Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HASTIGHET has3tig~he2t, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 3 c, förr äv. i bet. 6 a) -er; pl. best. -erna ((†) -tren Swedenborg Reg. 127 (1718)).
Ordformer
(hastig- 1527 osv. hastog- 1526. hastug- 1526)
Etymologi
[fsv. hastoghet; jfr d. hastighed; avledn. av HASTIG]
1) till HASTIG 1: skyndsamhet l. snabbhet med vilken ngt göres l. sker o. d.; numera nästan bl. i uttr. angivande större l. mindre grad av snabbhet. Linc. (1640). Hastighet i ärenders behandling. Wetterstedt ConvOrdb. 63 (1822). Den hastighet, med hvilken människosläktet för närvarande tillväxer. EkonS 2: 48 (1894). (†) Thå wardher himmelen medh en stoor hastugheet gåendes. 2Petr. 3: 10 (NT 1526; Bib. 1917: då skola himlarna med dånande hast förgås). — jfr ANDHÄMTNINGS-, ARBETS-, AVKYLNINGS-, AVSVALNINGS-, ELD-, FILTRER-, FILTRERINGS-, FÖRBRÄNNINGS-, KRISTALLISATIONS-, SEDIMENTATIONS-, SKJUT-, SÄTT-, TELEGRAFERINGS-, TRYCK-HASTIGHET m. fl. — särsk.
a) (†) till HASTIG 1 a α, i fråga om språkljud: korthet. Vokalens hastighet. Leopold i 2SAH 1: 110 (1801).
b) (†) till HASTIG 1 b, i uttr. med hastighet, skyndsamt, övergående i bet.: omedelbart, ofördröjligen, genast. Maria .. gick vpp j bergx bygdena medh hastogheet vthi Iude stadh. Luk. 1: 39 (NT 1526; Bib. 1917: begav sig skyndsamt till en stad i Judeen). Ath the skynde them (dvs. sig) med hastigheet hiit vp nær vj them pa kallendis varde. G1R 4: 128 (1527).
c) (†) till HASTIG 1 c, i uttr. med l. i hastighet, plötsligt, oväntat. Han .. (bör hava) agt paa Söffuerin norby at han icke noghen stadz med hastughet giör noghen anlop in paa then landzsendha. G1R 3: 301 (1526). RP 3: 120 (1633). Humbla Landcr. 6 (1740).
2) (numera knappast br.; se dock a) till HASTIG 1: skyndsamhet i handlande o. d. på grund av brådska, förhållandet att det är l. att man har brådt, brådska. Gudh skop ingen hastigheet. SvOrds. A 8 a (1604); jfr Grubb 17 (1665); jfr HAST 2 c. Dette föruthan hafue vij i denne hastigheet inte att schrijfue. AOxenstierna 2: 4 (1606). Af hastighet. Posten 1769, s. 409. Emedlertid hoppas jag Du ursäktar hastigheten. Jag skall en annan gång skrifva dig till ett ganska sirligt bref. Tegnér (WB) 1: 314 (1804). Cannelin (1921). — särsk.
a) (i sht vard., fullt br.) i uttr. i hastigheten, förr äv. i hastighet, i brådskan, på grund av brådska; äv.: av förbiseende; stundom närmande sig bet. 5. Secreteraren (har) i hastighet icke lest (brevet). Gustaf II Adolf 551 (1632). (Pompes o. Snushanes konterfej) blefvo i hastigheten qvar förgiätne på Wyrgen. Carl XII Bref 53 (1702). Han glömde i hastigheten sin hatt. Auerbach (1909).
b) (†) i uttr. i hastighet, i stor l. största hastighet, i (stor) brådska. (Jag) skreff .. i störste hastigheet .. till E(ders) H(ärlighet). Annerstedt UUH Bih. 1: 176 (i handl. fr. 1621). Jag stod fördenskull straxt up, kastade kläderna i hastighet på mig. De Foë RobCr. 104 (1752).
3) till HASTIG 2, om den (större l. mindre) snabbhet med vilken ngn l. ngt rör sig l. förflyttar sig l. förflyttas l. kan röra sig l. förflytta sig. Carl Gustaf, som med blixtens hastighet .. inbröt i Holstein, fann .. Ekelund 1FädH II. 2: 6 (1831). Vålnaden ilade med vindens hastighet fram. Carlén Repr. 324 (1839). Täflingarna i slätlöpning äro af tvenne slag: täfling i hastighet på kortare afstånd och i uthållighet på längre. TIdr. 1881, s. 34. Melin VikSaga 221 (1910). (†) Månge ibland them (dvs. lapparna, äro) så snälle Schilöpare, at the i hastighet kunna inhämta the snällesta Älgar, Renar, Hiortar och Biörnar. Rudbeck Samolad 12 (1701). — särsk.
a) (†) i uttr. med hastighet, snabbt. Norrby, som med hastighet kommer in på Teatern. Gustaf III 2: 10 (c. 1785).
b) (mindre br.) i fråga om person l. levande varelse överhuvud: förmåga av snabb rörelse, snabbhet. Hazelius Förel. 115 (1839). Stridshästen har två egenskaper: hastigheten och anloppskraften. Sylvan Vial 1: 171 (1863).
c) (i sht i fackspr.) om den större l. mindre snabbhet varmed ett föremål, särsk. maskin l. maskindel l. fordon l. farkost l. projektil l. fallande kropp o. d., rör sig l. förflyttar sig. Man wet hastighetren innom samma tid och kulornas tyngder. Swedenborg Reg. 127 (1718). Hastigheten kan betraktas som förhållandet mellan vägen och tiden. Wijkander Fys. 1: 21 (1886). Man (kan) genom den dubbla excentriska in- och utflyttbara kuggvexeln erhålla 8 olika hastigheter. PriskatalWSonesson 1895, s. 35 (i fråga om fräsmaskin). Fartyget uppnådde vid provresan en hastighet av 19 knop. Auerbach (1909). Vagnen är byggd och avvägd för de höga hastigheternas påfrestningar. SDS 1928, nr 51, s. 3. — jfr BEGYNNELSE-, BREVPOST-, EGEN-, FALL-, FAR-, FLYG-, FÄRD-, INLOPPS-, KÖR-, MEDEL-, OMKRETS-, PERIFERI-, RÖRELSE-, SEKUND-, TÅG-, UTGÅNGS-, VIND-, VINKEL-HASTIGHET m. fl.
4) till HASTIG 3: egenskapen att vara snabb l. ivrig i sitt handlande o. d., snabbhet; rörlighet; numera bl. (mindre br.) med bestämning som angiver i vilket avseende ngn är snabb l. rörlig. CAEhrensvärd (SVS) 1: 137 (1782). Fransk hastighet och légéreté. Schönberg Bref 1: XXXVIII (1809). De alltid rådande egenskaper i hennes (dvs. fru Lenngrens) skrifter äro originalitet, naturlighet, .. hastighet, ledighet och enkelhet i uttrycken. Rosenstein 2: 123 (1819). Hastighet i uppfattning. Östergren (1926; angivet ss. mindre vanl.).
5) (†) till HASTIG 3: bristande omtänksamhet, förhastande, obetänksamhet, oaktsamhet; jfr HASTIG 1 d. BtSödKultH 12: 7 (1591). Detta (dvs. trolovningen) .. ähr (icke) skiet uthj Hastighet uthan medh begges på båda sidor betänkiande. VDAkt. 1665, s. 665. Friherre Rålamb klagar öfver en del Rådsherrars hastighet och obetänksamhet. Schönberg Bref 3: 140 (1778).
6) (numera knappast br.) till HASTIG 4: egenskap(en) att lätt o. ofta bliva vred, hetsighet, häftighet. VRP 1706, s. 66. Varer så god och håller styr på edar hastighet. Lagerström Tart. 89 (1730). En medfödd hastighet i lynnet och äfven otålighet (kunde ibland) röjas (hos drottning Sofia Magdalena). Rosenstein 2: 76 (1813). (Lewenhaupt) fann den förre (dvs. Piper), oaktadt dess hastighet, öppen och vänlig. BL 8: 6 (1842). Cannelin (1921). — särsk.
a) (†) konkretare: yttring av häftighet. Vi vilje ej tala om hans husliga dygder. Några små hastigheter afräknade, besatt han dem i hög grad. AJourn. 1814, nr 264, s. 3.
b) övergående i bet.: (plötslig) vrede; jfr HASTIG 4 slutet; numera bl. (knappast br.) i uttr. i hastigheten, i vredesmod; äv.: av överilning; jfr HASTIG 5 slutet. SthmTb. 23/11 1584. Effter Bengt Ollssonn ij hastighet slogh bondenn blouithe, sackfelltis hann till 4 m[ar]k[e]r. TbLödöse 487 (1603). Kungens hastighet är som Lejons grufliga rytning. Nicander SalOrdspr. 44 (1760). I hastigheten slog han mig. Schulthess (1885).
7) (†) till HASTIG 6: egenskapen att vara brådskande l. av brådskande natur. Ytterst angaf Hs. H. Gr. Excell. om sin resas hastigheet, huru han (osv.). Annerstedt UUH Bih. 2: 55 (i handl. fr. 1661).
Ssgr (i allm. till 3 c, i sht i fackspr.): HASTIGHETS-BROMS, r. tekn. självvärkande broms vid vilken bromsmotståndet alstras gm centrifugalkraftens invärkan o. som särsk. användes för reglering av hastigheten vid hissar o. d. TT 1883, s. 117. 2NF 4: 247 (1905).
(1) -BRÖD. (föga br.) kok. bröd som gräddas på kort tid. Engelskt hastighetsbröd. Högstedt HembaktBröd 64 (1917).
-DIAGRAM. fys. o. tekn. grafisk framställning utvisande de förändringar som en maskins o. d. hastighet undergår vid växlande belastning o. d. Tallqvist SvFinOrdf. (1898). 2NF 6: 297 (1906).
-ENERGI. tekn. i uttr. ångans hastighetsenergi, (för drivande av ångturbiners skovelhjul använd) form av ångans energi som uppträder, då ånga under expansion med stor hastighet utströmmar (mot skovlarna); motsatt: ångans tryckenergi (vid kolvångmaskiner). TSjöv. 1905, s. 403. 2NF 33: 1089 (1922).
(2 o. 5) -FEL. (†) fel som begås i brådskan l. gm oaktsamhet. PH 6: 4217 (1756).
-FÖRLUST. förlust i hastighet. Palmstierna Artill. 67 (1872). Kulors hastighetsförlust till följd af luftmotståndet. EldhandvSkjutsk. 1: 15 (1876). Starck Hållf. 71 (1903).
(1 o. 3 c) -GRAD. (i fackspr.) grad av snabbhet l. hastighet. König Mec. 23 (1752). BiblJäg. 4: 21 (1897). särsk. (†) i fråga om tempo i musik. De 4 hastighets-graderna i den italienska Musiken. Möller 1: 61 (1755). Mecklin BegTonk. 20 (1802).
-KOMPONENT. fys. = -KOMPOSANT. Zidbäck (1890). Tallqvist SvFinOrdf. (1898).
-KOMPOSANT. fys. jfr -PARALLELLOGRAM. Holmberg Artill. 1: 13 (1881). ArkMat. X. 19: 12 (1915).
-LÖPARE. idrott. jfr -LÖPNING. Balck Idr. 2: 493 (1887).
-LÖPNING. (mindre br.) idrott. fotlöpning som avser uppnående av största möjliga hastighet på en relativt kort vägsträcka, kortdistanslöpning. Balck Idr. 2: 491 (1887). 2NF 17: 282 (1912).
-MÄTARE, r. l. m. tekn. apparat för uppmätning av hastigheten hos en i rörelse stadd kropp; särsk. om apparat för uppmätning av hastigheten hos maskin l. fordon o. d. Jungberg (1873; om anemometer). Hastighetsmätare för järnvägståg. GHT 1896, nr 91, s. 2. FlygHb. 15 (1921; för flygplan). SFS 1923, s. 470 (för automobil).
-PARALLELLEPIPED. fys. parallellepiped åskådliggörande en punkts hastighet vid samtidig rörelse i tre riktningar som icke ligga i samma plan; jfr -PARALLELLOGRAM. Tallqvist SvFinOrdf. (1898). BonnierKL 12: 546 (1928).
-PARALLELLOGRAM. fys. parallellogram åskådliggörande en punkts hastighet vid samtidig rörelse i två riktningar, varvid hastigheten i vardera riktningen framställes av två från ett av parallellogrammens hörn utgående sidor, hastighetskomposanterna, medan punktens värkliga rörelse framställes av den mellan dessa linjer liggande diagonalen. Zidbäck (1890). Moll Fys. 5: 35 (1897). BonnierKL 12: 546 (1928).
-POLYGON. fys. polygon åskådliggörande en punkts hastighet vid samtidig rörelse i flera i samma plan liggande riktningar; jfr -PARALLELLOGRAM. Tallqvist SvFinOrdf. (1898). BonnierKL 12: 546 (1928).
-REGULATOR. tekn. apparat för reglering av hastigheten hos maskin. Hissapparater .. med sjelfverkande broms och hastighetsregulator för nedgåendet. TT 1873, s. 220. 2NF 30: 351 (1920).
-REKORD. särsk. idrott. IdrFinl. 3: 115 (1906).
(1) -SKJUTNING. (numera knappast br.) i sht mil. skjutning med avgivande av flera skott i snabb följd efter varandra, dock med iakttagande av noggrann riktning o. avfyring. KrigVAH 1883, s. 189. GHT 1896, nr 228, s. 2.
-ÅKARE. idrott. jfr -ÅKNING. IdrFinl. 3: 162 (1906).
-ÅKNING. idrott. skridskoåkning som avser uppnående av största möjliga hastighet på viss tid. TIdr. 1883, s. 95. 2NF 25: 1195 (1917). Finländska mästerskapet för hastighetsåkning på skridskor. Därs. 35: 671 (1923).

 

Spalt H 515 band 11, 1930

Webbansvarig