Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÄNGA läŋ3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(-gja (-gia) 16211693)
Etymologi
[liksom d. længe, trol. äv. senisl. lengia, avlångt stycke hud, rem, nor. dial. lengja, av mnt. lenge, längd, långt rep, t. länge, got. laggei, f., motsv. fsv. længe o. isl. lengi, adv.; avledn. av LÅNG]
1) lång, mer l. mindre sammanhängande rad l. räcka av (i sht likartade) föremål. Brunius Metr. 176 (1854). Kom han ej in, då kunde han i raseri bryta ner hela längor med staket. Strindberg Fjerd. 68 (1877). (Biblioteket) är uppfylldt af .. långa längor af racing-kalendrar och stuteriböcker. NTIdr. 1898, Julnr s. 8. Spårväg .., en länga af räler, som äro nedlagda i gators .. plan. 2NF 26: 844 (1917). — särsk.
a) sammanhängande rad av byggnader, särsk. uthusbyggnader; äv. om långsträckt byggnad. Väster på gården 2ne Boder i en länga, med loft öfver och ett skiuhl emillan. VDAkt. 1745, Syneprot. F III 7. Uthusen, liggande uti en eller flera längor. Holmberg Bohusl. 2: 108 (1843). Den skånska (gårdstypen), .. en kringbyggd fyrkant med sammanbyggda längor. Nilsson FestdVard. 21 (1925). En väldig länga av nya hus. SvD(A) 1929, nr 94, s. 10. jfr BOD-, BONINGS-, BYGGNADS-, FLYGEL-, GÅRDS-, HUS-, LADU-, LADUGÅRDS-, TVÅVÅNINGS-, UTHUS-LÄNGA m. fl.
b) (i vissa trakter) fisk. garnlänk, lagn. (Lappen) tog .. upp några grunda nät .. Skötade samman dem till en länga och band en lina ytterst. Berg Sjöf. 184 (1910).
c) (†) bildl. En länga af tid geck fram för mina ögon. JGOxenstierna (1797) hos Lamm Oxenst. 374.
2) (i vissa trakter) lång stång l. stock. NoraskogArk. 5: 121 (1621). The (ha icke) lefrerat längiorna som på takuäden ligia skal. Murenius AV 164 (1647). (Renarna) satte öfver gärdesgården så lätt, att icke en klöf skrapade snön af öfversta längan. Hallström Brilj. 156 (1896). — särsk.: stång som på vissa arbetsåkdon förenar främre hjulparet med det bakre o. på vilken bakvagnen kan förskjutas så att vagnens längd ändras. Aurivillius Cog. 21 (1693). Klint (1906).
3) repslag. skarvlina mellan dukten o. vändjärnet. Rig 1937, s. 139.
4) sjöt. (tåg- l. kätting)stropp avsedd att läggas om ett föremål som skall hissas l. firas (särsk. för ombordtagning l. lossning o. d.). Grundell AnlArtill. 1: 17 (c. 1695). Längor äro tåg hopsplissade til en ögla, den lägs dubbel kring det som skal hissas, och trädes sedan den ena ändan genom den andra, och hakas tackelhake uti at hissa. Dalman 34 (1765). En länga av tämligen smäcker järntross eller tågvirke, avsedd för resning av flaggstången. Hägg Flagga 72 (1937). — jfr BÅT-, FAT-, HAK-, KANON-, STYCKE-LÄNGA m. fl.
Avledn.: LÄNGA, v.1 sjöt. till 4: lägga en länga om ett föremål som skall hissas l. firas. Länga ett fat. Ramsten 138 (1866). Björkman (1889).

 

Spalt L 1640 band 16, 1942

Webbansvarig