Publicerad 1919   Lämna synpunkter
FABRIKÖR fab1rikö4r l. 4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(tidigast skrivet fabriqueur (-qveur, -qeur))
Etymologi
[jfr ä. d. fabrikør, ä. holl. fabriqueur, ä. t. fabriqueur (1722), ä. fr. fabriqueur (i bet. ’kyrkvärd’ o. i uttr. fabriqueur de mensonges, de dieux), i bet. 1, som möjl. uppkommit i holl., bl. anträffat i ä. ordböcker, tidigast hos (den i Holland bosatte) Duëz Dict. it. & fr. 2 (1659)]
1) person som äger (o. förestår) en fabrik (se d. o. 4) l. idkar fabriksrörelse; ss. titel äv. (i best. form) utan namn vid tilltal, varvid ordets bruk utsträckes till vissa förnämligare handtverkare (förr ofta till fabriks- l. hallmästare); jfr FABRIKANT 1 a slutet. En förmögen Fabriqueur ifrån Leyden. Nordencrantz Arcana oec. 232 (1730). Fabriqueurerne Abraham, Jacob och Isac De Broens hafva erhållit Directeurs Caracterer (dvs. -titlar). PT 1758, nr 25, s. 3. Fabrikör .. Titel, som ofta i dagligt tal gifves en fabriksmästare. Dalin (1850). Det passar sig inte, att i stad kalla en handtverksmästare för ”mäster”. Man säge ”herr fabrikörn.” Lundström Det passar sig inte 56 (1886). — jfr CHOKLAD-, CIGARR-FABRIKÖR osv. (jfr under FABRIK 4).
Anm. till 1. En kungl. förordn. av 1746 inbegriper ”Fabriqueurer” o. ”Förläggare” under ”Fabricant” (Publ. handl. 3: 2274). Medan vid det förstnämnda ordet ingen verbal bet. omedelbart framträder, utom då det står ss. senare ssgsled, har FABRIKANT tydligare utpräglad karaktär av vbalsbst. Härmed sammanhänger kanske i ngn mån att fabrikör fått vida större anv. ss. titel; väsentligen beror dock väl detta på anslutning till de talrika andra titlarna på -ör (DIREKTÖR, INGENJÖR osv.). — Skillnaden mellan en fabrikör l. fabriksidkare o. en MANUFAKTURIST var enl. hallordningen 1770 (Publ. handl. 9: 339; jfr Salander Sv:s välf. 2: 43 f. (1741)) ur industriell rättssynpunkt förnämligast den att manufakturisten måste vara utlärd mästare i sitt yrke, vilket fabrikören icke behövde, under det att båda, i motsats till en vanlig (HANDTVERKS)MÄSTARE, ej voro underkastade skråtvång; den egentlige fabriksidkaren, men ej manufakturisten, var därjämte, om han bodde i stad, fritagen från skyldigheten att förvärva burskap (jfr Publ. handl. 5: 3289 (1752)). I det allmänna språket kunde den nämnda skillnaden mellan fabrikör o. manufakturist dock näppeligen upprätthållas, o. t. ex. Sahlstedt (1773) synes likställa de båda orden. Efter hand har manufakturist i här ifrågavarande bet. helt l. så godt som helt kommit ur bruk, o. detsamma är förhållandet med FAKTOR o. FAKTORIST i motsv. anv. — På senare tiden har, väl huvudsakligen på grund av fabrikernas organisation ss. bolag, titeln fabrikör i stor utsträckning undanträngts av det ss. finare ansedda DIREKTÖR (jfr redan språkpr. från 1758 ovan).
2) (föga br.) i oeg. o. överförd anv.; bl. anträffat i ssgrna STUDENT-, VERS-FABRIKÖR; jfr FABRIKANT 2.
Ssg (till 1): FABRIKÖRS-ÄNKA. DA 1824, nr 238, s. 2.

 

Spalt F 15 band 8, 1919

Webbansvarig