Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUVUDSTAD 3vud~sta2d, äv. huv3– (Anm. I vard. spr. uttalas ordet ofta -vu~ l. -ve~ resp. ~sta2), r. l. m.; best. -staden, vard. äv. -stan ~sta2n; pl. -städer ~stä2der.
Ordformer
(hof(f)vud(h)- (-ffu-) c. 15401739. hufwu- 1639. hu(f)vud- (-ffu-, -ffw- m. fl. former) 1526 osv. hwfut- 1659)
Etymologi
[fsv. hovuþstaþer; till HUVUD 4 b β α (jfr 4 b α ε’); jfr d. hovedstad, t. hauptstadt, ävensom eng. capital (city), fr. (ville) capitale]
1) stad som inom ett område är den (en av de) förnämsta l. ledande; numera företrädesvis i anv. som uppfattas ss. bildl. i förh. till 2; särsk. om stad som inom ett område (en provins) är säte för de högsta administrativa myndigheterna; i ä. ex. ofta svårt att skilja från 2. Laodicea huilken är huffuudhstadhen j Phrigia Pacaciana. 1Tim. 6: 21 (NT 1526). Huffvudstäderne, Stockholm i Sverige och Åboo i Finlandh. RP 6: 767 (1636). (Biskopen i Åbo förmälte) effter som Åboo ähr hwfutstaden här i Finland, alt så will han begynna här en general visitation först. ConsEcclAboP 332 (1659). Vestmanlands hufvudstad. Atterbom Minnest. 1: 7 (1847). Nyköping är hufvudstaden i Södermanlands län. 2NF (1909). — jfr PROVINS-HUVUDSTAD. — särsk. i sådana uttr. som världens l. den katolska (osv.) världens huvudstad. Rom, verldens hufvudstad. Kolmodin Liv. 4: 48 (1843). 2NF (1909).
2) stad som utgör säte för ett lands regering l. statsöverhuvud (o. som tillika i allm. är landets största stad samt dess ekonomiska o. kulturella centrum); i ä. ex. ofta svårt att skilja från 1. Ansgarius hade en tijdh long predikat i Byrköö som thå hoffuudh stadhen war. OPetri Kr. 37 (c. 1540). Jerusalem .. war hoffuudstaden j Judeska landet. LPetri 3Post. 59 b (1555). Hon (är) i thenne Konungzligha Hoffuudstaden Stockholm född. Elimæus MMortensdr C 1 a (1617). Den goda Ton, som är så egentlig för Hufvudstadens Scribenter. Kellgren 3: 197 (1792). Högadeln bygger stolta palats i hufvudstaden. Hahr ArkitH 442 (1902). Siwertz JoDr. 120 (1928). — jfr RIKS-HUVUDSTAD.
3) bildl. (jfr 1).
a) stad där ngt företrädesvis hör hemma l. blomstrar. Paris är i detta ögonblick mera än någonsin målet för verldens alla resenärer; tusentals främlingar strömma .. till denna lyxens, nöjenas och elegansens hufvudstad. Oscar II 3: 266 (1867, 1889). Hedin Pol 1: 324 (1911).
b) (†) allmännare: huvudsäte. Jag är glad, ther andre gråta; sörger ther man giör sig glad; / Såledz är mit hjerta vordet onda lustars hufvudstad. Kolmodin Rök. 47 (1728). Dalin Arg. 1: 37 (1754).
Ssgr (till 2): HUVUDSTADS-BEFOLKNING. Rydqvist SSL 1: 435 (1852).
-BLAD. huvudstadstidning. Huvudstadsbladet, namn på en sedan 1864 i Helsingfors utkommande tidning. —
-BO, m.||ig. JJNervander 1: 170 (1833). Provinsstadsbons afundsjuka mot hufvudstadsbon. Ahrenberg Landsm. 72 (1897).
-LIV. NF 3: 648 (1879). Thorild hade nu funnit behag i hufvudstadslifvet. Ljunggren SmSkr. 3: 143 (1881).
-PRESS. huvudstadens tidningspress. De Geer Minn. 2: 187 (1892).
-SPRÅK. Hufvudstads-språkets allmänna herravälde öfver skriften. Rydqvist SSL 1: 435 (1852). EHTegnér i 3SAH 6: 382 (1891).
-TIDNING. PedT 1898, s. 1.
-UPPLAGA~020. tidningsupplaga avsedd i främsta rummet för huvudstadens befolkning; motsatt: landsortsupplaga. 2NF 5: 1058 (1906).
Avledn.: HUVUDSTADSAKTIG, adj. till 2. Lundin NSthm 288 (1888). En liten provinsstad, som söker verka huvudstadsaktig. Östergren (1928).
HUVUDSTADSMÄSSIG, adj. till 2. SAOL (1900). Pipervikens(i Oslo) husruckel och gränder försvinna .. alltmer för hufvudstadsmässiga kvarter. 2NF 14: 1388 (1911).

 

Spalt H 1585 band 11, 1932

Webbansvarig