Publicerad 2021   Lämna synpunkter
ÅKA å3ka2, v. -er, -te, -t, -t, äv. (numera bl. i sup., vard.) -er, ok, åkit, åken (pr. ind. sg. -ar Tessin Bref 1: 64 (1751); -er VarRerV 43 (1538) osv. — pr. sg. pass. -es Lönqvist Bara 4 (1775) osv.; -s NerAlleh. 25/2 1878, s. 2, osv. — ipf. sg. l. sg./pl. -ade BtHforsH 2: 8 (c. 1757), Calonius Bref 3 (1793); ok (oo-, -ck) VadstÄTb. 409 (1608), Wallenberg (SVS) 1: 66 (1764; uppl. 1998); -te Columbus MålRoo 16 (c. 1678) osv. — sup. -at TRudeen (SVS) 59 (c. 1690; i rim), Broman Glys. 3: 231 (c. 1730); -et (-tt) RP 7: 313 (1638), ConsAcAboP 3: 379 (1670); -it HFinLappm. 4: 179 (1616) osv.; -t Schönberg Bref 1: XXIX (1795) osv. — p. pf. -en Celsius Ordspr. 11: 621 (c. 1710), Törneros (SVS) 1: 176 (1824); -t AnderssonBrevväxl. 1: 153 (1832) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.); jfr ÅK, sbst.
Ordformer
(aak- i ssgr o. avledn. 1524 (: aakarene)1553 (: aakoredhe). ak- i ssgr o. avledn. 1546 (: akeffor(e))1635 (: akerlön). ok- 1549 (: Oke redskap)1554 (: Okare lön), 1707. åck- (-ch-) 1540 (: Åckerslön)1675 (: åckföret). åk- (åå-, -q-) 1536 osv.)
Etymologi
[fsv. aka; motsv. fd. ake (d. age), fvn. aka (nor. ake); till den rot som äv. föreligger i lat. agere, osk. acum, köra, gr. ἄγειν, tokhar. B āśäṃ; möjl. äv. besläktat med feng. acan (eng. ache), göra ont, med samma betydelsespecialisering som i LIDA, v.2, i förh. till v.1 Jfr ACKJA, DEMAGOG, EPAKT, KORAG, SEJARE, sbst.1, STRATEG, SYNAGOGA, ÅKA, sbst., ÅKER, sbst.4, ÄCKA]
1) i fråga om förflyttning medelst (visst) färdmedel: fara l. färdas l. förflytta sig; särsk. dels (o. vanl.): (låta sig) transporteras, dels (i sht i fråga om motorfordon): köra (se KÖRA, v. 13); särsk. i sådana uttr. som åka i (fullt) språng (se SPRÅNG, sbst.1 II 1 f γ) l. i trav (se TRAV, sbst.2 1), förr äv. i ring (se RING, sbst.1 8 e β); äv. om färdmedel (se g); äv. med obj., särsk. betecknande dels färdmedel (se b, f slutet), dels väg (se d), äv. i sådana resultativa uttr. som åka skjortan av ngn, utklassa ngn gm överlägsen åkning. SvOrds. B 2 b (1604). När the skolla resa en mijla eller halff mijla wäg så måste the altijdh sitia i en wagn och åka. Bolinus Dagb. 13 (1666). Postiljonen, klädd i blått, åker från kuskbocken. Snellman Tyskl. 35 (1842). Han hade tagit spårvagnen och åkt hem. Stiernstedt Liw. 232 (1925). I parken står 50 000 människor och ser hur en finländare i en bullrig liten bil håller på att åka skjortan av världseliten. SvD 26/11 1984, s. 25. Hon hade sminkat sig en smula .. innan hon satte sig i sin röda VW Passat för att åka till Rottne. Jonasson Hundraår. 101 (2009). — jfr AV-, BORT-, IN-, KAPP-, PROMENAD-, PROV-, SLUT-, SMYG-, SÖNDER-, TJUV-, UPP-ÅKA m. fl. o. LÄTT-ÅKANDE m. fl. samt BACK-, BIL-, CYKEL-, KÄLK-, PULKA-, SLÄD-, SNABB-, SNIGEL-, SPARK-, SVART-, TANDEM-ÅKNING m. fl. — särsk.
a) i förb. med prep.-uttr., särsk. inlett av i l. med l. l. efter, med styrt led betecknande transportmedel l. dragdjur; förr särsk. i uttr. åka med hjul (se HJUL 1 c slutet) l. på kälke (se d. o. 2). Uehiculum .. (dvs.) thet som man åker med. VarRerV 43 (1538). Han kommer och fram som medh oxan åker. SvOrds. A 8 b (1604). Twå måge åka å släda, eller kärra, med en häst. BB 28: 13 (Lag 1734). Jag skulle tro att jag är den enda präst i Finland som åker efter spann. Stormbom Linna OkändS 208 (1959). Senare den dagen åkte Kristina i vagn på utflykt till Mouchy. Englund Silverm. 94 (2006).
b) tr., med obj. betecknande färdmedel: färdas l. transporteras i l. med l. på; särsk. i uttr. åka kälke (se KÄLKE 2) l. skjuts (se SKJUTS 3 a α) l. svarttaxi (se SVART-TAXI); jfr f slutet, 3. Åka buss, båt, flyg, hiss, häst och vagn, rulltrappa. AdP 1789, s. 438. Man går inte till fots i landsvägsdammet och hettan, när man kan åka tåget. Månsson Rättf. 2: 64 (1916). 15-åring åtalas – Åkte T-bana utan biljett. SvD 14/1 1971, s. 10. Han åkte taxi. Nesser FallG 96 (2003). — särsk. oeg., med obj. betecknande anläggning som erbjuder åktur med början o. slut på mer l. mindre samma ställe, särsk. åkattraktion. (På Mosebacke) skall du finna trefnad mången qväll / .. Der kan du gunga, åka karusell. Friskytten 1853, nr 24, s. 3. Det ska kännas som att åka berg- och dalbana att se filmen. NorrkpgT 23/1 2019, Bil. s. 5. jfr KARUSELL-ÅKNING.
c) med innehållsobj. betecknande färd, särsk. i sådana uttr. som åka sin färde, bege sig av (jfr FÄRD 1 b), åka staffan(sskede) (se STAFFAN a α, δ α′, STAFFANS-SKEDE). Mången god dag hade förflutit sedan gårdens herrskap sista gången åkte sin färde från trappan. Heidenstam Dikt. 48 (1895).
d) med obj. l. adverbial betecknande väg l. led o. d. på vilken ngn färdas l. vägsträcka l. distans som ngn tillryggalägger vid färd; särsk. i sådana uttr. som åka backe, i fråga om kälkåkning o. d. (se BACKE, sbst.3 2 b; jfr f slutet); äv. i benämning på lek, i uttr. åka (stora rovor och) långt lin (se LIN 1 a); äv. med bestämning angivande sätt l. plats ngn färdas på. Åka bak, fram i bilen. Kellgren (SVS) 6: 16 (1773). Jag kastade mig upp i .. (spårvagnen) och åkte ringlinien rundt. Söderberg Hist. 70 (1898). För resten hade jag inte det minsta mot att åka andra klass, det är mycket roligare människor där. Gustafsson FamF 76 (1975). Har jag åkt 8 mil en söndag för att se dig (delta) .. är det bara seger som räknas! Berglin DagSeger 106 (2009). — jfr LÅNGLINS-ÅKNING.
e) utan särskild tanke på transportmedel l. färdväg; särsk. med framhävande av syfte l. mål, särsk. i sådana uttr. som dels åka på ngt, (ge sig av för att) delta i ngt (äv.: frekventera ngt), dels åka i fängelse, bli intagen på fångvårdsanstalt; om ngt sakligt äv. övergående i bet.: förpassas (ngnstans). Åka hem. Åka på uppdrag utomlands. Lagerlöf Holg. 2: 317 (1907). Hon hade fått ett kok stryk .. om hon vänt om – han hade åkt i fängelse för att ha deserterat från armén. DN 29/7 1982, s. 15. Säsongsväxter .. som helt enkelt åker i soptunnan när de blommat färdigt. Vi 1984, nr 10, s. 6. Jag (blev) en tuff tjej som åkte på disco, rökte och .. blev ohälsosam. Livet40Ocens. 174 (2009). Nu laddar tusentals scouter och ledare för att åka på läger. JönkP 18/6 2018, s. 15.
f) med skidor l. skridskor på fötterna ta sig fram (på snö resp. is); ss. vbalsbst. -ning särsk. i uttr. fri åkning, särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om tävlingsmoment inom konståkning bestående av egenkomponerat program, friåkning; i sht förr särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av med styrt led betecknande skidor l. skridskor; äv. (o. numera i sht) tr. (se slutet); jfr LÖPA, v.1 I 2, SKIDA, v.3 Tå kunde man eenstädz i Soolskeen Maten koka / Men annorstädz igen på Skridz-Skoor altjd åka. Spegel GW 170 (1685). (Moment ingående i) Täflingen .. 1. Trea .. 7. En sjelfvald figur. 8. Fri åkning. TIdr. 1881, s. 39. Genom en glänsande åkning och seger (i 5-milsloppet) visade han, att han är den borne mästaren. ÖstersundP 1925, nr 46, s. 5. Lyckselepojkarna åkte .. grandiost (vid skidtävlingen) och segern var välförtjänt. ÖstersundP 1925, nr 46, s. 5. När .. Ragnhild Bratberg överlägset åkte hem damguldet blev hon Norges första världsmästare i (skidorientering). GbgP 22/2 1986, s. 32. — jfr SKID-, SLALOM-, STAK-, SÖNDER-, TÄVLINGS-ÅKA o. PAR-, SKID-, SKRIDSKO-, SLALOM-ÅKANDE samt FIGUR-, HASTIGHETS-, INNERSKÄRS-, KONST-, LÄNGD-, MOTIONS-, PAR-, PLOG-, RULLSKRIDSKO-, SAM-, SKEN-, SKID-, SKOL-, SKRIDSKO-, SKÖN-, SLALOM-, TEKNIK-, TELEMARKS-, TERRÄNG-, TRICK-, TUR-, UTFÖRS-, VATTENSKID-ÅKNING m. fl. — särsk. tr., med obj. betecknande skidor l. skridskor o. d.; äv. med obj. betecknande dels (figur l. tecken på) underlag, dels idrottsgren utförd på skidor osv. Den 7 sistl. November roade sig en mängd små gossar med att åka skridskor på en vik af sjön Daglösen. AB 16/12 1835, s. 3. (Pojken) tog sig i torsdags före att åka skidor öfver ett källartak .. hvarvid han störtade omkull och afbröt ena benet. NorrlP 31/1 1881, s. 3. Hvarje täflande åkte backen 4 gånger. SD(L) 1912, nr 127, s. 3. Skolåkningen består i att .. åka bestämda figurer, framåt eller bakåt. Idrottsbok. 226 (1914). Veronica Smedh började åka slalom redan som treåring och vid sju tränade och tävlade hon för Sundsvalls Slalomklubb. SundsvT 7/10 2018, s. 20.
g) om fordon l. redskap o. d.: röra sig, framföras, gå; särsk. om rörlig filmkamera under tagning; jfr KÖRA, v. 10. Brauner Åker 164 (1752). Traversens åkning .. sker elektriskt. TT 1902, M. s. 131. Stora städer, där vagnarna åkte så tätt, att knappt en hand kunde stickas emellan. Heidenstam Skog. 88 (1904). Programmet började effektfullt med kamerans åkning i en glasad viadukt .. och i en bergtunnel. GbgP 23/10 1989, s. 34. Bilen åkte från platsen, men kunde spåras till Partille av polis. BoråsTidn. 11/4 2019, s. 14.
h) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som åker (med vagn o. d.); som transporteras i vagn; särsk. motsatt: ridande; äv. substantiverat; särsk. (om ä. förh.) i sådana uttr. som åkande artilleri, fältartilleri vars personal hade möjlighet att under förflyttning åka på kanonfordon, åkande batteri, batteri (se d. o. 2) tillhörande åkande artilleri, åkande post (se POST, sbst.3 3 c); förr äv. i uttr. åkande promenad, om åktur (i maklig takt) för nöjes skull (jfr PROMENAD 1). Rijdande Swän, wil haa en åkande Möö. Grubb 683 (1665). Åkande Artilleri, hvarvid manskapet under all marsch åtföljer till fot kanonerna, men då en hastig rörelse skall verkställas .. sitta de upp på hästarne och föreställarne (dvs. kanonvagnarna). Hazelius Artill. 160 (1833). Nu har jag, med Anne W., haft min sista åkande promenad på den vackra snäckvägen. Bremer NVerld. 3: 59 (1854). På fredsfot äro (i Tyskland) så väl de åkande som de ridande batterierna .. organiserade och öfvade blott på 4 pjeser. KrigVAH 1885, s. 183. De hade .. icke hunnit plundra honom, förrän en åkande kom. De Geer Minn. 1: 73 (1892).
2) (utom i avledn. ÅKARE, ÅKERI numera mindre br.) medelst hästskjuts l. bil o. d. forsla l. transportera (ngt); äv. med avs. på person: befordra l. skjutsa, särsk. dels refl. (särsk. i uttr. låta åka sig, ta emot l. se till att få skjuts), dels i pass.; jfr KÖRA, v. 9. Uar .. (kon) szå vttsuelt att hann måtto åka henne på enn sledda. UpplDomb. 5: 80 (1577). Här stodo wagnar att legas åt qvinfolck som hade lust att låta åka sig. KKD 5: 75 (1710). Mellom mål .. bestås endast tå gödsel el:r torf åkes. Lönqvist Bara 4 (1775). De gamla gubbar och gummor, som ska’ åkas på valdagen, ha inte så stor aning om, vad bensin är för en underlig saft. GbgMP 1948, nr 206, s. 4. — jfr STOCKE-ÅKNING.
3) [eg. specialfall av 1] med avs. på motorfordon l. cykel o. d.: framföra l. köra (se KÖRA, v. 8 a); i sht förr äv. med avs. på vagn l. släde o. d.: gm styrande av förspänd(a) dragare framdriva (jfr KÖRA, v. 8); förr äv. med avs. på djur som är spänt för fordon: medelst tömmar styra l. leda (jfr KÖRA, v. 7) (äv. med avs. på slag av förspänning av sådant djur, i uttr. åka enbett (se ENBETT II 1)). Iach haffuer fem starka öker, / iach wil them åka alt for then saka, / iach wil theres krafft försökia. Ps. 1536, s. B 4 b. Utan akt på talet, / Åkte förarn fram i lugn sin kärra. Runeberg (SVS) 1: 191 (1833). Att åka cykel och promenera är förstås både bäst för den egna hälsan och miljön. BlekLT 6/9 2018, s. 5. Oavsett om man åker bil, cyklar eller på annat sätt tar sig fram i trafiken ska man kunna känna sig säker. FaluKurir. 1/6 2019, 2: 3. — jfr PROV-ÅKA.
4) i utvidgad anv. av 1, i fråga om rörelse l. förflyttning utan färdmedel; om fågel särsk.: sväva; äv. med bestämning angivande yta mot vilken ngn l. ngt glider l. som glider mot ngt l. ngn, särsk. i sådana uttr. som åka kana (se KANA, sbst.3 1) l. rutschbana (se RUTSCH-BANA 2) l. skinnkälke (se SKINN-KÄLKE); i sht förr äv. i uttr. åka bana (se BANA, sbst.1 3 b). Full har wår klara sool mång tusend krokar åkat. TRudeen (SVS) 59 (c. 1690). Stormen åker öfver .. (enarna) och generar dem icke. Rosenius Naturst. 58 (1897). Här och där hängde en lykta .. och gungade för blåsten, så att det gula skenet åkte på kullerstenarna. Bergman Dröm. 252 (1904). (Pojken) satte .. sig gränsle på den ärggröna ledstången och åkte i en blink ända ned till porten. Heidenstam Skog. 190 (1904). Så lade han kinden till kolfven, lät blicken åka längs pipan ut mot sälskallen, och så klämde han till. TurÅ 1910, s. 285. En blänkande, svart orrtupp .. åker med orörliga vingar en kana i luften. Knöppel SvRidd. 34 (1912). — särsk. i fråga om (plötslig) ofrivillig l. icke avsedd rörelse osv.: glida (se d. o. 1 a) l. halka l. kana l. kasa; särsk. i uttr. åka på sned, gm att glida hamna i fel läge (jfr SNED, sbst.3 I 2 (c)); äv. övergående i bet.: falla l. ramla (omkull l. över ända), särsk. i sådana uttr. som åka i backen, ramla l. falla ned på marken. Vthföre (det istäckta berget) oke wij mäst på Haserne. Rålamb Resa 10 (1658, 1679). Man kan bli sjösjuk av att .. höra kappsäckar, skodon och böcker åka av och an över hyttens golv. Hedin Pol 2: 21 (1911). Kalotten på hjässan hade åkt på sned. Eklundh Folk 43 (1918). Hur han nu bar sig åt, åkte gubben över bord, när han skulle sträcka sig efter (mössan). Hellström Storm 64 (1935). Folk hade halkat och burit sig åt och det hade varit nära att kistan åkte i backen. Rådström Mån. 53 (1989). jfr AV-, NED-ÅKA.
5) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, 3, 4. VgFmT II. 6–7: 116 (1587). Then åker wäl, then Gudz Nådh förer. Preutz Kempis 164 (1675). Timmarne åkte i galopp och aftonen skymde. Topelius (SLS) XXI. 536 (1837). Allt arbete åker i väg med iver och brådska mot kvällen. Koch Arb. 45 (1912). Ämnets art har ställt hinder för de stora åkningarna i tid och rum. BonnierLM 1954, s. 295. I och med kriget åkte ju alla priser uppåt. Ahlin GillGång 257 (1958). Många tonåringar åker hiss mellan känslor av självkänsla och total värdelöshet. DN 15/1 1985, s. 31. — särsk.
a) i vissa uttr.; särsk.
α) (†) i sådana uttr. som åka och vända, på ett mer l. mindre lättsinnigt l. förslaget sätt anpassa l. förhålla sig (till en situation); jfr KÖRA, v. 13 e β, VÄNDA, v. IV 1 b. Han kan både ååka och wända. SvOrds. A 8 b (1604). Den Lufwen hade lärt at åka och wända. Ekelund Fielding 179 (1765). Jag tror att det är bara för det han ei har någon religion, som han åker och vänder på det der viset. Callerholm Stowe 219 (1852).
β) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i fråga om åska, särsk. i uttr. åskan (se ÅSKA, sbst.) l. tor(e)n åker (se TOR, sbst.1 1).
γ) (†) åka på ngn l. ngt, bråka med ngn l. klaga på l. angripa l. ansätta ngn l. ngt. Samuel Caroli .. satte sig strax til bordet och begynte åka på Ericum. OxBr. 12: 69 (1638). Som alle de Studier som gå något långt ifrån humaniteten eller mänsklige omgänget, icke äre allmännt älskade, fannt han allestädes någon som åkte på hans Etymologier. Columbus MålRoo 16 (c. 1678). FinKyrkohSP 5: 136 (c. 1778).
δ) åka snålskjuts på ngn l. ngt (se SNÅL-SKJUTS 2), i sht förr äv. åka på ngns medar (se MED, sbst.1 2 a), i fråga om att dra fördel av l. utnyttja ngn l. ngt.
ε) vara ute och åka, vara illa ute; särsk. dels i sådana uttr. som vara ute och åka i pressen, (återkommande) vara föremål för (negativa) skriverier i tidningar l. massmedia, dels övergående i bet.: komma bort sig. ÖgCorr. 11/1 1843, s. 3. En av de klassiska skånska historierna är den s. k. Ignabergahistorien, som f. n. är ute och åker i pressen. SöderhT 17/8 1943, s. 6. Idag var jag ute och åkte i andra akten. Det är bara att gå hem och arbeta vidare. SvD 23/4 1976, s. 15.
ζ) (vard.) i sådana uttr. som åka dit l. fast, dels: bli gripen, arresteras, dels (äv. i uttr. åka på pumpen (se PUMP, sbst.1 4)): råka illa ut, misslyckas, ”gå på en nit”. NorrlKorr. 27/6 1876, s. 3. (Hälaren) varnade .. för lumpbodarna, der det vore lätt att ”åka fast”. DN 1896, nr 9664 B, s. 1. Kunde Hammarby bara behålla ledningen första halvleken, så skulle det rentav kunna hända att Örgryte ”åkte dit”! DN(A) 27/4 1925, s. 12. Asch, hur kunde du åka dit på något så enkelt! RöstRadio 1948, nr 13, s. 13. Sen hade de åkt dit, fått en unge. Fogelström Somm. 21 (1951).
b) försvinna l. avlägsnas l. gå förlorad; särsk. i fråga om avsked från anställning; förr äv. i fråga om underkännande i (ämne i) examen o. d., övergående i bet.: bli kuggad (jfr KÖRA, v. 14). VL 1905, nr 279 A, s. 4. Skulle han föreläggas valet att aflöna den jungfru, som passar upp på honom, eller räkna sig själf hennes lön till godo, så skulle han vara sund nog att låta jungfrun åka och passa sig själf. Tenow Solidar 3: 175 (1907). Denna gård hör .. till de hus, som ännu ej rifvits, men som komma att få åka hvilken dag som helst. NDA 1913, nr 139, s. 3. Jag åkte på latinet så det pep om det. Nordström PatrAM 5 (1931). I bilkön satt en civil polisbil och körkortet åkte all världens väg. Berg Fotogr. 28 (2006).
Särsk. förb.: ÅKA AV10 4, förr äv. UTAV. jfr avåka.
1) (†) till 1: åkande bege sig av, åka iväg. Almqvist Lad. 21 (1840). Ni skall vakna till verkligheten när ni ser henne åka af i vårt sällskap. Kalmar 22/2 1895, s. 2.
2) till 4 (slutet): halka l. glida l. ramla av; äv.: plockas l. kastas av. Träskon står ej fast på skenen, utan åker af och man faller strax i isen. Dahlgren Carl 95 (cit. fr. c. 1775). Tjockjackan åker av redan tidig april. YstadAlleh. 29/4 2019, s. 28.
ÅKA BORT10 4. jfr bortåka.
1) till 1: åkande bege sig bort. Weste (1807). Under det att vagnen vände på gårdsvallen och åkte bort. Heidenstam Folkung. 1: 60 (1905).
2) till 1 (f), refl.: gm att begå misstag i åkning förlora tid (o. placering) i tävlingslopp; äv.: åka fel l. vilse. (Skridskoåkaren) åkte bort sig på sin specialdistans på lördagen, 5,000 meter. DN(A) 12/2 1923, s. 8. Banan blir rikligt illuminerad och någon risk att löparna skall åka bort sig eller tappa spåret föreligger absolut icke. SvD(A) 17/1 1950, s. 13.
3) till 1 e, 4: förflytta sig bort; äv.: plockas bort. Åskan åker bort. Ihre 1: 48 (1769). Skylten åker bort och ägaren får böta. Ahlin Markn. 161 (1957).
ÅKA EFTER10 32, äv. 40. till 1: fara efter (ngn l. ngt) (se fara efter 1). Friherrinnan ansåg det ”indelikat” .. (att skicka en lakej för att hämta guvernanten), och lät baron Oscar .. åka efter henne. Almqvist AmH 1: 251 (1840). jfr efteråka.
ÅKA FRAM10 4. jfr framåka.
1) till 1: åkande färdas fram(åt). Så stor wäg, som hade Lapar åkat fram med Reen och Acki. Broman Glys. 3: 231 (c. 1730). Vi åka fram bland årets spirande kafveldun. Rosenius Himmelstr. 151 (1903).
2) till 4: förflytta sig fram(åt); äv. om ngt dolt: gm rörelse bli uppenbarat l. synligt l. tas fram. Låt eld med åska åka fram, / Så firmamentet ryser. Atterbom Siare 2: 256 (i handl. fr. 1716). Blumenbach gjorde en läkaremessig rörelse med armarne, så att de hvita manschetterna åkte fram. Heidenstam End. 99 (1889). Man bör .. akta sig för att passera .. genom de fåror, genom hvilka stenskreden åka fram. TurÅ 1897, s. 186. Kartorna åker fram på bordet. NorrbK 25/9 2019, s. 27.
ÅKA FRÅN, se åka ifrån.
ÅKA FÖRBI10 04. till 1: åkande passera (ngn l. ngt); äv. utan obj. En gång ook Greef Päder Brahe förbij. Columbus MålRoo 72 (c. 1678). Varje gång jag åkte förbi Ronnys grind var jag orolig att han skulle kasta sig ut i vägen. Östergren SistCig. 437 (2009).
ÅKA I10 4. särsk. till 1, 4: hamna i vattnet. Här nere på sjön hade man åkt i genom tunn is. Johnson Se 25 (1936).
ÅKA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. till 1: åkande avlägsna sig från (ngn l. ngt); särsk. dels: åka fortare än o. distansera, dels: vid avresa lämna l. glömma kvar (ngn l. ngt) efter sig. Efter all anledning hade en temligen stor qvantite spirituosa blifvit förtärd, ty Andersson åkte ifrån såväl Ericsson som sina penningar. AB 14/12 1855, s. 2. Hon svängde sig .. upp på fotbrädet å en av vagnarne och sågs sedan, grinande af förtjustning .. åka ifrån de bestyr hon haft för handen. NDA 27/7 1882, s. 4. Ska man jämföra skidskytte och längdskidor är det nog skidskytte som ser ut som en B-sport. Vi åker ifrån dem alla dagar på skidor. AB 16/3 2019, Sport s. 5.
ÅKA IHOP10 04.
1) till 1: vid åkning krocka; äv. bildl.: råka i gräl. Att .. (cyklisterna) åkte ihop, så att båda stodo på hufvudet och erhöllo obetydliga skråmor. GbgAB 10/10 1898, s. 3. Då två så självständiga människor, som du och han, åka ihop, så måste det bli hårt mot hårt. Blomberg Uvd. 111 (1917).
2) (tillf.) till 1 (f): gm åkning samla ihop (pengar). (På skridskobanan) visar han sin vackra konst för pengar, hvaraf han åker ihop en mängd. GHT 16/3 1866, s. 3.
ÅKA IKRING, se åka omkring.
ÅKA IKULL, se åka omkull.
ÅKA IN10 4. jfr inåka.
I. intr., till 1 (e), 4: åkande fara l. transporteras in (ngnstans); särsk. i fråga om att fara osv. dels till (ngn l. ngt som befinner sig i) (tänkt) centrum, dels in i ngt; förr äv. i uttr. åka in hos ngn, åka hem till (o. bo över hos) ngn. HSH 22: 205 (1650). (Under natten) hade Jacob kommit .. till stan, och åkt inn hos Seipels. UrFinlH 61 (1808). Midt igenom hvimlet af menniskor och lass åkte en släde in på gården. Runeberg (SVS) 7: 98 (1836). Nere i förrummet har torpedmästaren .. gett torpederna en sista vänskaplig klapp .. innan de åkte in i torpedtuberna. SvFl. 1939, s. 165. Den där natten när Karin fick åka in till doktorn med blindtarmen. Jörgensdotter BergDöttrar 93 (2009). särsk. i sådana uttr. som åka in (i fängelse(t)), åka i fängelse, åka in på sjukhus, bli inlagd på sjukhus. Få åka in i fängelset några månader för det man fredat sitt lif mot en våldsvärkare. EskilstKurir. 1/10 1891, s. 3. Nämndemannen i Klöryd åkte in för sparbanksförsnillningen. Hedenstierna Svenssons 114 (1903). Hon åkte in på straffarbete som lösdrivare. SD 1927, nr 289, s. 3. När Majas matte åkte in på sjukhus .. lämnades Maja kvar i Södertäljelägenheten och svalt omsider ihjäl. SundsvT 25/3 2019, s. 5.
II. tr.
1) till 1: gm åkning i högre hastighet än normalt återvinna (förlorad tid). Att han var tillsagd .. (att) genom ökad hastighet åka in 5 minuter. NDA 1865, nr 21, s. 2.
2) (numera mindre br.) till 2: med fordon forsla l. transportera in (hö l. säd o. d.), bärga (se d. o. 5). Ärterna blifwa färdiga at åka inn i dag, och i Mårgon gifwes wångarne upp. ÅgerupArk. Brev 23/9 1742. TrelleborgsT 15/7 1910, s. 2.
ÅKA KRING, se åka omkring.
ÅKA MED10 4. till 1: följa med på åktur; särsk. i fråga om att erhålla skjuts. En mindre flicka .. blef af .. (kälkåkarna) tillbuden att åka med. CarlscrVBl. 23/12 1829, s. 1. Får jag åka med till station? Lo-Johansson AstrHus 311 (1966).
ÅKA NED10 4 l. NER4, förr äv. NEDER. jfr nedåka.
1) till 1: åkande färdas ned (till lägre l. längre söderut belägen plats); förr särsk. i uttr. åka ned sig, särsk. i fråga om att vid åkning över is falla genom denna; äv. i bildl. anv. Ekeblad Bref 1: 49 (1650). Din Vän Flodcrantz är död, han hade åkt ner sig på Brunnsviken. Strindberg Brev 1: 8 (1861). Rösten åkte ned igen till konversationsoktaven. Essén Doll. 173 (1917). Åka ned till någon låg moralisk nivå. Nordström Amer. 222 (1923). På lördagen samlades ett 20-tal motorcyklister .. i Borlänge för att i kortege åka ner till Norrköping och manifestera mot .. våld mot kvinnor. FaluKurir. 27/5 2019, 1: 11.
2) till 4 slutet: glida l. kasa ned. När tu förnim(m)er thet (dvs. svärdet) är löst ofwan, så låt thet åka nid ut med stolpen. Verelius Gothr. 173 (1664). Så långt hans hår blivit. Gång på gång åker det ned i pannan. Anderson Brev. 447 (2004).
ÅKA OM10 4. till 1 (f): åkande passera (ngn l. ngt som rör sig i samma riktning); äv. utan obj. Upsala 12/12 1876, s. 4. Om vi som åker framför är i vägen, ropa åtminstone innan du åker om och passera oss på vänster sida. FaluKurir. 3/5 2012, 2: 3. Kvinna efter kvinna åker om mig och jag hinner få ett aggressionsutbrott på mina skidor utan glid. SundsvT 9/3 2018, s. 18.
ÅKA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. till 1: åkande fara omkring. Gen. Armfelt åker ikring och gör visiter. HT 1918, s. 198 (1809). jfr kringåka.
ÅKA OMKULL10 04, äv. IKULL04. jfr kullåka.
1) till 1: åka på (ngn l. ngt) så att denna l. detta faller omkull. Pojkar åka kälkbacke och åka omkull äkta paren. SvBiet 1843, nr 290, s. 3.
2) till 1: åka på ett sådant sätt att fordonet välter omkull. Nordforss (1805). Jag tappar kontrollen över cykeln och åker omkull. SödermNyh. 19/1 2017, s. 3.
ÅKA OPP, se åka upp.
ÅKA PÅ10 4.
1) till 1 (e), 4: vid åkning stöta mot l. kollidera med (ngn l. ngt). SvD(A) 18/2 1929, s. 13.
2) till 1, 4, 5: (oförtrutet l. utan att låta sig hejdas) fortsätta att åka. Då åskian åkte på, och liungeld häftigt låga. Frese Pass. 107 (1728). Kapten Weiser och jag, som fara i den första bilen, åka på som vanligt. Hedin KrRyssl. 434 (1915).
3) till 5: drabbas av l. råka ut för (ngt). I söndags ”åkte man på” ett nytt nederlag, denna gång mot platskonkurrenten Falu BK. IdrBl. 24/5 1935, s. 11.
ÅKA SÖNDER10 40. till 1: gm att åka (mycket l. snabbt o. d.) komma (ngt) att gå sönder; äv. bildl. Sjöberg (SVS) 2: 84 (1821). En velociped, som hon åkt sönder och nu måste reparera. SD(L) 1898, nr 102 A, s. 1. De ska åka sönder Skellefteå. De ska spela .. med spelare som åker mycket skridskor. AB 14/4 2012, Sport s. 7. jfr sönderåka.
ÅKA TILL SIG10 4 0. till 1 (f): gm åkning tillskansa sig l. vinna (ngt). Arthur fick .. åka till sig segern i förnäm ensamhet. DN(A) 10/8 1922, s. 8. Nu blev Christer Majbäck ny så kallad kung, en titel han åkte till sig med bravur. GbgP 9/2 1990, s. 36.
ÅKA UPP10 4, äv. OPP4. jfr uppåka.
1) till 1: åkande färdas upp (till högre l. längre norrut belägen plats); äv.: avancera; äv. i bildl. anv. Förskeppet (är) så formadt, att det, utan att kila sig fast i isen, lätt kan åka upp på den samma och bräcka isen genom fartygets tyngd. TT 1885, s. 15. Nästan samtidigt startade .. (tävlingsbåtarna), af hvilka Blenda genast åkte upp och intog ledningen. SD(L) 1896, nr 366, s. 6. Jaså, sade han, och rösten åkte högt upp i diskanten. Essén Doll. 34 (1917). Jag och Lena ska åka upp till hennes föräldrars sommarställe i Småland. Karnstedt Slamf. 198 (1977).
2) (†) till 1, med avs. på åker: plöja; jfr köra upp 5 a. (Sv.) Åka op Åkeren, (lat.) exarare agrum. Stiernhielm EvUlf. Gloss. 8 (1671).
3) till 1 (f), med avs. på kälkbacke l. skidspår o. d.: göra åkbar l. få till stånd gm åkning; jfr spåra, v.2 3 d. DN 1884, nr 5919 A, s. 2. En patrull från Svenska Dagbladet, som tränar för 20:de Vasaloppet, åkte upp blå spåret till Saltsjöbaden på trettondagsafton. SvD(A) 11/1 1943, s. 10.
4) till 1: gm åkning göra slut på l. förbruka (pengar). Han ansåg .. att magistraten bättre kunnat använda dessa penningar än att åka upp dem. AB 28/9 1866, s. 3.
5) till 4: förflytta sig l. transporteras upp (ngnstans); särsk.: glida l. kasa upp; i sht om ngt sakligt. Brauner Åker 147 (1752). Den hvita hals-duken har åkt upp under örat. Lindqvist BakMoln. 197 (1911). Månen hade lämnat iskällaren i fjällen och åkt högt upp på himlen. Didring Malm 1: 206 (1914).
ÅKA UR10 4, förr äv. UTUR. Schulthess (1885; utan angiven bet.).
1) till 1 f, i fråga om alpin skidåkning: åkande hamna utanför en i sammanhanget given bana (o. därmed diskvalificeras). (Utförsåkaren) åkte ur första åket efter ett felskär. DN 7/3 1976, s. 29.
2) till 5 b: mista plats i (ngt); särsk. (sport.) i fråga om tävling l. serie. SvD(A) 27/11 1926, s. 14. Trots att Frankrike formellt åkte ur VM i fotboll i och med nederlaget mot Jugoslavien (osv.). DN(A) 14/12 1949, s. 20. På ett år har .. (partiet) halverat sitt väljarstöd i Sifo och löper nu en allvarlig risk att åka ur riksdagen. NordKont. 1991, nr 5, s. 87.
ÅKA UT10 4. [fsv. aka ut] jfr utåka.
1) till 1: åkande bege sig iväg ut (ngnstans); förr särsk. pregnant: ta en åktur (för nöjes skull) i vagn. H. K. M:tt ook uth till ÄnkieDrottningen. RARP 4: 444 (1650). Jag (har) redan i två månader kunnat åka ut. Tegnér hos Wrangel Blåögda 150 (1843).
2) (numera mindre br.) till 2: transportera ut (ngt). Gödseln till trädan åker husbonden ut, innan höstarbetet börjar. Hörlén GSed. 112 (1914).
3) till 4, om ngt sakligt: förflytta sig l. transporteras ut (ngnstans l. ur ngt). Palmstierna Artill. 149 (1872). Jag har spräckt en stifttand, som kostade ett antal tusenlappar då den gjordes och nu kostar den pengar då den åker ut. Berg Fotogr. 69 (2006).
4) till 5 b, i fråga om att ngn tvingas ut, särsk.: bli utkastad l. utvisad l. avskedad. Torsten .. lär åkt ut med en svindlande fart. VL 1895, nr 85, s. 2. Förlängning och ruffspel tillgrepos. Calle Aber åkte ut. SvD(A) 29/3 1932, s. 11. De som hamnat i LAS-svängen .. som fick jobb elva månader i taget och sedan åkte ut för att inte uppnå villkoren för fast anställning. Livet40Ocens. 57 (2009).
ÅKA UTAV, se åka av.
ÅKA UTUR, se åka ur.
ÅKA ÖVER10 40.
1) (numera bl. tillf.) till 1: köra över (ngn) (se köra över 2). För någon tid sedan råkade hon .. åka öfver sin alra käraste Surre. Calonius Bref 280 (1797).
2) till 1 e: fara över (till en plats); särsk. i uttr. åka över till ngn l. ngt, (åka o.) besöka ngn l. ngt. (Hon framställde) ett förslag till sina gäster .. att åka öfver till kyrkan i Feltram. GbgP 15/11 1865, s. 2. (Att ishockeyspelaren) åker över och visar upp sig för NHL-klubben Carolina Hurricanes. Barometern 16/5 2019, s. 40.
Ssgr (i allm. till 1; Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till åk, sbst., l. åka, sbst.): A: (1 b) ÅK-ATTRAKTION. om på nöjesfält l. marknad o. d. befintlig anläggning som erbjuder åktur för nöjes skull; jfr attraktion 5. Nöjesfältet öppnar i afton kl. 7 för säsongen .. Tempo-tempo säsongens åkattraktion. DN(A) 30/4 1937, s. 23.
-BAND. om band som (fäst kring handled) fungerar som biljett till åkattraktioner på tivoli o. d. Med Gröna Lunds Åkband får du åka hur mycket du vill för 75:-. Expressen 16/8 1988, s. 51.
-BRÄDE l. -BRÄDA. (åk- 1842 osv. åke- 1887 osv.) särsk. (i sht förr) om sittbräde (anbringat) i vagn; jfr -lapp 1. AB 5/1 1842, s. 3. Hon kliver upp (i vagnen) och sätter sig bredvid mig på den smala åkbrädan. Lo-Johansson AstrHus 311 (1966).
-DON. (åk- 1727 osv. åke- 17241906) om fordon l. transportmedel; särsk. (o. i sht, om ä. förh.) om vagn l. kärra l. släde o. d. (äv. med inbegrepp av dragdjur); äv. till 1 b slutet, om åkattraktion; jfr don, sbst.1 3, o. -kälke, -kärra, -ryss, -skrinda, -släde, -trilla, -tross, -tyg o. åk, sbst. 2, 3, åka, sbst. 2. PH 1: 611 (1724). Åke-donen bestå af skrinda, kärra, arbets- och kyrko-släda. VetAH 1758, s. 160. Karusellen består av ett fatformat åkdon som passagerarna sitter i. BoråsTidn. 9/6 2019, s. 19. jfr automobil-, bond-, hjul-, häst-, omnibus-, post-, släd-, sport-åkdon m. fl.
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): åkdons-fabrik. jfr fabrik 4. AB 26/9 1861, s. 1.
-lega. särsk. om (utifrån distans beräknad) avgift som erlades av resande för nyttjande av annans åkdon; jfr lega, sbst.2 2 a, o. kärr-lega, vagns-lega. Åtskilliga skjutsskyldige vid Fittja gästg:gård .. (ansöker) om förhöjd skjuts- och åkdonslega. AB 22/10 1845, s. 1.
-tillverkning. tillverkning av åkdon. GbgP 1875, nr 294 B, s. 4.
-DYNA. (åk- 1820 osv. åke- c. 1645 osv.) (förr) för säte i åkdon avsedd (rikt dekorerad) dyna; jfr -puta. En gammal åkedyna för 1 m(ar)k. GotlArk. 1931, s. 9 (c. 1645). Efter de präktiga vagnstäckena och åkdynorna bedömdes säkerligen gårdens välstånd. Sterner o. Kinch 198 (1929).
-FILT. (förr) om filt (se filt, sbst.1 2) använd l. avsedd att användas (ss. skydd mot kyla) vid åktur med vagn l. släde o. d.; jfr -kläde. SD 22/1 1895, s. 8.
-FÄRD. åktur. Stundom är det väl nämdt, att vid åkfärderna marken var snöbetäkt, men i andra fall synes detta icke varit förhållandet. Retzius FinKran. 59 (1878).
-FÖRE. (åk- c. 1635 osv. åke- 1526 osv.) (numera bl. tillf.) före (se före, sbst. 2) som gör det möjligt att åka på snö; förr särsk. dels i förb. med första l. sista, om första l. sista tillfälle under en säsong för sådan åkning, dels i uttr. med åkföre(t), med hjälp l. utnyttjande av sådant före; jfr släd-före. Medh förstha aake före. G1R 3: 282 (1526). Bönder .. bruka wid sidsta åkeföret om winteren kiöra in den wed, som de hösten derpå följande ärna kola. Wallner Kol. 62 (1746). Köld och snö, med deras följeslagare åkföre begynte ganska hastigt at visa sig denne hösten. VetAH 1750, s. 219. I nödfall föres .. (sand till tegeltillverkning) om wintern med åkföret. Wijnblad Tegelbr. 5 (1761). Ack Annette! kom igen, om icke förr dock på första åkföre. Posten 1769, s. 932.
-GRÄSKLIPPARE. om (större) motordriven gräsklippare försedd med säte för förare; jfr -klippare. DN 17/5 1972, s. 36.
-HÄST. (förr) häst använd l. lämplig att användas vid åkning med vagn l. släde; jfr -ren. PT 16/11 1840, s. 1.
-KLIPPARE. åkgräsklippare. DN 10/6 1970, s. 38.
-KLÄDE. (åk- 1908 osv. åke- 17221767) (i sht förr, numera bl. tillf.) kläde (se d. o. II 1) använt vid åkning; jfr -filt. PH 1: 317 (1722). Hästar leddes ut ur stallet, och granna åkkläden lades upp i kärrorna. Lagerlöf Saga 89 (1908).
-KOMFORT. komfort vid (bil)åkning. Sensationsvagnen, som kullkastar alla hittillsvarande begrepp om stil, fart samt åkkomfort. DN(A) 19/5 1932, s. 14.
-KÄLKE. (förr) kälke för åkning; jfr -don. (Vid tester) ådagalades att denna kälke .. går mycket fortare än de vanliga åkkälkarne samt är användbar äfven för praktiska ändamål. DN 28/1 1881, s. 1.
-KÄRRA. (åk- 1817 osv. åke- 1676, 1854 osv.) (förr) kärra för åkning; jfr -don, -tross. 3 gl. Åke kärror. BoupptSthm 1676, s. 837 b; möjl. fel för åkare-kärra. 2MoB 1: 72 (1813; normaliserat). Åkkärran .. (har) en slags fjäderanordning av trä, varjämte hjulen äro järnskodda. Berg SkansenVagnh. 11 (1926).
-LAPP.
1) (i sht förr, numera bl. tillf.) lapp (se lapp, sbst.3 2 b) använd till att sitta på vid åkning med häst o. vagn; jfr -bräde. AB 30/3 1880, s. 3. Rummets enda möbel är en träbrits, förvillande lik de ”åklappar”, som en händig allmoge brukar lägga ofvanpå sina gödselvagnar. SmålP 23/8 1897, s. 3.
2) med handtag försedd lapp (se lapp, sbst.3 2) använd till att sitta på vid åkning på baken utför snöklädd backe. DN 24/11 1983, s. 27. Vi åker endast med åklappar och tillåter inga pulkor eller kälkar. ICAKurir. 1988, nr 6, s. 19.
-LUST l. -LUSTA. lust att åka. Alltid föredrar han att ta plats på maskinen(.) .. Häraf synes det som hans åklust egentligen härleddes af beundran för eller kärlek till lokomotivet. DN 4/7 1892, s. 3. Hela .. (ishockeylaget) sprutade av energi och åklusta. GbgP 31/12 1983, s. 26.
-PUTA. (åk- 18901907. åke- 17431881) (†) åkdyna; jfr puta, sbst.3 1 a. 1 stor Caret med alt behör ock säten samt åke putor, ock täckenen till Cofferterna. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. RedNordM 1907, s. 8.
-PÅSE. om påse avsedd för l. använd till att hålla barn varmt under åktur (i barnvagn). En varm och skön skinnfäll eller åkpåse i vagnen, så kan lillen vara med ute på promenaden, även om det är vinter och kallt. DN(A) 14/11 1933, s. 5.
-PÄLS. (förr) om (mycket värmande) päls använd l. avsedd att användas vid åkning i öppen vagn l. släde o. d. Bisampäls, nästan obegagnad, passande till åkpäls för landtbo, säljes billigt. DN(A) 1901, nr 11360 B, s. 2.
-REDE, äv. -RED. (åk- 17811939. åke- 1636. åko- 1553) (†) seldon l. uppsättning av tömmar o. d. till åkdon; äv. med inbegrepp av åkdon; jfr rede, sbst.1 1 a. Et helt aakoredhe, som ær slædha, sela, töm oc alt annad, som thær til höre. AntT XVI. 1: 73 (1553). (Han) hadde En yxsa i handen, och sunder hugh åckeredh på Nilss grelss häst. ÅngermDomb. 21/5 1636, fol. 107. Cannelin (1939).
-REDSKAP~02 l. ~20. (åk- 1797 osv. åke- 15411888. åko- 1569)
1) (†) seldon l. annan utrustning till åkdon; jfr redskap 1 (c). Jtem är vtgiffwit för Åkeredskap til 4 heste som ssamme wangn medt drag(es) schall. VaruhusR 1541. BoupptVäxjö 1753.
2) åkdon; i ä. tid i sht om vagn l. släde, numera företrädesvis om enklare transportmedel; jfr redskap 2. November .. Båtar updragas, Åke- och Kiör-Redskap tillagas. Salander Gårdzf. 22 (1727). Åkredskap med hjul nytjades icke. Han sjelf med Fru och döttrar sågos alltid till häst wid insocknes resor. Ödmann Hågk. 30 (1801). När två laggar efter några år ersattes med ett enda åkredskap började framgångarna (i snowboard) på allvar. DN 6/12 2002, s. C13.
-REN. (åk- 1804 osv. åke- 1595) (i sht förr) om ren använd l. lämplig att användas vid åkning med släde; jfr -häst. HSH 39: 135 (1595). En åkren, som stod där med tungan hängande, häftigt flåsande av det vilda loppet. Törnqvist Stjärnlj. 109 (1915).
-RYSS. (åk- 1874 osv. åke- 1879) (förr) om korgsläde för åkning; jfr ryss, sbst.5, o. -don, -släde. NVärmlT 18/3 1874, s. 3. (Han) hade fått tag i en ganska rymlig åkryss med flätad sittkorg. DN(A) 13/2 1961, s. 13.
-SELE, förr äv. -SELA. (åk- 1886 osv. åke- 1681) sele (se sele, sbst.2 1) avsedd för l. använd vid åkning. Verelius 115 (1681). Sommar- och vinter-åkdon, åk- och arbets-selar. NerAlleh. 9/8 1886, s. 1.
-SJUK. som har drabbats av åksjuka. Man blir åksjuk av de långa bussturerna, så att man inte är sig lik på dagar, men buss s k a’ man åka i alla fall. DN(A) 7/12 1929, s. 6.
-SJUKA. om sjukdomstillstånd (med illamående l. kräkningar l. svettningar o. d.) som orsakas av rörelser hos det fordon vari den drabbade färdas; jfr rörelse-sjuka. Sedan Ivor af den snälla tant Mina fått en moderlig omfamning och en kopp varmt kaffe, försvann hennes obehagliga åksjuka. Humble Hemm. 69 (1903).
Ssgr: åksjuke-medel. medel (se medel, sbst. 13 b α) mot åksjuka; jfr -sjuke-tablett. Reformatorn 1934, nr 26, s. 2.
(1 (f)) -SKICKLIGHET~002, äv. ~200. skicklighet i att åka. Söndagen ingick med ett präktigt skidväder. Efter en bastant frukost indelades vi i två grupper, beroende på åkskicklighet, och började så färden. ST 1914, nr 7323 B, s. 2.
-SKRINDA. (förr) jfr skrinda, sbst. 4, o. -don, -släde. BoupptRasbo 1708. Sent på nyårsafton satt en båtsman Knapp från Ådalen i en åkskrinda och inväntade Kapten Lunell. Molin SSkr. 272 (1894).
-SLÄDE, äv. -SLÄDA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) släde för åkning; jfr -don, -ryss, -skrinda. Finnes till salu .. 2ne Rese-Kärror, 4 Åk-slädar, 4 Wed-slädar. GT 1786, nr 39, s. 4.
(1 (f)) -SNABB. snabb i åkning. Nu envisades de tre åksnabba (bandy)spelarna i innertrion .. oupphörligt med individuella genombrottsförsök. DN(A) 5/12 1927, s. 14.
-STAPLARE. staplare (se d. o. 2) försedd med plats för förare. DN(A) 22/1 1964, s. 26.
-STIL. i sht sport. stil (se stil, sbst. III 3 b) på åkning; jfr -sätt. Hans åkstil (på cykel) passar .. utmärkt för de danska vägarna med de sugande stigningarna. DN(A) 13/8 1923, s. 8.
-STOL. (åk- 1787 osv. åke- 1764)
1) om stol använd l. avsedd att användas vid åkning med färdmedel; särsk. dels (om ä. förh.) om (finare) stol tillhörande vagn l. släde o. d. (jfr -säte o. vagns-stol), dels (numera bl. ngn gg) om krockskyddande stol för mindre barn använd vid bilåkning, bilbarnstol. (Vagnarna var) väl putsade med fjälar, åkestolar och hyenden. Botin Utk. 660 (1764). En .. (flicka) som satt fastspänd i en åkstol för småbarn, undkom oskadd. Expressen 6/3 1955, s. 5.
2) om rullbar stol l. pall som möjliggör förflyttning kortare sträckor (i kontors- l. verkstadsmiljö). Åkstol .. Stolen har fem svängbara hjul, varav två med broms. ArbMiljö 1989, nr 5, s. 52.
-STRAPATS. (tillf.) om mödosam resa i vagn o. d. Man hemtade sig efter åkstrapagen och kastade sina ögon på Carlshamns stora, fyrkantiga torg. Almqvist AmH 2: 173 (1840).
-SUGEN. i sht om tävlingsåkare: som har lust att åka; jfr sugen 2. (Cyklisten) Enskede-Johnsson är .. kanske bäst utvilad och mest åksugen av samtliga. DN(A) 2/7 1927, s. 15.
-SÄTE. (åk- 1781 osv. åke- 17931892) (i sht förr) om säte använt l. avsett att användas vid åkning med vagn l. släde o. d.; jfr -stol 1 o. vagns-säte. BoupptVäxjö 1781. I vardagslag åkte man på en vanlig lös bräda, men när det skulle vara fint satte man på ett särskilt åksäte som i regel hade ett påkostat utförande. Kulturen 1993, s. 107.
-SÄTT. särsk. till 1 f: åkstil. IdrFinl. 3: 149 (1906). Valla används (vid skidorientering) numera oftast bara på skidornas glidytor, då ”skate”-åkning är det vanligaste åksättet. IPCStSportlex. 261 (1995).
-TEKNIK. teknik (se d. o. 1 (b)) använd vid åkning. DN(A) 20/6 1922, s. 9. ”Mora-Nisse” levde kanske mer på talang och åkteknik än bångstyrig tjurighet. FaluKurir. 1/3 2013, 2: 15.
-TID. tid som åtgår för att åka viss sträcka. Att åktiden mellan två stationer .. enligt den bestämda tidtabellen ofta endast utgör två minuter. DN 1871, nr 2134 B, s. 2.
-TRILLA. (åk- 1858 osv. åke- 1859) (förr) trilla (se trilla, sbst.2) för åkning; jfr -don, -vagn. En åktrilla med Sufflett. Upsala 5/3 1858, s. 2.
-TROSS. (†) om åkvagn (se d. o. 1) l. åkkärra påminnande om l. liknande en trossvagn; jfr tross, sbst.2, o. -don. Det skakande slamret af åktråssen öfverröstade hvad den lama tanken kunde hafva att säga. Törneros (SVS) 1: 352 (1825). GHT 16/7 1901, s. 2.
-TUR. (åk- 1843 osv. åke- 1887 osv.) jfr tur, sbst.1 2 (a), o. -färd. AB 6/2 1843, s. 3. En dag bjöd ”Don Carlos” mig och några andra att med honom göra en åktur till Somesville på öns andra sida. Lagergren Minn. 8: 64 (1929). Att ta med sig matsäck, slänga på sig grillorna och ta en åktur på en kristallklar, frusen sjö kan vara fridfullt. FaluKurir. 29/1 2018, 2: 13.
-TYG. (åk- 1688 osv. åke- 1554 osv.) åkdon; förr äv. om seldon l. annan utrustning till åkdon (i sht koll.); jfr tyg, sbst.1 1 (b). GripshR 1554, s. 1. Åke Tygh(:) Slede filter .. Fäller .. Dyner .. Hyender .. Biörnskin .. Seler. ArkliR 1563, avd. 5. På hederlige Åketyg fara, i flere Prästmäns medfölje. Landsm. 6: III (1741).
-VAGN. (åk- 1838 osv. åke- 1682 osv.)
1) (i skildring av ä. förh.) till 1: vagn för åkning; jfr vagn 1 (b, c) o. -trilla, -tross. Sylvius Curtius 216 (1682). Lätta Åkvagnar med amerikanska suffletter. TLev. 1910, nr 39, s. 1. Landets första motordrivna bil var Gustaf Eriksons åkvagn från 1897. YstadAlleh. 15/1 2019, Bil. s. 11.
2) till 1 g, om maskin(del) som utför l. underlättar förflyttning av ngt; jfr vagn 3. Lyftblock med åkvagn. DN(A) 27/6 1960, s. 21.
-VÄG. (åk- 1838 osv. åke- 16401888) väg som är avsedd l. lämplig l. möjlig att åka på; äv. i uttr. angivande hur långt det är l. hur lång tid det tar att åka viss sträcka. Linc. (1640). När jag .. nalkades en skogsbacke, märkte jag .. att en åkväg der strök fram. Almqvist Skälln. 6 (1838). En långdistans med en kortaste åkväg på tjugotvå kilometer. FaluKurir. 14/1 2009, 1: 26. Gårdar som ligger ungefär inom femton minuters åkväg från mejeriet. UlricehT 30/3 2019, Bil. s. 19.
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): ÅKE-BRÄDE, se A. —
(2) -DAGSVERKE~020. (numera mindre br.) dagsverke bestående av åkning. Bötin för hwario drengadagswärke en daler, för hwario öke- och åkedagswärke dubbelt. FörarbSvLag 5: 221 (1713). SmålP 2/11 1894, s. 2.
-DON, -DYNA, -FÖRE, -KLÄDE, -KÄRRA, -PUTA, -REDE, -REDSKAP, -REN, -RYSS, -SELE, -STOL, -SÄTE, -TRILLA, -TUR, -TYG, -VAGN, -VÄG, se A.
C (†): ÅKO-REDE, -REDSKAP, se A.
Avledn.: ÅKARE, förr äv. ÅKER, sbst.3, m.//ig. (-are 1524 osv. -er (-æ-, -rr) 1539 (: ÅkerLön)1635 (: Åkerlön)) [fsv. akare]
1) till 1, 3: person som (tävlings)åker; särsk. (o. numera i sht) om tävlingsåkare i dels (till 1 f) skidsport l. skridskosport, dels (motor)cykelsport; äv. (mera tillf.) till 1 g, om fordon, ss. senare led i ssgn snabb-åkare. Åkare eller Körare wordo .. the kallade, hwilke vthi meenige Mans Åsyyn sutto på Wagnar, och körde kapp. Schroderus Os. 1: 337 (1635). (Eng.) Slider .. (sv.) åkare på ijs. Serenius Eee 3 a (1734). Totalt lockade Uppsala Vasaloppsklubbs arrangemang runt 100 åkare i tävlingsklasserna. UNT 11/9 2017, s. B9. Totalt är 197 åkare anmälda till årets Novemberkåsa. NerAlleh. 30/11 2018, Sydnärke s. 8. jfr cykel-, konst-, kälk-, sam-, skid-, skridsko-, skön-, slalom-, solo-, spark-, stak-, stjärn-, sträck-, tävlings-, utförs-, velociped-åkare m. fl.
2) till 2: person som yrkesmässigt utför (lastbils)transporter l. (om ä. förh.) utförde körslor med dels vagn l. släde, dels båt (i ssgn pråm-åkare); äv. (o. numera i sht) om person som driver transportföretag (i större l. mindre skala); förr äv. dels ss. tillnamn, dels nedsättande, med tanke på åkares förmenta brist på bildning l. kultur o. d.; jfr forman 2, körare 5 a. SthmSkotteb. 1524, s. 293. BoupptSthm 12/3 1655 (ss. tillnamn). Allmänheten kan öfvertygas, att dess upplysare äro åkare, och det är redan mycket. 3SAH XLVI. 2: 265 (1835). (Lastbilschauffören) minns tillbaka och berättar om de åkare han kört åt under åren. ÖstersundP 2/12 2016, s. 18. Mannen var från Ukraina och jobbade som åkare. YstadAlleh. 31/7 2019, s. A4. jfr arbets-, lång-, mjöl-, sand-, skit-, slotts-, sop-, stads-, svart-, taxi-åkare m. fl.
Ssgr (till åkare 2; utom i -brasa numera bl. om ä. förh.): åkar-, äv. åkare-brasa. om (urspr.: åkarna tillskriven) metod att värma sig gm att upprepat o. snabbt slå armarna i kors över bröstet; särsk. i sådana uttr. som ta sig en åkarbrasa. (Soldaterna får) så godt de kunna, värma sig med thé, bränvin och åkarbrasa, som det kallas hemma. GbgP 5/3 1879, s. 1. Nu tar vi oss en åkarbrasa! Hedberg VKind. 125 (1954). De slår åkarbrasor i morgonkylan och stampar med fötterna. Sund LanthSon 69 (1997).
-droska. hyrvagn. PT 31/8 1846, s. 2.
-dräng. [fsv. akara dränger] dräng (se d. o. 2) som körde åkardroska l. arbetsvagn. 2SthmTb. 4: 149 (1571). Liljensparre var ensam och åtföljdes blott av den åkardräng, som körde hans släde. Staf PolisvSthm 189 (1950).
-häst. häst som användes av åkare; jfr -kamp, -krake. HovförtärSthm 1557 B, s. 2.
-kamp. åkarhäst; särsk. dels i jämförelser, dels om person, ss. skällsord; jfr kamp, sbst.1 Hamb. (1700). Din bondlurk! din gemena åkarkamp! Hagberg Shaksp. 7: 190 (1849). (Gumman) är som en gammal åkarkamp, varken trött eller utvilad. Carlsson Stockh. 138 (1915).
-krake. (numera bl. ngn gg) jfr krake, sbst.1 1, o. -häst. AB 19/12 1846, s. 5.
-kärra. lastkärra som användes av åkare; jfr -schäs. OrdnLilleTull. 1658, s. C 1 b. Hyrwagn för Comedianterne .. Åkare kiärror med deras saker. HovförtärSthm 1755, s. 1521.
-lag. om sammanslutning för åkare (jfr lag, sbst.3 13 d, o. -ämbete); äv. om lag (se lag, sbst.3 14 c) av åkare. PH 13: 286 (1786). I gamla tider vore ”åkarämbetena” eller ”åkarlagen”, som de senare kallades, slutna skrån. BtRiksdP 1905, I. 4: nr 117, s. 5.
-lass. jfr lass, sbst.2 1. 4 Åkar lass med saker. HovförtärSthm 1758, s. 4008.
-lön. (åkar- 1593 osv. åkare- 1541 osv. åker- 15391635. åkers- 1540) [fsv. akara lön] lön (se lön, sbst.1 2 a) som utgick till åkare; jfr -penningar, -taxa. ÅkerLön ffor 3 ½ Lest Salth. GripshR 1539, s. 15.
-penningar l. -pengar, pl. [fsv. akara pänningar] åkarlön. Att .. (skepparna) bliffue vdaff Stocholms borgere betungede .. medh .. strömpenninger, wägere penninger, åchere penninger. PrivSvStäd. 3: 191 (1572).
-schäs. jfr schäs 2 o. -kärra. Lenngren (SVS) 2: 200 (1797). Aldrig har jag på en gång sett så många ekipascher, från de anspråkslösaste åkarschäsar till .. rikt förgyllda vagnar. Braun Z 243 (1858).
-släde, förr äv. -släda. jfr släde 1. HovförtärSthm 1719, s. 1800. Hyrvagnarna voro då som nu mycket dyra och åkarslädarna få och usla. SErikÅb. 1954, s. 96.
-stall. stall för åkarhäst(ar). AB 19/2 1814, s. 4.
-station. station (se d. o. II 17) för åkarvagnar; jfr drosk-station, skjuts-station. AB 23/8 1848, s. 2.
-taxa. taxa (se taxa, sbst. 3) för transport utförd av åkare; jfr -lön. Posten 1768, s. 262. D. 17 dennes är .. borttappad .. en gammal brun Taskbok af skinn, med .. en Åkare-Taxa. DA 23/9 1793, s. 3. Ändrade åkartaxor. SvD(A) 30/5 1962, s. 2.
-vagn. om lastvagn l. enklare droska. Kalm Resa 3: 152 (1761). En tung åkarvagn från ett bryggeri dånade förbi i gatan. Martinson VägKlockrike 320 (1948).
-ålderman. ålderman i sammanslutning för åkare. BoupptSthm 1669, s. 771.
-ämbete. åkarnas skråämbete; jfr -lag. Blifwer .. här medh förbudet, at ingen annan vthom Åkare Embetet skal för Penningar leija någon Häst, Släpa, Kiärra eller Wagn, til hwariehanda Kiörtzel och Förtzel som i Staden förefaller. StadgFohrmän 1662, s. A 3 b.
ÅKBAR, adj. till 1, om väg l. tillfruset vatten o. d.: som är farbar; äv. (äv. till 3) om fordon: som man kan åka på l. med l. köra med. Weste (1807). Flera tusen arbetare woro sysselsatta med att göra gatorna åkbara. NorrkpgT 2/2 1875, s. 3. Vid köp av valfri åkbar gräsklippare ingår .. ett par hörselskydd .. utan extra kostnad. NVärmlT 23/4 2009, s. 3. Det tar en vecka innan isen är åkbar. Barometern 29/1 2019, s. 13. För att få motorcykeln åkbar igen krävs många mektimmar i garaget. NorrkpgT 7/6 2019, s. 10.
ÅKER, se åkare.
ÅKERI104, n. till 2: handlingen l. verksamheten att transportera ngt; äv. (o. numera i sht) om åkares (se åkare 2) rörelse, transportfirma. GbgAlleh. 1782, nr 26, s. 3. 200 kommuner, åkerier och andra företag samlas för att .. nå målet fossilbränslefria transporter. NerAlleh. 2/7 2019, s. 19. jfr svart-åkeri.
Ssgr: åkeri-arbetare. SD 18/6 1889, s. 5.
-idkare. person som driver åkeri, åkare. NDA 24/5 1883, s. 2.
-näring. särsk. i sg. best., sammanfattande, om de företag som bedriver transportverksamhet. SvD(A) 3/2 1907, s. 9. Under första kvartalet 1968 var inom åkerinäringen 31 837 lastbilar sysselsatta i yrkesmässig beställningstrafik. SvD(A) 14/6 1968, s. 21.
-ägare. DN 26/7 1879, s. 2.
ÅKERSKA, f.
1) till 1, 3: kvinnlig åkare (se d. o. 1). (Konståkaren) Grafström anser .. att det aldrig funnits en så god åkerska i Sverige (som Vivi-Anne Hultén). DN(A) 27/12 1929, s. 17. jfr konst-, skid-, skridsko-, slalom-åkerska.
2) (numera bl. tillf.) till 2: kvinnlig åkare (se d. o. 2); särsk. ss. senare led i ssgn sop-åkerska.

 

Spalt Å 45 band 38, 2021

Webbansvarig