| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PLATS plat4s, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er32 (G1R 12: 118 (1538) osv.; jfr: De ogrammaticaliska ändelser och böjningar .. (som översättaren) gifver (de svenska) orden såsom .. (bl. a.) platser. JournSvL 1801, s. 8) ((†) -ar Luk. 11: 24 (NT 1526), Reuterdahl SKH III. 2: 402 (1863)).
1) om jämförelsevis slätt l. plant stycke mark (område) som saknar bebyggelse l. högre uppskjutande växtlighet (skog o. d.) o. som lämnar mer l. mindre fri utsikt för blicken. VarRerV 36 (1538).
a) i samhälle, stad o. d.: område som utgör en från bebyggelse fri, vanl. från angränsande gata l. gator fritt tillgänglig yta (jfr TORG); särsk. om dylikt område framför en (monumental) byggnad (jfr b); ofta i uttr. öppen l. allmän (förr äv. allmännelig) l. offentlig plats (o. i dessa uttr. ofta närmande sig l. övergående i 2; jfr 2 e). At hwar och en medh sina warur skal komma .. til marcknatz .. och bruka torghet såsom en almenneligh platz. Balck Musæus T 6 a (1596). Brister någor ut i eder och svordom .. i samqvem .., eller offenteliga på almänna gator och platsar; böte fem daler hvarje gång han therföre lagföres. MB 3: 1 (Lag 1734). I .. Stockholm finnes en liten plats, der oxar fordom gingo till afsalu, och som derföre .. kallas Oxtorget. Almqvist Lad. 3 (1840). Den trädplanterade platsen framför riksdagshuset (i Sthm). 2NF 26: 1464 (1917). I hörnet av två huvudgator, som just här vidga sig till en öppen, folkvimlande plats. Siwertz Varuh. 5 (1926). — jfr DJUP-, FÖR-, HAMN-, HANDELS-, HUVUD-, MARKNADS-, SLOTTS-, TORG-PLATS m. fl.
b) om (inhägnat l. avgränsat) öppet område närmast intill l. omkring en byggnad l. en industrianläggning o. d. (jfr a); gård (se GÅRD, sbst.1 5); gårdsplats; stundom äv.: tomt; i sht förr äv. om helt kringbyggd gård; utom med anslutning till c, 2 l. 6 numera ss. enkelt ord nästan bl. (föga br., kam.) i fråga om förh. i Dalarna. (I tämplets förgård) war itt rwm vthi hwart aff the fyra Gårdzens hörn, .. delat vthi små platzar. Hes. 46: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: gårdar). Embetzmän; them .. (konungen i Siam) uthi åthskillige Maak och öpne Platzar i sitt Palatz, Audientz meddeelar. Siam 9 (1675). En plats at bygga på. Sahlstedt (1773). Huru akademien genom kortsynthet upplåtit mot en ringa jordskyld de närbelägne platsar, som Arendt Prentzler och Carl Mörth fått bebygga. Brunius Metr. 552 (1854). En tjugutvåendel i Ifvantjerns såg vid Jädraån med därtill hörande andel i plats, vattenfall, dam och damfäste. PT 1897, nr 281, s. 1. En gård med åbyggnader, platser, gårdstomt och kryddgård. Därs. 1907, nr 87 B, s. 1 (i Dalarna). — jfr BYGGNADS-, BYGGNINGS-, GATU-, GÅRDS-, KÅLGÅRDS-, TOMT-, TRÄDGÅRDS-PLATS m. fl.
c) allmännare, om (större l. mindre) jämförelsevis jämnt l. plant område (i skog l. annan terräng) med mer l. mindre fri utsikt; stundom: (liten) plan l. slätt; särsk. om dylikt område avsett l. använt för viss värksamhet; ss. enkelt ord numera företrädesvis (o. i obest. form uteslutande) i förening med karakteriserande attribut (i sht i sådana uttr. som öppen l. fri l. slät l. jämn o. d. plats) o. ofta närmande sig l. övergående i 2. (Jesus) stoodh på en platz j marken. Luk. 6: 17 (NT 1526; Bib. 1917: en jämn plats). Jsraels Konung och Josaphat Juda Konung såto hwar thera på sinom stool, .. på platzen för portenom aff Samarien. 1Kon. 22: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: en tröskplats). Öffuerst på kullan eller hiessan (av bärget Tabor), är en ganska släät och rund plass, vthi widden een halff Wäsgötisk mijl. Phrygius HimLif. 12 (1615). Rid- och Rännare-Banan .. är en stor jämn Plass. Rüdling Suppl. 216 (1740). Rasmus jägare .. (kom) vandrande öfver platsen och berättade för junkern, att (osv.). Rydberg Sing. 10 (1857, 1865; uppl. 1876: gladet). — jfr BLEK-, BOLL-, DANS-, DOMAR-, DOMS-, EXERCIS-, FEST-, FÄKT-, HUVUD-, IDROTTS-, KAMP-, KARUSELL-, KOL-, KÄMPE-, LEK-, MARKNADS-, NÖJES-, RÄNN-, SKOL-, SKÅDE-, SPEL-, STRIDS-, TINGS-, TORNER-, TRÖSK-, TUMMEL-, UPPLAGS-, VAL-, VAPEN-, ÖVNINGS-PLATS m. fl.
2) om (mindre) område (l. punkt) på jordytan l. (allmännare) i rummet över huvud; vanl. om område (l. punkt) där ngn l. ngt befinner sig l. där ngt sker l. skett o. d.; äv. mer l. mindre bildl.; särsk. om (mindre) geografiskt område som med hänsyn till bebyggelse (l. administration o. d.) ter sig ss. en enhet (t. ex. by, samhälle, stad o. d.); jfr LOKAL, sbst.1 1, ORT, sbst.1 II 1—4, RUM, sbst., STÄLLE. Byggnadsstilarna växla efter tid och plats. Flytta ngt från en plats till en annan; jfr 4 b. En enslig, undangömd plats. En grön plats; jfr 1 c. Öppen plats (i sht mil., numera bl. mera tillf.), obefäst ort. Han vek icke från platsen under hela den tid jag hade honom inom synhåll. Stocholms stadt är icke, på alle platzer, så befestet ock forwaret szom thet siig borde, ock besynnerligen then Södre portenn. G1R 12: 118 (1538). Vpå samma plas (på handen) ther som förbenemde plåster leghat haffuer. BOlavi 120 a (1578). (Den turkiske magnaten) lofvade at draga försorg, at bärgen och andre platser, där jag tänkte Botanicera, skulle vara säkre. Hasselquist Resa 48 (1750). Rörelsen (i Strängnäs) är mycket obetydlig, inskränkande sig till att fylla sjelfva platsens samt en del af den omgifvande landsbygdens behof. Höjer Sv. 1: 231 (1873). (Jag) skall .. skicka er till en plats, där varken sol eller måne lyser. Grip JunkG 101 (1926). Platsen var liten, bara några gårdar, men låg så fint till att den blivit marknadsplats. Johnson Se 146 (1936). (†) Landet (dvs. Österbotten) har vidlöftiga platser, som äro obebodda, men kunde uptagas. Tuneld Geogr. 2: 183 (1773). — jfr ALTAR-, ANDAKTS-, ANKAR-, ANLÖPNINGS-, ARBETS-, AVGÅNGS-, AVLASTNINGS-, AVRÄTTS-, AVSKRÄDES-, AVSTJÄLPNINGS-, BAD-, BEGRAVNINGS-, BETES-, BLEK-, BO-, BONINGS-, BRUNST-, BYGGNADS-, BÅT-, BÄNK-, BÖRS-, DANS-, DOMAR-, DOMS-, DRAG-, DRICK-, DRIVNINGS-, DYNG-, EXERCIS-, FAVORIT-, FEST-, FISKE-, FYND-, FYR-, FÅNGST-, FÄKT-, FÄRJ-, FÖRBANDS-, FÖRGRUNDS-, FÖRVARINGS-, GALG-, GARAGE-, GRAV-, GRÄS-, HAGE-, HAMN-, HANDELS-, HANDLINGS-, HUVUD-, HYGGES-, HYTT-, HÅLL-, HÄCK-, IDROTTS-, JAKT-, JORD-, JUSTITIE-, KAJ-, KALVNINGS-, KAMP-, KAMPING-, KANON-, KARANTÄNS-, KARUSELL-, KLAGO-, KOL-, KULT-, KVARN-, KYRK-, KÅLGÅRDS-, KÅTA-, KÄMPE-, KÖP-, LAGER-, LANDNINGS-, LARM-, LAST-, LASTAGE-, LEK-, LOPP-, LOSSNINGS-, LOTS-, LUDER-, LUST-, LÄGE-, LÄGER-, LÖPE-, MAGASINS-, MARKNADS-, MARTER-, MAT-, MELLAN-, MET-, MITT-, MORD-, MYNTNINGS-, MÖTES-, NEDERLAGS-, NEDSLAGS-, NÄST-, NÖJES-, OBSERVATIONS-, OFFER-, OLYCKS-, PROMENAD-, RAST-, RETRÄTT-, RÄNN-, RÄTTAR-, RÄTTE-, SADEL-, SALU-, SAMLINGS-, SJÖ-, SKJUT-, SKOL-, SKYDDS-, SKÅDE-, SOP-, SPEL-, STACK-, STADS-, STALL-, START-, STATIONS-, STRIDS-, SÅG-, TILLHÅLLS-, TILLÄGGS-, TINGS-, TJÄNSTE-, TOMT-, TORG-, TRÖSK-, TULL-, TUMMEL-, UPPEHÅLLS-, UPPLAGS-, UPPSTÄLLNINGS-, UTSIKTS-, VAL-, VAPEN-, VILO-, VÄXT-, ÖDE-, ÖVNINGS-PLATS m. fl. — särsk.
a) i sådana uttr. som (här l. där) på platsen l. (handel.) på vår l. eder plats o. d., (här resp. där) på den plats l. ort där ngn l. ngt (som närmare framgår av sammanhanget) befinner sig l. där ngt (som närmare framgår av sammanhanget) skall ske l. utföras l. sker l. har skett o. d. resp. där vi befinna oss osv.; i uttr. på platsen förr äv. övergående i bet.: på stället, på fläcken (se FLÄCK, sbst.1 3 c). De hade avtalat att mötas (utanför apoteket), och han var den förste på platsen. Läkaren (där) på platsen. Then hoop han hade ther på platzen. Svart Kr. 159 (1561). Tå jag fattade vti Hunden (som rusat mot sekreterarens häst), tog Secreteraren vtaf vrede sin pistol vt, ämnandes på platzen ihiälskiuta hunden. Humbla Landcr. 12 (1740). (Vinhandlaren) kanske är den ende på platsen som har detta slags vin. EkonS 1: 226 (1891). Jag har gjort goda affärer på Eder plats. Auerbach (1913).
b) i uttr. plats(en) för (förr äv. av) ngt, stundom ngts plats (jfr j), plats(en) där ngt (befinner l.) befunnit sig l. skall l. kan placeras l. anläggas (l. finns) l. funnits l. sker l. skett l. ägt rum o. d. (jfr FÖR, prep. I 35); förr äv. plats(en) till ngt, plats(en) där ngt skall l. kan sättas l. anläggas o. d.; jfr 4 b, 6. En platz till bodh på gamble Skeppsholmen. Schück VittA 2: 104 (i handl. fr. 1691); jfr 1 b. Swedenborg Res. 75 (1736: för). Rosensten Skog. 19 (1737: därtil). Verelii åsigt .. var den .., att det fordna Upsalas plats varit platsen af den by, som ännu heter ”gamla Upsala”. Atterbom Minnest. 1: 56 (1847). ”Jorden” (kan) vara en nödvändig produktionsfaktor .. såsom plats eller underlag för all mänsklig tillvaro och verksamhet. EkonS 1: 384 (1893). Ulvåsa slott, .. platsen för den heliga Birgittas familjelycka. Böök ResSv. 107 (1924). jfr (†): Beqvämlige platzar till humblegårdzställen. BraheBrevväxl. II. 1: 43 (1647).
c) om fästning l. befäst ort o. d.
α) med karakteriserande attribut; särsk. (o. numera nästan bl.) i uttr. fast l. befäst(ad) plats. Gustaf II Adolf 6 (c. 1620). En befästad plats. Sahlstedt (1773). Stark, oöfvervinnerlig, ointaglig plats. Sjöberg FörslSAOB (1815). (G. I) lät .. uppbygga .. (Gripsholms slott), som inom kort blef en af rikets fastaste platser. Höjer Sv. 1: 223 (1873).
β) (†) utan karakteriserande attribut, övergående i bet.: fästning l. befäst ort o. d. OxBr. 6: 2 (1626). Att .. (kejsaren) inthet skall attaquera platzerne. RP 10: 530 (1644). Sjöberg FörslSAOB (1815). jfr (bildl.): Bestorma, vinna, upgifva platsen brukas figurl. och skämtvis om anfall och seger i kärlek. Därs.; jfr 3 a, b.
d) (†) mil. i uttr. död plats, plats som icke kan bestrykas med (artilleri)eld; obestruket rum; död vinkel (se DÖD, adj. 15). Hazelius Bef. 33 (1836). KrigVAH 1842, s. 73.
e) [jfr 1 a] i sht jur. i uttr. allmän, äv. offentlig plats, (ss. sammanfattande benämning på) plats (äv. lokal; jfr i) avsedd för allmänheten l. till vilken allmänheten har fritt tillträde (t. ex. väg, gata, järnvägståg, föreläsningslokal, restaurang o. d.). LD 1904, nr 186, s. 2. Åtal mot person för det han åstadkommit förargelse genom att å allmän plats dela ut tryckt skrift. 1NJA 1944, s. 702 (med syftning på Kungsgatan i Sthm). Därs. 703 (: på offentliga platser).
f) [jfr 1 a, c] (†) avrättsplats. Visb. 1: 124 (c. 1620). Han måste gå uth på platzen, intet annat vättandes, än han skal döö, då lärer man väl förnimma, om han är oskyldigh eller eij. RP 12: 223 (1647). MinnSvNH Bih. 1: 95 (1790).
g) [jfr 1 c] (†) lagrings- l. stapelplats för varor, nederlagsplats. Vi vele gie .. (Birger) små bodar, platsar och giömnästen här och där ut med stranden. Dalin Arg. 2: 206 (1734, 1754).
i) (numera bl. ngn gg tillf.) om (rum i) byggnad: lokal (se LOKAL, sbst.1 3, 3 a); jfr e. (Vid Alvastra kloster) äro ännu 9 rudera eller stellen för ögonen, på hwilka kyrkior eller sådane platzar warit hafwa, af hwilka sombliga een gafwel, sombliga gaflar och sijdowegger äro besichtiga. Schück VittA 2: 351 (i handl. fr. 1667). jfr: Derföre kan omöjeligen ett äkta Guds barn se, höra, eller vara när .. (”horors o. horkarlars”) syndiga dansar, spel och komedier, som äro allt djefvulens egna platsar. Murbeck CatArb. 1: 439 (c. 1750).
j) (i fackspr.) om plats där ngt enligt värkställd beräkning befinner sig; position; läge (se d. o. 4); nästan bl. i uttr. ngts plats. Skeppets plats genom observation. Smith 299 (1917). Främst genom norska forskares fotogrammetriska arbeten .. känner man nu väl norrskenets plats i rymden. 2NF 37: 834 (1925).
3) plats (i bet. 1 c, 2) där en strid utkämpas l. utkämpats l. skall utkämpas; ofta: slagfält l. valplats; utom ngn gg tillf. med nära anslutning till (1 c l.) 2 numera bl. i a o. c; förr särsk. i sådana uttr. som gå ut l. komma l. stå med ngn l. mana ut ngn på platsen l. härställa sig på platsen, ss. beteckning för att ngn beger sig ut till l. infinner l. befinner sig osv. resp. utmanar ngn att infinna sig på den (förutbestämda l. avtalade) plats (i bet. 2) där han skall utkämpa en strid l. slåss med ngn. 2SthmTb. 3: 149 (1556: ko[m]me). OxBr. 12: 8 (1613: mante .. uth). (Han) räkte honom handena ther på, at han ville gå uth medh honom på platzen .. och våga itt slagh medh honom. Därs. Skam wore thet och en neesa, / .. Icke tora wågha en reesa, / Medh andra på platzen stå. Rudbeckius Starcke B 2 a (1624). Stiernhielm Lycks. Cart. (1650, 1668: härställa). Cloantes och Achates må nu föra den wänstra flygeln. .. Jag tillijka med Aenea williom oss mitt på platzen holla. 2Saml. 1: 116 (c. 1669). Bäras sårad från platsen. Sjöberg FörslSAOB (1815). — jfr FÄKT-, KAMP-, KÄMPE-, STRIDS-, TUMMEL-, VAL-, VAPEN-PLATS m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. behålla, förr äv. vinna platsen, ss. segrare stå kvar på resp. komma i besittning av slagfältet l. valplatsen o. d.; äv. allmännare l. bildl.: vinna seger, bli segrare; jfr FÄLT 10 b α. PErici Musæus 5: 207 a (1582; bildl.). Sanningen beholler alltijdh Plassen. Schroderus Os. 1: 828 (1635). Dhen längst står, han winner Platzen. Grubb 112 (1665). Snoilsky 1: 152 (1869). Cannelin (1921).
b) (†) i uttr. tappa l. förlora l. mista l. uppgiva platsen, ss. besegrad nödgas lämna slagfältet l. valplatsen o. d.; äv. allmännare l. bildl.: bli besegrad l. lida nederlag; äv. i uttr. vika platsen (jfr 4 a, 7 a, b), dra sig tillbaka från slagfältet; jfr 6 b o. FÄLT 10 b α. PJAngermannus PMagni B 1 b (1605: tappa). Petreius Beskr. 2: 19 (1614: miste). (I vissa fall) är (för en fältherre) bättre wijka platzen än illa fächta. Botvidi G2A C 3 a (1634). Fienden måste vika undan, men satte sigh åffta och träffade åhtskilliga gånger, men förlorade altidh platzen. Carl XII Bref 93 (1708). ObjGästen 1829, nr 15, s. 4 (bildl.).
c) i uttr. bli(va) l. stanna, äv. ligga l. bli(va) liggande l. stupa, förr äv. bli(va) död på platsen, äv. (se slutet) på plats, ss. dödad ligga l. bli liggande kvar på slagfältet l. valplatsen o. d.; ofta liktydigt med: stupa resp. ha stupat (på slagfältet); äv. i uttr. lämna ngn på platsen, lämna ngn ss. död liggande på slagfältet; jfr BLIVA, v. I 1 d α α’. Någhre hundrade blefwe af begge parterne (dvs. hertig Karls o. Sigismunds) på platzen. Chesnecopherus Skäl Ccc 2 b (1607). The, som af öfwerdådig och priwat hemdgirigheet förorsaka kämpningh .. och blifwa döde på plassen. KOF II. 2: 176 (c. 1655). (Fienden) måste .. lemna åtskillige på platsen. Nordberg C12 1: 100 (1740). Lagerbring 1Hist. 1: 556 (1769: blefvo liggande). Sjöberg FörslSAOB (1815: stupa). Ekelund 1FädH II. 2: 18 (1831: lågo). Hammar (1936: stanna). särsk. i utvidgad anv., om villebråd: ligga l. bli liggande dödad l. skjuten; jfr 4 o. BLIVA, v. I 1 d α α’ slutet. Schröder SkildMark. 191 (1897: blifvit på platsen). Hur det är, smäller det i alla fall. .. Hon (dvs. lejoninnan) ligger på plats. Wilhelm Dvärg. 188 (1922).
d) (†) i utvidgad anv. (jfr c slutet), i uttr. hålla plats mot ngn, hålla stånd mot ngn; jfr 4. Sune .. (gick) upp på fäktöfningssalen och förklarade sig hålla plats mot hvilken som helst. Scholander I. 2: 246 (c. 1870).
4) [specialanv. av 2] om (avgränsat l. avpassat) område l. ställe avsett för (l. använt av) person (äv. djur) att uppehålla sig på l. avsett (l. använt) för att placera en sak på samt i bildl. anv. härav; ofta med bibegrepp av att stället tillkommer den ifrågavarande personen (l. djuret) l. saken ss. hans resp. dess eget.
a) om (avgränsat) område l. ställe (på marken l. i byggnad l. rum o. d.) avsett för (l. använt av) en l. flera personer (äv. djur) att stå l. sitta l. ligga l. uppehålla sig på; särsk. om stol l. (del av) bänk o. d. (i samlingslokal l. teater o. dyl. l. vid bord o. d.) avsedd för en person att sitta på, l. om bädd (i järnvägståg l. på fartyg o. d.) avsedd för en person (resande); utan bestämd avgränsning från 2 o. 6. Beställa en plats på ett tåg l. en båt l. i ett flygplan. Belägga, vika en plats. Avstå, lämna sin plats åt ngn. Byta plats med ngn. Gästerna intogo sina platser (vid bordet). Salen var fylld till sista plats(en). (Bildens prickar) äre the ledige Platzarne, som lederne höger och wänster åth hafwa slutet sigh ifrån. Söderman ExBook 81 (1679); jfr ζ. Wallenberg (SVS) 1: 113 (1769). Adlerbeth Æn. 24 (1804). Hvarje Stånds Ledamot äge rätt, at i Plenum stående och från sin plats til Protocollet fritt tala. RO 1810, § 50. Alla platser ini vagnen voro upptagna. Snellman Tyskl. 304 (1842). (Jag) gick .. in på Operakällaren och lyckades få en plats, tre qvarter bred, vid ett bord. NDA 1865, nr 287, s. 2. ”Här är min plats” — sa’ fiskalen, körde grisen ur rännstenen. Holmström Sa’ han 41 (1876). På kommandoordet ”På edra platser” placerar löparen fötterna i startgroparna. IdrIMar. 1935, s. 163. — jfr AMFITEATER-, ARBETS-, BORDS-, BÄNK-, DÄCKS-, ESTRAD-, FRI-, GALLERI-, HEDERS-, HYTT-, HÖRN-, KLAFF-, KOJ-, KYRK-, LIGG-, LOGE-, LÄGER-, LÄKTAR-, MITT-, PARKETT-, PASSAGERAR-, RANG-, SALU-, SITT-, SKJUT-, SOV-, STALL-, STÅ-, SÄNG-, TILLHÅLLS-, UNDER-, UPPEHÅLLS-, VILO-, YTTER-, ÅHÖRAR-, ÅSKÅDAR-, ÄRE-, ÖVER-PLATS m. fl. — särsk.
α) i uttr. ta(ga) plats (jfr c δ, ε, 6, 7 b), intaga sin plats l. sina platser; ofta: sätta sig, slå sig ner. Peter .. tog .. plats i rummet på en kista. CFDahlgren 4: 125 (1831). Några utvalda anmodades att taga plats vid grefvinnans eget stora bord. De Geer Minn. 1: 65 (1892). Konduktören började redan ropa sitt tag plats. Heerberger NVard. 150 (1936).
β) (med prägel av fackspr.) i uttr. på plats, i fråga om utförande av rörelse: utan att flytta sig bort från sin plats, på stället; äv. i uttr. hålla ngt på plats, med avs. på djur: kvarhålla ngt på dess plats, hindra ngt från att lämna sin plats. (Kavaljererna) omdansa med egen dam på plats ett halvt varv (i bondkadrilj). Folkdans. 39 (1923). Berg Sjul 26 (1936: hålla).
γ) (†) i uttr. ha plats ngnstädes, ha husrum ngnstädes, bo ngnstädes. Lundgren MålAnt. 2: 109 (1872).
δ) i utropet plats! ss. uppmaning till ngn (l. ngra) att bege sig till sin plats (sina platser); vanl. ss. befallning till hund: ligg (stilla) l. lägg dig (på din plats)!, kusch!; äv. i utvidgad anv., i sådana uttr. som ligga l. gå plats, om hund: på tillsägelse ligga (stilla) resp. gå o. lägga sig (på sin plats). Så snart damerna intagit sina platser (vid vapenlekarna under medeltiden) började musiken, väpnarne ropade plats och drabbningen började. Strindberg SvFolk. 1: 78 (1881). En kväll när det var kvavt och dävet i luften ville (hunden) Laban inte ligga plats. Berg Lab. 142 (1933). Därs. 168 (: gå plats). Edström Hund. 205 (1948).
ε) i uttr. första l. andra l. tredje plats, förr äv. platsen, om de olika avdelningar av passagerarplatser vari ett järnvägståg l. passagerarfartyg o. d. indelas med hänsyn till bekvämlighet o. pris: klass (se d. o. 5 a γ); äv. o. numera bl. (ngt vard.) om de olika avdelningar av åskådarplatser vari biografsalong o. d. är indelad med hänsyn till förmånlighet o. pris; jfr d. Klockan 10 bar det af på järnvägen. Jag hade tagit 3:dje platsen. Wallin Bref 215 (1849). Klint (1906; på tåg l. båt). Sitta .. på första plats. Östergren (1935).
ζ) i utvidgad anv., om rum som ngn intar i förh. till andra i en (marscherande) trupp l. i ett (promenerande) sällskap o. dyl. l. (närmande sig l. övergående i c l. 7 a) med mer l. mindre utpräglad tanke på den ställning l. funktion l. värksamhet som är förbunden med vistelsen på ett ställe. Intaga ngns plats, se INTAGA, v. 14 g α; äv. till 7 a. Sigfridi H 2 a (1619). I Fält har ingen bättre platz än wij (dvs. trossen), / Ty wij komm’ aldr’ i någon Slachtning. Stiernhielm Fred. 8 (1649). Vore han (dvs. den rike) son af en träl, .. / .. så mins, i fall han så fordrar, / Att när I vandren ihop, din plats är den yttersta sidan. Adlerbeth HorSat. 73 (1814). (Hans hemliga synd) hade ohjelpligt anvisat åt Brunetto en gifven plats i Inferno. 2SAH 39: 163 (1864). (Rådsherrens) plats vore väl mycket snarare på rådhuset än här på torget. Cederschiöld Riehl 2: 72 (1878).
η) [jfr t. platz an der sonne, fr. place au soleil] i uttr. (en) plats i solen, eg.: (uppehålls)plats i solljuset; vanl. mer l. mindre bildl. (övergående i c), om ställning som låter en få del av samma förmåner som tillkomma (de flesta) andra l. (allmännare) om fördelaktig l. förmånlig ställning (i samhället o. dyl. l., i fråga om nation, i den mellanfolkliga samvaron); vanl. i uttr. som beteckna att ngn kämpar för l. eftersträvar l. kräver dylik ställning. Vi (dvs. tyskarna) vilja icke ställa någon i skuggan, men fordra vår plats i solen. SDS 1897, nr 571, s. 1. Det lekmannamässiga snusförnuftet, som ju alltid kräver sin plats i solen. SpråkvSällskUpsF 1913—15, s. 2. Olsson BlåsStorm 76 (1930). jfr: ’Den der platsen i solskenet är min’, skreko en gång några fattiga barn. Modin Pascal 350 (1890).
b) om (avgränsat l. avpassat) område l. ställe avsett l. använt för placering av ett föremål o. dyl. l. för plantering l. odling av en växt o. d.; äv. i utvidgad anv., om rum som intages av vagn(ar) i ett järnvägståg o. d. (jfr e, 6); ofta med bibegrepp av att stället (med rätta) bör tillkomma föremålet osv. l. att föremålet osv. efter sin natur hör hemma där. Ställa tillbaka en bok på dess plats (i bokhyllan). Stolen skall stå på sin (vanliga l. rätta) plats. Ställa något på sin plats. Sjöberg FörslSAOB (1815). Då .. (spärgelns) plats är på trädan eller i rågstubben, så har han ingen jordränta att bära. QLm. 4: 45 (1833). I denna bok förekomma .. flerfärgade träsnitt i marginalen, (o.) på utskurna flikar af textens egen plats. NordT 1886, s. 313. Oaktadt sin mera moderna stil har predikstolen åter fått sin plats i kyrkan. Schück o. Lundahl Lb. 1: 115 (1901). För att mellanstation skall kunna få plats för vagnar i ett lokalgodståg, skall (osv.). Engström o. Carlson HlednTrafik. 47 (1917); jfr 6. — jfr BORDS-, FÖRVARINGS-, GARAGE-, KARAMBOLL-, LUDER-, SÄNG-PLATS m. fl.
c) allmännare (utan framträdande tanke på område l. ställe med utsträckning i rummet) l. bildl. (jfr a ζ, η, d—f), om rum l. ställning som intages av l. tillkommer ngn l. ngt i ett system (t. ex. i en tankebyggnad) l. i samfundslivet l. i en framställning l. i historien l. i ngns hjärta l. hågkomst o. d.; ofta med bibegrepp av (inrangering innebärande) värdesättning l. klassifikation; jfr e, f. Intaga ngts plats, se INTAGA, v. 14 g α slutet. Tro mig Rolla, få människor i verlden äro stälde på sin rätta plats. Eurén Kotzebue Cora 93 (1794). Grekerna intaga en .. utmärkt plats i den menskliga bildningens historia. Tegnér (WB) 4: 117 (1824). En del .. (fonetiska) system .. äro så uppstälda, att närsläktade ljud komma på vidt skilda platser. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. Föret. V (1885). Några reflexioner .. må här finna en plats. De Geer Minn. 1: 178 (1892). Om Anna Wachtmeister ännu hade en plats i hans hjärta, så var hon ej ensam. Tegnér SvBild. 56 (1896). Bolin KemVerkst. 110 (1942). (†) (Då israeliterna sade sig vilja ha en konung liksom hedningarna) låta dhe see att the tyckte att Hedningarna hade bättre platz och Regemente än the, som woro Gudz Folck. Rudbeckius KonReg. 31 (1614). — jfr FÖRGRUNDS-, FÖRRANGS-, HEDERS-, LEDAR-, RANG-, ÄRE-PLATS m. fl. — särsk.
α) i uttr. som beteckna att ngn har l. icke har klart för sig vilken (jämförelsevis underordnad l. blygsam) ställning han har l. vilken kategori han tillhör (i samhället l. i en krets o. d.) o. vad denna ställning innebär l. vad som kan vara tillåtet i denna ställning o. dyl. l. att ngn visar ngn l. låter ngn förstå vilken ställning (i samhället osv.) han intar o. vad som tillkommer honom i denna ställning o. d.; särsk. i uttr. (icke) veta (äv. känna) sin plats l. visa ngn hans plats l. sätta ngn på plats o. d. De hafva gemensamt det, .. att de icke veta sin plats i samhället. BEMalmström 7: 398 (1845). Melin Pred. 3: 76 (1852: kände sin plats). Hon skulle visa herr Kerrman hans rätta och blygsamma plats. Bergman JoH 14 (1926). (Genom betänkandet i lönefrågan) har vi skolkökslärarinnor sannerligen blivit satta på plats. Vi 1947, nr 10, s. 4.
β) i uttr. försvara l. hävda sin plats, upprätthålla l. göra skäl för den ställning som ngt innehar; hävda sig; jfr FÖRSVARA 5 b β, HÄVDA 6. Odet öfver Gustaf Adolfs död torde väl bättre försvara sin plats som en allegorisk scen än som ett egentligt Ode. Tegnér (WB) 3: 226 (1819). Några skoletal (av Tegnér), som .. värdigt häfda sin plats vid sidan af hans tidigare produkter. Sturzen-Becker 1: 58 (1861). Sthm 2: 200 (1897).
γ) om avsnitt av ett ord l. en vers som upptages av ett (l. flera) ljud resp. av en takt o. d.; jfr 2. (Ljudet) de är int’ annat än ett weekt te, ok .. te int’ annat än ett hårdt de. derföre de ok ofta bekläda hwar annars plass. Columbus Ordesk. 66 (1678). Det antikiserande (vers-)schemat, med fasta platser för de olika takterna. Sylwan Kellgren 154 (1912). jfr RIM-PLATS.
δ) (†) i uttr. taga plats framför ngt, med sakligt subj.: taga l. hava försteget framför ngt, ha företräde framför l. gå före ngt. Hammarsköld SvVitt. 1: 95 (1818).
ε) [jfr t. stattfinden, eng. take place] (föga br.) i uttr. finna, ngn gg äv. taga plats (jfr δ, a α, 6, 7 b), äga rum; jfr b, 6 c. En liten brottning tog plats. Hellström Kusk. 163 (1910). Tredje (akten) finner plats på en badort vid Ganges. LD 1950, nr 98, s. 8.
d) [specialanv. av a, c] i skola l. på sjukhus l. i stiftelse l. asyl o. d.: bänk l. säng l. rum o. d. avsedd (avsett) för en person (elev l. patient o. d.); ofta abstraktare, om möjlighet att mottaga l. undervisa l. vårda en person (elev l. patient o. d.) i en skola l. på ett sjukhus l. i en stiftelse o. d. Den i Växjö först inrättade (kriminalavdelningen) är enligt vunnen erfarenhet med sina 100 platser för stor. 2NF 25: 649 (1916). — jfr ASYL-, ELEV-, FRI-, FRIELEVS-, GRATIST-, SANATORIE-, SJUK-, SKOL-, SÄNG-, VÅRD-PLATS m. fl.
e) [specialanv. av a, c] om vart särskilt rum i en ordningsföljd; särsk. om dylikt rum i ordningsföljd som innebär gradering l. värdesättning. Liljegren Runl. 50 (1832). Förslag till lokomotiv, bland hvilka det af Engert konstruerade intager första platsen. TT 1871, s. 244. — jfr PRIMUS-PLATS. — särsk. i sht sport. om vart särskilt av rummen i den ordningsföljd som (börjande med segraren) anger deltagarnas inbördes skicklighet l. resultat i en tävling; särsk. om (vartdera av) de rum i denna ordningsföljd som belönas med pris (stundom de tre första rummen) l. om de tre (stundom två l. fyra) första rummen Om andra platsen (i hästkapplöpningen) utspann sig en liflig strid. TIdr. 1893, s. 365. Arild Dahl torde .. ha de största utsikterna att göra sig gällande (vid europamästerskapet i brottning) och kan möjligen ”komma på plats”. SvD(A) 1933, nr 65, s. 12. Har man (vid totalisatorspel) gjort sin insats på plats, får man utdelning, om ens favorit blir antingen etta, tvåa eller trea. GHT 1936, nr 145, s. 12. jfr JUMBO-PLATS.
f) i uttr. vara på sin plats, vara på det ställe l. i den ställning l. värksamhet o. d. där man resp. det hör hemma l. passar; vanl. mer l. mindre bildl., motsv. c; oftast: vara skälig l. berättigad l. lämplig o. d.; passa. Desto mer är .. (Oehlenschläger) på sin plats i den fritt spelande romantiska sagan. 2SAH 12: 513 (1827). Äfven på denna första afton tycktes (hunden) Hector känna, att han vid Amalias fötter var på sin plats. Knorring Cous. 2: 65 (1834). Ditt skämt är inte på sin plats. Jolin Smädeskr. 31 (1863). (Barnet) förundrar sig icke, när det är på sin plats att göra det. Beskow Enhet 54 (1912, 1916).
5) [specialanv. av 2, 4, 4 c] (†) i uttr. (ut)i plats(en) för ngt l. i ngns plats, i stället för l. i utbyte mot ngt resp. i ngns ställe; äv. i uttr. i den plats man skulle osv., i stället för att man skulle osv. Att jag skulle bekomma klädhe uthij plas för dätt bummersin, som jag .. hafver lefreratt kiöpmanen tillbakas igän. OxBr. 9: 577 (1626). Ij denn plaz man skole migh tractera så, at .. (osv.), det vederfahres mig nu just contrarij (dvs. motsatsen). Därs. 11: 480 (1632). RP 14: 429 (1650: i platzen för). Wallenberg (SVS) 2: 3 (1775: i vår Plats).
6) [utvecklat ur 1, 2, 4] om (fritt l. outnyttjat) rum (på marken l. i en byggnad l. i kärl o. d.) med tanke på att ngt kan rymmas l. placeras där o. d.: utrymme; utan bestämd avgränsning från 2 o. 4. Ta(ga) stor, liten plats, ta stort, litet utrymme i anspråk. Paketet får, äv. har (inte) plats i kofferten, det finns (inte) utrymme för paketet i kofferten. Det finns plats för (äv. till) ytterligare ett par böcker på hyllan. Han fick inte plats för (äv. med) alla böckerna på hyllan. J köpstäderne är allestedz fult med folck, Så att ther icke mere kan haffue rum eller platz. G1R 15: 333 (1543). Därest intet större platz war emellan skogen och strömmen än 10 à 12 alnar. KKD 6: 86 (1708). Inuti grottan var plats endast för tre. Lundgren MålAnt. 1: 229 (1870). På det .. (trappan) skulle taga så liten plats som möjligt, gjordes den utomordentligt smal. De Geer Minn. 1: 72 (1892). StKokb. 69 (1940). — särsk.
a) i sådana uttr. som lämna l. giva (ge) l. göra l. bereda plats (åt l. för ngn l. ngt) l. lämna l. giva (ge) ngn l. ngt plats (jfr c α β’), äv. reda plats åt ngn l. ngt, (gm att flytta sig l. ngt) åstadkomma ledigt utrymme (för ngn l. ngt); stundom (övergående i 4 a): (gm att flytta sig l. ngt) skaffa ngn sitt- l. liggplats o. d.; äv. mer l. mindre bildl.; äv. i uttr. plats (för ngn)!, giv l. lämna plats (för ngn)! Han hade i manuskriptet lämnat plats för vissa sidhänvisningar, som han senare ämnade ifylla. Der var ock en liten gris; densamme gaf Turkarne plats och lopp för honom uhr vägen. HC12H 1: 61 (c. 1734). Gif plats, gif plats, ty Nordens vingud nalkas. Tegnér (WB) 8: 6 (1836). Plats, go’ Herrar, plats! Nu börjar balen. Wennerberg 2: 175 (1849, 1882). Dålig är den ånger / Som endast reder plats åt nya synder! Wulff Petrarcab. 190 (1905). (Värden) säger till dig: ’Giv plats åt denne’; och så måste du med skam intaga den nedersta platsen (vid bordet). Luk. 14: 9 (Bib. 1917). Andra vandrare .. / .. vinka mig och göra plats / åt mig i gräset bredvid dem. Jerring StorTid. 23 (1922). — särsk. (mera tillf.) om väg l. gata o. d.: ge ngn l. ngt (så l. så beskaffat) utrymme. Rydberg Ath. 137 (1859).
b) [jfr t. einem den platz räumen; sannol. eg. utgående från 3; jfr FÄLT 10 b γ] (†) i uttr. rymma ngn l. ngt platsen, fly undan för ngn (o. lämna honom fritt tillträde till det ställe där man uppehållit sig) resp. lämna plats (se a) åt ngt. Bäste råd kan thet wara, then som troo wil, / At wij Jungfrur ryma Cupido Platzen. Stiernhielm Cup. 2 (1649, 1668). Spegel GW 92 (1685).
c) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr a); särsk. i uttr. finnas l. vara l. ha(va) plats för ngn l. ngt; utan bestämd avgränsning från 4 c. Här är ingen platz för Sapientia. / Nec Ars hic est in pretio, nec Scientia. Stiernhielm Parn. 2: 5 (1651, 1668); jfr 4 c. Melin Pred. 3: 63 (1852). Idyllen .. / Har evigt plats, jemväl ibland ruiner. Snoilsky 4: 69 (1887). För konungadömet enligt gammalsvensk mening fanns under frihetstiden ej längre någon plats. Hildebrand Statsförf. 459 (1896). (Berättelsen) har plats både för fin och själfull humor och enkelt gripande tragik. Hallström LevDikt 331 (1914). (†) Om där ännu plass är till förlåtelse därföre, beer jag tiänstödmjukeligen, min käre farkär ville tro (osv.). Ekeblad Bref 1: 326 (1654; rättat efter hskr.). — särsk.
α) (†) övergående i bet.: möjlighet att uppehålla sig l. vistas l. göra sig gällande (ngnstädes) l. (i fråga om sak) möjlighet att utföras l. komma i fråga; särsk. i uttr. hava l. finna l. vinna plats hos ngn l. hava plats med ngn, äv.: (kunna) göra sig gällande l. vinna beaktande hos (l. jämte) ngn. G1R 12: 8 (1538). Sedan .. regementet var kommit i hedninga händer, hadhe Christne predikare ingen plats. LPetri Kr. 50 (1559). Ther dödzmål .. är på ferde, haffuer sådana skåtzmål (dvs. hänskjutning till biskopen av mål rörande kyrkotukt) ingen platz. Dens. KO 77 b (1561, 1571). (Lenæus) hafver erchebiscopens dotter til echta .., och Martinus Stenius hafver hans syster, så att iagh hafver platt ingen platz medh dem. OxBr. 12: 511 (1614). RP 8: 250 (1640: vinna). Huus Österrijke (har) .. slutit medh Kongl. M:tz fiender .. Alliancer .., icke williandes något wänligit tilbodh låta finna hoos sigh platz. Stiernman Riksd. 1297 (1658). särsk.
α’) i uttr. hava sin fria plats, ha full rörelse- (o. handlings)frihet; ha fritt spelrum; jfr 4, 4 c. Ther man .. brukar sigh .. medh bannor, eedher och allahanda lasterligh ord, ther haffuer tå dieffuulen sin friya platz. LPetri 2Post. 15 b (1555). Tu förspör tigh, vm the rysser, som drage emellenn gräntzen och Wijborgh medh theres köpzhandell, schole ther haffue sin frije platz och gongh i stadenn. PrivSvStäd. 3: 310 (1576).
β’) i uttr. giva ngt plats, ta hänsyn till ngt, låta ngt vinna beaktande. Chesnecopherus Skäl Gg 3 a (i handl. fr. 1595). RP 7: 247 (1638).
β) (†) i uttr. göra l. skaffa l. taga sig plats, (börja) göra sig gällande, (börja) skaffa sig anseende l. inflytande; äv. i uttr. skaffa ngn plats, låta ngn göra sig gällande, skaffa ngn anseende l. inflytande l. erkännande; jfr α. Att .. duglighet och heder, hvar de finnas i någon utmärktare grad, öfverallt göra sig plats. Tegnér (WB) 4: 133 (1824). En lärare, hvilken Herren utrustat med så stora .. krafter, att hans starka personlighet öfverallt skaffar honom plats, att hans ord ständigt hänföra folkskarorna. Flensburg KyrklT 114 (1871). Weibull LundLundag. 229 (1891: togo sig plats).
7) [utvecklat ur 4 a ζ, c] om (l. med huvudsaklig tanke på) ämbete l. uppdrag l. post l. anställning l. syssla o. d.
a) om ställning ss. medlem av (beslutande) församling l. av sällskap l. akademi o. dyl. l. om ställning ss. innehavare av en post l. ett ämbete o. d. (i samhället); stundom: post; äv. om dylik ställning betraktad ss. ett ledigt rum som skall besättas; utan bestämd avgränsning dels från b, dels från 4 a ζ o. 4 c. Intaga ngns plats, se INTAGA, v. 14 g α; äv. till 4 a ζ. 3SthmTb. 2: 92 (1596). Den lediga platsen såsom .. (Vetenskapssocietetens) Præses. Oscar II IV. 1: 1 (1853, 1890); jfr b. Genom frivilliga och tvungna afsked funnos nu tio platser i rådet att fylla. Malmström Hist. 6: 322 (1877). Från sin höga plats i samhället .. kunde han vidhålla sina storsinta tänkesätt. 3SAH 2: 68 (1887). Elektor, vald för grupp, som endast tilldelats en plats. SFS 1920, s. 2346. jfr (†): Så at den tiänligaste ibland .. (åldermännen vid uppkommen vakans bland Sthms äldste) til samma ställe (dvs. den vakanta posten) insatt warder, och til Assistent under något af Collegierne i den dödes platz, eller annorstädes, förordnad blifwer. PH 1: 725 (1672); jfr 5. — jfr BÖRS-, LEDAMOTS-, LEDAR-, RIKSDAGS-, RÅDS-PLATS m. fl. — särsk. [jfr 3 b] (numera knappast br.) i uttr. vika platsen för ngn (jfr b), ss. beteckning för att ngn nödgas träda tillbaka för ngn o. överlämna en post åt honom. Han blef .. icke återvald (ss. justitieombudsman), utan måste vika platsen för kammarrådet .. Theorell. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 245 (1889).
b) anställning; befattning; tjänst; ämbete; syssla; numera företrädesvis om enklare anställning l. befattning; förr äv. i uttr. i hög plats l. i de högsta platserna, i hög tjänst l. i högt ämbete resp. i de högsta tjänsterna l. ämbetena; utan bestämd avgränsning från a. Söka, ta(ga), få, ha(va) plats (som hembiträde l. i en affär). Lediga platser. Platsen som, förr äv. av vaktmästare i en skola. Vika en plats för ngn [jfr 4 a] (ngt vard.), på förhand bestämma ngn till innehavare av en befattning. Elljest finner han fuller Nicodemi till samma platz och embete (dvs. statssekreterarbefattningen) väll qvalificerat. RP 6: 219 (1636). Min Bror förblir .. äfven i hög plats .. en af sin tids älskvärdaste män. Leopold (1812) i 2Saml. 10: 44. Personer i de högsta platserna. 3SAH XL. 2: 233 (1834). Platsen af postmästare i Strengnäs. Atterbom Minnest. 2: 266 (1842). Båda (dvs. biskopen o. domprosten) ansågo de sig vara sina resp. platsar vuxne. Ahnfelt StudM 1: 290 (1857). En femtonårig Landsflicka önskar plats att om dagarna tillse 1 eller 2 mindre barn. SvD(A) 1925, nr 279, s. 19. — jfr ADJUNKTS-, ADJUTANTS-, BANK-, BEFÄLHAVAR-, BEFÄLS-, BETJÄNT-, BIBLIOTEKARIE-, BOKHÅLLAR-, CHEFS-, DISPONENT-, DOMAR-, FRAMTIDS-, FÖRESTÅNDAR-, FÖRMANS-, GUVERNANT-, HUSHÅLLERSKE-, INFORMATORS-, INSPEKTORS-, KASSÖRS-, KONTORS-, LANDSHÖVDINGE-, LEDAR-, LEKTORS-, LÄRAR-, MAGASINS-, MAJORS-, ORDFÖRANDE-, PROFESSORS-, RETRÄTT-, RÅDS-, SEKRETERAR-, TJÄNARINNE-, VÄRKMÄSTAR-PLATS m. fl. — särsk.
α) (numera bl. tillf.) i uttr. förestå, förr äv. förträda en l. ngns plats, förestå l. sköta en resp. ngns tjänst l. syssla l. ett resp. ngns ämbete; förr äv.: representera ngn; jfr 4 c, 5. (Sigismund) skulle stadga ett regemente i landet, som hans platz förestå skulle. Gustaf II Adolf 82 (c. 1620). RP 8: 88 (1640: förträda).
β) (i Finl.) i sådana uttr. som önska l. söka plats på hushåll, förr äv. på större barn o. d., önska osv. plats ss. hushållerska l. hembiträde resp. ss. sköterska för större barn osv. FoU 15: 66 (1902). Bergroth FinlSv. 160 (1917).
-AGENT, m.||ig. [jfr t. platzagent (i bet. 1)]
1) i sht handel. till 2: agent (se d. o. 1 b) på en plats; särsk. om agent med värksamhet på huvudmannens ort; jfr -försäljare, -ombud. Reformatorn 1888, nr 4 A, s. 1. HandInd. 187 (1926).
(7 b) -ANSKAFFNING~020. äv. konkret; jfr -förmedling. SAOB A 1724 (1900). Östergren (1935; äv. konkret).
(7 b) -ANSTÄLLD~02, p. adj. som erhållit l. innehar anställning l. plats. Östergren (cit. fr. 1921). —
-BEFÄLHAVARE~00200. mil. befälhavare på en plats; särsk. om befälhavare som inom en garnisonsort utövar befälet i vad som avser garnisonstjänsten; jfr -kommendant. SFS 1911, nr 110, s. 9. —
(4) -BEGÄRAN. särsk. järnv. till 4 b: från mellanstation till huvudstation insänd begäran om plats i godståg för insättande av vagnar vid mellanstationen. Engström o. Carlson HlednTrafik. 47 (1917). —
(2, 4, 6, 7 b) -BEHOV. särsk.
(2, 4 a) -BELYSNING. särsk. (i sht i fackspr.) till 4 a: belysning avsedd för arbetsbord l. arbetsplats o. d.; äv. konkret; motsatt: allmänbelysning. SvSlöjdFÅb. 1928, s. 23. HantvB I. 2: 149 (1934; konkret).
(4, 7) -BERÄKNING. särsk. till 7 a, om beräkning av det antal platser (mandat) som vid ett val skall besättas av de olika partierna o. d. på grundval av antalet avgivna röster. SFS 1940, s. 575. —
(6) -BESPARING. —
(4) -BESTÄLLNING. särsk. till 4 a. AerotranspSvFlyglinj. 41 (1926). —
(1 a, c) -BILDNING. (i fackspr.) bildning l. utformning av en (öppen) plats; äv. konkret. Josephson Rom 140 (1926). SvTrädgK 1: 45 (1930; konkret). —
(4 a) -BILJETT. biljett berättigande innehavaren till viss (sitt)-plats (särsk. i järnvägståg); äv. om järnvägsbiljett berättigande innehavaren att medfölja ett tåg till vilket ett begränsat antal biljetter säljes, tågplatsbiljett. Kræmer ResSib. 76 (1913). SvKommunik. 1949, nr 11, s. 234. —
-BOCK, m. l. r. jäg. råbock som uppehåller sig l. brukar uppehålla sig på en plats; jfr -hjort. SDS 1899, nr 603, s. 3. —
(1 c) -BOLL. (förr) boll (se d. o. 2) använd vid bollslagning vid ”platsgång” i Karlstad. ÅbSvUndH 34: 104 (1858). Ödman VårD 1: 67 (1884, 1887; om förh. på 1840—50–talet). —
(1 a) -BY. [jfr t. platzdorf] geogr. by (se by, sbst.2 2) vars gårdar ligga grupperade kring en öppen plats. SvGeogrÅb. 1931, s. 215. —
(7 b) -BYRÅ. platsförmedlingsbyrå. GbgAdrIndKal. 1893, Adr. s. 74. Innevarande år är .. sista året för de privatägda platsbyråerna. LD 1950, nr 280, s. 10. —
(4, 7) -BYTE. (om- l. ut)byte av plats; särsk.
1) till 4; särsk.
(4 e slutet, 7 b) -CHANS. särsk. sport. till 4 e slutet: chans att komma på plats; särsk. i fråga om häst vid kapplöpning l. travtävling. SkånD 1949, nr 28, s. 8. —
-CHECK. [jfr t. platzscheck] bankv. check utställd på den ort där trassatbankens kontor är beläget; motsatt: distanscheck. GHT 1897, nr 72 A, s. 3. —
-CHEF. (under chefen för ett företag lydande) chef för fabriks- l. affärsföretags anläggningar på en plats. SvMorgBl. 1900, nr 199, s. 2. —
-EXPEDITÖR. expeditör (numera nästan bl. expeditör för en tidning) på en plats. ArbStat. 4: 194 (1904). —
-FÖRBRUKNING. i sht handel. förbrukning på platsen (se plats, sbst.1 2 a); jfr -konsumtion. WoJ (1891). —
(7 b) -FÖRMEDLARE. [jfr t. stellenvermittler] person som förmedlar platser (ägnar sig åt platsförmedling); äv. i utvidgad anv., om tidning (med tanke på dess platsannonser). EkonS 2: 601 (1902). SvD(B) 1944, nr 225, s. 11 (om tidning). —
(7 b) -FÖRMEDLING. [jfr t. stellenvermittlung] jfr förmedla I 2; äv. konkret, om institution l. byrå för förmedling av platser; jfr -anskaffning. Dagny 1892, s. 197.
Ssg: platsförmedlings-byrå. jfr byrå 3. NPress. 1892, nr 233, s. 4. Publicistklubb. 241 (1924; om förh. 1891). —
-FÖRSÄLJARE. [jfr t. platzverkäufer] person som yrkesmässigt utför försäljning för annans räkning på en plats; vanl. om dylik försäljare med värksamhet på huvudmannens ort; jfr -agent 1, -ombud. AB 1890, nr 183, s. 1. —
1) till 2. De tätt på hvarandra följande platsförändringarne i Shakspeares .. teaterstycken. Josephson Teaterregie 72 (1892).
(7 b) -GIVARE. (föga br.) arbetsgivare. Platsgivarnes Tidning. Organ för platsgivare, platssökande .. samt platsförmedling. (1923—1926; titel på tidning). —
(1 c) -GÅNG; pl. -ar. (förr) av lärovärksungdomen i Karlstad arrangerad (vårfest med) utflykt till ett fält (Djäknefältet) utanför lärovärksstaden, där bollslagning o. andra lekar utfördes; jfr -boll. ÅbSvUndH 34: 75 (1844). Ödman VårD 1: 66 (1884, 1887; om förh. på 1840—50–talet). —
-HANDEL. [jfr t. platzhandel] i sht handel. handel som bedrives på den plats där varan tillvärkas l. där affärsföretaget är beläget, lokohandel. SydsvD 1870, nr 202, s. 3. —
(2, 3) -HJORT. [jfr t. platzhirsch] jäg. hjort som uppehåller sig l. brukar uppehålla sig på en plats med ett antal hindar o. som besegrat sina rivaler på platsen (”behållit platsen”); jfr -bock. BiblJäg. 4: 161 (1897). —
(4 b) -HYRA, r. l. f. hyra (se hyra, sbst.2 2) för plats som disponeras för placering l. uppläggning av ngt l. för plats som disponeras av fartyg i hamn l. av utställare vid utställning o. d. SFS 1873, nr 7, s. 1. UNT 1932, nr 11153, s. 3 (i hamn). Form 1945, s. 171 (vid utställning). —
(2, 2 c) -INGENJÖR. [jfr t. platzingenieur] (förr) mil. fortifikationsofficer som var ledare av de tekniska arbetena vid en fästning; jfr ingenjör 1. SFS 1914, s. 135 (om förh. 1817). —
(4 a) -KILOMETER. (i sht inom järnvägsstatistiken använd) måttsenhet betecknande befordran av en passagerarplats en kilometers väg. PT 1902, nr 148, s. 3. —
-KOLLEGA. om (konkurrerande) tidning i förh. till annan som utkommer på samma plats; jfr kollega 2. Upsala(A) 1919, nr 127, s. 3. —
-KOLNING. (i fackspr.) kolning i milor l. ugnar på plats dit kolved i större mängder forslas o. som är avsedd för kolning i större skala (o. försedd med maskinella anordningar för vedens hanterande); motsatt: skogskolning. JernkA 1908, s. 336. —
(2, 2 c) -KOMMENDANT. [jfr t. platzkommendant, fr. commandant de place] (om utländska förh.) mil. kommendant i fästning l. på annan garnisonsort. Platskommendanten i Athen. SDS 1894, nr 412, s. 3. —
-KONTROLLANT. (i fackspr.) kontrollant vid ett byggnadsarbete o. d. på en plats. SFS 1934, s. 326. —
(4 a) -KORT, n. [jfr d. pladskort (i bet. 1, 2), t. platzkarte (i bet. 1)] (numera föga br.)
-KURS. [jfr t. platzkurs, fr. cours de place] handel. o. bankv. (växel)kurs på platsen (se plats, sbst.1 2 a). Jungberg (1873). —
-KUTYM. i sht handel. handelsbruk på en plats; motsatt: allmänt handelsbruk; jfr -bruk, -usans. 2NF 10: 1322 (1909). —
-KÖP. [jfr t. platzkauf (i bet. 1)]
1) handel. till 2: köp (se d. o. 1) vid vilket säljaren l. hans ombud lämnar den försålda varan omedelbart till köparen; motsatt: distansköp; särsk.: köp slutet mellan personer på samma ort l. köp av gods som finnes på den plats där köparen skall ta emot det l. som finnes där parterna sluta sitt avtal; lokoköp. LAHT 1898, s. 191. 3NF (1931).
2) (mera tillf.) till 7 a: köp (förvärvande gm betalning l. mutor o. d.) av plats i representation o. d. Blanck GeijerEngl. 120 (1914). —
-LEDARE. ledare (av viss värksamhet l. för företag o. d.) på en plats. HågkLivsintr. 11: 210 (1930). —
-MAJOR, se d. o. —
-MARKNAD. i sht ekon. o. handel. jfr marknad 2, 3 o. -förbrukning. Tillverkningen är ej afpassad för annat än platsmarknaden. TT 1876, s. 211. —
(4) -NUMMER. särsk. till 4 a: numera på arbetsplats (arbetsbord på bibliotek o. d.) l. på sitt- l. sovplats (på tåg) o. d. BesökLäsesalKBibl. 4 (1911). Vagns- och platsnumret å sovplats (på tåg). SFS 1946, s. 1670. —
-OKTROJ. bankv. av Kungl. Maj:t meddelad oktroj för bank att öppna avdelningskontor på annan ort än den där huvudkontoret är beläget. SvBanklex. (1942). —
-OMBUD~02, äv. ~20. ombud (för förening l. affärsföretag o. d.) på en plats; jfr -agent 1, -försäljare. PT 1911, nr 26 B, s. 2. —
(4, 7) -OMBYTE~020. särsk.
-ORGANISATION. särsk. konkret; särsk. om sammanslutning av fackföreningar på en plats. MotionLOKongr. 1906, s. 21. —
-PRIS, n. [jfr t. platzpreis] i sht handel. pris (på en vara) på en plats l. på platsen (se plats, sbst.1 2 a); ortspris. Jungberg (1873). —
(4 b) -PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. särsk. järnv. avgift som erlägges för gods som upplagts på icke särskilt förhyrd, öppen plats inom stations område o. som icke avhämtats l. lastats inom föreskriven tid; jfr -avgift, -hyra. SFS 1914, s. 102. —
-REDAKTÖR. föreståndare för en tidnings redaktion på annan plats än den där tidningen utges; jfr -korrespondent. Dagen 1899, nr 237 A, s. 2. Publicistklubb. 130 (1924; om förh. 1896). —
-SEDEL. [jfr t. stellzettel] (förr, om utländska förh.) på vissa orter använd, vid uppvisandet betalbar anvisning (se d. o. 7 b) som måste inkasseras samma dag den utställdes; jfr -check, -växel. NF 1: 878 (1876). —
Ssg: platssiffre-beräkning. särsk. sport. om metod för erhållande av slutresultatet i vissa tävlingar (ss. modern femkamp l. vissa lagtävlingar), varvid platssiffrorna (för en deltagare i olika tävlingsgrenar l. för de skilda medlemmarna i ett lag) sammanläggas o. deltagare l. lag med lägsta sammanlagda siffra segrar. NFSportlex. (1943). —
-SJUKA. (mindre br.) med. stark o. tvångsartad rädsla l. fruktan för att beträda en viss plats l. vissa platser; jfr -ångest. SDS 1901, nr 47, s. 4. SD(L) 1902, nr 559, s. 2. —
(4 e slutet) -SPEL. sport. vid totalisatorspel: spel (vadhållning) med insats på plats. GHT 1936, nr 145, s. 12. —
-SPESER, pl. [efter t. platzspesen, pl.] (†) handel. omkostnader för en införskriven vara på avsändningsorten. Smedman Kont. 7: 67 (1874). Ekbohrn (1904). —
(4 d, 7 b) -SÖKANDE, p. adj. o. sbst. m.||ig.
I. p. adj.: som söker plats; ofta substantiverat (jfr II); äv. i utvidgad anv., om annons o. d.: varigm ngn söker plats. Platssökande ungdomar. En ofrälse platssökande (till kadettkåren i Fredrikshamn). Cygnæus 11: 100 (c. 1835); jfr II. Idun 1949, nr 51, s. 3 (om annons).
II. sbst.: person som söker plats. Platssökandena hade i antal ökats från dag till dag. WoJ (1891). —
(7 a) -TAL. (i fackspr.) vid platsberäkning vid proportionella val: tal som anger den del som en grupp tagit i besättande av utdelad(e) plats(er) l. mandat. SFS 1921, s. 834. —
-VAKT. järnv. föreståndare för hållplats l. sådan lastplats där huvudsignal icke finnes l. där huvudsignalen manövreras av annan personal än platsens. Uppförande af boställshus för platsvakt. BtRiksdP 1903, 6Hufvudtit. s. 151. —
(4 a, 7 b) -VIKNING. särsk. till 4 a: vikning av stol l. annan markering för att ange plats ss. upptagen. SDS 1947, nr 34, s. 12. —
-VÄRDE. (i sht i fackspr.) värde som ngt har på platsen där det befinner sig l. har producerats. 2NF 8: 1116 (1908). —
-VÄXEL. [jfr t. platzwechsel] handel. o. bankv. växel betalbar på den ort där den diskonterats; motsatt: distansväxel; jfr -check. Jungberg (1873). —
(1 a) -ÅNGEST. [jfr t. platzangst] (föga br.) med. agorafobi, torgskräck. Wretlind Läk. 9—10: 50 (1901).
1) (i Finl., vard., numera mindre br.) till 4 a; refl.: slå sig ned, ta plats; äv. i förb. platsa sig ned. Bergroth FinlSv. 338 (1917).
2) (†) till 4 b: sätta (ngt) på sin plats, ordna (ngt); anträffat bl. i p. pf. MeddSlöjdF 1893, s. 54 (c. 1700).
Spalt P 1091 band 20, 1953