Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMÅ små4, adj.; sg. best. o. pl. små (Mark. 9: 42 (NT 1526; pl.) osv.), äv. (numera bl. tillf.) småa (Björner YfvGöt. 136, 138 (1738; pl.), Posse Begynn. 249 (1940: detta småa; i bet. 2)); komp. smärre smær3e2, superl. (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) smärst smær4st (G1R 4: 364 (1527), Östergren (1942)); n. o. adv. SMÅTT smot4.
Ordformer
(sma- i ssgr 1522c. 1575. smaa- i ssgr 15231525. smo 15451798. små (småå) 1526 osv. — n. sg. o. adv.: smath 15251542. smatt 1642. smoth 1557. smott 1691. småt 15551799. smått 1541 osv. — komp.: smedre 1800. smägre 1720. smäre (sme-) 1673c. 1750. smärre (sme-) 1543 osv. — superl.: smärst (sme-) 15271942. smäst 15451749)
Etymologi
[fsv. smar (n. smat, smaat, smoth, pl. sma(a); gradf. smærre, smäster, smärster), sv. dial. små; jfr fd. sma (d. små), fvn. smár (nor. dial. små); jfr äv. fht. smāhi (mht. smæhe), mlt. smā; möjl. rotbesläktat med lat. mica, litet stycke, gr. μικρός, σμικρός (se MIKRO-). — Jfr SMÅ, v., SMÅEN, SMÅHET, sbst.2, SMÅLIGEN, SMÅMONOM, SMÅNINGOM, SMÅTTERI, SMÅTTIG, SMÅTTING, SMÅTTOR, SMÄDA, v., SMÄKTA, SMÄLAS, SMÄLIG, SMÄLING]
Anm. Ordet användes numera (utom i fackspr. i bet. 2 o. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter, i sht i bet. 4 d) nästan bl. i pl., i n. sg. obest., ss. bestämning till substantiviskt huvudord vars innebörd är l. (i viss mån) kan uppfattas ss. kollektiv l. plural, o. ss. adv., i komp. samt ss. förled i ssgr. I övrigt ersättes det av LITEN (resp. LILLA, adj.2, o. MINST).
1) (i fråga om bruklighet se anm. ovan) i fråga om ngts utsträckning i rummet: som har jämförelsevis ringa längd l. höjd l. ytvidd l. som upptar jämförelsevis liten rymd; äv. substantiverat; jfr LITEN 1. Schroderus Dict. 168 (c. 1635). — jfr PYTTE-SMÅ. — särsk.
a) om person l. djur, motsv. LITEN 1 a; äv. i uttr. små och stora (jfr β, 5 a). Sap påå Småå foglar. KryddRSthm 1555—56, s. 83; möjl. ssg. Bullernæsius Lögn. f 1 b (1619). RP 3: 182 (1633: dhe .. smärste hästarna). (Hustrun) matar, tuktar och handterar .. (mannen) som en af de smärsta Papegojor. Dalin Arg. 2: 403 (1734, 1754). Der inne (på en loge) stodo två små lustige fyrar (dvs. tomtar). Rydberg Vigg 9 (1875). SvUppslB 25: 957 (1935; i pl., om spordjur). — särsk.
α) i ordspr.; äv. i anv. motsv. β. Små barn små sorger, stora barn stora sorgher. LPetri Mandr. D 2 b (1562). Små Karar bära och lång Spiwt. Grubb 737 (1665).
β) om barn l. ungar (jfr LITEN 1 a γ); ofta motsatt stor, särsk. i uttr. små och stora (jfr huvudmom., 5 a), barn o. vuxna, i sht förr äv. allmännare: unga o. gamla (jfr LITEN 1 a γ α’); jfr α. Hoo ther förarghar en vthaff the små som tro på mich, bätre wåre honom, ath widh hans hals hengdes en qwärnasteen. Mark. 9: 42 (NT 1526; Bib. 1917: en av dessa små). Mennenar som för dörenne woro aff hwset, slogho .. (änglarna) medh blindheet bådhe små och stora, så at the icke kunde finna dörena. 1 Mos. 19: 11 (1541; äv. i Bib. 1917). Smale passementher på the små Frökenes tröior. KlädkamRSthm 1554 D, s. 8 b. Iag beer min k(iäre) F(arkiär) tiänstligen han wille flitigt hälsza bror toor och Sijster märta med deras små. Ekeblad Bref 1: 366 (1654; rättat efter hskr.). En höna med sina små. Weste FörslSAOB (c. 1815). Jag drack ur din (dvs. en varginnas) spen, när jag var små. Bohman Längt. 17 (1928). (Sv.) stora och små .. (eng.) children and adults. Harlock (1944). Du (dvs. R. Jändel) ska vara glad åt att generalernas och grosshandlarnas små söner och döttrar läser dina dikter, sa jag. Lo-Johansson Förf. 103 (1957). särsk. (numera bl. ngt vard.) i n. sg. obest., substantiverat: (små)barn l. ungar (l. unge); jfr 2. l. vänta smått. Hedenstierna StutaP 219 (1899). Jaså, det är några flickor, som varit framme nu igen och skaffat sig smått. Browallius SyndSkruke 106 (1937). På Skansen är det ju några år sedan det över huvud taget kom smått i björnberget. SvD(A) 1939, nr 54, s. 3. Anm. till 1 a β slutet. Stundom användes smått äv. ss. sbst. i best. -et, om barn (l. ungar l. unge). ”Tag vara på småttet!” .. (sade) han, i det han snafvade på ett litet barn som låg och kraflade på alla fyra. Callerholm Stowe 197 (1852).
γ) motsv. LITEN 1 a δ, smeksamt l. förtroligt till l. om vuxen person, i sht kvinna; äv. ställt efter sitt huvudord, i sht i uttr. flickor små. Bellman (BellmS) 1: 33 (c. 1770, 1790; i pl. best., substantiverat). Lät oss ge våra små Mamseller / Vin och Sviskon och Carameller. Därs. 215 (c. 1775, 1790). Jag längtar med snaraste få omfamna mina små så älskansvärda föräldrar. LAlmquist i MoB 2: 38 (1791). Gräla nu inte, flickor små, sade hon med en suck (till sina vuxna döttrar). Jensen Wagner Mann. 16 (1922). Jag blev alltid kär i mina sjuksköterskor … De var för söta de små liven. Siwertz Tråd. 87 (1957).
δ) i pl. (oftast best.) substantiverat, om övernaturliga väsen av liten kroppsstorlek (vättar, älvor o. d.) vilka enl. (i sht ä.) folklig uppfattning tänks bo under jord; äv. i uttr. de små under jorden. Palmstjerna Snapph. 1: 65 (1831). När blir stenen bunden, / Som hämd de små bereder, / Som drar den dem förargat / I djupet neder? Bååth GrStig. 36 (1889). Ha ”de små under jorden” gjort människorna något ont, är ”duve-ägg” (dvs. smällglim) det säkraste vapnet mot dem. Norlind SvFolkl. 90 (1911). År 1818, då hon (dvs. en kvinna i Värml.) bodde på den plats, där nuvarande Gustavsgruvan är belägen, såg hon ”många små”, som det heter. FoF 1914, s. 110.
ε) i överförd anv., om ägare l. brukare o. d. av mark, anläggning, rörelse, egendom o. d., med tanken särskilt riktad på markens osv. relativa litenhet; ofta svårt att skilja från 4 j o. 5 a β; ss. förled i ssgr ss. SMÅ-BONDE, -FABRIKANT m. fl.
b) om sak, motsv. LITEN 1 b; om ort o. d. äv. övergående i 4 a, med tanke på (liten yta o.) ringa antal invånare; äv. obetonat med förbleknad bet.; äv. ss. adv.: på ett sätt som kännetecknar ngt som är litet. Skära köttet i små bitar. Små och oansenliga stugor. Rocken var alltför smått tilltagen. G1R 4: 364 (1527; i superl. pl., om socknar). The små siö Städer Marstrand och Kongella. Svart G1 111 (1561). (Vi, dvs. allmogen,) hafwe .. samtyckt och bewilliget, at af them som smerste Hemman besittie, må vthtages i Cronones tienst, dugelige Karler til TiuguFemtusend Man. Försäkr. 20/12 1610, s. B 2 a. Anders Wingmark med sin Fru, / Peter Bredström med sin Kärsta. / Hej! gutår en sup ännu; / Den var af de smärsta. Bellman (BellmS) 1: 30 (c. 1770, 1790). Krusa smått, (dvs.) fint. Weste FörslSAOB (c. 1815). J vissnade små blommor, o! sägen, sägen mig, / Hvem suckade så tungt uti skogen? BEMalmström 6: 36 (1839). En omvänd kikare, som gjorde allting lustigt smått. Hallström Händ. 14 (1927). Han tog fram whiskyflaskan ur skafferiet, hällde upp ett halvt dricksglas och drack ur det i små klunkar. Gustaf-Janson ÖvOnd. 84 (1957). — särsk.
α) i ordspråk o. ordstäv. Små foglar wärpa små ägg. SvOrds. C 2 a (1604); jfr a. Små Såår och fattigha Fränder, bör man intet förachta. Grubb 735 (1665). Små Grytor haa och Öron. Dens. 738. Små smulor äro och Bröd. Celsius Ordspr. 2: 28 (1709); jfr: Små smulor är också bröd, sa fan, slök en skräddare. Holm Ordspr. 299 (1964). Små brunnar äro snart östa. Rhodin Ordspr. 111 (1807). Små hugg fälla stora ekar. SvOrdspråksb. 80 (1865); jfr 4 a.
β) sjöt. i uttr. små segel, om ett fartygs mindre l. lättare (för bruk högre upp i tacklingen avsedda) segel, småsegel; äv. (o. numera nästan bl.): reducerad segelyta, särsk. i uttr. (l. ligga o. d.) under l. för små segel. Natten tillbragtes under små segel för att följande morgon kunna utanför Start Point anträffa lotsens der kryssande kutter. Skogman Eug. 1: 14 (1854). (Sv.) små segel (bram- och öfverbramseglen) (fr.) les voiles hautes. Konow (1887). Ekelöf Ordl. (1898: ligga, gå .. för ”små segel”). SohlmanSjölex. (1955).
γ) i sht bot. i benämningar på växter; särsk. i uttr. små blåklockor, om individer av arten Campanula rotundifolia Lin. (liten blåklocka), i sht förr äv. om arten; förr äv. i uttr. små borrar, (blå) klockor, vita klockor, se resp. huvudord; jfr LITEN 1 b β. Små Blååklocker. Franckenius Spec. B 1 a (1659; om arten).
δ) (†) i pl., i uttr. små mil, om mil som är kortare än vanliga mil (jfr LITEN 1 b γ, MIL, sbst.1 c γ); särsk. liktydigt med: engelska mil. AOxenstierna 2: 532 (1622). HSH 6: 153 (1658). Brigthelmstone (dvs. Brighton) .. 60 små mil frå London. Wallenberg (SVS) 2: 134 (1769).
ε) i fråga om bokstäver (jfr BOKSTAV, sbst.2 1 a) l. stilgrader o. d.; äv. ss. adv.: med liten (skriv)stil l. stilgrad o. d. Skriva smått. Hof Skrifs. 114 (1753; i pl., om bokstäver). Täubel Boktr. 1: 92 (1823; i komp., om stilsort). Gamla dåligt och smått tryckta böcker. Wikner Vitt. 142 (1878). Majuskler (= våra stora bokstäfver) och minuskler (= våra små bokstäfver). Schück MedeltKultH 59 (1907).
ζ) oeg., i fråga om intervall.
α’) mus. i pl., motsv. LITEN 1 b ε. Möller LbMus. 21 (1880). 2SvUppslB 14: 595 (1949).
β’) mus. o. fys. i pl., i uttr. små halvtoner (äv. halva toner) l. heltoner, om intervall av storleken 25/24 resp. 10/9 mellan toner av olika tonhöjd; motsatt: stora halvtoner resp. heltoner; jfr HALV-TON 1 slutet o. HEL-TON 1 slutet. Stieler LbMus. 9 (1820: små .. halfva toner). Små heltoner i durskalan äro: sekund-ters, kvint-sext och i mollskalan: terskvart. Hedlund Fiolsp. 35 (1899).
2) bestående av l. indelad i små (i bet. 1) individer l. delar l. enheter; äv. om skog o. d.: småvuxen; äv. i n. sg. obest., substantiverat (jfr 1 a β slutet); äv. ss. adv.: i små delar o. d. (jfr 1 b); utom i fackspr. o. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera nästan bl. i n. sg. obest. l. ss. adv. l. i komp. l. ss. förled i ssgr. (Två munkar hade stulit) jonffrv Maries krono .. i bykirkionne och mikit anneth smath sölffuer i spenne och anneth. JönkTb. 111 (1525). Sågom wij hellst at bekomma een (dvs. en person) af den capacitet som kunde och hade lust att vndertijdhen informera små vngdom som eij så tydheligen kunna ställas i scholan. VDAkt. 1662, nr 140. I Åkergärde, äng och beteshaga, må hwar och en fälla och swedja små oduglig skog. BB XIV: 1 (Lag 1734). Fin duk mäd smått mönster. Fatab. 1911, s. 84 (1771). Polsk soppa. Ett halft stop små spansk lök sättes på elden att afswettas med litet smör. Björklund Kokb. 8 (1847). Colliander var synnerligen skicklig i att hemligen smugla stenar och annat smått i kamraternas bakfickor. HLilljebjörn Hågk. 2: 121 (1867). Potatisen är små i år. Östergren (1942). Hacka löken smått. SvHandordb. (1966). — särsk.
a) fördelad i bitar l. stycken av ringa storlek, finfördelad; i sht ss. bestämning till ord betecknande ämne; äv. substantiverat. Smått stånge Jernn. Meyerson VapArboga 227 (i handl. fr. 1573). Groparna (i vilka fruktträd planteras) gräfwes .. 6 Qwarter diupa, där uthi fylles små Jord. Rålamb 14: 27 (1690). Ekman RelSmältewStKåpparbg 23 (1704; i n. sg. obest. substantiverat, om malm). Köttet (på hummern) skäres i .. bitar ..; det små skrofköttet kan användas till fyllning i .. pastejer. Zetterstrand Kokb. 113 (1863). — särsk.
α) (föga br.) i uttr. smått rött, mönja. (Sv.) Smått rödt (lat.) Minium. Lindgren Läkem. (1902).
β) ss. objektiv predikatsfyllnad till verb som betecknar sönderdelande l. finfördelande; numera i sht i n. sg. övergående i adverbiell anv. (Du) skalt .. torcka the gröna axen widh eeld, och stöta them små. 3Mos. 2: 14 (Bib. 1541). Tagh halffparten (av en stekt höna) och skäär henne wäl små, lät henne i en Mortare och stööt henne rätt wäl små. Kockeb. B 1 b (1650). Tag Rättickia och hacka henne små. Rålamb 13: 161 (1690). Granved, 1 1/2 aln lång, klyfdes små och afhöggs mitt på. VetAH 1787, s. 88. Jätten sade: ”om du någonsin kommer här mera .., vill jag krysta dig så små, som jag nu kramar denna sten.” SvFolks. 3 (1844). Du hackar köttet alltför smått. IllSvOrdb. (1955).
b) om regn: som faller (långsamt) i fina droppar, fint l. stilla; äv. övergående i 4 b: innehållande små vattenmängder; äv. ss. adv. (äv. övergående i 4 g ε). Smått räghen wäther och. Balck Es. 115 (1603). Smått rägn stillar offta stoort wäder. .. (dvs.) Fromt sinne förtaar mycken wreede. Grubb 740 (1665). Wåren är .. (i Nya Sv.) mycket skiön och angenäm, icke med någon storm eller hårdt Wäder, utan med sachta småt Rägn och klar Himmel. Holm NSv. 47 (1702). Det duggade smått och i gasljuset glänste de våta bladen på buskar och träd. Benedictsson o. Lundegård 27 (1888). Det var inget generöst regn som passade årstiden, det var snålt och smått. Johnson Se 264 (1936).
c) i n. sg. (i sht obest.) substantiverat i vissa anv. (äv. övergående i 4 e).
α) i antitetisk förb. med former av ordet stor, i uttr. angivande totalitet. (Paris) Togh henne (dvs. Helena) om natten på Cithera bort / Medh Clenodier både småt och stort. Rudbeckius Starcke C 2 a (1624). O Store Jehovah, tu hela werldsens Herre, / Tu Herre öfwer alt, thet större med thet smärre! Lybecker 36 (c. 1715). Tack vare hans (dvs. E. de Goncourts) egna verk .. visste jag stort och smått om .. (hans) hus. Levertin Diktare 184 (1896, 1898). Stort som smått, allt, som var nyttigt och oumbärligt, var av järn. Lagerlöf Holg. 2: 115 (1907). Den stoiska etikens främsta bud lydde: lev .. enligt den förnuftiga ordning, som behärskar universum i stort och i smått. Aspelin TankVäg. 1: 145 (1958).
β) (vard.) i uttr. smått och gott, betecknande (antal l. mängd av) ting av ringa storlek l. (övergående i 4 e) kvantitet l. omfattning o. d. men av visst värde l. viss kvalitet o. d.; ofta med förbleknad bet. (se närmare GOD 1 m β); förr äv. i uttr. smått gott, se GOD 1 m β. Superba sexor, som du så ofta bjöd mig på, tillika med mycket annat smått och godt, i smårummen. SöndN 1862, nr 30, s. 1. ”Här finns mycket smått och godt!” — sa’ fan, titta’ i bibeln. Schultz Ordstäf 19 (c. 1865); jfr språkprov från 1718 under 4 e. ”Å”, sade domherren (till ekorren) och klippte med ögonen, ”du har allt mycket smått och godt där inne i eken.” LbFolksk. 54 (1890). Hedberg VackrTänd. 161 (1943).
3) (i fråga om bruklighet se anm. sp. 7673) i fråga om tid, motsv. LITEN 2. Fyris lunder, / Der små sekunder voro långa stunder, / Till tröst åt gamla öfverliggarkunder, / Som läto tiden gå i fred och ro. Hultin VSkr. 3 (1867). Tillväxten (i folkmängd i Karlshamn) har .., med smärre avbrott, fortsatt ända fram till våra dagar men ytterligt långsamt. SvGeogrÅb. 1934, s. 89. Små stunder. Östergren (1942).
4) (i fråga om bruklighet se anm. sp. 7673) med allmänt kvantitativ innebörd, motsv. LITEN 3: som är av obetydlig l. ringa omfattning; äv. (se särsk. c, d): som sker med l. har ringa intensitet l. fart l. kraft o. d.
a) motsv. LITEN 3 a; jfr. 1 b. Leva i små omständigheter l. villkor. Smärre felaktigheter. Twå små getahiordar. 1Kon. 20: 27 (Bib. 1541). Wele Wij (dvs. G. II A.) dem i Siöstäderne alfwarligen hafwa förmant, at de sig ifrån .. Upstäders Torgdagar och små Marcknader afholle. Stiernman Com. 1: 776 (1621). Såsom wij hafwa låtit fördehla Wår Flåtta vthi wissa Esqvadroner, och hwar Esqvadron vthi sine wisse smärre afdeelningar, skal ingen vthi oträngde måhle gå til Loofwartz sin Ammiral förbij. Siöart. 1685, art. 113. Man finner .. upsatser af .. (Colbert) gjorde, hwilka sätta hwar och en i förundran öfwer hans nästan obegripeliga insigt, ända til de smärste omständigheter. Kryger LedStund. 2: 77 (1763). Det .. stora (hatt-)partiet tycktes upplösa sig i flere smärre flockar. Malmström Hist. 5: 259 (1877). Sveriges öden leddes den tiden (dvs. omkr. 1648) af män, hvilka hade .. klokhet att med små medel uträtta stora saker. PT 1898, nr 247, s. 3. ST(A) 1961, nr 313, s. 14. — särsk.
α) [jfr t. das gesetz der kleinen zahlen (titel på arbete av L. v. Bortkiewicz (1898))] statist. i uttr. de små talens lag, om lag (se LAG, sbst.1 5) som ger uttryck åt förhållandet att sällsynta, slumpvis uppträdande företeelser i ett observationsmaterial visar samma variation oavsett materialets storlek. Willgren StatistGr. 23 (1905). SvUppslB 26: 297 (1935).
β) svagtonigt, med förbleknad bet., motsv. LITEN 3 a ζ. Ha sina små avigsidor. Ännu har jag några små Leekar qwaar, sa Sigurd. Celsius Ordspr. 1: 564 (1708). Kreaturet .. miste (med ny ägare) en hel hop små owanor, som det .. hade fådt. Dalin Vitt. II. 6: 107 (1740). Nymphen hon småskrattar .. / .. Fläktar med solfjädren, sen med små intriger / Narrar (den målande) gubben från sin tafla stiga opp. Bellman (BellmS) 1: 225 (c. 1775, 1790). Jag skall säga henne sanningen så, som hennes allra små sötaste nerver aldrig hört den förr. Benedictsson Ber. 60 (1886). Han har sina små egenheter. Widegren ABChokl. 50 (1937).
γ) i utvidgad l. bildl. anv., i uttr. små ord, om enkla l. opretentiösa (men träffande) uttryck; jfr ORD, sbst.2 3 b. Små småord af kärlek / Sagda hvarje dag / Gör till himmel hemmet / Lifvet ger behag. Fredlund SmåSmåOrd 35 (c. 1900; text på väggbonad); jfr: Med små, små ord av kärlek, / sagda varje dag, / har jag fötts upp i stället för med flaska. KuplKarlGerhSommRevy 12 (1927); jfr äv.: Små små ord av illvilja sagda varje dag jorden gör till ett helvete för de känsliga. Hedberg Vild 136 (1949); jfr äv.: Små små verk av kärlek, / Vänliga små ord / Till ett himmelrike / Skapa om vår jord. Holm BevO (1960); jfr a huvudmom. Dansken har en förmåga att med små ord säga stora ting. Österling SkånUtfl. 198 (1934).
b) i sg., med huvudord (särsk. bestående av vbalsbst.) betecknande verksamhet (jfr c) l. skeende l. sjukdomstillstånd o. d.: som är av obetydlig l. ringa omfattning o. d.; stundom: lätt; jfr 2 b. Matt(es) murmester(e) (fick) for v(n)gne j kirkieherre gården .. och annat smoth Lapperj .. X m(ar)c(er). SthmSkotteb. 22/11 1540. Foder skoningh och annatt smått flickerij. KlädkamRSthm 1609 A, s. 36 a. Då .. quinnan framkom .., frågade M:r Nils med smådt löije, är det den som will wijgas(?) VDAkt. 1684, nr 48. Catharral-feber med små yrsel och svår hufvudvärk. VeckoskrLäk. 4: 37 (1783). Smått gnabb ökar wänskapen. Rhodin Ordspr. 112 (1807). (K. XIII) tyckte om en vacker predikan i kyrkan och smått kanaljeri i enrum med goda vänner. Topelius Vint. I. 2: 8 (1867, 1880).
c) [eg. specialfall av b] (numera bl. mera tillf.) i uttr. smått trav, långsamt trav, smått språng, långsam språngmarsch, smått lunk, sakta lunk. Härmedelst .. (blev) kundgiordt, det utom Expresser och Courierer ingen måtte på Torgen, gatorne eller i gränderne, köra eller rida hårdare, än i smått och sakta traf. PH 5: 3051 (1750). Gå i smått lunk. Sahlstedt Obs. 27 (1773). (De främsta) af hvardera ledet .. anträda marschen med smått språng. Ling Regl. 106 (1836). Böttiger 6: 93 (c. 1875).
d) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om vind: svag. De långa (från fartyget utriggade) spirorna (som användes vid fiske med uttertrål) var av en ovig inrättning, som knappast kunde brukas annat än i små vind och smult vatten. Hasslöf SvVästkustf. 239 (1949).
e) i n. sg. (i sht obest.) substantiverat (jfr 2 c), om ngt som är av ringa omfattning l. utgöres av en detalj l. detaljer l. är l. räknas ss. jämförelsevis enkelt l. lätt att skaffa l. göra l. ombesörja l. som ger jämförelsevis ringa utbyte o. d.; ofta (äv. med mer l. mindre förbleknad bet.) om en mångfald olika (sådana) ting l. ärenden l. företeelser o. d.; stundom svårt att skilja dels från 2 (c), dels från 5 b. Arffued Madson .. gör skat .. (för en viss jordareal), men skiutzfärder och annat smått intz. HFinlKamF 3: 88 (c. 1577). Adieu min ängel laga altt smått hwadh du kan (för din resa) skaffa dig alla de hestar du kan få, ty (osv.). Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 87 (1693). De Christne .. bärga sig med fiskande, litet med silkesutredning och annat smått, som de kunna släpa sig fram med. Eneman Resa 1: 122 (1712). Här är mycket smått henne (dvs. här), sa bonden koxa i bibeln. Celsius 5: 249 (1718); jfr språkprov från c. 1865 under 2 c β. Hon arbetar i tysthet ett och annat smått som hon säljer. Granberg Dram. 195 (1811). Samtalet rörde sig om min resa och hvarjehanda smått. Gellerstedt Glänt. 140 (1909). — särsk. i uttr. i smått, i sht förr äv. i det små, i liten omfattning l. skala l. i obetydliga poster l. (enbart) i detalj(er) l. enskildheter o. d.; förr äv. i uttr. i smärre, i mindre skala, i det smärsta, i minsta detalj. Det strider emot alla financeprinciper at hushålla i smått, då man derigenom förlorar i stort. 2RARP 18: 232 (1751). JGOxenstierna Dagb. 1: 38 (1769: i smärre). Han ser sakerna i smått. Sahlstedt (1773). Hvarje skön vers är såsom sådan redan ett konstverk i smått. Tegnér (WB) 3: 220 (1819). Det gifves en nog obemärkt idoghet, som endast långsamt och i smått samlar sin ärliga vinst. Valerius 2: 268 (1840). Herr Alexander fortfor att ända i det smärsta utveckla sin Tjufhumaniseringsplan. Almqvist TreFr. 3: 202 (1843). Korrekthet så i det små som stora skadar aldrig. BotN 1844, s. 48; jfr 2 c α, 5 b. En medeltida biskop, framför allt i ett stort och rikt stift som Linköpings, var en furste i smått. UNT 1943, nr 42, s. 9. särsk. (numera bl. mera tillf.) i fråga om handel l. försäljning: styckevis l. i små (i bet. a) partier; i minut. En Kiöpman, som håller öpen Krambod, må ei befatta sig med Victualie-waror, eller Hökare-handel, såsom salt, fisk, smör, fläsk, och dylike, i minut och smått. PH 2: 1066 (1734). Skilgaktighet .. yppades (mellan Sthm o. Visby), i synnerhet huruvida den enas (dvs. ena stadens) köpmän inom den andras gränser kunde få handla i smått med wissa wikt-wahror. Dalin Hist. 2: 462 (1750). Et ryckte gick då, at .. (änkan) ärnat sälja i smått hans Botaniska Böcker. Loefling Resa 99 (1753). Hammar (1936).
f) i uttr. vara l. bli o. d. smått, opers.: vara resp. bli osv. knappt l. dåligt l. svårt, ha det smått, ha det knappt l. fattigt; ofta i uttr. vara osv. smått om l. med, i sht förr äv. efter ngt, opers.: vara osv. ont om l. knappt med ngt (stundom äv. i ofullständig sats utan verb: ont om l. knappt med ngt), ha smått om l. med ngt, ha ont om l. knappt med ngt. Nu koma wij och supplicera om peningar, som denne tiden ähr tämelig smått effter. ÅgerupArk. Brev 11/10 1711. Det blifver smått om säd. Widegren (1788). Nu har jag smått om tid. LHammarsköld (1805) hos Hjärne DagDrabbn. 191. Pengarne har jag längesedan kunnat få af Marklin; men jag har sett, hur faseligt smått det är för honom. Wennerberg Bref 1: 56 (1838). Scholander 2: 96 (1866: var smått med). Mot mig grinade armod och nöd — / i tankarna såg jag ett långt elände: / blankslitna kläder och smått om bröd. Fallström VDikt. 1: 281 (1888, 1899). Man hade smått med pengar (som tryckarlärling). Typografminn. 17 (1952). Han .. ville låna pengar av mig. Av mig! .. Det vet väl alla hur smått jag har det! Gustaf-Janson Toffl. 338 (1964). — särsk. (numera bl. ngt vard.) i uttr. vara o. d. smått om (det), opers.: vara osv. knappt (med mat l. tillgångar) l. svårt (att få sitt uppehälle) o. d.; ha smått om det, ha det knappt l. fattigt (ställt). När Själen bitit och ätit af hvar annan strömming på sköten, är det smått om för honom. VetAH 1748, s. 125. Vid bruket var ofta smått om. Læstadius 2Journ. 224 (1833). Det var .. ganska smått om det i hemmet. LD 1910, nr 225, s. 3. Ett par lärarfruar, som ungefär hade lika smått om det, och som följaktligen borde passa bra ihop. Hedberg Prins 316 (1936).
g) ss. adv.
α) (numera föga br.) föga, obetydligt, litet (se LITEN 3 e). (Boskapssjukans) första början och tiltagande kan .. märkas, 1:o När den (dvs. boskapen) börjar äta smått. PH 5: 2944 (1750).
β) långsamt l. sakta l. dåligt; numera företrädesvis dels i uttr. ngt l. (opers.) det går smått, ngt resp. det går långsamt l. trögt (framåt) l. dåligt, dels i det opers. uttr. det går smått (förr äv. smått till) med ngt, det går långsamt l. trögt (framåt) l. dåligt med ngt; jfr γ. Adel och Bur, fast thet gick smått, / Haffwa och förr tillhoopa gått. CupVen. C 3 b (1669). J Matmar går tet rätt småt til med förbättrandet i .. Christendom. OfferdalKArk. N I 1, s. 47 (1701). Lacka .. (dvs.) löpa smått. Spegel 595 (1712). Dygde-handeln (dvs. det dygdiga handlandet) går hel smått, Gud nåde osz! Runius (SVS) 1: 269 (1713). De Svänska bärgen smått ur ögna sikte fly, / Och redan synas de blott som en svart-blå sky. Wallenberg (SVS) 1: 160 (1771); jfr γ. ”Man måste fara varliga”, sade (kapten) Rumlare, ”snällt gossar, så smått, att inte (ankar-)tåget brister”. Wetterbergh Sign. 223 (1843). Palmblad Norige 109 (1846: gick det .. smått med). Det går smått för honom (: hans affär). Harlock (1944).
γ) så småningom l. efter hand l. litet i sänder; äv. (o. numera företrädesvis) i uttr. smått efter hand l. om sänder, i sht förr äv. smått omsider l. (se slutet) smått om smått, förr äv. smått och smått l. smått i sänder l. sönder, så småningom l. efter hand l. litet i sänder; jfr β, ε. Eynar Tambarskelfwer sade att hann såg blod drypa smott och smott, undan hialmen som Konungen hade på hufwu och nijder på kinbenet. Reenhielm OTryggw. 253 (1691; fvn. orig.: smam oc smam). Småt i sender / Förswagas syndens rot. Hiortzberg YttDom. 24 (1734). Sahlstedt (1773: i sönder). I början (av duetten) syntes mig Catalani ej svara mot hvad jag föreställt mig, men smått efter hand begynte jag tycka, att min rygg gick i vågor. Berzelius Res. 19 (1812). Dalin (1854: omsider). Märk nu blott, / hur vi smått / vinden in i seglet pina! Sturzen-Becker 6: 136 (1868). Algot känner Davids bror. Har känt honom, gör han smått om sänder klart. Aurell NBer. 114 (1949). — särsk. (numera föga br.) i uttr. smått om smått, så småningom l. efter hand l. litet i sänder; äv. övergående i bet.: så sakteliga, i sakta mak (jfr β). SvTyHlex. (1851). När de (dvs. Don Quijote o. Sancho Panza) nu färdades smått om smått .. ville Sancho förströ och roa honom med att berätta något. Lidforss DQ 1: 180 (1888). Han afbetalade smått om smått, och slutligen var kvarnen hans egen. Dahlgren SmStug. 88 (1894).
δ) knappt l. torftigt l. (endast) med svårighet; numera nästan bl. i uttr. leva smått, leva i knappa omständigheter. Swedberg Ordab. (1722). (Sv.) Thet går smått (knapt) för osz, (t.) es geht klemme oder knapp bey uns her. Lind (1749). Lottas mor lefde af en liten pension, som jemt och nätt räckte till att låta henne ”lefva smått” med sina båda döttrar. Bremer Dal. 159 (1845). Leva smått. SvHandordb. (1966).
ε) en smula, något litet; halvt (om halvt), nästan; i viss mån; äv. i anv. motsv. LITEN 3 e β; äv. i uttr. l. litet smått (se slutet); numera vanl. svagtonigt; jfr 2 b. Vara smått förälskad l. förmögen. Smått ångra sig. När Folket giszat på Auctorerne (till Den swenske Argus), har det krupit smått uti mig. Dalin Arg. 1: 216 (1733, 1754). Oss emellan .. var .. (G. Poppius) smått vurmig, när jag kom till staden, och sof ingen natt. Choræus Bref 106 (1802). Han nämner med glädje ett ord och par / Om madamen (dvs. Lotta Svärd), och skrattar smått. Runeberg 5: 23 (1860). Det var en smått ohygglig tid i början af oktober, när .. (slakt) skulle förrättas. Nyblom Minn. 1: 46 (1904). Fru Henriett smått drog på munnen. Alving Skandalh. 205 (1911). Hans mor .. hade varit smått spåkvinna. Thulin Heinesen Gryn. 233 (1935). (Lektor A. T. Malmbergs samtalston avvek) så .. från allt vad man eljest mötte i skolan, att man smått glömde bort, att det egentligen var lektion. ÅbSvUndH 63: 101 (1941). — särsk. i uttr. l. litet smått, en smula, något litet; halvt (om halvt), nästan; i viss mån; äv. i anv. motsv. LITEN 3 e β. Blef hon (dvs. E. Leijonhufvud) wäl wredh på mig och bruka mun på mig. Men iag log så småt der åt. Horn Beskr. 71 (c. 1657). Terminen har denna gång börjat för mig .. i ett adagio. Imedlertid läser jag sjelf litet smått, t. ex. Cicero de Oratore. Törneros (SVS) 4: 140 (1827). ”Vi voro litet smått sjöröfvare på den tiden”, brukade han säga. Blanche Bild. 4: 129 (1863, 1865). (Hon) hade .. börjat så smått, ehuru mera omedvetet, frigöra sig från de band och bojor, i hvilka hon kände sig andligen slagen. Bååth-Holmberg Sekl. 1: 83 (1897). Det kan vara rätt roligt att byta ord och t. o. m. gräla litet smått med fruarna (om deras växter). Abelin TrInomh. 6 (1904). Efter 15 minuters samtal .. (mellan ivrigt pladdrande väninnor) börjar det så smått ryka om telefonluren. SvD(B) 1943, nr 101, s. 10.
h) ss. förled i ssgr med efterled bestående av adj. l. verb (l. därtill bildade substantiv), liktydigt med: i viss (icke obetydlig) mån l. smått (se g ε); se t. ex. SMÅ-BEHÄNDIG, -BLYG, -BLYGAS, -FNITTRA m. fl.
i) ss. förled i ssg betecknande släkting: som är avlägsnare släkt än vad efterleden normalt anger; se SMÅ-KUSIN.
j) i överförd anv., om ägare l. brukare o. d. av mark, anläggning, rörelse, egendom o. d., med tanken särskilt riktad på (markens osv. l.) den på markens osv. användning grundade verksamhetens relativt ringa l. obetydliga värde l. omfattning; ofta svårt att skilja från 1 a ε o. 5 a β; ss. förled i ssgr ss. SMÅ-BONDE, -FABRIKANT m. fl.
5) (i fråga om bruklighet se anm. sp. 7673) som är (l. förefaller att vara) av jämförelsevis ringa betydelse l. vikt l. värde l. anseende o. d.; äv. ss. adv. l. ss. förled med adverbiell bet. i ssgr.
a) motsv. LITEN 5 a; äv.: som har (jämförelsevis) låg samhällsställning (jfr LITEN 5 a γ); i pl. äv.: som känner sig enkla (se ENKEL 7 e); äv. substantiverat; äv. i uttr. små och stora (jfr 1 a, 1 a β). Apg. 26: 22 (NT 1526: bådhe små och stoora; äv. i Bib. 1917). Apollo, alla konsters Herre, / Har Astrilds konster undergått: / Ho undrar då, at han har rådt / På menniskor och Gudar smärre? Nordenflycht (SVS) 1: 110 (1745). Det är intet brukeligt hos småt folk, at wara nögd med det man hafwer, mycket mindre hos stora Herrar. Lagerbring 1Hist. 1: 128 (1769). At bli berömd — mitt råd jag ger. / Skrif blott för Snillen små och platta. Bellman Gell. 14 (1793). J lyckans låga trälar! / J ljumma menskjo-bröst! J små och trånga själar! GFGyllenborg Vitt. 1: 248 (1795). Ett skryt som blott plär vara naturligt hos små sinnen. Tegnér Brev 2: 327 (1823). Omtanke om de små i samhället. VL 1894, nr 6, s. 2. Ynkliga och små och lagom pampiga .. hasade vi oss ned ur björkarna (sedan tjuren avlägsnat sig). Engström Jäs. 239 (1918). De små i samhället. SvHandordb. (1966). — särsk.
α) i ordspr. Grubb 738 (1665). Små tiufwar hängias vpp, för dhe stoora taar man Hatten aff. Dens. 739; jfr HÄNGA, v. II 2 a, HÄNGE-BY; jfr äv.: Små Tiufwar vphängias snarast, som iagh märker, / The store dock jämpt förvtan sin fahra medh stöld vmgå. Arvidi 190 (1651).
β) om innehavare av viss makt l. ställning l. ägare av viss egendom l. utövare av viss verksamhet o. d. med tanken särskilt riktad på maktens l. ställningens l. egendomens l. verksamhetens relativa begränsning l. obetydlighet; äv. obetonat o. nedlåtande l. föraktfullt; ofta svårt att skilja från 1 a ε o. 4 j. En part nygiorde, så och välrotade och gambla knapar och små adel. OxBr. 12: 164 (1613); möjl. ssg. RARP V. 2: 159 (1655). Herrar haa Herra fohror, så dhe småå, som dhe stoora. Grubb 322 (1665). Vthi the vhrgamble tijderne hafwer Britannien .. icke hafft en Herre allena, vthan war i månge små Republicquer fördehlt, the ther til största dehlen aff små Konungar regerade blefwo. Brask Pufendorf Hist. 106 (1680); jfr 1 b. Cavallin Herdam. 3: 275 (i handl. fr. 1712; om köpmän). Och ni, som til de dödas ära / Med edert skrål de lefvande besvära, / Hvad? tron ni väl, små Grift-Poeter! ni, / At stora Män ert pass til Minnets land begära? Kellgren (SVS) 2: 150 (1781). Aldrig hade man sett så mycket adelsmän samlade på Riddarhuset. Stora och små statsmän, högre och lägre officerare (osv.). Strindberg NRik. 8 (1882). WoH (1904; om lantbrukare).
b) i fråga om sak, förhållande o. d., motsv. LITEN 5 b; äv.: som visar l. ger intryck av småsinne o. d.; äv. substantiverat. Fyra äre små ting på iordene och clokare än the wise (näml. myran, klippgrävlingen, gräshoppan o. spindeln). SalOrdspr. 30: 24 (öv. 1536); jfr 1 a. Låt oss .. inthet opiniastrera uti små saker. RP 8: 332 (1640). Man är .. utsatt för allehanda Sqwalrare, som är et argt och gement Folckslag, hwilka .. förgiffta jemwäl de aldra oskyldigaste Saker, giöra smått til stort. Ehrenadler Tel. 981 (1723). Är det icke lågt och smått att vara egenkär och själfbelåten? Beskow Pred. 407 (1901). Han förstod att skilja stort från smått. Fjelner SkMannLd 13 (1935). Anmärkningarna ä (skäligen) små och obetydliga. Östergren (1942). — särsk.
α) i ordspr. Offta är stor ord små j gerningh. SvOrds. B 8 a (1604). Små trätor giöra stoor Krijgh. Grubb 737 (1665). Små orsaker stora verkningar. Östergren (1942); jfr: Det ofta hörda yttrandet, att små orsaker kunna föranleda stora verkningar. Borelius Metaf. 82 (1883).
β) i pl., om tankar: föga l. alltför litet uppskattande, l. (överdrivet) låga o. d. Sjelfständigheten består icke i stora tankar om sig och små om andra, men i rätta begrepp om egna och andras rättigheter. Rosenstein 3: 26 (1796).
γ) i fråga om jämförelse l. placering i rangordning l. (räkne- l. värde)system o. d.: som utgör l. representerar ett lågt stadium l. betecknar l. utgör ett lågt värde o. d.; numera företrädesvis dels i α’ slutet, β’ o. γ’, dels ss. förled i ssgr. I hofrätten .., hvarest så många små grader förut skola igenomgås, innan man .. kan komma till den tur, som en ordinarie kanslist äger. MoB 3: 35 (1765). Han slank omkring och tog uppdrag för bokauktioner .. och det var länge sedan man lyckats avpressa honom något annat än boktitlar och smärre siffror. Siwertz JoDr. 254 (1928). Sommarkappor (till) små priser. DN 1969, nr 153, s. 9 (i annons).
α’) om skola: avsedd för elementär undervisning av (små) barn; dels i pl., dels (o. numera bl.) ss. ssgsförled (jfr SMÅ-KLASS, -LÄROVERK, -SKOLA) samt i utvidgad anv. (se slutet). Thyselius HdlLärov. 1: 32 (1620). HFinSkolvH 2: 254 (1803). särsk. [elliptiskt för första resp. andra småskoleklassen] (vard., i skildring av ä. förh.) i utvidgad anv., i uttr. första l. andra små, första resp. andra klassen i småskolan (se SMÅSKOLA 2). Hon gick i första små. Arnér Plånb. 270 (1943). Ahlin GillGång 8 (1958).
β’) kortsp. om kort: som är av låg valör; i sht förr äv. om spel, dels: låg (se LÅG, adj. 9 b), dels: som spelas med låga kort (o. lätt kan förloras). Mont-Louis FrSpr. 157 (1739: små kort). Tersmeden Mem. 2: 270 (c. 1790: smått spel). Spela små spel, (dvs.) spela spel som man lätt kan tappa. Weste FörslSAOB (c. 1815).
γ’) om mynt o. d.: som är av låg valör l. gäller för lågt belopp. RA I. 2: 245 (1568). Excellensen betalte i dag 90 R(iks)d(aler) i små sedlar. HT 1918, s. 198 (1809). Hon köper sig en bok papper blott / För några öre, hon har i smått. Braun Borup 73 (1860). Man bör alltid hafva små penningar till hands, både silfver- och kopparmynt. Hagdahl Fråga 249 (1883). De smärre transportsedlarne. SvRiksb. V. 3: 14 (1931; om ä. förh.).
δ) motsv. LITEN 5 b γ. FinKyrkohSP 1: 21 (1654: små helgedagar).
ε) (†) i uttr. den små mässlingen, om lindrig, epidemisk infektionssjukdom; jfr MÄSSLING 2 b o. SMÅ-MÄSSLING. OxBr. 9: 629 (1645). Svenonius Molsdorff C 2 b (1669).
c) ss. adv.
α) på ett sätt som förlorar sig i obetydligheter (från estetisk l. moralisk synpunkt) l. som präglas av småsinthet o. d.; särsk. i uttr. se smått (på ngn l. ngt). (I fråga om drapering) besitter .. (skulptören N. Millich) onekligen en viss färdighet, ehuru stoffets tungt fallande veck .. äro smått och oroligt ordnade. Böttiger Drottnh. 66 (1889). Hallström BCap. 115 (1900: se smått på detta). (L. Mechelins) andliga överlägsenhet och storsinthet gjorde att han aldrig såg smått — minst av allt på sina motståndare. Furuhjelm StigOron 208 (1935).
β) (numera bl. tillf.) i fråga om spel: med låga insatser; jfr b γ β’. Spela smått. Holmberg 1: 1099 (1795).
d) ss. förled i ssgr med efterled bestående av adj. l. verb (o. med sådana ord samhöriga sbst.).
α) liktydigt med: i fråga om obetydligheter o. d.; se SMÅ-FÖRSIKTIG, -FÖRSTÅND, -KINKIG, -KITSLIG m. fl.
β) liktydigt med: smått (i bet. c α); se SMÅ-TYCKA, -TÄNKANDE, -TÄNKT.
γ) liktydigt med: lågt, låg- (jfr b γ); se SMÅ-AVLÖNAD, -LÖNT, -SLÄKTAD.
6) motsv. LITEN 6, i pl., i uttr. små i maten, som äter litet, nätta i maten.
Ssgr [ssgr med små- ss. förled bildas primärt såväl i sg. som i pl.; i det senare fallet torde en sekundär sg. i många fall ha utvecklats ur pl.]: A: (1 a, 2) SMÅ-ABBORRE~020. liten abborre; företrädesvis i pl. Schröder 2Bruksb. 146 (1903; i pl.).
(5 a β) -ADEL. (numera bl. mera tillf.) obetitlad o. mindre framstående adel (se d. o. 2), lågadel. Björn Besynn. 1 (1792).
-AFFÄR.
1) till 1 b; jfr affär 6 slutet; företrädesvis i pl. EkonS 2: 463 (1899).
2) till 4 b; jfr affär 4; företrädesvis i pl. EkonS 1: 325 (1893).
(1 b) -ALLVIV, sbst. [beträffande senare ssgsleden se kål-allviv] (†) växten Sedum annuum Lin., liten fetknopp; jfr -knoppa. Liljeblad Fl. 189 (1798).
(5 b) -ANGELÄGENHET~00102 l. ~00200. jfr angelägenhet 2. VDAkt. 1789, nr 24.
(4 a, 5 b) -ANMÄRKNING~020. liten l. obetydlig anmärkning; företrädesvis i pl. Östergren (1942). Sjöman Lekt. 102 (1948; i pl.).
(1 b) -ANNONS. jfr annons 3; företrädesvis i pl. Cederschiöld Artist. 74 (1915).
(2) -ANTRACIT. (i fackspr.) i småstycken varande l. finfördelad antracit. Östergren (1942).
(4 b) -ARBETE~020.
1) jfr arbete 5. 2NF 31: 253 (1920: litterärt småarbete).
2) jfr arbete 6; företrädesvis i pl. Reuterdahl Mem. 358 (1860). Wigforss Minn. 2: 186 (1951; i pl.).
(1 b) -AREELL ~ar1eäl2, adj. [senare ssgsleden till area] (tillf.) som hänför sig till en liten area; jfr areal, adj. Numelin PolGeogr. 87 (1927).
(4 a) -ART. bot. elementarart; företrädesvis i pl. Almquist Ärftl. 14 (1912).
(5 b) -ARTAD, p. adj. (†) som är av ringa betydelse l. vikt l. värde, oviktig l. småttig. Frey 1846, s. 397. Strindberg Brev 8: 244 (1891).
(4 h) -ARTIG. (†) i viss mån fyndig; jfr artig 5 a α. Thorild (SVS) 2: 46 (1784). Törneros (SVS) 3: 156 (1834).
-ARTIKEL. företrädesvis i pl.
1) till 1 b; jfr artikel III 3. JernkA 1868, s. 38.
2) till 4 a, i pl., om små l. obetydliga artiklar (se artikel II d γ). Heerberger NVard. 204 (1936).
(1 b) -ASSIETT. företrädesvis i pl. Mohn Afghan. 67 (1930).
(1 b) -ATOMER, pl. (†) om partiklar (se partikel 2). SAOB A 2573 (1903).
(1 b) -AUTOMOBIL. (numera föga br.) småbil; i sht i pl. Nerén BilB 1: 160 (1928).
(4 a) -AVDELNING~020. företrädesvis i pl.; särsk.
a) jfr avdelning 3 b. Ågren SvBiogrUppsl. IX (1929).
b) jfr avdelning 3 g α. Helmfrid Holmen. 75 (1954).
(5 d γ) -AVLÖNAD~020, p. adj. (tillf.) som har obetydlig lön l. som är underbetald. AP 1954, nr 99, s. 5.
(4 a) -AVSÖNDRING~020. företrädesvis i pl., konkret; särsk. motsv. avsöndring 2 c β slutet. Borelius ForntLev. 95 (1936).
(1 b) -AX. bot. litet ax (se ax, sbst.1 2) utgörande beståndsdel av större, sammansatt blomställning (i sht av sammansatta ax); företrädesvis i pl. Retzius FlVirg. 134 (1809; i pl.). Fries BotUtfl. 2: 273 (1852).
Ssg: småax-bärande, p. adj. bot. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 732 (1901).
(1 b) -AXIG. bot. som har små ax. ÖoL (1852).
(1 b) -AX-STARR. (numera bl. tillf.) småaxig hybrid mellan växterna Carex canescens Lin. o. Carex dioica Lin. Nyman VäxtNatH 2: 440 (1868).
(1 b) -BACKA. fisk. koljebacka; motsatt: storbacka; i sht i pl.; jfr backa, sbst.1 Nilsson Fauna 4: 575 (1855).
Ssgr (fisk.): småbacke-fiske. (Haneson o.) Rencke Bohusfisk. 138 (1923).
-klove. vid upphängning o. torkning av småbacka använd pinne l. stång försedd med en skåra i vilken småbackans krokar införs; i sht övergående i anv. ss. mått på visst antal sålunda upphängda småbackor; jfr klove 2. HSillfBohusl. 109 (1833).
(1 b) -BACKE. liten backe; i sht i pl. Dahm GeogrElSkol. 45 (1858).
(1 b, 4 h) -BACKIG. jfr -backe. Linnerhielm 1Br. 18 (1787, 1797).
Avledn.: småbackighet, r. l. f. Weste FörslSAOB (c. 1815).
(2, 4 a, b) -BAK. bak av små bakverk l. bak av liten omfattning. AB(L) 1895, nr 274, s. 8.
(1 b) -BAKELSE. liten bakelse (se d. o. 2 b); i sht i pl. Sjöberg Singstock 375 (1832).
(1 b) -BANA. [jfr t. kleinbahn] liten bana (se bana, sbst.1 2 b); i sht i pl. TT 1898, M. s. 108.
(4 a) -BAND. [senare leden efter eng. band (se band, sbst.2)] (ngt vard.) liten orkester; i sht i pl. LD 1960, nr 139, s. 1.
Ssg (ngt vard.): småbands-epok. LD 1958, nr 56, s. 11.
(1 b) -BANDS-GLAS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (i packe innehållande ett jämförelsevis stort antal skivor sålt) fönsterglas med jämförelsevis små dimensioner; jfr band, sbst.1 11. SFS 1847, nr 32, s. 13.
(4 a) -BANK. bank (se bank, sbst.3 1) vars rörelse har liten l. obetydlig omfattning; i sht i pl. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 55, s. 43.
(5 b γ γ’) -BANKOSEDELS-TID. (†) i sg. best., om den tid under vilken av riksens ständers bank utställda sedlar i låga valörer förekom (i stor mängd). NorrlS 1—6: 74 (c. 1770: under den ömniga små banco Sedels tiden).
(4 a) -BANNA. liten l. obetydlig banna (se banna, sbst. 4); i sht i pl. Tersmeden Mem. 5: 94 (c. 1790).
(4 h) -BANNAS, v. dep. (numera föga br.) smågräla; jfr banna, v. II 3 a. Fürst Stobæus 71 (i handl. fr. 1731).
-BARN, -BARNSLIG, se d. o. —
(1 b, 2, 4 a, b) -BEBYGGELSE. bebyggelse (se bebygga 3, 4) av liten omfattning l. ringa koncentration (med jämförelsevis små byggnader); abstr. o. konkret. Ymer 1935, s. 144.
(1 a) -BECKASIN. (föga br.) om beckasinen Lymnocryptes minimus Brünn., dvärgbeckasin. Rosenius SvFågl. 4: 172 (1933).
(4 a) -BEDRÄGERI10104, äv. 3~0102. bedrägeri av liten omfattning, obetydligt bedrägeri; i sht i pl. Hultenberg Hamsun MarkGröd. 2: 6 (1918).
(4 h) -BEDRÄGLIG. jfr bedräglig 1 o. -bedrägeri. Martinson VägKlockrike 215 (1948).
(4 a) -BEHOV. litet l. obetydligt behov; i sht i pl. Reuterdahl Mem. 67 (1857).
(4 h) -BEHÄNDIG. i viss mån l. en smula behändig.
1) (numera mindre br.) jfr behändig 2. Samtiden 1873, s. 284 (om författarinna).
2) om handling o. d.; jfr behändig 4. Knorring Ståndsp. 2: 155 (1838; om koketteri).
3) (numera bl. mera tillf.) om sak: smått sinnrik l. skickligt l. fyndigt gjord l. inrättad; jfr behändig 5. PT 1908, nr 34 A, s. 3 (om anordning).
4) om ngt sakligt; jfr behändig 6. IllSvOrdb. (1955).
5) om person: smånätt; jfr behändig 7. Berndtson (1880).
Avledn.: småbehändighet, r. l. f. särsk. till -behändig 2, 4, 5. SAOL (1950).
(4 a) -BEKYMMER. litet l. obetydligt bekymmer; i sht i pl. JJolin (1862) i Jolin 123..
(4 b, h) -BEKYMRAN. r. l. f. [senare ssgsleden är vbalsbst. till bekymra] (tillf.) om bekymrande i liten l. obetydlig omfattning l. mån. Carlsson ÄlvTimm. 83 (1949).
(4 a) -BELOPP. litet l. obetydligt belopp; i sht i pl. Auerbach (1913).
(1 b) -BEN. litet l. obetydligt ben; i sht i pl. Nilsson Fauna 1: 34 (1847).
(1 b, 4 h) -BENIG. försedd med småben l. i liten l. obetydlig utsträckning försedd med ben. Broman Glys. 3: 616 (c. 1740; om kött).
-BERG.
1) till 1 b: litet berg (se d. o. 1); i sht i pl. Roth 2Geogr. 21 (1877).
2) bergv. till 2 a: malmsylta; jfr berg 2 c. Wetterdal Grufbr. 154 (1878). Därs. 281.
Ssg (till -berg 1): småbergs-lik, adj. Sandgren Förklar. 49 (1960).
(1 b, 4 h) -BERGIG. om landskap, terräng o. d.: försedd med l. täckt av småberg (se d. o. 1): äv. om karaktär hos landskap: kännetecknad av förekomst av småberg. Hisinger Ant. 6: 30 (1837; om land). Sthm 3: 311 (1897).
Avledn.: småbergighet, r. l. f. Östergren (1942).
(1 b) -BERGKNOPP. (†) = -knopp. Sedum annuum (Små-Bergknopp). Liljeblad Fl. 255 (1816).
(4 a) -BERÄTTELSE. berättelse (se d. o. 4) av litet l. obetydligt omfång; i sht i pl. Brinkman (o. Adlersparre) Brevväxl. 28 (1829).
(4 a, b) -BESTYR. litet l. obetydligt bestyr (se d. o. 3 a, b); i sht i pl. LBÄ 44—50: 99 (1801). Göthe Sergel 233 (1898; i pl.).
(1 b) -BIFF. liten biff (se d. o. 1 a); i sht i pl. SAOB B 2470 (1909).
(1 b) -BIL. liten bil; i sht i pl. Nerén BilB 1: 241 (1928).
Ssg: småbils-köpande, p. adj. Motorför. 1955, nr 12, s. 3 (om ett folk).
(1 b) -BILD. liten bild (se bild, sbst.1 1); i sht i pl. Fatab. 1933, s. 61. särsk.
a) fotogr. om negativ i formatet 24 × 36 mm l. mindre; i sht ss. förled i ssgr.
b) oeg., motsv. bild, sbst.1 1 c ε. SvLittFT 1834, sp. 402 (om idyller).
Ssgr: småbilds-, äv. småbild-film. fotogr. till -bild a. TSVLärov. 1950, s. 365.
-fotografering. fotogr. till -bild a. Nyman SmåNeg. 21 (1934).
-fotografi. fotogr. till -bild a. Nyman SmåNeg. 21 (1934).
-kamera. [jfr t. kleinbildkamera] fotogr. till -bild a. Nyman SmåNeg. 21 (1934).
(1 b) -BINKA. [växten har mycket små blomkorgar] (†) om växten Erigeron canadense Lin., kanadabinka; jfr binka 2. Lilja SkånFl. 609 (1870).
-BIT. liten bit; i sht i pl.
1) till 1 b; jfr bit 2. Strindberg Brev 3: 302 (1883; i pl., om kortare vägstycken).
2) till 1 b; jfr bit 3; särsk. i sådana uttr. som riva ngt i småbitar, riva sönder ngt så att det går i små bitar (jfr riva, v.2 I 1); äv. bildl. Rejmers Koln. 26 (1868). Hedin Pol 1: 33 (1911; bildl.). Riva, slita ngt i småbitar. SvHandordb. (1966).
3) till 1 b, 5 b; jfr bit 2; särsk. om kort l. föga omfattande l. obetydligt stycke litteratur o. d. (jfr bit 2 f). SKN 1843, s. 100. Verd. 1891, s. 119.
4) till 4 a; jfr bit 3. Svedelius Lif 354 (1887).
5) till 4 a; jfr bit 4. Verd. 1886, s. 33.
(4 h) -BITA, v., o. -BITAS, v. dep.
I. tr.: bita (se d. o. I 4) i ringa grad l. utsträckning. Bergklint Vitt. 80 (1782).
II. dep.: bitas i ringa grad l. utsträckning; särsk. mer l. mindre bildl.; jfr bita II 1, 2. Almqvist Fattigd. 22 (1838; bildl.). SAOL (1950).
(1 a) -BJÖRN. [jfr t. kleinbären, pl. (i bet. 1)]
1) (numera föga br.) i pl.: halvbjörnar. Smitt Ryggradsdj. 80 (1882). 2SvUppslB 12: 835 (1949).
2) (skämts.) om liten fordringsägare; i sht i pl.; jfr björn 2 b. Ekelöf Självbiogr. 127 (1934).
-BLAD. litet blad; i sht i pl.
1) till 1 b; jfr blad 1; särsk. (bot.): blad utgörande del av sammansatt blad. VetAH 1742, s. 204. Abelin MTr. 104 (1902).
2) till 1 b; jfr blad 4. Dædalus 1936, s. 44 (i pl., om tunna stycken av guld).
3) (†) till 1 b, om liten, skivlik del i djurkropp; jfr blad 5. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 243 (på fisks bigäl).
4) till 4 a; jfr blad 2 g. Beskow i 3 SAH XLVI. 2: 268 (1835).
Ssgr (till -blad 1): småblads-lav. [laven liknar till utseendet småblad] (†) = jord-lav 2. VetAH 1791, s. 301. Retzius FlOec. 378 (1806).
-skaft,
-stipler, se nedan.
-syren. (numera föga br.) persisk syren (se persisk c). PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 46.
(1 b) -BLADAD, p. adj. (numera föga br.) = -bladig 1. Bromelius Chl. 113 (1694).
(1 b) -BLADIG.
1) som har små blad (se d. o. 1); äv.: som kännetecknar ngt som har små blad osv.; jfr bladig 1 b. VetAH 1798, s. 55. Fries BotUtfl. 2: 277 (1852). 2NF 28: 576 (1918; om tesort). särsk. bot. i vissa uttr. utgörande växtnamn.
a) småbladig lind, om linden Tilia cordata Mill., skogslind. Cnattingius 80 (1875, 1894).
b) (numera föga br.) småbladig nyponbuske l. småbladig törnros, om pimpinellros. Lilja FlOdlVext. 73 (1839). Thedenius FlUplSöderm. 229 (1871: Nyponbuske).
c) småbladig klätterfikus, om växten Ficus pumila Lin., hängfikus. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 163 (1946).
2) om vapen o. d.: som har liten klinga; i sht i pl.; jfr bladig 3. Wilhelm Dvärg. 90 (1922).
3) i sht miner. som delar sig l. kan delas i små, tunna, skivlika lameller l. som bildar l. består av små, tunna, skivlika lager; jfr bladig 4. JernkA 1828, Bih. 3: 3.
Avledn.: småbladighet, r. l. f. Weste FörslSAOB (c. 1815).
(1 b) -BLAD-SKAFT l. -BLADS-SKAFT. (-blad- 1883 osv. -blads- 1934 osv.) bot. HbTrädg. 7: 34 (1883).
(1 b) -BLAD-STIPLER l. -BLADS-STIPLER, pl. (-blad- 1888 osv.) bot. om små stipler som sitter vid basen av en växts småblad. Forssell InlBot. 136 (1888).
(2) -BLAGGARN. (†)
1) blångarn spunnet av blånor dragna genom fin (icke grov) häckla; jfr -blår. BoupptSthm 29/11 1658.
2) blaggarnsväv av fint blångarn; jfr -blår. HallHist. 1: 735 (i handl. fr. 1624).
(1 b) -BLOCK. litet block (se d. o. 5); i sht i pl.; särsk. om block av sten. Jönsson Gagnv. 381 (1910). SvGeogrÅb. 1943, s. 2 (om stenblock).
Ssg: småblocks-bildning. SvGeogrÅb. 1943, s. 87.
(1 b) -BLOCKIG. [jfr -block] om mark: beströdd l. översållad l. täckt av små stenblock. SvGeogrÅb. 1940, s. 52.
Avledn.: småblockighet, r. l. f. SvGeogrÅb. 1953, s. 121.
(1 b) -BLOMMA. liten blomma (se blomma, sbst. 1, 2); i sht i pl.; särsk. (bot.): blomma (se blomma, sbst. 1 b) som utgör del av sammansatt blomställning. Wikström ÅrsbVetA 1829, s. 243. Rokokons läckra, färgmättade småblommor. Form 1947, s. 5.
Ssg: småblom-tåg. (numera föga br.) (växt av) arten Luzula parviflora (Ehrh.) Desv., vippfryle. Nyman VäxtNatH 2: 371 (1868). Dens. FanerogFl. 87 (1873).
(1 b) -BLOMMERAD, p. adj. (†) om tyg: småblommig. BoupptSthm 23/9 1658.
(1 b) -BLOMMIG, förr äv. -BLOMMOT. om växt l. växtart: som har små blommor; om tyg l. tapet o. d.: i vars mönster ingår små blommor. KlädkamRSthm 1707, s. 58 (: Små blommigt .. Tafft). HusgKamRSthm 1717, s. 384 (: småblommot Sidentÿg). VBlmr 1937, s. 11 (om begonia). särsk. (utom i i—l numera föga br.) bot. i namn på vissa växter.
a) småblommig bräsma, om Cardamine parviflora Lin., strandbräsma. Liljeblad Fl. 360 (1816).
b) småblommig ögontröst, om Euphrasia micrantha Rchb., ljungögontröst. Kindberg SvNamn 13 (1905).
c) småblommig pyrola, om Pyrola minor Lin., klotpyrola. Liljeblad Fl. 215 (1816).
d) småblommig kattost, om Malva pusilla Sm. & Sow., vit kattost. Liljeblad Fl. 374 (1816).
e) småblommigt näckblad, om Nuphar pumilum (Timm) DC., dvärgnäckros. Kindberg SvNamn 26 (1905).
f) småblommig jordrök, om Fumaria Vaillantii Lois., blek jordrök. Thedenius FlUplSöderm. 320 (1871).
g) småblommigt sommargyllen, om Barbarea stricta Andrz., strandgyllen. Krok o. Almquist Fl. 1: 103 (1903).
h) småblommig sandnarv, om Arenaria serpyllifolia Lin., sandnarv. Gosselman BlekFl. 77 (1865).
i) (fullt br.) småblommig berberis, om Berberis Vernæ Schneider. Lustgården 1944—45, s. 291.
j) (fullt br.) småblommig sabellilja, om Gladiolus communis Lin. Hylander PrydnV 47 (1948).
k) (fullt br.) småblommig trollhassel, om Hamamelis vernalis Sarg. Lustgården 1944—45, s. 293.
l) (fullt br.) småblommig hästkastanj, om Aesculus parviflora Walt. Lustgården 1944—45, s. 290.
Avledn.: småblommighet, r. l. f. Weste FörslSAOB (c. 1815).
(1 b) -BLOMSTER.
1) (numera mindre br.) liten blomma; i sht i pl.; jfr blomster 1, 2. (Sv.) Småblomster .. (t.) Blümchen. SvTyHlex. (1851); jfr 2. Schulthess (1885). Björkman (1889).
2) (numera knappast br.) bot. småblomma (i sammansatt blomställning); jfr blomster 1 b. Linné Öl. 37 (1745). Cannelin (1921).
(1 b) -BLOMSTRIG. [jfr -blomster] om växt l. växtart: småblommig. Schulthess (1885).
Avledn.: småblomstrighet, r. l. f. småblommighet. Östergren (1942).
(4 h) -BLYG. i viss mån l. en smula blyg l. ängslig l. försagd; äv. i emfatiskt förnekande uttr. betecknande att ngn verkligen inte är blyg osv.; jfr buska-blyg. Bark Bref 1: 176 (1704; emfatiskt). Envallsson AllaNögda 29 (1782).
(4 h) -BLYGAS, v. dep. blygas litet l. i viss mån. Tersmeden Mem. 2: 248 (c. 1790).
(2) -BLÅR. (numera bl. i skildring av ä. förh.) blånor dragna gm fin (icke grov) häckla; äv. övergående till att beteckna (väv vävd av) garn spunnet av sådana blånor (jfr -blaggarn 1, 2). Tree stycker .. (lakan) af Småblåår. BoupptSthm 8/12 1658. En rotegumma .. spann småblår på en gammal, dålig rock. Lagerlöf Liljecr. 28 (1911). Hörlén GSed. 151 (1914).
Ssg: småblårs-garn. (numera bl. i skildring av ä. förh.) garn spunnet av småblår. BoupptSthm 1673, s. 153 b. Karlson StåtVard. 123 (1945).
(1 b) -BLÅSA. liten l. obetydlig blåsa (se blåsa, sbst. 8); i sht i pl. HbGjutgFel 97 (1953).
(1 b) -BLÅSIG, adj.1 som har små blåsor. Fredr1Tid 47 (1924; om glasskål).
(4 h) -BLÅSIG, adj.2 om dag: smått blåsig. Jönsson ÄnSjung. 29 (1947, 1954).
(1 a) -BOCK. liten bock (se bock, sbst.1 I 1); särsk. zool. i pl., ss. benämning på underfamiljen Neotraginæ bland antiloperna (jfr bock, sbst.1 I 1 e). 4Brehm 1: 646 (1920).
(1 b) -BOD. liten bod (se bod, sbst.1 3); i sht i pl. Palmstedt Res. 147 (1780).
(1 b) -BOK, sbst.1 liten l. icke vuxen bok (se bok, sbst.1 1); i sht i pl. Nilsson Dagb. 30 (1816, 1879).
Ssg: småboks-backe. Bergman LBrenn. 92 (1928).
(1 b) -BOK, sbst.2 liten bok (se bok, sbst.2 1); i sht i pl. Bååth WagnerS 3: 67 (1905).
(1 b ε) -BOKSTAV~02 l. ~20. särsk.: minuskel; i sht i pl. Zachrisson TrycktOrd. D 3 a (1941).
Ssg: småbokstävers-stil (mera tillf.) minuskelstil. LfF 1906, s. 93.
(4 h) -BOLLA. särsk. i fråga om bandy: med upprepade, lätta slag av bandyklubba bringa bandyboll att med små rörelser studsa upp och ned på klubban; äv.: under sådant bollande åka skridskor (ngnstädes l. till en plats o. d.). IdrBl. 1935, nr 22, s. 10.
(1 b) -BOLLIG, adj. [senare ssgsleden till boll] veter. om exkrement: fylld l. bestående av l. formad ss. små bollar. Lundberg HusdjSj. 76 (1868).
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -BONDE. [jfr t. kleinbauer] småbrukare; motsatt: storbonde; i sht i pl. Richert o. Guldbrand KonSag. 2: 221 (1817).
Ssgr: småbonde-klass. Höglund Branting 1: 190 (1928).
-kultur. TurÅ 1923, s. 54.
(1 b) -BORD.
1) litet bord (se bord, sbst.1 5); i sht i pl. HantvB I. 2: 423 (1934).
2) litet bord (se bord, sbst.1 6); i sht i pl. Supera vid småbord. Snellman Gift. 1: 37 (1842).
3) [eg. uppsnyggning av ett i nsv. icke anträffat små-bol; jfr fsv. smabol (i ssgn smabola ingiäld, inkomst av underlydande mindre gård l. torp) o. anm. till bord, sbst.1 8] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om mindre gård l. torp lydande under en större gård; jfr bord, sbst.1 8. Delar af en större gård eller dess ”småbord” (kunde) sluta byamålet. Möller Jordbr. 201 (1881).
Ssg: småbords-duk. till -bord 1, 2. BoupptVäxjö 1873.
(5 a) -BORGARE. [jfr t. kleinbürger] borgare (se borgare, sbst.1 2) av låg samhällsställning l. med ringa förmögenhet o. d., obetydlig borgare; numera i sht (o. ofta nedsättande) i utvidgad anv., om person med mer l. mindre utpräglad beredvillighet att (gm idogt arbete o. oförargligt levnadssätt) underordna sig l. solidarisera sig med det kapitalistiska samhällssystemet, person med inriktning på det egna l. med småskuren l. inskränkt l. trångbröstad inriktning l. livssyn; äv. mer l. mindre bildl.; jfr kälkborgare. Hagström Herdam. 2: 386 (i handl. fr. 1730). Anspråkslösa blommor, eldnejglikor, styfmorsblommor, ringblommor och andra småborgare i naturen. Ahrenberg Hem. 72 (1887). Adolf Fredrik var till sin natur en ren småborgare utan vyer. Schück (o. Warburg) Huvuddr. 2: 5 (1917). Problematisk var hans (dvs. V. Ekelunds) känsla för den ringe småborgaren: rumsvärdinnan, tobakshandlaren, brevbäraren, alla små näringsidkare, som han tvingades att växla ett ord med då och då. Malmberg StyckVäg 148 (1950).
Ssgr: småborgar-, äv. småborgare-hem. småborgares hem, småborgerligt hem. Ahrenberg Männ. 5: 119 (1910).
-klass. EkonS 2: 20 (1894).
-kost. småborgares kost (se kost, sbst.3 2 b), småborgerlig kost. Steffen ModEngl. 330 (1893).
-själ. Siwertz JoDr. 314 (1928).
-BORGERLIG. [till -borgare; jfr t. kleinbürgerlich] som är l. liknar l. påminner om l. kännetecknar l. anstår småborgare(s); om parti o. d.: som består av l. präglas av småborgare; om stad o. d.: som är befolkad av l. präglas av småborgare; småborgar-; äv. substantiverat o. ss. adv.; jfr borgerlig 1 b, kälkborgerlig. Eichhorn Stud. 1: 7 (1869). 1840-talets småborgerliga Köpenhamn. PT 1904, nr 127 A, s. 3. Systrarna Harrison äro fem småborgerliga och fullt anständiga flickor. Därs. 1915, nr 280 A, s. 3. Rummet var .. amerikanskt småborgerligt. Hallström Händ. 11 (1927). Ymer 1939, s. 232 (substantiverat). HågkLivsintr. 21: 296 (1940; om anor). Siwertz Förtr. 187 (1945; ss. adv.). NDag 1948, nr 273, s. 2 (om parti). Siwertz Pagoden 197 (1954).
Avledn.: småborgerlighet, r. l. f. Tavaststjerna Inföd. 213 (1887). Grönköping som småborgerlighetens lilla leksamma gyckelspegel. Lo-Johansson StädAnsikt. 182 (1930).
(5 b) -BORGERSKAP~002, äv. ~200. [jfr -borgare] sammanfattande om lägre l. ringare borgerskap l. om småborgare i en stad l. ett land o. d.; ngn gg äv. om förhållandet l. egenskapen att tillhöra ifrågavarande borgerskap l. vara småborgare. Ström UngdStrid. 60 (1940). Småborgerskap .. (dvs.) det att vara småborgare. IllSvOrdb. (1955).
(1 b) -BORRE. [släktet har mindre frukter än kardborren (som förr kallades stor borre)] bot. växt av släktet Agrimonia Lin., särsk. (i sg. l. pl.) om Agrimonia eupatoria Lin., åkermönja (förr äv. i uttr. allmän l. vanlig småborre); förr äv. om släktet Agrimonia Lin.; jfr borre, sbst.2 3. Linné Fl. nr 394 (1745; i pl.). Allmän Småborre. Gosselman BlekFl. 82 (1865). Lilja SkånFl. 314 (1870: vanlig). Hartman Fl. 1: 277 (1879; om släktet). särsk. i uttr. grov, förr äv. stor l. välluktande småborre, om växten Agrimonia odorata Mill., luktborre. Gosselman BlekFl. 82 (1865: Wälluktande). Stor Småborre. Thedenius FlUplSöderm. 213 (1871). Krok o. Almquist Fl. 1: 164 (1935).
Ssg: småborre-släkte(t). bot. om släktet Agrimonia Lin. ArkBot. II. 1: 46 (1904).
(2) -BOSKAP~02 l. ~20. [fsv. smaboskaper]
1) koll.: boskap (se d. o. 3) bestående av små djur ss. får, getter, svin o. d.; motsatt: storboskap. G1R 29: 449 (1560).
2) (†) om enskilt djur av småboskap (i bet. 1). Rydberg RomD 159 (1874, 1877). GHT 1897, nr 113, s. 3.
(1 b) -BREDA. (förr) liten breda (se breda, sbst. 2). Rinman 1: 306 (1788).
(1 b) -BRICKA. liten bricka; i sht i pl. Löfgren TenngjH I. 2: 244 (i handl. fr. 1692).
(1, 4 h) -BROKIG. brokig sålunda att ytan l. massan är uppdelad i små avdelningar l. fält l. strimmor l. dyl. l. smått brokig. BBergius PVetA 1780, 1: 73 (om socker).
(1 b) -BRONS. om liten skulptur utförd i brons; i sht i pl. PT 1897, nr 227, s. 3.
-BROTT. särsk.
1) till 1 b: litet brott (se d. o. I 6); i sht i pl. TT 1900, K. s. 84 (om stenbrott).
2) till 4 b: obetydligt brott (se d. o. II); i sht i pl. Brinkman (o. Adlersparre) Brevväxl. 137 (1830).
Ssg: småbrotts-drift. till -brott 1. SvGeogrÅb. 1930, s. 114 (i fråga om brytning av granit).
-BRUK.
1) till 1 b, i pl.: små bruk (se d. o. 9). JernkA 1896, s. 142 (om järnbruk).
2) till 1 b, 4 b: bruk (se d. o. 8) av liten l. obetydlig lantegendom l. små osv. lantegendomar l. i liten l. obetydlig omfattning bedrivet lantbruk (se d. o. 1); äv. (o. numera företrädesvis) konkret, om lantegendom av så blygsam storlek att den inte normalt förmår ge bärgning åt en ordinär familj (i sht i pl.). Svensén Jord. 507 (1887). Tobaksplantan, hvilken uteslutande lämpar sig för intensivt småbruk. Klercker Cuba 117 (1898).
Ssgr (till -bruk 2): småbruks-fråga. PT 1903, nr 273, s. 2.
-rörelse. om rörelse för befordrande av småbruk; i sht i sg. best. PT 1903, nr 273, s. 2.
-BRUKA. [till -bruk o. -brukare] vara småbrukare l. driva småbruk (i bet. 2); företrädesvis i p. pr. i adjektivisk anv. PT 1903, nr 273, s. 2.
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -BRUKARE. (mans)person som driver litet l. obetydligt lantbruk l. som i liten l. obetydlig omfattning driver lantbruk, liten l. obetydlig lantbrukare; numera företrädesvis om (mans)person som driver ett lantbruk av så blygsam storlek att det inte normalt förmår ge bärgning åt en ordinär familj. AB 1840, nr 34, s. 3. De många s. k. småbrukarna i landets skogrika trakter ha ofta .. en relativt stor skogsareal, varifrån kontantinkomsten i huvudsak hämtas. Form 1946, s. 90.
Ssgr: småbrukar-, äv. småbrukare-befolkning. SAOL (1950).
-folk. Ni är väl van vid .. (grov-)arbete, när edra föräldrar varit småbrukarfolk. Schulze DrängSvBönd. 65 (1933).
-skola. (förr) 2NF 36: 739 (1924). BtRiksdP 1945, 10: nr 39, s. 9.
(1 b) -BRUNELL. (numera föga br.) växten Prunella vulgaris Lin. (som i varianten parviflora Poir. har liten blomkrona). NormFört. 18 (1894).
(1 b, 2) -BRUTEN, p. adj. [fsv. smabrutin, bruten i små stycken] om terräng l. land o. d.: sönderskuren l. -styckad l. kuperad; äv. i utvidgad anv.: som kännetecknar l. består av terräng osv. som är sönderskuren osv. Busch Fästn. 106 (1880; om terräng). TurÅ 1971, s. 9.
Avledn.: småbrutenhet, r. l. f. KrigVAH 1881, s. 126.
(1 b, 2) -BRÅTE. bråte (se bråte, sbst.2 5) av liten omfattning l. bråte bestående av små föremål. BoupptVäxjö 1751.
(1 b) -BRÄDE l. -BRÄDA. särsk. i pl., om planschetter (se planschett 1). Ekman SkogstHb. 164 (1908). TNCPubl. 43: 367 (1969; i pl., om planschetter).
(1 b) -BRÄSMA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Cardamine parviflora Lin. (som har små blommor), strandbräsma. Liljeblad Fl. 245 (1792). Fischerström 4: 270 (1795).
(1 b, 2) -BRÖD. [fsv. smabrödh, bröd i små stycken] bröd (se d. o. 1) i små kakor l. litet bröd (se d. o. 2); i sht i pl.; särsk. om (torr) kaka (se kaka, sbst. 2 a); äv. bildl. GT 1787, nr 50, s. 2. Zetterström VärldHj. 94 (1942; bildl.). Småbröd såsom bruna och vita pepparkakor. Thorsén UpplTorp. 36 (1949).
Ssgr: småbröds-bageri. Östergren (1942).
-bakerska. (†) = -bagerska. Roos ResAmer. 78 (1852).
-fat Lindqvist Herr. 291 (1917).
(1 a β) -BRÖDER, pl. yngre bröder (se broder 1); jfr lille-bror 1. Söderhjelm Brytn. 33 (1901).
(1 a) -BUK. [insekten har kort bakkropp] entomol. parasitstekel tillhörande underfamiljen Microgasterinæ; äv. i pl., om underfamiljen; särsk. i uttr. allmänna småbuken, om insekten Microgaster subcutaneus Zett. Dahlbom Insekt. 261 (1837). DjurVärld 3: 480 (1963; i pl., om underfamiljen).
Ssg (entomol.): småbuk-släkte. i sg. best., om insektsläktet Microgaster Latr. Dahlbom Insekt. 260 (1837).
(1 b) -BUKT. liten bukt (se d. o. 1 b); i sht i pl.; särsk. (numera bl. tillf.) motsv. bukt 1 b α. TIdr. 1882, s. 19 (i fråga om hare). Borelius ForntLev. 96 (1936).
-BUKTA.
1) [jfr -bukt] (mera tillf.) till 1 b: göra små bukter. Knöppel SvRidd. 199 (1912). Möllersvärd VerklSkog 12 (1924).
2) till 4 h: smått bukta (se d. o. 3); i sht i p. pr. Rig 1933, s. 108 (i p. pr., om sida av stenhäll).
(1 b) -BUNDEN, p. adj. om fiskegarn: bunden i fina maskor, finmaskig; jfr -bänt. Fischerström 3: 115 (1783).
(4 h) -BURGEN, p. adj. i viss mån l. en smula burgen. Widegren Johanssons 204 (1939).
-BURGENHET~002, äv. ~200. [till -burgen] GHT 1896, nr 96 A, s. 2.
(1 a) -BUSE. (vard.) på ofog inriktad sysslolös l. kringdrivande respektlös l. oförskämd pojke l. yngling, slyngel; i sht i pl.; jfr buse, sbst.1 2. Cederschiöld Maghreb 17 (1918).
(2) -BUSK. [beträffande senare ssgsleden jfr buske, sbst.2] koll.: småvuxen buskvegetation. Rääf Sugimoto BlmrNJord 219 (1934).
(1 b) -BUSKE. liten buske; i sht i pl. Wikström ÅrsbVetA 1832, s. 343.
-BUSKIG, adj.
1) till 1 b, 4 h, om mark: bevuxen med små buskar l. i viss mån bevuxen med buskar. Nilsson Fauna II. 2: 68 (1835).
2) till 4 h, om växt(del): smått buskaktig. Euphrasén Linné TermBot. 5 (1792).
(1 b) -BUSS. [jfr t. kleinbus] jfr -bil; i sht i pl. SDS 1953, nr 169, s. 3.
(1 b) -BUTIK. liten butik; i sht i pl. DN(A) 1963, nr 260, s. 15.
(1 b) -BY. [fsv. smabyr] liten by; i sht i pl. Lundell (1893).
(1 b) -BYGGE. litet bygge (se d. o. 1); i sht i pl. Månsson Rättf. 1: 198 (1916).
-BYGGNAD.
1) till 1 b: liten byggnad (se d. o. 3); i sht i pl. Bergv. 1: 316 (1682).
2) till 1 b, 4 h: byggande i liten omfattning l. byggande av små byggnader. Rinman Jernförädl. 344 (1772). Dens. 2: 1059 (1789).
Ssg: småbyggnads-konst. till -byggnad 2. 2NF 19: 521 (1913).
(2, 5 a) -BYKE. byke (se byk 3) bestående av små l. obetydliga individer, smått byke. Fröding Stänk 75 (1896).
(1 a) -BYTING, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -BYTTING ~byt2iŋ. (-byting 1860 osv. -bytting 1927 osv.) [formen -bytting sannol. bildad gm anslutning till p. pf. bytt (se byta)] liten byting (se d. o. 3); i sht i pl. Carlén Köpm. 2: 55 (1860).
(1 b) -BÅT. liten båt; i sht i pl.
1) jfr båt, sbst.1 1 a. Fryxell Ber. 11: 153 (1843).
2) jfr båt, sbst.1 1 b. Lagerlöf Kejs. 283 (1914).
Ssgr (till -båt 1): småbåts-, äv. småbåt-hamn. SvD(A) 1939, nr 240, s. 4.
-sport. Östergren (1942).
(1 b) -BÄCK. liten bäck; i sht i pl. KKD 5: 373 (c. 1711).
(1 b) -BÄNT ~bän2t, p. adj. [senare leden till band, sbst.1] (numera föga br.) om fiskegarn: småbunden, finmaskig. I en del näringar (dvs. sillgarn) äro maskorna större, i en del mindre; här finnas storbändta, medelbändta och småbändta näringar. I de småbändta hålla maskorna 7/8 tum från knut till knut … På de småbändta kan storsill ej fastna, emedan hon ej får in hufwudet i maskorna. HSillfBohusl. 58 (i handl. fr. 1832). jfr: Vid Rå, i Sundet, tages han (dvs. fjärsingen) om våren i bottengarn; i Kullen i s. k. småbändtagarn (sannol. felaktigt för småbändta garn). Nilsson Fauna 4: 44 (1852).
(1 b) -BÄR. litet bär; i sht i pl. Grebst 1År 26 (1912). särsk. (numera bl. tillf.) om enfröig frukt ingående i större, sammansatt frukt. Hartman Fl. 191 (1820).
(1 b) -BÖLJA, r. l. f. liten bölja; i sht i pl. Söderhjelm Levertin 1: 150 (i handl. fr. c. 1883).
(4 h) -BÖLJA, v. smått bölja (se bölja, v. 1); äv. bildl. Rosenius Himmelstr. 215 (1903). Wassing GropSkog. 11 (1965; bildl.).
(1 b) -BÖNA. liten böna (se böna, sbst.2 1 o. 2); i sht i pl. Östergren (1942).
(1 b) -BÖNIG, adj. [senare ssgsleden till böna] bestående av små bönor; jfr -böna. Östergren (1942; om kaffe).
Avledn.: småbönighet, r. l. f. Östergren (1942).
(4 a) -BÖTER, pl. ringa l. obetydliga böter. NFMånKr. 1939, s. 4.
(1 b) -CELL. liten cell; i sht i pl.
1) jfr cell 1 c. Oscar I Straff 154 (1840).
(1 b) -CELLIG. naturv. som har l. består av l. kännetecknas av små celler (se cell 6). Areschoug Blad. 73 (1878; om vävnad på ytan av växts blad). LbKir. 3: 123 (1922; om infiltration av mikrober vid inflammation).
Avledn. (naturv.): småcellighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara småcellig. Areschoug TropVäxt. 98 (1905).
(1 b) -CIRKEL. (numera bl. tillf.) liten cirkel; i sht i pl.; särsk. om en inom en sfär tänkt cirkel vars plan icke skär sfärens medelpunkt (motsatt: storcirkel; jfr parallell-cirkel 1, 2). Bergroth Geom. 222 (1876).
(4 a) -DAGER. ringa l. obetydlig dager (se d. o. 6 a). KonstMålOljef. 34 (1845).
(1 b) -DAGG. liten dagg (se dagg, sbst.2 1); i sht i pl. PH 6: 3725 (1755).
(4 a) -DAGSVERKE~020. (förr) om dagsverke utfört av barn; i sht i pl. Möller Jordbr. 235 (1881).
(1 b) -DARR. (numera föga br.) växten Briza minor Lin., dvärgdarrgräs. NormFört. 36 (1894).
(4 h) -DARRA. darra helt litet l. obetydligt. Almqvist TreFr. 3: 12 (1843).
-DEL. [fsv. smadel]
I. liten del (se d. o. I); i sht i pl.
1) till 1 b; jfr del I 1. Lindström Lyell 35 (1857; i pl., om delar av kalklager). särsk.
a) jfr del I 1 b α. Thomander 2: 504 (1860: smådelar af evangelium).
b) jfr del I 1 c. G1R 21: 24 (1550; om del av prosteri).
c) jfr del I 1 d. Auerbach Tillägg (1918; i pl., om delar av foster).
d) jfr del I 1 e; äv. bildl. Rydqvist Resa 129 (1838). Fridegård LHård 198 (1935; bildl.). särsk. om del av maskin l. redskap o. d. Rydberg Varia 157 (1894).
2) till 1 b; jfr del I 4. Keyser Kemien 1: 2 (1869; i pl., om molekyler).
3) till 1 b, 4 a; jfr del I 5 a. Wulff Värsb. 18 (1896; i pl., om beståndsdelar av vers).
4) till 4 a; jfr del I 1. G1R 22: 25 (1551; om del av tionde).
II. (mera tillf.) i sådana uttr. som icke den minsta smådel av ngt, icke det minsta l. icke ett dugg av ngt; jfr del II. Landquist Minns 77 (1949: icke .. den minsta smådel av medhållande).
Ssg: smådels-yta. till -del I 1 d, 2. Sonesson BöndB 196 (1955; om ytan hos korn av mineral).
(2) -DELA. dela (ngt) i små delar; företrädesvis i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. WoH (1904).
(5 a β) -DESPOT. obetydlig l. föraktlig despot; i sht i pl. LBÄ 32: 21 (1799).
(1 b, 5 b) -DETALJ. liten l. obetydlig detalj (se d. o. 6); i sht i pl. Törneros (SVS) 2: 132 (1827).
-DETALJERAD, p. adj. [till -detalj] (tillf.) vars små detaljer är omsorgsfullt (medtagna o.) utarbetade. Cornell Gotik. 289 (1935).
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -DETALJIST. detaljist med liten l. obetydlig rörelse l. omsättning; i sht i pl. SvLädSkoind. 1910, s. 47.
(1 b) -DIKE. litet dike; i sht i pl. EconA 1807, dec. s. 84.
(1 b, 5 b) -DIKT. liten l. obetydlig dikt; i sht i pl. Hammarsköld SvVitt. 1: 271 (1818).
(2, 5 b) -DIKTNING. diktande av smådikter; äv. konkretare, ss. sammanfattande beteckning för smådikter (diktade av en viss person l. i ett visst land l. under en viss tid o. d.); jfr diktning, sbst.1 2 a, c. (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 66 (1912).
(4 h) -DILLA. (vard.) smått ”dilla”. AB(A) 1931, nr 124, s. 5.
(4 h) -DILLIG, adj. [senare ssgsleden till dille, sbst.1] (vard.) som i viss mån har l. synes ha dille (se dille, sbst.1 2). VeckoJ 1947, nr 38, s. 35.
(1 b) -DIMENSION. (i fackspr.) liten dimension (se d. o. 2 a β); i sht i pl.; särsk. elliptiskt om träd l. timmer av sådan dimension (jfr d. o. 2 a β slutet). Geete o. Grinndal 47 (1923; i pl., om träd av liten dimension). IllSvOrdb. (1955).
(1 b) -DIMENSIONERAD, p. adj. som har små dimensioner. Form 1950, Ann. s. 59.
(4 h) -DISPUTERA. smått disputera (se d. o. 2 b) l. diskutera (med ngn). MoB 4: 36 (1795).
(1 a) -DJUR. litet djur; i sht i pl.
1) jfr djur, sbst.1 1. WijsaFoglArt 19 (1623). Nilsson Fauna 1: 81 (1847; i pl., om näbbmöss). TurÅ 1942, s. 265 (i pl., om plankton).
2) om visst slag av smådjur (i bet. 1).
a) jäg. om smärre matnyttigt vilt djur. MStenbock (1701) hos Loenbom Stenbock 1: 110.
b) om litet husdjur l. djur tillhörande småboskap o. d. Ling Gylfe 164 (1814; i pl., om kattor).
3) jfr djur, sbst.1 3 a. Wallenberg (SVS) 1: 34 (1764).
Ssgr (i allm. till -djur 2 b): smådjurs-avel. Hedberg Dagt. 44 (1876).
-skötare. SvYrkeslex. nr 24, s. 1 (1955).
-skötsel. SFS 1912, s. 249.
-ätande. p. adj. till -djur 1. FoFl. 1954, s. 82.
-ätare. till -djur 1. Hammarström Sportfiske 272 (1925; i pl., om fiskarter).
(1 a β) -DJÄKNE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om skolelev i de lägsta klasserna; i sht i pl.; jfr djäkne 2. Schroderus Os. 2: 60 (1635).
(4 h) -DJÄVLAS, v. dep. (vard.) vara i viss mån l. en smula gemen l. infam l. infernalisk l. bete sig smått gement osv. Hedberg VackrTänd. 234 (1943).
(4 a, h) -DJÄVLIGHET~002, äv. ~200. (vard.) egenskap l. förhållande att vara i viss mån l. en smula ”djävlig” (se djävlig 2 a, b). Hedberg BleknBrud. 47 (1951). särsk. konkretare (motsv. djävlighet slutet). Hedberg Bekänna 7 (1947).
(1 a, 5 a) -DJÄVUL. liten l. obetydlig djävul; i sht i pl. Weste FörslSAOB (c. 1815).
1) jfr djävul 2. Dalin Arg. (SVS) 1: 168 (1733). särsk. (skämts.) om tänkt personifikation av ngt ont; jfr djävul 2 b. Nyblom Hum. 211 (1874: melankoliens .. smådjeflar).
2) (vard.) om person; särsk. motsv. djävul 3 a. Under det han hänskjutit saken till Gud, hade världen regerats helt friskt af åtminstone smådjäflar. Strindberg TjqvS 5: 116 (1885, 1909); jfr 1. Cavallin Kipling Gadsby 214 (1897).
3) i pl., i kraftuttryck för att bestyrka sanningen i ett påstående o. d.; jfr djävul 9 c. Hallman o. Elmgren 1: 18 (1868).
Ssg: smådjävuls-flock. till -djävul 1. Annell RyFolksag. 118 (1907).
(1 b) -DOCKA. liten docka (se docka, sbst.1 2); i sht i pl. Hagberg Shaksp. 1: 362 (1847; i pl., om marionetter).
(1 a) -DOPPING. zool. doppingen Podiceps ruficollis Pall. (som är den minsta av de till doppingsläktet hörande arterna). Nilsson Fauna II. 2. 1: 390 (1828).
(4 a) -DRAG. litet drag; i sht i pl.
1) om (betecknande) egenhet hos ngn l. ngt (återgiven l. ägnad att återges i beskrivning, särsk. i konstnärlig framställning); jfr 2 o. drag I 26 b slutet. Sander i 3SAH 6: 22 (1891). Montelin VLittH 2: 11 (1931; i pl., om betecknande enskildheter i litterär karaktärsteckning).
2) om karaktärsdrag; jfr 1 o. drag I 28. PT 1882, nr 9, s. 3.
3) om (betecknande) företeelse l. händelse o. d.; jfr drag I 28. Reuterdahl Mem. 151 (1858). Ljunggren SmSkr. 3: 51 (1878, 1881: smådrag ur lifvet).
(4 a) -DRAM l. -DRAMA. litet drama; i sht i pl. Östergren (1942).
1) jfr dram, sbst.2 1. Schück AllmLittH 3: 98 (1921).
2) jfr dram, sbst.2 3. Wickman Derval NaknSann. 48 (1956).
(4 b) -DRIFT. drift (se d. o. 15) i liten skala l. omfattning; motsatt: stordrift. Steffen BrittStröft. 276 (1895; i fråga om jordbruk).
Ssg: smådrifts-form. EkonS 2: 306 (1897).
(4 g β, h) -DRIVA. smått driva (se driva, v.2 17). Lo-Johansson Kungsg. 416 (1935; om prostituerade).
(4 h) -DRUCKEN, p. adj. smått drucken (se d. o. 1). Serenius Kkk 1 b (1734).
(2?) -DRÄLL. (†) om småmönstrad dräll? Ett dousin Serwietter af små drell 1 1/2 dousin dito af Rutemönster. ÅgerupArk. Bouppt. 1737.
(1 a) -DRÄNG. [fsv. smadränger] i sht i pl.
1) (numera bl. arkaiserande) = dräng 1. LPetri 2Post. 286 b (1555). Heidenstam Folkung. 2: 30 (1907).
2) liten l. ej vuxen manlig tjänare (jfr dräng 2); särsk. liktydigt med: småsven; i fråga om nutida förh. nästan bl. i b. Oloff smadrengx h(ustr)v. SthmSkotteb. 3: 198 (1522). G1R 22: 245 (1551). Levertin NDikt. 113 (1894). särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om ung mansperson som fungerade ss. värd l. passade upp vid bondbröllop; jfr skaffare d. Gyllenius Diar. 79 (c. 1670).
b) oeg. l. bildl., ss. nedsättande benämning på underordnad person som osjälvständigt tjänar en annan. Göbbels flinka smådrängar ha svårt att vara up to date. GHT 1944, nr 143, s. 9.
(4 h) -DUGG. småduggande. Tavaststjerna Marin 4 (1890).
(4 h) -DUGGA, -ning (†, Trolle-Bonde). dugga (se d. o. 1) smått l. obetydligt. Trolle-Bonde Hesselby 184 (i handl. fr. 1771). Linnerhielm 1Br. 8 (1787, 1797).
(1 b) -DUK. liten duk; i sht i pl. Östergren (1942).
(4 h) -DUM. smått dum. VetAH 1745, s. 115.
(4 h) -DUSKA. (numera föga br.) opers.: småregna l. vara smått fuktigt l. regnigt l. dimmigt l. ruskigt väder. SthmFig. 1845, s. 353.
(4 h) -DUSSA. (†) småsova, smått slumra; jfr dussa, v.1 Tegnér Brev 9: 246 (1840).
(1 b) -DÅDRA. (†) om växten Neslia paniculata (Lin.) Desv., korndådra (som har små blommor o. frukter); jfr dådra 2. PhysSH 212 (1781: Små-Döre).
(4 h) -DÅLIG. (numera bl. vard.) i viss mån l. en smula dålig (se d. o. 2). VetAH 1762, s. 299.
(1 a) -DÄGGDJUR~02 l. ~20. litet däggdjur; i sht i pl. Wilhelm Dvärg. 276 (1922).
Ssg: smådäggdjurs-fauna. FoFl. 1948, s. 233.
(4 h) -EGOISM. jfr -egoistisk. Lindblom OfarlKoll. 160 (1950).
(4 h) -EGOISTISK. smått egoistisk. Lundegård Stormf. 112 (1893).
(2) -EKE. (numera bl. i vissa trakter) om ekvirke av klena dimensioner. Sjögren Journ. 30/10 1784.
(4 h) -ELAK. i viss mån l. en smula elak. WoL 1700 (1889).
Avledn.: småelakhet, r. l. f. Ahrenberg Infall 129 (1908).
(4 a, 5 b) -EXAMEN. låg l. obetydlig examen (se d. o. 3); i sht i pl. Hwalström SpecPaid. 271 (1773).
(1 b, 4 a) -FABRIK. liten l. obetydlig fabrik (se d. o. 4); i sht i pl. SvGeogrÅb. 1939, s. 32.
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -FABRIKANT. jfr fabrikant 1 a o. -fabrik. JernkA 1852, s. 297.
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -FABRIKÖR. jfr fabrikör 1 o. -fabrik. Ström UngdStrid. 232 (1940).
(1 b) -FACK. litet fack; i sht i pl. Lagerlöf Liljecr. 209 (1911).
(5 a) -FADDER. (numera bl. i bygdemålsfärgat spr. i skildring av ä. förh.) om (en ss. jämförelsevis mindre betydande uppfattad) ogift fadder (se d. o. 1 a); motsatt: storfadder; i sht i pl. Modin GTåsjö 266 (1916).
(1 b) -FALL. i sht i pl.
1) litet fall (se d. o. I 1 i). Heurgren Polc. 50 (1892).
2) (numera föga br.) om litet ras i gruva; jfr fall II 6 b. HSH 40: 53 (1662).
3) om fall (se d. o. XVI 1) hörande till litet segel. GHT 1905, nr 221 B, s. 3.
(1 a, b, 2) -FALLANDE, p. adj. (i fackspr.) om naturprodukt: klent utvecklad, småvuxen. HandHantv. Hand. 7: 76 (1939; om sill). FaktSynp. 1955, nr 3, s. 2 (om frukt).
(1 a, 2) -FALLEN, p. adj. fisk. om fisk: klent utvecklad, småvuxen. GHT 1895, nr 249, s. 3 (om sill).
(4 h) -FALSK. i viss mån l. en smula falsk (se falsk, adj. II a). Grubb 336 (1665).
(4 h) -FALSKAS, v. dep. (†) smått hyckla l. förställa sig; jfr falska, v. II. GbgMag. 1760, s. 467.
(4 a) -FAMILJ. om ordinär familj (huvudsakligen bestående av man, hustru o. barn); motsatt: storfamilj. ÅbKristHum. 1964, s. 110.
(1 b) -FAMN. (förr) skogsfamn; motsatt: storfamn. TLev. 1892, nr 27, s. 1.
(5 d α) -FAREN, p. adj. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om ngt sakligt: ringa l. obetydlig; jfr fara. v.2 6 d. Klint (1906).
(1 b, 4 a) -FARM. liten farm; i sht i pl. Östergren (1942).
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -FARMARE. jfr -brukare. Feilitzen Tjenare 2: 17 (1891).
(1 b) -FARTYG~02 l. ~20. litet fartyg; i sht i pl.; i sht förr äv.: (till fartyg hörande) båt (se båt, sbst.1 1 a). ExFlott. § 36 (c. 1740; om båt tillhörande fartyg). VFl. 1917, s. 9.
Ssg: småfartygs-byggnad. SFS 1922, s. 325.
(1 a) -FASEL. (†) koll.: fjäderfä l. kycklingar. VetAH 1758, s. 159.
(1 b) -FASONERAD, p. adj. om tyg: försedd med mönster l. figurer i litet format, småmönstrad; jfr fasonera 2. Iduna 1864, s. 26.
(4 a) -FEJD. (numera nästan bl. i skriftspr., i sht i vitter stil) liten l. obetydlig fejd; i sht i pl.; äv. bildl. Malmström Hist. 3: 54 (1870; bildl.). HHildebrand i 3SAH 12: 100 (1897).
-FEL.
I. sbst.; till 4 a: litet l. obetydligt fel; i sht i pl.
1) jfr fel I 2. Agrell Maroco 2: 393 (1800, 1807; i pl., om felaktigheter på klädesplagg). särsk. om brist l. ofullkomlighet i karaktär l. lynne o. d. Ehrensvärd BrKickan 30 (1785).
2) jfr fel I 3, särsk. fel I 3 c. Hänga upp sig på småfel. VDAkt. 1751, nr 115 (om fel i räkenskaper). SvLitTidn. 1819, sp. 246.
3) jfr fel I 4. Hagberg Shaksp. 4: 307 (1848).
II. adv. (vard.) till 4 h: smått felaktigt. Expressen 1959, nr 284, s. 26.
(1 b) -FIGUR. liten figur; i sht i pl.
1) om ngn l. ngt med tanken riktad på dess konturer o. dessas form o. inbördes proportioner; jfr figur 2. Törnblom Brok. 73 (1911).
2) jfr figur 5. Strömbom EgyptK 214 (1928; i pl., om relieffigurer).
3) jfr figur 7. TSvLärov. 1955, s. 131 (i pl., om illustrationer till text).
Avledn.: småfigurig, adj. till -figur 2: bestående av l. utrustad l. prydd med småfigurer. Fornv. 1913, s. 51.
(4 h) -FIN. i viss mån l. en smula fin.
a) jfr fin, adj. IV 1 b. Törnblom FolkSpad. 41 (1914; om struntförnäm person).
b) jfr fin, adj. IV 1 c. Tersmeden Mem. 4: 121 (c. 1790).
Avledn.: småfinhet, r. l. f. SAOL (1950).
(1 b) -FINGERÖRT~002, äv. ~200. [växten har små stjälkblad] bot. växten Potentilla Tabernaemontani Asch.; jfr finger-ört 3. Nathorst SvVäxtn. 46 (1905).
(4 h) -FINURLIG. i viss mån l. en smula finurlig (se d. o. 2). Nordström PatrAM 23 (1931).
(4 h) -FINURLIGHET~0102 l. ~0200. jfr finurlighet 2 o. -finurlig. Stridsberg Frihetsm. XVI (1914).
(4 h) -FISA. (vard.) sakta l. lite grand ”fisa”. Schultze Ordb. 1148 (c. 1755).
(1 a, 2) -FISK. [fsv. smafisker] liten fisk (se fisk, sbst.1 1); i sht i pl.; äv. koll. o. ss. ämnesnamn: fisk (se fisk, sbst.1 1 a) bestående av små exemplar l. tillhörande småvuxen art; äv. mer l. mindre bildl.; motsatt: stor-fisk. G1R 7: 361 (1531). Abborrar och gäddor förtära med begärelse rom och småfisk. UpprFiskaren 6 (1847). Östlund Cheyney BeskPill. 51 (1959; i pl., i bild). särsk. (†) i utvidgad anv., om räka? (Eng.) shrimp, .. (sv.) löya, små-fisk, (lat.) squilla parva. Serenius Ddd 4 b (1734). Dens. Lll 1 b (1757).
Ssgr: småfisk-mete. Zetterstedt SvLappm. 2: 191 (1822).
-nät. SkrHVSamfU XXVIII. 3: 19 (1933).
-stim. Born 9Sysk. 95 (1931).
(4 h) -FISKA. i liten l. ringa omfattning fiska; särsk. bildl. Aspenström Bäck. 33 (1958; bildl.).
(2, 4 a, b) -FISKE. fiske i liten skala l. av småfisk. (Stenhammar o.) Palmblad II. 2: 248 (1826).
(4 h) -FJOLLIG, förr äv. -FJOLLOT. (-ig c. 1700 osv. -et 1699. -ot 1678) Columbus Ordesk. 16 (1678; uppl. 1963).
1) (numera föga br.) smått sinnessvag l. sinnesrubbad; jfr fjollig 1. Schultze Ordb. 1127 (c. 1755).
2) (numera i sht vard.) i viss mån l. en smula fjollig (se d. o. 2). Österling Ter. 1: 427 (1699).
Avledn.: småfjollighet, r. l. f.
1) (numera föga br.) till -fjollig 1, om egenskapen att vara smått sinnessvag l. sinnesrubbad. Nordforss (1805). ÖoL (1852).
2) (numera i sht vard.) till -fjollig 2. Småfjollighet .. (dvs.) Fånighet el. tokighet i mindre grad. Weste FörslSAOB (c. 1815); jfr 1.
(4 h) -FJOSKIG, förr äv. -FJOSKUG. (-ig 1869 osv. -ug c. 1778) (i sht vard.) smått svagsint l. rubbad; smått fnoskig l. fjollig. FinKyrkohSP 5: 110 (c. 1778). Svedelius SmSkr. 1: 109 (1869, 1872).
-FJÄDER.
1) till 1 b: liten fjäder (se d. o. I 1); i sht i pl. PoetK 1816, 2: 21.
2) till 2, koll.: av småfjädrar (se -fjäder 1) bestående fjäder (se d. o. I 1 b). Rosenius SvFågl. 2: 21 (1921).
(1 b) -FJÄLL. litet fjäll (se fjäll, sbst.2); i sht i pl.
1) jfr fjäll, sbst.2 1. Nilsson Fauna 4: 125 (1852; i pl., om fiskfjäll).
2) jfr fjäll, sbst.2 2 b o. c. Marklin Illiger 388 (1818; i pl., om fjällika blomdelar). Trägårdh Skogsins. 75 (1914; i pl., om vingfjäll på insekt).
-FJÄLLIG.
1) till 1 b: försedd l. betäckt l. beklädd med små fjäll (se fjäll, sbst.2 1). Retzius Djurr. 78 (1772, om fisk).
2) till 1 b, 4 h, om hatt på svamp: försedd l. betäckt l. beklädd med små fjäll (se fjäll, sbst.2 2 c) l. smått fjällig (se d. o. 1). Bülow Svamp. 104 (1916).
3) till 1 b, 4 h, om mineral: som består av l. låter klyva sig i små fjäll (se fjäll, sbst.2 2 d) l. smått fjällig (se d. o. 3). Linné Vg. 113 (1747). Hisinger Ant. 6: 70 (1837).
Avledn.: småfjällighet, r. l. f. till -fjällig 13. Weste FörslSAOB (c. 1815).
(1 b) -FJÄRIL. entomol. sammanfattande beteckning för fjärilar tillhörande familjerna fjädermott, mottfjärilar, vecklarfjärilar, malfjärilar o. käkfjärilar (Microlepidoptera); motsatt: storfjäril; i sht i pl. Boheman ÅrsbVetA 1847—48, s. 231.
Ssg: småfjärils-, äv. småfjäril-fauna. NotisFaunaFlFennFörh. 4: 155 (1859: småfjäril-fauna).
(4 b) -FJÄS. (i sht vard.) ringa l. obetydligt fjäs (se fjäs, sbst.1 3). Möller (1807).
(4 h) -FJÄSAD, p. adj. (i sht vard.) om person: i viss mån l. en smula fjäsad (se fjäsa 3). Knorring Förh. 1: 185 (1843; om student).
(4 b) -FJÄSK. (i sht vard.) ringa l. obetydligt fjäsk (se fjäsk, sbst.2 3). Geijer Brev 252 (1829).
(4 h) -FJÄSKA. (i sht vard.) fjäska (se d. o. 3) smått l. en smula. Forssman Aftonl. 12: 30 (1904).
(4 h) -FJÄSKIG. (i sht vard.) i viss mån l. en smula fjäskig (se d. o. 2). FoU 21: 52 (1832).
(4 h) -FLAMMIG. i viss mån l. en smula flammig (se d. o. 2). NJournD 1861, s. 60 (om mönster hos tyg).
(4 h) -FLAT. (i sht vard.) smått flat (se flat, adj. 2). Posten 1769, s. 660.
(1 a) -FLICKA. liten l. ung flicka; i sht i pl. Almqvist TreFr. 2: 78 (1842). Aspelin Stenbäck 174 (1900).
Ssg: småflicks-, äv. småflick- l. småflicke-fnitter. Forsslund Arb. 105 (1902).
-FLICKAKTIG, se -flicksaktig.
-FLICKIG, adj. [till -flicka] (tillf.) småflicksaktig. Husmodern 1951, nr 45, s. 24.
-FLICKSAKTIG, äv. -FLICKAKTIG, adj. (-flick- 1922. -flicks- 1919 osv.) [till -flicka] Oterdahl Skram 205 (1919).
(1 b) -FLIK. liten flik; i sht i pl.
1) jfr flik, sbst.1 1. Livrustk. 1937—39, s. 198 (i pl., i fråga om axelklaffar).
2) bot. o. zool. jfr flik, sbst.1 2. Nilsson Fauna 4: 94 (1852; i pl., i fråga om fisks lever).
(1 b) -FLIKIG. försedd med l. delad i småflikar; särsk. bot. o. zool. motsv. -flik 2. Schulthess (1885).
Avledn.: småflikighet, r. l. f. Östergren (1942).
(4 a, b, h) -FLIN. (vard.) jfr flin 2 o. -flina. Högberg Vred. 3: 59 (1906).
(4 h) -FLINA. (vard.) flina (se d. o. 2) smått. Posten 1769, s. 494.
-FLOCK. liten flock; i sht i pl.
1) bot. till 1 b: liten flock (se flock, sbst.1 4) utgörande del av sammansatt flock. Hartman Fl. XLVI (1820).
2) till 4 a; jfr flock, sbst.1 2. Atterbom Lyr. 1: 179 (1818).
(4 a) -FLOTTA, sbst.1 liten l. obetydlig flotta (se flotta, sbst.1 1 o. 2); i sht i pl. SP 1780, s. 849.
(1 b) -FLOTTE, äv. (numera bl. bygdemålsfärgat) -FLOTTA, sbst.2 liten flotte (se flotte, sbst.2 2); i sht i pl. TT 1883, s. 140 (: småflottorna, pl. best.).
(1 a) -FLUGA. liten fluga (se d. o. 1); i sht i pl.; äv. bildl. Serenius Z 3 a (1734). Polyfem IV. 43: 2 (1811: Litteraturens småflugor).
(1 b) -FLUGBLOMMA~020. [växten är mindre än flugblomma (se d. o. 2)] (föga br.) = rip-ört. Kindberg SvNamn 29 (1905).
(1 b) -FLY, sbst.1 sjöt. om vart o. ett av sådana, på tjocka ändan av vissa ankares armar befintliga, mindre flyn (se fly, sbst.2) som tjänar till att få de stora flyna att gripa fast i botten; i sht i pl. UFlott. 2: 44 (1904).
(1 a) -FLY, sbst.2 (föga br.) liten vingad insekt (jfr fly, sbst.3 1); i sht i pl. SAOB F 897 (1925).
(1 b) -FLÄCK. liten fläck; i sht i pl.
a) jfr fläck, sbst.1 1 a. AnderssonBrevväxl. 2: 250 (1836).
b) jfr fläck, sbst.1 1 b. Ström SvFogl. 88 (1839; i pl., om partier av tornugglas dräkt).
c) jfr fläck, sbst.1 3. Sonesson BöndB 5 (1955; i pl., om delar av landskap).
Ssg: småfläck-vis, adv. till -fläck c. Almquist UpplVeg. 231 (1929).
(1 b) -FLÄCKIG. som har små fläckar (se fläck, sbst.1 1). Rinman 2: 808 (1789; om mineral).
Avledn.: småfläckighet, r. l. f. Weste FörslSAOB (c. 1815).
(4 h) -FLÄMTA. om ljus: flämta (se d. o. 2) något l. lite grand. Thorild (SVS) 2: 72 (1784).
(4 a, b) -FLÖRT. (vard.) om liten flört (se d. o. 1). Lo-Johansson Gen. 412 (1947).
(4 h) -FLÖRTA. (vard.) flörta en smula. Essén HustrFörfl. 56 (1913).
(4 h) -FLÖRTIG. (vard.) i viss mån l. en smula flörtig. Beckman DamRödHatt 194 (1966).
(1 b, 4 h) -FNASIG. SAOL (1923).
1) om hud: försedd med l. täckt av små utslag l. kvisslor o. dyl. l. smått finnig l. kvisslig l. narig; jfr fnasig a. Östergren (1942).
2) (†) om växtdel: försedd med l. täckt av små fjäll (jfr fnas 6). Fischerström 1: 125 (1779).
Avledn.: småfnasighet, r. l. f. till -fnasig 1. Östergren (1942).
-FNASK. (vard.)
1) till 1 b, 2, 4 a, 5 b: liten l. ringa l. obetydlig sak l. angelägenhet; äv. koll., om obetydliga saker l. angelägenheter (jfr fnask, sbst.1 1); äv. övergående i abstr. anv., om sysslande med obetydliga saker o. d. (jfr fnask, sbst.1 3). Bedrifter i småfnask. Thomander 3: 471 (1826). OPSturzen-Becker (1858) i Sturzen-Becker 2: 93 (koll.). Carlén Köpm. 1: 33 (1860).
2) till 2, 5 a, koll., om grupp l. samling l. krets av varelser: små l. ringa l. obetydliga väsen l. människor, småfolk (se d. o. 1 a, b, 4). Jolin MSmith 104 (1847). Vasenius Top. 3: 485 (i handl. fr. 1855).
(1 a, 5 a) -FNASKARE. (†) = -fnasker. Strindberg Brev 9: 367 (1894).
(1 a, 5 a) -FNASKER. (vard.) liten l. obetydlig ”fnasker” (se d. o. 1). Klint (1906). Cannelin (1939).
(4 b) -FNASKERI1004 l. 0104, äv. 3~002. (numera föga br.) ”fnaskande” (se fnaska 3) i viss mån l. lite grand. GHT 1896, nr 212 A, s. 2.
(4 h) -FNASKIG.
1) (vard.) småfuttig; jfr fnaskig 2. Hedin Tal 1: 8 (1867; i pl., om formaliteter).
2) (numera föga br.) motsv. fnask, sbst.1 3, o. fnaska 3, om person: som sysslar l. är benägen att syssla med småsaker l. obetydligheter. Hedberg AlmlöfM X (1899).
Avledn.: småfnaskighet, r. l. f. (vard.) till -fnaskig 1. Östergren (1942).
(4 h) -FNISSA. fnissa smått l. en smula. Kruse Funcke 22 (1885).
(4 h) -FNITTRA. jfr -fnissa. Benedictsson Peng. 160 (1885).
(4 h) -FNOSKIG. (vard.) smått fnoskig. VL 1892, nr 293, s. 3.
Avledn. (vard.): småfnoskighet, r. l. f. Laurin Skämtb. 573 (1908).
(2 a) -FNUGG. (†) om mjukt, fint, fjunigt hår; jfr fnugg 1. Serenius (1734; under hair).
(2, 4 h) -FNUGGIG. (†) försedd l. betäckt med små fjun l. smått fjunig. PhysSH 43 (1776). Retzius FlOec. 331 (1806).
(4 h) -FNURRIG. i viss mån l. en smula fnurrig (se d. o. 2). Almqvist TreFr. 2: 156 (1842).
(2) -FODER. (numera bl. i skildring av ä. förh.) finfördelat foder bestående av hackelse, sådor, hösmolk o. d. 2NF 8: 695 (1907). IllSvOrdb. (1955).
-FOLK. (små- 1704 osv. smått- 17751922) Moberg Gr. 181 (1815).
1) till 1 a, 2: småvuxet folk (se d. o. 1), dvärgfolk. Fägersten Johnson Congorilla 52 (1932). särsk. i oeg. l. bildl. anv.
a) om grupp av små djur; jfr folk 1 d. (Skorpioner) höra till öknarnas småfolk. Hedin Pol 1: 158 (1911).
b) (i fråga om ä. folkliga föreställningar) folk bestående av pysslingar (se pyssling 2); i sht i sg. best.; i pl. äv. (motsv. folk 7) om enskilda pysslingar; jfr små, adj. 1 a δ. SvFolks. 1: 217 (1844). Lagerlöf Liljecr. 273 (1911; i pl., om vättar).
2) till 1 a β, 2, om (späda l. små) barn l. ungar; jfr folk 3 c. Nicander Minn. 1: 73 (1831). SvD(A) 1930, nr 192, s. 9 (om ungar).
3) till 4 a: litet l. obetydligt folk (se d. o. 1); i sht i pl. Reuterdahl SKH 1: 10 (1838).
4) till 5 a, sammanfattande, om de lägre samhällslagren; i sht i sg. best.; jfr folk 2. GbgMag. 1759, s. 42.
5) till 5 a, i sg. (förr äv. i pl.), om smått l. obetydligt folk (se d. o. 3 b). Wallenberg (SVS) 1: 53 (c. 1765). Händelser hafva lärt mig, hvad inflytande smått-folk .. ofta nog hafva på det stora slägtet. Leopold (1775) i 2Saml. 6: 83. Söderberg Ödest. 31 (1922).
6) till 5 a, om folk (se d. o. 5 b) som utgör underlydande l. tjänstefolk o. d. Bark Bref 1: 146 (1704).
Ssg: småfolks-liv. till -folk 5. Wetterstedt Mut. Titelbl. (1832).
-FOLKLIG. [jfr -folk] särsk. till 5 a, om person: som är att räkna l. anses ss. småfolk (se d. o. 5). HågkLivsintr. 13: 193 (1932).
-FORM.
1) till 1 b: liten form (se d. o. II 1); i sht i pl. Grafström Kond. 116 (1892: småformar).
2) till 1 b, 4 a: liten l. obetydlig form (se d. o. I 1); i sht i pl. TT 1902, Ark. s. 42 (: småformer).
(1 b, 4 a) -FORMAT. litet format. IllSvLittH 1: 225 (1955).
(1 b, 4 a) -FORMIG. som har liten l. obetydlig form (se d. o. I 1). BotN 1858, s. 43.
(1 b) -FOTA. (†) om lus (vars fötter är små). Cellarius 144 (1699).
(1 b) -FOTAD, p. adj. som har små fötter. Nordforss (1805).
(2) -FRAKTGODS~02 l. ~20. fraktgods bestående av små kollin. SAOL (1950).
(1 b) -FRALLA. ~fral2a, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [senare leden ombildning av -franska möjl. med anslutning till bulla (se bulle)] (vard.) småfranska. GHT 1953, nr 91, s. 5.
-FRANSK. särsk. till 1 b, i uttr. småfranska bröd, små franskbröd, småfranska. SFS 1942, s. 1317.
(1 b) -FRANSKA ~fran2ska, n. (DN(A) osv.) l. r. l. f. (DN(A) osv.); best. -at resp. -an; pl. = (DN(A) osv.) resp. -or (DN(A) osv.) [eg. pl. (l. sg. best.) av -fransk] litet, oftast bullformigt franskbröd; i sht i pl.; jfr -fralla. DN(A) 1948, nr 114, s. 3.
(4 h) -FRODIG. i viss mån l. en smula frodig. Salander Gårdzf. 333 (1758; om säd).
-FRUKT.
1) bot. till 1 b: liten frukt (se frukt, sbst.1 3) som utgör del av sammansatt frukt; äv. om delfrukt av klyvfrukt. Agardh Bot. 1: 355 (1830). 2SvUppslB (1953).
2) till 1 b, 2, 4 a, om småvuxen l. obetydlig (art av) frukt (se frukt, sbst.1 2). LAHT 1901, s. 340.
Ssg: småfrukt-samling. bot. till -frukt 1. Lindman NordFl. 3: 114 (1902).
-FRUKTIG. [till -frukt] som har liten l. obetydlig frukt (se frukt, sbst.1 2); jfr -frukt 2. Abelin MTr. 67 (1902).
Avledn.: småfruktighet, r. l. f. LAHT 1925, s. 522.
(4 h) -FRUSEN, p. adj. smått frusen (se d. o. 3). Tholander 1Ordl. (1850).
(4 h) -FRYSA, -ning. i ringa l. obetydlig grad frysa.
1) opers.; jfr frysa, v. 2. Stenhammar Riksd. 1: 29 (1834).
2) om människa l. djur; jfr frysa, v. 5; äv. ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om yttring l. anfall av frysande, rysning. Bremer Nina 666 (1835). SvLäkT 1935, s. 1166 (: småfrysningar, pl.).
(4 h) -FRÄCK. i viss mån l. en smula fräck. IdrBl. 1935, nr 82, s. 2.
Avledn.: småfräckhet, r. l. f. SAOL (1950).
(5 a β) -FRÄLSE. om lågadel; jfr knap-adel. Samtiden 1874, s. 730.
(1 b) -FRÖ. litet frö (se frö, sbst.1 1); i sht i pl.; äv. i utvidgad l. bildl. anv. Arrhenius Värld. 179 (1906; i pl., om frön till liv). särsk. (i sht i fackspr.) om frö av låg l. undermålig kvalitet. Lyttkens Frök. 5 (1879).
-FRÖIG. [till -frö] om växt l. växtslag: som har små frön; om (slag av) utsäde: som består av små frön. Lind (1749; under kleinsamig). LB 2: 11 (1899: småfröiga varor).
Avledn.: småfröighet, r. l. f. Östergren (1942).
(1 a β) -FRÖKEN. om flickebarn; nästan bl. i pl.
1) (†) i pl., om unga furstedöttrar; jfr fröken 1. ArkliR 1567, avd. 5. Därs. Anm.
2) jfr fröken 2. Almqvist Kap. 46 (1838; om adliga småflickor).
(4 h) -FULL. (i sht vard.) i viss mån l. en smula full (se full, adj. 11). WoJ (1891).
(4 h) -FUNDERA, -ing. fundera (se fundera, v.2) så smått; äv. ss. vbalsbst. -ing, konkretare, om utslag av sådant funderande. Ha sina småfunderingar. Almqvist Amor. 40 (1822, 1839). Östergren (1942; i pl., ss. vbalsbst.).
(5 a β) -FURSTE. furste över litet l. obetydligt folk l. område; i sht i pl.; jfr dussinfurste. Weste FörslSAOB (c. 1815).
Ssg: småfurste- l. småfurst-politik. SvH 6: 356 (1906).
(1 b, 5 b) -FURSTENDÖME~1020. litet l. obetydligt furstendöme, förr äv. konungarike; i sht i pl. Athena 83 (1917; i antikens Mindre Asien). SvFlH 1: 32 (1942).
-FURSTLIG. [till -furste] om person: som är l. har rang av småfurste; om krets av personer o. d.: som består av småfurstar; äv. om ngt sakligt: som anstår en småfurste. Malmberg Mann JosEgypt. 401 (1939). Wilhelm Episoder 279 (1951; om autokrati). UNT 1961, nr 228, s. 4 (: småfurstlig tillvaro).
(4 h) -FUTTIG. i viss mån l. en smula futtig. AB 1897, nr 83 A, s. 2.
Avledn.: småfuttighet, r. l. f. abstr. o. konkret. Lo-Johansson Kungsg. 324 (1935; konkret).
(2) -FYLE ~fy2le, n.; best. -et [senare leden är fsv. fyghle, fåglar, fjäderfä, sv. dial. fyle; jfr fvn. -fygli i ssgn illfygli, skadefåglar, o. nor. dial. fygle; avledn. av fågel] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) koll.: småfågel. Jönsson ÄnSjung. 36 (1947, 1954).
(1 b, 4 a, 5 b) -FYND. litet l. obetydligt fynd. Johansson Dagb. 3: 85 (1890).
(1 b, 4 a, h, 5 b) -FYNDIGHET~002, äv. ~200. särsk. till 4 h: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara smått fyndig (se d. o. I). Boström 3: 324 (1865).
-FÅGEL, se d. o.
(4 h) -FÅNIG. i viss mån l. en smula fånig; särsk. motsv. fånig 1. Jolin MSmith 102 (1847).
Avledn.: småfånighet, r. l. f. VetAH 1810, s. 200.
(2) -FÄ. småboskap (se d. o. 1). Broman Glys. 3: 226 (c. 1730).
(4 h) -FÄGNAS. fägnas lite grand. Kling Spect. Dd 1 b (1735).
(1 b, 2) -FÄ-HUS. (utom i vissa trakter, numera i sht i skildring av ä. förh.) (litet) fähus (se d. o.) avsett för småboskap. NorrlS 1—6: 76 (c. 1770).
(1 b) -FÄLT. litet fält; i sht i pl.; särsk. motsv. fält 6. HbiblSällsk. 2: 613 (1839; i pl., om fält på spelbräde).
(2) -FÄNAD. (numera föga br.) = -boskap 1. Hildebrand Medelt. 1: 326 (1881).
-FÄRDIG. (små- 1678 osv. smått- 1953 osv.)
1) till 4 g β: långsam l. trög l. senfärdig. Serenius (1741).
2) (†) till 5 b: småsint l. ondsint. Sylvius EOlai 287 (1678; lat. orig.: vecors).
Avledn.: småfärdighet, r. l. f. (numera bl. i vissa trakter) till -färdig 1. Carlén Repr. 428 (1839).
(4 a) -FÄRG. om färg som i ringa l. obetydlig mån skiljer sig från omgivande färg(er), nyans; i sht i pl. Bergh Randanteckn. 18 (1914).
(1 b, 4 a) -FÄRGERI1004 l. 0104, äv. 3~002. litet l. obetydligt färgeri (se d. o. 2); i sht i pl. 2UB 8: 520 (1900).
(4 h) -FÖRAKTA. smått förakta. Strix 1904, nr 17, s. 6.
(4 h) -FÖRAKTLIG. smått föraktlig. Leopold 2: 250 (1795, 1815).
(4 h) -FÖRARGA. smått förarga (ngn); i sht i p. pf. Almqvist Lad. 34 (1840; p. pf.). Ljunggren SVH 5: 137 (1891).
(4 a, b) -FÖRARGELSE. ringa l. obetydlig förargelse (se d. o. 3 a, b); i sht i pl. Blanche Tafl. 3: 210 (1857).
(4 h) -FÖRARGLIG. smått förarglig (se d. o. 3, 4). Lagerlöf Brev 1: 174 (1895).
(1 b, 4 a) -FÖRETAG~002, äv. ~200. litet l. obetydligt företag (se d. o. 4); i sht i pl. Hedén 3: 60 (1908).
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -FÖRETAGARE~00200. person som driver småföretag; i sht i pl. UNT 1937, nr 135, s. 1.
Ssg: småföretagar-, äv. småföretagare-förening. SvD 1941, nr 130, s. 4.
-FÖRETAGSAMHET~00102 l. ~00200. [till -företag] sammanfattande, om småföretag (på en ort l. i ett land o. d.). BtRiksdP 1945, 6: nr 184, s. 1.
(5 b) -FÖRHÅLLANDE. förhållande (se d. o. 4) kännetecknat av ringhet l. obetydlighet, ringa l. obetydligt förhållande; i sht i pl. Rydberg Brev 3: 45 (1885: hemlandets småförhållanden).
(4 h) -FÖRMÖGEN. smått förmögen (se d. o. 2 b). Ahlman Hav 95 (1916).
(4 a) -FÖRMÖGENHET~0102 l. ~0200. liten förmögenhet (se d. o. 2 c, d); i sht i pl. Kjellén NatSaml. 176 (1906).
(5 d α) -FÖRNUFTIG. (ringaktande l. skämts.) = -förståndig. Bremer Brev 1: 184 (1832). Rydberg Magi 47 (1865; i pl., om regler).
Avledn.: småförnuftighet, r. l. f. (ringaktande l. skämts.) Verd. 1883, s. 62.
(4 h, 5 d α) -FÖRNUMSTIG. (ringaktande l. skämts.) smått förnumstig; jfr -förståndig. Siwertz JoDr. 95 (1928).
Avledn.: småförnumstighet, r. l. f. (ringaktande l. skämts.). Billing Betr. 592 (1907).
(5 d α) -FÖRNÄM, adj. (små- 1888 osv. smått- 1942 osv.) om person: struntförnäm; om sak: som vittnar om l. kännetecknas av struntförnämhet. Verd. 1888, s. 82. Fröding ESkr. 1: 54 (1893; om noblessen på en ort).
Avledn.: småförnämhet, r. l. f. SAOL (1950).
(4 a) -FÖRSEELSE. liten l. obetydlig förseelse (se d. o. 2); i sht i pl. Samtiden 1873, s. 98.
(5 d α) -FÖRSIKTIG. särsk. (ringaktande l. skämts.) dels om person: överdrivet l. löjeväckande försiktig, dels om sak: som vittnar om l. kännetecknas av överdriven l. löjeväckande försiktighet. Callerholm Stowe 131 (1852). Benedictsson Ber. 88 (1885; i pl., om tankar).
(5 d α) -FÖRSTÅND. (†) = -förståndighet. SvLittFT 1834, sp. 658.
(5 d α) -FÖRSTÅNDIG. (ringaktande l. skämts.) dels om person: förnumstig l. snusförnuftig, dels om sak: som vittnar om l. kännetecknas av förnumstighet l. snusförnuft; jfr -slug slutet. Bellman (BellmS) 1: Föret. 5 b (1790). Krusenstjerna Fatt. 3: 269 (1937; om min).
Avledn.: småförståndighet, r. l. f. BerASvLärM 1869, s. 209.
(4 a) -FÖRTRET. ringa l. obetydlig förtret.
1) jfr förtret 1 b. Wecksell DHjort 14 (1862).
2) jfr förtret 2 b. Snellman Gift. 1: 126 (1842).
(4 h) -FÖRTRETA. smått förtreta (ngn). Bli småförtretad. Brenner Dikt. 2: 60 (1717).
(4 h) -FÖRTRETLIG. i viss mån l. en smula (o. i längden rätt påfrestande) förtretlig. Östergren (1942).
Avledn.: småförtretlighet, r. l. f. ringa l. liten förtretlighet (se d. o. 3); i sht i pl. NordT 1884, s. 409.
(4 h) -GAMMAL. Hiärne 1Hskr. 30 (c. 1715).
1) (numera bl. mera tillf.) något åldrad. Nordforss (1805).
2) (numera mindre br.) om barn l. ung person: som synes vara l. strävar att framstå ss. äldre än i verkligheten, lillgammal; om sak: som kännetecknar sådant barn l. sådan person; äv. substantiverat. Dalin Arg. 1: 175 (1733, 1754; i pl., om gossar). Topelius Fält. 4: 451 (1864; om värdighet). Samtiden 1871, s. 620 (: det smågamla). IllSvOrdb. (1964).
-GARN.
1) i sht fisk. till 1 b: litet garn (se d. o. 2 a); i sht i pl. Engström Lif 65 (1907).
2) till 2, om garn (se d. o. 1) spunnet av blånor dragna gm fin (icke grov) häckla (jfr -blår); anträffat bl. ss. ssgsförled.
Ssg: smågarns-lärft. (†) till -garn 2: lärft av garn spunnet av blånor dragna gm fin (icke grov) häckla. 18. al(nar) Smågarns lerfft. BoupptSthm 1672, s. 945 a.
(1 b) -GATA. (jämförelsevis) liten l. oansenlig gata, sidogata; jfr bak-gata. Hedberg Blom. 19 (1862).
(1 b, 2) -GATSTEN~02 l. ~20. gatsten av små dimensioner, vanl. med 8—10 cm:s sida; i sht koll. SvD 1916, nr 16, s. 2.
Ssg: smågatstens-, äv. smågatsten-beläggning. UNT 1929, nr 10369, s. 6.
(4 h) -GEMYTLIG. i viss mån l. en smula gemytlig. Heidenstam Tank. 194 (1899).
(5 a) -GENI. (i sht skämts. l. ironiskt) litet l. obetydligt geni (se geni, sbst.1 6); i sht i pl. Kellgren (SVS) 4: 119 (1780).
(1 b) -GERE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om vardera av två små kilformiga delar (en på vardera sidan) av en skunknot; i sht i pl.; jfr skunk, sbst.2 3. Arwidsson o. Ohlson 13 (1911: småjerar, pl.).
(1 b) -GLANDEL. bot. liten glandel; i sht i pl. BotN 1908, s. 151.
(1 b, 4 h) -GLANDULÖS. bot. försedd med småglandler l. i viss mån glandulös. Weimarck SkånFl. 673 (1963).
-GLAS.
1) till 1 b: litet glas (se d. o. 2 a); äv. om innehållet i sådant glas; i sht i pl. Cederschiöld Väntan 53 (1915: bjuden på .. många småglas). Dædalus 1935, s. 93.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 2, koll., vid glastillverkning: glas (se d. o. 2, 4) av litet format avsett till hushållsglas l. prydnadsglas l. laboratorieglas l. medicinglas l. för användning i belysningsanordningar o. d.; motsatt dels: fönsterglas, dels: buteljglas. KunstHaandv. 40 (i handl. fr. 1798).
Ssg (till -glas 2): småglas-bruk. SmålP 1890, nr 5, s. 1.
-GLI.
1) (numera bl. vard., skämts. l. nedlåtande) till 1 a β: småbarn; i sht i pl.; jfr gli, sbst.1 1 slutet. Wahlström FarD 26 (1920).
2) till 1 a, 2: litet gli (se gli, sbst.1 1); i sht i pl. l. koll. Törneros (SVS) 3: 73 (1831).
(4 a) -GLIMT. liten glimt; i sht i pl.; äv. bildl. Östergren (1942). IllSvOrdb. (1955; bildl.).
(1 b) -GLITTER. särsk. (†) om litet (glittrande) stycke l. fjäll; jfr glitter 2. Ekblad 217 (1764).
(4 h) -GLITTRANDE, p. adj. smått glittrande. Fogelström Somm. 115 (1951).
(1 a β) -GLYTT. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. vard.) litet (gosse)barn; i sht i pl.; jfr glytt, sbst.1 Rosenius Naturst. 47 (1897).
(4 a, b) -GLÄFS. smågläfsande; jfr gläfs, sbst.1 1. Tavaststjerna Inföd. 106 (1887).
(4 h) -GLÄFSA. gläfsa smått l. obetydligt. Bergman ÖarFjärrÖst. 299 (1931).
(4 a, b) -GNABB. jfr -gnabbas. Fernow Värmel. 469 (1779).
(4 h) -GNABBAS. i ringa l. obetydlig grad l. omfattning gnabbas, gnabbas en smula; äv. bildl. Carl XII Bref 119 (1711; bildl.). LHammarsköld (1813) i MolbechBrevveksl. 1: 96.
(2) -GNAFS ~gnaf2s, n.; best. -et. [senare leden sannol. av en (i sv. dial. icke anträffad) motsvarighet till nor. dial. gnafs, försök att bita, till gnafsa, försöka att bita, samhörigt med gnaga; eg.: ngt litet som (av djur) bits l. gnags av] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (små bitar av) avskalad l. avskavd bark o. d.; jfr skav, sbst.2 4. Vi 1951, nr 38, s. 6.
(1 a) -GNAGARE. gnagare (se d. o. 1) tillhörande småvuxen art; i pl. äv. sammanfattande om (gnagare tillhörande) sådana arter. FoFl. 1910, s. 244 (i pl.). Därs. 1964, s. 66.
(4 a, b) -GNAT. jfr gnat, sbst.2, o. -gnata. Carlén Köpm. 2: 576 (1860).
(4 h) -GNATA. gnata smått l. lite grand. Almqvist GMim. 2: 162 (1842).
Avledn.: smågnatare, m.//ig. om person som smågnatar. Budk(Brage) 1925, s. 10.
(4 h) -GNATIG. smått gnatig l. som smågnatar. CAEhrensvärd Brev 2: 325 (1799: små gnatig).
Avledn.: smågnatighet, r. l. f. SAOL (1923).
(4 h) -GNISTRIG, förr äv. -GNISTRUG. (-ig 1817 osv. -ug 1719) särsk. metall. om utvunnen metall: som i brottet har gnistrande korn (se d. o. 6 f); jfr gnistrig 3. ESwedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 224. JernkA 1817, 1: 42.
(4 h) -GNOLA.
1) gnola (se d. o. 1 a) smått l. lite grand; äv. oeg. l. bildl. Smågnola för sig själv. Hon gick smågnolande omkring. Carlén Köpm. 2: 358 (1860). Rosenius SvFågl. 1: 201 (1917; om rödhake).
2) (†) utstöta små klagande l. irriterade ljud, gnälla l. gnöla (se d. o. 2, 3) lite grand; jfr gnola 1 b. Gubben började smågnola och muttra för sig sjelf, liksom fattades honom någonting. Almqvist Mål. 53 (1840).
(4 a, b) -GNÄLL. jfr gnäll 1, 2 o. -gnälla. Östergren (1942).
(4 h) -GNÄLLA. gnälla smått l. lite grand.
1) jfr gnälla 1. Bremer Hem. 1: 132 (1839; om hund).
2) jfr gnälla 2. Högberg Fåg. 74 (1912; om karl).
(4 h) -GNÄLLIG. i viss mån l. en smula gnällig. OoB 1963, s. 59 (om samtalston).
-GODS. gods som består av jämförelsevis små föremål l. är av jämförelsevis liten omfattning.
1) (utom jur. numera nästan bl. i högre stil, ålderdoml.) till 2; jfr gods 1. BoupptVäxjö 1847 (om föremål tillhörande kvarlåtenskap).
2) till 2, 4 a; jfr gods 2. DA 1808, nr 4, s. 6 (om vara som levereras). särsk. (i sht i vitter stil) bildl., sammanfattande, om (blygsamt antal) litterära verk l. sammanlagd litterär produktion av liten omfattning. SvLittFT 1833, sp. 567.
3) till 2, 4 a; jfr gods 3. KundgörTobakspl. 30/8 1748, s. 2 b. särsk. repslag. ss. sammanfattande beteckning för bindgarn, snören, smäckra linor o. d. 2NF 30: 713 (1920).
(1 a) -GOSSE. liten gosse; i sht i pl.
1) till 1 a β; jfr gosse 1. Reenhielm ThViik. 15 (1680; i pl., om pojkar).
2) jfr gosse 2. Blanche Jernbär. 10 (1847; i pl., om vuxna män).
(1 a β) -GRABB. (vard.) småpojke; i sht i pl.; jfr grabb, sbst.2 Landsm. XVIII. 8: 37 (1900; skolpojksuttr. från Uppsala).
(1 b, 2) -GRAN. liten gran; i sht i pl.; äv. koll. Hallström Brilj. 47 (1896). FoFl. 1949, s. 77 (koll.).
(4 h) -GRANN. i viss mån l. en smula grann (se d. o. IV 2); äv. ss. adv. OvDalin i 2SAH 59: 261 (1739; om stad). Bremer NVerld. 1: 247 (1853; ss. adv.).
(2, 5 b) -GRANNLÅT~02 l. ~20. ringa l. obetydlig grannlåt. Dahlgren Herrgårdssl. 235 (cit. fr. 1822).
(1 b) -GREN. liten gren; i sht i pl.
1) jfr gren, sbst.1 2. Linné Sk. 135 (1751).
2) jfr gren, sbst.1 3. Strix 1900, nr 31, s. 3.
(4 a, b) -GRIN. Lundell (1893).
1) (i sht i norra o. mellersta Sv.) jfr grin 3 o. -grina 1. IllSvOrdb. (1955).
2) (i sht i södra Sv.) jfr grin 4 o. -grina 2. Wetterbergh Past. 36 (1845).
(4 h) -GRINA. grina smått l. lite grand. SAOL (1950).
1) (i sht i norra o. mellersta Sv.) jfr grina 5. IllSvOrdb. (1955).
2) (i sht i södra Sv.) jfr grina 6. IllT 1862, nr 48, s. 4.
(4 h) -GRINIG. i viss mån l. en smula grinig; särsk. (i sht i norra o. mellersta Sv.) motsv. grinig 2. Hammenhög Torken 200 (1951).
(1 a) -GRIS. liten gris, griskulting; i sht i pl.; äv. bildl. Juhlin-Dannfelt 388 (1886). Serner Birck 96 (1917; bildl.).
Ssgr: smågris-auktion. SAOL (1950).
-notering. handel. jfr notering slutet. Leander TidnHand. 60 (1926).
(1 b) -GROBLAD~02 l. ~20. [växten är liten] (numera föga br.) växten Plantago coronopus Lin., strandkämpar. Liljeblad Fl. 66 (1792).
(1 b) -GRODD. (†) i pl., om mikroorganismer; jfr grodd 3. Wretlind Läk. 5: 18 (1897).
(1 b) -GROP. liten grop; i sht i pl.; särsk. motsv. grop 3 slutet. Thomson Insect. 84 (1862).
(1 b, 4 h) -GROPIG. försedd med små gropar (se grop 1 o. 3) l. smått gropig. Serenius O 1 a (1734; om kind). Selander LevLandsk. Pl. 8 (1955; om landskap). särsk. motsv. gropig slutet, i fråga om upprört hav o. d. Moberg Utvandr. 490 (1949).
(4 h) -GRUBBLA. grubbla smått l. lite grand (över ngt). VetAH 1762, s. 275.
(4 a, b) -GRUFF. (vard.) jfr -gruffa. Knöppel SvRidd. 121 (1912).
(4 h) -GRUFFA. (vard.) ”gruffa” (se d. o. 2) smått l. en smula. Blomberg Uvd. 137 (1917).
(1 b, 4 a) -GRUPP. liten grupp; i sht i pl. Östergren (1942). särsk. motsv. grupp, sbst.1 1. HbTrädg. 6: 71 (1876; i pl., om grupper av växter).
(2 a) -GRUSAD, p. adj. om vägstycke: täckt av fint grus. Larsson Hemmab. 30 (1916).
(2, 4 h) -GRUSIG. täckt av l. försedd med l. bestående av fint grus l. smått grusig. VDAkt. 1706, nr 374.
(1 b, 4 a) -GRUVA, r. l. f. liten l. obetydlig gruva (se gruva, sbst.3); i sht i pl. Bergv. 2: 323 (1745).
Ssg: smågruvs-död. (mera tillf.) i sg. best., om omfattande l. fortlöpande nedläggning av smågruvor. SvD(A) 1959, nr 76, s. 10.
(4 h) -GRUVA, v. refl.: smått gruva sig (se gruva, v. 3). Larsson Solsid. 14 (1910).
(1 b, 2) -GRYN. litet gryn; i sht i pl.; äv. koll. VetAH 1749, s. 56 (koll. l. i pl., om korngryn). IllSvOrdb. (1955; koll.).
(1 b, 2, 4 h) -GRYNIG. som består av l. innehåller l. präglas av små gryn; i viss mån grynig. Broocman Hush. 3: 11 (1736). särsk. (miner.): som i brottet uppvisar finkornighet. Rinman 1: 839 (1788; om fältspat).
Avledn.: smågrynighet, r. l. f. Weste FörslSAOB (c. 1815).
(4 h) -GRÅTA. gråta smått l. lite grand; äv. bildl. Broman Glys. 1: 339 (c. 1730). Hedenstierna Svenssons 105 (1903; bildl., om naturen).
(4 a, b) -GRÄL. jfr gräl, sbst.2 I 2, o. -gräla. SC 1: 607 (1820).
(4 h) -GRÄLA. gräla smått l. lite grand.
1) jfr gräla I 2. Wetterbergh Sign. 268 (1843).
2) jfr gräla I 3 a, c. Bremer Grann. 1: 33 (1837).
(4 h) -GRÄLIG. i viss mån l. en smula grälig (se grälig, adj.1 I). Wallquist EcclSaml. 5—8: 626 (1795).
(1 b) -GRÄND. liten gränd (se d. o. 2); i sht i pl. AB 1848, nr 78, s. 3.
(5 a) -GUD. obetydlig l. underordnad gud (se d. o. I); i sht i pl. Schouten Siam 36 (1675).
(4 h) -GÅ.
1) gå (se d. o. I 1) sakta. UHiärne Vitt. 43 (1668).
2) om åska: mullra svagt l. dämpat; jfr gå I 12. Höijer Martin 18 (1950).
(1 b) -GÅNG. liten l. obetydlig gång; i sht i pl.
a) jfr gång III 1 a. LfF 1838, s. 375.
b) jfr gång III 1 b. Samuelsson HALärovUpps. 80 (i handl. fr. 1638; i pl., om gångar i kyrka).
c) jfr gång III 1 c. Zibet i 1SAH 3: 157 (1790, 1802; i pl., om gångar i palats).
-GÅRD. liten gård; i sht i pl.
1) till 1 b; jfr gård, sbst.1 5. TT 1892, s. 110 (om rastgård).
2) till 1 b, 4 a; jfr gård, sbst.1 6 b. LAHT 1906, s. 412 (om lantgård).
(1 b) -GÅRDLÖK~02 l. ~20. (numera föga br.) om växten Gagea minima (Lin.) Ker-G., dvärgvårlök. Liljeblad Fl. 121 (1792). Ornithogalum minimum (Små-Gårdlök). Därs. 140 (1798).
(4 a) -GÄLD. (†) i pl., om små l. obetydliga fordringar. VDAkt. 1675, nr 289.
(1 a, 2) -GÄRS. (†) om liten fisk, möjl. småspigg. Thenne Spicken, som är mäst frame, när nordanwädret blåser .. kallas af somligom Strandgiers, smågiers. Broman Glys. 3: 633 (c. 1740).
(4 h) -GÄSPA. gäspa smått l. lite grand. Törneros Brev 2: 286 (1831; uppl. 1925).
(4 a, b) -GÖRA, n. (i sht vard.) litet l. obetydligt göra (se göra, sbst. 1). WoH (1904).
(5 b) -GÖRA, v. (†) förringa. Hellander Teat. 191 (1898).
(1 b) -GÖT. (i fackspr.) göt (se göt, sbst.2 1) av litet format; i sht i pl. JernkA 1894, s. 429. Därs. 1898, s. 68.
(1 b) -HACKA, sbst.1 liten hacka (se hacka, sbst.1 1); i sht i pl. MosskT 1892, s. 55.
(5 b γ β’) -HACKA, sbst.2
1) spelt. = hacka, sbst.3 1; i sht i pl. SAOL (1950).
2) (vard.) i uttr. ngn l. ngt går inte av, förr äv. ger inte efter för småhackor, ngn l. ngt är icke obetydlig(t) utan kan upptaga tävlan med l. står sig mot l. vid jämförelse med vem l. vad det vara månde; jfr hacka, sbst.3 3. Sturzen-Becker 2: 68 (1841, 1861: gaf icke efter för småhackor). Siwertz Fribilj. 69 (1943).
-HACKA, v.1, -ning. [till -hacka, sbst.1] hacka med småhacka (se -hacka, sbst.1). MosskT 1890, s. 193.
-HACKA, v.2, -ning. [fsv. smahakkadher, finhackad]
1) till 2: hacka (ngt) i små bitar l. stycken; i sht i p. pf. HA 1: 77 (1695; i p. pf., om halm).
2) (i sht vard.) till 4 h: hacka (se hacka, v. 5) smått (på ngn). Bååth-Holmberg Morf. 1: 105 (1910). Den mänskliga samlevnaden är fylld av småhackande. Hedberg Dan 229 (1948).
(1 b, 2) -HAGEL. litet l. smått hagel; i sht i pl. l. koll.
1) jfr hagel, sbst.2 1. Lagerlöf Bannl. 172 (1918).
2) jfr hagel, sbst.2 3. IllSvOrdb. (1955).
(2) -HALM. koll.: kort l. småhackad l. finfördelad halm, ströhalm, hackelse. UUKonsP 13: 402 (1679).
(4 b, 5 b) -HANDEL. ringa l. obetydlig handel l. handel med vara av ringa värde.
a) (numera bl. ngt vard.) ringa l. obetydlig transaktion av mer l. mindre tillfälligt slag; jfr handel, sbst.2 11 a. Strindberg TrOtr. 2: 120 (1884, 1890).
b) jfr handel, sbst.2 11 b; stundom: detaljhandel. VRP 1699, s. 418. Gross- och småhandelns .. artiklar. 2UB 10: 390 (1907).
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -HANDLANDE. = -handlare. HH 2: 11 (1783).
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -HANDLARE. idkare av småhandel (se d. o. b). Nordforss (1805).
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -HANDLERSKA. jfr -handlare. SvD 1923, nr 204, s. 6.
(4 b) -HANTVERK~02 l. ~20. i ringa l. obetydlig omfattning bedrivet hantverk. Björling CivR 29 (1911).
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -HANTVERKARE~0200. jfr -hantverk. Auerbach (1913).
(4 a, b) -HAT. hat i viss (, liten) mån l. av viss (, liten) omfattning. Grubb 736 (1665).
(4 h) -HATA. jfr -hat. BtFinlH 4: 91 (1562).
(1 b, 2) -HAVRE. (†) i uttr. skallös småhavre, om havre av (den i Sv. icke odlade) arten Avena nuda Lin. (vars frön är små); jfr skallös havre (se skal-lös c α). Arrhenius Jordbr. 2: 128 (1860). LB 2: 339 (1900).
(5 a) -HELGON. ringa l. obetydligt helgon; i sht i pl.; särsk. i ironisk anv., om person som anser sig l. anses ha ett helgons egenskaper (jfr helgon f). Med desza (dvs. fariséerna på Jesu tid) wil jag nu jämnföra wår tids skrymtare, eller fina små-helgon, nämliga Biskoparna, Prästerna och Påfwens hela följe. Borg Luther 2: 652 (1753). Ihre Föret. XVII (1779).
(1 b, 5 b) -HEM. litet l. anspråkslöst hem (se d. o. I 2); i sht i pl. LAHT 1906, s. 431. särsk. om liten anstalt o. d. (jfr hem I 2 e β α’); särsk.: till 1958 gällande officiell beteckning för fosterhem anordnat av Allmänna barnhuset, Sthm. SFS 1924, s. 232 (anordnat av Allmänna barnhuset). SvD(A) 1959, nr 126, s. 10 (om ålderdomshem).
(1 b, 4 a) -HEMMAN. litet l. obetydligt hemman; jfr -bruk 2. Palmstjerna Snapph. 2: 117 (1831).
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -HEMMANS-ÄGARE. ägare av litet l. obetydligt hemman; jfr -brukare. SAOL (1950).
(1 b, 4 a) -HERRADÖME~0020. (numera bl. i högre stil o. ngt ålderdoml.) litet herradöme (se d. o. 4); i sht i pl. SvD(A) 1912, nr 348, s. 5.
(1 a β, 5 a) -HERRE. liten l. obetydlig herre; i sht i pl.
1) jfr herre 2; särsk. (numera bl. om ä. förh. l. arkaiserande) motsv. herre 2 d (för nutida språkkänsla närmande sig 3). OxBr. 12: 524 (1621; om Axel Oxenstiernas unga söner). Lagerbring 1Hist. 1: 9 (1769).
2) jfr herre 3; förr äv. om snobbig l. sprättig mansperson, snobb, sprätt, goddagspilt; jfr petimäter. Serenius (1734; under gallant). Cygnæus 5: 458 (1860).
3) (numera bl. skämts. l. arkaiserande) om pojke l. yngling; jfr herre 3 b. IdrBl. 1935, nr 31, s. 9.
Ssg (till -herre 2): småherr-kredit. (†) om kredit (se kredit, sbst.1 2) som tänks tillkomma l. anstå en småherre. Thorild (SVS) 1: 499 (1783).
-HERRINNA. [till -herre] (†) om småherres (se -herre 2) hustru. Thorild (SVS) 4: 145 (1794).
-HERRSKAP~02 l. ~20.
1) (numera bl. ngt skämts.) till 1 a β, koll., om (små) barn (av god l. förnäm familj) l. om (de små) barnen i (en god osv.) familj. Weste FörslSAOB (c. 1815). Barnjungfrur med småherskap. Lundin NSthm 95 (1887). Samuelsson HALärovUpps. 512 (1952).
2) till 5 a: föga betydande l. obetydligt herrskap (se herrskap, sbst.1 4 b, 5); i sht i pl. Nyrén Charakt. 90 (c. 1765). Envallsson TokrolNatt. 3 (1791).
(4 a) -HISTORIA. liten l. obetydlig historia; i sht i pl.
1) jfr historia II 6. Wulf Köppen 2: 92 (1799).
2) (vard.) jfr historia II 7 a. Öberg Makt. 1: 73 (1906; om kärleksaffär).
-HJÄLP.
1) (†) till 1 a β, om litet barn; jfr hjälp 1 d α. RannsaknAntikv. II. 1: 53 (1685).
2) (numera bl. hist.) till 4 a, om liten l. obetydlig hjälp (se d. o. 1 d β slutet). Schmedeman Just. 81 (1584).
(5 b) -HJÄRTAD, p. adj. (†) om person: föga varmhjärtad l. storsint, småskuren, småsint, småttig. Tranér Anakr. XV (1833).
(1 b) -HOLME. liten holme; i sht i pl.
1) (i sht bygdemålsfärgat) jfr holme 1. Haller o. Julius 85 (1908).
2) jfr holme 2. Thomée Marryat År 1: 63 (1863). TurÅ 1946, s. 345.
(4 h) -HOPPA. hoppa med små hopp, hoppa så smått; i sht i p. pr. o. ss. vbalsbst. -ande. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 63 (1836: ett regellöst småhoppande). Bremer Grann. 1: 83 (1837; p. pr.).
(4 a, b) -HOSTA, r. l. f. lätt l. obetydlig (ofta återkommande) hosta; jfr ret-hosta. Johnson Nu 113 (1934).
(4 h) -HOSTA, v. hosta lätt l. obetydligt (o. ofta). VetAH 1766, s. 76.
(4 a, 5 a) -HOV. litet l. obetydligt hov (se hov, sbst.4); i sht i pl. Oscar II Mem. 3: 155 (1869).
(1 b) -HOVAD, p. adj. (numera föga br.) om häst: som har små l. inväxta hovar. Serenius Nn 3 b (1734). Lind 2: 805 (1749; t. texten: klein-huficht oder zwang-huficht). Serenius Pp 2 b (1757).
-HUGGA, -ning.
1) (i fackspr.) till 1 b: med små slag hugga l. bulta (ngt) till minskat format o. finare form. Ymer 1917, s. 112.
2) till 2 a, med avs. på ved: hugga i (små) bitar; i sht i p. pf. Fischerström 1: 303 (1779: små-huggen wed). HbSkogstekn. 780 (1922).
3) sjöt. till 4 h, om fartyg: smått hugga (se hugga, v.1 12 slutet). Engström Äfv. 53 (1908).
(1 b, 2) -HUMMER. liten hummer (se hummer, sbst.2 1); i sht i pl. l. koll. SvD 1932, nr 315, s. 7.
(1 a) -HUND. liten hund, särsk. kortbent jakthund (t. ex. tax); i sht i pl.; jfr knä-hund. Thorild (SVS) 2: 57 (1784).
Ssg (i fackspr.): småhunds-jakt. Jakten 100 (1951).
(4 a) -HUNDRA. (†) = hundra, sbst.2 II; motsatt: stort hundrade (se hundra, sbst.2 II b). Jungberg (1873). jfr TullbSthm 1534, s. 5 b (se under hundra, sbst.2 II b).
(1 b) -HUS. litet hus, särsk. om (friliggande l. med annat hus sammanbyggt) hus avsett ss. bostad för en (l. två) familj(er); förr äv.: uthus; i sht i pl. 2RA 2: 127 (1727). Uthusbyggnad, s. k. småhus. PT 1903, nr 59 B, s. 1. SFS 1976, s. 1652.
Ssgr: småhus-byggande, n. SvD(B) 1920, nr 232, Söndagsbil. s. 2.
-gavel. Öberg Makt. 1: 98 (1906).
-länga. (†) om länga av uthus. PT 1900, nr 146, s. 1.
(1 b) -HUVAD, p. adj. som har litet huvud. Uppl. 2: 154 (1903; om fisk).
-HUVUD. litet huvud; i sht i pl.
1) till 1 b, motsv. huvud 1; i ssgn småhuvud-val.
2) till 1 b; jfr huvud 6, särsk. 6 f. Marklin Illiger 47 (1818). SvVäxtförädl. 2: 287 (1951).
3) (†) till 5 a, nedsättande, om klent begåvad l. inbilsk l. trångsynt l. trångbröstad l. småsint (l. som sådan ansedd) person; jfr huvud 3 b. Thorild (SVS) 2: 88 (1784). CGLeopold (1812) i 2Saml. 10: 45.
Ssg (till -huvud 1): småhuvud-, äv. småhuvuds-val. zool. val av släktet Ziphius Cuv. (som har ett i förh. till kroppen litet huvud); i sht förr äv. om val tillhörande det närstående släktet Mesoplodon Gerv., särsk. i uttr. Sowerbys småhuvudval, om M. bidens Sow., Sowerbys näbbval. Lilljeborg Däggdj. 983 (1874). FoFl. 1911, s. 35 (om Mesoplodon bidens).
(1 b) -HÅL. litet hål (se hål, sbst. 4); i sht i pl.; äv. bildl. Lagergren Minn. 9: 13 (1888, 1930; bildl.). IdrBl. 1935, nr 154, s. 9 (om hål i istäcke).
-HÅLA. liten håla.
1) till 1 b; jfr håla, sbst. 1; i sht i pl. Nilsson Fauna 4: 613 (1855).
2) (vard.) till 1 b, 4 a; jfr håla, sbst. 2 b. Fogelqvist SöderkRom 207 (1924).
(1 b) -HÅLIG. försedd med små hål (se hål, sbst. 1, 4). Retzius Djurr. 231 (1772).
(1 b) -HÅR. litet hår; i sht i pl.
1) jfr hår, sbst. 1. Andersson Ratn. 7 (1892).
2) bot. jfr hår, sbst. 4. Marklin Illiger 441 (1818).
(1 b) -HÅRIG.
1) jfr -hår 1. Trägårdh Skogsins. 66 (1914).
2) bot. jfr -hår 2. Ahlman (1865).
(4 a) -HÄNDELSE. händelse (se d. o. 3) av liten l. obetydlig omfattning l. vikt, episod; i sht i pl. Rosenstein 1: 99 (1787).
(4 h) -HÄPEN. i viss mån l. en smula häpen. Almqvist Går an 95 (1839).
(4 h) -HÄPNA. särsk. (†) bli smått förskräckt l. förfärad (för ngt); jfr häpna 2. Tessin Skr. 14 (1757).
(1 b) -HÄRVA. liten härva (se härva, sbst.2 1) l. del av sådan, pasma, knäpp (se d. o. 1 c); i sht i pl. 2NF 12: 139 (1909).
(1 b) -HÖG, r. l. m. liten hög (se hög, sbst.1 2); i sht i pl. LB 1: 111 (1899).
(4 h) -HÖG, adj.
1) (tillf.) motsv. hög, adj. 7 b, ss. adv.: med låg l. halvhög röst. Claesson YFrej 50 (1968).
2) (numera bl. vard.) om person: i viss mån l. en smula hög (se hög, adj. 11). Thorild (SVS) 1: 498 (1783).
(4 a) -HÖGFÄRD~02 l. ~20. jfr -högfärdig. Rosman BjärkSäb. 3: 157 (1927).
(4 h) -HÖGFÄRDIG~020. i viss mån l. en smula högfärdig. Serenius (1734; under proud).
Avledn.: småhögfärdighet, r. l. f. Benedictsson Dagb. 2: 266 (1887).
(1 b) -HÖJD. liten höjd (se d. o. 5 a); i sht i pl. Uppl. 1: 299 (1902).
(1 b) -HÖVDAD, p. adj.1 [med avs. på senare ssgsleden se -hövd, p. adj.1 anm.] (†) = -hovad. Lind 2: 805 (1749).
(1 b) -HÖVDAD, p. adj.2 som har litet huvud. Roosval FornkristK 68 (1933; i pl., om människobilder i mosaik).
(4 a) -IDYLL. i sht litt.-vet. liten idyll; i sht i pl. Eichhorn Stud. 3: 72 (1881).
(4 h) -IDYLLISK. i sht litt.-vet. i viss mån l. en smula idyllisk. Hammarsköld SvVitt. 2: 116 (1819).
-ILSK, se -ilsken.
(4 a) -ILSKA. (vard.) liten (pysande) ilska. Almqvist Amor. 310 (1822, 1839).
(4 h) -ILSKEN, äv. (i sht bygdemålsfärgat l. vard.) -ILSK. (-ilsk 1942 osv. -ilsken 1940 osv.) i viss mån ilsken; äv. ss. adv.
1) om djur; jfr ilsken 2. Östergren (1942; ss. adv.).
2) (vard.) om person; jfr ilsken 3. Höijer GrBerg 142 (1940).
(4 a) -INDUSTRI. liten (ofta på gränsen till hantverk stående) industri; äv. konkret, om småföretag; ofta i pl. TT 1881, s. 101. SvD(A) 1962, nr 104, s. 2 (konkret).
Ssgr: småindustri-alster. BtRiksdP 1945, 6: nr 184, s. 1.
-förbund. i sht i sg. best., om Riksorganisationen Småindustriens centralförbund (bildad 1934). SvSmåindustri 1937, nr 12, s. 1.
-idkare. LAHT 1908, s. 135.
-INDUSTRIELL. [till -industri] som gäller l. har avseende på l. är att hänföra till småindustri. SvGeogrÅb. 1937, s. 31 (om produktion).
(1 b, 4 a) -JORDBRUK~02 l. ~20. = -bruk 2. Norrl. 2: 24 (1906). SvGeogrÅb. 1950, s. 219 (konkret).
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -JORDBRUKARE~0200. småbrukare. BtRiksdP 1901, 9Hufvudtit. s. 84.
-JUNGFRU.
1) (numera bl. i högre stil) till 1 a β, om ogift ung flicka, ungmö; jfr jungfru 2. Björn FörfYngl. 22 (1792).
2) (†) till 5 a, om ogift (ung) kvinna tillhörande de lägre samhällslagren; särsk. om tjänsteflicka (jfr jungfru 5 b). Weste FörslSAOB (c. 1815).
(5 a) -JUNKER l. -JUNKARE. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh., arkaiserande) om person tillhörande den lägre adeln. Småjunkare få intet rum, när dhe stoora gå til Bordz. Grubb 737 (1665). Heidenstam Svensk. 2: 165 (1910).
(4 h) -JUTTA. (numera bl. i Finl., föga br.) småprata. Söderhjelm Prof. 229 (i handl. fr. 1874).
(4 h) -JÄKLAS. (vard.) bråka l. retas smått, behandla kitsligt; i sht i uttr. småjäklas med ngn, bråka osv. med ngn osv. SAOL (1950). DN(A) 1958, nr 28, s. 13 (: småjäklas med oss).
(4 h) -JÄKLIG. (vard.) i viss mån svår l. mödosam l. besvärlig l. otäck l. otrevlig l. obehaglig l. usel; jfr jäklig 2. Hedberg Jos. 228 (1940).
-JÄRN. [fsv. smaiärn, järn i småstycken] särsk. till 2, koll.
1) metall. om de runda korn l. kulor av tackjärn som förekommer i den från masugnen uttappade slaggen o. som sedan utvinns ur slaggen gm krossning i stampverk; äv. om gm vaskning l. hopsamling ur slagg erhållna korn l. bitar av järn l. om skrot l. borrspån o. d. avsett ss. råvara vid utvinning av järn; jfr knapp-järn. NoraskogArk. 5: 149 (1624). Om icke Bergsmannen .. (vid osmundstillverkningen utnyttjade) den tid som minst är att sysla, .. vore det icke långt ifrån lika förmonligit, att åter upsätta det utstampade Småjernet. Johansson Noraskog 1: 49 (i handl. fr. 1785). SFS 1847, nr 17, s. 6.
2) (†) koll., om produkter av manufaktursmide. Berlin Lsb. 287 (1852).
(4 a) -KABAL. (numera föga br.) om intrig(spel) l. konspiration l. komplott o. d. av liten l. obetydlig omfattning l. karaktär; i sht i pl.; jfr kabal 1. Beskow i 3SAH LVII. 3: 146 (1833).
(1 b) -KAKA. (liten) kaka (se kaka, sbst. 2 a), småbröd; i sht i pl. AHB 92: 89 (1876).
(1 b) -KALIBRIG. (i sht i fackspr.) om eldvapen l. projektil: som har liten kaliber (se d. o. 4). SD(L) 1894, nr 341, s. 10.
(1 b) -KAMERA. liten kamera; i sht i pl. UNT 1934, nr 142, s. 8.
(4 a) -KAPITAL. litet l. obetydligt kapital.
1) jfr kapital, sbst.1 1. (Agardh o.) Ljungberg 4: 345 (1863).
2) jfr kapital, sbst.1 4; i sht i sg. best.; motsatt: storkapital. Ekman Kont. 15 (1939).
(4 j, 5 a β) -KAPITALIST. ägare av litet l. obetydligt kapital. De många franska spararna och småkapitalisterna. GHT 1926, nr 75, s. 12.
(4 a, h) -KAPITALISTISK. smått kapitalistisk l. kännetecknande l. hänförlig till småkapital (se d. o. 2). HT 1953, s. 340 (om investering).
(1 b) -KARDBORRE~020. bot. växten Arctium minus (Hill.) Bernh. (som har små korgar). 3NF 11: 325 (1929).
(1 b) -KAST, sbst.1, r. l. m. liten kast (se kast, sbst.1); i sht i pl. SvSkog. 1370 (1928).
(1 b) -KAST, sbst.2, n. litet kast; i sht i pl.; särsk. (i sht idrott.) motsv. kast, sbst.4 I 1 b. Frostell IdrB 122 (1914; om spjutkast).
(4 h) -KASTA.
1) (öva sig att) kasta (se kasta, v. I 1 f) lite grand l. med små kast; särsk. idrott. IdrBl. 1935, nr 111, s. 1.
2) (mera tillf.) om djur: kasta (se kasta, v. III 7) med små kast (se kast, sbst.4 III 2). Jakten 310 (1951).
(1 a β) -KIL, sbst.1, m. // ig. [sv. slang småkil (Bergman SkolpSlang 119 (1934))] (vard.) om liten pojke; i sht i pl.; jfr kil, sbst.1 AB 1961, nr 341, s. 3.
(1 b) -KIL, sbst.2, r. l. m. fisk. på kilnot: liten kil (se kil, sbst.2 II 3 c α); i sht i pl.; motsatt: storkil. MeddLantbrStyr. 1927, 5: 78.
(1 a β) -KILLE. (vard.) liten pojke; i sht i pl.; jfr kille, sbst.1 2. Hedberg Dan 153 (1948).
(1 a β) -KIND. (†) om litet barn; jfr kind, sbst.1 Visb. 1: 30 (1572).
-KINKIG.
1) (i sht vard.) till 4 h, om sak: i viss mån l. en smula kinkig (se d. o. 3). Gellerstedt i 3SAH 25: 46 (1911).
2) till 4 h, 5 d α: smått kinkig (se d. o. 1, 2) l. kinkig beträffande småsaker. Westerberg Kärnf. 64 (1897).
Avledn.: småkinkighet, r. l. f. Östergren (1942).
(4 h, 5 d α) -KITSLIG. i viss mån l. en smula kitslig (se d. o. 3 a) l. kitslig beträffande småsaker; äv. ss. adv. NerAlleh. 1886, nr 84, s. 3. AB(L) 1895, nr 261, s. 3 (: uppträdt småkitsligt).
(4 a, h, 5 d α) -KITSLIGHET~002, äv. ~200. jfr kitslighet 1 o. -kitslig; äv. i pl., konkretare. Strindberg Brev 12: 183 (1897). Lindqvist Dagsl. 1: 45 (1898: alla hans tusende småkitsligheter).
(4 a, b) -KIV. jfr -kiva. Strindberg Brev 1: 346 (1876).
(4 h) -KIVA. kiva (se d. o. I) i smått l. om småsaker. Almqvist Kap. 56 (1838).
(4 h) -KLANKA. (i sht vard.) klanka (se d. o. 2) smått l. lite grand. Rydin Minn. 221 (1929).
(2) -KLAPPER. (†) koll., om klappersten av små dimensioner; jfr klapper, sbst.1 2 slutet. Broman Glys. 1: 326 (1707: små-klapur; annan hskr.: små Klapur).
-KLASS. särsk.
1) till 2, om klass (se d. o. 5 a) bestående av jämförelsevis små föremål; särsk. ss. ssgsförled.
2) [delvis eg. med bet.: skolklass för l. bestående av små barn] (numera i sht i skildring av förh. före införandet av grundskolan) till 5 b γ α’, om skolklass vars elever går sina första år i skolan; i sht i pl.; i nuvarande språkbruk närmast motsvarat av dels: lågstadieklass, dels: mellanstadieklass. LärovKomBet. 1884—85, 2: Bil. B, s. 4. Swensson Willén 114 (1937; i pl., om de lägre klasserna i läroverk).
Ssg: småklass-vagn. till -klass 1: bil tillhörande kategorien standardvagnar med jämförelsevis litet (vanligtvis för fyra personer avsett) utrymme för åkande; motsatt dels: mellanklassvagn o. lyxvagn, dels: minibil. Motorför. 1955, nr 12, s. 3 (: små- och mellanklassvagnarna, pl. best.).
(4 a) -KLATTER. (†) smått strunt l. skräp; jfr klater, sbst.1 Polhem ESkr. 3: 37 (c. 1710).
(2) -KLINT. (numera föga br.) koll., om klinker (se d. o. 1) i litet format. DA 1771, nr 193, s. 4.
(1 b, 2) -KLIPP. (vard.) = klipp, sbst.2 1 a β. BoupptVäxjö 1893.
(4 h) -KLIPSK. smått klipsk. Sturzen-Becker 1: 199 (1841, 1861).
-KLOCKA.
1) till 1 b: liten klocka (se klocka, sbst. 1); i sht i pl.
a) jfr klocka, sbst. 1 b. Rydin Minn. 23 (1929).
b) jfr klocka, sbst. 1 c. UpplFmT 9: 142 (1923).
2) (numera föga br.) till 1 b γ, i överförd anv., om växten Campanula rotundifolia Lin., (liten) blåklocka; i sht i pl. Franckenius Spec. B 1 b (1638). Lilja SkånFl. 142 (1870).
Ssg (till -klocka 1 a): småklocks-tåg. (numera bl. tillf.) om rep till småklocka. BtÅboH I. 1: 104 (c. 1627).
(4 h, 5 d α) -KLOK. (i sht i vitter stil, företrädesvis ringaktande l. klandrande) om person: klok i smått l. förment klok, snusförnuftig, förnumstig; om sak: som vittnar om l. ger intryck av småklokhet. Bark Bref 2: 185 (1707). Böök ResTyskl. 4 (1916; om idyll).
(4 a, h, 5 b, d α) -KLOKHET~02 l. ~20. (i sht i vitter stil, företrädesvis ringaktande l. klandrande); jfr klokhet 1 o. -klok. Samtiden 1871, s. 265.
(4 a, h, 5 b, d α) -KLOKSKAP~02 l. ~20. (i sht i vitter stil, ringaktande l. klandrande); jfr klokskap 1 (b) o. -klok. Wiedersheim-Paul Dikt. 82 (1918).
(4 a) -KLUNGOR, pl. Backman Dickens Pickw. 2: 72 (1871).
(2) -KLUVEN, p. adj. kluven i små delar l. stycken. PH 5: 3088 (1751: små klufwen wed); möjl. icke ssg. SDS 1899, nr 369, s. 3. särsk. i sht kam. om hemman; jfr klyva, v.2 4 b. BondP 1847—48, 4: 401.
(2) -KLYVA. [jfr -kluven] klyva (ngt) i små delar l. stycken; företrädesvis i p. pf. Lieberath Baden-Powell Scout. 228 (1910).
(1 b) -KLÄDER, pl. små klädesplagg, särsk. liktydigt med: underkläder; numera bl. om små barnkläder. 2SthmTb. 4: 32 (1569). Några småkläder, såsom halsdukar, näsdukar m. m. Weste FörslSAOB (c. 1815). Björkman (1889; med hänv. till underkläder). Lagerlöf Jerus. 2: 321 (1902; om plagg till nyfödd).
(1 a β) -KLÄPP. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om litet barn; jfr kläpp, sbst.1 4. TurÅ 1913, s. 194.
(1 b) -KLÖV. (numera föga br.) lättklöv; i sht i pl.; jfr biklöv. Linné Vg. 96 (1747). Östergren (1942).
((1 b o.) 2) -KLÖVER, sbst.1 [växten är liten o. späd] (†) växten Trifolium micranthum Viv., trådklöver. Lilja SkånFl. 527 (1870).
(5 b γ β’) -KLÖVER, sbst.2 (mera tillf.) i pl., om låga klöver (se klöver, sbst.2 2); i sht förr äv. om (lågt) klöverbud. Östergren (1942; om bud).
(1 b) -KNALLE. liten knalle (se knalle, sbst.2 2); i sht i pl. IdrBl. 1935, nr 128, s. 4.
-KNALLIG. [till -knalle] om (utseende hos) markyta: försedd med l. kännetecknad av småknallar. SvGeogrÅb. 1939, s. 82.
(1 b) -KNAPP. särsk. (†) i pl., = -knoppa. Möller (1790). Heinrich (1828).
(1 a) -KNATTE. (vard.) liten knatte (se d. o. 5); i sht i pl. Wahlund KursJam. 9 (1938).
(1 a) -KNATTIG, adj. [senare ssgsleden till knatte] (ringaktande l. föraktfullt) om slag av boskap: småvuxen, obetydlig till växten. Anckarsvärd Brev 79 (1798).
(1 a) -KNATTING. (vard.) = -knatte; i sht i pl. IdrBl. 1935, nr 13, s. 11.
(4 a) -KNEP. i sht nedsättande, om litet l. enkelt l. billigt knep, tjuvknep; i sht i pl. Björn Vestind. 16 (1791).
(4 h) -KNEPIG. (i sht vard.) i viss mån l. en smula knepig. SAOL (1950).
Avledn.: småknepighet, r. l. f. (i sht vard.). SAOL (1950).
(4 h) -KNITTRIG. (vard., föga br.) i viss mån l. en smula hopträngd l. gyttrig; jfr knittrig, adj.2 KatalUtstÄKyrklKUpps. 103 (1918; om mönster). Fornv. 1933, s. 114 (om detalj i broderi).
(1 b, 4 h) -KNOLLRIG. (vard.) småkrusig; jfr knollrig 1. Almqvist Kap. 20 (1838; om hår).
(1 b) -KNOPP. liten knopp; i sht i pl.; särsk. (bot.) i sg. (förr äv. pl.): växten Sedum annuum Lin., liten fetknopp; jfr -knapp o. -knoppa. Linné Fl. nr 405 (1755; i pl., om Sedum annuum Lin.). Hylander PrydnV 100 (1948; i sg., om Sedum annuum Lin.).
(1 b) -KNOPPA. (föga br.) växten småknopp. Lyttkens Växtn. 875 (1911).
(1 b) -KNOPPIG. jfr -knopp. Weste FörslSAOB (c. 1815).
(1 b, 4 h) -KNORLIG. (†) om hår: småkrusig; jfr knorlig, adj.2 1. DA 1793, nr 85, s. 4.
(4 h) -KNORRA. knorra (se knorra, v.1 1) lite grand, smått knorra. Swedberg Schibb. 185 (1716).
(4 a, b) -KNOT. knot i viss mån l. omfattning. Ekblad 233 (1764). särsk. motsv. knot, sbst.6 2, o. -knota. Tersmeden Mem. 4: 44 (c. 1790).
(4 h) -KNOTA. knota (se knota, v. I 2) smått l. lite grand. Småknota över, stundom mot, förr äv. på ngt. Dalin Arg. 2: 113 (1734, 1754: mot). Cederborgh UvT 1: 66 (1809: ).
-KNOTT.
1) till 1 a, 2: litet l. smått knott (se knott, sbst.2 1); i sht i pl. l. koll. Lenæus Delsbo 158 (1736, 1764).
2) (tillf.) i bildl. anv. (motsv. knott, sbst.2 2), med anslutning till små, adj. 5 a, ss. sammanfattande beteckning för (betydande person(er)s följe av) obetydliga (men anspråksfulla) personer. Wingård Minn. 7: 13 (1847). Därs. 21.
(1 b) -KNOTTRA, r. l. f. liten knottra (se knottra, sbst. 1); i sht i pl. 3GbgVSH 10: 33 (1870).
(4 h) -KNOTTRA, v. (i vissa trakter)
1) samtala helt stilla (med ngn), småprata l. småspråka (med ngn); jfr knottra, v.2 1. Siwertz Förtr. 150 (1945).
2) om svin: grymta smått; jfr knottra, v.2 4. Almqvist Fattigd. 54 (1838).
-KNOTTRIG.
1) till 1 b, 4 h: försedd med små knottror, smått knottrig (se d. o. 1); äv. i utvidgad anv., om utseende o. d.: som kännetecknas av små knottror l. av att vara smått knottrig; äv. bildl. Alm(Sthm) 1759, s. 37 (om skinn). SkogsvT 1908, Fackupps. s. 101 (om utseende hos revkalk). Josephson Romant. 61 (1926; bildl.).
2) (knappast br.) till 1 b, 4 h, om hår: som har l. ligger i små lockar (jfr knottra, sbst. 2), smått lockig; jfr knottrig 3. Hahnsson (1899). Cannelin (1939).
3) (numera i sht i fackspr.) till 1 b, 4 h, om landskap l. mark: smått ojämn l. kuperad; jfr knottrig 1 b. Geijer Minn. 98 (1825, 1834).
4) (i vissa trakter) till 1 b, 4 h, om träd: i viss mån l. en smula knotig; jfr knottrig 2. Hertzman-Ericson Norrifr. 7 (1926).
5) (numera föga br.) till 1 b, 4 h, om moln: i viss mån l. en smula krusig; jfr knottrig 3 slutet. PElfvius Alm. 1709, s. 39. Burman Namn 147 (1768).
6) (vard.) till 4 h, om person: i viss mån l. en smula knarrig l. vresig; jfr knottrig 4 a. Östergren (1942).
Avledn.: småknottrighet, r. l. f. Östergren (1942).
1) till -knottrig 1. Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) (i sht i fackspr.) till -knottrig 3. Selander LevLandsk. 21 (1955; hos landskap).
(2) -KNUBB, sbst.1, m. l. r. [senare leden möjl. utlöst ur ssgn knubb-säl] (föga br.) koll., sammanfattande om olika arter av småsäl. 2SvKulturb. 1—2: 252 (1934).
(2) -KNUBB, sbst.2, r. l. m. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) koll., om kort virkesavfall l. små plank- l. brädstumpar o. d.; jfr knubb 2. Edberg TräB 162 (1929).
(1 b, 4 h) -KNUBBIG. liten o. knubbig l. smått knubbig. Sturzen-Becker 2: 144 (1857, 1861; i pl., om fingrar).
(4 a, b) -KNÅP, sbst.1 smått knåp (se d. o. 1). Bark Bref 2: 87 (1705).
(4 a, b) -KNÅP, sbst.2 (små- 1709. smått- 17151744) [senare leden sannol. samhörig med sv. dial. knypa, ha små ryckningar i huden; möjl. eg. etymologiskt identiskt med knåp, sbst.1 (jfr knåpa 4)] (†) koll., om ryckningar l. sammandragningar i hud l. muskulatur; särsk. om förvärkar (se för-värk, sbst.3) l. värkar; möjl. äv. i utvidgad anv., om ngt som ger upphov till förvärkar osv. Hoorn OmnipotMirab. 65 (1709). Dens. Siphra 27 (1715; om förvärkar). När .. såret vill gro ihop finner hon (dvs. en kvinna, som vid flera tillfällen fått delar av ett dött foster avlägsnade l. utstötta ur kroppen,) sig strax värre, i synnerhet då varm väderlek är: tecken, at något smått-knåp ännu lärer vara qvar. VetAH 1744, s. 113; möjl. i stället till -knåp, sbst.1
(4 a, b) -KNÅPARE. jfr -knåp, sbst.1 CGTessin (c. 1740) hos Ehrenheim Tess. 336.
(4 a, b) -KNÄCK ~knäk2, n.; best. -et; pl. =. [senare leden är sv. slang knäck, arbete, vbalsbst. till knäcka (se -knäcka)] (vard.) om uppdrag l. arbete av mindre format, ofta utom ordinarie arbete l. arbetstid. DN(A) 1961, nr 52, s. 17.
(4 h) -KNÄCKA ~knäk2a, v. -er, -te, -t. [senare leden är sv. slang knäcka, arbeta, möjl. etymologiskt identiskt med sv. dial. kneka, knika, göra ngt långsamt l. med ansträngning, knoga (se kneka), men i fråga om böjning anslutet till knäcka, v.1] (vard.) jfr -knäck. IllSvOrdb. (1964).
(1 b) -KNÖL. liten knöl (se d. o. 1); i sht i pl. Nilsson Fauna 4: 53 (1852). särsk. i sht bot. om knöl på knölrot. SvVäxtförädl. 1: 313 (1951).
(1 b, 4 h) -KNÖLIG. försedd med l. fylld av småknölar l. smått knölig. VetAH 1806, s. 214 (om fisks kropp). särsk. om landskap, mark o. d.: fylld av små ojämnheter, smått ojämn. TurÅ 1894, s. 7 (om landskap).
(1 b) -KOKA, r. l. f. liten koka (se koka, sbst.3); i sht i pl. Arenander Lin. 16 (1910).
(4 h) -KOKA, v.
1) sakta koka (ngt) över svag värme; jfr koka, v.2 I 1. Forshæll OorgPharm. 161 (1838).
2) om (kärl innehållande) vätska: sakta koka (se koka, v.2 II 1) över svag värme; jfr sjuda 1. Warg 3 (1755). särsk. oeg. l. bildl., om hav: smått svalla l. sjuda (se d. o. 2 b). Wallenberg (SVS) 1: 203 (1771).
(4 h) -KOKETT. i viss mån l. en smula kokett. ÖB 32 (1712: små coquet).
(4 h) -KOKETTERANDE, p. adj. smått koketterande. Braun Ber. 2: 26 (1850).
(2) -KOKS. om finkrossad koks (se kox, sbst.1 2). JernkA 1892, s. 139.
(1 b, 2) -KOL. kol (se kol, sbst.1 1) av ringa storlek; särsk. bergv. om sådant kol som erhålles ss. biprodukt l. avfall vid kolbrytning l. träkolning o. d.; i sht i pl. l. koll. Serenius H 1 b (1734). TT 1880, s. 109 (i pl.). Lindroth Gruvbrytn. 2: 36 (1955: upphettad småkol).
(1 b, 4 a) -KOLONI. liten koloni; i sht i pl.; särsk. zool. motsv. koloni 6 a. Rosenius SvFågl. 4: 41 (1931; i pl., om hägerkolonier).
-KOLONIST. [till -koloni] om nybyggare tillhörande liten koloni (se d. o. 2); i sht i pl. Martin PampL 66 (1930; om nybyggare i Argentina).
(4 a) -KONFUSION. (numera föga br.) om liten förvirring l. oreda; i sht i pl.; jfr konfusion 1. Rydqvist i 3SAH LVII. 3: 53 (1830).
-KONST.
1) till 1 b, 4 a, 5 b: konst (se d. o. 4) i litet format l. omfång l. med små l. obetydliga anspråk. SvSlöjdFT 1906, nr 1, s. 12 (om möbelkonst m. m.). särsk. konkret, i koll. anv., om konstverk. Strindberg Fagerv. 293 (1902).
2) till 4 a: liten konst (se d. o. 3); i sht i pl. Backman Reuter Lifv. 1: 171 (1870; om bl. a. färdighet i bokbinderi).
3) till 4 a, 5 b: liten konst (se d. o. 6); i sht i pl. Kvinnan från Ausås hade .. reda på en del småkonster från sin hembygd. Landsm. VIII. 3: 308 (c. 1900).
4) till 4 a, 5 b: liten konst (se d. o. 7); i sht i pl. Björn Carol. 18 (1794; i pl., om uträkningar, list m. m.).
Ssg: småkonst-utställning. till -konst 1 slutet. SvD(B) 1924, nr 81, Bil. s. 2.
(4 h) -KONSTIG.
1) (†) i viss mån skicklig l. konstförfaren; jfr konstig 1. Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) (†) som kräver viss skicklighet l. konstfärdighet, i viss mån svår l. invecklad (jfr konstig 3); möjl. äv.: förfärdigad med viss (teknisk l. konstnärlig) skicklighet l. konstfärdighet l. smått sinnrik o. d. (jfr konstig 2). Småkonstigt arbete. Weste FörslSAOB (c. 1815). Därs. (om maskin).
3) (†) smått listig l. förslagen l. slug; jfr konstig 4. Holmberg 1: 867 (1795). Schulthess (1885).
4) smått besynnerlig l. underlig l. kuriös; jfr konstig 7 a, b. Weste FörslSAOB (c. 1815; om tillställning).
-KONSTIGHET~002, äv. ~200. [jfr -konstig] särsk. (†) till 4 a, 5 b: liten l. obetydlig list l. slughet l. knepighet; särsk. i pl., konkretare, om utslag av sådan list osv.; jfr konstighet 3. Weste (1807). Schulthess (1885).
(5 a β) -KONUNG, äv. -KUNG.
1) (om ä. l. utländska förh.) konung (se konung, sbst.1 I 1) över litet l. obetydligt rike, liten l. obetydlig konung; äv.: lydkonung; i sht i pl. Vi hålla här Cabinette och äro likasom många småkungar. 2RARP 15: 444 (1747); jfr 2. Botin Hem. 2: 6 (1756). Rydh MorBer. 2: 96 (1932; i pl., om forntida lydkonungar).
2) (numera bl. ngt vard.) oeg. l. mer l. mindre bildl., om den mäktigaste l. inflytelserikaste personen på en ort, lokal ”pamp”; jfr konung, sbst.1 I 4. Bellman SkrNS 1: 242 (1760).
Ssg: småkonunga-, äv. småkunga-släkt. (om ä. l. utländska förh.) Ekelund 1FädH 1: 77 (1833).
(2) -KOPPAR. (numera bl. i skildring av ä. förh.) koppar(malm) bestående av små korn l. stycken; jfr -järn 1. ArkliR 1554, avd. 11 (1562—63). Lars Smältare stulit någhra lass skärsteen och småkoppar ifrå Hans Andersson på Heedhen. Rudbeckius Dagb. 234 (1621).
(1 b) -KOPPOR, pl. (†) om (lindrig, epidemisk infektionssjukdom karakteriserad av) små koppor (se koppa, sbst.2 1). Gl3Mos. 13: 12 (Bib. 1541).
(1 b) -KORN.
1) litet korn (se d. o. 1); i sht i pl. l. koll.; särsk. om korn vars kärnor är 2,2—2,5 mm tjocka. 2NF 34: 92 (1922). TNCPubl. 47: 41 (1971).
2) [axen har små sädeskorn] (numera föga br.) vanligt sexradigt (se sex-radig 1 slutet) korn (se d. o. 4); äv. koll., om den tröskade säden av detta sädesslag; jfr grovkorn 2. Korn är åtskilligt slag: Ett större och ett mindre, det förra kallas grof Korn … Det senare små Korn, eller så kallat bråd Korn, är ett slags Korn hwilket mäst brukas i de Norska orterne, såsom Dalarne, Hälsinge-Ångermanland, och ända Norre trackten utföre. Mentzer Åkerm. 64 (1727). Sjögren Journ. 7/6 1802 (koll.). LB 2: 304 (1900).
3) litet korn (se d. o. 6); i sht i pl. Marklin Illiger 51 (1818).
-KORNAD, p. adj. [jfr -korn] särsk. (†) till 1 b, om ben hos fisk: vars yta är försedd med l. betäckt av små korn (se d. o. 6) l. kornliknande upphöjningar. Alla hufvudets ben, äfvensom skuldrans, skråfliga, stråligt småkornade (på gnodingen). Nilsson Fauna 4: 53 (1852).
-KORNIG.
1) till 1 b: som har små korn (se d. o. 1). VetAH 1779, s. 175 (om råg).
2) till 1 b: som har små frön; numera nästan bl. om senap o. peppar; jfr korn 5. Ström Skogsh. 253 (1830; om lind).
3) till 1 b, 2: som utgöres l. består av små korn (se d. o. 1) l. små frön (jfr korn 5); numera i sht i fråga om stråsäd o. klöver. SD(L) 1894, nr 41, s. 3 (om frö av rödklöver). Hellström NorrlJordbr. 387 (1917; om utsäde av korn).
4) till 1 b, 2: som innehåller l. utgöres l. består av små korn (se d. o. 6); äv. om yta o. d.: som kännetecknas av l. företer små korn. Forsius Phys. 131 (1611: småkörnigt; om fallande hagel). Efter delarnas storlek kallas texturen (hos bergarter) storkornig, finkornig och småkornig. Bergstrand LbGeol. 127 (1868). Cortin SvampHb. 45 (1951; om ytan på svamps hatt).
Avledn.: småkornighet, r. l. f. Weste FörslSAOB (c. 1815). särsk. till -kornig 3 o. 4. LB 2: 115 (1900; hos gräsfrö m. m.).
-KORT. särsk. till 5 b γ β’: lågt kort, hacka; i sht i pl. HbiblSällsk. 1: 122 (1838).
-KRAFS. särsk. till 2 a, koll., om smått krafs (se krafs, sbst.2 2 b). Warg 107 (1755).
(2) -KRAM. om smått kram (se kram, sbst.1 3); äv. bildl. Serenius Ooo 1 a (1734). Almquist VärldH II. 2: 333 (1931; bildl.).
Ssgr (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.): småkram-, äv. småkrams-handel. Östergren (1942).
-handlare. SAOL (1950).
-vara. i sht i pl. Schulthess (1885).
(2) -KRAMS. (vard.) smått krimskrams l. småsaker. Stiernstolpe DQ 3: 139 (1818; om innehåll i matsäck).
(4 h) -KRASSLIG. (numera bl. ngt vard.) i viss mån l. en smula krasslig (se d. o. 1). Atterbom Bref 302 (1826).
Avledn.: småkrasslighet, r. l. f. (numera bl. ngt vard.) SAOL (1950).
(2) -KRATT. (utom i södra Sv. numera nästan bl. i vitter stil)
1) smått skräp, småkrafs; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr kratt, sbst.2 1. Tegnér Brev 6: 309 (1832; om skolor av blygsam kvalitet). Nilsson HistFärs 100 (1940; om alltför små kräftor).
2) smått kratt (se kratt, sbst.2 2). Lagerlöf Holg. 2: 323 (1907).
(2) -KRAVEL. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) koll.: smått skräp (se skräp, sbst.1 2, 3); jfr kravel, sbst.1 2. Ekström Vandr. 15 (1871; om ungdom).
(1 a, 2) -KREATUR~002, äv. ~200, pl. småboskap; stundom äv. om enskilda djur utgörande småboskap. Små Creatur af Swin, Kalfwar, Får (m. m.). PH 2: 1241 (1735); möjl. ej ssg. En farlig hop boskap och små-kreatur woro inkomne i ärtåkrarne. Dalin Vitt. II. 6: 114 (1740). En häst, fyra kor och enahanda antal småkreatur. EconA 1807, mars s. 34 (1792). särsk. (†) bildl., nedsättande l. föraktfullt om människor: små kräk l. odjur. Kexél 2: 119 (c. 1780).
Ssg: småkreaturs-vagn. SJ 3: 271 (1906; om järnvägsvagn).
(4 a) -KRIG. litet l. obetydligt krig; i sht i pl.; äv. bildl. Botin Utk. 546 (1764). Rönnberg Brovakt. 181 (1909; bildl.).
(4 h) -KRIGISK. i viss mån l. en smula krigisk.
1) jfr krigisk 1. Sturzen-Becker 1: 11 (1845, 1861; om attityd).
2) jfr krigisk 2. Steffen Krig 1: 116 (1914; i pl., om tider).
(1 b) -KRISTALL. liten kristall (se d. o. 1); i sht i pl. Gertz o. Grönwall Min. 9 (1923).
-KRISTALLINISK. särsk. (i fackspr.) till 1 b: sammansatt av småkristaller l. små kristalliniska partiklar. SFS 1873, nr 67, s. 38.
(1 a) -KRITTER, pl. (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. i vitter stil) småkreatur. TurÅ 1919, s. 237.
(1 b) -KROG. liten krog; i sht i pl. Wrangel Minn. 166 (1925).
(1 b) -KROK. liten krok; i sht i pl.; särsk.
1) (förr) om redskap för skärande av torv; jfr krok 2. MosskT 1892, s. 27.
2) jfr krok 6. TT 1902, V. s. 84 (i fråga om järnvägs sträckning). särsk. bildl., motsv. krok 6 d ζ. TSjöv. 1841, s. 73 (c. 1792).
(1 b, 4 h) -KROKIG. som har små krokar l. är i viss mån l. en smula krokig. Motorför. 1955, nr 7, s. 18 (i pl., om vägar).
(1 b) -KRONA. liten krona; i sht i pl.; särsk.
1) jfr krona, sbst. 2 c. Forssell Stud. 1: 291 (1870, 1875; i pl., om tyska furstendömen).
2) jfr krona, sbst. 3. Hagberg Shaksp. 12: 16 (1851; i pl., om huvudprydnader).
3) jfr krona, sbst. 4 e. Marklin Illiger 406 (1818).
4) jfr krona, sbst. 4 k. Hedberg Iris 122 (1934).
(1 b) -KRONIG [jfr -krona] som har liten krona l. små kronor; särsk.
a) om träd; jfr krona, sbst. 4 d. Sjöstedt Storv. 180 (1911).
b) om blomma; jfr krona, sbst. 4 e. AllmSvTrädgT 1931, s. 299.
(2) -KROSSA. krossa (ngt) i små stycken; företrädesvis i p. pf. Olympiad. 1912, Red. 180 (1913; i p. pf., om slagg).
(1 b, 4 h) -KRULLIG. (ngt vard.) om hår o. d.: som har l. består av små lockar l. som är i viss mån l. en smula krullig. Sparre Gård. 251 (1928).
(2, 4 a, b) -KRUS. abstr. l. konkret; särsk. (i sht i vitter stil) motsv. krus, sbst.2 2 b. NatLiv 2: 629 (1931).
-KRUSA. [jfr -krusad] Holmberg 1: 916 (1795).
1) till 1 b, 4 h, med avs. på hår o. d.: krusa (se krusa, v. 1) i små lockar l. krusor l. göra smått l. en smula krusig. Östergren (1942).
2) till 1 b, 4 h, med avs. på (yta av) föremål l. vatten o. d.: krusa (se krusa, v. 2) i små veck l. skrynklor o. dyl. l. göra smått l. en smula krusig. Weste FörslSAOB (c. 1815: Småkrusa en krage). Anholm Gog 11 (1895; med avs. på vattenyta).
3) (ngt vard.) till 4 h: krusa (se krusa, v. 4) lite grand. Dalin (1854).
-KRUSAD, p. adj. särsk. till 1 b, 4 h, om vattenyta o. d.: krusad (se krusa, v. 2 b) i (mycket) små, täta vågor l. smått krusad. Bergman GotlSkildr. 291 (1882).
(4 h) -KRUSERLIG. i viss mån l. en smula kruserlig. Nyblom i 3SAH 5: 125 (1890; om rokokon).
(1 b, 4 h) -KRUSIG. Weste (1807).
1) om hår o. d.: som har l. består av små lockar l. krusor l. som är smått l. en smula krusig (se d. o. 1). Cederström Minn. 158 (1913).
2) om (ytan o. d. av) föremål l. naturformation o. d.: i viss mån l. en smula krusig (se d. o. 2); äv. om utformning: som kännetecknas av yta som är i viss mån osv. krusig. Weste FörslSAOB (c. 1815: Småkrusiga böljor). SvGeogrÅb. 1931, s. 102 (: småkrusig utformning).
3) om del av l. yta på byggnad: försedd med små l. fina utsirningar l. utsmyckningar l. i viss mån l. lite grand utsirad l. utsmyckad; äv. om stil: som kännetecknas av små osv. utsirningar osv. l. av ytor o. d. som i viss mån osv. är utsirade osv. Palmstedt Res. 54 (1778: småkrusig stuccatur). SvFolket 2: 184 (1938; om stil).
Avledn.: småkrusighet, r. l. f. Östergren (1942).
(1 a, 2) -KRYP. litet l. smått kryp (se kryp, sbst.1); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; i sht i pl. De Geer VSkr. 1: 15 (1841). Forsslund Arb. 58 (1902: krämpornas gnagande småkryp). Fries LinnéSkr. 2: 250 (1906; bildl.).
Ssg: småkryp-stor. AB 1961, nr 307, s. 25.
(1 a) -KRYPE, sbst.1 (†) småkryp; jfr krype, sbst.1 Nordforss (1805).
(1 b) -KRYPE, sbst.2 (†) om liten enkel l. tarvlig bostad, litet kyffe; anträffat bl. i pl.; jfr krype, sbst.2 Porthan BrCalonius 175 (1795).
(1 a) -KRÄFTA. liten kräfta; i sht i pl. Stuxberg (o. Floderus) 2: 518 (1902; i pl., om hinnkräftor).
Ssg: småkräft-art. LAHT 1890, s. 365.
(1 a, 2) -KRÄK.
1) (numera ngt vard.) litet kräk (se d. o. 1); i sht i pl.; förr äv. koll. Rudbeck Samolad 68 (1701; koll.). Moberg Utvandr. 83 (1949). särsk. bildl.
a) (ringaktande l. föraktfullt, vard.) motsv. kräk 1 c α, om smådjur i allm. Jensen Mickiewicz Tad. 330 (1898; om sparvar).
b) (ringaktande l. föraktfullt, vard.) motsv. kräk 1 c γ, om person. Strindberg TjqvS 4: 212 (1876: eländiga småkräk, pl.).
c) (numera föga br.) motsv. kräk 1 c δ, om litet barn. Weste (1807). Auerbach (1913).
2) (i sht bygdemålsfärgat) om litet husdjur; i sht i pl.; äv. koll.; jfr kräk 2. Nordforss (1805). Sandström NatArb. 2: 15 (1910; koll.).
(4 h) -KRÄMA. [jfr -krämare] (tillf.) driva handel ss. småkrämare. OoB 1931, s. 657.
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -KRÄMARE. krämare med liten l. obetydlig rörelse, småhandlare; äv. om gårdfarihandlare l. nasare. HSH 37: 344 (1731). Quennerstedt IndSold. 44 (1887; om handlare utan fast försäljningsställe).
(4 b, 5 b) -KRÄMERI1004 l. 0104, äv. 3~002. [jfr -krämare] nedsättande, om småkrämares verksamhet; jfr -handel b. SC 2: 53 (1821).
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -KRÄMERSKA. (numera bl. tillf.) [jfr -krämare] om kvinnlig småkrämare. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 64 (1807).
(4 a) -KRÄMPA. liten l. obetydlig krämpa; i sht i pl. (Brinkman o.) Adlersparre Brevväxl. 17 (1828).
(4 a, h) -KRÄMPIG. (†) som i viss mån l. lite grand lider l. besväras av krämpa l. krämpor l. som lider osv. av liten l. obetydlig krämpa l. småkrämpor. Rydström Armf. 54 (i handl. fr. 1809). Tholander Ordl. (1872).
(1 b) -KULA. liten kula; i sht i pl.
1) jfr kula, sbst.3 1. JernkA 1888, s. 189.
2) jfr kula, sbst.3 2. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 255 (1880).
Ssg (till -kula 1): småkule-järn. (†) järn i form av små kulor. JernkA 1888, s. 189.
(1 a) -KULLA. om liten l. ung kulla (se kulla, sbst.3); i sht i pl. Lundin NSthm 152 (1888).
(1 b) -KULLE. liten kulle (se kulle, sbst.3 2); i sht i pl. IllSv. 1: 266 (1882).
(1 b, 4 h) -KULLIG. om landskap, markyta o. d.: som har l. är täckt av små kullar, smått kullig; äv. om beskaffenhet o. d. hos landskap osv.: som kännetecknas av små kullar; äv. substantiverat. Alm(Sthm) 1785, s. 42. SkogsvT 1911, Fackupps. s. 33 (om beskaffenhet). Hedberg StorkSev. 213 (1957; substantiverat).
Avledn.: småkullighet, r. l. f. Östergren (1942).
-KUNG, se -konung.
(4 a, 5 d α) -KUNNIGHET. (†) kunnighet i smått l. i vad gäller småsaker l. obetydligheter. Kellgren (SVS) 5: 141 (1787).
(1 b) -KUPA. om liten kupa; i sht i pl.; särsk. motsv. kupa, sbst. 10 b. TurÅ 1965, s. 171.
(4 h) -KUPERAD, p. adj. om jordyta, terräng o. d.: i ringa l. obetydlig grad l. omfattning kuperad (se kupera 4 a). KrigVAH 1885, s. 295 (: småkuperad terräng).
(4 a) -KUPERING. (numera mindre br.) småbackighet; jfr kupera 4 b. TurÅ 1896, s. 165.
-KUPIG. smått kupig; särsk. om taktegel. TLev. 1892, nr 42, s. 1.
-KUSIN. i sht i pl.
1) till 1 a, om liten kusin. Svedenborg Vivika 19 (1927).
2) (utom i Finl. numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 4 i: syssling; förr äv. mer l. mindre bildl., i pl., om folkslag kännetecknade av viss (avlägsen) släktskap. Vi finnar .. lågo (år 1855) i argaste strid med våra småkusiner turkarna. Cygnæus 4: 241 (1858). Wegelius MusH 245 (1892). ANF 66: 197 (1952).
(4 a) -KVANTITET. liten l. obetydlig kvantitet (se d. o. 6); i sht i pl. SvD(A) 1917, nr 21, s. 3 (i fråga om mjöl).
(4 h) -KVICK. i viss mån l. en smula kvick (se d. o. 6). Wulf Köppen 1: 279 (1799; om sladder).
(4 a, h) -KVICKHET~02 l. ~20. liten l. obetydlig kvickhet (se d. o. 6 a, b); i sht i pl. AGSilverstolpe Bokst. 12 (1811; i pl.). SD(L) 1904, nr 307, s. 3.
(4 h) -KVITTRA. kvittra lite grand l. obetydligt, smått kvittra; äv. bildl. Janzon Cat. 1: 2 (1889; om sparv). Krusenstjerna Fatt. 1: 171 (1935: småkvittrande ungdomar).
(1 b) -KYRKA. liten l. obetydlig kyrka, kapell; i sht i pl. VDAkt. 1664, nr 41.
Ssg: småkyrko-rörelse. om rörelse för byggande av små kyrkor i stort antal till motverkande av alltför stora församlingar; i sht i sg. best. VårKyrk. 1952, nr 25, s. 3.
(1 a) -KYTTARE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = kyttare; i sht i pl. ÅbSvUndH LIX. 2: 35 (1914).
(1 a) -KÄMPE, sbst.1, m. // ig. (mera tillf.) liten kämpe; i sht i pl. Bååth NialS 123 (1879).
(1 b) -KÄMPE, sbst.2, r. l. m. [växten har mindre blomställning än P. media Lin. (se kämpe, sbst.2)] (†) i pl., om växten Plantago lanceolata Lin., svartkämpar. Sahlén VenersbFl. 28 (1854).
(5 a) -KÄNNARE. (†) i pl., om personer som är l. förmenas vara i bl. ringa l. obetydlig grad kännare av ngt, svaga l. förmenta l. föregivna kännare. Kellgren (SVS) 4: 317 (1783).
(5 b) -KÄNNARSKAP. [jfr -kännare] (†) om ringa l. obetydligt kännarskap, svagt l. förment l. föregivet kännarskap. Geijer I. 8: 118 (1835).
-KÄNSLIG. särsk. (†) till 5 d α, om sentimentalitet: som ger (överdrivet) uttryck för känslighet (se d. o. 2) i fråga om småsaker l. obetydligheter. Phosph. 1811, s. 33.
-KÄNSLIGHET~002, äv. ~200. [jfr -känslig] särsk. (†) till 5 d α, om (överdriven) känslighet (se d. o. 2) i fråga om småsaker l. obetydligheter. JournSvL 1800, s. 145.
(4 h) -KÄR. i viss mån l. en smula kär; särsk.
a) jfr kär II 1 a. Tegnér Armfelt 3: 11 (i handl. fr. 1803: småkär i alla hvita hucklen).
b) jfr kär II 1 c; äv. i utvidgad anv., med sakligt huvudord: som vittnar om l. kännetecknar förhållandet l. tillståndet att ngn är smått kär. Tersmeden Mem. 2: 57 (c. 1790). Weste FörslSAOB (c. 1815: småkära miner).
(1 b) -KÄRL. litet kärl; i sht i pl.
1) jfr kärl 1. Jes. 22: 24 (öv. 1904).
2) motsv. kärl 2.
a) jfr kärl 2 a. Berzelius Kemi 6: 383 (1830; i pl., om blodkärl).
b) (mera tillf.) jfr kärl 2 b. HantvB I. 2: 18 (1934).
(4 a) -KÄRLIGHET. (†) i pl., om små uttryck för vänskap l. vänlighet, små vänskapsbetygelser; jfr kärlighet 1. Atterbom PhilH 123 (1835).
(1 b) -KÄRNA. liten kärna; i sht i pl.
1) jfr kärna, sbst.1 1 a. SvVäxtförädl. 1: 87 (1951).
2) jfr kärna, sbst.1 2. Thorell Zool. 1: 13 (1860; om kropp i cellkärna).
(1 b) -KÄRNIG. som har liten kärna l. små kärnor.
a) lant. om sädesslag. SvVäxtförädl. 1: 226 (1951).
b) om frukt. Lindberg Moham. 115 (1897).
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -KÖPARE. (mera tillf.) om köpare som gör små l. obetydliga köp; i sht i pl. Vallentin London 114 (1912).
-KÖPENSKAP~002, äv. ~200. särsk. (†) till 4 a, om litet l. obetydligt sortiment av saluförda varor; jfr köpenskap 3 a. Schmedeman Just. 233 (1638: små Köpenskap).
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -KÖPMAN~20, äv. ~02. köpman med liten l. obetydlig rörelse; i sht i pl. TT 1899, Allm. s. 242.
(2) -KÖTT. om kött i små stycken ss. charkuterivara (i sht sammanfattande om överblivna småbitar). SD(L) 1901, nr 18, s. 2.
(1 a) -LABB. (numera föga br.) om labben Stercorarius parasiticus Lin., vanliga labben. Malm Fauna 319 (1877). Hortling Fågelnamn 216 (1944).
(1 a) -LAMM. litet lamm; i sht i pl. Östergren (1942).
(1 a, b) -LAMM-SKINN. skinn av små lamm. GripshR 1581 A, s. 62.
-LAND. litet l. obetydligt land; i sht i pl.
1) till 1 b; jfr land 1 a α. Lagerlöf Bannl. 8 (1918; i pl., om åkerland).
2) till 1 b, 4 a; jfr land 3. (Nordensvan o.) Langlet 13 (1914; i pl., om småstater).
(4 h) -LANGA. [jfr -langare] (mera vard.) i liten l. obetydlig omfattning langa (se langa, v. 6). Höijer 30Silverp. 206 (1949).
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -LANGARE. om langare (se d. o. 2) som driver sin verksamhet i liten l. obetydlig omfattning, liten l. obetydlig langare. DN 1968, nr 65, s. 1.
(1 b) -LAV. särsk. (i ä. botanisk systematik) om vissa numera icke identifierade lavar, dels om ett slags bladlav (med små blad), dels om ett slags skorplav (med små apothecier). Liljeblad Fl. 329 (1792; om bladlav). Acharius Lich. 69 (1798; om skorplav).
(1 a, 2) -LAX. liten lax l. laxfisk; i sht i pl. o. koll.; särsk. om laxöring. Linné Skr. 5: 44 (1732). VetAH 1751, s. 97 (om laxöring). Stuxberg Fisk. 495 (1895; i pl.). SvD(B) 1945, nr 298, s. 13 (koll.).
(4 h) -LE. le (förr äv.: skratta) lite grand l. en smula, smått dra på munnen; i p. pr. äv. med mer l. mindre adjektivisk bet., särsk. i utvidgad anv., om ton, min o. d.: som kännetecknar person som ler lite grand osv.; äv. mer l. mindre bildl., särsk. med subj. betecknande lycka o. d., övergående i bet.: visa sig välvillig l. gynnsam (mot ngn l. ngt); jfr le, v.1 2. Småle (nedlåtande l. överseende) åt, förr äv. vid ngt. Flickan smålog uppmuntrande mot honom. Schroderus Dict. 266 (c. 1635). Gustaf III 3: 256 (1790: småleende .. ton). Leopold 4: 253 (c. 1820: vid). Crusenstolpe Mor. 4: 137 (1841; bildl., om vinterförmiddag). Jensen BöhmDiktn. 155 (1894; bildl., om lyckan). Krusenstjerna Pahlen 1: 15 (1930: mumlade .. småleende). särsk.
a) med obj., motsv. le, v.1 2 c.
α) (i vitter stil) jfr le, v.1 2 c α. Crusenstolpe Tess. 3: 158 (1847: Diplomaterne .. smålogo försonlighet).
&#