Publicerad 1910   Lämna synpunkter
BINKA biŋ3ka2 (bi`nka Weste), ngn gg BYNKA byŋ3ka2, r. l. f.; best. -an;
BYNKE byŋ3ke2, n. (Fries Ordb. (c. 1870)) (m.? Lex. Linc. (1640: blå bynke; under cichorea; möjl. ssg)); best. -et (-en?); fordom vanl. BINKE, sbst.1, m. (Franckenius Spec. A 3 b (1659: Rödh Binche), Palmberg Ört. 185 (1684: hwijt Bincke .. Rödh Bincke), Lind (1749; under cichorie: blå binke)).
Anm. Formerna binke o. bynke hafva anträffats i bet. 1 o. 3, formen bynka i bet. 1, formen binka oftast i bet. 2, men äfv. i bet. 1.
Ordformer
(binke B. Olavi 143 a (1578), Lind (1749; under cichorie) m. fl. bynke Lex. Linc. (1640; under ambubeja i ssgn Blååbynke o. under cichorea: blå bynke), A. J. Retzius i Physiogr. sälsk. handl. 1: 216 (1776; i ssgn sandbynke), Dens. Flora oec. 71 (1806) osv. binka Linné Flora nr 731 (1745, 1755; anfördt fr. Hälsingl.), Serenius K k k k 1 b (1757) osv. bynka Sv. bot. 417 (1809), Dybeck Runa 1848, s. 35)
Etymologi
[fsv. binke, bynke, n.; jfr sv. dial. binka, Artemisia vulgaris (Hälsingl.; Ordb. ö. allmogeord i Hels. (1873)) o. bynke, stort ogräs i åker (Skåne; Rietz), Artemisia o. Rumex (Skåne), d. bynke, r., Artemisia vulgaris o. campestris (Jenssen-Tusch). Formen bink- torde vara ett annat afljudsstadium af samma rot som finnes i BUNKE (ORMBUNKE, sv. dial. sandbunke, Artemisia, nor. bunke, Artemisia; jfr Noreen Sv. etym. 10 (1897)). Vokalen -y- kan vara uppkommen af u gm i-omljud l. bero på dialektisk labialisering af -i- i ställning mellan labial o. labialiserad konsonant]
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. d.] (individ l. art af) växtsläktet Artemisia Lin., i sht Artemisia vulgaris Lin. Arthemisia alba .. Gråboo, Bincke. Franckenius Spec. A 3 b (1638, 1659). Artemisia vulg(aris) .. Gråbo, Bincke. Tillandz A 4 a (1683). Artemisia .. vulgaris .. Gemen hwijt stoor Gråbod, Bincke. Bromelius Chloris 8 (1694). Artemisia (vulgaris) .. (i Hälsingl.) Binka. Linné Flora nr 731 (1745, 1755). Gråbo, .. binka, Artemisia Vulgaris. Serenius K k k k 1 b (1757). Artemisia vulgaris .. Bynke. Binka. Retzius Flora oec. 71 (1806). Binka .. Gråbo. Grå-binka. Weste (1807; betecknadt ss. landskapsord). Artemisia Bynke. Normalfört. ö. sv. växtn. 12 (1894). — jfr GRÅ-, MAL-, MALÖRTS-, SAND-, SILFVER-, STRAND-BYNKE m. fl. samt GRÅ-, RÖD-BINKA. — särsk.
a) (†) i förb. hvit binke. Arthemisia alba .. Gråbo, hwijt Bincke. Palmberg Ört. 185 (1684).
b) [jfr sv. dial. (Skåne) rödbynke, Rumex, o. dan. rød bynke o. rødbynke, Rumex (Jenssen-Tusch)] (†) i förb. röd binke om Artemisia vulgaris med rödaktig stjälk (jfr Fristedt Franckenii Botanol. 36 (1877), A. G. Nathorst i Arkiv f. bot. II. 1: 96 (1903) o. Lyttkens Sv. växtnamn 34 (1904).) Arthemisia rubra. Rödhboo, Rödh Binche. Franckenius Spec. A 3 b (1659). Arthemisia rubra, Rödboo, Rödh Bincke. Palmberg Ört. 185 (1684). jfr: Tagh .. Röda bincke eller gråbo. B. Olavi 143 a (1578; sannol. ssg).
2) (individ l. art af) växtsläktet Erigeron Lin. Liljeblad Flora 366 (1798). Weste (1807). Erigeron canadense (Canadensisk Binka). Liljeblad Flora 473 (1816). Fries Bot. utfl. 3: 218 (1864). NF 4: 654 (1881). Erigeron binka. Normalfört. ö. sv. växtn. 12 (1894). — jfr BACK-, BERG-, FJÄLL-, KVAST-, LAPP-, SMÅ-BINKA m. fl.
3) [jfr d. blåbynke, kobynke (Jenssen-Tusch)] (†) växten Cichorium Intybus Lin. Cichoreum .. Binke. Linné i VetAH 1741, s. 86. — särsk. i förb. blå binke l. bynke; jfr BLÅ-BINKA, -BINKE, -BYNKE. Cichorea .. blå bynke. Lex. Linc. (1640). Cichorienört, blå binke, vägvårda, solvända. Lind (1749; under cichorie).
Ssgr: A: BINK-SLÄKTE3~20. särsk. till 1, om växtsläktet Artemisia Lin. Nyman Sv. växt. naturh. 1: 31 (1867).
B: (jfr 1) BINKE-GRÄS. (†) Artemisia (vulgaris) Lin. Gråbo, binke-gräs. Lind (1749; under beyfuss).

 

Spalt B 2708 band 4, 1910

Webbansvarig