Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RIKE ri3ke2, n.; best. -et; pl. -en (Mat. 4: 8 (NT 1526: all riken; möjl. pl. best.), G1R 6: 216 (1529: Rikenen, pl. best.), Bureus Påw. A 1 a (1604) osv.) ((†) = (G1R 1: 51 (1523), Linné Bref I. 2: 255 (1762)); -er G1R 5: 168 (1528), Höpken 2: 253 (1753)); äv. RIK, n. (numera bl. i högre stil, i sht i vers, i ssgrna HIMMEL-, JORDE-RIK ~ri2k); best. -et; ss. förled i ssgr oftast RIKS- rik3s~ resp. rik1s-. Anm. Av äldre böjningsformer (t. ex. dat. sg. best. rikeno, rikena m. m., dat. pl. best. rikomen) användes numera bl. (med ålderdomlig prägel, i sht hist.) gen. sg. best. riksens rik4sens (förr äv. rikesens, rikens, rikenses m. m.). G1R 1: 1 (1521: rikena, dat. sg. best.). Därs. (: rikisins, gen. sg. best.). Därs. 6 (: rykenses, gen. sg. best.). Därs. 34 (1522: Richens, gen. sg. best.). Därs. 38 (: Rijgzens, gen. sg. best.). Därs. 101 (1523: j rikeno, dat. sg. best.). Widekindi G2A (i handl. fr. 1612: Rijkomen, dat. pl. best.). SvD(B) 1943, nr 114, s. 9 (: en riksens klenod).
1) († utom i b) herravälde (se d. o. 1), makt, välde; äv.: värdighet som ger ngn makt o. myndighet, särsk.: konungslig värdighet; äv.: (ngns) regering l. styrelse. En ädhela man foor vthi it fremmande land longwägha, till ath intagha sigh it rijke. Luk. 19: 12 (NT 1526; Luther: das er eyn reych eyn neme; Bib. 1917: för att utverka åt sig konungslig värdighet). Altså wardt stadhen belagd alt in til elloffte året aff Konung Zidekia Rike. 2Kon. 25: 2 (Bib. 1541). Att Gudh haffuer forordinerath tueggehandha Rÿke, Andelighit och werdzligitt. LPetri Œc. 3 (1559); jfr b. Hon bekom Rijket öfwer det Folcket som boo in wid Tritons Insiö. Rudbeck Atl. 3: 501 (1698); jfr a. Konung Johan var i många afseenden en god och ädelsinnad herre, likväl förmådde han icke att bibehålla sig vid riket. Fryxell Ber. 2: 215 (1826). jfr: Godens värdighet kallades (på Island) godord, rike eller mannaförråd. Hildebrand Isl. 78 (1883). — jfr MELLAN-RIKE. — särsk.
a) i sådana uttr. som stiga l. komma till l. ta vid l. få riket, övertaga makten (i landet), träda uti ngns rike, efterträda ngn ss. härskare l. regent, stiga ifrån riket, frånträda makten, förjaga ngn från land och rike, avsätta ngn (o. jaga honom ur landet); stundom närmande sig l. övergående i 2. Sedhen .. (Kristian II) kom till rikedh. G1R 1: 26 (1521); jfr 2. Then .. (romarna) straffa wille, han wardt jfrå land och Rike föriaghat. 1Mack. 8: 13 (Bib. 1541; Apokr. 1921: dem avsatte de). Svart G1 20 (1561: fick Rijket). Wedh rijket her Carl Knutson tar. JMessenius (1629) i HB 1: 110. Hafwer .. (konungen) ingen Broder effter sig lempnat, äger thesz älste Sohn träda uthi sijn Faders Rijke och Regering. Schouten Siam 16 (1675). Rudbeck Atl. 1: 212 (1679: stego til Riket). Därs. 216 (: stijga ifrån Rijket).
b) om Guds l. Jesu l. en gudoms l. ett andeväsens makt l. herravälde l. styrelse (jfr 3); numera nästan bl. i bibeln o. därav påvärkat språk o. av språkkänslan vanl. mer l. mindre tydligt anslutet till (2 l.) 3; förr äv. i pl., övergående i bet.: maktsfärer. Ty rikit är titt, och macten och herligheten j ewigheet, Amen. Mat. 6: 13 (NT 1526). Han (dvs. jungfru Marias son) skall en konnung wara vthöffwer Jacobs hws j ewigh tijdh, och på hans rike skall ingen ende wardha. Luk. 1: 33 (Därs.; äv. i Bib. 1917). Honom (dvs. Gud) ware ära och ewogt rike. 1Tim. 6: 16 (Därs.; Bib. 1917: välde). Then spotske Diana / Hon är alleen som leek gör af osz (dvs. Venus o. Cupido), wårt Rijke förachtar. Stiernhielm Cup. 3 (1649, 1668). Hwad är emoot mijn (dvs. Mars’) macht hin’ andres fattige Gudars / .. inbildade Wald, och Rijken i Werlden? Dens. Fred. 1 (1649, 1668). Mäktade Lucifer tillvälla sig riket, förödde han denna mänskorätt och skapade en annan. Rydberg 2: 305 (c. 1875). (†) The menniskior som .. (djävulen) haffuer hafft sitt rike och regemente offuer. OPetri 3: 138 (1530).
2) om det område varöver en härskare utövar sin makt o. myndighet; vanl.: område som utgör (l. utgjort) en (suverän) stat; äv. med tanke på sådant område med dess befolkning o. med (olika) organ för statsmakten m. m. (ss. ett politiskt samhälle), liktydigt med: (suverän) stat (l. statsbildning), stundom (i sht förr) med särskild tanke på staten ss. rättsvårdande institution; särsk. (o. förr enbart) om stat med monarkiskt statsskick, särsk.: kejsar- l. konungarike; i sg. best. ofta (numera i sht med ngt högtidlig l. ålderdomlig prägel) liktydigt med: Sverige; jfr LAND 3. (Det) svenska rikets uppkomst och äldsta historia. Utvidga rikets gränser. Sveriges, äv. (ålderdomligt) Svea rike, förr äv. Sveriges riket. Mittens rike, det himmelska riket, Kina (jfr MITT, sbst. 1 a resp. HIMMELSK 2 b β). Det (heliga) romerska riket, se ROMERSK. Bysantinska l. östromerska (förr äv. östra) riket. Rikets allmänna kartvärk, se KART-VÄRK 2. Rikets allmänna ärenders beredning, se BEREDNING 3 b slutet. Vdj min och Rikisens hegn frid och fforswar. G1R 1: 5 (1521). (Djävulen) wijste .. (Jesus) all riken j werldenne och theres herligheet. Mat. 4: 8 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Sweriges rijket. FörarbSvLag 2: 81 (1697). Sveriges Rikes Lag gillad och antagen på Riksdagen Åhr 1734. (1736; boktitel). Östra riket. Serenius (1741). Celsius G1 1: 10 (1746: Svea Rike). När Staten styres af Kejsare eller Konung, får han namn af Rike. Regnér Begr. 94 (1780). Bevara och välsigna vår älskeliga Konung, .. Krigsmagten till lands och vatten, samt alla Rikets öfriga inbyggare. Hb. 1811, s. 24. Det himmelska rikets (dvs. Kinas) riks-ideal. Bremer GVerld. 4: 28 (1861). Kyrkan (dvs. Uppsala domkyrka), den riksens klenod, hon är räddad (vid stadsbranden). Snoilsky 3: 18 (1883). Kungen gjorde i slutet af maj en resa till södra delarna af riket. De Geer Minn. 1: 205 (1892). Under kampen mot britterna hade angelsaxarna grundat flera riken i England. Almquist VärldH II. 2: 510 (1931). — jfr ARV-, ARVA-, BARBAR-, BRODER-, BRÖDRA-, DEL-, ENVÅLDS-, FRIDS-, FYLKES-, FÄDERNE-, GERMAN-, GRANN-, GÖTA-, INKA-, KEJSAR-, K(ON)UNGA-, KOR-, LYD-, LÄNS-, MELLAN-, MINIATYR-, MODER-, NAZI-, NEGER-, PATRIMONIAL-, SMÅ-, STOR-, SVEA-, TVILLING-, VAL-, VÄRLDS-, Ö-RIKE m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) rikets, äv. Sveriges rikes o. dyl. l. (ålderdomligt) riksens råd, (hist.) (Sveriges) riksråd; dels koll., om korporationen, dels om enskild medlem i denna korporation. Iak skal vara vor nadoge herre N: oc Sverigis rikis raad hull oc troo. G1R 1: 1 (1521; ur rådets trohetsed). Godhe herher oc men aff vort oc riikisins rad. Därs. 110 (1523). Rikesens rådh sworo at the skulle wara honom huldne och trogne. OPetri Kr. 251 (c. 1540). Herrar Riksens Råds Taffel. HovförtärSthm 1772, s. 2429. Som förmyndarregering för Magnus Eriksson .. antog (konungens råd i Norge) titeln rikets råd. SvUppslB 22: 1113 (1935). (†) Om Swerge will han (dvs. Sigismund) först laga, / rijckzens rådet och sin farbror / Swerges regemente betror. JMessenius (1629) i HB 1: 167.
β) (om ä. förh.) riksens, äv. rikets l. Svea rikes o. d. (förr äv. meniga riksens) ständer, benämning på (den svenska) ståndsriksdag(en), i sht förr äv. på de stånd i riket som denna representerade. Menige Rijkezens Ständer. Svart G1 46 (1561). Swea Rikies Ständers Eenhällige samptyckie. Schück VittA 1: 35 (i handl. fr. 1617). Rijksens Ständers härvarande fullmächtige. 2RARP I. 1: 118 (1719). Riksens Ständer äro Svenska Folkets Representanter. RO 1810, § 1. Fullmäktige i Rikets Ständers Bank. SFS 1830, s. 321. KyrkohÅ 1942, s. 110 (om ä. förh.).
γ) rikets (i sht förr äv. riksens) herrar, de förnämsta o. inflytelserikaste männen i landet l. (numera bl. i högre stil) rikets styresmän l. regenter; särsk. i titeln en av rikets herrar, se HERRE 2 b; stundom äv. dels i uttr. rikets herre, särsk. (om ä. förh.): en av rikets herrar (se under HERRE 2 b), dels i uttr. rikets fruar, särsk. (om ä. förh.) om hustrur till (personer med titeln) rikets herrar. Framlidna rijkisins herrar och regenter. G1R 8: 147 (1532). Den underl. titeln Rikets Herre, som sal. Kungen (G. III) inventerte. Porthan BrCalonius 149 (1794). Den gamla grevinnan (Wachtmeister) hörde till ”Rikets Fruar”. Wrangel Barnd. 228 (1924). Förr i tiden hade vi Rikets Fruar till kunder. Nu är det fabriksjäntor. Bergman Chef. 71 (1924).
δ) (ålderdomligt) i sådana uttr. som (K. Maj:ts och) rikets (förr äv. riksens) Svea (l. Göta osv.) hovrätt, ss. beteckning för Svea (l. Göta osv.) hovrätt. Kongl. Majts och Riksens högl. Giöta Hofrätt. VLBibl. 1740, fol. 146. Presidentskapet uti Vår och Rikets Svea Hovrätt. Wedberg 1HD 169 (i handl. fr. 1787). Vem var .. (Richard Dybeck)? I rikets Svea hovrätt och Krigskollegium skulle man ha vetat besked. Arv 1948, s. 2.
ε) (†) inom rik(e)s l. innan rikes, inrikes, inom landet, inomlands; utom rik(e)s l. utan rikes, utrikes, utom landet, utomlands. Sökia szin berningh baadhe wthan och innan riikis. G1R 2: 228 (1525). At både innom och utom Riks .. hopsamla någre penningar. HA 9: 206 (1743). Chydenius 165 (1765). jfr INNAN-, INOM-, UTAN-, UTOM-RIKES.
ζ) i den tautologiska förb. land och rike, ngn gg (i sht i poesi) äv. rike och land; i pl. land och riken förr äv. om en enskild (av flera landskap l. huvuddelar bestående) stat; jfr LAND 3 e. G1R 1: 85 (1523). Dhe hafve och mychidt annedt godt här af e. k. M. lannd och richer. RA I. 2: 42 (1561). Bergzbruk, hwilke .. vthi stoor ympnogheet i wårt Land och Rijke alleredo opfundne .. ähre. PrivBergsbr. 1649, 1: a 2 b. Jag .. / .. svor att eröfra mig rike och land. Geijer Skald. 6 (1811, 1835; i rimställning). (Ett) poem af skalden Valerius, som i otaliga handskrifter gick land och rike omkring. Hedberg SvOperasång. 43 (1885). Annerstedt Rudbeck Bref cxc (1905). (†) Gemenl. practiceras öf(ve)r heela Landh och Rijke att Presterschapens attestata hålles för de säkreste. VDAkt. 1666, nr 247.
η) (det) tredje riket l. ett tredje rike o. d., om rike som är det tredje i ordningen; särsk. dels om ett i Dan. 2: 39 omnämnt framtida rike, dels (ofta övergående i 3 l. 5 d γ) om (på olika sätt tänkt) idealt (framtida) rike kännetecknat av lyckliga förhållanden, dels (vanl. i uttr. (det) tredje riket [efter t. das dritte reich]) om Tyskland under det nationalsocialistiska väldet (med tanke på tysk-romerska kejsarriket ss. det första o. den preussiska kejsarstaten ss. det andra). Efter tig (Nebukadnessar) skall ett annat rike uppkomma, .. och åter ett annat, thet tredje, likt med koppar, och som skall sträcka sig öfver hela jorden. Dan. 2: 39 (öv. 1785; Bib. 1541: thet tridie Konungariket; Bib. 1917: ett tredje rike). Nu mena ock någre, att ett tredje rike skall komma, ett rike, som vore en blandning af kristendom och antik åskådning af lifvet. Sander i 3SAH 6: 12 (1891) [jfr Ibsen KejsGal. 511 (1873)]. Ellen Keys tredje rike. Norström (1902; boktitel). G. T. är (enligt Joakim från Floris) Faderns period, N. T. Sonens, och den kommande slutperioden, tredje riket, skall bli den Helige andes. 3NF 19: 573 (1933). Det tredje rikets konturer. UNT 1933, nr 59, s. 3 (om Tyskland).
ι) (†) i uttr. (up)på riksens (tåg och) resa l. resor, på krigståg l. fälttåg l. militär(a) expedition(er) i rikets tjänst. 2SthmTb. 4: 567 (1575). Han war nu på rÿckzens tugh och reese emoth rÿdzen. Därs. 6: 464 (1581). Han hade .. på rikzens reeser vnder Krigzfolcket brucket preste ämbetet. 3SthmTb. 1: 245 (1594). Stiernman Riksd. 510 (1600).
κ) (†) riksens rådslag, rådslag som röra riksangelägenheter; äv. riksens avsked l. beslut, om beslut av riksmöte l. riksdag o. d.; jfr c. Almoger äger then till Konung tagha, som efter Arfföreningen och Rijksens beslut ther till närmerst är. Lagförsl. 9 (1609). Schroderus Dress. 227 (1610: Rijksens Afskedh; om tyska förh.). De högvicktigste Riksens rådslag. 2RARP I. 1: 120 (1719).
λ) (†) riksens titel, titel av härskare över ett helt rike l. över hela riket. (Regenterna i Svearike o. Götarike ha) medh idkeligh krijgh hwar annan bemödt, och nw then ena Landzregenten, nw then andra, haffuer sigh Rijksen (i uppl. 1644 rättat till: Rijksens) Tytel tilmätt. Tempeus Messenius 39 (1612).
μ) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) i utvidgad anv., i uttr. riksens dragplåster, plåster (blåsdragande medel) berett av venetiansk terpentin, mastix, prustkåda o. spansk fluga, Janins plåster; jfr d. Lindgren Läkem. (1902). Därs. 132 (1920).
b) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) i sg. best. l. i uttr. Svea rike, om Sveriges huvuddel (o. gamla område), särsk. i motsats till underlydande provinser i Tyskland o. Östersjöländerna, förr äv. i motsats till Gotland; äv. om l. med särskild tanke på centralregeringen i Sverige; äv. i pl., om de olika länder (Sverige, Finland, Estland m. m.) som under stormaktstiden ingingo i det svenska väldet (jfr a ζ). Hon hafuer sigh förplichtedh .. wårtt (dvs. G. II A:s) och wåre Rijkers gagn och bäste, altidh siökie fordre och främmie. BrinkmArch. 1: 18 (1612). (Köpmännen i Dorpat) hafue .. migh .. swarat, att E. N.de intet fogh hade till att .. läggia dem något oppå .. vthan Regeringens special Mandat, the wille deremot Protestera, och beswära sigh i Rijket. Stiernhielm (SVS) III. 1: 51 (1637). Här (i Riga) talas mycket och skrifwes af en och annan .. utur Riket, at där delibereras om et nytt Krig med Ryszland. HC11H 2: 22 (1664). Konungen (hade) tillförsäkrat de gotländska studenter, som viss tid tjänat eller studerat i Sverige, befordran helst ”uti riket”. KyrkohÅ 1909, s. 181 (1680). Svea Rike och thy underlydande Länder. RF 1809, Ingress 2.
c) (numera bl. mera tillf.) om alla invånarna i en stat; ngn gg äv. [efter motsv. anv. i fsv.] om stormännen i en stat. Hela Riket granske om ondt frö i dem (dvs. breven) finnes. Tessin Bref 1: Föret. 3 (1756). (Man) fann .. tjenligt at förvandla de gamla Riksdagar i Herredagar, eller såsom Magnus Birgerson eller Ladulås sjelf yttrar sig, at kalla Riket til Samtal. Lagerbring 1Hist. 2: 708 (1773) [jfr fsv. wir kallum saman wart riki til nokrä samtalu].
d) ss. förled i ssgr, i utvidgad anv., för att beteckna att ngt har mycket stor räckvidd l. är synnerligen betydelsefullt l. fulländat l. förträffligt l. användbart l. att ngn är synnerligen framstående l. bedriver ngt i stor skala o. d. (jfr a λ o. UNIVERSAL-); jfr RIKS-BOTANDE, -GENI, -HUSHÅLLARE, -KURTISÖR, -PROJEKTMAKARE, -SANNING m. fl.
3) [jfr 1 b, 2] i sht relig. om Guds välde (i abstrakt l. konkretare anv.) tänkt ss. (representerande) en (ny) gudomlig världsordning, dels (ofta i ofullkomligare form) under jordelivet, dels (i fullkomlig form) i det kommande livet; äv. om tillstånd som präglas av Guds l. Jesu herravälde (över människornas tankar o. handlingar); äv. dels om himmelriket (se HIMMELRIKE 1) ss. Guds o. hans änglars o. de saligas hemvist, dels om kyrkan l. Guds församling på jorden (i motsats till världsligt välde) l. om den enskilda människan l. jorden(s inbyggare) l. världen tänkt(a) ss. (i en framtid) behärskad(e) av Gud l. Jesus l. den kristna tron o. d.; i olika religiösa l. filosofiska åskådningar ofta med innebörden fattad o. modifierad på olika sätt; ofta i uttr. Guds rike (jfr under GUD 3 a); förr äv. i uttr. Guds rike och regemente o. d., se REGEMENTE 1 c ϑ slutet. Det himmelska riket o. d., se HIMMELSK 2 b α. (Det) tusenåriga riket o. d., se TUSENÅRIG. Fadher wåår som är j himblom, helghat warde titt nampn, tilkome titt rike. Luk. 11: 2 (NT 1526). (Rövaren) sadhe .. til Jesum, Herre tänck vppå mich thå tu komber vthi titt rike. Därs. 23: 42 (Därs.). Mitt rijke är icke aff thenne werldenne. Joh. 18: 36 (Därs.); jfr 1 b. Kättare tänkja städse til at minska Hans (dvs. Jesu) andeliga rike. Spegel Pass. 97 (c. 1680). Hvad kallas de inrättade Nådamedlen i denna bönen (dvs. ”tillkomme ditt rike”) .. hvilka hjelpa en menniska till att få det goda, som Frälsaren Christus har förvärfvat? De kallas Guds rike. Schartau UndBarn 42 (c. 1820). Vi vilja förändra (tidskriften Stridsropets) namn, då vi i sanning kunna förkunna ”frid på jorden”, då riket är intaget för Herren Kristus. Stridsropet 1883, nr 1, s. 1. Kristi rike är idealistiskt i ordets fulla bemärkelse. Göransson UndersRel. 1: 193 (1904). SvUppslB 11: 1133 (1932). — jfr ALLMAKTS-, ARV-, ARVA-, FRIDS-, FRÖJDE-, GUDS-, HIMMEL-, HÄRLIGHETS-, MESSIAS-, NÅDE-, SALIGHETS-, TUSENÅRS-RIKE. — särsk. i sådana uttr. som nådens (äv. trons och hoppets) l. salighetens l. härlighetens rike, om Guds rike ss. kännetecknat av nåd (l. tro o. hopp) på jorden resp. salighet l. härlighet i himmelen. Gudh .. hafwer .. henne .. vthu troonnes och hopsens rijke, in j thet fulkomliga wäsendet och skådelsen öfwersatt. Phrygius MRosengren A 5 a (1608). Nådenes Rijke här på Jorden. Swebilius Cat. 2: 64 (1689). Du (dvs. den helige Ande) öppnar härlighetens rike. Ps. 1819, 18: 3. Salighetens rike. Östergren (1936).
4) (i sht i vitter stil) om plats där de döda (tänkas) vistas (eg. tänkt ss. ett område styrt av en härskare); tillstånd vari de döda befinna sig; dödsrike; särsk. i sådana uttr. som dödens l. de dödas l. skuggornas rike. Orphei nederstigande til Plutonis Rijke at derifrån återhemta sin kiära Eurydice. Ehrenadler Tel. 16 (1723). HFinlÖ 327 (c. 1730: de dödas rike). (Kämparna i Valhall) bifall slå / uppå skölden hård, / så att det dånar / genom den eviga / nattens riken. Geijer Skald. 23 (1811, 1835). De dödas rike, (dvs.) tillståndet efter döden. Dalin (1855). Skuggornas rike. Östergren (1936). jfr: (Dantes) drömfärd genom andeverldens tre riken (dvs. Inferno, Purgatorio o. Paradiso). Beskow i 2SAH 39: 158 (1864); jfr 3. — jfr ANDE-, DÖDS-, PLÅGO-, SKUGG-RIKE m. fl.
5) i allmännare bildl. anv. av 2 (jfr 2 a ϑ): område (se d. o. 2, 3) l. värld o. d. — jfr LÖGN-, MELLAN-RIKE. — särsk.
a) (numera bl. mera tillf., i sht i vitter stil) om område l. sfär för ngns värksamhet l. om sammanfattningen av allt det (l. av det väsentligaste) som ngn råder l. bestämmer över; särsk. dels med tanke på område med viss utsträckning i rummet (där ngn härskar l. bestämmer l. utövar sin värksamhet), dels abstraktare, om värksamhetskrets l. värksamhetsfält l. om sfär (av tanketing) över vilken ngn (oinskränkt) härskar o. d. Thenna twå Herrerna (dvs. Gud o. djävulen) och bägge theras rijken äro ganska olijka. Bullernæsius Lögn. 49 (1619); jfr 1, 3. En Konung styrer land och har ei ther sin like / Så giör en hustru i sitt hushålds lilla rike. Kolmodin QvSp. 1: 247 (1732). Månn jag förundrad en dag skall återskåda min hembygd, / Skåda på nytt .. / .. glest stigande ax från åkrar som voro mitt rike? Adlerbeth Buc. 12 (1807). Men mitt rike eller det för mig egendomliga området är tydligen det, som jag kallar mitt jag, och med detta menar jag .. mitt sjelfmedvetande. Wikner Lifsfr. 1: 268 (1868). Svensén Jord. 2 (1884). Lagercrantz DiktDagb. 69 (1937, 1955). jfr: Görer som godhe wener och tencker på megh (dvs. Ture Bjelke som befinner sig i Finland) medhen j (dvs. Hogenskild o. Johan Bjelke i Sverige) ähre wdhi edhert rike, .. szå will iagh tacke edher, når iagh komme wdhi mitth rijke. BtFinlH 4: 444 (1570); jfr 2 b o. språkprovet från Luk. 23: 42 under 3.
b) (†) i ett slags förr förekommande biljardspel använd benämning på vardera av de båda hälfter vari biljarden delades av en linje mellan miljöerna o. av vilka var o. en av de båda spelarna räknade en ss. sin. Wilson Spelb. 101 (1888).
c) om område av jordytan l. (allmännare) rummet som utgöres l. domineras l. kännetecknas av ngt som ger området dess karaktär; särsk. i sådana uttr. som vågornas l. snöns l. luftens rike. O mächtige Gud! som härskar öfver vågornes Rijke, värdigas höra en olycklig. Ehrenadler Tel. 176 (1723). En och annan hafsfågel skyndar ut på fångstfärd i det våta riket. Hedin Beskickn. 60 (1891). Slutligen kommer man (vid bestigning av Åreskutan) till de kala klippornas och snöns rike. Sandström NatArb. 2: 65 (1910). Och vida har jag irrat / i skogens rike kring. Gripenberg Aftn. 28 (1911). jfr ABBORR-, FISK-, LUFT-, STJÄRNE-, VATTEN-RIKE m. fl. särsk. [jfr motsv. anv. i t.] (i fackspr.) om större växt- l. djurgeografiskt område; numera företrädesvis i ssgn FLORA-RIKE [jfr t. florenreich], om den högsta enheten vid indelning i växtgeografiska områden. Rosén Djurgeogr. 2 (1914). jfr: Termen florarike. BotN 1901, s. 230.
d) om område (se d. o. 3) som omfattar (l. kännetecknas av) en viss art av varelser l. väsen l. ting l. företeelser o. d. (jfr a); ofta liktydigt med: värld.
α) (i sht i vitter l. högre stil, särsk. relig.) om den fysiska, kroppsliga världen (som omger människan o. till vilken hon med sin naturvarelse hör); vanl. i uttr. naturens rike (jfr β). Rönigk Fresenius 48 (1753). Christus är Konung öfver allt .., icke allena i Naturens rike, utan ock besynnerligen i Nådens och Herrlighetens. Alnander Sal. 59 (1771); jfr 3 slutet. Östergren (1936). jfr BUK-, JORD-, KVÄLJE-, NATUR-RIKE.
β) om var särskild av de huvudavdelningar vari fysiska väsen l. ting indelas (särsk. i sådana uttr. som naturens (tre) riken, djurens l. växternas l. mineralens rike); stundom äv. om större underavdelning av sådan huvudavdelning. Alla 3 naturens riken. Hiärne Förb. 13 (1706). Botaniquen, som lärer kiänna växternes rike. 2RARP 15: 267 (1746). Emedan de gamla ej hafft sådane characterer och notioner på stenarne som vij, så har man föga gagn af alla deras skriffter, som angå detta riket. Linné Stenr. 10 (c. 1747). I Fjäderdjurens vida Rike / En enda fogel icke fins / Som uti storhet är min (dvs. kajans) like. Kellgren (SVS) 1: 305 (1779). Till hvilket af Naturens Riken hör det utsatta tinget (som den frågande skall söka ta reda på)? Stiernstolpe SällskL 89 (1817; i fråga om sällskapslek). Svensén Jord. 87 (1884). jfr BLOMSTER-, DJUR-, FISK-, FOSSILIE-, MINERAL-, MOSS-, NATUR-, PLANT-, STEN-, UNDER-, VATTEN-, VÄXT-, ÖRT-RIKE.
γ) (i sht i vitter l. högre stil) om område som utgör en särskild gren l. sida av mänsklig värksamhet l. mänskligt liv l. om (tänkt) område som omfattar l. domineras l. kännetecknas av ngt (vanl. ngt mer l. mindre abstrakt); värld; stundom: form av tillvaro; stundom svårt att skilja från a. (Den gamla människan) upwäcker inwärtes Strijdh, och tillåter icke Siälenes Rijke hafwa Roo. Preutz Kempis 340 (1675); jfr 3. Må .. (inbillningen) fritt lyfta sig öfver naturen till idealernas rike. Enberg i 2SAH 7: 304 (1815). Hvad skönt du drömt, kan ej af tiden härjas, / det är en skörd, som undan honom bergas, / ty den hör evighetens rike till. Rydberg Dikt. 1: 7 (1877, 1882). Det som du endast ansåg höra drömmarnas rike till. Dahllöf SLucGåv. 21 (1914). Min djupaste fallenhet gällde dikten, det språkliga välljudets rike. Malmberg StyckVäg 86 (1950). jfr ANDE-, BOK-, DRÖM-, LYCKO-, LÄRDOMS-, SKUGG-, UNDER-, VÄRLDS-RIKE.
B (numera bl. tillf.): RIKE-BEGREPP, se D. —
(1 b, 3) -SKYGD. (†) om skygd som Guds välde ger l. kan ge. Hans (dvs. Guds) Almachts rjkeskygd, thet (dvs. det nya skolhuset) skärme, skydde, hägne. Broman Glys. 2: 186 (1719).
C (numera bl. i ssgr som ansluta sig till 3 l. 5 d γ, mera tillf.): RIKES-AMIRAL, -ARVINGE, -BANER, -BOTTEN, se D. —
(3, 5 d γ) -FÖRHOPPNING. förhoppning om ett kommande gudsrike l. idealt framtida rike l. tillstånd. Pietismens rikesförhoppning. Nigg EvRik. 211 (1948; t. orig.: Reichserwartung). —
-FÖRSAMLING, -GRÄNS, -GYLLEN, -IDÉ, -PROFETIA, -PROFOSS, -RÅD, -SAL, se D. —
(3, 5 d γ) -TRO, r. jfr -förhoppning. Reformationens rikestro. Nigg EvRik. 157 (1948; t. orig.: Reichsglaube). —
-ÄRENDE, se D.
D [y. fsv. riks- (i ssgn rigx forstondare); jfr äv. t. reichs-]: RIKS-ABBOT. [jfr t. reichsabt] (förr) abbot med säte o. stämma i riksdagen i tysk-romerska riket, riksomedelbar abbot. SvUppslB 10: 556 (1932). —
-ADEL. [jfr t. reichsadel] ett rikes adel; nästan bl. (förr) om (den riksomedelbara) adeln i tyskromerska riket (l. i de karolingiska rikena). Nordforss (1805; i tysk-romerska riket). Strinnholm Hist. 3: 375 (1848; i de karolingiska rikena). (Sv.) Riksadel, (fr.) noblesse d’un État. Schulthess (1885).
Avledn.: riksadlig, adj. [jfr t. reichsad(e)lig] som tillhör adeln (särsk. den vanliga adeln i motsats till hovadeln) i ett rike; numera bl. (om ä. förh.) i fråga om (den riksomedelbara) adeln i tysk-romerska riket: som tillhörde l. tillkom l. hade avseende på riksadel (särsk. om stånd l. värdighet o. d.). Riks-adeliga Fruntimret. Schützercrantz Olyksöden 151 (1775). (J. M. Simolin) blef 1754 .. af romerske kejsaren Frans I upphöjd i tyskt riksadligt stånd. 2NF 25: 577 (1916). —
-ADVOKAT. [jfr nor. riksadvokat, d. rigsadvokat (båda i bet. 1)]
1) (titel för) chef för det norska l. danska åklagarväsendet; jfr -åklagare. SWieselgren (1905) hos Spångberg AHedin 286 (om norska förh.).
2) (mera tillf.) bildl., om person (särsk. politiker) som uppträder mot allehanda missbruk (i ett land l. ett lands styrelse) o. d. SWieselgren (1905) hos Spångberg AHedin 286 (om A. Hedin). 3SAH LVIII. 2: 11 (1947; om A. Hedin). —
-AFFÄR. riksangelägenhet; numera företrädesvis: över hela riket känd o. debatterad affär (se d. o. 1) l. sak; stundom äv. hyperboliskt, om affär l. sak som utgör det allmänna samtalsämnet på en plats o. d. RP 15: 140 (1651). Sturzen-Becker 3: 175 (1861; hyperboliskt). ”Upproret i Söderås” var tydligen på väg att bli en riksaffär och kommenterades redan .. i åtskilliga tidningar. Hellström Malmros 51 (1931). —
-AKT, sbst.1, r. l. m. aktstycke l. urkund o. d. som gäller riksangelägenheter; lag l. stadga o. d. som rör konstitutionen; numera nästan bl. hist. om vissa speciella aktstycken l. lagar (se a—c nedan). Archivet på slottet i London, der gamla Riks-acterna förvaras. Serenius Yy 4 b (1734). AdP 1789, s. 455 (om beslut av konung o. riksdag rörande tolkning av § 2 i 1772 års regeringsform). särsk. hist.
a) om det i form av ett riksdagsbeslut avfattade aktstycke som uppsattes med anledning av revolutionsförsöket 1756 o. upplästes för konung Adolf Fredrik i närvaro av ständernas talmän o. rådet o. som innehöll en uppräkning av konungens försyndelser mot regeringsformen o. konungaförsäkran jämte hot om avsättning, om denne icke för framtiden uppfyllde sina förpliktelser. Fersen HistSkr. 2: 203 (i handl. fr. 1756). Geijer II. 5: 177 (1838). SvUppslB (1935).
b) om det aktstycke vari ständerna 1809 uppsade Gustav IV Adolf tro o. lydnad samt förklarade honom o. hans bröstarvingar förlustiga Sveriges krona. AdP 1809, 1: 244. De Geer i 3SAH 1: 69 (1886). 2SvUppslB (1952).
c) om (aktstycke innehållande) den lag l. stadga som reglerade de genom Sveriges o. Norges förening 1814 uppkomna konstitutionella förhållandena o. som 1815 antogs av Sveriges riksdag o. Norges storting o. sanktionerades av konungen; stundom allmännare, om aktstycke l. stadga som reglerar de konstitutionella förhållandena i en personalunion. Riks-Act, Till bestämmande af de genom Föreningen emellan Sverige och Norrige uppkomne Constitutionelle förhållanden; Beslutad den 31 Julii 1815. (1816; broschyrtitel). Lag om upphäfvande för Sveriges del af den .. antagna riksakt. SFS 1905, nr 56. Frågor .. om antagande av ny riks- eller föreningsakt (hänvisades under unionstiden) .. till konstitutionsutskottet. SvRiksd. II. 11: 159 (1934).
Ssgr (till c; om ä. förh.): riksakt- l. (vanl.) riksakts-bestämmelse. (-akts- 1891 osv.) bestämmelse som ingick (l. var avsedd att ingå) i riksakten. BtRiksdP 1891, I. 1: nr 14, s. 12.
-fästa. (-akt- 1895—1898) (numera bl. tillf.) föreskriva l. fastslå (ngt) gm intagande av bestämmelse(r) (därom) i riksakten; jfr lag-fästa 1. GHT 1895, nr 240, s. 2. —
-AKT, sbst.2, r. (l. m. l. f.) [jfr t. reichsacht] (förr) fredlöshet l. bann gällande inom ett helt rike (vanl. tysk-romerska riket); särsk. i uttr. förklara (i sht förr äv. sätta l. försätta) ngn i riksakt; jfr -bann, -bannlysning. PT 1791, nr 99, s. 2 (om ä. tyska förh.). Den i riks-akt satte Wallenstein. AnderssonBrevväxl. 1: 311 (1860). MinnSvNH Bih. 3: 95 (1883: försättas i riksakt; om ä. tyska förh.); jfr HT 1933, s. 27 (: förklaras i riksakt). Hjärne K12 158 (1902; om ä. polska förh.). —
-ALLMÄNHET. (†) om befolkningen i ett land; jfr allmänhet III 1 a. KyrkohÅ 1908, s. 144 (c. 1780). —
-ALLMÄNNING~020, i bet. 1 r., i bet. 2 m.
1) (förr) allmänning (se d. o. 2 a) tillhörande staten; jfr konungs-, krono-allmänning. UUÅ 1920, jur. 1: 31.
2) (†) man utan stadigt hemvist (mantalsskrivningsort). Storljugaren, förr i Bröttjestad, nu riksallmänningen Anders Nilsson. VDAkt. 1828, nr 199. —
-ALMANACKA~1020. (numera föga br.) om almanackans officiella (för hela riket gemensamma) namnlängd. Fyrahundrafemtio dopnamn, som ej finnas i Riks-almanachan. (1861; boktitel). —
-ALN. (förr) rikslikare för alnmått. Rydaholmsalnen (upphöjdes) år 1605 .. till riksaln. Falkman Mått 1: 94 (1884). —
-AMIRAL. (rikes- 1590. riks- 1610 osv.) (förr) (titel för) högste (militäre o. administrative) ledare för ett rikes flotta (i fråga om sv. förh. fram till 1682, ngn gg dock äv. i fråga om förh. i senare tid o. då liktydigt med: storamiral). Stiernman Com. 1: 361 (1590). Carll Carlsson Rikz Admiral. RARP 1: 65 (1627). Then Fransöske Rijks Ammiralen (G. de Coligny). Schroderus Os. III. 2: 176 (1635). Gref Gustav Otto Stenbock, .. then sidste Riks- och förste Kongl. Öfver-Ammiral, .. blef död Anno 1685. Rüdling 560 (1740). Under vår vördade, älskade och älskansvärde Riks-Amiral Hertig Carls anförande. AdP 1789, s. 43. SvRiksd. I. 3: 197 (1933; om ä. förh.).
Ssgr (förr): riksamirals-fullmakt. (förr) jfr fullmakt 4. Wendt AmirKollH 13 pl. (i handl. fr. 1612).
-AMIRALINNA3~01020, äv. 101032. [till -amiral] (förr) riksamirals hustru l. änka. BoupptSthm 1677, s. 809 a. Carl XII Bref 16 (1703). —
-AMORTISSEMANGSFOND. (†) statlig amorteringsfond. Ryska riksamortissementsfonden. FFS 1862, nr 2, s. 4. Därs. 1900, nr 5, s. 6. —
-ANGELÄGENHET~00102 l. ~00200. angelägenhet som rör l. gäller ett (helt) rike (särsk. ett rikes styrelse l. förvaltning o. d.) (jfr -ärende o. stats-angelägenhet); riksviktig angelägenhet; äv.: angelägenhet gemensam för hela riket (motsatt: lokal angelägenhet). Dalin Arg. 2: 284 (1734, 1754). TSvLärov. 1950, s. 333. —
-ANKOMST? (†) riksmöte (se d. o. 1). Är ingom häreffter tillåtet, thenna Förlijkning i Disputation indraga, vthan skal på Rijks ankomster (möjl. felaktigt för Rijks sammankomster) all infallande twifwelsmål stå til at affhandla. NuclPacis 1648, s. A 4 b. —
-ANNONSERING. (i sht i fackspr.) annonsering i tidningar över hela riket; annonsering avsedd att nå läsare över hela (l. en större del av) riket. HandInd. 282 (1926). SDS 1957, nr 353, s. 1. —
-ANSTALT~02, äv. ~20. [jfr t. reichsanstalt] (numera bl. tillf.) anstalt (se d. o. 5) direkt lydande under riksstyrelsen o. avsedd för ett helt rikes behov. EkonS 2: 79 (1894; om tyska förh.). Den fysikaliskt-tekniska riksanstalten i Charlottenburg. TT 1898, M. s. 95. —
-ANTIKVARIE. ämbetsman som har att utöva högsta tillsynen över rikets fornlämningar o. (i senare tid) över vården av kulturhistoriska byggnader o. d. (o. som är chef för riksantikvarieämbetet samt sekreterare i vitterhets historie o. antikvitetsakademien o. chef för de denna akademi underställda samlingarna). Johan Buræus, then äldre, blef then förste Riks-Antiqvarius .. Anno 1613. Rüdling 565 (1740). Kongl. Riks-Antiquarien Adlerbeth. Schück VittA 5: 631 (i handl. fr. 1783). Riksantikvarien utnämnes av Kungl. Maj:t efter anmälan av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien. SFS 1921, s. 2422. jfr Hammarsköld SvVitt. 1: 82 (1818; om M. Aschaneus, en av de båda ”riksens antikvarier” som under J. Bureus’ ledning insamlade fornlämningar m. m.). särsk. (mera tillf.) bildl. (Atterbom) blev den svenska diktens förste store riksantikvarie. SvLittH 2: 128 (1919).
-ämbete. riksantikvaries ämbete; äv. (vanl. i sg. best.) konkretare, om ämbetsvärk som under riksantikvariens ledning har att utöva högsta tillsynen över rikets fornminnesvård o. kulturminnesvård. 2VittAH XXXI. 2: 21 (1886). SFS 1938, s. 1231 (konkretare). —
-ARBETS-FEST. särsk. (förr): av Sveriges ungdomsberedskap anordnad fest med prisutdelning för de bästa arbetsprestationerna i årets rikstävling. MorgT 1948, nr 339, s. 2. —
-ARBETS-STYRELSE. (förr) myndighet som (före 1948) hade att närmast under K. Maj:t handlägga frågor rörande tillgodoseende av behov av arbetskraft enligt tjänstepliktslagen. SFS 1939, s. 2285. —
-ARISTOKRATI. (förr) aristokrati med (stort) inflytande på riksstyrelsen (o. med intresse för rikets enhet). 2NF 27: 1201 (1918). —
-ARKITEKT. (förr) ämbetsman med uppgift att utöva uppsikt över kronans byggnadsvärksamhet (l. över byggnadsväsendet i riket); äv. i uttr. överste riksarkitekt; jfr -byggmästare 1. Den berömde Öfverste Riks-Architecten och General-Mathematicus Andreas Buræus. Arbin PVetA 1773, s. 19. Fornv. 1931, s. 129. —
-ARKIV, förr äv. -ARCHIVUM. Anm. I ä. tid användes ordet (i formen -archivum) äv. med lat. böjning. Schück VittA 1: 168 (i handl. fr. 1648: i Wårt RijkzArchivo). Dens. Wivallius 1: 3 (i handl. fr. 1777: Riks-Archivi, gen. sg.). Rosenstein 1: 272 (1800: i Kongl. Riks-Archivo). centralt arkiv (se d. o. 1, 3) för ett rike; i fråga om sv. förh. om (institution för handhavande av l. lokal(er) för förvaring av) samling av K. Maj:ts kanslis arkivalier m. m.; i fråga om moderna sv. förh. (vanl. i sg. best.) om (ur denna institution utvecklat) ämbetsvärk med uppgift dels att vårda K. Maj:ts kanslis arkivalier jämte andra överlämnade arkivaliesamlingar samt att utgöra anstalt för främjande av historisk forskning, dels att utgöra centralmyndighet för rikets arkivväsen; äv. konkretare, om detta ämbetsvärks samling av arkivalier l. om byggnad vari detta ämbetsvärk har sina lokaler. Vnder konstkammaren som ähr vnder Altanen, så ähr Rikz Archivum. AntecknSaml. 292 (1660). Secreterarne uti Kongl. Maij:ts Cancellie, Riks och Antiquitets archiver. CivInstr. 366 (1719). Hartmansdorff är nämnd att remplacera i riksarkivet Hans Järta. Liljecrona RiksdKul. 110 (1840). Danska riksarkivet. 2NF 23: 312 (1915). Skall befattning såsom stadsarkivarie .. tillsättas, utfärdar arkivnämnden kungörelse därom i allmänna tidningarna och medelst anslag i riksarkivet. SFS 1951, s. 315. jfr (†): Secretarier vti Riks-Archiv (dvs. riksarkivet). Rüdling Suppl. 563 (1740).
-sekreterare, se nedan. —
-ARKIVARIE, förr äv. -ARCHIVARIUS. ämbetsman som förestår (är chef för) riksarkiv (särsk. svenska riksarkivet); jfr -arkiv-sekreterare. Rüdling Suppl. 563 (1740). (Norske) riksarkivarien Langes tidskrift för vetenskap och litteratur. SvT 1852, nr 20, s. 3. SFS 1940, s. 1007.
-ARKIV-SEKRETERARE, förr äv. -ARKIVI-SEKRETERARE. (-iv- 1809 osv. -ivi- 1669—1835) (förr) sekreterare som tjänstgjorde i (o. var den egentlige ledaren av) riksarkivet (från 1835 ersatt av: riksarkivarie). ÅboDomkSvartb. Förord 3 (cit. fr. 1669). Hofcal. 1809, s. 49. KansliH 1: 205 (1935; om ä. förh.). —
-ARMÉ. [jfr t. reichsarmee] särsk. hist. om armé i tysk-romerska riket som (vid krig l. krigsfara) uppställdes av kontingenter från de olika staterna (riksständerna) l. (i fråga om förh. efter 1806) om armé uppställd av Tysklands olika stater (l. av Tyska förbundet); äv. bildl.; jfr -här, -kontingent, -trupper. PT 1758, nr 2, s. 1. AB 1840, nr 304, s. 3 (bildl.). Den kontingent till riksarmén, som Sverge var skyldigt att ställa för sina tyska besittningar. Mankell Krigsm. 1: 283 (1865; om förh. 1663). De förändringar riksarméns sammansättning undergick .. 1890. NF 16: 1145 (1892). 3NF (1932). —
-ARVFURSTE. (†) manlig furstlig person som är arvsberättigad till tronföljden i ett rike; jfr arv-furste 1 a, b. RA I. 4: 545 (1598; om hertig Karl); jfr arv-furste 1 a. PJAngermannus Vthl. 75 (1623; om hertigarna Karl Filip o. Johan); jfr arv-furste 1 a, b. H: K: M:tz wår Allernådigste Konungz och RijkzArfFurstes Allernådigste ordre. VDAkt. 1661, nr 230 (om K. XI); jfr arv-furste 1 b slutet. —
-ARVINGE. (rikes- 1560. riks- 1675 osv.) (numera bl. mera tillf.) arvinge till tronen i ett rike, tronarvinge; särsk. om närmaste tronarvingen: tronföljare. H. K. Maitz. förste Son, Hans Konglige rätte både lijfz och Rijkes Arfwinge. Svart Ähr. 71 (1560). Att vid K. Georg I ankomst på Engelska thronen månge långt närmare Catholiske Riks-arfvingar uteslötos. Benzelstierna Cens. 119 (1740). Östergren (1936). —
-ARV-MARSKALK. [efter t. reichserbmarschall] (förr) innehavare av ärftligt marskalksämbete i tyskromerska riket. SP 1792, nr 167, s. 2. —
-ASTRONOM, förr äv. -ASTRONOMUS. (om ä. förh., numera bl. tillf.) astronom anställd i riksstyrelsens tjänst. Forsius, Sigfrid Aronsson, RiksAstronomus. Werwing Hist. 2: Ii 3 a (c. 1690). Riks-astronomen Sigfrid Forsius. Fryxell Ber. 5: 50 (1831). —
-AVDELNING~020.
1) (i fackspr.) vid telefonstation: avdelning som ombesörjer expedition av rikssamtal; jfr -station. Ekeberg Klaffjackväxl. 72 (1916).
-AVEL. (†) för riket i dess helhet nyttig produktion l. tillvärkning l. näring; jfr avel 4 b α. GbgMag. 1761, s. 599 (om salpetertillvärkning). —
-AVHANDLING. (†) överenskommelse l. beslut rörande riksangelägenheter; jfr avhandling 1. Stiernman Riksd. 1176 (1650). —
-AVISA. (†) om tidning som (i viss utsträckning) utgör organ för riksstyrelsen; anträffat bl. om l. med syftning på Stockholms posttidningar o. Inrikes tidningar; jfr -tidning. Af Svenska Akademien redigerade osvenska Riks-avisor. Polyfem I. 1: 3 (1809). SvLitTidn. 1818, sp. 777. —
-AVSKED. [jfr t. reichsabschied] (†) riksdagsbeslut; särsk. om riksdagsbeslut i tysk-romerska riket; jfr -beslut o. rike 2 a κ. Schroderus Os. III. 2: 52 (1635; om tyska förh. 1555). Kongl. M:tt (vill) låta alla Besluuth och Rijkzafskeder öfwersii och sedan af trycket vthgå, hwad som tienar att publiceras. Schück VittA 3: 187 (i handl. fr. 1650). Meurman (1847). —
-BANA, r. l. f.
1) (†) om levnadsbana som ägnas åt det (offentliga) politiska livet i ett rike. GT 1788, nr 75, s. 3.
2) [jfr t. deutsche reichsbahn, ss. beteckning för de tyska statsjärnvägarna] (mera tillf.) i pl. best., om de tyska statsjärnvägarna. De tyska riksbanorna. Motorför. 1928, nr 4, s. 15. —
-BAND. bildl.: band (se band, sbst.1 2) varigm de olika delarna av ett rike sammanhållas l. varigm en viss (mer l. mindre autonom) del av ett rike förbindes med riket i dess helhet. Strinnholm Hist. 3: 76 (1848). Estlander 11Årt. 2: 300 (1921). —
-BANER. (rikes- 1594. riks- c. 1700 osv.) [jfr t. reichsbanner] ett rikes (huvud)baner; i fråga om moderna förh. dels (o. numera oftast) om värdighetstecken för statsöverhuvudet i ett rike (i fråga om sv. förh. om ett i Riddarholmskyrkan förvarat kungligt värdighetstecken), dels (i sht i vitter stil) allmännare, om ett rikes flagga ss. nationell symbol; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr -fana, -flagga, -standar. Ehn blåå riikes banner af ttafftt medh franttzler omkrijngh. Cederström Riksreg. 163 (i handl. fr. 1594). Isogæus Segersk. 415 (c. 1700; om romerska förh. under antiken). Kongl. Räntmästaren Nils Schönberg, red .. (vid hyllningen av K. XII 1697) strax efter Riksbaneret. Nordberg C12 1: 41 (1740). Rikets vapn är broderat i nya RiksBaneret. Schück VittA 5: 406 (i handl. fr. 1763). Riksbaner .. (dvs.) Det fordna tyska rikets hufvudbaner, som utbreddes, då alla rikets vasaller kallades i fält. Dalin (1855). Var svensk! I kampen dristigt bär / vårt stolta riksbanér, / hvars kors ett löftets tecken är. Söderberg Rytm. 68 (1907). Det kungliga baner, som under medeltiden benämndes ”konungens märke”, erhöll senare namnet ”riksbaneret”. Hägg Flagga 8 (1937). Sveriges .. ännu använda riksbaner .. består av en blå, tvåflikad sidenduk, beströdd med trekronorsvapnet och på mitten ett opersonligt riksvapen. 2SvUppslB (1952).
Ssgr (numera bl. tillf.): riksbaner- l. riksbaners-förare. (-er- 1885) jfr förare 4 o. baner-förare 1. Schulthess (1885).
-tecken. (-ers- 1783) tecken (figur) som är karakteristiskt för ett riksbaner. Lagerbring 1Hist. 4: 70 (1783). —
-BANK, se d. o. —
-BANNLYSNING~020. (om ä. tyska förh., numera knappast br.) = -akt, sbst.2; jfr bannlysning 2. Möller 1: 142 (1745, 1755). Lind 1: 96 (1749). —
-BARON. [jfr t. reichsbaron] (om ä. utländska förh.) omedelbart under regenten i ett rike lydande adlig godsherre l. läntagare (särsk. om riksfriherre i tysk-romerska riket); äv. om innehavare av friherrlig värdighet inom samtliga till ryska riket under tsartiden hörande länder. Nordforss (1805; om tyska förh.). Arnell Scott Sjöfr. 296 (1829; om ä. skotska förh.). Atterbom PoesH 4: 101 (1848; i det karolingiska riket). Hofbankiren Ivan Jurjewitsch Freedericksz blef 1774 rysk riksbaron. Granfelt Vap. 18 (1889). SvUppslB 22: 1097 (1935; om ä. tyska förh.).
-BEFÄL. särsk. (†): befallning som gäller ett (helt) rike; anträffat bl. bildl., om påbud från Gud (jfr rike 3). Thorild (SVS) 1: 226 (1805). —
(2—5) -BEGREPP. (rike- 1948. riks- 1887 osv.) jfr begrepp 5 b; särsk. (i sht relig.) till 3. Rudin BibEnh. 107 (1887). —
-BEKANT, adj. (allmänt) känd l. bekant (l. ökänd) över hela riket, allmänt känd (l. ökänd) inom ett land. SvT 1852, nr 20, s. 4. En riksbekant svindlare. Östergren (1936). På landet väntar man ofta, att de lokala storheterna skola vara riksbekanta. Hedberg Prins 197 (1936). —
-BEREDSKAP~020 l. ~002. särsk. konkret, om styrka (av polismän l. dyl.) avsedd att vid behov kunna disponeras för tjänst inom hela riket; jfr beredskap 3. (Inrikesdepartementets) planläggning av en riksberedskap av polismän. DN(B) 1955, nr 280, s. 6. —
-BERYKTAD, p. adj. jfr -bekant; företrädesvis motsv. beryktad 2 slutet, 3. NFreja 1839, nr 73, s. 2. Det riksberyktade oskicket. AB 1892, nr 130, s. 2. Västerb. 1930, s. 109 (om person). —
-BESIKTNING. (†) om färd företagen av konung (före regeringstillträdet) för att bese o. lära känna sitt rike; jfr eriksgata. Rüdling Suppl. 341 (1740; om förh. 1671). —
-BESLUT. beslut av riksmöte, riksdagsbeslut; äv. konkret, om dokument l. urkund innehållande sådant beslut; numera nästan bl. [jfr t. reichsschluss] (om ä. förh.) om av kejsaren ratificerat riksdagsbeslut i tysk-romerska riket; jfr -avsked o. rike 2 a κ. Chesnecopherus Skäl Pp 4 b (i handl. fr. 1596). Taltes om regeringsformen, och mentes att alle rixbeslut, som igenom henne icke ophäfvas, blifve i sin vigeur. RP 4: 163 (1634). Effter Rijkz-besluthett af .. (regeringen o. rikets råd) inthett war vnderschrifwidt. RARP 2: 182 (1635). Nordberg C12 2: 272 (1740; om polska förh.). 2NF 30: 661 (1920; i tysk-romerska riket). —
-BESTYR. bestyr (se d. o. 3) med riksangelägenheter, statsbestyr; särsk. motsv. bestyr 3 a; i sht i pl. Atterbom Minnest. 1: 143 (1847). —
-BESTÄLLNING. (†) göromål l. bestyr som gäller riksangelägenheter. Gallius AÅkeson F 2 b (1643). KKD 5: 357 (1711). —
-BETJÄNING. (†) tjänstgöring i rikets tjänst (vid ämbetsvärk o. d.). Annerstedt UUH Bih. 4: 60 (i handl. fr. 1751). —
-BETYDELSE. vikt l. betydelse för ett rike l. för (hela) riket. Cannelin (1912). TurÅ 1950, s. 101. —
-BIBLIOTEK. (offentligt) bibliotek som mer l. mindre direkt (utan anknytning till sådana institutioner som universitet l. skolor o. d.) står under statens vård (o. som ofta grundar sig på tidigare statsöverhuvudens privata bibliotek vilka övertagits av staten), nationalbibliotek; i fråga om sv. förh. om (l. ss. icke officiell benämning på) Kungliga biblioteket i Sthm. Hela riksbibliothekets anslag på riksstaten är 27,300 rdr. (Agardh o.) Ljungberg 4: 460 (1863). Det franska riksbiblioteket. Schück ResAnt. 1: 74 (1894, 1900; om Bibliothèque nationale). Världens äldsta riksbibliotek. Grimberg VärldH 1: 380 (1926; om Assurbanipals samling av kilskriftsurkunder). Kungl. biblioteket i Stockholm, Sveriges riksbibliotek, grundar sig på de sv. konungarnas privata boksamlingar. SvUppslB 3: 992 (1929). —
-BIBLIOTEKARIAT. (numera bl. tillf.) riksbibliotekariebefattning. 2Saml. 8: 48 (1786; vid Kungl. biblioteket i Sthm). —
-BIBLIOTEKARIE. chef för riksbibliotek; i fråga om sv. förh.: (sedan 1910 officiell titel för) chef för Kungliga biblioteket i Sthm; jfr kunglig bibliotekarie (under bibliotekarie). BtRiksdP 1877, I. 1: nr 1, Bil. 7, s. 10 (i förslag till omorganisation av Kungliga biblioteket). SFS 1910, nr 154, s. 1.
-BILDNING. abstr. l. konkret, motsv. bildning 4 a, b γ; jfr stats-bildning. Lagerroth FrihFörf. 5 (1915; abstr.). HallHist. 260 (1954; konkret). —
-BISKOP. [jfr t. reichsbischof] (förr) riksomedelbar biskop i tysk-romerska riket; äv. om biskop över den tyska evangeliska rikskyrkan i Tyskland under den nationalsocialistiska tiden. SvUppslB 10: 556 (1932; i tysk-romerska riket). SvD(A) 1933, nr 263, s. 6. —
-BLAD. (föga br.) jfr -tidning; anträffat bl. ss. namn på nedan anförda tidning. Riksbladet. (1856—57; titel på tidning). —
-BLANDNING. särsk.
1) ss. benämning på ett slags i Sverige beredd grovskuren piptobak (”mixture”) vilken började föras i handeln under andra världskriget i samband med inskränkning i antalet saluförda tobakssorter; jfr -shag. Tobakshandl. 1941, nr 12, Omsl. s. 1.
2) använt ss. stående rubrik över samling mindre notiser med nyheter från olika delar av riket i en tidning o. d. AT 1951, nr 297, s. 15. —
-BLOCK-MYNDIGHET~0102 l. ~0200. central ledning för jordbrukarnas arbetsblock (dvs. de av de svenska jordbrukarna under andra världskriget bildade sammanslutningarna av varandra närliggande jordbruksfastigheter för gemensam användning av arbetskraft o. dragare m. m. vid mobilisering). SFS 1942, s. 1437. —
-BLOT. (förr) blot avsett för ett helt rikes (vanl. det hedniska Svearikets) inbyggare. TurÅ 1942, s. 136. —
-BOKFÖRING~020. (i fackspr.) (central) bokföring av de statliga inkomsterna o. utgifterna i ett rike. 2NF 18: 374 (1912). SFS 1947, s. 2027. —
-BOKSLUT~02, äv. ~20. (-bokslut 1812 osv. -boksslut 1818—1858) statsv. bokslut (se d. o. 1, 2) gällande ett rikes finanser (de statliga inkomsterna o. utgifterna jämte tillgångar o. skulder), budgetredovisning. Det Contoir, som till Riks-Bokslutets författande i Nåder blifvit i Stats-Contoiret inrättadt. BtRStP 1812, s. 1254. SD 1892, nr 330, s. 5 (om italienska förh.). SFS 1939, s. 1348.
Ssgr: riksboksluts-byrå. (förr) byrå (1877—1920 i statskontoret, 1921—1936 i riksräkenskapsvärket) som bl. a. hade att värkställa den centrala bokföringen av statens inkomster o. utgifter jämte tillgångar o. skulder. SFS 1876, nr 48, s. 3. SvStatskal. 1936, s. 135.
-kontor. (förr) avdelning inom statskontoret som hade att värkställa samma uppgifter som den fr. o. m. 1877 värksamma riksbokslutsbyrån. SvNorrigCal. 1825, s. 106. SvStatskal. 1877, s. 65. —
-BORD. telef. i telefonstation: bord för expediering av rikssamtal; jfr riks 3. Ekeberg Klaffjackväxl. 72 (1916). SignIArm. 1945, s. 90. —
-BORG. [jfr t. reichsburg (i bet. 1)] (om ä. förh.)
(2 d) -BOTANDE, p. adj. (†) synnerligen värksam ss. botemedel (för kreaturssjukdomar). Möller (1807). —
-BOTTEN. (rikes- 1636. riks- 1740) [jfr t. reichsboden] (†) om tysk-romerska rikets territorium. OxBr. 6: 319 (1636). Nordberg C12 2: 313 (1740). —
-BRANDINSPEKTÖR~0102. ämbetsman som har att utöva tillsyn över eldsläckningsväsendet o. det förebyggande brandskyddet inom riket. SOU 1942, 10: 55. —
-BREV. (förr) beteckning (före 1/6 1951 då lokalporto avskaffades) på inrikes brev som icke var lokalbrev. SvPostv. 226 (1924).
-BUD.
1) (föga br.) till 2: person som åtar sig att mot betalning utföra (mindre) uppdrag i sin hemort från uppdragsgivare i hela riket. Riksbudskatal. 3 (1946).
2) (mera tillf.) till 3: (tidskrift som framför) budskap om Guds rike. Riksbudet. (1910; titel på tidskrift).
Ssg (till -bud 1; föga br.): riksbuds-katalog. katalog över riksbud. Riksbudskatalogen. (1946; broschyrtitel). —
-BUDGET. budget för en stat, statsbudget; jfr -stat 1. Klint (1906). Hur en svensk riksbudget blir till. Wigforss (1927; boktitel). —
-BULLA, r. l. f. (förr) bulla (se bulla, sbst.1 2) utfärdad av tysk-romerska rikets kejsare; jfr gyllene, adj. 1 a. Nordforss (1805). —
-BULLER. (†) tvist l. oenighet l. oroligheter som rör ett rikes styrelse l. sträcker sina värkningar över ett helt rike o. d. Dalin Montesquieu 45 (1755). —
-BYGGANDE, n. (mera tillf.) bildl.: uppbyggande l. upprättande av ett (starkt) rike; jfr -byggare. TSvLärov. 1940, s. 70. —
-BYGGARE. (i sht i vitter stil) bildl.: person som bygger upp l. upprättar ett (starkt) rike; jfr -byggmästare 4, -uppbyggare. Heidenstam Folkung. 2: 352 (1907; om Magnus Ladulås). Det är ohjälpligt påtagligt, att svenskarna fordomtima voro riksbyggarna framför alla andra i Norden. Nordenstreng EurMänRas. 114 (1917). Lidman Lågan 161 (1952; om G. I).
Ssgr (i sht i vitter stil, mera tillf.): riksbyggar-gärning. jfr gärning 2. Almquist VärldH 9: 578 (1934).
-BYGGE.
1) (numera bl. mera tillf.) (under uppförande varande) riksbyggnad (se d. o. 1) l. (med varandra förbundna) riksbyggnader. GHT 1908, nr 283, s. 3. Längre bort (från Vasabron i Sthm) resa riksbyggena sina tunga, skymmande stenmurar. Hedin Pol 1: 14 (1911; om förh. 1905). Riksbygget på Helgeandsholmen. Östergren (1936).
2) i pl.: byggen l. byggnadsföretag som utföras i en o. samma regi på olika platser över hela riket; i uttr. Svenska riksbyggen (äv. enbart Riksbyggen), ss. benämning på ett 1940 grundat kooperativt företag för uppförande av bostadshus. Byggnadsträarb. 1940, s. 220. Under Svenska riksbyggen sorterar Riksbyggens produktions-ab., som härvid fungerar som inköpscentral. 2SvUppslB 28: 174 (1954).
3) (i sht i vitter stil) bildl., om rike tänkt ss. en (under uppförande varande) byggnad; jfr -byggnad 2 o. -byggare. Gif mig (dvs. Magnus Ladulås) tio fria år, och på min faders stora riksbygge skall jag sätta tak och spira. Heidenstam Folkung. 2: 201 (1907). Näsström FornDSv. 1: 73 (1941). —
-BYGGMÄSTARE~0200.
1) (förr) person som hade att utöva uppsikt över byggnadsväsendet i riket; jfr -arkitekt o. bygg-mästare 2. UpplFmT 44: 45 (1932; om förh. på 1620-talet).
2) (mera tillf.) om byggmästare som leder (l. lett) byggnadsarbete vid restauration av rikssal o. d. DN(A) 1956, nr 176, s. 8.
3) ss. epitet för riksdagsmannen P. E. Lithander († 1913) med syftning på hans insatser för uppförande av riksbyggnaderna på Helgeandsholmen i Sthm. SvD(A) 1898, nr 341, s. 3. SvMänKvinn. 5: 39 (1949).
4) (i sht i vitter stil) bildl., = -byggare. SvRiksd. I. 1: 34 (1931; om Magnus Ladulås). SvFlH 1: 198 (1942; om G. I). —
-BYGGNAD.
1) till 2: byggnad (se d. o. 3) som utgör säte för organ för en stats styrelse o. d.; i fråga om sv. förh. vanl. i pl., ss. sammanfattande benämning på riksdagshuset o. riksbankshuset på Helgeandsholmen i Sthm (vilka äro förbundna med varandra gm två valv); jfr -bygge 1. Det är obestridligt att hufvudstadens röst bör .. göra sig gällande .., då det gäller att uppföra monumentala riksbyggnader på dess område. HelgeandsfrAfgj. 118 (1888; med syftning på riksdagshuset o. riksbankshuset). Washingtons obelisk, omgiven av en hel mängd väldiga riksbyggnader. Hedin Pol 2: 340 (1911). 2SvUppslB 24: 106 (1952).
2) (i sht i vitter stil) till 2; bildl., om rike tänkt ss. en byggnad; jfr -bygge 3. Chydenius 33 (1763). Landtbruket är Sveriges förnämsta näring, och den hufvudgrundval, hvarpå riksbyggnaden egenteligen hvilar. Fischerström 2: 311 (1780). Numelin PolGeogr. 53 (1927).
-BYRÅ. central byrå för ngt slag av (statlig) värksamhet; särsk. (vanl. i uttr. riksbyrå(n) för folkbokföringen) om institution (avdelning inom statistiska centralbyrån) med uppgift att utöva den centrala ledningen över bokföringen av rikets befolkning. EkonS 2: 79 (1894; om tyska förh.). SFS 1946, s. 885. —
-BÖRDA, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) bildl., om börda (se börda, sbst. 4) bestående i ansvaret för (o. arbetet med) ett rikes styrelse; äv. om (ekonomisk o. d.) börda som åvilar inbyggarna i ett rike. När Adalrik blifver så stor, at han kan bära Riksbördan. Mörk Ad. 1: 67 (1743). Karl .. (övertog 1568) förvaltningen af sitt hertigdöme, som han så mycket som möjligt sökte spara från riksbördorna. 2NF 33: 320 (1921). —
-CENSUS. (mera tillf.) census (se d. o. 1 a) med avseende på skattskyldiga invånare (såväl romerska medborgare som andra) i det romerska riket. Centerwall Fornk. 285 (1884). —
-CENTRAL, adj. (i fackspr.) central (se central, adj. 2 a) o. för hela riket gemensam. Allmänna rikscentrala myndigheter. Reuterskiöld FörelStatsFörvR 1: 88 (1914). —
-CENTRUM. (mera tillf.) centrum (för en viss värksamhet o. d.) i ett rike. Numelin PolGeogr. 86 (1927). Örebro (hade c. 1850) uppmärksamheten riktad på sig som ett rikscentrum för liberal agitation. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 39 (1947). —
-CEREMONI. (mera tillf.) ceremoni (se d. o. 1) som hör samman med utövande av styrelsens funktioner o. d. i ett rike. AllmTidn. 1790, s. 1410 (om ryska förh.). —
-DAG, -DALER, se dessa ord. —
-DANSK, adj. o. sbst.
-DEL.
2) (†) om vart o. ett av de olika organ som utöva statsmaktens funktioner i ett rike. AdP 1800, s. 114. —
-DELE ~de2le, n.; best. -t. [senare leden är sv. dial. dele, gräns, rågång, motsv. nor. dele, nor. dial. deile, dele, gräns(märke), gränslinje, isl. deili, n. pl., skiljemärke, kännemärke o. d., vbalsbst. till dela, v.1] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) riksgräns. Persson Björnh. 3 (1918). —
-DELNING. delning (se d. o. 4) l. uppdelning av ett rike; förr äv.: indelning av ett område i riken. Efter gamla Riksdelningen het Sverige Nordanskog och Göta Sunnanskog. Botin Utk. 199 (1760). HT 1951, s. 387. —
-DEPUTATION. [jfr t. reichsdeputation] (förr) utskott tillsatt av riksständerna i tysk-romerska riket; jfr deputation 2 c. 2VittAH 27: 183 (1873, 1876).
Ssg: riksdeputations-huvud-beslut. [jfr t. reichsdeputationshauptschluss] (förr) av riksdeputation fattat beslut (i huvudsaken i en fråga o. d.). NF 13: 1165 (1889). Riksdeputationshufvudbeslutet 1803. 2NF 19: 46 (1913). —
-DEPUTERAD. deputerad (för förening o. d.) som (gm val) utses (icke för ngt visst distrikt utan) för landet i dess helhet; jfr -kandidat 2. TSvLärov. 1951, s. 395 (inom sektion av lärovärkslärarnas riksförbund). —
-DIGNITÄR. innehavare av högt ämbete l. äreställe i ett rike. Bolin Statsl. 1: 188 (1869). TurÅ 1940, s. 84 (om Svearikets jarl under ä. medeltid). —
-DIKE(T). (i sht i ä. tid använd) skämtsam (ofta nedsättande) benämning på Göta kanal; särsk. i uttr. (det) stora riksdiket. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 160 (1853: det stora riksdiket). Nerman GötaKanH 2: 79 (1896: stora riksdiket). Lundström Sjöfr. 98 (1929). —
-DIPLOMATIKUS. (†) om person med uppgift att utge ett diplomatarium för ett rike; jfr diplomatiker 1. HH XXXII. 1: 89 (1779). —
-DISKONT. (förr) = -diskontvärk; vanl. i sg. best. AdP 1800, s. 1179. SvH 8: 235 (1905; om ä. förh.). —
-DISKONTVÄRK~002, äv. ~020. (förr) 1800 upprättad diskontinrättning i Sthm vari riksbanken ägde två tredjedelar av aktiekapitalet o. som 1816 ersattes av bankodiskontvärket; stundom äv. om bankodiskontvärket; vanl. i sg. best.; jfr -diskont. Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga och Reglemente för Riks-Discont-Verket. (1800; broschyrtitel). SvNorStatscal. 1816, s. 279. LåneinstVerk. 9 (1817; om bankodiskontvärket). —
-DISPONENT. ss. epitet för industriledaren o. politikern A. Lindman († 1936), särsk. i hans egenskap av statsminister. Förbundet 1911, nr 1, s. 2. —
-DOMKAPITEL~0020. (om ä. förh., mera tillf.) domkapitel vid ärkebiskopssäte i kyrkoprovins. Den centrala ställning, som ärkestiftets domkapitel (i Uppsala), tillika ett riksdomkapitel, innehade (under den senare medeltiden). Samuelsson HALärovUpps. 17 (1952). —
-DOMKYRKO-STAD. (om ä. förh., mera tillf.) stad med domkyrka o. ärkebiskopssäte i kyrkoprovins. Samuelsson HALärovUpps. 17 (1952; om Uppsala under den senare medeltiden). —
-DOMSTOL~02, äv. ~20. [jfr t. reichsgericht] särsk. (om ä. tyska förh.) dels om rikskammarrätt l. rikshovråd i tysk-romerska riket, dels om det senare tyska rikets högsta domstol (värksam 1879—1945). Nordforss (1805). 2VittAH 27: 179 (1873, 1876; om förh. 1646). 2NF (1915).
Ssg: riksdomstols-råd. [jfr t. reichsgerichtsrat] (förr) ledamot av tyska rikets högsta domstol. Wedberg Föredragn. 29 (1924). —
-DOMÄN. statlig domän; vanl. i pl.; jfr domän 1, 2. Bolin Statsl. 1: 258 (1870; om ä. franska förh.). Schück VLittH 1: 370 (1899; om romerska förh.). —
-DROTS. (förr) (titel för) drots, rikets drots; stundom äv. om utomnordisk motsvarighet till drots. Riksens höge embeter, som är riks drottzet, marsk och admirael, vele vi med ärlige uprichtighe [svenske] män besättie. RA I. 3: 450 (1594). Rijkz-Drotzen i Swerige Herr Boo Jonszon (Grip). Schück VittA 3: 229 (i handl. fr. 1669). Gref Magnus Gabriel de la Gardie .. sidsta Riks-Drotz .. blef död A:o 1686. Rüdling Suppl. 555 (1740). Riks-Drotts. Hans Excellence, Hr Grefve Carl Axel Trolle Wachtmeister. SthmStCal. 1809, s. 2. Hagberg Shaksp. 5: 276 (1848; eng. orig.: high-steward; om ä. eng. förh.). SvRiksd. I. 3: 197 (1933; om ä. förh.).
Ssgr (förr): riksdrots-, förr äv. riksdrotse-ämbete. (-drotse- 1641. -drots- 1787 osv.) RP 8: 593 (1641).
-DROTSINNA3~020 l. 1032. [avledn. av -drots] (förr) hustru till l. änka efter riksdrots. Leijonhufvud Minnesant. 118 (1836). HågkLivsintr. 5: 235 (1924). —
-DROTSLIG, adj. [avledn. av -drots] (om ä. förh., numera bl. tillf.) som tillhör l. utmärker l. har avseende på en riksdrots. De riksdrotsliga paradrummen. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 15 (c. 1822). —
-DUMA. [jfr t. reichsduma; efter ry. gosudarstvennaja duma] vald församling utgörande ena kammaren av folkrepresentationen i Ryssland 1906—1917. Valen till riksduman. SDS 1905, nr 300, s. 3. Almquist VärldH 8: 455 (1938). —
-EGENDOM~002, äv. ~200. (mera tillf.) ett rikes egendom (se d. o. I 2), statsegendom. BL 4: 127 (1838; om riksarkivets handlingar). Östergren (1936). —
-EKONOM. (numera bl. tillf.) person som handhar l. sysslar med ett rikes ekonomiska angelägenheter. KrigVAH 1807, s. 68. —
-ENANDE, p. adj. (i sht i skriftspr.) som åstadkommer l. värkar för enande av ett rike. SvHumFörbSkr. 33: 117 (1923; om tankar). —
-ENHET~02, äv. ~20. [jfr t. reichseinheit] ett rikes enhet (se d. o. I 4). AntT IX. 1: 1 (1887). Stärka riksenheten. TurÅ 1947, s. 95.
-EXEKUTION. [jfr t. reichsexekution] (förr) (krigståg mot fredsbrytare o. d., utfört ss.) värkställighet av straff ådömt l. beslutat av kejsare l. riksständer o. d. i hela tysk-romerska rikets namn; jfr -krig. 2VittAH 26: 127 (1864, 1869; om förh. 1658). Almquist VärldH 6: 306 (1929; om förh. 1757).
-EXPEDITION. telef. särsk. konkret, i telefonstation: plats där rikssamtal expedieras; jfr expedition 3 o. riks 3. Ekeberg Klaffjackväxl. 84 (1916). —
-FADER.
1) (i vitter stil, mera tillf.) om regent som har en faders omsorg för o. inställning till underlydande i sitt rike; landsfader. Den gamle riksfadern Gust. Vasa. Östergren (1936).
2) (i sht med ålderdomlig l. vitter prägel) i pl., om medlemmarna av styrande l. beslutande församling l. korporation l. myndighet o. d. i en stat l. om statsmän som värksamt bidragit till utformningen av en stats karaktär med hänsyn till statsskick o. d.; särsk. hist. om de statsmän som deltogo i skapandet av frihetstidens statsskick i Sverige. Tänk efter orsaken, hvarföre Riks Fädren afskurit all omedelbar communication emellan Konungen och Riksens Ständer. Oelreich 165 (1755). AnderssonBrevväxl. 1: 137 (1850; om riksdagens ledamöter). Med skäl har .. (J. Wulfwenstierna) .. räknats till de s. k. ”riksfäderna” under Frihetstiden. NF 17: 1458 (1893). Den väg, på vilken Förenta Staternas riksfäder inslogo för lösandet av demokratiens problem. OoB 1932, s. 545.
Avledn. (till -fader 1): riksfaderlig, adj. (i vitter stil, numera bl. mera tillf.) som är l. liknar l. uppträder ss. en riksfader l. som härrör från l. utmärker l. har avseende på en riksfader; landsfaderlig. 2RA 1: 195 (1723). Östergren (1936). —
-FANA. [jfr t. reichsfahne] (i sht i skildring av ä. förh.) = -baner. Den store Riks-fanan, på hvilken alla Provincernes vapen voro .. med guld och silfver broderade. Schützercrantz Olycksöden 150 (1775; om förh. 1633). Fryxell Ber. 2: 200 (1826). HT 1930, s. 495 (om medeltida danska förh.). —
-FARA, r. l. f. (mera tillf.) fara (se fara, sbst. 1 b) för ett rike. Fryxell Ber. 13: 16 (1846). TSjöv. 1904, s. 137. —
-FARLIG. farlig för ett rikes säkerhet l. bestånd o. d.; som innebär fara för ett rike; om person l. sak. Svedelius i 2SAH 55: 191 (1879). Uppsnappandet af någon riksfarlig konspiratör. SD 1893, nr 1, s. 2. Man (har) harmats över att se .. (kommunisterna) driva sitt riksfarliga spel. SvD(A) 1930, nr 1, s. 13. —
-FEBER. (numera bl. tillf.) bildl., om missförhållanden o. d. betraktade ss. en febersjukdom i rikskroppen. Kellgren (SVS) 5: 484 (1791). —
-FIENDE. [jfr t. reichsfeind] (numera i sht i högre l. vitter stil; jfr dock slutet) ett rikes l. rikets fiende; fosterlandsfiende. KKD 4: 130 (1712). (Nero) blef .. af Senaten förklarad för Riksfiende. Eberhardt AllmH 2: 196 (1768). Att .. Måns Nilsson (till Aspeboda) .. kunde hafva inlåtit sig med riksfienden. 2VittAH 22: 248 (1861). särsk. [jfr motsv. anv. i t.] hist. fiende till tyskromerska riket. HSH 23: 340 (1757). SvH 6: 288 (1906; om förh. 1706). —
-FIENTLIG. [jfr t. reichsfeindlich] fientligt inställd till ett rike l. riket; som innebär fientlighet gentemot ett rike l. riket; fosterlandsfientlig; jfr -fiende. Schulthess (1885). Riksfiendtliga sträfvanden. Schybergson FinlH 2: 239 (1889). Riksfientliga fraktioner och upprorsmän. Björck HeidenstSek. 287 (1946).
-FINANS. i pl.: ett rikes finanser, statsfinanser; förr äv. i sg.: (regerings) finanspolitik i ett rike. Kunskapen om Riks-Finnancernes skick. AdP 1789, s. 189. Blix SvFinance 7 (1797; i sg.). Hufvudgrunden til all pålitelig Riks-finance. AdP 1800, s. 599. —
-FINANSIÄR. (†) person som sköter l. ägnar sig åt ett rikes finanspolitik. Blix SvFinance 24 (1797). —
-FINSK. jfr -svensk I. Många tornedalingar gifter sig med riksfinska flickor. SDS 1958, nr 73, s. 17. —
-FIRMA, r. l. f. (mera tillf.) handelsfirma som bedriver affärer över hela riket. Bergman Kerrm. 56 (1927). —
-FISKAL, m. [jfr t. reichsfiskal] (förr) ämbetsman (i fråga om sv. förh.: advokatfiskal i Svea hovrätt) med uppgift att vara allmän åklagare å riksregeringens vägnar; äv. oeg. l. bildl., om person l. tidning som angriper o. påtalar missförhållanden o. d. i ett rike (jfr -advokat 2). Hallenberg Hist. 1: 634 (i handl. fr. 1619). Rijckz Fischalen H:r Erich Lovisinius. BoupptSthm 1674, s. 292 a. Riks-Fiscalen. (1771—72; titel på tidskrift). Wikforss 2: 387 (1804; om tyska förh.). —
-FLAGGA, r. l. f. ett rikes nationalflagga; särsk. dels om nationalflagga i den utformning som är avsedd för användning av rikets inbyggare i allmänhet (motsatt: örlogsflagga o. d.), dels om förbundsstats (se förbunds-stat 2) l. statsförbunds flagga; statsflagga; jfr -baner, -fana. Den tyska riksflaggan. KrigVAT 1848, s. 513. Såsom hufvudtyp (av svensk flagga) fastställdes riksflaggan, den tvärt afskurna formen. BtRiksdP 1906, I. 1: nr 115, s. 14. Vissa förbundsstater föra särskild riksel. statsflagga. 2SvUppslB 9: 906 (1948). (Flaggor för enskilda landskap) skall företrädesvis användas inom landet och i utlandet endast tillsammans med svensk riksflagga. SDS 1954, nr 29, s. 14. —
-FLOTTA, r. l. f. ett rikes (örlogs)flotta; (örlogs)flotta organiserad för ett helt rike. Rudbeck Atl. 3: 311 (1698). SvFlH 1: 45 (1942). —
-FOGDE. [jfr t. reichsvogt] (om ä. utländska förh.) fogde (särsk. i stad) lydande omedelbart under regenten (kejsaren, konungen); i sht i fråga om förh. i tysk-romerska riket. Wikforss 2: 390 (1804). Boëthius HistLäsn. 2: 423 (1898; om medeltida förh. i Schweiz). —
-FRED, äv. -FRID, r. l. m. [jfr t. reichsfriede(n)] (mera tillf.; se dock slutet) fred l. sämja l. endräkt inom ett rike. (Sigismunds anhängare bland herrarna) bådo .. själfva (1598) att få bli utlämnade (till hertig Karl) för riksfridens skull. Strindberg NSvÖ 2: 85 (1906). särsk. (fullt br.) hist. om allmän (vid strängt straff påbjuden) fred (se d. o. 2, 4) inom tysk-romerska riket. Nordberg C12 2: 234 (1740). Hjärne K12 111 (1902). —
-FRI. [jfr t. reichsfrei] (om ä. tyska förh.) = -omedelbar. Reuterdahl SKH II. 2: 23 (1850; om stad). Gripenberg Gräns. 75 (1930; om riddare). —
-FRIHERRE~020. [jfr t. reichsfreiherr] (förr) riksomedelbar friherre i tysk-romerska riket (urspr. utgörande medlem av högadelns lägsta kategori, senare av lågadelns högsta klass); jfr -baron. SvMerc. 3: 419 (1757). Böttiger 6: 13 (c. 1875).
-FRIHET~02 l. ~20. [jfr t. reichsfreiheit (i bet. 2)]
2) [jfr motsv. anv. i t.] (om ä. tyska förh.) riksomedelbarhet. Nordin i 1SAH 3: 447 (1790, 1802; om förh. 1660). 2NF 26: 354 (1917; om medeltida förh.). —
-FRU, ngn gg äv. -FRUGA. (förr) i pl., om hustrurna till ett rikes förnämsta o. inflytelserikaste män (särsk. till riksråden); jfr -herre. Topelius Fält. 5: 244 (1867). Högberg Vred. 3: 302 (1906: riksfrugorna). —
-FRÅGA, r. l. f. jfr -angelägenhet. Nyström Svedelius 2: 240 (1887; om tyska förh.). TSvLärov. 1951, s. 340. —
-FRÄTANDE, p. adj. (†) som värkar (successivt) förstörande på ett rikes välfärd, riksfördärvlig. Det riksfrätande Enväldet. Oelreich 23 (1755). —
-FRÖUTSTÄLLNING~1020. fröutställning avsedd för utställare från hela riket. SvFröodlFörbÅ 1921, s. 6. —
-FULLMÄKTIG~020. (numera bl. ngn gg tillf.) i substantivisk anv.: riksdagsman; jfr riksdags-fullmäktig. Dalin (1855). Ahlman (1872).
-FURSTE. [jfr t. reichsfürst] furste i ett rike; nästan bl. (om ä. förh.) om (l. ss. titel för) vissa tyska furstar, särsk. dels: (titel för) riksomedelbar furste (som icke var kurfurste) med säte o. stämma i riksdagen i tysk-romerska riket, dels ss. av kejsaren förlänad värdighetstitel (l. om innehavare av sådan titel). En af the Rijksförster, som .. (vid en riksdag på Maximilian I:s tid) försambladhe woro. Skytte Und. B 1 b (1604). Såsom tysk riksfurste ställde sig (G. III) på Österrikes sida mot Preussen i det tyska rikets inre tvistefrågor. Odhner i 3SAH 6: 109 (1891). (Sv.) Riksfurste, (eng.) prince of the realm. WoH (1904). Titeln riksfurste utdelades (i tysk-romerska riket) .. även som ren titel. 3NF 16: 843 (1932).
Ssgr: riksfurste-bänk. [jfr t. reichsfürstenbank] (förr) riksfurstarnas bänk i riksdagen i tysk-romerska riket. Dalin 2: 285 (1855).
-kollegium. [jfr t. reichsfürstenkollegium] (förr) av riksfurstarna bestående avdelning av riksdagen i tysk-romerska riket. 3NF 16: 843 (1932).
-stånd. [jfr t. reichsfürstenstand] (nästan bl. om ä. tyska förh.) riksfurstar(na)s stånd. NF 5: 505 (1882).
-värdighet. [jfr t. reichsfürstenwürde] (nästan bl. om ä. tyska förh.) Fryxell Ber. 7: 187 (1838; om förh. på 1600-talet). —
-FURSTENDÖME~0020. [jfr t. reichsfürstentum; avledn. av -furste] (nästan bl. om ä. tyska förh.) riksfurstes furstendöme. Fryxell Ber. 7: 187 (1838; om förh. på 1600-talet). —
-FURSTINNA3~020, äv. 1032. [jfr t. reichsfürstin; delvis avledn. av -furste] (nästan bl. om ä. tyska förh.) hustru till l. änka efter riksfurste; äv.: (titel för) kvinna (abbedissa) med en ställning motsv. en riksfurstes. Möller 2: 680 (1785). Abbedissan af Fraumünster, som 1234 fick riksfurstinnas titel, egde länge vidsträckta privilegier. 2NF 33: 898 (1922). —
-FURSTLIG. [jfr t. reichsfürstlich; avledn. av -furste] (nästan bl. om ä. tyska förh.) jfr -furste o. riksadlig. Nordberg C12 2: 651 (1740). Biskoparne (i tysk-romerska riket) togo sig (på 800-talet) riksfurstliga later. Grimberg VärldH 5: 395 (1931).
-FÅRA, f. l. r. (†) nedsättande benämning på mild o. enfaldig konung; jfr fåra, sbst.1 Riksfåran Adolf Fredrik. Hjärne DagDrabbn. 21 (i handl. fr. 1803). —
-FÄLTHERRE~020. [jfr t. reichsfeldherr] (i skildring av ä. förh.) överbefälhavare för ett rikes armé (på en krigsskådeplats); äv.: riksmarsk; jfr -fältmarskalk. OxBr. 9: 645 (1645; om riksmarsken J. de la Gardie). Nordforss (1805; om överbefälhavare för den tysk-romerska riksarmén). Riksfältherren Carl Gustaf Wrangel. Thomée IllSv. 104 (1866). (Eumenes) utnämndes nu (dvs. 319 f. Kr.) av Polyperkon till riksfältherre i Asien. Almquist VärldH II. 1: 417 (1931). —
-FÄLTMARSKALK~002. (numera föga br.) överbefälhavare för ett rikes armé (på en krigsskådeplats); jfr -fältherre. PT 1758, nr 2, s. 1 (om tyska förh.). Björkman (1889). —
-FÄLTSKJUTNING~020. (av det frivilliga skytteväsendet anordnad) fältskjutning för deltagare från hela riket. SvSkytteT 1911, nr 5, s. 3. —
-FÄRG, förr äv. -FÄRGA, r. l. f. [jfr t. reichsfarbe] om var o. en av de färger som förekomma i ett rikes flagga l. vapen o. som symbolisera nationen (jfr national-färg 1); i sht om ä. tyska förh. Blått och Gult äro Sveriges Riksfärgor. KrigVAH 1805, s. 61. 2NF 30: 647 (1920). —
-FÄSTE. (i sht i vitter stil) fästning anlagd för ett rikes försvar (jfr -fästning); äv. oeg. l. bildl. (jfr fäste 3 slutet). Fornv. 1932, s. 125. LNordström (1932) hos Stiernstedt Äkt. 399 (oeg.). —
-FÄSTNING. [jfr t. reichsfestung] fästning anlagd för ett rikes försvar; numera företrädesvis (hist.) om tysk fästning som underhölls av de i tyska riket (l. förbundet) ingående staterna gemensamt. HC11H 14: 167 (1693). Staden och Riksfästningen Maynz. SP 1792, nr 258, s. 1. Riksfästningen Landau. KrigVAT 1849, s. 421. —
-FÖGDERI. [jfr t. reichsvogtei] (om ä. utländska förh.) riksfogdes fögderi (se d. o. 2); i sht i fråga om förh. i tysk-romerska riket. Nordström Samh. 1: 266 (1839). —
-FÖRBUND.
1) (numera bl. tillf.) rike utgörande (l. betraktat ss.) ett förbund (se d. o. 4 a) av flera stater l. länder; jfr stats-förbund. Folkländerna .. betraktades (under de tidigare skedena av Sveriges historia) såsom riksförbundets medelpunkt. Strinnholm Hist. 1: 575 (1834).
2) förbund (se d. o. 6 b) som omfattar (medlemmar l. föreningar o. d. i) ett helt rike l. hela riket (motsatt: distrikts- l. länsförbund l. lokalförening o. d.); ofta i namn på l. (i sg. best.) elliptiskt för längre benämning på sådan sammanslutning; jfr -förening o. national-förbund 2. Jordbrukarnas riksförbund, politiskt parti 1915—1921. Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas Riksförbund. NordIdrL 1903, nr 26, s. 8. De fria idrotternas utöfvare .. voro de första, som fylkade sig under Riksförbundets enande tecken. IdrB 1: 19 (1905). Understöd af statsmedel må .. utgå till riksförbund (hela landet omfattande förening) .. för understödjande av biblioteksverksamhet genom studiecirklar. SFS 1912, s. 571. Riksförbundet Landsbygdens Folk. RLF 1929, nr 3, s. 3.
-FÖRBUNDARE. [till -förbund] särsk. (förr) medlem av jordbrukarnas riksförbund. SvD(A) 1920, nr 262, s. 10. —
-FÖRDÄRV. (numera bl. tillf.) konkretare, om ngt som är till fördärv l. stor skada för ett rike; jfr lands-fördärv. Dalin Vitt. 4: 87 (c. 1735). —
-FÖRDÄRVARE. (numera bl. mera tillf.) person som utövar l. utövat riksfördärvlig värksamhet; landsförrädare; jfr lands-fördärvare. 2SthmTb. 7: 122 (1584). Langlet Ung. 322 (1934). —
-FÖRDÄRVLIG. fördärvlig l. ytterst skadlig för ett rike l. (hela) riket (l. dess bestånd l. välfärd o. d.); stundom övergående i bet.: ytterst fördärvlig l. skadlig; jfr lands-fördärvlig. Dalin Vitt. II. 5: 18 (1742, 1755). Den riksförderfliga dryckens (dvs. brännvinets) tillverkning. Beskow i 2SAH 34: 92 (1861). SvFolket 7: 100 (1938).
-FÖRENING. jfr -förbund 2. Bildandet af en riksförening för svenskhetens bevarande i utlandet. GHT 1908, nr 283, s. 10. (Riksdagspartierna) äro helt enkelt stora riksföreningar. RöstRadio 1933, s. 121. Riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande. 2SvUppslB 24: 146 (1952). —
-FÖRESTÅNDARE ~00200. (nästan bl. om ä. förh.) styresman (äv. kvinna) som (ensam l. tillsammans med andra) utövar mer l. mindre provisoriskt regentskap (ofta i konungens ställe) över ett rike; äv. bildl.; jfr -förståndare, -hövitsman o. regent 2. Werwing Hist. 2: Hh 2 a (c. 1690). Den brefväxling, hvilken .. Hans Brask hollit med Gustaf (Vasa), dels som Riks-Föreståndare, dels som Konung. Celsius G1 1: Föret. 17 (1746). Under trummeteklang (blev) på alla torg och gator upläst den proclamation .., hvaruti .. (hertig Karl) förklarar sig för riksföreståndare. HT 1918, s. 184 (1809). CFDahlgren 5: 223 (1833; bildl.). (Rådet) utsåg .. (1457) till riksföreståndare ärkebiskopen Jöns Bengtsson (Oxenstierna) och den mäktige stormannen Erik Axelsson (Tott). NF 13: 1166 (1889). I Finland var regeringen 1918—19 uppdragen åt riksföreståndare. 3NF 16: 845 (1932). (Margareta) valdes (efter sonens död 1387) till riksföreståndare i Danmark. SvUppslB 18: 261 (1934). jfr (numera knappast br.): (T.) Reichsvogt .. (sv.) riksföreståndare, befallningshafvare i ett rike. Wikforss 2: 390 (1804); jfr föreståndare 1 b, d.
Ssgr (nästan bl. om ä. förh.): riksföreståndar(e)-befattning. jfr befattning 2 d. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 212 (1809).
-tid. (ngns) tid ss. riksföreståndare; tid varunder ett rike styres av riksföreståndare. Fryxell Ber. 2: 214 (1826). SvUppslB 22: 1104 (1935).
-ämbete. Werwing Hist. 2: Hh 2 b (c. 1690). —
-FÖRESTÅNDARINNA3~001020, äv. 1001032. (nästan bl. om ä. förh.) = -förestånderska. Strinnholm Vas. 1: 13 (1819; om drottning Margareta). —
-FÖRESTÅNDARSKAP ~00102, äv. ~00200 (ri`ksförestå´nderskap Weste). [delvis till -föreståndare] (nästan bl. om ä. förh.) förhållandet att vara riksföreståndare; riksföreståndares ämbete l. värdighet l. styrelse; jfr -förstånderskap. Under ngns riksföreståndarskap, under ngn ss. riksföreståndare l. under ngns riksföreståndartid. Werwing Hist. 2: Hh 2 a (c. 1690). Andersson SvH 383 (1943). —
-FÖRESTÅNDERSKA~00200. (nästan bl. om ä. förh.) kvinna med riksföreståndares ställning, kvinnlig riksföreståndare. Lagerbring SmndrSvH 132 (1775). Hultenberg France LPierre 101 (1920; om ä. förh.). —
-FÖRFATTNING. [jfr t. reichsverfassung (i bet. 2)]
1) (†) institution l. inrättning som gäller l. är avsedd l. är av betydelse för hela riket; jfr författning 3. Det som med högsta egentlighet förtjenar namn af en riksförfattning — våra allmänna skolor. Leopold 6: 219 (1792).
2) [jfr motsv. anv. i t.] ett rikes författning (se d. o. 5); statsförfattning. 2RARP 20: Bil. 45 (1760). Lagerbring Hist. 1: 99 (1796). 3NF 8: 32 (1927).
3) (numera föga br.) författning (se d. o. 6) som gäller för ett rike; anträffat bl. i pl. HSH 23: 151 (1756). Almqvist DrJ 484 (1834). —
-FÖRHANDLING. (mera tillf.) i pl.: förhandlingar rörande statsangelägenheter. Reuterdahl SKH III. 2: 79 (1863). —
-FÖRLUST. (numera bl. mera tillf.) förlust (se förlust, sbst.1 1, 1 b, c) för ett rike; särsk. motsv. förlust, sbst.1 1 b: (betydelsefull l. svår) förlust för (hela) riket. Järta 1: 137 (1816; om ekonomisk förlust). (G. III) hade (1778) blott en riksförlust att beklaga: Linnés död. Beskow i 2SAH 32: 246 (1859). —
-FÖRLÄNING. [jfr t. reichsverleihung] (förr) konkret(are), om område l. rättigheter o. d. förlänat (förlänade) av regenten i ett rike; jfr -län. Brask Pufendorf Hist. 55 (1680). Rosman BjärkSäb. 1: 179 (1923). —
-FÖRMYNDARE~0200. (i sht i skildring av ä. förh.) person med uppgift att (ensam l. tillsammans med andra) förestå riksstyrelsen under en regents omyndighet; ngn gg äv. oeg. l. bildl., motsv. förmyndare 1 b. Schönberg Bref 1: 93 (1772). Lagerbring 1Hist. 3: 514 (1776; oeg., om stormän som under Magnus Erikssons regering menade sig tillvarata landets intressen gentemot konungen). Riksförmyndarne, de gamle / Lägga i den ungas (dvs. drottning Kristinas) händer / Frukterna af tolf års bragder. Snoilsky 2: 21 (1881). Efter kejsarens (dvs. Menileks av Abessinien) insjuknande (1909) fördes regeringen först i hans namn af den af honom utsedde riksförmyndaren ras Tasamma. 2NF 18: 120 (1912).
Ssgr (i sht i skildring av ä. förh.): riksförmyndar-, äv. riksförmyndare-fullmakt. fullmakt (se d. o. 4) för riksförmyndare. Fryxell Ber. 13: 11 (1846).
-tid. tid varunder ett rike styres av riksförmyndare; (ngns) tid ss. riksförmyndare. Fryxell Ber. 8: 86 (1838).
-FÖRMYNDERSKA. (mera tillf., om ä. förh.) kvinnlig riksförmyndare. Lundegård DrMarg. 2: 26 (1906; om drottning Margareta). —
-FÖRMYNDERSKAP ~0102, äv. ~0200. [delvis avledn. av -förmyndare] (i sht i skildring av ä. förh.) (ngns) egenskap l. uppdrag att vara riksförmyndare; riksförmyndares ämbete l. värdighet l. styrelse; (ngns) tid ss. riksförmyndare; i sht förr äv. konkretare, om grupp av personer med uppgift att gemensamt vara riksförmyndare. HSH 9: 165 (c. 1800). De öfriga åtta medlemmarne af riksförmynderskapet. Strinnholm Hist. 5: 335 (1854). —
-FÖRRÄDANDE, p. adj. [efterleden sannol. bildad till förrädare, förräderi m. fl. (jfr förråda)] (†) riksförrädisk. Bergeström IndBref 111 (1770). —
-FÖRRÄDARE. (ngt ålderdomligt) högförrädare; jfr lands-förrädare. Stiernman Riksd. 480 (1599). Grimberg VärldH 9: 551 (1940). —
-FÖRRÄDERI3~0102 l. 10104. (ngt ålderdomligt) högförräderi; jfr lands-förräderi. Schönberg Bref 3: 263 (1778). —
-FÖRRÄDISK. (ngt ålderdomligt) högförrädisk; särsk. om handling l. plan o. d.: som innebär högförräderi. PH 15: 625 (1794). Gummerus Zilliacus 145 (1933).
-FÖRSAMLING. (rikes- 1595. riks- 1595 osv.) [jfr t. reichsversammlung] (utom i fråga om ä. förh. i sht med vitter l. högtidlig prägel) församling (se d. o. 2 a) bestående av de samlade representanterna för ett rike; (vald) folkrepresentation (i dess helhet); riksdag. De gode män som wåre tilnempde aff staden, att drage till then ricksförsamblingen i Söderköpning. 3SthmTb. 1: 348 (1595). En Rijks försambling (hölls) vthi Speyr åhr 1529. Schroderus Dress. 211 (1610). Ständerna (ha) hindrat en mängd nyttiga reformer, som en riksförsamling sannolikt icke kunnat i längden motstå. Hellberg Samtida 12: 82 (i handl. fr. 1865). Om landstinget (i Danmark) .. icke antager folktingets beslut, hänskjutes frågan till riksförsamlingen. Hedin Tal 1: 218 (1893). Industrimännens fåtalighet i vår riksförsamling. TT 1944, s. 117. —
-FÖRSTÅNDARE. [y. fsv. rigx forstondare] (†) riksföreståndare. Lagerbring 1Hist. 4: 124, 405 (1783). —
-FÖRSTÅNDERSKAP, n. [delvis avledn. av -förståndare] (†) riksföreståndarskap. Celsius G1 1: 8 (1746). Lagerbring 1Hist. 4: 404 (1783). —
-FÖRSTÖRARE. (numera bl. mera tillf.) person som bringar ett rike i olycka l. elände l. som förstör ett rikes välstånd o. d. Slösaren, misshushållaren och riksförstöraren Gustaf den tredje. Beskow i 2SAH 32: 229 (1859; i karakteristik av äldre författares åsikter). Lidforss OndMakt. 136 (1909; om K. XII). —
-FÖRSÄKRINGSANSTALT~01002, äv. ~01020. (under socialdepartementet lydande) statlig försäkringsanstalt (centralt ämbetsvärk) med uppgift att meddela (sedan 1918 obligatorisk) försäkring för olycksfall i arbete (samt att handha viss annan närstående värksamhet, t. ex. meddelande av ersättning för kroppsskada erhållen under militärtjänstgöring m. m.); vanl. i sg. best. BtRiksdP 1890, I. 1: nr 40, s. 4 (i förslag). SFS 1901, nr 39, s. 5. Anm. I vard. språk användes i samma bet. riks-försäkring(en). Förbundet 1907, nr 6, s. 4. Martinson BakSvenskv. 40 (1944). —
-FÖRVALTANDE, p. adj. (mera tillf.) som handhar l. deltar i riksförvaltningen. Östergren (1936). Stormaktstidens riksförvaltande adelssläkter. TurÅ 1950, s. 278. —
-FÖRVALTARE. [jfr t. reichsverwalter] person som sköter l. förestår förvaltningen av ett rike; stundom äv. (om utländska, i sht ä. förh.) om person som förvaltar ngt (t. ex. en industri l. ett område) för ett rikes räkning l. ss. representant för ett rike l. dess styrelse (jfr -fogde). (T.) Reichsvogt .. (sv.) riksförvaltare. Wikforss 2: 390 (1804). Strinnholm Hist. 5: 335 (1854; om riksförmyndare). Den alltomfattande riksförvaltaren. 2VittAH 22: 251 (1861; om G. I). Tysk riksförvaltare för norsk massaindustri. GHT 1943, nr 32, s. 13. —
-FÖRVALTNING. [jfr t. reichsverwaltung] ett rikes förvaltning (se d. o. 1 b, 2 c). Lagerbring 1Hist. 2: 391 (1773). När år 1840 en ny ordning i den öfversta riksförvaltningen genom den så kallade departementalstyrelsen infördes. Reuterdahl Mem. 168 (1858). —
-FÖRÄNDRING. (numera bl. tillf.) förändring i ett rikes styrelse l. statsskick l. tillstånd o. d. (i sht förr äv. inom ett rikes försvarsväsen); jfr -förandring. Iduna 7: 210 (1817). Nordensköld Jemf. 3 (1829; i fråga om ett rikes försvarsväsen). —
-GAGNANDE, p. adj. med sakligt huvudord: som gagnar ett rike l. (hela) riket; jfr -gagnelig. Afzelius Sag. XI. 2: 4 (1870). SvD(A) 1930, nr 94, s. 7. —
-GAGNELIG. med sakligt huvudord: gagnelig för ett rike l. (hela) riket; ngn gg (skämts. l. ironiskt) äv. med personligt huvudord: som värkar till rikets gagn. Denna Riks-gagneliga inrättning (dvs. den regala brännvinsbränningen). PH 11: 393 (1778). Min Riksgagneliga Hr Medbroder Åskådaren (dvs. tidningen Nya Posten). JournLTh. 1811, s. 636. Laurin LivKonst 262 (1935).
Avledn.: riksgagnelighet, r. l. f. särsk. i uttr. riksgagneligheten av ngt l. ngts riksgagnelighet, förr äv. riksgagneligheten att göra ngt, av att göra ngt. Crusenstolpe Mor. 3: 9 (1841: riksgagneligheten att). Topelius Fält. 2: 360 (1856). jfr (tillf., skämts., ss. titel): Hans Riksgagnelighet har haft .. sina goda skäl att .. glömma, att (osv.). JournLTh. 1811, s. 636 (om tidningen Nya Posten). —
-GAGNERSKA. (tillf., skämts.) kvinna som är till gagn för (hela) riket; anträffat bl. oeg., om skrift. CFDahlgren 4: 9 (1829; om skriften Odalgumman). —
-GARANTI. (om ä. tyska förh., numera bl. tillf.) om garanti (se d. o. a) rörande upprätthållande av fred o. ostörda förhållanden i tysk-romerska riket. Nordberg C12 2: 241 (1740). —
-GATA.
1) [lärd ombildning av eriksgata med anslutning till rike (jfr Lundius ObligCiv. 56 (1686) o. SvJuristT 1944, s. 652)] (†) om eriksgata; jfr -besiktning. Abrahamsson 158 (1726). Dalin Hist. 1: 225 (1747).
-GENERALKVARTERMÄSTARE~00100200. (förr) generalkvartermästare med uppgift att förestå fortifikationsväsendet i riket (l. i Sveriges huvuddel; jfr rike 2 b). Dahlberg Dagb. 178 (1674; uppl. 1912). Arbin PVetA 1773, s. 36 (sannol. efter handl. fr. c. 1660). 2NF 5: 1092 (1906; om förh. 1676).
Avledn.: riksgeneralkvartermästarskap, n. (-ar- 1906 osv. -are- 1919) (förr) förhållandet att vara riksgeneralkvartermästare; riksgeneralkvartermästares befattning. 2NF 5: 1092 (1906; om förh. 1687). —
(2 d) -GENI. (tillf.) utomordentligt (av hela riket uppburet) geni (se geni, sbst.1 5). Sturzen-Becker 5: 201 (1849, 1862). —
-GEOGRAF. (förr) geograf anställd i riksstyrelsens tjänst; särsk. om 1796—1819 existerande befattningshavare med uppgift att befrämja den geografiska kännedomen om fäderneslandet. Lagerbring Hist. 1: 142 (1796). Carl IX och Gustaf Adolf hade sina RiksGeografer. KrigVAH 1837, s. 271. Riksgeografen G. Fr. Linnerhielm. SvKulturb. 3—4: 160 (1930). —
-GEVALDIGER. (förr) befattningshavare med uppgifter motsvarande en generalgevaldigers l. en generalauditörs. OxBr. 5: 297 (1624). RP 4: 238 (1634). —
-GILTIG. giltig (se d. o. 1, 3) i l. för hela riket; som godkännes l. godtages (l. kan godkännas l. godtagas) i l. för hela riket; äv. om uttal o. d.: som utgör l. kan godkännas ss. riksspråk. Wulff Värsb. 129 (1896). Vad som .. (i fråga om uttal) vore ”mest riksgiltigt”. Lyttkens o. Wulff Ordsk. V (1916). Sparbanksboken blir riksgiltig? Östergren (cit. fr. 1933). —
-GILTIGHET~002 l. ~200. [delvis avledn. av -giltig] giltighet (se d. o. 1, 2) i l. för hela riket; egenskapen att vara riksgiltig. Hildebrand Medelt. 1: 843 (1894). Riksgiltighet för tentamina vid universiteten. SvD(A) 1929, nr 20, s. 6. —
-GODS. [jfr t. reichsgut] (nästan bl. om ä. förh.) staten tillhörig jordegendom; jfr -domän. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 323 (1835; om medeltida tyska förh.). —
-GREVE. [jfr t. reichsgraf] (förr) riksomedelbar greve i tysk-romerska riket; ngn gg äv. oeg. l. bildl. Dalin Arg. 2: 51 (1734, 1754; oeg.). PT 1758, nr 48, s. 2. 2NF 10: 1499 (1909).
-GREVINNA. [jfr t. reichsgräfin; jfr -greve] (om ä. tyska förh.) hustru till l. änka efter riksgreve; äv.: dam av riksgrevlig börd; äv.: kvinnlig innehavare av gods o. d. utgörande ett riksomedelbart grevskap. Nordforss (1805). Dalin (1855; äv. om dotter till riksgreve l. om kvinnlig innehavare av ett riksgrevskap). EbnerEschenbach TvåGrefv. 103 (1896). —
-GREVLIG. [jfr t. reichsgräflich; till -greve] (om ä. tyska förh.) jfr -greve o. riksadlig. Eurén Kotzebue Orth. 3: 101 (1794). HågkLivsintr. 12: 155 (1931). —
-GREVSKAP~02, äv. ~20. [jfr t. reichsgrafschaft; jfr -greve] (om ä. tyska förh.) riksgrevlig värdighet; äv. konkret: område l. gods o. d. utgörande ett riksomedelbart grevskap. Möller 2: 681 (1785). Dalin (1855; om område). —
-GRUNDARE. grundare l. skapare av ett rike l. ett välde; jfr -grundläggare. Söderblom Gudstr. 327 (1914; om W. Hastings). Upplandsbonden är .. den verklige riksgrundaren, allas vår fader, som började bygga det gemensamma hemmet. UpplFmT 37—39: 111 (1923). —
-GRUNDLAG~02, äv. ~20. [jfr t. reichsgrundgesetz] (i sht om utländska förh.) var o. en av ett rikes grundlagar (se grundlag, sbst.2 1); grundlag gällande för (statsskicket i) ett rike. Möller 2: 681 (1785). Den af kejsaren (Karl V) .. besvurna riksgrundlagen. 2NF 16: 1491 (1912). 1906 års (ryska) riksgrundlagar. Därs. 23: 1503 (1916). —
-GRUNDLÄGGARE~0200. (mera tillf.) person som grundar l. lägger grunden till ett (starkt) rike l. ett välde; jfr -grundare. Gustav Vasa, den store riksgrundläggaren. HT 1924, s. 217. —
-GRUNDNING. (mera tillf.) grundande av ett rike l. ett välde; jfr -grundare. Almquist VärldH 1: 491 (1927). —
-GRÄNS. (rikes- 1715, 1726. riks- 1604 osv.) ett rikes gräns, gräns för ett rike, statsgräns. Bureus Påw. B 3 b (1604). Riksgränsen mot Finland. SFS 1941, s. 1952. särsk. oeg. l. bildl.; jfr rike 3—5. CVAStrandberg 1: 33 (1845). Tysta skrida vi (uppför fjället) / över gränsen, / skogarnas riksgräns. Forsslund FriVärs 71 (1908); jfr rike 5 c.
Ssgr: riksgräns-bana, r. l. f. särsk. i sg. best., ss. (i sht förr använd) benämning på den järnväg (med bibanor) som förbinder Gällivare (l. Luleå) med (Riksgränsens station vid) riksgränsen (o. som på andra sidan om denna fortsättes av den norska järnvägen till Narvik), malmbanan. Rosén FörhMissförhOfotenb. 28 (i handl. fr. 1900).
-GUARDIEN ~gardi2n, m.; best. -en, äv. (numera knappast br.) = (Stiernman Com. 3: 34 (1661)); pl. -er; äv. -GUARDIE ~gardi2, m.; best. -ien -i2n, äv. -i2en; pl. -ier -i2er; förr äv. -GUARDEIN, m.; best. -en. (-guardein 1660. -guardie c. 1650 osv. -guardien (-gva-, -din) 1634 osv.) (förr) ämbetsman med uppgift att övervaka o. kontrollera mynttillvärkning o. kontrollera arbeten av ädel metall m. m., tidvis äv. att ha uppsikt över o. justera mått o. vikt i riket; jfr -gardian, -justerare, -vardman, -värdi o. guardien 1, 2, mynt-guardien. (Myntmästaren) må .. widh Lijfzstraff ingalunda göra någon Smältning .., för-än Rijkz-gvardinen .. är tillstädes. Stiernman Com. 2: 25 (1634). Rijks Guardinen med the ther höre til probere Cammaren här i Stockholm. PrivBergsbr. 1649, Fullmacht s. A 2 a. Kongl. May:tt (vill) befalla desz RijkzGuardien att å nyo justera måhl och wicht i landet. Stiernman Riksd. 1332 (1660). Riks Guardien Herr Doctor Georg Brandt. VetAH 1740, s. 203. Riksguardien eller riksvärdien .. samt myntvärdien, som 1725 delvis inträdde i den förstnämndes funktioner .. (hade) äfven varit föreståndare för .. (bärgskollegiets) kemiska laboratorium och proberkammare samt det därmed .. förenade mineralkabinett. Almquist Bergskoll. 26 (1909). jfr: Redan år 1594 fans i vårt land en embetsman vid namn Heinrich Langkopff, alltså sannolikt en tysk, som kallades reichs-guardein. Falkman Mått 2: 10 (1885).
Ssgr (förr): riksguardien(s)-beställning. jfr beställning 1 a β. HdlGuldsmÄmbArboga Brev 24/12 1702.
-GUD. (nästan bl. om ä. förh.) gud (se d. o. I) som dyrkas i ett (helt) rike; särsk. om den förnämste guden i ett rike; äv. om person, motsv. gud I i. Kejsaren var äfven riks-gud (i Rom). Geijer I. 6: 31 (1839). (Staden This’) lokalgudomligheter: Osiris, Isis och Horos, uppstego .. förr än några andra till värdigheten af riksgudar (i Egypten). NF 4: 219 (1880). Almquist VärldH 1: 138 (1927; om fornegyptiska förh.). —
-GULDEN, r. l. m. [jfr t. reichsgulden] num. om olika äldre tyska mynt; särsk. om ett i Österrike o. stora delar av Tyskland från mitten av 1700-talet till mitten av 1800-talet använt silvermynt med en finvikt av 11.69 gram; jfr -guldiner, -gyllen. NF 6: 221 (1882). —
-GULDINER ~gul2diner l. ~guldi2ner, r.; best. -n. [efter t. reichsguldiner, till guldiner, guldener, avledn. av gulden (se gulden, sbst.)] num. äldre tyskt silvermynt med en finvikt av 22.91 gram; jfr -gyllen. SvUppslB 11: 1168 (1932). —
-GULDMEDALJÖR~1002. (ngt vard., i sht i fackspr.) innehavare av riksmedalj i guld. SvSkytte 1953, s. 347. —
-GYLLEN, r. l. m. (rikes- 1583. riks- 1816 osv.) [jfr t. reichsgülden] num. om olika äldre tyska mynt; särsk. = -guldiner. VinkällRSthm 1583 (om riksguldiner). PoetK 1816, 2: 49 (om medeltida tysk gulden). —
-GÄLD, se d. o. —
-HALVA. = -hälft. De båda rikshalfvornas hela krigsmakt. Boëthius HistLäsn. 2: 36 (1898; i fråga om romerska riket 395). Östra rikshalvans (dvs. Finlands) historia under frihetstid och gustaviansk tid. HT 1951, s. 129. —
-HANDEL. [jfr t. reichshandel (i bet. 1)]
2) (†) överläggning l. förhandlingar mellan de samlade representanterna för ett rike; jfr handel, sbst.2 9. Schroderus Os. III. 2: 50 (1635; t. orig.: Reichshandlungen).
3) (mera tillf.) handel (se handel, sbst.2 11 b) som sträcker sig över l. omfattar hela riket. SvGeogrÅb. 1927, s. 99. —
-HANDLING. (numera bl. tillf.) urkund l. aktstycke som gäller riksangelägenheter; handling (se d. o. 10) som belyser ett rikes historia o. d.; jfr -akt, sbst.1, -urkund. Schück VittA 4: 293 (i handl. fr. 1744). Hagström Herdam. 1: 49 (1897). —
-HELGEDOM~002, äv. ~200. (i sht om ä. förh.) helgedom (se d. o. 4) gemensam för ett helt rike l. nära förbunden med o. understödd av utövarna av statsmakten i ett rike. Efter (det israelitiska) rikets delning gjordes Betel av Jerobeam I till en av rikshelgedomarna i nordriket. 3NF 3: 147 (1924). IllRelH 55 (1924; om fornegyptiska förh.). —
-HELGON. ett rikes skyddshelgon. Serenius Rr 1 b (1734). UpplFmT 37—39: 388 (1924; om Erik den helige). —
-HEMLIGHET~002, äv. ~200. (numera bl. mera tillf.) statshemlighet; äv. allmännare, övergående i bet.: viktig hemlighet; äv. ironiskt: offentlig hemlighet. LBÄ 2—3: 58 (1797). Jolin Barnhusb. 59 (1849; allmännare). Östergren (1936). —
-HEMVÄRNS-CHEF. chef för rikets hemvärn (dvs. en under andra världskriget bildad organisation för det omedelbara skyddet av hemorten). SFS 1948, s. 1591. —
-HEM-VÄRNS-TING. församling av representanter för hemvärnet från hela riket; jfr -hem-värns-chef. SFS 1947, s. 1788. —
-HERALDIKER, äv. (numera bl. mera tillf., i pl.) -HERALDIKUS; pl. -heraldici ~heral2disi (MeddRiksherÄmb. 1: 9 (1933) osv.). (-iker 1819 osv. -ikus (-icus) 1757—1889) (om äldre l. utländska förh.) (titel för) ämbetsman med uppgift att avge förslag o. utlåtanden o. d. i heraldiska frågor (i fråga om sv. förh. under senare tid med huvudsaklig uppgift att uppgöra o. granska förslag till vapen för städer samt att granska o. godkänna vapen för anbringande på offentliga byggnader, fanor, mynt m. m.; 1953 ersatt av en under riksarkivets heraldiska sektion hörande statsheraldiker som är föredragande i statens heraldiska nämnd). SvMerc. 3: 425 (1757). Eberhardt AllmH 4: 168 (1781; om portugisiska förh.). En .. embetsman .., som under titel af riksheraldikus har till åliggande att uppgifva förslag till och författa beskrifningar på alla vapen för dem, som benådas med adligt stånd. Schlegel o. Klingspor Herald. 12 (1874). Intet vapen må anbringas å offentliga byggnader, minnesvårdar, fanor, standar eller mynt utan efter riksheraldikerns hörande. SFS 1885, nr 52, s. 4. SvStatskal. 1953, s. 225.
Ssgr (om äldre l. utländska förh.): riksheraldiker-befattning. jfr befattning 2 d. SvUppslB 22: 1103 (1935).
-syssla, se nedan.
-ämbete. (-iker- (-ikus-) 1879 osv. -ikers- 1887) riksheraldikers ämbete; äv. (vanl. i sg. best.) konkretare, om ämbetsvärk under riksheraldikers ledning (i fråga om sv. förh. 1953 ersatt av riksarkivets heraldiska sektion). AntT IX. 1: 53 (1887). Fleetwood Herald. 64 (1917; konkretare). —
-HERALDIKER-SYSSLA, r. l. f., förr äv. -HERALDICI-SYSSLA, r. l. f. (-ici- 1780. -iker- 1941 osv.) (om äldre l. utländska förh.) jfr -heraldiker-befattning. GJEhrensvärd Dagb. 2: 186 (1780). —
-HERRE. (numera bl. tillf., i sht arkaiserande) regent l. högt uppsatt man i ett rike; jfr herre 1 (a), 2 (b). CAEhrensvärd Brev 2: 228 (1798). Heidenstam Svensk. 1: 300 (1908). SDS 1955, nr 84, s. 20. särsk. (förr) om innehavare av titeln ”en av rikets herrar” (se herre 2 b). Beskow (1840) i 3SAH XLVIII. 2: 29.
Ssg: riksherre-dräkt. (tillf., om ä. förh.) dräkt som bars av innehavarna av titeln ”en av rikets herrar” ss. tecken på deras värdighet (i stort sett överensstämmande med den äldre riksrådsdräkten); jfr -herre slutet. SvSlöjdFT 1921, s. 83. —
-HISTORIA.
1) till 2: ett rikes historia (se d. o. 1, 3, 4); vanl. om (framställning av) Sveriges historia. (O. von Dalins) curieusa, fast på en falsk grund fotade Riks-Historia. Wallquist EcclSaml. 5—8: 104 (1749). Denna Riksdag (1713—14) .. blef af en stor betydenhet i Rikshistorien. HSH 7: 219 (c. 1800). Suhm’s stora Danska Riks-Historia. Phosph. 1811, s. 162. TurÅ 1950, s. 22.
2) (mera tillf.) relig. till 3, om utveckling som begreppet om Guds rike genomgått; jfr historia 4. Rudin BibEnh. 99 (1887). —
-HISTORIOGRAF, förr äv. -HISTORIOGRAPHUS. Anm. Formen -historiographus användes i ä. tid med lat. böjning. Schück VittA 5: 595 (i handl. fr. 1769: Rikshistoriographi, gen. sg.). (-orie- 1798—1945. -orio- 1740 osv. -graf (-aph) 1778 (: Riks-Historiographerne, pl.), 1790 osv. -graphus 1740) (förr) statlig ämbetsman med uppgift att idka historiskt författarskap (särsk. att skriva rikets historia l. att uppteckna de samtida händelserna). Erich Tegel, blef then förste Riks-Historiographus Anno 1627. Rüdling Suppl. 572 (1740). Begge de nu härvarande Riks-Historiographerne (M. von Celse o. A. Schönberg). HH XXXII. 1: 71 (1778). Fast anställd som ämbetsman var rikshistoriografen i Sverige från 1640-talet till 1835, då ämbetet indrogs. SvUppslB 22: 1104 (1935). Grimberg VärldH 10: 186 (1941; om ä. franska förh.).
Ssgr (förr): rikshistoriograf(s)-, förr äv. rikshistoriographi-syssla, r. l. f. (-graphi- 1785) HH XXXII. 1: 289 (1785).
-HISTORIOGRAFI. särsk. (†) konkretare, om den avdelning inom K. Maj:ts kansli som förestods av rikshistoriografen. Hammarsköld SvVitt. 1: 293 (1818). —
-HISTORISK. [till -historia 1] som har avseende på rikshistorien. Uppgifter av rikshistoriskt intresse. HT 1952, s. 45. —
-HJÄLPARE. (†) medhjälpare vid utövande av styrelsen i ett rike. (Konung Boleslav I av Polen) Förordnade .. tolff Rådherrar, såsom Rijkzhielpare. Brask Pufendorf Hist. 348 (1680; t. uppl.: als Gehülfen des Reichs). —
-HJÄLTE. (-hjält) (†) om (utomordentligt tapper) hjältekonung; jfr rike 2 d. Rättelig må man kalla / then Herre (dvs. G. II A.) starck och båld / En Rijgzhjält öffver alla / Som rijken har i wåld. PolitVis. 246 (1626). —
-HOVMÄSTARE~0200. (nästan bl. om ä. förh.) om innehavare av vissa högre stats- l. hovämbeten; särsk.: (titel för) ämbetsman med uppgift att förestå en konungs (l. furstes o. d.) hov- o. hushållning (jfr -marskalk 1) l. (titel för) hög ämbetsman med uppgift att (förestå kronans gods o. inkomster samt) i vissa fall vara konungens (l. furstens osv.) ställföreträdare m. m.; särsk. dels i fråga om förh. i de nordiska rikena i ä. tid, dels i fråga om förh. i frankiska riket under merovingertiden: major domus. Her Hogenschildt Bielcke rÿckz hoffmästere och frÿherre till Leckö. 2SthmTb. 4: 477 (1573). Dhen danske Rijkshofmästaren. 1SkånS 1870, s. 25 (1681; om förh. 1645). Pipinus Crassus eller hin Tiocke, Maior Domus eller Riks Hofmästare i Franckerike. Dryselius Monarchsp. 291 (1691). Drots, Marsk, Riks-Hofmästare och Canceller voro, i de senare tider af Medelåldren, Rikets fyra Embeten. Schönberg Bref 1: 130 (1772). Lönnberg Kåre 71 (1887; om medeltida förh. i Bysans). 2NF 16: 1109 (1912; om engelsk ”lord steward”).
-HOVRÅD~02, äv. ~20. [jfr t. reichshofrat] (förr)
1) omedelbart under kejsaren lydande rådskollegium i Wien med dömande o. förvaltande myndighet gällande för hela tysk-romerska riket; jfr hov-råd 1 samt -kammarrätt. PT 1758, nr 21, s. 2. Almquist VärldH 5: 153 (1933).
-HOVRÄTT. (†)
-HUS. (mera tillf.) om byggnad avsedd att användas för riksmöten l. ss. säte för organ för riksstyrelsen o. d. (jfr -byggnad 1); äv. om hus där Sveriges fackligt organiserade arbetares centralorganisation har sina lokaler. (I byggnaden intill Folkets hus) är Folkets rikshus, som spänner sina trådar landet rundt. Carlsson HelaSthm 532 (1912). Valdemar lät (i Skänninge) uppföra ett slags rikshus af sten, hvarest Skänninge möten och herredagar höllos. 2NF 25: 1341 (1917). —
-HUSHÅLL~02, äv. ~20. [jfr t. reichshaushalt] (mera tillf.) = -hushållning. SvD(A) 1930, nr 192, s. 4 (om tyska förh.).
-HUSHÅLLARE~0200.
1) person som (på ett planmässigt l. sparsamt sätt) leder l. förestår statshushållningen l. finanserna i ett rike; äv. om person som framställer (sparsamhetsvänliga) meningar l. förslag rörande statshushållningens (rätta) skötsel, förr stundom närmande sig l. övergående i bet.: nationalekonom; jfr -hushållning. Konung Carl XI var .. en ordningsman samt en rikshushållare i en god stund. HSH 1: 203 (c. 1730). (Nyttan av en statistisk uppställning av dödligheten i olika åldrar) är .. utrönt af kloka rikshushållare i Engeland, Frankrike, Holland och annorstädes. Fennia XVI. 2: 82 (i handl. fr. 1746). De, som yrkat ett öfverflödsförbud, hafva äfven utmärkt vissa föremål derför, hvarom likväl meningarna både ibland riksens ständer och enskilda rikshushållare varit delade. Järta 1: 122 (1816). DN(A) 1931, nr 11, s. 3.
2) (†) i utvidgad anv.: (mycket) framstående ekonom (se d. o. 2), ekonom som kan sköta affärer i stor skala; jfr rike 2 d. MoB 7: 197 (1834). Björkman (1889). —
-HUSHÅLLNING~020. statshushållning, statsekonomi. Celsius G1 2: 148 (1753). SDS 1954, nr 26, s. 7. särsk. bildl.; jfr rike 3. Guds underliga rikshushållning. Billing Betr. 655 (1906). —
-HUVUD. [jfr t. reichshaupt] (numera bl. tillf.) statsöverhuvud (i ett rike). SP 1792, nr 262, s. 2 (om kejsare i tysk-romerska riket). Rydberg FilosFörel. 1: 170 (1876; om romersk kejsare). —
-HUVUDBOK ~002, äv. ~200. statsv. räkenskapsbok över ett rikes finanser (de statliga inkomsterna o. utgifterna jämte tillgångar o. skulder); i fråga om nutida sv. förh. om en av riksräkenskapsvärket för varje budgetår förd bok gällande statens kapitaltillgångar o. skulder. PH 5: 3580 (1753). RikshufvudBoken är egenteligen ett sammandrag af samtelige KronoUppbörds Räkenskaperne. Rabenius Kam. § 551 (1825). Under inseende af Friherre Wirsén utarbetades, vid 1823 års Riksdag, af Stats-Commissarien .. P. Westerstrand, Rikshufvudboken för år 1821. KrigVAH 1830, Tal s. 77. Från 1623 begynte man föra en Rikshufvudbok. Geijer SvFolkH 3: 77 (1836). SFS 1939, s. 1346.
-HUVUDSTAD~002, äv. ~200. [jfr t. reichshauptstadt] huvudstad i ett rike; vanl. motsv. huvudstad 2. Svedelius Statsk. 3: 49 (1869). TurÅ 1950, s. 40.
Ssg: rikshuvudstads-område. (mera tillf.) område bestående av en rikshuvudstad o. dess omgivningar. 2NF 36: 606 (1923; om provinsen Delhi). —
-HUVUDVÄG~002, äv. ~200. väg som sammanbinder olika delar av riket o. som är av stor betydelse för den genomgående långväga trafiken; jfr -väg 1. NormalbestVägbyggn. 1938, s. 5. 2SvUppslB 24: 153 (1952). —
-HÄR, r. l. m. [jfr t. reichsheer] ett rikes (särsk. en feodalstats) här; företrädesvis (hist.) = -armé. Strinnholm Hist. 3: 580 (1848; om utländska medeltida förh.). KrigVAT 1849, s. 267 (om tyska förh.). KrigVAH 1883, s. 57 (om österrikiska förh.). —
-HÄROLD~20, äv. ~02 (ri`cksbärå´lld Dalin). ämbetsman l. officiant utgörande den förnämste härolden i ett rike; i fråga om nutida sv. förh.: officiant vid K. Maj:ts orden med uppgift att bl. a. ombesörja serafimerringning o. att närvara vid riksdags öppnande o. vissa andra högtidliga ceremonier (i ä. tid äv. att på olika ställen i huvudstaden uppläsa proklamationer från överheten, särsk. rörande riksdags öppnande l. avslutande); i fråga om utländska förh. äv. om ämbetsman med uppgifter närmast motsvarande en riksheraldikers. OrdnTornSp. 1776, s. B 2 a (vid tornerspel). Kongl. Maj:t (låter) genom Riks-Härolden .. Elis Schröderheim å vanliga ställen i staden och på Malmarne under Pukor och Trompetter antyda samtelige Riksens Ständer, at sig .. anmäla, och sina Fullmagter .. aflemna. PH 11: 509 (1778). Kl. 3 eftermiddagen blef igenom rikshärolden .. under trummete klang på alla torg och gator upläst den proclamation, hertigen lätt utfärda. HT 1918, s. 183 (1809). Bland Rikshäroldens tjänsteåligganden ingår äfven skyldigheten att ombesörja förfärdigandet af Serafimerriddarnas sköldar, hvilka efter deras död upphängas i Riddarholmskyrkan. Fleetwood Herald. 64 (1917). Isländsk rikshärold. 2SvUppslB 5: 378 (1947). SvStatskal. 1958, Bih. s. 7.
Ssgr: rikshärolds-dräkt. (om äldre l. utländska förh.) rikshärolds ämbetsdräkt. Wrangel Barnd. 141 (1924; om ä. förh.).
-HÄROLDSKAP~002, äv. ~200. [till -härold] (numera bl. tillf.) egenskapen l. förhållandet att vara rikshärold; rikshäroldsämbete. CCGjörwell (1786) i 3SAH LII. 2: 228. —
-HÄVDEBOK~002, äv. ~200. (numera bl. tillf., i vitter stil) jfr -historia 1. Atterbom Minnest. 1: 73 (1847; om Johannes Magnus’ Historia de omnibus gothorum sveonumque regibus). —
-HÖGTIDLIGHET~0102, äv. ~0200. (mera tillf.) jfr högtidlighet 1. MinnSvNH 4: 86 (1854; om kungakröning). —
-HÖVDING. (numera bl. tillf., i sht om ä. förh.) högste styresman för ett rike; stundom: rikshövitsman; förr äv.: riksfogde l. ståthållare o. d.; jfr -kapten. Brask Pufendorf Hist. 289 (1680; om förh. i Schweiz under medeltiden; t. uppl.: Reichsvogt). Rydberg RomD 118 (1877; om den romerske kejsaren Hadrianus). Marsken Karl Knutsson Bonde, som .. (efter Engelbrekts död) någon gång kallade sig rikshöfding. Schybergson FinlH 1: 115 (1887). —
-HÖVITSMAN~002, äv. ~200. (förr) överbefälhavare för ett rikes krigshär under befrielsekrig o. d., vanl. tillika utövande mer l. mindre provisoriskt regentskap över riket; stundom närmande sig l. övergående i bet.: riksföreståndare. Möller 703 (1790). (Svenskarna) beslöto (1435) att sjelfva välja en Riksföreståndare, eller, såsom de kallade det, en Rikshöfvidsman. Ekelund 1FädH 1: 123 (1829). (W. Wallace) besegrades 1298 af Edvard (I av England) vid Falkirk och nedlade därpå sin värdighet som rikshöfvitsman. 2NF 25: 1169 (1917). HT 1930, s. 490.
Ssgr (förr): rikshövitsmanna- l. rikshövitsmans-döme. (numera bl. tillf.) rikshövitsmannaskap. Wieselgren Bild. 306 (1886, 1889: rikshöfvidsmannadömet; om medeltida förh.).
-HÖVITSMANNASKAP~00102. (-man- 1905. -mans- 1886, 1889) [till -hövitsman] (om ä. förh.) egenskapen l. förhållandet att vara rikshövitsman; rikshövitsmans ämbete. Wieselgren Bild. 306 (1886, 1889; om medeltida förh.). —
-IDÉ. (rikes- (i bet. 2) 1948. riks- 1927 osv.) [jfr t. reichsidee]
-IDROTTSFÖRBUND~0102. jfr -förbund 2. 2NF 37: 666 (1925). Sveriges riksidrottsförbunds överstyrelses berättelse 1946—1947. (1947; boktitel). —
-IDROTTSMÄRKE~0020. sport. av Sveriges riksidrottsförbund (före 1947 av Svenska gymnastik- o. idrottsföreningarnas riksförbund) utdelat idrottsmärke. NFSportlex. 4: 251 (1941). —
-IDROTTS-NÄMND. sport. av Sveriges riksidrottsförbunds överstyrelse tillsatt nämnd med uppgift att handha högsta doms- o. bestraffningsrätten inom förbundet. SvRiksidrFörbStadg. 22 (1948). —
-INKOMST~02, äv. ~20. (numera bl. mera tillf.) statsinkomst; äv.: inkomst l. avkastning som kommer ett rike i dess helhet l. dess invånare till del (jfr national-inkomst). Lind 1: 1266 (1749). TT 1879, s. 5. —
-INSAMLING~020. insamling inom ett helt rike; särsk. motsv. insamling b; jfr national-insamling. SvSkytte 1933, s. 383. —
-INSIGNIER, pl. [jfr t. reichsinsignien, pl.] = -regalier. PT 1791, nr 68, s. 2 (om tyska förh.). HT 1946, s. 327. —
-INSTANS. (mera tillf.) om domstol l. myndighet som utgör instans för ett helt rike; stundom: riksmyndighet. Björck HeidenstSek. 128 (1946; om ryska förh. 1899). 2SvUppslB 24: 159 (1952; om medeltida tyska förh.). —
-INSTIGATOR, m.; best. -en. [jfr polska instygator wielki l. koronny, nylat. instigator regni; jfr polska instygator, uppviglare, åklagare; till lat. instigator, uppviglare, till instigare (se instigera)] (†) polsk statsämbetsman med huvudsaklig uppgift att vara allmän åklagare å riksregeringens vägnar; jfr -fiskal, -profoss. NAv. 31/7 1656, nr 1, s. 4. —
-INSTITUTION. institution (se d. o. 3) som omfattar l. är gemensam för l. representerar ett helt rike l. hela riket; jfr -förbund 2. Boëthius HistLäsn. 2: 358 (1898). Riksförbundet för bildande konst har under sin fyraåriga existens marscherat fram till position av riksinstitution. SvD(A) 1934, nr 283, s. 3. —
-INSTRUKTÖR. instruktör med uppgift att (inom en viss organisation l. värksamhetsgren o. d.) utöva instruktionsvärksamhet gemensam för hela riket; särsk. sport. om sådan instruktör värksam i specialförbund anslutet till riksidrottsförbundet (jfr -idrottsinstruktör). NFSportlex. 5: 1145 (1943). Motorför. 1955, nr 1, s. 19 (i organisationen Svenska missionsförbundets ungdom). —
-INTRESSE. [jfr t. reichsinteresse] för ett helt rike l. hela riket gemensamt intresse (se d. o. 3); intresse som gäller hela riket o. dess väl; statsintresse. Celsius G1 2: 363 (1753). Representanterna för de hvarandra handen räckande hufvudstads- och riksintressena. HelgeandsfrAfgj. 84 (1888). Riket kunde bli ”Svea rike”, först sedan samhällsgrupper framträtt, vilka icke blott hade landskapliga intressen utan också riksintressen. Toijer SvRiksd. 6 (1935). —
-INVENTERING. inventering (se inventera II 1) gällande ett helt rike l. hela riket. VärmlSkog. 200 (1914; om riksskogstaxering). Riksinventering av potatismjöl och havregryn. DN(A) 1916, nr 353, s. 4. Riksinventering av kulturminnen. Berg Hazelius 45 (1933). —
-JAKTVÅRDSKONSULENT ~01002 l. ~101—. av Svenska jägarförbundet tillsatt jaktvårdskonsulent gemensam för hela riket o. överordnad jaktvårdskonsulenterna i de olika länen; jfr -konsulent. SvD(A) 1939, nr 30, s. 7. —
-JORDEBOK~002, äv. ~200. jordebok för ett helt rike. Norges reviderade riksjordebok. 2NF 20: 967 (1914). —
-JOURNAL.
1) (förr) räkenskapsbok över ett rikes löpande inkomster o. utgifter; jfr journal 1 a β. Wendt AmirKollH 16 (1950; om förh. på 1600-talet).
-JUDICIUM. (†) domstol avsedd för avdömande av mål rörande ämbetsfel av regeringsmedlemmar o. d., riksrätt (se d. o. 2). HC11H 8: 121 (1681). —
-JUSTERARE. (om ä. förh., mera tillf.) = -guardien. SvLantmät. 2: 350 (1928; om förh. på 1600-talet). —
-JUVEL. juvel som tillhör staten (o. ingår i riksregalierna); nästan bl. i pl.; jfr kron-juvel. Jacobson G3Mod. 147 (i handl. fr. 1744). —
-JÄGERI(ET). (†) om (den avdelning av förvaltningen som handhades av) jägeristaten (se d. o. 1). HovförtärSthm 1679, s. 681. Därs. 1680 A, s. 553. —
-JÄGMÄSTARE~0200. [jfr t. reichsjägermeister] (om ä. förh.) (titel för) ämbetsman med uppgift att vara högste övervakare av jaktväsendet o. d. i ett rike; särsk. (om sv. förh. fram till 1682): (titel för) ämbetsman med uppgift att ha överinseendet över kronans skogar, jaktparker o. djurgårdar o. att vara högste chef för jägeristaten; jfr -överjägmästare, över-hovjägmästare. RP 4: 69 (1634). Räkning, huru många diuren (i djurgårdarna) ähre, och huru hööet blifwer effter Rikz Jegemestarens förordningh uthdeelt. LReg. 433 (1662). Riksjägmästaren och generalfältmarskalken Hermann Göring. SvJägarfT 1938, s. 202.
-KABEL. (i sht i fackspr.) till det statliga telefonnätet hörande kabel (se d. o. 2) för telefonförbindelse mellan olika delar av riket; äv. övergående i bet.: (arbete vid) nedläggning av sådan kabel, rikskabelsbygge o. d. Arbetare från Örebro, tillhörande rikskabelns lokala samorganisation. SvD(A) 1922, nr 107, s. 16. Rikskabeln Stockholm—Malmö. TelefTelegrSv. 1: 113 (1935).
-nät. (i sht i fackspr.) nät av rikskablar, stamkabelnät. TelefTelegrSv. 1: 113 (1935). —
-KABINETT. (mera tillf.)
1) motsv. kabinett 2, om kungligt (l. kejserligt o. d.) l. statligt (mynt)kabinett; jfr -bibliotek. CSnoilsky (1878) i SnoilskyVänn. 1: 219 (om utländska förh.).
2) (nästan bl. om utländska förh.) motsv. kabinett 8 b; äv. om kabinett med medlemmar representerande olika delar av ett rike. 2NF 27: 205 (1917; om engelska förh.) [efter eng. imperial cabinet]. Spångberg BanbrHövd. 334 (1939; om tyska förh.) [efter t. reichskabinett]. —
-KALENDER. särsk.: kalender (se kalender, sbst.2 3) innehållande uppgifter av samma slag som statskalenderns jämte upplysningar om vissa kommunala o. enskilda värksamhetsområden samt översikter av administrationens utveckling o. organisation m. m.; nästan bl. ss. benämning på nedan anförda publikation. Svensk rikskalender. (1905—13; boktitel). —
-KAMMARHERRE~0020. (-kamerherr 1653. -kammarherre 1842 osv.) (förr) innehavare av visst högre hovämbete (närmast motsvarande en överstekammarherres); jfr -kammerling. Ekeblad Bref 1: 276 (1653). Topelius Planet. 3: 153 (1889; om förh. 1653). —
-KAMMARMÄSTARE ~00200. (om medeltida förh., föga br.) = kammar-mästare a; jfr -skattmästare. Botin Utk. 602 (1764). —
-KAMMARRÅD~002. (-cammared 1633 (: Rijks Cammaredz bref). -kammarråd 1790 osv. -kammerråd (-cam(m)eråd(h), -cammerråd(h)) 1590—1670)
b) = kammar-råd 2 b; anträffat bl. i fråga om förh. efter genomförandet av den nya organisationen av kammaren (se kammare, sbst.2 9 a) 1618; förr äv. i sg. obest. ss. titel framför namn. BtÅboH I. 6: 183 (1633). Richz Cammerrådh välb. Jahan Berndes. OxBr. 11: 370 (1640). Uppl. 1: 349 (1903; om förh. på 1600-talet).
2) (om ä. tyska förh., numera föga br.) ledamot av rikskammarrätten i tysk-romerska riket; jfr kammar-råd 3. Möller (1790). (Sv.) Rikskammarråd, (t.) Reichskammerrath. Heinrich (1828); möjl. till 1.
Ssgr (till -kammarråd 1; förr): rikskammarråds-brev. ämbetsskrivelse från rikskammarråd(et). Rijks Cammaredz bref om contributions lefuerering. BtÅboH I. 6: 181 (1633); möjl. icke ssg. Bleff oplässitt Rickz Cammerådz Breff. ÅngermLandstingspr. 18/9 1641, fol. 50; möjl. icke ssg.
-KAMMARRÄTT~002. [jfr t. reichskammergericht] riksdomstol i tysk-romerska riket, värksam 1495—1806 (vid sidan av rikshovrådet); jfr kammar-rätt 3. Möller 2: 681 (1785). Sylwan (o. Bing) 1: 509 (1910). —
-KAMMERLING ~kamerliŋ2 l. ~200; best. -en. [jfr kammerlingsämbete] (förr) = -kammarherre. Uggla Rådsl. 4: 11 (1791; om Sten Eriksson Leijonhufvud). —
-KANDIDAT.
2) person som föreslås l. väljes till l. är ledamot av första kammaren i riksdagen för en valkrets där han icke är hemmahörande; äv. (om utländska förh. l. i förslag till nya svenska valsystem o. d.): kandidat till sådant mandat som tillsättes på grundval av de olika partiernas totala röstetal i hela riket; jfr -lista, -mandat. Varje parti finge (enligt förslaget till nytt valsystem) nominera särskilda rikskandidater. UNT 1932, nr 11088, s. 1. 3NF 37: 600 (1937). VerdS 407: 71 (1938). —
-KANSLER, förr äv. -CANCELLARIUS. (nästan bl. om ä. förh.) (i fråga om olika länder under olika skeden använd titel för) kansler (se d. o. 1), rikets kansler; i fråga om sv. förh. om l. ss. titel för sådan befattningshavare under (senare) medeltiden o. under nya tiden fram till 1680 samt 1792—1797. 2SthmTb. 4: 279 (1573). Rijkz-Cantzeleren hafwer det stoora Rijkzens Insegel i sin förwaring. RF 1634, § XII. RichsCancellarius Grefue Axell Oxenstierna. HSH 22: 68 (1650). Utländska Affairerne wid Kongl. Maj:ts Håf besörjas nu af Hans Excellence Herr Riks-Cantzleren Baron Sparre. EP 1792, nr 67, s. 2. (Till riksdrots o. riksmarsk) kom så småningom (under medeltiden) rikskansleren, som i början blott var konungens handsekreterare, och vanligtvis var en biskop eller annan prest. Fryxell Ber. 2: 47 (1826). Tyska rikets ledare och rikskansler. 2SvUppslB 13: 509 (1949; om Adolf Hitler) [jfr t. reichskanzler].
Ssgr (nästan bl. om ä. förh.): rikskansler- l. (vanl.) rikskanslers-fullmakt. jfr fullmakt 4. KansliH 1: 84 (1935).
-stol. stol avsedd att intagas av rikskansler under ämbetsutövning (t. ex. i rådet); äv. mer l. mindre bildl. (jfr ordförande-stol). Fryxell Ber. 7: 129 (1838).
-KANSLERSKAP~002, äv. ~200. (-kansler- 1930 osv. -kanslers- 1936) [till -kansler] (nästan bl. om ä. förh.) förhållandet att vara rikskansler; rikskanslers ämbete l. värdighet. Under ngns rikskanslerskap, under ngn(s tid) ss. rikskansler. Spångberg DuktFolk 58 (1930). —
-KANSLI. (numera företrädesvis om äldre l. utländska förh.) = kansli 1 a; förr särsk. om den avdelning som hade vård om arkivet l. där arkivet förvarades (jfr -arkiv o. kansli 1 a α). Secret. Jonas Buræus .. presenterade een prophetia om dedh Tyske kriget, hvilken han hade funnit i Rijkz-Cantzlij uthi een af de kistor som vore komne ifrån Nykjöpingh. RP 2: 30 (1630). CivInstr. 347 (1661). KansliH 1: 3 (1935; om medeltida utländska förh.). —
-KANSLIRÅD~002, äv. ~020. (förr) kansliråd (se d. o. 2) som tillika var riksråd; särsk. om kanslipresidentens närmaste man. CivInstr. 409 (1773). (U. Scheffer) blef .. såsom rikskansliråd kanslipresidenten Ekeblads närmaste man i den utrikes styrelsen. Odhner i 3SAH 6: 67 (1891). KansliH 1: 55 (1935; om förh. under förra hälften av 1600-talet).
-KAPITEL. (förr) = -konsistorium; förr äv. om lokal där prästeståndet sammanträdde vid ståndsriksdagarna (ss. rikskonsistorium). L. Paulinus Gothus MonPac. 911 (1628). Dhen 9 Julij war icke någhon Sessio på RijckzCapitelet. HSH 22: 70 (1650). Murray SthmKyrkost. 142 (1949; om ä. förh.). —
-KAPTEN. (†) = -hövitsman. Matts Kettelmundson var Drots och Riksföreståndare, eller som han sjelf kallar sig, Riks-Capten. Lagerbring 1Hist. 3: 147 (1776; mlat. orig.: Capitaneus Sueciæ). —
-KARAKTÄR. om (ngts) beskaffenhet att gälla l. omfatta l. avse hela riket. Svenska nationalföreningen mot tuberkulos, den omfattande kooperation med rikskaraktär, som nu kan blicka tillbaka på 25 års verksamhet. Sjövall o. Höjer 122 (1929). —
-KASSA. [jfr t. reichskasse]
1) (i sht i skildring av ä. förh.) ett rikes kassa (se kassa, sbst.1 3); statskassa; förr äv. = mynt-stock 2. Serenius A 1 b (1734). Med RiksCassan förstår jag den löpande penninge stocken i Riket. Ehrenström TalVetA 1744, s. 20. SvRiksd. I. 6: 292 (1934; om ä. förh.).
2) sjuk- l. begravningskassa (l. sjuk- o. begravningskassa) med medlemmar från o. lokala avdelningar i olika delar av riket (jfr -sjukkassa); äv. (om utländska förh.): statlig kreditkassa. Stadgar för svensk rikskassa, allmän sjuk- och begravningskassa. (1918; broschyrtitel). 2NF 38: 107 (1925; om ryska förh.). SDS 1954, nr 140, s. 11. —
-KASSÖR. (om ä. tyska förh., numera föga br.) ämbetsman i tysk-romerska riket som hade att uppbära vissa riksskatter. Möller 2: 682 (1785). Heinrich (1828). —
-KLENOD. [jfr t. reichskleinod]
1) (numera bl. mera tillf.) klenod tillhörande riksregalierna; vanl. i pl.: riksregalier. Möller (1790; i pl.). Fryxell Ber. 4: 193 (1830; i pl.). Dalin (1855; äv. i sg.).
2) oeg. l. mer l. mindre bildl.; äv. med anslutning till rike 3. Riksklenodierna (i Guds rike), som äro syndernas förlåtelse, samvetsfrid och kraft till en helig vandel. Rundgren Minn. 1: 207 (1869). Wirsén Sång. 248 (1884; i bild). särsk. motsv. klenod 2, om ngt som är l. uppfattas ss. i högsta grad värdefullt l. dyrbart för ett rike l. för hela riket. Fries 2Linné 2: 423 (cit. fr. 1784; om Linnés samlingar). Folkdikter, dem de bäste af Greklands män räkna såsom nationens oafhändeliga riksklenoder. Sander Ros 182 (1876). SvD(A) 1929, nr 336, s. 26. —
-KLUBB. (†) om rojalistisk politisk klubb; jfr riksdags-klubb. Warburg Ehrensvärd 217 (i handl. fr. 1789). —
-KLÄMMA, r. l. f. (ålderdomligt) sigillstamp för (stort) rikssigill; äv.: (stort) rikssigill; jfr klämma, sbst. 4. RP 14: 230 (1650). Ett dokument på åtminstone 2 ark, och med riksklämman på. AnderssonBrevväxl. 1: 119 (1849). Den ståtligaste av våra bevarade sigillstampar är den s. k. stora riksklämman av silver från omkring 1440. SvFolket 2: 186 (1938). —
-KOLLEGIUM. [jfr t. reichskollegium] (nästan bl. i skildring av ä. förh.) (direkt under K. Maj:t l. riksstyrelsen lydande) centralt kollegialt ämbetsvärk; särsk. om vart o. ett av de sv. kollegier som stodo under de fem höga riksämbetsmännens ledning; äv. om lokal l. byggnad för sådant ämbetsvärk; äv. (om ä. tyska förh.) om var o. en av de tre avdelningar varav riksdagen i tysk-romerska riket bestod. RARP 17: 376 (1714). A:o 1617. blefvo Sveriges förnämsta Riks-Collegier .. af .. Gustavo II. Adolpho i Stockholm aldraförst vprättadt. Rüdling Suppl. 299 (1740). Riks-Collegium (i S:t Petersburg), dit vi blifvit opkallade innan de begärte pass kunde utfärdas. BtVLand 2: 99 (1760) [jfr ry. kollegija gosudarstvennaja]. Riks-Collegierne, eller Kongl. Maj:ts och Rikets Collegier äro: Krigs-, Kammar-, Bergs- och CommerceCollegierne. SC 1820, s. 739. 2VittAH 27: 133 (1873, 1876; i tysk-romerska riket). De rikscentrala myndigheterna omfatta två klasser, rikskollegierna .. samt riksbyråerna. Reuterskiöld FörelStatsFörvR 1: 88 (1914). 2NF 35: 73 (1923; om ä. förh.). —
-KOLLEKT. kollekt (t. ex. för kyrkobygge) som upptas inom hela riket. Upsala(A) 1926, nr 43, s. 2. —
-KOMMISSARIE, förr äv. -COMMISSARIUS. [jfr t. reichskommissar] (nästan bl. om utländska förh.) ett rikes ombud l. representant; i fråga om moderna förh. nästan bl. om vissa utländska högre ämbetsmän (jfr kommissarie 2); särsk. (om tyska förh. före sammanbrottet 1945) om innehavare av olika slag av högre förvaltningsuppdrag (i sht uppdrag att förestå förvaltningen av land som ockuperats l. erövrats under andra världskriget). Lind 1: 108 (1749). (H. Hergesell) bleff 1908 ”rikskommissarie” för luftskeppsfarten (i Tyskland). 2NF 36: 369 (1923). Därs. 398 (om engelsk ”high commissioner”). (A. SeyssInquart) blev .. 1940 rikskommissarie i Nederländerna. 2SvUppslB 25: 947 (1953). —
-KOMMISSION. kommission (se d. o. 5) med uppgift att vara ledande o. övervakande organ för en viss värksamhet inom ett rike; särsk. om den i vårt land 1928—1946 värksamma kommissionen för ekonomisk försvarsberedskap; jfr -nämnd. Rikskommissionen för den ekonomiska krigsberedskapen. StatKrigsberKommBet. 1: 35 (1918; i förslag). SFS 1940, s. 1633. —
-KOMMITTÉ. kommitté med uppgift att vara samordnande (l. övervakande l. ledande o. d.) organ för en viss värksamhet inom ett rike. NykterhetsvKvartalsbl. 1921, nr 1, s. 2. Rikskommittén för Finland. Nationalinsaml. 45 (1940). DN(B) 1955, nr 277, s. 5. —
-KONFERENS. [jfr t. reichskonferenz, eng. imperial conference] konferens med deltagare från l. representanter för ett rikes olika delar (l. delstater o. d.) l. ett riksförbunds olika föreningar o. d.; äv.: imperiekonferens. 2NF 16: 1070 (1912; om imperiekonferens). K. F. U. K:s rikskonferens här i Upsala 16—21 juni. Upsala(A) 1919, nr 130, s. 4. 2NF 30: 696 (1920; om tyska förh. 1918). —
-KONGRESS. [jfr t. reichskongress] jfr -konferens o. kongress I 2. SvD(A) 1918, nr 343, s. 3 (om tyska förh.). —
-KONSELJ. (i sht om ä. utländska förh.) konselj (som sammanträder) för avgörande av l. överläggning om regeringsärenden; jfr konselj 2, 4. Svedelius Statsk. 2: 86 (1868; om engelska förh.). FFS 1901, nr 26, s. 73 (om ryska förh.). —
-KONSILIUM. [jfr t. reichskonzil(ium)] (i sht om ä. utländska förh.) = -synod. SvUppslB 15: 930 (1933). —
-KONSISTORIUM. (förr) om det vid ståndsriksdagarna samlade prästeståndet uppträdande ss. en för riket gemensam, överordnad myndighet i kyrkliga ärenden, ”consistorium regni”; jfr -kapitel. VDBötB 1647, s. 410. SvKyrkH 5: 262 (1935). —
-KONST.
2) (i sht i fackspr.) konst (se d. o. 4) som är typisk l. representativ för ett rike; särsk. i uttr. romersk rikskonst, konst utmärkande för det romerska riket under antiken. SvSlöjdFT 1914, s. 33. Romersk rikskonst. 2NF 23: 789 (1915). —
-KONSTITUTION. [jfr t. reichskonstitution] (numera bl. tillf.) ett rikes författning (se d. o. 5); statsförfattning; äv. i pl.: stadgar l. statuter som gälla för l. bestämma ett rikes statsform l. organisation o. d., konstitutionella stadgar för ett rike; jfr -författning 2, 3. BrinkmArch. 2: 142 (1674). AdP 1789, s. 386. (De tyska) rikskonstitutionernas stadgande, att hvarje riksstånd (i tysk-romerska riket) skall försvaras mot öfvervåld. 2VittAH 26: 125 (1864, 1869). —
-KONSULENT. konsulent gemensam för hela riket o. överordnad konsulenterna i de olika länen l. distrikten o. d.; jfr -jaktvårdskonsulent. Rikskonsulent i jaktvårdsfrågor. UNT 1938, nr 141, s. 4. —
-KONTINGENT. [jfr t. reichskontingent] (förr) kontingent som de olika staterna (riksständerna) i tysk-romerska riket hade att utgöra för rikets gemensamma ändamål; särsk. om truppkontingent till riksarmén. Nordberg C12 2: 651 (1740). Lindfors (1824).
-KONTO. (1943—1955 existerande) konto för insättningar (i affärs- o. sparbanker samt i postsparbanken) av (spar)medel på vilka riksgäldskontoret gottgjorde ränta. GHT 1943, nr 26, s. 14. —
-KONTRIBUTION. (förr) kontribution (se d. o. 1) som de olika staterna (riksständerna) i tysk-romerska riket hade att utgöra för rikets gemensamma ändamål. 2VittAH 27: 213 (1873, 1876). —
-KONTROLL, r. l. m. ((†) n. Aminoff StPtbg 105 (1909)). [jfr t. reichskontrolle, ry. gosudarstvennyj kontrol’, estniska riigikontroll] särsk. (om ä. ryska l. estniska förh.): ämbetsvärk med uppgift att utöva kontroll över rikets ekonomiska förvaltning; äv. om byggnad l. lokaler för sådant ämbetsvärk. FFS 1904, nr 29 (A), s. 181. Aminoff StPtbg 105 (1909; om byggnad). 2NF 35: 665 (1923; om estniska förh.). —
-KONTROLLÖR. person med uppgift att förestå kontrollen av ngt i ett rike; särsk. [jfr t. reichskontrolleur, ry. gosudarstvennyj kontroler] (om ä. ryska förh.): chef för rikskontrollen. NF 14: 174 (1890; om ryska förh.). Ett försök år 1661 att göra .. (myntproberaren) till en slags rikskontrollör även för mått och mål misslyckas. Fatab. 1936, s. 155. —
-KONUNG l. -KUNG. (mera tillf.) konung över ett (helt) rike; rikets konung. AnderssonBrevväxl. 2: 180 (1854). Fornv. 1933, s. 272 (om medeltida förh.). —
-KONUNGADÖME~10020, l. ~01—, äv. -KUNGADÖME~0020. (mera tillf., nästan bl. om ä. förh.)
-KONVENT. [jfr t. reichskonvent] sammankomst av representanter (för en viss rörelse o. d.) från ett helt rike; särsk. (förr): sammankomst av representanter för riksständerna i tysk-romerska riket, riksdag. Nordberg C12 2: 242 (1740; om tyska förh.). Metodistungdomens rikskonvent. SDS 1954, nr 65, s. 2. —
-KORS. (om utländska förh., mera tillf.) kors (se d. o. I 2) använt ss. symbol vid kungakröning o. tillhörande regalierna i ett rike. Riks-korset, som man satte på halsen på de Longobardiske Konungarne vid deras Kröning. Björnståhl Resa 1: 485 (1773). —
-KREDIT. (numera bl. ngn gg tillf.) förtroende för ett rikes förmåga att sköta sina affärer; jfr kredit, sbst.1 1 c slutet. AdP 1800, s. 113. —
-KREDITSEDEL~0020. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) kreditsedel utfärdad av statlig institution l. bank o. d. SPF 1851, s. 7. —
-KRETS. [jfr t. reichskreis (i bet. 1)]
1) (förr) vart o. ett av de (sedan mitten av 1500-talet tio) större områden vari tysk-romerska riket var indelat; jfr krets, sbst.1 6 c. Möller 2: 681 (1785). 2VittAH 26: 125 (1864, 1869).
2) sådan krets (se krets, sbst.1 6 a) av förening o. d. som omfattar största delen av ett rike; motsatt: lokalkrets. TSvLärov. 1949, s. 314. —
-KRIG. [jfr t. reichskrieg] (i skildring av ä. förh.) krig som (efter allmänt beslut) fördes av ett helt rike; vanl. om krig (som beslutats av kejsare o. riksständer o.) som fördes i hela tysk-romerska rikets namn; jfr -exekution. Bark Bref 1: 14 (1702; om tyska förh.). (Genom den av franska synoder vid mitten av 1000-talet införda gudsfreden) stadgades, att utom vid allmänna rikskrig vapnen skulle hvila på sön- och helgdagar. Boëthius HistLäsn. 2: 194 (1898). Almquist VärldH 6: 306 (1929; om tyska förh. på 1700-talet).
Ssg: rikskrigs-författning. [jfr t. reichskriegsverfassung] (om ä. tyska förh.) bestämmelse l. stadga o. d. om beslutande o. förande av rikskrig. Rikskrigsförfattningen 1681. SvUppslB 28: 694 (1936). —
-KRIGS-SKATT. [jfr t. reichskriegsschatz] (om ä. tyska förh.) förråd av ädla metaller o. d., tillhörande statskassan o. upplagt för att användas vid krigsfall; jfr -skatt 1 o. krigs-fond. Nyström Svedelius 2: 239 (1887). —
-KRONA, r. l. f. [jfr holl. rijkskroon, t. reichskrone]
1) ett statsöverhuvuds krona; nästan bl. (jfr dock slutet) dels om den (till de kejserliga regalierna hörande) krona som användes vid kejsarkröningar i tysk-romerska riket, dels (mera tillf.) om avbildning av krona (ss. statligt emblem). Uggla Herald. 125 (1746; om tyska förh.). SD(L) 1894, nr 273, s. 8. jfr SkeppsgR 1621 (1620: Rijchz Cronan; ss. namn på örlogsfartyg). särsk. (numera bl. tillf.) i symbolisk anv., övergående i bet.: konungamakt l. konungavärdighet o. d. i ett rike. Ännu warder een RijksCrona myckit efftertrachtat: Wakar troligh för henne I Besittiare. Fuhrman Alm. 1654, s. 13.
2) [jfr motsv. anv. i ä. holl.] (†) under 1500- o. 1600-talen präglat nederländskt guldmynt utgörande en efterbildning av den franska kronan (se krona 5 a). SvSaml. 3—6: 174 (1765). —
-KROPP. [jfr t. reichskörper] (i sht i vitter stil) rike betraktat ss. en kropp (med olika lemmar) l. ss. en organism l. ss. en helhet l. enhet (av olika delar l. områden l. folk l. intressen o. d.); stundom om ett rikes huvuddel i motsats till erövrade provinser o. d., stundom med särskild tanke på folket l. invånarna i ett rike; jfr kropp, sbst.1 1 h δ γ’, o. stats-kropp. Brask Pufendorf Hist. 35 (1680). Man .. ville .. använda de almänna medel til det almännas bästa och .. lisa Riks-kroppen från sina bördor. Dalin Montesquieu 196 (1755). De (ha) hunnit upväcka söndring i Riks-kroppen, sammanreta stånd emot stånd. Creutz Vitt. 95 (1759, 1795). Rikskroppen är skakad af en häftig sjukdom. AdP 1789, s. 57. Den stora rikskropp, hvilken det lyckades .. (Karl den store) att tilldana, sönderföll efter hans död. JWallin i 2SAH 7: 151 (1815). Svenska regeringen gjorde ej .. något kraftfullare försök att sammansmälta ifrågavarande länder (dvs. Estland o. Livland) med den egentliga rikskroppen. Fryxell Ber. 10: 114 (1842). 2NF 12: 451 (1909). särsk. (numera bl. tillf.) bildl., om Guds rike betraktat ss. en kropp; jfr rike 3. Nohrborg 57 (c. 1765).
Avledn.: rikskropplig, adj. (†) som tillhör l. utgör en del av rikskroppen. Thorild Gransk. 1784, 1: 72. —
-KRÄNKANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) om brott: som kränker l. innebär intrång i ett rikes (l. dess invånares) rätt l. frihet o. d. Lagerbring 1Hist. 4: 26 (1783). —
-KRÖNIKA. [jfr t. reichschronik] krönika (se krönika, sbst.1 1) som framställer ett rikes historia; äv. om krönikespel med sådant innehåll. Wulf Köppen 2: 666 (1800). Utkastet till min dramatiska rikskrönika. PoetK 1819, 3: 20. Våra rimmade rikskrönikor från medeltiden. HT 1928, s. 187. —
-KULTUR. ett rikes kultur (se d. o. 8); kultur gemensam för ett helt rike. AB 1899, nr 273, s. 2. Almquist VärldH II. 1: 543 (1931). —
-KULTUR-KAMMARE. [efter t. reichskulturkammer] (om ä. tyska förh.) tysk nationalsocialistisk institution (1933—1945) med uppgift att ha uppsikt över de kulturella yrkena i riket o. att reglera de kulturella yrkesutövarnas ekonomiska o. sociala angelägenheter m. m. GHT 1933, nr 221, s. 7. —
-KUNNIG. [jfr t. reichskundig] (ålderdomligt) = -bekant. Stiernman Riksd. 1426 (1664). Almquist Wennerbg 166 (1917).
Avledn.: rikskunnighet, r. l. f. (ålderdomligt) egenskapen att vara riksbekant. Eichhorn Stud. 1: 237 (1869). —
-KURANTMYNT~002, äv. ~020. (om ä. förh.) faktiskt präglat o. gängse mynt i ett rike (i motsats till räkneenhet); anträffat bl. om ä. tyska förh. Zettersten AnmMynt. 59 (1771). —
(2 d) -KURTISÖR. (numera bl. mera tillf., skämts.) man som ivrigt kurtiserar damer, donjuan, kvinnotjusare. Blanche Band. 205 (1848). George var en rikskurtisör, som höll sig väl med alla flickor. PT 1895, nr 53 A, s. 2. Lindhé FlyddTid. 158 (1917). —
-KVICKHET~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) riksbekant l. över hela riket använd kvickhet (se d. o. 6 b). Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 160 (1853). —
-KYRKA. ss. en särskild, självständig enhet organiserad kyrka (se d. o. 4) som är gemensam för ett helt rike (o. som står i mer l. mindre nära förbindelse med statsmakten i riket); statskyrka; stundom särsk. om sådant kyrkosamfund i sin helhet i motsats till del(ar) därav (t. ex. stift). 2NF 6: 705 (1906). Den nybildade protestantiska rikskyrkans ledning (i Tyskland). Hildebrand KristnPersp. 163 (1935). (T. Ysander blev 1936 biskop) i Visby, dit han sedan haft huvudparten av sin verksamhet förlagd. Rikskyrkan har dock i hög grad tagit hans tjänster i anspråk som predikant och föreläsare. SvD(B) 1943, nr 67, s. 6.
-KYRKOSÅNGS-HÖGTID~02 l. ~20, äv. -KYRKOSÅNG-HÖGTID~02 l. ~20. (-sång- 1933—1936. -sångs- 1928 osv.) högtid avsedd för deltagande av kyrkokörer från hela riket. Kyrkosångsförb. 1928, s. 114. —
-LAG, r. l. f. l. m. [jfr t. reichsgesetz] lag gällande för ett (helt) rike (ofta motsatt: landskapslag l. landslag l. stadslag o. d.); lag med riksgiltighet. Schultze Ordb. 2558 (c. 1755). Rikslagarne i Tyska Riket. PT 1758, nr 4, s. 3. Man kunde (på 1700-talet) fatta i sikte och genomföra planen att ersätta lands- och stadslagen med en rikslag. Minnesskr1734Lag 1: 53 (1934). särsk. (numera bl. tillf.) om handskrift innehållande lag med riksgiltighet (t. ex. medeltida lands- l. stadslag). (J. Hallenberg) ville samla historiska handlingar .. samt riks- eller landskapslagar. 2VittAH XXXI. 2: 17 (1886). —
-LAGSTIFTNING~020. abstr. o. konkretare: lagstiftning gällande för ett (helt) rike; lagstiftning med riksgiltighet. Reuterdahl SKH II. 2: 188 (1850). SvRiksd. II. 14: 63 (1934). —
-LAND. [jfr t. reichsland (i bet. 1)]
1) (förr) (riksomedelbart) land (se d. o. 2 b) i tysk-romerska riket; äv. om allt till tysk-romerska riket hörande område; äv. (om förh. 1871—1918) om det omedelbart under tyska riket hörande Elsass-Lothringen (stundom äv. om vart o. ett av de båda områdena Elsass o. Lothringen). Callerholm Hallam 1: 456 (1851; i pl.; om medeltida tyska förh.). Elsass och Lothringen komma att vara omedelbart riksland under kejsarens regering. DN 1871, nr 1907, s. 3. (Sv.) Riksländerna .. (fr.) l’Alsace et la Lorraine. Schulthess (1885). Riksland .. (dvs.) Till 1806 allt till Tyska riket hörande område. SvUppslB (1935).
2) (mera tillf., i fråga om ä. förh.) i sådana uttr. som det svenska rikslandet, äv. svenskt riksland, om Sveriges huvuddel (i motsats till Finland); jfr rike 2 b. VFl. 1936, s. 18. SvFlH 2: 298 (1943). —
-LANDSKAP~02, äv. ~20. (mera tillf., i fråga om ä. förh.) om landskap tillhörande Sveriges huvuddel (i motsats till Finland); jfr rike 2 b. Schybergson FinlH 1: 211 (1887; om medeltida förh.). —
-LANDSVÄG~02, äv. ~20. (mera tillf.) (stor) landsväg som förbinder olika delar av ett rike med varandra; jfr -väg 1. SvGeogrÅb. 1929, s. 209 (i U. S. A.). Den rikslandsväg, som konungarna begagnade vid eriksgatan (omkring 1100). Fornv. 1933, s. 272. —
-LEDAMOT~002, äv. ~200. [jfr t. reichsglied] (numera knappast br.) = -medlem. Mankell Fältsl. 253 (1858; om tyska förh. på 1630-talet). —
-LEDARE. [jfr t. reichsleiter] särsk. (förr): närmast under Adolf Hitler lydande ledare för värksamhetsgren o. d. (t. ex. press o. propaganda) i det nationalsocialistiska Tyskland; äv. om ledare för nationalsocialistiskt parti i ett land. VKamp 1931, nr 3, s. 4 (om ledaren för svenska nationalsocialistiska partiet). SvD(B) 1944, nr 229, s. 4. —
-LEDNING.
1) abstr. o. konkret: ledning (se ledning, sbst.2 1, 1 slutet) av l. för ett rike(s styrelse) l. en riksorganisation (se d. o. 2) o. d. Spångberg StMän 1: 45 (1917; abstr.). 2NF 30: 694 (1920; konkret).
2) telef. telefonledning mellan stationer inom skilda taxeområden; jfr -kabel. TelStyrCirk. 1915, s. 136. —
-LEGAT, m. (om ä. förh., numera bl. tillf.) legat för ett rike; jfr -kommissarie. Dahlberg Dagb. 11 (c. 1660; uppl. 1912). Hagström Herdam. 1: 209 (1897; om medeltida förh.). —
-LEM. [jfr t. reichsglied] (numera bl. mera tillf.) om landsherre l. stånd l. stad o. d. betraktad (betraktat) ss. en integrerande del av ett rike (ss. en lem i rikskroppen); i sht förr äv. övergående i bet.: samhällsmedlem l. medborgare i ett rike; jfr -ledamot. Brask Pufendorf Hist. 322 (1680; i tysk-romerska riket). Den ärliga torftigheten .. skattar till Fäderneslandet det dyrbaraste af alla, nemligen närande rikslemmar. Bergklint Vitt. 208 (1766). Denna rikslem (dvs. staden Rom) skulle (under antiken) leva på de andras bekostnad. Almquist VärldH II. 2: 246 (1931). —
-LIKARE. likare för mått l. vikt i ett rike; (riks)-prototyp. Plantin PVetA 1787, s. 8. Hos oss rätta sig mått, mål och vigt, efter normalvigter och normalmål, som under namn af Rikslikare förvaras af Kgl. Landmäteri-Contoiret. Berzelius Kemi 3: 272 (1818). Herlin FysVard. 20 (1925). särsk. mer l. mindre bildl., om (erkänd) måttstock (varefter ngt mätes) l. om (erkänt) mönster (som ngt (skall) rättas efter) o. d.; jfr likare b. Den officiella andliga rikslikare som kallas symbolum. Samtiden 1873, s. 567. Hon hade omedvetet blivit hans rikslikare. Det var efter henne han mätte alla andra kvinnor. Hellström Kärlek 146 (1942).
Ssgr (numera bl. mera tillf.): rikslikar(e)-kopia. kopia (se kopia, sbst.1 2) av rikslikare. ASScF 11: 63 (1880).
-LINJE.
2) (numera bl. tillf.) telefonlinje tillhörande rikstelefonnätet. BtRiksdP 1904, I. 1: nr 69, Bil. s. 42. —
-LISTA, r. l. f. lista (se lista, sbst.2) gällande för l. avseende ett helt rike l. hela riket; särsk. (om utländska förh. o. i förslag till nya svenska valsystem) motsv. lista, sbst.2 d, om vallista avsedd för sådana mandat som tillsättas på grundval av de olika partiernas totala röstetal i hela riket (jfr -kandidat 2, -mandat). BtRiksdP 1932, 1: nr 194, s. 5 (i förslag till nytt svenskt valsystem). DN(B) 1954, nr 28, s. 1 (om central förteckning för hela landet över bostadsbyggen som äro färdiga att sättas i gång).
Ssg: riksliste-system. system med rikslista l. rikslistor. BtRiksdP 1932, V. 1: nr 31, s. 29 (i fråga om förslag till nytt svenskt valsystem). —
-LITTERATUR. (mera tillf.) om sammanfattningen av den i ett rike tryckta litteraturen; jfr national-litteratur. NF 1: 1069 (1876). —
-LOCK, n. (†) riksdaler; jfr lock, sbst.4 Ridderstad Samv. 1: 435 (1851; i lista över ord tillhörande förbrytarspråket). —
-LOTTA-CHEF. ordförande i överstyrelsen för riksförbundet Sveriges lottakårer. SvLottan 1949 —50, nr 9, s. 11. —
-LUFFARE. (mera tillf.) luffare som vandrar genom hela riket. Martinson VägKlockrike 47, 272 (1948). —
-LUFTSKYDDS-FÖRBUND. riksförbund med uppgift att värka för civilförsvar (civilt luftskydd); särsk. i sg. best., om (1937 grundat) svenskt sådant förbund (som 1951 omorganiserades o. erhöll namnet Sveriges civilförsvarsförbund). Flyglarm 1938, nr 5, s. 10. —
-LÄGER. läger (se d. o. 7 b) avsett för deltagare från hela riket. Frälsningsarméns ”riksläger”. UNT 1934, nr 157, s. 3. —
-LÄN. [jfr t. reichslehen] (förr) jfr -förläning; särsk. om län förlänat av tysk-romerska riket(s kejsare). Dryselius Monarchsp. 411 (1691; i tysk-romerska riket). (G. I) sökte .. förebygga, at desse nye Riks-Län (dvs. hans söners furstendömen) icke .. ifrån Sveriges Rike skulle afsöndrade blifva. Schönberg Bref 1: 246 (1778). 2NF 23: 1121 (1916; om tyska förh. på 1200-talet). —
-LÄRA, r. l. f. (mera tillf.)
1) (i sht om ä. förh.) till 2: troslära som officiellt omfattas av en stats invånare o. styrelse, statsreligion. Bremer GVerld. 4: 23 (1861).
-MAKT. [jfr t. reichsmacht] (numera bl. mera tillf., i sht i skildring av ä. förh.) ett rikes makt (se d. o. 11); äv. övergående i bet.: statsmakt i ett rike; i sht förr äv.: ett rikes (samlade) krigsmakt. (Den västgotiske konung) Rodericus (hade) heela sijn Rijkz-Macht widh Etthundrade tusende Man .. tilsammans samkadt. Brask Pufendorf Hist. 37 (1680). Generalguvernören öfver Finland är högste representant för riksmakten i Finland. FFS 1903, nr 19, s. 15. Grimberg VärldH 6: 102 (1935). —
-MANDAT, n. mandat (se mandat, sbst.2 2 a) som innehas av person som valts till ledamot av första kammaren i riksdagen för en valkrets där han icke är hemmahörande; äv. o. vanl. (om utländska förh. l. i förslag till nya svenska valsystem o. d.) om mandat som tillsättes på grundval av de olika partiernas totala röstetal i hela riket, särsk.: tilläggsmandat; jfr -kandidat 2, -lista. Det i propositionen föreslagna systemet med riksmandat. BtRiksdP 1932, V. 1: nr 31, s. 29. Granfelt Samh. 2: 152 (1937; om tyska förh.). 3NF 23: 600 (1937). —
-MARK. [jfr t. reichsmark] motsv. mark, sbst.3 2 b, om äldre myntenhet l. däremot svarande mynt i tyska riket; särsk. om mynt(enhet) som användes i Tyskland 1871—1923 o. (efter genomförd stabilisering av valutan) 1924—1948; förr möjl. äv. [jfr -ort o. riksdaler 1 b] om svenskt markmynt. Han hade en Rikzmark eller rund Marck till medh 4 eller 5 huita runstycke. VRP 6/3 1648 (bet. oviss; om svenskt markmynt l. om lybsk mark?). Schulthess (1885). —
-MARKEGÅNG~002, äv. ~200. (förr) kam. markegång(staxa) gällande för hela riket (o. uträknad efter medelbeloppet av länens markegångspris). FörordnInfBeklädn. 30/12 1819, § 1. BtRiksdP 1890, 9Hufvudtit. s. 5. —
-MARKEGÅNGS-PRIS, n. (förr) kam. jfr -markegång. BtRiksdP 1823, IV. 1: 359. 3NF 13: 906 (1930; om ä. förh.). —
-MARSCH. marsch (utgörande prov på prestationsförmåga på vissa distanser) anordnad i syfte att värka för ökad fysisk kondition o. avsedd att utföras av så många som möjligt av rikets vuxna invånare; äv. om liknande prov i skidåkning (jfr -skidmärke). UNT 1940, nr 98, s. 10. Riksmarsch på skidor. 2SvUppslB (1952). Stora Riksmarschen, som pågår till och med den 9 oktober. SDS 1955, nr 253, s. 23. —
-MARSK, m.; pl. -ar (Möller (1790) osv.), äv. -er (Weste (1807), 2SvUppslB 16: 1100 (1950)). (förr) (titel för) marsk (se marsk, sbst.1 3), rikets marsk; i fråga om sv. förh. om l. ss. titel för sådan befattningshavare under medeltiden o. under nyare tiden fram till 1676 (enligt 1634 års regeringsform med uppgift att bl. a. vara chef för krigskollegiet). RA I. 3: 267 (1594). Richz Marsken Greeff Jacop Delagardie. RARP 2: 108 (1634). Den siste danske riksmarsken var And. Bille (d. 1657). NF 10: 990 (1886). Till riksmarsk eller högsta krigshöfding utsågs .. (1435) Karl Knutsson Bonde till Fogelvik. Schybergson FinlH 1: 115 (1887). jfr (†): (Eng.) The Lord or Earl-Marshal of England, (sv.) Riks-marsken. Serenius Ll 2 a (1734).
-tjänst. riksmarsk(s)ämbete. Att .. (hertig Adolf Johan) betros .. Rikzmarsktiänsten, thet är emot lagh. RARP 7: 67 (1660).
-ämbete. (-marsk- 1767 osv. -marske- c. 1740—1778. -marsks- 1653 osv.) riksmarsks ämbete. RR 1653, s. 288 b. —
-MARSKALK~02.
1) (i Sverige under 1600-talet fram till 1680 samt från 1772 titel för) hög ämbetsman med uppgift att förestå hovstaterna o. hovets ämbets- o. förvaltningsmyndigheter (jfr -hovmästare); stundom äv. om hög utländsk ämbetsman med liknande uppgifter. RARP 2: 73 (1634). Wij wele Wår Hoff-Stat under Wår Rijkz-Marskalcks Disposition hafwa förtrodt och committerat. Schmedeman Just. 303 (1655). Rjkz Marschallen Gr. Johan Steenbock. Spegel Dagb. 92 (1680). Nordberg C12 1: 327 (1740; om polska förh.). Riks- eller Öfverste-Marskalken är en af Riksens Råd, som vårdar sig om Konungens Hof, Slott och Hus, förestår, ordnar och bestyrer om Des Taffel och Hof-Folk, med hvad dertil hörer. PH 10: 17 (1772). Riksmarskalk utnämnes av konungen och innehar excellens-värdighet. SvUppslB 22: 1105 (1935).
3) (om ä. utländska förh.) (titel för) innehavare av den högsta militära värdigheten i vissa länder; numera nästan bl. [efter t. reichsmarschall] om l. ss. titel för innehavare av sådan värdighet i Tyskland under den nationalsocialistiska tiden. Tillika inrättades sexton riksmarskalkar (vid Napoleons uppstigande på kejsartronen). Adlerbeth Ant. 2: 328 (c. 1815) [efter fr. maréchal d’empire]. 1940 erhöll Göring titeln riksmarskalk. 2SvUppslB 12: 539 (1949).
Ssgr (i allm. till -marskalk 1): riksmarskalks-flygel(n). benämning på sydvästra flygeln i Sthms slott (med riksmarskalksämbetets lokaler i bottenvåningen). Crusenstolpe Ställn. 4: 52 (1838). Böttiger SthmSlott 10 (1910).
-rum, n. särsk. i pl., om riksmarskalksämbetets lokaler (i riksmarskalksflygelns bottenvåning). SthmSlH 3: 288 (cit. fr. c. 1815).
-stav. med röd sammet beklädd o. av en gyllene krona prydd stav som riksmarskalk under ämbetsutövning vid högtidliga tillfällen bär ss. tecken på sin värdighet; äv. i mer l. mindre symbolisk anv., särsk. i uttr. som ange att ngn utses till riksmarskalk. År 1792 .. anförtroddes honom (dvs. J. G. Oxenstierna) Riks-Marskalks Stafven. SvLitTidn. 1818, Bih. sp. 58. Schück i 3SAH LII. 2: 390 (1941; om förh. 1789).
-ämbete. riksmarskalks ämbete; äv. (nästan bl. i sg. best.) konkretare, om ämbetsvärk under riksmarskalkens ledning; äv. om detta ämbetsvärks lokaler. Ekeblad Bref 1: 229 (1653). Medlemmarnes af Hofkapellet och Theatern egentliga forum är Borgrätt och i högre instans RiksMarskalksEmbetet. Beskow Theat. 21 (1832). Direktören skulle klockan fyra vara i riksmarskalksembetet. Strindberg NRik. 158 (1882). SvStatskal. 1958, s. 59. —
-MARSKALKSKAP~002, äv. ~020. [till -marskalk] (mera tillf.) förhållandet att vara riksmarskalk (se d. o. 1); riksmarskalks ämbete l. värdighet; (ngns) tid ss. riksmarskalk l. utövning av riksmarskalksämbetet. 2Saml. 9: 43 (1799). —
-MATRIKEL. [jfr t. reichsmatrikel] särsk. (om ä. utländska förh.)
1) förteckning över vad varje riksstånd i tysk-romerska riket hade att utgöra (i krigsfolk l. pängar) för rikets gemensamma behov. Möller 2: 682 (1785).
2) (mera tillf.) om förteckning över innehavare av civila o. militära ämbeten i östromerska o. västromerska rikets tjänst. 2NF 17: 1008 (1912). —
-MEDALJ. (i sht i fackspr.) skyttemedalj (i silver l. guld) som utgör det frivilliga skytteväsendets högsta utmärkelsetecken o. som efter vissa regler kan erövras vid förbundstävlingar; ngn gg äv. om riksspelmansmärke. SvSkytteT 1899, s. 185. Hembygden 1931, nr 1, s. 18 (om riksspelmansmärke). —
-MEDEL, n. [jfr t. reichsmittel] (numera bl. tillf.) i pl.: ett rikes ekonomiska tillgångar l. pänningmedel, statsmedel. Schouten Siam 16 (1675). LBÄ 2—3: 57 (1797). —
-MEDELBAR~002, äv. ~200. [jfr t. reichsmittelbar] (om ä. utländska förh.) motsatt: riksomedelbar; särsk.: lydande under ngt av riksstånden i tysk-romerska riket; jfr mediat slutet. 2SvUppslB 24: 157 (1952). —
-MEDEL-DYRHET~02 l. ~20. (i fackspr.) medeltal angivande den genomsnittliga levnadskostnaden för samtliga av ett större antal undersökta orter i riket o. använt ss. grundval vid dyrortsgrupperingar. 2NF 36: 598 (1924). —
-MEDELPRIS~002, äv. ~200. (i sht i fackspr.) genomsnittspris (på en vara) för hela riket. BtRiksdP 1912, VI. 1: nr 7, s. 66. —
-MEDELTAL~002, äv. ~200. medeltal gällande för hela riket. BtRiksdP 1892 B, 1: nr 1, FörslHärordn. s. 79. Ifråga om nötkreatursantalet, får och getter ligger Skåne efter riksmedeltalet. SvGeogrÅb. 1945, s. 28. —
-MEDLEM~02, äv. ~20. (numera bl. mera tillf.) jfr -lem; särsk. om riksomedelbar landsherre l. stad o. d. i tysk-romerska riket; i sht förr äv. övergående i bet.: samhällsmedlem l. medborgare i ett rike; jfr -ledamot. Menigheten .. (ledsnade) vid en så kallad Frihet, hvaraf icke hvarje Riksmedlem åtnjöt frukten. LBÄ 11 —13: 44 (1798). SkrHVSamfLd 36: 57 (1943; i tysk-romerska riket). —
-MEMORIAL. (†) kungörelse l. dyl. avsedd för allmänheten i ett rike; jfr memorial 3. Thorild Gransk. 1784, 1: 77. —
-MENIGHET~002, äv. ~200. särsk.
1) (numera bl. mera tillf.) korporation l. samfund o. d. omfattande (medlemmar från) hela riket; förr äv. om stat ss. organisation: statsorganisation l. dyl.; jfr menighet 2, 2 b. Det ser ut, som desse illsinnade (som söka störta författningen) icke tro .. at Gud .. besynnerligen har sin hand öfver hela Riks-menigheter. Oelreich 560 (1755). Flodström SvFolk 567 (1918; om ä. förh.).
2) [specialanv. av 1] hist. i ett 1810 avgivet förslag till representationsskick: kammare utgörande ett slags underhus o. bestående av valda jordägare, borgare, husägare o. universitetslärare från hela riket. AdP 1809, 2: 28. Warburg Richert 1: 261 (1905).
-MINISTER. [jfr t. reichsminister] (om utländska, i sht ä. tyska förh.) jfr minister 3 a. 2NF 30: 699 (1920; om tyska förh.). —
-MINISTERIALER, pl. [jfr t. reichsministerialen, pl.] (om medeltida tyska förh.) ministerialer lydande omedelbart under kejsaren l. konungen. Lagerroth FrihFörf. 14 (1915). —
-MINISTERIUM. [jfr t. reichsministerium] (om utländska förh.) jfr ministerium 4. Schybergson FinlH 2: 293 (1889; om ä. ryska förh.). —
-MODER. (mera tillf.) om (änke)drottning; jfr moder, sbst. 1 g α, lands-moder. ”Riksmodern” Hedvig Eleonora. Hallström i 3SAH 42: 304 (1931). —
-MONUMENT. (mera tillf.) monument (se d. o. 1, 2) som ger en betydelsefull inblick i l. är avsett att hugfästa minnet av en betydelsefull händelse o. d. i ett rikes historia; jfr national-monument 1, 2. Iduna 5: 33 (1814). Fornv. 1938, s. 343. —
-MORDKOMMISSION~1002 l. ~01—. (icke officiell) beteckning för mordkommission vid statspolisens kriminalavdelning i Sthm med uppgift att biträda lokal polismyndighet med utredning av mord l. andra grövre våldsdåd. SDS 1953, nr 176, s. 3. —
-MOTORFLYGTÄVLING~020. i sht sport. tävling med motordrivna flygplan för deltagare från hela riket (anordnad årligen sedan 1949 av Kungl. svenska aeroklubben); jfr -segelflygtävling. EttÅrLuft. 1950, s. 120 (1949). —
-MUSEUM. centralt (för ett helt rike avsett) statligt museum (se d. o. 1); i fråga om sv. förh. särsk. dels om det under vetenskapsakademiens inseende stående naturhistoriska museet i Sthm (naturhistoriska riksmuseet, i sht förr äv. naturhistoriska riksmuseum), dels (numera bl. mera tillf.) om statens historiska museum i Sthm (förr kallat historiska riksmuseum). Riksmusei vänner, förening (bildad 1925) med uppgift att gm ekonomiskt stöd värka för ökande av naturhistoriska riksmuseets samlingar. SvLitTidn. 1819, Bih. sp. 11. Historiska riksmuseum. Dalin (1855). Det stora riksmuseet (i Amsterdam). NF 19: 218 (1895) [jfr holl. rijksmuseum]. Intendenterna vid naturhistoriska riksmuseum. SFS 1906, nr 49, s. 2. Naturhistoriska riksmuseet består av sju avdelningar. Därs. 1935, s. 563. jfr (om centralt styrt, för en landsdel avsett statligt museum): Ett par .. riksmuseer i Norrland. VeckoJ 1954, nr 12, s. 5 (i förstag). jfr (†): Zoologiska riksmuseum .. (dvs.) vetenskaps-akademiens samling af djurrikets alster. Dalin (1855). —
-MUSIKSTÄMMA, r. l. f. riksstämma för musiker (anordnad, i allm. årligen, av riksförbundet Sveriges amatörmusikkårer). Fanfaren 1953, nr 2, s. 1. —
-MYNDIGHET~002, äv. ~200. myndighet (se d. o. 2) som utövas över ett helt rike; äv. konkret, om ämbete l. samhällsorgan med sådan myndighet. Uppl. 2: 612 (1908; konkret). ÅbRiksförSvenskhUtl. 1932, s. 20. —
-MYNT. [jfr t. reichsmünze]
1) (nästan bl. om ä. förh.) om (allmänt gångbart) mynt (se d. o. 1 f) i ett rike med av rikets myndigheter lagstadgad prägling o. lagstadgat värde; för ett (helt) rike gällande (gemensamt, enhetligt) mynt; särsk. (ofta förkortat rmt l. r:mt) ss. benämning på svensk (silver)valuta (använd från 1855 o. så småningom avlöst av den 1873 införda kronan) vars riksdaler motsvarade en riksdaler riksgälds (= 1/4 riksdaler specie = 2/3 riksdaler banko) o. indelades i 100 öre (särsk. i uttr. riksdaler riksmynt). Zettersten AnmMynt 60 (1771; om tyska förh.). Högmålsfråga til de Wise och ädelsinnade i Landet, angående en ny Mynt Författning och et nytt RiksMynt. SP 1792, nr 6, s. 4. Vid Vårt Myntverk skola följande silfvermynt utmyntas, nemligen: Ett å fyra Riksdaler Riksmynt, eller 400 Öre (osv.). SFS 1855, nr 14, s. 2. Jag .. kom (icke) i håg summan om riksmynt eller banko, utan köpte blott en vexel på 500 Rd. rmt. AnderssonBrevväxl. 1: 41 (1858). (Sv.) en krona riksmynt, (eng.) a Swedish crown. WoH (1904). Estlander 11Årt. 1: 214 (1919; om ä. ryska förh.).
2) (†) riksdaler riksmynt (i bet. 1). SöndN 1865, nr 23, s. 2. (De) lyckades .. uppdrifva .. lönen till bortåt 20,000 riksmynt. Därs. 1874, s. 103.
Ssgr (till -mynt 1; om ä. förh.): riksmynt-, äv. riksmynts-beräkning. (-mynt-) (numera bl. tillf.) mynträkning l. myntsystem med riksdaler riksmynt ss. myntenhet. Hellberg Samtida 8: 2 (1872).
-kassa. (-mynts-) (†) om banks innehav (kassabehållning) av i riket gällande mynt. (Agardh o.) Ljungberg I. 3: 177, 179 (1853).
-sedel. sedel (pappersmynt) gällande för ett (i fråga om olika sedlar växlande) antal riksdaler riksmynt. RiksdRevRiksb. 1906, s. 48 (om sådana sedlar som inkommit förslitna till riksbanken).
-underlag. (-mynts-) (†) om underlag för enskild banks sedelutgivning, bestående av i riket gällande mynt; jfr -mynt(s)-kassa. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 55, s. 23. —
-MYNTFOT~02, äv. ~20. (mera tillf.) myntfot i ett rike. Tyska Riks-Myntfoten. Zettersten AnmMynt 58 (1771). —
-MYNTORDNING~020. [jfr t. reichsmünzordnung] (i sht om ä. tyska förh.) myntordning gällande för ett rike. König LärdÖfn. 6: 136 (1747; om tyska förh.). —
-MYNTVIKT~02, äv. ~20. (i sht om ä. tyska förh.) myntvikt (särsk.: viktenhet för myntmetall) gällande för ett (helt) rike. 2VittAH 19: 288 (1850; om ä. tyska förh.). —
-MYNTVÄSEN~020. (i sht om ä. tyska förh.) myntväsen gällande för ett (helt) rike. EkonS 1: 255 (1893). —
-MÅL, sbst.1 [jfr nor. riksmål (i bet. 1, 2)]
2) [efter motsv. anv. i nor.] i sht språkv. om den av de båda officiella språkformerna i Norge som bygger på det dansknorska skriftspråket o. på det i sydöstra Norge (särsk. i städerna) använda talspråket, bokmål; jfr dansk-norska 1. 2NF 34: Suppl. 674 (1922).
Ssg (till -mål, sbst.1 2): riksmåls-man, m. (om nor. förh.) anhängare av l. förkämpe för riksmålet i Norge. Laurin Stamfr. 142 (1924). —
-MÅTT. (mera tillf.) mått (se mått, sbst.4 1) gällande för ett (helt) rike. EkonS 1: 245 (1894; om engelska förh.) [jfr eng. imperial measure]. SvH 2: 304 (1905; om medeltida sv. förh.). —
-MÄRKE. [jfr fsv. rikemärke (i bet. 1)]
1) (numera bl. tillf.) gränsmärke vid riksgräns; riksröse; jfr landa-märke o. märke, sbst.1 1. Fischerström 1: 444 (1779).
3) (numera bl. tillf.) på vapensköld l. fana o. d. anbragt sinnebild för ett rike; jfr lands-märke, sbst.2, o. märke, sbst.1 3. Lagerbring 1Hist. 3: 578 (1776). —
-MÄSSA, r. l. f. mässa (se mässa, sbst. 5) för deltagare från ett helt rike l. hela riket; jfr -varumässa. Mässtidn. 1920, nr 1, Omsl. s. 2. HantvSmåind. 1944, s. 69. —
-MÄSTARE.
1) (†) i rikets tjänst anställd rytteriöverste?; jfr mästare 1. Honom (dvs. Göran Posse) fölgde Arfwid Drake then rigsmästare god / Med sine Ryttare. PolitVis. 201 (c. 1598; möjl. felaktigt för ridhmästare).
2) person som vunnit mästerskapstävling gällande för hela riket; jfr mästare 7 slutet. Dagen 1915, nr 211, s. 6 (i skytte). —
-MÄSTERSKAP~002, äv. ~200. jfr -mästare 2 o. mästerskap 3 slutet; äv.: mästerskapstävling gällande för hela riket. Riksmästerskapet i plöjning gick till Upsala län. UNT 1933, nr 215, s. 1. NFSportlex. (1943; om tävling).
Ssgr: riksmästerskaps-plakett. plakett (se d. o. 2) utdelad ss. pris vid riksmästerskapstävling. IdrBl. 1935, nr 109, s. 4.
-tävling. JUFBl. 1933, s. 367. —
-MÖTE.
1) (utom om ä. förh. numera företrädesvis med ngt högtidlig l. ålderdomlig prägel) möte (se d. o. 5) l. sammankomst mellan representanter för ett rikes befolkning för överläggning o. beslut rörande rikets angelägenheter; riksdag; äv. (nästan bl. om ä. förh.) närmande sig 2, om sammankomst mellan representanter för kyrkan i ett rike för överläggning o. d. om kyrkliga angelägenheter, kyrkomöte; äv. om sammanfattningen av deltagarna i sådant möte. VDBötB 1638, s. 191. Den Svänske bonden .. har ifrån långlig tid tilbaka ägt röst och säte uti de almänne Riksmöten. Celsius G1 1: 158 (1746). Det namnkunniga Religions och Riks-Mötet i Upsala år 1593. Schönberg Bref 1: 286 (1778). Palmblad Norige 310 (1846; om norska förh.). Urtima riksmöte. SFS 1940, s. 1455. TurÅ 1944, s. 21 (om medeltida förh.). särsk. (i vitter stil, tillf.) bildl. (jfr 2); jfr rike 5 d γ. Fransmännen voro de förste, som åt vältalaren tillerkände säte och stämma på vitterhetens riksmöte. Rydqvist i 2SAH 12: 431 (1827).
2) sammankomst för dryftande av gemensamma angelägenheter o. d. mellan representanter från hela riket för en riksorganisation l. (föreningar i) ett riksförbund (se d. o. 2) o. d. (jfr -stämma); äv. om sammanfattningen av deltagarna i sådant möte. DN(A) 1916, nr 352, s. 8.
-NORSK, adj. jfr -svensk I; äv. (mera tillf.): som utmärker l. har avseende på norskt riksmål (se -mål, sbst.1 2). Det riksnorska uttalet. NordT 1915, s. 330. —
-NOTARIE. [jfr polska pisarz polny koronny] (om ä. polska förh.) ämbetsman med uppgift att förestå den polska arméns fältkansli, militära bokföring, besoldning m. m. Loenbom Stenbock 1: 99 (1757). —
-NOTERING. (angivande av) pris (för en vara) l. prissättning (av en vara) gällande för (ett antal viktigare orter i) hela riket; särsk. om smörnotering gällande för partihandeln på den inhemska marknaden. En riksnotering införes för spannmål. DN(A) 1921, nr 25, s. 1. SFS 1933, s. 1004. —
-NYCKEL. nyckel tillhörande riksregalierna. Ekeblad Bref 1: 340 (1654). Riksnyckeln, skattkammarens ämbetstecken. Ahnlund AOxenstierna 117 (1940). jfr SkeppsgR 1621 (1620: Richz Nÿkelen; ss. namn på örlogsfartyg). —
-NYTTIG. (numera bl. tillf.) = -gagnelig. UpplFmT 16—18: 192 (1769). Crusenstolpe Tess. 2: 89 (1847; om person). —
-NÄMND. nämnd (se d. o. 2 b) med uppgift att handlägga (på olika sätt avgränsade) frågor gällande (en viss värksamhet o. d. inom) riket i dess helhet; särsk. dels (i äldre förslag till representationsskick) om gemensam församling av representanter för de fyra stånden med uppgift att utöva vissa av folkrepresentationens funktioner, dels (om medeltida förh.) om nämnd av representanter för rikets (flesta) lagsagor med uppgift att vid Mora stenar förrätta kungaval, dels om nämnd som utgör centralorgan för en statlig värksamhet. KonstUtskInkHandl. 1848, nr 72, s. 3 (i förslag till nytt representationsskick). Den .. för behandling av vissa avtalsfrågor inrättade s. k. riksnämnden. Upsala(A) 1922, nr 274, s. 1; jfr -skiljenämnd. Den angelägenhet, 1300-talets riksnämnd hade att ombestyra, var konungavalet. SvUppslB 22: 1061 (1935). Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. SFS 1946, nr 897. —
-NÄRINGS-FÅNG. (†) om näring (se näring, sbst.2 3) som ger födoämnen (livsmedel) åt ett rikes befolkning. Blix SvFinance 137 (1797). —
-NÖD. (i vitter stil, mera tillf.) nöd (se d. o. 1, 3) vari ett rike l. dess befolkning befinner sig. Sander i 3SAH 4: 48 (1889). —
-OLYCKA~020. olycka som drabbar l. skadar ett helt rike; nationalolycka; företeelse o. d. som visar olycksbringande l. olyckliga l. skadliga värkningar för hela riket. BL 8: 152 (1841). Så stod bränvinsfrågan när Gustaf (III) emottog styrelsen. Att i roten angripa denna riksolycka fordrade mod. Beskow i 2SAH 34: 79 (1861). Nu kommer en riksolycka under form af en jordbrukskris. Strindberg TjqvS 5: 135 (1886, 1909). SvFl. 1939, s. 128. särsk. (ngt vard.) allmännare, övergående i bet.: stor l. ödesdiger o. d. olycka (l. skada o. d.); i sht i satser med nekande innebörd; jfr rike 2 d. ”Serena vill fara hem i morgon bittida!” Nu såg björn så konsternerad ut, att jag .. tänkte: nå nå, det är väl ingen riksolycka heller. Bremer Grann. 2: 23 (1837). Sällan är .. (barnens moder) borta och sällan har hon främmande, men båda delarne betraktas af barnen, som en riksolycka. Langlet Husm. 35 (1883). TSvLärov. 1940, s. 84. —
-OMBUDSMAN~002, äv. ~200. ombudsman för riksorganisation (se d. o. 2). SLUBl. 1931, nr 8, s. 4. —
-OMEDELBAR~0102. [jfr t. reichsunmittelbar] (om ä. utländska förh.) om person (landsherre o. d.) l. territorium o. d.: lydande omedelbart under ett rikes regent; särsk. (om ä. tyska förh.): lydande omedelbart under kejsaren o. (tysk-romerska) riket; motsatt: riksmedelbar. 2VittAH 19: 272 (1850; om ä. tyska förh.). 2NF 2: 970 (1904).
Avledn.: riksomedelbarhet, r. l. f. [jfr t. reichsunmittelbarkeit] (om ä. utländska, särsk. tyska förh.) KonvLex. 4: 36 (1864). jfr: Elsass-Lothringens förhållande till Tyskland efter 1874 och förbundsdistriktet Columbias till Förenta staternas kongress (kan) betecknas såsom riksomedelbarhet. NF 13: 1176 (1889). —
-OMRÅDE~020. ett rikes område; äv.: vart o. ett av de större områden i vilka ett rike indelas (från ngn viss synpunkt), huvuddel av ett rike. 2VittAH XXIX. 1: 51 (1880, 1884). Jordbruksräkn. 1944 359 (1946). —
-ORDNING. [jfr t. reichsordnung (i bet. 1)]
1) till 2; särsk. (†) om förordning l. stadga o. d. gällande för ett rike. Röm(erska) Richs Ordningen Ahr 1570. Stiernhielm Arch. D 3 b (1644; om riksmyntordning).
-ORGAN.
1) (tillf.) bildl., om ståndsriksdag tänkt ss. ett rikes (en ”rikskropps”) organ (se d. o. 2) för (tuggning o.) tal. All verlden snart är van, / Att bråkas och förödas / Af denna Riks-Organ. Möller ResDéj. 28 (1830).
2) organ (se d. o. 4 d) för en rörelse l. sammanslutning o. d. i ett helt rike l. hela riket. Sveriges Skyttetidning. .. Riksorgan för den frivilliga skytterörelsen. SvSkytteTidn. 1924, nr 14, s. 3. —
-ORGANISATION.
1) organisation (se d. o. 2) av ett rike; äv. konkretare, om rike betraktat ss. en organiserad enhet. HSH 7: 222 (c. 1800; konkretare). Granfelt Samh. 1: 96 (1937).
2) organisation (se d. o. 3) omfattande ett helt rike l. hela riket; jfr -förbund 2. DN 1898, nr 10320 A, s. 2. Riksorganisationen för Sveriges slakteriföreningar, Sveriges slakteriförbund. UNT 1933, nr 124, s. 1. —
-ORT3~2 (rikso´rt ((med) sl(utet) o) Weste). [jfr d. rigsort, t. reichsort] (förr) mynt (l. myntenhet) utgörande en fjärdedels riksdaler; jfr ort, sbst.2 1. KamKollP 3: 76 (1642). Huset eller skårpan .. (till ett slags pastej skall) blifwa giordt aff Smörbakelse, så tiock såsom een Rijkzorth. Salé 171 (1664). Huar och een sacellanus (skall) hjälpa åhrligen 1 Rikz ort där till (dvs. till prästänkehjälp) af samma spannemål och pänningar, deras efterlefwerskor blifwa deelachtighe. KyrkohÅ 1911, MoA. 118 (1665). Weste (1807; om danskt mynt). SvRiksd. I. 3: 434 (1933). (†) Iagh .. äter hoss vallmästaren och giffuer Rixort (dvs. en riksort) måltiden. Ekeblad Bref 1: 7 (1649; rättat efter hskr.). Anm. I nedan anförda språkprov användes ordet med bet.: ort (se ort, sbst.1 II) i riket; användningen beror dock säkerligen på missförstånd av en bestämmelse liknande den i språkprovet från c. 1665 ovan. Blef och talt om enkietunnorna och slutit, att capellanerna skola och här efter gifwa efter ordinantien, hwar i sin rijksort, om deras enckior skola få något efter dem. SynodA 1: 145 (1675). —
-ORTOGRAFI. (numera bl. mera tillf.) ortografi som är officiellt gällande i ett rike; jfr -stavning. Fyris 1886, nr 23, s. 3. —
-ORTSDALER. (†) riksort, ortsdaler. Thulin Mant. 2: 3 (i handl. fr. 1645). Hallenberg Hist. 4: 809 (1794). —
-PARK. (numera mindre br.) nationalpark. AENordenskiöld i PBraheMinne 10 (1880). Östergren (1936). —
-PARTI. politiskt parti utgörande en riksorganisation (se d. o. 2); i sht förr äv.: politiskt parti som strävar att föra en utjämnande o. förmedlande politik (jfr -politik). Carlsson LantmPol. 172 (i handl. fr. 1894). Thermænius SvPolPart. 119 (1933). jfr: Tyska rikspartiet. 2SvUppslB 7: 283 (1948) [efter t. deutsche reichspartei]. —
-PELARE. (numera bl. mera tillf.) bildl.; jfr pelare 1 d (β). AdP 1789, s. 146 (om lag). SvBL 2: 73 (cit. fr. c. 1850; om person). —
-PLATTA, r. l. f. (förr) ett slags fasonerad (vanl. T-formig) byggnadssten. KalSvVar. 677 (1916). FFS 1920, s. 837. —
-PLÖJNINGSTÄVLING~0020. plöjningstävling för deltagare från hela riket. JUFBl. 1933, s. 305. —
-POET. (i fråga om äldre l. fiktiva förh.) poet som är anställd i riksstyrelsens tjänst l. som åtnjuter pension l. understöd o. d. för sin litterära värksamhet av riksstyrelsens organ. Professor Nicander får, såsom Rikspoet, Corylanders pension (vilken tillerkänts honom på förslag av riksens ständer 1756), när den varder ledig. HSH 16: 406 (1770). Kanske man .. (om C. C. Hanell levde i Frankrike) skulle för honom utvärka Fullmagt på en Riks-Poets syssla, med goda inkomster. Kellgren (SVS) 4: 318 (1783). Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 165 (1852; om A. Nicander). —
-POKAL. pokal utgörande vandringspris i rikstävling; särsk. sport. om (av tidningen Vecko-journalen 1931 uppsatt) vandringspokal utgörande pris i (en av Svenska motorklubben i regel årligen anordnad) tillförlitlighetstävling (rikspokaltävling) för bilister från hela riket; äv. (vard., nästan bl. i sg. best.) elliptiskt för: rikspokaltävling(en). VeckoJ 1931, nr 6, s. 10. NordTFotogr. 1939, s. 73 (om pokal utgörande vandringspris i riksfototävling). Redan i Rikspokalen dominerade nya Volkswagen. DN(B) 1954, nr 69, s. 14.
-POLITIK. [jfr t. reichspolitik, eng. imperial politics] politik som rör ett (helt) rikes angelägenheter, statlig politik (motsatt: kommunal o. d. politik); särsk. om politik som betonar l. avser att stärka ett rikes enhet; äv. (i sht i skildring av ä. förh.): politik som avser att utjämna motsatser o. strävar för samvärkan mellan olika grupper (utöver de partipolitiska linjerna) o. d., samlingspolitik, utjämnande o. förmedlande politik; särsk. om E. G. Boströms politik. Statsministern (E. G. Boström) skall idka rikspolitik i stället för partipolitik. DN(A) 1891, nr 8186, s. 1. Den Boströmska rikspolitiken. Haralds Boström 47 (1907). Mot Finland öppnade den nya rikspolitiken (i Ryssland i början av 1900-talet) .. ett planmässigt fälttåg. 2NF 23: 1503 (1916). Kommunal och rikspolitik. Idun 1948, nr 15, s. 11. —
-POLITISK. jfr -politik. Boströms rikspolitiska förvillelser. SvStridsskr. 7: 30 (1905). Rikspolitiska och kommunala val. SvD(A) 1934, nr 268, s. 5. —
-PORTO. beteckning (före 1/6 1951 då lokalporto avskaffades) på inrikes porto för försändelser som icke voro lokalförsändelser; jfr -brev. SvPostv. 229 (1924). —
-POST. [jfr t. reichspost] (om äldre l. utländska förh.) statligt postväsen i ett rike (särsk. i tysk-romerska l. tyska riket); i sht förr äv. konkretare, om post (se post, sbst.3 3, 4, 7) från tysk-romerska riket. OSPT 1686, nr 47, s. 8 (konkretare). 2UB 10: 15 (1906). —
-POST-ARRENDE. (†) arrende (se d. o. 2) som erlades för arrendering av postväsendet i riket. Schück VittA 2: 115 (i handl. fr. 1668). —
-POSTMUSEUM~0020. centralt (för ett helt rike avsett) postmuseum. SDS 1955, nr 28, s. 19 (om finska förh.). —
-POSTMÄSTARE~0200. (förr) = general-postmästare; jfr -postförvaltare o. post-mästare slutet. Holm SvPostv. 2: 133 (i handl. fr. 1654). —
-POSTMÄSTARINNA3~01020, äv. 101032. [jfr t. generalreichspostmeisterin] (förr) = post-mästarinna 2. Sthm 3: 176 (1897). —
-PRELAT. [jfr t. reichsprälat] (om ä. tyska förh.) riksomedelbar prelat. Stiernstolpe Blumauer 1: 24 (1813). —
-PREMIERINGSNÄMND~00102. för hela riket gemensam premieringsnämnd; motsatt: distriktspremieringsnämnd. SFS 1936, s. 93 (för hästpremiering). —
-PREMIUM. premium (se premie 2) som utdelas för de bästa prestationerna inom hela riket i ett examensprov l. dyl. TSvLärov. 1949, s. 302 (i förslag). Teknologföreningen har nu delat ut sina rikspremier för bästa skriftliga prov i matematik och fysik i studentexamen. SDS 1954, nr 133, s. 14. —
-PRESIDENT. [jfr t. reichspräsident] (om ä. tyska förh.) (titel för) president (se d. o. 3) i Tyskland (1919—1934). DN(A) 1919, nr 41, s. 10. —
-PRESS. särsk. ss. sammanfattande benämning på de större dagliga svenska tidningar (i Sthm, Göteborg o. Malmö) som ha läsare över större delen av riket, storstadspress; jfr -tidning. TSvLärov. 1943, s. 114. —
-PRISLISTA~020. (mera tillf.)
(2, 3, 5 d γ) -PROFETIA. (rikes- 1948. riks- 1887) särsk. (i sht relig., mera tillf.) till 3: profetia om Guds rike. Rudin BibEnh. 102 (1887). —
-PROFOSS. (rikes- 1564. riks- 1567 osv.) (förr) tjänsteman med uppgift att vara allmän åklagare å riksregeringens vägnar o. att förestå åklagarväsendet i riket; ngn gg äv. oeg., om person (styresman) som håller strängt på lag o. ordning o. d. i ett rike; jfr -fiskal. ArkliR 1564, avd. 20. Wij .. anamme Jören Selfbech vthi wår Ko(nungliga) tiänisth och bestellningh, så adtt han Rijks profoss wara skall. KlädkamRSthm 1567 —69 F, s. 28 a. Jag hoppas på bättre tider, sedan .. den gamla Riksprofossen Axel Oxenstjerna, efter berättelse, skall återfå sitt välde. Sparre Findl. 2: 223 (1835). 2SvUppslB 15: 337 (1950). —
-PROGRAM.
1) (mera tillf.) politiskt l. ekonomiskt program gällande för (o. omfattat av representanter för) hela riket. SvRiksd. I. 5: 140 (1934).
2) radioprogram avsett för lyssnare över hela riket; motsatt: lokalprogram l. utlandsprogram o. d. SvD(L) 1926, nr 5, s. 8. Anm. till 2. Sedan dubbelprogram 1955 införts i den sv. radion, användes stundom (vard., i sht skämts.) ordet riks-etta(n) om program 1 (riksprogrammet). DN(B) 1955, nr 336, s. 3 (: ”Riksettan”). —
-PROGRAMCHEF~002. chef för Radiotjänsts värksamhet med utformande av program (sedan 1947 kallad radiochef). SvD(A) 1927, nr 76, s. 3. —
-PROPAGANDA. propaganda som bedrives över ett helt rike l. hela riket; äv. om rörelse o. d. som bedriver sådan propaganda. HandInd. 285 (1926). Bildandet av en sammanslutning under namn av ”Rikspropagandan för trafiksäkerhet”. Motorför. 1929, nr 9, s. 7. —
-PROST. om prost som spelar en framträdande roll i rikspolitiken (l. är allmänt känd o. anlitad inom hela riket o. d.); företrädesvis (i sht i sg. best.) ss. vedernamn på prosten (sedermera biskopen) C. G. Nordin (1749—1812), som i egenskap av ledande kraft i beredningen för handläggning av kyrkliga ärenden 1786—1788 intog en ställning motsvarande en kyrkoministers. Schröderheim Skr. 126 (c. 1795; om C. G. Nordin). Denne frihetstidens förste riksprost (dvs. L. Molin). Annerstedt UUH II. 2: 198 (1909). En ”riksprost” av annat format (än H. Halldén) är Adolf Kloo. GefleDagbl. 1954, nr 170, s. 5. —
-PROTEKTOR. [jfr t. reichsprotektor] (titel för) styresman över det tyska protektoratet Böhmen-Mähren 1939—1945. UNT 1939, nr 80, s. 6. —
-PROTOTYP. rikslikare; vanl. om prototyp för meter o. kilogram i ett rike. Moll Fys. 5: 21 (1897). —
-PROV. (-prob) [jfr t. reichsprobe, ä. t. reichsprob] (†) (sådan halt som håller) enligt lag i ett rike föreskrivet prov för legeringar av ädel metall. Stiernman Com. 3: 39 (1661). —
-PSALMBOK~02, äv. ~20. (officiellt stadfäst) psalmbok använd (l. avsedd att användas) inom ett helt rike l. hela riket. 2NF 26: 619 (1917). —
-PUFF, r. l. m. (†) reklam som (gm statliga myndigheter) ges riksomfattande karaktär. VexjöBl. 1842, nr 28, s. 1. —
-RADIO. (statligt kontrollerad) för lyssnare över hela riket avsedd rundradio. SD 1927, nr 76, s. 1. —
-REFORM. [jfr t. reichsreform] (strävanden för) reform av ett rikes författning l. styrelseskick o. d. (särsk. i syfte att stärka rikets enhet); oftast om ä. tyska förh. SvUppslB (1935; om tyska förh.). Andersson SvH 170 (1943). —
-REGALIER, pl. (ett rikes) regalier (se regale 3); jfr -insignier. Schück VittA 5: 544 (i handl. fr. 1752). De svenska riksregalierna och kungliga värdighetstecknen. Cederström (1942; boktitel). —
-REGERING. [jfr t. reichsregierung]
1) (numera bl. mera tillf.) värksamheten att regera ett rike; riksförvaltning. RA I. 3: 615 (1595). SP 1792, nr 262, s. 2.
2) konkret: ett rikes regering (se d. o. 2); stundom särsk. om regering som i sin politik företräder l. söker tillvarata (icke enbart ett visst politiskt partis l. en viss samhällsgrupps o. d. utan) alla meningsgruppers l. samhällsklassers o. d. (berättigade) intressen inom riket. BraheBrevväxl. II. 1: 8 (1639). Riksregering eller partiregering? Östergren (1936). VFl. 1937, s. 121. —
-REGISTER. förteckning l. register gällande för l. avseende ett helt rike l. hela riket; jfr -lista. Nordström Samh. 2: 675 (1840). Länsregister (över fridlysta naturminnesmärken), som genom årliga rapporter sammanföras till ett af Vet. akad. fördt riksregister. 2NF 19: 604 (1913). —
-REGISTRATUR.
1) (i sht i fackspr.) registratur bestående av samling av kopior av skrivelser som expedierats av riksregeringens kansli i ett rike (i fråga om sv. förh. vanl. om sådant registratur från K. Maj:ts kansli). Frey 1843, s. 175. Förteckning öfver samlingen af Riksregistratur i Kongl. Riks-Archivet. 1MeddRArch. I. 1: 61 (1877). Det danska riksregistraturet. NF 13: 836 (1889). Då .. (G. I) vid förvaltningens nyorganisation upplade det s. k. riksregistraturet. Rosman BjärkSäb. 2: 38 (1924).
2) [efter d. rigsregistratur] vid den danska statspolisen: avdelning med uppgift att föra centralt, för hela riket gällande register över personer som dömts till straff o. d. SDS 1954, nr 26, s. 5. —
-RELIGION. officiellt antagen religion i ett rike; statsreligion. Boëthius HistLäsn. 1: 18 (1895; om fornegyptiska förh.). —
-REPRESENTANT. representant för ett rike l. dess inbyggare (särsk. i folkrepresentation); äv. (i förslag till nytt svenskt valsystem) om innehavare av tilläggsmandat (jfr -kandidat 2, -lista, -mandat). LBÄ 33—35: 137 (1800). BtRiksdP 1932, V. 1: nr 31, s. 31. —
-REPRESENTATION. samling representanter för ett rike l. dess inbyggare (särsk. ss. utövande politisk makt); ofta liktydigt med: folkrepresentation. Frey 1841, s. 182. Rådet var, då Kalmarunionen stiftades i alla tre rikena den enda egentliga riksrepresentationen. 2VittAH XXXI. 1: 73 (1883, 1886). Den nya författningen (i Norge 1814) och riksrepresentationen — ”stortinget” — erkändes av Sverige. Andersson SvH 394 (1943). —
-REVISIONS-VÄRK, n. (numera bl. tillf.) ämbetsvärk med uppgift att revidera räkenskaper rörande statens inkomster o. utgifter samt förmögenhetsförvaltning; jfr -räkenskaps-värk(et). Tenow o. Wide BetRiksrev. 241 (1913; i förslag). —
-RIDDERSKAP~002, äv. ~200. [jfr t. reichsritterschaft; jfr -riddare] (om ä. tyska förh.) riksomedelbart ridderskap; vanl. konkret: riksadel bestående av riksriddare; ngn gg äv. allmännare, om ridderskap i tyska riket. Wikforss 2: 389 (1804). Nordforss (1805; allmännare). 2NF 30: 660 (1920). —
-RODER. (i sht i vitter stil) bildl.: statsroder; särsk. i sådana uttr. som gripa l. fatta l. (över)taga l. föra l. styra riksrodret; jfr -skepp. HdlÅgerupArk. (1750). HT 1940, s. 283. —
-RUND, r. l. m. (mera tillf.) (nytillträdande konungs) rundresa kring riket; eriksgata; äv. oeg. l. bildl. CVAStrandberg 1: 304 (1872; oeg.). NF 4: 673 (1881). —
-RÅ, r. l. f. l. n., förr äv. -RAD, n. rågång mellan riken; riksgräns. CivInstr. 281 (1688). Gaml(a) Riks-Rået emot Norrige. VetAH 1803, s. 200. Vid riksråns skärning med (Patsjoki). Fennia 36: 306 (1915). —
-RÅD3~2 (riksrå´d Weste). (rikes- 1524—1667. riks- 1572 osv.)
1) (i olika länder o. under olika tider med växlande befogenhet utrustad o. på växlande sätt organiserad) församling med uppgift att biträda statsöverhuvudet i riksstyrelsen l. att vara organ för statsmakten; i fråga om sv. förh. om (under medeltiden uppkommen, 1789 avskaffad) korporation av rådgivare åt konungen l. regenten vid riksstyrelsens utövande (tidvis ungefär motsvarande en regeringskonselj). Med worth elskeliigha riigis raads ia och samtyckio. G1R 1: 216 (1524). Enn af wårt älskelige RijksRåd. Schmedeman Just. 81 (1584). P[er] Ollssonn .. pressenntheradhe ith withnnessbreff om en thompt .., huilkien thomptt han her i staden effthir richz rådz dom ichie ähnnu kan haffua bekom[m]itt. TbLödöse 155 (1589); möjl. ssg. Under den nyare tiden bibehöll det danska riksrådet en större makt än det svenska. NF 13: 1183 (1889). Representationen (i Ryssland) består af två kammare, riksrådet och riksduman. 2NF 23: 1420 (1916) [jfr t. reichsrat, ry. gosudarstvennyj sovjet]. Det riksråd (Reichsrat), som existerade i Österrike enl. 1867 års författning, var en folkrepresentation på 2 kamrar. SvUppslB 22: 1113 (1935). SDS 1955, nr 245, s. 5 (om Privy Council i England).
2) (förr) medlem av riksråd (i bet. 1); rådsherre; företrädesvis om medlem (l. förutvarande medlem) av det svenska riksrådet (l. om medlem av motsvarande institution i Danmark l. Norge); äv. ss. titel framför namn (numera bl. i sg. l. pl. best., förr äv. i sg. l. pl. obest.). HT 1920, s. 107 (1625). Ordentlighe Rådhgiffware äro the, som .. warda brwkade vthi Monarchens och Rikzens wichtighe ärender, och förthenskuld särdeles tituleres RikzRådh. L. Paulinus Gothus MonPac. 683 (1628). Att det intet stod en ricksråd an att bruka skiälsordh. Ekeblad Bref 1: 209 (1652; rättat efter hskr.). Ricksråd Wellem Taub. Därs. 307 (1654; rättat efter hskr.). Efter Kongl. Commiss[ariers] Grefvars och Riks-Råders Hr Gust: Posses, och Hr Joh: Gyllendstiernas befalning. Broman Glys. 3: 565 (c. 1740). Minnesskr1734Lag 2: 996 (1934). jfr (†): (Korsherrarnas) Mästare skulle wara en Vasall vnder Polen, och en Förste och RijkzRådh aff samma Crona. Brask Pufendorf Hist. 353 (1680). särsk. (†) i utvidgad anv., ss. (vid tilltal använd) titel för person som utnämnts till ”en av rikets herrar”. SvBL 4: 125 (1862).
Ssgr (i allm. till -råd 2; företrädesvis (o. i flertalet ssgr uteslutande) om ä. förh.): riksråds-anor, pl. (mera tillf.) jfr anor 1 a. Wieselgren Bild. 246 (1883, 1889).
-dräkt. riksråds ämbetsdräkt (i Sv. vit sidendräkt med röd hermelinsbrämad (sammets)mantel o. röd hermelinsbrämad hatt). SvSlöjdFT 1921, s. 83 (c. 1770).
-ed, r. l. m. 1) (mera tillf.) till -råd 1: riksråds hyllningsed. Järta 2: 176 (1846). 2) till -råd 2: riksråds ämbetsed. RARP 2: 25 (1633).
-förhandling. särsk. till -råd 1, i pl., om de förhandlingar som fördes i Norge mellan tyskarna o. norska stortinget juni—september 1940 angående tillsättande av ett nytt korporativt organ (riksråd) för utövande av regeringsmakten. Frahm NorgVägFrih. 5 (1945).
-institution. (i sht i fackspr.) till -råd 1: institution som riksråd utgör (utgjorde). NF 13: 1177 (1889).
-kammare. särsk. [jfr t. kammer der reichsräte] (om ä. bajerska förh.) om den bajerska lantdagens första kammare. 2NF 16: 1335 (1912).
-päls. (mera tillf.) jfr päls 1 a. Han hoverar sig som en lus i en riksrådspäls. Ström SvOrdspr. 285 (1926).
-stat. (numera bl. tillf.) (förteckning över) det antal riksråd(sbefattningar) som skulle finnas. 2RARP 6: 625 (1731).
-vagn. (numera bl. tillf.) vagn avsedd för riksråd att åka i (vid procession o. d.). 2RARP 6: 571 (1731).
-RÅDINNA3~020, äv. 1032 (riksrådi`nna Weste). [avledn. av -råd] (förr) riksråds (se -råd 2) hustru l. änka. HovförtärSthm 1735, s. 2479. PT 1758, nr 2, s. 3. SvFlH 3: 646 (1945). —