström Alm. 1746, s. 35. Cnattingius Skogslex. 45 (1874, 1894). Schulthess (1885; med hänv. till skogsfång, vedfång). — jfr GÄRDSEL-, SKOGS-, VED-FÅNG m. fl.
11) (†) eg.: det som man fått; material, ämne; förråd. Ondt fång giör elacka skoor. Grubb 634 (1665). Och lagades där til å alt sätt, oxar slagtades, dricka brygdes, och intet fång felade. Björner Samson 33 (1737; isl.: tilfaung). Schenberg (1739).
12) medel att få ngt, förvärvskälla, näringsfång; numera bl. i ssgn NÄRINGS-FÅNG. Til dessa utgifter underhjelpes jag väl af privata lectioner … Men detta är et osäkert fång, som et år gifver mindre än et annat. VDAkt. 1793, nr 407. — jfr FÖDO-, NÄRINGS-FÅNG.
D.
13) fångst (jfr FÅ, v. 7 b, FÅNGA, v. 1); abstr. o. konkret; numera bl. ngn gg i bildl. anv.: kap; vinst; byte. (Sv.) fång, (lat.) Captio. Linc. (1640). Columbus Ordesk. 12 (1678). Strax kom them et stort och godt fång i händerne, i ty at en mycke stor och god Hwalfisk .. war thär upwräkter (med Ebbe flod). Peringskiöld Hkr. 1: 341 (1697). (Sv.) Lefva på fång, (eng.) To live upon the catch. Serenius (1741). Större skogs och siöfoglar äro sällsynta, och fånget af andra skogsdjur ännu sällsyntare. Hembygden 1910, s. 93 (c. 1780). Se fiskarns glada blick, då i sin julle / Han kastar in det silfverblanka fång! Franzén Skald. 3: 393 (1824, 1829). Göra ett godt fång, förvärfva, vinna någonting fördelaktigt. Dalin (1851). Klint (1906). Östergren (1923; angivet ss. ”åld., mindre vanl.”). särsk. (†) i uttr. ngns fång, ngns rov, byte. Columbus BiblV P 4 b (1679). Vi blifva dödsens fång. Nordenflycht QT 1744, s. 34. Oscar II 2: 246 (1876, 1888). — jfr DJUR-, FISK-, FÅGEL-, KRÄFT-, SILL-, VALFISK-FÅNG m. fl.
14) (numera bl. i a o. b) om ngt som kan uppfånga ngt l. varmed man kan uppfånga ngt. Vid sumpens smala ända .. anbringas ett fång, som tillåter fisken att komma in i sumpen, men hindrar honom att komma ut. JournManuf. 2: 178 (1826). — särsk.
a) elliptiskt för: rökfång. Re’n står en strimma af rök ur det konstlöst murade fånget. Engström Glasög. 191 (1911).
b) (företrädesvis i högre stil) om (utspänt) tygstycke l. dyl. varmed ngt (kan) uppfångas; särsk. dels om mantel- l. kjortelflik o. d., dels om fana o. d. (som uppfångar vinden). Emanuelsson Plut. 2: 285 (1842). Vinden flägtar i fanors / Broderade hvita fång. Snoilsky 3: 255 (1883). (Jag) skakade .. fånget på min mantel. Neh. 5: 13 (Bib. 1917). — jfr VIND-FÅNG.
15) om ngt som ngt kan fatta tag i; nästan bl. ss. senare ssgsled; jfr VIND-FÅNG. En färsk ruska eller något annat ämne, som till största delen af sin volume håller sig under vattnet och således ej lämnar ett starkare fång åt vädret. VetAH 1806, s. 83.
(3 c) -HOV, r. l. m. veter. gm ”fång” missbildad (häst)hov; äv. benämning på sjukdomen i fråga. Billing Hipp. 250 (1836). Kännetecken på fånghof är, att hofväggen i tån .. böjer sig framåt, trakterna blifva höga och raka. Vennerholm o. Svensson 216 (1892). —
(10 b) -SKOG. (fång- 1706—c. 1755. fånga- c. 1635. fånge- 1639—1790) [fsv. fanga skogher] (†) skog ur vilken gärdsel, bränsle, byggnadsvirke o. d. kan hämtas, husbehovsskog. Här är ingen fångaskog till prestebohlet. PLaurentii (c. 1635) hos Hagström Herdam. 2: 496. Nödig fångeskog til byggnad, gierdesgårdar och vedebrand. VDAkt. 1751, nr 353. Möller (1790). —
(7) -VIS, adv. (föga br.) i (hela) fång; jfr -TALS. (De) refvo upp böckerna och kastade dem, fångvis, i lågorna. Crusenstolpe CJ 1: 365 (1845). GHT 1896, nr 78 A, s. 3.
B (†): FÅNGA-MAN, se D. —
-SKOG, se A.
C (†): FÅNGE-MAN, se D. —
-SKOG, se A. —
D (till 9 b; jur.): FÅNGES-HANDLING. skriftlig handling som utgör bevis på viss ngn person tillkommande rättighet, särsk. äganderätt till fast egendom; jfr ÅTKOMST-HANDLING. NF 9: 550 (1885). För att få lagfart skall man ”för Rätten uppvisa sin fångeshandling” (köpekontrakt, köpebref, bytesaftal, gåfvobref, eller också arfskifte eller testamente, om fånget är af sådan art). Björling CivR 61 (1906). —
-MAN, m. (fånga- 1663—1871. fånge- 1552—1847. fånges- 1545 osv. fångo- 1728—1751. fångs- 1634) [fsv. fangaman] person av vilken man gm köp, gåva l. dyl. (lagligen) förvärvat l. efter vilken man ärvt ngt (varav man är l. påstår sig vara ägare); jfr HEMULS-MAN. Uppvisa l. uppgiva sin fångesman. Johansson Noraskog 2: 308 (cit. fr. 1545). Rätten ser till, att .. lagfartssökandens fångesman i sin tur fått lagfart å fastigheten. Björling CivR 61 (1906).
E (†): FÅNGO-MAN, se D.
F (†): FÅNGS-MAN, se D.
Spalt F 1990 band 9, 1926