| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
1) om snö, sand, skum o. d.: tränga yrande in (ngnstädes), yra in; numera nästan bl. i p. pr. o. p. pf. Snön kom inyrande genom alla springor. Een stoor öpningh (finns) under taaket .., ther snö inyrer. Murenius AV 11 (1637). Inyrd snö. VetAH 1805, s. 67.
2) i p. pf.: höljd l. täckt l. fylld av yrande snö l. sand l. skum o. d.; insnöad, sandhöljd osv.; äv. oeg.: gm yrväder l. sandstorm o. d. tvingad att kvarstanna på ett ställe. Kiöket .., hvilket i den kalle winter warit medh snögh i hopetals inyrt. VDAkt. 1691, nr 1. Alle (ha) legat i dheras huuss inyrde, intet bekymbrandes sig om någon tingh. HFinlÖ 1: 73 (1703). Människor, Cameler, Åsnor, som blifvit inyrde af sand, och sedan funnits hårdnade och torrkade. Ödmann StrSaml. 4: 59 (1789). Från tvenne fönster i det inyrda societetshuset tränger ett svagt ljussken utåt torget. Nordmann BorgåBarn 119 (1906). (†) bildl. Jag kände flere dagar efteråt som om en stark dagsmeja hade tagit bort all snö av det förut inyrda hjärtat. Törneros Brev 2: 344 (1834; uppl. 1925). —
-ÅKA, -ning. [jfr d. indage]
1) intr.
a) i eg. bem.: med åkdon l. på skidor l. skridskor o. d. komma l. fara in (ngnstädes), åka in; numera nästan bl. i p. pr. o. ss. vbalsbst. -ning. Bacchus .. kom inåkandes på en stor tunna. Ekeblad Bref 1: 216 (1653; rättat efter hskr.). Då Hrr Ambassadeurerne inåkit på gården. HC12H 4: 328 (c. 1700). Lindqvist Stud. 172 (1906; p. pr.). särsk. idrott. ss. vbalsbst. -ning, i fråga om skid- l. skridskotävling: åkning av den sista sträckan in till målet. AB 1890, nr 51, s. 3. Hans inåkning var en af de vackraste, som presterats här under de senare åren. SD(L) 1896, nr 101, s. 7. Därs. 1902, nr 84, s. 2.
2) tr.: med åkdon forsla in (ngt ngnstädes); numera nästan bl. i pass. samt ss. vbalsbst. -ning. (Vissa personer bötfälldes för) att the icke wille inoka affuelshö wid Gresby gord. BtFinlH 2: 181 (1565). På the orter, ther Bergwerk äro, (må) Furutimmer och sådane Trä, som kunna tiena til bygnader (osv.) .., ingalunda .. fällas och i milorne inåkas. Bergv. 1: 853 (1733). LAHT 1930, s. 449 (: inåkning). —
-ÅNGA, v., -ning. (i fackspr.)
1) [efter t. eindampfen] (mindre br.) indunsta, avdunsta (en lösning o. d.). Man kan äfven afdunsta i kärl med ångspiraler af koppar; men sockret blir då icke så vackert hvitt, såsom då det blir inångadt i vacuum. TT 1871, s. 287.
2) behandla (ngt) med ånga, koka (ngt) i ånga, ångkoka, uppånga. 3 ort inångad renad oxgalla. AHB 55: 28 (1871). För potatisens inångning finnas 2 träkar (vid ett visst bränneri). TT 1877, s. 28. KatalIndUtstSthm 1897, s. 321 (: inångning).
Spalt I 1137 band 13, 1933