| Publicerad 1972 | Lämna synpunkter |
SKOG skω4g, r. l. m.; gen. skogs skω4gs, i bet. 1 f vanl. skωk4s, ss. förled i ssgr l. efterled i sådana ssgr som NORDAN-SKOGS vanl. skωk3s~ resp. ~skωk2s; best. -en; pl. -ar (OPetri 1: 477 (1528) osv.) ((†) -er Bolinus Dagb. 33 (1668)).
1) (i regel) större område som helt l. till övervägande del är beväxt med jämförelsevis tätt stående träd l. trädartade l. trädlika växter (o. som representerar ett för landet l. trakten i fråga naturligt växtsamhälle såväl beträffande trädvegetation osv. som övrig markvegetation); växtsamhälle l. vegetationstyp som konstitueras av sådana områden; äv. huvudsakligen med tanke på träden osv. på sådant område l. sådana områden, äv. (i sht skogsv.) med mer l. mindre klart utvecklad koll. bet.: (skogs)träd; jfr FORST-, HED 2, LUND, sbst.1, MO 2, MOR, sbst.3, PARK, sbst.2 1 a δ, VALD. I (l. på) skogen. I skog och mark, jfr MARK, sbst.1 2. I villande skog (i vitter stil). Djupt inne i skogen. Skogen har blivit grön. Mörk, tät, skövlad, förvildad, välvårdad skog. Allmänna, privata skogar. Avverka, fälla, gallra, hugga ned, odla skog. Sälja skog på rot. Frodig, gammal, grov, mogen, ung skog. Thet erliige conuenth askaby kloster och teess personer med legehion godz och gaarda skogh och fiiskewathn. G1R 1: 39 (1522). Alle stedes här i landet haffua the hafft noghro besynnerliga skooghar them man kallar, Helgelundar. OPetri Kr. 11 (c. 1540). Hugger någon Biörck, Eenträ, Gran, Tall eller annan skog, böte för hwart trää. Schmedeman Just. 237 (1641). Ägarne hade .. slagit litet eller intet hö av jordägorna, vilka, såsom det heter, store skogen är voxen över. NorrlS 14: 32 (1647). Hvad rike skogar af allehanda slags furor uti skogsparkerne i Medelpad, Niurunda .. skola finnas, som äre tiänlige til master, spiror, balkar, timmer och plankor. 2RA 1: 610 (1723). Jag (dvs. den femtonårige blivande vikingen) drömde, jag tänkte jag vet icke hvad, / Jag kunde, som förr, ej mer vara glad / Uti skogen. Geijer Skald. 5 (1811, 1835). Skogen, det är friskheten, vildheten och förnyelsen, källornas hem. Hallström ItBr. 152 (1901). För varje yxhugg i stocken ävensom för varje bläckning i växande skog betalar arbetstagaren (enligt avverkningskontraktet) 1 kr och för varje sprinthål 5 kr. SkogsvT 1905, s. 280. Hon hade ursprungligen kommit från de djupa skogarna uppe mot den småländska gränsen. Hellström Malmros 87 (1931). — jfr AKACIA-, AL-, ALLMÄNNINGS-, ALM-, ASK-, ASP-, BAMBU-, BARR-, BI-, BJÖRK-, BJÖRN-, BLAND-, BLÄDNINGS-, BOK-, BOLAGS-, BUXBOMS-, BY-, BÄR-, CEDER-, CITRON-, CYPRESS-, DADELPALMS-, DJUNGEL-, DÖDVIDA-, EK-, EKORR-, EN-, FJÄLL-, FRÄLSE-, FURU-, FÅNG-, FÄBOD-, FÄLL-, GALLERI-, GALLRINGS-, GRAN-, GROV-, GRUV-, GRÄNS-, GUMMI-, HALLON-, HASSEL-, HEMMANS-, HUSBEHOVS-, HYTTE-, HÄGG-, HÖG-, IDE-, KANEL-, KLEN-, KOL-, KRATT-, KRONO-, KULTUR-, KVALL-, KÄRN-, KÖRSBÄRS-, LAGER-, LIND-, LINGON-, LUST-, LÅG-, LÄRKTRÄDS-, LÖV-, MANGO-, MANGROVE-, MAR-, MAST-, MEDEL-, MO-, MOSS-, NORDAN-, NORRLANDS-, NÄVER-, NÖT-, ODAL-, OLLON-, ORMBUNKS-, PALM-, PLANT-, PLOMMON-, POPPEL-, PROPS-, RAFFIA-, REGN-, REN-, RIKS-, RIS-, ROTSKOTTS-, RÅDJURS-, RÖNN-, SAGO-, SAM-, SAVANN-, SKATTE-, SKYDDS-, SNÅR-, SOCKEN-, STOCKFÅNGST-, STÖR-, SUMP-, SUNNAN-, SVEDJE-, SÅGVERKS-, TALL-, TIMMER-, TORR-, TROLL-, UNDER-, UR-, VILD-, ÄLG-, ÄPPEL-, ÖDE-, ÖVER-SKOG m. fl. o. NORDAN-, OVAN-, UTAN-SKOGS. — särsk.
a) i ett flertal ordspr. (jfr f α). Dagh haffuer ögon, och skogh haffuer öron. SvOrds. A 4 b (1604). Skogen haar Ögon, och marken Öron. Grubb 725 (1665). Skogen är godh fattigmans kåpa. Därs. (Hos riksgäldsfullmäktige) gäller ej ordspråket: ingen den andres vän i skogen! Stenhammar Riksd. 2: 99 (1840); jfr c. Skogen är fattig mans tröja. Landsm. 1: 366 (1879). Det är synd att föda skog på god jord. Granlund Ordspr. (c. 1880). Den som har skog, har nog. Därs. — särsk.
β) som (äv. såsom) man ropar i skogen (så) får man svar; jfr ROPA 1 a. Grubb 776 (1665). Kullin EngGr. 91 (1744: såsom). SvHandordb. (1966). jfr: När en inbjudning till denna fest (i en studentnation i Uppsala) utfärdades .., var det såsom att ropa i skogen eller bland bergen, där ekot upprepas från trakt till trakt. Sander i 3SAH 4: 95 (1889).
b) (i vitter stil, med ålderdomlig prägel) i uttr. gå i skog(en) (jfr c), om sol: gå ned (bakom skogshorisonten); stundom äv. om stjärna (särsk. bildl.); i sht förr äv. i uttr. stå på språng åt skogen, om sol: vara på väg att gå ned (bakom skogshorisonten). Qwällen blåå / Faller in, och hwar wil gåå / Tijt, han Roo och Hwijlo fåår, / och Soolen i Skogen gåår. Wivallius Dikt. 113 (1641). Hwem wet, om ey Sool-ögats klara Mijn, / Fast hon åt Skogen står på språng, / Att Männskio-Offring see har Leeda och Försyn. Dahlstierna (SVS) 381 (c. 1696). I Skogen gången är den Stiärna uti nord (dvs. K. XI), / Som för Osz waakte städs, och aldrig boorde gladas. Därs. 82 (1698). Moberg Rid 66 (1941: gick i skog).
c) i sådana uttr. som gå l. hålla sig i l. på skogen (jfr b), i sht förr äv. hålla sig l. ligga på skogarna l. hålla skogen, förr äv. gå l. hålla (sig) vid skogen (jfr HÅLLA, v.1 19), betecknande att ngn, särsk. (i sht om ä. förh.) fredlös l. tjuv o. d., uppehåller sig i skog(strakter); äv. mer l. mindre liktydigt med: vara fredlös l. skogsrövare o. d.; jfr d. The haffue gååt somlige fredlösze en helan winther i skoghen. G1R 6: 233 (1529). Mattis Andersson j Nyeby som gonger vid skoghen. Därs. 7: 203 (1530). Här vti landet wore ganske monge Swenske hoffmen på skoganer liggiandes, som aldrigh hade giffuit sigh vnder the Danskes Regemente. Svart G1 16 (1561). Karlarna (med vilka kvinnan avlat barn) hålla vid skogen, men qvinnan (som begått barnamord) blef dömd till döden. NoraskogArk. 4: 33 (i handl. fr. 1620). Han war icke tillstedes vtan rympt sit fengssle, och hullet skougen Alt her till dagz. ÅngermDomb. 30/8 1630, fol. 33. OxBr. 9: 627 (1645: håler sigh .. vedh). UNT 1942, nr 272, s. 9 (: går på skogen).
d) [jfr c] (förr) i sg. best., övergående i bet.: (straff medförande) fredlöshet (i form av skogsgång; se d. o. 2). (Personer) som blifvit dömde eller dömt sig själfve till skogen. Rydberg Vap. 350 (1891).
e) (†) i uttr. intaga skogen l. skogar(na) l. ta(ga) skogen (in), (bege sig l.) fly l. rädda sig l. sticka sig undan till l. in i skogen; (springa l.) fly till skogs (se f); få skogen, (lyckas) nå l. rädda sig in i l. upp i skogen. Svart G1 12 (1561: fick). Sedan .. skulle han .. giffua sigh .. in i Staden igen om han kunde, heller och taga skogen. Därs. 66. Swedberg Cat. 336 (1709: intager skogar). Jag lopp omkring fälten; jag klef upp för ett brant berg at se öfver hela trakten, omsider intog jag skogen. Nordenflycht (SVS) 3: 167 (1762). (Fr.) Gagner le taillis, .. (sv.) ta skogen in, löpa sin kos, sätta sig i säkerhet. Holmberg 2: 857 (1795). De brottslige (stigmännen), som icke intagit skogarne, fingo .. nåd och löste med böter deras lif. Afzelius Sag. 6: 242 (1851). Därs. XI. 2: 124 (1870).
f) i förbindelsen till skogs, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) åt skogs, till (l. in i l. upp i) skogen; äv. dels i uttr. som beteckna såväl förflyttning till (o. från) som vistelse i skog (särsk. i uttr. vara till skogs), dels i fråga om riktning l. avstånd: in l. upp i (i sht förr äv.: mot) skogen; i sht förr äv. i uttr. som beteckna enbart befintlighet: (inne l. uppe) i skogen; äv. (se särsk. γ, δ) oeg. l. bildl. (jfr i). Springa, rymma, dra, fly till skogs. Natten ther effter war then goda Hans Wågehals vp, och staell bort både breff och ask, gaff sigh till skogz och öffuer Tyffweden. Svart G1 149 (1561). I förledne winter hendet det sigh at de worre bådhe till skogz at hugga wedh. ÅngermDomb. 1636, fol. 105. (Invånarna) på dhen så kallade Tiervoni Lassi: eller röda skogen .. höllo sig till skogz. KKD 5: 9 (c. 1709). (Bonden som kommit ut på öppna fältet) begynte att gåå till skougs igen. Därs. 3: 192 (1711). Och åt Rottnen till på höjden / långt åt skogs vid Mällafalla, / kom två kvinnfolk och en barnskock. Fröding Stänk 81 (1896). Stället låg ensligt till skogs; en snart igenvuxen körväg .. ledde dit. Högberg Vred. 1: 316 (1906). Materialet till valborgsmässoelden erhöll man förr i första hand av riset från fähuset .., av gamla uttjänta kvastar etc. Men detta förslog inte långt och man måste till skogs för att fylla behovet. Fatab. 1947, s. 133. — särsk.
α) i ordspr.; jfr a. Huicken ther redis för hwar buske, then kommer seent till skogz. G1R 14: 202 (1542). Then hund man drijfwer til skogz, han bijter icke mong diwr. SvOrds. C 4 b (1604). Bära Wedh til Skogz .. (dvs.) Onödigt arbete. Grubb 62 (1665). Man ska inte bära ved till skogs (dvs. inte ge till den som redan har överflöd av likadant). Holm Ordspr. 291 (1964).
β) (numera bl. mera tillf.) i uttr. gå till skogs, pregnantare: gå till l. in i l. upp i skogen o. förrätta naturbehov. VRP 1706, s. 93.
γ) (vard.) i uttr. löpa l. springa till skogs, med försvagad bet., närmande sig l. övergående i bet.: rymma l. smita l. springa bort (o. gömma sig); äv. oeg., med sakligt subj. (Sv.) Löpa till skogs. (fr.) S’enfuir. Nordforss (1805). (Sv.) Springa till skogs .. (t.) ausreissen. Hoppe (1892). Det händer ju ibland, att godhjärtenheten löper till skogs med det sunda förnuftet äfven hos genierna. PT 1906, nr 275 A, s. 3.
δ) (vard., numera mindre br.) oeg. l. bildl. (jfr γ): åt skogen (se i ε α’, β’). Nordforss (1805). Till skogs med dig! Hvad du är dum och fattar trögt! Thomander 3: 272 (1826). För Bergkvist (som förlorat i kortspel) var det rent åt skogs, han stod inte mer att hjälpa. Hülphers Ångermanl. 122 (1900). Man tycker vid början att Sertig-dalen är en liten tvär stump. Men efter en timmes god åkning .. ha attributen försvunnit och efter en timme till är också stumpen till skogs. Mattsson Resebr. 165 (1910). Karlén FinNov. 62 (1930: går det .. rent åt skogs).
g) [jfr (den äv. i fråga om flertalet ifrågakommande växt- l. djurnamn) motsv. anv. av t. wald l. holz (o. eng. wood)] ss. förled i ssgr, betecknande att växter l. djur (företrädesvis) växa resp. leva i (anslutning till) skog (l., i fråga om träd, äro skogbildande); särsk. i ssgr utgörande växt- l. djurnamn; äv. liktydigt med: vild.
h) (numera mindre br.) övergående i bet.: virke l. ved. (Vissa bönder i Malmöhus län) måste .. kiöra lång wäg efter skog. HTSkån. 2: 375 (i handl. fr. 1759). Skulle (kol-)veden finnas ojemn, bestående af gröfre och mindre skog, bör denna utblandas någorlunda lika åt alla sidor, att ej för mycket grof eller grann skog kommer på ett ställe, hvilket der kan hindra eller fortskynda kolningen. Uhr Koln. 23 (1814).
i) i bildl. uttr. (jfr f, 2). (Fienderna) komma så at en gnyy gåår aff harnisket, och komma medh häärs krafft, och föra yxer offuer them (dvs. Egypten) såsom wedhahuggare, The samme skola så hugga vthi theras skoogh (dvs. deras skaror). Jer. 46: 23 (Bib. 1541; Luther: hawen also jnn jhrem wald, Vulg.: succiderunt saltum ejus; Bib. 1917: fälla hennes (dvs. Egyptens) skog). En annan täncker igen, skal han tagha sigh hustru, så måste han wara bunden widh henne, hwem wille honom ther ifrå hielpa? ther han bleffue alena, så wore han löös om foten, och giorde så huadh honom lyste, skulle han för ett trää skul alena, bortgiffua hela skoghen? Leuchowius Zader 70 (1620). — särsk.
α) (†) sälja skog, namn på en förr förekommande lek. En lek, som de kalla sälja skog. NoraskogArk. 5: 336 (1729; om förh. i Västmanl.).
β) i uttr. guld och gröna skogar, om rikedom l. välstånd (o. lycka); se närmare GULD 1 e β β’. Om Jungfrwn haar Gull och gröna skogar, så blijr hon fulle gifft, fast hon wore bådhe halt och krumm. Grubb 813 (1665). (Eftersom J. III behövde hertig Karls bistånd) lofvade han honom guld och gröna skogar, om dem lyckades att taga spiran ur den olycklige brodrens (dvs. Eriks) .. händer. Afzelius Sag. 7: 224 (1853).
δ) [jfr t. den wald vor lauter bäumen nicht sehen, ävensom lat. frondem in silvis non cernere] inte l. ej l. icke (kunna) se skogen för bara träd l. trän (i sht förr äv. för träds skull) o. d., icke (kunna) se helheten l. huvudsaken l. de stora linjerna för mängden av detaljer o. d. Wieland AbdH 3: 12 (1800). Under (ovan nämnda) .. omständigheter skall man, vid försöket att ordna och till ett helt sammanföra de öfverväldigande massorna (av fakta rörande svenska språkets historia o. byggnad) .. lätt äfventyra, att läsaren ej ser skogen för bara träd, som det heter. Rydqvist SSL 4: 6 (1868). Mången ser icke skogen för träds skull. Granlund Ordspr. (c. 1880). Holm BevO (1939). jfr: Hvad vore hopen, om den ej fick snacka, / Och om den kunde skogen se för trän? Atterbom SDikt. 1: 159 (1837).
ε) (vard.) åt skogen; jfr f δ.
α’) all världens väg; upp i rök; bort; särsk. (o. numera företrädesvis) ss. kraftuttryck: åt ”helsicke” l. ”fanders” l. pepparn. Dra, förr äv. gå åt skogen!; jfr DRAGA, v. I 3 c γ. Önska ngn, be ngn dra åt skogen. Weste FörslSAOB (c. 1815: gå). När glädjen ”gått åt skogen”, går jag väl efter sjelf, / Helst som jag redan ledsnat vid dal och berg och elf. Braun Bror 39 (1846); jfr huvudmomentet. Amos kastade en blick på de sminkade trosstöserna och spottade full af afsky. ”Åt skogen med era kvinnfolk!” Cederschiöld Riehl 1: 97 (1876). Eller också kunde man t. ex. sätta en gevärsmynning under .. (fettvalken vid örat) och så spränga hela skallen åt skogen. Cavallin Kipling Wi 106 (1897). Men Kalle Munter bad honom dra åt skogen. Asklund Fanfar 392 (1934).
β’) i uttr. gå l. barka l. bära (rakt l. rent) åt skogen (med l. för ngn l. ngt), gå (rakt l. rent) på tok l. galet l. omstyr (med l. för ngn l. ngt); jfr BÄRA, v. 21 b ε α’ slutet, BARKA, v.2 f; äv. i uttr. vara åt skogen, vara fullständigt felaktig l. på tok, i sht förr äv. (om hus o. d.): vara ”uppochnervänd”. VDAkt. 1705, nr 115 (: bar). AnderssonBrevväxl. 2: 268 (1839: bära). För en enfaldig man med en enfaldig hustru går allt åt skogen. Topelius Fält. 4: 587 (1864). Och nu när Eva är sjuk och inte en menniska kan fås till hjelp är huset åt skogen. Strindberg Brev 9: 6 (1892). Det (dvs. överskottet av kväve) var ju ett underverk, eller också var kemien åt skogen. Dens. GötR 93 (1904). Det går åt skogen med gamla England. Hellström Kärlek 402 (1942). Aurell Skill. 8 (1943: barka). Dagens akademiska matvanor (hos dubbelarbetande studenter) är utan tvivel åt skogen. DN(A) 1964, nr 318, s. 24.
γ’) (mera tillf.) i uttr. ända åt skogen, ss. adverbiell bestämning till adj.: alldeles kolossalt. Det måste vara någonting tokigt ända åt skogen för att bita på dem. Högberg Storf. 15 (1915).
ζ) [jfr t. in den wald reden, tala i onödan] (†) i uttr. lägga l. fälla många ord l. mycket på skogen, yttra många (onödiga l. tomma) ord; särsk. ss. negerat l. i frågesats. (Hertig Karl) Titt Folk åffte samman hade, / Och lög dem Aldeles full, / Mång ordh på skogen ladhe, / Med dyra Eder Sadhe, / Att han war honom (dvs. Sigismund) huldh. PolitVis. 239 (1617). Ingen twist kunde snarare ransakas och slijtas, än emillan Fader och Son, och behöffdes icke ther til at läggia månge Ord på Skogen. Schroderus Liv. 43 (1626). Läggia i lood och qwintin .. (dvs.) Giöra mycket aff lijtet, med fåfäng Ord. Man kallar dhet och: Läggia mycket på skogen. När man giör många dicentes öfwer en ringa ting. Grubb 481 (1665). Lind 2: 620 (1749: fäller).
2) (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl., om ngt som liknar l. för tanken till skog (i bet. 1); jfr 1 f, i. Wi Christne måste här vti bedröfwelsens skog vtmatta osz. Bliberg Acerra 659 (1737; med anspelning på att konung Cyrus i didaktiskt syfte lät sina soldater trötta ut sig med att fälla en skog o. därefter undfägnade dem väl). Vi sett honom (dvs. G. I) öppna stigar / Och rödja en vret / I skymmande skog af fördom / Och fåkunnighet. Snoilsky 2: 3 (1881). Det står en skog av blodrött hat kring Palestina, och det har skapat en olidlig atmosfär. MorgT(A) 1948, nr 253, s. 4. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. av t. wald, fr. forêt o. lat. silva] om stor (o. tät) anhopning av växter som icke äro trädartade l. (i nämnvärd grad) trädlika l. av upprättstående (o. smala l. långsträckta) föremål (t. ex. fartygsmaster l. lansar) l. personer; särsk. i uttr. skog av ngt; jfr b. En stor skog af Skieppzmaster. Ehrenadler Tel. 74 (1723). Jag honom (dvs. lantmannen) ser, hvar han sig tränger / I halmens skog och lian svänger / Med lutad rygg och utsträckt arm. GFGyllenborg Vitt. 1: 210 (1759, 1795). JGOxenstierna 2: 26 (1796, 1806; om humle). Karborren och klettet / Bredde sig ut till en skog. Adlerbeth Buc. 58 (1807). Se Morays silfverstjerna strålar / Och Mar med granna fjädrar prålar / Högt öfver lansars skog! Arnell Scott Sjöfr. 198 (1829). Macbeth af ingen öfwerwinnas kan / Förr’n Birnams skog mot höga Dunsinan / Framrycker hotfullt. Hagberg Shaksp. 9: 278 (1850). AnderssonBrevväxl. 2: 119 (1852; om anhopning av statyer). (Guldfiskarna) Sköto som blänkande pilar fram genom grönblåa böljan, / Döljande sig i korallernas skog. Sätherberg Blomsterk. 92 (1879). Byns barnaröster äro eftermälen, / som klinga trösterikt bland korsens skogar (på kyrkogården). Österling Idyll. 13 (1917). Nere på bottnen av spårtunneln har en skog av järnrör vuxit upp, början till gjutningen av den troligen största pumpstationen i Stockholms T-bana. SvD(A) 1962, nr 187, s. 5. — jfr HAMP-, MARMOR-, MAST-, ORMBUNKS-, PELAR-, RÖR-, SKYLT-, SOCKERRÖRS-, SPJUT-, TENTAKEL-, TÅNG-, UNDERVATTENS-, VASS-SKOG. — särsk. i utvidgad anv., om stor massa l. mängd o. d. av ngt, hop; ”djungel” (se d. o. a slutet). Vid universitetet fann han före sig ”en tjock skog af välkonditionerade historie adjunkter.” Cygnæus 11: 98 (1832). Det finns en hel skog av journalister och författare som (osv.). SvTidskr. 1926, s. 215. En skog (av jassbalettskolor) i Göteborg. I Göteborg har på kort tid ett 40-tal jazzbalettskolor sprungit fram ur tomma intet och av dessa vågar man bara anbefalla några mycket få. SDS 1969, nr 275, s. 25.
b) om (yvig) man l. (yvigt) skägg l. (i sht) hår; särsk. i uttr. skog av (så l. så beskaffat resp. beskaffade) hår l. lockar; jfr a. (Tänderna) glänste som lyktgubbar fram i den djupa, becksvarta skogen af hans skägg. Nicander Hesp. 31 (1835). Pannan drogs gerna i djupa veck öfver de stora, bruna, underliga ögonen, och öfver den reste sig en skog af svartbrunt hår. Bremer Hem. 1: 8 (1839). (Han satt) med handen tumlande om i en rik skog af mörka, bruna lockar. En mängd fria fantasier synes svärma om deri. Dens. Sysk. 1: 47 (1848). Icke ett hår i (lejon-)manens yfviga skog darrade. Hallström Than. 35 (1900). jfr: Våra gamla Skalder .. kallade .. Hår: Hufvudets Skog. VittAH 7: 365 (1797, 1802).
c) [jfr t. wälder, pl.: samling dikter l. skrifter av blandat innehåll; efter lat. silvæ, pl.: samling skrifter av blandat innehåll] (†) i pl., om samling dikter av blandat innehåll l. tillfällig art. Arvidi 16 (1651).
-BEKLÄDA. (numera bl. mera tillf.) bekläda (ngt; se bekläda I 3 a) med skog; särsk. refl.: bli skogbeklädd. Mossen skogbekläder sig. Post KoprJordb. 29 (1862). —
-BEKLÄDNAD. (skog- 1957 osv. skogs- 1893 osv.) (numera i sht i vitter stil) täcke av skog; jfr beklädnad 3 a. Bergens skogsbeklädnad. Finland 59 (1893). —
-BEKRANSAD, p. adj. (skog- 1848 osv. skogs- 1885—1939) (i vitter stil) jfr -omkransad. Mellin Nov. 3: 342 (1848, 1867; om sjö). —
-BEKRÖNT, p. adj. (skog- c. 1790—1887. skogs- 1841) (i vitter stil, numera mindre br.) skogkrönt; jfr bekröna 6. Til Tiburs rika fält, / Der skogbekrönta strömmar flyta, / Han skyndar at sit lif förbyta / Til mindre stormigt, mera sällt. Kellgren (SVS) 1: 95 (c. 1790). Lönnberg Kåre 289 (1887; om berg). —
-BELUPEN, p. adj. (skog- 1826—1939. skogs- 1835) (numera föga br.) överväxt l. igenväxt med skog; skogbevuxen; jfr belöpa III. Den västsödra ändan (av gärdet var) alldeles skog- och mossbelupen. Johansson Noraskog 3: 374 (i handl. fr. 1826). Skogsbelupna betesländer. Palmblad LbGeogr. 166 (1835). Cannelin (1939). —
-BERG, -BESPARING, -BESTÅND, se D. —
-BETECKNING. (skog- 1881 osv. skogs- 1932 osv.) på karta o. d.: beteckning för skog. KrigVAH 1881, s. 143 (om norska förh.). —
-BEVUXEN, p. adj. (skog- c. 1770 osv. skogs- 1833—1939) bevuxen med skog, skogbeväxt. NorrlS 1—6: 50 (c. 1770; om fält). —
-BEVÄXT, p. adj. (skog- 1787 osv. skogs- 1828—1953) beväxt med skog, skogbevuxen. Linnerhielm 1Br. 7 (1787, 1797; om backar). —
-BILDANDE, p. adj. (skog- 1890 osv. skogs- 1918 osv.) om träd l. trädslag o. d.: som (ensamt l. i förening med andra trädslag) bildar skogsbestånd. MosskT 1890, s. 17. —
-BO, -BOÖRT, -BRIST, -BRÄDD, -BRÄNNANDE, se D. —
-BUNDEN, p. adj. (i sht i fackspr.) om mark, särsk. sandfält o. d.: som bundits av l. med skog; äv.: skogbeväxt. I skogbunden mark finnas ofta smärre wattensjuka sänken, som (osv.). Lundequist Landtbr. 133 (1840). Ett skogbundet dynområde. SkogsvT 1908, s. 19. —
-BUSKE, -BYGD, se D. —
-BÄRANDE, p. adj. (skog- 1813 osv. skogs- 1852 osv.) om mark l. område o. d.: som bär (se bära, v. 12 b) skog, skogbeväxt, skogs-; äv. i utvidgad anv., om tillstånd hos (skogs)mark osv.: som präglas av förhållandet att vara skogbärande (i ovan angivna bet.). Phosph. 1813, s. 208 (om klint). Thelaus Skog. 71 (1865; om tillstånd). LAHT 1884, s. 23 (om mark). —
-DUVA, -ELD, se D. —
-FALLANDE, p. adj. skogsv. om längder på rundvirke l. ved: som variera på grund av att de tagits ut i skogen med hänsyn till trädens dimensioner; äv. om virkesparti: som har den kvalitets- (o. sortiments)variation som avverkningen utan efterföljande sortering gett. SFS 1945, s. 112. TNCPubl. 43: 355 (1969). —
-FATTIG. (skog- 1807 osv. skogs- 1886—1939) fattig (se d. o. 2, 2 a) på skog; särsk. om trakt l. land o. d. Linnerhielm 3Br. 45 (1807, 1816; om orter). Skogfattiga fjäll. 2NF 31: 606 (1920). —
-FATTIGDOM~002, äv. ~200. (skog- 1923 osv. skogs- 1939—1948) fattigdom (se d. o. 2, 2 a) på skog. SAOL (1923). —
-FOGDE, se D. —
-FRIER, -FRÖ, se D. —
-FULL. (skog- 1681—1858. skogs- 1679—1792) (numera mindre br.) helt l. rikt skogbeväxt, skogrik; jfr full, adj. 2. Rudbeck Atl. 1: 302 (1679; om ö). Nilsson Fauna II. 1: 32 (1858; om landskap). —
-FYLLD, p. adj. (skog- 1749 osv. skogs- 1893—1939) fylld av skog, (rikt) skogbeväxt; skogrik. Nordholm Djurf. 18 (1749; om trakter). Den skogsfylda landsbygden. Finland 345 (1893). De skogfyllda 20—30 m djupa ravinerna (i Säters dal). TurÅ 1948, s. 321. —
-FÅNG, -FÄLLANDE, -FÄLLE, -FÄLLNING, -FÖRBRUKANDE, -GLÄNTA, -GRÄNS, -GRÖN, -GUD, -GÅNG, se D. —
-GÅNGA. (numera bl. ngn gg, arkaiserande) bli övervuxen l. igenvuxen med skog. G1R 29: 153 (1559); jfr 2IllSvH 3: 285 (1903). —
-GÅNGARE, se D. —
-GÅNGEN, p. adj. (skog- 1559 osv. skoge- c. 1580. skogs- 1727) [fsv. skoghgangin] (numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) övervuxen l. igenvuxen med skog; äv. (om mark l. land o. d.): (helt) skogbeväxt. Efter thet landet hafver varit medh det förste skoggångit, skulle tå the, som thet uptogo, allestädes hafva måst för sig svidia, bränna och afrydia skogen. LPetri Kr. 5 (1559). I .. (en viss) areal är också den försumpade och skoggångna ängen inräknad. Smeds Malaxb. 5 (1935). —
-GÖMD, p. adj. (skog- c. 1820 osv. skogs- 1912)
1) (i vissa trakter) skogtagen; jfr gömma, v. 3 a. Landsm. VII. 2: 18 (c. 1820; i skildring från Ångermanl.).
-GÖMMA. (i vissa trakter) om skogsrå o. d.: gömma (boskap) i skogen. När boskap ”skoggömts” eller ”bergtagits” skulle den ”göras igen”. Modin GTåsjö 301 (1916). —
-GÖMMARE. (†) person med uppgift att vakta skog; jfr -vaktare. Samzelius Jägerist. 667 (i handl. fr. 1661). —
-HEMMAN, -HUGG, -HUGGEN, -HUGGNING, -HYGGE, -HÄST, -HÖJD, se D. —
-HÖLJD, p. adj. (i vitter stil) som har ett täcke av skog, skogbetäckt; jfr hölja, v. 1. Nicander Minn. 1: 129 (1831; om klippor). —
-JÄNTA, se D. —
-KANTAD, p. adj. (skog- 1904 osv. skogs- 1939 osv.) kantad (se kanta 4, 5) med skog. Antarctic 2: 129 (1904; om fjäll). Lidman Vällust 180 (1957; om väg). —
-KARL, se D. —
-KLÄDA. kläda (ngt; se kläda I 4 b) med skog; ofta i pass. med intr. bet. PT 1901, nr 28 A, s. 2. SkärgårdB 292 (1948). —
-KLÄDD, p. adj. (skog- 1858 osv. skogs- 1891 osv.)
1) om mark l. område o. d.: klädd med skog, skogbetäckt; jfr kläda I 4 b. Skogklädda marker. AnderssonBrevväxl. 1: 260 (1858).
2) (i vitter stil, mera tillf.) om sjö: som har skogklädda stränder (se 1), skogkantad. Weibull LundLundag. 22 (1882). —
-KRANS, se D. —
-KRANSAD, p. adj. (skog- 1833 osv. skogs- 1939) (i vitter stil) skogomkransad. Ling As. 343 (1833; om ättestupa). Selander LevLandsk. 306 (1955; om vattensamlingar). —
-KRATT, se D. —
-KRÖNT, p. adj. (skog- 1845 osv. skogs- 1833—1939) (i sht i vitter stil) krönt (se kröna 7) med skog. Ling As. 606 (1833; om fjäll). —
-KÄRING, -LAG, -LAGG, -LAND, -LAPP, -LASS, se D. —
-LEDES. (skog- c. 1540 osv. skogs- 1542—1939) [fsv. skoghledhis, skogsledhis] i fråga om färdväg: genom skog(en). LPetri Kr. 17 (c. 1540). —
-LEGA, -LIK, -LIKNANDE, -LILJA, -LUND, -LUPEN, se D. —
-LÄND l. -LÄNT, p. adj. (numera föga br.) skogbeväxt, skogig; jfr -länd, p. adj.1 VDAkt. 1736, F III 7 (om växtställe). —
-LÄRKA, se D. —
-LÖPA. (skog- 1689—1781. skogs- 1681—1817) (†)
I. i akt.: växa igen med skog; äv. dels i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om jord: som lätt växer igen med skog, dels ss. vbalsbst. -ande i konkretare anv., övergående till en beteckning för buskar (o. träd) på område(n) som håller (hålla) på att växa igen med skog. Schmedeman Just. 739 (1681; om äng). Som det altijd warit lofgifwit Åker och Äng för Skoglöpande att ränsa och wärja, så wil (osv.). Stiernman Riksd. 2050 (1689). VDAkt. 1734, Syneprot. F III 7 (i p. pr., om jord). SvLitTidn. 1817, sp. 777 (om kärr).
-LÖS. (skog- 1734 osv. skogs- 1689—1939) som saknar skog. Johansson Noraskog 1: 239 (i handl. fr. 1689; om bergsmanshyttor). Schmedeman Just. 1293 (1691; om bygd). Fjällbjörkskogen avbrytes h. o. d. av skoglösa ytor. Ymer 1942, 3—4: 176.
Avledn.: skoglöshet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara skoglös, avsaknad av (l. brist på) skog. LandtmFörordn. 111 (1739). —
-LÖSA. (skog- 1667—1758. skogs- 1558—1756) (†) skoglöshet. Johansson Noraskog 2: 281 (i handl. fr. 1558). Ferrner ResEur. 7 (1758). —
-MAN, -MARK, -MYR, -MÄSTARE, -MÖRK, se D. —
-OMGÄRDAD~020, p. adj. (skog- 1878 osv. skogs- 1939) (i vitter stil) omgärdad av skog. Rydberg Faust 248 (1878; om hed). —
-OMKRANSAD~020, p. adj. (skog- 1844 osv. skogs- 1909—1939) (i vitter stil) omkransad (se omkransa 2) med skog. Johansson HomOd. 4: 337 (1844; om berg). Henning TystEld. 118 (1909; om sjö). —
-OMSUSAD~020, p. adj. (skog- 1908 osv. skogs- 1915—1939) (i vitter stil) omgiven av susande skog(ar) l. skogssus; äv. oeg., om tid som tillbringa(t)s i (närheten av) skog o. d. Lagerlöf HomOd. 134 (1908; om fjäll). Heidenstam NDikt. 28 (1915; om timmar). IdrBl. 1935, nr 33, s. 5 (om stuga). —
-ORT, -PARK, -PARTI, -PLANTERA, -PLANTERARE, -PLANTERING, -RAGGIG, -RAND, -RENSNING, -RIDARE, se D. —
-RIK. (skog- 1684 osv. skogs- 1689 osv.) rik på skog (jfr rik, adj. 4 a α); särsk. om mark l. område l. trakt o. d. Johansson Noraskog 3: 151 (i handl. fr. 1684; om backe). Bergv. 2: 101 (1739; om hemman). Näsström FornDSv. 1: 339 (1941; om bygder).
Avledn.: skogrikhet, r. l. f. (numera föga br.) skogrikedom. Weste FörslSAOB (c. 1815). Hahr HbJäg. 19 (1865). —
-RIKEDOM~002, äv. ~200. (skog- 1923 osv. skogs- 1899 osv.) rikedom på skog. Quennerstedt OMagnus 11 (1899). —
-ROT, -RÅ, -RÄKNARE, -RÄKNING, -RÄTTARE, -RÖJA, v., -SAVANN, -SJÖ, -SKATT, -SKEPLING, -SKIDA, -SKILLNAD, -SKÖRD, -SKÖVLING, -SLOG, -SNIGEL, se D. —
-SNÅR, -SNÄCKA, -SPIRA, -STARR, -STIG, -STORK, -STRYKARE, -STRÖM, -STYCKE, -SVAL, -SÄLJARE, -SÄV, se D. —
-TAGEN, p. adj. (skog- 1925 osv. skogs- c. 1820—1951) (i skildring av i sht ä. folkliga föreställningar, i sht folklor.) om person l. (i sht) boskap: som tagits av skogsrå o. dyl. o. försvunnit i skogen; vittertagen. Landsm. VII. 2: 18 (cit. fr. c. 1820). Marcus GeijerL 50 (1909; om person). Skogtaget husdjur. Rig 1925, s. 25. —
-TAGNING. folklor. förhållandet att bli skogtagen.
Ssg (folklor.): skogtagnings-föreställning. jfr föreställning, sbst.1 11 b. Budk- (Brage) 1926, s. 5. —
-TILLGÅNG, -TJUV, -TOM, -TRAKT, -TROLL, se D. —
-TRÅNG. i sht jäg. o. skogsv. som kännetecknas av skog med föga utrymme mellan träden (o. buskarna); särsk. i sådana uttr. som det är skogtrångt, det är (i ifrågavarande skogsparti) föga utrymme (o. svårt att skjuta) mellan träden (o. buskarna). Schröder MinnSkog. 146 (1888). Jakten 58 (1951). —
-TRÄNGD, p. adj. (†) som är i starkt behov av skog. NoraskogArk. 4: 127 (i handl. fr. 1688; om bergsmän). Därs. 158 (i handl. fr. 1689; om bergsmän). —
-VAGN, -VAKT, se D. —
-VAKTARE. (skog- 1614 osv. skoga- 1665. skoge- 1614—1760. skogs- 1615—1939) person med uppgift att hålla uppsikt över l. bevaka skog (urspr. bl. för att hindra olaga jakt l. skogsåverkan) o. d.; särsk. (o. i fråga om nutida förh. nästan bl.) dels om lägre skogstjänsteman med huvuduppgift att leda avverknings- o. skogsvårdsarbeten på (viss del av) allmän l. (vanl.) enskild (särsk. bolags l. större skogsegendoms) skog, i sht förr äv. på kronoskog, dels (i sht i ssgn läns-skogvaktare) om länsskogvaktare; jfr jägare 2 b. Samzelius Jägerist. 212 (cit. fr. 1614). Börandes enkannerligen den Tårparen, som til Skog-Waktare anordnas, uppå så wäl Dödwidha, som Löf- och fruchtbärande Skog hafwa dagelig upsickt. Salander Gårdzf. 164 (1727). Skogwaktare .. bewaka de under allmän wård ställde Lands- och Härads-allmänningar. SFS 1836, nr 17, s. 3. Antalet skogvaktare, som för kronoskogarnas bevakning äro anstälda, uppgår till omkring 732 stycken. Grotenfelt LandtbrFinl. 190 (1896). SFS 1920, s. 602 (vid statens vattenfallsverk). År 1907 köpte ett konsortium nerifrån Karlstad ett stort skogskomplex i Norra Finnskoga, och så blev jag erbjuden anställning som skogvaktare för dessa. SkogsarbMinn. 23 (1950). jfr bruks-, härads-, krono-, läns-skogvaktare.
-skola. (numera bl. i skildring av ä. förh.) skola för utbildning av skogvaktare (o. därmed mer l. mindre jämställda tjänstemän); i sht förr särsk. liktydigt med: skogsskola (se d. o. 2). NyköpHushSällskH 1856—57, s. 96.
-torp. av skogvaktare förr ss. tjänsteboställe innehaft torp. Almqvist JK 14 (1835). Skogvaktaretorpens antal (i Finl.) är 632. SkogsvT 1910, s. 107. —
-VAKTARINNA10032 l. 3~0020. [avledn. av -vaktare] (numera bl. tillf., skämts.) skogvaktarfru. Almqvist TreFr. 3: 230 (1843). —
-VALL. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fäbodvall. SockenbeskrHäls. 324 (1791; om förh. i Hälsingl.). —
-VERK, -VETE, -VICKER, se D. —
(1, 2) -VIS, adv. (mera tillf.) i skogar l. ss. skog(ar); särsk. till 2. Lagerlöf Holg. 1: 173 (1906; i fråga om ljung). —
-VUXEN, p. adj. (numera föga br.) skogbeväxt. Stiernman Riksd. 959 (1638; om mark). UpplFmT 20—22: 1 (1899; om nejd). —
-VÄG, se D. —
-VÄXA. (numera föga br.) växa över l. igen med skog l. bli skogbeväxt. The haffwe latijdt skogwäxe ängerne och ilde dijgett och faret medt åckerenn. G1R 18: 611 (1547). Sedan svedjelandet några år begagnats som bete, fick marken skogväxa för att efter längre tid åter svedjas. LB 1: 131 (1899). —
-VÄXT, sbst., se D. —
-VÄXT, p. adj. (skog- 1734—1909. skogs- 1807—1858) (numera föga br.) skogbeväxt. Serenius (1734; under wood). PT 1909, nr 27 B, s. 1 (om backsluttning). —
-VÄXTLIGHET, -ÄCKA, -ÄGA, -ÄGANDE, sbst. o. p. adj., -ÄNG, -ÄPPLE, -Ö, -ÖDANDE, se D.
B (†): SKOGA-FOGDE, -HYGGE, -LAG, -SKATT, -SKJUL, se D. —
-VAKTARE, se A.
C (numera bl. med ålderdomlig prägel l. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SKOGE-GODS. (†) skogsegendom; jfr gods 6. Teitt Klag. 230 (1555). —
-GÅNGEN, se A. —
-HUGG, -HUGGNING, -HYGGE, -KÖP, -LAG, -LAND, -LUND, -MYR, -RÅ, -RÖJNING, -SKATT, se D. —
-VAKTARE, se A. —
D: SKOGS-ACCIS. särsk.: kommunal skatt uttagen 1909—1948 på rotvärdet av skog som avverkades för försäljning. Förslag till kommunal skogsaccis. SFS 1908, Bih. nr 2, s. 2. Därs. 1909, nr 110, s. 1.
Ssgr: skogsaccis-fond. kommunal fond upprättad av (en del av) de inkomna skogsaccismedlen. FörslLagSkogAcc. 1907, s. 3.
-längd. för uppbörd av skogsaccis upprättad längd över taxerade rotvärden för avverkad skog på skogsegendomarna i en kommun. SFS 1909, nr 110, s. 9.
-ADMINISTRATION. (numera bl. mera tillf.) skogsförvaltning; särsk. konkret. SFS 1869, nr 73, s. 14. —
-AFFÄR.
-ALLMÄNNING~020. allmänning (se d. o. 2 a) bestående av skog. Abrahamsson 647 (1726; om bergslagsallmänningar). Kommunala skogsallmänningar. SvSkog. 1508 (i handl. fr. 1912). —
-ALN.
2) (†) skogslott, skogsskifte; jfr aln 2 a β. Ut med allmänne vägen vester norr intill Erik Körnings skogsaln. NoraskogArk. 4: 94 (i handl. fr. 1667). jfr: På hytteallmänningen belägne skogstegar eller så kallade alnar. FilipstBergmArk. HdlÅsjöhytt. 1752.
Ssg: skogsalns-röse. (†) till -aln 2: röse angivande gräns för ”skogsaln”. (Ett nämnt) jordestycke .. (är) beläget ifrån ett lagmansröse öster söder ut, intill Peder Larssons skogsalnsröse. NoraskogArk. 4: 94 (i handl. fr. 1667). —
-ANDE. ande (se d. o. IV) som tänkes bo i skogen, skogsväsen. Allmogen har ännu sin vätt (jordtroll, skogsande, lyktgubbe o. s. v.). Rydqvist SSL 2: 77 (1857). Celander NordJul 1: 161 (1928). —
(1 g) -ANGELIKA. (†) = -tjuton; jfr angelika 2. Franckenius Spec. A 3 a (1638). Lilja SkånFl. 187 (1870). —
-ANSLAG~02 l. ~20. särsk. konkret: skog som tilldelats bergverk l. (i samband med avvittring) by l. hemman. Schrevelius CivR 2: 158 (1847). SvLantmät. 1: 378 (1928; i fråga om hemman). För nyttjandet av bruksskogarna bestämdes på 1680-talet en viss ”skälig årlig avgift” av varje med skogsanslag från staten försett bruk. Minnesskr1734Lag 2: 433 (1934). —
(1 g) -ANTILOP. zool. antilop tillhörande underfamiljen Strepsicerotinæ av familjen slidhornsdjur; särsk. i pl., om denna underfamilj; jfr -bock 1. DjurVärld 14: 275 (1960). —
(1 g) -APA. (numera bl. mera tillf.) apa som lever i skog; särsk. (†) i speciellare anv.
a) ss. gemensamt namn på orangutang o. sannol. vissa arter av schimpans. Simia Satyrus, Skogs-människan kallad. Denna skogs-apa är af 2:ne varieteter, en större och en mindre. Den större träffas så wäl på öen Java och andra ostindiska öar .. som på Guineiska kusten i Afrika. .. Den går merendels på twå fötter, och är så lång som en .. människa, men långt tjockare (osv.). Orrelius Djurkänn. 44 (1776). Den mindre skogs-apan, så lång som en twåårig gåsze, men tjock som en sexårig .. är hemma i Afrikanska Konungariket Congo. Därs. 45.
(1 g) -APEL. [fsv. skogs apald; jfr t. waldapfel, holzapfel] bot. trädet Malus silvestris Mill., vildapel, surapel. IErici Colerus 1: 61 (c. 1645). —
-APTERARE. skogsv. (fast anställd o. särskilt utbildad) person som apterar l. avmäter virke (dvs. utmärker var fällda trädstammar skola kapas), apterare, avmätare. YrkesförtArbFörmedl. 9 (1936). —
-ARBETARE~0200.
1) person som utför skogsarbete l. har skogsarbete som yrke. Av domänverket eller skogsbolagen fast anställda skogsarbetare. Schroderus Dress. 277 (1610).
-förbund. jfr förbund 6 b; särsk. dels i uttr. svenska skogsarbetarförbundet, fackförbund för skogs- o. flottningsarbetare o. d. (tidigare kallat svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet), dels i uttr. skogs- och lantarbetareförbund, om förr verksamma fackförbund av skogs- o. lantarbetare. Övre Dalarnas Småbonde- och Skogsarbetareförbund. Lantarb. 1908, nr 4, s. 1. Mellersta Sveriges skogs- och landtarbetareförbund. 2NF 37: 52 (1924). Skogs- och flottningsarbetareförbundet. 3NF 23: 817 (1937). BonnierLex. (1966).
-sko. särsk. (i vissa trakter): arbetskänga av gummi med läderskaft (som ofta användes av skogsarbetare). TurÅ 1954, s. 262.
-torp. torp bebott av skogsarbetare; särsk. om kronotorp l. av skogsbolag upplåtet torp. SkogsvT 1910, s. 421. Det var omöjligt att få folk att stanna i de ensliga skogsarbetartorpen, men skogen krävde sitt folk. SvD(A) 1959, nr 78, s. 11. —
-ARBETE~020. (skog- 1709. skogs- 1846 osv.) arbete (se d. o. 5 (b), 6) i l. med skog (l. skogsprodukter); särsk.: arbete bestående i skogshuggning l. skogskörning, avverkningsarbete. Skogs- och flottningsarbete. Iag skall inthet tvinga henne gåå i skogarbete medh mig. VDAkt. 1709, nr 167. Alla skogsarbeten utföras .. bäst af vant folk. SkogsvT 1909, s. 430. —
-ARRENDE.
-ART.
2) till 1 g: art (av djur l. växt; se art 8 a α) som (företrädesvis) uppehåller sig l. lever resp. växer i skog(en). VäxtLiv 2: 420 (1934; om mossarter). FoFl. 1950, s. 151 (om insektsarter). —
-ARTAD, p. adj. (skog- 1939. skogs- 1931 osv.) som liknar skog l. har tycke av skog. Nästan skogsartade blåbärssnår. NatLiv 2: 727 (1931). —
(1 g) -ARV. (numera föga br.) bot. skogsstjärnblomma (se d. o. 2). Krok o. Almquist Fl. 1: 121 (1898). Lyttkens Växtn. 1070 (1911). —
-AVBRUKNING. (†) skogsavverkning. Agardh o. Ljungberg II. 2: 347 (1856). Segerdahl Hartig 65 (1860).
-AVDELNING~020.
1) (numera bl. mera tillf.) skogsv. (vid skogsindelning avskild) avdelning av skogsskifte o. d., vilken har en naturlig avgränsning l. utmärkes av viss beskaffenhet hos skogsbeståndet l. viss jordmån o. d. Cnattingius (1873, 1894).
b) i statens skogsförsöksanstalt l. statens skogsforskningsinstitut: avdelning för den direkt skogliga försöksverksamheten o. forskningen. SkogsvT 1906, s. 552. Skogsförsöksanstalten .. omfattar en skogsafdelning och en botanisk afdelning. SFS 1908, nr 158, s. 2.
c) i uttr. skogs- och trädgårdsavdelning, i lantbruksakademien: avdelning för frågor rörande skogsbruk o. skogsskötsel samt trädgårdsskötsel; särsk. i sg. best. Kungör. 28/12 1811, s. 4. —
-AVDRÄKT. (†) skogsprodukt; jfr avdräkt 3. Gadd SvarVetASvClim. 56 (1765). Dens. Landtsk. 1: 198 (1773). —
-AVFALL~02 l. ~20. (av skatar, grenar, träddelar med röta o. d. bestående) avfall från avverkad skog; äv. allmännare, om l. med inbegrepp av löv, barr, träddelar o. d. som av sig själva fallit (falla) till marken i skog. Björkman Skogssk. 25 (1868). SvNat. 1911, s. 92 (allmännare). —
-AVKASTNING~020. (skogsprodukter representerande) avkastning (se d. o. 4 c) av skog l. skogens avkastning; i sht förr äv.: skogsprodukt (jfr avkastning 4 a). Utgående waror från Swerige äro förnämligast metaller, skogs-afkastningar och fiskwaror (osv.). Lagerbring 2Hist. 1: 31 (1778). Ymer 1942, 3—4: 484. —
-AVKOMST~02 l. ~20. (numera föga br.)
1) om den virkesmassa som (på viss tid) producera(t)s (o. kan utvinnas) från skog; jfr avkomst II 3 a α. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 54 (1857).
2) skogsinkomst, skogsavkastning; jfr avkomst II 3 b. LBÄ 11—13: 45 (1798). BetNorrlKom. 1904, 1: 396. —
-AVSALU. (†) försäljning av virke l. ved från skog, skogsförsäljning. Bergv. 2: 187 (1741). 1NJA 1874, s. 620. —
-AVSKRÄDE~020. (numera föga br.) skogsavfall. Gadd Landtsk. 1: 359 (1773). Arrhenius Jordbr. 3: 193 (1861). —
-AVTAL ~02 l. ~20. löneavtal mellan organisationer för arbetsgivare o. arbetstagare inom skogsbruket. SvKronJägFÅ 1953, s. 93. —
-AVVERKAN. (†) skogsavverkning. Rehnberg SmålBystämma 89 (i handl. fr. 1818: skogs å wärkan). Hoppe (1892). —
-AVVERKARE~0200. person som avverkar skog; skogshuggare. SLorS 7: 71 (1892; om skogshuggare). Skogen har .. ett kapitalvärde för skogsafverkaren och ett annat för skogshushållaren. SkogsvT 1912, s. 311. —
-AVVERKNING~020.
1) huggning av skog o. virkets utkörning till leveransplats(er) l. ställe(n) där det förädlas l. förbrukas (l. undanskaffande gm kolning på platsen för huggningen o. d.), avverkning, skogsdrivning; äv. med inbegrepp av dels vissa förberedelser för huggningen o. körningen (särsk. stämpling), dels virkets uppmätning på leveransplats osv.; ofta med huvudsaklig tanke på (äv. enbart om) skogens huggning l. fällning: skogshuggning, skogsfällning. SundhetscollBer. 1853, s. 26. Skogsavverkningen börjar inom det ordnade skogsbruket med .. stämpling. SvUppslB (1935). Ymer 1939, s. 210 (om uthuggning av skog vid röjning för svedjeodling).
2) i konkretare anv. av 1, om resultatet; förr äv. helt konkret: avverkat virke. Öfver den årliga skogs-afverkningen (i Norge) har man uppgjort följande öfverslag. Palmblad Norige 131 (1846). För hwarje lasz af .. skogsafwerkning (erlägges i böter) fyra rubel åttatio kopek. SPF 1851, s. 126.
-förbud. SakregRiksdP 1900—1910 181 (1913).
-kontrakt. kontrakt rörande skogsavverkning, särsk. rörande bortsättning av avverkningsarbete. NDA 1875, nr 282, s. 2. SFS 1882, nr 59, s. 20.
-maskin. maskin för avverkning av skog, skogsmaskin. En ny amerikansk skogsavverkningsmaskin, som snabbt kvistar och klipper av träden, medan de står på rot, skall provas i Sverige. SvD(A) 1965, nr 300, s. 32.
-AVVITTRING~020. kam. uppdelning av skog mellan kronan o. enskilda o. menigheter medelst avvittring (se d. o. 2 a). Bergv. 2: 275 (1742). —
-BACKE. (skog- 1631. skogs- 1541 osv.) skogbeväxt backe (se backe, sbst.3 1, 2) l. backe i skog. Jerusalem (skall) warda til en steenhoop, och Templens bergh til en skoghs backa. Mika 3: 12 (Bib. 1541). Uti en skogsbacka kunde de, för den diupa snöen, ei komma så hastigt utur wägen. Nordberg C12 1: 892 (1740). De slår läger i någon trevlig skogsbacke och har sovsäckar med sig, som de ligger i på natten. Lindgren Mio 51 (1954). —
-BANA.
1) bana (se bana, sbst.1 1 c, 3) som går genom skog; särsk. (sport.) om skildbana. PåSkid. 1919, s. 122.
2) (numera bl. mera tillf.) järnväg som går genom skog; jfr bana, sbst.1 2 b. Fält- och skogsbanor. TT 1894, Allm. s. 226.
3) skogsmannabana. —
-BAND. (skog- 1915. skogs- 1883 osv.) band (se band, sbst.1 34) av skog. Beckman Amer. 1: 59 (1883). —
-BARKNING. skogsv. barkning (av virke o. d.) i skogen. TNCPubl. 23: 12 (1954; i fråga om massaved). —
-BASTU, äv. (numera föga br.) -BADSTUGA. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (i n. Finl. o. n. Norrl. förekommande) enkel byggnad l. koja (med l. utan eldstad) som uppförts i skogen (o. användes vid skogsarbete o. d.); jfr badstuga 4. VetAH 1758, s. 160 (om förh. i Österb.). —
-BEKLÄDNAD, -BEKRANSAD, -BEKRÖNT, -BELUPEN, se A. —
-BESIKTNING. besiktning av skog (för att undersöka om l. i vilken utsträckning den kan avverkas l. behöver vård o. d.). Bergv. 1: 674 (1727). Skogsbesiktningar och gallringar. Gårdlund IndSamh. 230 (1942). —
-BESPARING. (skog- 1778. skogs- 1771 osv.) besparing (se d. o. 1, 2) av skog. KulturbVg. 3: 189 (1771). —
-BESTÅND. (skog- 1918—1939. skogs- 1848 osv.)
1) bestånd (se d. o. 11) av skog; förekomst l. tillgång på skog. Tysklands .. skogsbestånd äro fullt tillräckliga för att med byggnadstimmer, virke och ved förse den inhemska konsumtionen. Forssell Stud. 2: 280 (1880, 1888); jfr 2. TT 1901, K. s. 41.
2) skogsv. i konkretare l. inskränktare anv.: samling av träd (o. buskar l. av trädplantor) som bilda ett till beskaffenheten mer l. mindre enhetligt l. från angränsande (l. närliggande) skog (t. ex. beträffande ålder) mer l. mindre klart avvikande l. avgränsat skogsparti l. skogsområde, bestånd (se d. o. 11 a); äv. allmännare, övergående i bet.: skogsområde o. d. JernkA 1848, s. 322. Söder om nyss nämnda (ryska) stad möter man spridda skogsbestånd, i synnerhet utefter vattendragen. Torpson Eur. 2: 101 (1896). —
1) motsv. bete, sbst.1 1. Kreaturen blifwa (i visst slags beteshagar) .. icke små-wäxte, såsom af skogsbetet, utan store, fyllige, glänsande och släthårige. Fischerström 1: 519 (1779); möjl. till 3. EconA 1807, nov. s. 28.
2) motsv. bete, sbst.1 2. Här i Upland, derest åker och ängs-marken äro ganska widtfarne, och Skogs-betet ringa, får man lof at .. tänka så wäl på hagar som ängar. Brauner Åker 130 (1752); jfr 3. Nordforss (1805).
-BETECKNING, se A. —
-BETJÄNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) personal som anställts för att bevaka l. vårda skog; särsk. om skogsstaten (l. dess äldre motsvarigheter) tillhörande personal i lägre befattning; äv. i uttr. skogs- och jägeribetjäning (förr äv. jägarbetjäning); jfr jägeri-betjäning. Berch Hush. 375 (1747). Skogs-institutets föremål är att .. bilda en skicklig och kunnig skogs- och jägeri-betjening. SFS 1828, s. 1708. Skogs- och jägare-betjeningens ynnest-bevisningar. BL 3: 164 (1837). —
-BETJÄNT. [jfr t. forstbedienter] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om person som anställts för att bevaka l. vårda skog; särsk. om lägre tjänsteman med bevakande (o. förvaltande) uppgifter inom skogsstaten (l. dess äldre motsvarigheter); skogsuppsyningsman; (krono)skogvaktare; jfr jägeri-betjänt, jägare 2 b. Dhen, som finner något diur rifwit, bör kundgiöra sådant skogzbetienten, innan han det optager. FörarbSvLag 7: 290 (1692). (De invid en kronopark boende få gratis där taga förtorkade träd, odugligt vindfälle osv.) dock at det må skie med Landshöfdingens tilstånd, samt Jägemästarens wettskap och ordres til wederbörande Jägeri- och skogs-betiänte, som hafwa at utsyna, hwarest det tiänligast får tagas. PH 2: 1118 (1734). Extra-Fiscaler, Jägeri- och Skogsbetjente. Därs. 5: 3217 (1752). Grefveliga skogarne (i Wernigerode vid Harz) intaga 2 Svenska qvadratmil, och vårdas af 12 skogsbetjenter. EconA 1807, juni s. 37. Skogsbetjänt blir man inte lättvindigt, och för resten heter det inte skogsbetjänt längre. Det var på 1800-talet. Det blev skogvaktare av betjänterna, och på allra sistone håller det på att bli skogstekniker av vaktarna. SvD(A) 1960, nr 184, s. 15. —
-BETNING. kreaturs betande l. avbetande av gräset i skogen l. handlingen att hålla kreatur på bete i skogen, skogsbete (se d. o. 1). Segerdahl Hledn. 142 (1843). —
-BEVAKNING.
1) i sht skogsv. abstr.: uppsikt över l. tillsyn (o. vård) av skog; särsk. om uppsikten över osv. kronans skogar (äv. konkretare (jfr 2), om organisationen av l. sättet att utföra denna uppsikt osv.); jfr bevakning 1 a α. AdP 1809, 3: 654. BtRiksdP 1872, 1: nr 1, Bil. nr 6, s. 54.
-BEVUXEN, -BEVÄXT, se A. —
-BI-AVEL.
1) (om ä. l. utländska förh.) skogsbiskötsel; jfr bi-avel 2. Skogs-biafveln finnes numera endast i Ryssland och Polen. Thomson Insect. 305 (1862).
-BILDANDE, se A. —
-BILVÄG~02 l. ~20. bilväg som (mestadels) går genom skog; särsk. om sådan (primitiv) bilväg för uttransport av avverkat virke (o. annan transport i samband med avverkning), skogsväg. Ymer 1948, s. 103. —
(1 g) -BINDA. [jfr t. waldbinde] (numera föga br.) bot. = -vinda; jfr binda, sbst. 4 b. Hoffberg VäxtR 86 (1784). SvTyHlex. (1872). —
-BIOLOGI. om den (självständiga) gren av biologin l. ekologin som sysslar med (yttre faktorer bestämmande) skogens livsföreteelser. 2NF (1917). —
-BIOLOGISK. adj. till -biologi (o. -biolog). En skogsbiologisk försöksstation. Lundström Skog. 36 (1895). Många utomordentligt intressanta skogsbiologiska rön. TSvLärov. 1949, s. 124. —
-BI-SKÖTSEL. (om ä. l. utländska förh.) (yrkesmässigt bedriven) skötsel av skogsbin, skogsbiavel. Fischerström 1: 543 (1779; om förh. i Tyskl.). —
-BITEN, p. adj. (ngt vard.) som är dyrkare av l. mycket förtjust i skogsliv l. skogsvandringar o. d. IdrBl. 1935, nr 51, s. 1. —
a) (förr) om person i lägre befattning vid skogsavdelningen av statens skogsförsöksanstalt. SFS 1912, s. 588. Personalen vid skogsavdelningen (vid statens skogsförsöksanstalt) utgöres av en föreståndare, som benämnes professor, överassistent, assistent, första skogsbiträde, skogsmästare samt skogsbiträden. Därs. 1926, s. 791.
b) om person anställd vid pastorat för att under stiftsjägmästarens ledning vårda o. förvalta skog till löneboställe; jfr skog-vaktare, krono-jägare. SFS 1942, s. 541. —
(1 g) -BLACKA, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [sv. dial. skogsblacka; senare leden etymologiskt identisk med blacka, sbst.4] (†) skogsmus. Balck Es. 78 (1603). TJäg. 1832, s. 298. —
-BLANDAD, p. adj. (mera tillf.) särsk. om område l. växtsamhälle o. d.: som har inblandning l. inslag av skog. Den skogsblandade prärien. 2NF 12: 1257 (1910). —
(1 g) -BLOMMA.
1) blomma som (företrädesvis) växer i skog; äv. bildl. Nordforss (1805). Holm BevO 349 (1948; bildl., om skogsrå).
(1 g) -BLÄRA. (†) växten Melandrium rubrum (Weig.) Garcke, rödblära; jfr blära 2. Nyman VäxtNatH 1: 392 (1867). Post Ogräsv. 45 (1891). —
(1 g) -BLÄSA, r. l. f. [senare leden av sv. dial. bläsa, f., blåsa, biform till blåsa, sbst.] (†) = -blära. Andersson AfbildnVäxt. 1: 42 (1870). —
-BO, sbst.1, n. bo (se bo, sbst.1) i skogen; särsk. motsv. bo, sbst.1 8. Weste FörslSAOB (c. 1815; om fågelbo). —
-BO, sbst.2 (skog- 1725 (: skogbojord)—1926. skogs- 1739 osv.) [fsv. skoghboe] inbyggare i skogstrakt (ofta motsatt: slättbo); äv. i utvidgad anv., om djur som håller till i skogen. PH 2: 1425 (1739). Lagerlöf Holg. 1: 104 (1906; om mård).
Ssgr: skogsbo-havre. (i vissa trakter) havrearten Avena strigosa Schreb. (purrhavre) l. (vanl.) blandning l. hybridform av denna havreart o. arten Avena sativa Lin. LAHT 1887, s. 142.
-jord. (†) om ett slags lätt l. mager jord (i skogstrakter); jfr skogs-jord 2. -kvinna. Landsm. VIII. 2: 47 (1891).
(1 g) -BOCK. zool.
1) (numera mindre br.) skogsantilop. Sparrman Resa 1: 282 (1783). 2Brehm 1: 477 (1882). 4Brehm 1: 678 (1920; i pl., om underfamiljen).
(1 g) -BOK, sbst.1 (föga br.) trädet Fagus silvatica Lin. (som är skogbildande), (vanlig) bok, rödbok. Liljeblad Fl. 294 (1798). Torén Rebau o. Hochstetter 43 (1851). —
-BOLAG~02 l. ~20. bolag (se bolag, sbst.2 3), särsk. stort aktiebolag, som innehar skog (o. idkar skogsrörelse). Skogshemmansegare, som ingår i skogsbolag, afträder hemmanets skogsmark till skogsbolaget med full egande och besittande rätt. LAHT 1894, s. 141. Två pojkar fiskade i god tro på ett skogsbolags mark i Lundbosjön. DN(A) 1963, nr 257, s. 4. —
-BONDE. bonde som har sin gård i skogstrakt l. skogsområde (o. till en del l. huvudsakligen livnär sig på skogsbruk l. med skogsarbete). Schroderus Dress. 277 (1610). —
-BOSTAD~02 l. ~20. särsk. om bostad för skogsarbetare i anslutning till avverkningsplats. HbSkogstekn. 208 (1922). —
-BOTANIK. (i fackspr.) gren av botaniken som sysslar med skogsträds (o. andra skogsväxters) samt skogstypers livsbetingelser o. d. (i syfte att skapa förutsättningar för rationellt skogsbruk); jfr forst-botanik. SFS 1828, s. 1709. —
-BOTANIKER. (i fackspr.) person som sysslar med l. ägnar sig åt skogsbotanik. SkogsvT 1912, Fackupps. s. 43. —
-BOTANISK. (i fackspr.) adj. till -botanik (o. -botaniker). SkogsvT 1877, s. 97. Skogsbotaniska .. observationer. Därs. 1907, Fackupps. s. 193. —
-BOTTEN. skogbeväxt mark l. grund; jfr botten II 2 b. Santesson Sv. 17 (1887). (Vildgässen trodde) att pojken hade slagit ihjäl sig i fallet (från gåsryggen) och nu låg död nere på skogsbottnen. Lagerlöf Holg. 2: 119 (1907; sannol. med anslutning till botten I 2). Ett vittnesbörd om det förgångna boreala skogsstadiet i mossarnas utveckling utgör den skogsbotten, som kan anträffas i deras djupaste delar. SvSkog. 213 (1928); jfr botten II 2 a. —
(1 g) -BOÖRT. (skog- 1792. skogs- 1888 osv.) (†) växten Senecio silvaticus Lin., bergkorsört, skogskorsört. Liljeblad Fl. 286 (1792). MosskT 1888, s. 360. —
-BRAND. brand (se brand, sbst.1 I 2) som far fram över ett större l. mindre skogsområde, brand i skog. Linné Bref I. 1: 159 (1756).
Ssgr: skogsbrands-, äv. skogsbrand-befäl, se nedan.
-fogde,
-försvar,
-försäkring,
-lag,
-ordning,
-redskap,
-risk,
-rote,
-skydd, se nedan.
-torn, se nedan.
-väsen(de), se nedan. —
-BRAND-BEFÄL l. -BRANDS-BEFÄL. (förr) brandbefäl inom skogsbrandförsvaret. SvBrandskyddFHb. 6: 25 (1937). —
-BRAND-FOGDE l. -BRANDS-FOGDE. person som leder brandförsvaret inom skogsbrandrote. Skogsbrandfogde för 3 år (i Vänge socken) blev E. E. Andersson. Östergren (cit. fr. 1926). —
-BRAND-FÖRSVAR l. -BRANDS-FÖRSVAR. (organisation för) försvar mot skogsbrand, skogsbrandskydd; särsk. om en i Sv. förr förekommande särskild organisation för försvar mot skogsbrand. Geete o. Grinndal 247 (1939). —
-BRAND-FÖRSÄKRING l. -BRANDS-FÖRSÄKRING. försäkring mot skogsbrand, skogsförsäkring. ST(A) 1915, nr 345, s. 6. —
-BRAND-LAG l. -BRANDS-LAG. lag rörande skogsbrandförsvar; särsk. om förr gällande sådan svensk lag. SvD(A) 1926, nr 188, s. 6. —
-BRAND-ORDNING. om brandordning rörande skogsbrandförsvaret inom skogsbrandrote. SFS 1937, s. 433. —
-BRAND-REDSKAP~02 l. ~20. l. -BRANDS-REDSKAP~02 l. ~20. redskap för bekämpande av skogsbrand. LD 1958, nr 136, s. 7. —
-BRAND-ROTE l. -BRANDS-ROTE. område (i regel utgörande kommun l. del av kommun) inom vilket särskilt (från övrigt brandväsen skilt) skogsbrandförsvar ordnats. SFS 1944, s. 1125. —
-BRAND-SKYDD l. -BRANDS-SKYDD. konkret o. abstr.: skydd mot skogsbrand; skogsbrandförsvar. Brandskydd 1925, s. 58. De lokala skogsbrandordningarna, vilka nu äro klara för hela landet och reglera hela skogsbrandskyddet. SvD(A) 1938, nr 352, s. 3. —
-BRAND-VÄSEN(DE) l. -BRANDS-VÄSEN(DE). om den del av brandväsendet som avser skydd mot skogsbrand. SFS 1937, s. 431. —
-BRANT. skogbeväxt brant (se brant, sbst. 1) l. brant i skogen. Perdén Kitunen 15 (1834). I bakgrunden syns Norsborgs vattenverk, Sturehovs vita slott och Södertörns skogsbranter. TurÅ 1962, s. 228. —
-BRUD. (i vitter stil, numera mindre br.) skogsgudinna l. skogsfru (se d. o. 2) l. dyl.; äv. om personifikation av skog (l. skogsträd). Stagnelius (SVS) 3: 45 (1814). Necken mot klippan guldharpan slår; / Skogsbruden fäller sitt grönskande hår. CFDahlgren 3: 245 (1826). Knappt har .. (naturen) lyft kronan af skogsbrudens hufvud och splittrat den i tusen bitar, förr än hon åter samlar upp de senare och virkar deraf den vackraste matta med rutor af guld, mjuk och varm, att dermed svepa in den skönas fötter för den stundande vintern. Santesson Nat. 13 (1880). —
-BRUK.
1) (†) bruk (se d. o. 1) l. förbrukning av skog. Swedjefällande och andre slike onyttige skogsbruk. Bergv. 1: 113 (1639). Berch Hush. 213 (1747).
2) (†) jakt (på skogsdjur); jfr bruk 1, 4 b. VDAkt. 1715, nr 75. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 69 (1737). jfr: Den tid är blott föga aflägsen, då jakten intog en betydligt mer framskjuten ställning i folkets dagliga lif än nu är fallet. Naturligen deltogo icke alla lika ifrigt i detta ”skogsbruk”. Ekman NorrlJakt 458 (1910).
3) (näringsfång l. näringsgren bestående i) verksamheten att (vårda l. sköta o.) gm avverkning utnyttja skog ekonomiskt; äv. (särsk. i ssgn -bruks-sätt) mer l. mindre liktydigt med: skogsavverkning; jfr bruk 7 o. -drift, -hantering, -hushållning, -skötsel. PH 10: 131 (1773). Lärokursen vid (skogsinstitutet) .. omfattade .. egentliga skogsbruket och skogsteknologien samt färdighet i skogsmätning, kartritning, nivellering och skjutkonst. BtRiksdP 1892, 7Hufvudtit. s. 50. Den hänsynslösa sköflingen af skogen, som i många fall blifvit en följd af bolagens skogsbruk. VerdS 72: 22 (1898). Avtalsförhandlingarna för skogsbruket inleddes på tisdagen. SvD(A) 1963, nr 323, s. 10.
-fastighet. fastighet där (huvudsakligen) skogsbruk idkas. Sonesson BöndB 21 (1955). LD 1959, nr 134, s. 9.
-inspektor. (av skogsägarförening anställd) person som leder verksamheten inom skogsbruksområde. TNCPubl. 43: 287 (1969).
-kurs. (särsk. av skogsvårdsstyrelse anordnad, statsunderstödd) kurs i skogsbruk o. skogsarbete. Skogvakt. 1936, s. 9.
-område. särsk.: område inom vilket ett flertal skogsägare bildat en sammanslutning (i skogsägarförenings regi) för samordnat, rationellt skogsbruk (under driftsledning av anställd personal). Linneryds skogsbruksområde. DN(B) 1958, nr 131, Bil. s. 6.
-skola. (under skogsvårdsstyrelse sorterande) skola med undervisning i skogsbruk o. skogsarbete. Skogsägaren 1957, s. 343.
-sätt. i sht skogsv. sätt att idka skogsbruk; särsk.: sätt att (vårda,) avverka (o. förnya) skog. Cnattingius 20 (1873, 1890; om blädning). SkogsvT 1912, s. 12 (om trakthuggning).
-BRUKANDE, p. adj. som bedriver l. idkar l. har skogsbruk. SvVäxtförädl. 2: 410 (1951; om länder). Den i egentlig mening skogsbrukande befolkningen (i Sv.). Carlsson LantmPol. 1 (1953). —
-BRUKARE. person som idkar skogsbruk (vid sidan om jordbruk). BtRiksdP 1887, I. 2: nr 2, s. 61. Blekinge läns hushållningssällskap har gjort experimentet och upprättat en skogsgård, som sköts av en skogsbrukare i stället för en lantbrukare. LD 1960, nr 277, s. 4. —
-BRUKNING. (†) utnyttjande av skog för jakt l. djurfångst. NorrlS 1—6: 272 (i handl. fr. 1539). Thulin Mant. 1: 91 (i handl. fr. 1543; om förh. i Västerb.). —
-BRUS. ett slags förr av skogsbär tillverkad läskedryck. Forss Skom. 88 (1965; i skildring av förh. i Örebro c. 1920). jfr: Hembrännt brännvin kallas (i slangspr. bl. a.) .. skogsbrus. NysvSt. 1943, s. 125. —
-BRYN. utkant l. yttersta kant av skog, skogskant (jfr bryn 2 a); äv. övre kant av skog, skogsrand (jfr bryn 2 d). KKD 1: 142 (c. 1710). Månen, som just nu sticker opp öfver skogsbrynet. Wetterbergh Altart. 331 (1848). —
-BRÄDD. (skog- 1712. skogs- 1714—c. 1715) (numera mindre br.) om utkant l. yttersta kontur av skog, skogsbryn; jfr brädd 1. HFinlÖ 280 (1712). HH XXXIV. 2: 186 (c. 1715). —
(1 g) -BRÄKEN. [jfr d. skovbregne, t. waldfarn] bot. om vissa ormbunkar.
a) ormbunken Dryopteris spinulosa (O. F. Müll.) Watt; i sht förr äv. allmännare, om (växt tillhörande ettdera av) ormbunkssläktena Dryopteris Adans. l. Lastrea Bory (förr vanl. betraktade ss. ett släkte): träjon. Hartman ExcFl. 152 (1846; om Dryopteris Adans. o. Lastrea Bory betraktade ss. ett släkte). Lilja SkånFl. 771 (1870; om släktet Lastrea). Nathorst SvVäxtn. 96 (1905; om Dryopteris spinulosa). särsk. (numera föga br.) i vissa uttr.
α) bredbladig skogsbräken, ormbunken Dryopteris dilatata (Hoffm.) A. Gray, lundbräken. ArkBot. II. 1: 92 (1904).
β) vanlig l. allmän skogsbräken, ormbunken Dryopteris filix-mas (Lin.) Schott, träjon. Den vext som lemnar den största qvantitet både aska och pottaska är vårt allmänna skogsbräkne. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 302 (1857). Vanliga Skogsbräken. Nyman Bot. 208 (1864).
b) (numera föga br.) (växt tillhörande) ormbunkssläktet Polystichum Roth, taggbräkensläktet. Backman (o. Holm) ElFlVesterb. 256 (1878).
c) (†) i uttr. stor skogsbräken, ormbunken Osmunda regalis Lin., kungsbräken, safsa. Franckenius Spec. C 1 b (1638). Tillandz D 2 b (1683).
Ssg: skogsbräken-släkte(t). (numera föga br.) till -bräken b: ormbunkssläktet Polystichum Roth, taggbräkensläkte(t). ArkBot. II. 1: 92 (1904). SvUppslB (1935). —
-BRÄNNA. [fsv. skogha bränna, skogsbränning] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ”bränna” (se bränna, sbst. 2). Schröder MinnSkog. 73 (1888). —
-BRÄNNANDE. (skog- c. 1609. skogs- 1687 osv.) särsk. (numera bl. mera tillf.) svedjebränning. Lagförsl. 198 (c. 1609). —
(1 g) -BRÄSMA. bot. växten Cardamine flexuosa With.; förr äv.: växten Cardamine impatiens Lin., lundbräsma. Liljeblad Fl. 245 (1792; om C. impatiens). Därs. 360 (1816; om C. flexuosa). —
-BUMLARE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) särsk. bildl., om björn. Hemberg JagtbDäggdj. 94 (1897). —
-BUSE.
2) (numera föga br.) stubbrytare, stubbrytningsmaskin. (Sv.) Skogsbuse .. (t.) Waldteufel. Auerbach Tillägg (1918). —
-BUSKE. (skog- 1779. skogs- 1834 osv.) buske i skog l. skogbildande buske. (Dålig dränering bidrager) mycket til markens beqwämhet at frambringa skogbuskar (i Skogs socken, Ångermanl.). Hülphers Norrl. 4: 95 (1779). ”Huru kunna vi vänta god frukt af vilda skogsbuskar, nyttig frukt af häckar och törnen?” Rydberg FilosFörel. 4: 141 (1878). —
-BYGD. (skog- 1696—1818. skogs- 1538 osv.) [fsv. skoghbygdh, skogsbygdh] bygd (se d. o. I 2) vari skogen dominerar (i förhållande till den odlade marken), skogrik bygd; jfr -trakt. BtFinlH 6: 83 (1538). —
-BYGGARE. (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -bo, sbst.2; äv.: nybyggare som odlat (odlar) upp skog (särsk. motsv. ny-byggare 2). AllmogHemsl. 113 (i handl. fr. 1741). CVAStrandberg 5: 57 (1862; om nybyggare i Nordamerika). Lindström Österhus 37 (1952). —
-BYRÅ.
1) om var o. en av byråerna (se byrå 3) för handläggning av ärenden rörande skötseln o. förvaltningen av de allmänna skogarna inom domänstyrelsen (fr. o. m. 1969 ersatta av avdelningar i domänverkets centralförvaltning). SFS 1908, nr 126, s. 5.
2) affärsbyrå som står till tjänst med att värdera skog, förmedla skogsköp, uppgöra avverkningsplaner, ombesörja skogsvård o. d. SD(L) 1914, nr 61, s. 1. —
-BÄCK. (mindre) bäck (se bäck, sbst.1) som (huvudsakligen) rinner genom skog. Atterbom SDikt. 2: 284 (1816, 1838). —
(1 g) -BÄR. bär som (huvudsakligen) växer (särsk. på ört l. buske) i skogen (t. ex. blåbär, lingon, hallon, odon, smultron); i sht i pl., oftast ss. sammanfattande beteckning för olika slag av sådana bär; äv. bildl. Skogzbähr och Gårdzfruchter. Barckhusen Cotossichin 82 (1669). Muntre Lemminkäinen mälte, karske Kaukomieli sade: / ”Kyllikki, mitt ljuva hjärta, du mitt lilla söta skogsbär, / bry dig inte om att ängslas, (osv.)”. Collinder Kalev. 90 (1948). —
-BÄRANDE, se A. —
-BÖRD. (i sht i fackspr.) i fråga om mark o. d.: egenskapen l. förhållandet att bära (se bära, v. 12 b) l. producera skog, skogsproduktion; i sht förr äv. allmännare: förhållandet att skog produceras, skogsproduktion. Ström Skogsh. 2 (1822). Skogsbördens ökning är ett riksintresse. SvD(B) 1928, nr 295, s. 5 (rubrik). —
-BÖRDIG. [jfr -börd] (i sht i fackspr.) skogsproducerande l. skogsproduktiv; äv. i utvidgad anv., om skick l. tillstånd hos mark. I fullt skogsbördigt skick. GHT 1898, nr 245 B, s. 3. EkonT 1900, s. 78. —
-BÖSSA. (†) ett slags hagelbössa? En hagel byssa med messingz beslag en dito skogsbyssa med järn Moundering. ÅgerupArk. Bouppt. 1753. —
-CHAMPAGNE. ett slags förr av skogsbär tillverkad läskedryck. Lingonbrus och skogschampagne. Berg BlåDrag. 188 (1936). —
-CHEF. om avdelningschef vid skogsbolag l. sågverksaktiebolag o. d., som svarar för skogsförvaltningen (o. virkesinköpen). Skogschefen vid Uddeholm. PT 1900, nr 282, s. 2. Korsnäs sågverksaktiebolag har till skogschef .. utsett (osv.). SkogsvT 1903, s. 48. —
-DAG. särsk. (i sht i fackspr.) om dag under vilken skogsvårdsstyrelse gm demonstrationer o. d. ger skogsägare upplysning rörande skogsvård (o. skogsbruk). Skogvakt. 1936, s. 292. —
-DEFILÉ. i sht mil. skogbeväxt defilé (se d. o. 1) l. defilé genom skog. Mankell Fältsl. 866 (1859). —
-DEL. [fsv. skoghdel, skogs del, skogha del] särsk.: del (se d. o. I 1 c) av skog; andel l. lott i (l. med) skog (jfr del V 1). (En viss gårds) skogar oc skogzdeler. G1R 6: 308 (1529). Wid skogsfällningsförslagets uppgörande skall Forstmästaren besigtiga och specifikt taxera de skogsdelar, som äro i ordningen att afwerkas. SPF 1859, s. 538. —
-DELNING. delning av skog, särsk. om förr verkställd delning (oftast mellan byamän l. byar) av skogsallmänning gm skifte; äv. konkretare, om resultatet. Bergv. 1: 260 (1670). Alla Byar hafva sin särskilta skog och Utmark, och är i 7 Byar skogen skiftad äfven grannarne emellan samt skogsdelning uti the öfriga under händer. BtVLand 1: 61 (1775). SockenbeskrHäls. 226 (1790; konkretare). —
-DIKNING. upptagande av skogsdike(n); dränering av skogsmark gm dikning. Skogsdikningens stora nytta och nödvändighet. Skogvakt. 1891, s. 96. Anbud å skogsdikning. UNT 1937, nr 163, s. 2. —
-DIREKTÖR.
1) om direktör i skogsbolag o. d. (som är överordnad två l. flera skogschefer); direktör för större företags skogsavdelning. NorrlSkogsvT 1950, s. 522. TNCPubl. 43: 133 (1969).
2) (förr) om chef för vården o. förvaltningen av kronans skogar i Göteborgs o. Bohuslän samt i Hallands län. 2BorgP 3: 421 (1727). —
-DISTRIKT.
1) (i sht i fackspr.) distrikt (se d. o. 1) inom skogsförvaltning o. d.; särsk. om vart o. ett av de (numera till antalet tio) distrikt (omfattande ett antal revir) inom statens skogsförvaltning, vilka förestås av överjägmästare (förr äv. av skogsinspektörer). Cnattingius 25 (1873, 1894).
2) allmännare: skogsområde; skogstrakt; jfr distrikt 2. Bergv. 1: 379 (1689). Sättet att bereda sig ängs-stycken inom det skogsdistrikt man ämnar att plantera med .. (rådjur), är (osv.). Swederus Jagt 282 (1831). I allmänhet är (den norska) allmogens belägenhet i skogsdistricterna .. ganska dålig. Palmblad Norige 132 (1846). —
-DJUP.
1) (numera i sht i vitter stil) skogbeväxt djup (se djup, sbst. 1) l. djup i skog; äv. om skogsmark med tanke på avståndet till trädtopparna (o. i denna anv. utan fast avgränsning från 2). Böttiger i 2SAH 50: 235 (1874). Stundom vandrade han på bottnen av ett skogsdjup, där han knappast skymtade himlen ovanför. Moberg Invandr. 305 (1952).
2) (i vitter stil) djupast l. djupt (se djup, adj. 2) in beläget parti av skog; i sht i sg. best.: skogens l. skogarnas djup (se djup, sbst. 2). Om kvällen och fram mot midnatten ljödo lurarne genom skogsdjupen. Rydberg Vap. 380 (1891). All den tjusning, som döljer sig innerst i skogsdjupet, där den lockande jaktstigen slingrar mellan fura och gran. OoB 1894, s. 186. —
(1 g) -DJUR. [fsv. skoghdiur, skogha diur, skogs diur] vilt djur som (huvudsakligen) lever l. uppehåller sig i skog; i sht förr äv. liktydigt med: vilt djur (särsk. i pl., ss. sammanfattande beteckning). Forsius Phys. 265 (1611). (Sv.) Om Skogzdiwren .. (lat.) De feris .. (t.) Von wilden Thieren. Schroderus Comenius s. 43 (1639). särsk. bildl., om person. Wore åtskillige partier ute at jaga efter the blodtorstige skogzdiuren, snaphanerna. Spegel Dagb. 115 (1680). Så lefde jag mitt lugna lif / långt bort från bygdens hvardagskif, / ett träd, ett skogsdjur blifven. Forsslund Arb. 106 (1902). —
1) (numera föga br.) demon l. ond ande som håller till i skog. SUFinlH 5: 243 (1617). Humbla Landcr. 461 (1740).
2) (vard.) om vild l. demonisk person o. d. (jfr djävul 3); särsk. (o. numera nästan bl., mera tillf.): person som far fram som en djävul i skogen (t. ex. i fråga om sätt att avverka skog). Skogsdjefvul .. (dvs.) .. Öknamn på dem, som för en ögonblicklig vinst hugga ned sina skogar. Dalin (1854).
3) (numera föga br.) om vissa slags apor, särsk. orangutang l. mandrill; jfr djävul 4 o. -människa 1 a. Hartman Naturk. 162 (1836; om mandrill). (Sv.) Skogsdjefwul, m. (t.) Waldteufel .. (fr.) pithique m. (espèce de singe). ÖoL (1852). Östergren (1939; om orangutang). —
-DOFT.
2) om ngt som ger skogsdoft (i bet. 1); förr särsk. om rumsparfym l. röksprit vari tallbarrsolja ingår. Ekenberg (o. Landin) 365 (1890). Lindgren Läkem. (1902).
-DOFTANDE, p. adj. som doftar skog; äv. oeg. l. bildl. Key Tankebild. 2: 4 (1898; om hembygdskänsla). Med en skogsdoftande .. murkelkorg över armen. Ydström Tack 89 (1934). —
-DOMSTOL~02 l. ~20. (om utländska förh.) domstol för mål rörande åverkan på l. äganderätt till skog o. d. Lind 1: 737 (1749). Stavenow EngRev. 50 (1895). —
-DRIFT. (bedrivande l. idkande av) skogsbruk; jfr drift 15 o. 17 b. Näst åkerbruket stå bergshandteringen och skogsdriften som folkets näringskällor (i Östergötl.). VLS 140 (1887). (Den sjuke skogsägaren) låg i sin kammare, gav råd om den framtida skogsdriften. TurÅ 1959, s. 30. —
-DRIVARE. [jfr fsv. skogsdrivare, stigman] i sht skogsv. = drivare 5; äv. om timmerkörare. Dagen 1915, nr 319, s. 8. —
-DRIVNING. i sht skogsv. avverkning av skog o. virkets transport till flottled l. kommunikationsled, drivning; skogsavverkning. Vinterns skogsdrifningar hafva ej ännu tagit sin början. Ingen snö har heller tills dato fallit. VL 1892, s. 290. För att möjliggöra uppförande af bostadsbyggnader .. har igångsatts en ganska omfattande skogsdrifning och anlagts ett mindre sågverk. SFS 1911, Bih. nr 6, s. 66. De Geer SvNatRiked. 1: 54 (1946). —
-DROTT. (numera föga br.) skogskonung (se d. o. 2); jfr drott 2. Hemberg ObanStig. 232 (1896; om björn). —
-DROTTNING. (numera bl. mera tillf.) övernaturligt kvinnligt väsen tänkt ss. härskarinna i skogen. Almqvist Törnr. 1: 3 (1839). —
-DUNKEL, n. dunkel som råder inne i (tät) skog; äv. bildl. Santesson Sv. 28 (1887). Vilse har jag gått. Jag har irrat som i cirkel i mina egna spår, finner mig icke till rätta, står endast stilla och ser mig omkring i lifvets skogsdunkel. Geijerstam KampKärlek 233 (1896). —
-DUNKEL, adj. (i sht i vitter stil) som präglas av skogsdunkel, där skogsdunkel råder; äv. bildl. Skogsdunkla ställen. Atterbom VittH 132 (1845). Österling Fränd. 2: 67 (1916; om persons väsen). —
(1 g) -DUVA. (skog- c. 1700. skogs- 1538 osv.) [fsv. skogs duva; jfr t. holztaube, waldtaube] duva som (mestadels) uppehåller sig i skog, vildduva; särsk. (o. numera företrädesvis, i zoologiskt fackspr. uteslutande): duvan Columba œnas Lin. (förr äv. i uttr. mindre l. blå skogsduva), blåduva; förr äv. ss. beteckning för ringduva l. ss. gemensam beteckning för ringduva o. blåduva. (Lat.) Palumbes vel palumbus (sv.) skogs duffua. VarRerV 55 (1538). Schroderus Comenius 154 (1639; om blåduva). Linc. (1640; under livia). (Lat.) Palumbes .. (Sv.) Skogzdufwa (t.) Eine Ringel-Taube oder grosse Holtztaube. Florinus Voc. 162 (1695). ORudbeck d. y. (c. 1700) i 3ASScUps. VIII. 7: 12 (: blå). Vilda Dufvor eller Skogsdufvor synas vara urstammen för alla Dufvor. Gravander Buffon 3: 177 (1806). KonvLex. 1: 546 (1858: mindre). TurÅ 1954, s. 166 (om blåduva). särsk. bildl.; jfr duva, sbst. 3. (Søren Kierkegaard) friade till Regine den 8 september och två dagar senare ingicks förlovningen. Skogsduvan hade kommit in i hans liv och byggde sitt bo där. FinT 1955, s. 452. —
(1 g) -DYKARE. [jfr t. waldducker] zool. antilop tillhörande undersläktet Cephalophus H. Sm. av släktet Cephalophus H. Sm. (tofsantiloper); jfr dykare 2. 4Brehm 1: 652 (1920). —
-EFFEKT. i sht skogsv. skogsprodukt; i sht i pl.: skogsprodukter, virke. Utskeppning .. af bräder, master, spiror, bjelkar eller balkar och sparr, med flere skogs effecter. PH 15: 515 (1793). Tillgrepp av skogseffekter å annans mark medförde (enl. Upplandslagen) olika straffpåföljd efter den olika beskaffenheten och kvantiteten av dessa. SvSkog. 491 (1928). —
-EGENDOM~002, äv. ~200.
1) (†) koll., om den skog ngn äger: skogsegendomar (se 2). BetSkogshush. 1856, s. 2. Kronans jord- och skogsegendom. Juhlin-Dannfelt 63 (1886).
2) egendom (se d. o. I 3 b) som utgöres av skog l. (vanl.) där skogen l. skogsbruket (icke jorden l. jordbruket) är det väsentliga. LAHT 1884, s. 28. Välskött skogsegendom i norra Småland. Areal: c:a 600 tld, varav c:a 25 tld åker. .. Svensk Fastighetsförmedling. SvD(A) 1966, nr 191, s. 14. —
(1 g) -EK. bot. eken Quercus robur Lin. (som är skogbildande), (vanlig) ek. Dahlman Landth. 2: 42 (1745). —
-EKONOMI.
1) ekonomisk drift av skog o. d.; förr särsk. allmännare: skogsförvaltning l. skogsskötsel; jfr ekonomi 1. Palmblad Norige 139 (1846; allmännare).
-EKONOMISK. adj. till -ekonomi; särsk. motsv. -ekonomi 2. Skogsekonomiska kalkyler. SvSkog. 1481 (1928). Skogsekonomiska värden. TurÅ 1953, s. 106. —
-ELD. (skog- 1590—1805. skogs- 1577 osv.) [fsv. skoghelder]
1) (numera icke ss. fackord inom brandväsendet) skogsbrand; äv. i jämförelser o. bildl.; jfr eld 2. Schmedeman Just. 67 (1577). Poesien hade .. slagit rot i de nittonåriga, fattiga gossarnes hjertan: en skogseld brann i deras själar. Almqvist Amor. Inl. XXIX (1839). Under veckans lopp spreds historien som en skogseld i socknen. Göth 5Stånd. 165 (1936).
Ssgr (till -eld 1 o. med motsvarande bruklighet): skogselds-, äv. skogseld-böter. böter för vållande av skogsbrand. 2RARP 5: 207 (1727).
-fara, r. l. f. SkogsvNorrlÅ 1911, 2: 94 (rubrik).
-släckning. GeflebHushSällskH 1889, s. 320. —
-ELEFANT.
1) zool. till 1 g: den fossila elefanten Elephas antiquus Falc. & Caut., raktandad elefant, rakbetad elefant. Trägårdh Djurv. 72 (1927).
2) skogsv. till 1: (varumärke för) hydraulisk lastapparat för rundvirke med böjda griparmar. DN(A) 1963, nr 323, s. 31. —
-ELEV. elev vid skogshögskola l. skogsinstitut o. d. SFS 1836, nr 17, s. 1. Johnson Nu 136 (1934). —
(1 g) -ELM. (numera föga br.) skogskorn. Nyman VäxtNatH 2: 456 (1868). Lyttkens Växtn. 1433 (1913). —
-ENHET ~02 l. ~20. i sht kam. (sammanhängande) skogsegendom l. skogsområde tillhörande jordbruksegendom. Nellbeck Skogsv. 28 (1961). —
-ENSAMHET~002, äv. ~200. (i sht i vitter stil)
1) (mera tillf.) förhållandet att vara ensam i skogen; utan klar avgränsning från 2. Det darrade blott i gömdaste / vrå och vret / af visan, som Pan nyss blåst / i sin skogsensamhet. Hansson NVis. 14 (1907).
2) om den ensamhet (se d. o. 2) som råder i skog l. djupt inne i skogen. Atterbom Minn. 3 (i senare bearbetat brev fr. 1817). —
-ENTOMOLOG. (i fackspr.) person (vetenskapsman) som sysslar med skogsentomologi. Trägårdh BiolSkiss. 4: 120 (1927). —
-ENTOMOLOGI. (i fackspr.) gren av entomologin, som behandlar de för skogen betydelsefulla insekterna, särsk. skadeinsekterna o. deras bekämpning. BetSkogsund. 1908, s. 75. —
-EXKURSION. exkursion till l. i skog, särsk. för att studera skogsbruk l. skogsvård o. d. SFS 1892, nr 80, s. 12. Biologiska skogsexkursioner. FoFl. 1951, s. 80. —
-FAKTOR. särsk.: hos skogsbolag anställd skogstjänsteman som leder arbete inom viss del av skogsförvaltning; jfr faktor I 2 b β. AdrKalSundsv. 1894, s. 28. —
1) (numera bl. mera tillf.) förhållandet att skog faller; förr äv.: skogsfällning; jfr fall II 1. Det stränga förbud, som .. är satt på skogsfall och swedjande. LMil. 1: 423 (1684). Ling As. 228 (1833).
2) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kullfallen skog; jfr fall II 5 a. Schoerbing Benekendorf 17 (1822).
-FAMN. (förr) famn (se d. o. II 4 a) innehållande 2,83 kubikmeter (6×6 fot med vedlängd om 3 fot) l. 2,36 kubikmeter (6×6 fot med vedlängd om 2 1/2 fot), trealnarsfamn; äv. (o. urspr.) om (mått på) i skogen upplagd sådan famn med ett kvarters övermått på höjden o. bredden (o. längden) l. två kvarters övermått enbart på bredden. PH 1: 754 (1728). Uti bergslagerne åter bör en famn (ved) vara 3 1/4 aln i högd, bredd och längd, som i allmänhet Skogsfamn kallas. Rinman 1: 481 (1788). Skogsfamn .. (dvs.) Vedfamn, upplagd till 13 qvarters höjd och bredd, eller ock 12 qvarters höjd och 14 qvarters bredd. Dalin (1854). Skogsfamn, 5 kvarters, 6×6×2,5=90 kubikfot=2,36 meter3. Rig 1932, s. 139. —
-FATTIG, -FATTIGDOM, se A. —
(1 g) -FIBLA l. -FIBBLA. bot.
1) växten Hieracium silvaticum (Lin.) Gouan (utgörande en kollektivart med en mängd småarter); i pl. äv. ss. artnamn (med tanke på de ingående småarterna). Krok o. Almquist 1: 44 (1905). Weimarck SkånFl. 676 (1963; i pl., ss. artnamn).
2) (†) (växt av) släktet Picris Lin., bitterfibla; särsk. i uttr. sträv skogsfibla, växten Picris hieracioides Lin., bitterfibla, bittermjölke. Skogsfibla .. Sträf Skogsfibla. Lilja SkånFl. 575 (1870). —
(1 g) -FINK. (†) fågel av släktet Fringilla Lin., äkta fink; äv.: fågel tillhörande underfamiljen Fringillinæ (egentliga finkar) av familjen finkartade fåglar. Bland de egentliga finkarne eller skogsfinkarne, Fringillæ nobiles .., förtjenar främst att nämnas bofinken .. som (osv.). Rebau NatH 1: 414 (1879). Björkman (1889).
-FINNE. finne som lever (ss. nybyggare l. svedjebonde) i skogstrakt; särsk. om innevånare i de svenska finnbygderna. RARP 4: 62 (1647). Lapland ock Biarmaland äro besatte af Finnar, ock måge rättast kallas Skogsfinnar eller wildfinnar. Broman Glys. 1: 21 (1726). —
-FJÄLL, sbst.1 (numera mindre br.) om skogbeväxt högt berg (i alp- l. fjällandskap). KrigVAT 1850, s. 209 (i Alperna). —
-FJÄLL, sbst.2 (†) skogsområde (tillhörigt en by); jfr fjäll, sbst.3 Then Skogzfiell och ängieskär, som Longelunda och Walby om kiffuatt hadhe. UpplDomb. 5: 126 (1589). Nälsta, Tänsta och Lunda skogsfiellar. PLenius (1659) hos Trolle-Bonde Hesselby 310. —
-FLACKA. (numera bl. i Finl.) skogbeväxt ”flacka” (se flacka, sbst.1 1) l. ”flacka” i skog. ASScF 1: 166 (1839, 1842). —
-FLICKA. (numera bl. mera tillf.) flicka som lever l. håller till i skogen; särsk.: vallflicka. 3Saml. 5: 131 (c. 1826; om vallflicka). Den vilda skogsflickan (i Zolas bok ”La bête humaine”) Flore, som slår männen fördärfvade. Fröding Eftersk. 2: 47 (1890, 1910). —
-FLOD.
1) (i sht i fackspr.) flod (se flod, sbst.3 1) som härrör från smältvatten (o. regnvatten) i skog l. skogstrakter. VetAH 1782, s. 183 (motsatt: flod från (närliggande) slättland). TurÅ 1959, s. 127 (motsatt: fjällflod).
2) flod (se flod, sbst.3 4) som (huvudsakligen) rinner genom skog l. skogstrakter. Flodström Naturförh. 176 (1918). —
(1 g) -FLY. entomol. (fjäril tillhörande) släktet Eurois HB.; särsk. i uttr. stora skogsflyet, fjärilen Eurois occulta Lin. Nordström VFjär. 2: 28 (1936). —
-FOGDE. (skog- 1617. skoga- 1626, 1864 (om förh. på 1600-talet). skogs- 1675 osv.) (förr)
1) (statlig) skogsuppsyningsman o. d. OxBr. 12: 185 (1617). Kungl. Patriotiska Sällskapet har beslutit att utdela följande belöningar: .. åt .. f. d. skogsfogden Trued Persson. PT 1900, nr 263, s. 3.
2) om tjänsteman inom skogsstaten, som biträdde skogsingenjör o. utförde vissa mindre krävande arbeten som ålåg denne. BtRiksdP 1918, 3: nr 211, s. 22. —
-FOLK.
1) folk (se d. o. 1—3) som (huvudsakligen) bor i skog l. skogstrakter; skogsbor. Wäst Indernes ytterste, vthaf Ost Indien inföhrde folck .. (äro) grofwa, wilde och ett otampt Skogzfolck. Sylvius Mornay 132 (1674). Herr Jöns var ”en rask och driftig man, som hade mycket att förbättra hos den tidens plumpa och ohyfsade skogsfolk” (i Kvistbro socken). Hagström Herdam. 4: 638 (cit. fr. c. 1805). Svenskarne måste vara ett skogsfolk, om de skola vara svenskar. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: Föret. 6 (1857); jfr 2.
2) folk (se d. o. 3 h), särsk. med skoglig utbildning, som sysslar med skogliga ting l. har anknytning till skogsbruk; folk som arbetar i skogen. Jägmästare och annat ”skogsfolk”. FoFl. 1953, s. 173. Jag är van att vara ihop med skogsfolk och hästkarlar. Wassing GropSkog. 89 (1965).
3) (mera tillf.) koll., om mytiska människolika skogsväsen (vättar, älvor o. d.); särsk. bildl. Sally .. står i sin ensamhet bland alla månskuggor och skogsfolkets vita toppluvor (dvs. snöklädda granar l. grantoppar) och skådar ut över nejden. Martinson Kvinn. 275 (1933). —
-FOND.
1) av skog bestående fond (se fond, sbst.1 I 2, 2 a). Hahnsson (1899; på teaterscen). IdrBl. 1935, nr 58, s. 8 (av skog som speglar sig i vattnet).
2) (av skogsmedel upprättad) fond (se fond, sbst.1 II 2) för skogsvård o. d. (särsk. på kronoskog l. skogsallmänning o. d.); jfr besparings-skogs-fond. De ecklesiastika boställenas skogsfond. SFS 1894, nr 17, s. 10. SvRiksd. 12: 214 (1934). —
-FORM. särsk. (i sht i fackspr.): form (se d. o. I 9) av skog, skogstyp. KatalIndUtstSthm 1897, s. 10. —
-FORMATION. (i fackspr.) skogsform, skogstyp; jfr formation 2 b. Haller o. Julius 4 (1908). jfr (bildl.): Skogsformationerna rycka småningom (allt efter som landhöjningen fortgår) in i strandens kolonier. SvRike I. 2: 74 (1900); jfr formation 3. —
-FORSKNING. forskning rörande skog, särsk. i syfte att befrämja rationellt skogsbruk. 2NF 29: 692 (1919).
Ssg: skogsforsknings-institut. särsk. i uttr. statens skogsforskningsinstitut (l. enbart skogsforskningsinstitutet), centralt organ för (den med statsmedel bedrivna) skogsforskningen i Sv. (som 1967 uppgick i statens råd för skogs- o. jordbruksforskning); jfr -försöks-anstalt. SFS 1945, s. 829. —
-FRED. (†) rättssäkerhet l. rättsskydd som gäller för egendom i form av skog; jfr fred 4. SFS 1860, nr 20, s. 11. —
-FRI, se A. —
(1 g) -FRIER. (skog- 1824—1843. skogs- 1865—1891) (†) växten Pedicularis silvatica Lin., granspira. Wahlenberg FlSv. 388 (1824). Krok o. Almquist Fl. 1: 72 (1891). —
-FRU.
3) bot. i bildl. anv. av 2, om vissa växter.
a) Epipogium aphyllum Sw. (förr äv. kallad bladlös skogsfru); äv. om det släkte som består av bl. denna växt. Hartman ExcFl. 124 (1846; om släktet). KonvLex. 1: 52 (1856). Iverus VästmFanerog. 260 (1877: Bladlös).
Ssgr (till -fru 2, 3 a): skogsfru-blomma. (numera mindre br. i botaniskt fackspr.) = skogs-fru 3 a; förr äv. kallad bladlös skogsfrublomma. Fries BotUtfl. 3: 218 (1864). Thedenius FlUplSöderm. 397 (1871: Bladlös).
-FRUKT. [fsv. skogs frukt] (numera bl. mera tillf.) frukt (se frukt, sbst.1 2) i l. från skogsträd; äv. allmännare, om l. med inbegrepp av ätliga växter l. växtdelar (svampar o. d.) från skog. Lind (1738; under wild). Thelaus Skog. 64 (1865; allmännare). —
(1 g) -FRYLE. bot. om vissa växter tillhörande släktet Luzula DC.
a) (föga br.) om arten L. silvatica (Huds.) Gaud., storfryle. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 275 (1947).
b) (numera föga br.) om arten Luzula multiflora (Retz.) Lej., ängsfryle. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 664 (1901). Lyttkens Växtn. 1340 (1913).
(1 g) -FRÄNE. (numera föga br.) växten Rorippa silvestris (Lin.) Bess., strandfräne. Lyttkens Växtn. 935 (1911). —
-FRÖ. (skog- 1900. skogs- 1752 osv.) frö från skogsträd; särsk. om (till skogssådd använda l. avsedda) frön från barrträd. Trozelius Rosensten 127 (1752).
-FULL, se A. —
-FYLLD, se A. —
(1 g) -FÅGEL. [fsv. skoghfughl] fågel som (företrädesvis) lever i skog; oftast (i sht koll.) i inskränktare anv.: jaktbar sådan fågel (särsk. ss. sammanfattande beteckning för tjäder, orre o. järpe, l. enbart tjäder o. orre: storfågel), ofta motsatt: sjöfågel. Allehonde skogzfogl, synnerligen Järper. G1R 16: 104 (1544). Nilsson Fauna 1: 161 (1847; motsatt: ”fältfågel”). För jägarens bössa falla (i Norrb.) dessutom skaror af både skogs- och sjöfogel. Höjer Sv. 3: 359 (1883). Skogsfågel, såsom tjäder och orre med ett gemensamt namn bruka kallas, skjutes (osv.). Högdahl Jaktb. 254 (1913). (Steglitsen) är .. ingen egentlig skogsfågel. Rosenius SvFågl. 2: 58 (1921). särsk. (†) om vissa i äldre zoologisk systematik bestämt avgränsade kategorier.
a) i pl., om gruppen ”sittfåglar” l. om grupp omfattande samma fåglar med undantag för rovfåglar o. ugglor. Nilsson Fauna II. 1: 135 (1858; om grupp vari rovfåglar o. ugglor icke ingå). Thorell Zool. 2: 184 (1861; om ”sittfåglar”).
b) fågel tillhörande underfamiljen Tetraoninæ bland hönsfåglarna, orrfågel, skogshöns. Nilsson Fauna II. 2: 39 (1858).
-hund, se nedan.
-FÅGEL-HUND. hund som är lämplig l. utmärkt att använda vid skogsfågeljakt. NFSportlex. 6: 317 (1946). —
-FÅNG. (skog- 1736—1748. skogs- 1727 osv.) (i fackspr., i sht jur.) skogsfångst; i sht förr äv. konkret: virke l. ved o. d. (som kan l. får hämtas ur skog). Serenius EngÅkerm. 21 (1727; konkret). Allmänningarne begagnas .. till Skogsfång, hvarmed förstås upphemtande af .. naturalster .. såsom Timmer, Ved, Gärdsel, Näfver, Bast, .. Löf, och Torf. Rabenius Kam. § 209 (1825). De i äldre bevillningsförordningar intagna bestämmelser ang. bevillningsafgifter af vissa förmåner och rättigheter — skogsfång, kolningsfrihet .. (osv.) — hafva sammanförts i en särskild förordning. NF 19: 175 (1895). Rätt till skogsfång. SFS 1948, s. 412.
-FÅNGST. särsk. (i fackspr., i sht jur.): hämtande av ved l. virke o. d. ur skog; äv.: möjlighet l. (vanl.) rätt att hämta virke l. ved o. d. ur skog, tillgång till skog, skogsfång; äv. dels närmande sig bet.: skogsbruk, dels konkret. LBÄ 39—41: 69 (i handl. fr. 1793). Mark, som är tjenlig dels till åker och äng, dels till skogsfångst. LfF 1847, s. 152. Då .. (skogsområdena i de nordligaste länen av Norrl.) i regel voro mycket större än som motsvarade den årliga skogsfångsten (för sågverken) och kronan ej fick uttaga öfverskottet, blef kronan hänvisad att sälja öfverloppsskogen till det pris privilegiehafvaren erbjöd. 2NF 19: 1491 (1913). SFS 1947, s. 453.
Ssg: skogsfångst-rätt. (i fackspr., i sht jur.) rätt till skogsfångst, skogsfångsrätt. Minnesskr 1734-Lag 2: 402 (1934). Rig 1937, s. 12. —
-FÄLLA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) = fälla, sbst.2 2; förr särsk. = förhuggning, sbst.2 2 a. Fienden förskantzar sig med skogs-fäller. Richardson Krigsv. 1: 106 (1738). Wägar, på hwilcka Fienden giordt skogsfällor. Därs. 2: 212 (1741).
2) fälla (se fälla, sbst.2 2 slutet, 3); skogsfall (se d. o. 3). Skogen .. (är) mörk, och heligt allvar den rufvar, / .. Men så ljusnar det opp, en skogsfälla släpper in ljuset. Strindberg Fagerv. 109 (1902). (Snapphaneprästen är) känd för att gärna arbeta ute med folket på prästgårdens svedjor och skogsfällor. Lundkvist Snapph. 72 (1968). —
-FÄLLANDE, n. (skog- 1642—1684. skogs- 1698 osv.) (numera bl. mera tillf.) skogsfällning. RP 9: 58 (1642). —
2) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kullfallen (l. fälld) skog; vindfälle. Nordforss (1805). I den mån ”vindskog”, d. v. s. skogsfällen, förekom skulle den tillvaratas för brukens räkning. Heckscher SvEkonH 1: 497 (1936).
3) (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skogshygge (se d. o. 2). Nordforss (1805). Ymer 1913, s. 328. —
-FÄLLNING. (skog- 1807—1872. skogs- 1708 osv.) fällning l. nedhuggning av skog; skogsavverkning. KKD 6: 80 (1708; om fällning av skog för förhuggning). I medio eller mot slutet af Mars börjar tjädern sitt spel vanligen på samma ställe, som förr, om detta ej genom skogsfällning blifvit mycket förändradt. Källström Jagt 157 (1850). —
-FÄNGE. (numera föga br.) fångst av skogsdjur l. skogsfågel; förr äv. konkret; jfr fänge 3. PH 3: 1995 (1743; konkret). Hülphers Norrl. V. 3: 161 (1797). VetAH 1803, s. 268. —
-FÖRBRUKANDE, p. adj. (skog- 1865. skogs- 1833 osv.) som förbrukar skog. Skogsförbrukande näringar. QLm. 4: 33 (1833). —
-FÖRBUD. (numera föga br.) avverkningsförbud. LBÄ 14—15: 102 (1798). SkogsvT 1908, Fackupps. s. 191. —
Ssg: skogsförbättrings-anslag. anslag till skogsförbättring; särsk. om statliga medel för anslag till skogsförbättring. SFS 1948, s. 424. —
-FÖRDÄRVARE. fördärvare av skog.
-FÖRFATTNING. i sht jur. författning (se d. o. 6) rörande skogsskydd (se d. o. 2) l. skogsvård o. d. Barchæus LandthHall. 42 (1773). Vid kursen .. meddelas undervisning (i bl. a.) .. skogs- och jaktförfattningar. SFS 1917, s. 2019. —
-FÖRHÅLLANDE. förhållande beträffande (beskaffenheten hos) skog (i viss trakt o. d.). Thelaus Skog. 179 (1865). —
-FÖRLÄGGNINGS-LAG. lag som stadgar om tillfälliga bostäder vid skogs- o. flottningsarbete; jfr -härbärges-lag. TNCPubl. 43: 302 (1969). —
-FÖRNÖDENHET~0102 l. ~0200. (numera bl. mera tillf.) vanl. i pl.: förnödenheter (i form av ved l. virke o. d.) ur skog. BtRStP 1818, 8: 355. —
-FÖRORDNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) förordning (se d. o. 3) rörande skog. PH 2: 1115 (1734). Hammar (1936). —
-FÖRRÄTTNING. (i sht i fackspr.) om förrättning i l. med avseende på skog (t. ex. stämpling l. skogstaxering); i sht förr äv. allmännare: skogsarbete. ReglStyrFl. 1836, s. 90. Skogsförrättningar åt enskilda är Skogsinspektören förbjudet att .. utföra. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 21, s. 35. Bucht NorrlSkogsl. 1: 21 (1913; allmännare). —
-FÖRSTÖRANDE, p. adj. som förstör l. föröder skog. Skogsförstörande tjäru- och pottaskebränning. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 395 (1856). —
-FÖRSTÖRARE. förstörare l. förödare av skog; särsk.
b) om skadlig bakterie l. insekt l. svamp o. d. Fries BotUtfl. 3: 365 (1864; om art av tallrost). TLandtm. 1900, s. 39 (om skadeinsekt). —
-FÖRSUMPNING. äv. konkret, om resultatet. Nordwall SvSkog. 33 (1902; konkret). SvNat. 1920, s. 34. —
-FÖRSÄKRING. försäkring av skog; särsk.: skogsbrandförsäkring. FörsäkrT 1880, s. 43. SkogsvT 1910, s. 385.
-FÖRSÄLJNING. BetSkogshush. 1856, s. 27.
-medel, pl. (i sht i fackspr.) (statliga) medel (se medel, sbst. 14) härrörande från försäljning av skog. SKL 3: 569 (1850). —
-FÖRSÖKS-ANSTALT. försöksanstalt för skogsforskning; särsk. i uttr. statens skogsförsöksanstalt (l. enbart skogsförsöksanstalten), äldre motsvarighet (tidigast kallad ”forstliga försöksanstalten”) till statens skogsforskningsinstitut. SkogsvT 1903, s. 47. Den württembergska skogsförsöksanstalten. 2NF 16: 1117 (1912). —
-FÖRVALTARE. person som förvaltar skog; numera särsk. om person (med högre skoglig utbildning) som svarar för skötseln av större skogsområde(n) tillhörande domänverket l. skogsbolag l. stiftsnämnd o. dyl. l. utgörande allmänning; jfr revir-förvaltare. JernkA 1846, s. 76. Privata skogsförvaltare. SFS 1894, Bih. nr 7, s. 38. SvYrkeslex. nr 61, s. 1 (1952). —
-FÖRVALTNING. förvaltning av skog (särsk. revir l. andra större skogsområden); ofta konkret(are), om organisation l. personal (l. myndighet) l. område för sådan förvaltning; särsk. (företrädesvis i uttr. statens skogsförvaltning) sammanfattande om de organ l. den personal som svara(r) för förvaltningen av domänverkets skogar (jfr -stat). Segerdahl Hledn. 11 (1843). Alla tyska stater hafva .. sedan länge en ordnad skogsförvaltning. Thelaus Skog. 100 (1865). Yttranden .. från samtliga skogsförvaltningar inom riket. SFS 1891, nr 29, s. 2. SvStatskal. 1936, s. 757 (: Statens). —
-FÖRÖDANDE, n. (numera i sht i vitter stil) handlingen l. verksamheten att föröda skog; skogsskövlande. Swedjande och annat Skogs förödande. Bergv. 1: 379 (1689). —
-FÖRÖDANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) som föröder skog, skogsförstörande; skogsskövlande. De skogsförödande trädtickorna. NatLiv 2: 317 (1930; i bildunderskrift). —
-FÖRÖDARE. (numera i sht i vitter stil) förödare av skog; skogsskövlare. Träden hafva längesedan fallit för skogsförödarnes yxor. Lundström Polcirk. 1 (1881). —
-FÖRÖDELSE. (numera i sht i vitter stil) förödelse av skog; skogsskövling. LBÄ 14—15: 178 (1798; om skogsskövling). En .. karta belyste skogsförödelser genom nunnan och cyklonartade stormar. SkogsvT 1907, s. 195. —
-GENETIK. (i fackspr.) gren av (tillämpad) genetik, som sysslar med skogsträd. SvVäxtförädl. 2: 466 (1951). Skogshögskolan .. Professorer .. Gustafsson, .. Åke .. i skogsgenetik. SvStatskal. 1963, s. 1004. —
-GENETIKER. [jfr -genetik] (i fackspr.) person (vetenskapsman) som sysslar med skogsgenetik. SvVäxtförädl. 2: 406 (1951). —
(1 g) -GET. (numera bl. mera tillf.) vildget (som lever i skog) l. getliknande skogsdjur (rådjur o. d.); äv. bildl., om feg person (jfr get 1 e); i sht i pl. Verelius Gothr. 187 (1664; isl. orig.: skogar geitur). Ett slags skogsgetter hoos osz kallade stengetter. Rudbeck Atl. 1: 435 (1679). Då sade Konung Olof: Intet mon skogz gietterna osz öfwerwinna, ty de Danska hafwa geetemod. Reenhielm OTryggw. 228 (1691; isl. orig.: skogar geitornar). (T.) Eine wilde Ziege, (sv.) en skogs-gjet. Lind (1749; under ziege). Möller 2: 1409 (1802). —
-GLAD. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ”glad” (se glad, sbst.), skogsglänta. WoL (1885; under forestglade). —
-GLESA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ”glesa” i skog, skogsglänta. Johansson RödaHuv. 1: 24 (1917). —
-GLÄNTA. (skog- 1888—1901. skogs- 1882 osv.) glänta (se glänta, sbst.1 2 a) i skog. Bergström Bild. 2: 13 (1882). —
(1 g) -GRAN. gran som växer i skog l. skogbildande gran; särsk. (bot.) i inskränktare anv.: granen Picea abies (Lin.) Karst., (vanlig) gran. Skogs-Gran warar bäst, när den hålles från watn. Til taklag är den tienlig för sin läthet skul. VetAH 1740, s. 346. HushBibl. 1757, s. 221 (motsatt: kärrgran). LAHT 1897, s. 181 (om Picea abies). —
-GRIND. grind (se grind, sbst.1 (1 o.) 2) i skog; grind (vid gård o. d.) varigenom man kommer ut i l. in från skogen. Då björnskytten kommit inom skogsgrinden till torpet. Högberg Frib. 26 (1910). Vid varje gård, varje skogsgrind och stig stod en militär med bajonetten på geväret. Fridegård KvinnTräd. 139 (1950). —
(1 g) -GROÖRT. (†) växten Pulmonaria officinalis Lin. subsp. obscura (Dum.) Murb., lungört. Rudbeck HortBot. 108 (1685). —
-GRÄNS. (skog- 1820—1903. skogs- 1814 osv.)
2) gräns (se d. o. 1 c) till vilken skog når l. inom vilken skog finnes; oftast om sådan klimatisk gräns, särsk.: höjdgräns för skog i mer l. mindre slutet bestånd; jfr träd-gräns. Förrän man nedstigit till (byn) Vallarna (i Härjedalen) äro bergen nedsänkta under skoggränsen. Hisinger Ant. 2: 40 (1820). Björkman Skogssk. 229 (1868; om gräns mellan skog o. område där skogen avverkats). Skogsgränsen inrymmer hela vårt land (frånsedt fjellregionen), och åkerbruksgränsen afskär endast sjelfva nordspetsen. Kjellén SvGeogr. 104 (1900). (Fjällväxterna) ha sin egentliga utbredning ovan skogsgränsen. VetenskIDag 502 (1940). —
(1 g) -GRÄS. gräs som (företrädesvis) växer i skog.
a) spensligt skogsgräs, gräset Brachypodium silvaticum (Huds.) Beauv., lundskafting, lundlosta; jfr c. Lilja SvFoderV 21 (1867).
b) rakt skogsgräs, gräset Brachypodium pinnatum (Lin.) Beauv., backskafting, spärrlosta. Lilja SvFoderV 22 (1867).
c) bredbladat skogsgräs, = a? (Lat.) Gramen avenaceum dumetorum spica simplici, .. (sv.) Bredbladat Skogzgräs, Låsta. Bromelius Chl. 40 (1694). —
-GRÖDA. (numera bl. mera tillf.) om skog tänkt ss. avkastning av skogsmark; jfr -avkastning. SDS 1882, nr 81, s. 3. —
(1 g) -GRÖE. (†) om vissa gräs av släktet Poa Lin.
-GRÖN. (skog- 1959. skogs- 1898 osv.) som har l. präglas av den gröna färg som utmärker (barr)-skog. SDS 1898, nr 23, s. 3 (om färg på armétält). I detta skoggröna, berglänta, vattenblänkande ymnighetshorn (dvs. Värmland) .. frodas .. ättlingarna till 1600-talets invandringsfinnar. TurÅ 1959, s. 29. —
(1 g) -GRÖNA. (†) växten Ramischia secunda (Lin.) Garcke (som har höggrön stängel), björkpyrola, björkvintergröna. Lilja SkånFl. 272 (1870). —
-GRÖNT, n. (numera bl. mera tillf.)
1) skogens grönska l. den gröna skogen. Bortanför (staden) syntes ett av skogsgrönt finvävt täcke. Högberg Fåg. 14 (1912).
2) gröna kvistar l. ris o. d. från skogen, grönt från skogen. (Herrgårdsdöttrarna) voro i dag klädda som vid deras egna julgästabud med tunna klädningar, skärp som fladdrade och skogsgrönt på håret. AB 1865, nr 31, s. 1. Bryt skogsgrönt, fru Bergman, och sälj på något av torgen uppe i stan, där rikt folk bor. Holmström Kråksl. 23 (1926). —
-GUD. (skog- 1916. skogs- 1621 osv.) [fsv. skogs gudh] gud (se d. o. I) som anse(tt)s uppehålla sig i l. råda över skogen (l. visst skogsområde); faun; satyr. Man läser om en Skogs Gudh, Skogstroll eller Gast, som kallas Satyrus, hwilken (osv.). Forsius Fosz 524 (1621). Linc. (1640; under fauni). Det enda offer af värdeföremål eller vapen, som med säkerhet kan tillskrifvas lapparna, äro gåfvor af småslantar till nyare tiders ”offerkyrkor” samt piloffer till skog- och jaktguden leib olmai. Ymer 1916, s. 34. särsk.
b) mer l. mindre oeg. Kellgren (SVS) 5: 289 (1790; om aktörer föreställande skogsgudar). Helsa Sylvanen (dvs. person med namnet Sylvan), den skogsGuden från din Vän. AnderssonBrevväxl. 1: 66 (1840). När vi badade voro vi sjögudar, som brottades tångbekransade, eller skogsgudar, som rusade fram i lustig yra genom den magra men seniga skärgårdsskogen. Engström Hemsp. 43 (1921). —
-GUDINNA. [fsv. skogs gudhinna?] gudinna som anse(tt)s uppehålla sig i l. råda över skogen (l. visst skogsområde); skogsnymf, dryad. Linc. (1640; under feronia). När .. (de badande) Nympherne, (ty så kallades Skogs-Gudinnorna,) blefwo Actæonem warse, hafwa de (osv.). Bliberg Acerra 165 (1737). Det må icke lämnas onämndt, att björnen framstår såsom en skogsgudinnans gunstling hos såväl finnar som forngreker. Fatab. 1915, s. 234. —
(1 g) -GUL-VEDEL. (†) växten Astragalus penduliflorus Lam., smällvedel. Kindberg SvNamn 20 (1905). —
-GÅNG. (skog- 1539 osv. skogs- c. 1825 osv.) [fsv. skogha ganger]
1) (numera bl. mera tillf.) till 1: gående i skog; förr särsk. pregnantare: jakt (i skog). NorrlS 355 (i handl. fr. 1539; om jakt).
2) till 1 c: handlingen l. förhållandet att gå på skogen; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om fredlös l. brottsling l. rövare o. d.; äv.: fredlöshet innebärande att man måste uppehålla sig i skogen. (De av Dackefejden berörda) bönderna woro utledsnade wid skogsgång, osäkerhet, mord och plundringar. Afzelius Sag. 6: 262 (1851). (Med ”vilda hästar”) menas (i Skånelagen) sådana, som genom skogsgång blifvit mer eller mindre förvildade. Holmberg Nordb. 101 (1852). (Gisle Sursson) dömdes .. till skogsgång. Hildebrand Isl. 44 (1867). Som halfvuxen kom jag med på en knifskärning och måste som dråpare gå skoggång i tre år. Heidenstam Skog. 71 (1904).
Ssgr (till -gång 2; förr): skogsgångs-brott. brott medförande skogsgång. Alving IslSag. 1: 259 (1935).
-GÅNGARE. (skog- 1902 osv. skogs- c. 1540 osv.)
1) (numera bl. mera tillf.) till 1: person som går (mycket) i skogen; i sht förr särsk. pregnantare: jägare. Topelius Lb. 2: 148 (1875; om jägare).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1 c: person, särsk. fredlös l. brottsling l. rövare o. d., som uppehåller sig i l. går på skogen; stigman. OPetri Kr. 263 (c. 1540). —
-GÅNGEN, se A. —
-GÅRD. gård (se gård, sbst.1 6 a, b) i skog l. skogstrakt; skogsfastighet. Castrén Res. 1: 37 (1838). Vi har en liten skogsgård, som jag måste ta vid om (min far) .. inte kommer upp mer. Martinson OsynlÄlsk. 286 (1943). —
(1 g) -GÅS. (numera nästan bl. i vissa trakter) gåsfågel av arten Anser fabalis Latham, särsk. rasen Anser fabalis fabalis Latham, sädgås. Holmgren Fogl. 1061 (1871; från Lappl.). Rosenius SvFågl. 4: 397 (1935). —
(1, 1 c) -GÄNGARE. (mindre br.) skogsgångare (se d. o. 1, 2). Dessutom var han tjuvskytt och skogsgängare för sitt nöjes skull, gillrade skogsfågel, högg på lediga stunder ved åt oss. HågkLivsintr. 10: 239 (1929). Östergren (1939). —
-GÖDSLA. (i sht i fackspr.) utföra skogsgödsling på (skog l. skogsområde). ÖgCorr. 1967, nr 85, s. 8. —
(1 g) -GÖKÄRT. (†) om vissa växter av släktet Lathyrus Lin.
a) i uttr. svart skogsgökärt, växten Lathyrus niger (Lin.) Bernh., vippärt. Torén Rebau o. Hochstetter 125 (1851).
-GÖMD, se A. —
-HACKA, r. l. f. (numera mindre br.) hacka för uppluckring av marken l. avlägsnande av grässvål vid skogssådd o. d. Ström Skogsh. 255 (1846). SkogsvT 1911, Fackupps. s. 85. —
-HAGE. särsk.: (trädbevuxen) hage (se d. o. 2 a) i (l. i anslutning till) skog. Verelius 5 (1681). —
(1 g) -HALLON. (bär av) växten Rubus idæus Lin. (ss. vild), (vild)hallon. Ek Gräns. 24 (1918; om bären). (Lat.) Rubus idaeus (sv.) skogshallon, trädgårdshallon. Hylander PrydnV 65 (1948). —
-HALS. (i sht i fackspr.) smal skogsremsa som förenar två skogsområden l. skjuter ut från en skog o. d.; jfr hals 6, 6 k. Wetterhoff Skog 1: 73 (1883). —
-HANTERING. (bedrivande l. idkande av) skogsbruk; jfr hantering II. 2RARP 16: 75 (1747). Yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering. Motion i 2 kam. 1949, nr 334, s. 3. —
(1 g) -HARE. i sht zool. o. jakt.
2) i uttr. nordamerikansk, i sht förr äv. liten skogshare, haren Lepus americanus Erxl., snöskohare. Den lilla skogsharen. (Stuxberg o.) Floderus 3: 276 (1903). DjurVärld 12: 92 (1960: nordamerikanska). —
-HEMMAN. (skog- 1865. skogs- 1714 osv.) hemman som är beläget i skog l. (numera företrädesvis) som är välförsett med skog l. där skogen l. skogsbruket är det väsentliga; äv. med tanke på såväl belägenheten i som innehavet av skog. Adeln har gods äfven på slätlandet och dertil offta tillförende kunnat fåt kiöpa ved och timber af de näst intil gräntzande skogshemman. RARP 17: 297 (1714). På det Kronan icke må, igenom Skogs-hemmans förbytande emot Skogs-löse Wederlags-hemman, komma at lida; Så (osv.). PH 1: 760 (1728). Resans mål var det enstaka skogshemmanet Funneshult .. på sjelfva vattenskilnadslinien mellan hafvet och Göta Elf. Rydberg Brev 1: 36 (1866). —
-HIE ~hi2e, n. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) svårgenomtränglig l. snårig skog; jfr ide, sbst.1 3. Moberg Invandr. 315 (1952). —
(1 g) -HINGST. (numera föga br.) hingst som är skogshäst (se d. o. 2) l. som är avsedd för aveln av skogshästar. PH 2: 1224 (1735). —
-HISTORIA. historia (se d. o. II 1, 4) som gäller för skogen (inom visst område), skogens historia; äv. (i sht i fackspr.) ss. läroämne l. vetenskapsgren (jfr historia II 2). Man .. (har indelat) skogsvetenskapen uti trenne lärogrupper … (Avd.) III. Forstliga biämnen. Skogshistoria och Statistik (osv.). Thelaus Skog. 196 (1865). Beträffande Sveriges skogshistoria har (osv.). 2NF 37: 1112 (1925). —
-HOLME. [fsv. skogs holme (i bet. 1)] skogbeväxt holme.
1) motsv. holme 1; särsk. (o. utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera företrädesvis) om fast o. i regel mer l. mindre upphöjt markområde i myr- l. sumpmark (jfr 2). (Han) undfick .. häradsrättens intyg, att ”en skogsholma, Stormosse ö benämd”, var belägen på kronans allmänning. NoraskogArk. 4: 123 (i handl. fr. 1657). Ofta förekomma löfträden i större eller mindre grupper, medan en frodig ängsmatta intager marken mellan de små skogsholmarne. SkogsvT 1905, s. 1. Munsterhjelm Vildm. 167 (1936; om myrholme).
-HONUNG. [fsv. skogs hunagh] (numera bl. mera tillf.) honung av skogsbin, vildhonung. Linc. (1640; under nemorensis). —
-HORN. [liksom d. skovhorn efter t. waldhorn] (numera mindre br.) valthorn. Fryxell Ber. 15: 74 (1848). Norlind MusLex. 983 (1916). —
-HUGG. (skog- 1539—1664. skoge- 1539—1584. skogs- 1663) [fsv. skoghar hug] (†) (rätt till) skogshuggning; äv. konkretare, liktydigt med: skog som hugges l. kan huggas; jfr hugg, sbst.1 5. Niwte och bruke skogehug. G1R 12: 156 (1539). VgFmT II. 2—3: 98 (cit. fr. 1584; konkretare). RARP 9: 391 (1664). —
-HUGGARE. person som hugger (se hugga, v.1 3 a) skog; särsk. om person som är sysselsatt med l. har till (yrkesmässig) sysselsättning att fälla, kvista o. kapa upp träd till timmer, massaved o. d. (som sedan hämtas av skogskörare), huggare; jfr -arbetare. Serenius (1734; under feller). En stor del af (Norrlands-)befolkningen har sin utkomst som skogshuggare, timmerkörare, flottkarlar och sågverksarbetare. ArbB 126 (1887).
-läger. läger för skogshuggare; särsk. om läger för interner o. d. som (under uppsikt) utföra skogshuggning. Macfie Lägereld. 100 (1936; om förh. i Canada). ÖgCorr. 1965, nr 82, s. 20 (för interner o. d.). —
-HUGGEN, p. adj. (skog- 1838. skogs- 1858) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om virke: delvis l. grovt kanthuggen i skogen. Skoghugget, torrt Furu-timmer. VexjöBl. 1838, nr 8, Bih. s. 2. Eneberg Karmarsch 1: 48 (1858). —
-HUGGNING. (skog- 1771. skoge- 1584. skogs- 1536 osv.) verksamheten l. sysselsättningen att hugga skog l. arbeta som skogshuggare; huggning (se hugga, v.1 3 a); äv. allmännare: skogsavverkning. Psalt. 74: 5 (öv. 1536). Som Skoghugning och Swediande är ibland de nödigaste Sysslor och Medel til Brödfödans erhållande, så böra Cusamo bönder ej hindras der ifrån. HFinLappm. 3: 219 (1771). Den isynnerhet af allmogen vid deras skogshuggningar qvarlemnade ”ungskogen” är (osv.). Thelaus Skog. 30 (1865).
-HULDRA.
1) (i sht i vitter stil o. folklor.) huldra, skogsrå; äv. oeg., om ngt som för tanken till en huldra. Rig 1933, s. 159 (1917). DN(A) 1965, nr 92, s. 13 (oeg.).
-HULT. (numera bl. i vissa trakter o. i vitter stil) = hult, sbst.2 Dalin Arg. 2: 211 (1734, 1754). —
(1 g) -HUMLE. bot.
1) (numera bl. mera tillf.) humle (se humle, sbst.2 1) som växer vild l. förvildad (i skog), vildhumle (i skog). (Lat.) Lupulus sylvaticus (sv.) Skogz Humble. Franckenius Spec. D 1 b (1638).
2) om vissa växter som likna l. ha samma användning som humle.
a) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Prunella vulgaris Lin. (vars blomställningar påminna om humlekoppor), brunört. Linné Vg. 235 (1747; angivet ss. dalsländskt namn). Iverus VästmFanerog. 179 (1877). 2SvUppslB (1953).
b) (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Myrica gale Lin. (som förr användes i stället för humle vid framställning av öl), pors; förr äv. om släktet Myrica Lin. (med M. gale Lin. som enda svenska art). Dybeck Runa 1847, s. 29. Kindberg SvFl. 359 (1877; om släktet). 2NF 19: 89 (1913).
c) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Trifolium aureum Poll. (vars blomställningar påminna om humlekoppor), gullklöver. Linné Fl. nr 671 (1755; angivet ss. dalskt namn). 2SvUppslB (1953).
d) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (den förr ss. ölkrydda använda) växten Achillea millefolium Lin., röllika; äv.: röllikeblomma (ss. drog). Fries Ordb. (c. 1870; angivet ss. dalskt namn). Krook Handköpsben. 133 (1951; om röllikeblomma). —
-HUMP. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ”hump” (se hump, sbst.1 3) som utgöres av skog; äv. allmännare: mindre, skogbeväxt område. Een lijten skogzhump. Rääf Ydre 3: 183 (i handl. fr. 1642). (En egendom, som skall säljas, har) godt mullbete, en Skogshump (m. m.). PT 1791, nr 16, s. 4. Hela fördelningen .. slingrade sig fram mellan dessa skogshumpar, i sanden. Lundquist Zola Grus. 74 (1892). —
(1, 1 g) -HUND.
1) om hund l. hunddjur som (huvudsakligen) uppehåller sig i skog; särsk.
a) (†) oeg., om räv. Räfuar (som äre skogshund(ar)) (äro) hwart efter sitt slagh Rödha, swarta och hwita. JBureus (c. 1640) i 3SAH 23: 331 (rättat efter hskr.). Det är i följd häraf (dvs. för att man ansåg det egentliga namnet skadebringande) man kallat: .. Räf: Skogshund, Gullfot, Mickel. Rääf Ydre 1: 36 (1856).
b) [jfr t. waldhund] (mindre br.) zool. (det sydamerikanska) hunddjuret Speothos venaticus Lund, buskhund; äv. allmännare: (hund tillhörande) släktet Speothos Lund. 2NF 11: 1307 (1909; om släktet). 2SvUppslB (1953).
2) (numera mindre br.) (hund med de egenskaper som fordras hos) jakthund. VarRerV G 3 a (1579; om stövare). Han hade de rätta märkena för en skogshund, tre valkar på hvar sida af gommen, en ärt i bogljumsken och skarklöfvar på fötterna. Hallström DödFall. 47 (1902).
3) (mera tillf.) om rå o. ohyfsad skogsmänniska (se d. o. 1); jfr 2 o. hund, sbst.1 2 b. Vad särskilt skogsfinnarna ankommer, hava de ej alltid varit sådana föraktade skogshundar, som den senare svenska traditionen ända till Ejdestam gör dem till. Rig 1948, s. 79. —
-HUS.
1) hus i skog; förr särsk.: offerhus i skog. Almqvist Herm. 176 (1833; om paviljong). Fryxell Ber. 8: 163 (1838; om offerhus).
2) ss. l. i namn på en (ss. vapenhus o. audienssal använd o.) av pelare av ceder uppburen byggnad som ingick i Salomos palats i Jerusalem; särsk. dels i sg. best., dels i uttr. Libanons skogshus, dels (se nedan) i ssgn libanon-skogshus(et). Tå (dvs. när vissa i en profetia förutsagda händelser tima) skal Juda förlot öpnat warda, at man skal kunna see på then tijdhen tyghen vthi skogshuset. Jes. 22: 8 (Bib. 1541; Luther: im hause des waldes, Vulg.: domus saltus; äv. i Bib. 1917). Främst (i Salomos palats i Jerusalem) låg det s. k. Libanons skogshus. Nyström BiblOrdb. 367 (1915). jfr: ”Libanonskogshuset” (tyghus och större audienssal). 2NF 12: 1367 (1910). —
-HUSHÅLLARE~0200. person (skogsägare l. skogsförvaltare l. skogstjänsteman o. d.) som ägnar sig åt l. svarar för skogshushållning (i sht förr äv. allmännare: skogsbrukare); äv.: person som sparar på skog(en); jfr hushållare 3, 4. Ström Skogsh. V (1822). I samma ström fanns äfven en såg; men alldenstund Calle Tutt var en stor skogshushållare gick sågen mera för syn skull än för att skära några bräder. Bäckman Sjöj. 2: 39 (1851). Den finske jordbrukaren är .. mer eller mindre äfven skogshushållare. Grotenfelt LandtbrFinl. 181 (1896). Jägmästarkursen .. har till ändamål att utbilda för självständig, större skogsförvaltning väl skickade skogshushållare. SFS 1917, s. 2017. —
-HUSHÅLLNING~020. särsk.: skogsbruk (se d. o. 3); särsk. (o. numera företrädesvis): verksamheten att mer l. mindre planmässigt (o. rationellt) vårda l. sköta o. gm avverkning ekonomiskt utnyttja skog; äv. ss. läroämne. Warder en .. Ståndsperson (som nyttjar egendomen) .. öfwertygad om miszbruk .. i anseende til tackjerns handel, skogs-hushållning och olofliga kol-försälgningar, skal han .. plikta efter Lag. PH 10: 77 (1772). Staden (Hjo) .. lefver, likasom orten, hufvudsakligen af landtbruk, ladugårdsskötsel, bränvinstillverkning och skogshushållning. Thomée IllSv. 248 (1866). Sthm 1: 398 (1897; ss. läroämne). Skogshushållning är praktisk naturvetenskap, tillämpad efter nationalekonomiska regler. SkogsvT 1908, Fackupps. s. 53.
Ssgr: skogshushållnings-lära. om skogshushållning ss. teori l. läroämne; jfr lära, sbst. 2. Thelaus Skog. 192 (1865).
-plan. i sht skogsv. plan för skogshushållning, skogsbruksplan; skogsindelningsplan. JernkA 1851, s. 231. SvUppslB 24: 1248 (1935; om skogsindelningsplan). Skogshushållningsplan till ledning för avverkning och skogsvårdande åtgärder. Sonesson BöndB 832 (1955).
-sätt. sätt att bedriva skogshushållning, skogsbrukssätt. Segerdahl Hledn. 11 (1843). Arrhenius Jordbr. 3: 203 (1861; om blädning).
-HYGGE. (skog- 1668—1807. skoga- 1662. skoge- 1557—1641. skogs- 1602 osv.) [fsv. skogha hygge] Schultze Ordb. 4335 (c. 1755).
1) skogshuggning; i sht förr äv.: rätt till skogshuggning; jfr hygge, sbst.2 1. G1R 27: 141 (1557). När något skougzhygge olofligen föröfvades och ingen baneman dertill erhållas kan, sakfälles .. hela häradets inbyggare. 2RARP 6: 612 (1731). Trolle-Bonde Hesselby 148 (i handl. fr. 1740; om rätt till skogshuggning). De skulle ända upp till Ångermanland på skogshygge. Martinson BakSvenskv. 23 (1944).
2) hygge (se hygge, sbst.2 3). Schefferus .. förmäler at en bonde i Nerike vid et skogshygge funnit en myckenhet Arabiske penningar. 2VittAH 1: 105 (1786, 1789); jfr 1. Möller (1790). Man har av gammalt sammanställt föreskrifterna (vid Stora Kopparberget) om den fria odlingsrätten på skogshyggena med täktkarlsinstitutet. HT 1938, s. 389. —
-HÅLL. särsk.
1) (om ä. förh.) (huvudsakligen) genom skog gående skjutshåll; jfr håll, sbst.1 V 5. Ramsay VägvFinl. 35 (1895). Vasenius Top. 1: 398 (1912).
2) håll (se håll, sbst.1 VII 1) där skog finnes l. skogen ligger. Ingenting syntes från skogshållet. Fridegård Fäd. 66 (1947). —
(1 g) -HÄGG. (numera föga br.) trädet Prunus padus Lin., (vanlig) hägg. PriskurBergTrädg. 1891—92, s. 5. Lyttkens Växtn. 761 (1910). —
-HÄRBÄRGE~020. särsk. (i fackspr.): mer l. mindre tillfällig bostad för arbetare sysselsatta med arbete i skog l. skogstrakt, särsk. med avverkning; jfr -koja. YrkesinspVerks. 1923, s. 99.
Ssgr (förr): skogshärbärges-, äv. skogshärbärgs-inspektör. tjänsteman (vid socialstyrelsen) som svarade för inspektionen av skogshärbärgeslagens efterlevnad (o. bedrev upplysningsverksamhet om hur hygieniska o. ändamålsenliga skogshärbärgen skulle byggas). YrkesinspVerks. 1919, s. 101.
-lag. om en 1920—1963 gällande lag som utgjorde äldre motsvarighet till skogsförläggningslagen. Skogen 1920, s. 168. —
-HÄST. (skog- 1866. skogs- 1831 osv.)
1) (i sht i fackspr.) till 1: häst använd l. lämplig att användas vid skogskörslor; timmerhäst. Hästen 50 (1938).
2) (i sht i fackspr.) till 1 g: (vild l. förvildad) häst som (huvudsakligen) uppehåller sig i skog; utegångshäst i skog; särsk. om russ (se russ, sbst.3 2). LdVBl. 1831, nr 14, s. 4. Skelett av den tretåiga skogshästen Hypohippus från Nordamerikas mellersta tertiär. Sefve UtdDj. 162 (1924; bildunderskrift). Den lilla skogshästen Gotlandsrusset, även kallad ”skogsbaggen”. Sonesson BöndB 638 (1955). —
-HÄVD. särsk. (numera föga br.): skog varpå ngn har hävd l. som är i ngns besittning; jfr hävd 3. VetAH 1758, s. 110. NoraskogArk. 4: 142 (1901; om ä. förh.). —
-HÖGMOSSE~020. (i fackspr.) högmosse med (glest) täcke av (föga växande) skog (särsk. tallskog), skogsmosse (se d. o. 1). SvGeogrÅb. 1930, s. 128. —
-HÖGSKOLA~020. högskola för skoglig utbildning (o. skogsforskning); särsk. om sådan 1916 inrättad svensk högskola (vid vilken jägmästare o. forstmästare utbildas). BetSkogsund. 1908, s. 136 (om planerad sv. högskola). SFS 1917, s. 2017.
(1 g) -HÖNA. (†)
2) om sydamerikansk fågel, sannol. tillhörande släktet Rallus Lin. l. Porzana Lin. Bland buskarna på stranden (av en flod i Sydamerika) sprang skogshönan, ”gallineta”. Ymer 1899, s. 63. —
(1 g) -HÖNS. [jfr t. waldhuhn] i sht zool. i pl.: (fåglar tillhörande) underfamiljen Tetraoninæ bland hönsfåglarna, orrfåglar; oftast enbart med tanke på de svenska fåglarna av denna underfamilj: skogsfågel; i äldre systematik äv. dels om ett av fåglarna (järpe,) tjäder o. orre bildat släkte (Tetrao Lin.), dels om underordning bland hönsfåglarna, som omfattade såväl orrfåglar som fälthöns. VetAH 1758, s. 159. (Hönsfåglarna) kunna indelas i twå grupper: Skogshöns och Egentliga Hönsfoglar. Holmström Ström NatLb. 2: 8 (1852). Nilsson Fauna II. 2: 39 (1858; om släktet). Tillgången till skogsfågel, hur ter den sig för framtiden? Jägmästare Georg Sparre uppger att skogshöns under den senaste 10-årsperioden undergått en klar försämring. LD 1959, nr 189, s. 8.
Ssg: skogshöns-släkte(t). i äldre systematik: släktet Tetrao Lin. Nilsson Fauna II. 2. 1: 59 (1828). Carlson Fågl. 207 (1894). —
(1 g) -HÖNSGRÄS. (†) växten Stellaria nemorum Lin. (äv. i uttr. stort skogshönsgräs), lundstjärnblomma. Bromelius Chl. 5 (1694: Stort). PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 48. —
-HÖVITSMAN. (†) uppsyningsman över skog. Assaph Konungens Skooghshöffuitzman. Neh. 2: 8 (Bib. 1541; Luther: holtzfürsten, Vulg.: custodem saltus, gr.: φύλακα παραδεισοῦ). Schultze Ordb. 4335 (c. 1755). —
-INDELNING~020. [jfr t. waldeinteilung] skogsv. indelning (l., konkretare, resultat av indelning) av skog i block l. skiften o. d., särsk. ss. led i planläggning av skogsbruk l. avverkning l. för att underlätta skogsuppskattning; äv. (o. numera företrädesvis) i utvidgad anv.: planläggning (med l. utan sådan arealindelning) av skogsbruk, vilken omfattar beskrivning av skogsbeståndet. planering av avverkningen o. d. (o. vanl. utmynnar i en skogshushållningsplan); äv. ss. gren av skogshushållningsläran. Ström Skogsh. 132 (1830; om indelning i skiften). Professorer .. i skogsuppskattning o. skogsindelning (vid skogshögskolan). SvStatskal. 1939, s. 801. Skogsindelning .. (dvs.) kartläggning, beskrivning o. taxering av skogsbestånd. IllSvOrdb. (1964).
-begränsning. (numera föga br.) gränslinje(r) (mellan block o. skiften o. d.) som utmärkes (utmärkas) o. upphugges (upphuggas) vid skogsindelning; jfr begränsning 1 a α. FFS 1895, nr 10, s. 6.
-INDIAN. (i sht i fackspr.) indian som (företrädesvis) lever i skog l. skogstrakt; i sht i pl. Ekbohrn Bade Skalpjäg. 91 (1859). —
-INDUSTRI. industri som använder sig av l. förädlar skogsprodukter; särsk. om sågverks- o. pappersmasseindustri; förr äv.: skogsnäring, skogsbruk. Han har .. införskrifvit en mängd Nord-Amerikanska och Canadiska trädslag, dem han här planterat, och fortfar ännu årligen dermed, hvarigenom han borde kunna gifva skogsindustrien i Wästergöthland ett nytt lif. Stiernstolpe Arndt 1: 160 (1807). SvH IX. 2: 133 (1909).
-INGENJÖR. (förr) (för ett år i sänder av domänstyrelsen tillsatt) skogstjänsteman med högre skoglig utbildning, som (på anfordran) gav råd o. biträde åt enskilda skogsägare l. hushållningssällskap l. skogsvårdsstyrelse o. d. i fråga om skogshushållning l. skogsvård l. (i fråga om förh. 1916—1924 företrädesvis) som ledde den skogsvårdande verksamheten inom ett skogsvårdsområde i Västerb. l. Norrb. RiksdP 1874, 2 K nr 4, s. 309. Skogsingenjör förestår skogsvårdsområde. SFS 1916, s. 541. —
-INRÄTTNING~020. [jfr t. forsteinrichtung] (†) planläggning av skogshushållning, skogsindelning. BetSkogshush. 1856, s. 235. Thelaus Skog. 145 (1865).
(1 g) -INSEKT~02 l. ~20. insekt i skog; särsk.: (skadlig) insekt som lever på träd. Ström Skogsh. 154 (1822). —
-INSPEKTION. särsk. (förr)
1) om skogsinspektörs (se -inspektör 1) inspektion. Under skogsinspektörens resor föres protokoll, hwaruti allt anmärkningswärdt, som wid skogsinspektionerna förekommit, antecknas. SFS 1869, nr 66, s. 11.
2) i uttr. skogs- och flottledsinspektion, om äldre motsvarighet till skogsyrkesinspektionen. 3NF 23: 817 (1937).
Ssg: skogsinspektions-distrikt. (förr) till -inspektion 1: skogsinspektörsdistrikt. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 1, Bil. nr 6 b, s. 44. —
-INSPEKTOR ~002. [jfr t. waldinspektor] (av skogsföretag l. skogsägare l. skogsägarförening o. d. anställd) person som har överinseende l. tillsyn över skogsavverkning (o. skogsvård); särsk. om en av skogsägarförening anställd tjänsteman som har överinseende över verksamheten inom ett skogsbruksområde; jfr inspektor, sbst.1 a γ. AdrKalSundsv. 1900, s. 57. Skogsinspektor(.) Biträder skogsförvaltare med några av dennes arbetsuppgifter. Har underställda arbetsledare. Yrkesnomenkl. 8 (1955). BonnierLex. (1966; för skogsbruksområde). —
-INSPEKTÖR.
1) (förr) om de tjänstemän som (inom var sitt distrikt) övervakade ett antal revirs skogsförvaltning; förr äv. allmännare: överjägmästare. Norrbottens skogsinspektör. AB 1865, nr 99, s. 1. SFS 1869, nr 66, s. 10. 2NF 34: 32 (1922; om ä. förh.).
2) bankv. banktjänsteman med uppgift att bedöma skogsegendomars belåningsvärde o. d. (Landshövdingen var tidigare) skogsinspektör hos .. bankaktiebolaget Stockholm-övre Norrland. SvD(A) 1918, nr 253 A, s. 7.
3) i uttr. skogs- och flottledsinspektör l. flottningsinspektör, om äldre motsvarighet till skogsyrkesinspektör. SvStatskal. 1926, s. 417 (: flottledsinspektör). 2SvUppslB 26: 307 (1953: flottningsinspektör).
Ssgr: skogsinspektörs-assistent. särsk. (förr) till -inspektör 3; i uttr. skogs- och flottledsinspektörsassistent, biträdande skogs- o. flottledsinspektör. SvStatskal. 1931, s. 455.
-INSTITUT. institut (se d. o. 1) för skoglig utbildning (o. skogsforskning); särsk. dels (i sht i sg. best.) om en för utbildning av förvaltande skogspersonal 1828 inrättad offentlig svensk läroanstalt som 1916 uppgick i skogshögskolan, dels om statlig läroanstalt för utbildning av lägre skogstjänstemän (jfr -skola). SFS 1828, s. 1708. Brukssocietetens numera upphörda Skogsinstitut i Nora. Thelaus Skog. 88 (1865). SvStatskal. 1972, s. 747. —
-INSTRUKTÖR. (i Finl.) inom ett skogsvårdsdistrikt verkande (icke akademiskt utbildad) skogstjänsteman. Skogsinstruktörerne .. stå under Forststyrelsens närmaste inseende. FFS 1878, nr 8, s. 1. —
-INTERIÖR. (utseende hos) det inre l. parti av det inre av skog; äv. (o. numera företrädesvis, i sht konst.): bild av l. tavla o. d. föreställande parti av det inre av skog. Eichhorn Stud. 2: 57 (1872; om tavlor). En nutida skogsturist (i Norrb.) måste känna sig lockad af dylika skogsinteriörer (från en romantiskt vild skog). Quennerstedt Torneå 2: 260 (1903). —
-INTRESSE. särsk. (i sht i fackspr.): intresse (se d. o. 3) i fråga om l. med avseende på skog. Statens skogsintressen. BtRiksdP 1899, I. 3: nr 85, s. 7. —
-INTRESSENT. intressent som har intressen att bevaka i fråga om l. med avseende på skog. VDAkt. 1779, nr 89 (i fråga om rågångs- o. ägotvist). Bakom denna organisation (dvs. Föreningen för växtförädling av skogsträd) stå praktiskt alla landets skogsintressenter, skogsägare. SvVäxtförädl. 2: 409 (1951). —
-JOBBARE.
-JORD.
1) skogsmark; jfr jord 6. Odonbusken .. frodar sig i sidländ skogsjord. Fischerström Mäl. 277 (1785); jfr 2. Skogsjord kunna .. (nybyggare i Nya Zeeland) komma i besittning af för en ringa penning. LfF 1903, s. 139.
2) jord (se d. o. 7 (a o.) b) i vilken skog växer; jord (av den typ som finnes) i skog; förr särsk. i inskränktare anv., om jord av viss beskaffenhet: mjäla l. sandblandad lera l. dyl.; jfr -lera, -mo 1. CivInstr. 263 (1643). Wallerius Åkerbr. 147 (1778; om sandblandad lera). Uti tredje graden (av åkerjord) kommer Sandmylla, eller så kallad ahlgrund; såsom stenig Skogsjord, Örjord och Hasseljord. Rinman 2: 1227 (1789). Gnejsmoränen är en god skogsjord. SvGeogrÅb. 1945, s. 45.
-JORDBRUK~02 l. ~20. särsk. (i sht i fackspr.): arrendejordbruk på krono- l. bolagsskog o. d., vars innehavare är skyldig utföra visst skogsarbete. SFS 1934, s. 621, 629. —
-JUNGFRU. [sv. dial. (t. ex. Östergötl., Gästr., Nyland) skogsjungfru] (i sht i vissa trakter) kvinnligt skogsrå. Borgström ResVerml. 87 (1845). —
-JÄNTA. (skog- 1879—1892. skogs- 1959 osv.) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fäbodjänta. Landsm. 1: 233 (1879; i sägen från Hälsingl.). —
-JÄRNVÄG~02 l. ~20. särsk. (i sht förr) om järnväg för virkestransport från avverkningsområde. Ekman SkogstHb. 80 (1908). SvSkog. 797 (1928). —
-JÄTTE. jätte som håller till i skog; särsk. oeg. l. bildl. (jfr jätte 2), i sht: skogens jätte (se d. o. 2 a). FoFl. 1906, s. 196 (om gorilla). SkogsvT 1906, s. 580 (om träd). —
-KALENDER.
1) kalender (se d. o. 1) för skogsfolk (se d. o. 2). Skogskalendern. (1913; boktitel).
2) kalender (se d. o. 3) med uppgifter rörande skogsväsendet (i visst land). Skogs-Kalender för år 1811, eller Tafla af Skogs-Väsendets organisation och förvaltning i franska staterne. Hagelin Baudrillart (1822; titel på broschyr). —
(1 g) -KALLA. (numera mindre br.) växten Calla palustris Lin., vild kalla, missne. FrSkog. 192 (1892). —
-KAM. skogbeväxt kam (se kam, sbst.2 4 b) l. kam i skog; äv.: (sådan kam utgörande) skogshorisont. Då han mot aftonsidan skymtade hafsviken, gled .. månen upp öfver skogskammen. Högberg Vred. 1: 109 (1906). På andra sidan djupet höjde sig skogskammarna den ena bakom den andra. Böök ResSv. 153 (1924). —
-KANT. kant (se kant, sbst. 4 b) av skog; skogsbryn. KKD 3: 191 (1711). Då luckorna (i skogen vid gruppvis avverkning) äro små och omgifna af skyddande skogskanter, förmå ej sol och vind uttorka marken så fort, som å större hyggen. Haller o. Julius 152 (1908). —
-KANTAD, se A. —
-KANTON. skogrik kanton; särsk. i pl. best., om de schweiziska kantonerna Schwyz, Uri o. Unterwalden (samt Luzern); jfr -ort. Strindberg Brev 4: 397 (1884). 2NF 24: 1279 (1916). —
(1 g) -KANTÄRT. (†) växten Lathyrus pratensis Lin. (äv. kallad gula skogskantärter), gulvial. Rudbeck HortBot. 62 (1685: Gula). Lindestolpe FlWiksb. 21 (1716). —
-KAPITAL. kapital (se kapital, sbst.1 2) som placerats i l. representeras av skog; äv. (i sht i fackspr.) konkretare, om skog med tanke på att den representerar ett kapital (jfr kapital, sbst.1 3 a). Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 54 (1857; konkretare). EkonT 1900, s. 87. —
-KAPPA. i sht skogsv. smalt skogsbälte, skogsremsa; jfr kappa, sbst.1 2 b. BetSkogshush. 1856, s. 57. —
(1 g) -KARDA. (föga br.) växten Dipsacus fullonum Lin. subsp. silvestris (Huds.) Claph. Lyttkens Växtn. 140 (1904). —
-KARL. (skog- 1910. skogs- 1548 osv.) [fsv. skogha karl] karl som (gm sitt arbete l. för jakt, sport o. d.) i stor utsträckning vistas i skog (o. är skicklig i att klara sig i skog l. kunnig i det som rör skog l. skogsdjur o. d.); äv. i pregnantare anv., med bestämd(are) syftning på viss verksamhet i skog (se särsk. a—c). Helt säkert skall ni (som åker skidor) instämma, i hvad alla skogskarlar säga: ”Härligt är lifvet i skogen”. Schröder Skid. 48 (1900). Sergeanten var skogskarl, och han förstod markernas tecken och språk. Knöppel Barb. 175 (1916). särsk.
a) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) övergående i (i sht förr äv. med fullt utbildad) bet.: jägare (l. fångstman). G1R 19: 175 (1548). Järfvar wancka här jnthet så, utan ther skogzkarlar kuna, undertijden ex casu fortuito, öfuer honom komma, ther uti spelar lyckan. HFinLappm. 2: 404 (1671). Naimak var skogskarl och det skulle varit honom omöjligt att gå förbi (när hunden skällde) utan att se efter hvad som var på färde. Berg Sjöf. 19 (1910).
b) karl som är van vid l. förfaren i skogsarbete l. annan skoglig sysselsättning; skogsman (se d. o. 3 b). En hvar skogskarl känner och vet, att en stor mängd skadliga insekter finnas i skogen. Skogvakt. 1891, s. 44. Min erfarenhet är .., att vana dikare och i allmänhet praktiska skogskarlar lätt blifva ense om, till hvilken ”grad” marken i fråga skall hänföras. SkogsvT 1908, s. 266.
c) sport. övergående i bet.: orienterare; särsk. i uttr. skogskarlarnas klubb, namn på (lokalklubb av) en sammanslutning (av ordenskaraktär) av orienterare o. orienteringsledare. DN(A) 1931, nr 238, s. 12. Skogskarlarnas klubb i Upland bildades i går. UNT 1933, nr 86, s. 9. Mängder av skogskarlar var kvar ute på banan. DN(A) 1964, nr 271, s. 25. —
-KARTA. karta över skog l. karta visande förekomsten av (o. beskaffenheten hos) skog inom visst område (l. i världen); särsk. (skogsv.) om (en vid skogsindelning upprättad) dylik karta som ger upplysning rörande beståndstyper, bonitetsgrader o. d. Ström Skogsh. 74 (1822). Cnattingius 64 (1875, 1894; om skogsindelningskarta). HallHist. 1: 570 (1954; om äldre karta visande förekomsten av skog i Hall.). —
-KATT. [fsv. skogs katter]
1) (mera tillf.) till 1: huskatt som ofta strövar (o. är van att klara sig) i skog. Fridegård KvinnTräd. 178 (1950).
2) (numera bl. mera tillf.) till 1 g: kattdjur som (huvudsakligen) lever i skog; förr särsk. i inskränktare anv.: (individ av) arten Felis silvestris Schreb., vildkatt, särsk. formen Felis silvestris silvestris Schreb. (äv. kallad europeisk skogskatt), europeisk vildkatt. Älgar, hjortar, renar, rår, lor (som äro skogskattor) och mårdar .. leta sig (själva) födan. JBureus (c. 1640) i 3SAH 23: 331. Nilsson Fauna 1: 122 (1847: europeiska). Någon gång sågo vi .. färska tigerspår .. men lyckades aldrig att överraska den brandgula skogskatten. Hedin Pol 1: 201 (1911).
3) (†) mård. Mårdar, här (dvs. i Bohusl.) Skogskattor benämnda .. äro mycket sällsynta. Holmberg Bohusl. 2: 28 (1843). —
(1 g) -KATTFOT~20, äv. ~02. bot. växten Gnaphalium silvaticum Lin., skogsnoppa; jfr katt-fot 2 a. ÖoL (1852). —
(1 g) -KATTOST. (†)
2) i uttr. stor skogskattost, växten Malva alcea Lin., rosenmalva, rosenkattost. Franckenius Spec. A 2 b (1638). —
-KLAPP ~klap2, n.; best. -et; pl. =. [snarast elliptisk ombildning av -klappjakt] jäg. skogsklappjakt. Jakten 167 (1951). —
-KLIMAT. (i sht i fackspr.) i skogstrakter rådande l. för skogstrakter utmärkande klimat (kännetecknat bl. a. av ringa blåsighet, lägre medeltemperatur o. högre fuktighet än i skoglösa områden med samma läge); stundom närmande sig bet.: låglandsklimat. Sveriges klimat är i det stora hela ett skogsklimat. Nordwall SvSkog. 6 (1902). Man kan ur medicinsk synpunkt skilja på i huvudsak fyra slag av klimat: höjdklimat, skogsklimat, havsklimat och ökenklimat. Holmgren InlInvSj. 67 (1933). —
(1 g) -KLOCKA. [jfr t. waldglocke]
b) (†) växten Campanula persicifolia Lin., stor blåklocka. Nyman HbBot. 274 (1858). Svensson Kulturv. 515 (1893).
c) (†) växten Campanula Trachelium Lin., nässelklocka. Lilja SkånFl. 144 (1870). HbTrädg. 6: 55 (1884).
2) (†) i uttr. stor skogsklocka, växten Digitalis grandiflora Mill., gul fingerborgsblomma; sannol. äv.: växten Digitalis purpurea Lin., (vanlig) fingerborgsblomma. Franckenius Spec. B 4 b (1638; om D. grandiflora). (Eng.) Fox-Glove, (sv.) klocke-blomma, fingerhatts-gräs, stor skogsklocka, (lat.) Digitalis. Serenius Iiii 4 a (1757). —
-KLÄDD, se A. —
(1 g) -KNARR. [jfr ä. d. skovknarr] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fågeln Dendrocopos major (Lin)., större hackspett. WijsaFoglArt 57 (1623). Ericson Fågelkås. 1: 121 (1906; ss. provinsiellt namn). —
-KNIV. (om utländska förh.) om större kniv l. knivliknande huggverktyg varmed man röjer sig väg genom tät skog o. d. BotN 1845, s. 93 (om verktyg (o. vapen) använda i Sydamerika). Melin AmazUrskog. 53 (1929). —
(1 g) -KNYLER, pl. (†) växten Stachys silvatica Lin., stinksyska; jfr knyla 2. Liljeblad Fl. 225 (1792). Roselli SvÖrtb. 28 (1884). —
-KOL.
2) (i sht i fackspr.) gm skogskolning l. milkolning framställt träkol; milkol; särsk. motsatt: sågverkskol. Så mycket tillgången det medgifvit, har man sökt blanda sågverkskolen med lika mycket skogskol. JernkA 1876, s. 331. SvSkog. 1340 (1928; motsatt: kolugnskol). —
-KOLARE. (i sht i fackspr.) kolare som sysslar med skogskolning, milkolare. PT 1906, nr 180, s. 3. —
-KOLNING. (i sht i fackspr.) milkolning (ngn gg äv. ugnskolning) i skog (särsk. motsatt: platskolning). JernkA 1876, s. 341. —
-KOMMISSARIE. hist. person som under 1680- l. 1690-talet hade säte i skogskommission. SvLantmät. 1: 574 (1928). —
-KOMMISSION. kommission som sysslar med frågor rörande skogsväsen l. skogslagar (jfr -kommitté); särsk. (hist.) om var o. en av de på 1680- o. 1690-talet i vissa landskap förekommande kommissionerna med uppgift att gränslägga skogsallmänningar o. kronoparker samt därvid till dessa återdöma skogsmark som ansågs en gång ha tillhört kronan; förr äv. om sådan kommissions (sammankomst för) undersökning l. dom o. d. (jfr kommission 6). Hvad som vedh den håldne Skogzcommissionen är passerat. RARP 15: 329 (1689). 2RA 3: 873 (1734). Den i Norrige år 1849 tillsatta Skogskommissionen. Thelaus Skog. 102 (1865). —
-KOMMITTÉ. kommitté med uppgift att granska l. utreda skogslagstiftning l. utarbeta förslag till nya skogslagar o. d. Thelaus Skog. 110 (1865). —
-KOMMUN. kommun där skogen l. skogsbruket dominerar l. kommun i skogstrakt. Högbom NorrlNär. 23 (1898). —
-KONCESSION. (om utländska förh.) koncession (se d. o. 2) innebärande tillstånd att bruka visst skogsområde l. vissa skogsområden; särsk. konkret: skogsområde(n) för vilket (vilka) sådan koncession beviljats. Jag (beslöt) mig för att för någon tid förflytta mitt kvarter till en skogskoncession Fandrarazana. Kaudern Mad. 149 (1913). Japan har .. (i Nederländska Nya Guinea) förvärvat skogskoncessioner och anlagt bomullsplantager. SvGeogrÅb. 1939, s. 229. —
-KONGRESS. kongress för behandling av skogsfrågor. MosskT 1890, s. 387. Den nionde nordiska skogskongressen. LD 1958, nr 87, s. 3. —
-KONTO. särsk.
1) konto för inkomster från o. utgifter för skog, konto för redovisning av skogsförvaltning. BetNorrlSkogsvårdskom. 1912, 1: 243.
2) bankkonto för insättning av skogsinkomster, vilket möjliggör utjämning mellan skilda beskattningsår. SFS 1954, s. 1008. —
-KONUNG l. -KUNG.
1) (om ä. l. utländska förh.) konung över primitiv statsbildning o. d. i skog; småkonung i skog. (Anund) tilldelte ofta hela skogstracter åt dem, som ville upprödja dem till hemman och boställen, hvarigenom åtskillige Skogs-konungar uppkommo. Botin Utk. 40 (1757). (De gamla odalbönderna ha) i werkligheten utgjort forntidens så kallade Småkonungar, hwilka, i mån af området, fingo benämning af Fylkes-, Härads-, Näs-, Skogs-, Här- och Sjökonungar. Liljegren Runl. 99 (1832).
2) (i vitter stil) konung (se konung, sbst.1 4 g) i skogen, skogens konung; särsk. om björn. Almqvist GMim. 3: 265 (1842; om lejon). Sätherberg Blom. 2: 64 (1844; om björn). —
(1 g) -KORN. [jfr t. waldgerste] gräset Hordelymus europæus (Lin.) Harz (som liknar sädesslaget korn); jfr -elm. Nyman VäxtNatH 2: 456 (1868). —
(1 g) -KORP. [jfr t. waldrabe] (†) kråkfågeln Pyrrhocorax graculus (Lin.), alpkaja. Lind (1749; under wald-rabe). ÖoL (1852). —
(1 g) -KORSÖRT~02 l. ~20. (numera mindre br.) bot. växten Senecio silvaticus Lin., bergkorsört. Gosselman BlekFl. 144 (1865). 2SvUppslB (1953). —
-KRANSAD, se A. —
(1 g) -KRASSE. (†)
-KRATT. (skog- 1951—1952. skogs- 1857 osv.) (numera i sht i vissa trakter) = kratt, sbst.2 2. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 57 (1857). —
-KRÖNT, se A. —
-KUBIK. skogsv.
2) (vard.) skogskubikmeter. —
-KUBIKMETER~0020 l. ~0200. skogsv. om måttsenhet för beräkning av volymen hos stammarna (ovan stubbhöjd) av skog som står på rot: kubikmeter av växande skog. SkogsvT 1950, s. 5.
-KULA. (numera i sht i vitter stil) grotta l. håla i skog; jfr kula, sbst.4 1 a. (Skogsmusen sade till stadsmusen:) iagh .. leffuer säker, och soffuer medh roligheet, vthi mijn fattigha, och trånga Skogskula. Balck Es. 79 (1603). Moberg Rid 132 (1941). —
-KULISS. teaterkuliss föreställande skog; äv. (i sht i vitter stil) bildl., om kulissliknande bälte av träd. Lundegård Tit. 41 (1892; bildl.). Östergren (1939). —
-KULTIVATOR. skogsv. (traktordraget, i sht förr av häst draget) redskap för markberedning (i syfte att underlätta självsådd l. i samband med skogssådd l. skogsplantering), skogsharv. SvD(A) 1959, nr 69, s. 5. —
-KULTUR.
1) (i sht i fackspr.) = -odling 1; äv. konkret, = -odling 2; jfr kultur 2. JernkA 1846, s. 90. Vid .. (Lesjöfors’) egendom .. har man under mera än 20 år ifrigt bedrifvit skogskultur; men man har nästan alldeles kommit ifrån sjelfsådden. Därs. 1862, 2: 22. Största delen af .. (Sveriges) jord är användbar endast till skogskultur. NDA 1876, nr 303, s. 2. SD(L) 1904, nr 287, s. 1. Nitzelius BokTräd 374 (1958; konkret).
(1 g) -KUMMIL. (†) om växterna Seseli tortuosum Lin. o. Laserpitium silvaticum Lin. (vilka ha aromatiska, inom medicinen använda frukter); jfr kummin 4. Franckenius Spec. E 3 a (1638). —
(1 g) -KUMMIN. (†) (frukterna av) växten Carum carvi Lin., kummin. BOlavi 152 b (1578; om frukterna, med medicinsk anv.). —
(1 g) -KUNGSFISKARE~0200. zool. fågel tillhörande släktet Halcyon Swains., trädkungsfiskare; i sht förr äv. allmännare: fågel tillhörande underfamiljen brednäbbade kungsfiskare (Daceloninæ) av familjen kungsfiskare (särsk. i pl., om denna underfamilj). 2Brehm 2: 311 (1884; allmännare). DjurVärld 10: 139 (1963; i pl., om släktet). —
-KUNNIG. kunnig i det som rör skog; särsk. i inskränktare anv.: (gm utbildning) kunnig i skogsbruk l. skogsvård o. d. SvTidskr. 1873, s. 200. —
(1 g) -KURBITS. [jfr t. waldkürbis] (†) (frukt av) gurkväxten Citrullus colocynthis (Lin.) Schrad., kolokvint. Linc. (1640; under colocynthis). —
-KURS. kurs i skogshushållning l. skogsvård l. skogsteknologi o. d. SkogsvT 1907, s. 21. Statens förberedande skogskurs (för inträdessökande till skogshögskolan). SFS 1950, s. 1298. —
-KVINNA. särsk. om kvinnligt skogsväsen.
a) (numera bl. mera tillf.) om skogsnymf. Adlerbeth Æn. 245 (1804; om skogsnymfen Iæra i romersk mytologi).
-KYRKA. kyrka i skog l. skogstrakt; äv. bildl., om (parti av) det inre av skog. Lind (1749; under wald-kirche). Här (inne i skogen) är skogskyrkans höga och brusande valv, / .. där viraken doftar och dagern är halv. Siwertz Vindr. 89 (1919). —
-KYRKOGÅRD~002, äv. ~200. kyrkogård med (l. i anslutning till) skog; särsk. i sg. best., ss. namn på sådan kyrkogård. 3NF 2: 321 (1924; i Sthm). —
(1 g) -KÅL.
1) (†) växten Brassica campestris Lin., åkerkål; jfr kål, sbst.2 1 b. Will Skogzkåål, med hååluta Blad. Bromelius Chl. 12 (1694).
-KÄLKE. kälke använd (vid virkestransport) i skog; särsk.: timmerkälke. Afzelius Sag. 6: 233 (1851). —
-KÄRING. (skog- 1899. skogs- 1894 osv.) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -rå, sbst.2 Saxon Härjed. 38 (1894). —
-KÖP. (skoge- 1586. skogs- 1861 osv.) köp av skog; särsk. (i skildring av ä. förh.) om (skogsbolags) köp av avverkningsrätt (särsk. på bondeskog) för ett visst antal år. UpplDomb. 3: 136 (1580; om markköp). BtRiksdP 1873, I. 1: nr 4, s. 14 (om köp av avverkningsrätt). —
-KÖRARE. särsk.: person som (åtagit sig avverkningen av ett skogsparti o. där) utför skogskörslor; timmerkörare. Fitinghoff BarnFrostm. 107 (1907). HD har .. i ett utslag från år 1949 ansett skogskörare som egen företagare. LD 1958, nr 31, s. 4. —
(1 g) -KÖRS. [jfr t. waldkirsche] (föga br.) körsbärsträdet Prunus avium Lin. var. silvestris Dierb., sötkörsbär, fågelbär. Lyttkens Växtn. 749 (1910). —
(1 g) -KÖRSBÄRSTRÄD~002, äv. ~200. (numera föga br.) = -körs. Torén Rebau o. Hochstetter 47 (1851). Eneberg Karmarsch 1: 42 (1858). —
-KÖRSLA. handlingen att gm körning transportera avverkat virke till leveransplats o. d.; anträffat bl. konkretare, om enskild sådan handling (oftast i pl.). Vallerius Alm. 1714, s. B 1 b (: Skogzkörsler; möjl. pl. av -körsel). SvSaml. 3—6: 300 (1766). En släde skulle varsamt åka längs en nätt och jemt farbar, vid någon skogskörsla begagnad väg, som (osv.). Wetterhoff Skog 1: 74 (1883). —
-LAG, sbst.1 lag (se lag, sbst.1 1) rörande ägande- l. förfoganderätt till skog l. (i fråga om moderna förh. vanl.) skyldighet till skogsvård; skogsvårdslag; jfr -ordning. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 6 (1863). Björkhagarna hör till det slags otillräckligt utnyttjade marker, som den nya skogslagen gör det till en plikt att plantera igen. Selander LevLandsk. 125 (1955). —
-LAG, sbst.2 (skog- 1827—1909. skoga- 1656. skoge- 1692 osv. skogs- 1782 osv.)
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. slå skogslag (med ngn), göra sällskap (med ngn) vid jakt i skog; jfr lag, sbst.3 13 a. Ekman NorrlJakt 1 (1910).
2) (förr) lag (se lag, sbst.3 14 c) bildat för gemensamt utnyttjande av (samfälld) skog (till bete o. d.); äv. dels abstraktare, om den sammanslutning l. organisation som sådant lag representerade (jfr lag, sbst.3 13 d), dels i utvidgad anv., om den skog som sådant lag förfogade över. VDAkt. 1656, nr 68. Björkåkra ligger i allmänt skogslag med hela Åsheda By. Därs. 1782, nr 561. 1790 års skifteskarta öfver Albo skoglag. SkogsvT 1909, Fackupps. s. 375. —
-LAGG. (skog- c. 1755. skogs- 1750—1909) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skogskant, skogsbryn; äv.: smalt utskjutande parti av skog. (Den som vill hugga kolved l. bränsle) gör bäst, om han innom skogs-laggarne låter jämt afhugga en plats der och hvar i skogen. VetAH 1750, s. 143. Skogslagg, (dvs.) en från större trakt utskjutande mindre del, som går ut emellan odlingar. Källström Jagt 244 (1850). Bofinken hör ej utskogen till. Han slår sig ned i trädgårdar, lunder, hult och skogslaggar. KalSvFolkskV 1909, s. 138. —
(1 g) -LAKRITS. (†) växten Glycyrrhiza glabra Lin., sötlakrits, lakritsrot. (Lat.) Glycyrrhiza vulgaris .. (sv.) Skogz Lackrijs, Skersöta. Tillandz C 1 a (1683). —
(1 g) -LAKTUK. [jfr t. waldlattich] (numera föga br.)
-LAND. (skog- 1626—1937. skoge- 1679—1689. skogs- c. 1620 osv.)
1) skogbeväxt l. av skog dominerat l. präglat land (se d. o. 1) l. landområde; skogsregion; skogslandskap (se d. o. 1); i sht förr äv.: skogrik bygd, skogsbygd. Är (beträffande Sv.) mera nytta åt (knektarnas än ryttarnas) .. tienst i dessa Skoghslanden. Gustaf II Adolf 5 (c. 1620). Skoglanden (i Skåne) äro (jämförda med slättbygden) högre mot hafwet, ligga up in uti landet, längre från stranderne, mäst norr i landet. Linné Sk. VII (1751). Landets utseende .. förändras från .. (Nöbbeled i Nottebäck) till Lenhofda till ett låghvälft skogsland. Hisinger Ant. 7: 25 (1840). Skogsrenarna äro betydligt större än fjällrenarna, de gå inte till fjälls om somrarna utan hålla sig i skogslandet året om. Borelius ForntLev. 82 (1936).
2) (†) (primitivt) odlat jordområde i (l. i anslutning till) skog; jfr land 1 a α. ConsAcAboP 4: 368 (1677).
3) land (se d. o. 3) som i stor utsträckning l. huvudsakligen utgöres av skogstrakter (o. där skogsbruket är en mycket viktig l. den viktigaste näringsgrenen). Ekelund NAllmH II. 1: 96 (1838). För ett skogsland som Sverige, med en högt utvecklad träförädlingsindustri, blir (osv.). LAHT 1903, s. 301. —
-LANDSKAP~02 l. ~20.
1) landskap (se d. o. 1 b) som präglas l. domineras av skog (o. skogsbruk). SvGeogrÅb. 1937, s. 176.
2) landskap (se d. o. 1 c) som präglas l. domineras av skog; äv. (konst.) om tavla l. målning med motiv från sådant landskap. Atterbom Minn. 99 (1817; om tavla). NDA 1863, nr 125, s. 3. —
(1 g) -LANS. (†) växten Rumex sanguineus Lin. (som har lansettlika övre stjälkblad), skogsskräppa. Nyman FanerogFl. 89 (1873). —
-LAPP. (skog- 1774. skogs- 1674 osv.) (halvnomadiserande l. helt bofast) same som hela året uppehåller sig i skogsregion(en) (o. idkar skogsrenskötsel, vanl. ss. binäring), skogssame; oftast motsatt: fjällapp; jfr gran-lapp. RannsaknAntikv. I. 1: 303 (1674; om samer i Kemi lappmark). Efter det olika lefnadssätt de föra indelas lapparne i Jordbrukande eller nybyggar-lappar, Fjellappar, Skogs-lappar och Fiskar-lappar. IllSv. 2: XVIII (1882). Rig 1950, s. 40. —
-LAPSK. [jfr -lapp] som har avseende på l. användes av skogslapp(ar); som tillhör skogslapparna l. är skogslapp. TurÅ 1933, s. 306 (om kåta). Den 86-årige skogslapske hemmansägaren Nilsson från Slakka. Därs. 1955, s. 60. —
-LASS. (skog- 1916. skogs- 1893) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) virkes- l. vedlass från skog. Lundell (1893; från Västmanl.). Larsson Hemmab. 157 (1916). —
(1 g) -LATYR. (†) växten Lathyrus silvestris Lin., backvial. Liljeblad Fl. 257 (1792). Torén Rebau o. Hochstetter 125 (1851). —
(1 g) -LAV. lav som växer i skog l. på träd; trädlav; förr särsk. i inskränktare anv.: laven Sticta silvatica Lin., ärrlav. L(ichen) Sylvaticus. Linn. Skogs-Laf. VetAH 1795, s. 46. VetAÅb. 1912, s. 259 (om trädlav). —
-LEDES, se A. —
-LEGA. (skog- 1559. skogs- 1544 osv.) [fsv. skoghlegha, skogslegha] (numera bl. i skildring av ä. förh.) lega (se lega, sbst.2 2 a) erlagd för nyttjande av skog (till avverkning l. bete). Skogxlego til bastwfflötan (dvs. flotte l. flottbro till badstuga). VadstKlUppbB 41 (1544). Skoghleghe för böndernes svijn. G1R 29: 661 (1559). —
-LERA. (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lera l. leraktig jord l. jordmån (av den art) som förekommer i skog; särsk. om sandblandad lera l. leraktig sandjord (rödlera l. mjäla o. d.); jfr -jord 2. I .. (vissa dalgångar) består jorden mestadels af mylla på god lerbotten; men föröfrigt är sand rådande, här och der wexlande med måszjord och skogslera. Holmberg Bohusl. 3: 250 (1845). Holmström Geol. 123 (1877; om rödlera). (Mjäla) benämnes ibland skogslera, björklera el. skabblera. 2SvUppslB 20: 1 (1951). —
-LID. (numera i sht i vissa trakter) skogbeväxt lid (se lid, sbst.3). HFinlÖ 24 (1701). TurÅ 1953, s. 103. —
-LIKVID. särsk. (i fackspr.) om ersättning till jordägare som vid laga skifte fått skogbeväxt mark utbytt mot skoglös (l. sämre skogbeväxt) mark; i sht förr äv.: (förrättning innebärande) beräkning l. fastställande av sådan ersättning. En .. förening (bildades), hufvudsakligen af innehåll att inom ett år från det (skogs-)skiftet vunnit laga kraft fullständig skogsliqvid för hela byalaget skulle upprättas. NJA 1874, s. 290. PT 1892, nr 114, s. 4. —
2) bot. om vissa växter som likna liljor.
a) (växt av) släktet Cephalanthera Rich., syssla. Röd skogslilja, växten C. rubra (Lin.) Rich., rödsyssla. Vit skogslilja, växten C. longifolia (Huds.) Fritsch, svärdsyssla, i sht förr äv.: växten C. damasonium (Mill.) Druce, storsyssla. Stor skogslilja, växten C. damasonium (Mill.) Druce, storsyssla. Hartman ExcFl. 124 (1846; om släktet). Lilja SkånFl. 644 (1870: Hwit; om C. longifolia). ArkBot. II. 1: 70 (1904: hvit; om C. damasonium). Nathorst SvVäxtn. 71 (1905: Röd). Krok o. Almquist Fl. 1: 202 (1910: Stor).
b) [jfr motsv. anv. av t. waldlilie] (†) skogskaprifol, vildkaprifol. 2LinkBiblH 4: 66 (c. 1550). Lindfors (1824).
c) (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Linnæa borealis Lin., linnea. FoFl. 1908, s. 78.
-LINJE.
1) (numera bl. mera tillf.) upphuggen l. på annat sätt utmärkt linje (mellan olika skiften o. d.) i skog. SFS 1860, nr 20, s. 11.
2) ytter- l. kontur- l. horisontlinje av skog. Skogslinien aflägsnar sig alltjemt mer och mer ifrån kusterne (vid för stor skogsavverkning) och lemnar efter sig .. ljunghedar. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 369 (1856). Taggiga skogslinjer syntes på babordssidan. Sandgren Furst. 62 (1962). —
-LITTERATUR. litteratur rörande skog, särsk. skogsbruk l. skogsvård. SkogsvT 1911, Fackupps. s. 263. —
(1 g) -LOCKE. (†) spindeln Araneus diadematus Clerck, korsspindel. Linné SystNat. 68 (1748). Linné FörelDjurr. 279 (1751). —
(1 g) -LONKE. (†) växten Asplenium adiantum-nigrum Lin., glansbräken. Liljeblad Fl. 389 (1792, 1798). —
(1 g) -LOSTA. (†)
1) om vissa gräs av släktet Bromus Lin. (vartill förr äv. Festuca gigantea (Lin.) Vill. fördes); anträffat dels om arten Bromus Benekenii (Lge) Trim., strävlosta (äv. kallad sträv skogslosta), dels i uttr. rak skogslosta, växten Bromus erectus Huds., raklosta, stor skogslosta, växten Festuca gigantea (Lin.) Vill., långsvingel, dels om ett i äldre systematik uppställt släkte (Schedonorus Beauv.) omfattande vissa arter av det nutida släktet Bromus Lin. (B. inermis Leyss., B. erectus Huds., B. ramosus Huds., B. sterilis Lin., B. tectorum Lin.). SvBot. nr 461 (1813; om Bromus Benekenii). Lilja SvFoderV 40 (1867; om släktet). Därs. (: Stor). Därs. 41 (: Sträf). Därs. (: Rak).
-LOTT. [fsv. skoghluter, skogs luter] lott (se lott, sbst.2 3) av l. i l. med skog. 2BorgP 4: 481 (1731). En egendom (kunde) efter (stor-)skiftet .. komma att bestå af 8 inägolotter och ett större antal vidt skilda skogslotter. Uppl. 2: 60 (1903). Svenskarna voro vana vid skogen, men ofta måste de köpa land i de torrare prärieområdena eller också små skogslotter. SvGeogrÅb. 1948, s. 15. —
-LUBBARE. [senare leden vbalsbst. till lubba, v.] (vard.) skogsluffare. DN 1968, nr 187, s. 24 (om orienterare). —
-LUFFANDE. (vard., i sht sport.) skogsluffning. Terrängen var hård. .. En fin avslutning på skogsluffandet (dvs. orienterandet) för året! IdrBl. 1935, nr 137, s. 3. Jag önskar bort det eviga skogsluffandet och fågelskådandet i poesien. RHalldén i Rondo 1963, nr 1, s. 8. —
-LUFFARE. (vard.) person som luffar (se luffa, v.1 1) i skog; särsk. (sport.) om terränglöpare l. (vanl.) orienterare. IdrBl. 1935, nr 48, s. 9. —
-LUFFNING. (vard.) handlingen att luffa (se luffa, v.1 1) i skog; särsk. (sport.) om terränglöpning l. (vanl.) orientering(slöpning). IdrBl. 1935, nr 42, s. 12. —
-LUFT. om den för skog l. skogstrakter utmärkande (friska o. hälsosamma) luften; äv. oeg. l. bildl. Thorild 4: 170 (1795). (Fröding) hade funnit tonen i sina dikter alltför entonigt sorglig och ville ha in litet frisk skogsluft. Olsson Fröding 257 (1950).
(1 g) -LUMMER. lummer (se lummer, sbst.2 1) som växer i skogen. HSamzelius i LD 1910, nr 287 B, s. 5. —
-LUND. (skog- 1561—1926 (bygdemålsfärgat). skoge- 1746. skogs- 1603 osv.) (numera i sht i vitter stil) lund, skogsdunge. Svart G1 50 (1561). —
-LUPEN, p. adj. (skog- 1690—1958. skogs- 1690—1968)
1) (arkaiserande) som löpt till skogs för att där leva som fredlös; särsk. i substantivisk anv. Salje NattBröd. 7, 8 (1968; om ä. förh.).
2) (numera knappast br.) överväxt l. igenväxt med skog; skogbeväxt. Rålamb 13: 95 (1690). Palmblad Palæst. 57 (1823; om landskap). Söderwall Suppl. 740 (1958). —
(1 g) -LUS. [sv. dial. skogslus, fästing] (†)
1) fästingen Amblyomma americanum Lin. PKalm (1750) hos Linné Bref I. 8: 53. 1Brehm III. 2: 206 (1876).
2) om broms? Skogslusen .. är wäl så stor, som någon Trollslända eller Libellula, och hafwer et långt, hwast och spröte-likt snyte, hwarmed hon sticker boskapen, som på långt håll, för hennes starka brummande med wingarna, häftigt rädas, löpa och fly. Lenæus Delsbo 158 (1736, 1764). —
(1 g) -LYSING. bot. växten Lysimachia nemorum Lin., gularv; jfr lysing, sbst.1 2. Torén Rebau o. Hochstetter 75 (1851). —
-LÅNEFOND~002, äv. ~200. (statlig) lånefond för skogsförbättring; särsk. i uttr. statens skogslånefond. SFS 1948, nr 239, s. 426. —
-LÄGE. (†) (beskattningsenhet utgörande) jaktområde i skog; jfr läge 4 b slutet. Tideman JämtelAfradsl. 39 (1750). —
-LÄGENHET~002, äv. ~200.
2) om skog(sområde) tillhörande fastighet o. d. (jfr lägenhet 8); äv. (o. numera bl.) dels (mera tillf.): lägenhet (se d. o. 9) där skogen dominerar, dels (i sht i fackspr.) om odlingslägenhet på kronopark. Bergv. 1: 389 (1689). Att faran för misshushållning med skogen skulle å en afsöndrad skogslägenhet .. vara större än om skogen står under stamhemmansegarens vård, är (osv.). BtRiksdP 1874, I. 1: nr 52, s. 47.
Ssg: skogslägenhets-innehavare. till -lägenhet 2 o. med motsv. bruklighet. Hellström NorrlJordbr. 114 (1917). —
-LÄN. skogrikt län (med skogsbruk ss. dominerande näringsgren). MosskT 1888, s. 407. I skogslänen påverkas hästhållningen per 100 ha åker av skogsinnehavet så att antalet där blir större än i jordbrukslänen. Sonesson BöndB 639 (1955). —
-LÄRARE. (†) lärare i skogshushållning o. d. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 305 (1857). Bergman GotlGeogr. 27 (1879). —
(1 g) -LÄRKA. (skog- c. 1815. skogs- 1738 osv.)
1) (numera bl. tillf.) lärka (se d. o. 1) l. lärkliknande fågel som (huvudsakligen) lever i skog. Möller 268 (1745, 1755; om kalanderlärkan).
2) (numera föga br.) zool. i inskränktare anv.: lärkan Lullula arborea Lin., trädlärka; äv.: piplärkan Anthus pratensis Lin., ängspiplärka; förr äv.: lärkan Galerida cristata Lin., tofslärka. Lind (1738, 1749; under haubenlerche; om tofslärka). Fischerström Mäl. 167 (1785; om trädlärka). Hammar (1936; om trädlärka o. ängspiplärka). —
-LÄRLING. [jfr t. forstlehrling] (numera föga br.) skogselev. Thelaus Skog. 190 (1865). PT 1917, nr 91 A, s. 1. —
-LÄROVERK~002, äv. ~200. (numera bl. ngn gg, med ålderdomlig prägel) undervisningsanstalt för utbildning av skogspersonal; särsk. ss. gemensam beteckning för statens skogsinstitut (l. skogshögskolan) o. statens skogsskolor; i pl. äv. enbart om statens skogsskolor. BtRStP 1856—57, IV. 1: nr 136, s. 29. SFS 1860, nr 20, s. 1. Ett skogsläroverk (inrättades) i Venedig år 1500, hvilket således är det äldsta skogsläroverket i Europa. Thelaus Skog. 138 (1865). SFS 1938, s. 536 (i pl., om statens skogsskolor). Östergren (1939). —
(1 g) -LÖK.
1) bot. växten Allium scorodoprasum Lin.; förr äv. kallad italiensk tvebladig skogslök med runt huvud (jfr 2). Rudbeck CampElys. 2: 154 (1701: Italiansk). Retzius FlOec. 39 (1806).
(1 g) -LÖNN. bot. trädet Acer platanoides Lin., (allmän l. svensk) lönn. PriskurBergTrädg. 1891—92, s. 6. —
-LÖPA, se A. —
-LÖPARE. särsk. om person som ofta l. (nästan) alltid strövar (l. uppehåller sig) i skog; skogskarl; (nordamerikansk) spejare, stigfinnare; stigman o. d.; jfr -löper. Vägbrytarne (i Canada) voro jesuitfäderne och det egendomliga canadiska slägtet af s. k. ”skogslöpare” (coureurs de bois). Hildebrand Hellwald 1: 109 (1876). ”Det är ett gäft sällskap du vill gifva mig”, sade Alf oblidt, ”en fredlös skogslöpare och en förlupen träl”. Lönnberg Sigtr. 104 (1892). Vår Herre har inte skapt en tocken här spårsnödag, för att två gamla skogslöpare ska bli sittande inne i stugan. Sparre MasJ 41 (1922). Gustav Vasa .. (byggde) sitt .. fäste (dvs. Vadstena slott) för att ingjuta respekt i en orolig provins, översvämmad av jutar, upproriska skogslöpare och svärmeandar. TurÅ 1938, s. 225. särsk. (föga br.) om satyr. Rydberg Nakenh. 38 (1895). —
-LÖPER, r. l. m. [sv. dial. (Dalsl.) skogslöper (vars senare led är ordet löpare), eg. bildl. anv. av skogs-löpare] (†) växten Lastrea dryopteris (Lin.) Bory, ekbräken. Linné Vg. 235 (1747; angivet ss. dalsländskt namn). Fries Ordb. (c. 1870; angivet ss. dalsländskt namn). —
-LÖPNING. löpning i skog; äv.: orientering(slöpning). DN(A) 1931, nr 250, s. 16 (om orientering). IdrBl. 1935, nr 35, s. 3. —
-LÖS, -LÖSA, se A. —
-LÖT. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ”löt” (se löt, sbst.2) i skog. Schroderus Comenius 189 (1639). —
-MAN. (skog- 1708—1936 (i bet. 2). skogs- 1555 osv.) [fsv. skoghman]
1) (numera bl. mera tillf.) till 1: (ociviliserad l. primitiv) man som lever i skog; jfr 4. Det är blott den vilda enstaka skogsmannen, som äfven till utvärtes daning starkt skiljer sig från de öfriga (människorna). Leopold 5: 45 (c. 1820). jfr: Babianer, hwilka the kalla Orangh-Gutans, (thet är Skogsmän,) äro mycket stoora, och vthi alt lijka Menniskor. Kiöping Resa 95 (1667); jfr -människa 1 a.
2) till 1: manligt skogsväsen; särsk. om en (i skånsk folktro förekommande) manlig motsvarighet l. make till skogsrået, ”manligt skogsrå”. (Lat.) Satyrus, .. (sv.) Skogsman, apa, satyr (gr.) Σάτυρος. Ekblad 461 (1764). Till de mytiska (folksagorna) höra sägnerna om .. skogsmannen eller busen. JmtFmT 3: 4 (1902); jfr buse, sbst.1 4. Fast skogsfrun i regel tänkes såsom ett ensamt väsen, uppges hon stundom ha en man, skogsmannen, som väl i sägnen om Själv tänkes svara på hennes rop. NordKult. 9: 125 (1931).
3) till 1: skogskarl; särsk. i pregnantare anv. (se a—c). Vi voro .. i den årstiden, då ”rönndrufvan glödde” — allt af en färgprakt, som endast hösten en kort tid bjuder skogsmannen. Schröder MinnSkog. 260 (1888). Dens. Skid. 16 (1900). I en sådan här fråga (som gäller skogens faror) har en gammal skogsman som du rikare erfarenheter än någon af oss (sade herr Svantepolk till bergmästaren). Heidenstam Folkung. 2: 17 (1907). särsk.
a) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -karl a. Teitt Klag. 214 (1555). ”Skogmän”, ”skogkarlar” eller ”skogskarlar” kallas ännu jägare och fångstmän. Ekman NorrlJakt 1 (1910).
b) man som är kunnig i (o. sysslar med) skogshushållning o. d.; särsk. om skogstjänsteman; jfr forst-man. SvT 1852, nr 180, s. 2. Stockholms jägmästarklubb höll på onsdagskvällen sammanträde, som bevistades av ett 100-tal skogsmän från skilda delar av landet. SvD(A) 1933, nr 66, s. 7. Ung skogsman med motorcykel kan beredas anställning under sommarmånaderna. Därs. 1934, nr 108, s. 20.
4) (förr) till 1 c: fredlös l. från samhället skild (brottslig) man som gick på skogen l. höll till i skog l. skogstrakt(er); stigman; äv. i uttr. gå skogsman, gå på skogen; jfr 1. Suen gudmundson i guddarp, huilken för 10 åhr sedan hade dräpit en öff(ve)rdådigh skalk, och sedan ther ifrå uarit Skogzman. VDBötB 1622, s. 548. Cavallin Herdam. 4: 395 (i handl. fr. 1708: gångit). De fredlöse kallades (på Island) .. skogsmän. Hildebrand Isl. 128 (1883).
Ssgr: skogsmans- l. (bl. i ssgr till -man 3 men där företrädesvis) skogsmanna-bana. till -man 3 b: bana (karriär) för skogsmän. BtRiksdP 1870, 1: nr 1, Bil. nr 6 b, s. 32.
-förbund. till -man 3 b; särsk. i uttr. västra Sveriges skogsmannaförbund, förr verksam sammanslutning mellan västsvenska skogsmän (skogstjänstemän, skogsägare o. d.) för befrämjande av skogshushållning o. skogsvård. GHT 1896, nr 5 A, s. 2.
-håll. särsk. till -man 3 b; jfr håll, sbst.1 VII 1 c β. På skogsmannahåll. SvVäxtförädl. 2: 397 (1951).
-koja. särsk. till -man 3. (Skogsmannen) Eenokki besatt en grundlig erfarenhet i allt vad skogsmanskojor heter. Munsterhjelm Vildm. 156 (1936).
-krets. särsk. till -man 3 b; jfr krets, sbst.1 9 b. I skogsmannakretsar. Bucht NorrlSkogsl. 2: 37 (1913).
-sinne. till -man 3. (De tre orienterarnas) skogsmannasinne är uppövat genom strövtåg i skogar och marker året om. IdrBl. 1935, julnr s. 47.
-skola. till -man 3 b: skola för skogsmän; särsk. i uttr. lant- och skogsmannaskola. SkogsvT 1907, s. 21. Styr(else)led(amot) i v:a Wärml. lant- o. skogsmannaskola. Vem är det? 1923, s. 134.
-vis. till -man 3, i uttr. på skogsmannavis. Frisendahl Björn. 55 (1921). IdrBl. 1935, nr 125, s. 5.
(1, 1 i) -MANGEL. (†) skogsbrist; jfr mangel, sbst.2 1. Johansson Noraskog 3: 408 (i handl. fr. 1684). —
-MARK. (skog- 1765. skogs- 1536 osv.) [fsv. skogs mark] (till övervägande del) skogbeväxt mark (se mark, sbst.1 3, 3 c), skog; för skogsproduktion använd l. lämplig mark; äv. dels: skogsjord (se d. o. 2), dels: skogsområde; i sht förr äv.: skogsbygd l. skogstrakt (jfr mark, sbst.1 3 d). Jach wil icke låta mijn öghon soffua, .. Til tess iach finner itt rum för herranom .. Sy wij haffue hört thet j Ephrata, wij haffue funnet thet j skogs markenne. Psalt. 132: 6 (öv. 1536; Luther: auff dem felde des waldes, Vulg.: in campis silvæ; Bib. 1917: skogsbygden). Ännu .. låder wid många gamla fäpigor mycken widskepelse, häxeri och diäfwulskap, i synerhet up i skogsmarcken. Broman Glys. 3: 199 (c. 1730). Kila socken .. upptages i söder till stor del af Kolmordens skogsmarker. Höjer Sv. 1: 163 (1873). Skogsmarken består av tre huvudbeståndsdelar, nämligen mineraljord, humusämnen samt vatten. Geete o. Grinndal 15 (1923). Enligt inventeringar .. utgjorde ytan av den stormhärjade skogsmarken 11,5% av de undersökta skogsarealerna inom Gästrikland och Dalarna. LAHT 1955, s. 22.
-MARSCH. marsch (se marsch, sbst.1 1) i l. genom skog; särsk. (mil.) motsv. marsch, sbst.1 1 a. InfRegl. 1939, 2: 60. Wigforss Minn. 1: 359 (1950). —
-MASKIN. särsk.: skogsavverkningsmaskin. Ny skogsmaskin skördar ett helt träd i minuten. SvD(A) 1965, nr 300, s. 32 (rubrik). —
-MASSA.
1) motsv. massa, sbst.2 3, 4: myckenhet l. mängd av skog; äv. (skogsv.) övergående i bet.: virkesmassa. Flottning (är) .. ett beqvämt och ofta oumbärligt sätt till större skogsmassors transportering. Ström Skogsh. 108 (1822). Carlén Skuggsp. 1: 345 (1861, 1865).
2) (numera bl. mera tillf.) motsv. massa, sbst.2 6; särsk.: sammanlagd l. odelad skogsareal. VDAkt. 1782, nr 561. —
-MATEMATIK. [jfr t. forstmathematik] (i fackspr.) matematik tillämpad i skogshushållningsläran l. vid vissa skogsförrättningar. BtRiksdP 1875, 1: nr 1, Bil. nr 5 b, s. 12. —
-MATROS. [sv. slang skogsmatros (SoS 1914, s. 92)] (vard.) kustartillerist. Hellström Storm 124 (1935). —
-MATTA. (i sht i vitter stil) bildl.: skogstäcke, ”matta” av skog; jfr matta, sbst.1 2 a. Sandström NatArb. 2: 141 (1910). —
-MEDEL, pl. (i sht statliga l. kommunala) medel (se medel, sbst. 14) härrörande från skog (tillhörande kronan resp. utgörande sockenallmänning); äv. ss. inkomsttitel o. d., särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. statens (l. statsverkets) skogsmedel.