| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEFATTNING befat4niŋ, i Sveal. äfv. 032 (befa´ttning Weste; befàttning Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) abstr., om handlingen att befatta sig med ngt; sysslande, bestyr, arbete. Kungör. 14 Mars 1791, s. 4. Hvarje förmögen och klok jordbrukare skall undvika all befattning med annan jord, än den han äger eller på bestämd och längre tid besitter. G. Adlersparre i LBÄ 1: 65 (1797). Hofkanslerens befattning med litteraturen hade nu med ens förvandlats till en liten polissyssla. Forssell i 3 SAH 3: 397 (1888). — särsk. i förb.:
a) få l. hafva, stundom ega (någon) befattning med, få l. hafva (ngt) att göra med, få l. hafva (ngt) bestyr med, få l. hafva i uppdrag att styra o. ställa med. Dem, som .. ägde befattning med samma Chartors anskaffande. L. Nordenadler i Ad. prot. 1789, s. 110. En bröllops-högtidlighet, vid hvilken Jesu moder .. hade någon befattning med gästernas välfägnad. Ödmann Str. förs. 1: 377 (1799). Den tid .. / Som jag .. med sterbhus haft befattning. Remmer Theat. 2: 25 (1809, 1815). Wachtmeister fick befattning med lagskipningen. Rosenstein 2: 12 (1811). Vossius .. fick befattning med drottningens bokförråd. Fryxell Ber. 10: 216 (1842). — särsk. i förb. icke vilja hafva någon befattning med o. d. Jag vill ingen befattning hafva med den menniskan. Dalin (1850). Han .. ville ej .. ha någon befattning med det uppror, som nu börjat. Rydberg Vap. 280 (1891).
b) taga (någon) befattning med, befatta sig med, inlåta sig i l. på, sysselsätta sig med, syssla med; företrädesvis i förb. med negation. Att han med denna saken ej vågade taga den ringaste befattning. Ad. prot. 1789, s. 546. Det var kyrkans män, som från början togo befattning med uppförande af kyrkorna. Hildebrand Medelt. 1: 21 (1879). Med diskuterandet och fastställandet af enskilda ords genus har jag afsiktligt ej mycket tagit befattning. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 465 (1891). (Kronprinsens) tillämnade regentskap, hvarmed jag hade att taga särskild befattning i konstitutionsutskottet. De Geer Minnen 1: 161 (1892).
c) (föga br.) gifva ngn befattning med ngt, uppdraga åt ngn att utföra ngt. Hvem har gifvit dig befattning med det? Dalin (1850).
d) (†) gå i befattning med, gå i författning om, gripa sig an med, taga itu med. Besättningen .. gick i befattning med Fregattens uthalning på Redden. SP 1780, s. 60. De hafva .. gått i befattning med att bygga en ångsåg. Crusenstolpe St. o. förh. 1864, Jan. s. 13. — gå i befattning att, gå i författning om att, vidtaga mått o. steg för att. Jag går straxt i befattning att låta taga mått af mig till ett badkar. Carlén Skugg. 1: 443 (1865).
e) (knappast br.) utan någon min befattning (därmed), utan att jag befattat mig därmed l. gjort ngt däråt, utan ngt åtgörande från min sida. Weste (1807). Almqvist (1842). Dalin (1850).
2) konkretare.
a) (numera mindre br.) ngns befattning, det ngn har att befatta sig med, ngns verksamhets- l. ämbetsområde, ngns gebit.
β) (numera bl. kansl.) i andra förb. Förvaltningen af cassan är et ämne, skildt ifrån Ståndens befattning. J. C. Toll i Ad. prot. 1786, s. 175. Kronans Skogar och allmänningar .. undandrogos (1649) Kam. Collegii befattning. LBÄ 14—15: 94 (1798). — (†) i utvidgad anv. Nyttan, så väl som det moraliskt rätta, hör såvida till vitterhetens befattning, som det skönaste af allt skönt är det, som tillika innebär nytta och rätt. Silfverstolpe i SAH 2: 288 (1802).
b) (knappast br.) sysselsättning. Jag har flera gånger funnit dem i denna nöjsamma befattning (näml. kortspel). Nordforss Aftonmålt. 18 (1796). Stadd i en befattning, som fordrade tystnad (näml. den att hemligt lyssna till ett samtal). Carlén Repr. 118 (1839).
c) (föga br.) syssla, åliggande, göromål. Hvar och en hade sin befattning och hvarje befattning sin tid. Ödmann Hågk. 19 (1801). Din egen befattning, / Slända och väfstol, sköt. Ingelgren 306 (c. 1810). De befattningar, hvilka tillkommo en öfver-domstol. Cronholm Lig. 62 (1839). Trenne af de äldre kanikerna skulle .. ordna det löpande årets befattningar. Brunius Metr. 202 (1854). — jfr AFTON-BEFATTNING.
d) tjänst, ämbete, kall, plats, anställning. Han har en underordnad befattning i tullverket. Personens embete, tjenst eller befattning. Sv:s r:s ständers bevilln. 1818, s. 43. Om de (råd du ss. statssekreterare gifver) ej följas, bör detta .. vara .. skäl för dig att aflägsna dig, .. om frågan hör till din befattning. Tegnér 6: 327 (1838); jfr a. (Linné) blef utnämnd till professor i botanik vid Uppsala universitet. Denna befattning innehade han till sin död. Läseb. f. folksk. 563 (1868, 1892). Det embete Olaus Petri förvaltade var hvad vi skulle kalla en befattning i kommunens tjenst. Svedelius i SAH 49: 51 (1873). — jfr ADJUNKTS-, ADJUTANTS-, CHEFS-, EXTRALÄRAR-, GARNISONSPASTORS-, HEDERS-, HOF-, INTENDENTUR-, KAPTENS-, KRIGSMANNA-, LÄRAR-, LÄRARINNE-, ORDFÖRANDE-, REKTORS-, RIKSDAGSMANNA-, TJÄNSTE-BEFATTNING m. fl. talrika ssgr.
(2 d) -INNEHAFVARE~10200. (i sht kansl.) Tj.-regl. 1889, s. 287. Det på hvarje befattningsinnehafvare hvilande ansvaret. AB 1897, nr 97 A, s. 3. —
(jfr 2 a, d) -KRETS~2. (numera knappast br.) Boëthius Nat. 184 (1799). (Schröderheim blef) förste Expeditions-Sekreterare vid Inrikes Civil-Expeditionen .. med en befattningskrets, som .., i sjelfva verket, gjorde honom till Minister för Inrikes Ärenderna. Atterbom Siare VI. 1: 295 (1852).
Spalt B 632 band 3, 1901