Publicerad 2021   Lämna synpunkter
ÅHÖRA å3~hœ2ra, v. åhör, -de, -t, -d. (pr. ind. sg. åhör Hagberg Shaksp. 6: 111 (1849) osv.; åhörer Börk Darius s. 3 (1688), Dalin Arg. 1: 40 (1733, 1754). — pr. sg. pass. -as Wallin Rel. 1: 245 (1817, 1825); -es Ekblad (1764) osv.; -s JmtP 7/1 1911, s. 3, osv.). vbalsbst. -AN (numera bl. mera tillf., ArbogaTb. 4: 17 (1537) osv.), -ANDE, -ELSE (†, BtFinlH 2: 15 (1538), Lind 2: 36 (1749)), -NING (†, Cellarius 16 (1729)); -ARE (se avledn.), -ARINNA (numera bl. tillf., Weste (1807) osv.), -ERSKA (numera bl. tillf., VDAkt. 1692, nr 160, osv.); jfr ÅHÖR.
Ordformer
(ahor- i avledn. 1701 (: ahorarenar). ahør- 1537 (: ahøran). åhör- (aa-, -ø-) 1525 osv.)
Etymologi
[fsv. ahöra; jfr ä. d. åhøre, t. anhören; ssg av Å, prep. o. adv.2, o. HÖRA. — Jfr ÅHÖRA, adj., ÅHÖRO]
(med uppmärksamhet l. intresse) lyssna (se LYSSNA, v.2 2) l. höra på (ngt l. ngn); särsk. i fråga om att ta del av tal l. framförande l. föreläsning o. d.; förr äv.: förhöra (se a). Wedh th(en)na fors(criff)na grwnd och meni(n)g haffwa erlige och welbyrdoge men .. alla samfellelica giff(ui)t th(e)ris vithnisbreff her wpå, huilke samma dagh och tidh wedh ting(i)t n(er)stadde och åhör(e)nde wåro och her till withne kalladhe. BtFinlH 6: 17 (1540). Alexander, wred ok Förundersam, åhörer sina herrars relation. Börk Darius s. 3 (1688). (Presidenten) nekade aldrig att åhöra de rättsökande, men visade sällan dervid det deltagande, som de gerna önska. Rosenstein 1: 132 (1789). Vår unge grefve, som tyst åhört detta oväntade vrövel, gjorde den anmärkningen .. att utländingarne voro de största patrioterna. Strindberg NRik. 10 (1882). Han var nämligen så varmt tillgifven den unge pastorn .. att han ej under tystnad kunde åhöra, att man nekade honom att komma in på mötet. Roos Strejk. 19 (1892). När man pliktskyldigast åhört talen, övergår man .. till festens senare och gladare del. Nilsson FestdVard. 119 (1925). Jag låg på golvet under deras bord och åhörde Trevors historia en gång till. TioHundar 150 (2009). — särsk.
a) (†) förhöra (se d. o. 2 a) (ngn). ÅbSvUndH 33: 69 (1625). Saken hänsköts till häradsrätten, hvilken åhörde särskilta vittnen. FinKyrkohSP 5: 256 (1908).
b) i p. pr. i vissa uttr.
α) (†) i uttr. ngn åhörande(s), när ngn hör på, med ngn som åhörande vittne. (Männen) betÿgede m(edh) ther(es) eedt at th(e)n køpsuen [lamb(re)ct bøtk(er)] .. sagde th(e)m aahørend(es) at han haffde ffulmacht aff Alerdt drekop at gøre al ting klaar m(edh) lamb(re)ct helmis. OPetri Tb. 51 (1525). Swedberg Ordab. 696 (1725).
β) i uttr. åhörande vittne, person som med hörseln erfar l. bevittnar ngt; jfr ÅHÖRA, adj. Så, för uppmärksamt åhörande vittnen, Eneas / Troget beskref sin färd. Adlerbeth Æn. 78 (1804). Jag var själv åhörande vittne. DN 26/3 2006, Kultur s. 26.
c) ss. vbalsbst., särsk. i uttr. (ut)i ngns åhörande osv., så att ngn hör; jfr ÅHÖRO. Tha war(e) ty ssa øffw(er) enss ssin J mylla(n) J da(n)dema(n)nae ahøran. ArbogaTb. 4: 17 (1537). Bestoodh sambe Aruidt .. i monga goda mens åhörilsse, att hann hade sambe ordh sagtt. JönkTb. 144 (1543). Vthi wår Stadthålleres och Fougdes nährwaru och åhöran. CalmPriv. 20 (1620). Procancellarium, i hwilkens åhörande denne saken å nyo öfwerwägades. Annerstedt UUH Bih. 2: 149 (i handl. fr. 1671). Åhörandet af en teologisk föreläsning var obligatoriskt för dem, som innehade stipendier .. för blifvande präster. Annerstedt UUH II. 2: 104 (1909).
Avledn.: ÅHÖRARE, m.//ig. person som (aktivt l. uppmärksamt) lyssnar på l. hör ngn l. ngt; särsk. om var o. en i en grupp personer som samlas för att ta del av tal l. uppträdande l. föreläsning o. d.; förr särsk. om person som regelbundet får undervisning l. handledning, särsk. om elev (i förhållande till sin lärare). The, som predica och lära, .. (skall) taga sigh till wara, att the icke .. trätta på predico stoolen emott huar annan, allom åhörarom till alsom största förargelse. KOF 1: 201 (1575). Giffwes testament til Scholen warde efter Testatoris willja fördeelt, antingen til Scholen allena, eller till lärar(n)a, åhörarna, oc Scholen tilhωpa. ÅbSvUndH 83–84: 9 (1630). Ej nog, att han punktligt ombesörjde sina föreläsningar, dem vi hört kunniga unga män, som varit deras åhörare, enstämmigt berömma. Atterbom Minnest. 2: 186 (1853). Båten var så full av passagerare, att det praktiskt taget var omöjligt undvika sådan närgångenhet, att man blev åhörare till grannarnas samtal. AB 17/10 1938, s. 4. Han och Tomas Montgomery sitter med ryggen mot åhörarna, rakt framför domarskranket. Flygt Verkan 135 (2004). jfr riksdags-åhörare.
Ssgr: åhörar-, i sht förr äv. åhörare-antal. (Konserten) jag besökte hade ett åhörareantal af cirka 2,500. GHT 10/9 1857, s. 1.
-bås. bås (se bås, sbst.1 3 a) avsett för åhörare (i rättssal). DN 1887, nr 6963 B, s. 2. Det var en stor .. sal, där domaren satt uppe på en estrad, allvarlig och sträng .. och i åhörarbåset vågade man knappt viska. Siwertz JoDr. 198 (1928).
-bänk. jfr bänk II. Åhörarebänkarne voro föga rymliga. AB 16/10 1840, s. 2.
-dag. Då rektor .. så prövar lämpligt, må han kunna inbjuda föräldrar och målsmän att följa det dagliga skolarbetet under viss angiven tid (åhörardagar). SFS 1933, s. 610.
-församling. Tystnaden hos den talrika åhörareförsamlingen. GHT 13/6 1856, s. 2.
-krets. jfr krets, sbst.1 9, o. -ring. Han är en fulländad mästare i talarekonsten och visar alltid en djup kännedom af sin åhörarekrets. AB 20/10 1835, s. 3.
-ring. (numera bl. mera tillf.) jfr ring, sbst.1 4, o. -krets. Han öppnade ett tryckt plakat, / Och hastigt rundt omkring / Slöt sig med häpna anletsdrag / En stum åhörar-ring. Snoilsky 3: 37 (1883).

 

Spalt Å 42 band 38, 2021

Webbansvarig