Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STATOR, sbst.1, m.; anträffat bl. i pl. -er.
Etymologi
[av lat. stator, grundare, upprätthållare (särsk. ss. epitet för Jupiter), vbalsbst. till sistere, få att stanna, grunda, upprätta (p. pf. status, sup. statum; se STÅ, v.)]
(†) om person som lanserar en viss vetenskaplig åsikt. Man bör ej göra de första Statorer i antiphlogistiska theorien orätt. JournSvL 1799, s. 44.

 

Spalt S 11247 band 30, 1989

Webbansvarig