Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKOTT skot4, sbst.2, n.; best. -et; pl. = (G1R 1: 111 (1523) osv.) ((†) -er Tegel E14 331 (i handl. fr. c. 1600), Annerstedt UUH II. 1: 24 (1908: öfverskotter)).
Ordformer
(schot 15241656. schott (-å-) 15441647. schuth 1652. schåt 15471647. skaath 15231525. skoot 15251662. skoott 1525c. 1640. skot (sc-) 15211767; jfr anm. till 6 e α, β. skott (-å-) 1521 osv. skut (-w-) 15301644. skutt c. 15401685. skåt 15401757. skååt- i ssgr 1607 (: Skååt Näät)1630 (: Skååtfrij). skåått 1602)
Etymologi
[fsv. skut, skot; jfr fd. skut, skot (d. skud), fvn. o. nor. dial. skot, mlt. schot (lt. schott), mnl. o. holl. schot, fht. scoz (t. schoss), feng. scot (eng. shot); jfr äv. (med annat avledningssuffix) mlt. schöte, mnl. schote (holl. scheut), fht. scuz (t. schuss); till det svaga avljudsstadiet av roten i SKJUTA, v.1 — Jfr SKOD, SKOTT, sbst.1, -SKOTT, SKOTT, adj., SKOTTA, sbst., SKOTTA, v.4—6, SKOTTEL, SKOTTHÖNS, SKOTTNING, sbst.5, SKYTTEL]
Översikt
Översikt av betydelserna.
1) motsv. SKJUTA, v.1 I 1, om kast. Härunder bl. a. om kast som kommer skyttel att passera genom varpen (a). 2) motsv. SKJUTA, v.1 I 2. Härunder bl. a. om avskjutning av ngt med tillhjälp av båge l. eldvapen l. om avlossande av eldvapen så att en knall höres (a), om projektil l. pil l. kula o. d. (b α), om artilleripjäs (b β α’) o. om djur som nedlagts vid jakt med skjutvapen (b γ). 3) i vissa oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2. Härunder bl. a. om ngt som enl. folktron en trollkunnig kan utsända för att förorsaka sjukdom (a), om spark (i fotboll) l. slag (i bandy l. ishockey) l. kast (i handboll o. d.) (b), om fotografisk tagning l. bild (c), om ljusstråle l. blixt (d), om spefullt l. kritiskt uttalande (e) o. uttr. skott i luften l. vädret (g). 4) motsv. SKJUTA, v.1 I 5, om en med en o. samma laddning av krut l. dynamit o. d. åstadkommen sprängning. 5) motsv. SKJUTA, v.1 I 6, om knall som erinrar om ljud i samband med avlossande av skjutvapen l. vid sprängning. 6) motsv. SKJUTA, v.1 I 8. Härunder bl. a. om lådliknande förskjutbar del (a), om var o. en av de ss. väggfyllnad mellan de bärande stolparna i byggnad i skiftesverk fungerande brädorna (b), om ngt som är avsett att skjutas för en öppning (c) o. om hopsamlande l. insamling av pengar l. andra förnödenheter (e), varunder bl. a. om bidrag i malt o. d. för tillredande av drycker till sammankomster (α), om en form av skatt som erlades till stad (β) o. om en till prästerskap i form av säd l. matvaror utgående gärd (γ). 7) sittbräde för roddare. 8) om en för transport av gödsel avsedd kista. 9) om mellanvägg l. avplankning o. dyl. l. om var o. en av de gm mellanväggar avskilda delarna av ett utrymme. 10) om turordning enl. vilken åliggande l. rättighet cirkulerade mellan medlemmarna av en grupp personer l. parter. 11) i uttr. stå för skottet o. stå i skottet för ngn. 12) ss. beteckning för fyra supar. 13) rus, fylla. 14) motsv. SKJUTA, v.1 I 9 e, om förhållandet att jord i samband med tjälning o. upptöande förskjuter sig. 15) motsv. SKJUTA, v.1 I 10, om gång i jorden l. hög av jord som mullvad åstadkommit gm grävande. 16) motsv. SKJUTA, v.1 I 13, om förevändning o. d. 17) motsv. SKJUTA, v.1 I 14. Härunder bl. a. om fisks hopp över vattnet l. fågels störtflykt mot byte (a). 18) i jämförelser som beteckna att ngn l. ngt rör sig snabbt l. gör ngt snabbt l. att ngt sker snabbt l. oväntat. 19) motsv. SKJUTA, v.1 I 16. Härunder bl. a.: utskjutande del av byggnad (a), del av ark som skjuter ut utanför intilliggande ark (b) o. om den främre tåväggen hos häst (c). 20) om vaxkaka. 21) motsv. SKJUTA, v.1 I 17, om ingivelse l. infall o. d. 22) motsv. SKJUTA, v.1 I 20, om isflak. 23) motsv. SKJUTA, v.1 I 21. Härunder bl. a.: under en o. samma växtperiod utvecklat stamparti (a β) o. om nybildat djur l. nybildad del av djur (b). 24) om sådan del av arbetslön som utgöres av ersättning för produktion utöver den beräknade.
1) (†; se dock a o. b) motsv. SKJUTA, v.1 I 1, om kast med handen l. händerna l. med slunga; äv. konkret, om föremål som kastas med handen osv. (särsk. om ngt som kastas för att skada l. döda, projektil, kastvapen); särsk. i uttr. skjuta ett skott (jfr 2 a β α’, 3 b), kasta ett kastvapen, göra ett kast med ett kastvapen; jfr 2 b α ι’, 3, 18. Herren .. lät mectiga stora hagelstenar falla på fiendenar .., Och hedninganar woro warse hwad thesse (dvs. israeliterna) for skott hade. Syr. 46: 6 (öv. 1536); jfr 2 b α, β α’. (Lat.) Uerutum .. (sv.) stackot handskot (lat.) Tragula .. (sv.) enahanda skot. VarRerV 35 (1538). I nyare krigskonsten var slungan endast förbehållen åt barbarer eller oberustade .., hvilka, stående fjerran, kastade sina skott. Palmblad Fornk. 2: 145 (1844). (Sv.) Skjuta ett skott (lat.) telum jacere. Cavallin (1876). — jfr HAND-SKOTT. — särsk. (fullt br.)
a) textil. om kast som kommer skyttel att passera genom varpen från den ena sidan av en väv till den andra l. (i utvidgad anv.) om rörelse som skyttel i maskinvävstol gör genom varpen från den ena sidan av en väv till den andra; äv. konkret, dels om var o. en av inslagstrådarna (l. de i st. f. inslagstrådar använda nålarna) i en väv, dels sammanfattande, om alla dessa trådar, inslag, väft. (Vid besiktning av en vävnad upptäckta fel) på tre skått beläggas med twå öre, på Sex skått med dubbla böter. PH 5: 3520 (1753). Väfningen .. tillgår så, att väfvaren nedtrycker den ena trampan och i det genom skaftens ned- och uppgång bildade skälet inskjuter skytteln, som drar med sig inslaget, samt därefter slår fram slagbommen, .. Sålunda framskrider väfven för hvarje skott en tråds tjocklek. 2NF 33: 41 (1921). Gårdlund IndSamh. 127 (1942; i fråga om maskinvävstol). Väften, även kallad inslag eller skott, går i vävens tvärriktning. Varulex. Beklädn. 70 (1945). jfr BINDE-, NÅL-, POL-, RÄT-, SAMMETS-, SNÄRJ-SKOTT m. fl.
b) ss. senare led i ssgn LOD-SKOTT.
2) motsv. SKJUTA, v.1 I 2; jfr 3.
a) om avskjutning av ngt med tillhjälp av båge l. eldvapen l. annan anordning (i fråga om ä. förh. äv. kastmaskin) så att det som avskjutes beskriver en bana genom luften l. (i fråga om rymdprojektil) genom rymden l. om avlossande av eldvapen så att en knall höres; vanl. konkretare, om enskild omgång av sådan avskjutning l. sådant avlossande; jfr b α ε’, c. Två skott hördes. Knallen av ett skott. Salut med 21 skott. Skjuta två änder i ett skott. Ett skott föll, smällde. Lagförsl. 510 (c. 1606). När Flaggmän Saloutera hvarandra besvaras altid Salouten med skått för skått. SjöreglÖrlFl. 1785, § 604. Eld skottvis avges på kommando: Skott! InfRegl. 1945, 1: 76. Man gissar allmänt att .. (en ny rysk rymdprojektil) skall försöka göra den s. k. mjuklandning på månens yta som misslyckades i ett ryskt skott för någon månad sedan. DN(A) 1965, nr 153, s. 17. — jfr AFTON-, ALARM-, ANSKJUTNINGS-, AVSKEDS-, DAG-, DIANA-, EFTER-, FLYKT-, FRI-, FRÖJDE-, GLÄDJE-, INSKJUTNINGS-, JAKT-, JÄGAR-, KLICK-, KONTROLL-, KORS-, LARM-, LOTS-, LUSTA-, LYCKO-, LYS-, LYSTRINGS-, LÄSK-, LÄSKNINGS-, LÖNN-, MINUT-, MISTSIGNAL-, MORGON-, MOT-, MÖDOMS-, NATT-, NÅDE-, NÄR-, NÖD-, OLYCKS-, PLOTTER-, PREJ-, PREJNINGS-, PROMOTIONS-, PROV-, PRÖVE-, PÅSK-, PAKET-, RETRÄTT-, REVERS-, RIKT-, SALV-, SAM-, SEGEL-, SEGER-, SEJN-, SIDO-, START-, TVÄR-, VARNINGS-, ÄRE-SKOTT m. fl. — särsk.
α) i uttr. som beteckna att ngn är l. gör sig redo att skjuta; förr äv. i uttr. anställa sin bössa till skotts, lägga an med sin bössa för att skjuta, vända skeppssidorna till skotts, vända skeppssidorna så att det går att skjuta (mot fienden). Tå Måns (under skjutning till måls) anstälte sina bösso till skotz, kom Daniel löpandes .. fram för bössona, och lodet drabbade honom vnder ögat. GullbgDomb. 6/2 1617. Fienden .. kunde (tack vare gynnsam vind) .. wända skepzsijdorne till skotz. RARP 7: 144 (1660). Jägaren låg beredd till skott. Hemberg ObanStig. 149 (1896).
β) i vissa uttr. som beteckna att ngn gör en l. flera avfyringar (l. att en l. flera avfyringar ske) l. (övergående i b α) att ngn avskjuter en l. flera pilar l. kulor o. d. (resp. att en l. flera pilar osv. avskjutas).
α’) avfyra l. avge l. (av)lossa l. skjuta, äv. ge l. göra (ett l. flera) skott, förr äv. skjuta l. göra (ett l. flera) skott ifrån sig (jfr 1, 5 a, 23 a β α’, β’); äv. i uttr. ge ngn l. ngt (ett l. flera) skott, fyra av (en l. flera ggr) mot ngn l. ngt l. (övergående i b α) sända en l. flera pilar l. kulor o. d. mot ngn l. ngt; jfr δ’. Alt mädan .. slagit stod wpå, skiöt Dakin aldrig ett skutt ifrå sig, wtan stod langt wpe i skogin och slamrade på en tromma. Brahe Kr. 48 (c. 1585). The giorde icke mehra ähn några få skott ifrå sig. Därs. 51. Wallquist EcclSaml. 1—4: 207 (1789: lossades 360 Skott). KrigVAH 1823, s. 81 (: göra några skott). Därs. 1833, s. 78 (: ger skott). Jag gav dem (dvs. vildgässen) ett skott, men fick ingen av dem. Lagerlöf Holg. 2: 226 (1907). FolklEtnSt. 1: 138 (1916: sköt skott). Då ett tillräckligt stort antal skott avges, bilda träffarna en s k spridningsbild. SkjutlArm. 1946, s. 39. SvHandordb. (1966).
β’) bränna av sitt skott l. låta skottet gå; jfr δ’. Jag (dvs. en korpral) .. / .. lät första skottet gå (i slaget vid Svensksund). Oscar II I. 1: 54 (1858, 1885). Munsterhjelm SkogÄlv 179 (1932).
γ’) skottet l. ett skott går (av) l. brinner av; jfr δ’, 4. Skottet gick af. Bremer Grann. 2: 97 (1837). (En sprinterlöpare bör) ligga lugn som en filbunke i startgroparna tills skottet går. Zander Löpn. 47 (1918). Ivar .. (fick) veta att .. Hugo oförsiktigt hanterat en revolver, ett skott hade brunnit av och olyckligt nog träffat honom själv. Stiernstedt Bank. 461 (1947).
δ’) [i vissa fall möjl. att fatta ss. bildl. anv. av 4] i mer l. mindre bildl. anv. av α’—γ’, särsk. i fråga om att ett företag o. d. kommer i gång l. blir utfört. Chydenius 194 (1765). Skrif .. för all del .. (till J. J. Berzelius för att förmå honom att acceptera inval i Svenska akademien) och låt mig veta, när Du brännt af Ditt skott. Beskow (1837) i 3SAH XLVII. 2: 132. Kan ej skrifva mer vers nu! Ansträngd af resan ..! Alltså! Slut! Tryck derför (de översända dikterna) och låt skottet gå! Strindberg Brev 3: 337 (1883).
γ) i uttr. stå för (ett) skott, icke vara skotträdd; särsk. om häst. Björkman (1889; om hästar). Stå för ett skott. Östergren (1939).
δ) med särskild tanke på den bana som det som avskjutits beskriver l. på träffsäkerhet; förr äv. i uttr. förlora skottet, om vapen: förlora sin träffsäkerhet. KrigVAH 1805, s. 43. KrigVAT 1842, s. 273 (: förlorat skottet). Jag måste skjuta henne (dvs. den framrusande vildsvinssuggan) då hon va mitt i språnget. De va ett fint skott! Kjellgren Smar. 96 (1939). — jfr BOM-, DEPRESSIONS-, DUBBEL-, ELEVATIONS-, FEL-, HORISONTAL-, KAST-, KÄRN-, MINUS-, MÅL-, MÄSTER-, PLUS-, PRICK-, STUP-, UNDER-SKOTT m. fl.
ε) övergående till en beteckning för tillfälle l. möjlighet att skjuta (på ngn l. ngt) l. för skotthåll; särsk. (i sht i fackspr.) i uttr. få skott på ngt, äv. ngn, få tillfälle l. möjlighet att skjuta på ngt resp. ngn l. få ngt resp. ngn inom skotthåll (i uttr. få skott på ngn i sht förr äv. bildl.: få tillfälle att angripa l. skada ngn o. d.), komma till skott, få tillfälle l. möjlighet att l. hinna skjuta (på l. mot ngt). KKD 2: 59 (1708). (Djävulen) angriper de Christna just på det ställe och den tid, hwarest och när de äro som swagast, och han lättast kan förskräcka och få skått uppå dem. Borg Luther 2: 819 (1753). Så fort .. (M. V. Armfelt under en träta som höll på att övergå i duell) fått vapnet i hand, sade han: skjut! skottet är ditt. Tegnér Armfelt 1: 12 (1883). Jag har med starka räfhundar sällan eller aldrig kommit till skott på denna djurart (dvs. lo). Hemberg JagtbDäggdj. 113 (1897). Vi (dvs. besättningen på en torpedbåt) göra ett försök att komma till skott mot den senare (dvs. en kryssare) men hinna ej fram. VFl. 1935, s. 190. Jag var nära älgen men lyckades inte få skott på honom. SvHandordb. (1966). — jfr KANON-, KARTOGS-, KÄRN-SKOTT. — särsk. i vissa numera obrukliga l. bl. tillf. använda uttr.
α’) hava visst skott, ha möjlighet att skjuta säkert, kunna hava skott på ngn, ha möjlighet att skjuta på ngn, få ngn för visst skott, få ngn inom skotthåll. När planckerne äre så när jn på hwar annen satte (som i de nyuppförda förskansningarna vid Gripsholms slott), huru kan man dhå see vtaff Slotthet, hwem ther wancker vtan för staketet eller och haffwe någet wijst skott ther egenom. G1R 15: 167 (1543). Alt (det danska o. svenska) mannskapet .. lågo stadigt så att de kunde hafwa skott på dem (dvs. norrmännen). Reenhielm OTryggv. 231 (1691). Vi väntade allenast på, at få dem (dvs. fienderna) för vist skott. Dahlberg Lefn. 18 (c. 1755).
β’) (vara l. ligga l. locka ngn) inom l. under skott (av ngn l. ngt), (vara osv.) inom skotthåll (för ngn l. ngt), komma ngn under l. rätt till skott l. på skott när, komma inom (lämpligt) skotthåll för ngn. Om Örlogz Flåttan .. uti slaget emot fienden komme uti lää af honom skal hwar och en, fast’ än the wore innom skått af fienden, giöra sin högsta flit at komma .. honom närmare. Schmedeman Just. 928 (1685). När man ligger för Ankar när wed en Fästning under skått af Stycken och Musquetterij. Rosenfeldt Tourville 103 (1698). Så snart det (dvs. ett rovdjur) kom mig rätt till skått, brände jag löst. DeFoë RobCr. 33 (1752). Ingen dristade sig at komma oss på skott när. Dahlberg Lefn. 19 (c. 1755). (Intet rådjur) kom mig under skott. Tersmeden Mem. 1: 239 (c. 1780). (Ljungpiparen) röjer sig genom sit hwislande, hwarigenom man äfwen någorlunda kan låcka honom innom skott. Brummer 87 (1789). Röding SD 82 (1798).
γ’) utom skott, utom skotthåll. Nordberg C12 2: 520 (1740).
δ’) vara ngn i skottet, vara inom skotthåll för ngn, gå tillbaka utur skottet, dra sig utom skotthåll. (Svenskarna) hade .. en hög backe at gå utföre, der de just woro fienderna i skottet. Loenbom Stenbock 3: 260 (1760). (Fienderna) måste gå tilbakars utur Skottet. Därs. 4: 85 (1765).
ζ) jäg. övergående till en beteckning för skottlinje, i uttr. rusa, äv. löpa l. springa i skott, om hund: rusa in i skottlinjen. (Hunden bör) allwarsamt straffas, om han begår det stora felet att .. löpa i skott, och förfölja det som går upp för honom. Greiff Jagt 112 (1828). Hahr HbJäg. 43 (1865: springer).
η) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr β δ’, ε, 17 b. Grodan satt och siktade med tungan. Hon tog en fluga med hvarje skott. Lagerlöf Länk. 219 (1894).
b) konkret.
α) om ngt som avskjutes l. avskjutits l. är avsett att avskjutas med tillhjälp av båge l. eldvapen l. annan anordning (i fråga om ä. förh. äv. kastmaskin): projektil l. pil l. kula o. d.; i fråga om eldvapen äv. om l. med inbegrepp av den (i en hylsa l. dyl. inneslutna) för en avfyring erforderliga mängden av krut o. d. (jämte tändmedel), särsk. om patron (se PATRON, sbst.2 4); jfr a β, c, 18. Blint skott (i sht mil.); jfr BLIND 7 i. Löst skott; jfr LÖS 27. Skarpt skott; jfr SKARP, adj. 9. G1R 1: 176 (1523). Lijka som skott vthi eens starcks manz hand, så äro ock the vnga drenger. Psalt. 127: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: pilar). (Lat.) Ballista .. (Sv.) Ther steener och stoor skott skiutes medh. VocLib. avd. 27 (c. 1580). Under Action tilser och tilhåller Inventarie-Constapelen (på ett örlogsfartyg) sina medhielpare, at Styckerne ej mera af skått och kulor tillägges, än de egenteligen böra äga. PH 5: 3452 (1752). Till .. (kanonerna på pansarbåten Dristigheten) fraktas skotten med elektriska hissar upp ifrån durken. PT 1901, nr 216, s. 2. Automatgevär för hagelladdning, vilket medger laddning med mer än två skott, må icke användas vid jakt. SFS 1938, s. 544. — jfr KÄRN-, SKARP-SKOTT. — särsk.
α’) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om slätborrad kanon l. musköt, i uttr. gesvint skott, om en för en avfyring avsedd laddning förenad med en projektil på sådant sätt att laddning o. projektil samtidigt kunde införas i vapnet; i sht i pl.; jfr GESVIND 1 a. BerFrauenstadt 1706, s. A 3 b. 2RARP 14: 60 (1743; för musköt). Hazelius Artill. 78 (1833; i sg.).
β’) i uttr. skott krut (jfr γ’), ss. beteckning för den mängd krut som erfordras för en avfyring; i fråga om nutida förh. bl. oeg. l. bildl., i sådana uttr. som icke o. d. vara värd ett skott krut, icke osv. vara värd att offra ammunition l. (bildl.) någon ansträngning o. d. på, icke o. d. kosta ett skott krut på ngt, icke osv. kosta ammunition l. (bildl.) nedlägga någon ansträngning o. d. på ngt. Är her mong landzknickt som icke haffuer eth skott krut. G1R 9: 378 (1534). Tag (vid tillredande av ett läkemedel för svin) ett Skott Krut, Såpa, Lagerbär (m. m.). IErici Colerus 2: 222 (c. 1645). Hela sällskapet .., måsar och tärnor och andra, som inte är värda ett skott krut, kom och slog ner på skäret. Lagerlöf Holg. 2: 227 (1907). Jag vill inte kosta ett skott krut på den saken. SvHandordb. (1966).
γ’) i uttr. skott hagel (ngn gg äv. skott krut och hagel), ss. beteckning för en hagelladdning för en avfyring, hagelpatron; förr äv. i uttr. så l. så många skott krut och kulor (l. lod och krut), krut o. kulor för så l. så många avfyringar. 500 skåt lod och krut til halfwe kartåger. Gustaf II Adolf 610 (1631). 36 skått kruth och kuhlor. Alm Eldhandv. 1: 276 (cit. fr. 1705; till musköt). Ett skott krut och hagel. Cannelin (1904). 600 skott hagel i olika nummer. FoFl. 1909, s. 2.
δ’) i uttr. kläda skott, äv. skotten (för ngn l. ngt), utgöra måltavla för l. uthärda beskjutning (ss. skydd för l. vid försvar av ngn l. ngt); numera i sht oeg. l. bildl. (se slutet); förr äv. i uttr. kläda så l. så många skott, uthärda beskjutning med så l. så många projektiler, kläda ngns skott, utgöra måltavla för ngns beskjutning (anträffat bl. i det ss. hotelse använda uttr. kläd mitt skott!, jag skall skjuta dig! o. d.), kläda ngts skott (se slutet), kläda (ngts) så l. så beskaffade skott (se slutet); se äv. KLÄDA I 2 b α. Tegel E14 136 (1612). Han war wreedh när han mötte migh, och sadhe: klädh mitt skott. VDAkt. 1661, nr 282. (Fartyget) måste ifrån Batterierne .. kläda öfver 100 skott. HC12H 3: 195 (c. 1710). Doch önskar jag (dvs. K. XII) mitt Swerige godt, / Jag som thess Konung warit / Och klätt för samma många skott. Odel Sincl. 79 (1739; Hörnstr. uppl.). Östergren (1939). — särsk. oeg. l. bildl.; särsk. dels: vara utsatt för angrepp i tal l. skrift l. utgöra föremål för skämt l. hån (jfr KLÄDA I 2 b α), dels: ta ansvaret l. bära hundhuvudet (för ngn l. ngt); i uttr. kläda skott för ngn l. ngt i sht förr äv.: tåla l. uthärda angrepp av ngn resp. tåla l. uthärda ngt; förr äv. i uttr. kläda ngts skott, vara utsatt för (angrepp av) l. tåla (kränkning gm) ngt, kläda (ngts) så l. så beskaffade skott, vara utsatt för l. tåla l. uthärda så l. så beskaffade angrepp (av ngt). Oluf Suenson .. hafwer mistancka till Lasze Nilson för tiufuerij. .. R(esolution) .. Dätt ähr ingen plichtig till att kläda hans mistanckes skott. ÄARäfst 28 (1596). Synes och (den i Uppenbarelseboken nämnda) skiökian eller Antichrist snart komma i öknena, ther hon öffuergiffues aff sina egna förswarare, och måste eensam kläda skåt för sina fiender. Baazius Upp. 158 a (1629). Min .. wördige Swärfader .., som starcka skott klädt haf(ve)r (i striden om ett pastorat). VDAkt. 1660, nr 121. Trogne Predikanter och lärare måste besynnerligen kläda werldenes smärtande skott. Bælter Christen 155 (1743, 1748). För lyckan gömd jag hvilar / Att mer dess skott ej klä. Nordforss Matr. 27 (1799). (Skogslappen) är .. fri från fjell-Lappens vanliga hunda-lif, som på öppna fjellet måste kläda skott för allt slags oväder. Læstadius 1Journ. 226 (1831). Jag tror så fast att jag icke klädt skott för en orätt sak. Strindberg Brev 3: 138 (1882). SDS 1933, nr 76, s. 12 (: kläda skotten). Advokaten (som tjänstgjort ss. bulvan) fick kläda skott för den verkliga syndaren. Siwertz Tråd. 24 (1957).
ε’) [delvis möjl. utgående från a] i uttr. stå för ngns skott, om person: icke fly för ngns beskjutning (förr äv. med saksubj.: hålla för ngns beskjutning); förr äv. i de bl. i mer l. mindre bildl. anv. anträffade uttr. stå för skotten l. till skotts, uthärda angrepp l. icke vara rädd, stå (hjälte mot) skotten, (hjältemodigt) stå rycken i drickande, (ss. en hjälte) hålla stånd i dryckjom l. dyl. (jfr 11). (Bågskyttarna hade) så starka bågar .., at för theras skott stodh hvarken sköldh eller harnisk. LPetri Kr. 44 (1559). Med thenna skiöld (dvs. Guds nåd) wi stå til skotz, / Och biude werld och diefwul trotz. Kolmodin Dufv. 111 (1734). Bacchi bussar, tagen hvar efter rang / Glasen i handen, kling, klang, klang! / .. Hjelte, stå skotten, / Drick ut i botten. Bellman SkrNS 1: 88 (c. 1770). Skål mina Gunstiga Herrar! / Hurra, stå hjelte mot skotten! / Kärlekens skål! — drick i botten. Dens. (BellmS) 1: 212 (c. 1771, 1790). Men om tvänne spel du har / I hvar färg, så vis dig karl; / Gå då på och stå för skotten. ReglKortsp. 1: 19 (1809). Se här ert mål, jag står för edra skott. Hagberg Shaksp. 5: 23 (1848; eng. orig.: I abide your shot).
ζ’) om projektil o. d. med särskild tanke på hur den träffar l. slår ned l. verkar, särsk. övergående i bet.: skottskada l. skotthål (se d. o. 2) l. skottsår o. d.; i sht förr äv. i uttr. helt skott, dels om hagelladdning o. d. som träffar på ett o. samma ställe (utan att spridas), dels om projektil som (icke innehåller sprängladdning o.) icke exploderar vid träff l. nedslag; jfr η’. Få ett skott i benet. Then som kommer widh berghit (Sinai), han skal dödhen döö, Ingen hand skal komma widh honom, vthan han skal warda stenat, eller med skott genom skuttin. 2Mos. 19: 13 (Bib. 1541); jfr 1. Dhe schulle låthe byggie och ferdha skeppen up igenn, som i skermytzlenn vore förlammatt och aff skutinn förbråchadhe. HH 20: 175 (c. 1585). Emädan jagh uti denne såmmaren .. hafver varijt siukeligh, alltså hafver jagh een doctor hoos migh, så och min barberer, som migh mine skott heelat hafver. LKagg (1645) i OxBr. 9: 669. An. 1673 den 31 Januarii äro the här vnderstående skått gifne af Hans K. Maj:ts Konung Carl den Elftes egen hand. Sahlstedt Tuna 204 (1743; inskrift på tavla på vägg). (Sv.) han fick hela skottet i bröstet, (eng.) he got the whole charge in the chest. Björkman (1889). De tomma husen .. voro ofta genomsållade af hål efter hela skott. Berg Krig. 86 (1915). — jfr SKRUBB-, SKRÅM-, UT-SKOTT m. fl. — särsk. jäg. i uttr. teckna i, äv. för skott(et), om villebråd: visa tecken på att ha blivit träffad av skott(et). Min egen erfarenhet beträffande kronhjortens sätt att teckna i skottet är alltför ringa. Hemberg JagtbDäggdj. 57 (1897). Djuret tecknade för skottet på för buffel .. karakteristiskt sätt. Wilhelm SolLys. 228 (1913). 2NF 25: 1181 (1917: i skott). Petre HbJäg. 48 (1931: för skott).
η’) om pil varmed kärleksguden tänkes inge kärlek (o. i anv. som ansluta sig till denna föreställning); särsk. i anv. motsv. ζ’; jfr SKJUTA, v.1 I 2 h. Visb. 1: 185 (c. 1640). Jag stod vid China slott. / Då var du vid min sida, / Då fick jag Amors skott. Snoilsky 5: 49 (1897). — jfr KÄRLEKS-SKOTT.
ϑ’) fyrverk. om fyrverkeripjäs bestående av explosiv sats (svartkrut o. d.) innesluten i fördämd hylsa (av papp l. plast o. d.) o. avsedd att åstadkomma en l. flera knallar l. en l. flera blixtar. Skott eller kracker göres öfver en vindare, 1 tum i diameter och af god papp. Linder Luftfyrv. 81 (1880). RiktprislHanssonPyrotekn. 1969, s. 1. — jfr KANON-SKOTT.
ι’) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr β’, δ’ slutet, ε’); i ä. tid möjl. äv. uppfattat ss. bildl. anv. av 1; särsk. om ngt som tänkes utsänt av Gud l. djävulen l. ödet l. döden för att vålla ont l. ss. beteckning för ett ont som vållats gm ngt sådant (jfr 3 a); jfr 17 b. Ef. 6: 16 (NT 1526). (Guds) troheet är en sköld och beskydd At tu icke skal fructa tich för nattenes gruffuilse, för thet skott som om daghen flygher For then pestilencia som j mörkrena slår. Psalt. 91: 5 (öv. 1536; Bib. 1917: pilen); jfr 3 a; jfr äv.: Then helighe Propheten Dauid (kallar) Pestilentzien .. flygende Skått. Berchelt PestOrs. C 2 b (1589). Iagh (dvs. Job, som anser sig illa behandlad av Gud) warder plåghat aff mijn skott. Job 34: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: dödsskjuten är jag); jfr ζ’. Thenna salig hoos Gudh M(agister) Cornelius .. är genom dödzens skåått fallin, och wij .. (äro) än nu aff dödenom osargade. PJAngermannus CChristierni A 7 a (1602). The Skott, som then wreede Gudhen pläghar skiuta och drabba the otaksamme medh, nemligen Siukdom, Pestilentie, Krijgh och Hunger. Schroderus Os. III. 1: 85 (1635). Han (dvs. den forntida invånaren i Manhem) böd ett stålsatt bröst mot lyckans skott. Geijer Skald. 2 (1811, 1835). (Människan har) lärt / samhälliga seder och skydd beredt sig / mot frostig lufts kalla skott / och regnfull skys vilda skur. Cavallin (o. Lysander) 64 (c. 1880). — jfr SAMVETS-SKOTT.
β) om anordning för avskjutning av projektil.
α’) (†) artilleripjäs, kanon; äv.: kastmaskin (se d. o. 1 a). G1R 1: 111 (1523). Thenne epterscriffne skoott våre .. (på Kalmar slott) vj halffslaangher, ij helslaanger .. iiij falknecther. Därs. 4: 37 (1527). (Jonatan) samkadhe .. sitt folck j Juda land tilhopa, til at intagha Borghena igen j Jerusalem, och lät vpretta ther före bolwerck och skott. 1Mack. 11: 20 (Bib. 1541; Luther: geschütz; Apokr. 1921: stormverktyg). Sweriges Konung menas (enl. den italienske förf. G. Botnerno) widh pass otta tusend skott och Stycker, mäst aff godh Koppar gutne, haffua vthi sitt Archlij (i slutet på 1500-talet). Tempeus Messenius 31 (1612). jfr: En vellig hop folk med vogenborg, felttskoott och anner krigs rustning väll försörgde. G1R 22: 467 (1551).
β’) (†) om gevär l. dyl. Smygande kring stranden / Med sitt skott i handen, / Jägarn går mot änder på försåt. Böttiger 2: 141 (1857).
γ’) om förr använt giller (se d. o. 1) vars verksamma del bestod av en pil l. ett spjut l. ett skjutvapen som gm utlösning av mekanisk anordning automatiskt slungades resp. avfyrades mot djuret; numera bl. ss. senare led i ssgn SJÄLV-SKOTT. Wägen .. (var) full med Skått, Nät, sumpiga Hål, Gropar, Kulor och Gilder. Lagerström Bunyan 1: 96 (1727).
δ’) om raketvapen; ss. senare led i ssgn PANSAR-SKOTT.
γ) om djur som nedlagts vid jakt med skjutvapen; äv. övergående till måttsord betecknande antal av skjutna l. (i utvidgad anv.) på annat sätt (t. ex. i snara) ss. jaktbyte erhållna djur; äv. ss. räkneenhet vid beräkning av skottpengar l. vid beräkning av det antal rovdjur som det ålåg jägeribetjänt att nedlägga utan att erhålla skottpengar (varvid varje djur värderades till ett i lag bestämt antal sådana enheter); utom ss. förled i ssgn SKOTT-LISTA numera bl. i skildring av ä. förh. Äfven tächtes EKM. tillhålla jägeriestaten här näst Stockholm att årligen till k. håfförtäringen aflefverera sine visse skått af villt. 2RA 1: 109 (1720). Förbudet (för skolgossar att jaga) hölls icke strängare, änn att, då en present gjordes af skottet, en middagsbjudning altid blef afstraffningen. Ödmann Hågk. 83 (c. 1805). Fångar, eller dödar man Rofdjur utom skallgång, njute .. Tolf Skillingar för hwarje skott efter den .. antagne beräkning. .. En Björn, fångad, skjuten, eller på annat sätt dödad, swarar emot 12 Skott (,) En Warg emot 6 (osv.). StadgJagt 13/4 1808, s. 9. I nordvästra Värmland, där tillgången på .. vildt ännu är jämförelsevis rik, skall en fångstman, som har 100 à 150 snaror utsatta, under medelmåttigt goda fågelår kunna beräkna 20 à 30 skott. Fatab. 1906, s. 5. Knöppel SvRidd. 33 (1912). — jfr ROVDJURS-SKOTT.
3) i vissa oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2 (särsk. motsv. SKJUTA, v.1 I 3).
a) [jfr 2 b α ι’] om ngt som enl. folktron en trollkunnig kan utsända l. har utsänt (i sht gm att kasta l. skjuta i väg det) för att förorsaka sjukdom; äv. ss. namn på olika sjukdomar som drabba personer l. djur hastigt (o. som enl. folktron förorsakats av trolldom o. d.); utom ss. senare led i ssgn RYGG-SKOTT numera bl. i skildring av ä. l. folkliga föreställningar; jfr SKJUTA, v.1 I 3 a, o. SKOTT-SJUKA. Håkans hustru i Hompatorp, en signerska för flenen, skott och siuck creatur, sleet risz 9 slagh. ÄARäfst 157 (1596). Pigan .. fan .. en gammal finne ..; med honom dagtingade hon, om det alldraförgiftigaste skott, eller Thyre, och att han det sända skulle .. då Thorgilsson kom. OBroman (c. 1705) hos Barr Broman 76. Skott .. är en förfärlig åkomma, som ofta ändas genom en hastig död, och härrörer af en hårlik mask, så liten, at den nästan är osynlig och faller ned utur luften. Bergman ÅmVetA 1778, s. 32. SFS 1863, nr 32, s. 20 (i sg. best.; anfört ss. benämning på mjältbrand hos husdjur). Trollskottet anses flyga i luften. Det uppträder ofta synligt i formen av en pil, ett tagelstrå, en nål eller en smula, eller kan skottet ha utseendet av en gnista, en eldkvast eller en i luften flygande insekt (geting, bi, fjäril). FolklEtnSt. 2: 112 (1917). — jfr DJÄVULS-, ELD-, FINN-, HOT-, HÄX-, LAPP-, PEST-, RYGG-, SOL-, TROLL-, VATTEN-, VILD-, VILLAPPA-SKOTT m. fl. — särsk. (†) i utvidgad anv., = SKOTT-PIL 2. Jag trodde wähl att Hr Tursen ej skulle få skottet fast. Hr Solander har haft det i sine händer och noga sedt det, men där borde wara figur med microscope giord. Det är troligt att mycket debiteras för skott, som ej är skott. Linné Bref I. 2: 236 (1760). SvTyHlex. (1872).
b) [efter motsv. anv. i eng.] sport. om spark (i fotboll) l. slag (i bandy l. ishockey) l. kast (i handboll o. d.) som göres med jämförelsevis stor kraft (företrädesvis om sådan spark l. sådant slag osv. som är riktad (riktat) direkt mot mål); äv. om (den bana som beskrives av) en gm sådan spark l. sådant slag osv. i rörelse satt boll l. puck; jfr SKJUTA, v. I 3 c. Skjuta, förr äv. göra ett skott (jfr 1, 2 a β α’). Den tyska målvakten stod .. försvarslös inför Axel Andersens säkra skott. NordIdrL 1902, s. 134. IdrT 1903, s. 306 (: gjorde ett kraftigt skott). De bästa skotten äro de, som gå efter marken och i ena hörnan av målet. IdrB 1: 68 (1913). IdrBl. 1924, nr 15, s. 7 (i bandy). Därs. nr 93, s. 1 (i vattenpolo). Placeringen av bollen (i fotboll) är långt viktigare än hårdheten i skottet. IdrMar. 1935, s. 183. — jfr LÅNG-, MARK-, MÅL-, NÄR-, PRAKT-, RETUR-, RIBB-, TÅ-SKOTT m. fl.
Anm. till 3 b. Tidigast är ordet i denna bet. anträffat i den rent eng. formen shot (behandlad ss. r.). NordIdrL 1901, s. 391 (: en kraftig ”shot”).
c) [jfr motsv. anv. i eng.] (vard.) om fotografisk tagning l. bild; jfr SKJUTA, v.1 I 3 f. Ett 30-tal kameror riktas (vid gammalsvenskbybornas ankomst till Sv.) mot furstligheter och fattiga kolonister och ett par timmar senare ha några av skotten telegraferats ut åt olika håll i Europa. SvD(A) 1929, nr 207, s. 20. — jfr KAMERA-SKOTT.
d) om ljusstråle l. ljussken l. blixt; förr äv. i uttr. göra skott av och an, om ljussken: sända ut strålar än hit än dit; utom i ssgn SOL-SKOTT numera i sht i vitter stil; jfr SKJUTA, v.1 I 3 h. The diupa skyyn vtgutu watn, skyyn dundrade, och tijn (dvs. Guds) skott foro om kring. Psalt. 77: 18 (öv. 1536; Bib. 1917: pilar); jfr 2 b α ι’. Et inuti et mörkt rumm igenom et litet hol allenast insläppt sken af solens ljus, som öfver et glas med brännvin bröts i den upstigande ångan, hade, .., på emotstående vägg gifvet et vedersken af allehanda färger, som gjorde skott af och an, såsom nordskenet plägar göra. Laurel ÅmVetA 1747, s. 25. Isarne bäfva / För skotten af soln. Strindberg Brev 1: 23 (1870). — jfr DUNDER-, LJUNGELDS-SKOTT.
e) (i sht i vitter stil) om spefullt l. kritiskt uttalande; förr äv. om ondskefull l. listig plan l. ondskefullt l. listigt förslag o. d.; jfr SKJUTA, v.1 I 3 i. När .. (biskop Brask) sågh Koningen war löstug, wehll til pas och flux widh ööll, slogh han tå fram thz skott hans falska hierta hade lenge hödt och måttadt medh, Badh Koningen att han wille giffua honom löös aff sijn borgen. Svart G1 135 (1561). (En polemisk skrift) har föranlåtit en ny kraftspänning hos Hr. Wallmark, och Jurnalwäsendet en tillwäxt af fyra nya lärda numror, inom hwilka — menar han — han nu wore säker för alla kritiska skott. Polyfem III. 1: 2 (1810). Mot skotten af hans (dvs. Tegnérs) åtlöje höllo inga sköldar. Böttiger i 2SAH 23: 273 (1847).
f) om mätning av solens meridianhöjd; ss. senare led i ssgn SOL-SKOTT; jfr SKJUTA, v.1 I 3 l ζ.
g) (numera bl. mera tillf.) i uttr. skott i luften l. vädret, ss. beteckning för ngt verkningslöst l. meningslöst; jfr LUFT, sbst.2 3 a ε. Det gamla (regerings-)systemet (före O. I:s trontillträde), i afseende på hvilket anmärkningar nu mera äro skott i luften. Crusenstolpe Ställn. 11: 18 (1845). Af allt att döma, skulle .. hvarje försök från svensk sida att framtvinga en förhandling med Norge om den unionella frågans lösning blifva ett skott i vädret — en tom kraftyttring utan gagn och reson. GHT 1895, nr 202 A, s. 2.
h) (i fackspr.) om förlopp varunder en avpassad mängd smält metall vid pressgjutning pressas in i formen o. utfyller denna (samt formas o. åter lämnar formen) l. om förlopp varunder en avpassad mängd flytande plast vid s. k. formsprutning (dvs. sådan formning då uppvärmd plast i flytande tillstånd sprutas in i en form där den får stelna) undergår motsvarande procedur; äv. konkret, om den mängd av metall l. plast som pressas resp. sprutas in i formen (l. om den produkt som lämnar formen). IntGjuteriordb. 263 (1962; konkret). En formsprutmaskins storlek och kapacitet värderas (bl. a.) efter .. Skotthastigheten, den hastighet i skott/tim. som maskinen maximalt kan prestera. Perstorpsboken 336 (1966).
4) motsv. SKJUTA, v.1 I 5, om en med en o. samma laddning av krut l. dynamit o. d. åstadkommen sprängning; äv. konkret, om laddning avsedd för en sådan sprängning (ngn gg äv. om borrhål avsett för en sådan sprängning); äv. mer l. mindre bildl. (jfr 2 a β δ’). Skottet l. ett skott går (av) l. brinner av (jfr 2 a β γ’). Grufwefougden .. (har) borat twenne skott. Holmkvist BergslGruvspr. 64 (i handl. fr. 1664). Galvaniska strömmar användas till antändning af sprängskott och minor; de båda från hvarandra isolerade poltrådarne inledas i skotten samt förenas der genom en kort och ytterst fin jerntråd. Fock 1Fys. 609 (1855). År 1937 började skotten dåna som aldrig tillförne (vid Karlholms bruk) och snart stod en stor betongbyggnad färdig. Järnbruksminn. 159 (1952). — jfr BERG-, BOM-, DYNAMIT-, EFTER-, KRUT-, PÅSK-, SPRÄNG-, UNDER-, VÅDA-SKOTT m. fl. — särsk. bildl.; ss. senare led i ssgn RÖT-SKOTT.
5) [jfr 2, 4] motsv. SKJUTA, v.1 I 6, om knall som erinrar om ljud i samband med avlossande av skjutvapen l. vid sprängning; förr äv. i uttr. skjutas så l. så många skott, se närmare SKJUTA, v.1 I 6 d. RP 17: 39 (1657: skiötz .. 5 skott). (Kl. 4. 49) Hördes flere ganska starka underjordiska skott. Troil Isl. 267 (1777). Då min chef, Begäret, åt mig vinkat, / Då hans krigsskäl, Nöjet, jag förstått, / Har jag ej för rusets dödar blinkat, / Ej för blickars eld och korkars skott. Valerius 2: 58 (1831); jfr 2 a η. — jfr BERG-, IS-, KANON-, SJÖ-, TORK-, VATTEN-SKOTT. — särsk.
a) motsv. SKJUTA, v.1 I 6 a, om knall framkallad (i trävirke o. d.) av köld l. frost; äv. i uttr. skjuta skott (jfr 1, 2 a β α’, 3 b, 23 a β α’, β’), se närmare SKJUTA, v.1 I 6 a. Heidenstam Skog. 174 (1904: sköt skott). Vintern (härskade) på allvar med fruset dricksvatten och tumtjock frost på rutorna, medan dofva skott smällde i väggen. Engström 1Bok 92 (1905). jfr KÖLD-SKOTT.
b) [då tjärdal antändes, höres ett dån inuti dalen] i utvidgad anv., om antändning av tjärdal; ss. senare led i ssgn ELD-SKOTT.
6) motsv. SKJUTA, v.1 I 8: skjutning l. skjutbar del o. d.; utom ss. förled l. senare led i ssgr anträffat bl. i a—e; jfr 7, 8, 20. — jfr EFTER-, EMELLAN-, FÖR-, FÖRE-, IN-, KANN-, MELLAN-, TILL-, UNDER-, UPP-, UT-SKOTT.
a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i fråga om soffa l. säng: lådliknande förskjutbar del avsedd att dras ut, då den skall användas till sovplats, o. att skjutas in, då den icke skall användas. Thorsén UpplTorp. 24 (1949; om förh. c. 1900).
b) [jfr fsv. skutbrädhe, ett slags bräde (sannol. inskjutet ss. väggfyllnad mellan bärande stolpar i byggnad)] (numera bl. i skildring av ä. förh.) var o. en av de ss. väggfyllnad mellan de bärande stolparna i byggnad i skiftesverk fungerande (i rännlika urtagningar i stolparnas sidor inskjutna) brädorna; jfr 9. Hwaräst .. (vid byggande av boställen i Skåne) Furutimbret .. måste köpas til biälkar och Taklaget .., samt på somlige orter til wäggar, Furubålar eller Skott, där beräknas (osv.). PH 2: 1426 (1739). 46 uthuslängor (i en by i Bjäre härad 1826) äro av ler och skott, 10 av enbart ler. Campbell SkånBygd. 250 (1928). jfr: Nederste wäggarne af fiölskått och öfwerste af ler. Husesynsinstr. 1720, nr 80.
c) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om ngt som är avsett att skjutas l. (i utvidgad anv.) sättas för en öppning, då denna skall vara stängd: skjutlock l. skjutlucka o. d.; äv. om regel l. bom o. d. avsedd att skjutas för vid stängning av dörr o. d.; jfr 9 o. SKJUTA, v.1 I 8 a. Möller 165 (1745). Höns och giäs hafwa sitt wärpe- och liggeställe uti stugan uti tärtill giorde brädebänckar med dörrar el:r skott före. Lönqvist Bara 5 (1775). Det behöfs (sedan plåten kommit på sin plats) endast att öppna locket eller skottet för camerans glas och å ett ur observera och räkna minuterne. Daguerre 14 (1839). Hörlén GSed. 94 (1914; om regel l. dyl.). — jfr FÖNSTER-, FÖRE-SKOTT.
d) (†) forsbyggnad som icke är beständig utan skjutes ut, då den skall användas (jfr SKOTT-FORS)?; jfr 9. (Sv.) Skott uti en ström; (t.) ein zur Fischerei auf einen Strom angelegtes Gebäude. Möller (1790). Heinrich (1828).
e) om hopsamlande l. insamling av pengar l. andra förnödenheter varvid flera personer l. parter lämna sina bidrag l. var o. en av en grupp personer l. parter bidrager med en viss andel; äv. [jfr motsv. anv. i mlt. o. av lat. collecta (se KOLLEKT)] konkret, om de insamlade medlen l. förnödenheterna (l. den andel därav som en enskild bidragit l. skall bidraga med); utom ss. senare led i ssgn SAMMAN-SKOTT numera bl. i skildring av ä. förh.; jfr 10 o. SKJUTA, v.1 I 8 i (α). Effterskrifne skola vtläggia schuth till ett led för stora lyckia. Jacob Wedige 4 T:ne land — 16 öra. Carll Person för Ingemars lyckian — 3 1/2 T:ne land — 14 öra. VRP 1652, s. 732. — jfr ROM-, ROMAR-, SAM-, SAXE-SKOTT. — särsk.
α) om bidrag i malt o. dyl. (l. i pengar) för tillredande (resp. anskaffande) av drycker till sammankomster inom gille l. skrå; jfr 11. Huilken ey gälder sitt skått medan Companiet dricker, tå gelde tuifält. Skråordn. 274 (1589). HB 3: 13 (1877; inom medeltida gille i Danmark). Anm. till 6 e α. Stundom användes i denna bet. den från fsv. l. ä. nsv. upptagna formen skot. 2VittAH 2: 258 (1787, 1791; behandlat ss. r. l. m. l. f.). Därs. 48: 172 (1940).
β) om en form av skatt som erlades till stad av den som ägde fast egendom där l. drev verksamhet där; äv. om skatt erlagd till stad av person som (t. ex. på grund av att han var bosatt på annan ort) icke ägde burskap ss. borgare i staden men som gm erläggande av denna skatt fick rätt att driva handel l. annan stadsnäring (jfr GENANT, sbst. a, KONTINGENT a). SthmSkotteb. 3: 171 (1521). Efther thenne dagh (skall icke) blifwe tilstadt, at the köpswenner, som skått gifwe j städherne och icke hafwe ägne gårder eller heemwist, skole wijdere handle än j then stadh, the gifwe theres skått vth, och icke j Bärgzlaghen eller annorstädz. PrivSvStäd. 4: 14 (1593). Sammadagh Gaff Niels Peerson tuå Rikzdlr skut till Staden .. På det han sedan kan få sömma frit i Staden. VRP 1638, s. 728. Ljung EnköpH 1: 403 (1963). jfr: Jahann klädeskrifueres sonn Mÿkel kom för rättenn och vpsade sit köpsuenn skåt (dvs. anmälde, att han icke längre önskade erlägga skatt ss. köpsven) bleff honom inthet efterlåtedh efter hann haffuer her i stadenn hws och grund menn will hann draga hädann så må hann sällie sine faste ägor borth som hann hafuer her i stadenn. 3SthmTb. 2: 296 (1599). jfr FÖR-SKOTT. Anm. till 6 e β. Stundom användes i denna bet. den från fsv. l. ä. nsv. upptagna formen skot. 2VittAH 48: 58 (1940).
γ) om en till prästerskap (o. klockare) i form av säd l. matvaror utgående gärd; jfr SKOTT-ALTARE. Dauid Conradj haffw(er) till sina p(re)benda skutitt i Veden heratt, Barnaheratt, Laskaherat och Vilskaheratt. SkaraStiftJordeb. 21 (1540). (Till Husaby kyrkas ränta hör bl. a.) itt halffth skwth offw(er) häraditt, som fall(er) efft(er) årswexten, stwndom mer och stwndom mynd(re). Därs. 41. jfr MAT-, PROSTA-SKOTT.
δ) (†) bildl., om ngt vartill två parter bidraga med var sin del. Til ferska Watnetz Skutt bör Sniö och Hagel gjfwa / Jäm-ljka hwar sin Deel när Soolen börjer drifwa / Them bort uhr Mark och Skoog. Spegel GW 105 (1685); jfr Därs. Fff 2 a.
Anm. till 6. Med ordlekande anslutning till 2 a användes skott i nedanstående språkprov elliptiskt för: skottdag l. skottårsdag. Jag spår ett dunder-åhr: then dubble Skått-Åhrsdagen / Wår Victorinus hälst giör godt och ondt i magen: / Swänsk Lösen menas med the dubbla skått kan tro; / Tå siunger Victorin: In dulci jubilo. Runius (SVS) 2: 98 (1712; i fråga om år 1712, som i den svenska almanackan hade två skottdagar, av vilka den andra hade namnet Victorinus).
7) [sannol. eg. om förskjutbart bräde; jfr 6] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i roddbåt: sittbräde för roddare, toft. Om han (dvs. en roddare, som råkat bryta av den ena åran) haft vett bara att sätta sig ned på skottet och ro växelvis i hvar tull, skulle han ha fått mera kraft, men (osv.). Hülphers Ångermanl. 136 (1900). Därs. 141. — jfr RODD-SKOTT.
8) [sv. dial. (gödsel)skott; sannol. urspr. om vartdera av de löstagbara sidostyckena; jfr 6 o. SKOTT-BRÄDE, sbst.2 1 slutet] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om en för transport av gödsel avsedd (på hjul l. medar anbringad) kista (se KISTA, sbst. 4 a) som på vardera långsidan har ett löstagbart sidostycke vilket framtill är inskjutet i en vid framstycket fäst hållare o. baktill fasthålles vid bakstycket av en hake; ss. senare led i ssgn GÖDSEL-SKOTT (DN 1896, nr 9461 B, s. 1 (från Uppl.), SvD 1914, nr 55, s. 2 (från Västmanl.)).
9) [i denna anv. är ordet möjl. helt l. delvis att fatta ss. lån från motsv. anv. i lt. l. holl.; jfr dock 6 b—d samt SKOTT, sbst.1, o. SKOTTNING, sbst.5] (i fackspr.) om mellanvägg l. avplankning o. dyl. l. om var o. en av de gm mellanväggar avskilda delarna av ett utrymme; särsk. (sjöt.) om (vertikal) mellanvägg på fartyg (i icke fackmässigt spr. äv. om vart o. ett av de rum som bildas i fartygs inre gm sådana mellanväggar). Vattentätt skott (sjöt.), vattentät (vertikal) mellanvägg (i icke fackmässigt spr. äv.: vattentätt rum) på fartyg. D. (i en fartygsritning) är en Dör till at gå i Rummet igenom, om man will at det skal blij stoort Rum fram under, sätter man detta skåttet hwar uti Dören göres meer akter. Rålamb 10: 20 (1691). (Ångaren) ”Betty” hade två .. stora vattentäta skott fylda med vatten till barlast. VL 1894, nr 160, s. 2. Lådor (för lingonexport) af följande dimensioner äro lämpligast ..: längd 105 ctm., bredd 57 ctm. .. med skott i midten samt trähandtag i hvarje ända. Därs. nr 207, s. 3. (Ett visst luftskepp) består hufvudsakligen af två väldiga, cigarrformade ballonger. .. Hvardera ballongen är genom tvärväggar delad i sex skott. 2UB 2: 165 (1901). 2NF 28: 627 (1918; i pl., om pappersväggar insatta för att avdela utrymmet i ringugn). — jfr AKTER-, BACK-, BRÄD-, HALV-, JÄRN-, KAJUT-, KOLLISIONS-, LUFT-, LÅNG-, LÅNGSKEPPS-, MASKIN-, MASKINRUMS-, MELLAN-, PIK-, PLÅT-, SKANS-, SKILJE-, TORPED-, TVÄR-, TVÄRSKEPPS-SKOTT m. fl. — särsk. i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. i uttr. vattentätt skott, betecknande dels ngt som utgör en effektiv avgränsning, dels ngt som är effektivt avgränsat. VetAH 1799, s. 47. Tillvaron förekommer ej i vattentäta skott utan alla dess olika delar påverka varandra. Heckscher EoH 36 (1922). Vi människor ha nu en gång för alla inga vattentäta skott mellan våra sinnesstämningar. Segerstedt Spalt. 71 (1928, 1933).
Anm. till 9. De hos Röding SD 82 (1798) förekommande pl.-formerna Lång Skottar, långskott, o. Tvär Skottar, tvärskott, äro möjl. bildade efter t. langschotten resp. dwarsschotten [där senare ssgsleden är t. schotte, f.; jfr mlt. schutte, f., uppdragbar slussinrättning, stängsel, till roten i SKJUTA, v.1]; jfr dock äv. SKOTT, sbst.1
10) [jfr 6 e] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om turordning enl. vilken (l. om omgång varunder) åliggande l. rättighet cirkulerade mellan medlemmarna av en grupp personer l. parter (t. ex. hemman); äv. om omgång varunder medlem av en grupp hade att fullgöra ett inom gruppen cirkulerande åliggande l. åtnjuta en inom gruppen cirkulerande rättighet; särsk. dels i fråga om att vara (l. uppsätta o. hålla) knekt l. båtsman, dels i fråga om att representera (l. ekonomiskt svara för representation av) prästerskapet inom (del av) stift vid ståndsriksdag, dels i fråga om att hålla tingspredikan; jfr 11. Han skall warra frij ledigh och Löss, för samma knechte tiänst, till dess skottet, igen kommer på hanss gårdh. ÅngermDomb. 1/12 1631, fol. 50. Den som af Consistorio reeser (till riksdagen), tager dess subsidium, så wäl som någott anseenligitt af D(omi)n(o) Pastore i Nordmaling, som skottett ståår på. HärnösDP 1664, s. 82. Effter som alla pastores hafwa predikat skåthet omkring häradhet, faller dhet nu mig till nästkommandhe Ting att predika. VDAkt. 1697, nr 298. PH 2: 1020 (1733). jfr: Om Båtzmans Skåttet på Hernöön .. ähr så föraffskedatt, effter dee icke wette för wisso, hwem Skåttet påståår; derföre skole dee nu alle wara lijka delachtige att leija En godh Båtzman, eller låtta. ÅngermDomb. 27/4 1644, fol. 7. — jfr KNEKTE-SKOTT. — särsk.
a) (†) i uttr. räknas ngn för fullt skott, tillgodoräknas ngn ss. fullgörande av honom enl. turordning åliggande skyldighet. HärnösDP 1693, s. 59.
b) i fråga om rättighet att bruka viss del av gruva l. nyttja hytta. NoraskogArk. 4: 73 (i handl. fr. 1676). Innan hvart och ett Blåsnings Skått löper till ända, bör Hyttefogden Åtta dagar förut, sammankalla Interessenterne, att Lotta till det påföljande .., på det den som kommer att börja det följande Skåttet, må kunna hafva sitt rede därtill färdigt. Johansson Noraskog 1: 97 (i handl. fr. 1780). jfr RÄNNAR-SKOTT. särsk. i uttr. gå i skott(et), om gruvdel: icke brukas av innehavaren utan av de övriga delägarna i gruvan enl. turordning (varvid innehavaren ersatte de övriga för deras arbete). Olof Hansson på Fogdehyttan blef tillåtet att låta sin 1/2 del gå i skottet. NoraskogArk. 4: 65 (i handl. fr. 1668). Rinman 1: 732 (1788: i skott). Johansson Noraskog 3: 86 (1884).
c) (†) i fråga om åliggande för innehavare av hemman att göra tjänst ss. fjärdingsman l. erlägga ersättning till annan för fullgörande av tjänsten; ss. senare led i ssgn FJÄRDINGSMAN(S)-SKOTT (ÅngermDomb. 13/6 1635, fol. 87 (: fierdingzmahn skottet, sg. best.), Därs. 1647, s. 50 (: Fierdingzmans schåttedh, sg. best.)).
d) (†) i utvidgad anv., i fråga om utdelning av malm till delägare i gruva; dels konkret, om den malmmängd som utgjorde en omgång av sådana runda högar med malm (”hopar”) som utdelades till delägarna, dels abstr., om själva utdelningen; ss. senare led i ssgn HOPA-SKOTT (EBergenskiöld (1785) hos Johansson Noraskog 1: 104 (konkret), Rinman 1: 799 (1788; äv. abstr.)).
11) [möjl. utgående från 6 e α; jfr äv. det under 2 b α εnämnda uttr. stå (hjälte mot) skotten o. 10] (†) i uttr. stå för skottet, bekosta en omgång vid dryckeslag, stå i skottet för ngn, bekosta traktering för ngn; jfr 12, 13. Den ena af .. (gästerna på ett värdshus) lär .. snart bli Candidat, då jag (dvs. värdshusvärden) wäntar mig wackert af honom: ty han will intet wara ibland de sämsta; och lycklige de som stått bättre i skottet för honom än jag! Hwalström SpecPaid. 6 (1773). Min nya wän .. tracterade första gången; den andra bör mig .., lät honom krusa den sjette, jag bör också wisa min politesse, jag står för skåttet. Därs. 126.
12) [jfr 11 o. 13] (vard., i vissa trakter, i skildring av ä. förh.) ss. beteckning för fyra supar. (Mannen som fått 10 kr. av O. II) sade (enl. en berättare): Nu får jag ha mej ett skott! — Ett skott? inskjuter vi. Ja, just de. .. Det var detsamma som fyra supar. GbgP 1948, nr 264, s. 12.
13) [sannol. efter motsv. anv. av t. schuss; jfr dock äv. 11, 12] (†) rus, fylla; äv. konkret, ss. ämnesnamn, om alkoholhaltiga drycker; jfr SKOTT, adj. Min preussiske granne (på hotellet) kom hem med ett duktigt skott. Wallin Bref 124 (1847). Han (dvs. den i dikten hyllade Daniel Lindh) plär väl mena: ”drick med mått! / Blott dårskap föds i kanna”. / Välan! så må han ge oss skott, / att vi hans sats må sanna. Runeberg ESkr. 1: 84 (c. 1850). Ahlman (1872). — jfr PIRUM-SKOTT.
14) motsv. SKJUTA, v.1 I 9 e, om förhållandet att jord i samband med tjälning o. upptöande förskjuter sig (äv. konkret, om ställe där sådan förskjutning inträtt); dels ss. senare led i ssgrna JORD- o. TJÄL-SKOTT, dels ss. förled i ssgn SKOTT-LERA.
15) motsv. SKJUTA, v.1 I 10, om gång i jorden l. hög av jord som mullvad åstadkommit gm grävande; ss. senare led i ssgrna MULLSORKE-, MULLVADS-SKOTT.
16) motsv. SKJUTA, v.1 I 13, om förevändning o. d.; ss. senare led i ssgn PÅ-SKOTT.
17) motsv. SKJUTA, v.1 I 14.
a) [jfr sv. dial. mörtskott, om mörts lek vid grunda, steniga stränder] (†) om fisks hopp över vattnet l. fågels störtflykt mot byte; jfr 18. VetAH 1751, s. 109 (om fisks hopp). (De tider på året, då fisken icke leker) ser man dem (dvs. måsarna) göra många skott förgäfves. Därs. 1783, s. 96.
b) [möjl. dock eg. specialanv. av 2 a η l. 2 b α ι’] fisk. om förhållandet att luftblåsor stiga mot vattenytan, där ett sillstim uppehåller sig. 2NF 25: 528 (1916). jfr SILL-SKOTT.
c) [jfr holl. scheut geven, fira (tåg o. d.)] (†) i uttr. ge ett skott på (lina), fira ett stycke på (lina). Rosenfeldt Tourville 85 (1698).
d) motsv. SKJUTA, v.1 I 14 a β α’, om förhållandet att meteor o. d. förflyttar sig hastigt (o. försvinner); ss. senare led i ssgn STJÄRN-SKOTT; jfr 18.
e) motsv. SKJUTA, v.1 I 14 a γ, om förhållandet att vätska rinner l. väller fram; ss. förled i ssgrna SKOTT-DIKE, -HÄLL, -HÄLLD, -HÄLLIG, -KÄLLA, -RÄNNA.
18) [eg. specialanv. av (1 l.) 2 b α (l. 17 a, d)] i jämförelser som beteckna att ngn l. ngt rör sig snabbt l. gör ngt snabbt l. att ngt sker snabbt l. oväntat.
a) i sg., i sådana uttr. som l. komma (sättande) l. göra ngt o. d. som ett skott. Det går rätt som ett skott. Granlund Ordspr. (c. 1880). En ung kvinna kommer som ett skott ut ur porten. Koch Arb. 25 (1912). Isakstorparn kom sättande som ett skott till Getbackarns. Dens. GudVV 1: 37 (1916). Betjeman var som ett skott i kläderna. Siwertz Eld. 145 (1916). En dag vid middagsbordet .. föll det mig något in, som ett skott. Kræmer Brantings 257 (1939).
b) (mera tillf.) i pl. Nästa dag var barnen som skott ur sängarna, så fort de vaknade. Kræmer BarnBoman 131 (1925).
19) motsv. SKJUTA, v.1 I 16; jfr UT-, ÖVER-SKOTT.
a) [jfr motsv. anv. i sv. o. nor. dial. samt av t. schoss] (†) utskjutande del av byggnad, utsprång l. utbyggnad o. d.; jfr 20. Gamle staden (i Kassel) ser hiskelig ut .., höga mörka korswirks hus .., större delen stående på lut med långt utgående skott i hwar wåning. Palmstedt Res. 44 (1778). Schulthess (1885; med hänv. till utbyggnad).
b) [jfr motsv. anv. av t. schoss] bokb. i boks framsnitt: del av ark som skjuter ut utanför intilliggande ark; dels i fråga om felaktighet, dels (i pl.) i fråga om sådan anordning av arken i framsnittet att de skjuta fram i trappstegsform. En stor fördel med .. (skärning efter pärmarnas påsättande) är .. att s. k. skott i framsnitten aldrig kunna förekomma. MeddSlöjdF 1898, 2: 79. Skott i snitten säges en bok ha, då arken vid den rundade framsnitten skjuta fram i trappstegsform. GrafUppslB (1951).
c) [jfr motsv. anv. av t. schuss; jfr äv. fsv. skutfil, ett slags (av hovslagare använd) fil] (†) om den främre tåväggen hos häst. Hofwen är hornaktig; af desz yttre delar, kallas den främre Skottet eller Tån. Bure Häst. 8 (1802). Därs. 28.
d) [jfr motsv. anv. av eng. shoot, avledn. av shoot, skjuta (se SKJUTA, v.1)] (†) om utlöpare av berg. Björkman (1889).
e) i springa mellan olika delar av gjutform uppkommen upphöjd rand på gjutet gods, gjutgrad, gjutrand, gjutsöm; anträffat bl. ss. förled i ssgn SKOTT-FRI.
20) [jfr 19 a] biodl. om vaxkaka; äv. [delvis med anslutning till 6] om vaxkaka i flyttbar ram (stundom övergående till att beteckna själva ramen); förr äv. om cell i vaxkaka. Swedberg Lefw. 512 (1729). (Det har visat sig) at ett bijsamhälle, då det har tillräckelig föda och rum till nya skotts sättjande, kan lefwa ganska länge. Linnæus Bijskjöts. 90 (1768). Gullander (o. Hagström) SvarVetA 32 (1773; om cell). Hvar och en, som vill och kan ordentligt sköta sina bin, bör använda fyrkantiga kupor med rörliga skott. Dahm Biet 138 (1878). Hammar (1936). — jfr BI-, HONUNGS-, YNGEL-SKOTT.
21) motsv. SKJUTA, v.1 I 17, om ingivelse l. infall o. d.; ss. senare led i ssgrna HUG-, IN-SKOTT.
22) motsv. SKJUTA, v.1 I 20, om isflak; ss. senare led i ssgn IS-SKOTT.
23) motsv. SKJUTA, v.1 I 21; jfr UPP-SKOTT.
α) (†) abstr., i uttr. stå uti sitt skott, om säd: vara stadd i tillväxt. Ej utan grund spår (lantmannen) sig .. missväxt, om mycket regn faller, medan säden ännu står uti sitt skått. Biberg Linné Oec. 34 (1750).
β) [jfr motsv. anv. av t. schoss o. schuss] konkret: under en o. samma växtperiod utvecklat stamparti, ofta bärande blad l. blommor l. anlag till sådana (särsk.: stickling, sättkvist); ngn gg äv. om enhetlig stambildning som utvecklats gm fortsatt tillväxt under flera växtperioder. Ta skott, ta en l. flera sticklingar (för att plantera). Wid den .. nya Synen (i ett mål angående skogshuggning) är befunnit .., at alle grenar och skått ifrån sielfwa stammarne .. blifwit wid den första Synen räknade, och .. ansedde för Tåppar. PH 2: 1353 (1738). Ympqvistar tagas af årsgamla skott. Lundström Trädg. 141 (1831). Jag ber ödmjukligen, madam lilla, om ett skott av hennes sköna kaktus. Oterdahl Skram 307 (1919). Hos .. t. ex. barrträden, asken, häggen .. bildas varje gren liksom huvudstammen av ett enda skott, som växer en bit för varje år. SvSkog. 158 (1928). TNCPubl. 43: 54 (1969). jfr ASP-, BJÖRK-, BLAD-, BLOM-, FJOLÅRS-, FORTPLANTNINGS-, FRUKT-, FÖRLÄNGNINGS-, FÖRNYELSE-, FÖRYNGRINGS-, FÖRÖKNINGS-, GRAN-, GREN-, GRODD-, GRUND-, GRÖN-, HALLON-, HJÄRT-, HUMLE-, HUVUD-, INNOVATIONS-, JORD-, KORT-, LED-, LUFT-, MODER-, MYRTEN-, NY-, NÄRINGS-, OKULAGE-, PELARGON-, PLANT-, POTATIS-, REFLORATIONS-, REPRODUKTIONS-, RESEDA-, REV-, ROSEN-, ROSETT-, ROT-, SEKUNDÄR-, SEN-, SEXUAL-, SID-, SIDO-, SOL-, STAM-, STJÄLK-, STUBB-, TALL-, TOPP-, UNG-, VANDRINGS-, VATTEN-, VILD-, VINTER-, VÅR-, ÅRS-SKOTT m. fl. särsk.
α’) i uttr. skjuta, äv. skjuta ut l. giva l. visa, förr äv. göra (nya) skott (jfr 2 a β α’, 5 a), utveckla ett l. flera nya stampartier; jfr β’. (Den som köpt rätt att slå ag på Gotl.) får .. ei afslå Aghen hwart år, utan allenast hwart 4 a 6 år, ty första året står stubben merendels bar, utan at göra några särdeles skått. VetAH 1741, s. 182. Gifwa ell. wisa nya skott. Nordforss (1805). LAHT 1907, s. 301 (: skjutit ut skott). Eken har stor förmåga att skjuta skott från sovande knoppar å stammen. Geete o. Grinndal 51 (1923).
β’) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels: ättling, dels motsv. α’, i uttr. skjuta (nya) skott (jfr 2 a β α’, 5 a), utveckla sig l. förmera sig o. d. Brunkman SvGr. 106 (1767). Syndens rot slits ej ur hjertat förr än genom döden; den will beständigt skjuta nya skott. Hagberg Pred. 5: 44 (1819). Det sista skottet af en släkt i fysisk dekadans. Lundegård Tit. 159 (1892). Hittills slumrande själskrafter sköto skott som i ett drivhus. Carlsson MinB 61 (1912). KyrkohÅ 1941, s. 219.
b) [jfr a β βo. SKJUTA, v.1 21 b] (†) om nybildat djur l. nybildad del av djur.
α) om ett gm knoppning uppkommet djur l. om stycke av djurs skal (l. av korall) som uppkommit gm tillväxt under en o. samma tillväxtperiod. Sjöpennornas skott. VetAH 1786, s. 274. (Snäckornas) lifslängd varar .. säkerligen flera år, men af skotten eller tilökningarna på deras Skal, kan man visst icke sluta til deras ålder. Därs. 1793, s. 103. Skott .. på koraller. Weste FörslSAOB (c. 1815).
β) om nybildad del av vissa djurs (särsk. hjortdjurs) horn, hornknopp. Holmberg 1: 85 (1795). Skott .. (dvs.) ny gren, som utskjuter på hornen af vissa djur, t. ex. hjorthorn. Dalin (1854). Schulthess (1885).
24) [elliptiskt för ÖVER-SKOTT] (vard.) om sådan del av arbetslön som utgöres av ersättning för produktion utöver den beräknade. Var tredje månad mäts arbetsprestationen upp på bygget. Vad produktionen har gått upp till utöver timpenningen och det beräknade ackordet är ”skottet” — överskottet. DN(A) 1966, nr 69, s. 5.
Ssgr (jfr skjuta, v.1 ssgr A anm. 1:o): A: (23 a β) SKOTT-ALSTRANDE, p. adj. bot. jfr -bildande. Hartman Fl. XV (1832; om rot).
(23 a β) -ALSTRING. bot. jfr -bildning. BotN 1884, s. 25.
(6 e γ) -ALTARE. (†) = skott, sbst.2 6 e γ; jfr altare 3. Wallquist EcclSaml. 1—4: 17 (1571).
(2 a) -ANGEL. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) i befästningsmur o. d.: vinkelformig (inåt avsmalnande) skottglugg (se d. o. 1); jfr -tång, angel, sbst.3 c, o. skjut-angel. HC11H 7: 133 (1676). Jakobsson ArtillK12Tid. 391 (1943). särsk. (†) i utvidgad anv., i uttr. få ngt utur ngns skottangler, få ngt bort från det område som ngn kan beskjuta från sina skottgluggar. HC12H 1: 115 (c. 1734).
(2 b α) -ANSÄTTARE~0200. (förr) i kanonservis ingående soldat med uppgift att medelst tryck l. stötar indriva i mynningsladdad kanon infört skott; jfr ansätta I 1 a. Hazelius Förel. 401 (1839).
(23 a β) -ANSÄTTNING~020. bot. skottbildning (med särskild tanke på antalet bildade skott). Hellström NorrlJordbr. 493 (1917).
-ANTAL~02 l. ~20. särsk. till 2 a. EldhandvSkjutsk. 1: 33 (1876).
(6 e β) -AVGIFT~02 l. ~20. (skotte- 1952 osv.) (förr) = skott, sbst.2 6 e β. HT 1952, s. 103.
(23 a β) -AXEL. [jfr t. sprossachse] bot. om stamdelen av ett skott (motsatt: skotts blad). SvRike I. 2: 41 (1900).
(2 a) -BACKE. [fsv. skutbakke (anträffat bl. i bild); jfr fvn. skotbakki] (om fornnordiska förh.) plats för övning l. tävling i att skjuta, skjutbana. 1Saml. 7—9: 43 (1775). Anm. Stundom skrives förleden (i anslutning till den fvn. formen) skot-. Balck Idr. 1: 412 (1886). I nedanstående språkpr. användes ordet äv. om plats för övning i att kasta med slunga l. att kasta spjut. Å skotbakan var det (i det forntida Norden) hufvudsakligen kast med pil, slunga och spjut, som öfvades. Santesson Nat. 113 (1880).
(23 a β) -BALJA. (†) = balja, sbst.1 2 a; jfr -bälg 1. Linc. (1640; under vagina).
(2 a) -BALK. (förr) eldvapen bestående av en gevärskolv försedd med en vinkelrätt därifrån utgående balk från vilken ett antal korta pipor utgingo; jfr orgel-bössa. ExFlott. § 35 (c. 1740). Skottbalk med 20 st. avsågade muskötpipor, 1660—1670-talen. ArmémusVägledn. 53 (1964; i text till bild).
-BANA.
1) (†) till 2 a: skjutbana (se d. o. 1). TJäg. 1833, s. 743. KrigVAT 1895, s. 545.
2) (numera bl. tillf.) till 2 b α, om projektilbana. KrigVAH 1881, s. 255.
(23 a β) -BAS. bot. om skotts bas (se bas, sbst.1 2); motsatt: skottspets (se -spets, sbst.2). Sylvén SvDikotyl. 1: 239 (1906).
(6 e β) -BELOPP. (skotte- 1950 osv.) (förr) belopp varmed skott utgick. HT 1950, s. 31.
(2 a) -BEREDD, p. adj. jfr -färdig o. skjut-beredd. Hemberg ObanStig. 155 (1896; om jägare).
(6 e β) -BIDRAG~02 l. ~20. (skotte- 1947 osv.) (förr) om belopp varmed skottskyldig hade att bidraga till stads skott. Lindberg Hantv. 87 (1947).
(23 a β) -BILDANDE, p. adj. bot. om (del av l. egenskap hos) växt: som bildar skott; jfr -alstrande. Trädens skottbildande förmåga. 2NF 25: 1180 (1917).
(23 a β) -BILDNING. [jfr t. sprossenbildung] bot. abstr., om bildning av skott l. förmåga att bilda skott; äv. konkret, = skott, sbst.2 23 a β; jfr -alstring. Wikström ÅrsbVetA 1850, s. 412. VäxtLiv 2: 408 (1934; konkret).
(23 a β) -BIT. bit av skott. Sernander SkandVeget. 34 (1901).
(3 a) -BLEMMA. (numera bl. i skildring av ä. l. folkliga föreställningar) jfr -böld. Snellmann Skåttsj. 18 (1759).
(2 a) -BLIXT. jfr blixt 2 e. Högberg Baggböl. 2: 177 (1911).
(2 a) -BOG. [fsv. skutbogher] (numera bl. i skildring av ä. förh.) bog (äv. i utvidgad anv., om en fjärdedel) av skjutet djur; dels om sådan bog (osv.) som tillföll den som fällt djuret vid skallgång l. sedan en annan jagat (o. skadskjutit) det, dels om sådan bog (osv.) som tillföll kronan l. prästerskapet vid jakt på högvilt. Lagen inneholle ath konungxfogthe bör ath opbæra aff bönderna .. skothboghen. G1R 4: 345 (1527). Skotboghen, thet är fierdeparten af diuret. Lagförsl. 203 (c. 1609). Äger och Presten efter Lagh, skotbogen af elg, reen, råå, och hjort. KOF II. 1: 414 (1659). SvLandskapsl. 1: 221 (1933).
-BOK, se C.
(6) -BOM. [fsv. skutbom] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skjutbom l. regel att låsa med; jfr -regel, sbst.2, o. skottel 2. (Simson) fattadhe bådha döranar j stadz porten medh bådhen dörträän och skottbomen, och ladhe them på sina axlar. Dom. 16: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: bommen). (Sv.) Skottbom i et lås, (t.) der Riegel an einem Schlosz. Lind (1749).
(2 b α ϑ’, 5) -BOMB. (†) fyrverkeripjäs avsedd att enbart åstadkomma en knall med blixt, salutbomb. SAOB B 3824 (1918).
(6 e β) -BORGARE. (förr) = -man 2. 2RARP 13: 460 (1743).
(2 b α) -BOTTEN. (†) om den del av en kanon som begränsar laddningsrummet baktill, stötbotten. VetAH 1802, s. 5, 7.
(10) -BRODER. (†) = -lage. ÅngermDomb. 1646, fol. 21.
(6) -BRÄDE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 4664). [fsv. skutbrädhe, ett slags bräde (sannol. inskjutet ss. väggfyllnad mellan bärande stolpar i byggnad)]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) förskjutbart bräde, skjutbräde (se d. o. 1); särsk. [jfr t. schussbrett] om (sådant bräde använt ss.) dammlucka. IErici Colerus 2: 93 (c. 1645). Bron (över Karmala sund) var sprängd. Längs fyra skottbräden skyndade våra pojkar över till den motsatta stranden. Hufvudstadsbl(A) 1941, nr 222, s. 1. särsk. om förskjutbart bräde som utgör sida l. gavel på kärra; jfr skott, sbst.2 8. Nordforss (1805).
2) [med tanke på att sats skjutes från sättbräde till skepp] (†) om sättbräde i boktryckeri. Nordforss (1805).
(2 b α) -BULA. (tillf.) gm skott uppkommen bula (se d. o. 1 b). SAOB B 4564 (1924).
-BYGGNAD.
1) (numera bl. tillf.) till 20: kakverk. Dahm Biet 107 (1878).
2) bot. till 23 a β, om det sätt varpå ett skott l. skottsystem är byggt. BotN 1886, s. 210. Man särskiljer med hänsyn till skottbyggnaden huvudskott, sidoskott .. rotskott .. m. m. SvUppslB 25: 43 (1935).
(2 a) -BÅGE. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) = båge, sbst.1 1; jfr skjut-båge. Smeds Malaxb. 49 (cit. fr. 1563). Därs. 95 (1935).
(6) -BÅR. [jfr sv. dial. skottbåra, skottkärra] (†) skottkärra. Lind (1749; under börge).
(23 a β) -BÄLG. [sv. dial. skottbälg (i bet. 1)] (†)
2) i utvidgad anv., om kapselfrukt; jfr bälg 5 b. Oldendorp 1: 159 (1786).
(6) -BÄNGEL. (†) = bängel 1. Rudbeckius MemPubl. 8 b (1639).
(3 a) -BÖLD. (numera bl. i skildring av ä. l. folkliga föreställningar) böld tillskriven inverkan av skott. Snellmann Skåttsj. 14 (1759). Björkman (1889).
(6) -DAG. (skott- 1648 osv. skotte- 1689) dag som under skottår inskjutes i kalendern; särsk. ss. benämning på den 24 februari varje skottår; jfr oviss 7 c. Schwartz Alm. 1648, s. 7 (om den 24 februari). Den tjugu nionde Februarii är en skottdag. Widegren (1788). (För att det romerska året skulle få tillräckligt antal dagar) stadgades att hvart annat år skulle 22 skottdagar tillsättas och hvart fjerde år 23 emellan den 23 och 24 Februarii. Aurén Tidr. 158 (1800).
Ssgr: skottdags-skämt. skämt som har samband med (föreställningen att kvinnorna ha rätt att fria på) skottdagen (den 24 februari); jfr skottårs-skämt. Östergren (1939).
-DEL. särsk. bot. till 23 a β; jfr -parti. Sernander SkandVeget. 17 (1901).
(17 e) -DIKE. (†) dike varmed vatten avledes från fält till större avloppsdike, avledningsdike. Rålamb 13: 16 (1690).
(2 b γ) -DUVA. (†) vid jakt skjuten duva. HovförtärSthm 1736, s. 11.
(9) -DÄCK. sjöt. om det översta utefter fartygets hela längd sig sträckande vattentäta däck till vilket samtliga vattentäta skott nå upp. SFS 1915, s. 1446.
-DÖRR.
1) (numera föga br.) till 6: skjutdörr. HusesynsprotViske 9/5 1737. Östergren (1939).
2) (i fackspr.) till 9: dörr i skott; särsk. sjöt. om sådan dörr på fartyg. SFS 1914, s. 1727 (på fartyg).
-ELD.
1) till 2 a.
a) [efter fvn. skoteldr] (†, om forntida förh.) om eld som sköts mot fiende. Dalin Hist. 1: 267 (1747; i referat av Götriks saga). jfr: De (i Götriks saga) omrörda skotteldar lära intet warit annat än et slags sprutor eller något dylikt, hwar med sjudande wattn och beck utöstes. Lagerbring 1Hist. 1: 403 (1769). särsk.: grekisk eld (se d. o. 1 f); anträffat bl. i pl., om ss. illumination använda eldar; jfr skjut-eld 1. Strinnholm Hist. 2: 339 (1836).
b) (mera tillf.) eld som uppkommit gm skott. Ymer 1902, s. 371.
2) (förr) till 6: vid tillmakning i gruva använd eld till vilken veden sköts samman i knippen (i stället för att ställas i rader). Lindroth Gruvbrytn. 1: 268 (cit. fr. 1653).
-FALL.
1) bergv. till 4, om förhållandet att berg lossnar o. faller vid sprängskott (stundom äv. konkretare, om enskild omgång av sådant lossnande o. fallande); äv. konkret, om del av berg som bortspränges l. är avsett att bortsprängas i en omgång (förr äv. om utrymme där berg bortspränges). Skottfall kallas vid bergsprängning det stycket af berget, som med skottet bör komma at utkastas. Vid grufvebrytning bör afseende hafvas at få godt skottfall. Rinman (1789). Sedan .. Arbetarene vunnit färdighet Så i tillställningen af skottfallen, Som Laddnings Sättet. Holmkvist BergslGruvspr. 64 (i handl. fr. 1798). Därs. (i handl. fr. 1862; om utrymme där berg bortspränges).
2) (†) till 20, om förhållandet att vaxkaka l. vaxkakor lossnar (lossna) o. faller (falla) ned, kakfall. Koch Biskiöts. 18 (1753). LBl. 1904, nr 29, s. 2.
(20) -FALLA. [jfr -fall 2] (†) om vaxkaka: lossna o. falla ned; äv. om bikupa: drabbas av att vaxkakorna lossna o. falla ned. Koch Biskiöts. 5 (1753). En ung och rik (bi)-kupa eller stock, tål mindre än en gammal och fattig, förr än hon skottfaller. Linnæus Bijskjöts. 83 (1768).
(3 b) -FARLIG. sport. om spelare i fotboll l. bandy o. d.: skjutfarlig. IdrBl. 1935, nr 12, s. 12.
-FAST.
1) (i fackspr.) till 2 a, om djur, = -säker 1 b. BonnierKL 6: 29 (1925).
2) till 2 b α: som icke genomtränges av skott, som ger skydd mot skott, skottsäker (se d. o. 2). Björkman (1889).
(2 a) -FEBER. i sht jäg. = -skälva. Klinckowström 3MånDag 68 (1891).
(1 a) -FEL. textil. felaktighet i väv, uppkommen gm att skottspolen fört tråden över l. under varpen på ett mot bindemönstret stridande sätt, felskott. Nyrén KlädFabr. 157 (1783).
(6) -FJÖL. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) långskaftad brödspade avsedd att skjuta in bröd i ugn med; jfr fjöl 1 b. RedNordM 1928, s. 16 (från Bohusl.).
(2 a, b α) -FLÄCK. (†) mål för skott; jfr -mål 2 o. fläck, sbst.1 5. KrigVAH 1810, s. 41.
(6) -FORS. (†) fors med forsbyggnad som icke är beständig utan skjutes ut, då den skall användas; anträffat bl. i utvidgad anv., om sådan forsbyggnad; jfr skott, sbst.2 6 d. Tideman JämtelAfradsl. 22 (1750); jfr Hülphers Norrl. 2: 214 (1775).
(2 b α) -FRAKTUR. med. av skott förorsakad fraktur. LbKir. 1: 577 (1920).
-FRI. [fsv. skutfrir (i bet. 3); jfr mlt. schotvrī (i bet. 3), t. schussfrei (i bet. 2 a, b)]
1) (mera tillf.) till 2 a, om djur: som fritt får skjutas. Fitinghoff Tattarh. 108 (1925).
2) till 2 b α.
a) skyddad för skott (gm att befinna sig utom skotthåll l. i skydd av ngt l. gm trolldom o. d.), som icke kan träffas l. såras l. skadas av skott; äv.: icke träffad av skott; äv. mer l. mindre bildl., särsk.: skyddad för angrepp, som icke angripes l. är angripen; jfr -hård 2. SLaurentii Ridd. H 4 b (1622). (Ryssarna) slogo sitt Lägre .. så långt ifrån fästningen, at de altid woro skåttfrie. Nordberg C12 2: 332 (1740). (Än den ena, än den andra samhällsgruppen) blifwer .. förklarad skyldig, til all wår dyrhet. Sådana klagomål hafwe wi ju hört .., emot Grosz- och Minuthandlare, Bruksidkare ..: Landmannen allena får merendels wara skottfri. Posten 1769, s. 455. Såtillvida kunde .. (K. XII) ha rätt .. (i att det icke var farligt att utsätta sig för beskjutning), som af de otaliga kulor, som ha hvint ikring honom, .. endast två ha träffat. .. Vid Beresina (1708) var han ännu skottfri. Quennerstedt C12 1: 186 (1916). särsk.
α) (numera bl. tillf.) i uttr. skottfri för ngt (jfr b slutet), som icke kan träffas l. såras l. skadas av ngt; i sht bildl.: skyddad l. skonad för ngt. Dhe förtrollade hielmar som dhe (dvs. sjökonungarna) brukade at wara skottfrj för Olycka. Rudbeck Atl. 2: 51 (1689). Lindestolpe Frans. 49 (1713).
β) i uttr. gå skottfri, undgå att bli beskjuten; i sht bildl.: bli skonad, slippa undan. Kullberg Mem. 2: 11 (1835; i bild). Gripenberg DianV 45 (1925; om räv). BonnierLM 1954, s. 414 (bildl.).
b) som icke genomtränges av skott, som ger skydd mot skott, skottsäker (se d. o. 2). G1R 29: 592 (1559; om harnesk). SvD(A) 1931, nr 74, s. 12 (om glas). jfr kanon-skottfri. särsk. (†) med bestämning inledd av prep. för, betecknande projektil l. skott l. skjutvapen, i uttr. skottfri för ngt (jfr a α), som skyddar mot ngt resp. mot skott från ngt. LMil. 1: 325 (1683: för Musketeskott). Skåttfritt harnisk för musqveet. GenMRulla 1684, s. 324. En för kulor skottfri fäll-lucka. Törngren Artill. 2: 146 (1795).
c) om höjd l. avstånd: för stor för skott. På skottfri höjd. SvD(A) 1914, nr 232, s. 4. Hemmer Morgongåv. 228 (1934; om avstånd).
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 6 e: befriad från deltagande i sammanskott av pengar l. förnödenheter; särsk. till 6 e β. OPetri Tb. 207 (1528).
4) (†) till 19 e, om gjutet gods: fri från gjutgrader. 2SvKulturb. 1—2: 185 (i handl. fr. 1647).
(2 b α) -FRID. (†) egenskapen l. förhållandet att vara skottfri (se d. o. 2 a); jfr -frihet 2. Afzelius Sag. VIII. 2: 175 (1857).
-FRIHET~02 l. ~20.
1) till 2 a: möjlighet att skjuta utan hinder för siktande o. eldgivning. AB 1899, nr 53 A, s. 2.
2) [jfr -fri] till 2 b α, om egenskapen l. förhållandet att vara skottfri (se d. o. 2 a, b); jfr -frid. Ståhlsverd 52 (1755; i fråga om befästning). Klint (1906).
(3 a) -FRÖ. (†) om ett slags frö (möjl. höfrö) tillskrivet förmåga att bota kreatur för skott; anträffat bl. koll. Dahlman Reddej. 58 (1743). HushBibl. 1755, s. 188.
(2 b α) -FÅNG. (föga br.) om ngt som är avsett l. användes till att uppfånga (vid övningsskjutning o. d.) avskjutna projektiler, projektilfång l. kulfång o. d. Hemmer ManSamv. 27 (1931).
(2 a) -FÄLT.
1) i sht mil. o. jäg. om sådant avsnitt av terräng l. havsyta o. d. som kan beskjutas från en viss plats; numera företrädesvis i uttr. fritt skottfält, om terrängavsnitt där intet hinder finnes för siktande o. eldgivning; jfr skjut-fält 1. Fritt skottfält skall rödjas. Nordensvan Takt. 29 (1884). Föres en uppehållande strid .. och goda skottfält stå till buds, kunna .. glesa skyttelinjer tillgripas. IllMilRevy 1903, s. 166.
2) (†) skjutfält (se d. o. 2). KrigVAH 1882, s. 104.
Ssg: skottfälts-röjning. mil. till -fält 1, om röjning för åstadkommande av fritt skottfält; jfr skjutfälts-röjning. TrängRegl. 1940, s. 280.
(2 a) -FÄRDIG. skjutfärdig (se d. o. 1); äv. mer l. mindre bildl. Leopold 6: 60 (1798; bildl., om satir). KrigVAT 1842, s. 232 (i pl., om kanoner). Högberg Vred. 2: 214 (1906; om person).
-FÖLJD.
1) textil. till 1 a, om den ordning vari skott följa på varandra i väv. HantvB I. 8. 2: 8 (1940).
2) [jfr t. sprossfolge] bot. till 23 a β: ordningsföljd vari skott utvecklas (särsk. med tanke på ett reproduktivt skotts ordning i förhållande till huvudskottet). BotN 1909, s. 134.
(6) -FÖNSTER. (numera föga br.) skjutfönster. SkeppsgR 1543. Östergren (1939).
(23 a β) -FÖRGRENING. bot. om skotts förgrening. BotN 1884, s. 64.
(20) -GAFFEL. (förr) för uttagande av ramar ur bikupa avsett järnredskap i form av en tjuga med krökta ändar. Dahm Biet 153 (1878).
(6) -GARN. (†) garn som bildar de maskor i ett nät som skjutas på telnarna. VRP 1716, s. 181.
(2 a) -GATA. jäg. i skog (l. vass o. d.) upphuggen gata avsedd att ge fritt skottfält åt jägare, skjutgata. Hillerström Biörnf. 21 (1750).
(6) -GAVEL. (†) förskjutbar gavel (se gavel, sbst.1 3 b) använd vid öppnande o. tillslutande av ngt. Möller (1790). Heinrich (1828).
(23 a β) -GENERATION. [jfr d. skudgeneration] bot. sammanfattande benämning på de skott hos en växt vilka med hänsyn till sitt läge i förhållande till växtens huvudskott äro likvärdiga med varandra. Lundström Warming 116 (1882).
-GLUGG.
1) till 2 a: öppning använd l. avsedd att avge skott genom; särsk. dels om sådan öppning varigenom den som befinner sig i en befästning kan avge skott mot fienden, dels om sådan öppning varigenom jägare kan avge skott mot villebråd; jfr -angel, -hål 1, -lucka 1, -port 1, -springa, -öppning o. skjut-glugg 1. Rålamb 8: 55 (1691). Om skjutande av varg från skottglugg .. finnas uppgifter från Älvdalen och Mora. Levander DalBondek. 1: 43 (1943). Skottgluggar i värn. InfRegl. 1945, 1: 170. jfr sandsäcks-skottglugg. särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. i sådana uttr. som stå i skottgluggen, vara utsatt för angrepp l. (offentlig) kritik o. d., komma i skottgluggen, bli utsatt för angrepp l. (offentlig) kritik o. d., ställa ngn i skottgluggen, utsätta ngn för angrepp, låta ngn bära hundhuvudet o. d. Ridderstad SDikt. 2: 285 (1858). Grina inte, så att jag ser skottgluggarna i din defekta tandrad. Nordmann BorgåBarn 174 (1906). Att den äldre högern ställes i skottgluggen därför att ett och annat brushuvud bland de nationella ungdomarna förgapat sig i Hitler och Mussolini, tilltalar icke Nya Dagligt Allehanda. DN(A) 1933, nr 225, s. 4. SvD(B) 1946, nr 335, s. 4 (: stå i skottgluggen). KyrkohÅ 1961, s. 215 (: kom i skottgluggen).
2) (†) till 6: glugg som kan öppnas o. stängas med en skjutlucka. HushBibl. 1755, s. 239.
Ssgr (till -glugg 1): skottgluggs-, äv. skottglugg-artad, p. adj. som erinrar om en skottglugg. Granlund Carlé OdågKrigsäv. 145 (1915; om öppning i vägg).
-liknande, p. adj. Olzon Nevinson Vittne 40 (1936; om fönster).
-GLUGGAD, p. adj. [till -glugg] (numera bl. mera tillf.) om mur l. byggnad o. d.: försedd med skottgluggar. Skottgluggade ringmurar. KrigVAH 1842, s. 80.
-GRÄS, se B.
(2 a) -GÅNG. (förr) skyttegång. 2UB 1: 185 (1898).
-HASTIGHET~002, äv. ~200.
1) till 2 a: hastighet varmed skott kunna avlossas med ett vapen. Spak Handskjutvap. 5 (1890).
2) (i fackspr.) till 3 h, om den hastighet uttryckt i skott per timme som en maskin för formsprutning kan prestera. Perstorpsboken 337 (1966).
(6 e β) -HERRE. [fsv. skuthärra] (förr) kommunal förtroendeman med uppgift att handha uppbörd av skott; jfr -man 1. SthmSkotteb. 3: 170 (1521).
(6) -HJUL. (†) hjul till skottkärra. Wijnblad Tegelbr. 75 (1761).
(19 c) -HOV. (†) hästhov med långsluttande främre tåvägg. Bure Häst. 28 (1802).
(3 b) -HUMÖR. sport. skjuthumör. IdrBl. 1935, nr 8, s. 5.
-HUS. [fsv. skuthus (i bet. 2)]
1) (i sht förr) till 2 a: vid skjutbana uppfört hus inrymmande (bl. a.) ett på ena sidan öppet rum varifrån skyttarna avlossa sina skott, skjuthall. KrigVAT 1852, s. 695.
2) (förr) till 6 e β: lokal där uppbörd av skott ägde rum; jfr -kammare 3, -stuga. SthmSkotteb. 3: 187 (1521).
(2 a) -HYDDA. (föga br.) = -koja; jfr skjut-hydda. Holmström LändStränd. 2: 132 (1919).
-HÅL.
1) (numera bl. tillf.) till 2 a: skottglugg; jfr skjut-hål 1. HH 20: 265 (c. 1640).
2) till 2 b α: hål förorsakat av skott; jfr skott, sbst.2 2 b α ζ’. Sahlstedt Tuna 204 (1743).
3) (numera bl. mera tillf.) till 4: borrhål (för sprängladdning); jfr skjut-hål 2. JournManuf. 3: 215 (1833).
(2 a, b α) -HÅLL.
1) (†) om håll vartåt skott riktas; anträffat bl. i bild. Herr Kyrkoherden Örnbergs förmenta eländiga lärosätt (torde) wara det skotthåll hwartåt här (dvs. i en klagoskrift) syftas. KyrkohÅ 1939, s. 237 (1782).
2) om avståndet mellan den plats där skott avlossas o. nedslagsplatsen l. (det tilltänkta) målet; ofta om avstånd inom vilket det är möjligt att träffa med skott (från visst skjutvapen l. med viss ammunition), äv. övergående i anv. ss. måttsord; jfr -mål 1, -vidd (slutet) o. skjut-håll. Möller (1790). Stussares skotthåll är längre än musköters. Weste FörslSAOB (c. 1815). Skotthållet vid målskjutning på tafla är, såsom tillförene, 120 meter. TIdr. 1882, s. 92. Ett par skotthåll längre fram hade haren gjort ett långskutt. Sparre Fyrmäst. 171 (1920). jfr kanon-skotthåll. särsk.
a) i uttr. inom l. i, äv. på skotthåll, förr äv. under skotthåll l. i skotthållet, inom sådant avstånd att det är möjligt att träffa med skott; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -när. 2VittAH 3: 409 (1788, 1793: inom skotthåll). Thunberg Resa 2: 158 (1789: under skott-håll). Då de kommo på skotthåll, gafs eld. Vasenius Top. 1: 158 (cit. fr. 1808). Almqvist Amor. 6 (1822, 1839: i skotthållet). (Borgmästaren satte sig) vid reflexionsspegeln i fönstret och höll medborgarna på Storgatan i skotthåll. Dahlbäck Åb. 295 (1914).
b) i uttr. utom l. utanför l. ur skotthåll, utanför sådant avstånd att det är möjligt att träffa med skott; äv. mer l. mindre bildl. Tornquist Utk. 2: 59 (1788: utom). Redan genom födslen upphöjd öfver de fleste, kom .. (Axel v. Fersen d. ä:s) egen lysande förtjenst mera i dagen, mera ur skotthåll för hatets och afundens vapen. Edelcrantz i 1SAH 5: 354 (1795, 1813). Munsterhjelm Rävjakt. 172 (1923: utanför).
(20) -HÅLLARE. (†) i bikupa: trälist l. ram o. d. avsedd att utgöra fäste för vaxkaka. Dahm Biet 56, 141 (1878).
-HÅRD.
1) till 2 a, om smäll o. d.: hård som ett skott. Asplund Or. 21 (1934).
2) till 2 b α: som icke kan träffas l. såras l. skadas av skott; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -fri 2 a. Mitt finaste trick .. det var ändå när jag spelade skotthård, osårbar. Siwertz Lat. 376 (1924). Thunman Olandssång. 10 (1927; om tjäder).
(1) -HÄLL, r. l. f. l. m. (†) flat sten använd att kasta med i en tävlingslek som går ut på att placera stenen så nära ett mål som möjligt; äv. i uttr. bruka l. spela skotthäll, utöva denna tävlingslek; jfr -hälla. Petreius Beskr. 5: 12 (1615: bruka .. skotthäll). BröllBesv. 329 (c. 1660; uppl. 1970: spehla .. Skåtthäll). Mont-Louis FrSpr. 228 (1739).
(17 e) -HÄLL, adj. [sv. dial. skotthällt, adv.] (†) = -hälld. Schultze Ordb. 1776 (c. 1755). Gadd Landtsk. 3: 123 (1777).
(1) -HÄLLA. [jfr nor. dial. skothella] (†) = -häll, sbst. Bureus Suml. 49 (c. 1600).
(17 e) -HÄLLD, p. adj. [sv. dial. skotthällt, adv.] (†) om mark: (svagt) lutande l. sluttande så att vatten rinner bort därifrån; jfr -häll, adj., -hällig. Dahlman Humleg. 122 (1748). LAA 1813, s. 270.
(17 e) -HÄLLIG. (†) = -hälld. Wallerius Åkerbr. 282 (1778).
(2 b α) -HÄMTARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i kanonservis ingående soldat med uppgift att hämta skott, ammunitionsbärare l. ammunitionslangare. KrigVAT 1833, nr 2, s. 13 (om ryska förh.). ExFältartill. 1893, 1: 79.
(9) -INDELNING~020. sjöt. om fartygs indelning i vattentäta rum gm skott. VFl. 1915, s. 41.
(2 b α) -INSÄTTARE~0200. (förr) i kanonservis ingående soldat med uppgift att sätta in skott i framladdningskanons mynning. KrigVAT 1833, nr 2, s. 12 (om ryska förh.). ExFältartill. 1893, 1: 80.
(2 a, b α) -JOURNAL. (förr) journal över skott som avlossats med ett förbands kanoner l. granatkastare o. över de anmärkningar som framkommit mot ammunitionen. KrigVAH 1835, s. 127. FörslExGranatk. 1924, s. 133.
(20) -JÄRN. (†) järnredskap använt till att lossa vaxkakor i bikupa, kupjärn. Koch Biskiöts. Förkl. 4 (1753).
-KAMMARE.
1) (tillf.) till 2 b α, om den del av en äldre revolver som motsvarade en nutida revolvers kammarstycke. Nilsson HallMus. 26 (1902).
2) (i fackspr.) till 4: utsprängt utrymme för större laddning vid sprängning, gryta. GHT 1892, nr 135, s. 2.
3) (förr) till 6 e β; jfr -hus 2. 3SthmTb. 1: 321 (1595).
(2 b α) -KANAL. med. i människas l. djurs kropp: långsträckt hålighet som vållats av skott. Hygiea 1858, s. 447.
(6 e β) -KARL. (skott- 1615 osv. skotte- 1660 osv.) (förr) = -man 2. Ljung EnköpH 1: 414 (cit. fr. 1615).
(23 a β) -KEDJA. [jfr d. skudkæde] bot. stamparti som uppkommer gm att ett sidoskott utvecklar sig kraftigare än huvudskottet o. undantränger detta, sympodium. Lundström Warming 79 (1882).
-KISTA. [fsv. skutkista (i bet. 2)]
1) (†) till 6: kista med skjutbart lock? 1. KrämKista .. 1. Grön Kista .. 1. Hwijt Kista .. 1. Skått Kista. BoupptSthm 1672, s. 429 a. 1. skåtkista full å Järn. Därs. 1685, s. 640 b.
2) (förr) till 6 e β: kista för förvaring av uppburet skott. SthmSkotteb. 1541, s. 131.
(2 a) -KLAR. klar för skott; jfr skjut-klar. TSjöv. 1891, s. 159 (om torped).
(1 a) -KLOCKA. textil. = -räknare. TextilKonfekt. 1957, nr 1, s. 32.
(2 a) -KNALL. knall av skott. Högberg JesuBr. 2: 197 (1915).
(20) -KNEKT. (†) anordning på vilken vaxkakor upphängas, då de tagits ut ur bikupa för undersökning o. d., kakknekt. Dahm Biet 153 (1878). HemslöjdsutstSthm 1880, s. 5.
(20) -KNIV. (†) med träskaft försett, smalt o. vasst järnredskap använt till att lossa vaxkakor i bikupor, halmkupekniv, kupkniv. Koch Biskiöts. 14 (1753). Dahm Biet 154 (1878).
(23 a β) -KNOPP. bot. knopp (se d. o. 4) varur skott utvecklas. Wikström ÅrsbVetA 1845—48, s. 756.
(2 a) -KOJA. (numera föga br.) skjutkoja (se d. o. 1); jfr -hydda, -skjul. Leijonflycht (1827). FrSkog. 50 (1892).
-KOLV.
1) (numera bl. ngn gg arkaiserande, om ä. förh.) till 1, 2 a: pil (se pil, sbst.1 1), kolv (se d. o. I 2); förr äv. om kastspjut; jfr -pil 1. Schroderus Liv. 649 (1626). Dähnert (1784; äv. om kastspjut). Östergren (1939). särsk. (†) bildl.: stickord, gliring, pik; äv. i uttr. kasta skottkolvar på l. åt ngn, ge ngn gliringar; jfr -pil 1 slutet, kolv I 2 b o. skjut-kolv 1. RR 1600, s. 18. Öfverste Fredr. Horn anförde (vid ett sammanträde med sekreta utskottet) sine tanckar skrifteliga .. Kunde dock ej undgå at kasta någre skottkolfvar åt Pechlin. HSH 16: 304 (1769). Kasta skottkolfwar på någon. Sahlstedt (1773). Ge en skottkolfvar. Dalin (1854).
2) till 6.
a) (†) på maskin o. d.: kolv (se d. o. I 5) som förskjutes då den utför arbete; jfr skjut-kolv 2. Triewald Förel. 1: 143 (1728, 1735). Björkman (1889).
b) (numera nästan bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter) kolv (se d. o. I 8), låskolv. Lind (1749).
(9) -KRAN. (förr) kran varmed slagvatten släpptes genom vattentätt skott; jfr -ventil. Ramsten o. Stenfelt (1917).
(2 a) -KROPP. (†) projektil som avskjutes med eldvapen o. d.; jfr kropp, sbst.1 5 d, skjut-kropp. Törngren Artill. 1: 74 (1794).
(6) -KVARN. (†) i kvarnspel: ställning där man gm ett drag kan bilda en kvarn (se d. o. 4 b) o. öppna en annan. Möller 2: 1504 (1785). Heinrich (1828).
(17 e) -KÄLLA. (†) källsprång? Vid Dåcksmyra (i Håsjö i Jämtl.) förekommer en märkelig så kallad Skått-källa. Hülphers Norrl. 2: 220 (1775).
(6) -KÄRRA. [fsv. skutkärra] med ett (stundom två) hjul o. skalmar försedd kärra avsedd att skjutas för hand; äv. om l. med inbegrepp av last som transporteras med sådan kärra; jfr rallkärra, rull-bår 1, skjut-kärra, skjuv-kärra. G1R 16: 700 (1544). Hafwer man ingen Dyng-Säng, tager man 1 1/2 Skåttkiärra medh Häst-Dyngia, och lägger under det som planteras skall. Rålamb 14: 25 (1690). En skottkärra på två hjul. RedNordM 1928, s. 21. särsk.
a) i ordspråk o. ordstäv. Staten skall föras, om än man skall färdas på skottkärran. Wensell Ordspr. 70 (1863). ”Nu begriper jag schäsen!”, sa’ fan, åkte i skottkärran. Schultz Ordstäf 30 (c. 1865); jfr schäs 2 slutet.
b) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om skjutande av skottkärra ss. ett tungt l. nedsättande arbete (särsk. ss. ett arbete som ålagts straffånge på fästning l. till renhållningsarbete dömd lösdrivare o. d.); förr äv. i uttr. vara dömd till skottkärran, vara dömd till fästning. Han skall komma bort till een fästning att gå med Skotkierran till dess han sig bättrar. VDP 1679, s. 106. Schmedeman Just. 1459 (1696; i fråga om tvångsmässigt renhållningsarbete). Ährligheten sielf är till Skåttkiärran dömbd. ÖB 43 (1712). Ödman Reseb. 69 (1907).
c) oeg., i uttr. dra l. köra l. skjuta skottkärra, i fråga om lek varvid en deltagare håller en annan i benen på samma sätt som man håller i skalmarna på en skottkärra o. låter honom gå på händerna (äv. ss. namn på denna lek); äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande den deltagare i leken som går på händerna; i uttr. dra skottkärra med ngn äv.: hålla ngn i benen på samma sätt som man håller i skalmarna på en skottkärra o. dra honom efter sig, så att hans huvud släpar på marken; jfr d. (Den starke pojken) tog .. och drog skottkärra med honom, då benen fingo vara skaklar och huvudet hjul. När han så sopat tiljorna ett varv med honom .., släppte han honom. Spong Kungsb. 30 (1928). Dra, köra, skjuta skottkärra med ngn. Östergren (1939). Skjuta skottkärra. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 145 (1949; ss. namn på leken).
d) [jfr c] (mera tillf.) oeg., om person som går på händerna l. vars huvud släpar på golvet då ngn drar skottkärra (i bet. c) med honom. Spong Kungsb. 30 (1928).
e) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i utvidgad anv., om en för transport av jord på linbana använd korg liknande den för lasten avsedda delen av en skottkärra; särsk. i pl., i uttr. flygande skottkärror, övergående till en beteckning för linbana med sådana korgar. Flygande Skottkärror. JournManuf. 1: 102 (1825; rubrik). Därs. 103.
Ssgr: skottkärr- l. skottkärre- l. skottkärrs-axel. hjulaxel till skottkärra. JernkA 1833, s. 486.
-ben. om vartdera av de ben som (jämte hjulet l. hjulen) utgöra en skottkärras stödjepunkter, då den står uppställd (för att lastas o. d.). GHT 1897, nr 281, s. 4.
-hjul. hjul till skottkärra. BoupptSthm 1675, s. 597 b.
-kant. om skottkärras kant. Fridegård Tack 8 (1936).
-lass. Serenius EngÅkerm. 149 (1727).
-löpning. (förr) tävling i löpning varvid varje deltagare sköt en skottkärra. NordIdrL 1901, s. 242.
(2 a) -LAG. (†) skjutlag. TIdr. 1887, s. 111.
(10) -LAGE; anträffat bl. i pl. -er. (†) om var o. en av de personer som i tur o. ordning uppsatte o. höllo en knekt i förhållande till (var o. en av) de övriga; jfr -broder. ÅngermDomb. 1647, s. 42.
(9) -LAMPA. sjöt. jfr -lanterna 2. BtRiksdP 1904, 5Hufvudtit. 57.
(2 b α) -LANGARE. (förr) i kanonservis ingående soldat med uppgift att langa fram skott. KrigVAT 1845, s. 414.
-LANTERNA.
1) (†) till 2 a: lanterna uppsatt vid fartygs kanoner vid skottlossning i mörker. Skottlanterna, som blott lyser på en sida och brukas under sjöslag om skeps-bord. Holmberg 1: 831 (1795). Schulthess (1885). jfr: Wattn-Lanternor .. Handt Dito .. Skått Dito. Grundell AnlArtill. 1: 23 (c. 1695); möjl. till 2. Anm. till 1. Lindfors (1824) uppger (sannol. på grund av missförstånd) att ordet användes om igenkänningstecken (för befälhavares fartyg) under sjöstrid.
2) sjöt. till 9: lanterna avsedd att fästa på skott; jfr -lampa, -lykta.
-LAPP.
1) (†) till 2 a: anslag rörande vad som skall iakttas vid skottlossning på fartyg. (Inventariekonstapeln) skrifver de fördelningar samt skottlappar, som på behörige ställen böra upspikas. SjöreglÖrlFl. 1785, § 311. ReglTjArméenFl. 1796, s. 29.
2) (förr) till 2 b α ζ’: träbit avsedd att laga skottskada på fartyg med. Sjöregl. 1741, 5: B 5 a.
3) (föga br.) i allmännare anv. av 2, om träbit avsedd att reparera fartyg l. farkost med. ESparre i VFl. 1916, s. 12. Dens. Spinnspö 69 (1930).
(2 a) -LAVE. jäg. skjutlave. Hemberg JagtbDäggdj. 292 (1897).
(23 a β) -LED. bot. på skott: ställe som utgör l. utgjort fästpunkt för ett l. flera blad (l. där stammen är avdelad gm en tvärvägg), nod; äv. om skottdel mellan två noder, ledstycke, internodium; jfr led, sbst.1 5. BotN 1884, s. 61 (i pl., om ledstycken). HantvB I. 3: 107 (1935; i pl., om noder).
(2 a) -LEK. (numera i sht i skildring av ä. förh.) skjutlek. TJäg. 1833, s. 744.
(14) -LERA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jäslera. Hülphers Norrl. 4: 222 (1779).
-LIK, adj. särsk. dels till 2 a, dels (numera bl. i skildring av ä. l. folkliga föreställningar) till 3 a. Skåttlijka Stijgn i Lederne. Roberg Beynon 209 (1697). TT 1895, Allm. s. 120 (om smäll).
(2 b α) -LINJE. bana som en från skjutvapen o. d. avskjuten projektil följer, projektilbana; förr äv. om en i förväg gm undanröjande av hinder o. d. iordningställd bana där projektiler beräknas komma att passera vid skjutning; numera i sht mer l. mindre bildl. (särsk. ss. beteckning för farligt l. utsatt läge l. situation där angrepp l. kritik förekommer); jfr skjut-linje 1. DA 1808, nr 123, s. 7. På Drefskall tillhör det Skallfogden att .., genast låta uppqwista skott-linier, så framt skogwexten är så tät, att detta är af nöden. Falk Björnskall 9 (1819). Är skottlinien vinkelrät mot det fientliga fartygets riktning, erbjuder .. detta hela sin sida som mål. TSjöv. 1890, s. 246. Almquist VärldH 7: 524 (1928; i bild). särsk.
a) i sådana (numera i sht bildl.) uttr. som ligga l. stå l. uppehålla sig l. vara i (förr äv. inom) skottlinjen (för ngn l. ngt). (Allmänheten varnas att) uppehålla sig inom skottlinien. DA 1825, nr 108, s. 1. Stjernstedt Minnesbl. 203 (1912: voro). Den holländska mellanhandeln stod ju främst i skottlinjen för produktplakatet. Heckscher EoH 211 (1922). Josephson i 3SAH LXIX. 1: 46 (1960: låg).
b) i sådana (numera i sht bildl.) uttr. som komma l. råka i skottlinjen l. i ngns skottlinje l. komma ur skottlinjen. Om terrängen gynnar en ytterligare framryckning, och om kompaniet icke kommer i 4. batteriets skottlinie, fortsätter det ända till bäcken. Nordensvan Takt. 182 (1884). Jag hukade mig ned för att komma ur skottlinjen. Macfie o. Westerlund Wasaw. 150 (1935). När .. (Emilia Fröding) omnämner sin egen situation i livet, råkar mannen och äktenskapet lätt i skottlinjen. Olsson Fröding 58 (1950).
-LISTA. (skott- 1882 osv. skotte- 1970 (i bet. 3) osv.)
1) till 2 a.
a) mil. kanon l. granatkastare l. kulspruta o. d. åtföljande lista vari anteckningar för varje användning av vapnet göres om antalet avlossade skott o. om uppkomna felaktigheter på vapnet l. utbytta delar o. d. LbArtill. 59 (1892).
b) skjutk. vid ballistisk undersökning l. inskjutning av vapen o. d. förd lista vari resultatet av varje skott m. m. antecknas. Billmanson Vap. 185 (1882).
2) jäg. till 2 b γ: lista över antalet vid jakt med skjutvapen (av enskild jägare l. vid viss jakt l. inom visst område o. d.) nedlagda djur; äv. oeg., om antal vid jakt med skjutvapen nedlagda djur. Antalet bekomna harar växte, och jag hade denna höst största skottlistan på hela bruket. Schröder MinnSkog. 17 (1888). Mången storjägare har .. uppnått mycket höga skottlistor. Ekman NorrlJakt 51 (1910). Skottlista för Kopparbergs län. DalJaktvFÅ 1947, s. 30. särsk. bildl. FoFl. 1916, s. 114 (i fråga om kamerajägare).
3) (förr) till 6 e β; jfr -längd 3. KulturhistLex. 15: 670 (1970).
(2 a) -LJUS, adj. (föga br.) skjutljus. TIdr. 1882, s. 46.
(6) -LOCK. (numera föga br.) skjutlock; jfr skott, sbst.2 6 c. BoupptVäxjö 1734. 2VittAH 13: 253 (1830).
Ssg (föga br.): skottlocks-spegel. spegel med skjutlock. Kulturen 1941, s. 76 (om förh. c. 1800).
(2 a β α’) -LOSSANDE, n. jfr -lossning 1. Janson CostaN 2: 166 (1911). särsk. sport. bildl., motsv. skott, sbst.2 3 b; jfr -lossning 1 slutet. IdrBl. 1935, nr 8, s. 10.
(2 a β α’) -LOSSARE. person som avlossar skott. Upsala(A) 1934, nr 20, s. 4.
-LOSSNING.
1) till 2 a β α’: avlossning av skott; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -lossande. JernkA 1867, s. 263. Den militärpolitiska skottlossningen (under Staaffs andra ministär 1911—14) gick .. till en början mest ut över den civila sjöministern. Spångberg BanbrHövd. 99 (1939). särsk. sport. bildl., motsv. skott, sbst.2 3 b; jfr -lossande slutet. IdrBl. 1924, nr 29, s. 3
2) (numera bl. mera tillf.) till 4, om avskjutande av sprängskott, skjutning. TT 1896, Allm. s. 312.
Ssg: skottlossnings-ögonblick. särsk. till -lossning 1: ögonblick då skott avlossas, skottögonblick; särsk. i uttr. i skottlossningsögonblicket. Holmberg Artill. 3: 26 (1883).
-LUCKA.
1) (numera bl. tillf.) till 2 a, = -glugg 1; jfr skjut-lucka 1. Nordforss (1805).
2) (numera nästan bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter) till 6: skjutlucka (se d. o. 2); jfr skott, sbst.2 6 c. VDAkt. 1735, Syneprot. F III 7.
(2 a) -LUST. skjutlust. Engström Nak. 208 (1934).
(9) -LYKTA. sjöt. = -lanterna 2. AB 1915, nr 296, s. 12.
-LÅDA.
1) (numera bl. tillf.) till 2 b α: låda för förvaring av skott, ammunitionslåda o. d. DA 1808, nr 9, s. 3.
2) (†) till 2 b β α’: lavett till artilleripjäs; jfr låda, sbst.1 2 a. SkeppsgR 1541. Därs. 1543.
3) (numera nästan bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter) till 6: skjutlåda. BoupptSthm 1668, s. 336.
-LÄGE.
1) textil. till 1 a: läge vari skyttel l. (fack i) skyttellåda befinner sig före skott. Melin TextHb. 143 (1952).
2) till 2 a: skjutläge; särsk. pregnant, om lämpligt skjutläge. VFl. 1916, s. 128. särsk. sport. bildl., motsv. skott, sbst.2 3 b; jfr skjut-läge a. Almkvist Bandy 54 (1919).
3) till 2 b α ζ’, om läge av punkt o. d. där skott träffat. Hemberg JagtbDäggdj. 54 (1897).
(6) -LÄM. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lucka avsedd att skjutas för fönster o. d.; jfr läm 1. VDAkt. 1679, nr 153.
-LÄNGD. (skott- 1795. skotte- 1970 (i bet. 3) osv.)
1) (förr) till 2 a: längd innehållande uppgifter om skott avlossade vid skjuttävling. TJäg. 1834, s. 820.
2) till 2 a, b α: skottvidd; numera nästan bl. i den under slutet nämnda anv. Törngren Artill. 2: 125 (1795). särsk. sport. bildl. (motsv. skott, sbst.2 3 b), om längden av ett skott i fotboll l. bandy o. d. Husén Fotb. 74 (1918).
3) (förr) till 6 e β, om längd innehållande uppgifter om erläggande av skott; jfr -lista 3, -register o. skotte-bok. Forssell Hist. II. 1: 74 (c. 1871, 1875; om förh. på 1500-talet).
4) i sht bot. till 23 a β, om skotts längd. BokNat. Liv. 114 (1951).
(2 b γ) -LÖN. (mera tillf.) om skottpengar (se -penning 2 a). Uppl. 2: 152 (1903).
(6 e β) -MAN. [fsv. skutman (i bet. 1)] (förr)
1) = -herre. ArbogaTb. 4: 38 (1542).
2) person som utan att äga burskap i stad erlade skott till staden; jfr -borgare, -karl, -sven o. genant-borgare, kontingent-borgare. Forssell Hist. II. 1: 106 (i handl. fr. 1584; i Norrköping).
(2 b α) -MUR. (numera bl. om ä. förh.) vid skjutbana: för uppfångande av skott avsedd mur; i fråga om nutida förh. ersatt av: sidoblände l. höjdblände (av betong). Skottmurar af tvenne tjocka plankväggar med fyllnad af sand. Mankell ExSkarpsk. 117 (1861). En med träfodring .. försedd skottmur. TIdr. 1886, s. 8.
-MÅL, sbst.1 (sbst.2 se skottsmål). [jfr fvn. skotmál, nor. dial. skotmål, båda i bet. 1]
1) (†) till 1, 2 a, b α, om avstånd inom vilket det är möjligt att träffa med kast l. skott, skotthåll o. d.; anträffat bl. i uttr. komma i skottmål för ngn, bildl.: komma inom räckhåll för ngn. Om Fähärden (som låtit djuren skada hans skog) kommit i Skottmål för honom, hade han förgripit sig på honom. Weise 1: 67 (1769; t. orig.: in den Wurff kommen).
2) (numera föga br.) till 2 a, b α, om mål för skott; förr äv. i uttr. stå i skottmål för ngt, om person: vara föremål för beskjutning med ngt, vara måltavla för ngt; jfr -fläck, -märke 2 o. skjut-mål. Låtom thenne (dvs. kämpen Ubbe) stå i skått-mål en stund, för wåra pihlar. Peringskiöld Sogubr. 27 (1719; anfört ss. yttrat av deltagare i slaget vid Bråvalla). Schulthess (1885). särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. om person som är föremål för ngns blickar l. skämt o. d. (Jag) war et skottmål för allas skiämt. Dalin Arg. 1: 210 (1733, 1754). Rydberg 2: 307 (c. 1875).
(6) -MÅNAD. kronol.
1) månad som (enl. olika regler i olika kronologiska system) inskjutes under vissa år för att bringa det borgerliga året i överensstämmelse med solåret. Rudbeck Atl. 2: 203 (1689).
2) månad i vilken skottdag inskjutes; särsk. (o. i fråga om nutida sv. förh. alltid): februari under skottår. Dalin (1854).
3) (föga br.) ss. beteckning för det ny som under år med 13 nymånar tillkommer utöver de 12 nymånar som förekomma under andra år; jfr månad 3. Innan try åhr kommer Skottmånans tilsätning, thet är, thes Trettiyondes (dvs. trettonde) nytendingz (eller Tungelskiftes). Schroderus Comenius 782 (1639). NordKult. 21: 116 (1934).
-MÄRKE. (skott- 1673 osv. skotts- 1681) [fsv. skutmärke (i bet. 2)]
1) (†) till 1: ägarmärke på kastvapen. Verelius 269 (1681).
2) (numera bl. tillf.) till 2 a, b α, om mål för skott. Schück VittA 2: 393 (i handl. fr. 1673).
3) till 2 b α: märke uppkommet gm skott; jfr skott, sbst.2 2 b α ζ’. EldhandvSkjutsk. 1: 59 (1886).
(2 a) -MÄSTARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) inom skytteförening o. d.: funktionär med uppgift att ha vård om skjutbana, upprätta förteckning över deltagare i skjuttävlingar o. vid tävling uppropa deltagarna i nummerordning; äv.: markör. TJäg. 1832, s. 138. Mankell ExSkarpsk. 122 (1861; om markör).
(23 a β) -NATUR. bot. natur (se d. o. 2) som är kännetecknande för skott. VäxtLiv 2: 179 (1934).
(6) -NOT. (†) = -nät. Hamb. 2: 168 (1700).
(2 a, b α) -NÄR ~nä2r l. ~næ2r, sbst. [efterleden är substantivering av när, adv.2 o. adj.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. i skottnär, inom skotthåll. 2SvKulturb. 1—2: 254 (1934; från Norrb.).
(6) -NÄT. (skott- 1529 osv. skotte- 1597) (i sht förr) vid fiske med puls använt nät som utskjutes från båt med tillhjälp av en särskild stång (l. med pulsen), pulsnät (särsk. om sådant nät försett med en l. två grimmor, grimnät); i fråga om förh. i senare tid vanl. allmännare, om grimnät (utan särskild tanke på fiske med puls l. utskjutning med stång); jfr -not o. troll-garn. HSH 37: 3 (1529). Skott-Nät. Fins tweggehanda, utan, och med grima. Gyllenborg Insjöfisket 19 (1770). Ekman NorrlJakt 312 (1910; om grimnät).
Ssgr (i sht förr): skottnäts-, äv. skottnät-fiske. fiske med skottnät. SkandFisk. Bih. 40 (1838).
-stång. stång använd vid utskjutning av skottnät. Arwidsson o. Ohlson 8 (1911).
(6) -NÄTTJA, -nättning (Gyllenborg Insjöfisket 31 (1770)). [jfr -nät] (†) fiska med skottnät. Salander Gårdzf. 21 (1727). Schulthess (1885).
(2 a δ, b α ζ’) -OBSERVATION. (numera bl. tillf.) observation av avlossade skotts nedslag. KrigVAH 1883, s. 167.
(4) -ORT. bergv. ort avsedd att tjäna till skydd för arbetare vid sprängskott. Wetterdal Grufbr. 180 (1878).
(2 a) -PALL. (i vissa trakter) till stöd för bössa vid skjutning (under säljakt) använd avlång brädbit med urtagning för bösspipan dels på ena långsidan (möjliggörande lågt stöd), dels på ena kortsidan (möjliggörande högre stöd). FinEtnogrAtl. 17 (1905).
(6) -PANEL. (förr) skjutpanel. Göth 5Stånd. 189 (1936).
(6) -PANNA. (†) panna (se panna, sbst.1 1) avsedd att skjutas in i ugn o. d. HovförtärSthm 1691 A, s. 2471.
-PARTI. särsk. bot. till 23 a β; jfr -del. Sernander SkandVeget. 51 (1901).
(2 a) -PAUS. i sht mil. paus i avlossande av skott. Holmberg Artill. 4: 159 (1886).
-PENNING, äv. (utom i pl. numera bl. vard., i sht i vissa trakter) -PENG. (skott- 1521 osv. skotte- 1956 (: skottepengsdebatt), 1970 (i bet. 3) osv.) [fsv. skutpänningar, pl. (i bet. 3)]
1) (i formen -penningar) (förr) till 2 a, i pl., om pengar erlagda till skytteförenings kassa för varje skott som avlossats vid tävling. TJäg. 1834, s. 820.
2) till 2 b γ.
a) (i formen -pengar, i sht förr äv. -penningar) i pl., om (pengar utgörande) belöning för dödande av vissa ss. skadliga ansedda djur; jfr b, -lön, -premie, -öre, skjut-pengar 2 o. skjutare-penningar. PH 6: 3857 (1755: Skåttpenningarne; i fråga om björn). Sågverksminn. 11 (1948; i fråga om kråkor). särsk. i utvidgad anv., om belöning för dödande av person; ofta i hyperboliska uttr., vari person i nedsättande syfte betecknas ss. sådan att en belöning borde utgå för hans dödande; jfr b slutet. Det blir aldrig hemtrefligt här i landet förrän vi få skottpengar på bönder. Söderberg MBirck 203 (1901); jfr: Här blir, ta mig fan, ingen ordning, förrän man får skottpengar på bönder också. Holm BevO (1948; yttrande tillskrivet ärkebiskop A. N. Sundberg i samband med riksdagsdebatt 1871 om skottpengar). För vart par indianöron betalade ullbolagen (i Patagonien o. på Eldslandet i slutet av 1800-talet) ett pund i skottpenningar. Kranck SlocknEldL 20 (1930). Den där jäkla Allan, sa Sten. Honom borde det vara skottpengar på. Gustaf-Janson DödlKär 46 (1953).
b) (i formen -penning, äv. -peng) koll., = a. Skottpenning på vildkanin. UNT 1935, nr 27, s. 8. särsk. i utvidgad anv., = a slutet. Högberg Vred. 1: 176 (1906). Gullberg o. Harrie Aristophanes Fågl. 82 (1928: skottpeng).
3) (i formen -penningar) (förr) till 6 e β, i pl., om (pengar utgörande) skott. SthmSkotteb. 3: 191 (1521).
Ssgr (till -penning 2; mera tillf.): skottpennings-, äv. skottpenning-, äv. (vard.) skottpengs- l. skottpeng-bevis. för erhållande av skottpengar för nedläggande av ett ss. skadligt ansett djur erforderligt bevis (bestående av en bestämd del av djuret); jfr -pennings-trofé. Östergren (cit. fr. 1929).
-debatt. debatt om (utfästande av) skottpengar. GbgP 1956, nr 270, s. 7 (: skottepengsdebatt).
-trofé. om sådan del (t. ex. tass l. svans l. öra l. ben) av dödat djur som tjänar ss. skottpenningsbevis. TurÅ 1937, s. 286.
(2 a) -PIL. [fsv. skutpil (i bet. 1)]
1) (numera bl. tillf.) pil (se pil, sbst.1 1); jfr -kolv 1, -skäkta. Phosph. 1811, s. 231. särsk. mer l. mindre bildl. (jfr 2), om stickord l. gliring l. pik o. d.; jfr -kolv 1 slutet o. pil, sbst.1 3 d. (Schück o.) Warburg Huvuddr. 3: 155 (1918).
2) (numera bl. i skildring av ä. föreställningar) i bildl. anv. av 1 (motsv. skott, sbst.2 3 a), ss. benämning på en antagen djurart (Furia infernalis Lin.) vilken uppfattades ss. en ”mask” som föll ned ur luften o. borrade sig in under huden på människor o. djur o. förorsakade sjukdom; jfr skott, sbst.2 3 a slutet. HdlCollMed. 17/7 1735. Skottpil (Furia infernalis): nästan styf, af half tums längd. VetAH 1795, s. 146.
(2 a) -PLAN. (†) skjutplan. Konow (1887). Lundell (1893).
-PLATS.
1) (†) till 2 a: skjutplats, skjutbana (se d. o. 1). Schück FUpsala 101 (i handl. fr. 1642). Annerstedt UUH Bih. 1: 368 (i handl. fr. 1644).
2) jäg. till 2 a, b α ζ’, om plats där villebråd befinner sig, då det beskjutes l. träffas av skott; jfr -ställe 1. Hemberg ObanStig. 254 (1896).
Ssg: skottplats-tappt. jäg. till -plats 2, om förhållandet att jakthund efter bomskott tappar vittring av beskjutet villebråd; äv. konkretare, om enskilt tillfälle då tappt av detta slag sker. Jakten 73 (1951; konkretare).
-PLUGG. (förr)
1) [jfr eng. shot-plug] till 2 b α ζ’: träplugg avsedd att täta skottskada på fartyg med; jfr -propp 2. KrigVAT 1835, s. 221.
2) till 4: skjutplugg. Buschenfeldt Reseant. 105 (1697).
-PLÅT.
1) (†) till 2 b α: plåt avsedd att skydda kanonservisen på örlogsfartyg mot skott från handeldvapen. KrigVAH 1858, s. 35.
2) (mera tillf.) till 9: plåt ingående (l. avsedd att ingå) i skott. Ramsten o. Stenfelt (1917).
(23 a β) -POL. [jfr t. sprosspol] bot. om den del av en stam l. annat växtorgan med utpräglad polaritet varifrån skottutveckling äger rum; motsatt: rotpol. Sonesson o. Florin Molisch Trädg. 212 (1919).
-PORT. [fsv. skutporter (i bet. 1); jfr mlt. schotporte o. ä. t. schosspforte (båda i bet. 2)]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 2 a: i vall kring befästning l. i befästnings vägg l. i fartygs sida: öppning avsedd att avge skott (i sht kanonskott) genom; äv. om lucka o. d. avsedd att stänga till sådan öppning med; jfr -glugg 1. SkeppsgR 1543 (i fråga om fartyg). RR 1623, s. 296 (i fråga om vall). (Citadellet) var en 400 meter lång byggnad .. med två rader prydligt murade skottportar. Högberg Frib. 191 (1910).
2) (†) till 6: port som öppnas gm att skjutas upp o. stänges gm att skjutas ned; jfr fall-port, fäll-port. VocLib. avd. 40 (c. 1580). Schroderus Liv. 330 (1626).
Ssg: skottports- l. skottport-ring. (förr) till -port 1, = port-ring 2. ArkliR 1567, avd. 1.
(2 b γ) -PREMIE. i sg. l. pl., om skottpengar (se -penning 2 a). Hahr HbJäg. 21 (1865).
-PROPP. (förr)
1) till 2 b α: propp som vid laddning av framladdningskanon insattes mellan krutkardusen o. kulan. Grundell AnlArtill. 1: 36 (c. 1695).
2) till 2 b α ζ’, = -plugg 1. Sjöregl. 1741, 5: B 5 a.
(2 a) -PRÅM. (förr) = pråm 2. RA II. 3: 456 (1731).
(2 b α ϑ’, 5) -PÅSE. fyrverk. av fabrikant sammansatt o. förseglad, i plastpåse innesluten fyrverkerisats huvudsakligen avsedd att åstadkomma knallar. RiktprislHanssonPyrotekn. 1968, s. 4.
(2 b α ϑ’, 5) -RAKET. (i fackspr.) för signalering l. i fyrverkeri använd raket med laddning som på toppen av raketens bana åstadkommer en knall med blixt. NF 13: 680 (1889).
(2 a) -REGEL, sbst.1 (mera tillf.) regel (se regel, sbst.1 II 1 b) för skjutning, skjutregel. Östergren (1939).
(6) -REGEL, sbst.2, äv. -RIGEL. (numera mindre br.) = skjut-regel, sbst.2; jfr -slå, -ten, -äspa. VGR 1715, s. 170. Östergren (1939; äv.: skottrigel). SvIndKal. 1971, TillverknReg. s. 48.
(6 e β) -REGISTER. (förr) jfr -längd 3. Forssell Hist. II. 1: 72 (1872, 1875; om förh. på 1500-talet).
(2 b β α’) -RENSNING. (†) om avlossande av kanon(er); jfr rensa I 6 d. ArkliR 1565, avd. 17 (1567).
(23 a β) -REV. [jfr t. schossrebe] (†) tunt o. böjligt skott hos växt, reva. Lind (1749; under schosz-rebe). Heinrich (1828).
-RIGEL, se -regel, sbst.2
(2 a, b α) -RIKTNING. riktning vari skott avlossa(t)s, skjutriktning. Busch Fästn. 30 (1880).
(6) -RUTA. (†) på fönster: skjutbar ruta. Lind (1749; under schöszlein).
(2 a) -RÄDD. om person l. djur (särsk. hund): rädd för (knallen av) skott; jfr -skygg. Sandström Jester 23 (1829; om hund). Laurin Våld 256 (1910).
(2 a) -RÄDDHET~02 l. ~20. [jfr -rädd] skotträdsla. SAOL (1923).
(2 a) -RÄDSLA. rädsla för (knallen av) skott; jfr -räddhet, -skräck, -skygghet. SvKennelklT 1893, s. 82 (i fråga om hundar).
(1 a) -RÄKNARE. textil. i maskinvävstol: räkneverk som räknar antalet skott; jfr -klocka. PrelTextilteknOrdl. 171 (1957).
-RÄNNA.
1) (numera bl. tillf.) till 2 a, i vall: ränna avsedd att avge skott genom. KrigVAH 1898, s. 144.
2) [jfr t. schossgerinne, schussgerinne] (†) till 17 e: av bräder tillverkad ränna genom vilken vatten ledes till vattenhjul. Wedholm Baumgartner 263 (1832).
(2 a δ, b α) -RÄT? l. -RÄTT?, adj. (†) pilrak, alldeles rät. (Solstrålarna) äro ock .. vnder jorden: ehuruwäl at de för hennes grofhet intet hinna följas åth vthi ett skotträt strålande ..; lell drifwa de .. altid och allestädz igenom. Hiärne 2Anl. 379 (1706).
(2 a δ, b α) -RÄTT, adv. (†) pilrakt, alldeles rätt; äv. i superl.: pilrakt, direkt. Verelius 32 (1681; i superl.). Hiärne 2Anl. 154 (1706: skotträt).
(2 a, 4) -RÖK. (krut)rök efter skott. Macfie o. Westerlund Wasaw. 76 (1935).
(2 b α ζ’) -RÖRELSE. (numera föga br.) rörelse som villebråd gör i det ögonblick då det träffas av skott. Hemberg JagtbDäggdj. 19 (1897).
(3 a) -SALT. (i Finl., bygdemålsfärgat, om ä. förh.) ss. läkemedel mot skott använt koksalt som förvarats i en ask vari tre l. nio humlor l. getingar inlagts. FolklEtnSt. 2: 106 (1917; från Österb.).
(2 a) -SALVA. jfr salva, sbst.1 1. Wedin Rothstein Welzl 256 (1932).
(2 a) -SEDEL. (förr) skriftligt bevis om att avgift erlagts för deltagande i prisskjutning; jfr sedel 1 e. GbgSpion. 1766, s. 199.
(6) -SEKUND. [jfr eng. leap second] kronol. sekund som, då så erfordras, inskjutes (företrädesvis 30 juni l. 31 december) för att korrigera tidsangivelse som grundar sig på den (från 1/1 1972 använda) sekund vars längd bestämmes (i s. k. atomur) med tillhjälp av spektrallinjerna hos cesium efter den astronomiskt beräknade medelsoltiden. DN 1971, nr 350, s. 1. AstrT 1972, s. 72.
-SIFFRA.
1) till 2 a, b α ζ’: (siffra angivande) poäng som skott erhållit vid målskjutning mot tavla. TIdr. 1886, s. 8.
2) jäg. till 2 b γ: (siffra angivande) antal vid jakt med skjutvapen nedlagda djur. Ekman NorrlJakt 143 (1910).
(3 a, 3 a slutet) -SJUKA. (numera bl. i skildring av ä. l. folkliga föreställningar) sjukdom tillskriven inverkan av trolldom l. av skottpil (se d. o. 2), (troll)skott. Beskrifning öfwer den i Kemi Socken .. gångbara Skått-Sjukan. Snellmann (1759; titel på broschyr).
(2 b α) -SKADA. skada förorsakad av skott; jfr skott, sbst.2 2 b α ζ’. Hygiea 1840, s. 286.
(2 b α) -SKADAD, p. adj. skadad gm skott. SvD(A) 1924, nr 30, s. 7.
(2 a) -SKJUL. (†) om skjutkoja l. dyl.; jfr -koja, -skärm 1. Nilsson Fauna 1: 83 (1820).
(23 a β α’) -SKJUTANDE, p. adj. bot. om växt(del): som skjuter skott. Juhlin-Dannfelt 389 (1886).
(23 a β α’) -SKJUTNING. bot. om förhållandet att växt(del) skjuter skott. MosskT 1892, s. 258.
(23 a β) -SKOG. [jfr t. ausschlagwald] (i fackspr.) skog som uppkommit gm skott vilka vuxit ut från stubbar l. rötter (o. som vanl. avverkas, innan träden nått grövre dimensioner), lågskog. Ström Skogsh. 275 (1830).
(23 a β) -SKOGS-BRUK. (om ä. l. utländska förh.) jfr -skogs-skötsel. Juhlin-Dannfelt 255 (1886).
(23 a β) -SKOGS-SKÖTSEL. (om ä. l. utländska förh.) lågskogsskötsel; äv. om skogsskötsel varvid från högre upp belägna stamdelar utslående skott skördas gm toppning l. hamling. NF 10: 392 (1886; om lågskogsskötsel). 2NF (1917; äv. om skogsskötsel innebärande toppning l. hamling).
(23 a β) -SKOGS-SYSTEM. (om ä. l. utländska förh.) system som innebär skottskogsskötsel. Cnattingius (1878, 1894).
(2 a, b α ζ’) -SKRIVARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) inom skytteförening: funktionär som bl. a. hade till uppgift att föra protokoll vid målskjutning. TJäg. 1834, s. 821.
(2 a) -SKRÄCK. jfr -rädsla. Hemmer Kokko 165 (1920).
(2 b α) -SKYDD. skydd mot skott; abstr. o. konkret. KrigVAH 1887, s. 176 (konkret). DN(B) 1958, nr 120, s. 19 (abstr.).
(2 b α) -SKYDDAD, p. adj. skyddad mot skott (gm att ha skottskydd). KrigVAT 1841, s. 56.
(2 a) -SKYGG. skotträdd; äv. om villebråd: som tar sig i akt för skott (jfr -var). Sandström Jester 22 (1829; om hund). GotlOrdb. 860 (1942; om villebråd).
(2 a) -SKYGGHET~02 l. ~20. [jfr -skygg] skotträdsla; äv. om rädsla för att avlossa skott. Har man .. icke vilkoren för fara .. (av sprängning av skjutvapen) rätt klara för sig, bidrager denna osäkerhet till en viss hemlig skottskygghet. Bergström HbJagtv. 24 (1872).
(6 e β) -SKYLDIG. (förr) skyldig att erlägga skott; äv. substantiverat. Forssell Hist. II. 1: 71 (c. 1871, 1875; om förh. på 1500-talet). Antalet skottskyldiga (i Sthm) höll sig (från 1460-talet till 1540-talet) .. påfallande konstant. HT 1950, s. 28.
-SKYLDIGHET~002, äv. ~200. (förr)
1) till 2 b γ: skyldighet för tjänsteman tillhörande skogsstaten att årligen nedlägga ett visst antal ss. skadliga ansedda djur. SkogsvT 1908, s. 286 (om förh. 1808).
2) [jfr -skyldig] till 6 e β: skyldighet att erlägga skott. HT 1950, s. 30 (om medeltida förh.).
(2 a) -SKÄKTA. (numera bl. tillf.) = -pil 1. Tranér HomIl. 349 (1819).
(2 a) -SKÄLVA. i sht jäg. skälva som drabbar skytt (då han skall avlossa skott), skytteskälva; jfr -feber. Knöppel Morg. 135 (1913).
(6 e γ) -SKÄPPA. (förr) skäppa (säd) utgörande l. ingående i skott. G1R 21: 352 (1550).
-SKÄRM.
1) (†) till 2 a: (fast l. flyttbar) skärm bakom vilken jägare döljer sig vid jakt med skjutvapen, skjutskärm; jfr -skjul. Westbaum RofdjJagt 9 (1829).
2) (numera föga br.) till 2 a, b α: av bräder, väv, papp o. d. tillverkad skärm som utgör måltavla för skott (vid skjutförsök l. skjutövning o. d.), målskärm. KrigVAH 1833, s. 5 (vid skjutövningar inom preussiska armén). Därs. 1840, s. 4 (vid skjutförsök). Hammar (1936).
3) (numera mindre br.) till 2 b α, om ngt (vall o. d.) som utgör l. är avsett att utgöra ett skydd mot skott. Sappörregl. 1880, s. 21. IllSvOrdb. (1964).
(6) -SLÅ. (†) skjutslå; jfr -regel, sbst.2 VDAkt. 1734, Syneprot. F III 7.
(23 a β) -SLÅTTER. lant. avlägsnande av skott som slagit upp från trädstubbar l. trädrötter i betesmark l. ängsmark. LAHT 1926, s. 871.
-SNÅL.
1) jäg. till 2 a, om jägare: som är överdrivet mån om att få skjuta vid jakt (o. icke unnar andra jägare att skjuta). Swederus Jagt 164 (1831).
2) till 2 b α: snål om ammunition, som sparar på skott. FrSkog. 124 (1892).
Avledn.: skottsnålhet, r. l. f. särsk. jäg. till -snål 1. Swederus Jagt 355 (1831).
(9) -SPANT. sjöt. spant vid skott. Ramsten o. Stenfelt (1917).
(2 b α) -SPEGEL. (förr) om projektil bestående av en rund bricka av trä l. metall varpå en l. flera kulor voro fästa i en påse. SvFlH 2: 201 (1943; om förh. c. 1685).
(1) -SPETS, sbst.1 (†) kastspjut. Linc. Iii 5 b (1640: skotspesz). Sylvius Curtius 537 (1682).
(23 a β) -SPETS, sbst.2 bot. skotts spets; motsatt: skottbas. Wikström ÅrsbVetA 1845—48, s. 742.
(6) -SPJÄLL. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skjutspjäll. OfferdalKArk. N II 1 s. 38 (1693).
-SPOLA, v. [till -spole] (vard.) fara som en skottspole l. skottspolar; jfr -spole a. GHT 1943, nr 267, s. 9.
(1 a) -SPOLE. [jfr mlt. schotspōle, t. schusspule] vid vävning använd spole varpå inslagsgarn är upplindat; vanl. i utvidgad anv., om ett (vanl. båtformigt) redskap som inrymmer en sådan spole o. som upprepade ggr slungas genom varpen så att den glider från den ena sidan av väven till den andra (varvid det upplindade garnet drages ut o. bildar inslag), skyttel. Schroderus Dict. 28 (c. 1635). (Flickan) satte sig i väfstolen och lät skottspolen gå med hvinande fart. Bengts Vargt. 62 (1915). Väften föres in i skälet medelst skytteln, ett båtformigt redskap, i vilket väften är upplindad på en (skott)spole, så att den lätt kan dragas av. 3NF 20: 1034 (1934). jfr ryckverks-skottspole. särsk.
a) i jämförelser; särsk. i uttr. som beteckna snabb rörelse l. rörelse av o. an. Fara fram och åter som en skottspole. Nordforss (1805). Han springer som en skottspole fram och tillbaka i Lundagård. Reuter PrinsKarnev. 16 (1961).
b) mer l. mindre bildl. Fahlcrantz 2: 98 (1826, 1864). Lampén TLandsFinl. 173 (1918; bildl., i pl., om båtar).
Ssgr: skottspols- l. skottspole-lik, adj. Schildt Perd. 143 (1918).
-låda. (-spols- 18211843) (numera föga br.) om var o. en av de lådor på ömse sidor om varpen mellan vilka skottspolen l. skottspolarna i vissa typer av vävstolar slungas, skyttellåda. KonstNyhMag. 3: 26 (1821; i vävstol där skottspolen gm en mekanisk anordning manövreras med fötterna). Pasch ÅrsbVetA 1843, s. 7 (i jacquardvävstol).
-väveri. (-spols-) (†) väveri (där skottspolar användas); motsatt: trikåfabrik o. d. EconA 1808, juni s. 26.
-vävnad. (-spols-) (†) vävnad framställd med tillhjälp av skottspole l. skottspolar; motsatt: trikå. SockenbeskrHäls. 141 (1791).
(2 a) -SPRINGA. i mur o. d.: springa använd l. avsedd att avge skott genom; jfr -glugg 1. TurÅ 1919, s. 36.
(9) -STAG. (i sht förr) vertikalt profiljärn som tjänar till att förstärka skott. Ramsten o. Stenfelt (1917).
(2 b α) -STAMP. (†) urholkat redskap för formning av kulor. InventKägelholm 1686, s. 128 b.
(23 a β) -STICKLING. (i fackspr.) skott använt ss. stickling. BihVetAH XXVIII. 3: nr 3, s. 4 (1902).
-STOL.
1) (†) till 1 a, om bandvävstol vartill skottspole användes. Dalin (1854). Cannelin (1921).
2) (i fackspr.) till 2 a: skjutstol (se d. o. 1) använd vid provning l. skottställning av vapen l. vid provning av ammunition; förr äv. om riktställning (se d. o. 2); jfr rikt-stol. Leijonflycht (1827). KonvLex. (1864; om riktställning). Skottstol är ett fundament med eller utan anordningar för fastskruvande av ett skjutvapen eller en pipa, avsett att möjliggöra en noggrann inskjutning av vapnet eller ammunitionen. NFSportlex. (1946).
(1, 2 a) -STRID. strid med skjutvapen; förr äv. om strid med kastvapen; jfr -växling 2. Holmberg Nordb. 174 (1852; om strid med spjut o. pilar).
(23 a β) -STRÄCKNING. bot. om skotts längdtillväxt. SvSkog. 172 (1928).
(6 e β) -STUGA. [fsv. skutstuva] (förr) jfr -hus 2 o. skatt-stuga. ArbogaTb. 4: 38 (1542).
(2 a) -STÅND. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om plats för avlossande av skott vid målskjutning, skjutplats, station. TJäg. 1832, s. 141.
(6) -STÅNG. (†) stång varmed ngt skjutes l. som, då den användes, förskjutes i sin längdriktning (o. därvid i sin tur förskjuter ngt), skjutstång; särsk. om stång avsedd att skjutas in i en l. flera urtagningar l. krampor o. d. (äv. om sådan stång avsedd att skjutas fram o. tillbaka vid stängning resp. öppning av dörr o. d.); jfr -stängel. 2Mos. 36: 33 (Bib. 1541; om stång avsedd att skjutas in i ringar på tabernaklet). Skåttstången, som innantil tilsluter dörren och skjutes djupt in i muren, är af järn. VDAkt. 1790, nr 524. Forman ingifves (i ett med vattenkraft drivet tegelslageri) .. framför ändan af skott-stången, som inskjuter henne under Bråkan. VetAH 1805, s. 178.
-STÄLLA.
1) till 2 a.
a) skjutk. (med ledning av vid provskjutning uppnådda resultat) ställa in riktmedel på (eldvapen) så att dessa motsvara på visst avstånd erhållen medelträffpunkt (äv. i sådana uttr. som skottställa ngt för l. på, förr äv. till det l. det avståndet); äv. abs., förr särsk. i uttr. skottställa på det l. det avståndet, ställa in siktet på det l. det avståndet; förr äv. övergående i bet.: lägga an med l. rikta (eldvapen). VetAH 1742, s. 61. Törngren Artill. 2: 91 (1795: till den vanliga Kjärnskotts-distancen). Skottställa kallas det at ändra Gewärspipan, flytta kornet och förlikningen, allt efter som man finner Gewäret skjuta öfwer eller under o. s. w. — Äfwen lägga an; rigta. Leijonflycht (1827). Jochnick Handgev. 89 (1854: på t. ex. 200 alnar). Jag uppskattar afståndet (till en ryttare) till 500 meter, skottställer därför på 500 och sigtar på hästens bröst. AB(L) 1895, nr 297, s. 4. Höpken Momb. 4 (1908: för afstånd upp till 300 m.). särsk. mer l. mindre bildl. Tranér Prax. 12 (1827).
b) (†) vänja (häst) vid skott. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 86, 88 (1836).
c) (mindre br.) refl.: gm provskjutning göra sig förtrogen med läget av skjutvapens träffbild o. vid behov korrigera denna, skjuta in sig. NFSportlex. 1: 272 (1938).
2) (i fackspr.) till 4: bestämma plats o. riktning för borrhål för sprängning. JernkA 1824, s. 183.
-STÄLLARE. [jfr -ställa]
1) (†) till 2 a: person med uppgift att rikta kanon; jfr -ställa 1 a. Lind (1738, 1749; under büchsen-meister).
2) (i fackspr.) till 4: person med uppgift att bestämma plats o. riktning för borrhål för sprängning; särsk. om förman i gruva; jfr -ställa 2 o. skjutare 2. Stål Byggn. 1: 219 (1834). Wetterdal Grufbr. 360 (1878).
-STÄLLE.
1) (numera bl. tillf.) till 2 a, 2 b α ζ’, = -plats 2. Jäg. 1897, 2: 159.
2) (mera tillf.) till 2 b α ζ’: ställe varemot skott bör riktas. Höpken Momb. 88 (1908; om ställe på villebråd).
3) (i fackspr.) till 4: ställe där sprängskott avlossas. 3NF 3: 29 (1924).
-STÄLLNING. [i bet. 1 a, b o. 2 delvis till -ställa]
1) till 2 a.
a) skjutk. om handlingen att skottställa (se d. o. 1 a) eldvapen; äv. konkretare, om ställning vari eldvapens riktmedel inställts (för visst avstånd) l. om det sätt varpå eldvapen skjuter i höjdled o. sidled; förr möjl. äv. övergående till att beteckna handlingen att lägga an med l. rikta ett eldvapen. Törngren Artill. 2: 93 (1795). Nordforss (1805; med hänv. till riktning). Den nu (hos gevären) befintliga skottställningen för 800 fot rättas, så att den blifver fullt tillfredsställande. KrigVAT 1873, s. 282. (Det är tillrådligt att) öfverlåta gevärets skottställning åt någon fullt sakkunnig person. Högdahl Jaktb. 48 (1913). Man bör lära känna sitt gevär, så att man vet .. hur det ändrar skottställning, då det blir varmt. NFSportlex. 1: 272 (1938).
b) (mindre br.) om handlingen att gm provskjutning göra sig förtrogen med läget av skjutvapens träffbild o. vid behov korrigera denna; jfr -ställa 1 c. Den största svårigheten vid skottställning är, att ögat och siktningen påverkas av variationer i belysning och bakgrund. NFSportlex. 3: 600 (1940).
c) (föga br.) om ställning varifrån l. i vilken ett eldvapen avfyras, eldställning. Högberg Vred. 2: 205 (1906). Kanonerna i salongen inriktas i skottställning mot briggens akter. Dens. Frib. 338 (1910).
2) (i fackspr.) till 4, om handlingen att skottställa (se d. o. 2). Grave Malm. 18 (1783).
3) bot. till 23 a β, om skotts ställning. UtsädT 1907, s. 216.
Ssgr (till -ställning 1 a): skottställnings-instrument. (förr) vid skottställning av gevär använt instrument (bestående av en stålcylinder avsedd att införas i gevärspipan o. en vid denna cylinders utskjutande ända fäst kikare försedd med hårkors). Jochnick Handgev. 83 (1854).
-maskin. (†) vid skottställning av gevär använt instrument; jfr -ställnings-instrument. KrigVAT 1847, s. 563.
-officer. (förr) officer med uppgift att handha skottställning; jfr skjut-officer. VL 1898, nr 24, s. 3.
(6) -STÄNGE. (†) stängningsanordning bestående av en l. flera skjutstänger. VDAkt. 1722, Syneprot. F III 7.
(6) -STÄNGEL. (†) (liten) skjutstång l. skjutregel avsedd att skjutas fram o. tillbaka vid stängning resp. öppning av dörr o. d.; jfr -stängsel o. skjut-stängel. Linc. Sss 2 b (1640). Schulthess (1885; med hänv. till skottbom).
(9) -STÄNGNING. sjöt. stängning av dörrar i vattentäta skott. Stenfelt (1920).
Ssgr (sjöt.): skottstängnings-signal. signal till skottstängning. UFlottMansk. 1945, s. 137.
-övning. SohlmanSjölex. (1955).
(6) -STÄNGSEL. (†) = -stängel. Heinrich (1814). Björkman (1889).
(6 e β) -SVEN. (förr) = -man 2. Stiernman Com. 5: Reg. 166 (1771).
(23 a β) -SYSTEM. [jfr t. sprossystem] bot. system bildat av skott; särsk. om det system som ett skott o. dess sidoskott bilda. BotN 1886, s. 209 (av skott o. dess sidoskott). VäxtLiv 3: 304 (1936).
(2 b α) -SÅR. sår förorsakat av skott; jfr skott, sbst.2 2 b α ζ’. Haartman SciagrMorb. 461 (1781).
(2 b α) -SÅRAD, p. adj. sårad av skott; äv. substantiverat. Antalet af i italienska kriget skott-sårade. KrigVAT 1860, s. 249.
-SÄKER.
1) till 2 a.
a) om vapen l. ammunition o. d.: som fungerar väl vid skjutning (särsk. om vapen: träffsäker); äv. om skytt: träffsäker. TSjöv. 1905, s. 84 (om ett i granater använt sprängämne). Melin AndÖstsluttn. 198 (1931; om gevär).
b) (i fackspr.) om djur: som icke reagerar för skottlossning; jfr -fast 1, -van 2 b. Björkman (1889; om häst).
2) till 2 b α: som icke genomtränges av skott, som ger skydd mot skott; äv.: som icke tar allvarlig skada av skott; jfr -fast 2, -fri 2 b. KrigVAT 1839, s. 101 (om harnesk). En viktig fordran på högtalarna (som varna för fientliga flygplan) är, att de skola vara skottsäkra för att även under eldgivning kunna sitta uppe. TT 1944, s. 487.
-SÄKERHET~002, äv. ~200. [jfr -säker] egenskapen l. förhållandet att vara skottsäker; särsk.
1) till 2 a, motsv. -säker 1 a. KrigVAT 1845, s. 252 (i fråga om kanon). Möller Jordbr. 65 (1881; i fråga om skytt). TSjöv. 1905, s. 85 (i fråga om ett i granater använt sprängämne). särsk. sport. bildl. (motsv. skott, sbst.2 3 b), i fråga om spelare i fotboll l. bandy o. d. IdrBl. 1920, s. 253 (i fråga om fotbollsspelare).
2) till 2 b α, motsv. -säker 2. Alm BlVap. 246 (1932).
(6) -SÄNG. (skott- 1671 osv. skotte- 1674) (numera nästan bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter) skjutsäng; jfr -säng-ställe. BoupptSthm 9/12 1671.
(6) -SÄNG-STÄLLE l. -SÄNGS-STÄLLE. (-säng- 1821. -sängs- 1810) (†) skjutsäng; jfr -säng. BoupptVäxjö 1810. Därs. 1821.
(2 a) -TABELL. [jfr t. schusstafel] (numera föga br.) skjuttabell. KrigVAH 1829, s. 95. Malmberg Werfel 40Dag. 301 (1935).
(6) -TAL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 4709). (skott- 1813. skotte- 1813) (†) tal som anger antalet skottdagar l. skottår inom viss period. Aurén UtrTidr. 116 (1813).
(2 a, b α) -TAVLA. [jfr t. schusstafel] (av papper l. trä l. järn o. d. förfärdigad, med ringar l. andra figurer försedd) tavla använd l. avsedd till mål för skott, måltavla; äv. i utvidgad anv., om ngn l. ngt som utgör mål för skott; jfr skjut-tavla 1. Möller (1745; under bute). Gå vi på så här och följa vägen, bli vi ett par utmärkta skottaflor för gökarna där borta. Janson CostaN 2: 37 (1910). särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. dels om ngt som är mål för slag o. d., dels om ngn l. ngt som är föremål för gyckel l. ironi l. beskyllningar o. d. Huru länge .. skal förra Secrete Utskottet vara skått-taflan för så många svåra beskyllningar? 2RARP 14: 382 (1743). Vänstra underkäken, som är den vanligaste skottavlan för knock out-slag. 3NF 3: 1034 (1925).
(2 b α ζ’) -TECKEN. [jfr t. schusszeichen] jäg. tecken (rörelse o. d.) som visar att (o. hur) ett villebråd blivit träffat av skott. Hemberg JagtbDäggdj. 50 (1897).
(6) -TEN. (†) = -regel, sbst.2 OfferdalKArk. N II 1, s. 48 (1698).
(2 a) -TILLFÄLLE~020. tillfälle att avlossa skott (med utsikt att träffa). Lagercrantz SkandStorvOstafr. 210 (1930). särsk. sport. bildl., motsv. skott, sbst.2 3 b. Husén Fotb. 77 (1918).
(2 a) -TYG, sbst.1 (sbst.2 se sp. 4711). (†) skjutvapen; jfr skjut-tyg 1. Juslenius 8 (1745).
(2 a) -TÅNG. (†) = -angel. HSH 35: 328 (1656). Wärnskiöld Fortif. C 4 b (1673).
(6 e β) -UPPBÖRD~02 l. ~20. (skotte- 1903 osv.) (förr) uppbörd av skott. HT 1903, s. 30 (om förh. under medeltiden).
(2 b α) -UTLÄMNARE~0200. (förr) i kanonservis ingående konstapel som bl. a. hade hand om o. utlämnade ammunition för kanonen; numera ersatt av: ammunitionsredogörare o. d. Tingsten FormTakt. 46 (1889).
(23 a β) -UTVECKLING~020. bot. utveckling av skott. HbTrädg. 4: 18 (1874).
(6) -VAGN. (†) vagn avsedd att skjutas, skjutvagn. Hellberg Samtida 1: 29 (1870).
-VALL.
1) till 2 a.
a) jäg. vall bakom vilken jägare döljer sig vid sjöfågelsjakt; jfr skjut-skåre. Ekman NorrlJakt 188 (1910).
b) (föga br.) vid skjutbana: vall från vilken skytt skjuter, skjutvall (se d. o. 1). Hansén LjusnDell. 36 (1923).
2) (numera icke i militärt fackspr.) till 2 b α: för uppfångande av skott avsedd vall; särsk. om sådan vall bakom måltavlorna vid skjutbana, kulfång (jfr skjut-vall 2). Fischerström Dagb. 91 (1773). En arbetstropp som sändes, / Med spadar väpnad, frammanför ett läger; / Att kasta opp en skottvall eller öppna / En löpgraf. JGOxenstierna 4: 28 (1815; eng. orig.: cast a rampart). IllSvOrdb. (1955).
Ssg: skottvalls-bly. (numera bl. tillf.) till -vall 2: bly som finnes i l. tillvaratagits ur skottvall. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 328 (1879).
-VAN.
1) (†) till 1: van att kasta med kastvapen. Adlerbeth HorOd. 111 (1817).
2) till 2 a.
a) van att skjuta, skjutvan. Crusenstolpe Tess. 3: 60 (1847; om hand).
b) om djur: van vid (ljudet av) skott, skottsäker (se d. o. 1 b). Hahr HbJäg. 52 (1865; om hund).
(1, 2 a) -VAPEN. (numera föga br.) skjutvapen; förr äv. om kastvapen l. om projektil till skjutvapen. Peringskiöld Hkr. 1: 161 (1697). Pilar, Kast-spjut, Kulor, Granater, och hwad mera, som kan räknas til Skott-wapn. LMil. 2: Föret. 3 a (1765). Björkman (1889).
(2 a) -VAR. (numera nästan bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter) om villebråd (särsk. fågel): som tar sig i akt för skott, skottskygg. Spegel 427 (1712).
(2 b α ζ’) -VATTEN. [jfr t. schusswasser] (förr) för botande av skottsår (o. liknande sår) använd vätska. Möller (1790). 2NF 28: 49 (1918; om blandning av svavelsyra, ättika, utspädd sprit o. honung).
(6) -VECKA. kronol. vecka som inskjutes under vissa år för att bringa det borgerliga året i överensstämmelse med solåret; särsk. i fråga om förh. på det forntida Island. Lagerbring 1Hist. 1: 456 (1769; på det forntida Island). Nilsson FestdVard. 213 (1925; i föreslaget kronologiskt system).
(9) -VENTIL. sjöt. ventil varmed slagvatten släppes genom vattentätt skott; jfr -kran. NF 14: 1324 (1890).
Ssg: skottventil-stång. sjöt. stång varmed skottventil manövreras från däck. Ramsten o. Stenfelt (1917).
(2 a, b α, 4) -VERKAN. verkan som uppkommer av ett l. flera skott; jfr -verkning. Hazelius Förel. 393 (1839). Lindroth Gruvbrytn. 1: 507 (1955; i fråga om sprängskott).
(2 a, b α, 4) -VERKNING. (mera tillf.) = -verkan; i sht i pl. Wulff GrönlDagb. 214 (1917).
(2 a, b α) -VIDD. [jfr t. schussweite] om avståndet från vapen till punkt där av vapnet avsänd projektil slår ned l. träffar ett mål; äv. (skjutk.) om avståndet från eldvapens mynning till nedslagspunkten (dvs. den punkt där projektil vid sitt nedslag skär en tänkt genom mynningen gående sfärisk yta som är koncentrisk med jordytan); jfr -längd 2 o. skjut-vidd. Törngren Artill. 3: 80 (1795). Den stora engelska långbågen hade rätt stor skottvidd och verkan. Alm VapnH 14 (1927). Skottvidden .. är avståndet mellan vapnets mynning och nedslagspunkten. SkjutlArm. 1956, mom. 141. jfr kanon-skottvidd. särsk. (numera icke i fackspr.) övergående till att beteckna det avstånd inom vilket det är möjligt att träffa med skott, skotthåll, eldområde. Om .. ett .. fartyg skulle nalkas .. en monitor med 16 knops fart .., är det .. minst 4 minuter inom skottvidd för monitorns två kanoner, som då böra hinna aflossa 4 skott. Oscar II IV. 1: 148 (1869, 1890). Komma utom kanonernas skottvidd. SvHandordb. (1966).
(3 b) -VILLIG. sport. villig att skjuta. IdrBl. 1935, nr 62, s. 10.
-VINKEL.
1) (numera icke i militärt fackspr.) till 2 a.
a) om vinkeln mellan ett eldvapens mynningsplan o. kärnlinjen före skottlossningen, elevation; jfr skjut-vinkel 1 a. Konow (1887).
b) vinkel i sidled som en skytt (l. en artilleripjäs) kan behärska från den plats där han befinner sig (resp. från uppställningsplatsen), eldområde; jfr bestryknings-vinkel, skjut-vinkel 1 b. KrigVAH 1832, s. 11.
2) (mera tillf.) till 2 b α ζ’, om den vinkel vari skott träffar l. träffat ett mål, anslagsvinkel. SvD(A) 1959, nr 308, s. 9.
3) sport. till 3 b, = skjut-vinkel 2. Husén Fotb. 101 (1918).
(5) -VIRVEL. (†) virvel som uppkommer i samband med sjöskott. König LärdÖfn. 6: 4 (1747).
(2 a) -VIS. mil.
I. adv.: skott för skott. InfRegl. 1945, 1: 76.
II. adj.; om eld: som avges skott för skott. FörslExGranatk. 1924, s. 32.
(2 b α ζ’) -VISARE. (†) redskap varmed markör visar hur skott träffat vid målskjutning, markeringsvisare, markörspade. KrigVAT 1839, s. 222.
(6 b) -VÄGG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) vägg i skiftesverk; äv. i uttr. halv skottvägg, om vägg som till hälften är uppförd i skiftesverk (o. till hälften i annan teknik). Halfwa Skottwäggar. PH 2: 1426 (1739). Campbell SkånBygd. 237 (1928).
(1 a) -VÄKTARE. [jfr t. schusswächter, eng. shoot-guard] textil. i maskinvävstol: anordning som, då inslagstråden brister vid ett skott l. då inslagstråden tar slut, kommer vävstolen att stanna l. åstadkommer att spolen med brustet l. slutvävt garn slungas ut o. ersättes av en ny spole. UB 6: 462 (1874).
(2 a) -VÄNJA. (numera bl. mera tillf.) vänja (person l. djur) vid skott. Lefrén Förel. 1: 311 (1818: skottvänas, inf. pass.).
(2 a) -VÄXLA. växla skott (med ngn). CGKlingspor (1813) i SvBL 6: 381. särsk. bildl.; särsk. i fråga om blickar. Molin SSkr. 110 (1895).
-VÄXLING. [i bet. 2 delvis till -växla]
1) textil. till 1 a: växling mellan skyttlar med olika inslag (så att vissa skott göras med inslag av en typ, andra med inslag av en annan l. en tredje typ osv.), skyttelväxling. 2NF 33: 44 (1921).
2) till 2 a, om handlingen att växla skott med ngn l. om förhållandet att skott växlas mellan ngra (äv. konkretare, om strid då skott växlas mellan ngra, skottstrid); ngn gg äv. i utvidgad anv., om skottlossning. Crusenstolpe Mor. 6: 153 (1844; konkretare). Patrullen söker .. att under skottvexling uppehålla fienden. TjReglArm. 1867, 4: 105. Holmström LändStränd. 2: 116 (1919; i utvidgad anv.).
(2 a, b α) -YTA. yta som är l. kan bli föremål l. träffyta för skott. KrigVAT 1857, s. 19.
(6) -ÅR. [fsv. skutar] år varunder en extra dag (skottdag) inskjutes för att bringa det borgerliga året i överensstämmelse med solåret; i fråga om ä. förh. o. i förslag äv. om år med inskott av flera skottdagar (äv. skottvecka l. skottmånad l. skottmånader). VarRerV 4 (1538). Numa .. förordnade att man skulle beräkna Skottår, i början genom insättning af hela månader i vissa år, sedermera genom intercalerade dagar. Ehrenheim Phys. 2: 21 (1822). Skottår med 53 veckor. Nilsson FolklFest. 153 (1915; på det forntida Island). (Åren) 1700, 1800 och 1900 äro .. i den gregorianska kalendern icke skottår, men väl 1600 och 2000. NordKult. 21: 4 (1934).
Ssgr: skottårs-bal. benämning på bal (ofta maskeradbal) som hålles under skottår (på skottdagen eller nära denna dag). DN(A) 1916, nr 52, s. 11.
-barn. barn fött under skottår (särsk. den 29 februari). SD(L) 1904, nr 59, s. 3.
-brevkort. (numera föga br.) för postbefordran avsett skottårskort. LBl. 1904, nr 8, s. 4.
-cykel. kronol. cykel omfattande ett (inom olika kronologiska system på olika sätt) bestämt antal år av vilka ett måste vara skottår (för att den borgerliga tiden o. soltiden skola stämma överens). Aurén UtrTidr. 60 (1813).
-dag. (numera bl. tillf.) skottdag. Rudbeck Atl. 2: 215 (1689).
-kort. (i sht förr) (för postbefordran avsett) kort som säljes under skottår (på skottdagen l. nära denna dag) o. som innehåller skottdagsskämt o. d.; jfr -års-brevkort. LBl. 1904, nr 8, s. 4.
-pjäs. pjäs skriven för att uppföras under skottår (på skottdagen l. nära denna dag) o. innehållande skottdagsskämt o. d. UNT 1932, nr 11023, s. 7.
-regel. regel för bestämmande av vilka år som skola vara skottår. Nilsson FestdVard. 215 (1925).
-rum. (†) i kalender: ställe där skottdag under skottår insättes. 23 (februari) .. Skotårs rum. Ps. 1549, Kal., s. 3 a. Därs. 1567, Kal. s. A 3 a.
-råg. (numera bl. tillf.) under skottår skördad råg (förr ansedd ss. sämre än annan råg). Skottårs rågen .. hålles före wara oduglig. Broman Glys. 3: 12 (c. 1730).
-tavla. (†) tabell över solens deklination under ett skottår. Rosenfeldt Nav. 40 (1693).
(2 b α) -ÄRR. jfr -sår. Östergren (1939).
(6) -ÄSPA. (†) = -regel, sbst.2; jfr hasp 1. OfferdalKArk. N II 1, s. 37 (1693).
(2 a) -ÖGONBLICK~002, äv. ~200. jfr -lossnings-ögonblick. Jakten 251 (1951). särsk. sport. bildl., motsv. skott, sbst.2 3 b. Husén Fotb. 73 (1918).
(2 a) -ÖPPNING. jfr -glugg 1. TT 1900, Byggn. s. 144.
(2 b γ) -ÖRE. (†) i pl.: skottpengar (se -penning 2 a). Möller (1807).
B (†): (6 e) SKOTTA-SKATT. benämning på en av invånare i fiskeläge erlagd skatt. HammarkDomb. 23/8 1604.
C (numera bl. dels, om ä. förh., i ssgr som ansluta sig till skott, sbst.2 6 e β, dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat. Anm. I ssgn skotte-bok är förleden skotte- numera avgjort vanligare än förleden skott-; denna ssg har uppförts nedan, under det att övriga ssgr som ansluta sig till skott, sbst.2 6 e β, återfinnas under A): SKOTTE-AVGIFT, -BELOPP, -BIDRAG, se A.
(6 e β) -BOK. (skott- 15971923 (om förh. 1501). skotte- 1881 (om medeltida förh.) osv.) [fsv. skutbok] benämning på var o. en av de (i Sthm) i ä. tid förda räkenskapsböcker som innehålla uppgifter om erläggande o. förvaltning av skott. 3SthmTb. 2: 212 (1597).
-DAG, se A.
(2 b α) -GRÄS. (skott- 1659. skotte- 16381694) [växtens blad likna pilar] (†) växten Sagittaria sagittifolia Lin., pilblad; jfr pilgräs 1, skytte-gräs, skäkte-gräs. Franckenius Spec. E 2 a (1638). Bromelius Chl. 100 (1694).
-KARL, -LISTA, -LÄNGD, -NÄT, -PENNING, se A.
(6) -SKI. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skjutmed; jfr skida, sbst.3 1. PåSkid. 1931, s. 298 (från Dalarna). jfr LandsmFrågel. 24: 8 (1929).
-SÄNG, -TAL, -UPPBÖRD, se A.
D (†): SKOTTS-MÅL, se d. o. —
-MÄRKE, se A.
(2 a) -REDSKAP. skjutredskap (se d. o. 1). Verelius Gothr. 123 (1664).
Avledn.: SKOTTA, v.1 [fsv. skuta] (†) till 6 e β: erlägga skott. 2SthmTb. 1: 58 (1545). PrivFrihetsbrJönk. 76 (1620).
SKOTTBAR, adj. (†) till 2 a, om vapen: som duger att skjuta med. Loenbom Stenbock 2: 30 (1758).

 

Spalt S 4664 band 26, 1972

Webbansvarig