Publicerad 1903   Lämna synpunkter
ATTRAKTION at1rakʃω4n (attrakschón Almqvist; attracktschón Dalin), r. (f. Lindfors (1815), Dalin (1850), NF (1876)); best. -en (i best. anv. utan slutartikel Triewald Förel. 1: 120 (1728, 1735), Berzelius Kemi 6: 154 (1830)); pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. attraction, af lat. attractio, vbalsbst. till lat. attrahere (se ATTRAHERA). — Jfr ABSTRAKTION, EXTRAKTION, SUBTRAKTION]
1) naturv., i sht fys. om förhållandet, att en kropp utan synlig yttre förmedling drager till sig en annan kropp, l. att två (l. flere) kroppar utan märkbar främmande orsak (förete benägenhet att) närma sig hvarandra; jfr DRAGNING; äfv. om den naturkraft som är verksam vid nämnda företeelser; jfr -KRAFT o. DRAGNINGS-KRAFT; motsatt REPULSION; jfr ATTRAHERA 1. Triewald Förel. 1: 112 (1728, 1735). Den attraction, som finnes herrska imellan tvänne vattendroppar eller tvänne qvicksilfverkulor, hvilka på visst afstånd, lika som skynda sig at sammanlöpa til en. P. J. Hjelm Intr. i VetA 1784, s. 29. Fries Bot. utfl. 1: 279 (1843). Ifall fråga är om lösningar, (kan man) antaga, att en attraktion äger rum mellan den lösta kroppens molekyler sinsemellan och mellan dessa och lösningsmedlets molekyler. Arrhenius Elektrokemi 57 (1900). — särsk.
a) fys. o. astr. jfr GRAVITATION, TYNGDKRAFT. Solens Attraction (är) starkare, och Månans svagare än vår jords. Triewald Förel. 1: 120 (1728, 1735). Den allmänna attraktionen. Dunér Astr. 148 (1899). Jordens attraktion är orsaken till kroppars fall. Vannérus Empir. naturuppf. 109 (1902).
b) fys. om kohesion l. adhesion. Delarne .. af .. (vissa) Kroppar och Materier .. äga en så fullkomlig Attraction, at de kunna uthärda den största heta, utan at bli aldeles åtskilde. Triewald Förel. 1: 123 (1728, 1735). Duræus Naturk. 65 (1759). Det kan inträffa, att vätskepartiklarnes attraktion på den fasta kroppens partiklar är större än dessas inbördes attraktion, d. v. s. adhesionen större än kohesionen. I sådant fall upplöses den fasta kroppen uti vätskan. Fock o. Dahlander Fys. 108 (1875). — jfr HÅRRÖRS-, KAPILLAR-, MOLEKYLAR-, PARTIKEL-ATTRAKTION.
c) fys. i fråga om magnetism o. elektricitet. Magnetiske Attractioner. Triewald Förel. 1: 114 (1728, 1735). Det allmännaste slaget af de Electriska phænomenerna består uti Tilldragande och Fråndrifvande (Attraction och Repulsion). Duræus Naturk. 56 (1759). Berzelius Kemi 1: 129 (1808, 1817). Elektrisk attraktion. Düben Thompson 2 (1896).
d) (numera mindre br.) kem. kemisk kraft, affinitet (se d. o. 1), kemisk frändskap. G. Brandt i VetAH 4: 96 (1743). Vitriols-syra har så stark attraction til vatten, at den ej kan fås ensam och fri från alt sådant. T. Bergman Därs. 34: 180 (1773). Då det i Chemien talas om Attraction, så förstås en föreningskraft ega rum imellan ämnen af olika, ja ofta helt stridig Natur. P. J. Hjelm Intr. i VetA 1784, s. 30. Attraction emellan delarna af en saltlösning är sammansatt af vattnets och saltets ömsesidiga attractioner, och af attraction emellan deras egna mindsta delar hvar för sig. Berzelius Kemi 6: 153 (1830). — (†) särsk. i förb. enkel attraktion, attraktion utöfvad af enkelt ämne l. element, dubbel attraktion, attraktion utöfvad af ngn förening af två enkla ämnen. (Torbern Bergmans) schemata till ådagaläggande af huru enkla och dubbla attraktioner försiggå. Beskow i SAH 32: 45 (1859). jfr P. J. Hjelm Intr. i VetA 1784, s. 35.
2) språkv. jfr ATTRAHERA 2. Faxe Buttmann 299 (1825). Blomberg Germ. omljudsl. 6 (1865). — konkret. Attraktioner äro ytterst vanliga i tal. R. G:son Berg i Arkiv 17: 95 (1900). (Arbetet) är synnerligen rikt på attraktioner. Till exempel: ”utsidan af londonlifvet är uppenbarligen inrättadt”. Dens. i Språk o. stil 1901, s. 48.
3) allmännare: dragning, dragningskraft; särsk. i fråga om andliga faktorers verkan; äfv.: fall af l. exempel på attraktion. Öfverallt, hvar ädla .. menniskor lärt känna mig, ha de genom en för mig obegriplig attraction .. blifvit så till sägandes kedjade fast vid mig. Atterbom Minnen 539 (1818). Vid thétiden var alltid tillfälle att studera grupperingar, attraktioner och repulsioner, och man fick snart vanan att föredraga ett hörn framför ett annat, en krets för en annan. Lundgren Mål. 2: 5 (1872, 1874). Socialitetsdriften betraktades (af Pufendorf) .. såsom ett ovilkorligt uttryck för den naturliga attraktionen människor emellan. Nyblæus Forskn. III. 2: 111 (1888).
4) [jfr eng. with her sweet harmony and other choice attractions] (föga br.) om egenskap o. d. (hos ngn l. ngt) som verkar tilldragande. Hennes personliga attractioner, inbillar hon sig, äro tilräckelig ursäkt för alla hennes svagheter. SP 1780, s. 987.
5) [efter motsv. anv. i eng.; jfr eng. the Health Exhibition has been the great attraction of the year] (ny anv.) om föremål l. arrangemang som är egnadt l. afsedt att tilldraga sig särskild uppmärksamhet, i sht om utställningsföremål o. d. afsedt att ”draga folk”: ”clou”. (Styrelsen vid en utställning) önskar, naturligt nog, att företaget skall gå utan förlust och om möjligt med vinst, hvilket svårligen kan ske utan särskilda attraktioner för allmänheten, hvarigenom denna lockas till besök. G. Sellergren i Tekn. tidskr. 1893, A. A. nr 48, s. 2. (Stockholms-)utställningens (1897) .. stora attraktion, Gamla Stockholm. Därs. 1896, A. A. s. 240.
Ssgr (i allm. till 1): ATTRAKTIONS-CENTRUM103~20. jfr -MEDELPUNKT. K. F. Johansson i Ymer 1898, s. 211.
-FENOMEN~002. Fock Fys. 540 (1855, 1861). O. T. Sandahl i NF 4: 1514 (1881).
-FÖRMÅGA~020. särsk. till 3. Själens egen .. attractionsförmåga. Törneros Bref 2: 32 (c. 1824).
-KRAFT~2. dragningskraft.
1) till 1. Attractions kraften är störst, när delarne eller partiklarne af materien nåka (dvs. nalkas) hvarandra så nära, som möjeligit är. Triewald Förel. 1: 114 (1728, 1735). Duræus Naturk. 64 (1759). Newtons .. regel om den allmänna attractionskraften. SP 1780, s. 907. Orsaken till ebb och flod är att söka i solens och månens attraktionskraft. Gyldén Astr. 163 (1874). Bland attraktionskrafterna intager den allmänna gravitationen ett framstående rum. R. Rubenson i NF 1: 1305 (1876). Dunér Astr. 153 (1899).
2) till 3. Det vackra och ädla har en attraktionskraft, liksom det lysande. A. G. Silfverstolpe Skald. 94 (1801, 1814).
-LAG~2, r. Om de naturlige Kroppars inplantade Attractions och Repulsions Lagar. Triewald Förel. 1: 112 (1728, 1735; rubrik). Melanderhjelm Astr. 1: 176 (1795). Attraktionslagen är en allmänt gällande lag. Dunér Astr. 154 (1899); jfr GRAVITATIONS-LAG, TYNGD-LAG.
-LÄRA(N)~20, r. läran om attraktion(er). särsk. till 1 d. Den Chemiska Attractions-Läran. P. J. Hjelm Intr. i VetA 1784, s. 30. Beskow i SAH 32: 45 (1859).
-MEDELPUNKT~002. jfr TYNGD-PUNKT. Lindhagen Astr. 637 (1861).
-OMRÅDE~020. jfr följ.
1) till 1. 2 Uppf. b. 3: 285 (1897).
2) till 3. Den jord, som ligger .. inom en banas (dvs. järnvägs) attraktionsområde. C. Annerstedt i Sv. tidskr. 1871, s. 150.
-SFÄR~2. jfr föreg. Triewald Förel. 1: 120 (1728, 1735). Wallerius Tankar 34 (1776). Berzelius Kemi 5: 593 (1828). Fock Fys. 122 (1853, 1859).
-TABELL~02. (numera knappast br.) kem. tabell som upptager (enkla) ämnen ordnade efter den styrka med hvilken de attrahera ngt visst ämne. P. J. Hjelm Intr. i VetA 1784, s. 35.

 

Spalt A 2643 band 2, 1903

Webbansvarig