Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFKOMST a3v~kom2st (a`fkomst Weste), r. l. f. (m. Sahlstedt (1757, 1773); Lindfors (1815); jfr Nordberg 2: 133 (1740; se under I)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-kompst RARP 2: 68 (1634); Rudbeck Atl. 2: 36 (1689); -kombst Sjöl. Bodm. 5 (1667))
Etymologi
[jfr d. afkomst, nnt. afkumst; jfr äfv. t. abkunft]
I. (†) brukadt ss. (mer l. mindre) abstr. vbalsbst. till AFKOMMA. — särsk. motsv. d. o. 9: härstamning, härkomst, börd. Skytte Or. A 8 a (1604). Han .. war af en förnämlig afkomst. Peringskiöld Hkr. 1: 518 (1697). En förnämmer man .. til sin afkomst. Därs. 2: 28. Ingens afkomst (bör) giöras större än han i sanning är. Nordberg 2: 133 (1740). Ingen afkomst, för det hon var Hög ., fick blifva för någon ett ämne til .. fåfänga. Mörk Ad. 1: 48 (1742). Schönberg Bref 1: 182 (1778). språkv. ursprung. De ord, som af Latinen hafwa afkomst. Österling Prononc. 27 (1700). Swedberg Schibb. 263 (1716).
II. konkretare: hvad som kommer af l. frambringas af ngt.
1) (†) = AFKOMMA, r. l. f. 1 a.
a) koll. Swärker(,) en vthaf the wälborne Järlers (dvs. jarlars) affkomst. Schroderus J. M. kr. 523 (1620). Den, som blifver naturaliserad, .. må (icke) draga den rätten på hele sin slächt, utan på sin person och dess afkompst allena. RF 1660, § 12. Gustaf hade .. den fägnaden, at se sin afkomst förökad med en ung Son. Celsius G. I:s hist. 653 (1753, 1792). Ling Agne 69 (1812).
b) (enst.) om individ. Hon (dvs. Kristina) then store Gustafs Blod och afkomst. Stiernhielm Cup. B 4 b (1649, 1668).
2) (†) = AFKOMMA, r. l. f. 2. Om den Här af Gräshoppor, som tågar ut från Arabien, samma år .. kan hinna fram til Europa, eller om andra och tredje afkomsten fortsätter härfärden, skal jag ej kunna säja. Hasselquist 610 (1751).
3) företrädesvis jur. o. kam. om saker. Med afkomst .. (fructus) förstår man sådana ting, som komma af ett annat d. v. s. som i detta hafva grunden till sin existens. Schrevelius 1: 137 (1844, 1851). Allt hvad som gifver afkomst eller är produktift. Agardh Stat. II. 1: Föret. 3 (1854). — särsk.
a) alster, produkter.
α) (numera föga br.) koll. Et oinskränkt Utskeppnings lof, på det Landets afkomst ej måtte rutna i den Arbetandes hand. Tessin Bref 2: 126 (1754). Våra Skogars afkomst blefve .. til högre grad förädlad. Tuneld 1: 18 (1773). Helsingen .. for med afkomsten af sin ladugård .. till (marknader). Carlson Hist. 2: 8 (1856). jfr HÖ-, SKOGS-AFKOMST. — biprodukt(er), affall. Sådor och dammjöl, .. afkomst efter mjölmalning. Tidn. f. lev. 1892, nr 39, s. 2.
β) (numera föga br.) i pl. Afkomster af boskaps skötselen. Berch 193 (1747). Skogens afkomster bestå .. uti Master, Spiror, Plankor (osv.). Rudenschöld Præs. i VetA 1748, s. 9. Köpare til .. Sveriges gröfre afkomster. Westerman Præs. i VetA 1770, s. 68. Den Skattskyldige måste .. förunnas någon tid att förvända sina afkomster i penningar. Rabenius Kam. § 437 (1832). — jfr: (†) De onda gjerningar äro .. otrones och skrymteriets frugter och afkomster. Borg Luth. 2: 46 (1753).
b) (af ngt frambragt l. från ngt hämtad) afkastning l. (penning-)inkomst för egaren l. brukaren osv. Godz som förderfwas kunde af liggiande bortsåldes, och .. afkomsten (dvs. försäljningsvärdet) förwarades. RARP 4: 631 (1651). Then behållna afkomst af godset. UB 5: 5 (Lag 1734). Den ringa afkomst, (konungen) .. njöt af kronobrännerierna. Adlerbeth Ant. 1: 32 (c. 1792). Afkomsten af en (till underhållande af heliga spel) anslagen summa. Palmblad Fornk. 2: 526 (1845). I Kalifornien .. har guldvaskningen lemnat betydligt minskad afkomst. Forssell Stud. 2: 150 (1886); jfr a α. — i pl. Donationsfondernas afkomster. SD (L) 1895, nr 4, s. 9.
Ssg (till II 3): AFKOMST-RIK30~ l. 31~2. (föga br.) Kindblad (1867).

 

Spalt A 285 band 1, 1898

Webbansvarig