| Publicerad 1978 | Lämna synpunkter |
SLÅ slå4, v. -r, slog slω4g (slogo slω3gω2), slagit sla3git2, slagen sla3gen2, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -r, slådde slod3e2, slått slot4, slådd slod4, sup. äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slatt slat4; äv. (utom ss. vbalsbst. -NING numera nästan bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter i bet. I 7 b; jfr KÖPSLAGA, SLAGARE, SLAGERI, -SLAGERSKA) SLAGA sla3ga2, v.3 -ade, i pr. sg. äv. (numera föga br.) -er (jfr anm. 1:o); o. SLÅSS slos4, äv. (numera föga br.) SLÅS slå4s (jfr anm. 8:o), v. dep. slåss resp. slås, slogs slω4gs l. (vanl.) slωk4s (slogos), slagits, sup. äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slåtts.
(inf. o. pr. ind. pl. akt. schlå AOxenstierna 4: 478 (1629), OxBr. 11: 633 (1633). sla G1R 2: 30 (1525). slaa G1R 1: 165 (1523), Därs. 10: 292 (1535). slaga(-e) Schmedeman Just. 73 (1580: tilhope slage), Lagerberg Dagb. 170 (1711), Schultze Ordb. 4487 (c. 1755; betecknat ss. föråldrat ss. osammansatt). slo G1R 2: 18 (1525), Cavallin Herdam. 5: 21 (i handl. fr. 1682). sloge OxBr. 3: 9 (1612). slå (-åå) G1R 1: 125 (1523; enl. senare avskrift), Apg. 5: 39 (NT 1526) osv. slåd Lundström PLGothus 1: 101 (i handl. fr. 1608). slåg RA I. 1: 217 (1537: rådslågh), Bolinus Dagb. 35 (1668). slåge Teitt Klag. 273 (1555). — pass. slaas G1R 1: 183 (1524), Mark. 2: 22 (NT 1526). -slaass G1R 7: 567 (1531: forslaass). slagas SvGeolU Ca 6: 345 (1915; i bet. I 7 b). slodz G1R 4: 345 (1527). slos G1R 1: 129 (1523; enl. senare avskrift), RP 5: 131 (1635: ihjelslos). -sloss VDAkt. 1728, Syneprot. F III 7 (: rebbsloss), Därs. 1731, nr 404 (: brädesloss). slådz G1R 4: 119 (1527), Därs. 368 (: affslådz). slåes (-ess) G1R 16: 99 (1544), BoupptSthm 1675, s. 701 a. slås G1R 5: 82 (1528) osv. slåss (-sz) Est. 7: 4 (Bib. 1541), Chapman Liniesk. 67 (1796). slåz (-tz) G1R 4: 170 (1527), Murenius AV 293 (1654: opslåz). slåås Stiernman Riksd. 36 (1525), ConsAcAboP 3: 517 (1671: opslåås), KKD 10: 354 (1703; möjl. sg.). -slååss Murenius AV 441 (1660: kalckslååss), HSH 31: 84 (1661: beslååss). — dep. sloos BtFinlH 2: 43 (1545). slos 3SthmTb. 9: 362 (1616). sloss RP 12: 216 (1647). slotz UpplDomb. 3: 94 (1541). slåes RARP 4: 428 (1650). slås OPetri Kr. 319 (c. 1540), Rosenius SvFågl. 2: 137 (1922). slåss (-sz) Schroderus Comenius 950 (1639) osv. slåtz Sigfridi A 6 b (1619: flåtz, sannol. felaktigt för slåtz), Murenius AV 406 (1658). slåås OPetri Kr. 83 (c. 1540), Linc. S 1 a (1640).
pr. ind. sg. akt. slaar Mark. 2: 22 (NT 1526), ÄARäfst 78 (1596). slager Stiernman Com. 1: 302 (1580), HT 1913, s. 233 (1791: föreslager). -slar G1R 11: 271 (1537: förslar). slor G1R 1: 190 (1524: framslor), BtHforsH 1: 228 (1637). slåer Schmedeman Just. 60 (1574), Visb. 2: 301 (c. 1600). slår (-åå-) OPetri 1: 29 (1526) osv. — pass. slaass OPetri Tb. 22 (1524; möjl. inf. pass.), Därs. 47, 77 (1525). slages Fredlund Dahlgren 196 (1903). -sloas RA I. 1: 335 (1544: råd sloas). sloss ConsAcAboP 1: 499 (1651), Murenius AV 358 (1657: vpsloss). slåes G1R 14: 185 (1542: påslåes), VDP 1667, s. 95. slås BOlavi 99 b (1578) osv. slåss (-sz) G1R 14: 370 (1542), Nordenflycht (SVS) 2: 435 (1757). -slåtz G1R 26: 622 (1556: förslåtz). slåås VarRerV 26 (1538; möjl. pl.), Lagförsl. 103 (c. 1609), BlBergshV 18: 112 (1687). — dep. slos SvOrds. B 2 a (1604). slåes BOlavi 2 a (1578). slås Schmedeman Just. 30 (1554), Weste FörslSAOB (c. 1815). slåss (-sz) Grubb 362 (1665) osv. slåås Spegel GW 39 (1685).
imper. dep. slås Weste FörslSAOB (c. 1815). slåss Bellman (BellmS) 1: 86 (1769, 1790) osv. slåtz (-dz) BtSödKultH 12: 25 (1593), Därs. 28.
p. pr. slagande BoupptSthm 1671, s. 1782. slåandes Willman Resa 196 (1667), Dryselius Måne 378 (1694: förslåandes). slående (-es) Hes. 30: 18 (Bib. 1541) osv. slåndes Apg. 23: 3 (NT 1526), Gustaf II Adolf 479 (1617: vtslåndes).
ipf. akt. schlog OxBr. 11: 633 (1633). shloge, konj. OxBr. 8: 283 (1635). -slage, pl. TbLödöse 490 (1603: förslage, sannol. med apokoperad ändelse -de). slo(-oo) OPetri Tb. 30 (1524), Landsm. XVIII. 10: 42 (1901; återgivande talspråk). sloch BtFinlH 2: 63 (1548). sloegh TbLödöse 85 (1588). slog (-oo-) SthmSkotteb. 3: 212 (1522) osv. slogge, pl. BtFinlH 2: 110 (1552). slogio (-ie), pl. TbLödöse 180, 220 (1590). slogo (-e), pl. G1R 1: 230 (1524) osv. slå TbLödöse 111 (1589), Därs. 340 (1594). slådde Moberg Invandr. 345 (1952). slåg (-åå-) G1R 6: 248 (1529), Lindner Tijdhfördr. 12 (1641). — pass. slogos (-es), pl. SthmSkotteb. 3: 194 (1521: slog(es)), SkeppsgR 1543, s. 28 a, osv. slogs (-gz) SkeppsgR 1541 (: Slogz til) osv. slox SkeppsgR 1543 (: slox ihop). slåx ConsEcclAboP 438 (1660). — dep. slogos (-es), pl. OPetri Tb. 28 (1524: slog(es)), Svart G1 39 (1561) osv. slogs (-gz) BtÅboH I. 4: 160 (1632) osv. sloogs OPetri Tb. 144 (1526), 2Mack. 13: 22 (Bib. 1541). sloos JönkTb. 137 (1538).
sup. akt. -schlaget AOxenstierna 6: 497 (1631: tillschlaget). schlagit (-idh) OxBr. 8: 17 (1630), Därs. 11: 630 (1632). schlaij OxBr. 11: 547 (1626). slaet Moberg Utvandr. 130 (1949; i bygdemålsfärgad dialog), Dens. Nybygg. 381 (1956; i bygdemålsfärgad dialog). slagat ÖstraHdDomb. 1: 57 (1603). slaget (-e, -ed) G1R 1: 183 (1524), Trolle Sjöoff. 1: 41 (1869). slagiett (-th) TbLödöse 103 (1588), Därs. 175 (1590). slagit (-id) G1R 1: 127 (1523; enl. senare avskrift), Därs. 2: 96 (1525) osv. slaje SoS 1901, s. 147 (1787). slatt Nilsson Bokh. 340 (1937; i bygdemålsfärgad dialog), Johnson Lägg 133 (1951; i dialog). -slågit RA I. 2: 128 (1565: berådslågit, möjl. felaktigt för berådslagit). slått (-o-) UpplDomb. 5: 171 (1597), GbgP 1958, nr 250, s. 22. -släget RA I. 3: 800 (1597: rådsläget). slägit BtÅboH I. 6: 69 (1633). — pass. o. dep. slages (-is) 2Kon. 3: 23 (Bib. 1541), ConsEcclAboP 360 (1659). slagez 3SthmTb. 1: 214 (1594). slagits (-ets, -etz, -itz) UpplDomb. 3: 110 (1541) osv. slags 3SthmTb. 10: 184 (1618). slaijes Chronander Surge D 4 a (1647). slåtts Strindberg NRik. 136 (1882).
p. pf. slaen Moberg Utvandr. 130 (1949; i bygdemålsfärgad dialog). slagen (-in) G1R 1: 101 (1523: slagne, pl.) osv. -slagienn TbLödöse 220 (1590: wpslagienn). -slådd Artes 1975, nr 4, s. 32 (: oslådd), Därs. (: oslått, n.))
Anm. 1:o Beträffande böjningen av sidoformen slaga se äv. KÖPSLAGA o. RÅDSLÅ.
2:o Den fsv. ipf.-formen slo motsvaras i nsv. regelrätt av formen slo. I skriftspråket o. det vårdade talspråket har denna form numera undanträngts av formen slog, där g på analogisk väg införts från pl. [fsv. slogho]. Uttalsformen slω4, som numera bl. förekommer i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter, synes ännu under 1800-talet ha varit jämförelsevis vanlig i vard. spr. Rydqvist SSL 4: 421 (1870; med uppgift att slog ”i det fria talet” emellanåt kan mista sitt g). LoW (1889; uttal av ipf. slog utan slutkonsonant anförs ss. vard.).
3:o I ä. tid användes i pr. akt. 1 pers. pl. o. imper. l pers. pl. äv. formen slåm (slååm). Brasck Apg. C 2 b (1648; imper.). Rudbeckius Luther Cat. 170 (1667; pr. akt.). Atterbom SDikt. 2: 121 (1813, 1838; imper.).
4:o I ä. tid användes i imper. 2 pers. pl. äv. formerna slåen o. slår (slåår). Joh. 2: 19 (NT 1526: Slåår). HSH 1: 38 (c. 1750: slåen). GbgMag. 1760, s. 78 (: slår).
5:o I ä. tid användes i ipf. ind. 2 pers. sg. äv. formen slogst (slogzt). 1Sam. 21: 9 (Bib. 1541). UpplDomb. 5: 148 (1598).
6:o Ss. senare led i ssgr kan p. pf. anta gradböjning. Lidforss DQ 1: 296 (1890: det storslagnaste). Hellström Malmros 98 (1931: skräckslagnare).
7:o I samma bet. som p. pf. n. slaget (i bet. I 5 a α slutet) användes i ä. tid ss. framförställt attribut till orden guld o. silver äv. ett oböjligt p. adj. slagen (slaginn) [av lt. slagen, p. pf. av slān, slå]. I vissa fall har förb. slagen guld möjl. övergått till en ssg med bet.: bladguld. Oächte slaginn gull. TullbSthm 13/7 1584. Slagen .. Sölff. KlädkamRSthm 1590 D, s. 3 a. P(undet) 34 1/8 dlr Togenguldh (dvs. guldtråd) p(undet) 32 1/2 dlr slagenguldh. Därs. 1621 A, s. 4 a. I nedan anförda språkprov beror formen slagen sannol. på felskrivning l. attraktion l. dyl. Smöret, aller nadigeste herre, är udi tunnor slagen och talgen är och skiirt udi tunnor. G1R 23: 432 (1552); jfr I 63. (Den döde) finnes .. att hafua Ett Hugh J hufwudh medh ÿxe Slagen. EkenäsDomb. 1: 15 (1628); jfr I 1 e.
8:o En skillnad mellan formerna slås, pass., o. slåss, dep., görs i den språkvetenskapliga litteraturen tidigast av Ihre 2: 655 (1769). Weste (1807) uppger att skrivformen slås ss. pass. uttalas med långt å under det att samma form ss. dep. uttalas slåss. LoW (1889) uppger att slås, pass., uttalas med lång vokal o. kort konsonant l. (vard.) med kort vokal o. lång konsonant.
vbalsbst. SLAGANDE (numera nästan bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter i bet. I 7 b, Skytte Und. A 2 b (1604: Bollslagande), TT 1896, Allm. s. 24), SLAGELSE (†, Wallin Bref 268 (1849: nedslagelse)), SLAGERI (se d. o.), SLAGNING (OPetri 1: 90 (1526: genomslaghningh) osv.), SLÅANDE (†, Gyllenius Diar. 15 (c. 1670)), SLÅELSE (†, Lind 1: 29 (1749: afslåelse), Dens. 1: 1903 (: ihopslåelse)), SLÅENDE (Lemnius Pest. 13 (1572; uppl. 1917: åderslående) osv.), SLÅNING (numera i sht dels i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter i bet. I 13, dels i skildring av ä. förh. i bet. I 34 b, Linc. Lll 3 b (1640: affslåning), Rålamb 13: 25 (1690; i bet. I 13) osv.); SLAGARE (se d. o.), SLÅARE (†, Linc. Ppp 1 b (1640; i bet. I 1)), -SLAGARINNA (se SLAGARE avledn.), -SLAGERSKA (se d. o.); jfr SLAG, sbst.1 Anm. Beträffande den såväl till KÖPSLAGA som till KÖPSLÅ hänförliga avledn. KÖPSLAGAN se d. o. Beträffande de såväl till KÖPSLAGA som KÖPSLÅ hänförliga avledn. KÖPSLAGARE, KÖPSLAGERI, KÖPSLAGERSKA o. KÖPSLAGNING se KÖPSLAGA avledn. Beträffande RÅDSLAGNING o. RÅDSLAGARE se RÅDSLÅ (avledn.).
I. intr., tr. o. refl.
A. i fråga om att person l. djur jämförelsevis raskt rör kroppsdel (l. ngt som försätts i rörelse av kroppsdel) l. i fråga om att ngt rör sig l. vrider sig l. svänger o. i anv. som nära ansluter sig härtill; jfr B, I.
1) om person l. djur: jämförelsevis raskt röra kroppsdel(ar) l. ngt som försätts i rörelse av en l. flera kroppsdelar (särsk. ngt som hålls i handen l. händerna); äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande kroppsdel l. ngt som försätts i rörelse av kroppsdel; ofta med särskild tanke på att kroppsdel l. det som försätts i rörelse av kroppsdel träffar l. stöter till ngt, särsk. dels: utdela slag, dels i uttr. slå på ngt, göra en l. flera jämförelsevis raska rörelser mot ngt (med kroppsdel l. ngt som försätts i rörelse av kroppsdel) o. träffa l. stöta till det (se äv. i ϑ, κ); äv. med obj. (se b—e, f slutet, g α, h, k); äv. refl. (se d ν, ο β’, δ’, k ζ slutet, ι, m, o α δ’); särsk. i fråga om att misshandla l. skada l. bestraffa person l. djur med slag; jfr 3, 4, 11—30. Fågeln slår med vingarna. SalWijsh. 5: 11 (1536). Mose hooff vp sina hand, och sloogh på helleberghit medh sin staaff twå gångor. 4Mos. 20: 11 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Bryggaren Westman .. gaf hederliga drickspengar åt bödelsknekten för det, att han skulle slå som en karl (då han pryglade G. III:s mördare). Crusenstolpe Mor. 4: 240 (1841). Om jag vore där (dvs. där lejonet är), kunde jag hejda det med ett skrik .., reta det mot mig genom att slå med armarna så här! Hallström Than. 41 (1900). Slå med hammaren i bordet. SvHandordb. (1966). — jfr GENOM-, IGEN-, PÅ-, TILL-, UT-SLÅ o. KLUMP-, RIS-SLAGNING. — särsk.
a) i ordspr. Allmennelighe Ordsedher brukas offta för almenneligh lagh .. (t. ex.) Then ther slår han bryter. OPetri 4: 304 (c. 1540). Slå och löpa, är lijten heeder. Grubb 732 (1665). Dhen som håller och dhen som slåår, äro lijka gode. Törning 17 (1677). Han beslöt följa det gamla nävkampsbudet ”Bättre slå först än slå igen!” Nilsson HistFärs 61 (1940).
b) med obj. betecknande kroppsdel som tillhör subjektet o. som försätts i rörelse.
α) jämförelsevis raskt röra l. föra (i viss riktning) l. lägga l. placera (i visst läge o. d.); i uttr. slå (kroppsdel) i l. mot ngt (jfr β) äv.: jämförelsevis raskt föra (kroppsdel) mot o. (avsiktligt) stöta till ngt (äv. i uttr. slå mot varandra, med avs. på kroppsdelar: jämförelsevis raskt föra mot varandra o. komma att stöta ihop); äv. med obj. o. predikativ: gm att stöta (kroppsdel i l. på l. mot ngt) göra (sådan l. sådan); äv. mer l. mindre bildl. (äv. med saksubj. i personifierad anv.); förr äv. i uttr. slå (kroppsdel) på ngt, placera l. hålla (kroppsdel) på ngt; jfr c ε γ’, f slutet, k, 17, 18. Han slog armarna i kors, händerna för ansiktet, det ena benet över det andra, den ena foten mot den andra. Slå krokben, se KROK-BEN b. Hoorn Jordg. 1: 94 (1697). Kära Mor! / Slå nu hand på kjolen, / Hör på Bas-fiolen. / Dansa tjock och stor. Bellman (BellmS) 1: 206 (c. 1771, 1790). Dörren är stängd … Men jag skall in, om jag så skall slå händer och fötter blodiga. Hallström LegDr. 99 (1908). Kavaljer och dam slå högerhändernas innersidor mot varandra samt klappa ett slag i egna händer. Folkdans. 25 (1923). Då (simmaren) Charlton skummande slog näven i mål mötte honom ett tusenstämmigt jubel. IdrBl. 1924, nr 90, s. 2. — jfr IN-, SAMMAN- o. UPP-SLÅ samt KORS-SLAGEN. — särsk.
α’) med obj. betecknande hår: breda ut l. låta falla fritt (kring axlarna); numera bl. i ssgn UT-SLÅ o. den särsk. förb. SLÅ UT. När Jorden snart det gröna hår / Kring sina bruna Axlar slår. Frese VerldslD 34 (1715, 1726). Nordforss (1805). — jfr KRING-, NED-SLÅ.
β’) i uttr. slå sina klor l. klorna (äv. sin klo) i ngn l. ngt, sätta sina klor (resp. sin klo) i ngn l. ngt, slå sina klor l. klorna om ngn l. ngt, fatta om l. gripa ngn l. ngt med sina klor; äv. bildl., se KLO, sbst.1 1 e ζ. Jag (dvs. katten) slår mina klor utan nåd i din (dvs. råttans) nacke. Topelius Lb. 1: 20 (1860). Då hade (örnen) Gorgo slagit klorna om honom. Lagerlöf Holg. 2: 321 (1907).
γ’) i uttr. slå (svansen o. d.) i knorr, slå (i bet. 7 g δ) knorr på (svansen osv.). Korna .. språng .. som iortar i fältet. .. Rompen slogs i knor. Linné Skr. 5: 83 (1732).
δ’) [delvis möjl. att hänföra till d] (i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) i fråga om l. ss. namn på lekar där två deltagare ömsevis ger varandra slag l. riktar slag mot varandra; särsk. i uttr. slå knog l. baggenos l. skarpnäve, i fråga om l. ss. namn på lek där två deltagare ömsevis med knuten hand ger varandra slag på knogarna, varvid det gäller att uthärda smärtan längst (jfr 7 d β slutet), slå flathand, i fråga om l. ss. namn på lek där två deltagare ömsevis riktar slag med flata handen mot den andres flata hand, varvid det antingen gäller att rycka undan sin hand l. att uthärda smärtan längst. Många påpasslighetsprov .. gå ut på att rycka undan handen för slag, såsom .. slå flathand. LandsmArkFrågel. 28: 13 (1930). Slå knog .. slå skarpnäve. Därs. 14. Slå baggenos. NordKult. 24: 20 (1933). Slå flathand … Den som först ger upp för smärtan förlorar. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 139 (1949; från Ångermanl.).
ε’) övergående i k ε, i (det äv. bildl.) uttr. slå handen l. näven i bordet, se HAND 2 b resp. NÄVE 2 a α.
ζ’) [jfr motsv. anv. av slänga] (vard.) oeg., i uttr. slå käft, prata mycket l. låta munnen gå l. munhuggas; jfr KÄFT 5 b. Johnson Se 40 (1936). De slog käft i mörkret hela natten. Gyllensten SokrDöd 54 (1960).
η’) (†) i de bildl. uttr. slå sin hand därin, lägga sig i det, slå sin hand l. handen l. händerna i l. på ngt, se HAND 3 d, slå handen emot sin egen lycka, hindra sin egen lycka. Borgmästaren Grundel sade .. att till commerciernes gode fortsettiande och itt förlag behöfdes nödigt een bank von lening (dvs. en lånebank), allenast man vore försäkrat, att icke Konungen (dvs. Kungl. Maj:t) ville slå sin hand der in. RP 8: 551 (1641). Aszmund .. tyckte .. (då Olav Haraldsson bad honom bli sin man) at honom ey borde slå handen emot sin ägen lycka. Peringskiöld Hkr. 1: 554 (1697).
ϑ’) (vard.) övergående i β, i det bildl. uttr. slå huvudet i väggen, köra huvudet (se HUVUD 1 j ε) i väggen; ngn gg äv. substantiverat, om person som har för vana att köra huvudet i väggen. Jag tycker mig förstå, att ni ännu .. är samma ”slå huvudet i väggen”, som förut. Essén HustrFörfl. 33 (1913).
β) i uttr. slå (kroppsdel) i l. mot ngt (jfr α), (råka) stöta (kroppsdel) i l. mot ngt; äv. (vard.): råka falla o. därvid stöta (kroppsdel) i l. mot ngt; jfr α ϑ’, d ν β’, 7 f (α), 19 o. SLÅ UPP 5 e. Nu tog Hin Håle wyd flaskfodret, sa Bonden slog Rump. i Isen. Celsius Ordspr. 2: 158 (1709). Den 2 Januari begynte jag läsa kyrkohistorien, då jag somnade och slog nacken mot väggen. Holmbergsson Flor. 12 (1822). Auerbach (1913). — särsk. (vard.) i uttr. slå näsan i backen, råka falla (o. därvid stöta näsan); förr äv. bildl.: råka illa ut. Slå näsan .. i backen, (dvs.) falla omkull. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Jag vill i mina memoarer) säga samtida sanningar och gagna dem, om jag kan. Måhända jag slår näsan i backen till slutet, men dessförinnan skall jag hafva purrat uti vederbörande åtskilligt, som man svårligen kan undgå att tänka på. JDafWingård (1846) i HT 1916, s. 127.
c) med obj. betecknande ngt (äv. ngn) som försätts i rörelse av en l. flera kroppsdelar (särsk. ngt som hålls i handen l. händerna): jämförelsevis raskt föra (i viss riktning); i uttr. slå ngt (äv. ngn) i l. (e)mot ngt (jfr b α, β) äv.: jämförelsevis raskt föra ngt (resp. ngn) mot o. stöta i l. mot ngt; äv. med obj. o. predikativ: gm att stöta (ngt, äv. ngn, i l. mot l. på l. över ngt) göra (sådant l. sådant resp. sådan l. sådan); äv. (i sht ss. senare led i ssgr o. i särsk. förb.): fälla l. vika l. vända o. d.; äv. abs. (se ζ, η ε’); jfr k. (Herodes) rende ibland the oskyldiga barn .., högg them j stycker .. eller slogh them emoot weggena. PErici Musæus 1: 102 a (1582). Han slår inthet sin begare j bänckin. SvOrds. A 8 b (1604). Över bandstolsväven böjd / sitter Gagnefsmoran nöjd. / Och i Mockfjärd kullor små / skickligt knyppelpinnar slå. Fatab. 1931, s. 232 (1930). — jfr NED-, OM-, SAMMAN-, TILLBAKA- o. UPP-SLÅ. — särsk.
α) med obj. betecknande ngt böjbart (särsk. ngt av tyg): raskt föra (i viss riktning); äv. (i sht ss. senare led i ssgr o. i särsk. förb.) i fråga om att med en rask rörelse komma ngt att vecklas ut l. vecklas ihop l. breda l. hölja ngt över ngn l. ngt l. i fråga om att fälla l. vika ngt, förr särsk. med avs. på kapuschong, i uttr. slå ngt på axeln, fälla ned ngt (så att det kommer att vila) på axeln; förr äv. i fråga om hissande av segel (i den särsk. förb. SLÅ UPP); jfr 18. (Ryssarna) voro mig varse, steg neder af sina hästar, och slog Kapporna på axslen. SLöfving (1730) i HFinlÖ 411. Hon .. slog sina pjaltor öfver sin nacke. Wigström Folkd. 2: 171 (1881). Han slog kappan åt sidan och värmde händerna öfver elden. Heidenstam Folkung. 2: 121 (1907). — jfr IN-SLÅ.
β) med obj. betecknande ngt som skall rengöras: stöta (ngt i l. mot l. på l. över ngt) så att föroreningar lossnar; äv. med obj. o. predikativ: gm att stöta (ngt i l. mot ngt osv.) så att föroreningar lossnar göra (sådant l. sådant); jfr e α. (Konstapeln vid sjöartilleriet kommenderar:) Wisker edra Stycken. .. Tager uth Wiskaren. .. Slår honom öfwer Styckemunnen. Grundell AnlArtill. 1: 35 (c. 1695). Vispen slås ren mot kittelkanten. Grafström Kond. 181 (1892).
γ) (numera mindre br.) med obj. betecknande stickvapen, i uttr. slå ngt i ngn l. ngt, sticka l. stöta l. ränna ngt i ngn l. ngt; äv. med indirekt obj., i uttr. slå ngn ngt i (viss kroppsdel), sticka l. stöta l. ränna ngt i (viss kroppsdel) på ngn; jfr d γ, e, i ϑ, μ. Han .. beeddes .. en knijff .., then slogh han sielffuer j kroppen på sigh. LPetri 3Post. 37 b (1555). (E. XIV) rychte .. vth sin Dagert och slogh then Herr Nielsz Sture i Brystet oförskylt. Girs E14 92 (c. 1630). Djupt tog oväns hat, när spjutet / Lömskt han slog i sonen. Bååth GrStig. 143 (1889). Slå kniven i bröstet. Cannelin (1939).
δ) med obj. betecknande huvudbonad: sätta (på huvudet o. d.); numera bl. i den särsk. förb. SLÅ NED. Jag slog hatten på hufvudet. JPersson (c. 1750) i HSH 1: 261.
ε) med obj. betecknande ngt vars ena ända förblir på sin plats (t. ex. ngt som rör sig på gångjärn) l. ngt som rör sig i en fast bana (t. ex. i krampor): föra (i viss riktning l. till l. från visst läge); dels i fråga om förande varvid handen l. annan kroppsdel följer det som förs till slutläget, dels (jfr η) i fråga om förande varvid det som förs släpps o. på egen hand får fortsätta till slutläget; ofta med avs. på dörr l. fönster o. d., i uttr. som betecknar stängande l. öppnande; ss. senare led i ssgr o. i särsk. förb. äv. med avs. på ngt som har en l. flera rörliga delar: fälla l. vika o. d.; jfr j β, k, 20, 21. Slå en dörr o. d. i lås; jfr LÅS 1 c β. Slå en dörr (l. ett fönster) på vid gavel, förr äv. på gavel, öppna en dörr (resp. ett fönster) o. ställa den (det) vidöppen (vidöppet). Dom. 3: 23 (Bib. 1541). Dörena slåsz upå gafwel. JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 222. Slå reglen för dören. Sahlstedt (1773). En tatar slog luckorna från sitt grönsaksstånd i planket. Anholm Gog 412 (1895). George .. slog draperiet åt sidan. Janson CostaN 2: 124 (1910); jfr α. — jfr HOP-, ÅTER-SLÅ. — särsk.
α’) (numera bl. tillf.) med avs. på milved som reses på sluttande mark, i uttr. slå (uppåt) över stången, ställa lutande o. riktad mot en punkt på den sida som befinner sig högre än riktstången (se RIKT-STÅNG 1 slutet). Till följe af varmgångens läge på milans nedre sida, ”framsidan”, är det .. af vigt, att större delen af milveden .. slås uppåt öfver stången alltmera, ju mera bottnen lutar. Svedelius Koln. 122 (1872). Ekman SkogstHb. 242 (1908).
β’) i utvidgad anv., i uttr. slå i lås (jfr 2 l slutet), med avs. på skrin l. rum o. d.: stänga o. låsa, förr äv. med avs. på ångmaskin: regla ångpådraget i o. därigm komma (maskinen) att arbeta med konstant hastighet; förr äv. i uttr. slå ur lås, med avs. på ångmaskin: öppna regeln för ångpådraget i. O dyre vän, slå skrinet ej i lås! MarkallN 2: 184 (1821). Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856; med avs. på ångmaskin). Der roptes: till vapen, vår frihet förgås! / Då slog han (dvs. Michelangelo) sin studio vredgad i lås. Snoilsky 3: 69 (1883).
γ’) mer l. mindre bildl. (äv. med saksubj.); förr äv. dels med obj. betecknande kroppsdel (jfr b α), i uttr. slå munnen gavelöppen l. sitt gap på vid gavel, öppna munnen resp. sitt gap på vid gavel, dels [möjl. att hänföra till 41 (a slutet)] i uttr. slå bom för ngt, hindra l. förebygga ngt. Sigfridi b 2 b (1619: slå .. Munnen gafwel yppen). San Edelheet aldrigh förgåås, / Ty dygden slåår för henne låås. Girs Edelh. G 1 b (1627). (Krokodilen) slår sin stoora Gaap på wjda Gafl. Spegel GW 244 (1685). Här (i Herculaneum) hade Försynen slagit bom för en Omars grufveliga rådslag (o. gm vulkanutbrottet räddat handskrifter som eljest skulle ha förstörts av barbarer). Björnståhl Resa 1: 223 (1771). Smickret är en lönndörr till lyckan, som hvar och en gerna vill slå i lås efter sig. Leopold 3: 198 (1795, 1816). särsk. (numera föga br.) med obj. betecknande person, i uttr. slå ngn i baklås, bringa ngn ur fattningen; jfr BAKLÅS b β. Hagberg Shaksp. 2: 54 (1847).
ζ) (enl. reglerna i kortspel) lägga l. (övergående i η) slänga (kort) på bordet l. på kort som ligger på bordet, spela ut; äv. abs. l. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. med; äv. med bestämning inledd av prep. på, betecknande bord l. kort; jfr o α ε’. (T.) Wer soll erst ausspielen, oder ausschlagen? (sv.) hwilken skal slå först med chorten? Lind 1: 270 (1749). När den som spelar ut, hafver fattat et Kort til utslag, så har han frihet at sätta det samma tilbaka igen, så länge det intet är slagit utur handen. ReglKortsp. 1: 9 (1809). Lachera är, då man slår ett lägre kort på ett högre. HbiblSällsk. 1: 5 (1838). — särsk.
α’) med avs. på trumfkort; äv. bildl., förr särsk. i uttr. slå trumf i bordet, dels: slå i bordet (ss. tecken på att man vill ha mera att dricka), dels: visa att man har stora resurser l. är den som bestämmer, tala maktspråk, slå trumf i efterhand, göra huvuddelen av ett arbete efter förarbete av andra, slå trumf på ngns öronlappar, ge ngn örfilar. (Han) lär .. slå trumf på mina örlappar, så at dä hviszlar efter. Gyllenborg Sprätth. 83 (1737). För så smått folk (som bönder o. hantverkare) kunnen I (dvs. ”Fru Skrulta på Penningenäs”, riksens ständers bank,) sjelf sätta Lagar, och slå trumpf i bordet, så at de aldrig skola kunna swika Eder. Posten 1769, s. 432. Vår Nymph med sin arm och blixtrande ring, / Slog (under dryckeslaget) Tallstrunten (dvs. tallstruntsbrännvinet) ut på kjoln. / Herdinnan trumf i bordet hon slog, / Och kjorteln öfver axlarna drog. Bellman (BellmS) 1: 268 (c. 1785, 1790). (Vapenkonstruktören C. G. v. Helvig) hänfördes af tidens åsigter att anförtro de så kallade lätta trupperna uträttandet af nästan allt, under det man glömde massorna, hvilka egentligen slå trumf i efterhand. Wingård Minn. 4: 57 (1847).
β’) (†) i utvidgad anv., ss. vbalsbst. slagning, om omgång i killespel. Den sista slagningen gick illa. Landsm. XVIII. 8: 37 (cit. fr. 1850).
η) med tanke på att man låter ngt (äv. ngn) som man håller l. hållit i fara i väg: kasta l. drämma (ngt resp. ngn i marken l. golvet o. d.); äv. i sådana uttr. som slå ngt i huvudet på ngn, äv. (med indirekt obj.) slå ngn ngt i huvudet, kasta ngt i huvudet på ngn; utom i α’—ζ’ numera nästan bl. med bestämning angivande målet för det som far i väg; jfr ε, ϑ α’, ι α’, γ’, e β, i β, μ, 3 d, 4 a, 7 h, 8 c, g λ. Han lyfte upp sin motståndare och slog honom sedan i golvet. (På) eft(e)r middagen fick iag slå en Fyhrbåll vid Oravanemij, och der antände 3 st: huus. SLöfving (1730) i HFinlÖ 406. Slå klotet midt ibland kegglorna. Nordforss (1805). (Sv.) Han slog mig en sten .. i hufvudet, (fr.) il me lança une pierre .. à la tête. Weste (1807). I händelse af tillfälligt afbrott i (fotbolls-)spelet .. vidtager spelet åter på så sätt, att domaren slår bollen i marken på den plats där den befann sig, då spelet afbröts. Johanson SpelReglFotb. 21 (1906). Gustaf Kurck .. hade på aftonen slagit en sten i hufvudet på vaktmästaren. PT 1915, nr 199 A, s. 3. — särsk.
γ’) (numera föga br.) i uttr. slå snöboll, kasta snöboll. Tersmeden Mem. 1: 94 (c. 1790). Lindfors 2: 562 (1824).
δ’) (i sht förr) i uttr. slå trill(a) l. triss(a), i fråga om l. ss. namn på lek varvid en trissa av trä (l., i utvidgad anv., en ring av järn) kastas så att den rullar efter marken (o. varvid en l. flera motspelare har till uppgift att stoppa den o. kasta den tillbaka). Slå trilla. Linné Diet. 1: 124 (c. 1750). Slå trill. Fischerström PVetA 1794, s. 31. Bruksbarnen slå trissa. MLalin (1840) hos Dahlgren 2Ransäter 61. När man slog ”triss” föredrog man helst landsvägarna. Samuelsson HALärovUpps. 463 (1952; om förh. under senare hälften av 1800-talet). jfr TRISS-SLAGNING.
ε’) med avs. på tärning: kasta; i uttr. slå tärning äv.: spela tärning (om ngt med ngn); äv. utan obj.: göra tärningskast l. spela tärning (om ngt); ss. vbalsbst. slagning äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) konkretare, om sammankomst för tärningsspel (äv. om förr förekommande sammankomst för avyttrande av ngt gm tärningsspel med insats); jfr ϑ’, e β, o α ε’, 7 h α, 40 d. Envallsson Tosorden 1 (1798). Ämnar du dig på ”slagningen” i morgon(?) SthmFig. 1845, s. 51. Man slår om tusen Riksdaler. Därs. På Visingsö slog han (dvs. den vandrande studenten) tärning med de trasiga ryska krigsfångarna. Heidenstam Karol. 2: 270 (1898). Slå du, jonglör, slå du nu först, / Förty din öfning är nog störst! VLitt. 2: 130 (1902). Vi slogo tärning för att få avgjort vem som skulle börja. Östergren (1941). jfr BORT-SLÅ. särsk. (numera bl. tillf.) med refl. obj. o. predikativ, i sådana uttr. som slå sig pank, spela tärning så att man blir pank (förr äv. bildl.: duka under). Konung Pharao slog sig pank emot Moses. Cederborgh UngdTidsf. 1: 67 (1834).
ζ’) med avs. på boll som hålls l. hållits i handen: kasta; äv. i uttr. slå boll (jfr 8 b α), i fråga om l. ss. namn på lek l. spel där man kastar boll. Vattenpolospelaren slog bollen i mål. (Sv.) De slå bållen över målet, (lat.) Pilam ultra metam jaciunt, torquentve. Schultze Ordb. 4515 (c. 1755). Slå båll .. (dvs.) kasta. Sundén (1891).
ϑ) i utvidgad anv. (jfr ε β’, η ϑ’).
α’) [sannol. utgående från η, med tanke på vadsumma o. d.; jfr äv. KASTA, v. II 4 g] i uttr. slå vad, se VAD; jfr VAD-SLAGNING o. VAD-SLÅNING.
β’) (†) med avs. på skott: träffa med l. sätta l. placera (ngnstädes). Om två jägare åtföljas, bör man .. öfverenskomma att man håller på de yttersta (fåglarna) vid den sidan der man sjelf går, på det man ej måtte slå båda skotten i samma trakt af svärmen. Svederus Jagt 229 (1831).
ι) mer l. mindre bildl. (jfr ε γ’, ζ α’, η ε’ slutet); särsk. med avs. på skugga: kasta (på ngt); jfr 9 l γ. Är en konung antichrist, är en biskop antichrist, så må man gerna slå honom det namnet, om icke i ansigtet, åtminstone till fötterna. Thomander 2: 441 (1860); jfr α’. Gumman skugga slår på mur’n. Josephson GRos. 57 (1896). — särsk. i vissa uttr.
α’) [möjl. utgående från η] slå ngn ngt i ansiktet, öppet o. hänsynslöst säga ngn ngt, kasta l. slunga ngt i ansiktet på ngn; jfr d ο κ’. Skall jag sanningen henne i ansiktet slå, / att de dagarna aldrig, ack aldrig oss nå. Lindqvist RysslSång II. 2: 317 (1934).
β’) (vard.) slå klackarna i taket o. d., roa sig grundligt l. på ett uppsluppet sätt; jfr KLACK, sbst.2 2 b. Då är tiden inne att slå klackarna i taket. Stjernswärd Snopp. 67 (1930). Holmberg Leopold 1: 88 (1953).
γ’) [möjl. utgående från η; jfr motsv. anv. av KASTA, v.] slå ngn ngt (ut)i näsan, se NÄSA, sbst.2 1 d ζ α’; jfr δ’, d ο ζ’.
δ’) [jfr γ’] (†) slå ngn i näsan på ngn, låta ngn till övermått höra talas om ngn l. skryta med ngn för ngn. Förtrollade af .. (den föregivne kapten Fitz-Marshalls) långa lista på aristokratiska bekantskaper .. hade mr och mrs Nupkins .. slagit kapten Fitz-Marshall i näsan på deras utvalda krets af bekanta. Backman Dickens Pickw. 1: 400 (1871).
d) med obj. betecknande ngn l. ngt som träffas l. stöts till: göra en l. flera jämförelsevis raska rörelser (med en l. flera kroppsdelar l. ngt som försätts i rörelse av en l. flera kroppsdelar) o. träffa l. stöta till, ge slag; med obj. betecknande person l. djur ofta: misshandla l. skada l. bestraffa gm slag; äv. i förb. med bestämning betecknande resultat, särsk. (stundom övergående i 5) med obj. o. predikativ: gm att träffa l. stöta till (ngn l. ngt) göra (sådan l. sådan resp. sådant l. sådant), göra (ngn l. ngt sådan l. sådan resp. sådant l. sådant) gm slag; äv. i uttr. slå ngn huden full, se HUD, sbst.1 1 f α; stundom äv. i uttr. slå (sättmaskin) att göra ngt o. d., gm anslående av tangenterna komma (sättmaskin) att göra ngt osv.; jfr b α δ’, e γ, g α, k, 43. Slå ngn i ansiktet, i huvudet, på munnen, på bara stjärten, på kinden (förr äv. vid kindbenet). Slå ngn till krympling. Samma dagh ræchte albrect gellerbo handena ffor lxxx {marker} ffor th(et) han sloo bardsker(e) hust(rv)ne. OPetri Tb. 30 (1524). Är thet så någhon slår tigh wedh thet höghra kinbenet, så wendt honom och thet andra till. Mat. 5: 39 (NT 1526). Han hade slaghett henne både blodigh och blåå. TbLödöse 1 (1586). (Den jäktade maskinsättaren) försöker ”slå maskinen” att alltid ”ha en rad i luften”. NordBoktrK 1905, s. 181. I torparkontrakt på ett granngods hade stått, att om någon av godsets hundar bet en underlydande, så hade den underlydande inte rätt att slå hunden. Lo-Johansson Förf. 60 (1957). — jfr dels BLÅ-, FULL-, LAM-, LEM-, LYTT- o. SKAM-SLÅ, dels O- o. PÅK-SLAGEN. — särsk.
α) i ordspr., ordstäv o. ordspråksliknande talesätt; äv. med saksubj. betecknande egenskap (i personifierad anv.). Otroheet slår som oftest sin egen herre. G1R 24: 483 (1554). Hoo som giffuer sitt så at han tigger, honom skal man slå så at han ligger. SvOrds. B 1 a (1604). Hoo som slår enom på halsen han slår honom icke longt ifrå huffuut. Därs. B 1 b. Han tager den ena och slår den andra med. Rhodin Ordspr. 58 (1807). Vill man slå en hund, hittar man alltid en käpp. Granlund Ordspr. (c. 1880). Slår du min dam på käften, så slår jag din dam på käften, sa bonddrängen på dansbanan. Holm Ordspr. 297 (1964).
β) (numera bl. tillf.) i uttr. slå ngn på, äv. för, i sht förr äv. vid örat o. d., ge ngn en örfil; äv. bildl. (förr äv. i uttr. slå ngt på l. vid örat, visa ringaktning för ngt l. strunta i ngt). Chydenius 261 (1766: vid örat; bildl.). Hon slog honom för örat. Widegren (1788). Slå en .. på örat. Weste (1807). Skall du beständigt slå grammatikan på örat? CVAStrandberg 2: 327 (1865). Östergren 10: 549 (1971).
γ) i fråga om att (söka) misshandla l. såra med vapen; numera företrädesvis i fråga om vapen som saknar spets l. egg l. träffar på annat sätt än med spets l. egg; i sht förr äv. (jfr c γ, e, i ϑ, μ) i fråga om vapen (som träffar) med spets l. egg: sticka l. hugga (ngn i l. genom viss kroppsdel), ge (ngn) ett l. flera stick l. hugg (i l. genom viss kroppsdel). (Fogden) haff(ve)r latijdt slåge .. Mårthen medt en(e) yxehamer(e), så att han haff(ve)r legett opå seng i 1 1/2 åhr. Teitt Klag. 273 (1555). Simon .. slogh honom genom huffwedett medh en dagertt. 2SthmTb. 7: 361 (1587). Hon språngh till och achtede slå honom medh en kniff i rÿggenn. Därs. 8: 65 (1589). Ja (, svenske soldat,) min, dig uti stilhet på / .. Hur werjan aldrig miste geck, / Hur, hwem du slog, sin bane feck. Nordenflycht QT 1745, s. 59. — särsk. (†) i uttr. slå ngn in i (viss kroppsdel), sticka ngn i (viss kroppsdel). Medh thett samme togh Anders till sin dagertt och slogh strax drengenn der medh in i huffuudett widh örett, så att han gick vth widh strupan. 2SthmTb. 8: 53 (1589).
δ) med avs. på djur (jfr ε, ζ): bedöva gm slag i samband med slakt (stundom övergående i 24 b β: bedöva gm slag o. slakta); särsk i uttr. slå ngt för pannan, förr äv. för huvudet (jfr ο γ’). Bättre molcka Kohna, än slåna för Hufwud. Grubb 69 (1665). Vår (dvs. oxarnas) husbonde vore väl icke slug, om han ej eljest (dvs. om vi icke arbetade) sloge oss för pannan och åte upp oss med det snaraste. Kellgren (SVS) 4: 281 (1782). (Lantbrukseleven) hörde sig .. för hos mäster (dvs. slaktaren) om det fanns något hinder för att han kunde få slå tjuren? Nilsson HistFärs 30 (1940).
ε) fisk. med avs. på fisk, i sht lake l. gädda (jfr ζ): klubba (se KLUBBA, v.2 a β); jfr DÖVA, v.1 2 a. Att ”slå lake” var ett nöjsamt och ibland gifvande fiske. Modin GTåsjö 218 (1916). Moberg DinStund 107 (1963).
ζ) (†) med avs. på fisk (jfr ε): hugga (se HUGGA, v.1 1 j); äv. i uttr. slå (fisk) med ljustret, ljustra (fisk; jfr LJUSTER 1). Spegel 269 (1712). Karlen .. slog gäddan med ljustran. Säve HafvSag. 90 (1880).
η) med avs. på kroppsdel som icke tillhör subjektet.
α’) i sådana uttr. som slå ngns ansikte, misshandla ngn gm slag i ansiktet, slå ngn näsan i blod, misshandla ngn gm slag på näsan så att den börjar blöda. The män som höllo Jesum .., bundo kringh om hans öghon, slogho hans ansichte, och (osv.). Luk. 22: 64 (NT 1526). Obarmhärtiga pojkar, som slogo honom näsan i blod. Öberg Son. 17 (1905).
β’) (†) i uttr. slå ngns skuldra, ge ngn ett (lätt) slag på skuldran (för att väcka honom); anträffat bl. bildl., med saksubj.; jfr λ, i ϑ. (På morgonen) var det denna gång ej Fasans åska, / Som skakade hans bädd och slog hans skuldra / Och ropade: Statt up, o slaf, til plågor! Kellgren (SVS) 2: 319 (1790).
ϑ) i fråga om l. ss. namn på lekar som går ut på att med förbundna ögon träffa ngt med slag av en käpp; särsk. i uttr. slå kruka l. pinne, i fråga om l. ss. namn på lek där målet är en kruka resp. en pinne. SvForns. 3: 421 (1842). Slå kruka. Norman GossLek. 23 (1878). Slå pinne. Hubendick FlickLek. 12 (1879).
ι) i uttr. (en l. två) slå den tredje l. en l. två slår den tredje, om springlek varvid deltagarna står uppställda två o. två (den ene bakom den andre) i en vid ring o. en deltagare ställer sig framför ett av paren varefter en annan deltagare söker ge den som står bakerst av de tre ett slag med handen (l. med en dagg) varvid denne kan rädda sig gm att springa undan o. ställa sig framför ett annat par (varefter den som står bakerst i detta par får försöka fly undan osv.). Den juhle leeken: twå slår den tredie. Dahlstierna (SVS) 130 (1698). Vi sprungo änkelek, två slå den tredje. JGOxenstierna Dagb. 26 (1769). En slå den tredje. Norman GossLek. 14 (1878). En .. vanlig springlek är slå den tredje. NordKult. 24: 42 (1933). En slår den tredje. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 202 (1949).
κ) i uttr. en slå den andre, om lek varvid en deltagare springer runt en ring som bildats av de övriga o. därvid ger en av dessa ett slag (på skuldran) varefter denne börjar springa runt ringen åt motsatt håll o. försöker uppnå sin plats, innan den som utdelade slaget hinner dit, ”kappas om rummet”. Hubendick FlickLek. 16 (1879).
λ) övergående i k: (lätt) vidröra l. klappa (ngn i ryggen l. på axeln o. d.) för att väcka vederbörandes uppmärksamhet o. d.; i uttr. slå ngn på axeln äv.: (lätt) vidröra l. klappa ngns axel ss. tecken på (nedlåtande) välvilja l. vänlig uppmuntran o. d., klappa ngn på axeln (se AXEL, sbst.2 1 c); jfr η β’. (Sv.) Slå en på axeln .. (fr.) frapper qlcn sur l’épaule. Weste (1807); möjl. till huvudmomentet. Gubben Rosenstein .. slog mig på axeln, kallade mig Professor och sade att det skall vara honom en glädje att snart få Contrasignera min fullmakt. Geijer Brev 213 (1816). En trevlig kurre slog mej på axeln och sa att en kallsexa väntade oss i stora salen. Norlander Skål 104 (1921). Jag hade inte sett honom på sex år, när han nu slog mig i ryggen på Stureplan. Rydqvist Kar. 7 (1924).
μ) närmande sig 11: gm slag tvinga (person l. djur) att bege sig (från en plats o. d.), gm slag driva (person l. djur från en plats o. d.); numera i sht i den särsk. förb. SLÅ BORT. Då hafuer han grijpit till en yxa till slå dem (som kommit för att göra utpantning) vthur stugon. ÅngermDomb. 27/6 1642, fol. 191.
ν) refl. (jfr m).
α’) (avsiktligt) tilldela sig själv slag; äv. i uttr. slå sig själv; jfr ο β’, δ’, k ζ slutet, ι. (Den besatte) war al tijdh dagh och natt på berghen, och j grifftenar, ropandis och sloogh sich sielfuan medh steenar. Mark. 5: 5 (NT 1526; Bib. 1917: sargade sig själv). Gislare ordan, the wore hwijt clädde, och .. sloghe och hudhflängde sich medh gisler. OPetri 1: 480 (1528). Dalin (1854). särsk. [efter fsv. sla sik fore munnin] rättshist. i uttr. slå sig (själv) för l. på munnen, ge sig själv ett slag på munnen ss. en del av straffet för att ha ärekränkt ngn; jfr ο δ’. Schmedeman Just. 8 (c. 1600: slå sig sielf på munnen). (Jag) tycker sådant straff göra tilfyllest .. att .. (den för falsk angivelse m. m. åtalade A. Gyllenrot) gör Öfwersten Stobée offentelig afbön, slår sig för munnen och säger att han lög; mister ähra sin (osv.). GCronhielm (1722) i Minnesskr1734Lag 1: 90. SkrInstRättshForskn. II. 4: 55 (1974).
β’) (råka) stöta sig (mot ngt) l. (törna mot l. falla o.) göra sig illa (på ngt); äv. med predikativ, i sådana uttr. som slå sig fördärvad, (råka) stöta sig l. (törna mot l. falla o.) göra sig illa, så att man blir fördärvad; jfr b β, 6 g β, 10 a β γ’. Han föll och slog sig på en sten. Han slog sig i huvudet, då han föll. Slå sig emot en sten. Weste FörslSAOB (c. 1815). Hon skulle till land i halkan, slinter / och slår sig fördärfvad. Melin Dikt. 2: 177 (1904). I fallet slog han sig icke, ty i fållan var rikligt med ströhalm. Neander 70År 34 (1929).
ξ) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., om person l. djur: misshandlad l. träffad l. skadad av slag; äv. i substantivisk anv., om person; äv. mer l. mindre bildl. KOF 1: 558 (c. 1618). Ibland förde de .. fångna vargar .. (till lejonburen) och gladde sig åt att höra dem gnälla som slagna hundvalpar af skräck. Hallström Than. 35 (1900). Fattiga ger han (dvs. Jesus) sin rikedom, / Läker de slagnas sår. Ps. 1937, 48: 2.
ο) mer l. mindre bildl. (jfr β, η β’, ξ); förr särsk.: synda l. bryta mot grammatiska regler uppställda av (viss författare). Slå huvudet på spiken, se HUVUD 6 a slutet. (Till befattningen ss. depositor) fordras en karl af någon mogenheet i studierne, åth minstonne en sådan, som icke för offta slår Priscianum. UUKonsP 9: 142 (1671). Du har slagit mig lam, Sven, till och med i min tro på Gud. Roos OsynlVäg. 358 (1903). — särsk. i vissa uttr.
α’) (†) slå ngn med bann, bannlysa ngn, slå ngt med bann, vid straff av bannlysning förbjuda ngt. Schroderus Os. 1: 409 (1635). (På synoden i Clermont 1095) Bleff .. påbudit .. At Leekmännerne, hwilke effter Biskoparnas .. dödelige Frånfälle antastade the Dödhes Egendom .., skulle in til een nöyachtigh Wedergälning slås medh Bann. Därs. 2: 615.
β’) (ngt vard.) slå ngn på fingrarna, näpsa ngn l. ge ngn en läxa l. (vanl.) beslå ngn med okunnighet l. felaktiga uppgifter o. d. (se äv. FINGER 1 e); äv. refl. (motsv. ν α’), i uttr. slå sig själv på fingrarna, näpsa sig själv o. d. Hade utländingen .. (då han höll lågt saltpris) stegrat upp sina öfriga varor till sin ersättning, hade våra egna kunnat strax slå honom på fingren genom lägre pris på samma varor. Chydenius 224 (1765). Siwertz Sel. 1: 154 (1920; refl.).
γ’) slå ngn l. ngt för huvudet (jfr δ, 2 x α β’, γ’), såra l. förtreta l. förtörna ngn l. ngt, väcka anstöt hos ngn l. ngt (se HUVUD 2 b ι); i uttr. slå ngt för huvudet förr äv.: skada ngt l. göra slut på ngt. Är det en tid att slå Rikets Credit för hufwudet, då den som mest behöfwes? AdP 1789, s. 690.
δ’) [jfr ν α’ slutet] (numera föga br.) slå ngn l. (motsv. ν α’) sig (själv) på, förr äv. i munnen (med ngt), vederlägga ngn resp. vederlägga l. motsäga sig själv (med ngt), se äv. MUN, sbst.1 4 ο; förr äv. i uttr. slå sig själv, motsäga sig själv. Effterkommer .. (en friare) icke thet han vthloffuat haffuer, så slåår han sigh jw sielff vppå Munnen, och gör sigh til en Löghnare. Leuchowius Zader 315 (1620). (Judarna måste märka) huruledes the vthi sitt tahl slå sigh sielfwa, emedan the fordra een General och allmän fredh (efter Messias’ ankomst), Men på andra rum, bullra och flåsa the lutter krijg. Sylvius Mornay 609 (1674). Andræ Herdabr. 134 (1937).
ι’) [möjl. utgående från 8] (†) slå två spikar på en gång, slå (i bet. 24 b β β’ slutet) två flugor i en smäll. Franzén Skald. 3: 350 (1829).
κ’) [jfr c ι α’] (vard.) slå ngn i synen med ngt, öppet o. hänsynslöst säga ngn ngt, kasta l. slunga ngt i ansiktet på ngn. Wranér BrokBild. 1 (1889).
λ’) (†) slå ngns öra med ngt (jfr 2 x α ι’), låta ngn höra ngt, smeka ngns öra med ngt. (En genius representerande grekiska språket) öppnar för dig den slutna Platoniska munnen, / Och ditt tjusade öra slår med en Sång af Homeros. Lyceum 2: 219 (1811). Adlerbeth HorOd. 59 (1817).
e) med innehållsobj. betecknande (typ av) slag, i sht förr äv. (motsv. c γ, d γ) stick l. hugg: utdela l. utföra; äv. med innehållsobj. betecknande (typ av) vingslag l. rörelse: utföra l. göra l. åstadkomma; äv. mer l. mindre bildl.; jfr h, k, n, 28, 51 a. Fågeln slog några slag med vingarna. Ekenäs Domb. 1: 15 (1628); jfr anm. 7:o sp. 6956. Serenius Ggg 4 a (1734). (Hon) slog ett sakta slag med tömmen på hästländen. Almqvist Grimst. 32 (1839). Svedelius SmSkr. 1: 151 (1872; bildl.). Några hoppade högt i luften, svängde runt och slogo med benen österbottniska ”saxar”. Ackté Jalander 102 (1932). — särsk.
α) motsv. c β, i förb. med obj. betecknande ngt som skall rengöras: utföra (så l. så många slag) med (ngt i l. mot l. på l. över ngt) så att föroreningar lossnar. En silkes-schalett far dammet straxt af, bara man slår honom ett par slag öfver handen. Almqvist Går an 97 (1839).
β) motsv. c η, med avs. på kast: göra l. utföra; särsk. (motsv. c η ε’) med avs. på tärningskast; äv. mer l. mindre bildl. (äv. med saksubj.). Hvad än som händer, vi hvarann förgäta / Ej nånsin, hur än lyckan slår sitt kast. Almqvist VSkr. 5: 369 (1845). För utförande av ett kast (i brottning) erfordras först att ett riktigt grepp tages. Därpå ”slås” kastet och sedan måste rörelsen fullföljas så att motståndaren tvingas på rygg. IdrlMar. 1935, s. 214; jfr KAST, sbst.4 III 1. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh. i vissa trakter) i fråga om kägelspel, i uttr. slå framslag, kasta från spelets utgångspunkt, slå bakslag, kasta från den punkt där klot o. d. stannat vid kast från spelets utgångspunkt. Slå bakslag. Holmberg 2: 548 (1795). Slå framslag. Fatab. 1906, s. 36.
γ) (numera mindre br.) motsv. d, i förb. med obj. betecknande ngn l. ngt som träffas av (typ av) slag (äv. stick l. hugg): ge l. tillfoga (ngn l. ngt slag resp. stick l. hugg); förr äv. i förb. med obj. o. predikativ: ge l. tillfoga (ngn slag) o. därigm göra (sådan l. sådan). Gilstwghan .. skall wara så friidkallat at hoo ther annen slåår pust eller kindhest, skal bötha xl [40] mark. G1R 6: 242 (1529). Han .. slogh sijn stalmester 6 slagh i liffwet medt en dagertt. HH XIII. 1: 38 (1562). Hann slogh honom 2 slagh i ehn bått medh ehn bådzsthakie blå och blodighier. TbLödöse 168 (1590). Johansson SmedBrukspatr. 41 (1933). särsk. mer l. mindre bildl.; förr särsk. i uttr. slå varannan käppslängar, ge varandra pikar l. gliringar o. d. (i samtal). SedolärMercur. 1: nr 10, s. 3 (1730: slå hwarannan käppslängar). Har .. icke Shakspeare lof att slå grammatikan en örfil? SKN 1842, s. 212.
δ) i vissa (äv. bildl.) uttr.
α’) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slå fång, ta livtag; jfr FÅNG 1. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 133 (1949; från Medelp.).
β’) (†) slå pustar sig emellan, om flera personer: ge varandra slag i ansiktet l. örfilar o. d. TbLödöse 134 (1589).
ε’) slå en åkarbrasa l. åkarbrasor, värma sig gm att (vanl. flera ggr) göra kraftiga armrörelser riktade mot kroppen, särsk. gm att föra armarna utåt o. därefter raskt föra dem så att de korsar varandra o. så att vardera handen kommer i kraftig kontakt med den motsatta överarmen l. axeln, ta (sig) en åkarbrasa l. åkarbrasor. Ericsson Hundl. 225 (1923).
f) gymn. (utföra gymnastisk rörelse bestående i att) raskt föra ena l. båda armarna (i viss riktning); i sht förr äv. i fråga om motsv. rörelse med ena l. båda händerna; särsk. ss. vbalsbst. slagning. Då karlen, från vågrät plan, skall föra sina händer i lodrät plan, kom(menderas): Händer in! .. Nedåt — slå! Ling Regl. 28 (1836). Armar till slagning. Cannelin 690 (1904). — jfr ARM-SLAGNING. — särsk. motsv. b α, med obj. betecknande arm, i sht förr äv. hand. (En viss) rörelse kan äfven verkställas sålunda, att ena handen slås inifrån och nedåt, på samma gång den andra slås utifrån och nedåt. Ling Regl. 28 (1836). LGBranting 1: 171 (c. 1860).
g) [jfr motsv. anv. i t.] om fyrfota djur (i sht häst) med tanke på benrörelser; särsk.: sparka, i sht i fråga om att sparka bakåt med båda bakbenen samtidigt (särsk. dels pregnant, dels i uttr. slå bakut, förr äv. baklänges); jfr i η. Schroderus Comenius 177 (1639: baklänges). Har en häst benägenhet att slå bakut kan den på mångfaldiga sätt orsaka skada. Sjöstedt Husdj. 1: 110 (1859). Om en ung, nykalfvad kviga slår, när hon skall mjölkas, behöfver (osv.). SvFmT 10: 159 (1898). (Älgen) hade slagit vildt i skaren rundt omkring för att komma upp. Idun 1901, s. 22. Det händer ofta att en häst slår av rädsla. HbRödStjärn. 57 (1932). — jfr ÖVER-SLÅ. — särsk.
α) motsv. d, med obj. betecknande ngn l. ngt som träffas av spark; äv. med obj. o. predikativ. H(en)nes hest (hade) bitid och slagit Jngeuals hest, som giik m(ed) hans skiutt allan ofærdigan. 2SthmTb. 2: 174 (1552). Een siwk dräng som blef slagen af een häst. VinkällRSthm 1625 A, s. 67 b. Hästen slog mig på benen. Schulthess (1885).
h) om fisk: röra stjärten av o. an (under simmande); (gm att röra stjärten av o. an) plaska (i vatten o. d.); äv. i uttr. slå med stjärten; äv. (motsv. e) med innehållsobj. betecknande slag. Tå var braxnen så möckett inne (i katsorna) att han slog lijka som der hade gäss tuättat sig i siön. VDAkt. 1666, nr 135. (Mörten) slog ett par slag med stjärten och sam bort. Forsslund Djur 170 (1900). I vassen slogo gäddor. Hedberg Bekänna 161 (1947).
i) i vissa (äv. bildl.) uttr.
α) (i sht förr) slå bak, om kusk: med piskan rikta slag bakåt för att förmå person som olovandes åker bakpå vagnen att hoppa av. Lindqvist Stigm. 10 (1906).
β) slå efter ngn l. ngt (jfr 2 c γ, 45 a α, β), söka träffa ngn l. ngt med slag l. (i fråga om rovfågel) med hugg (med näbben); i sht förr äv. i uttr. slå efter ngn med (sten), kasta (sten) efter ngn (jfr c η). Skinna(re)n som sloog ept(er) wardsc(ri)ffue(re)n m(edh) stenen .. bøte vj {marker}. OPetri Tb. 48 (1525). Såsom en Rooffogel, Höök, eller Grijp, han steller och slåår effter hiertat vppå thet diwr som han faar effter, lijka så (osv.). PJGothus UndLära C 7 b (1592). Vår smed, utom sig, släggan tog / och därmed efter spöket slog. Jensen BöhmDiktn. 94 (1894). Slå efter en fluga. SvHandordb. (1966).
γ) slå (e)mot ngn l. ngt, rikta slag mot ngn l. ngt; förr äv. [delvis möjl. utgående från 45 a] allmännare: angripa l. anfalla l. kämpa mot ngn l. ngt; jfr ϑ α’, ι, l, m γ, δ, 45 a ζ. Han slog mot fiendens rustning, så att hans svärd brast. (Den danske riddaren V. Lunge) ville hafft the tydske til hiälp .. til att slå emot kong frederiks skep. G1R 5: 253 (1528). (E. XIV) Badh (sina soldater), ath the wille troligh bijstå / Och moot the Danske manligh slå. Hund E14 174 (1605).
δ) (numera bl. tillf.) slå hit, slå (i bet. d) mig l. oss. Schultze Ordb. 4477 (c. 1755). Släpp oss in; du får, / Din skurk, en het batalje. / Slår du hit Canalje, / Tar jag dig i svalje. Bellman (BellmS) 1: 231 (c. 1775, 1790).
ε) slå i luften, slå omkring sig (se η) utan att träffa; äv. mer l. mindre bildl. (jfr LUFT, sbst.2 3 a ε). (Eng.) beat the air, (sv.) slå i luften. WoL 84 (1884). NDA 1913, nr 157, s. 1 (bildl.).
ζ) slå med huvudet, förr äv. näsan (hippol.), om häst: lyfta upp huvudet, sätta nosen i vädret. (Sv.) Slå med näsan, hufvudet, .. (eng.) carry the wind; chack. Björkman (1889).
η) slå omkring, äv. ikring l. kring, i sht förr äv. om sig, fäkta (med armar l. ben o. d.) l. rikta slag runt omkring sig (med händerna l. vapen o. d.); äv. motsv. g, om häst o. d.: sparkas; jfr II 1 b δ. Hästar, som .. slå om kringh sigh ock bijtas. Balck Es. 239 (1603). Sombliga (fallandesjuka) .. slå om sig med Händer och Fötter. Lindh Huuszapot. 28 (1675). Slå omkring sig vilt. SvHandordb. (1966). — särsk. bildl.
α’) (numera föga br.) prata hit o. dit, samtala om än det ena, än det andra; jfr SLÅ OMKRING 1 a α. (En kvinna, som ansågs ha förmåga att dra mjölken från grannens kor,) mottog mig och mitt sällskap vänligt, men då vi efter att ha slagit omkring oss, frågade om hon hade smör att sälja, ändrades hastigt tonen. Sundblad GBruk 188 (1881).
β’) i uttr. slå omkring, äv. ikring l. kring, i sht förr äv. om sig med ngt, i tal l. skrift använda ngt till övermått l. (ständigt) komma dragande med ngt l. söka imponera med ngt; jfr SLÅ OMKRING 1 a β. Tenck huru bonden och torparen skulle skeffta öronen, buga och springa, när Fogden slog om sig med .. Fransöska och Latin. Swedberg Schibb. 453 (1716). (L. Wiwallius) uppträdde .. (på de skånska herrgårdarna) med en seigneurs later .. och slog omkring sig med sina förnäma relationer i Sverge. Schück SvLitH 1: 393 (1889). Söderhjelm ItRenäss. 86 (1907: slå kring sig med sofismer). Lamm i 3SAH LIII. 2: 232 (1942: slå ikring sig med .. siffror). jfr: (V. Lundströms) kärlek (till Sv.) är tydligen djup och äkta, och den nöjer sig fördenskull ej heller med att slå ikring sig ihåliga fraser (möjl. felaktigt för med ihåliga fraser). PT 1900, nr 159 A, s. 3.
Anm. till I 1 i η. Uttr. uttalas stundom äv. (i sht i bildl. anv.) med huvudtrycket på omkring resp. ikring l. kring l. om.
ϑ) (numera bl. i vissa trakter) slå på ngn (jfr ι), slå (i bet. d) l. prygla l. piska ngn, i sht förr äv. dels: ge ngn ett lätt slag l. klappa ngn på axeln o. d. för att väcka honom (jfr d η β’), dels (i fråga om vapen med egg l. spets): ge ngn stick l. hugg, sticka l. hugga till ngn (jfr μ, c γ, d γ, e); äv. i uttr. slå på ngt (jfr κ), dels i fråga om djur: slå (i bet. d) l. piska l. prygla ngt, dels i fråga om fartyg o. d. (se α’). Han drog sin dagertt wtt och wille slå på stadzens kæmænær(e). 2SthmTb. 3: 43 (1553). (Drängen) gick nidh i stughenn och slogh på pigorne, och badh them stå vp och see huar theres matmoder war tagenn wägenn, och iche så liggia at sofua. 3SthmTb. 6: 93 (1605). Slå på hästarne. Sahlstedt (1773). Jag har aldrig i mitt liv slagit på någon människa, förklarade han, och bad att få med ed betyga, att han inte misshandlat Persson. SDS 1943, nr 153, s. 2. — särsk.
α’) [delvis möjl. utgående från 45 a] (†) allmännare, i uttr. slå på ngn, äv. (i fråga om fartyg o. d.) ngt, angripa l. anfalla l. inlåta sig i strid med ngn resp. ngt; jfr γ, ι, l, 45 a ζ. The dansche sloge paa vort kriiskfolk i vægin then tiid the droge hiit vp i gen. G1R 1: 230 (1524). (Fyra franska fartyg) hafue på Eders K:M: egne strömer och faruatnn slagitt på Eders K:M: Örligschip Ormenn och skuted höfuidzmannenn therpå satt .. till dödz. HSH 36: 186 (1579). Holm NSv. 174 (1702).
β’) mer l. mindre bildl.; förr särsk. i uttr. slå på ngn, ansätta ngn l. gå på ngn (för att få gottgörelse), slå på ngn med dunderslag, rikta hårda angrepp mot ngn (i skriftlig framställning). H:s M:t säger sig det (dvs. ett avtalsbrott) wänta effter, ock will sedan slå på, ock hålla sig til republiken om satisfactionen. Hermelin BrBarck 31 (1703). (Johannes) slår .. (i sitt evangelium) med idel dunderslag på (kättaren) Cerinthum. Borg Luther 1: 152 (1753; t. orig.: schläget mit eitel Donnerschlägen auf den Cerinthum).
Anm. till I 1 i ϑ. Det är icke möjligt att avgöra, om vissa ovan anförda språkprov uttalats med obetonat l. betonat på (jfr SLÅ PÅ).
ι) (numera bl. mera tillf.) slå lös (förr äv. löst) på ngn, gå lös (se d. o. 10 c β) på ngn med slag, börja slå (i bet. d) ngn; förr äv. [delvis möjl. utgående från 45 a] allmännare: gå lös på ngn, angripa l. anfalla ngn; jfr γ, ϑ (α’), l, 45 a ζ. (En sjöfarande, som rövat bort Andromeda,) råkar .. ut för Perseus, hvilken kommer seglandes och så snart han blifver varse Andromeda, slår löst på hela hennes följe. Eneman Resa 2: 99 (1712). Han slog lös på den sprattlande figuren (dvs. äppeltjuven) med sin grova mispelkäpp. Siwertz Sel. 2: 151 (1920).
κ) (†) slå visst på ngt, med säker hand uppfånga (l. möjl.: träffa?) ngt. (Lat.) Certa manu pilam excipere. (Sv.) Slå wijst på balden. VarRerV E 1 b (1579).
λ) (†) komma till att slå med varandra, komma i slagsmål, komma till att slåss (i bet. II 1 a) med varandra. EkenäsDomb. 1: 134 (1649).
μ) slå åt ngn l. ngt, måtta åt ngn l. ngt; i uttr. slå åt ngn äv.: vifta åt ngn (med armarna o. d.), i sht förr äv. (jfr ϑ, c γ, d γ, e): rikta stick l. hugg mot ngn (med vapen försett med spets l. egg), förr äv. (motsv. c η): kasta mot ngn; förr äv. i det bildl. uttr. slå åt ambition om ngt, ha ambition i fråga om ngt. Med thet samma slog han åt per Bengtson med knijffuen oc stack it sting gönom tröijan på brystet. VRP 1609, s. 208. Det wore mig hugneliga tijdingar om iag kunde kallas snart frijherre … Jmedlertijd slår iag åth ambition om titulen … Elfzborg och Wexiö wore fuller dee anständigste. JCederhielm (1701) i KKD 8: 189. Gudmund (hade) kallat honom hunswott, af hwilken ordsak Dunderhielm slog åt Gudmund med et stop, men eij råkade honom. VRP 5/4 1731. Slå åt en betyder äfv. Slå el. kasta något åt en utan att träffa. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Gumman) sprang ut ur stugan, slog åt dem (dvs. barnen som vandrade på isen) med armarna och ropade något. Lagerlöf Holg. 2: 84 (1907).
j) i fråga om vävning.
α) föra slagbom i vävstol mot inslagstråd (äv. i uttr. slå i väven l. vävstolen l. en vävstol o. d.); äv. övergående i bet.: väva; äv. i uttr. slå på sin väv, arbeta på sin väv; äv. mer l. mindre bildl. (äv. med saksubj.); stundom svårt att skilja från β. Tegnér (WB) 9: 97 (1840). Att mjölka kona, sköta om hushållet, sitta vid spinnrocken, slå i väfstoln; det är vår vanliga sysselsättning. Böttiger 3: 47 (1843, 1858). Sitter jag i väfven, / Och slår och slår, / — Mitt hjerta slår / På sin väf af suckar. Kullberg Dikt. 212 (1850); jfr 2 f. Nu tärnan slår / Med kraft i väfven. Björck Dikt. 21 (1861). En kvinna slog i en vävstol. Claesson YFrej 49 (1968). jfr TÄT-SLAGEN.
β) [jfr c η] i fråga om att med handen försätta skottspole i rörelse genom skälet i väv; dels i sådana uttr. som slå med skottspolen, låta skottspolen glida genom skälet, göra inslag, dels med obj. betecknande inslag, i sådana uttr. som slå ngt med skytteln, föra in ngt i väven gm att låta skytteln glida genom skälet, dels (o. numera företrädesvis) i de särsk. förb. SLÅ I o. IN; jfr 51 b. Kajsa .. börjar slå i väfstolen med skåttspolen. Almqvist Amor. 40 (1822, 1839). Purpurröd ränning med skytteln du slår. Levertin Leg. 30 (1891).
k) med tanke företrädesvis på det ljud som uppkommer gm slag l. på symbolisk innebörd som är förenad med slag; särsk. dels i fråga om slag på dörr o. d. ss. tecken på önskan att dörren osv. skall öppnas: bulta l. klappa (på dörr o. d.), äv.: bulta l. klappa på dörren (på hus o. d.), dels i fråga om slag i bord o. d. i syfte att påkalla uppmärksamhet l. kalla en l. flera personer till ordningen l. stadfästa beslut: knacka l. dunka (med klubba o. d. i bord osv.); äv. med obj., dels (motsv. b α) betecknande kroppsdel som tillhör subj. o. som försätts i rörelse (se särsk. ϑ α’, β’), dels (motsv. c) betecknande ngt som försätts i rörelse av kroppsdel, särsk.: knacka l. dunka med (klubba o. d. i bord osv.), dels (motsv. d) betecknande ngn l. ngt som träffas av slag (numera företrädesvis i α α’, β α’, γ α’, β’, ζ, ϑ β’ o. ι), dels (motsv. e) betecknande (typ av) slag (se särsk. α α’, β β’, γ α’, δ β’); äv. mer l. mindre bildl. (äv. med saksubj. i personifierad anv.); jfr d λ, 7 i, 29, 47, 48. Slå i dörrarna, stänga dörrarna med buller o. bång. (Han) slågh på hennes förstuffuuo dör. TbLödöse 100 (1588). (Krigarna) hade intet annat medel at gifva tecken til anfall än at slå på sköldarne, eller ock ett blott härskri. Ossian 1: Föret. 19 (1794). Hon (dvs. ”saknaden”) på hvar hydda slår, bedröfvad frågar: / ”Finns väl min hulda älskling här bland er?” CFDahlgren 1: 201 (1819). Herr Sven slog klubban i bordet och uttalade de sedöfliga formler, med hvilka sammankomsterna öppnades. Rydberg Vap. 133 (1891). Åldermannen slog i bordet och höll ett tal. Nilsson FestdVard. 71 (1925). Slå två (ljudliga) slag på porten. Östergren (1941). — särsk.
α) i fråga om att frambringa ljud gm att låta hand l. redskap (t. ex. trumpinne) träffa slaginstrument (se d. o. 2) l. gm att låta föremål som tillsammans utgör sådant instrument (t. ex. kastanjetter l. delarna av cymbal) träffa varandra; dels i sådana uttr. som slå på (förr äv. i) trumma l. puka, dels med obj. (se α’), dels abs. (se β’); jfr 7 i β. Tu (dvs. Israel) skalt än nu medh frögd slå j trummo, och vthgå j dantz. Jer. 31: 4 (Bib. 1541). Faun och nymf och karsk satyr / jubla framför guden (Amor), / slå på pukor, sjunga högt. Bååth Vagant. 96 (1906). Man behövde bara gå ut på bygatan och .. slå på bytrumman, för att alla byamännen skulle höra det och samlas. Nilsson FestdVard. 56 (1925). — särsk.
α’) med obj., dels (motsv. c, d) betecknande föremål som tillsammans utgör slaginstrument o. som med händerna l. fingrarna bringas att träffa varandra, dels (motsv. d) betecknande slaginstrument som träffas av hand l. redskap, särsk.: traktera (trumma l. puka), dels (motsv. e) betecknande (typ av) slag. Trumslagarn kommer, flickor, god dag! / Hör hur han slår et slag. Bellman (BellmS) 1: 49 (c. 1770, 1790). I templet offrade cæsar själv, sminkad och iförd prästerlig skrud, slog cymbaler och dansade i vild, vanvettig yra .. runt altaret. Grimberg VärldH 5: 21 (1931). Slå puka. Östergren (1941). jfr dels AN-SLÅ, dels TRUM-SLAGNING, dels TRUM-SLÅENDE.
β’) abs.; särsk.: traktera trumma l. puka. Som ingen trumslagare fants .. frågades effter om någon af dragonerne kunde slå. KKD 10: 372 (1704). Hör på pukslagaren hur han slår. Bellman (BellmS) 1: 42 (c. 1770, 1790). särsk. [delvis möjl. utgående från 2] (†) opers. (dels i akt., dels i uttr. varda slaget): ges signal gm trumslag l. pukslag. När omblåset eller slagedt warder, då låte hwar och en sigh strax finna hoos sijn Fahna. Krijgsart. 1621, § 55. Alla compagnier skola hwar gång det blijr prädikan och har slagit 2 gångor, stella sig up, och upläsas effter rullan. KKD 10: 319 (1703).
γ’) oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. dels i uttr. slå på (sin) trumma l. (stora) trumman o. d., ta till stora ord (om ngt) l. göra (våldsam) reklam (för ngn l. ngt) o. d., dels i sådana uttr. som slå på pukan, se PUKA, sbst.1 b. Aftonbladet, som nu går främst i den ministeriella skaran, slår med ursinnighet på sin stora trumma. Samtiden 1873, s. 318. Man har ej trygghet om en litterär framtid därför att man hör till en yngre generation och slår på trumma om sina bragder. PT 1898, nr 179, s. 3. Grimberg VärldH 4: 435 (1930: slå på stora trumman). Han hör icke till dem som gärna slår på trumman för sin produktion. Form 1943, s. 104. jfr (med anslutning till 2 c): Åskan slår sina pukor. Bremer NVerld. 1: 362 (1853). jfr äv. (med anslutning till 2 f): Jag är mönstrad in i Amors här, den käcka här som går / dit där längtans örnar leda, medan pulsen trumman slår. Karlfeldt FridVis. 7 (1898). särsk. (†) i uttr. slå i trumma på ngt, framkalla ljud (l. göra oväsen) gm att upprepade ggr knacka l. bulta på ngt, trumma på ngt, slå på trumma om ngt, bråka (högljutt) om ngt, slå i trumma, rumla om, festa om. När Vnge Nillss i Mörkhullt hade bröllop, hafuer Her Assar en Söndagz Natt, Slaget i Trumne (sannol. felaktigt för Trumme), och drögde något in på dagen: Ty haf(ue)r församb. most töfua effter honom. VDP 1656, s. 282. (Den onde) begynte slå i trummo på sängstammen wid föttren. KulturbVg. 1: 206 (1721). Låt bli att slå på trumma / Om sådan bagatelle (dvs. en obetald mössa). CIHallman 406 (1779).
β) i fråga om anslående av tangenter på orgel l. piano o. d.; särsk. dels (numera bl. i skildring av ä. förh.) med bestämning inledd av prep. på, betecknande ä. typ av orgel med stora tangenter: spela (gm att trycka ned tangenterna med händerna l. armbågarna o. d.), dels i sådana uttr. som slå falskt, göra ett felaktigt anslag (jfr 3 a α); jfr 7 i β. Organist, som slår på Orger. Linc. Eee 2 a (1640). Mig förefaller det pinsamt att höra på .. (två författares) ordflöde, lika pinsamt som att höra en utomordentligt skicklig pianospelare en gång var tredje sekund slå falskt. Laurin LivKonst 345 (1934). — särsk.
α’) med obj. (motsv. d) betecknande (tangent på) piano o. d.; dels i ssgn AN-SLÅ o. den särsk. förb. SLÅ AN, dels [jfr ä. t. die orgel schlagen, kyrklat. organum pulsare] (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om ä. typ av orgel med stora tangenter: anslå (tangent med hand o. d.) l. spela på (orgel) gm att anslå tangenterna med händerna o. d. (De äldsta orglarna) hade i regeln .. 12 tangenter, hvilka voro handsbreda och ihåliga, så att de måste ”slås” med armen och armbågen. UB 2: 541 (1873). (Hennerberg o.) Norlind 2: 22 (1912).
β’) med obj. (motsv. e) betecknande slag; särsk. i uttr. slå några slag, spela litet (på instrument). Min första ledighet har jag begagnat att åter slå några slag på mitt gamla Claver, som länge stått orördt. Geijer Brev 177 (1814).
γ) i fråga om att frambringa ljud gm att med fingrarna l. med plekter o. d. anslå sträng på stränginstrument; särsk. med bestämning inledd av prep. på, betecknande sträng(instrument): spela l. knäppa; jfr 7 i β. VarRerV B 2 b (1579). (Sv.) Slå på en sträng, (fr.) toucher el. pincer une corde. Weste (1807). Spelmannen slår på harpan. Hagberg DödGäst. 606 (1937). — särsk.
α’) med obj., dels (motsv. d) betecknande sträng l. stränginstrument, särsk.: anslå (sträng) l. (numera bl. i vitter stil) spela l. knäppa på (harpa l. lyra o. d., i sht förr äv. cittra, förr äv. luta), dels (motsv. e) betecknande (typ av) slag. Spegel GW 21 (1685). Slå några slag på harpa. Weste FörslSAOB (c. 1815). Folket slår luta. Palmblad Fornk. 1: LXV (1843). En liggande zittra, hvars strängar slås med små trähammare. PT 1909, nr 87 A, s. 3. jfr AN-, ÅTER-SLÅ o. LUT-SLAGNING.
β’) (i sht i vitter stil) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr γ’); särsk. dels i uttr. som betecknar framförande av dikter l. diktande o. d. (särsk. motsv. α’, i uttr. slå sin lyra l. lyran, dikta), dels (med saksubj. i personifierad anv.) i uttr. som betecknar att ngt framkallar ett melodiskt ljud; jfr 7 i β ι’. Lundberg Paulson Erasmus 168 (1728). (Jag) Vill höra lärkan quittra / Af fröjd — och källan slå sin dofva zittra. Stagnelius (SVS) 1: 22 (1814). (C. J:son) Ekeblad var i sina dar en tapper krigsbuss, som emellan vapnen slog lyran. BL 4: 217 (1838). Båda (dvs. C. A. Gottlund o. A. I. Arwidsson) slogo de .. sina lyror för Atterboms Kalender. Estlander Arwidsson 35 (1893). särsk. i sådana i fråga om samtal l. förhandlingar o. d. använda uttr. som slå på den l. den strängen, gå på den l. den linjen, antyda l. beröra det l. det, slå på ömma strängar, vädja till ömma känslor, i sht förr äv. slå på samma l. en annan sträng, gå på samma resp. en annan linje, förr äv. dels slå på den lindrigare strängen, ge vika, bli medgörlig, dels i pass. övergående i intr. anv. i det opers. uttr. slås på den gamla strängen, låta l. vara på det gamla sättet; jfr γ’. Konung Christiern .. begynte .. slå på en annan streng, och gaff thet så före, at han wille handla wenligha med her Steen (Sture d. y.). OPetri Kr. 314 (c. 1540). (Hertig Karl) bliffuer (i tvisten med rådsherrarna) widh sin meningh .., her slås altt på then gamble strengen. HB 2: 293 (1596). Humbla Landcr. 36 (1740: slog .. på then lindrigare strängen; t. orig.: zog .. gelindere Seiten auf). HH 6: 158 (1791: på samma sträng). Petre och Wærn slogo på den strängen, att (J. G.) R(ichert) borde erbjudas att bilda ett kabinett. Liljecrona RiksdKul. 385 (1840). De tre .. professorerna .. slogo på många ömma strängar för att .. påverka (studenten) Jonas till förmån för sina respektive ämnen. Siwertz JoDr. 55 (1928).
γ’) [sannol. utgående från β’ slutet; jfr d. slå på noget] (numera föga br.) bildl., i uttr. slå på ngt, antyda ngt; jfr 8 g λ. Björkman (1889). Han gjorde sig till och med listig och slog på, att det var ingen mer än mor, som .. kunde få gubben att ta’ reson. Geijerstam YttSkär. 84 (1898).
α’) (†) med bestämning inledd av prep. i, betecknande klocka: ringa. Svart G1 42 (1561). Slå i storm klocken. RA I. 3: 180 (1593).
β’) i fråga om att bringa klocka att ljuda gm slag på utsidan (med hammare o. d.) l. gm att med handen föra kläppen mot klockans gods; särsk. (motsv. e) med obj. betecknande slag; jfr 7 i γ. Klåcka brukas .. at slå et slag för hwart halftimme glas som är utrunnit på en wakt. Dalman 29 (1765); jfr 31 a. Ekbohrn NautOrdb. 153 (1840). På fartyg slås på skeppsklockan varje halvtimme ett, två o. s. v. upp till 8 slag. 3NF 8: 740 (1928).
ε) i fråga om vissa gester med handen l. händerna för att beteckna avböjande l. avståndstagande l. förakt l. vrede l. otålighet o. d.; förr äv. i uttr. slå med handen över ngt, göra en handrörelse över ngt ss. tecken på ringaktning l. förvåning; jfr b α ε’. Huru är han (dvs. staden Ninive) så ödhe worden? så at diwren boo ther inne, Och hwilken som ther fram om gåår, han hwiszlar til honom, och slåår medh handenne offuer honom. Sef. 2: 15 (Bib. 1541). När Selma .. endast slog med handen för att tillkännagifva, att hon icke ansåg sig öfverbevisad, då greps han af en omåttlig förvåning. Benedictsson Peng. 322 (1885). (I köket frågades om någon) ville vara med om att laga drömpannkaka. Men pigorna bara slog för sig med händerna och sa nej. Lagerlöf Liljecr. 98 (1911).
ζ) (om ä. l. utländska förh.) i fråga om riddarslag (se d. o. 1); särsk. med obj. (motsv. d), i uttr. slå ngn till riddare, förr äv. till en riddare, dubba ngn till riddare; jfr 7 i δ. OPetri Kr. 93 (c. 1540). Albrekt den fete, som 1289 slogs till riddare av Magnus Ladulås. HT 1948, s. 331. — jfr RIDDAR-SLÅ o. NY-, SJÄLV-SLAGEN. — särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl.; äv. i uttr. slå ngt till ngt, ge ngt rangen av ngt, göra ngt till ngt; äv. refl. (motsv. d ν α’), särsk. i uttr. slå sig till riddare för ngn l. ngt, göra sig till försvarare av ngn resp. kämpa för ngt; jfr 5 k δ. Gudh gaf .. (Jakob) thet herlige och edle nampnet (Israel), och slogh honom til en Riddare och giorde honom til en Förste. SLaurentii Ridd. K 4 a (1622). N. N. blifvit till lektor slagen. CFDahlgren 2: 9 (1837). Tal(aren)s Ibsentolkning gick .. ut på att visa, att skalden slagit sig till riddare för kvinnans frigörelse. AB(L) 1895, nr 279, s. 5. Härmed (dvs. gm en plan för undervisning av döva) var åtbördsspråket icke blott lagdt till grund för begreppsbeteckningen utan ock slaget till meddelelsemedel. Nyström DöfstUndUtv. 389 (1908). HT 1931, s. 465.
η) i fråga om klubbslag (se d. o. b) vid auktion; särsk. i uttr. slå för ngn (jfr 46), om auktionsutropare: gm klubbslag stadfästa att ngns anbud antagits. Valerius 2: 67 (1809). Innan auktionisten hann slå för honom. Östergren (1941). — jfr AV-, BORT-, IN-SLÅ. — särsk.
α’) i uttr. slå för ngn på ngt, i sht förr äv. (med konstruktionsväxling) slå ngn för ngt l. slå ngt för ngn, om auktionsutropare: gm klubbslag stadfästa att ngns anbud på ngt antagits. (Sv.) Det slogs för mig .. (eng.) It was knocked down to me. Widegren (1788). Man slog för honom på den saken vid auktionen. Klint (1906). Till slut var det en verkmästare .. som blev slagen för huset. Salje Låg. 149 (1971).
β’) i uttr. slå ngt till det l. det priset, sälja ngt på auktion för det l. det priset; särsk. (förr) i fråga om börsauktion. Nya spårvägsbolagets .. (aktier) sjönko .. till 316 i medio af november, men slogos i december åter till 380. SD 1899, nr 5, s. 2.
ϑ) med förbleknad bet., i fråga om handslag (se HAND-SLAG, sbst.1 1) ss. åtbörd vid hälsning l. lyckönskan l. bekräftelse av avtal l. löfte l. ingången förlikning o. d.; dels i ssgrna HAND- o. ÖVER-SLÅ, dels i α’—δ’; jfr 47, 48 o. SLÅ TILL 1 b.
α’) (†) med obj. motsv. b α, i uttr. slå sin hand i ngns, lägga sin hand i ngns, ta ngn i hand (se d. o. 2 b ϑ); jfr β’. Hvad blef det af Velasqvez, at han ej slår sin hand i min, och låter min låga strömma i hans hjerta. Eurén Kotzebue Cora 99 (1794; t. orig.: dasz er seine Hand in die meinige schlage).
γ’) (†) med obj. motsv. c, vid ingående av äktenskap, om fader: lägga (dotters hand i mans hand); äv. med indirekt obj., i uttr. slå (ngns hand) ngn i handen, lägga (ngns hand) i ngns hand (vid ingående av äktenskap); jfr HAND 2 b μ. (Raguel) toogh dottrennes hand, och sloogh henne Tobie vthi handena. Tob. 7: 12 (Bib. 1541). Så slog han (dvs. min fader) mina hand vti Tobiæ hand, / Och wigde osz ihop, med bön, i ächta band. Kolmodin QvSp. 1: 655 (1732).
δ’) (numera bl. i vissa trakter) med obj. motsv. d, i uttr. slå ngn i hand, äv. handen, ta ngn i hand (se d. o. 2 b ϑ); äv. utan obj. (i uttr. slå i hand); äv. med bestämning inledd av prep. på (l. med däremot svarande adv.), i anv. motsv. HAND 2 b ϑ α’; jfr II 2. OPetri Tb. 9 (1524). Pastor (var) straxt .. redbogen at slå sin Comminister i hand på en god wänskap. HärnösDP 1694, s. 159. Slå ngn i handen. Auerbach (1913).
ι) med obj. (motsv. d) betecknande kroppsdel som tillhör subjektet l. (motsv. d ν α’) med refl. obj., i uttr. som betecknar att ngn riktar slag mot en av sina kroppsdelar för att ge uttryck åt viss känsla l. i samband med bedyrande; i sådana uttr. som slå (sig för) sitt bröst l. slå sig för bröstet, se BRÖST 2 b δ, slå sig på knäna, ss. uttryck för glädje, slå sig för pannan, ss. uttryck för förvåning l. förskräckelse; förr äv. i uttr. slå sig uppå sitt bröst, slå sig för sitt bröst (se d. o. 2 b δ α’). Drotningen skal fången bortförd warda, och hennes jungfrur skola sucka .. och slå sigh vppå sitt bröst. Nah. 2: 7 (Bib. 1541; Luther: an jre brust schlahen; Bib. 1917: slå sig för sitt bröst). (En gatpojke) Slog sig på knäna och skrek i sin fröjd spetsfundiga speord. Runeberg (SVS) 3: 91 (1832). Slå sig för pannan (av förvåning el. förskräckelse). IllSvOrdb. (1955).
l) [jfr motsv. anv. i d.] (i vitter stil) om enskild deltagare i strid, övergående i bet.: kämpa l. strida med handvapen (äv. i uttr. hugga och slå); förr äv. allmännare, om (befälhavare för) väpnad styrka: kämpa l. strida l. hålla slag (med ngn); jfr i γ, ϑ α’, ι, m γ, δ, 7 p γ, 23, 45 a. När han (dvs. kejsar Henrik V) medh sine fiender slogh, / Hoos Mansfält vthi Welffes skogh, / Så drogh medh honom vthi stridh, / Een vnger Greffue på then tijdh. Sigfridi C 1 b (1619). Kung Halfdan skämtade jemnt och log, / men likafullt som en man han slog. Tegnér (WB) 5: 92 (1825). Klipparn (dvs. K. XII:s häst) stod (vid kalabaliken i Bender) åter bland eld och rök, / Och kungen han högg och slog. Snoilsky 2: 78 (1881).
m) i vissa refl. anv. (jfr d ν, o β’, δ’, k ζ slutet, ι, o α δ’).
α) (ngt vard.) i (det äv. med huvudtrycket på till uttalade) uttr. slå sig till ngt, gm att slå l. (i utvidgad anv.) gm att gripa till våld l. gm att anstränga sig uppnå l. skaffa sig ngt; förr särsk. i uttr. slå sig till rätta, gm att gripa till våld (söka) få rättvisa l. sin rätt tillgodosedd o. d. (jfr RÄTTA, sbst.2 1 e); jfr II 1 b β. Man skal klagha sigh til retta, och icke slåå sigh til retta. LPetri Mandr. D 8 a (1562). Then arme stackarn (som följde rådet att slå sin hustru, när tre helgdagar följde på varandra,) slog sig til tre fastedagar. Scherping Cober 1: 99 (1734; t. orig.: Ihme selbst aber schlüge der arme Tropff drey Fast-Tage). Jag måste slå mig till mina bitar. Weste FörslSAOB (c. 1815). SvD(B) 1927, nr 183, s. 6.
β) i (det vanl. med huvudtrycket på (i)genom uttalade) uttr. slå sig (i)genom ngt l. ngra, gm att slå l. (i utvidgad l. allmännare anv.) med våld l. under strid ta sig fram genom ngt l. ngra (som utgör ett hinder); äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande våld; äv. med saksubj., betecknande fartyg. Um vij then vägh (dvs. genom Norrl.) drage motte, att vij dhå kunne bliffve så förstärchte (med folk), thet vij kunne haffve rådh till att slå oss opå then orth genom fienderne. G1R 26: 110 (1556). (Den skeppsbrutne) var .. offuirgiffuin huar icke hielp hade komid ifrå benhamar som slogo Sigh giönom Jssen. UpplDomb. 5: 149 (1598). Dhe hafva slagit sigh igenom be:te tullplatz medh gevalt och inthet villat tullen afläggia. RP 16: 371 (1655). Holländska handelsskepp slogo sig igenom Spanska flottor. Geijer I. 7: 68 (1819).
γ) (†) recipr.: slåss (i bet. II 1 a); äv. (motsv. l) om deltagare i strid: strida l. kämpa (med varandra); äv. (allmännare) om befälhavare för väpnade styrkor: hålla slag o. d. (jfr II 1 a β); äv. i uttr. slå sig emellan; jfr 23. Tå the (dvs. konungen o. kejsaren) hadhe slagit sigh medh hwar annan. Schroderus Sleid. 146 (1610). Kom för retthe Nils Ericksson och Tomes Bårbro och hadhe slagett sigh emellan. TbLödöse 586 (1621). Ett roop (utbredde sig) at fiäderfächtare skulle slå sig (på skådebanan). Österling Ter. 3: 221 (1708).
δ) (†) med intr. bet., i uttr. slå sig med ngn, slåss (i bet. II 1 b) med ngn; äv. (motsv. l): strida l. utkämpa duell med ngn, äv. (allmännare): delta i krig mot ngn. För rätten beuistes, att oft(nemp)de Nilsz guldsmed stedz haf(we)r warit fridzsam och ingen parlementerer, then sig och aldrich haf(wer) medh någen slaget för än thenne gong. 2SthmTb. 7: 53 (1584). Dagen efter som min bror reste hädan slog sigh Abraham leyenhuffud med then stora tiszenhuszen för thet samma querelet skull, som totten och tiszenhuszen sigh emillan hade, och gik thett wthan stor skada aff allenast tiszenhuszen fik en stött i högra handen. Ekeblad BrClEkeblad 19 (1650). SCaméen (1701) i 2Saml. 1: 14 (allmännare).
n) i utvidgad anv. (jfr c ε β’, η δ’, ϑ’, ϑ, m α, β): låta maskin slå (i bet. 2 v α); äv. med obj. motsv. e. Första delen av pålen .. nedslogs med en fallhöjd hos hejaren av 0,5 à 1,0 m … I regel fick man mot slutet av slagningen slå minst 200 slag .. innan pålen stannade. TT 1941, V. s. 51; jfr 8 d.
o) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr b α, β slutet, c ε γ’, ζ α’, η ε’ slutet, ι, d β, η β’, ξ, ο, e β, γ slutet, δ, g β, i, k); äv. med saksubj. i personifierad anv. En värld, där hatet ej fick slå / och tron ej hotas eller pinas. Silfverstolpe Heml. 85 (1940). — särsk.
α) i vissa (äv. refl.) uttr.
α’) slå hårt mot ngt, gå hårt åt ngt, tära hårt på ngt. I större sjöar gör .. (minken) nog mindre skada … Men där det finns kräftor blir den gärna specialist på denna delikatess och slår hårt mot stammen. Vi 1970, nr 33—34, s. 11.
β’) [jfr d. slå på pengepungen, skryta med sina pengar] slå på penningpungen, antyda vilja att ge ekonomiskt understöd. Ludvig XI .. öppnade separata underhandlingar med Edvard, och han slog på penningpungen. Grimberg VärldH 7: 177 (1936).
ε’) [jfr c ζ, η ε’] (†) slå högst i förslag, i fråga om förhandlingar: söka få övertag i det inledande skedet, börja med att begära mycket. Wid alla handlingar (dvs. förhandlingar), undantagandes med kong Carl, är bäst att slå högst i förslag. Alltid kan man komma till det mindre. KKD 6: 44 (1707).
β) (i sht i bibeln o. bibelpåverkat spr.) straffa l. hemsöka; äv. med obj., dels (motsv. c) betecknande det varmed ngn straffar l. hemsöker (se slutet), dels (motsv. d) betecknande ngn som drabbas av straff l. hemsökelse; i sht om Gud l. ss. personligt tänkt övernaturligt väsen; särsk. i uttr. slå ngn med ngt (jfr γ); jfr 4 b—d, SLÅ IN 1 e, SLÅ TILL 1 d. Thå sadhe Paulus til .. (översteprästen Ananias), Gudh wardher tigh slåndes tu hwitmenadhe wägg. Apg. 23: 3 (NT 1526; Bib. 1917: Gud skall slå dig). Gud slår wel, men ock såren helar, / Och älskar, fast än Han osz qwäl. Kolmodin Dufw. 74 (1734); jfr Ps. 1937, 371: 1. Vi vet inte om Fredrika (Bremer) haft någon djupare mening med att slå den olyckliga Elisabeth (i romanen ”Famillen H***”) med svarta starren. Wägner i 3SAH LIX. 2: 22 (1948). jfr BE-, BLIND-SLÅ. särsk. (numera föga br.) med obj. betecknande hämnd, i uttr. slå hämnden l. sin hämnd på ngn l. ngt, hämnas på ngn l. ngt; förr äv. i pass. med intr. bet., i uttr. slås på ngn, om vedervärdighet o. d.: drabba ngn; jfr 8 g. Slåsz wederwärdigheet (mootgång, wedermöda) på enom, .. så haff medlijdande .. ther medh. Schroderus Comenius 912 (1639). Björnen slog karlen till marken. Nu låg soldaten stilla och höll andan; björnen nosade på honom och trodde honom wara död samt wille slå hämnden på musköten. Berlin Lsb. 67 (1852). Den Gud hon lärt känna i nattvardsläsningen, han var inte bara barmhärtighet, han var också den, som slog sin hämnd på oskyldiga släktled. Väring Vint. 131 (1927).
γ) i fråga om att inge ngn häpnad l. skräck o. d., i uttr. slå ngn med ngt (jfr β), inge ngn ngt; jfr 4 c, d, 8 g κ. Vi (dvs. G. IV A.) vilje kring oss gjorda / Den store hjeltens (dvs. K. XII:s) svärd, / Och slå som han med häpnad / En svag, försoffad verld. Runeberg 2: 103 (1848). Kulturen 1945, s. 46. jfr SKRÄCK-SLÅ.
δ) i fråga om reklam för l. marknadsföring av vara o. d.: lägga huvudtrycket l. koncentrera sig (på viss egenskap o. d.). I den svenska propagandan bör vi slå på det som är annorlunda: Bl. a. sportkläder på herrsidan och våra speciella textilmönster på damsidan. Medborgaren 1960, nr 14, s. 15.
2) med saksubj. (jfr 1 b α, c ε γ’, d α, η β’, e β, g β, j α, k, m β, o): röra sig l. vrida sig l. svänga (i viss riktning l. kring ngn l. ngt l. av o. an), särsk. pregnant: röra sig av o. an; förflytta sig l. fara l. tränga (genom ngt) l. komma ut (ur ngt); äv. med särskild tanke på att det som rör sig l. kommer farande träffar l. stöter mot ngt, särsk. i uttr. slå mot l. i l. på ngt, (röra sig l. komma farande mot o.) träffa l. stöta mot ngt; äv.: (röra sig l. komma farande o.) alstra ett ljud gm att träffa l. vidröra ngt (l. ett ljud som erinrar om det som uppkommer, då ngt träffar l. vidrör ngt); äv. med obj. (se särsk. a, b); äv. refl. (se särsk. d α, e β, m γ, q, r β, δ, η, t α, γ, δ, x); äv. opers. (se e, f, h α, l, m, υ α, x ϑ δ’); jfr 1 k α β’ slutet, 3, 4, 16 a α, β, 18, 19, 24, 25, 29, 31—33, 49, 52 a, e, f, 53 b. Regnet slår mot l. på rutan. En takpanna föll ned och slog i gatan. Vinden slår i seglen, kommer seglen att slå (i bet. m). ÖB 35 (1712). Denna Bygning .. finnes .. så oförswarligen uptimbrad at wädret och watnet allestädes igenom Knutar och wäggar slår. VDAkt. 1730, Syneprot. F III 7; jfr e. Hufvud på axeln hänger, / Kroppen sig framåt lutar, / Nacken den slår och slänger. Bellman (BellmS) 1: 264 (1785, 1790). Sångerna klinga, timmarna de gå, / Kyprarna springa, korkarna de slå. Wecksell SDikt. 228 (1861). Gula flätor slå kring gula nackar. Fröding Eftersk. 1: 16 (1888, 1910). Kväfvande hetta ur ässjorna slog. Dens. NDikt. 57 (1894). I minnet hör jag ännu, hur tärningarna slå / och falla mellan borden, där mörka flickor gå. Taube UltraMarin 14 (1936). — jfr AN-, GENOM-, IN-, JORD-, KRING-, PÅ-, SAMMAN-, TILLBAKA-, UPP-, UT-, ÖVER-SLÅ. — särsk.
a) med obj. betecknande ngn l. ngt som träffas: (röra sig l. komma farande mot o.) träffa l. stöta mot (ngn l. ngt); äv. med obj. o. predikativ: träffa l. stöta mot o. därigm göra (ngn l. ngt sådan l. sådan resp. sådant l. sådant), äv. i förb. med indirekt obj. (förr särsk. i uttr. slå ngn öronen fulla, om hammare: gm sina slag göra ngn döv); äv. (jfr 1 c ε) med obj. betecknande ngt som rör sig på gångjärn o. d., i sådana uttr. som slå ngt i lås, träffa ngt o. försätta det i rörelse så att det går i lås; jfr c β, d, e α, g α, β, h, i, l, p, r γ, t β, x. En vindstöt slog dörren i lås. En smid han moste wara när sitt städh .., han warder wanmectig aff eeldenom .., hammaren slår honom öronen full. Syr. 38 (”39”): 28 (öv. 1536; Luther: schlegt jm die ohren vol; Apokr. 1921: Till släggans dån lyssnar hans öra). Jag låg ofta ibland Mälarens klippor .. och i Höstens mulniga dagar lät regnet slå mig. Thorild (SVS) 3: 427 (c. 1792). Blås upp, du vind, / och fyll din kind, / tills du växer till en storm som slår vandrarn döv och blind. Karlfeldt FlBell. 35 (1918). En istapp slog honom i huvudet. IllSvOrdb. (1955). — jfr BLIND-SLÅ o. STORM-SLAGEN. — särsk.
α) i uttr. slå ngn till mötes (jfr g α, 45 a γ), komma l. strömma mot ngn, möta ngn; ofta bildl. Då han om morgonen .. ögnade i dagens tidning, slog honom strax ett ord till mötes: Lohengrin. Lundegård Prins. 211 (1889). Den mest mördande eld (från de engelskegyptiska trupperna) slog dem (dvs. madisterna) till mötes. IllMilRevy 1898, s. 80. Schück VittA 1: 144 (1932).
β) (†) om dagg: falla på o. täcka (ngn); anträffat bl. i bild. Ditt hår, Helge! / är genomfrostigt; / helt af valdagg (dvs. blod) / är Höfdingen slagen. Afzelius SæmE 161 (1818; fvn. orig.: valdǫgg sleginn). Helge är / af sorgdagg ((dvs.) gråt) .. slagen. Därs. (fvn. orig.: harmdǫgg sleginn).
γ) (i vitter stil) i anv. motsv. 1 k, särsk. dels (motsv. 1 k α—γ) om hand: traktera l. spela på (ngt), dels (motsv. 1 k ζ) om riddarsvärd: (gm riddarslag) göra (ngn till ngt); äv. bildl. Månget svagare ljud, stundom missljud, gaf tillkänna, att guldharpan slogs af en redan försvagad hand. Arwidsson Dahlgren 5 (1847). Till Olympen för han (dvs. Homeros) menskor, slagna / Till gudar utaf skaldens riddarsvärd. Bäckström Skald. 9 (1860).
b) med obj. betecknande ngt som alstra(t)s av l. utgår från l. uppfattas ss. en del av subjektet: (alstra o.) försätta i rörelse (i viss riktning l. kring ngn l. ngt l. av o. an) l. kasta l. gjuta (på l. över ngt); ofta mer l. mindre bildl.; jfr d, e α. En pottugn .. hvilken tyckes vara mycket felagtig och slår röken in åt rummet. VDAkt. 1800, nr 338. Morgonsolen sitt gullsken slår / På torparens krusbärssnår. Bååth GrStig. 120 (1889). Den gröna styrbordslantärnan slog en lång och dallrande reflex över vattnet. Barthel Ramsöpojk. 51 (1928).
c) om blixt: fara l. ljunga (genom ngt o. d.) l. (fara l. ljunga o.) träffa; äv. om åska, särsk. (med tanke på ljudet): gå l. knalla (äv. med obj. betecknande knall: ge l. frambringa); äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. mer l. mindre bildl.; utom i β α’, β’, γ, i ssgn NED-SLÅ o. i den särsk. förb. SLÅ NED numera nästan bl. i vitter stil; jfr 51 c. (Lat.) Fulminat .. (sv.) åsekian slår. VarRerV 5 (1538). När man hör Wieselgren tala, tror man sig vara framför en blixtrande och slående ljungeld. Almqvist TreFr. 2: 97 (1842). Pythia .. utsträcker armarna mot skyn. I detsamma slår åskan tre starka knallar. Böttiger 3: 106 (1844, 1858). Blodet strömmade mot hjärtat, och det slog svarta blixtar för ögonen. Hallström Brilj. 54 (1896). Herren gav och Herren tog, / Solen sken, och blixten slog. Bolander ÖHimm. 50 (1933); jfr Ps. 1937, 381: 1. — särsk.
α) (†) i uttr. slå i l. på ngt, om åska: slå ned i l. på ngt, träffa ngt. Åskian slår snarast i höga Torn. Grubb 891 (1665). Först hade åskan slagit på gafvelen i Choret. VetAH 1749, s. 116.
β) med obj. (motsv. a), betecknande ngn l. ngt som träffas: slå ned i (ngt) l. på (ngn l. ngt), träffa (ngn l. ngt); äv. (jfr 6 o. 24 b α) övergående i bet.: förstöra (ngt) resp. döda (ngn); numera bl. i p. pf. (se α’, β’). Eelden offuan effter slåår bergh och skoghar. Bar. 6: 62 (Bib. 1541; Apokr. 1921: elden sändes ut från ovan till att förtära berg och skogar). Anders Smedh .. vet seja af et troll som Åsökian slogh på Wisingzö .. lågh öfver gädzlegård ryggen sönderslagen. Bureus Suml. 79 (c. 1600; rättat efter hskr.). Under Adriano är templet slagit af liungeld. Swedenborg Res. 87 (1738). Hur snart kan åskan oss ej slå. Lannerstierna Vitt. 83 (1790). särsk. i p. pf. i vissa uttr. o. ssgr.
α’) i uttr. slagen av blixten l. åskan, träffad av blixten l. åskan; numera i sht om person, i jämförelser som betecknar att ngn blir bestört (jfr 4 e slutet). Den kroppen på hvilken ett åskmåln uttömmer sin éther, får däraf ett ganska starkt slag … Om en sådan kropp säger man, att han är slagen af åskan. De Rogier Euler 2: 347 (1787). Fröken Sallgren stod som slagen af blixten (när hon fick höra att fostersonen supit sig dödfull). Tavaststjerna Inföd. 266 (1887).
γ) (i fråga om ä. folkliga föreställningar) i uttr. slå efter ngn l. ngt (jfr 1 i β, 45 a α, β), om blixt l. åska (tänkt ss. ett väsen): söka träffa ngn l. ngt. Keringar pläga så tala / .. åskian efter tråll slår. JMessenius (1629) i HB 1: 168. Tordönen slår efter troll och svarta kattor. AntT VII. 2: 69 (1883; från Skåne).
d) om eld l. låga l. rök l. gnista o. d. (jfr e): röra sig l. förflytta sig l. fara (i viss riktning l. genom ngt o. d.) l. komma (ur ngt o. d.), särsk.: stiga l. höja sig (uppåt); äv. med obj., dels (motsv. a) i sådana uttr. som slå ngn i halsen l. ögonen, om rök: tränga ned i halsen på ngn resp. sticka i ögonen på ngn, dels (motsv. b, om eld l. låga o. d.): kasta (dager l. sken o. d. över ngt) l. komma (ngt) att stiga l. höja sig (uppåt); äv. mer l. mindre bildl.; förr äv. refl. (se α). Så begynte slå en rök aff stadhen rett vp. Dom. 20: 40 (Bib. 1541; Bib. 1917: rökpelaren .. begynte stiga upp från staden). Hans dristige Kiärlek är en eld, som slår sin låga up åt. Kling Spect. T 2 b (1735). Röken .. slog mig i ögonen. Weste FörslSAOB (c. 1815). Snart fladdrade lågan upp från den tända facklan och slog en brandgul dager öfver tre fina kapprockar. Almqvist DrJ 62 (1834). Röken slår mig i halsen. Dens. Grimst. 28 (1839). (Man) låter elektriska gnistor slå genom gasblandningen (som skall analyseras). NF 1: 677 (1876). Upp över flammande bålen / Slår brinnande själarnas låga. Ps. 1937, 150: 3. — jfr FRAM-SLÅ. — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. slå i (ljusan) låga l. flamma, förr äv. refl., i uttr. slå sig i låga, om eld l. om ngt som pyr o. d.: flamma upp l. börja brinna med öppen låga; särsk. bildl.; jfr LÅGA, sbst.1 1 c β. En Eld, den ei blifwit wäl släckt .. lefwer och tindrar uti sin Aska. När wädret andas deruppå, samlar den krafter. Den upwäckes: slår sig i låga. Mörk Ad. 1: 105 (1743). Så snart gustavianerna återväckte nationens själfkänsla, slog inbillningen på nytt i ljusan låga. Heidenstam Tank. 23 (1896, 1899). Låt mig veta, hvad dig plågar. / En delad eld slår ej så högt i flamma. VLitt. 3: 478 (1902).
β) i sådana uttr. som det slår eld (i ngt), det tar eld (i ngt), det slår gnistor (om l. ur ngt), det uppkommer gnistor l. gnistrar (om resp. ur ngt); jfr 51 d. (Bonden kastade stenarna) på stengärdesgården med sådan fart, att det slog gnistor ur dem. Lagerlöf Jerus. 1: 315 (1901). Det var besvärligare (att göra eld gm att gnida två träbitar mot varandra), om man inte fick tag i en bit oxel och en bit aspeträ, då slog det snart eld i aspet, aldrig i oxlet. Fatab. 1913, s. 87. Jag såg att deras händer ryckte till, och det var som om det hade slagit eld då deras blickar möttes. Gripenberg Spökjäg. 175 (1933). Det slog gnistor om hjulen. SvHandordb. (1966).
γ) (†) i uttr. slå om sig, sprida sig; anträffat bl. i bild. Elden .. brinner kring om Sweriges gräntzer ..; Och .. Ständerne äre skyldige att bäre om hennes M:tt och Fädernesslandedt åhog och omsorg, att de .. icke med hema jtändes, och logan sedan så om sig slåår att den sig icke släckia låter. RARP 2: 115 (1634).
e) om ngt i flytande form l. gasform (jfr d), särsk. (våg i) hav o. d.: stiga o. falla, bölja, svalla (ofta i uttr. slå mot, i sht förr äv. på ngt); äv.: skölja (över ngt); förr äv.: tränga in (i ngt); ngn gg äv. opers.; jfr 7 k, p δ. En stoor storm wexte vpp j haffwet, så ath wåghen sloogh vthoffwer skepet. Mat. 8: 24 (NT 1526; Bib. 1917: vågorna slogo över båten); möjl. särsk. förb. Wågen suår / Brusar och slår. Visb. 1: 286 (c. 1640). Nogra af desze Örter (dvs. kattost, fläder m. fl.) kan man och koka uti Watten, och sätta det under Hustrun när hon sitter uti Stolen, och täcka henne rundt omkring wäl igen, at Ångan slår uti Kroppen. Hoorn Jordg. 1: 259 (1697). I wäster slog medelhafwet uppå desz (dvs. Samariens) strander. Bælter JesuH 2—3: 159 (1756). Du blånande haf, som mångtusende år / Mot Skandiens klippor har slagit. Oscar II I. 1: 1 (1858, 1885). Bantåg hvissla och ångan slår / kring vakter, raka som ljus. Reuter NSång. 164 (1888). (Vågorna) blinka, av solskenet tända, / det skimrar, det sjunger, det slår. Ossiannilsson Ork. 80 (1907). Gustafsson Bröd. 48 (1960). — särsk.
α) (i vitter stil) med obj., dels (motsv. a): svalla mot l. piska (ngt), dels (motsv. b): låta (ngt) svalla (mot ngt). Slagen af böljorna. Möller (1745; under battre). Låt oss (dvs. vågorna), då rytande stormarne tala, / .. Skumma af vrede och klipporna slå! Wennerberg 3: 133 (1883). En insjö slog sina krusiga vågor mot vassen. Krusenstjerna Fatt. 2: 218 (1936). jfr SJÖ-SLAGEN.
β) (numera föga br.) refl.: svalla (mot ngt); förr äv. i uttr. slå sig ifrån ngt, om vatten: komma bort från ngt. (Vid reparationen har man) beklädt Bielkarne (i domkyrkans torn) med bräder så at wattnet kan slå sig där ifrån och rinna uth. VDR 1700, s. 1012. Sumpiga hafsstränder, mot hvilka ingen bränning slår sig. Samtiden 1873, s. 175.
f) om hjärta: växelvis utvidga o. sammandraga sig, klappa, pulsera; äv. om annan kroppsdel, särsk. dels åder, dels (i sht i vitter stil) bröst: växelvis utvidga o. sammandraga sig till följd av hjärtats slag; äv. om puls: visa tryckväxling l. vara förnimbar; äv. med innehållsobj. betecknande slag; äv. opers.; ofta med särskild tanke på att hjärtats verksamhet är resultat av ansträngning l. sinnesrörelse l. tecken på vitalitet; äv. mer l. mindre bildl.; jfr 7 p ε. Skogekär Bärgbo Wen. 25 (c. 1650, 1680; opers.). Pulszådran slår fast och hårdt. Lindh Huuszapot. 269 (1675). Hwem tror, Herr Brudgum, ey at Hiertat trägit slår, / När första Brudens bild för edra Ögon står? JWidman (1690) i SkrVSocLd 20: 95. Pulsen slogh som hade wij waret uti den starckaste feber. KKD 5: 317 (1712). Ett samhällsarbete har försiggått af den vigtigaste art (under årets riksdag) .. . Det tynande statslifvet yttrar sig icke så; hos oss slår detta lif med fulla pulsar. Samtiden 1872, s. 305. Tystnad råder öfver torget, alla bröst af bäfvan slå. Rydberg Dikt. 1: 27 (1876, 1882). Mitt fattiga hjärta, / det syns mig, du slår så hårda slag? Granqvist Öd. 113 (1910). — särsk. (†) i uttr. ngns hjärta slår ngn ända upp i halsen l. hjärtat slår ngn upp till munnen l. upp ända till mun, ngn har hjärtat i halsgropen l. dyl. Mit hjerta slog mig ända up i halsen. Eurén Kotzebue Orth. 3: 30 (1794; t. orig.: schlug mir bis an den Hals). Tranér AnacrCarm. 40 (1825: opp ända till munn). Hjertat slog mig opp till munnen. / Nära var mitt lif, att släckas. Dens. Anakr. 8 (1825, 1833).
g) om doft l. lukt: stiga (från ngt) o. d.; äv. i uttr. slå i näsan (på ngn) o. d., sticka i näsan (på ngn) l. bli förnimbar (för ngn). Jag reser genom Fahlkiöping, ther .. stancken slog i näsorna af pestilentien. Swedberg Lefw. 259 (1729). Det slår i näsan på mig. Hoppe (1892). Starkt slår doften ur en vas / från torra törnrosblad. Fröding Stänk 62 (1896). Doften slår i näsan. SvHandordb. (1966). — särsk. med obj. (motsv. a).
α) i uttr. slå ngn i näsan, sticka i näsan på ngn l. bli förnimbar för ngns luktsinne; äv. (motsv. a α) i uttr. slå ngn till mötes, strömma mot ngn. De goda lukter, som derifrån (dvs. från visthuset) slogo mig i näsan. Dalin Vitt. 5: 346 (c. 1753). Den gemena stanken slog honom starkt i näsan. Wetterbergh Sign. 34 (1843). Blomdoften slår oss till mötes. LfF 1906, s. 281.
β) övergående i x ε slutet: överraska l. frappera (ngn). Layard omtalar huru han en dag, medan utgräfningarne i Nimrud pågingo, slogs af välluktande ceder-dofter. Tegnér Niniv. 60 (1875).
h) om ljud: tränga l. höras (från en plats till en annan l. genom ngt o. d.); äv.: ljuda av l. ss. slag (se särsk. α o. β); äv. med obj. (motsv. a) i uttr. slå ngns öra (jfr x α ι’, 1 d ο λ’), träffa ngns öra; förr äv. i uttr. slå om örat, träffa örat, höras; jfr 51 e. Hvad gijnar thed man androm rår, / När hwar sitt tycki efftergår; / Een annars liud om Örat slår, / Ens egen hog om Hiertat rår. Columbus BiblW F 4 a (1674). Mängden af talande samt resonansen mot byggnaden göra (i Londons börs), att det förvirrade ljudet af alla dessa språk och röster slår ens öra nästan som ljudet af ett vattenfall. MoB 7: 95 (1809). Endast de hastiga hofvarnas klapper / slår genom tystnaden snabbt och ljudt. Fröding Stänk 47 (1896). Ekelund Mel. 55 (1902). — särsk.
α) opers. (jfr β): ljuda av l. ss. slag. Som jag begynte att tala och berätta om klappningen (på dörren), slog det åter tredje resan starkare än förr. Kurck Lefn. 151 (1705). Hallström LegDr. 42 (1908).
β) i fråga om buller som uppstår i rörledning, då vätskeflöde spärras gm plötslig stängning av ventil o. dyl. l. då instängd ånga kondenseras: ljuda av l. ss. slag; dels opers., dels ss. vbalsbst. slående, förr äv. slagande. Det slår i värmeelementet. Då .. ångan (vid passage genom element o. rör i värmeledning) under afgifvande af sitt värme kondenseras till vatten, måste detta hastigt aflägsnas, då eljest ångförluster uppstå genom ångans beröring med nämnda vatten, och ett obehagligt slagande uppstår genom de omkringrykande vattenpartiklarne. TT 1896, Allm. s. 24.
i) (numera i sht i vitter stil) om ljus(sken) o. d.: svalla l. bölja o. d. (om ngt) l. falla (ngnstädes); äv. med obj. (motsv. a), särsk. dels: träffa (ngn), dels: sticka (ngn i ögonen o. d.); äv. mer l. mindre bildl. Fiskaren (skall, då han ljustrar vid eldsljus,) altijd hafwa en slokig hatt på sig, som uthur ögonen bortskymmer eldskjenet; elljest kan man intet see hwad på siöbottnen är, när ljuset slår i synen. Tiselius Vätter 1: 125 (1723). Hvarföre är denna visshet (om tillkommande rättvisa) ett ljus, som ibland slår oss med det starkaste sken, och ibland nästan utslocknadt, sökes förgäfves? Leopold 3: 59 (1802, 1816). Såsnart han trädt inom sin kammardörr, slog skimret ur kyrkofönstret honom nästan förbländande i ögonen. Atterbom Minn. 578 (1819). Om lyftade hufvudet solsken slår. Hallström Purpur 82 (1895).
j) om ngt pulverformigt: virvla (upp); numera företrädesvis i den särsk. förb. SLÅ UPP; förr äv. i uttr. slå kring sig, om ngt lätt sönderfallande: sprida partiklar kring sig. (Kaustikt kali) har den förmån .. at icke mycket fatiscera (dvs. falla sönder) och slå vida kring sig. Acrel Chir. 11 (1775). Förmiddan gick och stybbet slog allt högre. Sjödin Undret 46 (1910).
k) (†) om järn i masugn, betecknande att beskickning rasar ned l. exploderar (så att smält järn kastas ut). En explosion vid tackjernets tappning ur masugnen hade ägt rum (5/2 1829) — ”jernet slog” som det kallas på hyttspråket. NoraskogArk. 6: 105 (c. 1900).
l) om dörr l. lucka o. d.: röra sig (på gångjärn o. d.), (röra sig o.) stöta (mot ngt); ofta pregnant: röra sig av o. an, särsk. till följd av vinddrag (i sht i uttr. stå och slå); äv. med obj. (motsv. a): (röra sig o.) stöta till (ngn l. ngt); äv. med tanke företrädesvis l. uteslutande på ljud som uppkommer, då dörr l. lucka osv. rör sig (o. därvid stöter till ngt), särsk. vid öppnande l. stängande: skrälla l. slamra o. d.; äv. opers., särsk. i uttr. slå i dörren l. porten o. d., skrälla på grund av att dörren l. porten osv. rör sig (o. stöter till ngt, särsk. vid öppnande l. stängande). Dörren slog emot väggen. Weste FörslSAOB (c. 1815). Ytterst (i ett grekiskt hus) var en port .. som i vissa hus slog inåt, i andra utåt. Palmblad Fornk. 1: 207 (1843). Dörren slog honom i pannan. Dalin (1854). Dörren stod och slog. Hansson NVis. 32 (1907). Nu slår det i porten där nere och vi höra en livlig, hög röst som talar. Krusenstjerna Fatt. 1: 55 (1935). Han hörde porten slå, stannade och vände sej om. Knutas och Roffe kom utrusande på gatan. Fogelström Kvinnol. 210 (1954). — särsk. i uttr. slå i lås (jfr 1 c ε β’), (falla igen o.) stängas (av sig själv medelst låskolven), gå i lås (jfr LÅS 1 c α); äv. om handboja o. d. Om det kommer en riktigt stark storm, skulle icke dörren slå i lås? Hallström BCap. 23 (1900). Bojorna slog i lås nästan av sig själv. Cederschiöld Manh. 79 (1916). särsk. bildl.
α) (numera föga br.) om plan o. d.: gå i lås (se d. o. 1 c δ). Röj ej i förtid dina planer ty, om de ej slå i lås, blir du ett föremål för åtlöje. Laestadius 1Journ. 53 (1831).
β) [jfr sv. dial. (Finl.) kast lås, kasta sten så att den faller i vattnet utan att åstadkomma vattenstänk, varigm man sägs binda (se BINDA, v. 19 e slutet) näcken, då man går i vattnet för att bada, de blir lås, yttrande använt då man kastar en sten i vattnet, så att vattnet icke alls stänker upp] (†) om sten: falla (i vatten) utan att framkalla stänk; jfr 59. Hvarje sten, jag ofvanfrån lät falla, slog ”i lås” i vattnet nere (i en djup brunn). Wallin Bref 98 (1847).
m) om föremål av tyg (särsk. segel): röra sig (för vinden), fladdra o. d. (äv. med särsk. tanke på det ljud som uppkommer); om klädesplagg äv.: klafsa (om benen); äv. opers.; jfr 51 h. Möller (1790; om segel). De af regnet uppblötta kjolarne slogo om hennes ben. Geijerstam FattFolk 1: 92 (1884). Min byx är så trasig, / det glappar och glappar och slår, när jag går. Fröding Stänk 35 (1896). Det blå jarlabaneret .. slog och piskade i vinden. Heidenstam Folkung. 2: 44 (1907). — särsk.
α) sjöt. i uttr. slå back (jfr r α, υ α, 20), om segel: (häftigt) röra sig akterut för vind som verkar på dess främre yta o. strävar att driva fartyget bakåt. Kraemer EnstafvOrd 30 (1882). Seglet slår back. Strindberg Hafsb. 3 (1890).
β) (numera bl. mera tillf.) i uttr. slå tvärs (jfr r ε), ställa sig på tvären. TIdr. 1887, s. 194 (om skridskosegel).
n) om vågskål l. om visare på mätinstrument: röra sig (till följd av belastning o. d.), ge utslag; äv. (övergående i υ α) om våg l. mätinstrument: ge utslag (för ngt); äv. med bestämning inledd av prep. på, betecknande viktenhet l. måttsenhet, i uttr. slå på ngt, väga l. visa rätt på ngt; jfr x η, 3 a β, 33, 64 d. Om man wägde båda twå (dvs. två varandra mycket lika personer), skulle wågen slå för ett hårstrå i endera skålen. Hagberg Shaksp. 3: 304 (1848). Galvanometern slår för inkommande ström. Nyström Telegr. 186 (1869). De blankslitna vågskålarna av mässing glimmade som guld, och slogo osvikligt på lod och kvintin. Suneson GGrund 103 (1926).
o) om slagruta: röra sig l. ge utslag. En skicklig brunnsgrafvare dömmer med tillförlitlighet af sin (slag-)rutas olika sätt att slå, icke blott om djupet till ådrans lopp .., utan äfven (osv.). Rääf Ydre 2: 134 (1856). Östergren 6: 671 (1941).
p) om projektil: komma farande o. falla (ngnstädes) l. tränga in (ngnstädes) l. träffa (ngnstädes l. så l. så säkert); i sht förr äv. med obj. (motsv. a): träffa (ngn l. ngt). Anno 1709 vijd Horodne och Krasnakout, blef (jag) slagen af en handgranad för bröstet. GAHård (1740) i HH XVIII. 3: 31. Väl tiden ärrar månget sår, / Hur djupt än pilen slog. Sätherberg Dikt. 2: 131 (1863). Norby var och förblef beständigt den, hvars lod slog säkrast och hvars byte blef rikast. Bergman GotlSkildr. 143 (1882). En kula slog i golvet rätt framför henne. Lagerlöf Troll 2: 43 (1921). — jfr NED-SLÅ. — särsk. i utvidgad anv., om (del av) skjutvapen: träffa (så l. så); äv. med obj. (motsv. b): träffa (så l. så) med (projektil); jfr 3 a ε β’. En bössa som slår rätt i målet. Svederus Jagt 17 (1831). Visar någon af piporna vid upprepade prof benägenhet att slå haglen i klump eller i linje, bör geväret utan vidare kasseras. Högdahl Jaktb. 38 (1913). Min vän bad mig .. lossa några skott mot en ringad tavla för att se hur geväret slog. Sparre Storskog 55 (1915).
q) skogsv. intr. (stundom äv. refl.), om mila l. tjärdal: börja skaka (samt kasta av delar av sin betäckning o. börja brinna) till följd av att vid kolningen utvecklad gas exploderar, kasta (sig); äv. i utvidgad anv., om kolugn: utveckla gas som exploderar. Desze Milor (dvs. liggmilorna) slå sig icke. Wallner Kol. 3 (1746). Milan slår. Svedelius Koln. 64 (1872). Jag måste hafva somnat. Då hörde jag en röst hviska i mitt öra: vakna upp, ty (tjär-)dalen ’slår sig’! Hemberg ObanStig. 8 (1896). Milors och kolugnars slagning. KemT 1908, s. 34. ÖgCorr. 1966, nr 203, s. 16.
r) i vissa (äv. refl.) uttr.
α) slå back (jfr m α, υ α, 20), om del av mekanism o. d.: (häftigt) röra sig bakåt. Vefven slår (vid vissa fel på en bilmotor) back. Nerén HbAut. 2: 120 (1912).
β) slå (e)mot varandra, förr äv. slå sig emot varandra, med pluralt huvudord: stöta mot l. röra vid varandra. Iagh hörde itt ruskande aff diwrens wingar, hwilke sigh slogho emoot hwar annan. Hes. 3: 13 (Bib. 1541). Tänderna slogo mot varandra, när hon (dvs. en gråtande flicka) talade. Lagerlöf Saga 51 (1908); möjl. särsk. förb.
γ) (numera bl. tillf.) slå för ngns ögon l. (med obj., motsv. a) slå ngn för ögat, om mörker l. dimma o. d.: skymma ngns syn; särsk. bildl., i uttr. som betecknar sinnesrörelse. Mig slog mörker för ögat (då ingen mat fanns åt hustru o. barn efter utpantning i huset). Runeberg (SVS) 3: 85 (1832). Det slog liksom en dimma för mina ögon, så häpen blef jag. Dens. ESkr. 2: 48 (c. 1850).
δ) slå runt (jfr 22 d), välva om, kantra o. d. (jfr RUNT, adv. I 2 b α), särsk. om fordon: välta o. komma med undersidan uppåt; förr äv. i uttr. slå sig med ngt runt omkring ngt, svänga med ngt runt omkring ngt. Är .. synt een Comet, hwilken haffuer vnder Himmelen medh sijn brinnande Qwast (dvs. svans), stucket, fechtadt och slaghit sigh runt omkring Cometen. PPGothus Und. Y 5 b (1590). Buss slog runt, tio skadades. SvD(B) 1944, nr 170, s. 3 (rubrik). jfr RUND-SLAGNING.
ε) slå tvärs för sjön, (sjöt.) om fartyg: (icke kunna få förstäven mot vind o. sjö utan) lägga sig med sidan mot sjön, kastas tvärs för sjön. PT 1901, nr 81 A, s. 3.
ζ) slå åt ena sidan, om ngt som är avsett att röra sig symmetriskt: röra sig för mycket åt ena sidan (o. där stöta emot ngt). Skulle visartappen (i ett ur) ej löpa fullkomligt rundt, utan slå åt ena sidan, så måste man uttaga och rätta den. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 87 (1881).
η) (numera bl. tillf.) slå sig på tvären, sätta sig på tvären; särsk. bildl., om person: vara vrång l. trumpen l. vresig (jfr 49 b α slutet). När gubben slår sig på tvären, vet du nog att (osv.). Carlén Rosen 672 (1842). Dahlgren 1Ransäter 276 (1905).
s) i uttr. som betecknar att ngt vållar stötar till följd av att det är l. blivit ojämnt.
α) [jfr motsv. anv. i t.] (mindre br.) om (vagns)hjul: vålla stötar vid rullning till följd av att det icke är fullt runt; jfr SLAG, sbst.1 3 c. Karleboser. 6: 72 (1963).
t) i fråga om att sjukdom l. värk l. smittämne l. berusning o. d. flyttar sig till ngt (i sht till viss kroppsdel) l. i viss riktning l. (i oeg. anv.) angriper l. gör sig märkbar(t) i viss kroppsdel o. i anv. som ansluter sig härtill; jfr x δ, 52 a, e, 55 b, c.
α) [jfr t. nach innen schlagen] (utom i bildl. anv. numera bl. i skildring av ä. föreställningar) intr. l. refl. (jfr γ, δ), i uttr. slå (sig) inåt, om (sjukdom som finns i kroppens yttre delar l. visar sig på huden i form av) utslag o. d., = SLÅ IN 2 d slutet; äv. bildl. (Jag) förstod .. att .. den egenrättfärdighetskräfta, som .. (pietisterna) welat fördrifwa från det yttre, hade slagit sig inåt, inpå de inre delarna, inpå sjelfwa hjertat. CORosenius (1843) hos Sandell o. Moberg RosenLif 94; jfr δ. Kopporna hade slagit inåt, utbredde sig der, och vållade döden. FoU 20: 210 (1848). Levertin Gest. 194 (1903; bildl.).
β) i uttr. slå (upp) i l. på l. till l. åt ngt, göra sig märkbar i l. på l. angripa l. påverka ngt; äv. med obj. (motsv. a) i uttr. slå (person l. djur) i l. åt l. upp i (viss kroppsdel), göra sig märkbar i l. angripa l. påverka (viss kroppsdel) hos (person l. djur).
α’) (numera föga br.) om sjukdom l. värk l. smittämne o. d.; äv. opers.; särsk. i uttr. slå i huvudet (jfr β’, γ’), stiga åt huvudet, angripa huvudet; jfr γ α’, δ. På aderton .. timar .. tager .. (pesten) öffuerhandena öffuer menniskionnes hierta, Eller ock twert emoot samme förgifft vthdrijffues ifrå hiertat vth vpå kroppen .. . Om thet hielper nw, och man brukar någen god medel, at same förgifft slår icke åter til hiertat, så (osv.). Lemnius Pest. 13 (1572; uppl. 1917); möjl. särsk. förb. Hetan och solmen (dvs. svullnaden) war .. slaget honom op i lifuett, och måste för denskuldh der af dhöö. 3SthmTb. 9: 302 (1617). Wærkerna slå i hufvudet. Hoorn OmnipotMirab. 69 (1709). En siuka, som kallas Elfbläst .., det slår up(,) om en timma är det borta, och slår på et annat ställe. Törner Vidsk. 97 (c. 1740); jfr SLÅ UPP 2 d γ. Det har slagit kallbrand i såret. Nordforss (1805).
β’) om berusning l. alkoholhaltig dryck (förr äv. om tobak); numera företrädesvis i uttr. slå i l. åt huvudet l. skallen (jfr α’, γ’), slå ngn i l. åt huvudet (jfr HUVUD 1 h β); jfr γ β’. När ölet slår Rÿttaren i hufwudet, så slår det hästen i fötterne. Celsius Ordspr. 1: 763 (1708). Winet slog up i Hufwudet. Weise 1: 102 (1769); möjl. särsk. förb. Tobak slår i hufwudet. Nordforss (1805). Den fördömda champanjen! den slår i knävecken. Blanche Våln. 317 (1847). Därs. 340 (: slog i skallen). När ruset slog honom (dvs. presidenten i ”Costa Negra”) för starkt åt hufvudet, gjorde han utrikespolitik. Janson CostaN 1: 99 (1910). Spriten slår i el. åt huvudet. SvHandordb. (1966).
γ’) bildl., om ngt som tänkes påverka (ngn i) viss kroppsdel på ett negativt sätt; särsk. i uttr. slå i l. åt huvudet (jfr α’, β’), göra sig märkbar i fråga om förstånd l. omdöme, påverka förståndet l. omdömet. Törneros (SVS) 4: 167 (c. 1830: i hufvudet). (Hon) har .. blifvit så svag till hälsan. Jag tror rakt att förskräckelsen slog henne åt hjärtat. Högberg Frib. 346 (1910). Revolutionära idéer, som slog åt huvudet. Östergren (1941).
γ) refl. (jfr α, δ), i uttr. slå sig i l. åt ngt.
α’) (numera föga br.) om sjukdom o. d.: göra sig märkbar i l. angripa l. påverka ngt; jfr β α’, δ. Det högra benet .. uti hwilket Rosen slog sig, war (osv.). PH 5: 3080 (1751). Högberg Utböl. 2: 188 (1912: åt; i bild).
β’) om alkoholhaltig dryck: angripa l. påverka ngt; företrädesvis i uttr. slå sig i huvudet. Östergren 3: 396 (1928).
γ’) (†) i uttr. slå sig i ngt, om smittämne: gå ut i ngt. Så skal man .. een Såå kalt Watn ther vthi (dvs. i det rum där ngn dött i pest) sättia .. (o. den dödes) Klädher ther vthi kasta, så slår sigh Förgifften vthi Watnet. Berchelt PestOrs. D 3 a (1589).
δ) refl. (jfr α, γ), i uttr. slå sig på, förr äv. inpå ngt, om sjukdom l. ngt som irriterar: angripa ngt (särsk. viss kroppsdel); jfr β α’, γ α’. CORosenius (1843) hos Sandell o. Moberg RosenLif 94 (: inpå; i bild). Midt under allt detta (dvs. under arbetet med att vårda den sjuke maken) sjuknade vårt lilla barn. Troligtvis hade jag blifvit oroad, så att det hade slagit sig på mjölken, och så dog hon. Geijerstam LycklMänn. 157 (1899). Till slut slog sig förgiftningssymptomen barmhärtigt nog på hjärnan. Siwertz Förtr. 128 (1945).
u) i p. pr., i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr c). En sugga i galopp med slående öron och dinglande svans. Melander Läger 22 (1887).
v) i utvidgad anv. (jfr p slutet, q).
α) om maskin l. motor o. d.: komma en del (särsk. kolv) att röra sig l. vrida sig l. svänga (o. därvid träffa l. stöta mot ngt); äv. med innehållsobj. betecknande slag: med sin rörliga del åstadkomma; särsk. i uttr. slå back (jfr m α, r α, 20), börja arbeta åt motsatt håll mot tidigare l. normalt (äv. dels oeg., närmande sig 45, om fartyg: till följd av att maskin l. motor arbetar åt motsatt håll mot normalt förflytta sig bakåt, dels bildl., opers., se BACK, adv.1 3 b), slå i gång, börja gå; jfr n. Maskinen (på en ångare) slår sina taktfasta slag. Beckman Amer. 1: 3 (1883). Mälarbåten skall afgå; / Ångar, röker, slår back. Strindberg Fagerv. 305 (1902). En mekaniker drar runt propellern, motorn slår genast igång. Forsslund MänVing. 52 (1932). Det visade sig att ett oljeaggregat i pannrummet slagit back. LD 1959, nr 68, s. 3. särsk. oeg., i uttr. slå stopp (jfr 20), stanna; äv. bildl., opers.: ta slut, misslyckas. Till sist slog det alldeles stopp, förtjänsten (ss. bokkolportör) räckte inte till bananer en gång. Zilliacus Hågk. 97 (1899). En droska i god fart tog törn mot trottoarkanten och slog stopp utanför vår port. Essén Misst. 20 (1911).
β) alstra ett ljud gm att ngn slår (i bet. 1) därpå, ljuda av slag. Ingen blir gladare än jag, när gonggongen slår. Gustaf-Janson ÖvOnd. 8 (1957).
x) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr a α—γ, b—d, f, i, l α, β, r γ, η, t, υ α); äv. med obj. (motsv. a); äv. refl.; särsk. i uttr. slå (ngn l. ngt) med ngt, vålla (ngn l. ngt) ngt, inge (ngn l. ngt) ngt; jfr 54. LejonkDr. 180 (1688; refl.). Den prakt, hvarmed man här (dvs. i propyléerna till Akropolis) hade slösat .., de stoder och målningar, hvilka .. mötte ögat och slogo med beundran, allt antyder (osv.). 2VittAH 20: 44 (1849, 1852). Den lyx, som .. utvecklades (hos excellensen Wetterstedt) .. slog mig med häpnad. De Geer Minn. 1: 19 (1892); jfr ε slutet. Vi måste böja oss, när ödet slår. Gullberg Euripides Medea 88 (1931). — jfr SKRÄCK-SLÅ. — särsk.
α) i vissa uttr.
α’) (numera föga br.) slå ngn för hjärtat, (gå upp för ngn o.) göra ngn ledsen. Öman Ungd. 121 (1889).
β’) (numera föga br.) slå ngn för huvudet (jfr γ’, 1 d ο γ’), (plötsligt o. med förvåning) gå upp l. bli klar för ngn l. frappera ngn (se äv. HUVUD 2 b γ γ’); förr äv.: förefalla ngn (mycket) besynnerlig; jfr ε slutet. Jag är säker, att Assess. Hesselius menar så wähl som någon (med sitt förslag att använda mossa i bröd) men det slår mig alt för mycket för hufwudet .. att i hela des familia och slägt af mossar är intet esculentum (dvs. ätbart) för folk och knapt fyrfotade creatur. Linné Bref I. 2: 77 (1746). Högberg Vred. 3: 52 (1906).
γ’) (†) slå ngn (hårt) för huvudet (jfr β’, 1 d ο γ’), såra l. förtreta l. förtörna ngn (svårt), beröra ngn (mycket) illa l. stöta ngn (mycket); vålla ngn (stora) svårigheter; se äv. HUVUD 2 b ι. (Min medellöshet o.) Barons Sparres nådiga behagh att uthan drögzmåhl Hofpredikantz tienst åtniuta slå mig så hårdt för hufudet, att iag (som ännu icke är prästvigd) nu ingen annor uthwäg för mig seer, änn (osv.). OSalinus (1686) i VDAkt. nr 212. Polyfem II. 13: 4 (1810).
ε’) (†) slå på det l. det, om avsikt: gå ut på det l. det. Är nu iagh en sådan Söhler, / At iag intet kan förstå, / Hwad din Meening slår vppå. Rosenfeldt Roo C 3 a (1686).
ζ’) (†) slå så l. så långt ifrån varandra, om skrift o. avskrift: avvika så l. så mycket från varandra. Stiernman Com. 1: 482 (1604).
η’) slå (ngn) i ögonen, falla l. sticka (ngn) i ögonen, väcka uppmärksamhet (hos ngn), irritera (ngn); förr äv. i sådana uttr. som slå i svenska ögon, falla en svensk i ögonen, intressera en svensk, slå angenämt i ögat, göra ett angenämt intryck vid betraktande, slå ngn hårt i ögonen, förefalla ngn egendomligt o. d.; jfr ϑ’, ε. Den nya fästningen Landskrona (i Ingermanl.) slog dem (dvs. ryssarna) besynnerligen i ögonen; ty samlade de sig i stor myckenhet til hennes undergång A(nno) 1301. Dalin Hist. 2: 335 (1750). Hwalström SpecPaid. 26 (1773: slog mig något hårdt i ögonen). Rydqvist Resa 27 (1838: angenämt). SKN 1845, s. 272 (: i swenska ögon). Östergren (1941).
ϑ’) (i vitter stil) slå ögat, bli sedd l. tilldra sig uppmärksamhet; förr äv. i uttr. slå ngns syn l. anblick l. blick, bli sedd l. uppmärksammas av ngn, falla ngn i ögonen; jfr η’, ε slutet. Det oantageliga, stridläriga, ja någon gång ända til löjlighet nysökta hos Rousseau; detta har starkast slagit ögat. EP 1792, nr 40, s. 2. Adlerbeth Æn. 74 (1804: hans anblick). Wallin (SVS) 1: 312 (1808, 1821: vår syn). Almqvist Går an 152 (1839: den åkandes blick). En sovereign, blank från Myntet, / I gasskenet (på en gata) ögat slår. Snoilsky 4: 157 (1887).
ι’) (†) slå ngns öra med ngt (jfr 1 d ο λ’), om tunga: yttra ngt så att ngn hör det. Hagberg Shaksp. 5: 260 (1848).
β) om samvete: vålla (ngn) kval l. inge (ngn) oro, (plötsligt) komma (ngn) att inse att han handlar l. handlat orätt; förr äv. i uttr. ngns hjärta slår honom (att han gjort ngt o. d.), ngn får samvetskval (därför att han gjort ngt osv.). Dauid .. skaar sakta bortt ena flijk aff Sauls kiortel, Men sedhan slogh honom hans hierta, at han hadhe skoret then Sauls flijk bortt. 1Sam. 24: 6 (Bib. 1541; Luther: schlug jn sein hertz). Dauidz hierta slogh honom. 2Sam. 24: 10 (Därs.; Luther: das hertz schlug Dauid; Bib. 1917: Davids samvete slog honom). En gång, när det började lida mot påsk, slog honom hans samvete och sade att (osv.). Lindström Vindsröjn. 21 (1939). — jfr SAMVETS-SLAGEN.
γ) [jfr 1 o γ] om sinnesrörelse (häpnad, skräck o. d.): drabba l. gripa (ngn, äv. ngns bröst o. d.); äv. med obj. o. predikativ: (plötsligt) göra (ngn sådan l. sådan). Wäktarena (vid Jesu grav) .. blefwo .. slagne af förskräckelse och räddhåga. Nohrborg 108 (c. 1765). Jag (dvs. K. XII) stod, en yster pilt, i höga Norden. / Då slog mitt bröst en harm, lik ljungelds-strålar, / När jag mitt öga vände öfver jorden. Geijer I. 3: 212 (1812); jfr c β. Mor Malena blef slagen mållös af förvåning. Benedictsson Folkl. 67 (1887). SvHandordb. (1966). — jfr PANIK-, SKRÄCK-SLAGEN.
δ) (i vitter stil) om olycka l. döden l. själslig l. kroppslig svaghet o. d. (jfr t): hemsöka l. drabba (ngn l. ngt med ngt); äv. abs.; jfr 4 b—d. Eechten (har) slagit min högra låår lägg, at iagh ther af är illa halter. VDAkt. 1663, nr 483. Bäst Wij äre trygge / Slår Döden at Wij ligge / Tidt på en Ögne-blund. Lucidor (SVS) 406 (c. 1670). En epidemi, som slagit Estland med skräck och förfäran. Östergren (1941); jfr x huvudmom. — jfr OLYCKS-, PEST-, SKABB-SLAGEN.
ε) frappera l. överraska l. väcka uppmärksamhet; äv. i sådana uttr. som slå med förundran, inge förundran; särsk. om skriftlig l. muntlig framställning (jfr ζ); jfr α η’, ϑ α’, κ. En medelmåttig rad .. bland obegripligheter (i ett poem), slår som blixten med förundran. Kellgren (SVS) 5: 264 (c. 1793); jfr c. Redan nu (dvs. före en verkligt kritisk genomgång av hans dikter) slår det .. att .. (Wivallius) tyckes hafva haft långt mindre poetiskt temperament än man förestält sig. OoB 1893, s. 278. Ingenting (hos Fredrika Bremer) är sökt eller gjordt för att slå eller blända. Nyblom i 3SAH 16: 296 (1901). — särsk. med obj. (motsv. a): frappera (ngn) l. överraska (ngn) l. uppmärksammas av (ngn) l. (plötsligt o. med förvåning) gå upp l. bli klar för (ngn); äv., i sht om (det rättmätiga o. d. i) skriftlig l. muntlig framställning: göra intryck på l. påverka l. övertyga (ngn l. ngns samvete o. d.), i sht förr äv.: röra (ngn); jfr α β’, ϑ’, g β, 4 e. En aning, en tanke slog honom. Likheten slog honom. Det slog honom, att han glömt en sak. Ingen må understå sig at tänka det Herr Leopoldt eller Ni min Herre (dvs. utgivaren av Stockholms Posten) .. blifvit slagne af critiquens billighet. Kellgren (SVS) 4: 21 (1779). Jag läser nu en hjältedikt i 15 sånger, af herr Pram .., af hvars många sköna ställen jag blifvit starkt slagen. CGLeopold (1791) i MoB 9: 98. (Guds ord) bewisar .. sin kraft .. derigenom, att det slår samwetet. Franzén Pred. 4: 6 (1844). Bristen på förtimringar var något som slog främmande besökare (i Stora Kopparberget). Lindroth Gruvbrytn. 1: 260 (1955).
ζ) om kritik l. förlöjligande o. d.: träffa (hårt); om kritik, särsk. skriftlig l. muntlig framställning (jfr ε), äv.: vara bitande l. gissla; äv. med obj. (dels motsv. a, dels med innehållsobj.), äv. i uttr. slå ngn hårda slag, vara hård mot ngn, drabba ngn hårt. Kritiken slog honom (dvs. H. C. Andersen) hårda slag. Wieselgren Bild. 405 (1875, 1889). Smädedikt, som slår och gisslar. Fröding Guit. 94 (1891). jfr (†): (Opponenten), som tilförene war nog hetsig, blef af de studerandes åtlöje liksom slagen och continuerade sedan icke länge. Annerstedt UUH Bih. 5: 10 (i handl. fr. 1777).
η) [jfr n] om ngt som mäts: variera (mellan två värden); äv. i uttr. slå omkring (visst värde), ligga omkring (visst värde). Dygnsamplituden, dess relativa storlek och de absoluta värden (temperaturmaxima, resp. minima) mellan vilka den slår. GeolFF 1924, s. 204. De genomsnittliga (löne-)ökningarna slår omkring sju procent. DN 1955, nr 107, s. 1.
ϑ) i fråga om att ngt går bra l. blir en framgång l. inträffar på förutsett vis l. passar bra o. d.
α’) [jfr ε] om litterär l. konstnärlig prestation l. om vara l. metod att sälja l. propagera o. d.: ha l. få framgång l. publiktycke l. effekt, gå bra; äv. i uttr. slå bra; jfr κ o. SLÅ AN 5 c β η’. Hur orka de, bilkonstruktörerna? Att varje säsong köra fram med en ny detalj, som ”slår”. STSD (A) 1934, nr 58, s. 16. (Revyprimadonnan Juliette Lind) kunde sjunga en kuplett så den slog. Hodell Tack 204 (1947). Reklamkampanjen har slagit mycket bra. SvHandordb. (1966). särsk. i utvidgad anv., om person (särsk. med tanke på litterär l. konstnärlig prestation). SvD(A) 1963, nr 299, s. 19. (Jackson) Pollock slog och hans konst visade vägen till ett maner, som inte minst i Sverige tacksamt anammades. OoB 1963, s. 138.
β’) sport. om (sam)spel inom idrott: gå i lås l. ”klaffa” (för ngn); jfr δ’. Slår spelet för oss, är våra segerchanser mycket goda, poängterar (fotbollslagets lagledare o. tränare). SDS 1950, nr 107, s. 10.
γ’) om tips o. d.: vara riktig l. framgångsrik (för ngn); jfr SLÅ AN 5 c β η’, SLÅ IN 19. (De) fick en tolva på tipset. .. De tippade en rad var och 8-åringens slog. GHT 1960, nr 74, s. 10. ÖgCorr. 1965, nr 84, s. 3.
δ’) opers.: gå bra (för ngn); äv. (sport.) motsv. β’, i fråga om (sam)spel inom idrott: gå i lås l. ”klaffa” (för ngn). Den här gången slog det för oss (dvs. fotbollslaget HIF) på ett helt annat sätt än när vi förlorade med 3—1 i Degerfors. Arbetet 1954, nr 302, s. 15. DN(A) 1965, nr 294, s. 18.
ι) boktr. i fråga om att avtryck av (rad i) satsyta vid tryckning hamnar mitt emot l. på sidan om avtrycket av (rad i) satsyta på motstående sida av arket.
α’) i uttr. slå på (rad på motstående sida), om rad: stå mitt emot (rad på motstående sida); äv. i uttr. slå på varandra, om rader på motstående sidor. Fahlgrén Boktr. 54 (1853). Register innebär .. att raderna var för sig i de olika kolumnerna skola träffa mitt på varandra på arkets båda sidor; raderna skola ”slå” på varandra. HantvB I. 5: 431 (1937).
κ) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., särsk. dels motsv. ε: frapperande l. träffande l. påfallande l. övertygande l. talande l. ovedersäglig o. d., dels motsv. ϑ α’: effektiv l. verkningsfull o. d.; i n. sg. äv. i substantivisk anv. Ett slående argument, bevis, exempel, skäl. En slående likhet. Polyfem IV. 45: 2 (1811). (Alexandria) har en del minareter och palmer, men för resten ingenting slående. Kræmer Orient. 5 (1866). (Britta Bæckman) förenar målaröga med handelsskicklighet och får fram vackra jumpers, trevliga morgonrockar, bra barnkläder och slående skyltfönster. Idun 1949, nr 50, s. 76. Arv 1957, s. 161.
3) [eg. specialanv. av 1 o. 2] i vissa uttr. som betecknar att slag icke träffar o. i oeg. l. bildl. anv. som ansluter sig härtill; stundom (särsk. i d) närmande sig 7. Slå klick, se KLICK, sbst.1 I 4. Slå slint, se SLINT, sbst.2 2 a. — särsk.
a) slå fel, äv. (numera bl. vard.) felt, förr äv. felet (jfr 45 e α), slå (i bet. 1 l. 2) på ett felaktigt sätt, särsk.: slå utan att träffa (jfr FEL II c α); äv. i uttr. slå fel på ngt, slå utan att träffa ngt. I th(et)samma höllth han byssa på honom, och hun slogh fell; sade Jonn: Slår dinn bösse fell, då slår jchie min öxxe feell. TbLödöse 340 (1594); jfr ε β’. Låter man .. (rävsaxen) ligga ute, befarar man att den, efter att hafva blifvit nedsnögad, slår felt på räfven. Hahr HbJäg. 290 (1866). STSD(A) 1933, nr 185, s. 8. — jfr FEL-SLÅ. — särsk.
α) motsv. 1 k β, i fråga om spel på instrument med tangenter: göra ett felaktigt anslag, spela fel ton(er). Auerbach (1913).
γ) (numera i sht i skildring av ä. förh.) med anslutning till 12: icke träffa ådern vid försök att slå (i bet. 12) åder. Åderlåtaren slog felet, råkade en sena i stället för ådran. VDAkt. 1788, nr 322. Bellman Gell. 142 (1793).
δ) i utvidgad l. bildl. anv., om person (l. ss. personligt tänkt väsen) l. (i β’) om djur.
β’) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) svika l. narra l. bedraga (ngn); äv. abs. (äv. om djur: svika, icke motsvara ställda förväntningar); jfr FEL II c γ. Lindschöld Vitt. 210 (c. 1670). Jngellstedt berätar .. at han offta hafft .. (hästen) i hop med sina Hästar i arbete och elliest, tå han alldrig slagit fel, utan warit rätt braf. VRP 3/5 1732. Hon skulle icke berömma sig af att ha lekt käresta med honom och ha slagit honom fel utan vidare. Benedictsson Folkl. 39 (1887).
ε) i utvidgad l. bildl. anv., med saksubj. (äv. opers.).
α’) icke få den utgång l. bli sådan l. medföra det resultat (för ngn) som man väntar o. d. (se närmare FEL II c β); jfr β’. Anm. Det under FEL II c β anförda språkprovet från 1521 skall rätteligen dateras 1676. Det äldsta anträffade hithörande språkprovet är AAAngermannus FörsprKyrkiost. A 7 b (1587). särsk. (numera i sht vard.) om sinne l. minne o. d.: svika, klicka; se äv. FEL II c β ε’. Lagerström PolKannstöp. 17 (1729; om hörsel).
β’) [eg. specialanv. av α’; jfr 2 p slutet] (numera bl. i vissa trakter) om skjutvapen: icke träffa, bomma; förr äv.: klicka; jfr FEL II c β α’. Holof. 15 (c. 1580). En äldre .. skogvaktare .. vägrade .. att skjuta bort ett skatpar .. med den öppet avgivna förklaringen att bössan skulle slå fel i fortsättningen om han sköt på dem. SvD(B) 1943, nr 88, s. 11.
b) slå miste.
β) i utvidgad l. bildl. anv.
α’) (mera tillf.) om person: ta miste, ta fel; jfr a δ γ’, d slutet. Fröding Eftersk. 2: 231 (1910).
c) (†) slå mistom.
β) i utvidgad anv., i fråga om att icke träffa med ngt som knäpps i väg med fingrarna. (K. XII) sprette (vid måltiden) kiersbärsstenar åth .. (J. Stenbock), men slog mistom och råkade mig i ögat. LKagg (1699) i HH 24: 8.
d) slå bom, slå (i bet. 1 l. 2) o. därvid förfela målet; särsk. motsv. 1 c η, i fråga om kast vid kägelspel; jfr BOM, sbst.2 b. Mont-Louis FrSpr. 266 (1739). Auerbach (1913; i kägelspel). — särsk. (numera föga br.) mer l. mindre bildl.: ta miste l. göra fel l. misslyckas (se närmare BOM, sbst.2 b slutet); förr äv. i uttr. slå bom om ngt, gå miste om ngt, slå bom emot (regel), fela mot (regel); jfr b β α’. Aschaneus HwsRegl. 8 (1614: Slår .. om ähronna Bom). Slå bom emot stafreglorna. Westerberg Lefv. 1 (1734).
e) i (de äv. med huvudtrycket på över resp. under uttalade) uttr. slå över l. under målet o. d., vid slag l. (motsv. 1 c η) kast l. (motsv. 2 p) skott träffa över resp. under målet osv.; i sht förr särsk. bildl., i uttr. slå över målet l. sitt mål, särsk.: gå till överdrift (o. därigm förfela syftet). (Vi) inse .. ganska väl, att menniskan merändels slår öfver sitt mål, innan hon fattar det. Almqvist Monogr. 353 (1845). Tvifvelsutan var en protest emot det osanna och onaturliga i den äldre vitterheten fullt befogad, men den slog över målet och blef åt motsatt håll ännu mera osann än den gamla. De Geer Minn. 2: 288 (1892). (Schück o.) Warburg LittH IV. 2: 155 (1916).
4) i p. pf., i vissa från 1 o. 2 utgående anv.
a) [sannol. med tanke på lottning gm kast; jfr 1 c η (ε’)] (†) i uttr. vara slagen på ngns lott, ha fallit på ngns lott. Wallenberg (SVS) 1: 16 (1762).
b) [jfr 1 o β, 2 x δ] (†) i uttr. varda slagen och rörd till (viss kroppsdel), bli förlamad i (viss kroppsdel) till följd av slaganfall; jfr RÖRA, v.2 I 8 c. (Han) är worden slagen och Rörd till Bägge sine Armar och Axlar. VDAkt. 1696, nr 423.
c) [jfr 1 o β, γ, 2 x δ] i uttr. (vara) slagen med ngt, (vara) straffad l. hemsökt med ngt l. (vara) överväldigad l. förlamad (se FÖRLAMA 2 slutet) av ngt; äv. i sådana uttr. som (vara) slagen med förvåning, (vara) överväldigad av förvåning (jfr e); äv. i uttr. vara slagen, pregnant: vara straffad l. hemsökt av Gud l. ödet o. d.; äv. dels i uttr. slagen i sitt samvete, ansatt av samvetskval, dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr d, e), om samvete: plågad, ansatt av kval. Mag:r Salovius blef het och hötte slå honom (dvs. mannen som öste ur sig otidigheter) vid örat, men jag hägdade honom och sade: Slå honom ei; han är nog slagen förut. Han är ei vid sina sinnen. ELencqvist (c. 1778) i FinKyrkohSP 5: 137; jfr 1 d. Kellgren (SVS) 5: 401 (1791: i sitt samvete slagen). Låt dina tankar, ord och gerningar framgå (för din eftertanke), sådane de äro, sådane de visa sig för den slagna, väckta samvetskänslan. Wallin 1Pred. 1: 115 (c. 1830). Jag är / .. slagen med förwåning. Hagberg Shaksp. 2: 85 (1847). Hattpartiet hade sedan sista riksdagen varit slaget med vanmakt. Malmström Hist. 5: 269 (1877).
d) [jfr 1 o β, 2 x δ; delvis äv. med anslutning till 57 b β] i uttr. vara l. bli slagen, om person(s sinne l. utseende o. d.): vara resp. bli tillintetgjord l. bruten l. förödmjukad (i sht förr äv.: vara resp. bli nedslagen l. modfälld); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr c, e): tillintetgjord l. bruten l. förödmjukad (i sht förr äv.: nedslagen l. modfälld). Nordenflycht QT 1745, s. 137. (Barnets) åsyn lifvar opp mit mod, som slaget var. Murberg Racine Ath. 20 (1776). Nu går jag här försagd och slagen, / Förutan Pappa, utan stöd. Lenngren (SVS) 2: 84 (1793). När han hörde detta vittnesmål emot sig, blef han slagen. Weste FörslSAOB (c. 1815); jfr e. Hans vänner misströstade, då de sågo honom uppträda till sjelfförsvar, sväfvande på målet, med afbrutna ord, slagen uppsyn och haltlösa fraser. MinnSvNH 11: 50 (1872). (Fysikern) Janne Rydberg kom hem (från ett naturforskarmöte, där en avhandling av honom mötts med oförståelse,) som en desillusionerad, en slagen man. LundagKron. 3: 240 (1955); jfr 57 b β.
e) [jfr 2 x ε slutet] i uttr. vara l. bli slagen, om person(s sinne o. d.): vara resp. bli försatt i stark sinnesrörelse gm en oväntad upplysning l. upptäckt, vara resp. bli överraskad l. överrumplad l. förvirrad l. häpen (jfr c); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr c, d): överraskad l. överrumplad l. förvirrad l. häpen; jfr f. HH XXXII 1: 52 (1776). Björn (som icke kände till att hans hustru musicerade) kom en dag in midt i ”bataille de Prague”. Han blef slagen. Bremer Grann. 2: 242 (1837). Hustrun satt tyst, slagen. Detta (som mannen sagt) var en ny tanke. Och den kastade allting huller om buller hos henne. Lo-Johansson Stat. 1: 304 (1936). — särsk. med anslutning till 2 c β α’, i uttr. (vara l. bli) slagen som av en blixt, äv. åskan, i sht förr äv. en ljungeld, förr äv. ett dunder; jfr f. Nordenflycht (SVS) 1: 134 (1743: som af et dunder). Kellgren (SVS) 5: 361 (1791: som af en ljungeld). Jag kände mig (då misstanken uttalades mot en annan) slagen som af åskan och var frestad att bekänna mitt brott (dvs. ett snatteri). Franzén (c. 1845) i 3SAH 2: 153. Mr Huskins blev slagen som av en blixt … Han hade förgått sig. Hallström Händ. 300 (1927).
f) [jfr e (slutet), 2 x ε slutet] (vard., föga br.) i uttr. vara som slagen, vara (alldeles) förbryllad l. förbluffad. Auerbach (1913).
5) gm att slå (i bet. 1 l. 2) forma l. omvandla l. sammanpacka (ngt) l. ge (ngt) önskad form l. konsistens l. jämnhet o. d.; särsk. dels med bestämning inledd av prep. till l. i, betecknande resultat, dels med obj. o. predikativ: ge (ngt sådan l. sådan) form l. konsistens o. d. gm att slå (i bet. 1 l. 2); jfr 1 d, 7 l, 34 a, b α. Golfwet är medh Knöster slaget. Schroderus Comenius 551 (1639). ÖoL (1852; i fråga om formning på läst vid skomakeri). — jfr dels HOP-, NED-, PLATT-, RUND-, SAMMAN-, TILL-, UPP- o. UT-SLÅ, dels PLATT-SLAGEN. — särsk.
a) med avs. på (arbetsstycke l. föremål av) metall.
α) (nästan bl. om ä. förh.) gm bearbetning (med hammare) forma tunt bleck o. d. av, uthamra (till tunt bleck o. d.); äv. i sådana uttr. som slå ngt tunt, uthamra ngt så att det blir tunt; särsk. med avs. på guld l. silver. Eleazar Presten toogh the koppar pannonar som the vpbrende män vthi offrat hadhe, och sloogh them j skiffuor, til at hengia widh altaret. 4Mos. 16: 39 (Bib. 1541; Bib. 1917: hamrade ut dem). För sura Been. Tagh bly och slå thett tuntt och bredt som sårett är stort til, lät thett ther på liggia en half dagh. OMartini Läk. 28 (c. 1600). Som guldarbeten, endast någon gång, och silfverarbeten något oftare, förfärdigas genom gjutning, måste båda metallerna nästan alltid först utvalsas eller slås till bleck, för att sedan vidare kunna bearbetas. Almroth Karmarsch 608 (1839). Nu återstå blott två, som lärt den här i landet så sällsynta konsten att slå guld. SvD 1913, nr 289, s. 11. jfr FÖR-SLÅ. särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. i uttr. slaget guld, bladguld, slaget silver, bladsilver; jfr anm. 7:o (sp. 6956). Slagit gull. TullbSthm 31/10 1580. (Lik-)kistan (var) mycket artigt gjord .. af sammet allt med slagit sijlff beslagin. Ekeblad Bref 1: 193 (1652; rättat efter hskr.). Holmberg Nordb. 304 (1854). jfr HALV-, HEL-SLAGEN.
β) smida; i fråga om nutida förh. bl. i fråga om smidning som innebär formning i sänke l. gm stukning. Wtgiffuit skotte smeden för et fat jern han slog j wræklinge (dvs. stora spikar) vij {marker} oc ij øre. SthmSkotteb. 3: 212 (1522). Man skal slå iernet medhan thet är heet. SvOrds. B 5 b (1604). Kongl. Maj:ts .. Stadga och förbud emot svenskt tack- och osmunds-jerns samt jernmalms utförsel till främmande orter, innan thet till stångjern blifvit slagit. 2RARP 17: 211 (1747).
c) (förr) med avs. på (lägg ingående i) bok: bulta samman (med slaghammare) före häftning; ngn gg äv. i utvidgad anv.: (låta) häfta (bok). (Inbindandet av de nya biblarna) till hwilketz fullbordan iag och min Måg uthtagit Exemplaren att lååta Slå och Falsa them. VDAkt. 1704, nr 323. Lady Evangeline (måste) köpa sig svenska förläggare, som med ens makulerade upplagorna eller för syns skull slogo några dussin exemplar att skylta i boklådsfönstren. Högberg Utböl. 2: 116 (1912). — jfr FORMAT-SLAGNING.
d) (i fackspr.) med avs. på sats i fyrverkeripjäs l. tidrör o. d.: sammanpacka (med klubba l. hejare); äv. i utvidgad anv., med avs. på fyrverkeripjäs l. tidrör o. d.: sammanpacka satsen i (med klubba osv.). Af erfarenheten (vet man), att den ene karlen nästan aldrig slår sina Brandtrör aldeles lika hårdt som den andre. Törngren Artill. 3: 115 (1795). För satsens ifyllande eller ”slagning” ställes (raket-)hylsan öfver en konisk dorn. 2UB 6: 404 (1904). — jfr O-SLAGEN.
e) (föga br.) med avs. på mila: gm slag (med klubba o. d.) sammanpacka täckningen på (så att den blir tätare), klubba (se KLUBBA, v.2 b δ). DN 1974, nr 296, s. 11.
f) med avs. på ngt mer l. mindre flytande; särsk. dels om person: ge önskad konsistens gm kraftig bearbetning (med visp l. slev o. d.), vispa (till skum o. d.), dels om storm o. d.: piska (till skum); jfr PISKA, v. 3 d. Tolf stycken wäl slagne Ägg. Oec. 79 (1730). En hvinande storm öfver djupet drog / och till skum den kokande vågen slog. Melin Prins. 43 (1885). En del vatten blandas .. med tre delar tran genom att slås duktigt med träsked. Hirsch LbGarfv. 200 (1898). De till hårt skum slagna äggvitorna. StKokb. 505 (1940). — jfr SKUM-SLAGEN.
g) (i sht förr) med avs. på murbruk l. lera l. kalk o. d.: ge önskad konsistens (för användning vid byggnadsarbete o. d.) gm bearbetning (med lerklubba l. kalkklubba l. stampverk o. d.), älta l. stampa; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. slagen kalk, se KALK, sbst.2 2 c α. Spegel GW 204 (1685). Slå ler, murbruk. Weste FörslSAOB (c. 1815). SvHandordb. (1966). — jfr KALK-SLÅ.
h) i sht bag. med avs. på deg o. d.: ge önskad konsistens gm kraftig bearbetning (med händerna l. degspade), älta. Langlet Husm. 522 (1884). Degen slås med degspade. SvD 9/7 1927, Bil. s. 4.
i) (†) med avs. på hår: lägga (i lockar). Mitt pantzar klär jag af, mitt bröst för ståhl nu drager / De lehna kläder ann, mitt hår i lockar slåår. Leyoncrona Vitt. 137 (c. 1685). Nordforss (1805).
j) (i fackspr., företrädesvis ss. senare led i ssgr) i mer l. mindre utvidgad anv., i fråga om att forma ngt med huggande l. skärande redskap; särsk. i fråga om att forma runt virke till fyrkantigt: kanthugga, flänka (jfr LÖTA, v.3). Cnattingius 33 (1894). — jfr AV-, BE-, FYR-, KANT-SLÅ.
k) med anslutning till 7 a β, i vissa bildl. uttr.
β) (†) vara slagen till (en) fyrk l. (halv)öre, betecknande att ngn fått en ringa samhällsställning l. icke har möjlighet att göra sig gällande o. d. Den, som till en fyrk är slagen, / Hur’ kan han blij en Ducat? OGyllenborg Vitt. 57 (1705). Scherping Cober 1: 188 (1734: til en halföre). Den som är slagen til halföre, blir aldrig ducat. Stagnell BSjelfklok 4 (1753). Den som är slagen til öre, blir aldrig slant. Rhodin Ordspr. 22 (1807).
δ) [delvis med anslutning till 1 k ζ slutet] (numera bl. tillf.) slagen (som en slant) till (person av viss samhällsställning l. med visst yrke), av ödet gjord l. som skapad till (person av viss samhällsställning osv.). Hur han (dvs. den döde) var till börd och minnen, / Hjerta, språk och kraft och sinnen / Som en slant till krigsman slagen, — / Allt drog gubben Buss i dagen. Runeberg 5: 63 (1857). Den som är slagen till bonde lär därvid blifva! Högberg Vred. 3: 174 (1906).
l) (numera föga br.) i det bildl. uttr. slå alla l. allt o. d. på l. över en läst, skära allt över en kam (se KAM, sbst.2 1 b α); se äv. LÄST, sbst.3 2 c slutet. Komposition, stil, alla former slogos konventionellt öfver en läst. BEMalmström 3: 305 (c. 1860).
6) i fråga om att gm att slå (i bet. 1 l. 2) l. gm att hugga (med yxa o. d.) sönderdela l. krossa ngn l. ngt l. komma ngt att gå av: slå sönder (ngt l. ngn) o. d.; äv. refl. (se g β); utom i c—f numera bl. dels med bestämning betecknande resultat (särsk. med obj. o. predikativ l. med bestämning inledd av prep. i l. till), dels ss. senare led i ssgr, dels i särsk. förb.; jfr 2 c β. Slå i kras, se KRAS II 2. 3SthmTb. 5: 27 (1603). D: 29 i .. (juli) Månad (1714) hvar iag i Gustaf Wittfotz Källare (i Åbo), och slog 60 Tunnor af utvalt gott dricka, som Czaren tillhörde och des ankombst väntade, hvilket iag alt Lätt rinna i Källare medelst Tunnors sönderhugande. SLöfving (1730) i HFinlÖ 407. Fartyget slogs i spillror mot strandklipporna. Lagerlöf Holg. 2: 451 (1907). — jfr dels AV-, FÖR-, IN-, KULL-, NED-, SÄR-, SÖNDER-, TOPP-, TU-, UT-SLÅ, dels FIN-, GROV-, SEG-SLAGEN, dels SKUT-SLAGNING. — särsk.
a) med avs. på fönster: krossa, slå sönder; numera bl. dels med bestämning betecknande resultat, dels ss. senare led i ssgr, dels i särsk. förb. Assessoren (angav) Keppilandrum, hwilcken han förmente wara den, som i Gezelii rectorat hade slagit hans fönster. ConsAcAboP 5: 306 (1682). Därs. 307.
b) med avs. på is som täcker vatten: krossa (för att kunna komma fram med båt); numera bl. med bestämning betecknande resultat o. i den särsk. förb. SLÅ UPP. Sedan ijsen lades woro dhe så illa uthstadde på stora hafzfiälen at the motte slå ijs een heel dagh. Murenius AV 505 (1661).
c) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. slå nöt, i fråga om l. ss. namn på lek varvid en nöt läggs på ett bord o. krossas med ett slag av flata handen. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 67 (1949; från Smål.).
d) (förr) med avs. på socker(topp): sönderdela (i bitar med handverktyg l. med tillhjälp av ett i sockerskrin inmonterat slagjärn). Jag slog socker. Reenstierna Årstadagb. 1: 72 (1794). Slå socker i bitar. Klint (1906).
e) med avs. på sten o. d.: krossa l. slå sönder; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr 7 m. Är skärsteenen swag dristar sig rostwändaren ey ofta slå honom så grann, at elden kan honom till sulu bringa. Ekman RelSmältewStKåpparbg 66 (1704). TT 1900, Allm. s. 213 (i p. pf.).
f) (i fackspr.) i p. pr. i adjektivisk anv., om borrning: som krossar berg gm upprepade slag av borren, slag-. HbBergsprängnTekn. 4: 01—12 (1952).
g) oeg. l. mer l. mindre bildl.; numera bl. med bestämning betecknande resultat; förr äv. i pass. övergående i intr. anv., i uttr. slås i intet, opers.: bli resultatlöst. Tungan kan Been i styckior slåå. JPalma hos Bullernæsius Lögn. f 6 a (1619). Nils stånde frijt stemma Maths i Laby och Johan i Lapböle efter han beskyller them at the ofreda honom på kyrkiowal och kyrkiowäg, men haar .. Nils iche goda, stadiga witnen, så slås i intet på tinget. Murenius AV 470 (1660). DN(A) 1964, nr 284, s. 1. särsk.
α) (†) dela (yta i mindre ytor). Man föreställer sig Ytor .. såsom .. Quadrater .. eller .. Parallelogrammer ..; och desze Quadrater eller Parallelogrammer anser man widare såsom slagne i smärre Quadrater. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. Bih. 11 (1775).
β) [jfr 1 d ν β’] (numera bl. tillf.) refl., i uttr. slå sig i så l. så många stycken, (falla o.) skada sig så att kroppen blir till så l. så många stycken. Gubben slog sig af badstutaket, / han slog sig i femton stycken. Landsm. V. 5: 67 (1886; från Uppl.); jfr 8 f δ.
7) gm att slå (i bet. 1 l. 2 l. 6) tillverka l. frambringa l. åstadkomma (ngt av ngt); äv. med indirekt (äv. refl.) obj. betecknande den till vars förmån l. skada ngt tillverkas l. frambringas l. åstadkoms; äv.: gm att slå (i bet. 1) hopfoga (ngt), i sht förr särsk. (snick.) i uttr. slå ngt i lim, hopfoga ngt gm att slå samman dess delar o. därvid förstärka fogarna med lim, foglimma ngt; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr 3 (d), 26—28, 34 b β, c—e, 35—37. Schultze Ordb. 4478 (c. 1755). Den som öfvat sig att som jägare slå sig bössflintor, vet (osv.). Nilsson Ur. 1: 3 (1866). (De skalade spöna) flätas .. till tvätt-, res- och större torgkorgar, barnvagnar o. d. (s. k. ”slaget” arbete, emedan spöna under flätningen slås fastare tillsammans). 2UB 8: 82 (1900). Då bottnar och sidor (till en förvaringsmöbel) äro hopsinkade samt mellanväggar, hyllor och gradlister igradade är det lämpligt att såsom nästa arbetsmoment sätta ihop de olika delarna, ”slå stommen i lim”. HantvB I. 2: 210 (1934). — jfr dels HAND-, HOP-, SAMMAN-, TILL-, UPP-, UT-SLÅ, dels NY-, STOR-SLAGEN, dels KORT-SLAGNING. — särsk.
a) med avs. på föremål av metall.
α) framställa gm smidning, smida; i fråga om nutida förh. bl. i fråga om smidning som innebär framställning i sänke l. gm stukning; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr j. Gutin handtfat xvj, kop(ar)handtfat slagh(i)n vij. GripshInvent. 1529. De haffua .. slagiett bellthe spenngier .. och annett wttaff ehn gammull kiettill aff messinngh. TbLödöse 175 (1590). Slå stoora Spijkar aff lijtet Järn .. Som man sade: Arm högfärd, skräppa och swälta. Grubb 732 (1665). Om morgonen besågo vi Kållerö manufactur värk, som består af (bl. a.) 13 spikhamrar … Allt var här i full drift och smiddes .. spik af åtskillig storlek. Medelmåttig spik slogs, när värket skyndades, 10 à 12 i minuten. Ferrner ResEur. 4 (1758). Om Lochner vet man att han slog en del harnesk för Sigismund II August av Polen. SvVapSÅ 1940—41, s. 72. jfr PLÅTE-SLAGANDE.
β) med avs. på mynt l. medalj o. d.: prägla (av viss metall); jfr 5 k. Slagen daler, se DALER I 1 a α o. I 1 anm. G1R 1: 101 (1523). De .. till Concilii Ubsalensis .. ewärdelige åminnelse nyligen slagne .. sölf:rmedalierne. ConsAcAboP 7: 377 (1693). Dollarn, som till en början alltid präglades af silfver, har från 1849 äfven slagits af guld. NF 3: 1338 (1880). Arv 1947, s. 129. jfr dels EFTER-, OM-SLÅ, dels MYNT-SLAGNING, dels MYNT-SLÅENDE. särsk.
α’) med avs. på mynt, i uttr. slå ngt till l. på (det l. det värdet l. så l. så många öre o. d.), prägla ngt med nominellt (det l. det värdet) l. med ett nominellt värde av (så l. så många öre osv.), slå ngt med, förr äv. på l. efter (visst skrot o. korn), prägla ngt med (visst skrot o. korn); förr äv. i uttr. slå ngt så l. så många på (viss myntenhet), prägla ngt med ett nominellt värde som är så l. så många ggr mindre än (viss myntenhet). Wii haffwe thet (dvs. ett stort, runt mynt) slaa latith xij paa en gyllene, xij øre recknandis ffor en gyllen .. Haffuer aldrick waar wilie warith att nogor skulle then dyrane wpburith eller wthgiffuit haffwa en epter thet werdit som thet haffwer warith slagith wppaa. G1R 1: 205 (1524). (Vi) haffue .. forskickat tig .. (100) Jachimsdaler .., Huilkit mynt wij haffue latit slagit epter then skroding och korn, the besta Jacobs daler ära. Därs. 9: 127 (1534). (Svenskarna) nödgas .. tiil ath late mynta epter thet korn och scrodning, szom theris (dvs. danskarnas) mynt är vppå slagit. Därs. 10: 87 (1535). (I Uppsala) begynte slåes rundstycke .., the sloges först på halfannan öre. Svart G1 65 (1561). Hvar slant går för hvad han är slagen till. Granlund Ordspr. (c. 1880).
β’) mer l. mindre bildl., i uttr. som betecknar att ngn tjänar pengar på ngt l. (allmännare) begagnar sig av ngt l. drar nytta av ngt (särsk. i uttr. slå mynt av ngt o. d., se MYNT 1 h β); äv. i uttr. slå pengar av l. på ngt, tjäna pengar på ngt. Strindberg Brev 6: 372 (1888). Förmågan att slå pengar av allting var en speciell talang. Munthe SMich. 250 (1930). Postverket slår bestämt stora pengar på alla de skrivelser som distribueras ut från (kansliet för riksmarschen). Hufvudstadsbl(A) 1941, nr 104, s. 11.
γ) (i fackspr.) med avs. på matris: tillverka gm inslående av stämpel. Fournier inrättade år 1736 ett eget gjuteri, för hvilket han själf skar stämplarna, hvarjämte han slog och justerade matriserna. 2UB 10: 182 (1906).
b) med avs. på tegel o. d.: gm slag (med klubba l. av maskin o. d.) forma lera o. d. till, gm slag (med klubba l. av maskin o. d.) forma (av lera o. d.); äv. (o. i fråga om nutida sv. förh. bl.) i utvidgad anv., dels: forma (i form), dels (med inbegrepp äv. av torkning o. bränning o. d.): tillverka (av lera o. d.); ss. vbalsbst. slagning i sht förr äv. konkret, ss. sammanfattande beteckning på tegel som slagits (under en period l. av ngn o. d.). G1R 4: 119 (1527). Tegelslageri inrättades med 4 lerbråkar som gick med vatn och kunde slå 28000 tegel om dagen. BtVLand 2: 60 (1760). Man tiltrodde sig erhålla hos Allmogen af deras slagning det bristande i Ugnens fullsättning. VetAH 1803, s. 192. Af wanlig blålera slås tegel och takpannor. Berlin Lsb. 308 (1852). Klinkerformtegel och formtegel till fasader .. slås (”slagas”) eller formas i gips- eller träformar. SvGeolU Ca 6: 345 (1915). I Tanzania .. (ställer sig) presidenten och statministern alltid .. och slår tegel när de besöker byarna på landet. DN 1972, nr 245, s. 16. — jfr dels MASKIN-SLÅ, dels DEGEL-, TEGEL-SLAGNING, dels TEGEL-SLÅENDE, dels TEGEL-SLÅNING. — särsk. i utvidgad anv., i fråga om framställning av torv i ungefär samma format som tegelstenar; i ssgn TORV-SLAGNING.
c) med avs. på olja: gm krossning av linfrö o. d. i press driven gm slag på kilar med hammare l. gm slag av stampverk framställa (olja), i sådan press framställa (olja av linfrö o. d.); äv. (o. i fråga om nutida förh. bl.) i utvidgad anv., i fråga om framställning av olja i press av annan konstruktion l. i kvarn o. d.; jfr OLJA, sbst. 1. Aff Linfröö slår man .. Lijnolia .., Modeller aff thes Qwarnar fås i Holland. Risingh LandB 59 (1671). 2UB 4: 543 (1899). — jfr OLJE-SLAGNING.
d) med avs. på eld l. gnista o. d.: frambringa gm slag av två föremål (särsk. flinta o. stål) mot varandra; i uttr. slå eld (jfr 2 d β, 51 d) äv. (o. i fråga om nutida sv. förh. nästan bl.) i utvidgad anv., i fråga om eldgöring med tändstickor o. d.: stryka eld, tända eld; äv. i uttr. slå eld på l. i ngt, frambringa eld gm att slå två föremål mot varandra o. därmed (an)tända ngt (i fråga om nutida sv. förh. nästan bl. i uttr. slå eld på ngt, i utvidgad anv., i fråga om eldgöring med tändstickor: tända ngt); jfr ELD 1 c α. (De) giorde .. itt .. Altare, och togho flintosteen och slogho eeld. 2Mack. 10: 3 (Bib. 1541). Movitz på stolen / Stämmer Fiolen, / Slår eld på pipan, gömmer pung och stål. Bellman (BellmS) 1: 217 (c. 1771, 1790). Slå eld i fnöske. Weste FörslSAOB (c. 1815). Öfver dylikt märke (dvs. ”vådeldsmärke” hos den nyfödde) slås gnistor med elddon. Rääf Ydre 1: 118 (1856). Slå eld (på en sticka). Östergren (1941). — jfr ELD-SLAGNING. — särsk.
α) med saksubj.: frambringa (eld l. gnista) gm slag; särsk. i fråga om skjutvapen (med tanke på eld med uppgift att antända krutladdning); jfr β. Nu will iagh skiute aff mitt röör, thet slår wel eeldh. Holof. 15 (c. 1580). Hej, Will, har dina värktyg du i ordning, / Är krutet icke vått, slår flintan eld? VLitt. 3: 482 (1902).
β) mer l. mindre bildl.; äv. (motsv. α) med saksubj. Den, hvars djupa lifserfarenhet kunde slå gnistor ur vår egen själ. (Cavallin o.) Lysander 161 (1866). Fröding ESkr. 1: 29 (1887). särsk. (i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) i uttr. slå knogeld, i fråga om l. ss. namn på (den under 1 b α δ’ nämnda) leken slå knog. LandsmArkFrågel. 28: 14 (1930). Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 140 (1949).
e) med avs. på märke l. buckla l. fals l. hål, äv. ring i vatten o. d. (jfr f): åstadkomma l. göra (på l. i ngt) gm att slå (i bet. 1 l. 2); med avs. på tillverkarmärke l. vapen l. stämpel o. d. äv.: anbringa l. sätta (på ngt); äv. (övergående i 9) med avs. på sigill (se d. o. 1): (med sigillstamp o. d.) anbringa l. sätta (på l. för ngt); jfr 30, 51 b, f, g. Huar och en gulszmed skall .. sätia siit merke vppå th(e)n gerning han gör aff nyo, th(e)r han kan slå merkie vppå. Skråordn. 170 (1529). Som iag stod på Jsen, slog iag med Musqvet anslag mig ett litet håhl, lutade mig ned att dricka. SLöfving (1730) i HFinlÖ 411. (Sv.) Slå sigill .. för, (fr.) mettre el. apposer le sceau à. Weste (1807). (Soldaten) Drack af fröjd, blef vild om qvällen / Och slog buckla på geväret. Runeberg 5: 65 (1857). Vattnet, där fiskarne slogo ringar i solskenet. Geijerstam LycklMänn. 94 (1899). (Bedragaren) skrev .. ut nya kuvert, på vilka han även slog tullverkets sigill, som han tillägnat sig. DN(A) 1934, nr 30, s. 24. — jfr dels IN-, PÅ-, UNDER-SLÅ, dels RUN-SLAGEN, dels FALS-, HÅL-, KORDONG-SLAGNING. — särsk.
α) bergv. borra (hål) gm att slå (i bet. 1) på borr med slägga l. (i utvidgad anv.) gm användning av borrmaskin; äv.: borra hål av (så l. så stor längd). I Talk, Skimmer och Tälgsten kan man slå 1 qvarter med 1 eller 2 bor. VetAH 1769, s. 304.
β) mer l. mindre bildl. Rydberg Nakenh. 36 (1895). Det var så helvetes skönt att slå hål på din heder. Sjögren TaStjärn. 64 (1957). särsk. (†) i uttr. slå halvöresmåttet uppå ngt, betecknande att ngn är snål på ngt. Slå halföresmåttet uppå bröd för godt främmande. Granlund Ordspr. (c. 1880).
f) med avs. på märke l. hål l. skada l. sår o. d. på persons l. djurs kropp: åstadkomma (i l. på viss kroppsdel) gm att slå (i bet. 1 l. 2); i fråga om subjektets egen kropp äv. (i anv. motsv. 1 b β): ådraga l. åsamka sig l. få (i l. på viss kroppsdel) gm att stöta i o. d.; i sht förr äv. i pass. övergående i intr. anv.: uppkomma gm slag l. stöt o. d.; förr äv. om sjukdom: vålla l. medföra (hål i viss kroppsdel); jfr 55 a α. I förleden sommars slogs en skadha uti mitt högra been, ther aff jagh ifrån d. 5 Maij till 12 Julij inthet kunde stigha på fothen. L. Paulinus Gothus (1644) i OxBr. 12: 109. En swår Fluss, som .. nu, sedan han några wekor på hwart och ett stelle uppe i kroppen med sprängwärck och swulnad sig hållit, stadnat med swulnad uthi Benen och Fotebladen, deräst han slagit åthskillige hol och ännu wistas. VDAkt. 1697, nr 376. Hon föll och slog ett stort hål i pannan. SvHandordb. (1966). — särsk.
α) i uttr. slå ngt på ngn (äv. sig), äv. slå ngn (äv. sig) ngt, gm att slå (i bet. 1 l. 2) tillfoga ngn (resp. sig) ngt (i uttr. slå ngt på sig l. slå sig ngt äv. i anv. motsv. 1 b β: gm att stöta i o. d. tillfoga sig ngt); numera vanl. med bestämning inledd av prep. i l. på l. vid, betecknande kroppsdel; jfr β. UpplDomb. 5: 20 (1554). Skoda thetta erret. .. Thet haffuer iagh slaghit tigh. FormPuerColl. C 6 a (1559). Pelle p(er)son hadhe slagid Tommos Jakopson blodsår vid ögad mäd en ölkanno. EnköpTb. 257 (1591). Han är blifuin trätande med Simons hustro, och då slaget på henne 7 blånader. BtÅboH I. 6: 169 (1633). (Sv.) Slå sig en kula i pannan, (eng.) [hit o(ne)s(elf) (el. fall) and] raise a bump on o(ne)’s forehead. WoH (1904). Jag har slagit [ett] hål i huvudet på mig. Auerbach (1913). jfr (†): Dömdes Erich .. sagh tiill twene 40 {marker} for fulth edzöre som hans sönner slogge Tomus. BtFinlH 2: 110 (1552).
β) mer l. mindre bildl. The sår, som han (dvs. Gud) eder slagit, kan han ock åter förbinda och hela. Humbla Landcr. 434 (1740). Långa kyrkbåtsåror / slå dig (dvs. havet) djupa skåror. Karlfeldt FridLustg. 143 (1901).
g) med avs. på tecken som görs med (ngt som man försätter i rörelse med) kroppsdel l. av en maskin; äv. med avs. på figur o. d. som person l. djur åstadkommer med (del av) sin kropp l. som kroppsdel åstadkommer; ngn gg äv. med avs. på dans: utföra gm att slå (i bet. 1 b α) fötterna (i ngt); jfr 51 h, i. Det har .. händt, att telegrafisterna, upptagna af telegrafering vid någon apparat, ej ens varit i tillfälle att slå väntningstecken, när det signalerats å någon annan linie. SD 1896, nr 575, s. 2. Matrosen slog en jig i däcksplåten. Holmström Däck 160 (1927). (Kassörens) ena räknemaskin .. blev tokig och slog treor i stället för sjuor. Siwertz Tråd. 23 (1957). — särsk.
α) i fråga om korstecken: låta sin hand beskriva (ett kors), göra (korstecken över l. för ngn l. ngt). (Eremiten sägs) then tijdh folket til honom sökte .. at han skulle wälsigna theras olio, intet meer .. giordt haffua ther til, än slagit itt blott kors offer (felaktigt för öffuer) olio karen. LPetri Kyrkiost. 80 a (1566). Flickorna (som hållit på att baka) slogo med mjöliga händer korsets signade tecken. Hemberg Kola 91 (1902). Slå korstecken för sig. Davidson o. Thulin Gulbranssen Bort. 146 (1934).
β) med avs. på tecken med signalflagga som man håller i handen: signalera. Slå ”oförstått”! skrek patrulledaren (då några scouter icke uppfattat en flaggsignal). Lieberath Knekt. 49 (1914).
γ) [jfr d. slå hjul med halen, t. ein rad schlagen] (föga br.) i uttr. slå hjul (jfr 22 c), om påfågel: slå ut stjärten så att den bildar en hjulliknande figur. FoFl. 1938, s. 18.
δ) (ngt vard.) i uttr. slå knorr på svansen, om djur: låta sin svans bilda knorr (jfr 1 b α γ’); äv. i uttr. slå knorr (jfr 51 h β), om djurs svans: lägga sig i knorr. Tänken .. på galten Sehrimmer, som slagtades och åts hvar qväll och var lika kry och slog lika sirlig knorr på svansen hvar morgon! Hedenstierna Marie 252 (1896). Svansen slår knorr. Östergren 3: 1103 (1930).
h) motsv. 1 c η.
α) motsv. 1 c η ε’, med avs. på resultat av tärningskast: få; äv. i fråga om l. ss. namn på tärningsspel, i sådana uttr. som slå sex ess, se SEX, räkn. d δ α’, slå udda och jämnt, spela tärning enl. regeln att det avgörande är, om ett udda l. jämnt antal ögon kommer upp; jfr 40 b. Att slå faute. HbiblSällsk. 2: 10 (1839); jfr FÅT slutet. Om man slår udda och jämnt, om en sak skall inträffa eller ej, så måste det lika ofta slå in som icke slå in! Hildebrandsson VäderlMärk. 10 (1894). Sannolikheten för att i ett kast slå en sexa är en sjättedel. Sandler Siffr. 12 (1928).
β) [möjl. utgående från α] med avs. på resultat av slantsingling: få (krona l. klave); äv. i utvidgad anv., i uttr. slå krona och klave, spela krona o. klave (se KLAVE 1 slutet). Quennerstedt Agnost. 35 (1888). Slår man krona och klave med en slant, så (osv.). Bolin KemVerkst. 181 (1942).
i) motsv. 1 k o. (i β ε’, ζ’) 2.
α) (numera bl. tillf.) ge uttryck åt (ngt) gm slag (på ngt). Hjeltarne (i Valhall) / lyssna med fröjd (till skaldens sång), / och bifall slå / uppå skölden hård. Geijer Skald. 23 (1811, 1835).
β) motsv. 1 k α—γ, med avs. på ton o. d., i sht förr äv. musikstycke: gm slag l. knäppning(ar) spela (på musikinstrument, äv., numera bl. i skildring av ä. förh., ä. typ av orgel med stora tangenter); äv. (motsv. 1 k α) dels med avs. på signal: ge l. utföra (på trumma o. d.), dels med avs. på sammankomst l. verksamhet o. d.: ge signal till (på trumma o. d.), dels (i δ’) utan obj., i förb. med prep.-uttr. betecknande sammankomst l. verksamhet o. d. (förr äv. med avs. på budskap o. d. meddelat i anslutning till signal på trumma o. d.; se γ’); äv. bildl.; jfr 29 (b α). Slå larm (äv. bildl.), se LARM 1 a. Slå revelj, tapto. VarRerV 47 (1538). (Konsistorium) befallte .. (organisten) till att slå gemene svenske söndags- och högtidspsalmer. Lundström LPGothus 1—2: 284 (i handl. fr. 1631). En Lut-spelare .. wille .. slå några Arier för mig. Tessin Bref 1: 125 (1752). När kung Karl kom hit (dvs. till slottet i Warszawa), lät han slå korum. Hedin KrRyssl. 836 (1915). Jag hade inga anlag (för spelning), och när jag blev vuxen, skulle jag aldrig slå en ton. Lagerlöf Dagb. 33 (1932). — jfr AN-, EFTER-, OM-SLÅ. — särsk.
α’) i uttr. slå reträtt, ge reträttsignal på trumma l. puka (se närmare RETRÄTT 8 a); äv. bildl. (se närmare RETRÄTT 1 c α); förr äv.: slå tapto (jfr RETRÄTT 8 b); jfr δ’ slutet. Sedan retraite eller Tapp To är slagit. Söderman ExBook 177 (1679).
β’) (numera bl. i skildring av ä. militära l. sjömilitära förh.) i uttr. slå ställning, med trumma o. d. ge signal till uppställning (i stridsberedskap), slå tropp l. avtropp, med trumma o. d. ge signal innebärande att trupp som varit stridsgrupperad l. deltagit i övning o. d. skall samlas på en (i förväg bestämd) samlingsplats resp. får lämna uppställningsplats l. förläggning o. d., slå uppbrott, med trumma o. d. ge signal till uppbrott; jfr ε’. Slå Upbrått. Mont-Louis FrSpr. 231 (1739). När .. (kommendanten efter en eldsvåda) tillåtit at ifrån Larm-Platsarne hemsläppa manskapet, slås Tropp på hwar Larm-Plats, hwaruppå manskapet hem förlåfwas. ReglInf. 1751, s. 342. Sedan man (vid ett tillfälle 1862, då man intagit stridsberedskap,) slagit aftropp från kanonerna och allt återtagit sitt normala utseende, blåstes folket akter öfver. TIdr. 1897, julnr s. 32. Herr Löjtnanten måste på benen, / ty ställning det slås om en stund. Lindencrona IndKnekt. 59 (1913).
γ’) (†) i uttr. slå i trummor att (osv.), gm trumslag påkalla uppmärksamhet för att tillkännage att (osv.); äv. i uttr. igenom härpukor varder slaget att (osv.), gm slag på sådana pukor som används inom militärmusiken påkallas uppmärksamhet för tillkännagivande att (osv.). Den 20 Februarij .. lät Fursten slå i trummor, att alle herredagzmän skulle wara tillstädes vthi stadzkyrckian .. emellan 1 och 2. HB 2: 349 (1597). Den Sidste Maij wardt igenom Häär Puker och Trummetare Omblåsst och Slagitt att Vttskottett (skulle infinna sig). RARP 2: 206 (1636).
δ’) i sådana uttr. som slå till vakt l. korum l. anfall l. orderna, gm trumslag l. pukslag ge signal till vakttjänst resp. korum l. anfall l. samling för utdelning av order, slå på arbete, gm trumslag ge signal till arbete; äv. (o. numera bl.) i utvidgad anv., i uttr. slå till reträtt o. d. (se slutet). Delachapelle ExBook 7 (1669: til Wacht eller Corum). Då Chefen gör Signal til Parollen och Lösens utgifvande, slås til Orderne på alla Fartygen. TjReglFl. 1790, s. 92. Om Sommaren slås eller ringes på arbete (vid örlogsvarven) klockan half til 6 om morgnarne. ReglArméenFlFörv. 1796, s. 61. Vid anfall under fredsöfningarna .. slås till anfall på 100 stegs afstånd. IllMilRevy 1898, s. 32. — jfr PÅ-SLÅ. — särsk. i utvidgad anv., i uttr. slå till reträtt (äv. reträtten), om (befälhavare för) militärt förband l. fartyg: tillgripa l. utföra reträtt (se närmare d. o. 1 a α); äv. oeg., om person: dra sig tillbaka; äv. mer l. mindre bildl.: vika undan l. ge med sig l. överge en tidigare intagen position l. en förut hävdad mening (jfr RETRÄTT 1 c); jfr α’. SöndN 1864, nr 10, s. 1 (bildl.). Medan värden skyndsamt slog till reträtten och undstack sig bakom sin disk, marscherade den nye kunden in. SDS 1895, nr 450, s. 3.
ε’) med saksubj., betecknande spelandes hand l. instrument; äv. (numera bl. i skildring av ä. militära l. sjömilitära förh.) motsv. β’, i uttr. slå ställning, om trumma: ge signal till uppställning (i stridsberedskap); jfr ζ’. (När) Fienden wijker .., tå måste man marchera, och låta Trummorne slå marche. Delachapelle ExBook 106 (1669). Emedan Basen pauserar, begynner den högra handen redan at slå förut harmonien til den efter Pausen följande Noten. Londée Kellner 11 (1739). Man upp ur marken standaret drar / Och blixtrande sabeln ur skidan far / Och ställning trumman slår i kretsen. CVAStrandberg 3: 232 (1854).
ζ’) (i vitter stil) i utvidgad anv. (jfr δ’ slutet, ν’, ϑ’), med avs. på sinnesstämning l. dröm l. avsked o. d.: ge uttryck åt l. tolka gm spel (på stränginstrument o. d.); äv. (motsv. ε’) med saksubj. Med Lutans sorgsna slag Du skingrar hvad Dig plågar. / Hon rörd Dit afsked slår. Lidner (SVS) 1: 200 (1781). Stagnelius (SVS) 3: 55 (1814).
η’) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv. (jfr δ’ slutet, ζ’, ϑ’), i fråga om instrument av annan typ än de under 1 k α—γ nämnda: spela l. framföra (ton l. musikstycke o. d. med ngt). Bellman (BellmS) 1: 5 (c. 1770, 1790; i fråga om spel på basfiol). Då ett åkdon synes .. då slår (chauffören) Deffner med sitt horn en trevligt ljudande låt. Hedin Front. 26 (1915).
ϑ’) i utvidgad anv. (jfr δ’ slutet, ζ’, η’), i fråga om att sammankalla församling till möte (gm slag på trumma o. d.); i ssgn SAMMAN-SLÅ.
ι’) (i sht i vitter stil) motsv. 1 k γ β’, i bildl. uttr. som betecknar framförande av dikter l. diktande o. d. Det lena, klangrika språk, som han (dvs. Anakreon) talte, de sköna, smältande toner, dem han slog, .. äga ej mera, i nutidens verld, sina motbilder. Tranér Anakr. IX (1833). SKN 1842, s. 28.
γ) motsv. 1 k δ, med avs. på (tidpunkt o. d. som meddelas gm) signal med klocka.
α’) (†) med avs. på tidpunkt avsedd för viss sysselsättning (jfr γ’), i uttr. slå ngt på (klocka), gm signal med (klocka) ange ngt. Middags-timan lång’sen är på vällingsklockan slagen. Liljestråle Fid. 42 (1772).
β’) [jfr nl. de glazen slaan] (numera i sht inom örlogsflottan) i uttr. slå glas(en) l. så l. så många glas, med skeppsklocka ange tid ombord resp. ange att så l. så många halvtimmar av vakt ombord förflutit, slå ett extra glas, med skeppsklocka avge en extra signal (utöver de varje halvtimme avgivna); jfr GLAS 3 slutet. Ramsten 36 (1866). En man hördes vanka fram och tillbaka (på ett engelskt fartyg). Det var den s. k. polismannen. .. Denne åligger det .. att passa tiden och slå glasen akterut. GHT 1905, nr 197 B, s. 3. En kvart före vaktombytet slås ibland ett extra glas. Bergdahl Antip. 10 (1906). Det är ”tre glas”, man slår. VFl. 1909, s. 45. SohlmanSjölex. (1955).
γ’) (numera i sht i fråga om skolfartyg) i uttr. slå purrkvart l. purr, med skeppsklocka ange att personal på fartyg har en kvart på sig för att göra sig i ordning till vaktavlösning. Slå purr. Ekbohrn NautOrdb. 153 (1840). Slå purrqvart. NF 13: 446 (1889).
δ) (om ä. l. utländska förh.) motsv. 1 k ζ: dubba l. (allmännare) utnämna (riddare). (Gardianen i Jerusalem) slår .. ”Riddare af den H. Grafven”. Eneman Resa 2: 230 (1712); jfr RIDDARE 2 a. Inför kröningen i Stockholm 1650 kom det .. ut ett rykte, att drottningen tänkte slå nya riddare. Rig 1939, s. 12.
j) (förr) med avs. på knappnålshuvud: framställa (av metalltråd) gm slag av maskin; äv. i utvidgad anv.: gm slag av maskin framställa knappnålshuvud o. samtidigt fästa detta vid (nål). Nålskaftets förening med hufvudet, hvarvid detta tillika får sin runda form, sker genom slagningen .. eller att slå nålarna. Den dertill nyttjade inrättningen är vippan .. en liten hejare. Eneberg Karmarsch 2: 677 (1862). Tråden frammatas en nållängd, och ett nytt hufvud slås. 2NF 20: 307 (1913). — jfr TÄT-SLAGEN.
k) (†) motsv. 2 e, i uttr. slå sin fors, om källa: spruta fram vatten så att det bildas en (liten) fors. Vid bergets fot, vid grönt bemossade klippans häll / En källa slog sin fors, och fradgen i ringar for. Almqvist Törnr. 1: 153 (1839).
l) [jfr 5] i fråga om att åstadkomma ngt gm att hoppressa l. sammanpacka l. föra samman.
α) (i fackspr.) med avs. på brikett l. foderkaka o. d.: framställa (av pulverformigt material resp. av frö o. d.) gm hoppressning i maskin. JernkA 1902, s. 274. Cirka 100 tons .. prima goda färska rapskakor .., slagna af enbart europeiskt frö. 1NJA 1908, s. 317. jfr BRIKETT-SLAGNING.
β) [jfr motsv. anv. i t.] (förr) med avs. på botten (se d. o. I 1 d) i smältugn: ställa i ordning gm sammanpackning av kolstybb (o. lera) på ett efter malmens art o. smältningens teknik avpassat sätt. G1R 11: 248 (1537). När båttnen slåås widh Sahlbärget, så tagz der till twå dhelar kåhlstybbe .. och en dheel leer, huilket allt .. sichtas böör, .. och häälen (dvs. härden) eller bottnen Rundachtigh formeras. BlBergshV 18: 112 (1687).
γ) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) föra samman hö med räfsa o. därigm bilda (fång). Sundén AllmogelVg. 4: 10 (1903).
m) [jfr 6 e] (i fackspr.) med avs. på makadam: framställa gm krossning. 2UB 1: 494 (1898). (Trappstenarna) äro så nötta, att man kommer att slå makadam av dem. Kihlman Estaunié LevHus. 21 (1926). — jfr MAKADAM-SLAGNING.
n) (numera föga br.) övergående i 51, om flottimmer: (stöta mot o.) bilda (bråte). Hemberg ObanStig. 9 (1896).
o) [jfr motsv. anv. av fr. battre] (†) i utvidgad anv. (jfr b, b slutet, c, d, i β δ’ slutet, ζ’—ϑ’, j), i p. pf. med adjektivisk bet., om väg: banad; äv. allmännare: mycket brukad. Weste (1807). Slagen väg, (sägs) för Banad och mycket brukad väg. Detta är ju en slagen väg, stora slagna vägen. Dens. FörslSAOB (c. 1815).
p) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr a β β’, d β, e β, f β, i β); särsk.
α) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. slå kalvdöden, i fråga om l. ss. namn på lek där det gäller att med ett slag av handen träffa en annan ovanför armbågen så att armen domnar av. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 148 (1949; från Lappl.).
γ) (†) motsv. 1 l, med indirekt refl. obj., i uttr. slå sig vinst, gm deltagande i krig göra sig vinning. SCaméen (1701) i 2Saml. 1: 14.
δ) (i vitter stil) motsv. 2 e, om vatten: svalla o. därvid frambringa (ngt); särsk. med anslutning till i β, med avs. på musikalisk ljudföljd. Redan mot din älsklings stränder / Hafvet nu sin vårsång slår. Böttiger 2: 97 (1857). Ekelöf Köp 55 (1938).
ε) (i vitter stil) motsv. 2 f, i sådana uttr. som ngns hjärta slår en så l. så beskaffad hälsning mot ngn, betecknande att ngn hälsar (mötet med) ngn med så l. så beskaffat hjärta (se d. o. II 2 d). Wallin Bref 256 (1849).
8) gm att slå (i bet. 1 l. 2) komma (ngn l. ngt som träffas) att röra sig l. förflytta sig (i viss riktning l. till l. ur visst läge) l. att falla (från ngt l. över ända o. dyl.) l. komma (ngt som träffas) att tränga (in i l. genom ngt o. dyl.) l. böja sig (i viss riktning l. till l. ur visst läge); äv. med indirekt obj., i sådana uttr. som slå ngn ngt ur handen, gm att slå (i bet. 1 l. 2) komma ngt att fara ur ngns hand; äv. utan obj. (se a γ, b α (ε’), g ζ, η); i sht förr äv.: (med handredskap) sprida (ngt omkring ett område o. d.); utom i b, c o. d numera bl. med bestämning betecknande riktning vari l. läge vartill l. varur ngn l. ngt bringas att röra l. förflytta sig l. det varifrån l. sätt varpå ngn l. ngt som träffas faller l. det som ngt som träffas tränger in i l. genom osv. l. riktning vari l. läge vartill l. varur ngt som träffas böjer sig, särsk. i sådana uttr. som slå ngt i ngt, gm att slå (i bet. 1 l. 2) driva in ngt i ngt l. komma ngt att falla i ngt, slå ngt vid, förr äv. hos ngt, gm att slå (i bet. 1 l. 2) driva in ngt vid ngt; förr särsk. om hagel: slå ned (ngn l. ngt); jfr 1 d ο ι’, 38—41. Slå ngn till marken l. jorden; jfr g α, 1 c η, 24 a α. Slå ngn till l. i golvet; jfr 1 c η. Slå ngt över ända. Han råkade slå ett glas i golvet. Slå ngn upp mot (förr äv. till) ngt, slå ngn så att han far mot ngt o. hamnar intill detta (stödd däremot). Slå tänder ur munnen på ngn, förr äv. slå ngn tänder utav munnen. Slå en spik i ett bräde, genom ett bräde. Biörn Pungamakare (skall böta) .. for Swendh Bæltare, han sloo twa tænner wtaff munnin. JönkTb. 120 (1528). Haghlet slogh i hela Egyptj lande alt thet på markenne war, både menniskior och booscap, och slogh allan grödhan på markenne. 2Mos. 9: 25 (Bib. 1541; Bib. 1917: slog ned); jfr 24 b α, β. Jacob Nielsson .. klagade, att Anders Suensson hade slaget honom wed öghat .. och slo honum wp till ett spiltunn (dvs. ett staket). TbLödöse 18 (1587). (Hättebröderna som tagit svenskar till fånga) i båradhe hål them twinga, / tri af sina fingrar stinga, / en träpluck slås hoss finger hwar, / tänck huru ijlla fingren far! JMessenius (1629) i HB 1: 101. Slå gödsel omkring åkern. Lindfors (1824). Då jag försökte ro, slogos årorna mig ur handen af första våg. Runeberg 4: 151 (1832). I går natt råkade fiskaren Bryngelsson .. att under pågående drifgarnsfiske .. blifva slagen öfver bord af focken. SD(L) 1898, nr 403, s. 4. — jfr AV-, BORT-, GENOM-, HOP-, I-, IGEN-, IN-, KRING-, KULL-, MELLAN-, NED-, OM-, SAMMAN-, TILLBAKA-, UNDAN-, UNDER-, UPP-, UR-, UT-, ÅTER-SLÅ o. DUBBA-, LAND-SLAGEN. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) slå ngt genom (viss kroppsdel) på ngn, förr äv. slå ngn ngt genom (viss kroppsdel), med slag driva ngt genom (viss kroppsdel) på ngn. Jael Hebers hustru (tog) en naghla .. och en hammar .. och gick sakta in til .. (Sisera) och slogh honom naghlan genom tinningen. Dom. 4: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: slog pluggen genom tinningen på honom). jfr (†, utan sakobj.): (Jael) slogh Sissera genom hans hoffuudh. Därs. 5: 26 (Bib. 1541).
b) i fråga om l. ss. namn på lekar l. spel vari person gm att slå (i bet. 1) l. kroppsdel l. redskap gm att slå (i bet. 2) kommer ngt som träffas att röra sig l. förflytta sig; utom i α, β, δ o. ε α’ numera bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter o. etnogra. Slå pims, se PIMS, sbst.2 2. Slå slant, se SLANT, sbst.2 1 c δ. ”Slå filpa”, ett .. (vid den 1812—1903 existerande finska kadettkåren) förekommande spel, i hvilket de båda deltagarna hvar i sin tur hade att med sina ”sällträn” slå en träpinne så att motspelaren ej skulle kunna genom motslag hejda den. Gripenberg Kadettk. 249 (1912). jfr (†): Slå ten. Linné Diet. 1: 124 (c. 1750; i uppräkning av lekar); möjl. till c. — särsk.
α) med avs. på boll (jfr 1 c η ζ’) l. puck: gm slag (med kroppsdel l. redskap) komma att röra sig l. fara (i viss riktning) l. fara in (i mål o. d.) l. bort (från ngt) l. träffa (i ngt); ofta i uttr. slå boll (jfr 1 c η ζ’), i fråga om l. ss. namn på lekar där boll försätts i rörelse med slagträ (jfr BOLL 2 b); äv. utan obj., särsk. i sådana uttr. som slå på mål, gm att slå (i bet. 1) söka driva in bollen i mål (t. ex. i bandy); äv. med innehållsobj. (se γ’); äv. mer l. mindre bildl.; jfr ε. Slå bollen till (i sht förr äv. åt) ngn. Tennisspelaren slog bollen i nätet. (De) lupo j Spelhwset, och sågho huru man ther ball sloogh. 2Mack. 4: 14 (Bib. 1541). Slå en båll ifrån wallen. Nordforss (1805). Slå bollen åt mig. Weste FörslSAOB (c. 1815); möjl. till 1 c η ζ’. Snoilsky 1: 147 (1869; bildl.). Om .. (en viss bandyspelare) slog litet friskare på mål, skulle han vara en av Stockholms farligaste forwards. IdrBl. 1924, nr 9, s. 6. — jfr dels BOLL-SLAGANDE, dels BOLL-SLAGNING, dels BOLL-SLÅNING. — särsk.
α’) (förr) i uttr. slå volang, spela fjäderboll. Lind 1: 1249 (1749). Fries LinnéSkr. 2: 295 (1906).
β’) i fråga om fotboll: gm att ge fart (med en kroppsdel) komma (boll) att röra sig (i viss riktning l. höjd o. d.) l. att fara in (i mål) l. träffa (i ngt), särsk.: gm spark komma (boll) att röra sig osv.; i sht förr äv. pregnant: spela fram (boll) med hand l. arm; jfr γ’. Slå bollen i ribban, i mål. Ett mål är vunnet då bollen går mellan målstängerna .., men den får ej vara slagen, kastad eller buren, utan sparkad. Balck Idr. 1: 138 (1886). En boll som slås en fot över marken och omkring en fot från ena stolpen kan endast räddas av målvakten genom en lycklig slump. Husén Fotb. 58 (1918).
γ’) med innehållsobj.: betecknande (typ av) slag: utföra o. därigm komma boll att röra sig (i viss riktning l. höjd o. d.) l. fara in (i mål o. d.) l. träffa (i ngt); äv. i sådana uttr. som slå målskott, rikta skott mot mål; äv. i anv. motsv. β’. Slå s. k. kashugg. LfF 1877, s. 103. Slå målskott. IdrB 1: 68 (1913; i fotboll). Ett frislag (under bandymatchen) slog .. Pers-Ola tvärilsket i nät. IdrBl. 1924, nr 15, s. 3. Krantz började med att slå en straffspark i ribban. Därs. nr 77, s. 10.
δ’) i utvidgad anv., med obj. betecknande lyra: träffa en boll (med slagträ) o. komma den att gå i; i uttr. slå lyra (l. slå lyror med bollträ och ta) äv. i fråga om l. ss. namn på bollspel varvid det gäller för en deltagare att träffa en boll o. komma den att gå i lyra (o. för andra deltagare att fånga bollen). I skolan var han lekarnas sjelfskrifne kung; ingen kunde slå en lyra som han. Topelius Vint. I. 1: 321 (1860, 1880). Slå lyror med bollträ och ta. Bruhn Lek. (1899; i uppräkning av namn på lekar). Af lekarna voro de då (dvs. under tiden 1812—1903) så vanliga bollspelen, ”tre slag och ränna”, ”kungsboll” samt ”slå lyra” de enda förekommande (vid finska kadettkåren). Gripenberg Kadettk. 249 (1912). Henning HbgMinn. 1: 36 (1950).
ε’) [jfr sv. dial. (Gotl.) sla pa kas, slå kashugg] (†) i uttr. slå på annan kas, bildl.: fatta ett nytt beslut, besluta sig för att handla annorlunda; jfr KAS, sbst.1 Prytz G1 E 3 b (1621).
β) med avs. på klot i krocket o. d.: (gm klot som satts i rörelse) gm slag (med klubba) komma att röra sig (i viss riktning) l. att träffa (på ngt); äv. med saksubj., betecknande klot: slå (i bet. 2) mot o. komma att röra sig (i viss riktning) l. att träffa (på ngt); äv. i utvidgad anv., med obj. betecknande person som spelar med visst klot, i sådana uttr. som slå ngn till en plats o. d., gm slag på eget klot komma detta att vidröra ngns klot så att detta drivs till en plats osv. Slå klotet genom en båge, på pinnen. Kloten (i det franska spelet ”mail”) slogos med en träklubba med långt skaft. Norman GossLek. 123 (1878). Slå honom, hans klot till andra ändan av plan. Östergren (1941).
γ) (i Finl., bygdemålsfärgat) i uttr. slå pilt, se PILT, sbst.3; äv. i utvidgad anv., med obj. betecknande ”piltleken”: leka. Man har blott en pilt, om man ”slår” den lättare piltleken, d. v. s. med stående pilt, men två piltar om man ”slår” den svårare. FolklEtnSt. 5: 190 (1934).
δ) (numera föga br.) med avs. på rullband (se RULL-BAND, sbst.1 1): hålla i gång gm slag (med en pinne). Andersson Verldsoms. 3: 296 (1854).
ε) i utvidgad anv. av α, i fråga om l. ss. namn på vissa bollspel.
β’) i uttr. slå sälta l. sälster, spela långboll (se d. o. 1) l. liknande spel. Karlson ÖrebroSkolH 3: XXXVII (1875). Den förnämsta och mest spridda bland Nordens gamla bollekar är den, som .. i Sverige oftast kallas slå sälta (slå sälster). NordKult. 24: 47 (1933).
c) motsv. 1 c η, i fråga om l. ss. namn på lekar l. spel vari det gäller att träffa ngt gm kast (med klot l. sten l. pinne o. d.) o. få det att falla (äv. motsv. 2, med saksubj. betecknande det som kommer ngt att falla i sådan lek l. sådant spel); utom i α numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat. Slå fogden. Man lägger en liten rund sten på en större, och söker sedan att från en åtta — tio meters håll slå ner den med ett stenkast. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 255 (1949; från Smål.). — särsk.
α) med avs. på kägla (se KÄGLA, sbst. 1) l. munk (se d. o. 2 g): gm kast (med klot o. d.) komma att falla; äv. med saksubj.: gm att slå (i bet. 2) mot komma att falla; äv. i uttr. slå kägel l. (ett parti) käglor, i fråga om l. ss. namn på spel med käglor (jfr KÄGLA, sbst. 1 slutet), slå bataljon, se BATALJON 4, slå munk, se MUNK 2 g; ss. vbalsbst. slagning i sht förr äv. övergående i konkretare anv., om enskilt tillfälle då man tävlar i kägelspel. Slå käglor. Lind 2: 80 (1738). Vid (det i kejsarspelet använda spel-)bordets .. ända är en utskärning för en snurra, som omlindas med ett snöre, och genom hastig dragning sättes i rörelse för att slå käglor. HbiblSällsk. 2: 91 (1839). Slå kungen. Dalin (1854). Vid slagning å Djurgårdsbrunns kägelbana .. tilldelades klubbens bronsmedalj hr Axel Bremberg. SD(L) 1897, nr 76, s. 4. Slå ett parti käglor. LundagKron. 1: 170 (1918). jfr KÄGEL-SLAGNING. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh. i vissa trakter) i uttr. slå klot (jfr 1 c η α’), i fråga om l. ss. namn på kägelspel där käglorna kallades ”klot” o. kasten utfördes med stenar. Fatab. 1906, s. 35 (från Västergötl.).
β) (förr) i uttr. slå stenpick, i fråga om l. ss. namn på lek där det gällde att med stenkast träffa en av fyra stenar bildad figur o. få den att falla. Ödmann Hågk. 83 (c. 1805). Karlson ÖrebroSkolH 3: XXXVII (1875; om ä. förh.).
d) med avs. på påle o. d.: driva (ned) i jorden; äv. utan obj.; utom i ssgn NED-SLÅ o. den särsk. förb. SLÅ NED numera i sht i fackspr.; jfr 41. Kom vägfarande man genom en annans äng och ville låta sin häst beta, skulle han (enl. Södermannalagen) slå en påle midt på vägen, fästa dervid ett fem famnar långt rep och inom denna omkrets ägde han låta hästen beta. Nordström Samh. 2: 297 (1840; efter fsv. slae niþ(er)). Första delen av pålen .. nedslogs med en fallhöjd hos hejaren av 0,5 à 1,0 m … I regel fick man mot slutet av slagningen slå minst 200 slag .. innan pålen stannade. TT 1941, V. s. 51; jfr 1 n. — Jfr PÅL-SLÅ o. PÅL-SLAGNING.
e) om häst: kasta av (ryttare) o. komma (honom) att falla (i backen o. d.). Hästen slog honom i backen så at han bröt halsen. Lagerström Bunyan 3: 190 (1744). Valerius 2: 58 (1831).
f) i utvidgad anv. (jfr b β, γ, ε).
α) (†) i uttr. slå galen l. orätt börda, om järnbärare: lägga av sin börda på felaktigt sätt. FörnReglÅldermIärnbÄmb. 1762, § 10. PH 11: 255 (1777).
β) (†) med avs. på projektil, i uttr. slå ngt i ngn, skjuta på ngn med ngt, slå ngt igenom ngn l. sig, (skjuta på o.) genomborra ngn resp. sig med ngt; jfr SLÅ TILL 1 c. (En åtalad) hafwer .. vndsagdt (dvs. hotat) att willia slå bly lodh vthi wår swenska wacht. ÅngermDomb. 16/12 1644, fol. 22 b. Begäres .. at våre skytter få slå lodh igenom den, som kommer på andres ägor (för att jaga). RARP 9: 182 (1664). Iag skall för slå en kula igenom mig än (osv.). ALiungman i VDAkt. 1720, nr 277.
γ) (numera bl. tillf.) med avs. på sinnesförmögenhet, i uttr. slå ngn ngt ur huvudet, gm att slå (i bet. 1 l. 2) ngn i huvudet beröva honom ngt. Är hörsel slagen enom Manne vthur Hufwudet, med synlige slagh .., tå är ther boot til tolf marck Sölf. Hadorph GothlL 17 (1687). SvLandskapsl. 4: 218 (1943).
δ) refl., i sådana uttr. som slå sig i golvet l. i backen, förr äv. i mark, kasta sig l. falla till golvet resp. till marken, slå sig baklänges l. framstupa, kasta sig l. falla baklänges resp. framstupa, slå sig av ngt, falla från ngt; numera företrädesvis i det bildl. uttr. (kunna l. vilja) slå sig i backen på ngt, se BACKE, sbst.3 5 b; jfr 19. Columbus MålRoo 45 (c. 1678: i marck). (Molnen) Äro skapta af skalden Ymers hjerna; / .. Men när som de (dvs. poeterna) fara dit opp att ärfva, / De slå sig i backen och benen förderfva. Sjöberg (SVS) 1: 192 (1820). Wecksell SDikt. 206 (1858: i golfvet). Landsm. 1: 264 (1879: framstupa). Gubben slog sig af badstutaket, / han slog sig i femton stycken. Därs. V. 5: 67 (1886; från Uppl.); jfr 6 g β. Han slog sig baklänges. Cannelin (1904).
ε) i fråga om att komma ngt att utfällas ur en vätska l. en gas; i ssgn NED-SLÅ o. den särsk. förb. SLÅ NED; jfr 44.
g) mer l. mindre bildl. (jfr b α, f δ, 1 o β slutet); förr äv. i uttr. slå bott(n)en ur fatet l. tunnan o. d., se BOTTEN I 1 b β; jfr 39. I (dvs. presidenten i statskontoret, C. Feif,) nest Gud min ringhet kallat til en herde för the får, / Som kring svafvelbergetz hellar (dvs. vid Dylta svavelbruk) stenhårdt bröd ur berget slår. JGHallman Vitt. 232 (1728). (Sv. kan icke) hjelpas genom några författningar, utom den att först slå allt öfver ända. Chydenius 33 (1763). — jfr FÖR-SLÅ. — särsk.
α) i uttr. som betecknar att ngn besegrar l. (under)kuvar l. tar makten från ngn l. tvingar ngn att böja sig (i ödmjukhet) o. d.; numera företrädesvis i uttr. slå ngn till marken l. jorden; i sht förr äv. i uttr. slå ngn på knä, bringa ngn till underkastelse; förr äv. i uttr. slå ngn ur sätet, ta makten från ngn, slå ngns liv till grunden, förtrycka ngn; jfr η, 57. Fienden förfölier mina siel. och slår mitt lijff til grunden. Psalt. 143: 3 (öv. 1536; Bib. 1541: sönderslåår mitt lijff til iordena, Bib. 1917: trampar mitt liv till jorden). Herren vprettar the elenda, och slåår the ogudhachtigha til iordena. Därs. 147: 6 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). (Det är viktigt för turkarna) att intet släppa Magribinerne (dvs. de från Afrika kommande pilgrimerna) förnär på lifvet på sig, och särdeles vid Mecca, att desse äj må bemäktiga sig den orten och slå Ottomannerne ur sätet. Eneman Resa 1: 226 (1712). Högberg JesuBr. 2: 179 (1915: på knä). HT 1917, s. 264 (: till marken).
β) i fråga om att upphöra att intressera sig för l. tänka på ngt l. ngn l. att glömma ngt l. ngn l. att ringakta l. strunta i l. underlåta att befatta sig med l. avvisa l. förkasta ngt l. att ta lätt på ngt o. d.; numera företrädesvis i uttr. slå ngt ur huvudet l. sitt huvud, se HUVUD 2 b ε, slå ngt (äv. ngn) ur hågen, se HÅG 1 b η, slå ngt ur sinnet o. d., se SINNE, sbst.2 12 e, slå ngt ur tankarna, förr äv. från sin tanke, upphöra att tänka på ngt, glömma ngt, slå ngt i vädret, förr äv. hädan i vädret l. i väder, slå bort ngt l. ringakta ngt l. strunta i ngt l. ta lätt på ngt o. d.; jfr ϑ, 39. OPetri 2: 59 (1528). G1R 15: 595 (1543: häden .. i wädret). Skol-Bekymret slås i wäder, / På så många Jule-Dar. Brenner Dikt. 2: 30 (1690). All fara för ditt lif du från din tanka slår, / Du glömmer hafvets svek och hvad det grymt förmår. Lenngren (SVS) 1: 109 (1778). (Syndaren) slår helwetet ur tankarne, och tänker icke på den högste Domaren. Schartau Pred. 29 (1820). Man kan inte utan vidare slå i vädret vad han (dvs. Fröding) tillstår på detta område. Edda 6: 233 (1916). — särsk. i numera obrukliga l. bl. tillf. brukliga uttr. (Du, dvs. Truls skrivare, har ryktesvis fått veta) om någen owilia som wij hadhe til tigh .., Huilkin wij doch nu platt haffue slagit aff hiertat. G1R 6: 231 (1529). Thu och flere motte .. icke slå saken så slett hädan, lijke som ther ingen stor macht opå låge. Därs. 23: 293 (1552). (Biskopen) hade för monge andre honom åliggiande Saker skull, slaghit henne (dvs. en klagoskrift) aldeles vthur Minnet. Schroderus Os. 1: 578 (1635); jfr MINNE, sbst.1 1 h. Doch skall iag aldrig min plicht och skyldigheet, slå uthi förgietenheet, så lenge iag leffwer. VDAkt. 1671, nr 334; jfr FÖRGÄTENHET 1 a. (Han har) Varit med henne fullkomligen trolofwat, hwilcket han slogh uthur acten, sedan han med henne trenne barn aflat hafwer. AmirKollProt. 30/8 1672. Jag slår mig nu altt hop (om befordran i Sv.) uthur huwudett. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 66 (1693). (De tre vise männen) slå ur ögon och sinne alt, hwad som kunde beweka deras natur med desz egenwilja; och följa .. stjernans witnesbörd. Borg Luther 1: 270 (1753). Ert ord — i vinden jag slår. Sturzen-Becker 4: 122 (1862).
γ) i uttr. som betecknar att ngn söker dölja verkliga förhållandet för ngn gm tomt prat l. falska förespeglingar o. dyl. l. att ngt gör det svårt att se klart; numera företrädesvis i uttr. slå blå dunster i ögonen på ngn, se DUNST 2 slutet; förr äv. i uttr. slå ngn en (blå) dimma för ögonen, se DIMMA, sbst. 2 a α, slå (blå) dunster för (ögonen på) ngn l. blå dunst i ögonen på ngn o. d., söka hindra ngn att se hur det verkligen förhåller sig, föra ngn bakom ljuset, slå rök för ngns ögon, se RÖK, sbst.2 6 a γ. Jag förundrar mig at I vil slå dunster för mig. Chenon Heywood 2—3: 68 (1773). Slå dunster för ögonen på någon. Nordforss (1805). Slå blå dunst i ögonen på ngn. Cavallin (1876). Almqvist hade .. läst ovanligt mycket; och ett af hans medel att slå blå dunster för läsarne, när han icke hade något i sak att meddela dem, var att uppduka eller låta påskina denna ofantliga lärdom. Lysander Almqvist 202 (1878). — särsk. (†) i uttr. slå mörker och dunster för förnuftet, med saksubj.: hindra förnuftet att se klart. Annerstedt UUH Bih. 2: 306 (i handl. fr. 1687).
δ) i fråga om att driva kyla o. d. ur ngt (gm uppvärmning).
α’) (†) i uttr. slå kölden av ngt, kylslå ngt (se äv. KÖLD 1 slutet); jfr 49 b ε o. SLÅ AV 5 b ε. Dalin (1854).
ε) (†) med avs. på ngt omtvistat, i uttr. slå ngt till rätta, underställa ärendet rörande ngt prövning av domstol. The skole slåå same tegher (som en annan person rest anspråk på) till rette och om te tå inghen bättre skäl haffue fram bära tå skall (osv.). UpplDomb. 5: 74 (1576).
ζ) (†) utan obj., i uttr. slå ifrån hjärtat, om läkemedel: driva bort sjukdom från hjärtat. Hwijtlöök, Baggsöta, Bäfwergeld, Lagerbär gifwer .. (en god hushållare sina husdjur) in, när några oförmodeliga Siukdomar kommer, ty det slår ifrån Hiertat. Rålamb 13: 86 (1690).
η) [jfr α] i uttr. slå ngt till marken, dels: undertrycka ngt (t. ex. sorg), dels: vederlägga ngt (t. ex. påstående); förr äv. utan obj., i uttr. slå för fota, betvinga (anträffat bl. med saksubj., betecknande ord). Jag ber dig, slå till marken / En så fåfänglig sorg. Hagberg Shaksp. 1: 283 (1847; eng. orig.: throw to earth). (Cavallin o.) Lysander 155 (1864: för fota). (Tidningen) ”Börsenhalle” slår .. ”Hamb(urger) Nachr(ichten)s” påstående till marken och bevisar, att (osv.). GHT 1896, nr 287 A, s. 2.
ϑ) [jfr β] (†) i uttr. slå ngn ngt utur sinne, komma ngn att glömma ngt. (Stenbock o.) Oxenstierna Brefv. 1: 236 (1697).
ι) (†) refl., i uttr. slå sig ngt uti sinnet, sätta sig ngt i sinnet (se SINNE, sbst.2 11 d), föresätta sig l. besluta ngt o. d.; äv. i pass. med intr. bet., i uttr. ngt slås ngn i tanke, ngt faller ngn in, ngn kommer att tänka på ngt. VDAkt. 1689, nr 219 (: uthj sinnet). Slogs mig genast i tanka .. det något samråd wärkeligen warit. TörngrenMål. 352 (1802).
κ) (tillf.) i uttr. slå skräck i ngn, injaga skräck i ngn, göra ngn skräckslagen; jfr 1 o γ. FinT 1936, 2: 14.
λ) [möjl. delvis utgående från 1 c η] i fråga om att framkasta påstående l. framställa löfte l. förslag l. ge en antydan l. vink om l. påvisa l. påminna om l. fråga efter l. börja tala om ngt; i ssgrna FRAM-, FÖR- o. FÖRE-SLÅ samt i de särsk. förb. SLÅ FRAM o. FÖRE; jfr 1 k γ γ’.
μ) [möjl. utgående från 62 d α] i uttr. slå en dalkarl l. dalkarlar i ngn, se DALKARL 3; jfr SLÅ I 4 b α.
9) gm att slå (i bet. 1, 2 l. 8) göra fast l. fästa l. anbringa (ngt ngnstädes); i f o. g äv. med obj. betecknande person; äv. i uttr. slå fast ngt, äv. (i f β o. g) ngn; äv. refl. (se f ε, h); äv. intr., i fråga om att ngt slår (i bet. 2) mot ngt o. fastnar l. (i utvidgad anv.) i fråga om att ngt fäster sig (se i); jfr 7 e, 30, 41—44, 52 b, 55 a β, 63. xxiij Martij kom thil alla trij the Nya skepzbåtthar, som berghulten slogos faste medh M(a)rch Spich — jc. SkeppsgR 1543; jfr FAST, adj.1 7 a. Brädhen slaghna utan på kyrkehärbärgz träväggen. Bureus Suml. 59 (c. 1600). Slå murbruk på väggen. Klint (1906). — jfr AN-, BE-, BLECK-, BRUK-, BRÄD-, FAST-, FÖR-, FÖRE-, HOV-, IGEN-, JÄRN-, KALK-, KOPPAR-, KRING-, LER-, LIM-, OM-, PÅ-, RIBB-, RÖR-, SILVER-, SPÅN-, TILL-, UNDER-, UPP-, UT-, ÖVER-SLÅ o. O-, PLÅT-, SILVER-SLAGEN. — särsk.
a) (numera föga br.) med avs. på skrivelse o. d.: anslå l. sätta upp (ngnstädes); förr äv. med obj. bestående av att-sats angivande innehåll i skrivelse o. d.: gm anslag till kännage; jfr b. OPetri Tb. 211 (1528). Effter middagen Slogz på portten (till Riddarhuset) att de (dvs. adeln) den 27. Octobris skole åter komma tillsammans. RARP 2: 173 (1635). Professor Juslenius .. (som vill anordna en lösöreauktion) frågar om han kan låta slå sedlar i gathörnen. ConsAcAboP 11: 647 (1726).
b) (om ä. förh., numera föga br.) anslå l. sätta upp (ngt på kåk l. galge o. d.) ss. en form av bestraffning l. i syfte att chikanera; särsk. (motsv. a) med avs. på skrivelse l. (anslag angivande) ngns namn. Uthi Konung Karlls tijdh lätt Konung Carll itt halfft åhr sedan een var citerat, slå dess nampn på kåken. RP 6: 374 (1636). General Aschenberg lätt slå it exemplar theraf (dvs. av den danske hövitsmannens plakat) på een galga. Spegel Dagb. 9 (1680). I städerne seer det alt för faasligit uth .. enär händerne (av straffade missgärningsmän) äro slagne på kåken. FörarbSvLag 7: 341 (1696). Kellgren (SVS) 6: 153 (1786).
c) (numera bl. tillf.) med avs. på tyg l. skinn l. tapet: fästa med spikar o. d.; förr äv. i utvidgad anv., i fråga om fästande gm sömnad l. klister o. d., särsk. i uttr. slå foder under ngt, sätta foder under ngt, slå (visst tyg) på ngt, fodra ngt med (visst tyg), slå (visst tyg) till foder, använda (visst tyg) till foder. Till at slå foder vnnder .. (en) kiortel med (har utlämnats) Rödt sticke silcke — 1 lodh. KlädkamRSthm 1565 C, s. 28 a. Nederkringh Sengen ähr slagit gamalt swart rask. Karlson EBraheHem 152 (i handl. fr. 1672). Låtit slå Sarss på en päls åth Kierstin. BoupptSthm 1680, s. 979 a (1681). Tyg till nattråck kan du kiöpa .., och slå tin gamla frijs till foder. MennanderBr. 2: 13 (1731). Tapeter som slås på blotta muren. Weste FörslSAOB (c. 1815). — jfr TRÅD-SLÅ.
d) (numera bl. tillf.) med avs. på sädeskärve: föra ned över (o. därigm fästa vid) snesstör (ss. skydd över runt stören stående kärvar). NorrlS 1—6: 47 (c. 1770).
e) i syfte att fängsla ngn fästa (ngt ngnstädes) gm slag (särsk. gm smidande) l. (med förbleknad bet.) gm låsning (förr särsk. i uttr. slå järn l. en sporre på ngn, fängsla ngn med fjättrar av järn resp. med en black); i fråga om ä. förh. äv.: ss. en form av skamstraff smida fast (ring av järn på ngns hals); jfr f. Apg. 16: 24 (NT 1526). Sädan togh han honnom ther vth (dvs. ur fängelset) och loot slå een spåre på honnom therudhi han gick i 3 weker. HH XIII. 1: 172 (1564). Sedan (en till incest skyldig person undergått kyrkostraff) skall du (dvs. konungens fogde) låta slå en ring av järn på hans hals. SvJuristT 1961, s. 35 (1578). (Stadens profoss o. vakt) hwilka hafwa slagit iärn på honom. JHadorph (1689) i 3SAH XLIII. 1: 228. Det blef .. icke fred, förr än man lyckats slå jernkedjor omkring somliga af orostiftarne. Lundgren MålAnt. 2: 27 (1872).
f) med obj. betecknande person l. djur l. kroppsdel, i fråga om att ngn l. ngt fängslas l. görs fast (jfr e) l. (i ε) fastnar ngnstädes o. i bildl. anv. som ansluter sig härtill; jfr 43.
α) i förb. med bestämning inledd av prep. i, betecknande fängsel: fängsla (ngn l. ngns hand l. fot i ngt) gm smidande l. (med förbleknad bet.) gm låsning; särsk. i uttr. slå ngn i bojor, se BOJA, sbst.1 1 a, slå ngn i järn, förr äv. järnen, fängsla l. belägga ngn med järnbojor (jfr JÄRN 6); utom i bildl. anv. (se slutet) numera i sht i skildring av ä. förh.; jfr l ε. LPetri Sir. 21: 22 (1561: j iern). Hans Erichzsonn profoss haffuer .. slaget honom vdi en bultt. HH XIII. 1: 245 (1566). Börandes de som i järnen slås .. Stockmästaren desz låsepenningar betala. LMil. 1: 276 (1683). Min fot och hand / Kan slås i band, / Men ej min håg och wilja. Ps. 1819, 229: 5. KulturhistLex. 5: 66 (1960). jfr IN-, KEDJE-SLÅ. särsk. (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl.; äv. i sådana uttr. som slagen i fördomar, bunden av fördomar, slagen i arbete, bunden av l. tvingad till arbete. Wallin (SVS) 2: 275 (1839). Ett .. i religiösa fördomar slaget slägte. NordT 1888, s. 419. Var och en av barnen, som kunde gå och begripa en order, var slagen i arbete. Ty far kunde ju inte arbeta. Martinson Kvinn. 10 (1933).
γ) [jfr uttr. uppslå ngn på väggen] (†) i uttr. slå ngn på väggen, fastgöra ngn vid väggen (o. låta honom undergå den skam som det innebär att stå fastgjord). Frågades Johan Nilsson, hwilkenn som haffuer slagit honom på wäggen, och han stådt som een Bandhundh och Spechtakell, som han Vthi sin Supplication till den Kongl. Hoffrätt, förmäler. GullbgDomb. 2/11 1642.
δ) (i vitter l. högre stil) i uttr. slå ngn på (äv. vid) kors(et) o. d., korsfästa ngn. Brenner Pijn. 95 (1727). Herren blef slagen wid korszet. Borg Luther 1: 552 (1753). Hallström LegDr. 80 (1908: på kors).
ε) refl., i uttr. slå sig fast (jfr 45 h β), slå (i bet. 1) så att man fastnar (ngnstädes). Gäddans glupskhet .. som bragte den att under striden med kamraten (dvs. en annan fisk) .. slå sig fast med stjerten vid den hvassa kroken. Strömborg Runebg 2: 101 (1881).
g) (numera bl. tillf.) i uttr. slå ngn fast mot ngt, om vind: slå (i bet. 2) ngn mot ngt så att han fastnar där. JGOxenstierna 4: 47 (1815).
h) refl. (jfr f ε): fästa sig (på l. utanpå ngt); förr äv. i utvidgad anv., i uttr. slå sig uti l. på ngt, om mask l. insekt l. ohyra o. d.: angripa ngt; jfr 44. Hwad ohyra sig där uti (dvs. i tång som används ss. gödning) slår, och hwad sätt de här brucka den att fördrifwa. CollMedP 14/4 1731. Uti dem (dvs. knippor av fiskhuvud, gälar, magar m. m.) alstras mask, spyflugor m. fl. som slå sig på den öfriga fisken och förderfwa den. Ekström AfhFiska 134 (1845); möjl. särsk. förb. (De) andas varmt inne i .. (halsdukarna). Rimmet slår sig utanpå yllet, vitt, en vit vägg bakom vilken de lever. Johnsson Här 29 (1935).
i) intr.
α) i uttr. slå fast i l. på ngt, med saksubj.: (stöta mot o.) fastna i l. på ngt (äv. bildl., om öga: stanna vid ngt); jfr 44. Ögat som (vid mete) förgäfves söker något föremål på den enformiga vattenytan, slår gerna fast på flötet. Strindberg Blomst. 34 (1888). Snön slår fast i löf och sådd, tynger blom och kvist. TurÅ 1897, s. 97.
β) i utvidgad anv., i fråga om att ngt fäster sig o. i anv. som ansluter sig härtill; i ssgn AN-SLÅ o. de särsk. förb. SLÅ AN, PÅ.
j) i vissa uttr.
α) (†) slå med ngt, med avs. på träd: stödja med ngt som slås ned (se SLÅ NED 6 a) i marken. Wallnöte Trän .. slås medh Störar, hwar af de wäxa wäl. Rålamb 14: 40 (1690).
β) (numera bl. i Finl.) slå fast (jfr 21 e), med avs. på dörr: stänga. Chronander Surge F 2 b (1647).
k) i utvidgad anv. (jfr c, h, i β).
α) med obj. betecknande det kring vilket ngt anbringas med slag; särsk.: infatta (fönster i bly). 2 Fönster slås i nytt bly. VDAkt. 1736, Syneprot. F III 7.
γ) [jfr c] i fråga om att spänna upp tyg för torkning (o. därvid fästa det med nålar l. klämmor o. d.); i ssgn RAM-SLÅ; jfr ANSLÅ II 5 c o. SLÅ AN 5 d β.
δ) i fråga om att spänna upp snören o. d. för att dela in ett område l. i fråga om att förse ngt med ett rutnät; i ssgrna RUT- o. SNÖR-SLÅ.
l) mer l. mindre bildl. (jfr f α slutet, i α). SP 1792, nr 39, s. 3. Om den ljusa, friska taflan är slagen en präktig berglandsram med prägel af stilla allvar. TurHb. 1: 18 (1894). — särsk. i vissa uttr.
α’) inpränta ngt. Låtom oss .. slå fast minnet af allt detta härliga (som ses från Heklas topp). Engström Häckl. 297 (1913).
β’) fastställa (se d. o. 4) l. bestämt ange ngt. (Erikskrönikans förf.) tänker inte på att strax slå fast tidpunkten, då hans berättelse börjar. Cederschiöld Erikskr. 20 (1899).
γ’) = FASTSLÅ 2. Wieselgren GDag. 341 (1883, 1901). Man kan slå fast, att Nils Dannäs icke kan ha haft någon rätt i arvet efter Karl Tukesson på sitt fäderne. HT 1951, s. 444.
δ’) = FASTSLÅ 3. Forssell Stud. 1: 440 (1875). Det slogs fast redan under de sista skolåren, att han skulle blifva konstnär. Ahrenberg Edelfelt 14 (1902).
ε’) = FASTSLÅ 4. 1814 års lag slog fast .., hvad för krigets behof hastigt skapats (dvs. den allmänna värnplikten i Preussen). Framtiden 1877, s. 55. Wulff SvRim 40 (1898).
γ) [möjl. att hänföra till 1 c ι] (†) slå osanning på ngn, tala osanning om ngn. VDAkt. 1669, nr 175.
ε) [jfr f α] (föga br.) i uttr. slå ngn i spann med ngn, föra ihop ngn med ngn (till en o. samma kategori), bunta ihop ngn med ngn. PT 1906, nr 135 A, s. 3.
10) i fråga om att gm att slå (i bet. 1 l. 2) lösgöra l. befria ngn l. ngt l. avskilja ngt o. i anv. som ansluter sig härtill; särsk. i uttr. slå lös 1. loss ngn l. ngt, gm att slå (i bet. 1 l. 2) lösgöra ngn l. ngt slå sig lös l. fri (jfr 45 b), om person l. djur: gm att slå (i bet. 1) göra sig lös l. fri; jfr 53 c. Slå katten ur tunnan, se KATT I 1 e α. BtFinlH 2: 173 (1564). (Fångarna) slogo sig lösa med yxan och en jernwigga. VRP 1648, s. 331. Karlarna (som funnit metall i ett berg) slogo loss stenflisor och beto i dem. Lagerlöf Saga 119 (1908). En förskräcklig sjö slog loss honom från vrakspillran. Didring Malm 2: 291 (1915). (Om fisken kommer med huvudet före i håven, har den) svårare för att med ett slag med stjärten i sista ögonblicket slå sig fri. Hammarström Sportfiske 107 (1925). — jfr AV-, BORT-, FRÅN-, LÖS-SLÅ. — särsk.
a) i (det äv. med huvudtrycket på av uttalade) uttr. slå ngt av ngn l. ngt, gm att slå (i bet. 1 l. 2) avskilja ngt från ngn l. ngt l. komma ngt att lösgöras från o. falla av ngn l. ngt; särsk. (förr) med avs. på bojor; jfr 50 a. Mestermannen hade medh hotande twinget honom, att han skulde slå järnen aff Anders Larson. 3SthmTb. 1: 273 (1594). Slå frukt af trän med en käpp. Schultze Ordb. 4499 (c. 1755). Slå banden af en tunna. Weste FörslSAOB (c. 1815). — särsk.
α) (numera bl. arkaiserande) i uttr. slå huvudet av ngn, (låta) halshugga ngn; äv. mer l. mindre bildl. (äv. i uttr. slå huvudet av ngt, göra slut på ngt l. ngts herravälde l. dyl.); förr äv. i det bedyrande uttr. (låta) slå huvudet av sig, om (osv.), ta gift o. d., om (osv.); jfr SLÅ AV 7. (Bejen i Girga) slog hufvudet af Förstens två bröder. Eneman Resa 1: 218 (1712). Christus .. slår hufwudet af förnuftet. Borg Luther 2: 104 (1753; t. orig.: schläget der Vernunft den Kopf ab). Jag wil slå hufwudet af mig, om hon ej gifwer Eder afsked. Ekelund Fielding 521 (1765). Jag skall låta slå hufwudet af mig, om detta ej är sant. Lindfors (1824). Grimberg VärldH 9: 535 (1940).
β) mer l. mindre hyperboliskt, i vissa uttr. som betecknar spöstraff l. misshandel l. kroppsskada.
α’) (numera bl. arkaiserande, i skildring av ä. förh.) slå (rygg)huden av ngn, låta ngn undergå spöstraff, verkställa spöstraff på ngn. Afzelius Sag. VIII. 1: 35 (i handl. fr. c. 1598). KyrkohÅ 1916, s. 258 (1627: ryghuudhen).
β’) slå armar och ben av ngn, ge ngn duktigt med stryk, slå (i bet. 1 d) ngn fördärvad; jfr ARM, sbst. I 1 a δ. Slå armar och been afwen (dvs. av honom) och kastan (dvs. kasta honom) i knechthopen. Celsius Ordspr. 1: 748 (1708).
γ’) (vard.) slå (viss kroppsdel) av sig, (råka) stöta sig (mot ngt) l. falla o. göra sig illa så att (viss kroppsdel) blir fördärvad; jfr 1 d ν β’. Det är slut med skönheten, sa’ flickan slog näsan af sig. Granlund Ordspr. (c. 1880).
γ) [jfr sv. dial. slå benen av bruden o. uttr. falla ned från predikstolen (se PREDIKSTOL b)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i det bildl. uttr. slå låret av bruden, om präst: avkunna lysning första gången. Rääf Ydre 1: 110 (1856; från Ydre).
δ) (†) bildl. (jfr α, γ), i uttr. slå ngt av ngt, göra avdrag med ngt från ngt, dra av ngt av ngt; jfr AVSLÅ II 3 a, SLÅ AV 8 a α. OPetri Kr. 238 (c. 1540). 10 L℔ 1 {marker} koppar med Jern .., der uthaf slogz 31 L℔ för Jernet, blifwer igen reen koppar 7 L℔ 1 {marker}. BoupptSthm 16/3 1658.
b) [sannol. eg. med tanke på lösgörande av förtöjningar] i uttr. slå lös, förr äv. löst (jfr c, d, 53 c), om person på fartyg: kasta loss (jfr LÖS 1 c); numera bl. ngn gg i bildl. När .. (de ryska sändebuden) widh Långholmen hade fått sigh maat, och dem gaffs tekn aff tree Chronor medh ett Stycke som skiötz aff, slogo the ther löst, och kommo in emoot klockan ett til Staden. Widekindi KrijgH 916 (1671). Andra året försökte han dra in på staten, men när han såg att det icke hjälpte, slog han lös igen och lät gå vind för våg. Strindberg GötR 92 (1904).
c) i utvidgad anv.
α) (†) med avs. på hund, i uttr. slå lös, släppa lös. Blefwe då Hundarna slagna lösa, menn denna mannen (som de skulle bita ihjäl) hade så fagra ögon och så wackra att sij emot dem, att de torde intet gå på honom. Reenhielm OTryggw. 186 (1691; fvn. orig.: sleigit lausum hundunum).
β) (numera föga br.) i uttr. slå lös sig från ngt, med saksubj.: lossna från ngt. Det finnes två slag af bildning, liksom af guld. .. Är .. (en dam) blott ytligt bildad, så slår förgyllningen lös sig från kritbottnen och sammanblåser. Wetterbergh SamhKärna 1: 18 (1857).
γ) (†) i pass. med intr. bet., i uttr. slås lös, om eld: komma lös. (Harald Hårdråde lät antrända spånor, som fästs på fåglar.) Här igenom slogs elden lös ifrån fåglarna och fästes i hustaken. Peringskiöld Hkr. 2: 62 (1697; fvn. orig.: þa laust elldinom af fuglonom i husþekionar).
d) mer l. mindre bildl. (jfr a α, γ, δ, b); särsk. i uttr. slå gäcken läs, se GÄCK, sbst.1 2 a. — särsk.
α) (†) med avs. på (handels)vara o. d., i uttr. slå lös (jfr β), dels: friga (se närmare LÖS 11 d), dels [efter motsv. anv. av t. losschlagen]: sälja. (Vi) ginge .. til .. (juveleraren), och sloge Diamanten för 9050. Gyllen lös. Humbla Landcr. 503 (1740; t. orig.: schlugen den Diemant um 9000, und funfftzig Gulden losz).
γ) (†) i uttr. slå sitt sinne löst, slappna av l. förströ sig; jfr ε slutet. Serenius (1734, 1757; under relax).
δ) (†) i pass. övergående i intr. anv., i uttr. slås lös, om tal: komma i gång, börja; jfr LÖS 10 c α. 2SthmTb. 4: 284 (1573).
ε) i uttr. slå sig fri l. lös, förr äv. (i den under slutet nämnda anv.) löst (från ngt). Deraf att alla .. hade beslutit att slå sig lösa, från alla bojor af flärd och fåfänga, deraf kom det att vi hade roligt. Choræus Bref 53 (1800); jfr slutet. Scott TalKungsh. 11 (1832). Den herre, hvilken köpt bruket, der jag varit en såkallad arrendator, stämde min baron och mig för rätta … Det var naturligt att den förnäma baron slog sig fri, men (osv.). Sjöberg SthmHeml. 180 (1844). särsk. i uttr. slå sig lös (förr äv. löst), göra sig kvitt sina hämningar l. bli uppsluppen l. leva om o. dyl. l. göra sig ledig (jfr LÖS 11); äv. med saksubj. betecknande persons sinne o. d.; förr äv. i uttr. slå sig lös till ngt, (göra sig kvitt sina hämningar o. dyl. o.) ägna sig åt ngt (jfr 48 a β); jfr γ, ζ. LPetri Kr. 39 (1559). När Alexander i Babel såg sig wara kommen til så stor höghet och härlighet som någor Menniskia komma kunde: tå slog han sig med sine wänner lös til wällust och yppighet. Dryselius Monarchsp. 89 (1691). Aldrig slår sig sinnet på angenämare sätt, löst, än i en wäl utsökt Wäns umgänge. SedolärMercur. 1: nr 2, s. 7 (1730). Senjör, ni slår er löst! Runeberg ESkr. 2: 181 (1834). Ett par gånger i månaden .. slår .. (makarna i förorten) sig lösa och far in till stan. Form. 1953, s. 24.
ζ) [möjl. utgående från ε slutet] (tillf.) i uttr. slå sig galen, om sak: bli oregerlig (jfr GALEN 2 b). Antarctic 2: 285 (1904).
η) [möjl. ombildning av AV-SLÅ o. SLÅ AV gm anslutning till EFTERGIVA l. EFTERSKÄNKA o. GIVA l. SKÄNKA EFTER; jfr äv. a δ] i fråga om att efterskänka ngt; i ssgn EFTER-SLÅ o. den särsk. förb. SLÅ EFTER.
B. i vissa från 1 (jämte 2, 7—9) utgående anv.; jfr C, D, F, I.
11) [utgående från 1 d μ; jfr med avs. på b äv. 1 l] i fråga om att driva l. föra person l. djur till l. från en plats o. d.
a) (†) med avs. på djur (jfr b).
β) med avs. på husdjur: driva till bete l. släppa på bete (på viss mark); äv. i uttr. slå på l. i gräs, se GRÄS 1 g. Dömdes Erich .. for thet hand slogh hustrv Karins boskap .. olagliga oppå hennes egen teegh och enghen war opslagen (dvs. tillgänglig). BtFinlH 2: 109 (1552). jfr UT-SLÅ.
b) med avs. på person l. kollektiv av personer, i sht (befälhavare för) militärt förband (äv. med avs. på fartyg l. djur): driva (från en plats l. på flykten l. i viss riktning o. d.); äv. mer l. mindre bildl.; numera bl. i α o. δ—ζ, i ssgrna AV- o. TILLBAKA-SLÅ samt i de särsk. förb. SLÅ BORT o. TILLBAKA; jfr 40 a, c, 57. Än thå at the som i tornet woro stodho ther fast emoot (dvs. emot de belägrandes angrepp), så förmåtte the doch icke slå them ther i frå. OPetri Kr. 186 (c. 1540). I 6 år famlade (jag) omkring i den Herrnhutiska dimman .. Utan menniskoåtgärd kom jag in deruti genom andelig mätthet, som icke lät Guds eget Ord wara mig nog, utan slog mig ut i allahanda andeliga böcker. Schartau BrAndelÄmn. 1: 144 (1824); möjl. särsk. förb. — jfr BORT-, UPP-, ÅTER-SLÅ. — särsk. i vissa uttr.
β) (†) slå ngn av l. ur landet, driva ngn ur landet. Kiöping Resa 119 (1667). Slå fienden ur Landet. Loenbom Stenbock 3: 42 (1760).
γ) (†) slå (flotta) utur sjön, driva bort (flotta) från öppna sjön. Brask Pufendorf Hist. 251 (1680).
δ) slå (person, äv. djur) på, förr äv. i l. till flykten, driva (person resp. djur) på flykten; jfr FLYKT, sbst.1 1 b. G1R 8: 57 (1532). Girs G1 19 (c. 1630: til flychten). (Herden) nödgar .. (vilddjuren) at wika och slår dem uti flyckten. Mörk Ad. 2: 393 (1744).
ζ) (numera bl. ngn gg arkaiserande) slå ngn till rygga, driva ngn tillbaka (jfr RYGG 5 b); äv. mer l. mindre bildl., förr äv. i uttr. slå ngt till rygga, hålla ngt tillbaka l. övervinna l. besegra l. vederlägga ngt o. d. (jfr RYGG 5 b β γ’). OPetri 2: 244 (1528). Then här skal bo och bygga, / Han måste först på werldsens båll / slå odygden til rygga. Odel Sincl. 11 (1739; Hörnstr. uppl.). Guds ord. Dermed slog Jesus .. Satan til rygga. Nohrborg 937 (c. 1765). Innan bondhären kommit wäl i ordning, blef den slagen till rygga. Afzelius Sag. VIII. 2: 26 (1857). jfr TILLRYGGA-SLÅ.
12) [urspr. med tanke på slag på instrument använt vid åderlåtning] med avs. på åder: sticka hål på o. tappa ut blod; äv. med indirekt (äv. refl.) obj. l. bestämning inledd av prep. på, betecknande (kroppsdel hos) person l. husdjur; numera företrädesvis (i sht i skildring av ä. förh.) dels i uttr. slå åder (på ngn l. ngt), åderlåta (ngn l. ngt), dels i den särsk. förb. SLÅ UPP. Ps. 1549, Kal. s. 5 a. Hafwer (en häst) fallande Siuka .. Slå honom strax Halsådren. IErici Colerus 2: 235 (c. 1645). Jag beder eder, käre Landsmän, låter aldrig Swensk höflighet och medlidande för nödstäldte saknas, utan slår eder åder, at den oäkta bloden må rinna bort! GbgMag. 1760, s. 78. Den sydamerikanske indianen spänner sin båge på prov, innan han ger sig ut på jakt och kännes armen darrande och svag, slår han åder på densamma. Fåhræus LäkH 1: 32 (1944). — jfr UPP-, ÅDER-SLÅ.
Anm. till I 12. I nedan anförda språkprov (där knuterna möjl. har bet. ”flickorna”) synes ett uttr. slå knutorna ådreblod föreligga med bet.: leva otuktigt, bedriva hor. Man frågar hwarföre Ægidius är worden en hoorkarl. Orsaken är klar, han war laat och slogh knuterna ådhreblodh. EErici Glaserus B 4 b (1610); jfr: Gack intet och åderslå knutorna i bygden. Celsius Ordspr. 1: 180 (1708).
13) [urspr. med tanke på slag med lie] (med lie l. slåttermaskin o. d.) avmeja (gräs o. d., äv. säd); äv. med obj. betecknande dels (viss mängd av) hö: åstadkomma gm avmejande av gräs o. d., dels område: avmeja gräs o. d. på l. i; äv. med obj. o. predikativ: gm avmejande av gräs o. d. göra (ngt sådant l. sådant); äv. med refl. obj. o. predikativ: gm avmejande av gräs o. d. bli (sådan l. sådan); äv. abs.; jfr 56. Dömdes Oloff .. för han slog en hagha oloffligha för Nils Persson. BtFinlH 2: 19 (1538). Thet förste höö såtan, som slagit bliffuer om året. G1R 13: 299 (1541). Han gich och slogh i ett kär. HammarkDomb. 21/1 1602. En karl som slår med ljan, och et qwinfolk, som .. uptager säden. Broman Glys. 3: 57 (c. 1730). Bittida om sommaren .. innan höet blifvit slagit. 2RARP 7: 501 (1734). Drängen slagit sin lie slö. Tavaststjerna NVers 157 (1885). Du kanske ska slå gräset lite bättre där neråt källaren. Gustafson Gift 71 (1962). — jfr AV-, EFTER-, MASKIN-, NED-SLÅ o. FRISK-, NY-, O-SLAGEN. — särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. slå på hö(et), (hålla på att) arbeta med höslåtter l. slå hö. Hur ska’ det nu gå med juledansen, som husbond’ lofvade att spela opp till, i somras när vi slog på höet? Knorring Torp. 2: 216 (1843). När man slagit sig varm på hö, / så klär man af sig på sanden. Tavaststjerna NVers 158 (1885).
b) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. vbalsbst. slåning övergående i konkret anv., om tid på året, då man slår gräs o. d., slåtter(tid). På sommaren fyllde han år, i slåningen. Larsson i By Jord 33 (1913). Forsslund LuftLock. 44 (1933).
14) [sannol. (åtminstone i a) utgående från 1 (med tanke på armrörelser); jfr äv. 1 d ο η’] (vard.) i fråga om att tigga l. låna; i vissa uttr.
a) [jfr motsv. anv. av FÄKTA o. dan. slå fægt] slå fäkt (jfr 15 a), tigga; se äv. FÄKT 3. MalmöTidn. 1849, nr 17, s. 3.
b) [jfr a] slå en vigg o. d., låna pengar l. få ett handlån (av l. hos ngn). Dagen 1898, nr 259, s. 3. Han började slå små viggar av mig. Hedberg Bekänna 267 (1947). Slå en vigg hos ngn. IllSvOrdb. (1955).
c) [jfr KLÄMMA, v. 5 c, PRESSA I 7 e] slå ngn på (lån), ta upp l. få (lån) av ngn. SDS 1975, nr 289, s. 4.
15) i fråga om att kurtisera o. d. (jfr 45 a α β’, 46).
a) [jfr den etymologiska avdelningen under FÄKTA I 5] i uttr. slå fäkt (hos en flicka) o. d. (jfr 14 a), se FÄKT 4.
b) [möjl. med tanke på att slå ihop fötterna vid artig hälsning; jfr 1 b α] (†) i uttr. slå stövel för ngn, kurtisera ngn l. uppvakta ngn (i syfte att uppnå äktenskap o. d.). Wetterbergh Penning. 44 (1847). Ridderstad Samv. 3: 286 (1851).
16) [jfr 1 (särsk. 1 k) o. (i fråga om a α, β) 2] i fråga om att röra kroppsdel l. ngt som man håller i l. (i a α) röra sig i viss takt o. i anv. som ansluter sig härtill.
a) med avs. på takt(del): ange (med kroppsdel l. ngt som man håller i o. d.); ofta om dirigent (jfr b, c); särsk. i uttr. slå takten, förr äv. takterna. Keyserl. Capellmästaren .. kom fram med et sammanrullat papper i handen till at slå tacterne. Stenbock Glädiesp. A 3 a (1701). Slå takten med foten. Weste FörslSAOB (c. 1815). Hvarje taktdel, som förekommer mellan första och sista taktdelen, slår man åt sidan. Bauck 1Musikl. 1: 74 (1864). Det var mig en märkvärdig anförare. Då han slår upptakt, sjunger ju kören i nedtakt och tvärtom. GHT 1895, nr 258, s. 3. jfr AN-SLÅ. särsk.
α) med saksubj.: ange (takt) gm att stöta (mot ngt). Klackarne slogo mot golfvet takten till pipor och klarinetter. Carlén Skuggsp. 2: 16 (1865). Hur lätt det är att vandra, / I bröder, med hvarandra, / när slantarna i fickan / slå takt mot byxans skinn! Karlfeldt FridPoesi 93 (1902).
β) mer l. mindre bildl.; äv. (motsv. α) med saksubj.; jfr 45 g α. Kolmodin QvSp. 1: 183 (c. 1710, 1732). Guld slår takten till min friardans (dvs. avgör vem jag skall fria till). Hagberg Shaksp. 7: 142 (1849).
b) mus. om dirigent (jfr a, c): dirigera (musikstycke o. d.). De mekaniska tårar .. dirigenten lyckas pressa fram när han slår Schuberts ofullbordade. RöstRadioTV 1960, nr 13, s. 45.
c) mus. abs., om dirigent (jfr a, b): slå takten (se a), dirigera. I allmänhet slår man .. i överensstämmelse med den för kompositionen utsatta taktarten. Anrep-Nordin HbKördir. 16 (1920).
17) [jfr 1 b α] i fråga om att böja l. rikta l. vända en kroppsdel åt visst håll o. i anv. som ansluter sig härtill; dels i ssgrna TILLBAKA- o. UNDER-SLÅ, dels i de särsk. förb. SLÅ FRAM, TILLBAKA o. UNDER, dels i a—d.
a) med avs. på ansikte l. huvud.
α) [jfr ry. bit’ čelom; möjl. att hänföra till 1 b α (med tanke på att stöta huvudet i marken)] (†) i uttr. slå sitt huvud till marken, (ss. tecken på vördnad o. tacksamhet) böja sitt huvud till marken, slå sitt huvud för ngn, (ss. tecken på vördnad) böja sitt huvud inför ngn (anträffat bl. med förbleknad bet.: betyga ngn sin vördnad); jfr SLÅ NED 9 a. Wij Store Nougårdiske Herrskapers Ständer .. slå wåre Hufwuden för tin Stormächtigheet (dvs. K. IX). Widekindi G2A 25 (c. 1676; i återgivande av ryskt brev 1611). (De som tilldelats rätter från tsarens eget bord) stijga (dagen efter) up till Tzaren, slå sitt hufwudh til marcken, betackandes honom. Barckhusen Cotossichin 83 (1669).
β) [jfr t. sein angesicht zur erde niederschlagen] (†) i uttr. slå sitt ansikte nedåt jorden, böja sitt ansikte (ned) mot jorden. (Kvinnorna vid Jesu grav) wordo .. förfäradhe och slogho theras ansichte nedher ååt iordhenne. Luk. 24: 5 (NT 1526). Dan. 10: 15 (Bib. 1541).
b) med avs. på näsa.
c) med avs. på öga l. blick: rikta (åt visst håll); förr äv. i sådana uttr. som slå ögonen på ngn l. ngt, se på ngn l. ngt, slå en blick på ngn, kasta en blick på ngn, slå sina ögon upp i himmelen, rikta sina ögon mot himmelen. OPetri 3: 296 (1530: slåå sin öghon vp j himmelen). (Sultanen) Slogh .. ögonen mycket stilla och wänliget .. på dhe på ymse sijdor stående Ianitzarer. KKD 5: 178 (1710). När man först slog ögonen på Hustruns kropp, liknades hennes födsel en skrämbock. Hoorn Jordg. 2: 188 (1723). Hon slog på honom en föraktlig blick. Franzén Skald. 3: 375 (1829). Sara såg på honom med stora ögon. ”Jaså?” sade hon till sluts och slog blicken åt sidan. Almqvist Går an 91 (1839). Slå ögonen till marken. Auerbach (1913). — jfr NED-, UPP-SLÅ. — särsk.
α) (†) i p. pf. i adjektivisk anv., pregnant, om blick: riktad nedåt. Blicken (som förut riktats uppåt mot en staty), slagen, nedåt kyrkan sväfvar. Fahlcrantz 1: 21 (1835, 1863).
β) mer l. mindre bildl.; förr särsk. i uttr. slå ett (gunstigt) öga på ngt, intressera sig för ngt l. inrikta sig på ngt, slå ett vaksamt öga på ngt, övervaka ngt, slå begärligt öga till ngt, se med begär på ngt. Elliest förnimmer cantzleren, i Danmark at drifvas itt gifftermååll emellan vår unga drotning och hertig Ullrich, och them Danske theropå at hafva slaget itt öga. AOxenstierna 8: 225 (1633). En otijdig lust, den Qwinnans (dvs. Evas) Hierta rörde; / At hon til samma (förbjudna) fruckt begärligt Öga sloog. Columbus BiblW A 3 b (1674). (Konungen bör) Ibland på ringa wärf et waksamt öga slå. Brenner Dikt. 1: 23 (1697, 1713). Därs. 67 (1702, 1713: Et gunstigt öga). AAGrafström 1: 193 (1848, 1864).
d) med avs. på öra.
α) (numera föga br.) i det bildl. uttr. slå dövörat åt l. till ngt, låtsas icke höra ngt, icke vilja uppmärksamma ngt; jfr SLÅ TILL 13. Atterbom Siare 4: 237 (1847: till). Högberg Frib. 295 (1910).
18) [jfr 1 b α, 1 c α o. 2] i fråga om att linda l. svepa ngt (omkring ngn l. ngt) l. i fråga om att ngt slingrar l. ringlar sig (omkring ngn l. ngt) o. i anv. som ansluter sig härtill.
a) med avs. på (del av) subjektets kropp (särsk. arm): linda l. lägga l. slingra (om l. kring ngn l. ngt); äv. refl. (dels om djur, dels om arm l. hår o. d.): slingra l. ringla sig (om l. kring ngn l. ngt l. i viss figur o. d.); äv. mer l. mindre bildl.; jfr 58. Slå armarna om halsen på ngn, i sht förr äv. slå ngn armarna om halsen. KKD 3: 236 (1711). Slå enom armarna om halsen. Schultze Ordb. 4516 (c. 1755). (Den ädla tanken är) lik lagen, / Hvars arm likväl är som en skyddsmur slagen / Kring herdens tjäll och kring monarkens borg. CGStrandberg 75 (1854); jfr 41 b. Då kysste du mig och slog kring mig din arm. Collan Dikt. 74 (1864). Hår, som vid pannan slog sig i en obändig virvel. Grimberg SvFolk. 1: 163 (1913). Ormen slog sig om armen. IllSvOrdb. (1955). — jfr RING-SLÅ.
b) med avs. på ngt böjbart l. vikbart, t. ex. rep l. kätting l. (föremål av) tyg l. papper.
α) linda l. lägga l. svepa (om l. kring ngn l. ngt l. i viss figur o. d.); äv. refl.: linda l. lägga l. slingra sig (om l. kring ngn l. ngt l. i viss figur o. d.); förr äv. dels i uttr. slå kuvert om ett brev o. d., slå kuvert till ngn, se KUVERT 4 a, dels (i särsk. förb.) i fråga om att vika l. rulla ihop (o. tillsluta l. försegla) brev o. d.; jfr β, 51 h. Vthi thenne (heta) Etickie (skall man) wäte ett Klädhe, och slå thet så varmt om kring Huffuudhet. Berchelt PestOrs. G 4 a (1589). Slå papper om en bok. Heinrich (1814). Aktas att hon (dvs. en snodd) ej måtte slå sig i knorr på något ställe. Carlström Spinnm. 27 (1832). En kätting, som är slagen omkring en packlåda. Bergholm Fys. 5: 49 (1957). Repet slog sig om foten på honom. SvHandordb. (1966). jfr OM-SLÅ. särsk.
α’) (†) i utvidgad anv., med avs. på kardus (se d. o. 1 b) för tobak: tillverka (gm att vika papper kring uppvägd kvantitet tobak). ArbStat. A 2: 66 (1899).
β’) oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. närmande sig 51 i: bilda (ngt kring ngt). Hur säll var slöjan, som i smygsam trånad / Sin purpursky kring hals och skullra slog! Atterbom LÖ 1: 236 (1824). När älvadanserna slår slöjor kring tjärnen. Östergren (1941).
β) [delvis specialanv. av α] i sht sjöt. med avs. på tåg l. kätting o. dyl. l. (i utvidgad anv.) anordning som delvis består av l. är förbunden med tåg osv., i uttr. slå ngt på l. om ngt, fästa l. anbringa ngt vid ngt (gm knut o. d.); jfr c γ. En tredje (man) sköter (vid utsättningen av sillgarn) troszen och slår sejsingarne på densamma, hwarefter en fjerde är färdig med brillen (dvs. den ss. flöte använda, vid ett tåg fästa kaggen), som äfwen slås om troszen tätt inwid det stället, der sejsingen är fästad. Ekström AfhFiska 14 (1845). Kättingstoppare slås på förtöjningswirar med en serie enkla halvslag. Svensson HbSjömansarb. 56 (1941); möjl. särsk. förb. jfr AN-, PÅ-SLÅ.
γ) i utvidgad anv. (jfr α α’, β), i fråga om att veckla upp ngt som varit hopvikt l. i fråga om att lossa o. ta bort tåg o. d.; i ssgn AV-SLÅ o. den särsk. förb. SLÅ UPP; jfr c δ.
c) med avs. på ngt som inlindas l. inläggs l. insveps i ngt böjbart l. vikbart l. fastgörs med rep o. d.
α) (in)linda l. (in)lägga l. (in)svepa (ngt i ngt); numera i sht ss. senare led i ssgr o. i särsk. förb.; förr äv. i uttr. slå ngt under ett omslag, lägga in ngt i ett omslag; jfr δ, 52 d, 63. Hwad som hörer til Räkenskaperne slås under et omslag, med påskrift: Kammerers Contoiret. PH 6: 4246 (1756). Slå något i konvolut. Lindfors (1824). Slå i papper. SvTyHlex. (1851, 1872). jfr IN-, OM-, SAMMAN-, SNÖR-SLÅ. särsk.
α’) (†) i utvidgad anv. (jfr β’, δ), i uttr. slå ngt i ett missiv, översända ngt tillsammans med ett missiv (se d. o. 1 slutet). RP 1: 134 (1629).
β’) i utvidgad anv. (jfr α’, δ), i fråga om att förse växt o. d. med skyddande betäckning av jord l. i fråga om att packa in hoven på en häst i uppmjukande ämnen l. smörja hoven på en häst med salva; i ssgrna IN- o. JORD-SLÅ samt i den särsk. förb. SLÅ IN.
γ’) (föga br.) bildl., i uttr. slå ngn i den ledes garn, snärja l. lura ngn o. bringa honom i olycka. Högberg Frib. 393 (1910).
β) (i fackspr.) överkläda (knapp) med tyg (för hand l. i maskin); äv. med bestämning inledd av prep. av, betecknande tyg; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Tygknappar med jernskållor, slagna i machin. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 60. En .. lämplig garnering utgöres av de små slagna knapparna. .. Knapparna slås av lappar av tyget. MärthaskolHb. 32 (1941). Varulex. Beklädn. 267 (1945). jfr KNAPP-SLAGNING.
γ) i sht sjöt. i fråga om att fastgöra ngt (särsk. segel l. ngt som skall lyftas) med tågvirke (o. knutar); äv. i utvidgad anv., i fråga om fastgörande av segel med lits l. travare o. d.; dels (numera föga br.) med avs. på segel, i uttr. slå ngt under ngt, fastgöra ngt under ngt med råband o. d., dels i ssgrna AN-, BE-, PÅ- o. UNDER-SLÅ samt i de särsk. förb. SLÅ AN, OM, PÅ o. UNDER; jfr δ, b β. Chapman Liniesk. 67 (1796). Som bram- och öfverbram-segel alltid slås under råen, då den är i däck, så (osv.). Platen Glascock 1: 120 (1836).
δ) [utgående från α o. γ; jfr äv. b γ] i utvidgad anv. (jfr α α’, β’), i fråga om att ta upp ngt som varit inlindat l. inlagt l. insvept l. i fråga om att lösgöra ngt som varit fäst med tågvirke (o. knutar) o. d.; i ssgrna AV- o. FRÅN-SLÅ samt de särsk. förb. SLÅ IFRÅN, UNDAN o. UPP.
d) med avs. på varv som bildas av ngt kring ngt annat: lägga. Nu har de (vid upphissning av stockar med kätting) slagit slingervarvet runt, det är fyra stockar, två i varje slinga. Johnson Här 39 (1935).
19) [jfr 1 b β, 2] om person l. djur: (ofrivilligt) stöta (i l. mot ngt med viss kroppsdel), törna (mot ngt), falla o. stöta (i ngt); äv.: falla l. tumla (dels i sådana uttr. som slå framstupa l. över ända, tumla framstupa l. över ända, dels i de särsk. förb. SLÅ NED, OMKULL, TILLBAKA); jfr 8 f δ, 22 o. SLÅ UPP 5 e. Järfven slog öfverända. Hemberg ObanStig. 260 (1896). Jag slog i botten vid sitthoppet med huvudet. Landsm. XVIII. 10: 41 (1901). Höken slår framstupa i luften och faller dödsskjuten .. ned vid dikeskanten. Knöppel SvRidd. 24 (1912). Plötsligt slog jag i isen så att det skrällde i bakhufvudet. Lilius FjärrNordv. 138 (1912). Jag såg honom (i fallet) slå / mot klipporna därnere .. och krossas. Melin Patria 37 (1915). Sjögren TaStjärn. 67 (1957).
20) [delvis specialanv. av 1 c ε] i fråga om att föra spak o. d. i viss riktning l. ställa om reglage l. vrida l. trycka på strömbrytare o. d. för att komma maskin att arbeta (så l. så) l. att stanna l. för att komma fartyg l. fordon att förflytta sig (så l. så) l. att stanna l. (ss. senare led i ssgr o. i särsk. förb.) för att koppla på l. koppla ifrån elektrisk ström l. för att reglera tillförsel av drivkraft; äv. allmännare, i fråga om att komma ngt att arbeta l. förflytta sig l. stanna; särsk. dels i sådana uttr. som slå back l. framåt (jfr 2 m α, r α, v α), (ställa in spak o. d. för att) komma maskin att arbeta l. fartyg l. fordon att förflytta sig baklänges resp. framåt, slå stopp (jfr 2 v α slutet), (ställa in spak o. d. för att) komma maskin l. fartyg l. fordon att stanna (äv. allmännare, i fråga om att stanna), slå full fart, (ställa in spak o. d. för att) komma maskin l. fartyg l. fordon att gå med full fart, dels i sådana uttr. som slå stopp på ngt l. slå ngt på stopp (ställa in spak o. d. för att) stanna ngt. Frykholm Ångm. 219 (1881: slå back). (Spårvagnsföraren) kunde ha slagit ”full fart” i stället för stopp. SD(L) 1905, nr 78, s. 2. Nu slår ni stopp, förklarade Adorée bestämt (under en färd i bil), jag vill inte vara med längre. Essén HExc. 262 (1916). Smith 354 (1918: slå framåt). (Flygaren) slog .. stopp på motorn för att .. landa ute på ett stubbgärde. Klinckowström Fotb. 207 (1920). Vid halv 2-tiden slogos maskinerna på stopp, och ankaret gick med ett dån i botten. Ericsson Hundl. 43 (1923). — jfr FRÅN-, PÅ-, TILL-SLÅ. — särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. i uttr. slå back, (hejda sig i det man håller på med o.) sträva att återställa ett tidigare förhållande o. d., slå stopp, hejda sig l. stanna (under förflyttning). Han fick för sig att han ej ville bli skjuten i ryggen, rakt i bröstet skulle han ta kulan, därför slog han tvärt stopp och vände sig om. Essén Bluff. 66 (1908). Här tvärtystnade hon (under ett samtal). De kände båda att de kommit för långt av farten och slogo back. Siwertz JoDr. 238 (1928).
21) [jfr 1 c ε] i fråga om att öppna l. tillsluta l. bläddra i en bok o. i anv. som ansluter sig härtill.
a) i ssgrna GENOM-, IGEN-, TILL-, UPP-, UT- o. ÖVER-SLÅ samt i de särsk. förb. SLÅ IGEN, IGENOM, IHOP, SAMMAN, TILLBAKA, UPP o. ÖVER.
b) i uttr. slå (på måfå) i bibeln, öppna bibeln på måfå (för att finna ngt som kan tolkas ss. svar på frågor som man ställt). Strindberg Vårbr. 1: 17 (1881). Så slog han ett slag på måfå i bibeln igen och fick upp Psaltaren. Hedberg Räkn. 192 (1932). Då andra ”tecken” sveko tillgrep .. (Strindberg) metoden att ”slå i bibeln” och tolka det uppslagna stället som ett svar på sin fråga. Lamm i 3SAH LIII. 2: 17 (1942).
c) bläddra l. söka (i bok o. d. för att ta reda på ngt); äv. i uttr. slå rätt på ngt, söka reda på ngt (i bok o. d.); särsk. i fråga om att söka i förteckning(ar) för att finna om viss person är utvisad ur l. efterlyst i ett land; jfr 45 a β α’ slutet. De satte sig vid .. fönstret, der Bertuchs Bilderbuch befann sig liggande, och hvari Constance började slå. Almqvist AmH 1: 193 (1840). Slår man rätt på deras hushåll i husförhörsboken, så finner man att (osv.). VDAkt. 1844, nr 470. Passkontrollanten skall .. undersöka om den resande förekommer i någon av de fördragsslutande staternas förteckningar över utvisade utlänningar. Sådan slagning behöver dock icke ske beträffande gränsbor. SFS 1958, s. 224.
d) (mera tillf.) med obj. betecknande uppslagsord i register l. alfabetiskt ordnad förteckning o. d.: söka upp l. slå upp. Jag gick in i en telefonhytt och slog namnet Hedlund. Karlzén BlåNov. 154 (1951).
e) (i Finl.) i uttr. slå fast (jfr 9), med avs. på bok o. d.: tillsluta l. slå igen; jfr FAST, adj.1 7 c. Pastorn .. slog boken fast. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 67 (1886). FoU 15: 72 (1902).
22) [jfr 1 (e), 8] i fråga om att hastigt svänga kroppen runt så att man (en l. flera ggr) får huvudet nedåt (o. därjämte förflyttar sig) l. i fråga om att svänga ngt så att det (en l. flera ggr) kommer upp o. ned o. d.; äv. (i e, f) i fråga om att (slinta o.) falla (o. därvid sätta benen i vädret); jfr 19, 45.
a) med obj. betecknande volt l. saltomortal.
α) i fråga om rörelse med kroppen: göra. Björkman 1287 (1889). Gossen .. slår (i jössehäradspolska) en handvolt över flickan. Folkdans. 91 (1923). särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. med saksubj., i sådana uttr. som hjärtat slår volt i ngn, betecknande sinnesrörelse. Midt under det ansträngningen är som värst, käns det som om hjertat sloge volt i en af glädje. Idun 1888, s. 97. Tång MörkP 173 (1934).
β) (i sht i fackspr.) i uttr. slå (en) volt, göra kortkonst bestående i att man låter den övre o. den undre hälften i en kortlek byta plats (l. låter ett l. flera kort i leken ändra plats); förr äv. bildl.: spela falskt (i kortspel). Det är inte första gången Rudolf slår volt i spel. Blanche Läk. 15 (1845). Ekbohrn 2: 442 (1868). Hoffmann NutidMagi 1: 11 (1882).
γ) i uttr. slå volt med ngt, låta ngt göra en volt. (Kattungen) roar .. sig just med en lätt pappask ..; han slår volt på volt med den öfver golftiljorna. NordRevy 1895, s. 817.
c) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. som betecknar hjulande (se HJULA, v.1 3 b); förr särsk. [jfr t. rad schlagen] i uttr. slå hjul (jfr 7 g γ), se äv. HJUL 1 h. Cederschiöld Rytm. 114 (1905: slå hjul). Den vanliga leken Hjula har många karakteristiska namn, såsom .. Slå vädermöllor .. Slå halling. LandsmArkFrågel. 28: 36 (1930).
d) i uttr. slå runt (jfr 2 r δ). Akrobaten slog runt i luften. särsk. bildl., se RUNT, adv. I 2 b γ.
23) [jfr 1 l, m γ, o. motsv. anv. i t.] med avs. på fältslag l. strid: utkämpa (i pass. äv. övergående i intr. anv., om fältslag: stå); äv. (o. numera nästan bl.) i fråga om att utveckla ett anfall o. d. (i den särsk. förb. SLÅ UT). Wij moste än nu slå ena slachting. 1Mack. 4: 17 (Bib. 1541; Apokr. 1921: vi hava ännu en strid framför oss). Jag blef född om hösten samma år som Waterlooslaget slogs. Hellberg Samtida 1: 8 (1870). Klint (1906).
24) [eg. specialanv. av 1 o. 2] i fråga om att person l. djur dödas l. omkommer.
a) med obj. betecknande person l. djur o. bestämning betecknande att objektet (l. i pass. l. refl. anv. subjektet) dör (o. faller till marken); äv. i anv. som ansluter sig härtill (se γ); jfr d α.
α) med avs. på person, i sådana uttr. som slå ihjäl ngn (i sht förr äv. slå ngn ihjäl) l. slå ngn till döds (förr äv. till död l. döda), äv. slå ngn död, förr äv. slå ngn till marken l. marke (jfr 8), gm att slå (i bet. 1 l. 2) döda ngn (äv. allmännare: döda l. dräpa l. nedgöra ngn i strid l. gm att vålla svår kroppsskada); jfr γ o. DÖD, sbst. 1 h κ α’, DÖD, adj. 1 g, IHJÄL a. Han slog ihjäl sin fiende gm att knuffa till en sten, så att den föll ned på honom. G1R 1: 125 (1523). Ith mæckta tal folk warth tiil hopa stamplath (möjl. felaktigt för stæmplath, dvs. samlat gm stämpling) i wægen for .. worth folk Ock sloge somliige wtaff them i hæl. Därs. 221 (1524). Ben Jamins barn .. slogho på then daghen aff Israel tw och tiwghu tusend män til markena. Dom. 20: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: nedgjorde). Messenius Disa 1 (1611: til döda). Femp så wore the Vthaf drånningens Håffmän / The (dvs. biskop Valdemars söner) slogo them alla till marke. Visb. 1: 360 (c. 1657). MB 29: 3 (Lag 1734: til döds). (Den heliga Helena) ådrar .. sig den ogrundade misstanke att hava inspirerat ett mord … Den mördades fränder hämnas, överfalla henne på kyrkvägen och slå henne död. SvD(A) 1927, nr 182, s. 3. — jfr DÖDS-, IHJÄL-SLÅ. — särsk.
α’) i ordspr. Dhet är sandt som ordspråket lydher, godha quinnor giöra wäll, och ondha slå mann i hiäll. VDAkt. 1662, nr 48. Wackert och wäl, slår ingen ihiäl. Törning 157 (1677).
β’) refl., i sådana uttr. som slå ihjäl sig (i sht förr äv. slå sig ihjäl) l. slå sig till döds (förr äv. till död), gm att slå (i bet. 1) ta livet av sig l. (vanl., allmännare) skada sig till döds l. omkomma (gm olyckshändelse); förr äv. i uttr. slå sig ihjäl inbördes, döda varandra. (Ryttaren på den röda hästen) wort giffuit ath han skulle borttagha fredhen vthaff iordhenne, och ath the skulle slå sigh j hääl inbyrdes. Upp. 6: 4 (NT 1526; Bib. 1917: slakta varandra). När Tisbe kom tillbaka igen / Och sågh der liggia sin bäste wähn / Flytandes i sin blodh så rödh, / Slogh hon sigh strax till dödh. Asteropherus 3 (1609). (Lat.) Accersere sibi fatum ferro .. (Sv.) Slå sig ihäl. Linc. Gg 5 b (1640). Har du inte ramlat ner och slagit ihjäl dig än? Lindgren MästBlomkv. 26 (1946).
β) med avs. på djur, i sådana uttr. som slå ihjäl ngt l. slå ngt till döds, gm att slå (i bet. 1 l. 2) döda ngt; äv. refl., i sådana uttr. som slå ihjäl sig l. slå sig till döds, i allmännare anv.: skada sig till döds l. omkomma (gm olyckshändelse); jfr γ. Then jægare och hwnder som thee ehæl sloge. G1R 4: 32 (1527); jfr α. BtFinlH 2: 113 (1552). (Björnen) slår en qviga till döds med ett enda slag. Svederus Jagt 358 (1831). På Stora Dimon vid Färöarna (såg jag) flere gånger .. halfvuxna ungar af .. (sillgrissla) störta ned från bergväggen och slå ihjäl sig. Kolthoff PolartrDäggdj. 82 (1903). Lagerlöf Holg. 2: 19 (1907). — jfr DÖDS-, IHJÄL-SLÅ.
γ) (numera bl. ngt vard.) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av α o. β; i sht i uttr. slå ihjäl ngn l. ngt l. sig (jfr IHJÄL a γ slutet). Jer. 18: 18 (Bib. 1541). Det slår ingen ihjel, (dvs.) dermed är ej mycket bevändt. Dalin (1854). Detta är en invändning som slår ihjäl sig själf. Vasenius Samkänsl. 71 (1901). SvD(A) 1965, nr 101, s. 9. — särsk.
α’) (†) i uttr. låta slå ihjäl sig på ngt, bedyra ngt vid sitt eget liv, sätta sitt huvud i pant på ngt. En part ärkefosforister låter slå ihjäl sig på att hvart ord (i Lycksalighetens ö) är klassiskt. VFPalmblad (1824) hos (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 316.
β’) med avs. på ngt konkret, i uttr. slå ihjäl, slå sönder. Knorring Skizz. II. 2: 78 (1845). Jag slog ihjäl Bergflykts vackraste blomkruka. Topelius Fält. 5: 199 (1867).
γ’) med avs. på tid, i uttr. slå ihjäl, få att gå (gm sysselsättning l. nöje o. d.). Janson Par. 10 (1900). Hallström NNov. 159 (1912).
ε’) i uttr. slå ihjäl ngt, om sak: (gm att dra till sig uppmärksamhet) hindra ngt att komma till sin rätt; äv. abs. (Tavlornas) närmaste sträfvan (på en utställning) är .. att göra sig gällande bland vimlet af otaliga olikartade grannar, om möjligt ”slå ihjel” dem. MeddSlöjdF 1886, s. 85. Ottelin OffentlTal. 1: 7 (1913; abs.).
b) med obj. betecknande person l. djur men utan bestämning betecknande att objektet (l. i pass. l. refl. anv. subjektet) dör (o. faller till marken).
α) (utom i α’ o. γ’ numera bl. arkaiserande) med avs. på person: döda l. dräpa l. nedgöra l. slå ihjäl (se a α); utom i α’ numera bl. i fråga om dödande i slagsmål l. strid o. dyl. l. (med anslutning till 1 o β) om dödande ss. gudomligt straff o. d. (dels om person l. ss. personligt tänkt väsen, dels med saksubj. betecknande hand o. d.); förr äv. i fråga om att ngn dödas gm olyckshändelse av ngt fallande o. d. (anträffat bl. i p. pf., särsk. i uttr. vara slagen, bli dödad l. ihjälslagen); jfr 2 c β, 59. G1R 1: 221 (1524). Thet är scrifuit, Iach skal slå heerdan, och fåren aff hiorden skula wardha förskingrat. Mat. 26: 31 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Om ett oförmodeligit fall skedde af weggarne (i gruvan), medhan folket woro nedher, då hadhe the ingen undanflycht, uthan woro alle som uthi fälla slagne. Johansson Noraskog 3: 404 (i handl. fr. 1684). Förbannad vare handen, som dig (dvs. den döde sonen) slog! Fahlcrantz 3: 286 (1864). Alltsedan Lasse Kanik jag slog, / de hafva mig jagat som ulfven i skog. Fröding Guit. 186 (1893). jfr (†): Läter oss icke slå ena siäl. 1Mos. 37: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: slå ihjäl honom); jfr SJÄL, sbst.1 anm. 1:o. — jfr AV-, FÖR-, UT-SLÅ. — särsk.
α’) (numera i sht i vitter stil) om djur (särsk. björn): döda; jfr β γ’, d β. Therföre at tu icke haffuer hördt Herrans röst, Sij, så skal itt Leyon slå tigh när tu gåår jfrå migh. 1Kon. 20: 36 (Bib. 1541; Bib. 1917: slå ned). Ännu vet man intet exempel, då Björn slagit en menniska. TJäg. 1834, s. 1138. jfr RAM-SLÅ.
β’) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. (äv. i substantivisk anv.): dödad l. dräpt, särsk.: stupad (i strid); förr äv. dels allmännare: död, dels i utvidgad anv. (jfr γ’), om kroppsdel: som tillhört (i strid) dödad person. Herren är wredh vppå alla Hedhningar .., Han skal .. offuerantwarda them til slachtning, theras slaghne skola borttkastadhe warda. Jes. 34: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: Deras slagna kämpar). Betrackten, Commendeurer, / I dag en slagen bror! / Mig tycks jag ser och hörer / Han Carons färja ror. Bellman (BellmS) 4: 51 (1769; i parentation). Kämparne från stridens prof, / I gästbud inom dessa vallar, / Ha .. / .. druckit rus ur slagna skallar. JGOxenstierna 2: 291 (1795, 1806). (Hans Larsson Godhes) söner voro .. (bl. a.) Erik, ryttmästare, slagen i tyska kriget. FinBiogrHb. 756 (1897).
γ’) (vard. o. skämts.) i utvidgad anv. av β’, i uttr. en slagen hjälte, om person som är uttröttad l. utsjasad l. (i sht om barn) överväldigad av sömn (jfr HJÄLTE, sbst.2 2 b slutet). Klint 599 (1906).
β) med avs. på djur: gm att slå (i bet. 1 l. 2) döda, slå (i bet. a β) ihjäl; äv. (numera bl. i ssgn UT-SLÅ o. den särsk. förb. SLÅ UT): slakta; förr äv. allmännare, dels: fälla l. nedlägga (vid jakt), dels: döda (i strid); numera företrädesvis dels i ssgn UT-SLÅ, dels i den särsk. förb. SLÅ UT, dels i α’—γ’; jfr 1 d δ. The högdiwr som slodz ther j then landzenda. G1R 4: 345 (1527). Oxerne .. wele wij at tw lather slåå och salte. Därs. 6: 276 (1529). (Herkules) slogh Draken och Cerberum ban. Rudbeckius Starcke A 1 b (1624). Ryttarens hästar (som han hållit i Tyskl. mot åtnjutande av räntan av ett hemman) äre a:o 1638 blifwen slaghne. KamKollP 3: 33 (1642). Men Frithiof log: ”mitt ättartal / går nedåt i de dödas dal. / Nyss slog jag skogens kung så luden, / hans anor ärfde jag med huden”. Tegnér (WB) 5: 11 (1822); jfr α. — särsk.
α’) (numera bl. om ä. l. utländska förh.) med avs. på säl, i fråga om dödande med klubba l. liknande redskap; jfr KLUBBA, v.2 a α. Quennerstedt StrSkr. 1: 25 (1866, 1919). Slå gråsäl på isen. SvKulturb. 3—4: 134 (1930).
β’) med avs. på fluga, i fråga om dödande med flugsmälla o. d.; i sht i det under slutet nämnda uttr. Östergren (1941). SvHandordb. (1966). särsk. bildl., i uttr. slå två flugor i en smäll l. på ett slag o. d., se FLUGA 1 b, SLAG, sbst.1 1 j α; jfr 1 d ο ι’.
γ’) om djur (särsk. björn): döda, fälla; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr α α’. När som the .. släpte hökarne på flychten, slog Konungens hök uti ett flygande twå årrar. Peringskiöld Hkr. 1: 503 (1697; fvn. orig.: drap). Hvar och en .. kan .. (med ledning av uppgifter om antalet husdjur som gått förlorade gm rovdjursangrepp) i penningar beräkna sannolika årliga förlusten af slagne husdjur. StatistT 1: 386 (1862). Björn torde mer sällan slå boskap. De Geer SvNatRiked. 2: 252 (1950). jfr RAM-SLÅ.
c) (i vissa trakter) i uttr. slå död på ngn l. ngt, gm att slå (i bet. 1 l. 2) ta död på ngn l. ngt; i uttr. slå död på ngt äv. bildl., i fråga om pengar: göra slut på ngt (jfr a γ δ’). (Lövmasken) hann ej få utöva sin förstörande verksamhet, ty kraftiga regnskurar slog död på larverna. VästerbK 1927, nr 165, s. 5. Hedenvind-Eriksson Hjul. 109 (1928; bildl.).
d) abs.
α) (numera bl. tillf.) motsv. a. Slå ihiel, slå ihiäl, beeder jagh ehr, / Lät Blodet rinna på Marken nehr. Brasck Apg. C 2 b (1648). Han (dvs. Kulneff) kysste och han slog ihjäl / Med samma varma själ. Runeberg 2: 96 (1847).
β) motsv. b α α’, β γ’, om djur; i p. pr. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv. Svederus Jagt 81 (1831). I skogen går den slående björnen. Karlfeldt FridLustg. 107 (1901).
25) [jfr d. slå lens, pumpa läns, t. lenzschlagen, om länspump: gå i tomning på grund av att fartyget är läns; sannol. utgående dels från 1 (med tanke på armrörelser vid pumpning), dels från 2 (med tanke på pumpslag)] sjöt. i uttr. slå läns (jfr 53 d), pumpa läns, länspumpa. Ekbohrn NautOrdb. 121 (1840). ÖoL (1852).
26) [jfr 1, 7] i fråga om telefonapparat: trycka ned knapp markerad med (viss siffra) l. trycka ned flera knappar vilkas markeringar tillsammans bildar (visst nummer); ofta: föra nummerskiva från ett med (viss siffra) markerat utgångsläge till det läge där den stoppas l. föra nummerskiva på motsvarande sätt från de utgångslägen vilkas markeringar tillsammans bildar (visst nummer); vanl. med tanke på att man åstadkommer en signal i apparat som är förbunden med vederbörande siffra l. nummer: ringa upp (växel l. telefonnummer o. d.); äv. (vard.) i uttr. slå en (telefon)signal (till ngn o. d.), ringa upp (ngn osv.). När man ringer (till vissa av Sthms förorter) .. inifrån staden, behöver man ej längre slå åttan och begära Ulvsunda, Äppelviken, Ålsten eller Nockeby utan kommer fram direkt genom att slå de nya sexsiffriga numren. SvD(A) 1935, nr 327, s. 3. (Fr.) Taper .. (sv.) Slå ett nummer på knappsatsen. VocTélInt. 283 (1938). Möjligen (borde han) slå en telefonsignal någonstans ifrån. Gustaf-Janson KungVank. 245 (1963). Jag passade på att slå en signal till Studion. Trenter Sjöj. 24 (1966).
27) [jfr 1, 7] i fråga om att borra l. spränga l. gräva (o. därigm åstadkomma hålighet i mark l. berg).
a) i fråga om upptagande av gruva l. bergsprängning o. d.; i ssgrna GENOM-, NED- o. UPP-SLÅ samt de särsk. förb. SLÅ IGENOM, NED o. UPP.
b) i fråga om upptagande av dike l. grav.
α) gräva (dike); numera bl. i den särsk. förb. SLÅ UPP. (En lantbrukare) hade .. låtit slå et litet dike af några famnars längd, til watnets afledande (från en myr). Linné Vg. 106 (1747). EconA 1807, aug. s. 54.
28) [jfr 1 (e), 7] (i fackspr.) i fråga om att lyfta ett i två punkter fastgjort snöre som är kritat l. sotat o. dyl. o. därefter släppa det, så att det åstadkommer en linje på underlaget; äv. i fråga om att åstadkomma en grund fåra över trädgårdsland o. dyl. gm att lyfta ett i två punkter fastgjort snöre o. därefter släppa det l. (i utvidgad anv.) gm att dra ett snöre fram o. tillbaka; särsk. dels i uttr. slå (ett) snörslag, dels med obj. betecknande plats för trädgårdsanläggning: snörslå (i viss form), dels med obj. betecknande resultat (kritstreck o. d.): åstadkomma gm att slå snörslag. (Vid anläggandet av buxbomshäckar) slås platsen uti winkel eller Triangel, alt som man wil hafwa honom, och tå han är slagen uti winkel på sidorna, tages medelpuncten, hwarefter man fördelar honom uti rutor på längden och twäran med snöret. Lundberg Träg. 122 (1754). Ett snörslag slås midt efter (hammar-)skaftet. Rosborg StångjSmid. 1 (1809). Med ledning af ett kritstreck, slaget med ett snöre, skrädes .. den ena sidan (av en stock) rak och jämn. Sundén AllmogelVg. 44 (1903). — jfr KRIT-, SNÖR-, TRÅD-SLÅ.
29) [jfr 1 k (α—γ), 2, 7 i β; jfr äv. motsv. anv. i t.] i fråga om frambringande av vissa ljud l. i fråga om att visst ljud hörs; i ssgn AN-SLÅ samt i a—d.
a) om (näbb l. tunga o. d. hos) fågel: frambringa mer l. mindre välklingande ljud (i sht i fråga om skarpt o. bestämt föredragen o. tydligt markerad, rytmiskt återkommande ljudföljd); vanl. med obj. betecknande (inslag i) fågels läte (särsk. drill l. ton l. sång). Slå klunken; jfr KLUNK, sbst.2 1 a slutet. Slå sina slag, se SLAG, sbst.1 13 a. (Näktergalens) tunga slog de aldraliufsta driller. Nordenflycht QT 1746—47, s. 167. Filomela slår sin sång. Runeberg (SVS) 2: 27 (1824). Vädret var gudomligt, lärkan slog. Böttiger 6: 79 (c. 1875). Rödhaken slog ännu några strofer. Kolthoff DjurL 31 (1899). Martinson GräsThule 16 (1958). — särsk. i vissa uttr.
α) (numera bl. i vissa trakter) slå kvitter, kvittra; äv. i uttr. slå några kvitter, låta höra några kvittranden. En rödhake slog några enkla qvitter i äppelträdet. Strindberg Utop. 209 (1885). Carlsson ÄlvTimm. 173 (1949).
β) slå (sitt) spel o. d., spela, slå spel på spel, spela gång på gång; i sht om tjäder (äv. i uttr. slå fulla spel, utföra alla de avdelningar varav spel består). Greiff Jagt 74 (1828). Källström Jagt 159 (1850: slå fulla spel). En fridfull majkväll! Göken gal, och orren / Slår än sitt spel. Jäg. 1897, 2: 47. Under regndigra mornar, då .. (tjädertuppen) brukar slå spel på spel. Högdahl Jaktb. 258 (1913).
b) om person l. (i α α’ o. δ) annat djur än fågel.
α) med obj. betecknande drill; särsk. i uttr. slå en drill l. drillar o. d., drilla (i sång l. på musikinstrument). Slå en täck driller med munnen. Wallenberg (SVS) 1: 267 (1771). Stråken han nu tvingar / Och slår driller på qvinten. Bellman 5: 218 (c. 1775). Hagberg Shaksp. 1: 94 (1847). särsk. (†)
α’) oeg., i uttr. slå sin drill, om bock: låta höra sitt läte. (Bocken) bräkte då och då och slog sin lilla drill. Livin Kyrk. 20 (1781).
β’) bildl., i uttr. slå de största drillar, om författare: konstmässigt åstadkomma de vidlyftigaste passager o. d. (i dikt). Han som wäl twå fat bleck hwart år på rim förspiller, / Han slår de största driller; / Hwarom? — Om ingen ting. Strand Tidsfördr. 2: 82 (1763).
c) om (inslag i) fågels läte (särsk. drill): ljuda. Lärkans drill i rymden slår. Bäckström Skald. 3 (1860). Rosenius SvFågl. 2: 4 (1921).
30) [sannol. eg. med tanke på att lägga handen på ngn l. ngt; i b sannol. äv. med tanke på att fästa sigill o. d. på ngt; jfr 1, 7 e, 9] i fråga om att ertappa ngn l. belägga ngt med kvarstad l. lägga beslag på ngt o. i anv. som ansluter sig härtill.
a) (†) ertappa (ngn). Hvar någen bliffver funnen och slagenn (möjl. dock felaktigt för beslagenn), som emott sådane föreening (dvs. ett handelsfördrag) handler, then schulle haffve förvärckedt alt thett godtz han haffver med fare. G1R 29: 60 (1559). jfr BE-, FÖR-SLÅ.
b) i fråga om beslag l. kvarstad o. d.
β) [jfr t. arrest auf etw. schlagen] (†) i uttr. slå arrest på ngt, belägga ngt med kvarstad, slå arrest på ngn, ta i beslag den ränta (se RÄNTA, sbst.1 1 a) som erläggs av ngn (för att betala skuld vari den som eljest uppbär räntan häftar). (Fiskalen) Duuell begärer slå arrest på Jeronimj Kastens godz. BtÅboH I. 2: 129 (1625). (Jag ber) at .. den uppå mina Bönder slagne arrest åter igen relaxeras och uphäfuas .. måtte. Stiernhielm (SVS) III. 1: 266 (1667). VRP 1714, s. 39.
γ) (numera bl. i Finl.) i uttr. slå embargo på ngt, lägga embargo på ngt; äv. i utvidgad o. överförd anv. (se EMBARGO). Svänska vapnet har (F. B. v. Schill) öfveralt låtit upsätta i Pomern, slagit embargo på alla där befinteliga fartyg. HT 1918, s. 189 (1809). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 93 (1958).
C. i vissa från 2 utgående anv.; jfr B, H, I.
a) [eg. specialanv. av 2] om (slagverk i) klocka: ge ifrån sig ljud alstrat gm slag av kläpp l. hammare o. d., särsk. (i anv. motsv. KLOCKA, sbst. 1 d o. 3) i fråga om timslag l. halvtimslag o. d.; äv.: ringa; äv. med obj. betecknande (antal l. art av) slag, i sht i sådana uttr. som slå tre, gm ljudet av tre slag ange att klockan är tre. VarRerV 48 (1538). Om Morgonen när klåckan slår 8. KOF II. 1: 4 (1650). (Polhem) tillverkade ur, hvilka slogo timmar, halftimmar, qvarter (osv.). Nordin i 2SAH 4: 129 (1806). Ericsson Ur. 114 (1897; om slagverk i ur). Klockorna dåna. Tungt slå de, / .. sjunga sin sång till de dödas färd. Heidenstam NDikt. 132 (1911, 1915). Gustaf-Janson ÖvOnd. 10 (1957). — jfr FULL-SLÅ. — särsk.
α) i uttr. klockan o. d. har slagit l. är slagen, förr äv. (i β’ o. γ’) klockan är slaget; beträffande bruklighet se närmare anm. nedan.
α’) abs. Hliom, är ett dumt liud eller dön, som höres hlioma efter-åt, sedan een klocka hafwer slagit. Stiernhielm Vt. (1658, 1668). Klockan är slagen. SvHandordb. (1966).
β’) med obj. bestående av räkneord, i sådana uttr. som klockan o. d. har slagit tre l. är tre slagen, förr äv. har tre slagit; förr äv. i uttr. vid klockan var pass sju slaget, då klockan var vid pass sju. Widh Klockan war pass siw slagit om Afftonen. PPGothus Und. a 1 a (1590). Bittide vm morgonen, thå klocken hade 3 slaget, kom eth förfärliget storm weder. 3SthmTb. 1: 308 (1595). Då klockan är 1 slagen, tages icke någre private .. bref emoot (av postmästaren). CivInstr. 501 (1704). Kl(ockan) hade slagit 2 på natten. Malmström Hist. 5: 328 (1877). Sju var klockan slagen. Henrikson GökTig. 19 (1964).
γ’) med obj. bestående av neutralt pron., i sådana uttr. som (fråga l. säga o. d.) vad klockan har slagit l. är slagen, förr äv. är slaget, (fråga osv.) vad klockan (gm sina slag angivit att den) är; numera nästan bl. i det bildl. uttr. veta, förstå, begripa, se, ana, märka o. d. (förr äv. förfara) vad klockan är slagen, stundom äv. har slagit, se KLOCKA, sbst. 3 b β. Erich kock, huilchen tilfrågede Bencht Ref, huad klocken hade slagit. 2SthmTb. 4: 40 (1569). Böre .. wisze Wårdmän i qwarteren förordnas, som skole hwar tima om Nätterne .. omkring gåå, och vthropa hwad Klockan är slagit. SthmStadsord. 1: 160 (1661).
Anm. till I 31 a α. I α’ o. β’ är konstruktionen med har numera vanligast; konstruktionen med är har där en ngt ålderdomlig prägel. I γ’ är däremot konstruktionen med är numera den vanliga.
β) i utvidgad anv.
α’) (i vitter stil) med obj. betecknande tidpunkt avsedd för viss sysselsättning o. d.: gm slag ange; jfr γ, d. Middags-timan redan är af vällings-klockan slagen. Liljestråle Fid. 58 (1797).
β’) med anslutning till 1 d μ l. 11 b, med obj. betecknande person; i nedan anförda ordstäv. Det slog mig ingen klocka hijt, så skall och ingen slå mig hädan heller sa Magnus Cursor. Celsius Ordspr. 11: 594 (c. 1710).
γ) mer l. mindre bildl. (jfr α γ’); äv. motsv. β α’, särsk. i uttr. ngns timme blir slagen till ngt, tiden för ngt är inne för ngn (jfr d slutet). Atterbom Minn. 201 (1817). Skall snart ej min timme bli slagen / till färd öfver svallande sjö? Wirsén Fur. 84 (1896). Långt borta vinkar freden, dock dröjer hon ännu, / ja, tidens klocka slår ej dess timma, tänker du. Johnson Slutsp. 157 (1937). — särsk. i uttr. ngns klocka slår, se KLOCKA, sbst. 3 c slutet.
b) opers., i fråga om att en l. flera klockor slår (se a). Det pinglar och slår i klockstapeln vid Olof. Bellman (BellmS) 1: 151 (c. 1775, 1790). Hansson NVis. 71 (1907). — särsk. med obj. betecknande (antal l. art av) slag.
α) med obj. innehållande substantiviskt huvudord. Nu slog det .. åtta glas. GHT 1895, nr 137 B, s. 3.
β) med obj. bestående av räkneord; vanl. i förb. med ordet det, i sådana uttr. som det slår tre, klockan slår tre (i sht förr äv. i sådana uttr. som det är tre slaget, klockan har slagit tre). (Lat.) Sonuit tertiam. (Sv.) Thet är try slaghet. FormPuerColl. A 4 a (1559). Dät slår nu sex. Schultze Ordb. 4476 (c. 1755). särsk. i vissa uttr.
α’) då l. när l. innan l. förr(än) tre o. d. slår l. är slaget, då resp. när l. innan l. förrän klockan slår resp. slagit tre osv.; numera bl. ngn gg i förb. med prep.-uttr. betecknande klocka, i sådana uttr. som förrän tre slår från tornuret, förrän tornuret slår tre. Om Söknadagarna skole .. (fribröderna i Sthms hospital) gåå till bordz når 10 är slagett. G1R 8: 296 (1533). Tå siw slår. FormPuerColl. C 9 a (1559). Så hade nu the Swenske samma dagh innan try slog effter middag Biscopsgården inne. Svart G1 34 (1561). (Makliga personer) komma intet uthur sängen om morgonen för än 7 eller 8. slår. Rudbeckius KonReg. 385 (1618). Ingen wed (skall) upsätjas på något rum (i Kopparberget) förr 2 är slagit. Bergv. 1: 46 (1621). Förr’n ett ifrån tornuret slagit, / sofvo de alla i gästfria huset. Klinckowström Örnsjötj. 32 (1906).
β’) (†) om tre o. d. slår, klockan tre osv., in mot l. (in)till l. ifrån tre o. d. slår l. är slaget, inemot resp. (in)-till l. ifrån klockan tre osv. In moot 4 slogh om morgonen. BtSödKultH 12: 17 (1592). In til 3 slogh. 2Saml. 4: 71 (1618). (Han) kom nu i dagh om 2 slogh efther middagen först til huss. HT 1920, s. 108 (1625). Ifrån itt är slagit in til Afftonen. Schroderus Os. 2: 489 (1635). (Från kl. 8) Hafwer heela Gymnasium och Scholan lof til 9 slår. KOF II. 1: 459 (1659).
γ’) (†) tre o. d. slår, klockan tre osv. I morgionn 8 slår. TbLödöse 147 (1589). I går 12 slogh. Rudbeck Bref 170 (1679).
c) (†) i p. pf., i vissa satsförkortningar.
α) i uttr. klockan tre o. d. slagen, då klockan slagit (se a) tre osv., klockan tre osv. Adelen .. församlas först på Riddare-huset, och .. gå op til slottet klockan 8 slagen. HC11H 5: 75 (1672). Före kl. 12 slagen. Meurman (1847).
β) i uttr. ett slaget, då klockan slagit (se a) ett. I dag, ett slaget, blir striden ny. Runeberg 2: 74 (1848).
d) i utvidgad anv. (jfr a β), om tidpunkt: anges gm att en l. flera klockor slår (se a); äv. övergående i bet.: vara inne; äv. [jfr a β α’] i uttr. vara slagen, om tidpunkt: vara inne; numera i sht i bildl. anv. (se slutet). Weste (1807). Posttimman slår strax. PDAAtterbom (1820) hos Lidman Blodsarv 204. Herrarna tänka väl aldrig på att bryta laget, innan midnatt är slagen? Lagerlöf Körk. 31 (1912). — särsk. mer l. mindre bildl., i uttr. som betecknar att tiden för ngt är inne; särsk. i uttr. ngns sista stund är slagen, ngns sista stund är inne, ngts timme är slagen, den avgörande tidpunkten l. den sista stunden är inne för ngt (jfr a γ). Ödet fyllde sin dom. Theodosias timma var slagen. Stagnelius (SVS) 3: 83 (1817). Annars hade er sista stund så visst varit slagen, som (osv.). Gumælius Bonde 16 (1828). Den 30 november 1939 slog .. en ödestimme för Finlands frihet och existens. Ymer 1940, s. 167.
32) i fråga om att ngt återkastar ngt l. stöter ifrån sig ngt o. d.; särsk. dels: ge studs, dels i ssgn BORT-SLÅ, dels i de särsk. förb. SLÅ AV, BORT, IFRÅN, NED, TILLBAKA. Ena kortvallen (på biljarden) slår lite fel. Gustaf-Janson ÖvOnd. 40 (1957). — särsk. (föga br.) ss. vbalsbst. slåning, om förhållandet att radiovågor återkastas, reflexion. ArbT 1948, nr 158, s. 1.
a) om summor o. d.: stämma överens, väga jämnt; äv. om beräknad utgiftssumma o. d.: visa sig överensstämma (så l. så) med det verkliga utfallet; äv. om fastställd taxa o. d., i uttr. slå så l. så, ge sådant l. sådant utslag. Genom arbete och sparsamhet är jämt jag kan få debet och kredit att slå. UNT 1891, nr 58, s. 2. Hofintendenten Kumlien, hvars kalkyler alltid visat sig ”slå” förunderligt väl, tror (osv.). SD(L) 1901, nr 164, s. 3. Den nuvarande (taxan för lasarettsläkare) slår inte rättvist. DN(A) 1955, nr 66, s. 8.
D. i vissa från (5 o.) 7 utgående anv.; jfr B, I.
34) i fråga om hopflätande l. hoptvinnande l. hopknytande av ngt.
b) (i sht i fackspr.) i fråga om tillverkning av tågvirke l. läderrep l. linor av metall o. d.
α) [jfr 5] med obj. betecknande material: tvinna (ngt till tågvirke). Häst-tagel .. Slås til rep, tögor och tälnor på fiskredskap. Rothof 208 (1762). Den så kallade Manila-hampan .. skeppas dels rå, dels slagen till tågvirke. Skogman Eug. 2: 129 (1855).
β) [jfr 7] med obj. betecknande (del av) färdigt tågvirke l. lina av metall o. d.: tvinna samman (kabel av kardeler l. tross l. kardel av dukter l. lina av linparter l. dukt av kabelgarn l. kabelgarn av hampa l. linpart av metalltrådar o. d.); äv.: tillverka (tågvirke av hampa o. d.). SkeppsgR (1541). Vij ähre .. tilfredz .. ath samme hampe motte .. upspinnes och thär aff slåes gåt kabbelgarn till tog. G1R 28: 426 (1558). När Tågwärket .. ej är slagit af särdeles god Hampa. FSjöbohm BVägen 19 (1793). Slagning af jerntrådslinor. JernkA 1858, s. 196. Man snor eller ”slår”, som det heter, af garnet ”dukter”, af flera dukter ”kardlar”. 2UB 8: 471 (1900). Kabeln är alltid slagen motsatt väg mot den tross, av vilken den bildats. Gartz Segelsport. 82 (1919). Slagning av läderrep. Fatab. 1929, s. 153. Repslagaren spinner garn, driver dukter, slår trossar, och lägger kablar. Svensson HbSjömansarb. 15 (1941). jfr dels FYR-, HOP-, MASKIN-, RUND-, SAMMAN-SLÅ, dels DREJREPS-, FEM-, FIN-, HEL-, HÖGER-, KABEL-, KRAPP-, MEDSOLS-, S-, SEX-, TRE-, VANT-, VÄNSTER-, Z-SLAGEN, dels PATENT-, REP-, S-, SIMPELKORTS-, TROSS-, Z-SLAGNING. särsk.
α’) (numera bl. tillf.) med indirekt (äv. refl.) obj. betecknande den åt vilken tågvirke tvinnas l. tillverkas. J dhet samma kom hans fader till drängagården, att slåå sigh een Töhm. VDAkt. 1691, nr 256 (1690).
β’) i utvidgad anv., i fråga om att ta isär hoptvinnat tågvirke o. d.; i ssgn UPP-SLÅ o. den särsk. förb. SLÅ UPP.
γ) abs.; särsk. ss. vbalsbst. slagning, äv. (numera i sht i skildring av ä. förh.) slåning, om handlingen att tvinna tågvirke (l. lina av metall). 2RA 3: 1147 (1734). (Ett slags stållina avsedd för gruvor) är gjord av trådar och parter, som på förhand givits den form de sedan intaga i linan. Således givas såväl trådarna som parterna spiralform redan vid slagningen. TT 1942, Bergsv. s. 71. Den gamla apparaturen för slåningen har väl ett par hundra år på nacken. GbgP 1958, nr 150, s. 2. särsk. ss. vbalsbst. slagning, konkretare, om det sätt varpå l. den grad av hårdhet varmed l. den riktning vari visst tågvirke är hoptvinnat, särsk. i uttr. med slagningen, i den riktning vari hoptvinningen skett, mot slagningen, i riktning motsatt den vari hoptvinningen skett; äv. i sådana uttr. som vara av den l. den slagningen, om tågvirke: vara hoptvinnat på det l. det sättet. Frick o. Trolle 32 (1872: med slagningen .. mot slagningen). Vridningen ökas ett hvarf, hvilket kan medföra, att tåget, helst om det är nytt, då slagningen är hårdare, bildar öglor. Öhrwall Knut. 13 (1908). Vårt (dvs. fabriken ”Danmarks”) garn är .. av den slagning, som svenska fiskare begära. Fiskaren 1933, s. 16.
c) [jfr 7] (i sht i fackspr.) tillverka (frans l. spets l. snodd o. d., äv. snöre) gm flätning l. knytning (av trådar); särsk. dels i uttr. slå frivoliteter, tillverka frivoliteter gm knytning av trådar med tillhjälp av skyttel, dels (i vissa trakter): knyppla (ngt). Jag slog .. några alnar fransar af hvitt bomullsgarn. Reenstierna Årstadagb. 2: 22 (1813). De skånska spetsarna knypplas eller ”slås” som bekant numera hufvudsakligen kring Tosterups gamla slott. SvSlöjdFT 1909, s. 32. Redskap och material för att slå frivoliteter. Linder Tid. 60 (1924). (Hon) slog snodder i en gaffel som oupphörligt vreds runt. HågkLivsintr. 18: 32 (1937). I många herrgårdshem blev det husmodern som slog snörena på snörgaffel till husets rullgardiner. Hazelius-Berg Gard. 91 (1962).
d) [jfr 7] med avs. på knut l. knop l. stek l. ögla o. d.: åstadkomma l. bilda (på tråd l. snöre l. rep, äv. kätting o. d.). När man skal sy får intet en annan slå på tråden knut åt en. Törner Vidsk. 138 (1757). Slå stek. Frick o. Trolle 34 (1872). Kätting må icke förkortas genom att knop slås å densamma. SFS 1937, s. 1738. Man slår en ögla på garnet. MärthaskolHb. 225 (1941). jfr: (Tallarna i Spanien) växa starkt i första åren, men sedan vid 30 a 40 års ålder slås lika som knut på yttersta ändarne. VetAH 1746, s. 118; jfr 51 h. — särsk. mer l. mindre bildl.; i sht förr särsk. i uttr. slå (en) knut (förr äv. fnurr) på näsan (för ngt), se NÄSA, sbst.2 1 b γ. (Siskan) se’n föraktligt halsen rörde / Och slog en knut uppå sin stjert. Creutz Vitt. 81 (1755). särsk. (numera föga br.) i fråga om att hindra ngt l. göra slut på ngt; dels i uttr. slå knut, ingripa hindrande, dels i uttr. slå (en) knut för l. på ngt, komma ngt att upphöra, göra slut på ngt (se äv. KNUT, sbst.1 1 b γ β’). (Sv.) han har slagit knut: (lat.) qui quid prohibuit, cui rei medius se interposuit. Lindfors (1824). En dag slår han knut på sitt liv. Sjödin Sotfragm. 44 (1949).
f) i utvidgad anv. (jfr b β β’), i fråga om att avlägsna törn l. kink som bildats i tågvirke l. lina av metall (vid tillverkning l. gm felaktig uppskjutning).
α) sjöt. avlägsna (törn l. kink ur tåg o. d.) gm snoende; i pass. äv. med intr. bet., i uttr. slås ur ngt, om törn l. kink: gå ur ngt, snos upp ur ngt. Om .. (rundtörnar) läggas åt samma håll som slagningen (motsols om denna är motsols o. s. v.), så ”slås en törn ur tåget” (tåget snos upp ett slag) för hvarje rundtörn. Öhrwall Knut. 13 (1908); jfr b γ slutet. Svensson HbSjömansarb. 64 (1941).
35) [eg. specialanv. av 7; jfr t. mönchschlag, urspr. om förhållandet att vid överföring av trycksvärta på stil med boktryckarboll denna trycks ojämnt mot stilen, så att munk (se d. o. 2 e) uppkommer] boktr. i uttr. slå munk, om färgvals på tryckpress: avlämna färg ojämnt, så att munk (se d. o. 2 e) uppkommer, munka; förr äv. om tryckare: vid infärgning i handpress föra valsen med ojämnt tryck, så att munk (se d. o. 2 e) uppkommer. Nordin Boktr. 250 (1881; om tryckare). Valsarna .. slå munk. GrafUppslB 554 (1951).
36) [jfr 7] med avs. på streck l. figur (särsk. cirkel): rita l. dra. Weste (1807). Sedan de båda medelpunkterna blifvit uppsökta slås i hvardera ändan (av ämnet till en planteringspinne) en cirkelperiferi. SlöjdBl. 1886, nr 7, s. 4. Slå ett streck. SvHandordb. (1966). — jfr UPP-, UT-SLÅ. — särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. slå kors, i fråga om att rita ett korsformigt tecken för att minnas ngt anmärkningsvärt; jfr KORS I 7 b δ. ”Nå, har du varit hos Hindrik i dag?” ”Nej, alls intet.” ”Nå, hvar ska vi då slå kors!” Topelius Dagb. 1: 282 (1834).
b) i utvidgad anv.
c) bildl. (äv. med saksubj.); särsk. i uttr. slå (ett) streck över ngt, dra (ett) streck över ngt, göra slut på ngt. Feilitzen Mariakult 161 (1874). (Karpaterna) slå en båge öfver det ungerska låglandet. NF 4: 825 (1881). Jesus .. slår .. (gm ett av sina yttranden) streck öfver alla mänskliga beräkningar af storhet. Billing Betr. 30 (1906).
37) [jfr 7 o. motsv. anv. av SMIDA] med avs. på planer l. tal l. ord o. d.: åstadkomma o. d.; dels i ssgn UPP-SLÅ, dels i de särsk. förb. SLÅ TILL o. UPP, dels i vissa uttr.
c) (i vissa trakter, vard.) slå snack (med ngn), prata (med ngn); jfr 47 a ζ. Cavallin Kipling Emir. 88 (1898). Vi ”slogo snack” på äkta skånskt manér. Bendz Piltr. 156 (1918).
d) (numera föga br.) slå karlord om ngt, tala karlaktigt om ngt. Den period af en ung läkares lif .., då man nere i .. (läkarnas rum) söker öfverbjuda hvarandra i att slå karlord om hur kallblodig man är. Munthe Nap. 159 (1885).
E. i vissa (väsentligen) från 8 utgående anv.; jfr F.
38) [efter motsv. anv. av mlt. overslān l. t. überschlagen; möjl. eg. med tanke på att slå föremål över ända, så att de hamnar i en hög] i fråga om att göra sammanfattande beräkningar o. i anv. som ansluter sig härtill; i ssgn ÖVER-SLÅ o. den särsk. förb. SLÅ ÖVER; jfr 42.
39) [jfr 8 g (β)] tr. (särsk. med obj. betecknande sinne l. sinnesstämning), i fråga om att ngns sinne o. d. riktas mot ngn l. ngt l. från ngt l. bringas till ro; jfr 48.
a) i uttr. som betecknar att ngns sinne l. intresse l. känsla l. tillit l. tro l. förtröstan l. hopp o. d. riktas mot ngn l. ngt l. att ngns strävanden riktas mot ngt; numera bl. dels i uttr. slå hat(et) till ngn, se HAT, sbst.1 b, dels (föga br.) i uttr. slå harmen l. sin harm på ngn, rikta harmen resp. sin harm mot ngn; förr äv. i sådana uttr. som slå avund till ngn, börja avundas ngn, slå sin eld på ngt, rikta sitt intresse på ngt l. ägna sin passion åt ngt, slå sitt hjärta i sorg, överlämna sig åt sorgen, (börja) sörja, slå sin kärlek till ngt, inrikta sin kärlek på ngt, slå sina saker på ngt, inrikta sina strävanden på ngt, slå sin tro till ngn, sätta sin förtröstan till ngn, (börja) tro på ngn. Hwar och en som slåår sin troo til .. gudz son. OPetri 3: 234 (1530). Slå icke titt hierta j stoor sorgh. LPetri Sir. 38: 20 (1561). (Därför att David) bleff så mycket affhållen och berömd, slog Konungen (dvs. Saul) Haat och Afwund til honom. Rudbeckius KonReg. 464 (1620). (Ärkebiskop Adalbert) slogh alle sijne Saker ther vppå, hurulunda han tå och tå motte vpstijgha til högre Myndigheet. Schroderus Os. 2: 580 (1635). Illa hafwer iagh slaget min Kierleek till Förstånd och Boklige Konster, Försumandes ther öfwer alle andre Näringz medell. Stiernhielm (SVS) III. 1: 107 (1645). Fernander Theatr. 106 (1695: sin harm). Jag hade (om jag haft böjelse för det) måhända slagit all min Eld på Politiken. JAHazelius (1821) i 3Saml. 5: 87. Den, som dömde i saken (mellan Abraham o. hans tjänstekvinna, lät Abraham gå fri o.) .. slog i stället harmen på pigan och Ismaels barn. Högberg Storf. 215 (1915). — särsk. i en mängd numera obrukliga uttr. (se närmare de ss. obj. stående orden). En god inföd swænsk Konung (är vald) Then wij ther före holla wela i ære .. Ther maa eder herredöme (dvs. de danska riksråden) Alle fwllelegha slaa eder Liit tiil. G1R 1: 165 (1523); jfr LIT, sbst.2 1 b. Tiberius .. slogh sitt sinne aldeles på wällust. Schroderus Sleid. 67 (1610); jfr SINNE, sbst.2 9 (c). Så många (flickor) finnes til at slå sin hugh uppå. Skogekär Bärgbo Wen. 21 (c. 1650, 1680); jfr HÅG 1 c γ. Ibland dem, som slagit sit hjerta til werlden at där söka sin lust. Nohrborg 953 (c. 1765); jfr HJÄRTA II 2 e slutet.
b) (†) i uttr. slå sin håg från ngt, upphöra att intressera sig för ngt, slå (i bet. 8 g β) ngt ur hågen, slå sitt sinne från ngt, se SINNE, sbst.2 12 e. Medan han (dvs. ynglingen, som icke vill gifta sig med sin trolovade,) i så lången tidh .. hafuer wentadh efter henne, haf[wer] han slagit sin hugh därifrån och trätt till en ander. ÄARäfst 10 (1596). VDAkt. 1686, nr 200.
c) (†) i uttr. slå sin oro till ro, slå (i bet. 48 a β) sig till ro, slå sitt sinne till ro, se RO, sbst.1 3 b β. Slå nu till ro din oro här på Englands / Lagbundna jord. Hagberg Shaksp. 5: 252 (1848).
40) [jfr 8 (c); jfr beträffande a o. c äv. 11 b, beträffande b äv. 7 h α, beträffande d äv. 1 c η ε’] i fråga om vissa spel, särsk. brädspel l. schack.
a) (gm tärningskast resp. drag) i enlighet med spelets regler ta bort (bricka l. pjäs o. d. tillhörig motspelaren från brädet); äv. med saksubj., särsk. betecknande pjäs i schack; äv. abs., särsk. om pjäs i schack; i p. pf. äv. i adjektivisk anv., om pjäs o. d.; stundom äv. med obj. betecknande spelare (förr äv. refl., i uttr. slå sig uti schack, försätta sig i schack gm drag som innebär borttagande av en av motspelarens pjäser). När (i schack) en Piese slår, intager han altid den slagnas ställe. Königstedt Schacksp. 18 (1771). Konungen får hvarken gå eller slå sig uti Schack. Därs. Jag hade en blott och blef slagen. Weste FörslSAOB (c. 1815). Slå en springare med en bonde. SvHandordb. (1966). — jfr UT-SLÅ. — särsk. i uttr. slå (bricka) ur brädet (jfr c), i brädspel. Düben Talism. 6: 47 (1818).
b) i tricktrack: gm tärningskast uppnå (blotta) hos motspelaren o. därför tillgodoräkna sig vissa poäng; äv. i uttr. slå blint l. falskt o. d., gm summan av tärningarnas ögon i ett kast uppnå blotta hos motspelaren men icke kunna utnyttja denna, därför att varje enskild tärning icke uppnått tom plats l. blotta (äv. med obj. betecknande spelare, i sådana uttr. som slå ngn blint). Man låter slå sig blindt, eller förhindrar motspelaren att få points, under det man betäcker sig. Lundequist KonstSpel. 1: 110 (1832). Om man med vare sig en enkelbricka eller ett band träffar en motspelaren tillhörig blotta, d. v. s. om man med sitt kast skulle nå fram dit, slår man denna blotta. Dermed menas dock icke i triktrak, att man .. från brädet aflägsnar .. denna bricka. Wilson Spelb. 223 (1888). Att slå falskt .. räknas motspelaren till godo. Därs. 224.
c) med personobj., i uttr. slå ur brädet, i brädspel: (vinna gm att) slå (i bet. a slutet) en l. flera brickor för (motspelare) ur brädet (i en situation då inga lediga fält finns att spela in den l. de utslagna brickorna på); numera i sht bildl. (se BRÄDE 5 d); jfr SLÅ UT 16. När man uhr brädet är slagen. GrundReglFörkeren 12 (1701). Lindskog Spelb. 305 (1847).
d) i fråga om att gm tärningskast bli berättigad att föra in bricka på spelbrädet; i ssgn IN-SLÅ o. i den särsk. förb. SLÅ IN.
F. i vissa från (8 o.) 9 utgående anv.; jfr B, E, I.
41) [eg. med tanke på att driva ned l. fästa ngt med slag; jfr 8 (d), 9] med avs. på tält l. (del av) byggnadsverk o. d.: sätta upp, uppföra; äv. mer l. mindre bildl. (äv. med saksubj.); förr äv. med avs. på skepp: bygga; numera företrädesvis dels med avs. på tält, dels (med anslutning till 58 b) med avs. på ngt kretsformigt som omger ngt, dels i a—f, dels ss. senare led i ssgr, dels i särsk. förb. Hwar ther kunne staa rådh thill atj (dvs. att I) kunne lathe slaa itt blockhuss j hampnegapit ther skippen liggie skole, thaa tycktis oss thet fast rådeligit wara. G1R 10: 292 (1535). Rijkz-Cantzlern frågade, om thet voro rådeligare slåå skeppen (som skulle byggas av pommerskt virke) ther in loco (dvs. i Pommern) eller och föra verket hijt öffver. RP 8: 104 (1640). När dimman slår kring stranden gråa tälten. ThKnös i 2SAH 26: 34 (1851). Hålet (i kryptan till ett av Bramante byggt kapell, där enl. sägnen Petri kors stått,) bildar med yttersta noggrannhet medelpunkten för den doriska pelarring Bramante slagit kring det af sägnen helgade rummet. Rydberg Sägn. 75 (1874). Slå tält på en slätt. Östergren (1941). — jfr UPP-SLÅ o. TÄLT-SLAGNING. — särsk.
a) med avs. på bro l. damm l. bom över vattendrag o. d.: uppföra l. bygga l. anbringa l. konstruera; särsk. med bestämning inledd av prep. över (förr äv. på), betecknande vattendrag o. d.; jfr d. Then boom, som skal ware slagen öffuer ånn wedh Abo sloth. PrivSvStäd. 3: 317 (1576). (Fursten över Krim) sade .. att han .. haft bref .. att Ryssarne någre brygger på Niestern (dvs. Dnjestr) slaga låtet. Lagerberg Dagb. 170 (1711). Arbetena (med en sluss) utfördes så, att först slogs en hålldam .. och därefter (osv.). Sthm 2: 309 (1897). SvFl. 1940, s. 74. — jfr ÖVER-SLÅ o. BRO-, BRYGG-SLAGNING. — särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. dels i uttr. som betecknar att ett istäcke uppkommer över ett vatten o. d., dels i uttr. som betecknar att en förbindelse o. d. uppkommer l. att motsättningar överbryggas mellan två parter; jfr 1 c ε γ’, 51 j. (T.) Der Frost hat unsern Strohm bebrücket, (sv.) kjölden har bryggat eller slagit bro öfwer wår älf. Lind 1: 308 (1749). Då (dvs. vid läsning av en dikt) ha några enkla bokstafstecken / slagit brygga mellan själ och själ. Tavaststjerna Morg. 115 (1884). Grimberg VärldH 9: 149 (1940).
b) med avs. på befästningsverk l. plank o. d.: uppföra, bygga; förr äv. dels med avs. på vagnborg o. d.: anordna, dels med avs. på batteri (se d. o. 1 a): anlägga, bygga, uppkasta; numera företrädesvis i ssgn UPP-SLÅ o. den särsk. förb. SLÅ UPP. Så skole i och … bestället, att ther vthen före (dvs. utanför Viborg) måtte .. starcke boluercke slåes. Johan III (1571) i HB 2: 182. Jagh (lät) slå två baterier. J. De la Gardie (1625) i OxBr. 5: 355. K. M. (vill) att då Fältmarskalken kommer i Mecklenburg, att han då låter slå en fast skans vid Damgarten. ArkKrigH 1: 408 (1631); jfr 2NF 5: 1212 (1906). Så snart .. (de svenska sändebuden 1569) ankommit til Novogrod, slogs et plank omkring deras härberge. Dalin Hist. III. 2: 3 (1762). Slå en wagnborg omkring sig. Nordforss (1805). — särsk. (†) närmande sig c, i uttr. slå en belägring för (befäst plats), uppföra belägringsverk utanför o. belägra (befäst plats). HH 20: 355 (c. 1640).
c) med avs. på läger o. d.: anordna (ngnstädes) gm att uppföra tält l. enklare byggnad(er), stundom äv. (motsv. b) enklare befästningsverk; äv. allmännare (utan särskild tanke på uppförande av tält o. d.): anordna (ngnstädes) gm att inrätta sig för att stanna, t. ex. i syfte att vila; ngn gg äv. med indirekt refl. obj.; särsk. i uttr. slå (sitt) läger (jfr LÄGER 7 a), äv. bildl.; jfr 45 a η. 1Mack. 3: 57 (Bib. 1541). Slå sig ett Fältläger. G1R 15: 334 (1543). Europa vet nu mera at om köld och is slagit läger på våra fjäll, sakna våra vitterhets arbeten icke lif och värma. 1VittAH 2: 182 (1773, 1776). Slå läger säjs äfv. figurl. för Stadna och uppehålla sig på ett ställe för att hvila eller taga förfriskning under en resa eller promenad. Weste FörslSAOB (c. 1815). Herrens ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom. Psalt. 34: 8 (öv. 1888; äv. i Bib. 1917). Ymer 1940, s. 18. — särsk.
β) mil. i uttr. slå bivack, anordna förläggning under bar himmel (med l. utan tält). ExFältartill. 1893, 1: 178. SDS 1900, nr 133, s. 2. jfr BIVACK-SLAGNING.
d) [jfr a] byggn. med avs. på del av byggnad som sträcker sig över en öppning (särsk. valv l. valvbåge, äv. golvlag o. d.): uppföra l. bygga. PH 6: 3831 (1755). Vid Lund asyl har paviljongen n:o V förts under tak, alla golflag af cementbeton blifvit slagna (osv.). SFS 1894, Bih. nr 7, s. 51. Från sträfpelarne (i de gotiska kyrkorna) kunna slås sträfbågar. Wrangel ByggnH 21 (1904). Stenberg KyrkSkrud 20 (1950). — jfr IN-, ÖVER-SLÅ o. VALV-SLAGNING. — särsk.
α) (knappast br.) ss. vbalsbst. slagning, konkret: pendentiv (se d. o. 1), svickel. Auerbach (1913).
β) i utvidgad anv., refl., om valvbåge: sträcka sig (över ngt). Tornet (i en kyrkoruin) .. prydes med nischfördjupningar, delade af kolonner, öfver hvilka spetsbågar slå sig. CEichhorn hos Sydow Lübke 637 (1871).
γ) bildl., om företeelse i naturen: bilda (valv o. d. över ngt). Isen slår sitt valv över jökelälven. Östergren (1941).
e) (mera tillf.) med avs. på telefonlinje: bygga. Telegraftrupp slår telefonlinje. SvFörsvar 1927, nr 1, s. 18 (text till bild).
f) bildl. (jfr a slutet, d γ), i uttr. som betecknar att ngn tar sin bostad l. upprättar läger o. i anv. som ansluter sig härtill, särsk. i uttr. slå sina bopålar, ta sin bostad l. bosätta sig (ngnstädes), äv. oeg., dels om samhälle: uppkomma l. växa upp (ngnstädes), dels om växt: finna sin växtplats (ngnstädes); förr äv. dels i uttr. slå kvar sitt tjäll, anordna sin bostad o. stanna kvar (ngnstädes), dels i pass., övergående i intr. anv., i uttr. ngns bostad slås, ngn blir bosatt (ngnstädes); numera nästan bl. i ssgn NED-SLÅ samt de särsk. förb. SLÅ NED o. TILL (jfr SLÅ UPP 19 a δ o. UPP-SLÅ). Fast marken aldralågast war, / Der jag mit lilla tiäll slog qwar, / Fast betet här war magert; / Så (osv.). Nordenflycht QT 1745, s. 44. Må min bostad slås i den trakt, der sommarns, / Milda luft den döda naturen vägras, / .. Älska vill jag Lalage. Adlerbeth HorOd. 36 (1817). En mängd saltsjövexter, hvilka slagit sina bopålar på taken af (de med tång täckta) boningshusen. BotN 1844, s. 87. Abraham (byggde ett altare åt Herren) på alla de ställen, der han stannade med sina hjordar och slog sina bopålar. Franzén Pred. 5: 85 (1845). Ett ensligt i hafvet liggande klippskär .. på hvilket dock ett samhälle slagit sina bopålar. Ramsay VägvFinl. 92 (1895).
42) [möjl. med tanke på uppfästande av anslag (rörande ekonomiska dispositioner o. d.)] i fråga om beräkningar l. värderande av ngt l. disponerande av ngn l. ngt på visst sätt o. i anv. som ansluter sig härtill; jfr 38.
a) [jfr motsv. anv. i mlt.] (†) värdera l. uppskatta (ngt till ngt); äv. i uttr. slå ngt på (viss myntenhet), värdera ngt i (viss myntenhet); äv. bildl., i uttr. slå ngt emot ngt, värdera ngt lika med ngt, låta ngt uppväga ngt; jfr ANSLÅ II 3 a, SLÅ AN 9 a. OPetri Tb. 77 (1525: emot). Köpmännerne slå alla sina varur på rijckzdaler, räknandes därföre 7 marcker hvitt myntt. RP 7: 290 (1638). Kaar och tunnor funnes fuller några: Doch effter dhe wore i dageligit bruuk, sloges dhe till ingen werdering (dvs. intet värde). BoupptSthm 1673, s. 1026 a.
b) (numera bl. arkaiserande, i skildring av ä. förh.) med avs. på penningmedel l. fast egendom l. skatteobjekt o. d. (jfr c, d): anslå (se d. o. II 4 a) l. anvisa (till ngt); äv. i uttr. slå ngt under ngn l. ngt, anslå l. anvisa ngt till ngn l. ngt l. lägga ngt under ngn l. ngt; förr äv. i uttr. slå ngt ifrån ngt in under ngt, ta ngt ifrån ngt o. lägga det under ngt; jfr SLÅ AN 9 b. Hans Excell:tz talte .. om execution (i fråga om dem som icke betalat sina skulder till riddarhuset): wara bäst hålla sigh wed Godzen: och den som inthet betalar, slå hans godz under Ridderhuuset. RARP 5: 276 (1654). Post-bönder och allmänna krogar och Tafwerner som .. hafwa warit .. wid allmänne wägar upbygde, och enkannerligen slagne til Gästgifweriens desto bättre underhåld, tjena och under Kronan at igenkallas. HC11H 10: 220 (1655). Såsom nu till Gåssens opfostring wissa medell slagne ähro. BoupptSthm 1676, s. 1500 b. Så hafwa först Krono-godsen af ålder warit ringa, och störste delen af dem .. wid Reformationen slagne ifrån Kyrkor, Closter, præbender etc. in under Kronan. HC11H 8: 96 (1680). Rasmus Ludvigsson .. lyckades .. bringa tillhopa .. nära 400 gårdar (m. m.) .. på hvilka han ansåg kronan kunna göra anspråk, såsom varande med orätt slagna under frälset. Forssell Hist. 1: 66 (1869). Höjer Sv. 1: 202 (1873; om förh. på 1500-talet).
c) (†) i uttr. slå ngt till ngn, dels med avs. på lön: anslå (se d. o. II 4 b) l. anvisa ngt till ngn, dels med avs. på arv: låta ngt tillfalla ngn, låta ngn få ngt. Kongl. KrijgzCollegium .. kan (icke) see att samma tienst någonsin på Staten haf(ver) waritt wppförd, eller någon wiss löhn till dhes pastor slagin. VDAkt. 1671, nr 119. Testamentet (hade) sagt, att till vår morbror slås / Alltsammans skulle. Almqvist God. 68 (1838).
d) (†) med avs. på skatt l. jordränta o. d., i uttr. slå ngt i l. till l. på ngt (jfr a, b), omräkna ngt i ngt, låta ngt undergå förvandling (se d. o. 1 c) till ngt; äv. med avs. på avgift, i uttr. slå ngt uti (visst belopp), sätta ngt till (visst belopp). Såssom Spiring hafver varit förorsakad at slå licenterne uthi 16 rijkzdaler af lesten, så tviflar jagh inthet, at han (osv.). JSkytte (1631) i OxBr. 10: 321. Wore och högnödigt .. att E: K: M:tt .. behagede den förordning låta gjöra, att the månge och otalige små Pertzeler som Allmogen nu vtgiöra måtte, på någre wissa Pertzeler slagne blefue. HSH 31: 434 (1638). (Det är lämpligt) att böndernes Räntta uthaf alle partzeller, effter som dee på några örter (dvs. orter) till några och Tiugu .. sorter finnes .. slåås vthj een wiss summa på huart hemman. LReg. 245 (1648). Hufvud-räntan bör slås til penningar. 2RARP 14: 604 (1743). Ekblad 5 (1764).
43) [jfr mlt. tō der stūpe l. deme kāke slān; med avs. på bet. jfr dels fsv. tw esth een skalk och tw vasth slagen til kaaken och tith breff medh o. de under 9 f γ o. δ nämnda uttr. samt uttr. uppslå ngn vid pålen, dels fsv. the toko belätit oc martladhot swa som christus war martladhir oc pintir, the slogo thz til stupo mz gislom oc risom; möjl. eg. specialanv. av 9 f; i senare tid har uttr. ofta (liksom i det sist anförda fsv. språkprovet) uppfattats ss. specialanv. av 1 d] (om ä. förh.) i uttr. slå ngn vid stupan l. kåken l. stocken, förr äv. till l. å stupan l. i stupa l. på pålen, fastgöra ngn vid spö- l. skampålen o. hudstryka honom; ofta med tanke enbart på hudstrykning; förr möjl. äv. med tanke enbart på fastgörande vid skampålen (o. den skam som det innebar att stå fastgjord vid denna). Niels Person war liten och wng till sådane rätt (dvs. dödsstraff); therföre bleff han wiister aff staden och slagen wedh stupan. 2SthmTb. 4: 103 (1570). Därs. 8: 95 (1589: widh kåken). BtSödKultH 12: 35 (1594: til stupona). Stiernman Com. 1: 903 (1624: åå Stupone). BtÅboH I. 6: 58 (1633: i ståpå). Gewähret (är) Orent, Ryttaren Slås på Påhlen för Omaket. GenMRulla 1687, s. 673 (möjl. med tanke enbart på fastgörande). Förmår han (som okvädat en annan) ej böta, må han slå sig för munnen och säga, att han ljög, och han skall bliva slagen vid stocken och fly från staden. Holmbäck o. Wessén MEStadsL 182 (1966; fsv. orig.: wardhe slaghin widh(e)r stokkin); jfr 1 d ν α’ slutet. — jfr STUP-SLÅ.
44) [jfr 8 f ε, 9 h, i] i fråga om uppkomst av ett (tunt) överdrag av ett l. annat ämne på ytan av ngt; med saksubj.
b) refl.
β) (numera mindre br.) om kallt föremål (särsk. fönster): (vid uppvärmning) överdras med fuktighet, bli fuktig, imma; ngn gg äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande fuktighet. Serenius (1741). Om du andas mot en kall ruta, så slår hon sig med watten, som fanns i den luft som du andades ut. Berlin Lrb. 98 (1852). Fönstren slår sig. SvHandordb. (1966).
G. i fråga om att person l. djur beger sig till en plats l. åt ett håll o. dyl. o. i anv. som ansluter sig härtill; jfr I.
45) i fråga om att person l. djur beger sig till en plats l. åt ett håll o. dyl. l. beger sig av l. förflyttar sig l. (under förflyttning) ändrar riktning l. hastighet o. dyl. l. (efter förflyttning) tar plats l. börjar uppehålla sig ngnstädes o. i anv. som nära ansluter sig härtill; äv. refl. (se η, b slutet, h, h β); äv. i utvidgad anv., med subj. betecknande (av person fört) fartyg l. fordon l. flygplan o. d. (jfr 2) l. (i den särsk. förb. SLÅ TILLBAKA) persons resa; jfr 22, 46—48, 54, 58, II 3.
a) [jfr motsv. anv. i mlt. o. t.] bege sig (till en plats l. åt ett håll o. d.); utom i särsk. förb. o. ss. senare led i ssgr numera bl. i α—δ o. η; förr äv. (med anslutning till 1 i γ, ϑ α’, ι, l) om (befälhavare för) väpnad styrka (med tanke på angrepp mot fiende), särsk. med bestämning inledd av prep. utav l. utur, betecknande befäst plats o. d., i uttr. slå utav l. utur ngt, göra utfall från ngt. The paa slotthit (dvs. Visborg) .. slaa wtaff slotthit och giöre them j stadhen stoor schada. G1R 2: 191 (1525). Tå männenar slogho vthu stadhenom och strijdde emoot Joab, föllo somlighe aff folcket Dauidz tienare. 2Sam. 11: 17 (Bib. 1541). Tå slogho thesse tree (dvs. tre hjältar) genom the Philisteers läghre och hemtadhe watn vthu brunnen j Bethlehem. 1Krön. 11 (”12”): 18 (Därs.; Bib. 1917: bröto .. sig igenom); möjl. särsk. förb. Sedhan hafver man icke heller vist .. hvadh fienden medh alfvar förehafver, och hvart uth han på lychtone hafver ährnadt slåå. AOxenstierna 2: 82 (1612). — jfr IN-, UT-SLÅ. — särsk.
α) i uttr. slå efter ngn (jfr 1 i β, 2 c γ), bege sig efter ngn (i sht fiende l. brottsling) för att gripa honom, spana efter ngn; ngn gg äv. allmännare: söka efter ngn (för att få tala med honom o. d.); utom i β’ numera bl. ngt ålderdomligt. (Domprosten Jöran Turesson, som gjort uppror,) slååg effter wår fogetha grep honum och några wåra tienare medt honum. G1R 6: 248 (1529). I alla fall wandrar wår Aurora af, för att slå efter sin fästman, och om hon ej funne honom död eller gift, påminna honom om det dem emellan öfwerenskomna brölloppet. SvLitTidn. 1815, sp. 826. (En misstänkt) lyckades försvinna, då polisen började slå efter spionerna i Vasatrakten. SvD(A) 1933, nr 354, s. 24. SvHandordb. (1966). jfr (†, bildl.): The vmgå med ond stycker. The hålla ingen rett. .. Och tå moste pestilentien komma och slå effter sådana, och skremma them ifrå sådana synder. Swedberg Dödst. 413 (1711). — jfr EFTER-SLÅ. — särsk.
α’) (†) i uttr. slå efter ngn av (befäst plats), om militär befälhavare: göra utfall från (befäst plats) o. förfölja ngn. OPetri Kr. 313 (c. 1540).
β’) (vard.) i utvidgad anv.: kurtisera l. uppvakta ngn (i syfte att uppnå äktenskap o. d.); ngn gg äv.: söka uppnå ekonomiskt avtal med ngn; jfr 15, 46. Slå efter en flicka (för att få gifta sig med henne ..). Lindfors (1824; betecknat ss. använt i umgängesspråk). (En översänd novellsamling) är af en författarinna som är okänd än … Hon tillhör framtiden! (Förläggaren) Seeligmann slår efter henne. Strindberg Brev 3: 108 (1882). Nilsson Bokh. 72 (1937).
β) i uttr. slå efter ngt (jfr 1 i β, 2 c γ).
α’) om person: söka efter ngt för att tillägna sig det l. ta hand om det, söka få fatt i ngt; förr äv. dels: sträva att tillägna sig ngt, dels: ta reda på l. undersöka ngt; utom i den under slutet nämnda anv. numera föga br. Feltherren meente, man skulle icke läta see, man sloge effter hans (dvs. den danske konungens) rijke, män vara content medh satisfaction. RP 11: 42 (1645). När nu en hussbonde således haffwer uträknat och slagit äffter hwad nytta han utaff sitt hushålld .. kan haffwa till förmoda .., Så (osv.). Rosenhane Oec. 8 (1662). I följd deraf att exkurrenter, i synnerhet yngre och oerfarnare, vanligen ifrigast slå efter rariteter .., måste (osv.). BotN 1874, s. 143. Sundén (1891). jfr EFTER-SLÅ. särsk. i fråga om bok l. register o. d.: söka efter ngt (i bok osv. för att läsa om det), slå upp ngt; numera bl. med anslutning till 21 c. (Man) skulle .. slå efter uthi acterne, hvad befalning Kongl. M:t .. kan gifvit hafva. RP 2: 199 (1632); möjl. särsk. förb. Harlock (1944).
β’) om djur: snabbt kasta sig mot o. söka gripa ngt (för att tillägna sig det ss. byte); jfr δ, e. Uthi en Hönse-Gårdh kan man slå neder en hoop med qwistiga Granar, att Hönsen kunna löpa därunder, när Höken will slå effter dem. Rålamb 13: 67 (1690). Slår .. forellen efter betet och misslyckas gripa det, så tager man betet ifrån honom och börjar om igen att låta det flyta utför. TurÅ 1891, s. 127.
γ) (numera bl. tillf.) i uttr. slå ngn till mötes (jfr 2 a α), bege sig emot (o. angripa) ngn. Vår kung i midten slog / Dem (dvs. fienderna) som en vigg till mötes, skar igenom / Den mur som mötte, vrok åt båda sidor / Dess flyglar. Hallström GrAntw. 14 (1899); jfr 2 c.
δ) i uttr. slå på ngt, om rovfågel: snabbt kasta sig mot o. söka gripa ngt (för att tillägna sig det ss. byte); jfr β β’, e. Jag har sjelf sett .. (duvhöken) slå på gamla Tjädern om wåren. Greiff Jagt 50 (1821). FoFl. 1906, s. 221.
ε) (†) i uttr. slå på högra handen, ta vägen åt höger; anträffat bl. (med anslutning till 1 i γ, ϑ α’, ι, l) om befälhavare för väpnad styrka. Så snartt jag får Winsheimb heller Nystadh in, kan jag slå på högre handhen åth Anspach. AOxenstierna 7: 521 (1632).
ζ) (†) i uttr. slå till (fiende l. ort), om (befälhavare för) väpnad styrka: angripa l. gå till anfall mot (fiende l. ort). Strax the (dvs. hertig Eriks folk) offuerkompne woro (dvs. över en älv), slogho the til konungens folk som the lågho i theres betzsta sompn. OPetri Kr. 106 (c. 1540). Thetta skedde tre dagar för än Her Götstaff slog till Westrårs. Svart G1 19 (1561). Medan .. (anhängarna av tronpretendenten Fedro) woro swagast, slogho Casackerna til them. Petreius Beskr. 2: 145 (1614).
η) (numera föga br.) refl.; förr äv. i uttr. slå sig till vänster, ta vägen åt vänster (anträffat bl. (med anslutning till 1 i γ, ϑ α’, ι, l) om befälhavare för väpnad styrka), slå sig i läger, slå läger (se 41 c), slå sig på (fartyg), gå ombord på o. avresa med (fartyg). (När en skuta) är herifrå affärdigh, så slår sigh een hoop löst partij bådhe af pijghor och drenger dher vpå, denn ehna till Stockholm, denn andre hijt eller dijt. BtÅboH I. 4: 89 (1631). D. 20 Julij Ma[r]-ch(era)de wij genom Kiöping och slogo oss ij läger på ängiarna emelan Kiöping och Kongzöhr. KKD 7: 199 (1686). (Överste Urbanowitz hade) öfwertalt (Jan) Grudz(inski) at aldeles slå sig til wänster, til at favorisera Starosten Bobruzkis conjunction, som honom därom tilskrifwet. Därs. 4: 141 (1712). Allt vad åländska ståndspersoner hette tycktes ha slagit sig hit (dvs. till det ryska lägret) med sina dansanta döttrar. Högberg Frib. 210 (1910). — särsk. bildl.
α’) i uttr. slå sig åt det l. det hållet, inrikta sig på det l. det; jfr 48. Så går Du väl öfver till Zoologien och blir en anatomisk zoolog. .. De flesta utmärkta anatomer slå sig åt det hållet. Retzius BlSkr. 255 (1844).
β’) (†) i uttr. slå sig däremellan, dels i fråga om att innästla sig mellan två personer o. skapa osämja mellan dem, dels i fråga om att gripa in o. söka skilja stridande l. tvistande parter åt: gå emellan, dels i fråga om att gripa in i pågående diskussion. Sedan slogh Sathanas sigh theremillom .. at the (dvs. två makar) inthz kunde lida eller omgåå huart annat. VDBötB 1617, s. 54. H. K. M:t .. (har) sökt och bewilliat ett stillestånd emillan Swerige och Pålandh uthi tu år, låthandes sigh i medlertijdh behaga, att Konungen i Frankrijke och Engelandh .. och flere wille slå sigh der emillan och saaken till wenskap och afdreckt förmedla. RA II. 2: 115 (1617). Emedan .. (Claes Stiernsköld) med någon vehementie (dvs. häftighet) talade, slog Herr Gustaf Rosenhane sig ther emellan, begärte han måtte få lof tala något theruti. RARP 6: 109 (1657).
γ’) (†) om förening: sträcka sin verksamhet (till visst socialt skikt o. d.). Med de unga officerarna och civilämbetsmännen .. äro här (bland de frivilliga för upprätthållande av ordning vid oroligheterna i Sthm) sammanblandade artister .. och nu, sedan bildningscirkeln slagit sig dit, äfven gesäller. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 254 (1848).
b) [jfr SLAG, sbst.1 28] sjöt. om (person på) fartyg o. d.: stagvända l. kryssa, särsk. dels i uttr. ligga och slå, kryssa (fram o. tillbaka), dels med refl. obj. o. predikativ, i uttr. slå sig fri från ngt, kryssa så att man kommer bort från ngt; äv. (numera bl. i utvidgad l. bildl. anv.) i uttr. slå en lov l. lovar (jfr c), se LOV, sbst.3 2 a; jfr 46. Under mörker och nattetid är det .. föga rådligt att angöra hamnen, hvarföre ni .. bör .. hålla er i ”rum” sjö, samt ligga och slå upp emot och från landet till dagningen. Oxenstierna Vanderdecken 55 (1865). Slå sig fri från lä land. Smith 354 (1918). Rydholm 142 (1967). — särsk. bildl., i uttr. slå (sig) på en annan bog o. d., se BOG, sbst.1 II 2 b.
c) med obj. betecknande (rörelse i en) bana (i sht mer l. mindre cirkelformig sådan): förflytta sig i (cirklar l. ring l. ringdans o. d.); äv. i sådana uttr. som slå cirkel till cirkel, förflytta sig i den ena cirkeln efter den andra; äv. bildl., särsk. med saksubj. (jfr 2); jfr b, d. Slå en bukt l. bukter (jfr 51 h δ), se BUKT 1 b α. Slå ringar, se RING, sbst.1 8 d. Franzén (1785) i 3SAH II. 2: 163. En .. stormvind .. förde med sig flockar af gulnade löf, som slogo ringdansar framför den gamla bergfasta byggnaden. Bremer FamH 2: 209 (1831). Vid .. (en debatt i prästeståndet) slog den alltid skalkaktige Esaias Tegnér täta cirklar omkring .. (talaren), för att distrahera. Hellberg Samtida 1: 106 (1870). Örnen eller gamen, som högt uppe i luften slår cirkel till cirkel längre och längre bort. Melander Långtur 140 (1896). — särsk.
α) i uttr. slå en krok l. krokar o. d., göra en bukt l. bukter o. d. (se närmare KROK 6 b); numera bl. bildl., dels i det under KROK 6 b α nämnda uttr., dels i uttr. slå krokar om ngt, prata (avledande) om ngt (innan man går in på det egentliga ämnet). (Han) gick .. inte rakt på sak utan slog först några krokar om väder och vind. Nilsson HistFärs 141 (1940).
β) i uttr. slå ett slag l. några slag l. sina slag l. slag på slag l. gå och slå slag o. d., se SLAG, sbst.1 27 c, d; jfr f α.
e) [åtminstone delvis sannol. utgående från a β β’, δ] om djur (i sht fågel): snabbt kasta sig mot byte o. söka gripa det; äv.: (under sökande efter byte) förflytta sig av o. an (äv. i uttr. slå i sicksack); äv. mer l. mindre bildl. De två första slagen af falkarna undvek jösse mycket skickligt, i det han, just som falken slog, gjorde ett högt hopp i luften. OoB 1896, s. 454. (Falken) höjde sig i luften, kretsade fram och åter och började så slå öfver mig. Kolthoff Minn. 112 (1897). (Rapphönshunden) hade för sed att i zigzag slå öfver fältet. Lewenhaupt Reddy 3 (1907). Jag är en man av vandel, / en första klassens sjökapten på London och Bordeaux, / där hajarna de slå. Karlfeldt FlBell. 56 (1918); jfr HAJ, sbst.1 2 a. — särsk.
α) i uttr. slå fel (jfr 3 a), missa vid försök att gripa byte, slå fel på ngt, missa ngt vid försök att gripa det ss. byte. Hahr HbJäg. 384 (1866: på sitt offer). En (orr-)tupp midt på mossen gör ett besynnerligt, tvärt sidokast i luften vid uppfloget. Tätt förbi honom susar kroppen af en stor roffågel, som slagit fel. Knöppel SvRidd. 23 (1912).
β) (†) i uttr. slå fast (jfr h β, 9), om jaktfalk: (snabbt kasta sig mot o.) gripa bytet. Haren kastades åt falken, som genast slog fast. OoB 1896, s. 454. Därs. 455.
f) (ngt vard.) i fråga om att gå omkring sysslolös l. gå av o. an o. d.
α) [möjl. utgående från c β] i uttr. gå och slå, ngn gg äv. vara ute och slå, gå omkring sysslolös l. gå o. driva (på gatorna o. d.), flanera, spankulera. Gå och slå (på gatorna). Tholander Ordl. (1872). ”Hallå, Barrington”, sade han, ”är du ute och slår alldeles ensam?” Wieselgren Paris Kim. 72 (1923). Olsson 3Hap. 216 (1967).
β) [jfr den etymologiska avdelningen under DANK, sbst.2] i uttr. slå dank, se DANK, sbst.2, slå slank, se SLANK, sbst.3 Anm. till I 45 f β. En med slå dank o. slå slank parallell bildning föreligger i det i vissa trakter förekommande uttr. slå dingel, slå dank [där dingel är bildat till DINGLA; jfr med avs. på bet. DINGLA 4]. Vi (servitörer) gick i .. (Berns salonger) och slog dingel och hade inget att göra. ASvärd (c. 1945) i SErikÅb. 1954, s. 125.
g) i fråga om att djur (särsk. häst) börjar förflytta sig i viss gångart l. fart (o. i anv. som ansluter sig härtill).
α) i sådana uttr. som slå i sken l. trav, bege sig av i sken resp. trav, börja skena resp. trava; i sht förr äv. i sådana uttr. som slå galopp, fatta galopp; förr äv. [möjl. att fatta ss. specialanv. av 16 a β] i uttr. slå (sådan l. sådan) takt, slå in l. börja springa i (sådan l. sådan) takt; jfr SLÅ AN 12 b. Med spända öron sjelf han (dvs. hästen) ger på ljudet (av bjällrorna) akt / Och muntras i sit lopp och slår en hastig takt. Gyllenborg Bält 250 (1785). Tavaststjerna NVers 71 (1885: galopp). Plötsligt rusar en zebra upp .. och slår i traf efter den försvinnande hjorden. Sjöstedt Storv. 260 (1911). Estlander 11Årt. 3: 261 (1923: i sken).
γ) [möjl. med anslutning till SLÅ TILL 16 b β, SLÅ UPP 15 b] (numera föga br.) i utvidgad anv., i uttr. slå i skratt, börja skratta, komma l. falla i skratt. Strindberg Brev 4: 168 (1884).
h) i fråga om att (förflytta sig o.) landa l. ta plats ngnstädes; dels i ssgn NED-SLÅ, dels i de särsk. förb. SLÅ NED o. TILL, dels i α o. β.
α) om fågel: (komma flygande o.) sätta sig l. landa l. slå ned (ngnstädes); särsk. i uttr. slå i mark, (komma flygande o.) sätta sig på marken. Slå på topp säges om tjädrar och orrar, då de, efter att hafva spelat på vanligt ställe, uppflyga i de höga tall- och grantopparne. Källström Jagt 245 (1850). Schröder SvJakt. 203 (1891: Slå .. i mark). Efter en lång väntan kom der ändtligen just som jag beslutat att taga upp vettarne, åter en ejderhane, hvilken jag lät slå och sköt honom sedan. TIdr. 1896, s. 88. (Kråkorna) slogo i furorna på norra strandbranten. Strindberg NSvÖ 1: 31 (1906). (Skatorna) slår på nattkvist strax efter solnedgången. SvD(B) 1943, nr 88, s. 12. jfr TOPP-SLAGEN.
β) i uttr. slå (sig) fast (jfr e β, 9 f ε), (komma farande o.) sätta sig o. hålla sig fast (ngnstädes); äv. mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. slå sig fast vid ngt, vänja sig vid (att inneha) ngt, förr äv.: ägna sig åt ngt (jfr 48). (Jag) reste till Upsala, och tänkte att der slå mig fast, om icke wid annat, dock en hederlig condition att börja med. Nyrén Charakt. 125 (1780). Ju mer hattpartiet slagit sig fast vid makten, dess mindre ifver hade det visat för att uppfylla löftena om utvidgad konungamakt. SvH 7: 192 (1902). Negrerna slogo sig gestikulerande med krökta fingrar i hufvudet visande, hur getingarne slogo fast. Sjöstedt Västafr. 241 (1904); jfr 1 d ν α’. (Nötväckan) kommer .. i kilande flykt — Gud vet hvarifrån — och slår sig fast på den skrofliga ekstammen. Ericson Fågelkås. 1: 43 (1906).
i) (†) bildl. (jfr a η α’—γ’, b, b slutet, c, e, h β), om sjukdom (i personifierad anv.): gå fram. Then pestilencia som j mörkrena slår. Psalt. 91: 6 (öv. 1536; Luther: schleicht; Bib. 1541: wankar).
46) [sannol. utgående från 45; jfr motsv. anv. av uttr. slå efter ngn (se 45 a α β’), slå en lov l. lovar (se 45 b o. LOV, sbst.3 2 a), slå (sina) krokar o. d. (se 45 c α o. KROK 6 b α) o. slå ringar (se 45 c o. RING, sbst.1 8 d)] i uttr. slå för ngn (jfr 1 k η), kurtisera ngn l. uppvakta ngn (i syfte att uppnå äktenskap o. d.); äv.: svärma för ngn; jfr 15. Böttiger, som för närvarande slår för Disa Tegnér, förebrådde Tegnér hans .. materialism. CAdlersparre (1842) hos Roos FamArkiv 310. Magister Ljung är den nye läraren, som alla flickorna slå för i klassen. Laurent Skolfl. 68 (1927).
47) [i a sannol. utgående från 45; i b möjl. utgående från a l. (i fråga om att göra sällskap o. d.) från det under b α α’ nämnda uttr. l. (i fråga om att ingå avtal o. d.) från 1 k (ϑ)] i fråga om att ngn sällar sig till l. underordnar sig ngn l. att personer l. djur samlas l. börjar göra sällskap l. att personer inlåter sig i förhandlingar l. samtal l. ingår avtal l. överlägger o. d.; förr äv. (i a ϑ) i fråga om att personer avbryter förbindelser med varandra o. d.; jfr 48 o. SLÅ UPP 18 b.
a) refl.
α) (numera mindre br.) i (det äv. med huvudtrycket på till uttalade) uttr. slå sig till ngn, sälla sig till ngn l. (an)sluta sig till ngn l. slå sig tillsammans med ngn l. göra gemensam sak med ngn (förr äv. i fråga om äktenskapspartner: börja leva tillsammans med ngn); i sht förr äv. i sådana (äv. med huvudtrycket på till uttalade) uttr. som slå sig till ett parti l. det l. det partiet, (an)sluta sig till ett parti resp. det l. det partiet, slå sig till ngns parti, (an)sluta sig till ngns parti (förr äv.: ansluta sig till ngn l. ta ngns parti l. ställa sig på ngns sida); förr äv. i uttr. slå sig till ngns vederpart, (an)sluta sig till ngns motståndare; jfr β—δ, 52 e. Then förräderen Achitophell .. slogh sigh otroligen (dvs. trolöst) till hans herres wederpartt. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 59 (1539). Menniskian .. förlåter Huus och Heem och slår sigh til een Qwinna. Schroderus Albert. 4: 198 (1638). Oroliga sinnen .. slå sig til et Parti, som de mäst ej känna mer än til namnet. Dalin Arg. 2: 93 (1734, 1754). (Man) kan .. fråga, hwar de äro, som allmänt erkännas före wara af den bästa smaken? När jag får se dem, will jag .. utan betänkande slå mig till deras parti. Sahlstedt CritSaml. 243 (1759). (Landshövding Simon Carpelan) som slagit sig till det rådande Partiet .., fant för godt .. at (osv.). HA 8: 168 (c. 1820). IllSvOrdb. (1964).
β) (†) i uttr. slå sig till l. på ngns sida, ställa sig på ngns sida, slå sig till ngns mening, ansluta sig till ngns mening; jfr α. (Celestius) söndrade sigh .. ifrån Församlingen, och slogh sigh aldeles til Pelagij willfarande Mening. Schroderus Os. 1: 640 (1635). Sedan .. (Hieron) förlorat mot Romarne under Appius Claudius, slog han sig til deszas sida. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 176 (1775). Slå sig .. på ens sida. Dalin (1854).
Anm. till I 47 a β. Vissa av ovan anförda språkprov kan möjl. äv. uppfattas ss. särsk. förb.
γ) i sådana uttr. som slå sig i sällskap l. lag (med ngn), börja göra sällskap l. slå sig tillsammans (med ngn), äv. övergående i bet.: inlåta sig i samtal (med ngn), slå sig i följe (med ngn), se FÖLJE 1 c; förr äv. i uttr. slå sig ibland ngra, inlåta sig med ngra l. delta i vad ngra har för sig, slå sig i ett hushåll med ngn, börja ha hushåll tillsammans med ngn, slå sig i umgänge med ngn l. i ngns umgänge, slå sig tillsammans med ngn l. sluta sig till ngn (äv.: inleda sexuellt umgänge med ngn); jfr α, b α α’—δ’. Erich hade slagitt sigh i selskap medh konnann. 3SthmTb. 5: 48 (1603). Schroderus Os. 1: 783 (1635: i Eluri Vmgänge). At .. Jupiter .. begärade at slå sigh i Vmgenge medh Minerva, thet betyder, at the lärde och wijse jemwäl kenna sina rasande Lustar. Dens. Albert. 4: 211 (1638). Waren så god, ock slår Eder intet ibland dem (dvs. personer i slagsmål), utan går hemb. VRP 1704, s. 699. Sedan Lydeman såldt sit Apothek, skall han ha resolverat sig att i vår låta sin måg och dotter .. inflytta i sin gård, och slå sig i et hushåll med dem. Porthan BrCalonius 431 (1797). Han slår sig i lag med vilken som helst sömnig drängspoling, om vem hon dansat med, hur ofta med samme en? Aurell NBer. 128 (1949).
ε) (†) i uttr. slå sig i handel med ngn, inlåta sig i förhandlingar med ngn, slå sig i (pakt och) förbund (med ngn), ingå förbund l. överenskommelse (med ngn); jfr b α ζ’. Om i skulle slå eder i någen handell medt the Lifflendske herrer tha tycktis oss (osv.). G1R 9: 177 (1534). (Tsaren vill förhindra att polsk hjälp sänds till Livland.) Hwarföre slår Han sig i pact och förbund med Crimiske Tartaren .., at Han skulle göra infall uti Pålen. Girs J3 142 (1627). Schroderus Os. III. 2: 127 (1635).
ζ) i sådana uttr. som slå sig i språk l. samtal l. (i vissa trakter) snack (med ngn), börja språka l. samtala (med ngn); jfr 37 b, c. En gammal qvinna .. slog sig i språk med honom. Dybeck Runa 1842, 2: 18. Jag lät kusken ta hand om skjutsen och slog mig i ”snack” med några av infödingarna. ThTufvesson i TurÅ 1919, s. 181. Lo-Johansson Förf. 46 (1957: i samtal).
η) (†) i uttr. slå sig under ngn l. ngns lydno, underkasta l. underordna sig ngn. Tatterne som haffva simulerat att slå sigh undher Konungen i Pohlen, skole åther igen vahra affallne. OxBr. 5: 332 (1625). Widekindi KrijgH 432 (1671).
ϑ) (†) i fråga om att personer avbryter förbindelser med varandra o. d.; jfr 48 d.
α’) i uttr. slå sig ifrån ngn (och ngns parti o. d.), avbryta förbindelsen med ngn (o. ngns anhängare osv.), vända sig ifrån l. avfalla från ngn (o. ngns anhängare osv.), slå sig ifrån ngns sällskap, överge l. ta avstånd från ngn, slå sig ifrån ngns (vänskap och) umgänge o. d., dra sig undan ngns (vänskap o.) sällskap l. dra sig undan ngn o. d.; jfr β’. Thet war icke wäl till throandas, att then meninge almogin schulle så lätteligen willa slå sig ifrå Dacken och allt hans lösse partij. Brahe Kr. 37 (c. 1585). Schroderus Waldt 18 (1616: ifrån folcks wänskap ock vmgänge). Dens. Os. 1: 419 (1635: ifrån hans Vmgänge). Nu slå sigh alle ifrån migh (i en tvist) .. besynnerlig fougden Håkon Jonsson som saaken bäst weet. VDAkt. 1656, nr 11. (En person som lämnat bidrag till Then swänska Argus) teg (då han hörde kritik mot denna), torkade in och war aldeles sinnad i dag at slå sig från wårt Sällskap. Dalin Arg. 1: 33 (1733, 1754).
β’) [delvis specialanv. av α’] i fråga om församlingspräst, i uttr. slå sig ifrån ngn, lämna l. icke underordna sig ngn; i fråga om församling l. korporation, i uttr. slå sig ifrån ngt, lämna l. icke underordna sig l. upphöra att tillhöra ngt (äv. i uttr. slå sig ifrån ngt och till ngt, lämna ngt o. övergå till ngt). (Vid sockenstämman i annexförsamlingen Länna frågades) om Länna förs. ville .. slå sig ifrån Pastore och ecclesia i Åker (gm att låta sacellanen i Länna utföra kyrkliga förrättningar utan tillstånd av kyrkoherden i Åker). Hagström Herdam. 2: 452 (i handl. fr. 1636). (Kyrkoherden i Jönköping) klagade .. att några slå sigh ifrån Stadz församblingen, och till Slotz församblingen. VDVisitP 1652, s. 24. Så har ock min bror slagit sig ifrån Ecclesiastique Staten. VDAkt. 1751, nr 490.
Anm. till I 47 a ϑ. Det är icke möjl. att avgöra om ovan anförda språkprov uttalats med obetonat l. betonat ifrån resp. utur.
b) tr. o. intr.
α) i vissa uttr.
α’) [möjl. till FÖLJESLAGARE] slå följe (med ngn), (på en vandring o. d.) slå sig tillsammans (med ngn); äv. bildl. (äv. med saksubj.); se äv. FÖLJE 1 c; jfr a γ. Hvi sker at tu (som dött på hösten) nu följe slår / Med rosor och til hvilo går, / Förrn du knapt lefva hunnit? JRudeen Vitt. 389 (1717). FinT 1955, s. 59 (med saksubj.).
β’) slå sällskap (med ngn), (börja) göra sällskap (med ngn); äv. bildl. (äv. med saksubj.); äv. i uttr. slå ressällskap, göra sällskap på sin resa; jfr a γ. Lind (1749; under beygesellen). Det var naturligt att vi .. slogo ressällskap. HLilljebjörn Hågk. 2: 74 (1867). Vi växlade ett par ord och slogo så sällskap, i sakta mak .. upp mot Karl XII:s torg. Essén Vap. 71 (1917). Rödsoten, som på den tiden (dvs. i början på 1800-talet) gärna slog sällskap med krigshärarna. Lagerlöf Top. 11 (1920).
ε’) (†) slå lek, om fisk: samlas till lek, leka. Gyllenborg Insjöfisket 4 (1770). Man kan lätt underrätta sig om när mörten ämnar slå lek, om man vårtiden fångar honom på nät. GFiskaren 34 (1845).
ζ’) [jfr d. slå en handel] (numera föga br.) slå handel, träffa avtal om l. bedriva handel; jfr a ε. Hemberg ObanStig. 106 (1896). jfr (†): Här står en Cloris i sin glans, / Beredd att lyda kärlekslagen, / Ty älskogshandeln är nu slagen / Båd natt och dag med kära Hans. Wallenberg (SVS) 1: 25 (1764).
β) i särsk. förb. o. ss. senare led i ssgr.
48) [sannol. väsentligen utgående från 45 o. 47; i a α o. i fråga om att upphäva avtal o. d. möjl. delvis utgående från 1 k (ϑ)] i fråga om att inrikta sig på ngt l. ge sig in på ngt l. (börja) ägna sig åt ngt l. börja (med) ngt; äv. (i d) i fråga om att dra sig ifrån ngt l. undandra sig ngt l. avhålla sig från ngt l. ge efter l. upphöra med ngt l. upphäva avtal o. d.; jfr 39, 45 a η α’, h β, SLÅ IN 11 a β α’, SLÅ ÖVER 5 b.
a) i förb. med till; jfr II 4.
α) i uttr. slå till ngt, ge sig in på ngt, inlåta sig på ngt; äv. (o. numera bl.) i den särsk. förb. SLÅ TILL. Konungen i Swerige war så wreedh worden på samma Olaff Haraldson, at han icke wille slå til noghon wenskap med honom. OPetri Kr. 48 (c. 1540). Så j scriffwe oss .. till, förre än j slå till någett ändeligitt beslutt medh honom (dvs. en person som har salt att avyttra) vm köpett. G1R 19: 12 (1548); jfr BESLUT I 4. särsk. i uttr. slå till fejd, börja kriga; äv. i uttr. slå till fejd hit in på riket, opers.: bli anfall på riket; jfr c α β’, SLÅ PÅ 11 a β. OPetri Kr. 280 (c. 1540). Hvar thu förnimmer thet vill slåå till någen feegde hijt in upå rijkit. G1R 21: 157 (1550). Anm. till I 48 a α. Det är icke möjligt att avgöra om ovan anförda språkprov uttalats med obetonat l. betonat till.
β) refl. (jfr γ), i (det förr äv. med huvudtrycket på till uttalade) uttr. slå sig till ngt, inrikta sig på ngt l. vända sin håg till ngt l. (börja) ägna sig åt ngt l. hänge sig åt ngt o. d.; äv. dels i fråga om lära l. protest: ansluta sig till ngt, dels i fråga om stånd l. yrkesgrupp l. universitetsfakultet: inträda i l. övergå till ngt, dels i fråga om sömn (i uttr. slå sig till sömns, se SÖMN), dels (o. numera bl.) i uttr. slå sig till ro, se RO, sbst.1 1 b, 2 d slutet, 3 b γ, slå sig till tåls, se TÅLS; jfr 10 d ε slutet. Slå sigh til all wellust och säkerheet. OPetri 4: 539 (c. 1550). (Munkarna) hade Clostret förlåtit, och slagit sigh til werldzligit Stånd igen. Schroderus Os. 2: 681 (1635). Til thenne Förstarnas Protestation (på riksdagen i Speyer 1529) hafwa .. någre förnämlige Städher sigh slagit. Därs. III. 1: 84. Bergerus han må slå sig til någon wiss facultatem, så får han stipendium deruthinnan. UUKonsP 4: 25 (1650). Hr. Zacharias Mellin .. som förmehnes will slå sig till Militiestaten. VDAkt. 1680, nr 172. Afzelius Sag. 6: 114 (1851: till Lutherska bekännelsen). Slå sig .. till, (dvs.) vinnlägga sig om, öfverlemna sig åt, t. ex.: Slå sig .. till fylleri. Dalin (1854; med uppgift om huvudtryck på till). Schulthess (1885). särsk. (†) i fråga om sysselsättning l. yrke l. tjänst l. bransch l. levnadsbana l. studium o. d.: ägna sig åt ngt l. inrikta sig på (att lära sig) ngt; jfr γ. AOxenstierna 1: 348 (1630). RP 2: 212 (1632: till räcknekonsten och bookhållerijd). (Landshövdingens) hiälp (behövs) i många saker, besynnerligen til deras promotion som slå sigh til civil tiänster aff Academiæ ungdom. Rudbeck Bref 27 (1663). Jagh rådde honom till att han skulle begiffua sigh från Wexiö och slå sigh till annatt vitæ genus. VDAkt. 1675, nr 64. Slå sig till handel, till ett handtverk. Dalin (1854; med uppgift om huvudtryck på till).
γ) (†) i utvidgad anv. av β slutet, i sådana uttr. som slå sig till hantverkare l. präst, (övergå till att) bli hantverkare resp. präst. Ytterligare slog han (dvs. anden som antog olika skepnader) sig til Handtwärkare, blef god Borgare, som närde sig med äran. Dalin Arg. 1: 149 (1733, 1754). Schulthess (1885: till prest).
b) i förb. med i.
α) refl., i uttr. slå sig i ngt, inrikta sig på ngt l. vända sin håg till ngt l. (börja) ägna sig åt ngt l. hänge sig åt ngt l. syssla med ngt; numera bl. i uttr. slå sig i ro, se RO, sbst.1 1 b, 2 d slutet; jfr β. Slå icke tich vti mongahanda handil, ty om tu tagher tich mongahanda före, winner tu ther icke mykit vppå. Syr. 11: 10 (öv. 1536). Så måste nu mera sjelfva Juristen slå sig uti vältalighetsförsök, när han (osv.). Wieselgren SvSkL 4: 407 (1848).
c) i förb. med (up)på.
α) (numera föga br.) i (det äv. med huvudtrycket på på uttalade) uttr. slå på ngt, inrikta sig på ngt, ge sig in på ngt, ägna sig åt ngt, börja (med) ngt, ta sig ngt för; förr äv. dels i fråga om ondska: visa ngt, dels övergående i bet.: föreslå ngt, dels i uttr. slå på friskt mod, fatta mod (se äv. FRISK, adj.2 6 b α); jfr 68. Huar .. (den som icke är nöjd med sitt yrke) sigh en foretoge alle the handlinghar och arbethe, som äro i heela werdenne, så skal thett dogh honom intet hielpa. Ja, iu meer han slåår wppå, iu mindre skall thett lÿckas. LPetri Œc. 63 (1559). (Rikskanslern) frågade (under överläggning om avlösning av skjutsbesvär) än vidare, hvadh de (dvs. bönderna) slå uppå. Johan Bärndts sadhe: 2 daler hvitt mynt eller 1 1/2 öre hvitt mynt af hvar veka. RP 9: 91 (1642). Hos mig skal then ei skaffa / Som arghet slår vppå. Swedberg Ps. 1694, 377: 11. SvFolks. 467 (1849: på friskt mod). Den som nu förvaltade ämbetet (ss. vicepastor), var en något äldre man, som först sent slagit på studier. Wägner Vanskl. 237 (1917). särsk. (†)
β’) [efter fsv. örlogh vppa sla] i uttr. slå på krig, börja krig; jfr a α slutet, SLÅ PÅ 11 a β. Hildebrand Statsförf. 96 (1896).
β) refl., i (det äv. med huvudtrycket på på uttalade) uttr. slå sig på ngt, inrikta sig på ngt l. vända sin håg till ngt l. (börja) ägna sig åt ngt l. hänge sig åt ngt o. d.; numera nästan bl. i fråga om sysselsättning (äv. hobby) l. yrke l. studium: ägna sig åt ngt l. inrikta sig på (att lära sig) ngt; jfr γ o. SLÅ NED 14 c γ α’. Slå sig på frimärken, börja samla frimärken. Armamitres .. slogh sigh aldeeles vppå lättia och wällust. Schroderus Sleid. 6 (1610). Få ähre kyrckior i landet .. och the, som slå sigh på theologiam, må hafve deste flere uthväger. RP 7: 65 (1637). (Min farfar) köpte sig .. ett ganska ansenligt jordagods .. och slog sig på lantbruk. Malmberg StyckVäg 10 (1950).
γ) i utvidgad anv. av β, i det (äv. med huvudtrycket på på uttalade) i fråga om studium av viss konstnär l. författare o. d. använda uttr. slå sig på ngn, börja ägna sig åt (studium av) ngn; i sht förr äv. i uttr. slå sig på prästen, börja studera till präst (jfr PRÄST 3 b). Han har slagit sig på Strindberg. Huru han kom att ”slå sig på presten”, som det heter, känner jag ej. Blanche Bild. 2: 100 (1864).
d) i fråga om att dra sig ifrån ngt l. undandra sig ngt l. avhålla sig från ngt l. ge efter l. upphöra med ngt l. upphäva avtal o. d.; jfr 47 a ϑ o. SLÅ UPP 1 g slutet.
β) refl.
β’) (†) gå ifrån vad som är avtalat l. överenskommet l. vad man tidigare sagt; jfr SLÅ IFRÅN 12 c. Nicolaus .. klagade till .. Oluff Hinderszonn .. j så måtte: att .. Oluff låfuade att wele stelle honom tilfridz (beträffande inlösandet av ett pantbrev) .., menn nu will Oluff slå sigh, och will iche hålle sin ordh, som hann låfuatt hafuer. 3SthmTb. 4: 243 (1602). Schultze Ordb. 4478 (c. 1755).
H. [möjl. utgående från 2 o. 10] i fråga om att ngt ändrar form l. utseende l. beskaffenhet l. riktning l. värde l. smak o. dyl. l. blir sådant l. sådant; jfr I.
49) [möjl. utgående från 2; jfr SLÅ OM 3 a slutet] i fråga om att ngt ändrar form l. utseende l. beskaffenhet l. riktning l. värde.
a) intr.
α) [möjl. urspr. med tanke på att ngt avlägsnar sig från l. återgår till ett läge] i ssgrna AV-, UPP- o. ÅTER-SLÅ samt de särsk. förb. SLÅ AV, NED, TILLBAKA o. UPP.
β) [möjl. urspr. med tanke på att ngt icke når fram utan träffar framför ngt] i den särsk. förb. SLÅ FÖRE.
b) refl.; jfr 48 b β, 50 b.
α) bli skev l. vind l. krokig (i sht förr äv. i sådana uttr. som slå sig skev l. vind l. krokig); särsk. om (föremål av) trä; jfr BÅGNA I 2, KASTA, v. IV 3 d. Brädet (som gjorts) iholigt in uthi .. skal .. förmodeligen intet slå sig eller krokna. Elvius Qvadr. Föret. 4 (1697). Rinman JärnH 150 (1782: slog sig krokigt). Muren slår sig vind och bugtar in åt den sidan som (osv.). LBÄ 19—20: 129 (1799). Att vid väderleksförändringar fönster och dörrar ”slå sig skefva” .. beror .. af .. vedens krympning. Svedelius Koln. 10 (1872). Varulex. Beklädn. 252 (1945). — särsk. (†) bildl., om person, i uttr. slå sig vind, bli vrång l. sätta sig på tvären; jfr 2 r η. VDAkt. 1749, nr 332.
β) metall. i uttr. slå sig ren (och vit) l. vit och ren, om stål: (vid härdning) bli ren (o. vit) gm att ett oxiderat ytskikt lossnar o. faller av (så att metallytan framträder). Rinman Jernförädl. 264 (1772: rent). Dens. 1: 171 (1788: hvitt och rent). (Brännstål) skiljer sig från garfstål derigenom, att det wid härdning slår sig helt rent och hwitt. SFS 1847, nr 32, s. 36.
γ) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om skördat tobaksblad: anta gulaktig l. gulgrön färg (under torkning). 2NF 29: 240 (1919).
δ) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om bröd: mjukna l. bli mör. Hallstén o. Lilius (1896). Hahnsson (1899).
ε) om väderlek l. värmeförhållande l. vind: ändra sig (till det l. det), särsk. (pregnant) om köld: avta, minska; i sht förr äv. opers., i sådana (äv. med huvudtrycket på till uttalade) uttr. som slå sig till torka l. regn l. frost l. tö, bli torka resp. regn l. frost l. tö; förr äv. (pregnant) om kall dryck: bli varmare, bli kylslagen (jfr 8 g δ α’); jfr 60, SLÅ AV 17 c, SLÅ FÖRE 6 slutet, SLÅ OM 3 a α, SLÅ TILLBAKA 12 b. (Sv.) Vädret slår sig, (lat.) Ventus mutatur. Schultze Ordb. 4479 (c. 1755). Kölden slog sig til lenväder. SvMerc. 1763, s. 819. Det slår sig til regn. Widegren (1788). Det slår sig til torka. Möller (1790). Låta drickat slå sig. Lindfors (1824). Beslutet (vid ett rådslag i Kiel 9/1 1658) .. blef .. att, vare sig det sloge sig till tö eller frost, en landstigning .. skulle verkställas (av svenskarna) på Fyen. SvH 5: 563 (1906). Kylan har slagit sig. SvHandordb. (1966). — särsk.
α’) sjöt. i uttr. slå sig stick i stäv för ngn, om vind: (börja) blåsa rakt förifrån mot ngn. Samtiden 1872, s. 263 (i bild).
ζ) i fråga om förändring i kroppsligt l. själsligt tillstånd (särsk. sjukdom).
α’) (numera föga br.) i (det äv. med huvudtrycket på till uttalade) uttr. slå sig till ngt, om sjukdom o. d.: utveckla sig l. övergå till l. resultera i ngt (förr möjl. äv. om kroppsdel: drabbas av l. utsättas för ngt); äv. opers.; äv. övergående i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr 60 o. SLÅ OM 3 a β. (Patienten vid surbrunnen i Medevi skall icke) sittia och sofwa uthi Badet, ty therigenom blijr Hufwudet tungt, och kan lätteligen slå sigh til Wärck och Flusser. Hiärne Suurbr. 59 (1680). Det slog sig .. till döden. Weste (1807). Sjukdomen slog sig till lungsot. Carlstedt Her. 3: 79 (1833). Mitt hufvud myllrar och knäpper af idéer, som jag ej kan utföra, utan som bara slå sig till nervositet. KATavaststjerna (1896) hos Söderhjelm Tavaststj. 274. SAOB F 3187 (1927).
η) (†) om röst: bli l. te sig svag. Rösten slår sig eller sänker sig i hwälfda rum. Lind 1: 1633 (1738, 1740).
ϑ) i fråga om att järnmalm som får ligga orörd efter rostning får högre vikt o. bättre kvalitet; i den särsk. förb. SLÅ IGEN.
50) i fråga om att dryck ger ifrån sig kolsyra l. att dryck l. mat o. d. förlorar smak l. kraft; jfr SLÅ OM 3 a γ.
a) [utgående från 10 a med tanke på att kolsyra avskiljs från vin o. d.] i ssgn AV-SLÅ o. den särsk. förb. SLÅ AV.
b) [utgående från 49 b] refl., om vin l. maltdryck l. jäst: förlora sin smak l. kraft, bli avslagen l. duven l. fadd; jfr SLÅ AV 18. Winet eller drickat slår sig. Lind (1749). Nyrén Parmentier 213 (1783; om jäst). SvHandordb. (1966).
I. i vissa från A—D, F—H utgående anv.
51) i fråga om att ngt framkallar l. alstrar l. bildar ngt l. att ngt uppkommer; med saksubj. l. opers. (i e β ngn gg äv. med personsubj.); dels intr. l. tr., dels (i l β o. n) refl.; jfr 55, SLÅ UPP 29.
a) [jfr 1 e] (numera föga br.) i uttr. det slår knix i knäna, knäna böjer sig. Benedictsson Folkl. 54 (1887).
b) [jfr 1 j β, 7 e] (†) i fråga om uppkomst av vävfel.
c) [jfr 2 c] i fråga om blixtrande l. glänsande.
α) (numera mindre br.) i uttr. slå blixt, om föremål: blixtra (i ljussken); jfr BLIXT 2. Heidenstam Col. 38 (1888).
β) metall. i uttr. slå blick, om smält silver: (efter att ha renats) plötsligt ge glans ifrån sig, blicka. Holmkvist BergslHyttspr. 7 (i handl. fr. 1716). Därs. (i handl. fr. 1752).
d) [jfr 2 d β] med avs. på eld l. gnistor; dels i uttr. slå gnistor ifrån sig, ge gnistor ifrån sig, dels i uttr. slå eld (jfr 7 d), om ngt brännbart: ta eld. Båda (slagen av elektricitet) äro i början så starka, at de slå gnistor ifrån sig. VetAH 1759, s. 165. Den mögliga halmen hade slagit eld genom logbränna. Martinson VägKlockrike 144 (1948).
e) [jfr 2 h] i fråga om hörselförnimmelse.
γ) (föga br.) i uttr. slå för öronen, opers.: slå lock för öronen (se β). Ibland slår det för öronen så styggt. Högberg Frib. 67 (1910); möjl. särsk. förb. Han var lyckligtvis lomhörd vid tillfället. Det brukar slå för öronen på honom ibland. Därs. 308; möjl. särsk. förb.
g) [jfr 7 e] om is l. isbelagd sjö: bilda (råk l. spricka o. d.); äv. om råk: uppkomma (i is), dels i uttr. det slår råkar, dels ss. senare led i ssgr o. i den särsk. förb. SLÅ UPP; jfr n α, 61. Siön (dvs. Vättern) .. begynte slå stora wråkar. Tiselius Vätter 1: 77 (”107”) (1723). I det samma slog isen en råk. Ahrenberg Hih. 175 (1889). Det bölade från isen på någon sjö, som slog sprickor. FrStigStätt. 1916, s. 152. När det slår råkar i isen en vårvinternatt. Rosenberg OsKvism. 12 (1934). — jfr dels UPP-SLÅ, dels NY-SLAGEN, dels RÅK-SLAGNING.
h) [jfr 2 m, 7 g o. 18 b α] om ngt (vars ytskikt är) böjbart l. vikbart, i sådana uttr. som slå veck, lägga sig i l. bilda veck, slå så l. så många varv omkring ngt, lägga sig i l. bilda så l. så många varv omkring ngt; jfr i, n α. (Rocken) får .. icke slå några veck. SthmModeJ 1843, nr 9, s. 8. Der trådarne ej slagit många hvarf omkring hvarandra, kunna de .. redas genom att föra en stång mellan dem från snoddens början till dess slut. Nyström Telegr. 229 (1869). LfF 1902, s. 206. — jfr VECK-SLAGNING. — särsk.
α) sjöt. i uttr. slå kink l. kinkar (på sig), om tåg l. kätting o. d.: bilda kink(ar), kinka; jfr n α slutet. Nya tåg slå kinkar på sig, i synnerhet om de äro hårdt slagne. Dalman 29 (1765); jfr 34 b β. Slå kink. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856).
β) (mera tillf.) i uttr. slå knorr (jfr 7 g δ), om rem o. d.: (vid kringvridning) rulla upp sig i ena ändan o. bilda en (av flera varv bestående) klump. Fatab. 1929, s. 158.
γ) (†) i uttr. slå rynkor.
α’) om näsa l. ansikte: rynkas l. lägga sig i rynkor; se äv. RYNKA, sbst.2 a γ. Ekmanson Sterne 1: 160 (1790).
δ) med avs. på bukt.
i) [jfr h, 7 g, 18 b α β’] om föremål i naturen l. dekoration o. d.: bilda l. slingra sig i (viss figur o. d.). Deromkring (dvs. omkring Balders altare) / ormslingan slog sin ringel full med runeskrift. Tegnér (WB) 5: 150 (1822). Vid viken, vid kröken, / som älfven slår, / den stigande röken / ur tjällen går. Fröding Stänk 103 (1896).
j) [jfr 41 a slutet] om köld o. d.: bilda l. framkalla (is l. istäcke över ngt). En veckas skarpa barfroster slogo is över alla vatten. Munsterhjelm Järvl. 118 (1925). Dens. TavSkog. 43 (1932).
l) i fråga om att växt alstrar ny del l. uppkommer l. skjuter upp.
α) med obj. betecknande ny växtdel: alstra l. frambringa l. utveckla l. få o. d.; dels i ssgrna UPP- o. UT-SLÅ, dels i de särsk. förb. SLÅ UPP o. UT, dels i α’ o. β’.
α’) [jfr motsv. anv. i t.] med obj. betecknande rot; äv. mer l. mindre bildl.; se äv. ROT, sbst.1 1 b α, 5 a β. Serenius Bbb 1 a (1734). jfr ROT-SLÅ.
β’) [jfr t. blätter, blüte schlagen] med obj. betecknande annan växtdel än rot (särsk. gren l. löv l. skott l. knopp); numera bl. i icke fackmässigt spr. (i sht i mer l. mindre bildl. anv.). (Gurkor) slå intet så många Greenar som Meloner. Rålamb 14: 21 (1690). (Sanningen är) en organism, en Ygdrasil … / Det trädet vexa skall i evighet. / När nya skott det slår, en skakning löper / intill dess kärna, att det knakar, darrar. Frey 1841, s. 2. Skarfympning sker om wåren innan träden slagit löf. Berlin Lsb. 177 (1852). Hoppet slår knoppar. Hedberg Eftersk. 91 (1878, 1898). Njut medan ungdomen ännu är qvar och lifsglädjen slår rosor på kinden. Strindberg HögreR 112 (1899). särsk. i uttr. slå blom, se BLOM 3 b; jfr γ β’.
β’) [jfr t. in blüte schlagen] (numera föga br.) slå i blom l. blomma, utveckla blommor, gå i blom, börja blomma; äv. bildl.; jfr α β’ slutet, BLOM 3 b, BLOMMA, sbst. 4 b, SLÅ UT 20 c α slutet, γ slutet. Ett fredligt tiotal af år, under hvilket denna nya makt (dvs. Englands handelsmakt) slog i blomma. Geijer I. 6: 55 (1839). Hallström GrAntw. 54 (1899).
γ’) (†) slå i rankor, utveckla rankor. (Melon-)Plantorna slogo mycket i rankor, utan att wilja sätta mycken kart. CBonde (1771) hos Trolle-Bonde Hesselby 184.
m) med avs. på blåsa: alstra l. ge ifrån sig. Arbetar degen, tills den slår blåsor. Östergren (1941).
n) refl. (jfr l β).
α) uppkomma l. bildas; numera företrädesvis dels om veck o. d. (jfr h), dels om spricka, dels i den under slutet nämnda anv.; i sht förr äv. om råk (jfr g); jfr 55 b. An(no) 1722 in Febr. slog sig på denna siön (dvs. Amlången) en Wråk .. med sådan dunder, at (osv.). Tiselius Vätter 1: 36 (1723). Ibland märker man att jorden liksom skälfwer; detta kommer deraf, att sprickor slå sig i jordskorpan. Berlin Lsb. 261 (1852). Det slog sig två fina veck mellan ögonbrynen, som det alltid gjorde när hon blef ond. Benedictsson Peng. 311 (1885). särsk. [jfr h α] sjöt. om kink l. törn. Måhlén NautOrdb. 62 (1966).
γ) (†) i uttr. slå sig uti spjälkor l. klibbor, om våt jord: bilda från varandra avskilda långsträckta bitar resp. klibba ihop i klumpar. (Det) är et ofelbart godt tekn .. om .. (jorden efter regn) wid omrörande snarare löser sig uti små korn, än slår sig uti spielkor och klibbor. Serenius EngÅkerm. 116 (1727).
52) i fråga om att ngt tillstöter l. tillkommer l. läggs till ngt l. förenas med ngt l. inräknas i ngt l. (i f) inträffar l. kommer ngn till del o. d.
a) [jfr 2 (t)] (†) intr., i fråga om att ngt tillstöter l. tillkommer; dels i uttr. slå till ngt, om sjukdom: tillstöta l. tillkomma till ngt, dels i ssgn TILL-SLÅ o. den särsk. förb. SLÅ TILL; jfr b slutet, e, f. G1R 20: 25 (1549). Generalen .. Arensdorf war döder utaf sin blessure, sedan armen war afsågad och kall brandh war thertil slagen. Spegel Dagb. 52 (1680). En inflammation i Lungan, som slog til denna sjukdom (dvs. kikhosta), gjorde den stundom dödelig. VeckoskrLäk. 3: 29 (1782); möjl. särsk. förb.
b) [jfr 9] (†) i uttr. slå ngt till ngt, lägga ngt till ngt l. förena ngt med ngt (särsk. i fråga om att lägga ränta till kapital o. beräkna ny ränta på summan). Landtmarskalken påminthe .. om cursen på Interesse-penningar, att man, effter åhrets förlåpp, slår interesset till Capital. RARP V. 1: 249 (1654). Den syriske Konungen Demetrius .. (hade) slagit dess (dvs. Samariens) sjöstäder till Judæen. Palmblad Palæst. 309 (1823). — jfr TILL-SLÅ. — särsk. i pass. i intr. anv., i uttr. slås till ngt, om sjukdom: tillstöta l. tillkomma till ngt; jfr a, e, f. Lindh Huuszapot. 188 (1675). I ett slag .. blef Härtig Christjan skuten i sin vänstra arm, hvartill slogs kallbrand. Hallenberg Hist. 5: 91 (1796).
Anm. till I 52 b slutet. I nedanstående språkprov (där ordet sig i handskriften tillagts över raden) föreligger kontamination med den i I 52 e nämnda konstruktionen. (Läkarna berättade) att H. M:t var fallen uthi een sjukdom … Och om icke tijdigt gjordes der till hvad der till hörer, står till att befruchta att någott accidens sig der till slåås, så att medh H. M:tz sjukdom något farligare blefve. RP 4: 133 (1634).
d) [jfr 18 c α] (†) i fråga om att inräkna ngt i ngt.
α) i uttr. slå ngt i ngt, inräkna ngt i ngt. Oplästes rytternes supplication, uthi hvilken dee begära tillgifft på .. mantalspenningerne. Hvar oppå resolverades att effter qvarntollen var slagin i mantalspenningerne och alle vore skyldige den effter richsdagsbesluten att uthgiffva, derföre kunde dem ingen frijheet derpå tillåtas. RP 5: 89 (1635); jfr 42 d. (Silver) och .. (koppar) tilsatt i .. (guld) räknas för intet, när ett Gull wärderas effter fijnheten: Men i Mynt-Räkningar, slås the i vmkostnaden. Stiernhielm Arch. G 3 a (1644).
e) [jfr 2 (t), 47 a α] (†) refl., i uttr. slå sig till ngt, tillstöta l. (till)komma till ngt l. sluta sig till ngt; särsk. om olycka l. sjukdom; jfr a, b slutet, f. LPetri 3Post. 85 a (1555). Til thenne vthländske Jemmer (dvs. fiendernas anfall) slogh sigh een annan Olycka, nemligen een grufweligh Jordbäffning. Schroderus Os. 2: 594 (1635). (Vissa malm-)Gånger löpa antingen hel rena .. utan några andra Grenar, eller och slår sig till dem en hoper med Grenar. Hiärne Berghl. 436 (1687; rättat efter hskr.). Kallbrand slog sig til Hans Maj:ts blessure. Nordberg C12 1: 919 (1740). Afzelius Sag. IX. 2: 179 (1860). — jfr TILL-SLÅ.
Anm. till I 52 e. Det är icke möjligt att avgöra om vissa av ovan anförda språkprov uttalats med obetonat l. betonat till.
f) [jfr a, b slutet, e o. 2] i fråga om att ngt inträffar l. kommer ngn till del o. d.; i ssgn TILL-SLÅ samt de särsk. förb. SLÅ EMELLAN o. TILL.
53) intr., i förb. med adj. l. adv., i vissa uttr. som betecknar att ngt blir sådant l. sådant.
a) [möjl. utgående från fullslagen (se FULL-SLÅ 1 slutet); jfr 62] slå fullt, i sht förr äv. full, (boktr.) om (del av) tryckform: bli fullslagen. Vid tryckningen af bilagan .. förekom icke några särskilda svårigheter — utom möjligen att klichéen gärna ville ”slå full”. NordBoktrK 1906, s. 280. Formen vill ”slå fullt”. Därs. 1912, s. 247.
b) [sannol. utgående från 2] slå läck, (sjöt.) om fartyg: gå l. springa läck. Hembygden (Hfors) 1910, s. 172. Hans båt slog läck mot ett drivisblock. Hedin Pol 2: 533 (1911).
c) [jfr 10] slå lös, förr äv. (i β o. δ) löst.
α) (föga br.) om föremål som är fastgjort: göra sig lös l. lossna (o. fara i väg). Han smorde oljan (som blåkullafarerskorna lämnat kvar) på foderbrädet, men då slog detta lös, flög honom mellan benen, varefter det bar i väg. Hembygden (Hfors) 1911, s. 99.
β) (†) om skjutvapen: gå av (jfr LÖS 5); äv. om självskott: avlossa pil l. spjut; äv. om granat o. d.: explodera. Johan sägir, at byssenn slog löst ouitterligen. VadstÄTb. 61 (1582). (Fvn. o. fsv.) Sialfskot, sialfskut .. (sv.) Räfwesax, gilder som slår sielfft löst. Verelius 219 (1681). Granater slogo löst. Spegel GW 86 (1685). Ekblad 281 (1764).
δ) (†) bildl., om handel: komma i gång. Vill kornhandeln på desse ortar slå löst .., så förmoder jag, att (osv.). AOxenstierna 6: 343 (1631).
d) [jfr 25] (†) slå läns, bildl., om grogg ombord på fartyg: ta slut, sina. Oxenstierna Vanderdecken 23 (1865).
54) [jfr 2 x, 45] (†) med abstrakt huvudord: leda (se LEDA, v.2 8) l. föra (till ngt); äv. i uttr. vartut ngt slår, varthän l. vartill ngt leder l. syftar (jfr 48). Ther nw monge äre som hata, och ingen som elskar, ther moste thet jw slåå til en ond enda på thet sijdzsta. OPetri Kr. 59 (c. 1540). (Vi) hafwe .. på alle sijdor wichtigh orsaak att sij oss före, hwart uth den enas eller andras intention och förehafwande slå will. RARP V. 1: 101 (1652).
55) i fråga om att hål l. sår l. ring l. böld o. d. uppkommer på människas l. djurs kropp; numera bl. i c; jfr 51.
a) (†) i pass. med intr. bet.; dels i ssgn UT-SLÅ, dels i de särsk. förb. SLÅ UPP o. UT, dels i α o. β.
α) [jfr 7 f] om hål: uppkomma (på böld av sig självt). Bölder på halsen .. (på svin) helas .. merendels igen, i thet antingen af sig sielft hål slås på them, eller at man öpnar them. Broocman Hush. 3: 71 (1736).
β) [jfr 9] om kall ring: uppkomma l. kännas (omkring viss kroppsdel). När det (som står till avsvalning vid bryggning) blifwer så kallt, at, då handen stickes neder i dricken och röres deruti, och hon drages litet up, det då slås en kall ring omkring armen, så är det lagom at gifwa uti giästen. Warg 647 (1755).
b) [jfr 2 t, 51 n α] (†) refl., om ring l. böld o. d.: uppkomma (omkring halsen l. på kroppen o. d.). När någhon Pestilentz Swulma, eller eliest en Etterbölde, slår sigh på Kroppen. L. Paulinus Gothus Pest. 92 a (1623); jfr 2 t δ. (I stället för skälvan) haffuer sigh slagit en röd ring omkring halffua min halsz. Ekeblad Bref 1: 246 (1653; rättat efter hskr.). VDAkt. 1790, nr 204.
c) [jfr 2 t, 51] om hål l. sår: uppkomma (i l. på ngt); äv. i uttr. det slår hål, det går l. värker hål (se HÅL, sbst. 4); numera bl. (i Finl.) i uttr. det lär icke o. d. slå hål i sidan, bildl.: det torde icke osv. vara skadligt; jfr SLÅ UPP 2 d γ, SLÅ UT 2 e. (Foten värkte), doch inthet dher som stickan kom inn, uthan ofwan til under footknylan, hwarest dhet slogh håhl och stickan uthsmulades. BtFinlH 2: 335 (1670). Småningom formerade sig .. (under naveln) först en böld och sedan en större kula, på hvilken slogo 15 smärre pip-sår. VetAH 1815, s. 32. Det lär väl aldrig slå hål i sidan häller, om man för att döda tiden tar sig en styrketår, menade Erkki. Arkadius Pakkala 117 (1895).
56) [utgående från 13; jfr med avs. på bet. MEJA, v. 2] (förr) i fråga om kanon l. granatkastare: avge eld o. därvid mellan varje skott förskjuta mynningen i sidled (äv. dels i uttr. slå eld, dels i sådana uttr. som slå åt sidorna); äv. pregnant, i fråga om avgivande av eld med 4 strecks förskjutning i sidled mellan varje skott; äv. i uttr. slå framåt, avge eld o. därvid förskjuta denna framåt, slå helt l. dubbelt, avge eld med 8 resp. 16 strecks förskjutning i sidled mellan varje skott (varvid 8 streck motsvarade ett helt o. 16 streck två varvs vridning av kanons sidoratt); ss. vbalsbst. slagning äv. i konkretare anv., om enskild omgång av eldgivning med förskjutning av mynningen i sidled mellan varje skott; i p. pr. äv. med adjektivisk bet., i utvidgad anv., om eld: som avges med förskjutning i sidled mellan varje skott. Då japanerna ej iakttogo någon verkan af sin eld, gjordes slagning framåt under ökning af afståndet med omkring 200 m. samt äfven åt sidorna utan .. verkan. KrigVAH 1905, s. 150. Snabbeld omfattar: lagvis eld, slående eld, djupeld och fri eld. Därs. 1921, s. 63. Varje pjäs avger i eldkommandot angivet antal skott med ändring av sidriktningen (åt höger) mellan varje skott, vid ”slå” med 4 streck .., vid ”slå helt” med 8 och vid ”slå dubbelt” med 16 streck. SvUppslB 25: 330 (1935). ”Slå eld” (betyder) en ändring på 4 streck av sidriktningen mellan varje skott. 3NF 23: 834 (1937). Yteld kan .. avges (med granatkastare) såsom upprepade punkteldar, slagningar eller djupeldar. InfRegl. 1945, 1: 143.
57) [jfr 8 g α, 11 b] i fråga om strid: besegra l. underkuva (motståndare l. fiende l. fientlig flotta o. d.); med avs. på stad förr äv. övergående i bet.: inta; i p. pf. äv. med mer l. mindre adjektivisk bet. (äv. i substantivisk anv.). Slå ngn med hans egna vapen, särsk. bildl. (jfr b). G1R 1: 121 (1523). Kom til migh en som vndsloppen war jfrå Jerusalem, och sadhe, Stadhen är slaghen. Hes. 33: 21 (Bib. 1541). Ett .. redelöst Skepp (kan) intet .. bättre vndsättias, än at slå heela Fiendens Flåtta, och dhen på Flychten förjaga. Siöart. 1685, art. 150. En slagen armée. HH XXXIV 2: 87 (c. 1715). Ingen saga skulle tälja, / att en fånges, att en slagens / unga huvud föll i natten. Heidenstam NDikt. 103 (1895, 1915). Almquist VärldH 9: 37 (1934). — jfr AV-, FÖR-, NED-SLÅ o. O-, SEGER-SLAGEN. — särsk.
a) i uttr. bli (i sht förr äv. varda) l. vara slagen av (förr äv. för) ngn, bli resp. vara besegrad av ngn, låta ngn bli slagen av ngn, förr äv. låta slå ngn för ngn, om Gud: låta ngn bli besegrad av ngn; jfr b. Herren skal läta slå tigh för tina fiendar. 5Mos. 28: 25 (Bib. 1541; Bib. 1917: låta dig bliva slagen av dina fiender). Israel wardt slaghen för the Philisteer. 1Sam. 4: 2 (Därs.; Bib. 1917: israeliterna blevo slagna av filistéerna). Tå nu the Konungar som woro vnder HadadEser sågho at the slagne woro för Israel, giorde the fridh medh Israel. 2Sam. 10: 19 (Därs.; Bib. 1917: hade blivit slagna av).
b) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.: besegra l. överträffa (ngn, särsk. motståndare i fredlig kamp l. medtävlare inom politik l. idrott o. d.); äv. i fråga om tävling mellan djur; äv. med saksubj., i fråga om konkurrens mellan affärsföretag l. varor l. metoder o. d., särsk. dels: överträffa (ngt i ngt), dels: undantränga (ngt); äv. (motsv. a) i uttr. bli l. vara slagen av ngn; jfr c. Slå ngn med hans egna ord. Någre (av hattpartiet) .. betygade sin fägnad at se Mössorna gå slagne. Schönberg Bref 1: XV (1795). ”The Villas” blefvo .. i semi-finalen slagna af Sheffield Uniteds lag. NordIdrL 1901, s. 191. Martinen har ju öfverallt slagit bessemern. JernkA 1903, s. 513. Lagerlöf Holg. 1: 59 (1906; i tävling mellan djur). I denna tid av rekordlöpningar efter ytterlighetspositioner fick han (dvs. Maurice Quaï) naturligtvis lärjungar som slogo honom. Blanck NordRenäss. 196 (1911). (Romanen) ”Siegwart. Eine Klostergeschichte” .. (är) en efterapning af Goethes Werther, som i popularitet slog förebilden. Sylwan Kellgren 134 (1912). — särsk.
α) (†) i uttr. slå ngn till sin lydnad, underkuva ngn o. tvinga honom att lyda sig. LejonkDr. 62 (1689).
β) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. (äv. i substantivisk anv.). Löpning för slagna hästar. .. För hästar från alla länder, som icke fått pris. TIdr. 1886, s. 82. Wigforss Minn. 2: 142 (i brev fr. 1920; i sg. best. i substantivisk anv.). särsk. i utvidgad anv. (jfr c).
α’) (†) i uttr. slaget l. slagen handikapp, handikapplöpning för hästar som under året icke vunnit någon seger, tröstlöpning. Slagen handicap. .. För alla hästar, som deltagit i löpningarna på Kjöbenhavns bana 1886 utan att vinna någon seger. TIdr. 1886, s. 124. Slaget handicap. Därs. 1895, s. 279.
β’) [efter motsv. anv. av amerik. eng. beat (sannol. eg. p. pf. av beat, slå)] trött l. (socialt missanpassad o.) utslagen; företrädesvis [efter amerik. eng. the beat generation, bildat 1951 av J. Kerouac] i uttr. den slagna generationen, om grupper inom den ungdomsgeneration som växte upp under o. efter andra världskriget o. som utmärktes av att vara (utslagna av l.) i konflikt med samhället o. av en ny (bohemisk) stil i fråga om kläder o. livsföring o. dyl. o. en ny (stundom mjältsjuk, stundom extatisk) livskänsla. Den mjältsjuka revolutionens män är den slagna generationens förebilder. Spleenens Baudelaire är deras gud, upprorets Rimbaud deras profet. AB 1958, nr 179, s. 2. ”Det är”, säger Kerouac, ”inget tvivel om att den slagna generationen, åtminstone kärnan av den, är en svängig, rivande grupp nya amerikaner inställda på glädjen”. Nyström o. Wilson Kerouac PåDrift Omsl. 2 (1959). Terry och jag var slutligen tvungna att försöka få jobb på Main Street bland slagna matlangare och diskflickor som inte försökte snacka bort att dom var slagna. Därs 91. Jag tänker på den nya generationen … Du vet de arga eller slagna eller utschasade unga männen. Berg Gömma 160 (1959).
c) i utvidgad anv. av b (jfr b β α’, β’), med avs. på resultat l. belopp o. d.: överträffa; med avs. på (motståndares) tid (vid idrottstävling) äv.: underskrida. (Skridskolöparen) lyckades .. slå tiden med 2 m. 48 2/5 sek. SD(L) 1895, nr 43, s. 7. En liten struntaffär på tio millioner, bara tio millioner ..! Milliarden kan inte slås alla dagar. Högberg Utböl. 2: 63 (1912). — särsk.
α) sport. med avs. på rekord inom idrottsgren: överträffa; äv. oeg.: sätta; särsk. i uttr. slå rekord (jfr β), se REKORD 2 b. (Höjdhopparen) Brown försökte .. slå Osborn’s nya inomhusrekord. IdrBl. 1924, nr 22, s. 8. Arne Borg hade i går det numera tämligen sparsamt återkommande nöjet att slå världsrekord. Därs. nr 160, s. 8. jfr REKORD-SLÅENDE, p. adj., REKORD-SLAGNING o. REKORD-SLÅENDE, sbst.
β) [eg. bildl. anv. av α] med avs. på rekord (se d. o. 3) som icke gäller idrottsgren; särsk. i uttr. slå rekord (jfr α). GHT 1895, nr 253 A, s. 2. Fiskefångsterna slog rekord i fjol. DN(A) 1964, nr 348, s. 15.
58) [möjl. delvis utgående från 18 a, delvis från 45] i fråga om att personer l. djur ställer sig (l. att ngn låter personer l. djur ställa sig) så att de bildar en viss formation o. i anv. som ansluter sig härtill.
a) i uttr. slå sin orden l. slå sitt krigsfolk i orden, se ORDEN 1 c β; äv. refl., i uttr. slå sig i orden l. slagorden, se ORDEN 1 c β resp. SLAG-ORDEN.
b) [jfr t. einen kreis schlagen] i sådana uttr. som slå (en) ring l. krets om l. (om)kring, i sht förr äv. kringom ngn l. ngt, ställa sig runt om ngn l. ngt (se äv. RING, sbst.1 4 e), slå ring, ställa sig i ring; förr äv. refl., i uttr. slå sig i en ring, ställa sig i en ring. Krijgsfolket slogh en ring kring om bergsklinten. Schroderus JMCr. 355 (1620). Krijgsart. 1621, § 143 (: slå sigh i en ring). Nere framför Flustret slår man ring. KMNyblom hos Essén Än. 188 (1921). De .. slogo .. en krets omkring honom. SAOB K 2710 (1937). — särsk. mer l. mindre bildl., i uttr. som betecknar att ngra l. ngt omger ngn l. ngt l. att ngra sluter upp kring (o. hyllar) ngn l. ngt. Här lefva gubbe, man och barn en lefnad, / Der faror slagit ring om kraft och trefnad. Rydberg Faust 284 (1875, 1878). Nationalisterna slogo ring kring Bismarck (i den efter kejsardömets fall förda diskussionen om schismen mellan B. o. kejsar Wilhelm). HT 1928, s. 81.
c) i uttr. slå vakt om l. kring ngn l. ngt, om flera personer: ställa sig ss. vakter omkring ngn l. ngt; äv. oeg.: ställa sig omkring ngn l. ngt (för att se vad som skall ske o. d.). Wid .. (kejsarens) siukdom slogo .. (väringarna) wakt om palatset, at ingen .. kunde slippa in eller ut. Dalin Hist. 1: 349 (1747). En skock barn, som kanske bevittnat familjescenen vid tullen, slogo i glad förväntan vakt kring vagnen. Bergman Mark. 14 (1919). — särsk. mer l. mindre bildl. (äv. om en person): vaka över l. skydda ngn l. ngt, se till att ngns l. ngts intressen icke lider avbräck; särsk. i uttr. slå vakt om l. kring ngt, se till att ngt bevaras (okränkt) l. verka för ngt. Slå vakt om grundlagen och lär skrattarna att ordet fosterland är ett allvarsord. Heidenstam Vad vilja vi? 31 (1914). (Hj. Branting) fick en applåd när han slutade (talet på kongressen) med en lidelsefull vädjan att slå vakt kring de förföljda. Wigforss Minn. 2: 142 (i brev fr. 1920). Hr Hamrin har i en riksdagsinterpellation velat slå vakt om den enskilde journalistens möjligheter att .. lämna allsidig information. DN(A) 1964, nr 205, s. 2.
d) (†) refl. (jfr b), i uttr. slå sig om ngn, om flera personer: ställa sig runt om ngn. ConsAcAboP 2: 185 (1659).
59) [utgående från 24 b α; jfr sv. dial. (Finl.) dräpa näcken, kasta sten så att den faller lodrätt i vattnet utan att stänka upp vatten] (i vissa trakter) i uttr. slå näck, om sten l. simhoppare: hamna i vatten utan att framkalla stänk (se äv. NÄCK b β); jfr 2 l β. NordIdrL 1904, s. 230 (om simhoppare).
60) [jfr 49 b ε, ζ α’] (i Finl., numera mindre br.) refl., i sådana uttr. som slå sig till valuta l. mynt l. pengar l. slantar, om affär(sföretag) l. plan o. d.: ge pengar, resultera i pengar; äv. bildl.: ge resultat l. ha framgång o. d. (förr äv. i uttr. slå sig till pennings, se PENNING I 7 a β δ’). Castrén Res. 2: 91 (1845: till valuta; bildl.). Det (dvs. att trycka en abc-bok) är ett företag .. som med tiden kan slå sig till slantar. Lindberg FinNov. 100 (1894). Därs. 182 (: till mynt). Bengts Vargt. 23 (1915: till pengar). Cannelin (1939).
61) [jfr 51 g] i fråga om att is går upp l. att tjäle går ur jorden l. att före l. vinter l. köld upphör o. d.
b) [jfr sv. dial. slå, om skare: ge vika (för hästhovar), äv. opers.] (†) om vinterväg: till följd av töväder bli sådan att hästhov l. fordon o. d. går genom snön, icke bära; jfr SLÅ IGENOM 2 a γ, δ β’. Som allmänna vägarne inom Neder-Luleå socken genom nu rådande töväder .. börjat slå, så att vägfarande med svårighet kunna taga sig fram varda vederbörande underhållsskyldige .. förständigade att (osv.). Malmbgt 1894, nr 26, s. 1.
J. i fråga om att hälla l. tömma o. i anv. som mer l. mindre tydligt ansluter sig härtill.
62) med avs. på ngt flytande l. ngt som består av lättrörliga smådelar: hälla l. tömma l. ösa l. sprida (i l. på l. ur ngt l. ngn); äv. med avs. på ett l. flera större föremål l. mer l. mindre fast massa: låta glida ned l. släppa ned (jfr SLÅ AV 20 b); äv. med obj. betecknande kärl o. d. (se c); äv. mer l. mindre bildl.; jfr 53 a, 63. Slå saft på buteljer. VarRerV 26 (1538). Widh pas 50 vngerske gÿllen hade Suen Månson hafft .., som han slogh vthur pungen på bordet för Hinrich. 2SthmTb. 5: 144 (1576). (Brottslingen) Slet risz 39 slagh, och slogz waten vppå honom. ÄARäfst 23 (1596). Stryyk wäl Saltet aff Fisken, och slå honom i watnet, lät flux siudhan. Kockeb. C 3 a (1650). Stort Kar at slå säd uti. Fatab. 1911, s. 91 (1784). HT 1918, s. 187 (1809; i bild). Slå vin i glaset. SvHandordb. (1966). — jfr AN-, AV-, BORT-, FULL-, FÖRE-, I-, IN-, KRING-, PÅ-, SAMMAN-, TILL-, UNDAN-, UPP-, UR-, UT-, ÅTER-, ÖVER-SLÅ o. SAND-SLAGNING. — särsk.
a) i vissa uttr.
β) (i fackspr.) slå (säd) i stöp, hälla (säd) i vätska som mjukar upp skalen (vid mältning o. d.), stöpa; förr äv.: beta (säd i ngt). Så ofta något Hwete wid Sterckelse-Bruket slås i stöp til arbetning, bör en Tull-Betjent .. wara tilstädes. PH 6: 4336 (1756). Ibland kraftiga medel (mot sädesknäpparlarven) håller jag före det äfven bör räknas att, innan säden utsås, slå henne i stöp i saltlake. Dahlbom Insekt. 30 (1837). TNCPubl. 47: 50 (1971; vid mältning).
γ) slå ett stöp (åt ngn), släppa ned smält bly l. tenn i vatten o. låta det stelna i syfte att av den form som det antar förutsäga framtiden (för ngn). Ett stöp slogs äfven åt mig hos Lithéns och blef blankt och vackert. Topelius Dagb. 1: 346 (1834). IllSvOrdb. 1551 (1955).
b) i fråga om att hälla vatten på ngt för att släcka eld; särsk. mer l. mindre bildl., i uttr. som betecknar försök att göra slut på strid l. kväva tankar o. d. Slå watn på Askan, sedan Hwset är vpbrändt. Grubb 421 (1665). Jag önskar at .. vi alla hielpas åt .. at slå vattn på elden och qväfja oenighetslågan. SCvBöhn (1743) i 2RARP 14: 562. (Nyromantiken) var en reaktionär riktning, ett försök att slå vatten på det 18:de århundradets frisinnade tankar. Samtiden 1873, s. 471. Östergren (1941).
c) med obj. betecknande kärl o. d. vari ngt hälls l. öses (i α β’ äv. med refl. obj.).
α) med obj. o. predikativ; särsk. i uttr. slå full, fylla (ngt) gm att hälla i l. ösa i vätska o. d. (äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande vätska osv.). Slå full en kruka med watten. Nordforss (1805). Slå glaset fullt. SvHandordb. (1966). särsk. (†) i utvidgad anv.
β’) med refl. obj., i uttr. slå sig full (av l. med ngt), dricka l. äta (ngt) så att man blir överlastad, överlasta sig (med ngt); jfr FULL, adj. 11. Man haller sich jfråå kööt och smör etc och slåår sich full medh allahandra fisk (under fastan). OPetri 1: 215 (1527). En part satte sigh till drijcks, sloge sigh strax fulla aff wijn. Svart G1 29 (1561). Om du slår digh så full, att du blifuer så yr och galen, skall man (osv.). ÄARäfst 144 (1596). Isogæus Segersk. 879 (c. 1700).
β) (†) i uttr. slå (kopp) för ngn, slå kaffe i (kopp) för att spå ngn i sumpen. JGOxenstierna 1: 304 (1793, 1805).
d) i utvidgad anv. (jfr c α α’, β’).
α) (vard.) i uttr. slå ngt i (person l. djur), låta (person l. djur) dricka ngt; jfr 8 g μ, SLÅ IN 16. Har Hästen qwickdrag, slår han (dvs. hästskojaren) brännwin i honom. Brauner Bosk. 43 (1756).
β) (föga br.) gm att slå vatten på varma stenar alstra (ånga). På kvällen gingo jägarna i badstun och läto slå ordentlig ånga. SD(L) 1904, nr 264, s. 5.
63) [jfr dels 9 (med tanke på fastgörande av lock o. d.), dels 62] i fråga om inneslutande l. inläggande l. förpackande av ngt i kista l. fat o. dyl. o. i anv. som ansluter sig härtill; jfr 18 c α.
a) i fråga om kista l. fat o. d.: innesluta l. inlägga l. förpacka (ngt i ngt); äv. (i ssgn IN-SLÅ o. i de särsk. förb. SLÅ IN o. UNDAN) i fråga om att inlägga ngt i bod o. dyl. l. stuva ngt på fartyg l. lämna in ngt till ett gemensamt hushåll; numera bl. i den särsk. förb. SLÅ IN; jfr SLÅ IGEN 7, SLÅ TILL 10. G1R 23: 432 (1552); jfr anm. 7:o sp. 6956. Brasken .. församlade alt thz sölff och klenodier han bekomma kunde .., slogh thz i kistor och lätt föra nidh till Söderköping. Svart G1 135 (1561); jfr 62. Effth(er) .. fat(e)n, th(e)r bökerne wor(e) vdj, wor(e) sönd(er) krammede (under en transport till sjöss), begärde han, att bökerne skulle tages vp, slås i andre fath och förwares på nÿtt igen. 2SthmTb. 4: 246 (1573).
b) i utvidgad anv., i fråga om att packa upp l. ta upp ngt nedpackat l. nedlagt; i ssgn UPP-SLÅ o. den särsk. förb. SLÅ UPP.
K. i fråga om att ngt ger (god) avkastning l. uppgår l. belöper sig till så l. så mycket l. är tillräckligt.
64) i fråga om att ge (god) avkastning o. i anv. som ansluter sig härtill.
a) [jfr giva i spann o. d. (se Forner SvSpannm. 146 ff. (1945))] (numera föga br.) i uttr. slå (bra o. d.) i spann(en) l. till spann(s), om säd: ge bra l. rikligt, ge god avkastning; äv. dels i utvidgad anv., om annan lantbruksprodukt än säd l. om produkt l. utbyte av annan näringsgren än lantbruk (särsk. av husdjursskötsel l. jakt), dels bildl.: gå bra l. passa bra o. d. Kornet slår i spannen. Ihre (1769). Man skjuter väl också ekorrar (i Åsele lappmark), men det slår ej särdeles till spanns. Læstadius 2Journ. 418 (1833). Mjölken slog wäl till spans. Almqvist Lad. 30 (1840). Jungberg (1873: till spann). Vänsterns hänvisning till det exempel, några tyska stater gifva på egna utrikesministrar, gesandter m. m. slår just icke bra i spann. SvTidskr. 1893, s. 127. Jag .. odlar höstrofvor .., som bruka slå bra i spann. LfF 1902, s. 273. Östergren 6: 1127 (1943).
b) [jfr a] (†) i uttr. slå till boks, ge god avkastning, vara lönande. Slå till boks eller till spann. Jungberg (1873); jfr a.
d) [möjl. utgående från 2 n; jfr t. vorschlagen, överskrida en fastställd vikt (eg. med tanke på vågs utslag); jfr 65] i den särsk. förb. SLÅ FÖRE.
65) [sannol. delvis efter motsv. anv. i mlt. o. t.; jfr 64 d] i fråga om att ngt uppgår l. belöper sig till så l. så mycket l. i fråga om att ngt är nog l. tillräckligt.
a) (numera föga br.) i uttr. slå l. (refl.) slå sig till så l. så mycket, uppgå till så l. så mycket. Synemännens arfwode slog sig till 37 d(ale)r s(ilver)m(ynt). VDP 9/10 1754, § 10. (Vissa hamnarbetares) förtjänst (torde) belöpa sig till 50 öre i timman, en förtjänst som med dessa arbetares korta säsong dock icke torde slå till någon större årsinkomst. Tengdahl Hamnarb. 23 (1897).
L. i vissa i förh. till varandra mer l. mindre fristående anv.
66) i fråga om att bötfälla l. pålägga skatt l. kräva ngn.
a) (†) i uttr. slå ngn på l. i l. till böter l. böte l. slå böter på ngn o. d., pålägga ngn böter, bötfälla ngn (se äv. BÖTE, sbst.1 4 slutet, BÖTER slutet), slå ngn på l. i plikt, se PLIKT, sbst.1 6 b γ; äv. i uttr. slå ngn så l. så mycket i böter l. på plikt av så l. så mycket, pålägga ngn så l. så mycket i böter. Cronans fougde skal ingen rätt hafwa att tagha böterne af en annan bondhe, som är kommen effter honom på hemmaned, på hwilken böterna äre slagne. ConsAcAboP 2: 227 (1660). HärnösDP 1664, s. 92 (: slåås på stoort böthe). Göra the något collatz sedan, slåås i böther 5 dal(er) s(ilver)m(yn)t den som håller och 1/2 R(iks)-d(ale)r hwar person. Därs. s. 94. Den (vid uppropet) frånvarande slogs på plikt af 24 styfver. Säve HafvSag. 50 (1880). Schulthess (1885: på böter). jfr: Dher denna bem(äl)te dräng skulle för sitt fall och ouetigheet blifua anslagen till någon ansenligh Pänninga both. VDAkt. 1679, s. 367.
b) (numera bl. ngn gg arkaiserande) lägga (skatt o. d. på skatteobjekt l. skattskyldig). Accijsen (skall) slåes på Vgnerne således, at then Bakare som hafwer så stoor Vgn, at han om dagen kan baka een Tunna Hwetemiöl och een Tunna Rogmiöl, han skal gifwe (osv.). Stiernman Com. 1: 863 (1622). Hvarför slår han (dvs. Magnus Eriksson) icke en ny skatt på landet? Strindberg Folkung. 73 (1899).
c) (†) i uttr. slå (stad) ngt till betalning, kräva (stad) på betalning för ngt. Doch hafuer H. Elizabet slaget staden till betalning denne öfuanb:te Påst Nils Suenson är henne skyldig. VRP 1646, s. 130.
67) i fråga om att person l. djur l. växt utvecklar sig på visst sätt; jfr II 5.
a) [jfr de etymologiska upplysningarna under ART 3 a β] (numera knappast br.) i uttr. slå ur arten, icke brås på släkten. vansläktas (se närmare ART 3 a β); förr äv. i uttr. slå utur ngras art med ngt, om person (som efterträder ngra): avvika från ngra i ngt; jfr SLÅ OM 13 a slutet, SLÅ UT 24. (Påven Sixtus V) hafwer .. medh Ogudachtigheet och then sanskyllige Lärones Förhaatande intet slagit vthur the andre Romerske Påfwars .. Aart. Schroderus Os. III. 2: 256 (1635).
b) [möjl. av t. wohlgeschlacht, av wohl, väl, o. geschlacht, p. pf. av (ge)schlachten, brås på, likna, till schlacht, släkte, etymologiskt identiskt med schlacht, dödande (se SLAKT, sbst.1), med anslutning till sådana uttr. som slå väl ut (se SLÅ UT 25 b)] (†) i p. pf. i adjektivisk anv., i uttr. väl slagen, om djur: välartad, välvuxen. Djuren (dvs. tjurar o. kor av voigtlandrasen) voro ej stora, men vackra och väl slagna. QLm. 2: 31 (1833). Därs. 5: 22 (1835).
68) [sannol. utgående från 48 a α, c α; jfr SLÅ PÅ 11 a β] i fråga om att leva högt l. i överdåd l. bli l. vara överdådig l. slösaktig o. d.
c) [utgående från b] i uttr. slå på stort, se PÅ III 2 h.
69) [möjl. utgående från 1 c ζ l. 13; jfr äv. 1 b α] i uttr. slå klöver l. slå ett klöver för ngn, se KLÖVER, sbst.4 1, 2.
II. dep.
a) recipr., om två l. flera personer l. parter: slå varandra; vara i (mer l. mindre regellöst, med knytnävarna l. i hast tillgripna tillhyggen l. knivar o. d. utkämpat) slagsmål (med varandra); äv. om djur: vara i slagsmål (se d. o. 1 b); äv. i sådana uttr. som slåss inbördes l. sinsemellan; jfr I 1 m γ. Kemene(re)ne skwle fforlike th(e)m som slog(es). OPetri Tb. 28 (1524). Kommo för retta Matz j Vddra och Jens ib(ide)m och hade slaghes sine emillom. UpplDomb. 7: 29 (1549). Det går som de blinde slåsz. Rhodin Ordspr. 42 (1807). Två hundar slogos om ett foder (till en mössa). Siwertz JoDr. 36 (1928). (†) Äro de, som slåsz tilhopa (i duell l. slagsmål), aff något wärde .., skal Wachten, sedan de åthskilde äre, föra dem hwar til sit hem. Stiernman Com. 3: 598 (1667); jfr β. — särsk.
α) (†) i uttr. slåss örfilar (jfr b α), (slåss o. därvid) ge varandra örfilar, slåss munslag, se MUN-SLAG. När predikan war endadh, gingo wij uth och begynte slåås örfilar på gatan. ConsAcAboP 2: 493 (1664).
β) (numera i sht ngt vard.) strida l. kämpa (med varandra); dels i fråga om (en av regler mer l. mindre bunden) strid med handvapen (äv. i utvidgad anv., i fråga om strid med skjutvapen o. d.), särsk.: utkämpa tvekamp l. duellera (med varandra), dels allmännare, i fråga om strid mellan truppstyrkor l. fartyg o. d.; jfr b β, I 1 m γ. Konunganar haffua slaghes inbyrdes medh swerd, och then ene haffuer slaghet then andra. 2Kon. 3: 23 (Bib. 1541; Bib. 1917: råkat i strid och därvid dräpt varandra); jfr I 24 b α. (Under Harald Hårfagers tid) war thet sedwane, at när Män sloges til Skieps, skulle Skeppen först bindas til sammans. Peringskiöld Hkr. 1: 84 (1697). Armeerna slogos i sex timmar. Widegren (1788). (Sv.) Slåss .. (dvs.) duellera (t.) sich duellieren. Auerbach (1913).
γ) (ngt vard.) övergående i bet.: trängas l. knuffas (för att komma in l. få plats ngnstädes o. d.); äv. i uttr. slåss om ngt, trängas l. knuffas för att få ngt; jfr b γ. Sturzen-Becker Sthm 71 (1844). Man slogs om att komma in (först). Östergren (1941).
δ) oeg. l. mer l. mindre bildl. (äv. med saksubj.); särsk.: konkurrera (om ngt); jfr b ε. Thet wore een söndringh, om Konungen och Försten skulle slåes om lähn. RARP 4: 428 (1650). Twå måltijdher slåsz intet .. (dvs.) Twå gånger äthet på raadh, förlijkas fulle i Magan. Grubb 828 (1665). Pors och sqvattram slåss om plats på tufvorna. PT 1909, nr 58 A, s. 3. Borglöv och Ekström .. slogos om platserna närmast de två första (i motorcykelloppet). SvD(B) 1928, nr 283, s. 11.
b) utsätta en l. flera personer l. djur för slag (l. liknande kroppslig misshandel), utdela slag (med ngt); delta i (mer l. mindre regellöst, med knytnävarna l. i hast tillgripna tillhyggen o. d. utkämpat) slagsmål (med ngn); äv. i fråga om aga l. bestraffning; äv. om djur: delta i slagsmål (se d. o. 1 b). Karls hund slåss med Johans. Dole moens sak til xij {marker} for th(et) han sloogs på gillestugune. OPetri Tb. 144 (1526). Dhen giärna slås, får något at plåstra. Grubb 430 (1665). Skall man slåsz med hundar, bör man hafwa en käpp i hwardera handen. Wensell Ordspr. 67 (1863). (Oxen) blänger, som han menar: / ”Hvafan, jag tror du (dvs. stataren) slogs!” Karlfeldt FlBell. 90 (1918). En lärare som ”slåss”, d. v. s. ständigt strör omkring sig örfilar, luggar, nyp, etc. GHT 1934, nr 90, s. 3. Wassing Dödgr. 447 (1958). — särsk.
α) (†) i uttr. slåss örfilar (jfr a α), delta i slagsmål där örfilar ges o. tas. Dät war öde att iag inte skulle komma hädan (dvs. från Sthm) för än iag måtte slås örefijlar. Ekeblad BrClEkeblad 169 (1654).
β) (numera i sht ngt vard.) motsv. a β: strida l. kämpa (med ngn); dels i fråga om (en av regler mer l. mindre bunden) strid med handvapen (äv. i utvidgad anv., i fråga om strid med skjutvapen o. d.), särsk.: utkämpa tvekamp l. duellera (med ngn), dels allmännare, i fråga om strid mellan truppstyrkor l. fartyg o. d.; förr äv. i uttr. slåss till ngt, gm strid uppnå ngt; jfr I 1 m α, δ. (Innan vapenvilan utgick,) skulle the Suenske herramän koma til hopa, och bliffua öffuereens, huad the heller wille slås med fienderna, eller gå them til handa på konung Christierns wegna. OPetri Kr. 319 (c. 1540). Tå sade Mårthen, hafuer tu werrja, så kom vth och slåtz medh migh. BtSödKultH 12: 28 (1593). Man kan sloss till fredh men intet tiggia sigh till honom. RP 12: 216 (1647). Efter en liten stund bekom Marquis ifrån Brigadiern ett Cartell, at han med ett par pistoler skulle slås med honom. Humbla Landcr. 212 (1740). Altid och vid alla tilfällen, då .. (fartygschefen) Seglar uti Escadre eller ensam, bör han hafva sitt Skepp i den ordning, at det genast kan slåss. SjöreglÖrlFl. 1785, § 133. Deras uppgift var att slåss för konung och stad. Fridegård Offerrök 20 (1949).
γ) (ngt vard.) motsv. a γ, övergående i bet.: trängas l. knuffas (för att komma in l. få plats ngnstädes o. d.); äv. i uttr. slåss om ngt (i sht förr äv. till att få ngt o. d.), trängas l. knuffas för att få ngt (osv.). En förskräckelig hop folck (kom in på teatern), man giorde en grufwelig oordning, man skrek, hwar och en slogs til at få eller behålla sitt rum. Österling Ter. 3: 223 (1708). Om du (dvs. A. N. Clewberg) ville göra oss bägge en tjenst .., så vore det att sjelf .. skicka ned till Kamererarn efter några Parterre Billetter, för några af hans (dvs. C. P. Lenngrens) vänner, som ej våga slåss om dem vid luckan. Kellgren (SVS) 6: 178 (1788).
δ) (numera bl. tillf.) övergående i bet.: slå omkring sig (se I 1 i η), fäkta med armarna. BOlavi 2 a (1578).
ε) motsv. a δ, oeg. l. mer l. mindre bildl. Ehuru wäl de (som varit i krig) ofta icke alenest medh fienden uthan mehre medh sielfwe naturen, medh kiöldh, frost, hungher, torst och nakenheet hafwa slages. RA II. 2: 149 (1617); jfr b huvudmom. Oterdahl Skram 330 (1919).
2) (†) motsv. I 1 k ϑ δ’, recipr., i uttr. slås i händer att göra ngt o. d., ta varandra i hand (se d. o. 2 b ϑ α’) på l. med handslag lova att göra ngt osv. Parterne slogoss i händer för Rätten, att (osv.). ÅngermDomb. 1647, s. 9.
3) (†) motsv. I 45: bege sig (till en plats o. d.). Den mykenheten af folck, som nu hiit (dvs. till Dorpat) slås för Hofrätten och Gymnasii skuld. OxBr. 10: 310 (1631).
4) (†) motsv. I 48 a, i uttr. slås till ngt, ägna sig åt ngt. Stiernman Com. 2: 475 (1646: til lättia och fåfängheet).
5) (†) motsv. I 67, i uttr. slås och släktas efter ngn, brås på ngn. Af en naturlig menniskios säd blifwer en menniskia, som hafwer föräldrarnas natur, som slås och slechtes effter föräldrarna i likhet och art at lefwa etc. Swedberg SabbRo 515 (1688, 1710).
1) till I 1: slå mot l. stöta till (ngt); äv. (se a) i förb. med bestämning inledd av prep. på; äv. abs., förr äv. till I 1 c η ε’: göra ett tärningskast. Damon, slå an, nu will wij speela / Zincken all, the skoll’ migh ey fehla. Dalius Valet. A 4 a (1681). SD(L) 1898, nr 173, s. 6. särsk.
a) till I 1 k α—γ: börja slå (på trumma o. d.); numera oftast: göra (ett) anslag på (tangent l. sträng o. d.; jfr slå, v. I 1 k α α’, β α’, γ α’). Slå an / På trumman. Prytz G1 D 2 a (1621). SvHandordb. (1966). särsk.
α) mer l. mindre bildl. (jfr slå, v. I 1 k γ β’); äv. med saksubj.; särsk. (jfr slå, v. I 1 k γ β’ slutet) i uttr. som betecknar att ngn vid samtal l. förhandlingar o. d. går på den l. den linjen l. antyder l. berör det l. det l. att ngn l. ngt vädjar till vissa känslor o. d.; jfr β. Polyfem IV. 3: 3 (1811). Falk talade .. icke i onödan om affärens lägervall och han var en tillräckligt klok man att välja både tillfälle och åhörare när han slog an den strängen. Strindberg RödaR 19 (1879).
β) (i vitter stil) i utvidgad anv. av α; särsk. dels om känsla: inverka på l. göra sig gällande i (ngns själ), dels om diktverk: tala till (viss känsla). Wallin (SVS) 2: 56 (1816). Tegnér skref .. sin Svea, hvilken så starkt slog an de fosterländska känslorna. Ljunggren SAHist. 1: 286 (1886).
c) [jfr t. mit einem einen kauf anschlagen, göra en affär med ngn; eg. med tanke på handslag ss. bekräftelse av avtal (jfr slå, v. I 1 k ϑ)] (†) bildl., i fråga om affär: göra upp, slå till (se slå till 1 d α). KKD 8: 154 (1700). Därs. 6: 108 (1708).
2) till I 2.
a) träffa l. stöta till l. komma (ngnstädes); äv. med obj. betecknande det som träffas (motsv. slå, v. I 2 a); äv. i uttr. slå an emot ngt, särsk. till I 2 l, om dörr o. d.: vid stängning ansluta mot ngt; jfr 5 c β η’. Weste (1807). En .. häfstång, som slås an af (vagn-)hissen (vid en masugn), då den kommer i högsta läget, och sålunda afstannar rörelsen och håller hissen stilla. TT 1874, s. 247. (Den igenmurade) Dörren har .. gått inåt kyrkan och helt enkelt slagit an emot murlifvet. Ekhoff StClem. 84 (1912). särsk. (†) i utvidgad anv., om lås på eldhandvapen: gm att hanen slår mot eldstålet alstra gnista så att skottet går av, fungera. Sturzen-Becker 6: 183 (1868).
3) (†) till I 5 f: gm rörning, vispning o. d. sammanarbeta olika ämnen till massa för finare bakverk, göra anslag. Grafström Kond. 293 (1892).
4) till I 7.
a) [jfr t. feuer anschlagen] (numera föga br.) till I 7 d, bildl. (motsv. slå, v. I 7 d β), dels abs.: tända en eld (se d. o. 3 a), dels med obj.: tända (ngns kärlek o. d.). Solen lefver! — dess stråle slår an i tusen bröst. Fahlcrantz 3: 7 (1829, 1864). Atterbom Lyr. 3: 204 (1839).
b) telegr. till I 7 g: gm att trycka ned telegrafapparats nyckel åstadkomma (telegrafiskt tecken). Nyström Telegr. 164 (1869).
c) till I 7 i β: gm slag (på trumma l. tangent l. sträng o. d.) frambringa (ton l. ackord o. d.) l. intonera (musikstycke o. d.); äv. med saksubj. betecknande musikinstrument o. d. (jfr slå, v. I 7 i β ε’): frambringa (ton l. ackord o. d.) l. intonera (musikstycke o. d.); äv. utan obj.: börja spela l. spela upp (till ngt), förr äv. om sträng: (börja) ljuda. Londée Kellner 11 (1739). Man hör Musiken slå an til en bonddans. Envallsson FarlFörtr. 27 (1794). Strängarne ”slå an”. Dalsjö Platon 2: 349 (1872). Trumman slog an den långsamma paradmarschen. Hultin Minn. 43 (1872). Åkerhielm Hvidehus 43 (1899). särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr 12. Leopold 1: 493 (1793, 1814). särsk.
α) (numera bl. tillf.) med avs. på sång.
β’) ta upp, uppstämma; äv. med anslutning till 7 a, om fågel. Julianus slog .. an en sång. Almqvist Jagtsl. 38 (1832). Ingelman 19 (1836, 1843).
β) i fråga om blåsinstrument: frambringa (ngt på ngt); jfr slå, v. I 7 i β η’. Livin Kyrk. 8 (1781).
γ) inleda (samtal); äv.: (i samtal l. diktning) ta upp (ämne l. motiv o. d.). Han slog an ett samtal om England. Almqvist AMay 78 (1838). Böök SvStud. 187 (1913).
5) till I 9.
b) (numera föga br.) till I 9 a, med avs. på skrivelse o. d., = anslå II 2 a. OxBr. 12: 5 (1613). Mellin Nov. 1: 258 (1846, 1865). särsk. (†) i utvidgad anv.
α) gm uppsatt(a) anslag tillkännage l. offentliggöra (ngt) l. utbjuda (ngt till salu) l. utlysa (sammankomst); jfr anslå II 2 b, slå, v. I 9 k β. (Messenius) Slog .. om söndagen ann emoott capituli besluht, och (dvs. att) han wille endligen om tisdagen disputhera. Annerstedt UUH Bih. 1: 82 (i handl. fr. 1610). När Plenum slås an, bör det skje med tilläggning, at (osv.). HT 1902, s. 250 (1789). Man har slagit an detta huset till salu. Nordforss (1805). särsk. allmännare: tillkännage l. omtala (ngt). Runius (SVS) 1: 206 (1708).
β) utan obj.: sätta upp anslag; äv. i uttr. slå an till ngt, gm uppsatt(a) anslag tillkännage ngt; jfr anslå II 2 b ε. Söndaghen näst ther efter .. slogh novus rector an och kalladhe alla studiosos daghen ther efter uthi auditorium. OxBr. 12: 4 (1613). Leopold (SVS) II. 1: 132 (1782: slå an till föreläsningar).
c) till I 9 i β, i fråga om att ngt fäster sig ngnstädes.
α) (†) om färg: fästa, ta; äv. om kvicksilver: fästa sig (på metalls yta); jfr slå på 5 c. TBergman (1775) hos Scheffer ChemFörel. 432. Rinman JärnH 499 (1782; om kvicksilver). Stöckel o. Thon 14 (1857).
β) i utvidgad anv.
α’) [jfr motsv. anv. i t.] (numera mindre br.) om ympkvist l. växt som omplanterats: växa fast resp. slå rot o. utveckla sig väl (på det ställe där den anbringats); äv. allmännare, om växt: gå till, trivas (o. nå fullgod utveckling); äv. i uttr. slå väl an (jfr ζ’, η’); jfr β’, δ’, η’. VetAH 1742, s. 192 (: slår wäl an). Bergman Jordkl. 2: 419 (1774; om ympkvistar). Icke alla omplanterade träd slå an. Agardh Bot. 2: 37 (1832). Vetet slog ej an i år .. (dvs.) kom ej upp. Cannelin (1939).
β’) [jfr α’] (mera tillf.) om hudstycke o. d. som transplanterats: växa fast o. leva vidare, ta; jfr η’. LbKir. 1: 530 (1920).
γ’) (†) om (fog erhållen gm) sammanvällning: bli fast; anträffat bl. i uttr. slå illa an (jfr η’), icke bli fast, misslyckas. Garney Masmäst. 88 (1791).
δ’) [sannol. utgående från α’] (numera mindre br.) med. om vaccin: framkalla koppa o. d., ge önskad reaktion; äv. om vaccinering: lyckas, ta, gå till; jfr ζ’, η’. Skada var, att ej vaccin-ämne blef tagit af Barnet till ytterligare ympning, hvilken ganska säkert hade slagit an. VetAH 1817, s. 153. VL 1906, nr 241, s. 3 (om vaccin). SvD(B) 1932, nr 31, s. 10.
ζ’) [jfr motsv. anv. i t.] (numera föga br.) med. om läkemedel l. läkarbehandling l. kur o. d.: ge önskat resultat, vara effektiv, verka; äv. i uttr. slå väl an (jfr α’, η’); jfr η’. Jag berättar i som största hast jag gudi ske lof mår väll och att (bad-)curen slåår härtill an. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 130 (1707). Ibland slår et medicament wäl an, stundom intet. HdlCollMed. 29/11 1723. KFÅb. 1913, s. 90.
η’) [möjl. delvis bildl. anv. av 2 a] i bildl. anv. av α’—ζ’: göra verkan l. lyckas l. göra intryck, ha l. få framgång l. publiktycke l. effekt; äv. om person: göra intryck l. verka tilldragande l. bli uppskattad; förr äv. i uttr. slå väl an (jfr α’, ζ’), vara passande, slå illa an (jfr γ’), om yttrande: upptas illa; förr möjl. äv. om spådom: slå in (se slå in 19); jfr slå, v. I 2 x ϑ α’, γ’. Det slår eij wäl ann, at H:s M:t skall bruka en främmande (ss. agent i Breslau). Hermelin BrBarck 58 (1703). Poeten spår, att när träkyrkan (i Kristdala) förfaller, skall en ny byggas af sten på Malghults moar ..; tör ock hända, att spådommen slår an (möjl. dock felaktigt för in). Crælius TunaL 221 (1774). Bremer Grann. 1: 173 (1837: illa). NordRevy 1895, s. 22 (om person). Det är nu så med .. (leksaker), att man inte alls vet, varför det ena slår an men inte det andra. Hedberg Räkn. 48 (1932). särsk. i uttr. slå an på ngn l. ngt (jfr d α), förr äv. slå ngn an, göra intryck på ngn l. ngt, tilltala ngn l. ngt. Almqvist JK 27 (1835). Lutans toner slå ej honom an. Dahlgren Moreto 64 (1873). Är varan sådan att den slår an på köparen vid första ögonkastet? Lindqvist Reklam. 34 (1957).
d) med förbleknad bet. (utan särsk. tanke på slag i samband med fästande l. anbringande av ngt).
α) (†) bringa (tång) att med sina skänklar gripa om föremål o. d.; äv. i uttr. slå an (tång) på ngt (jfr c β η’ slutet), bringa (tång) att med sina skänklar gripa om ngt. Slå an Tänger. Triewald Konst. 24 (1734). Därs. 63 (: på).
β) [jfr motsv. anv. i t.] (†) spänna upp (kläde) för torkning (på torkmaskin o. d.); jfr slå, v. I 9 k γ. TT 1890, s. 159. SAOB A 1755 (1900).
6) (numera mindre br.) sjöt. till I 18 c γ: göra fast (segel vid rå) med råband o. d., slå under (segel). Rosenfeldt Tourville 81 (1698). Östergren 1: 67 (1915).
7) till I 29.
a) [jfr motsv. anv. i t.] till I 29 a, om fågel: frambringa (ton l. strof o. d.); jfr 4 c α β’. CVAStrandberg 3: 423 (1855).
9) (†) till I 42 e.
a) [jfr motsv. anv. i t.] i uttr. slå (ngn) ngt dyrt l. högt an, beräkna ngt till ett högt värde (vid affärstransaktion med ngn), slå an (viss myntenhet) emot (så l. så mycket i annan myntenhet), värdera l. sätta (viss myntenhet) till (så l. så mycket i annan myntenhet); jfr slå, v. I 42 a. AOxenstierna 6: 421 (1631: emot). (Jag) ville .. gierna gifva dem rågh i betalningh, som allehanda förstreckningar i garnisonen giordt haffva, och kunde man slå dem dätt något lithett dyrare an än som han gieller, effter (osv.). CvFalkenberg (1633) i OxBr. 11: 632. RP 5: 206 (1635: högt).
b) med avs. på ekonomisk tillgång (äv. skatteobjekt), i uttr. slå ngn ngt an (jfr a), ge ngn anvisning på ngt, låta ngn få ngt; jfr slå, v. I 42 b. RP 4: 192 (1634). Därs. 8: 357 (1640).
10) (†) till I 44.
a) till I 44 a, om metall: överdras med en hinna till följd av oxidering, oxidera, anlöpa; äv. om munstycke o. d. av sjöskum: vid användning (oxidera o.) anta brun färg. Möller (1790). Strindberg RödaR 13 (1879; om munstycke). Langlet Husm. 633 (1884; om silver). särsk. i utvidgad anv., i uttr. slå an för ngt, om vätska använd vid kemiskt försök: gm färgskiftning ange förekomst av ngt. Westring SvLafv. 2: 278 (1805).
b) till I 44 b α, refl., i uttr. slå sig an på ngt, om fuktighet: avsätta sig på ngt. TT 1899, K. s. 60.
11) (†) till I 47 a ι, refl., i uttr. slå sig an med ngn, inlåta sig i dispyt med ngn. SöndN 1862, nr 45, s. 3.
12) [möjl. utgående från 4 c slutet; jfr äv. 11 o. slå, v. I 48] gripa sig an med l. börja med (ngt); särsk. dels: ingå (äktenskap), dels: sätta upp (hushåll); numera bl. i a o. b. Om tu thet (dvs. äktenskapet) slår an vthan Gudz åkallan. Lælius Jungf. K 7 a (1591). Så hadhe du fuller, om det elliest så är som du skrifwer, slaget dine saker rätt ahn. SUFinlH 3: 150 (1611). Slå an ett hushåld. Ekeblad Bref 2: 176 (1660). särsk.
b) (numera föga br.) hippol. om häst: fatta (galopp); jfr slå, v. I 45 g α. KrigVAH 1833, s. 267. TIdr. 1887, s. 46. särsk. (†) utan obj.: fatta galopp (till höger l. till vänster resp. med det yttre l. det inre benet); äv. i uttr. slå falskt an i galopp, mot ryttarens önskan fatta galopp med det yttre benet i stället för med det inre, fatta falsk galopp. Slå falskt an i galopp. Deleen 1: 375 (1814). Om t. ex. höger galopp skall fattas, men hästen visar benägenhet att slå an till venster, bör (osv.). KrigVAT 1843, s. 321.
c) (†) bildl., med saksubj. betecknande lycka: åvägabringa (äktenskap för ngn). Nordenflycht QT 1745, s. 163.
d) (†) abs. (jfr b slutet): gifta sig. VRAkt. 1694, nr 299.
13) [jfr motsv. anv. i t.] i sht sjöt. till I 62: sätta (torr pump) i stånd att fungera gm att slå i vatten. ÖoL (1852).
1) till I 1.
a) (†) till I 1 c, i uttr. slå av geväret, (ta geväret från axeln o.) göra i armen gevär (se arm, sbst. I 1 e δ); jfr gevär 2 b β. Möller 2: 859 (1785). Heinrich (1828).
b) till I 1 k.
α) (i sht förr) vid ingående av avtal l. vad o. d. varvid två personer räckt varandra handen: bekräfta avtalet osv. gm att med sin hand slå uppifrån o. nedåt så att de två personernas händer skiljs åt; jfr slå upp 1 g. Runius (SVS) 1: 148 (1701).
β) (i Finl., numera mindre br.) till I 1 k η, vid auktion: gm klubbslag stadfästa att anbud antagits i fråga om (ngt), slå bort (ngt); jfr γ. Meurman (1847).
2) till I 2, om drivrem o. d.: glida l. hoppa av (hjul); äv. abs. TT 1899, M. s. 43 (abs.). Hedenvind-Eriksson Hjul. 192 (1928).
3) till I 6: gm slag (äv. gm spark) l. gm att våldsamt träffa komma (ngt) att gå av l. brytas av; äv. med bestämning inledd av prep. på (förr äv. med indirekt obj.), betecknande den l. det för vilken resp. vilket ngt går av l. bryts av; jfr 6. (En våldsverkare) körde .. ut bonden och slog armen aff på hustrun. VgFmT I. 10: 77 (i handl. fr. 1565). Hans hest hadhe slagit erich persons hest benet aff. UpplDomb. 5: 36 (1578). Slå av en käpp. SvHandordb. (1966).
4) (†) till I 7 i β: (på trumma o. d.) ge signal till att (arbete) skall upphöra. ReglArméenFlFörv. 1796, s. 61. FörvaltReglFl. 1825, s. 105.
5) till I 8: gm slag l. gm en rask rörelse komma (ngn l. ngt) att falla av l. fara i väg (från ngt) l. avlägsna (ngt från ngt); äv. i uttr. slå av ngn ngt, gm slag komma ngt att falla av ngn l. fara i väg från ngn, slå ngn av ngt, gm slag komma ngn att falla av från ngt; äv. med förbleknad bet., med avs. på rem (se rem, sbst.1 1 f): ta av (från remskiva); förr äv. dels: slå undan (ngt), dels: gm slag avvärja l. parera (hugg o. d.); jfr 6. Bekennir Erich hundedreng, at han lade hanen på röret (dvs. förde hanen till skjutläge) 3 resser, och en knicht slog hanen 3 resser aff. VadstÄTb. 62 (1582). (Tunnorna) sprundas .. och läggas i källaren .. til des de skola brukas, då de åter uptagas, sprundet slås utaf (osv.). Warg 650 (1755). Då vänder sig Tancred, slår af hans (dvs. motståndarens) hugg, och gifver / Åt honom sjelf ett sår. JGOxenstierna 5: 169 (c. 1817). En af de nedhängande kvistarna i björkallén slog af honom hatten. Lagerlöf Berl. 1: 199 (1891). (Poliskommissarien) öfverfölls af en mansperson samt slogs af velocipeden. SD 1900, nr 294, s. 2. Slå av en rem från remskivan. Östergren 1: 210 (1915). särsk.
a) hippol. till I 8 e, om häst: kasta av (ryttare); äv. abs.: (ha för vana att) kasta av ryttare. (Lat.) Equus sternax (sv.) hest som slår aff och icke wil bära. VarRerV 51 (1538). Hästen slog af ryttaren. Cannelin (1904).
b) (†) bildl. (jfr 6).
α) med avs. på ngt som sägs till ngn l. berättas för ngn: slå bort (med skämt o. d.); äv. med avs. på anbud l. begäran l. ngt som föreslås l. fordras o. d.: avslå (se d. o. I 3 a α, γ, δ α’, β’) l. vägra att medverka till; äv. med avs. på käromål: avvisa l. vederlägga. OPetri Kr. 206 (c. 1540). Ryssen (erbjöd) K. M. 10,000. Man til hjelp, men Konungen slog det af. Celsius E14 256 (i handl. fr. 1568). (Boris Godunov) slogh theras (dvs. några utsändas) begäran (att han skulle bli tsar) af. Petreius Beskr. 2: 116 (1614). Hur skulle du slå af din kärandes besvär, / Om du blef skyldig dömd, och vittne icke fans? Thomander 3: 282 (1826). Slå af ngt med skämt. Sundén (1891; med hänv. till Slå bort).
γ) upphöra med l. sluta med l. inställa l. avstå från (ngt) l. slå (ngt) ur hågen; äv. utan obj., i uttr. slå av med ngt, upphöra med ngt. (Ärkebiskop Jöns Bengtsson) wille .. icke .. slå vtaff thet han för händer hade. OPetri Kr. 238 (c. 1540). Erchiebiskopen och hans partij .. belade Stockholm på både malmarna, men the moste åter slå af med then bestalningen, efter the intet kunde utrette. LPetri Kr. 131 (1559). VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 308.
δ) i uttr. slå ngn ngt av, frånta ngn ngt l. vägra ngn ngt l. säga nej till ngn i fråga om ngt, slå ngn ngn av, vägra att ge ngn ngn (till äkta). Effter th(et) Kong:e M:tt wille slå honum sÿn tienst aff, nödgades han sökie sig een annen herre. 2SthmTb. 7: 98 (1584). Schroderus Albert. 2: 49 (1638: slogh .. honom sin Dotter .. aff). Slå ingen Herre ett togh aff, dhet går så snart tilbakar som fram .. (dvs.) Til Herrebodh måste man altijdh wara willigh. Grubb 733 (1665). VDAkt. 1694, nr 449.
ε) i pass. övergående i intr. anv., om köld: minska, avta; jfr 17 c o. slå, v. I 8 g δ α’. Broocman Hush. 3: 3 (1736).
6) [eg. bildl. anv. av 3 o. 5] (†) med avs. på samtal o. d.: avbryta l. undvika (gm att tala om annat). Nordforss (1805). Lindfors (1824).
7) till I 10: gm slag l. gm en l. flera raska rörelser avskilja (ngt); äv. med anslutning till 5, särsk. i uttr. slå av ngt i ngt, gm slag l. gm en l. flera raska rörelser avskilja ngt o. komma det att falla i ngt; i sht förr äv. motsv. slå, v. I 10 a α, i uttr. slå av ngn huvudet l. slå av ngns huvud, förr äv. slå av ngns huvud för sina fötter, (låta) hugga huvudet av ngn (jfr huvud 1 g, g β); jfr 8. Svart G1 27 (1561: slå theres huffwut aff för sine fötter). Jarlen lät gripa dem och slå af deras hufvuden. Geijer SvFolkH 1: 178 (1832). Järta (1833) i 3SAH XL. 2: 178 (: slå af mig hufwudet; i bild). Qvinnor se vi .. i olivlundarna, där de slå af de mogna oliverna med långa käppar. PT 1898, nr 42 A, s. 3. Slå inte av askan i de fina kaffekopparna. Askfatet står ju här. Hedberg VadUngFlick. 11 (1969). särsk.
a) (förr) med avs. på bojor, i uttr. slå av ngn ngt, i sht förr äv. slå ngn ngt av, gm slag befria ngn från ngt; jfr d, e α. KKD 8: 130 (1734).
b) (†) med avs. på tunnband, oeg., i uttr. slå ngt (ut)av (sig), om tunna o. d.: utvidga sig så att ngt lossnar. (Gårdsfogden) skal .. See till att .. Faatt och tynnor icke slå bånden vthaf sigh. Brahe Oec. 96 (c. 1580; uppl. 1971; uppl. 1677: slå banden aff).
c) refl. (jfr d), i uttr. slå sig av ngt, om fisk: gm slag med stjärten o. d. göra sig fri från ngt. Långt flera fiskar slå sig af kroken (vid spömete i ström) än vid utterfiske i sjö. TurÅ 1898, s. 72; möjl. icke särsk. förb.
d) refl. (jfr c), i uttr. slå av sig ngt, gm slag l. gm en l. flera raska rörelser ta bort ngt från sig l. befria sig från ngt; särsk. (förr) med avs. på bojor (jfr a). Han hade rÿmdt sit fengelsze .. och slagit jærnen aff sigh. 3SthmTb. 1: 5 (1592). Hülphers Ångermanl. 163 (1900). särsk.
α) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på rock: ta av sig. Hedenvind-Eriksson Hjul. 185 (1928).
β) (†) bildl. (jfr 8), i uttr. slå av sig ngns ok, avkasta ngns ok (se ok, sbst. 1 b η). Dryselius Monarchsp. 54 (1691).
e) i vissa pregnanta anv. (med obj. betecknande den l. det från vilken ngt avlägsnas l. abs.).
α) (†) motsv. a, med avs. på person: gm slag o. d. befria från bojor o. d. Wieselgren SvFäng. 111 (i handl. fr. 1681).
β) (i vissa trakter) med avs. på strömmingssköt: gm att ruska lösgöra strömming från; äv. abs. Skötarne slås av. Arwidsson Strömm. 45 (1913; från Hälsingl.). Därs. (abs.; från Hälsingl.).
γ) med avs. på cigarett o. d.: gm slag mot ngt l. skakning o. d. avlägsna aska från; äv. (med anslutning till 5) i uttr. slå av ngt i ngt, gm slag osv. avlägsna aska från ngt o. komma den att falla i ngt. (Han) råkade slå av cigarretten i sitt blott halvtömda nubbeglas. Olsson Mittåt 229 (1963).
8) i vissa bildl. anv. av 7.
a) i fråga om att göra avdrag o. d.
α) med obj. betecknande det som dras av: dra av l. avstå från (så l. så mycket), sätta ned fordran l. pris (så l. så mycket), pruta (så l. så mycket); äv. i uttr. slå av så l. så mycket av l. på ngt, förr äv. slå av ngt så l. så mycket, dra av så l. så mycket från ngt, sätta ned ngt så l. så mycket (äv. i fråga om åsikter o. d.: modifiera ngt så l. så mycket); jfr slå, v. I 10 a δ. OPetri Tb. 38 (1524). (Kunderna på värdshuset) begärte räkningen af gossen ..: När de hade slagit af något med honom, stack (osv.). Columbus MålRoo 60 (c. 1678). Wilja .. intet slå af köpeskillingen thet ringesta, vtan påstå at niuta hela kiöpeskillingen. ÅgerupArk. Brev 2/5 1741. Folket släpper / Ej sina rättigheter, slår ej af / En prick af gammal sed. Hagberg Shaksp. 1: 157 (1847). Han slår ej av något på sina åsikter. Laurin Minn. 4: 384 (1932). Slå av tio öre. SvHandordb. (1966).
β) (†) med obj. betecknande det varifrån avdrag göres.
α’) sätta ned (pris l. hyra o. d.); jfr γ. Han slår af spannmåls priset. Schultze Ordb. 4500 (c. 1755). Slå af [på] hyran. Schulthess (1885); jfr γ.
β’) med avs. på mynt, dels: försämra (till skrot o. korn), dels: devalvera; äv. i pass. övergående i intr. anv., om myntenhet: minska i värde, falla i kurs (jfr 17 b). Sedann .. (H. Dusæus) 1619 bekom hielp (till att studera i Tyskl. gm ett stipendium), sloges kiöpmans daller aff, och kost med andre nödtorffter vexto högtt till att betala. OxBr. 12: 392 (1620). 2RA 1: 145 (1720: till skrot och korn). Swedenborg TanckMynt B 2 a (1722).
γ) i uttr. slå av på (i sht förr äv. i) ngt, sätta ned priset l. pruta l. ställa mindre fordringar på ngt; äv.: minska l. sätta ned ngt (särsk. pris l. hyra o. d.); i fråga om åsikter o. d.: modifiera ngt, gå ifrån ngt; jfr β α’. Slå af i priset. Björkegren 2351 (1786). Slå af på en wara. Nordforss (1805). Jag kan icke .. slå af på åsikter, som nu en gång äro mina. Heidenstam (1912) i 3SAH 25: 64.
δ) abs.: sätta ned begärt pris, pruta; skruva ned sina fordringar; förr äv.: minska överenskommen prestation. (Köpmannen i Moskva) slåår altidh vthaf hwar gången som han tingar, så at för thet han fordrade 10. daler före, och war en mark werd, icke fåår mera än en halff mark. Petreius Beskr. 5: 16 (1615). Wij kunde intet giöra honom dagswerken effter han wille intet effter contractet hålla oss kyrckiotiänst, när wij såghe at han slogh af, så sloghe wij ock aff. VästeråsDP 8/2 1621. Beskow Enhet 59 (1912, 1916).
9) (†) till I 11 b: driva bort l. slå tillbaka (fiende); äv. med indirekt obj., i uttr. slå ngn (en truppstyrka) av, slå tillbaka (en truppstyrka) för ngn; äv. övergående i bet.: besegra (fiende); jfr slå, v. I 57, slå ifrån 5 b β. G1R 2: 139 (1525). (Stenkil den yngre) seyes haffua fördt örligh med them aff Danmark, och skal haffua slaghit them aff i tre strijdher. OPetri Kr. 55 (c. 1540). The wåra .. slå Ryssen thet ena Partiet af effter thet andra. NAv. 28/8 1656, nr 1, Bil. s. 3 b. Borg Luther 1: 295 (1753). särsk. i utvidgad anv.
a) [jfr motsv. anv. i t.] med avs. på anfall l. stormning: slå tillbaka, avvärja (äv. med saksubj., betecknande fästning); äv. med indirekt obj., i uttr. slå ngn (stormning) av, slå ngn tillbaka vid (stormning), slå ngn en slaktning av, besegra ngn i en strid; jfr slå ifrån 5 b β. Dauid .. strijdde emoot the Philisteer .. och slogh them een stoor slachting aff. 1Sam. 23: 5 (Bib. 1541). Våre sloge dem någre stormar aff. AOxenstierna 1: 119 (1627). När fordom detta fäste / Tre stormningar slog af. Bäckström Frey 88 (1876). Sundén (1891).
b) med avs. på deltagare i spel: besegra, övervinna; äv. med avs. på rival: undantränga. Slå af en medspelare. Lindfors (1824). Slå af en rival. Meurman (1847).
c) i fråga om kortspel.
α) med anslutning till slå, v. I 1 c ζ, med avs. på kort: (gm utspel) vinna över; i farao o. d. äv.: gm utspel av nytt kort vinna tillbaka förlust på (föregående kort); jfr β. Spela icke emot honom, han slår af hwad kort han behagar. Nordforss (1805). Weste FörslSAOB (c. 1815; i farao o. d.).
10) till I 13: avmeja (gräs o. d.); äv. med obj. betecknande dels (viss mängd av) hö: åstadkomma gm avmejande av gräs o. d., dels område: avmeja gräs o. d. på l. i. 4. (juli) .. slogs af ifrå gerdesgården nidh i siön medh 24 karler, höö — 58 lass. KyrkohÅ 1906, s. 211 (1611). Aengarna slås utaf. Lidén FörtrBr. 313 (1777). Moberg Invandr. 345 (1952).
11) mus. till I 16 b, om dirigent: röra arm l. hand l. taktpinne o. d. till tecken på att ett ljudande förlopp skall avstanna. Anrep-Nordin HbKördir. 17 (1920).
12) till I 20: (gm att föra spak o. d. i viss riktning l. gm att vrida l. trycka på strömbrytare o. d.) stänga av (motor l. elektrisk ström l. ngt som drivs av elektrisk ström, t. ex. radioapparat). Flygaren har slagit af sin motor. Berg Krig. 50 (1915). Hon slog av radion. Johnson KrilonRes. 142 (1942).
13) [jfr motsv. anv. i mlt. o. t.] (†) till I 24 b α, i uttr. slå ngn (så l. så mycket folk o. d.) av l. slå ngn av (så l. så mycket folk o. d.), i strid vålla ngn en förlust på (så l. så mycket folk osv.) i döda; jfr slå ifrån 10 a. BtFinlH 3: 475 (1560). Felix Landzhöffdingen .. slogh honom (dvs. en egyptier, som utgav sig för att vara judafolkets frälsare,) aff 400 män, 200 togh han fångna. Rudbeckius 2Pred. B 2 a (1622, 1637).
14) (i fackspr.) till I 28: släppa (ett i två punkter fastgjort snöre som är kritat l. sotat o. d.) så att en linje uppkommer på underlaget; äv. abs. Suneson GGrund 64 (1926; abs.). Snöret (kritades) och slogs av. Därs. 197.
15) till I 32.
b) (numera föga br.) refl., i uttr. slå av sig, om ämne: stöta ifrån sig l. icke ta åt sig (ngt); jfr slå bort 6, slå ifrån 11. VetAH 1813, s. 196.
16) (†) till I 45 a, om jakthund: lämna villebråds spår, ge upp (i förföljande av villebråd). TIdr. 1887, s. 26.
17) (†) till I 49 a α.
a) om vara: falla i pris; om pris: falla; om handel: gå tillbaka, avta; om marknad (se d. o. 2): börja visa ringa köpenskap o. lägre priser; jfr slå tillbaka 12 a. Schroderus KonFörähr. 28 b (1606; om varor). Kornhandelen ähr en dhen svikligeste handel, som driffvin varder, låther sig lätteligen förvandla och aff en ringa occasion slår aff. AOxenstierna 6: 283 (1631). Nu .. hoppas jagh marknan skall schlå op så fast, som han för schlog aff. OxBr. 11: 633 (1633). Heinrich (1828; om pris).
b) om myntenhet: minska i värde l. falla i kurs l. devalveras; jfr 8 a β β’. AOxenstierna 4: 205 (1628). 2RARP I. 1: 72 (1719).
c) om köld: avta, minska, gå tillbaka; äv. i uttr. slå av med sin köld, om tidsperiod: uppvisa avtagande köld; jfr 5 b ε o. slå, v. I 49 b ε, slå tillbaka 12 b. IErici Colerus 1: 42 (c. 1645: medh sin Köldh). Meurman (1847).
18) till I 50 a, refl., i uttr. slå av sig, om dryck: ge ifrån sig kolsyra; äv. (om dryck l. mat o. d.): förlora sin smak l. kraft, bli duven l. fadd (ngn gg äv. med obj. betecknande kraft: förlora); äv. bildl.; jfr slå, v. I 50 b. Rålamb 14: 115 (1690; om maträtt). (Eng.) To vapour away .. (sv.) slå af sig krafften. Serenius Lll 4 a (1734). Så drack han ett stort glas vichyvatten alldeles för häftigt och utan att låta det slå af sig. Söderberg Glas 202 (1905). OoB 1932, s. 62 (bildl.).
20) till I 62.
a) med obj. betecknande ngt som avlägsnas: hälla bort; förr äv. oeg., i uttr. slå av sitt vatten, kasta (sitt) vatten, urinera (jfr slå ifrån 13). Kockeb. B 7 a (1650). (Sv.) Slåå af sit watn (t.) Brunzen, Harnen. SpråckOrdb. (1703).
b) med obj. betecknande det varifrån ngt avlägsnas.
SLÅ BI. [jfr d. icke slå slem bi; av lt. bislaan, sannol. eg.: bidraga med att slå (i sådana uttr. som he sleit good bi, han är en god medhjälpare o. d., he sleit nig slimm bi, han är med på allt)] (†) till I 1, i det bildl. uttr. intet slå slem(t) bi, icke vara till ringa hjälp l. icke stå tillbaka l. icke ha det dåligt; jfr slå, v. I 1 o α γ’. Så skal bror wetta att wy intet slå slemt by här (dvs. i Sthm). Ekeblad BrClEkeblad 31 (1651). (Jag kan icke själv delta i en jakt, men) förhåppas att mårten intet lärer slå slem bij i min plasz. Dens. Bref 2: 169 (1659; rättat efter hskr.). —
1) till I 1.
a) gm att slå driva bort (person l. djur); särsk. till I 1 d μ: gm att slå (person l. djur) driva bort (honom resp. det); jfr 5. Pastor sade .. frun, satte sig på hennas sengbräde och wille i sängan, så att frun nödgades taga toflan och slå honom bort. ConsEcclAboP 142 (1658). Hon har en kvist att slå bort myggen med. Johnson Här 151 (1935). särsk. [möjl. att fatta ss. bildl. anv. av 5] (numera bl. tillf.) bildl., med avs. på friare o. d.: avvisa, göra slut med. Börjesson Statshv. 12 (1866).
b) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till I 1 c η ε’: avyttra (ngt) gm tärningsspel (varvid varje deltagare betalade en insats o. den som lyckades bäst blev ägare). SthmFig. 1845, s. 51.
c) till I 1 k η: (på auktion) bekräfta försäljningen av (ngt för så l. så mycket l. till ngn) med klubbslag, sälja (ngt) på auktion. Widegren 621 (1788).
3) till I 8: gm slag komma (ngt) att förflytta sig l. fara l. falla bort l. hamna fel l. komma bort; äv. till I 8 b α β’, i fråga om fotboll: sparka bort (boll). Swedberg Ordab. (1722). Då signalen gafs, slogos låsen bort (vid sjösättningen). SD(L) 1901, nr 521, s. 2. Slå bort en boll. SvHandordb. (1966). särsk.
a) sport. i utvidgad anv.
β) refl., i uttr. slå bort sig, slå så att man förlorar boll l. match o. dyl. l. går miste om mål o. d. SvHandordb. (1966).
b) [möjl. delvis att fatta ss. bildl. anv. av 5] bildl.; särsk. dels: avvisa l. undvika att tala om l. svara på (ngt), dels: förjaga (ngt, t. ex. sorg l. tanke), dels: upphöra l. undvika att tänka på (ngt); jfr slå, v. I 8 g (β), slå undan 2 b. PPGothus Und. Aa 1 b (1590). Tag dit glas, slå sorgen bort. Bellman (BellmS) 2: 104 (c. 1784, 1791). Hon slog bort min fråga och svarade ej ett ord. Almqvist AMay 33 (1838). Jag hade slagit bort den där historien, täckt över den, liksom inte velat veta om den. Siwertz Förtr. 159 (1945). särsk.
α) i sådana uttr. som slå bort ngt med l. i skämt l. skoj, skämta l. skoja om ngt i stället för att tala allvarligt om det, skämta l. skoja bort ngt, slå bort ngt i vädret, icke ta ngt på allvar. Dalin Arg. 1: 48 (1733, 1754: med skämt). Sturzen-Becker 2: 197 (1861: i vädret). Ullman FlickÄra 188 (1909: i skoj).
β) (i vissa trakter) låta (tid) gå l. få (tid) att gå (utan att göra något nyttigt), ta sig ledigt (så l. så lång tid). Larsson Hemmab. 270 (1916).
5) (numera bl. tillf.) till I 11 b: driva bort (fiende l. angripare); jfr 1 a (slutet), 3 b. KKD 12: 200 (1703).
6) till I 32: stöta l. hålla ifrån sig (väta o. d.); jfr slå av 15 b, slå ifrån 11. SAOB B 4057 (1921).
2) (†) till I 29 d.
a) om generalbas: (efter det att sångsolist sjungit de sista tonerna av ett recitativ utan ackompanjemang) låta höra avslutande ackord. Londée Kellner 21 (1739).
3) till I 45 a β α’ slutet: slå upp l. se efter (ngt i bok o. d.); äv. utan obj.; förr äv. med obj. betecknande författare: slå upp (för att kontrollera citat hos). Han ville slå effter i protocollet ock giöra en uthförl. declaration der uthi. RP 14: 126 (1650). Man har wid öfwersätningen (av Dalins svenska historia till tyska) slagit efter sjelfwa Autorerna, af hwilka H. v. D. sig betjent. SvMerc. 3: 202 (1757). Auerbach (1913).
4) (numera bl. tillf.) till I 62: hälla l. hällande servera (ngt) efter tidigare hällande l. serverande; äv. i uttr. slå efter med ngt. Här har du fjerde remmaren … kan du taga den i en klunk, din krabat! .. Kan du det, så slår jag efter med numro fem. Blanche Våln. 401 (1847). —
1) till I 8: gm slag driva in (ngt) mellan andra föremål. (Sv.) Slå emellan. (Fr.) Mettre entre. Pousser .. à coups de marteau. Nordforss (1805); möjl. icke särsk. förb. särsk.
a) boktr. i utvidgad anv.: göra mellanslag mellan (rader); äv. abs.: göra mellanslag. Holmberg 1: 779 (1795). Man .. måste .. slå emellan raderna vid utgångarna. NordBoktrK 1908, s. 62.
b) (†) bildl.
α) i uttr. slå emellan ngns berättelse ngt, avbrytande skjuta in ngt i ngns berättelse. Almqvist Smar. 211 (1845).
β) i uttr. slå emellan med ngt, pregnant, i fråga om att använda ngt mellan de tillfällen då man använder ngt annat (o. bättre). Bergsmannen kjöper Torrfisk, som torde vara att slå emellan med. Johansson Noraskog 1: 59 (i handl. fr. 1785).
2) (†) till I 52 f, i uttr. slå emellan för ngn, opers.: hända ngn att periodvis (mellan lyckligare perioder) sakna vad han behöver. Nordforss (1805). —
SLÅ EMOT1 04 l. MOT0 4, förr äv. SLÅSS EMOT.
I. till I.
1) till I 1 i γ, med avs. på person l. sak: gm att slå (med ngt) göra motstånd mot (o. hindra att passera); med avs. på person förr äv. allmännare: göra (väpnat) motstånd mot (äv. abs.: göra motstånd); med avs. på boll förr möjl. äv.: slå tillbaka (jfr slå, v. I 8). LPetri Spörszm. 11 (1568; allmännare). (Sv.) Slå emoot bollen (lat.) Pilam apte et expedite remittere. Helsingius Ee 4 b (1587); möjl. icke särsk. förb. (Mannen som tvångsmatades) slogh then (dvs. maten) alt emoot medh Tungone, så mykit han mäst kunde. PPGothus Und. P 7 a (1590). Nordforss (1805; abs.). särsk. (†) bildl., med avs. på ngt som beslutats av myndighet: göra motstånd mot. ConsAcAboP 4: 162 (1673).
2) till I 2: komma (farande) mot (ngn l. ngt), (komma farande mot o.) stöta till l. möta (ngn l. ngt); äv. abs. Bellman (BellmS) 1: 158 (c. 1772, 1790). När wädret slår emot, det luktar hwiter lök. Livin Kyrk. 75 (1781). särsk. mer l. mindre bildl. (jfr slå, v. I 2 x). Lundegård Prom. 1: 107 (1893).
3) till I 19, om person l. djur: (ofrivilligt) stöta emot (ngt med ngt). (Kamelernas klockor) äro så stora, att deras bärare skulle slå emot dem med knäna, om de bures på vanligt sätt. Hedin Pol. 1: 99 (1911); möjl. icke särsk. förb. Östergren (1941).
4) (†) till I 49 b ε β’, refl., i uttr. slå sig emot, om vind: börja blåsa mot. Girs E14 14 (c. 1630).
II. (†) till II 1 b: gm att slåss l. (motsv. slå, v. II 1 b β) gm att kämpa göra motstånd, kämpa emot. Bureus Suml. 32 (c. 1600). Topelius Läsn. 2: 105 (1866). —
1) till I 1, refl., i uttr. slå sig fram, gm att slå l. (i utvidgad anv.) med våld ta sig fram (bland motståndare l. i trängsel l. till ngt o. d.); äv.: gm att duellera ta sig fram i världen; ofta oeg. l. bildl. (äv. med saksubj.), särsk.: (gm att anstränga sig) ta sig fram (i världen l. i sin karriär o. d.) l. uppnå framgång l. bereda sig utkomst l. dra sig fram. Orsaken till .. (att två hovjunkare duellerat med varandra) ähr att berner ähr den andra föredragin till försnider .. sombliga slå sigh fram och sombliga smikra. Ekeblad BrClEkeblad 130 (1653). Där var en sådan trängsel att jag måste slå mig fram. Weste FörslSAOB (c. 1815). Godt förstånd och redigt hufvud slår sig mycket bättre fram i verlden, än lärdom och beläsenhet. Jolin MSmith 32 (1847). I Tyskland försökte bönderna i början af 1500-talet med vapen i hand slå sig fram till socialt oberoende. NF 2: 855 (1877). (Byrons mor) flyttade 1790 till Aberdeen, i hopp att der kunna slå sig fram på en ringa lifränta. Därs. 1407 (1878). Hedberg Prins. 307 (1936). Anm. till 1. Uttr. uttalas äv. (i sht i eg. bet.) med huvudtrycket på slå.
2) till I 2: tränga l. komma fram; äv. mer l. mindre bildl. (jfr slå, v. I 2 x). Röken gick (i Mecklenburg) icke ut genom någon skorsten, utan slog fram inunder hwalfwet på spisen och gick sedermera ut genom en öpning på taket. EGLidbeck (1752) i SvMerc. V. 4: 197. Castrén Creutz 124 (1917; bildl., om sommarstämning i dikt).
4) till I 8: gm slag komma (ngt) att röra sig l. förflytta sig framåt l. till ett läge längre fram. Nordforss (1805). särsk. bildl.; särsk. till I 8 g λ: (försiktigt l. på försök l. i förbigående) kasta fram (ett yttrande l. en plan o. d.), förr äv.: försiktigt fråga efter l. börja tala om (ngt). Ibland annat .. sloge .. (danskarna) thet fram, Att (osv.). Svart G1 7 (1561). Slå fram (dvs.) oförmärkt fråga .. något. Lind (1749). (K. XI) började slå fram Standaret (som han ville att en dam skulle brodera). Efter .. vidlöftiga förberedelser uttalade han .. sin önskan. Sparre Stand. 75 (1847). När jag första gången slog fram denna plan (dvs. att flytta ut på landet) som en blott möjlighet för min hustru, lyste .. hennes ansikte upp. Geijerstam Lillebr. 235 (1900). Han slog fram att vi skulle göra en utfärd. SvHandordb. (1966). särsk. utan obj.: göra en (försiktig) framställning l. framstöt; numera företrädesvis i uttr. slå fram om ngt, (försiktigt) börja tala om l. föreslå ngt. MoB 6: 176 (1784). Kan inte bror slå fram si så der oförmärkt och låta kusin Anna förstå, att jag håller henne hjertligt kär. Wetterbergh Penning. 98 (1847). Han .. ringde upp och slog fram om ett teaterbesök. Stiernstedt Liw. 99 (1925).
6) till I 20, i fråga om fartyg l. fordon: (gm att ställa in spak o. d.) åstadkomma att maskin l. dyl. arbetar för förflyttning framåt. TT 1901, Allm. s. 244.
8) [jfr t. vorschlagen] (†) till I 65 b: räcka till, förslå; äv. i uttr. slå fram så l. så mycket emot ngt, vara så l. så mycket i jämförelse med ngt. G1R 1: 191 (1524). Lika som en drope watn aff haffuet, och itt sandkorn aff sanden, så litet slå twsende åår fram emoot ewighetenne. LPetri Sir. 18: 8 (1561). —
1) till I 1.
a) (†) till I 1 b α, refl., i uttr. slå (kroppsdel) för sig, sätta (kroppsdel) framför sig. VetAH 1819, s. 229.
3) till I 9.
a) gm slag anbringa (ngt) framför öppning o. d.; äv. allmännare: sätta (lås o. d.) för dörr o. d.; jfr slå före 4 a. Slå för et lås. Sahlstedt (1773). Slå för ett bräde. Sundén (1891).
b) (gm slag anbringa ngt framför ngt o. därigm) stänga för (ngt); jfr slå före 4 b. Slå för ett hål. Nordforss (1805).
4) [jfr lt. so’n fatt vull grütt versleit nix, ett sådant grötfat förslår inte att stilla hungern] (†) till I 65 b: räcka till, förslå; särsk. om mat: vara mäktig; jfr slå före 9. Tholander Ordl. (1872). —
SLÅ FÖRBI1 04.
1) till I 1: slå så att slaget går förbi (ngn l. ngt); äv. till I 1 c η: kasta så att kastet går förbi (ngn l. ngt). VRP 24/10 1733. Weste FörslSAOB (c. 1815; i fråga om kast med klot).
3) till I 45.
a) sjöt. till I 45 b, refl., i uttr. slå sig förbi, om (person på) fartyg: (under kryssning) ta sig förbi (annat fartyg l. person på sådant). Smith 354 (1918).
b) (ngt vard., mera tillf.) till I 45 f γ: under gående av o. an passera förbi. Olsson Källa 103 (1971). —
2) [efter t. vorschlagen] till I 2 x ι β’, om avtryck av satsyta: vid tryckning hamna utanför avtrycket på motstående sida av arket; om satsytor på motstående sidor av ett ark: icke stå mitt emot varandra. Skulle .. här eller der af den intryckta schatteringen slå före, så måste .. (tryckaren) söka att hjelpa sig medelst tunna spånors inläggande. Täubel Boktr. 1: 185 (1823). Slå .. columnerne ansenligt före .. så måste Prässmästaren (osv.). Därs.
3) till I 8 g.
b) till I 8 g λ.
α) i uttr. slå ngn sitt löfte före, ge ngn sitt löfte, slå ngn fagert före, komma med fagra ord till ngn, fagert slå ngn ngt före, med fagra ord förege ngt inför ngn, slå ngn lurar före, se lur, sbst.6 2 slutet. LPetri 2Post. 291 b (1555: löffte). (Magnus Ladulås) lät .. gifva .. (upprorsmännen) före, lijka som han intet kunde undra eller stoort ogilla thet the .. företagit .. och annat sådhant slog han them fagert före. Dens. Kr. 79 (1559). Efter .. Kon. Waldemar (Atterdag) var listig, skall han hafva gifvit honom (dvs. Magnus Eriksson) god ord, och slaget honom fagert före. Därs. 97.
β) föreslå (ngt l. ngn); äv. med indirekt obj. SvTr. V. 1: 139 (1603). När en Konung eller Förste blifwer anmodat att sättia en Höfdinge .. för en Krigzhär .. eller en Biskop af någon försambling att förordna till Körkioherde, fråga de, hwem slå i mig före. Rudbeck Atl. 3: 675 (1698). Heinrich (1828).
4) till I 9.
c) bildl. (jfr slå, v. I 9 l), i uttr. slå ngn den l. den brilla före, föra ngn bakom ljuset på det l. det sättet; jfr brilla, sbst. b. Aschaneus HwsRegl. 21 (1614).
5) till I 45 c α, i det bildl. uttr. slå ngn en krok före, se KROK 6 b β.
6) till I 49 a β: ändra sig l. avta; särsk. om (anfall av) sjukdom l. värk: avta, gå över. Balck Es. 112 (1603). Om morghonen bittida tå hon vpstodh .. fick hon en anstöt vnder sitt hierta … Thenna anstöt slogh strax före och hon wart temelighen wijd helsa. IErici MLarsdr 46 (1620). Björnståhl Resa 3: 110 (1778). särsk. om kylig väderlek, vinter o. d.: avta, bli mildare; jfr slå, v. I 49 b ε. IErici Colerus 1: 31 (c. 1645). Serenius (1741). Schulthess (1885).
7) till I 62, i det bildl. uttr. slå fett före, se FET, adj. 9 b.
8) (†) till I 64 d, i uttr. slå väl före (jfr 9), ge bra, ge god avkastning. Calonius Bref 288 (1797).
9) [jfr t. vorschlagen] till I 65 b, i uttr. slå väl före (jfr 8), vara tillräcklig; jfr slå för 4. Juslenius 36 (1745). —
1) till I 1.
a) till I 1 b α: låta (viss kroppsdel) stöta mot vattnet vid nedslag (efter hopp). TIdr. 1896, s. 460.
c) till 1 c; särsk.
β) till I 1 c ε, med avs. på dörr o. d.: föra till stängt läge l. stänga (med kraft, så att det hörs). MoB 7: 84 (1809).
2) till I 2.
b) om färg på tyg: flyta ut i angränsande fält (vid tvätt l. svettning o. d.); äv. i uttr. slå i varandra, om färger på ett o. samma tygstycke: flyta ut i o. påverka varandra (vid tvätt osv.); jfr 3. Färgerna slå ej i hvarandra, om man i det vatten, hvari .. (randiga, rutiga l. blommiga tyger) tvättas, blandar litet salt. Langlet Husm. 618 (1884). HantvB I. 8. 2: 234 (1940).
d) till I 2 l, om dörr o. d.: röra sig till stängt läge; i sht med tanke på ljud som uppkommer då dörr osv. stängs. Benedictsson Peng. 39 (1885).
3) [jfr 2 b] refl., i uttr. slå i sig, om flerfärgat plagg o. d.: vid tvättning ändra färg gm att de urspr. skilda färgerna flyter ut i o. påverkar varandra. Siwertz Tråd. 14 (1957).
a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) låta (dragg o. d.) gå till botten. (Haneson o.) Rencke 140 (1923).
b) [delvis möjl. utgående från 8] (ngt vard.) bildl.
α) med avs. på osanning l. ngt otroligt o. d.: lura i (ngn ngt); jfr slå, v. I 8 g μ. Knöppel Möt. 16 (1750).
β) med avs. på kunskap l. regel o. d.: lära l. proppa i (ngn ngt); särsk. refl., i uttr. slå i sig ngt, lära sig l. proppa i sig ngt (med avs. på bok stundom äv.: kritiklöst sluka ngt); jfr slå in 5 a β β’. ”Slå i sig” .. kunskaper. Wikner Pred. 71 (1872). (Lektor Bogren) lyckades bra slå i oss .. Anjous torra kyrkohistoria. Öman Ungd. 272 (1889). Hvilken annan (än en berlinsk backfisch) vore väl (enl. en tysk kritiker) i stånd att slå i sig denna röra af välment trivialitet, patetisk vältalighet, måttlösa anklagelser, kritiklös kritik och osmälta läsefrukter från alla moderna författare (dvs. Ellen Keys Barnets århundrade). PT 1907, nr 113 A, s. 3.
8) till I 62: hälla i (ngt i ngt); äv. (motsv. slå, v. I 62 c) med obj. betecknande kärl o. d. vari ngt hälls; jfr 4 b. Warg 490 (1755). Som man slagit i åt sig, får man dricka ut. Rhodin Ordspr. 113 (1807). Slå i glasen. Nilsson FestdVard. 70 (1925). särsk. (vard.) i utvidgad anv.
a) äta l. proppa i sig (mat); (ss. muta) bjuda (ngn) på (måltid o. d.); jfr b. (Skåningen) slår så mycken gröt i buken tohl. Linné Skr. 5: 122 (1732). (För att få allmänna arbeten) bör man göra sej bekant med vissa af stadens embets- och tjenstemän .. och slå i dem en och annan middag. Blanche Våln. 421 (1847).
b) refl., i uttr. slå i sig, dricka l. (motsv. a) äta (ngt); i sht i fråga om att dricka osv. hastigt l. omåttligt; jfr slå, v. I 62 c α β’, d α, slå in 16 slutet. Tidfördrijf A 1 b (c. 1695). (Magen) war mycket förderfwad af öfwerflödig dryck, then patienten i sin största ångest slagit i sig. Münchenberg Scriver Får. 208 (1725). Auerbach (1913; med avs. på mat). —
1) till I 1.
a) i uttr. slå ifrån sig; jfr 6.
α) försvara sig gm att slå l. (allmännare) gm att strida; äv. bildl.: försvara sig (med ord o. d.). OPetri 3: 80 (1530). Man kan sluta huru förtwiflad den lilla hopen hade slagit ifrån sig .. då öfwer 500 af .. (fienderna) blefwo på platzen. Nordberg C12 1: 499 (1740). Hon slog ifrån sig med hvad man kan kalla pig-qvickheter. Wetterbergh GNord 44 (1862). Boxaren slog ifrån sig bra. SvHandordb. (1966). Anm. till 1 a α. Cavallin (1876) uppger för denna bet. uttal med huvudtonen på slå.
β) gm att hastigt föra handen l. händerna ifrån sig antyda att man icke vill ha ngt l. icke vill veta av ngt o. d. (äv. i sådana uttr. som slå ifrån sig med händerna); jfr slå, v. I 1 k. Wigström Folkd. 2: 256 (1881).
γ) (numera bl. tillf.) med obj. betecknande person l. djur: gm att slå (förr äv. till I 1 c η: gm att kasta sten o. d.) driva ifrån sig; i ä. språkprov svårt att skilja från 5 a, b α. Då vptogh Erich Månss(on) en sten och slogh hunden ifrån sigh. VRP 1632, s. 466. ÅngermDomb. 18/7 1642, fol. 199.
b) till I 1 c ε: föra undan (regel o. d.); äv. med avs. på strömbrytare: föra till läge där elektrisk ström är bruten (äv. i utvidgad anv.: vrida l. trycka på så att elektrisk ström bryts). Essén Brilj. 94 (1918; med avs. på strömbrytare). Slå ifrån en regel. SvHandordb. (1966).
2) till I 2.
a) röra sig bort från (ngn l. ngt); äv. i uttr. slå ifrån varandra, med pluralt huvudord: röra sig i motsatta riktningar. Visb. 2: 301 (c. 1600). Propellrarnes öfverkanter slå ifrån hvarandra. TT 1881, s. 57. särsk.
α) el.-tekn. abs., om relä: röra sig från läge som medför sluten strömkrets till läge som medför bruten strömkrets, släppa. VocTélInt. 73 (1931).
β) bildl.; särsk. opers., i fråga om företeelser som följts åt: inträda en avvikelse. LfF 1907, s. 105.
b) till I 2 b, i uttr. slå ifrån sig, med obj. betecknande ngt som alstra(t)s av l. uppfattas ss. en del av subj.: (alstra o.) försätta i rörelse bort från sig. (Ugnen) slår Rööken ifrån sig nedher i Stugun. VDAkt. 1696, nr 82. särsk.: avge (vätska o. d.); äv. i utvidgad anv., med avs. på värme l. kyla: sprida. Möller (1790). Ugnen slår hettan ifrån sig, Isen slår kyla från sig. Weste FörslSAOB (c. 1815).
c) (†) till I 2 t ε, refl., i uttr. slå sig ifrån ngn, om smittämne: utgå från ngn. L. Paulinus Gothus Pest. 93 b (1623).
3) till I 8, i uttr. slå ifrån ngn ngt, gm slag (med avs. på fotboll äv. till I 8 b α β’: gm spark) komma ngt att fara bort från ngn; äv. i uttr. slå ifrån sig ngt l. slå ngt ifrån sig; jfr 6. Slå ifrån sig bållen. Nordforss (1805); möjl. till 1 a δ. Slå något ifrån sig: .. (dvs.) aflägsna något. Lindfors (1824). SvHandordb. (1966).
4) till I 10.
a) gm slag lösgöra l. avskilja (ngt); äv. i uttr. slå ifrån ngt ngt, gm slag lösgöra l. avskilja ngt från ngt. Det brädhe han skulle hafwa slagett ifrån Gymnasij prubba. HärnösDP 1662, s. 21. Östergren 2: 517 (1922).
b) refl., i uttr. slå sig ifrån ngn l. ngt, i sht förr äv. slå ifrån sig ngt, gm slag l. (allmännare) gm våld o. d. göra sig fri från ngn l. ngt; äv. oeg.: gm slag osv. göra sig kvitt ngn l. ngt; jfr 6. (Knotten) betäckte linkläderna, att de blefwo helt swarta, till att slå sig frå dem war omögligt. Linné Skr. 5: 174 (1732). Björkman (1889).
c) (†) i utvidgad anv., i uttr. slå ngt ngn ifrån, frånta ngn ngt (i strid). När .. (danskarna) utdroge (från Västergötl. år 1566), bleff mesteparten aff theres roff och tråss them ifrå slagen. HH 20: 218 (c. 1595); möjl. ssg.
5) (†) till I 11.
a) till I 11 a α, i uttr. slå ifrån sig (häst), driva ifrån sig (häst); jfr 1 a γ, 6. När the .. woro på hemreesan stadde, Slog .. Arfuid ifrån sig then hästen han red vpå. GullbgDomb. 26/10 1624.
b) till I 11 b, i uttr. slå ifrån sig; jfr 6.
β) driva ifrån sig (fiende); äv. i utvidgad anv.: slå tillbaka (stormning); jfr slå av 9 (a). Sedan the månge stormninger hade slagit ifrån sig, gåfuo the vp staden. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 80 (1600). RARP 7: 118 (1660).
6) i vissa bildl. anv. av 1 a, 3, 4 b, 5 a, b, i uttr. slå ifrån sig.
a) med avs. på sorg l. bekymmer l. tanke l. känsla o. d.: fördriva l. glömma; med avs. på varning l. förebråelse o. d.: avvisa l. negligera. Lät icke sorghena in vti hiertat vtan slå henne ifrå tich. Syr. 38: 20 (öv. 1536; äv. i Apokr. 1921). Mången försökte .. att med hån slå .. (Birgittas) varningar från sig. Schück SvLitH 163 (1886).
b) abs.: icke vilja höra på vad som sägs, icke vidta någon åtgärd; i sht förr äv.: glömma sina bekymmer. (Då jag hade misslyckats,) kom .. min förträffliga ungdomsvän mig till hjelp och utverkade hos mina föräldrar tillåtelse för mig att göra en utrikes resa, och ”slå ifrån mig”, som hon sade. Bremer Grann. 2: 151 (1837). Siwertz Tråd. 37 (1957).
7) till I 13.
b) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. slå ifrån sig, slå färdigt, sluta att slå. Landsm. 1: 663 (1880; från Hall.).
8) sjöt. till I 18 c δ, med avs. på segel, i sht förr äv. flagga o. d.: lossa från rundhult o. d. (efter användning). Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. (1856). Konow (1887; äv. med avs. på flaggor m. m.).
9) till I 20: (gm att ställa in spak o. d.) komma (maskin l. motor o. d.) att stanna l. koppla bort (maskin l. maskindel l. elektrisk ström o. d.); äv. abs.: stanna maskineriet l. koppla bort strömmen o. d. (äv. i fråga om att stänga av tillförseln av ngt som driver ngt, t. ex. vatten som driver turbin); jfr slå igen 9. TT 1872, s. 303. (Han) slog ifrån elektriska strömmen. Essén Doll. 100 (1917). (Arbetarna vid sågen) kan .. göra en verklig arbetspaus, slå ifrån. Johnson Här 88 (1935).
10) (†) till I 24 b.
a) till I 24 b α, i uttr. slå ngn (så l. så mycket folk o. d.) ifrån l. slå ngn ifrån (så l. så mycket folk o. d.), = slå av 13. (Gotlänningarna) jegade .. konungen en gong ther aff landet, och slogho honom noghot folk i frå. OPetri Kr. 116 (c. 1540). G1R 14: 330 (1542: slogo .. honom ifrå wäl 50 Karla). OxBr. 3: 99 (1626).
11) till I 32, i uttr. slå ifrån sig, återkasta l. stöta ifrån sig (ngt), icke ta åt sig (ngt); jfr slå av 15 b, slå bort 6. Kolmodin QvSp. 2: 514 (1750). särsk. abs.; särsk. dels om papper: stöta ifrån sig bläck o. d., dels om tyg o. d.: stöta ifrån sig smuts o. d., vara (jämförelsevis) okänslig för smuts o. d. WoH (1904; om papper). IllSvOrdb. (1958; om tyg).
12) (numera föga br.) till I 48 d β α’, refl., i uttr. slå sig ifrån.
a) dra sig (tillbaka) ifrån (ngt) l. undandra sig (ngt) l. upphöra med (ngt) l. (av)-hålla sig från (ngt); äv.: lämna l. överge (lära l. levnadsbana o. d.). Svart G1 162 (1561). (Vissa sekter) som wäl hade slagit sigh ifrån then Påfweske, och docklijkwäl sigh til then reene Ewangelij Läran icke bekände. Schroderus Os. III. 2: 70 (1635). Skal man .. slå sigh ifrå Arbete, och leffua vthi Lättia, effter Arbete haffuer Oroo medh sigh? ACanuti ESkytte D 1 b (1642). Max .. skulle slå sig ifrån tjenstebanan för att taga hand om Örnvik. Carlén Bull. 2: 165 (1847). särsk. (†) i uttr. slå sig ifrån boken, avhålla sig från läsning l. upphöra att studera. PJAngermannus Visit. 204 (1605). VDAkt. 1759, nr 161 (1758).
b) (†) gå ifrån l. icke fullfölja l. svika (avtal o. d.); jfr c. OxBr. 12: 353 (1613). Schroderus Os. III. 2: 198 (1635). jfr: Anders wille iche hålla sama fracht, wthann will nu slå sigh ther ifrån. TbLödöse 279 (1592). jfr äv.: Nils Jngemarsson hafwer frjat till Nils Erichz dåtter i Biörkom .. men slagett sigh sedan der ifrån. HärnösDP 1663, s. 76.
c) (†) abs.: dra sig undan från vad som tidigare planerats l. sagts o. d.; jfr b o. slå, v. I 48 d β β’. RisingeRegnaSkedviDomb. 17/9 1605. (Jag ber) At min herre nådigast ville hielpa Benedictum Theodori ifrån M. Henrik bokaförare i Stocholm. .. Wexionensis sloog sig ifrån och vill inthet lösa honom, som meent var. JRothovius (1623) i OxBr. 12: 220.
13) (†) till I 62, oeg., i uttr. slå sitt vatten ifrån sig o. d., kasta (sitt) vatten, urinera; jfr slå av 20 a. UpplDomb. 3: 109 (1541). 2SthmTb. 7: 361 (1587). —
1) till I 1.
a) besvara slag med slag; förr äv. till I 1 d: besvara förolämpning gm att slå (ngn); jfr slå tillbaka 1 a. Bÿsse skyttens hust(rv) rækte handene ffor vj {marker} for th(et) hon kallade h(ustrv) walborg lasse p(er)s(ons) ene hore, och h(ustrv) walborg ræchte handen ffor vj {marker} for th(et) hon sloo henne igh(e)n. OPetri Tb. 33 (1524). Slå igen är intet förbudet. Grubb 629 (1665).
2) till I 1 c ε, 2, med avs. på dörr l. lock o. d.: föra till stängt läge l. stänga (häftigt l. vårdslöst, så att buller uppstår); äv. med avs. på ngt som har en l. flera rörliga delar, särsk. dels: stänga locket till (koffert o. d.), dels: fälla ihop (slagbord o. d.); äv. abs., särsk. i uttr. slå igen efter sig, stänga dörren efter sig (häftigt l. vårdslöst, så att buller uppstår); jfr 6 o. slå ihop 2, slå till 3. G1R 9: 380 (1534). Vår koffert slås igen. Remmer Theat. 1: 29 (1814). Dörren, som stått på glänt, slås af luftdraget igen. Almqvist Amor. 200 (1839). (Före dansen) slogs slagbordet igen och stäldes ut på gården. Strindberg Skärk. 193 (1888). Ullman FlickÄra 26 (1909: slog igen efter sig).
3) till I 2, med saksubj. (särsk. till I 2 l, om dörr l. lock o. d.): röra sig till stängt läge l. stängas (häftigt l. vårdslöst, så att buller uppstår); äv.: sluta sig (om ngt); äv. bildl.; jfr slå till 5 b. Vagnsdörrarna slå igen och karosserna rulla. Thomander TankLöj. 11 (1824). (Målaren) Nordström älskar .. färgmättad skymning. Då .. för återskenet spiran öfver världen, sedan hafvet slagit igen om den glödande solen. Bergh Konst 125 (1896, 1908).
4) till I 8; jfr 6.
b) [jfr a] gm att med slag driva in plugg o. d. täppa till (hål o. d.); äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande plugg o. d.; i sht förr äv. allmännare: fylla ut (hålighet o. d.). SLöfving (1730) i HFinlÖ 410 (allmännare). När skarfningar komma i långwäggarne .. bör .. et hål borras mit i skarfwen, som med en rund dymling slås igen. König Mec. 92 (1752). UrFinlH 71 (1808).
5) till I 9; jfr 6.
a) (†) med avs. på ngt som täpper till öppning o. d.: slå l. spika fast; äv. med avs. på ngt som lossnat: åter slå fast; jfr slå till 8. Xvij Junij kom til Gamble Pinchkans öff(ue)rlöp (dvs. däck), som Luckor slogos ighen medh Sex Öre spick. SkeppsgR 1547; jfr b. ConsAcAboP 2: 331 (1661). Därs. 3: 62 (1665).
b) [jfr a] (numera bl. tillf.) gm att med slag fästa l. spika fast ngt l. (närmande sig 11) gm byggnadsarbete täppa igen (öppning). Meurman (1847).
6) i vissa från 4 o. 5 (i b—d äv. från 2) utgående anv.
a) med obj. betecknande ngt som är försett med hål l. öppning: gm att slå igen (i bet. 4 b l. 5 b) hål l. öppning tillsluta (särsk. med obj. betecknande tunna: tillsluta gm att slå i tapp o. dyl. l. gm att slå fast lock l. botten); stundom äv. med obj. betecknande mur o. d.: gm att slå på murbruk täppa till hål i l. täcka över mellanrum mellan stenar i; jfr 7, slå till 9 a. Hildebrand MagNat. 225 (1650). Slå igen en tunna .. (dvs.) Sätta sprundet i. Widegren (1788). Stenfoten ”slog man igen” på utsidan med kalkbruk. Nordberg NorrbB 606 (1928). särsk. skogsv. = igenslå 1 c. Wallner Kol. 57 (1746).
b) (†) i uttr. slå igen dörren för ngn, hindra ngn att bedriva sin affärsrörelse, slå igen sin dörr, upphöra att bedriva affärsrörelse; jfr c, d. Slå igen dörren för en handlande. Lindfors (1824). En handlande slår igen sin dörr. Därs.
c) med obj. betecknande bod (se bod, sbst.1 1 a, 3) l. annan lokal där varor förvaras l. där handel l. för allmänheten avsedd verksamhet bedrivs: stänga (för tillfället l. för alltid); äv. i uttr. som betecknar upphörande med affärsverksamhet l. annan för allmänheten avsedd verksamhet (särsk. i uttr. slå igen butiken, se äv. butik 1 slutet); jfr b, d, slå till 9 b. HH XIII. 1: 36 (1562). Alle olage köpsuenne boder i staden .. skole slås igen. 2SthmTb. 5: 215 (1577). Jag slår igen boden kl. precice 7. Posten 1768, s. 64. Hodell Wärdsh. 64 (i handl. fr. 1890: butiken). För att blifva af med konkurrenttruppen i St. Paul’s .. betalade .. (Shakespeare o. hans kamrater) 40 pund om året till ägaren .. mot det att han slog igen sin teater. Schück Shaksp. 2: 386 (1916).
d) abs.: stänga affär o. d. (för tillfället l. för alltid), upphöra med affärsverksamhet l. annan för allmänheten avsedd verksamhet (äv. med saksubj. betecknande företag o. d.); jfr b, c. Nordforss (1805). Gud lät intet (lotteri-)kollektörn ha slagit igen re’n. JournLTh. 1810, s. 232. Det ena av de stora gatstenshuggerierna vid Gamleby har slagit igen och ett annat inskränkt produktionen. SvD(A) 1930, nr 312, s. 22.
7) [utgående från 6 a] (†) förpacka (vara) i tunnor (o. tillsluta dessa); jfr slå, v. I 63 a, slå till 10. (Han hade) slagit igenn åt Matz Simonson Fÿsk 8 1/2 T:a. EkenäsDomb. 1: 131 (1649).
8) (†) till I 18 b α, med avs. på brev: (åter) vika ihop (o. tillsluta); jfr slå ihop 8 slutet. Bark Bref 1: 62 (1703). Därs. 2: 155 (1706).
9) (†) till I 20, i fråga om att stänga av tillförseln av ngt som driver ngt: slå ifrån. TT 1899, M. s. 44 (i fråga om vatten som driver turbin).
11) (†) till I 41: gm uppförande av stängsel o. d. stänga (passage); jfr 5 b. BtÅboH I. 7: 109 (1635; med avs. på gränd).
12) (†) till I 49 b, refl.
a) till I 49 b ε, i uttr. slå igen sig, om värme: stiga till tidigare nivå, återkomma. Berndtson (1880). Schulthess (1885).
b) till I 49 b ϑ, i uttr. slå sig igen, om järnmalm som får ligga orörd efter rostning: få högre volymvikt o. bättre kvalitet. Garney Masmäst. 243 (1791). —
1) till I 1.
a) gm att slå göra hål genom (ngt); förr äv. till I 1 d γ, i uttr. slå ngn igenom, genomborra ngn (med ngt). Iag skall slå digh igenum m(ed) mitt rappere. 2SthmTb 7: 82 (1584). SvHandordb. (1966).
b) till I 1 m β, refl., i uttr. slå sig igenom ngt l. ngra, se slå, v. I 1 m β; äv. utan obj., i uttr. slå sig igenom. Krijgszknechterna slogho sigh medh dragne Swärd igenom. Schroderus Os. 1: 394 (1635). särsk. bildl.
α) i uttr. slå sig igenom ngt, ta sig igenom ngt (särsk. med avs. på svårigheter l. faror o. d.: övervinna ngt). Wi .. se (i Joh. 4: 47—54) at Konungsmannen slår sig igenom alla de swårigheter, som stodo honom för ögonen. Borg Luther 2: 606 (1753). Nodermann Profår. 28 (1902).
β) utan obj.; särsk. [jfr t. sich durchschlagen]: skaffa sig en ställning l. dra sig fram l. klara sig o. d. (i sht förr äv. om författare l. konstnär o. d.: ha sin första stora framgång, få sitt genombrott); jfr 3. GlMika 2: 12 (Bib. 1541). Det var först med Faust (1859), som Gounod afgjordt slog sig igenom. NF 5: 1412 (1882). KyrkohÅ 1940, s. 70.
2) till I 2.
α) om projektil: genomborra (ngt, äv. ngn); förr äv. i utvidgad anv., om eldvapen: avsända skott som genomborrar (ngn). Bössan skiuter aff, oansedt inthet fengekrut war, och slår igenom en pigha. Hall KultInt. 138 (i handl. fr. 1646). LbKir. 1: 585 (1920).
β) [jfr t. durchschlagen] om bläck o. d.: tränga igenom papper (så att skriften syns på andra sidan); äv.: sprida sig i papper (så att en fläck uppkommer); äv. med obj. betecknande papper; jfr δ α’ o. slå omkring 2 a. Serenius (1741). Blecket slår igenom papperet. Widegren (1788). Limfastheten .. yttrar sig på två sätt, dels så att bläck ej sprider sig på papperets yta, dels så, att det ej slår igenom, så att skriften icke framträder å papperets motsatta sida. KemT 1909, s. 65.
γ) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) opers., betecknande att det (till följd av töväder) är sådant väglag att hästhov l. fordon o. d. tränger igenom snö l. is på vägen; äv. med bestämning inledd av prep. för, betecknande hästhov osv.; jfr δ β’ o. slå, v. I 61 b. Det hade töat litet, så att det någon gång slog igenom för hästhofvarna. Knorring Cous. 3: 48 (1834). SD 1900, nr 117, s. 7.
δ) i utvidgad anv. (jfr α).
α’) (numera föga br.) släppa igenom (vätska); äv. abs., särsk. [jfr β o. t. durchschlagen] om papper, pregnant: släppa igenom bläck. Paper som slår igenom. VarRerV 42 b (1579). Jag .. fant att man med .. (de i Västerb. brukliga kängorna) mycket lättare gå kunne än med något annat slag, förutan dett att de aldrig slå genom watn. Linné Skr. 5: 31 (1732). Schulthess (1885).
β’) (†) om (snö l. före på) väg: (till följd av töväder) låta fordon o. d. sjunka ned, icke bära, icke vara fast o. stadig; jfr γ o. slå, v. I 61 b. VetAH 1792, s. 62 (om väg). (Det) töade ansenligt, at föret slog igenom på vägarna. Därs. 1804, s. 281. Därs. 1807, s. 215 (om snö).
ε) mer l. mindre bildl.; särsk.: vinna allmän spridning l. uppskattning, allmänt accepteras (särsk. [jfr d. slå igennem, t. durchschlagen] om litterärt l. konstnärligt verk: vara det första av sin upphovsman som vinner allmän uppskattning l. har framgång); jfr 3. Geijerstam Stridsfr. 81 (1888). GHT 1895, nr 278, s. 2 (om litterärt verk). Den moderna skedtypen med platt skaft, som slog igenom vid 1700-talets början. Fatab. 1952, s. 142. särsk. (†) om hjälpmedel vid sjukdom: ha (tillräcklig) verkan. SvTidskr. 1891, s. 527.
3) [sannol. utgående från 2 a ε; jfr d. slå igennem] om person (i sht författare l. konstnär): vinna allmän uppskattning l. ha framgång; särsk.: ha sin första stora framgång, få sitt genombrott; jfr 1 b β. I Frankrike hade (konstnären H.) Salmson redan då (dvs. år 1880) slagit igenom. Nordensvan SvK 603 (1892). OoB 1931, s. 56.
6) bergv. till I 27 a, refl., i uttr. slå sig igenom (ngt), i fråga om berg o. d.: gm borrning l. sprängning bryta sig igenom (ngt); särsk. abs.: göra ett genombrott. Hiärne Berghl. 441 (1687; abs.). HC11H 12: 27 (1697: slå sig igenom taket); möjl. icke särsk. förb.
7) (numera bl. tillf.) till I 40 a, refl., i uttr. slå sig igenom hela brädet o. d., i damspel: gm att slå den ena efter den andra av motspelarens brickor ta sig fram över hela spelbrädet. Att slå sig på en gång igenom hela brädet och slutligen taga Dam. ObjGästen 1829, nr 30, s. 4 (i bild); möjl. icke särsk. förb. —
a) till I 1 b α, med avs. på kroppsdelar: slå mot varandra; äv. dels: sluta (sina käkar o. d.), dels: föra (sina armar) mot varandra o. låta dem korsas o. slå (se slå, v. I 2) mot kroppen, dels (om djur): fälla ihop (sina vingar o. d.); jfr slå samman 1 a. Slå ihop hufwuden. Nordforss (1805). Med ett belåtet skratt slog senor Morán ihop sina tandlösa käkar. Janson CostaN 2: 74 (1910). Hammarström Sportfiske 132 (1925; med avs. på vingar). Då och då slog han ihop armarna i en dånande åkarbrasa. Asklund Fanfar 450 (1934). särsk.
α) i fråga om att en person slår sina händer mot varandra (särsk. ss. tecken på bestörtning l. överraskning l. glädje l. bifall o. dyl., ngn gg äv. ss. en hotande åtbörd); jfr slå, v. I 1 k (ε), slå samman 1 a α. 2SthmTb. 1: 57 (1545). Hustru Elin .. sade: ’Kaller du migh en hoora?’ ’Ja, thet tör jagh wåga’ (svarade hustru Barbro) och slogh henderne tilhope. Därs. 8: 305 (1591). (Hon) blef .. så glad, at hon med leende mun slog sina händer ihop. FinKyrkohSP 5: 177 (i handl. fr. c. 1778).
β) med avs. på tänder; i sht förr särsk.: hacka (se hacka, v. 6 c). När fråszan angriper honom slår han ihop tänderna. Nordforss (1805).
b) till I 1 c, med avs. på föremål som försätts i rörelse av kroppsdelar: slå mot varandra (äv. i uttr. slå ihop mot varandra); jfr slå samman 1 b. Lindfors (1824). Herr von Kageneck slog ihop klackarna och gjorde en kort bugning för Klas. Gustaf-Janson ÖvOnd. 49 (1957). Slå ihop två grytlock mot varandra. SvHandordb. (1966).
2) till I 1 c ε, 2: (häftigt l. vårdslöst) föra (lock o. d.) till stängt läge; numera nästan bl. med avs. på ngt som har en l. flera rörliga delar, särsk. dels: stänga locket till (koffert o. d.), dels: fälla ihop (möbel o. d.); jfr slå igen 2. (Hon) slogh .. theres seng tilhope, icke achtendes, att barnett war der vdi. 2SthmTb. 7: 336 (1587). Slå låcket ihop. Bellman (BellmS) 1: 11 (c. 1770, 1790).
3) till I 2, om skilda föremål l. kroppsdelar o. d.: slå mot varandra l. förenas; om ngt som har en l. flera rörliga delar, slutas till l. stängas; om massa med föränderlig form, dels (t. ex. om vatten): sluta sig (över ngn), dels i utvidgad anv. (t. ex. om jord): klibba ihop, packa sig; jfr slå samman 2. Wargsaxan slår ihop. Aken Reseap. 343 (1746). Juhlin-Dannfelt 433 (1886; om jord). George hörde .. hur den andres käkar med ett krasande ljud slogo ihop. Janson CostaN 1: 112 (1910). (Katten) sjunker som en sten; men då vattnet slår ihop över honom, börjar han kravla med benen. Högdahl Fleuron Kattung. 181 (1920). särsk. mer l. mindre bildl. (jfr slå, v. I 2 x). CVAStrandberg 1: 338 (1862). särsk.
a) (†) om debet o. kredit: stämma l. gå ihop (för ngn); äv. allmännare, i fråga om (poster i) räkenskaper: stämma, vara riktig; jfr slå, v. I 33. Mor för ju bok som en hel karl! Det slår alltsamman ihop. Carlén Rosen 627 (1842). JLRuneberg (1857) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 149 (om debet o. kredit).
b) (†) om ngt planerat: lyckas, gå i lås. Carlén Bull. 2: 291 (1847). Ludvig och Hanna spekulera storligen på att få jula hos Eder i Rom nästa jul. Få nu se hur det slår ihop. Runeberg BrWalter 177 (1867).
4) till I 5: gm slag göra (ngt) tunnare l. plattare l. tätare l. fastare; gm slag l. gm att falla packa l. pressa ihop (ngt); äv. bildl.; förr äv. i fråga om vispning (se a); jfr slå samman 3. Polhem Test. 102 (c. 1745). En myckenhet regn slog ihop jorden. SD(L) 1898, nr 282, s. 2. Folkdans. 52 (1923; bildl.). särsk.
a) (†) till I 5 f: vispa ihop (skilda ingredienser o. d.); jfr 6. Salé 166 (1664). Rålamb 14: 111 (1690).
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i utvidgad anv., om töväder o. d.: komma (snö) att krympa ihop o. packa sig. Broman Glys. 1: 417 (c. 1730).
5) till I 7: (gm slag hopfoga skilda föremål o. därigm) förfärdiga l. laga (ngt); jfr slå samman 5. KKD 5: 32 (c. 1709). särsk. (†) bildl.: (hastigt) avtala l. sluta l. åstadkomma (en fred). Serenius G 3 a (1734, 1757).
6) till I 8: gm slag (föra mot varandra o.) förena l. hopfoga (skilda föremål till en enhet); äv. i uttr. slå ihop ngt med, förr äv. vid ngt, gm slag förena l. hopfoga ngt med ngt; jfr slå samman 6. Slå ihop wid (med) hwartannat. Nordforss (1805). Slå ihop bräder till en låda. Auerbach (1913). jfr (†): (Två fångar) woro med en Hälla ihoop slagne om beenen. VRP 1648, s. 331; möjl. ssg. särsk.
b) bildl.: förena l. lägga ihop (skilda enheter l. företeelser); jfr 7 o. slå samman 6 slutet. Schroderus Sleid. 18 (1610).
7) [utgående från 6 b, med anslutning till slå, v. I 18 c α] förena (skilda föremål i packe o. d.) o. lägga hölje omkring samt binda snören o. d. om, packa ihop; äv.: göra l. tillsluta (paket). (Fr.) Fermer .. un paquet, (sv.) slå ihop. Holmberg 1: 848 (1795). ÖoL (1852).
8) till I 18 b α: vika ihop (ngt). Salé 110 (1664). särsk. (†) med avs. på brev: vika ihop (o. tillsluta); äv. med avs. på rulle (av pappersblad): rulla ihop (o. försegla); jfr slå igen 8. Holmberg 1: 848 (1795). Just som jag skulle slå ihop denna rulle (dvs. ett brev med bilaga) emottog jag (osv.). Beskow (1839) i 3SAH LIX. 3: 213. Meurman (1847).
9) till I 21 a: tillsluta (bok); stundom äv. bildl., dels: avsluta författandet av (bok), dels i uttr. slå ihop böckerna, överge studierna; jfr slå samman 7. Sahlstedt (1773). Ännu ett angenämt minne från 1848 må här omtalas, innan vi slå ihop arbetets tredje del. Hellberg Samtida 3: 264 (1871). Slå ihop böckerna. Östergren 3: 301 (1927; äv. bildl.).
10) repsl. till I 34 b β, med avs. på (beståndsdelar i) tågvirke: tvinna samman; jfr slå samman 8. SkeppsgR 1543.
11) till I 47.
a) till I 47 a ι, refl., i uttr. slå sig ihop, samla sig (o. sluta sig samman för ett gemensamt företag) l. förena sig l. gå ihop (med ngn om ngt l. för att göra ngt o. d.); jfr slå samman 9. I höstis .. hade siig tilhopa slagit eth löst selskap .. huilke .. offuerfallett haffue wor fougte. G1R 11: 42 (1536). Gubben .. slog sig ihop med portvakten för att leta efter (en borttappad leksak). Siwertz Varuh. 294 (1926).
12) till I 62: hälla (skilda mängder av ngt flytande l. av ngt som består av lättrörliga småpartiklar) tillsammans. KOF II. 1: 179 (1659). —
1) till I 1.
a) (†) gm att slå åstadkomma att (ngn) kommer in; anträffat bl. oeg. Dhen som slår sin Hustru, han slår twå Dieflar in, då han täncker sig skola slå en diefwul uth. Törning 17 (1677). Weise 15 (1697).
b) refl., i uttr. slå sig in, äv. slå in sig, gm att slå l. (i utvidgad anv.) med våld ta sig in (i rum o. d.). RP 8: 493 (1641). (Israeliterna hade) till sin skada försökt att slå sig in i det förlofvade landet. Eneman Resa 2: 37 (1712). särsk. bildl.
α) gm att bemöda sig (t. ex. för att uppnå popularitet l. anseende för duglighet) ta sig in (i krets av personer o. d.); äv. allmännare, utan särskild tanke på bemödande: tag sig in. Jag ville (för att studera danskt samhällsliv) helst slå mig in i någon sorts ”korporation”. Hedenstierna Kaleid. 168 (1884). Setterman har lust att jobba, han säljer tidningar, han pratar med folk, han håller på att slå in sej i styrelsen på bokbinderiets verkstadsklubb. Fogelström Vakna 173 (1949).
β) (†) mot erläggande av insats gå in som deltagare (i påbörjat spelparti), köpa in sig. HbiblSällsk. 1: 127 (1838).
c) (numera föga br.) sömn. till I 1 c α, med avs. på kant av tyg: vika in (o. sy fast), låta bilda en fåll; förr äv. i utvidgad anv., med avs. på klädesplagg: göra en fåll på. Slå in staden äller kanten på klädet. Schultze Ordb. 4512 (c. 1755). Skräddaren slog in Kappan. Därs. Sömnadsb. 118 (1915).
d) vävn. till I 1 j β: föra in (inslag i skäl i väv med skyttel o. d.); äv. (med anslutning till slå, v. I 1 j α) med tanke på pressande av inslaget mot det förut vävda gm slag med slagbommen; äv.: använda (ngt) till inslag (i väv); äv. i utvidgad anv. (med anslutning till 4): åstadkomma (mönster) medelst inslag (i väv); jfr slå i 1 d. Nordforss (1805). Vävarna slogo in silke och guld i sina vävar. Lagerlöf Holg. 1: 158 (1906). SvGeogrÅb. 1928, s. 170 (i utvidgad anv.).
e) (†) bildl. (jfr b α, β), om Gud l. överhet: straffa l. ingripa (med så l. så beskaffat straff); jfr slå, v. I 1 o β. Swedberg Lefw. 413 (1729).
2) till I 2 (äv. mer l. mindre bildl., motsv. slå, v. I 2 x); särsk.: tränga l. komma in (förr äv. refl., i uttr. slå sig in); jfr 19. Mark. 4: 37 (NT 1526). Elden war kommen til Osij Tempel .., så at Låghen slogh sigh ther in igenom alle Fönster och Dörar. Schroderus Os. 1: 809 (1635). Kölden i den stora kyrkan blev .. ohygglig, i synnerhet vid uppkommet töväder, då kölden, såsom man säger, ”slog in”, så att det t. ex. en söndag var +3° ute och —3° inne i kyrkan. JulbGbg 1931, s. 82. särsk.
a) (i vitter stil) till I 2 b, med obj. betecknande ngt som alstra(t)s av l. uppfattas ss. en del av subjektet; särsk.: kasta (ngt) in (i ngt). Och dagen dog, / och kvällen slog / sin skymning lätt i rummet in. Hansson Nott. 67 (1885).
b) [jfr motsv. anv. i t.] (†) till I 2 c, om åska, = slå ned 2 b. Åskan slog in i kyrktornet. Nordforss (1805). Lindfors (1824).
c) till I 2 p, om projektil: komma farande in (o. falla ned) l. tränga in l. träffa (ngnstädes); jfr 19. Snoilsky 1: 67 (1869).
d) om ngt som finns på ytan l. i de yttre delarna av ngt: tränga in i det inre (o. utåt bli föga märkbar). (Bondgården) är ursprungligen rödmålad, men färgen har slagit in. Geijerstam Kronof. 3 (1890). särsk. (utom i bildl. anv. numera bl. i skildring av ä. föreställningar) till I 2 t ε, om (sjukdom som finns i kroppens yttre delar l. visar sig på huden i form av) böld l. utslag o. dyl. l. om svett: försvinna från kroppens yttre delar l. yta o. i stället visa sin verkan i kroppens inre; äv. i uttr. slå in (tillbaka) i kroppen l. slå in tillbaka; äv. opers.; jfr slå, v. I 2 t α, slå tillbaka 2 b. (Man) må .. fahra fort och hålla uth (med baden i Medevi) sin föresatta tijdh, oachtandes om thet slår inn eller uth. Hiärne Suurbr. 61 (1680). Om Bölden slår in är fara om Lifwet. Block Pest. 24 (1711). Aken Reseap. 213 (1746: slår in tilbaka). VeckoskrLäk. 3: 267 (1782: slå in tilbaka i kroppen). Koppmaterien slog in i kroppen. Weste FörslSAOB (c. 1815). Lundegård DrMarg. 1: 228 (1905; bildl.). Söderström LäkKvacksalv. 27 (1926; om svett).
3) till I 6, 8: gm slag komma (ngt) att gå sönder (o. lossna) o. falla l. böjas inåt, gm slag krossa o. trycka in (ngt); äv. bildl. Slå in öppna dörrar, bildl.: anstränga sig i onödan för att bevisa l. åstadkomma ngt som redan är vedertaget o. d. Slå in fönstren. Schultze Ordb. 4512 (c. 1755). Dig slår han in skallen på om du inte aktar dig. Wassing Slott. 10 (1960). särsk. skogsv. med avs. på kolmilas bryn: gm att slå (med klubba) bräcka (så att milan sjunker inåt). Bergström Kol. 63 (1922).
4) till I 7 e: gm slag åstadkomma (fördjupning l. märke o. d. i ngt); äv. bildl. Nicander 2: 504 (1836). Carleson Hart TörsTala 55 (1948; bildl.).
5) till I 8.
a) gm slag driva in (ngt i ngt) l. komma (ngt) att fara in (i ngt) l. inåt l. förskjuta (ngt) inåt; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. 2SthmTb. 8: 107 (1589). 1VittAH 1: 110 (1755; bildl.). särsk.
α) i sht sport. till I 8 b α; äv. dels (till I 8 b α β’), i fråga om spark, dels (till I 8 b α γ’), med innehållsobj. betecknande (typ av) slag (äv. hörna l. passning o. d.). SvLekar (GAAkad.) 1: 13 (1847). särsk.
α’) i fråga om slag (l. spark) varigm boll l. puck far inåt mot spelplanens centrum. Högerytterns passningar slogos in för hårt och blevo resultatlösa. IdrBl. 1924, nr 77, s. 2.
β’) pregnant, i fråga om slag (l. spark) varigm boll l. puck far in i mål. Pettersson slog (under bandymatchen) direkt in en hörna. IdrBl. 1924, nr 2, s. 9.
γ’) i utvidgad anv., med avs. på mål: göra gm att med slag (l. spark) komma boll l. puck att fara in i mål(bur) o. d. Västerås (bandylag) slog in ett offsidemål. IdrBl. 1924, nr 12, s. 7.
β) i vissa oeg. l. bildl. anv.
α’) (†) med avs. på belopp: avrunda (till så l. så mycket) vid införande i förteckning. Så snart penningarne gå öfwer 12. slås de in till ett helt öre (i jordeboken). VLBibl. Brev 20/5 1774.
β’) [delvis möjl. utgående från 16] (vard.) med avs. på kunskap l. regel l. läxa o. d.: plugga in l. proppa in l. dunka in (i ngn l. i huvudet på ngn o. d.); äv.: lära sig l. läsa in; jfr slå i 4 b β. Wi minnas huru man i förra tider bråkade med Latinen, och slog in en hop reglor i hufwudet på barnen. Sahlstedt CritSaml. 324 (1759). Slå in en massa årtal. SvHandordb. (1966).
γ’) gm att trycka ned knapp(ar) på apparat föra in (uppgift o. d. på papper l. i apparatens minne); äv. med anslutning till slå, v. I 26, i fråga om telefonapparat; äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande knappar. Han slog in beloppet i kassaapparaten. OrdFörOrd 608 (1960). Man räknar med att i en framtid ge (telefon-)abonnenterna möjlighet att .. kunna slå in t ex ett klockslag för telefonväckning direkt med knapparna. DN(A) 1974, nr 304, s. 11.
b) sport. till I 8 b α, refl., i uttr. slå in sig på (viss bana o. d.), om tennisspelare: gm att (tränings)-spela skaffa sig erfarenhet av (viss bana osv.). SDS 1947, nr 104, s. 7.
6) (numera bl. tillf.) till I 9 f α, med obj. betecknande person l. kroppsdel, i uttr. slå in ngn l. ngt i (fängsel), gm smidande fängsla ngn l. ngt i (fängsel). Thomander 3: 269 (1826).
7) till I 18.
a) sjöt. till I 18 b α: gm (felaktig) uppskjutning (mot slagningen) åstadkomma (törn i tågvirke). Öhrwall Knut. 13 (1908).
b) till I 18 c α: linda in l. lägga in l. svepa in (ngt i ngt); äv. i utvidgad anv., med obj. betecknande resultat: åstadkomma (paket o. d.) gm att linda in osv. Nordforss (1805). Öhrwall Knut. 40 (1908; med avs. på paket).
c) till I 18 c α β’.
β) [efter motsv. anv. i t.; eg. i fråga om att linda en duk om hov o. läkemedel] (†) smörja hov på (häst med salva). IErici Colerus 2: 370 (c. 1645). Rålamb 13: 143 (1690).
8) till I 33 b: (överens)stämma (med ngt), passa in (på ngn l. ngt), hålla streck; jfr 20 o. slå till 17. Tersmeden Mem. 4: 205 (c. 1790). Denna uppgift (angående skatterna i Förenta staterna) slår på ett förwånande sätt in med en annan. SvLittFT 1838, s. 794. I afseende på sångfoglarna har man gjort en anmärkning, som dock ej alltid slår in, nämligen att (osv.). Holmström Ström NatLb. 2: 121 (1852). Beskrivningen slog in på honom. SvHandordb. (1966).
9) spelt. till I 40 d, i brädspel: gm lämpligt tärningskast (kunna) föra in (bricka) på spelbrädet, spela in; äv. refl. l. abs.: gm lämpligt tärningskast (kunna) föra in bricka på spelbrädet. Norman GossLek. 177 (1878). Ha otur med att slå in (sig) när man har brickor ’slagna’. Östergren 3: 731 (1929).
10) byggn. till I 41 d, i fråga om tidigare uppfört byggnadsverk: slå (valv) inuti. TT 1897, Byggn. s. 110.
11) till I 45.
a) till I 45 a.
α) (†) om (befälhavare för) väpnad styrka: göra anfall in l. falla in l. rycka in (ngnstädes); äv. i uttr. slå in på ngn, anfalla ngn; äv. refl., i uttr. slå sig in; äv. oeg. l. bildl. G1R 2: 101 (1525). Tå nu Cendebeus til Jamnia kom, sloogh han in vppå Judanar, förhäriadhe theras land och (osv.). 1Mack. 15: 40 (Bib. 1541; Apokr. 1921: begynte att oroa judarna och göra infall i Judeen). Runeberg ESkr. 2: 154 (1834; oeg., om objudna gäster). Meurman (1847; refl.).
β) i fråga om att bege sig in på en väg l. bege sig av i viss riktning o. d.
α’) bege sig in (på en väg o. d.) l. bege sig av l. vika av (i viss riktning l. mot visst väderstreck o. d.); förr äv. refl., i uttr. slå sig in; äv. mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. som betecknar att ngn ger sig in på ngt l. börjar ägna sig åt ngt (jfr slå, v. I 48); jfr 12, 13. Hellberg Samtida 4: 230 (cit. fr. 1850; bildl.). Det är visserligen riktigt och godt, att konsten söker sig nya områden och slår sig in i nya riktningar .., men (osv.). Sturzen-Becker 1: 113 (1861). Sedan vi slagit in mer mot nordöst, fingo vi här och där syn på några kraaler. Anderson Hötorgsgr. 68 (1923). Gustaf-Janson ÖvOnd. 77 (1957). särsk. (†) bildl., i uttr. slå in på ngt, övergå i ngt. Wallin Bref 82 (1847; i fråga om människotyp med hänsyn till utseende).
β’) [jfr motsv. anv. i t.] (†) bege sig in på (en väg); äv. bildl. Sturzen-Becker SvSkönlitt. 60 (1845; bildl.). Infanteriet .. slår in vägen Albertshausen—vägkorset punkt 352. Nordensvan Mainfältt. 85 (1894).
b) till I 45 g β: börja förflytta sig (i viss gångart l. fart); jfr 13. Hästen .. slog in i rask fart från början. Söderhjelm Aho PrästHustru 76 (1893). särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) pregnant, om travare: börja galoppera. Meurman (1847). En bra fuchs, som trafvar sin halfva mil på tio minuter, utan att slå in. Topelius Vint. I. 1: 214 (1859, 1880).
12) [sannol. ombildning av sådana uttr. som slå på en annan bog (se slå, v. I 45 b slutet) under anslutning till 11 a β α’] i sådana uttr. som slå in på en annan bog l. den l. den bogen, börja handla l. tänka på ett annat sätt resp. på det l. det sättet, börja syssla med ngt annat resp. med det l. det; se äv. bog, sbst.1 II 2 b. De Geer Minn. 1: 255 (1892: på denna bog).
13) [utgående från 11 a β α’, b] i uttr. slå in i (äv. på) en så l. så beskaffad ton, börja tala i en så l. så beskaffad ton, slå an (se slå an 4 c slutet) en så l. så beskaffad ton. Topelius Fält. 2: 19 (1856: i en muntrare ton). (Rapporten till general Wachtmeister 1809) intresserar .. genom den lekfulla ton .. på hvilken (kapten) Boije tilltrott sig kunna slå in. Quennerstedt Torneå 2: 232 (1903).
14) (†) till I 47.
a) till I 47 a ι, i uttr. slå sig in på ngns sida, ställa sig på ngns sida; jfr slå, v. I 47 a β. The Rydzer .. som wele slå sigh in opå wår sijde. SUFinlH 2: 317 (1607); möjl. icke särsk. förb.
b) till I 47 b β α’, i uttr. slå in på den andra sidan, anta den motsatta meningen. LPetri 2Post. 145 a (1555).
16) (†) till I 62: slå l. hälla i (ngt i ngt); äv. (motsv. slå, v. I 62 d α) med avs. på läkemedel o. d., dels i uttr. slå ngt in i (djur), låta (djur) inta ngt, dels i uttr. slå ngt in, ge ngt ss. läkemedel; jfr 5 a β β’. Wåra Qwinfolk gifwa grann ackt på thet första Blod som kommer aff ett Nööt (vid ”blodsot”), och slåå thet straxt in i Nöthet igen. IErici Colerus 2: 47 (c. 1645). Om Blodsoot kommer aff Wallsiukan, skal man taga frisk Kärnemiölk, och sönderhackat rödh Molla och slå them in. Därs. 48. Slå vinet in och drickom alla. GvPaykull 85 (1787, 1814). särsk. i utvidgad anv.: dricka; jfr slå i 8 b. Ekeblad BrClEkeblad 164 (1654).
17) [jfr fsv. insla, mlt. inslān] (numera bl. tillf., i skildring av ä. förh.) till I 63 a.
a) packa l. stuva (varor för transport). Spilare .. skulle (under skråtiden) slå in jern, lax och späck. Hildebrand Medelt. 1: 495 (1884).
b) om skolelev: lämna in (matvaror) till föreståndare för skolhushåll för utnyttjande under terminen. GHT 1897, nr 234 B, s. 2.
18) [jfr motsv. anv. i t.] (†) till I 64 c, om odlad växt: gå till; jfr 20. VetAH 1757, s. 271. Hülphers Norrl. V. 1: 295 (1789).
19) [sannol. utgående från 2 (c)] inträffa l. sätta in (äv. opers., i uttr. det slår in med ngt, ngt sätter in); särsk. (o. numera bl.) om ngt som är förutsagt l. förebådat l. anat l. befarat o. d. (äv. om förutsägelse l. dröm l. aning l. farhåga o. d.: gå i fullbordan, bli verklighet); jfr 20. Monge casus kunne slå in, som kunne mutera vårt väsende. RP 10: 473 (1644). Det har slagit in hwad han sagt förut. Sahlstedt (1773). I fall det skulle slå in med hård vinter. Möller (1807). Mina aningar slår allti in. Moberg Utvandr. 423 (1949).
20) [jfr 8, 18, 19] (†) lyckas l. gå bra l. motsvara förväntningar l. göra verkan; äv. opers. Schultze Ordb. 4513 (c. 1755). (Sedan översteprästen förgäves sökt visa Jesu skuld med vittnen,) grep han til et annat medel, som ej eller slog in med någon fördelaktigare framgång. Bælter JesuH 6: 310 (1760). När så var at desse (läke-)medel, på et lyckskott, slogo in. Martin ÅmVetA 1766, s. 11. Om bara min plan slog in ändå. Hummel Fruarne 28 (1797). GTopelius (1808) hos Vasenius Top. 1: 178 (opers.). Meurman (1847). —
SLÅ ISÄR1 04. till I 1, 6: gm att slå komma (ngt) att gå isär (så att dess delar breds ut l. skiljs från varandra); äv. till I 1 c α: med en rask rörelse veckla ut (ngt hopvikt) åt sidorna. Landsm. XI. 10: 34 (c. 1888). Härmed slog mor i Falla isär den stora schalen (som hon svept om sig), och nu (osv.). Lagerlöf Kejs. 142 (1914). jfr särslå. särsk. bildl. (äv. med saksubj.): splittra (ngt). Ahrenberg Männ. 2: 273 (1907). —
SLÅ ITU1 04. till I 6: gm slag l. hugg dela (ngt) i två delar (äv. i uttr. slå ngt mitt itu, gm slag l. hugg dela ngt i två lika stora delar); äv. övergående i bet.: slå sönder (ngt). BtÅboH I. 8: 72 (1636: mitt i Tu). (Det) bar sig så illa, att han kom att slå i tu en af Albecksfruns vinpokaler. Wigström Folkd. 1: 169 (1880). jfr tuslå. särsk.
a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på slaget gräs: sprida (med räfsa). Hörlén GSed. 38 (1914).
b) oeg. l. mer l. mindre bildl.; förr särsk.: dela (ngt) i två delar (äv. i uttr. slå ngt mitt itu, dela ngt i två lika stora delar); jfr slå, v. I 6 g (α). VDAkt. 1736, nr 326. Om man .. först multiplicerar .. högden med Basen, samt derpå slår Producten midt i tu, så (osv.). (Gjörwell o.) Bergklint Sam. Bih. 14 (1775). MarkallN 2: 151 (1821). särsk. (vard.) med avs. på mynt l. sedel: växla; jfr slå sönder 2 e slutet. Backman Dickens Pickw. 1: 23 (1871). —
1) till I 1 c; särsk.
a) [jfr eng. touch down] (†) i rugby, med avs. på boll: (lägga ned l. trycka ned med sin hand l. arm o. dyl. o.) hålla stilla på marken, marksätta. Balck Idr. 1: 132, 135 (1886).
b) till I 1 c α.
β) med avs. på uppspänt föremål av tyg o. d. (t. ex. paraply l. sufflett): fälla ned l. fälla ihop; äv. med avs. på en av tyg o. d. bestående del av ngt (t. ex. krage): fälla l. vika ned; jfr 5 slutet. Slå ned sin rockkrage. Klint (1906). SvHandordb. (1966). särsk. i utvidgad anv., med avs. på huvudbonad (jfr c): fälla ned klaff o. d. på; förr äv.: fälla l. böja ned brätte o. d. på (mot solen l. i pannan); jfr nedslå 5 a. Roland Minn. 70 (c. 1748). Slå ned hatten emot solen. Weste FörslSAOB (c. 1815). Slå ned hatten i pannan. Lindfors (1824). Han slog ned sin pälsmössa. Auerbach (1913).
c) (numera bl. tillf.) till I 1 c δ, med avs. på huvudbonad (jfr b β slutet): sätta (på huvudet o. d.). Runeberg 5: 33 (1857).
d) till I 1 c ε: fälla ned (rörlig del av ngt, t. ex. del som rör sig på gångjärn); i sht förr äv.: (gm att fälla ned en l. flera skivor) fälla ihop (slagbord). Slå ned et bord. Weste (1807). En ung .. flicka .. slog ned fotsteget till vagnen. Kullberg Portf. 68 (1842). särsk. oeg.: ta l. fälla ned (kätting som spärrar passage); äv. med saksubj. Lo-Johansson StädAnsikt. 191 (1930; med saksubj.).
2) till I 2, med saksubj.: röra sig l. förflytta sig ned(åt) l. komma farande ned l. falla ned; äv. refl. l. tr. (se a, c slutet). LPetri 3Post. 44 a (1555). särsk.
a) [jfr sv. dial. slå ned i motsv. anv.] (†) refl., i uttr. slå sig ned, om bröd: falla ihop under gräddning (på grund av utebliven jäsning). Kiellberg KonstnHandtv. Bag. 6 (1753).
b) till I 2 c, om blixt (l. om åska med tanke på blixt): röra sig ned mot o. träffa marken l. vattenyta l. föremål l. person; äv. med bestämning inledd av prep. i l. på, betecknande det l. den som träffas; jfr c o. slå in 2 b. Åskian har slagit neer i Stockholm i Marskalkens kiällare. Ekeblad Bref 1: 345 (1654; rättat efter hskr.). Åskan har slagit ned på honom. Nordforss (1805).
c) i mer l. mindre bildl. anv. (äv. om person l. ss. personligt tänkt väsen); äv. motsv. b; särsk. i uttr. slå ned som en bomb, om nyhet l. underrättelse o. d.: komma plötsligt o. oväntat (o. ha stor effekt); jfr 15 d. Columbus BiblW C 4 b (1674). Molnets broder, se, en ljungeld vorden, / Slog han ned, och krossad låg förtryckarn. Runeberg 2: 24 (1835). Meddelandet om Darnleys död slog ned som en bomb. Grimberg VärldH 9: 376 (1940). särsk. (numera bl. tillf.) med obj. (motsv. slå, v. I 2 b): från ovan kasta (ngt över ngn). Thorild (SVS) 3: 314 (1790).
3) till I 5: gm slag platta ut (ngt) l. göra (ngt) lägre; jfr 4, 7 d. Dalin 2: 139 (1853). särsk. i utvidgad l. bildl. anv.
b) med avs. på pris l. anspråk l. förhoppning o. d.: sätta ned, pruta på; äv. med avs. på vara: sätta ned priset på; äv. utan obj., dels i uttr. slå ned på ngt, sätta ned ngt l. pruta på ngt, dels: sätta ned priset (till så l. så mycket). Chydenius 199 (1765). (Förra året) voro Nora borgerskap icke mera välsinte emot bergslagen än att de .. sig .. sammansatte att slå neder tackjernet till ikring 24 daler skepp(unde)t. NoraskogArk. 5: 476 (i handl. fr. 1774). Han tog 6 skilling i entré (till en kringbyggd källa), som likväl befanns för dyrt, fast man fick så mycket vatten man ville. Han slog då ned till 6 styfver. Blanche Bild. 4: 34 (1865). Slå ned (på) .. sina anspråk, fordringarna. SvHandordb. (1966).
c) i uttr. slå ned tonen, bli mindre morsk l. överlägsen l. anspråksfull o. d., stämma ned tonen. Östergren 4: 822 (1933).
4) (†) till I 5, 6, med avs. på mynt: gm slag (platta ut o.) förstöra; äv. allmännare: göra oduglig (gm böjning o. d.). Effter wij samme Guldhklippinger icke hafue latitt slagitt .. befahle wij, att i lathe slå dem neder .. på dett de icke må göra någon oreeda ibland almogen. SUFinlH 5: 32 (1615). Weste FörslSAOB (c. 1815; äv. allmännare). särsk. bildl.: förklara ogiltig. Serenius L 4 a (1734). Dens. L 2 a (1757).
5) till I 6, 8, med avs. på (del av) byggnadsverk o. d.: gm slag (äv.: gm åsknedslag) krossa l. förstöra o. komma att falla; förr äv. allmännare: riva ned, bryta ned, förstöra; jfr 7 o. slå omkull 2. Slåår thetta templet nedher, och j tree daghar will iach reesa thet vp igen. Joh. 2: 19 (NT 1526). (N. Dacke o. hans följe) högge och sloge nedh dörrer och ugner. HH 20: 65 (c. 1580). Muren wid wästra ändan af kyrkan slogs neder, alla fenstren fördärfwades (under ett åskväder). Hof Självbiogr. 16 (c. 1768; rättat efter hskr.). särsk. [jfr 1 b β o. slå, v. I 41] (†) i utvidgad anv. (jfr 7), med avs. på tält: ta ned, bryta. Weste (1807). På morgonen (den 1 augusti 1788) .. började soldaterna vid Åbo läns och Björneborgs reg:ter att utan befälets ordres slå ned tälten. Mankell AntFinArm. 1: 343 (1870); jfr Tegnér Armfelt 1: 232 (1883).
6) till I 8.
a) gm slag driva ned (ngt) l. komma (ngt) att falla l. sänka sig l. böja sig nedåt, äv. allmännare: (gm kast l. spark l. gm att träffa o. d.) komma (ngt) att falla l. sänka sig l. böja sig nedåt; äv. med avs. på person l. djur: gm slag komma att falla (till marken) l. stupa över ända (förr äv. övergående i bet.: grundligt piska upp, slå sönder o. samman); jfr 7. SkeppsgR 1547. De skulle piska upp alle skrifware och om upbördzmannen Bexell wore där, skulle de aldeles slå honom neder. VRP 22/12 1730. Vädret slår ned röken. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Den danske boxaren) slog ned svensken med en snabb träff på hakspetsen. SvD(B) 1929, nr 54, s. 16. särsk.
β) i vissa utvidgade anv. (jfr 7).
α’) (†) tillverka (puns) gm att med slag driva ned ämne i matris; jfr slå, v. I 7. Eneberg Karmarsch 2: 479 (1861).
β’) snick. i uttr. slå ned hyveljärnet, gm slag på hyvels ställknapp lossa hyveljärnet o. föra ned det (så att det skjuter längre fram under sulan) samt fastgöra det gm slag på kilen. SlöjdBl. 1887, nr 3, s. 3.
γ’) (†) refl., i uttr. slå ned sig, falla ned (från ngt); jfr 10 b o. slå, v. I 8 f δ. SvTyHlex. (1851). En timmerman slog ned sig från en ställning. Brate SvSpr. 169 (1898).
b) [jfr t. niederschlagen] (†) till I 8 f ε, om ämne: utfälla (ngt ur ngt); äv. i pass. övergående i intr. anv., i uttr. slås ned till ngt, utfällas l. avsätta sig ss. ngt. (Vid jäsning) skeer, at den grofwa jordiska delen samt hwad här vthi kan hafwa öfwerwicht, slås neder til en drägg. Hiärne Förb. 15 (1706). VetAH 1753, s. 5.
7) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 5 l. 6 a (jfr 5 slutet, 6 a β); särsk.: krossa l. förstöra l. tillintetgöra l. göra slut på (ngt); jfr slå omkull 4. Apg. 5: 39 (NT 1526). särsk.
a) i vissa uttr.
β) (†) slå ned ngt för fötterna, trampa ngt under fötterna (se fot 1 c μ). Nordforss (1805). Lindfors (1824).
c) (numera bl. i vitter stil) med avs. på person.
α) förinta l. förgöra l. besegra l. underkuva l. döda l. ta av daga; jfr slå, v. I 8 g α, 24, 57, slå omkull 4 e. Herren then stoormechtighe .. sloogh them (dvs. Josuas fiender) nedher medh itt swårt och mechtight steenhaghel. LPetri Sir. 46: 6 (1561). Jesu, dig skie Takk og Heder, / At du slogst wår Owänn neder. Brask Sångl. 87 (1690); jfr Ps. 1937, 109: 5.
β) göra betryckt l. bortkommen; jfr d. Lind (1749). Botvid visste icke hvad han skulle säga, ty den resandes oblyghet slog alldeles ner honom. Strindberg SvÖ 2: 32 (1883).
d) [delvis möjl. utgående från 3] med avs. på persons sinne: göra betryckt; äv. med avs. på mod l. stolthet l. humör l. nyfikenhet o. d.: krossa l. dämpa l. minska l. komma att sjunka; jfr c β. Det slog ned hans sinne. Widegren (1788). Man beslöt att icke låta svårigheterna slå ner modet. VFl. 1937, s. 6.
9) till I 17.
a) [jfr fsv. han slogh huwudit nidher ok skämdis see vp til hymmelin] (†) till I 17 a δ, i uttr. slå sitt huvud ned, böja sitt huvud (ss. tecken på sorg l. ödmjukhet o. d.); äv. [möjl. utgående från slå, v. I 1 b α (med tanke på att stöta huvudet i marken)] i uttr. slå sitt huvud ned för ngn (på l. in på marken), (ss. tecken på vördnad) böja sitt huvud (till marken) inför ngn (äv. med förbleknad bet.: betyga ngn sin vördnad); jfr slå, v. I 17 a α. LPetri 1Post. B 3 b (1555). (Gästerna) ställa sigh in widh dören mit emoot .. (värdinnan), och slå sitt hufwudh för henne neder in på marken alla tillijka. Barckhusen Cotossichin 151 (1669). Därs. (: på). Så framt StorFörsten (av Ryssl.) wille hafwa fred, skulle Han slå sitt hufwud ned för Konung Johan, besökandes Honom igenom sine Sändebud med tillbörlig ödmiukhet och wördning. Werwing Hist. 1: 98 (c. 1690).
c) [jfr t. die augen niederschlagen] till I 17 c: rikta (öga l. blick) nedåt (särsk. ss. tecken på blygsamhet l. skam). Syr. 19: 27 (öv. 1536). Han måste slå ned sin blick. Moberg Utvandr. 107 (1949). särsk. (numera föga br.) i utvidgad anv., med saksubj. betecknande sinnesstämning: komma (ngns ögon) att riktas nedåt. En ljuf oro slår ner mina ögon. Björn Besynn. 30 (1792).
10) till I 19.
a) (ofrivilligt) stöta mot o. komma (ngt) att falla ned (från ngt); förr äv.: (ofrivilligt) stöta mot o. komma (ngt) att falla omkull, slå omkull (ngt). Elaus Terserus witnade, at thet skedde af en händelse, at Josephus slogh nedher en stool. ConsAcAboP 2: 180 (1659). Slå ned en lampa från bordet. SvHandordb. (1966).
b) (i vissa trakter, vard.) falla ned (från ngt); jfr 6 a β γ’. Gossen slog ned ifrån stolen. Dalin (1854; betecknat ss. familjärt).
11) till I 26, i fråga om telefonapparat: trycka ned knapp markerad med (viss siffra) l. trycka ned flera knappar vilkas markeringar tillsammans bildar (visst nummer). VocTélInt. 58 (1931).
12) till I 27 a.
a) bergv. refl., i uttr. slå sig ned, i fråga om gruvbrytning: gm borrning l. sprängning ta sig ned (till en plats o. d.). HC11H 12: 118 (1697).
14) till I 41 f.
a) i uttr. slå ned sina bopålar, i sht förr äv. sina pålar, förr äv. sin bopåle l. fasta pålar l. sin boning l. sitt bo l. sitt tjäll, bosätta sig (ngnstädes); äv. i bildl. anv. härav; se äv. bopåle slutet, påle, sbst.2 1 a. PJAngermannus CChristierni B 4 b (1602). Stiernhielm Fred. 12 (1649: wår Boning). Columbus BiblW E 1 b (1674: ditt tiäll; bildl.). Han slog där ned sitt bo. Schultze Ordb. 4514 (c. 1755). Han slår neder sina pålar på dän orten. Därs.
b) [sannol. väsentligen utgående från 15 c α] intr.
α) = c α; numera bl. med mer l. mindre tydlig anslutning till (2 b l.) 15 c α, särsk. i fråga om att plötsligt l. oväntat komma för att uppehålla sig ngnstädes. Nordforss (1805; betecknat ss. familjärt l. folkligt). För två år se’n slog .. (familjen) ned på Briteberg .., inredde ett präktigt hus, ville vara i orten som örnen bland småfåglar, men måste till deras förvåning se, att ma chère mère såg ned på dem. Bremer Grann. 1: 91 (1837). Den käcka fru Boman .. hon, som slagit ned hos sin man på själva julafton helt oväntat. Didring Malm 1: 44 (1914).
c) [sannol. väsentligen utgående från 15 c β] refl., i uttr. slå sig ned, förr äv. (i α) slå ned sig.
α) bosätta sig (ngnstädes); (stanna o.) uppehålla sig (ngnstädes); jfr b α, slå till 19. Weste (1807; betecknat ss. familjärt). Ack ja! Det måste väl förarga oss nödvändigt, / Att se en okänd här slå ner sig för beständigt. Remmer Tart. 4 (1820). Det fanns .. ingen annan sysselsättning, än att slå sig ned öfver söndagen å ett hotell som hette ”Stuarts inn”. Adelsköld Dagsv. 2: 420 (1900).
β) sätta sig (ngnstädes); äv.: lägga sig ned (i gräset o. d.); jfr b β. Jolin Kom. 63 (1845). Slå sig ned i gröngräset, (dvs.) sätta l. lägga sig ned. Sundén (1891). Anm. till 14 c β. I nedanstående språkprov föreligger en substantiverad imper. med bet.: (bekväm) sittplats. Uti ett hörn utaf den täckta gången / ett slå-er-ned var ordnadt småkokett. Sturzen-Becker 4: 217 (1862).
α’) i uttr. slå sig ned på ngt, slå sig på ngt (se slå, v. I 48 c β), särsk.: (börja) ägna sig åt (studiet av) ngt; äv.: gå till rätta med ngt; jfr 15 d slutet. Enberg i 2SAH 7: 309 (1815). Det är .. endast på lägersmål under äktenskapslöfte som nitet slagit sig ned. Schlyter JurAfh. 1: 163 (1836). Jag slog mig ner på ett af de slägten inom mineralriket, der, som det mig syntes, en stor skörd skulle vara att vänta. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 188 (c. 1840). Rudin 2Evigh. 2: 201 (1885, 1889).
15) till I 45.
a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 45 a, om fisk: (efter att ha hållit sig i vattenytan) bege sig nedåt. Landsm. 1926, s. 22 (från Lule skärgård).
b) till I 45 a β β’, δ, e, om rovfågel: snabbt flyga nedåt mot byte (för att söka gripa det); äv. i uttr. slå ned på, i sht förr äv. efter ngt, snabbt flyga nedåt mot ngt för att söka ta det ss. byte (i uttr. slå ned på ngt, stundom äv. allmännare, om annat djur än rovfågel: ta l. söka ta ngt ss. byte); förr äv. [efter motsv. anv. i fsv.] refl., i uttr. slå sig ned, om drake: kasta sig ned l. störta sig (på ngn); jfr slå till 21 b. Falken slår ner at gripa Fogelen. Verelius 205 (1681). Falken slår ned efter en höna. Lind (1749). Det är det djurets (dvs. lejonets) konungsliga lynne / Att ej slå ned på hwad som synes liflöst. Hagberg Shaksp. 6: 381 (1849). (Fsv.) Sla sik nidher, (dvs.) slå sig ned, kasta sig ned, störta sig. Söderwall 2: 426 (1896).
c) till I 45 h, i fråga om att efter luftfärd l. hopp landa ngnstädes.
α) intr., om bevingat djur (i sht fågel): landa, (flyga ned o.) sätta sig; äv. om person: landa, ta mark; jfr β, 14 b, slå till 21 c. Münchenberg Scriver Får. 92 (1725). (Flickan) kommer som en vindil (på skidor nedför ett stup), tager hoppet med en förtjusande grace, slår åter ned och fortsätter sin ilande färd ned på älfven. Hemberg ObanStig. 51 (1896).
β) refl., i uttr. slå sig ned, om bevingat djur (i sht fågel), = α; jfr 14 c; numera bl. med anslutning till 14 c β. Den hwita Swan sig ned i öpna Floden slår. Frese AndelD 19 (1722, 1726). En tjäder .. slog sig ned mitt framför hans näsa i en av tallarne. Högberg Utböl. 2: 212 (1912).
d) [möjl. delvis utgående från 2 c] i mer l. mindre bildl. anv. av b o. c α. Hellberg Samtida 1: 105 (1870). (Värdinnan) slog ned som en liten fjäril i alla samtal. Åkerhielm FFanny 65 (1904). särsk. i uttr. slå ned på ngn l. ngt, särsk. dels: gå till angrepp mot ngn l. ngt, gå till rätta med ngn l. ngt, ”racka” ned på ngn l. ngt, dels (i uttr. slå ned på ngt): ta itu med ngt l. ägna sig åt ngt l. bland flera alternativ välja ngt; jfr 14 c γ α’. Runeberg 4: 186 (1833). (K. XI) slog ned på hvar och en, som befanns felaktig eller försumlig, .. och han straffade hårdt. SvH 6: 217 (1905). Man kan .. vara viss på, att flertalet af tidningens köpare först slår ned på sportafdelningen. Vallentin London 252 (1912).
17) till I 62; särsk.
a) (numera föga br.) låta (virke) glida ned (utefter naturlig ränna i bergvägg), torrflotta, störta. UB 3: 424 (1873).
b) (förr) (under utförande av vissa ceremonier upprepade ggr) hälla smält bly i vattenskål (över sjuk person för att med ledning av de figurer blyet bildade få en uppfattning om sjukdomen l. för att bota sjukdomen), smälta (över ngn); äv. = slå ut 23 c. Stiernstolpe Arndt 3: 11 (1808; i fråga om att ”slå ut”). SvKulturb. 7—8: 307 (1931). —
a) till I 1 c: vända om (ngt), vända (ngt); numera företrädesvis dels i den under slutet nämnda anv., dels till I 1 c ε, med avs. på ngt vars ena ända förblir på sin plats. Almqvist Kap. 22 (1838). Hon slog om brefvet för att jemföra (underskriften med en annan). Benedictsson Peng. 188 (1885). Två på hvarandra lagda skifvor, af hvilka den öfre .. kan slås om, så att hon med den andra bildar en bordskifva. RedNordM 1907, s. 11. särsk. boktr. = omslå 4 b. Fahlgrén Boktr. 89 (1853).
b) till I 1 c ε, med avs. på regleringsanordning o. d.: (gm att föra från ett läge till ett annat) ställa om. TT 1899, M. s. 30.
2) (†) till I 1 k α, 7 i β: (för att samla folk l. för att dra uppmärksamheten till att kungörelse o. d. skall läsas upp) gå omkring o. slå på trumma l. puka (äv. med obj. l. bestämning inledd av prep. med, betecknande trumma); äv. dels med obj. betecknande samling: gm att gå omkring o. slå på trumma l. puka ge signal till, dels i uttr. slå om att (osv.), (efter att det slagits på trumma l. puka) kungöra att (osv.). 2SthmTb. 1: 109 (1545: trumman skulle slås vm). G1R 25: 394 (1555: slå um medh trumbenn). (Konungen) lät .. slå om och utropa at ingen skulle gå af sit huus. LPetri Kr. 148 (1559). Om afftonen, Slogz om att Ständerne schole opkomma och andra dagen anhöra Rikzdagzbesluthz. RARP 1: 168 (1632). (Alla böra) då sambling slåsz om, ofördröyeligen widh Capitainens Quarteer, inställa sigh. Söderman ExBook 164 (1679). Möller (1807).
3) till I 2.
a) ändra ställning l. riktning; vända sig (särsk. om båt: välta, kantra); förr äv. [jfr motsv. anv. i t.]: falla omkull, falla till marken. (Sv.) Träet slog om, (Lat.) Arbor concidebat. Schultze Ordb. 4517 (c. 1755). Båten slår om. Auerbach (1913). SEN 43: 10 (1947). särsk. bildl.: ändra sig (från ngt till ngt) l. övergå (från ngt till l. i ngt); äv. opers. Stigzelius BGiers D 2 a (1650). Den falska och ensidiga furste-suveräniteten slår omedelbart om i den ej mindre falska och ensidiga folksuveräniteten. Geijer I. 4: 136 (1822). Sättes litet syra till blåbärssaft, slår den blåa färgen om till röd färg. Bolin VFöda 41 (1933). särsk.
α) (i fråga) om väderlek l. vind; jfr slå, v. I 49 b ε. Menlös Alm. 1735, s. 6. Sahlstedt (1773; om vind). Det slog om och blev vackert väder. SvHandordb. (1966).
γ) [jfr motsv. anv. i t.] (†) om vin l. öl: (ändra färg o. lukt samt) surna; jfr slå, v. I 50. Hiärne Suurbr. 73 (1680; om öl). Nisbeth 1430 (1870; om vin).
b) till I 2 a: (slå mot o.) lägga sig om l. omvärva l. omge (ngt l. ngn); äv. mer l. mindre bildl. Fatab. 1906, s. 118. Hon var en skakande kropp, en eldflamma slog om hennes själ. Moberg Rid 311 (1941).
4) (förr) till I 6, vid vändrostning: ånyo slå sönder (redan tidigare sönderslagen o. rostad skärsten) för förnyad rostning. Rinman (1789).
5) (†) till I (6,) 8: (krossa o.) slå omkull (ngt); äv. bildl.: krossa l. tillintetgöra (ngt). JMessenius (1629) i HB 1: 134 (bildl.). (Sv.) Slå om en stod, (lat.) Columnam dejicere. Schultze Ordb. 4516 (c. 1755).
7) (numera bl. mera tillf.) till I 9 (k α), i uttr. slå om ngt med ngt, beslå ngt med ngt, infatta ngt i ngt. Franzén Skald. 4: 52 (1810, 1832; i bild).
9) till I 18.
a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 18 a, i uttr. slå om hasor, i fråga om l. ss. benämning på leken hugga lårkrok. LandsmArkFrågel. 28: 13 (1930).
b) till I 18 b α: linda l. lägga l. svepa om (ngt om ngn l. ngt); förr särsk. i uttr. slå kuvert om, i fråga om att lägga in ett brev l. dyl. i pappersomslag; jfr e. Jag slår couvert om. Mont-Louis FrSpr. 169 (1739). Slå om ett snöre om ngt. SvHandordb. (1966). särsk. (numera bl. tillf.) pregnant: svepa in sig i (klädesplagg). LBÄ 2—3: 7 (1797).
c) till I 18 b α, c α: linda l. lägga l. svepa om (ngn ngt); särsk. refl., i uttr. slå om sig ngt; jfr e. Bussarne gå intet med deras blå rockar, uhtan när kalt ähr, slå de deras kappor om sig. KKD 10: 373 (1704). Nyblom Österut 68 (1908).
d) till I 18 c α: linda l. lägga l. svepa om (ngt med ngt); förr äv. refl., i uttr. slå om sig, bildl.: dölja sin mening l. sanningen; jfr e. Procancellarius låfwade till Biblioteqvet ett rijs paper at slå om böckerne. ConsAcAboP 3: 254 (1667). (Sv.) slå om sig .. (lat.) mentem suam tegere, occultare; obscuris vera involvere. Lindfors (1824; anfört ss. tillhörande umgängesspråket).
e) [jfr b—d] (numera bl. mera tillf.) utan obj.; särsk. i fråga om att lägga omslag kring sjuk kroppsdel. Lindh Huuszapot. 4 (1675).
10) (i sht i vissa trakter) till I 22 f: snurra runt, göra en volt; äv.: göra överslag (kring stång o. d.). Högberg Frib. 5 (1910). Förutom vanligt överslag, Slå om (Gå kring häveln), förekommer (ss. idrottslek) även överslag över stol. LandsmArkFrågel. 28: 22 (1930).
11) repsl. till I 34 b β, med avs. på tågvirke: gm isärtagning o. ny slagning göra om (till ngt). SkeppsgR 1541.
12) (numera bl. tillf.) till I 41 b, med avs. på befästningsverk o. d.: uppföra runt omkring. (Den romerske konsuln) befalte .. at alle vthi hans Häär skulle läggie sine Byltor aff och kasta thet the hadhe alt tilsammans: Befalte sedhan at Knechterna .. skulle slå ther en Wall om. Schroderus Liv. 520 (1626); möjl. icke särsk. förb.; jfr där anm. 2:o sp. D 2525.
13) till I 45.
a) till I 45 a: vända om; numera bl. bildl. (se slutet). NoraskogArk. 5: 178 (i handl. fr. 1632). BtÅboH I. 6: 189 (1633). särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. dels: ändra sig, ändra åsikt l. taktik o. d., dels: övergå (från ngt till ngt), dels: byta levnadsbana; jfr c. PErici Musæus 2: 202 b (1582). (H. Schliemann) kunde .. utan vidare slå om från det dagliga språket till ryska. Ahrenberg Männ. 2: 61 (1907). (Galenos) som redan påbörjat filosofiska studier, borde (enl. en dröm) slå om och i stället bli läkare. Fåhræus LäkH 1: 203 (1944). särsk. [efter motsv. anv. i t.] (†) pregnant, om barn: urarta, vansläktas; jfr slå, v. I 67 a. Schultze Ordb. 4517 (c. 1755).
c) till I 45 b, i uttr. slå om på (en) annan bog, vända (vid kryssning); särsk. (o. numera bl.) bildl.: ändra sig, sadla om (se äv. bog, sbst.1 II 2 b); jfr a slutet, b o. slå, v. I 45 b slutet. Widegren (1788; bildl.). (Sv.) Slå om på en annan bog, .. (t.) die Segel wenden. Möller (1790). Slå om på annan bog. SvTyHlex. (1851). —
1) till I 1.
a) intr. (förr äv. ss. anföringsverb; se α); nästan bl. (numera föga br.) bildl.
α) göra försiktiga frågor l. uttalanden (innan man går in på sitt egentliga ämne) l. icke gå rakt på saken l. (höra sig för gm att) prata hit o. dit (om ngt med ngn); förr äv. ss. anföringsverb, dels: försiktigt l. i hemlighet omtala l. antyda (att osv.), dels vid direkt anföring: yttra (försiktigt); jfr slå, v. I 1 i η α’. Strand Tidsfördr. 1: 71 (1763; ss. anföringsverb vid direkt anföring). Sedermera slog H. M:t omkring, att som hans lefnad ej kan mera blifva lång, will han lämna Sverige ett vedermäle af sin välvilja. Tersmeden Mem. 4: 9 (c. 1790; om förh. 1747). Patronen hade slagit omkring på åtskilligt sätt utan att vilja komma till hufvudfrågan. Wetterbergh Selln. 292 (1853). Björkman (1889). särsk. i uttr. slå omkring med ngt (jfr β), försiktigt antyda ngt; äv. i uttr. slå omkring med frågor, komma med försiktiga frågor. Nordforss (1805). Den resande satte sig … Småningom slog han omkring med frågor. Zeipel Set. 1—2: 258 (1847).
β) i uttr. slå omkring med ngt (jfr α slutet), (i tal) använda ngt till övermått l. (ständigt) komma dragande med ngt; jfr slå, v. I 1 i η β’. Strand NeliSuec. 112 (1762). Holmbergsson Sartorius Föret. 4 (1800).
2) till I 2.
a) (numera bl. tillf.) intr., om färg o. d.: (vid tryckning o. d.) sprida sig i papperet; jfr b α o. slå igenom 2 a β. JournManuf. 3: 33 (1833).
b) refl., i uttr. slå omkring sig.
3) till I 8: gm slag sprida (ngt); i sht förr äv. allmännare, dels: (med handredskap) sprida (ngt), dels (med saksubj.): komma (ngt) att sprida sig. Slå omkring gödsel på ett fält. Nordforss (1805). Vattnet hade slagit omkring bläcket så att det såg ut som om skrifvaren gråtit. Strindberg RödaR 341 (1879). Langlet Husm. 523 (1884).
4) till I 18. (Sv.) slår omkring .. (lat.) involvo, circumvolvo. Swedberg Ordab. (1722); möjl. icke särsk. förb. särsk.
a) till I 18 a, b α, refl., i uttr. slå sig omkring ngt, slingra sig om ngt. Möller PrincBot. 37 (1755).
b) till I 18 b α: linda l. svepa (ngt) omkring; äv. i uttr. slå ngt omkring sig, svepa ngt omkring sig. Schroderus Comenius 517 (1639). (Romarna) sammanveko .. sina bref i form af små böcker och belade knutarna på det snöre, som slogs omkring, med vax eller sigill-lera. NF 2: 1091 (1878).
1) till I 2: falla omkull; i sht förr äv. dels om säd o. d.: böja sig till marken, dels om fordon: stjälpa. Ingen säd slår så snart omkull och lägger sig som (hirs). Broocman Hush. 2: 70 (1736). HovförtärSthm 1769, s. 1510 (om vagn). Lampan slog omkull. Auerbach (1913).
2) (numera bl. tillf.) till I 6, 8, = slå ned 5; jfr 4. Mark. 15: 29 (NT 1526). Een Klippa, som sleets ifrån itt Berg, slogh kull Byarna. Schroderus Os. 2: 706 (1635).
3) till I 8: gm slag komma (ngn l. ngt) att falla omkull l. komma (ngt) att böja sig ned; äv. allmännare: (gm kast l. spark l. gm att träffa o. d.) komma (ngn l. ngt) att falla omkull l. komma (ngt) att böja sig ned; förr äv. oeg., med avs. på kvinna: gå i säng med; jfr 4. Stiernman Com. 1: 520 (1607). Hwad gagnar at Koon molckar wäl, när hon sielff slår Byttan omkull. Grubb 344 (1665). Regnet slår kull säden. Serenius (1741). Om qvällarna, / Blixt full, / Så slår jag Mamsellerna / I kull. Bellman (BellmS) 1: 229 (c. 1773, 1790). särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i utvidgad anv., refl.: kasta sig ned l. falla omkull; jfr 6 b o. slå, v. I 8 f δ, slå vid sig. Lind (1749). Dalin (1854).
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 2 l. 3; särsk.: krossa l. förstöra l. tillintetgöra l. göra slut på (ngt); jfr slå ned 7. Rudbeckius KonReg. 354 (1618). särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålfärgat) i uttr. slå omkull ugnen l. bakugnen, föda barn. Innan åhret hafwer een ända, / Slår Mohr vgnen omkull, tu (dvs. brudgummen) måste åstadh tinga Faddrar. CupVen. C 5 b (1669). Granlund Ordspr. (c. 1880: bakugnen).
b) (†) med avs. på dom l. avtal o. d.: upphäva l. förklara ogiltig. Schroderus Os. III. 1: 141 (1635). VDAkt. 1773, nr 734.
c) vederlägga l. kullkasta (uttalande l. sats o. d.). Nohrborg 653 (c. 1765). Wallin Rel. 3: 129 (1831).
d) (†) refl., i uttr. slå sig själv omkull, med saksubj.: gå under l. gå till spillo av sig själv. Rudbeckius KonReg. 485 (1620).
e) (†) i p. pf., i uttr. slagen kull till marken, berövad livet; jfr slå, v. I 24 a α, slå ned 7 c α. Tuderus Vitt. 50 (1697).
6) till I 19.
a) (ofrivilligt) stöta mot o. komma (ngt) att falla omkull; jfr slå ned 10 a. När han tog ett steg tillbaka, råkade han slå omkull stolen.
b) (numera i sht i vissa trakter, vard.) falla omkull; äv. i uttr. slå omkull på ngn l. ngt, snubbla på ngn l. ngt o. falla omkull; jfr 3 slutet. Bremer TecknHvard. 1: 154 (1828). Jag kände hans far, kamrern, och känner hans mor också, och f-n i mig jag behöfver helsa på någon af dem, om de så sloge ikull på mig på gatan. Wetterbergh Penning. 246 (1847). —
1) till I 1.
a) fortsätta att slå; slå ordentligt; äv. (numera i sht i vissa trakter) i fråga om misshandel l. slagsmål o. d. (jfr slå, v. I 1 i ϑ). Rät så karar slå på med påken strax, / Och lära Laathundarna nu ähta lax. Chronander Surge E 8 a (1647). Slå på så går spiken in! SvHandordb. (1966).
b) till I 1 c.
β) (†) till I 1 c ε, med avs. på hane på hjullåspistol: fälla ned (så att fyrstenen kommer att vila på det räfflade stålhjulet l. fängpannans lock); anträffat bl. i utvidgad anv., med obj. betecknande hjullåspistol: fälla ned hanen på (ss. förberedelse för avfyrning). VDAkt. 1671, nr 157.
γ) till I 1 c ζ: (enl. reglerna i kortspel) lägga l. slänga (kort) på kort som ligger på bordet; äv. abs. ReglKortsp. 2: 10 (1809; abs.). Klint (1906).
c) till I 1 k.
α) (numera föga br.) bulta på l. klappa på (ss. tecken på önskan att dörr skall öppnas). Leopold 2: 260 (1815). Blanche Våln. 477 (1847).
β) (förr) om vittne vid ingående av trolovning o. d.: sedan parterna räckt varandra sina händer lägga sin högra hand ovanpå deras. Landsm. VIII. 2: 81 (1880, 1891).
2) till I 2, abs.
a) i fråga om att ngt slår mot ngn l. ngt (särsk. om regn som slår mot fönster o. d.); förr äv. om vind som träffar ngn l. ngt med stötar. I fall det saktade wädret ånyo slagit på med några ilar, hade wi blifwit i grund förgångne (under seglingen). LFabritius (1699) hos Kempe FabritiiL 183. Rickson GVänn. 68 (1930; om regn).
b) (†) till I 2 x ι β’, om satsytor o. d. på motstående sidor: stå mitt emot varandra; anträffat bl. bildl., om språk: motsvara varandra i ordmängd o. former. SvLittFT 1834, s. 818.
3) till I 7 e: gm slag anbringa l. sätta på (märke o. d.); äv. abs. Schmedeman Just. 121 (1605). Bucht NorrlSkogsl. 1: 24 (1913; abs.).
5) till I 9.
b) (om ä. förh.) till I 9 e, i uttr. slå på ngn (fängsel av järn o. d.), gm slag fängsla ngn med (fängsel av järn o. d.); förr äv. pregnant, i uttr. slå på ngn, gm slag fängsla ngn med fängsel av järn. NoraskogArk. 5: 142 (i handl. fr. 1624: leet slå opå honom halszjärn); möjl. icke särsk. förb. Jan Johansson, slog på honom 8 (öre). Wieselgren SvFäng. 111 (i handl. fr. 1681; i smeds räkning till tukthus).
c) (numera föga br.) till I 9 i β, om färg: fästa, ta, dra på; jfr slå an 5 c α. Sahlin SkånFärg. 209 (1928; om förh. c. 1875).
6) sjöt. till I 18.
a) till I 18 b β, med avs. på tåg l. kätting o. dyl. (l. anordning som delvis består av l. är förbunden med tåg osv.): fästa (ngt på l. vid l. kring ngt) l. fästa på (ngt ngt). TörngrenMål. 227 (1801; med avs. på tross). Slå på taljan d. v. s. fästa dess block t. ex. vid ett vant e. d. Wrangel SvFlBok 70 (1897). Svensson HbSjömansarb. 56 (1941).
b) till I 18 c γ, med avs. på ngt som skall lyftas l. hållas i ett läge: fästa tåg l. kätting o. d. (l. anordning som delvis består av l. är förbunden med tåg osv.) vid l. kring. UFlott. 2: 60 (1881).
7) till I 20: (gm att föra spak o. d. i viss riktning l. gm att vrida l. trycka på strömbrytare o. d.) sätta i gång (motor o. d.) l. komma (apparat l. belysning o. d.) att fungera; äv. mer l. mindre bildl. SvD(A) 1933, nr 94, s. 8 (bildl.). Fram mot kvällen slog jag på radion. Karlzén BlåNov. 31 (1951). Slå på en motor. SvHandordb. (1966).
8) till I 44 a, om imma o. d.: visa sig l. uppkomma på (kallt föremål, särsk. fönster). TurÅ 1935, s. 353.
9) till I 45 h α, om fågel: (komma flygande o.) slå ned på limstång o. d. LundagKron. 1: 308 (1918).
10) (numera bl. vard.) till I 47 a ι, refl., i uttr. slå sig på ngn, inlåta sig i flört med l. lägga an på ngn; förr äv. (möjl. icke att fatta ss. särsk. förb.): ge ngn sitt stöd. ALBurman Brev 2/5 1715. Du (dvs. Tegnér) har varit mycket i fråga att blifva Silverstolpes efterträdare i Svenska akademien, men för att hindra grefve Mörner att komma dit, måste dina vänner slå sig på Kullberg. CPHagberg (1817) i TegnérPpr 84. I tamburen råkade jag Fröken Augusta Koskull, som jag just ämnat slå mig på för aftonen. Edholm SvunnD 50 (1841).
11) till I 48 c.
a) till I 48 c α.
β) (†) i uttr. slå stora ting uppå, påbörja stora företag; äv. [jfr mlt. vēde anslān] i uttr. slå fejd uppå, börja krig (jfr slå, v. I 48 a α slutet, c α β’); jfr 15. Intit riket (dvs. varken Sv., Norge l. Danmark) skal slå noghon feyde vppå, the andra oåtspordt. OPetri Kr. 160 (c. 1540). GlSyr. 29: 21 (Bib. 1541: slå stor ting vppå).
12) (numera bl. tillf.) till I 52 c, i uttr. slå på (vara) ngt, (vid försäljning höja priset gm att) lägga på ngt på (vara), inräkna ngt i priset på (vara). Begge (avgifterna) kan .. (lantmannen) ju sedan slå på vahran och sälja densamma så mycket högre. 2RARP 8: 320 (1734); möjl. icke särsk. förb.
13) till I 62: hälla på (ngt); äv. i uttr. slå på ngn (äv. sig) l. ngt ngt. Kockeb. B 7 a (1650). ”Slå på’na vatten!” — sa’ Trubben, när stugan brann. Schultz Ordstäf 34 (c. 1865). Slå på sig eaudecologne. Östergren 5: 440 (1935).
14) (†) till I 66 a, i uttr. slå på ngn böter, pålägga ngn böter, bötfälla ngn. Lindfors (1824). Meurman (1847).
15) [jfr 11 a β] till I 68 b: leva högt l. i överdåd l. bli l. vara överdådig l. slösaktig o. d. (äv. i sådana uttr. som slå icke litet på); äv. i uttr. slå mer(a) l. högre på, leva i större överdåd l. förbruka mera, slå mindre på, leva mindre högt, leva sparsamt; numera företrädesvis i b o. e. SColumbus Vitt. 135 (1671: meer). Keder Vitt. 360 (1690: mehra). Swedberg Cat. 768 (1709: mindre). Lidén FörtrBr. 96 (1771: högre). Han slår intet litet på. Weste FörslSAOB (c. 1815). Det var f-n hvad han slår på! Björkman (1889). särsk.
a) i uttr. slå stort på, leva högt l. i överdåd o. d. (se närmare på III 2 h); äv.: utbreda sig stortaligt; jfr slå till 29. (Det) blef fråga om kriget; men då skall man tro att .. handlanden S-g .. började slå stort på, huru mäktig Ryssen är .. med sina väldiga härar och outtömliga rikedomar. Hellberg Samtida 7: 85 (i handl. fr. 1854).
b) i uttr. slå på stort, se på III 2 h.
c) i uttr. slå (kungligt) på för ngn, göra stora tillrustningar för ngn, undfägna ngn storståtligt, slå på stort för ngn. Jag kommer just nu från det stora kalaset. Leonato slår just kungligt på för prinsen, er bror. Hagberg Shaksp. 2: 20 (1847). Braun Mårt. 240 (1856).
d) i uttr. slå på mycket l. mera av ngt, kosta på l. använda mycket resp. mera av ngt. NorrlS 1—6: 48, 49 (c. 1770).
e) med anslutning till 13, i uttr. slå på med storsleven, leva högt, vara slösaktig l. frikostig. Weste 2: 956 (1807). Östergren 7: 287 (1947). —
SLÅ SAMMAN0 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)1 040, äv. 032, äv. (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ISAMMAN1 040, äv. 032. [fsv. sla saman, sla sik (til) saman] jfr sammanslå.
1) till I 1.
a) till I 1 b α, med avs. på kroppsdelar: slå mot varandra; jfr slå ihop 1 a. Slå Händer och Fötter tilsamman. Wollimhaus Syll. F 1 a (1649); jfr α. särsk.
α) = slå ihop 1 a α; jfr hand 2 b, slå, v. I 1 k (ε). Tå förgrymmadhe sigh Balak j wredhe emoot Bileam, och sloogh henderna tilsamman, och sadhe (osv.). 4Mos. 24: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: slog ihop). Väl må jag själf slå händerna tillsamman af förvåning öfver att jag så länge fastnat här (i Sevilla). Lundgren Res. 186 (1852).
β) (†) i uttr. slå händer(na) samman, med förbleknad bet., om två personer: ta varandra i hand (ss. bekräftelse på avtal l. förlikning); jfr slå, v. I 1 k ϑ. VDAkt. 1675, nr 282. Slogo altså henderna samman och wordo förlijchte. VDP 1678, s. 62.
γ) i det bildl. uttr. slå sina (kloka) huvuden tillsammans o. d., etablera samarbete (vid uttänkande av ngt o. d.); jfr huvud 2 a α. Crusenstolpe Tess. 3: 136 (1847).
b) till I 1 c, med avs. på föremål som försätts i rörelse: slå mot varandra; jfr slå ihop 1 b. Nordforss (1805).
2) till I 2, = slå ihop 3. Geijer I. 2: 47 (1811). Saxen måste slå tillsammans så hastigt, att äfven den snabbaste rörelse hos djuret ej gör det möjligt för detsamma att undkomma. Hahr HbJäg. 172 (1865).
5) till I 7, = slå ihop 5. SkeppsgR 1544. särsk.: gm slag med slagbom framställa (vävnad). Bennet Lin. D 2 b (1738). särsk. abs., i text sjungen till en i folkdansen ”väva vadmal” ingående tur (varunder de dansande bilda två linjer som närmar sig varandra, varefter de gör halt med appell); äv. övergående till en beteckning för denna tur. Nu är det jul igen 1: 4 (1865). De dansande (fatta i ”väva vadmal”) linjevis varandras händer och springa .. tre små steg fram mot varandra .. och göra halt med appell på höger fot .. ”slå tillsamman”, varefter alla .. återvända till sina platser. Folkdans. 72 (1923). Nilsson FestdVard. 89 (1925: i samman).
6) till I 8, = slå ihop 6; äv. i uttr. slå samman ngt med ngt. Östergren 5: 1133 (1937). särsk. bildl., = slå ihop 6 b; förr äv. med avs. på personer: samla. (Byggmästaren) haffver .. slagitt her (vid slottsbygget i Uppsala) enn hop snidkere, löffsnidere, stenhuggere och annet embetis folck tilsammens. G1R 28: 517 (1558). Hallström Händ. 33 (1927).
9) till I 47 a ι, refl., i uttr. slå sig samman, = slå ihop 11 a. OPetri Kr. 37 (c. 1540). särsk. mer l. mindre bildl. Rundgren Minn. 3: 171 (1886, 1889). —
1) till I 2 v γ, med saksubj.: gå sönder, gå i bitar, spricka; äv. refl., i uttr. slå sönder sig (jfr 2 d); numera bl. i den under slutet nämnda anv. Rålamb 14: 133 (1690; refl.). CAEhrensvärd Brev 1: 182 (1789). särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om hud: spricka. Tholander Ordl. (1872).
2) till I 6: gm slag l. hugg sönderdela l. krossa o. d. (ngt l. ngn); äv. allmännare: (gm kast l. spark l. gm att falla o. d.) komma (ngt) att gå sönder l. krossa (ngt); med avs. på person l. djur l. kroppsdel äv.: (misshandla o.) skada svårt; med avs. på kroppsdel som tillhör subjektet äv.: (råka stöta o.) skada; med saksubj. förr äv.: (gm att utvidga sig) spränga sönder (ngt). Ingen låther ny wijnmost vthi gambla flaskor, annars slaar wijnmosten flaskonar synder. Mark. 2: 22 (NT 1526). Thet (dvs. hagel) slogh sönder och förderffde, alt thet som wexte på Jordenne. PPGothus Und. B 8 b (1590). Kom för Rätta peder ij örboholm och klaggade vppå peder ij harg .. att han Slog honom allan Sönder. UpplDomb. 5: 145 (1598). Nilsson FestdVard. 70 (1925). särsk.
a) (†) med avs. på ägg l. äggvita: vispa l. vispa upp; jfr slå, v. I 5 f. Palmchron SundhSp. 100 (1642). Grafström Kond. 178 (1892).
b) (numera bl. mera tillf.) med obj. betecknande kroppsdel o. bestämning inledd av prep. på (förr äv. indirekt obj.), betecknande person l. djur som äger kroppsdelen; förr särsk. dels i uttr. slå halsen sönder på ngn, slå ihjäl ngn, dels (med refl. indirekt obj.) i uttr. slå sig halsen sönder, bryta nacken (av sig), slå sig sönder nacken, se nacke 1 e. Een quinna kastadhe itt stycke aff en quernesteen nedh på AbiMelechs hoffuudh, och slogh honom hoffuudh skålena sönder. Dom. 9: 53 (Bib. 1541; Bib. 1917: bräckte hans huvudskål). 1Sam. 4: 18 (Därs.: slogh sigh halsen sönder). Huar the sigh icke wele fengsle lathe, då slår halsen sönder på them. SUFinlH 2: 40 (1603). Hanss granne Nillss i grofell hafuer slagit tuv sibenn sönder på oluff Erichss koo. ÅngermDomb. 1630, fol. 34.
c) i uttr. slå ngn l. ngt sönder och samman, stundom äv. samman och sönder, särsk. med avs. på person: (misshandla o.) skada svårt (äv. övergående i bet.: göra kål på, tillintetgöra). Fernander Theatr. 315 (1695). Skicka de (dvs. ryssarna) flera hit upp i vik, / Så slå vi (bönder) dem samman och sönder. Nicander 1: 206 (1824).
d) refl. i uttr. slå sönder sig, förr äv. slå sig sönder (jfr 1).
β) om sak: gå sönder (vid nedslag o. d.); äv. i uttr. slå sönder sig mot ngt, slå (se slå, v. I 2) mot ngt o. splittras (i smådelar). Öfwerstenen (har) fallit nid och slaget sig och den wästre (stenen) sönder. Schück VittA 2: 391 (i handl. fr. 1673); jfr 2 huvudmom. (Ån) störtar sig ner i en trång klyfta, mot vars botten den slår sönder sig i glittrande droppar och kringflygande skum. Lagerlöf Holg. 1: 106 (1906). särsk. (†) oeg., om rämna: dela sig (i mindre grenar). Wetterdal Grufbr. 25 (1878).
e) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr d β slutet). Eho som .. med någon gjerning kommer fram för Gud, i mening, at han skal se dertil .., han stöter sig, och slår hufwudet sönder. Borg Luther 2: 576 (1753; t. orig.: der wird anlaufen, und den Kopf zerstossen). Kjellén Stormakt. 2: 150 (1905). särsk. (vard.) med avs. på sedel l. mynt: växla; jfr slå itu b slutet. BVT 1926, nr 17, s. 32. —
1) till I 1: åstadkomma l. utdela ett l. flera slag (med ngt); äv.: hugga till l. stöta till (med kniv o. d.); äv. dels med obj. (motsv. slå, v. I 1 d): tilldela (ngn l. ngt) ett l. flera slag (med ngt), dels med innehållsobj. (motsv. slå, v. I 1 e), särsk.: (gm att röra kroppsdel l. redskap o. d.) åstadkomma (sväng o. d.); i sht förr äv. med såväl obj. som innehållsobj.: tilldela (ngn l. ngt ett l. flera slag); förr äv. med obj. (motsv. slå, v. I 1 c α) betecknande del av klädesplagg: (dra igen o.) knäppa. Så slogh drengenn till honum, änn ett slagh. UpplDomb. 2: 99 (1579). Medh thet samme slogh hustru Elin til medh kniffuen. 2SthmTb. 8: 305 (1591). Höther du, så slåår iagh til. Törning 68 (1677). Framdelen af rocken är ofvanifrån ända nedtill snedt skuren och slås till från vänstra till högra sidan. Soltau BrRyssl. 11 (1810; klandrat ss. osvenskt i JournLTh. 1810, s. 834). Henrik slog till en förfärlig sväng med piskan, och det bar af. Almqvist JK 39 (1835). Holmberg Boxas 75 (1921). särsk.
b) med förbleknad bet.: ge handslag (ss. tecken på överenskommelse o. d.); jfr d α o. slå, v. I 1 k ϑ. Se där min hand, slå till. Weste FörslSAOB (c. 1815). IllSvOrdb. (1955).
c) (†) i utvidgad anv.: (gm att vidröra avtryckare) avlossa skott (med eldvapen), fyra av; jfr slå, v. I 8 f β. BtFinlH 2: 234 (1588).
d) mer l. mindre bildl. (jfr slå, v. I 1 o); särsk. i uttr. slå till med ngt, särsk. dels (motsv. slå, v. I 1 o β) om Gud l. ss. personligt tänkt övernaturligt väsen: hemsöka med ngt, dels [jfr α]: sätta i gång med ngt, påbörja ngt. Gudh prediker först medh förskräckeligha Tekn och Vnder, för än han slår til medh Straffet. PPGothus Und. X 3 b (1590). Det var annat (för dalkarlarna att vara med K. XII på hans krigsföretag) än att sitta vid Siljan och spänta korvstickor och då och då slå till med ett litet uppror. Heidenstam Svensk. 2: 190 (1910). särsk.
α) [delvis utgående från b] gå med på vad som föreslagits l. bestämma sig l. göra verklighet av vad som planerats l. gå till aktion; äv.: träffa avtal (med ngn); äv. i uttr. slå till med ja, gå med på vad som föreslagits, svara ja, slå till med ett handslag, förlikas; jfr β, 21 a, slå an 1 c. Jag tror jag slår til strax på timan. Lagerström PolKannstöp. 66 (1729; i fråga om giftermål). Jag vill icke .. rätt gerna slå till med honom (dvs. förläggaren F. A. Ewerlöf), förrän jag hört mig för på andra håll (angående utgivande av vissa skrifter). OPSturzen-Becker (1855) i UrKorrCronholm 205. Heidenstam Svensk. 1: 130 (1908: slog .. till med ja). Striden (mellan Sv. o. Norge 1814) blev kort, och så slog man då till med ett handslag. Därs. 2: 353 (1910). Jag lade fram mina villkor, Sjöholm slog till och på några minuter var .. uppgörelsen klar. VFl. 1933, s. 96. När .. (den för brott misstänkte) ynglingen på måndagen reste för att hälsa på bekanta .. slog polisen till. DN(A) 1958, nr 28, s. 15. särsk. (vard., numera mindre br.) i imper., i interjektionell anv., ss. beteckning för att den talande går med på ngt: kör till!, det må vara hänt! Berndtson (1880). WoH (1904).
β) [jfr α] (vard.) i uttr. slå till och göra ngt o. d., göra verklighet av att göra ngt osv., gå och göra ngt osv. Engström Gubb. 2: 8 (1922).
2) till I 1, 8 b α, med avs. på boll o. d.: rikta slag mot (o. därigm försätta i rörelse); äv. (motsv. slå, v. I 8 b α β’): sparka till; äv. utan obj. SvD(A) 1924, nr 175, s. 11 (utan obj.; i fråga om fotboll).
3) till I 1 c ε, 2, med avs. på dörr l. lock o. d.: föra till stängt läge l. stänga (häftigt l. vårdslöst, så att buller uppstår); äv. med avs. på remskiva o. d.: föra till arbetsläge; äv. med avs. på strömbrytare: föra till läge där elektrisk ström slutes (äv. i utvidgad anv.: vrida l. trycka på så att elektrisk ström slutes); jfr 9, 15 o. slå igen 2. Gack in j thin kammar och slå dörana till. Mat. 6: 6 (NT 1526). (Mjölkningsapparaten) infästes .. i en sele, som omspändes kon … Så slogs lintrissan till, och maskinen började arbeta. SD(L) 1896, nr 63, s. 4. (Då man vill starta en bilmotor,) slås strömbrytaren till. Nerén HbAut. 1: 23 (1911). särsk. i utvidgad anv., med avs. på ngt som har en rörlig del.
4) vävn. till I 1 j α, 5: åstadkomma slag (med slagbom o. dyl. o. därigm packa samman inslagstrådarna i väv). Almqvist TreFr. 2: 2 (1842).
5) till I 2, med saksubj.: röra sig l. förflytta sig mer l. mindre plötsligt (o. därvid törna mot ngt) o. d.; äv. med obj. (motsv. slå, v. I 2 a): stöta till l. träffa (ngn l. ngt); äv. (motsv. slå, v. I 2 c) om blixt: ljunga till o. d.; äv. opers.: förnimmas l. ljuda liksom ett l. flera slag; jfr 27 b. Nicander Minn. 1: 217 (1831; om blixt). Det låter (vid vissa lungsjukdomar) för det auskulterande örat alldeles som om rösten talade omedelbart in i örat, ”det slår till i örat.” Petersson FysUnders. 226 (1908). En skärfva från en krevad slog till en af stöttorna i det räck, som uppehåller ledstängerna kring det relativt lilla däcket (på ubåten Hvalen). SkånAB 1915, nr 247, s. 3. särsk.
a) el.-tekn. om relä: röra sig från läge som medför bruten strömkrets till läge som medför sluten strömkrets. SEN 43: 9 (1947).
b) till I 2 l, om dörr l. lucka o. d.: röra sig till stängt läge l. stängas (häftigt l. vårdslöst, så att buller uppstår); äv. om sax o. d.: hastigt gå igen; äv. opers.; jfr slå igen 3. PT 1905, nr 98 A, s. 3 (om dörr). Kan ni tänka er att jag har suttit i räfsax … När ja klef opp i de där bekväma trät .., så slog de till om bene’ på mej. Engström 5Bok 19 (1910).
d) mer l. mindre bildl. (jfr slå, v. I 2 x); särsk. dels om olycka l. otur: drabba, vara framme, dels om lycka l. tur: vara gunstig, vara framme; jfr 15 slutet, 25 d. Schulle olyckan slå till, så (osv.). RP 13: 204 (1649). När Lyckan slår til, så (osv.). Grubb 523 (1665). särsk. (†) i uttr. slå till att (osv.), dels om olyckligt öde: vilja att (osv.), dels om olycklig tilldragelse: inträffa att (osv.). Jagh (hade) ett par meehunder .., men olyckan slogh till att en aff them bleff dööd. HFleming (1654) i BtFinlH 4: 275. Dhen olyckan slogh till, att General Major Roos med sina medhafwande regementer .. blef .. af fienden inneränd och ruineradt. KKD 5: 29 (c. 1709).
7) till I 8: med slag driva in (ngt) i hål (så att detta blir tilltäppt); jfr 9 o. slå igen 4 a. Warg 634 (1755).
8) till I 9: gm slag göra fast (ngt med ngt), slå fast (ngt); jfr slå igen 5 a. SkeppsgR 1541. särsk. med avs. på lock o. d. till förvaringskärl; jfr 9. BoupptSthm 1678, s. 711 a, Bil.
9) i vissa från 7 o. 8 slutet (i b äv. från 3) utgående anv.
a) med avs. på kista l. tunna o. d.: tillsluta gm att slå i tapp o. dyl. l. gm att slå fast lock l. botten; jfr 10 o. slå igen 6 a. Månsson Åderlåt. 145 (1642).
b) (†) med avs. på bod (se bod, sbst.1 1 a, 3), = slå igen 6 c. Sc(re)dde(re)n th(e)n th(e)r ey wel kan sitt embete slåå til sin boodh och lære bæt(er). OPetri Tb. 240 (1528).
10) [utgående från 9 a] (†) förpacka (vara) i tunna (l. tunnor) o. dyl. o. tillsluta denna (dessa) osv.; jfr slå, v. I 63 a, slå igen 7. G1R 14: 370 (1542). Tunnebindarelönn för talgenn och kiökenfett slogz vpp och thill. SjötågR 1546.
12) (numera bl. mera tillf.) till I 13: hugga till (med lie) för att avmeja gräs o. d. Joel 3: 13 (Bib. 1541).
13) till I 17 d β, i det bildl. uttr. slå dövörat till, i sht förr äv. slå till dövörat, icke vilja höra o. d. (se närmare döv-öra 1); jfr slå, v. I 17 d α. Knorring Torp. 1: 62 (1843: slog .. till döförat). Dalin 1: 373 (1851).
14) till I 19: (ofrivilligt) stöta till (ngt). Slå till bordet så att det faller omkull. Weste FörslSAOB (c. 1815); jfr 1. Han råkade slå till vasen. SvHandordb. (1966).
15) [jfr 3] till I 20: komma (mekanism l. motor o. d.) att arbeta, sätta i gång (mekanism o. d.), koppla till (mekanism l. motor l. elektrisk ström o. d.); äv. abs. Auerbach (1913; abs.). Victorin Örnung. 93 (1932). särsk. mer l. mindre bildl.; äv. [möjl. delvis att hänföra till 5 d] abs., i fråga om att ngns minne börjar fungera l. att ngt dyker upp i ngns minne. Jag sökte hit och dit i minnesarsenalen, men ingenting slog till. MStiernstedt (1936) i HågkLivsintr. 17: 139. Sedan slår minnet till sin motor. Sjödin Sotfragm. 8 (1949).
16) till I 29.
a) till I 29 a, om fågel: frambringa (drill o. d.); äv. abs., om tjäder: börja spela. Källström Jagt 157 (1850; abs.). Krusenstjerna Pahlen 1: 141 (1930).
b) till I 29 b, om person.
β) till I 29 b γ: utbrista i l. ge till (skratt); äv. i uttr. slå till med (skratt). Serenius Ddd 1 b (1734). Efraim slog åter till med sitt dästa flatskratt. Högberg Frib. 359 (1910).
17) [jfr d. slå til] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 33 b: stämma; passa in; jfr slå in 8. Cavallin Stevenson o. Osbourne 19 (1898). SvD(A) 1929, nr 97, s. 5.
19) [jfr 21 c o. slå ned 14 c α] (i vissa trakter) till I 41 f, refl., i uttr. slå sig till, stanna o. uppehålla sig (ngnstädes), slå läger (för att vila o. d.). ”Här slå vi oss till”, säger Per, ”ty i den där bergsidan på andra sidan mossen ligger .. (björnen).” Schröder Skid. 62 (1900). Nordström Sven 129 (1929).
20) (†) till I 42 c, i uttr. slå ngn ngt till, låta ngn få ngt. OPetri Tb. 114 (1526). RP 4: 91 (1634).
21) till I 45.
a) till I 45 a ζ, om (befälhavare för) väpnad styrka: angripa, gå till angrepp; numera bl. med anslutning till 1 d α. G1R 26: 868 (1556). I varje aktion måste det finnas en plan, och ögonblicket då man skall slå till måste förberedas med tanke på att vålla fienden största möjliga avbräck. GHT 1943, nr 201, s. 2.
b) (†) till I 45 e, om rovfågel: snabbt kasta sig mot byte (för att söka gripa det); jfr slå ned 15 b. Greiff Jagt 50 (1821). Därs. 51.
c) till I 45 h, om bevingat djur (i sht fågel): landa, (flyga ned o.) sätta sig; jfr slå ned 15 c α. Greiff Jagt 74 (1828).
23) till I 48 a.
a) (vard.) till I 48 a α: ge sig till (att göra ngt o. d.). Hade jag varit hon, så hade jag naturligtvis slagit till att gråta, jag! Agrell Sthm 148 (1892).
24) till I 49.
a) till I 49 a γ, i uttr. slå till och bli kallt, äv. (i Finl., vard.) slå till kallt, opers., i fråga om väderlek: (ändra sig o.) bli kallt; jfr 25 d. Få se, huru det går med Lilles resa, när det slagit till så kallt. FRuneberg (1858) hos Strömborg Runebg IV. 2.2: 222. Wester Lêskov FörseglÄng. 81 (1928).
25) till I 52.
a) (†) till I 52 a: tillstöta l. tillkomma (till ngt); jfr b, c. FörsprHes. (Bib. 1541). Schulthess (1885).
b) (†) till I 52 b slutet, i pass. i intr. anv., om sjukdom o. d.: tillstöta l. tillkomma (jfr a, c); äv. dels om lycka: komma, dels om oväder, övergående i bet.: inträffa (jfr d). Oloff Olson (sade) att .. (en person som fått ett knivhugg) war af samma sår icke dödh blefuet, men der hade annen siuckdom slagez till medh. 3SthmTb. 1: 214 (1594). Palmchron SundSp. 342 (1642; om oväder). Slås Lyckan til, du blijr upsatt til Mackt ock ähra. Columbus BiblW K 3 a (1676). Roberg Beynon 82 (1697).
c) (†) till I 52 e, refl., i uttr. slå sig till, tillstöta l. tillkomma; jfr a, b. Messenius Blanck. C 3 b (1614). SvTyHlex. (1872).
d) till I 52 f: inträffa, äga rum; numera bl. dels (med anslutning till 5 d) om torka, övergående i bet.: härja, dels (med anslutning till 5 d o. 24 a) om köld l. vinter, övergående i bet.: börja l. drabba med full styrka. (Man) skall .. achta (aprikos-)Blomman, att hon icke bort fryser, uthan täckes wäl när Kölden slår till. Rålamb 14: 40 (1690). Kalm VgBah. 87 (1746; om torka). Hvad dansa angår, så dansas det inte mycke i vår stad .., om inte något bröllop slår till. Lindegren 2: 18 (1806).
26) till I 62.
b) bag. väga o. mäta upp samt hälla (i kärl o. d.) lämplig kvantitet till en deg av (vätska avsedd att mängas samman med mjöl m. m.); äv. abs., i utvidgad anv.: väga o. mäta upp ingredienser till en deg. (Trågarn) slår till kylslagen eller ljummen degvätska i en damm i tråget och mängar tillslaget med mjöl och sätter till jäst och andra ingredienser. Bröd 1972, nr 10, s. 12. Slå till (dvs.) väga och mäta upp till en deg. Därs. nr 11, s. 19.
27) till I 64 c, om växt(slag) o. d.: ge (god) avkastning; äv. om skörd: bli (god); äv. opers.; äv. i uttr. slå bra l. väl l. rikligen till; äv. mer l. mindre bildl., särsk.: gå bra, lyckas. Ihre (1769). Hur slår skörden till i år? Blanche Tafl. 3: 255 (1857). ”Den gången slog det bra till” — sa’ han, som stämde fyra och fick sjelf genstämning af fem. Holmström Sa’ han 22 (1876). Potatisen kan slå mycket väl till under gynsamma år. MosskT 1890, s. 482. Engelska häckhästar äro de som slagit bäst till på våra steeple-chasebanor. Wiedesheim-Paul KavFullbl. 160 (1929). särsk.
a) i utvidgad anv., om djur som är föremål för jakt l. fiske: gå till; äv. om näringsgren: ge l. gå (bra). Hans handel slår bra till. Nordforss (1805). Denna afton slog norsen rikeligen till. Bremer Sysk. 1: 306 (1848).
b) [möjl. med anslutning till 5] i det bildl. uttr. slå till i kassan, ge pengar. NDA 1912, nr 199, s. 1.
29) (†) till I 68 b, i uttr. slå mycket l. stort till, slå på stort (se på III 2 h); jfr slå på 15 a. Kalm Resa 1: 119 (1753). En del af Stadens (dvs. Kristiansands) Föreståndare och Borgerskap slå mycket til med måltider och tracteringar, då ingen deruti wil gifwa den andra efter. Därs. —
SLÅ TILLBAKA1 040, äv. 032, äv. (vard.) TILLBAKS04, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) TILLBAKAS040, äv. 032, l. TILLBAKARS040, äv. 032. [fsv. sla til baka] jfr tillbakaslå.
1) till I 1.
a) besvara slag med slag; äv. (motsv. slå, v. I 1 d): ge (ngn) slag tillbaka; äv. allmännare: försvara sig mot angrepp med slag l. sparkar o. d.; jfr slå igen 1 a. De slogo honom med en käpp, men han slog dem lika käckt tillbaka. Nordforss (1805). Hvad kan du? frågade konungen förtörnad. — Skälla, Ers Nåde! — Det är bra! Kan du gå på Elg? — Nej, jag skäller inte på så stora djur, de slå tillbaka. Strindberg NRik. 143 (1882). Dens. NSvÖ 1: 71 (1906: tillbaks).
c) till I 1 c; särsk. till I 1 c α, med avs. på klädesplagg: raskt föra tillbaka (från förut dold del av kroppen). Slå tillbaka slöjan från ansiktet. Eurén Kotzebue Cora 81 (1794).
2) till I 2: (efter att ha rört sig l. förts till visst läge) röra sig tillbaka (till l. mot l. förbi utgångsläget), sprätta l. studsa tillbaka; äv. i uttr. slå tillbaka i ngt, röra sig tillbaka o. tränga in i ngt; förr äv. refl., i uttr. slå sig tillbaka. Verelius Gothr. 38 (1664). Röken .. slår tillbaka i husset. BtVLand 6: 7 (1674). Om bajonetten efter (prov-)böjningen icke strax slår sig tillbaka .. caszeras hon. SFS 1830, s. 840. särsk.
a) återkastas, reflekteras; särsk. om ljus l. ljud. Luth Astr. 23 (1584). Ekot slår tillbaka. Hallström LegDr. 42 (1908).
b) (†) till I 2 t ε, = slå in 2 d slutet; äv. i uttr. slå tillbaka in i kroppen; jfr c slutet. När fläckarne (vid fläckfeber) komma, hålle sig Patienten wäl tiltäckt och warm, at the icke åter igen slå tilbaka in i kroppen. Block Ludwig 35 (1717). Aken Reseap. 227 (1746).
c) bildl. (motsv. slå, v. I 2 x); i sht förr särsk. om arbete l. handling: medföra negativa konsekvenser. (Lapparna) tro at alt Lögerdags arbete slår tilbaka och har skada med sig. Högström Lapm. 50 (1747). särsk. (†) opers., i fråga om hälsotillstånd (jfr b): gå tillbaka, försämras. Hiärne Suurbr. 89 (1680).
3) till I 8: gm slag driva (ngt) tillbaka; äv. allmännare: stöta l. driva l. (motsv. slå, v. I 8 b α β’) sparka (ngt) tillbaka. Sylvius Curtius 596 (1682). Bollen slås .. tillbaka av (fotbollsspelaren). IdrB 1: 83 (1905). särsk. bildl. (motsv. slå, v. I 8 g); förr särsk.: nedsätta värdet på (mynt). Her war fögho annat än fremmande mynt, thet sloogh han (dvs. Karl Knutsson) alt tilbaka, så at thet icke skulle gella så mykit som thet hade gullet. OPetri Kr. 218 (c. 1540).
4) (†) till I 9, i utvidgad anv.: gm uppsättande av anslag ta tillbaka (ngt som tillkännagivits); jfr slå, v. I 9 a. Effter som Ridderskapet och Adelen var anslagen at komma tilsammans effter middagen kl. 3, så befaltes at ded slås tilbakars och för bönedagens och söndagens infallande anslås at komma tilsammans kl. 8 om måndag. RARP 9: 145 (1664).
5) till I 11 b: driva tillbaka (fiende); äv. i utvidgad anv.: kasta tillbaka (anfall); äv. mer l. mindre bildl. OPetri Kr. 248 (c. 1540). (Brigaden) hade .. slagit till baka ett kavalerianfall. Rappe Nordarm. 198 (1874). Hallström Händ. 307 (1927; bildl.).
7) (vard., mera tillf.) till I 19: (ofrivilligt) fara l. falla tillbaka o. stöta (i ngt). Landsm. XVIII. 10: 42 (1901).
8) till I 21 a: bläddra tillbaka (till ett ställe i en bok o. d.); förr äv. i uttr. slå tillbaka uti ngt, bläddra tillbaka till ngt, gå tillbaka till ngt (för omläsning). Slå tilbaka vthi thet Elibertiniske Mötet, Cap. 25. som förhandlar om samma Saak. Schroderus Os. 1: 338 (1635).
9) till I 32.
a) (numera bl. tillf.) återkasta l. reflektera (ngt). Holmberg 2: 678 (1795). Dalin (1854; med hänv. till återkasta).
b) [jfr anm. nedan] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i utvidgad anv., om nygräddat bröd: tillgodogöra sig sin egen utdunstning (som återkastas av ett hölje), få svalna under duk o. d. (för att få mjuka kanter). Limpa efter limpa lägges på en bädd. De skall bäddas över med filtar för att ”slå tillbaka” så kanterna blir mjuka. Martinson OsynlÄlsk. 15 (1943). Anm. till 9 b. Möjl. utgår denna anv. från slå, v. I 49 a α, varvid brödets återgång till mjukare konsistens i kanterna åsyftas; jfr 12 nedan o. slå, v. I 49 b δ.
10) (†) till I 45, i utvidgad anv., i uttr. ngns resa slår tillbaka, ngn tvingas avbryta sin resa o. vända tillbaka. HSH 7: 57 (1593).
11) (†) till I 48 d.
a) till I 48 d α: ge efter; äv. i uttr. slå tillbaka med ngt, dra sig tillbaka från ngt (som avtalats), upphäva avtalet om ngt. LPetri DialMess. 11 b (1542). (Kyrkoherden i Enköping) rådhfrågar, om Erich Nilsson i Hoff som hade trolofwadh sijn förre hustrus Fränke in 3 gradu ovetterligen, må slå tilbaka m(ed) dett echtenskaps förbund. UppsDP 4/2 1601.
b) till I 48 d β α’, refl., i uttr. slå sig tillbaka, dra sig tillbaka (från tillämnat handelsavtal l. påfordrad edgång). OxBr. 11: 630 (1632). ConsEcclAboP 531 (1661: tillbakas).
12) (†) till I 49 a α.
a) om pris: falla; om tillgång l. inkomstkälla: sjunka i värde; om marknad (se d. o. 2): börja visa ringa köpenskap o. låga priser; jfr slå av 17 a. Thet dyra kööp paa salthit begynnar slaa tiil baga. G1R 1: 275 (1524). Effter dätt copparmarknan .. slogh tillbaaka, haffver jagh inthet låtitt förmärckia migh om något försälliandhe. CvFalkenberg (1633) i OxBr. 11: 633. Förr hafwer tienden gifwit rundeligen, nu är then slagen tillbaka och myckit förminskat. RARP 4: 429 (1650).
b) om köld l. vinter: avta, minska, gå tillbaka; jfr slå, v. I 49 b ε, slå av 17 c. G1R 25: 538 (1555). Celsius G1 1: 147 (1746).
14) till I 67 c, i uttr. slå tillbaka till (föräldraart), om avkomling av bastard l. ympbastard: visa (yttre) överensstämmelse med (föräldraart); äv. (o. i fackmässigt spr. numera bl.) om ympbastard: visa fullständig överensstämmelse med (endera föräldraarten). Mendel lyckades visa, att bastardens avkomma .. klyver sig i tre typer, av vilka en (50 proc.) är alldeles likadan som bastarden, medan däremot de två andra typerna slå tillbaka till föräldrarne. Lidforss Kås. 2: 74 (1912). Därs. 80. —
1) (mera tillf.) till I 1, refl., i uttr. slå sig undan ngt, gm stötar (med ett redskap) hålla sig undan ngt. Hallström DödFall. 210 (1902).
2) till I 8: gm slag komma (ngt) att förflytta sig l. fara undan (från ngn l. ngt); äv. (numera företrädesvis i a) med indirekt obj. betecknande ngn l. ngt för vilken (vilket) stöd o. d. gm slag bringas att förflytta sig l. fara undan. ConsAcAboP 1: 402 (1649). Slå stötter undan ett hus. Lindfors (1824). särsk.
a) i uttr. slå undan benen l. fötterna på ngn, äv. slå benen l. fötterna undan ngn, gm slag komma ngn att förlora fotfästet (o. falla); äv. mer l. mindre bildl.; jfr ben, sbst.1 II 1 e ε, fot 1. (Ovännen) låtz wilia hielpa tigh, doch j sanningenne slåår han fötterna vndan tigh. LPetri Sir. 12: 18 (1561; Apokr. 1921: slår .. benen undan dig). Celsius G1 1: Föret. 7 (1746: woro .. fötterna .. undan dem slagne; bildl.); möjl. icke särsk. förb. Slå undan benen på ngn. WoH (1904).
b) bildl. (jfr a); jfr slå bort 3 b. Bästa du, slå ej undan mina ord! Wetterbergh SamhKärna 1: 211 (1857).
4) (†) till I 18 c δ, 63 a: slå ifrån o. stuva (segel) för förvaring. AHedenstedt (1757) i SvSaml. 3—6: 171. ReglTjArméenFl. 1796, s. 19.
5) (†) till I 48 d β α’, refl., i uttr. slå sig undan, hålla sig undan från l. undandra sig (ngt); äv. utan obj. Effter han befinner sig wara pars Nocens (dvs. den skyldiga parten), tÿ slår han sig undan, och will intett effter min stempningh Comparera för Capitl(et). VDAkt. 1651, nr 184. Schultze Ordb. 4521 (c. 1755). —
1) till I 2 p, om projektil: träffa under målet; äv. oeg. (motsv. slå, v. I 2 p slutet), om skjutvapen; jfr 2, 3. Då vi sist pröfvade .. (bössorna), slog ingendera under. Runeberg ESkr. 1: 159 (1836).
3) (†) i bildl. anv. av 1 o. 2: beräkna (så l. så lång tidsperiod) för litet (vid uppskattning av tidslängd). Rudbeck Atl. 1: 177 (1679).
5) till I 8, i uttr. slå ngn l. ngt under sig, gm slag komma ngn l. ngt att (falla o.) inta en plats under sig; äv. allmännare: (med våld l. gm sin kraft o. d.) försätta ngn l. ngt i läge under sig; i uttr. slå ngn under sig äv. om häst: kasta av ngn o. komma honom att hamna under sig. UpplDomb. 3: 114 (1541). (Djur av kattsläktet) kasta sig öfver sitt rof, hugga klorna deri, slå det under sig och hugga tänderna i dess halspulsåder. Nilsson Fauna 1: 109 (1847). Hagberg Shaksp. 11: 320 (1851: inunder). Hästen slog honom under sig. Björkman (1889). särsk. bildl.
a) i uttr. slå ngt under sig, (mer l. mindre orättmätigt) lägga ngt under sig l. tillägna sig ngt (särsk. i fråga om att uppnå monopol på handel); förr äv. med avs. på varor underkastade handelsprivilegier: tillägna sig ngt för att orättmätigt driva handel med det. OPetri Tb. 46 (1525). Ingen bonde .. skal .. under sigh slå .. Spanmål, Huder, skinn, Kåppar, Jern, eller och annet sådant meer som til Borgere handel kan tienligit ware. Schmedeman Just. 73 (1580). Handlaren .. slog under sig ortens hela handel med andra orter och bygder. FoF 1941, s. 112.
b) (†) i uttr. slå ngn under sig, göra ngn till sin underlydande (på ett mer l. mindre orättmätigt sätt). RARP 3: 344 (1644).
6) till I 9: gm slag anbringa (ngt) under; gm slag anbringa stöd o. d. under (ngt); äv. i uttr. slå under ngt ngt, gm slag anbringa ngt under ngt. SthmSkotteb. 3: 194 (1521: wpwnd(er); rättat efter hskr.). Slå under ett tak slåar. Lindfors (1824). Slå under, (dvs.) sätta slåar under. Dalin (1854). särsk. (†) till I 9 c, i utvidgad anv.: fästa (ngt) under (ngt) gm sömnad. Itt lamb skindz foder att slå vnder ens mandz kiortiill. Skråordn. 314 (1546).
7) (mindre br.) till I 17, refl., i uttr. slå (kroppsdel) under sig, lägga (kroppsdel) böjd under sig. Bohm Husdj. 192 (1902).
8) sjöt. till I 18 c γ, med avs. på segel: fastgöra under rå l. (i utvidgad anv.) vid rundhult o. d. (så att det är färdigt till användning); i sht förr äv. med avs. på flagga o. d.: sticka på; jfr slå an 6. Serenius Hhhh 4 b (1757). Konow (1887; äv. med avs. på flaggor m. m.). särsk. mer l. mindre bildl., i fråga om att ta på sig kläder. Trolle Sjöoff. 1: 41 (1869).
9) simn. till I 22 f: vid huvudhopp icke uppnå det läge då benen är vända rakt uppåt (o. hamna i vattnet med mindre än rät vinkel mellan kroppen o. vattenytan). TIdr. 1896, s. 391. —
1) till I 1.
a) i uttr. slå upp med ngt, jämförelsevis raskt föra ngt uppåt; särsk. i uttr. slå upp med handen l. sin hand, sträcka upp handen l. sin hand. Dhet war Ollof Strångeson / Slår op medh sin hwita handh / det gifwe Gudh fader i himmelrÿk / iag wore vppå Fremmande Landh. Visb. 1: 377 (c. 1657). Lindqvist Herr. 257 (1917).
β) i utvidgad anv., med avs. på öga: öppna; äv. mer l. mindre bildl. Weste (1807). Siwertz JoDr. 20 (1928; bildl.).
c) till I 1 c.
α) till I 1 c α, med avs. på ngt böjbart (särsk. ngt av tyg, i sht klädesplagg): föra undan uppåt l. åt sidan l. sidorna (så att det som finns innanför l. bakom blir synligt); äv. med avs. på krage o. d.: fälla upp; äv. i utvidgad anv., med avs. på tält: (föra tältduken uppåt l. åt sidan l. sidorna o. därigm) öppna; äv. mer l. mindre bildl.; förr äv.: hissa (segel). På det menige man måtte se huru den prächtige Konungen måtte falla på knä för den gement klädde Keisaren, lät han slå upp Tältet på alla sidor. Dryselius Monarchsp. 378 (1691). Jorden .. / Slog upp den dunkla .. slöjan / Ifrån sitt glada anlete. Atterbom LÖ 1: 192 (1824). Almqvist Törnr. 1: 139 (1839; med avs. på segel). Oljelund GrRidd. 291 (1926; med avs. på krage).
β) till I 1 c ε: fälla upp (klaff o. d.) l. öppna (dörr o. d.); äv. i utvidgad anv., dels: fälla upp en l. flera rörliga delar på (bord o. d.), dels: (fälla upp lock o. därigm) öppna (kista o. d.), dels: öppna dörr l. lucka o. d. till (byggnad l. skåp l. ugn o. d.). OPetri Kr. 298 (c. 1540). Saligh hwstrw Swniwa hade hafftt i siith wisthws 2 salie Hinrich scriffwers kistor .. och hade hon slagitt hans kiistor wp och satt nogre hans sänge cledher till panth. BtFinlH 3: 338 (1556); jfr 6. Brunt bord att slå up på begge sidor. Trolle-Bonde Hesselby 126 (i handl. fr. 1770). Bror kan just vara snäll och slå upp bordskifvan. Carlén Rosen 132 (1842). När en flamugn slås upp och eld rusar ut. Ahlin Kvinna 196 (1955). särsk.
α’) (i vissa trakter) i uttr. slå upp fällkniven, i fråga om l. ss. namn på idrottslek varvid man fattar om skaftet på en fällkniv, vars blad är till hälften uppfällt, o. gm en hastig rörelse söker få bladet att räta ut sig. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 120 (1949).
β’) (om ä. förh.) i utvidgad anv. (med anslutning till 19 a β), i uttr. slå upp fönster, öppna fönster o. driva handel genom det. Strindberg SvÖ 1: 279 (1882).
γ’) mer l. mindre bildl.; särsk. dels i uttr. slå upp språklådan (se språk-låda), dels [möjl. utgående från b] med obj. betecknande mun: öppna (jfr slå, v. I 1 c ε γ’). Han slår upp ett gaap, så stort som een Ladörr. Celsius Ordspr. 2: 303 (1709). Martinson GräsThule 88 (1958).
γ) till I 1 c ζ: lägga l. slänga (kort) på bordet med rätsidan uppåt; vända (kort) så att det får rätsidan uppåt; äv. i utvidgad anv.: gm att lägga kort på bordet l. vända kort bestämma (trumffärg). Hwilken färg slås up? hwad blir trumf? Björkegren 2419 (1786). (En spelare) slår upp det öfversta af de kort, som ligga qvar i talongen. Lindskog Spelb. 12 (1847). Werner o. Sandgren Kortox. 26 (1949).
d) (†) till I 1 d: tilldela (ngn) slag, ge (ngn) stryk (jfr klå upp 1); äv. i utvidgad anv., = piska upp 2. HB 2: 287 (1596). Hermelin BrBarck 77 (1703; i utvidgad anv.). Ullenius Röthm. § 48 (1730).
e) hippol. till I 1 g, om häst: slå bakut; äv. i uttr. slå upp med bakfötterna. Wollimhaus Syll. D 2 a (1649). Broocman Hush. 3: 28 (1736: med bakfötterna).
f) (i vissa trakter) till I 1 h, om fisk: gm att röra sig åstadkomma plask i ytvatten, plaska, slå. Hörde du, en stor gädda slog opp? Johnson KrilonRes. 185 (1942).
g) till I 1 k, vid upphävande av avtal varvid två personer räckt varandra handen: bekräfta upphävandet av avtalet gm att med sin hand slå nedifrån o. uppåt o. därigm skilja de två avtalsslutande personernas händer åt; utom i den under slutet nämnda anv. bl. om ä. förh.; jfr slå av 1 b α. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 403 (1868). särsk. [jfr HjFalk i MaalMinne 1909, s. 81] i utvidgad anv., med avs. på förlovning: upphäva l. göra slut på l. bryta; förr äv. allmännare, med avs. på (avtal om) köp l. fred o. dyl. (äv. med avs. på kontrakt: säga upp); jfr slå, v. I 48 d. Strax .. (Berend von Melen) drogh vtaff Staden, slogh han fredzdagen vp medh Söffrin. Svart G1 82 (1561). 3SthmTb. 3: 103 (1600; med avs. på köp). KulturbVg. 1: 192 (1766; med avs. på kontrakt). Naturligtvis bör en ung flicka slå upp sin förlofning, så fort en ung man (osv.). Wallengren LyckLex. 17 (1896). jfr (†, med subjektsväxling): (Sv.) Köpet slår up, (lat.) Pactum irritum redditur. Schultze Ordb. 4523 (c. 1755). särsk.
α) utan obj.: bryta avtal l. förbindelse (med ngn), särsk. (o. numera bl.): bryta sin förlovning (med ngn); förr äv. i uttr. slå upp med ngt, upphäva ngt (jfr γ slutet). Slå vp med köpet. Schroderus Dict. 264 (c. 1635). Jag har aldeles fått en afsmak och ledsna til detta giftermål: Och jag tror, at jag intet giör galit, om jag slår opp. Nicander Gift. 42 (1733). Nej, jag (dvs. greve Dunois) fördrager det ej längre. Jag / Slår upp med denna konung (dvs. Karl VII av Frankrike), som så nesligt / Sig sjelf har öfvergifvit (gm att icke försvara sitt land). Nicander 2: 475 (1836).
β) (†) med anslutning till slå, v. I 7 i β, i uttr. slå freden upp genom trumslag, gm trumslag tillkännage att freden är slut. KKD 1: 72 (c. 1710).
γ) oeg.: göra slut på l. sluta med (ngt); numera bl. med avs. på bekantskap: säga upp. Jag måste bli Grefwinna .. och til then ändan skal jag slå up all bekantskap med en hop smått Folk. Wadenstjerna Cavall. 8 (1747). Slå .. upp all annan Correspondence utom till oss. Geijer Brev 274 (1834). särsk. (†) motsv. α, i uttr. slå upp med ngt, sluta med ngt, upphöra att delta i ngt. Jag har slagit upp med alla fester vid hvilka man måste göra toalett och sitta passiv, d. ä. genera sig. Bremer Brev 4: 152 (1861).
2) till I 2; jfr 29.
a) röra sig l. stiga l. svalla l. stänka l. virvla upp l. uppåt (förr äv. om sav: stiga upp); äv. (motsv. slå, v. I 2 a) med obj.: komma (dörr o. d.) att gå upp; äv. mer l. mindre bildl. (Putsningen av träden) skeer gemeenligen om Wåhren förr än Safftet slår opp i Cronan. Rålamb 14: 30 (1690); möjl. icke särsk. förb. För vreda vindars tropp / Det höga hafvets våg mot rymderna slår opp. Valerius 1: 46 (1807). Af blåsten dörrn slogs upp med rassel. Jensen BöhmDiktn. 93 (1894). Siwertz Sel. 1: 190 (1920; bildl.). särsk.
α) (numera bl. tillf.) om rävsax: hastigt gå igen (gm att skänklarna rör sig uppåt), slå igen. Aken Reseap. 342 (1746).
β) i uttr. slå upp i bucklor, bilda bucklor; jfr slå, v. I 51 f. SD(L) 1898, nr 324, s. 2 (om målning).
γ) till I 2 d, om eld l. låga l. rök o. d.: stiga upp; om eld l. låga äv.: flamma upp; särsk. bildl.; jfr 29. Ju högre Röken slog up i Luften, ju härligare blef (enl. forntida tro) then i Himmelen, som thet Bålet tilhörde. Peringskiöld Hkr. 1: 11 (1697); möjl. icke särsk. förb. FBremer (1832) i Bremer 1: 165 (bildl.). Reinius Hagenbeck Sydas. 25 (1927). särsk. i uttr. slå upp i lågor l. i (ljusan o. d.) låga, dels om eld l. gnista: flamma upp, dels (i utvidgad anv.) om ngt som antänts: börja brinna med kraftig låga; äv. bildl. Den olycksdigra brödratvist, / Hvars gnista, redan tänd i barnens hjertan, / I männens sedan slagit upp i lågor. Börjesson E14 6 (1846). (Skogselden) kastade sig .. fram till den stora torrfuran .., och strax slog denna upp i ljusan låga. Lagerlöf Holg. 2: 307 (1907).
δ) till I 2 j, om ngt pulverformigt: virvla upp; förr äv. om krut: explodera. Ekeblad Bref 1: 324 (1654; om krut). Det första stybbmolnet slog bolmande upp i luften. Sjödin Undret 45 (1910); möjl. icke särsk. förb.
b) till I 2 l, om dörr o. d.: gå upp (i sht på ett mer l. mindre bullersamt sätt), öppna sig. Lagerström Bunyan 1: 175 (1727).
c) till I 2 m, om föremål av tyg.
α) fara upp (till följd av rörelse l. vind o. d.); äv. om foder: visa sig (till följd av att det fodrade fladdrar). Han bar .. en kort rundskuren jacka, hvars laxfärgade foder slog upp. Heidenstam Alienus 1: 58 (1892). Kjolen slog upp öfver knäna. VLitt. 1: 535 (1902). särsk. (föga br.) i uttr. slå upp i buk, bilda en utbuktning (till följd av vind o. d.). Bergdahl Antip. 84 (1906; om segel).
β) (numera bl. tillf.) refl., i uttr. slå sig upp, fara upp, blåsa upp. Rosenfeldt Tourville 79 (1698; om segel).
d) till I 2 t ε.
α) (†) om (ämne ansett ss. orsak till) sjukdom, särsk. gikt: (stiga upp o.) göra sig märkbar (i kroppen l. viss kroppsdel); jfr γ o. 29. PH 6: 4428 (1756). Nu slog .. gikten opp i bröstet på mig. Leopold 5: 397 (1797). Giktmaterien, vattsoten har slagit upp i kroppen. Weste FörslSAOB (c. 1815). Schulthess (1885).
β) (†) i uttr. slå upp i blåsor, om hud: bilda blåsor; jfr 24 b. Serenius Aaa 4 a (1734). SvTyHlex. (1872).
γ) om sår l. utslag l. blåsa l. böld o. d.: uppkomma l. gå upp; förr äv. opers., dels: bli utslag, dels i fråga om svullnad: gå upp (o. bilda sår); jfr 24 a, 29 o. slå, v. I 55 c. 2SthmTb. 4: 44 (1569; om sår). Giör en Salfwa .., smör Swulnaden där medh; Men slår det opp och blifwer ett Såår af, så (osv.). Rålamb 13: 155 (1690). En siuka, som kallas Elfbläst .., det slår up(,) om en timma är det borta, och slår på et annat ställe. Törner Vidsk. 97 (c. 1740). Östergren 9: 294 (1965; om blemmor).
e) [jfr 12] bokb. om bok, med tanke på det sätt på vilket dess blad lägger sig, då den öppnas: falla upp, öppna sig. Key Amatörbokb. 29 (1916).
3) till I 5.
a) (numera bl. tillf.) göra (bolster) högre (o. mjukare) gm skakningar, skaka upp. Ullenius Röthm. § 48 (1730).
4) till I 6 b, om isbrytare: (i syfte att åstadkomma segelbar ränna) krossa (is); jfr 5 d. (Isbrytaren) ”Avance” skall .. gå Furusundsvägen för att slå upp isarne och göra segelleden genom Söderarm klar. SD 1899, nr 85, s. 4.
5) till I 7.
a) bag. med avs. på kaka o. d. avsedd att gräddas: forma (med händerna av deg); jfr 3 b. Wigström Folkd. 2: 165 (1881).
b) (i fackspr.) till I 7 b, med avs. på degel o. d.: forma (med händerna av lera); jfr 3 c. Hermelin Glas 66 (1966).
c) (nästan bl. om ä. förh.) till I 7 d: göra upp (eld) gm att slå två föremål mot varandra, slå (eld); förr äv. i utvidgad anv.: slå eld o. tända (ljus). Helsingius Ee 5 a (1587). Nu slog hon upp ljus. Almqvist Syster 9 (1847).
d) till I 7 e: gm slag åstadkomma (hål l. fördjupning o. d.); äv.: (gm att med slag ta bort del av vägg o. d.) ta upp (dörr o. d.); äv. om isbrytare: gm att krossa is ta upp (segelbar ränna); jfr 4. Bremer Hem. 1: 6 (1839; med avs. på dörr). Isbrytaren Thor utgick .. för att slå upp ränna. SD(L) 1895, nr 29, s. 8. Sömhålen slås upp med durkslaget. Bergman Hofbesl. 67 (1905).
e) till I 7 f: gm slag åstadkomma (sår o. d.) l. komma (mer l. mindre läkt sår) att gå upp; äv. (med anslutning till slå, v. I 1 b β, 19): gm att stöta i o. d. ådra sig (sår); förr äv. med saksubj., betecknande inflammation: framkalla (sår). The hade .. (misshandlat ett barn) och slagit the förre såren vp igen. 3SthmTb. 2: 8 (1596). Martin Bensj. 366 (1782; om inflammation). Det var ett sår som han slagit upp när han varit på fyllan för en del år sen. Fogelström StadVärld. 135 (1968).
6) till I 8: gm slag (äv. allmännare: gm spark l. med spränganordning l. gm sin kraft o. d.) komma (ngt, äv. ngn) att fara upp l. uppåt l. komma (ngt) att gå upp l. lossna (särsk. med avs. på dörr l. lock o. d.: bryta upp); äv. i utvidgad anv., dels: gm att bryta upp lock o. d. öppna (kista o. d.), i sht förr äv.: gm att bryta upp dörr o. d. bereda sig tillträde till (hus o. d.), dels i a o. e. OPetri Tb. 254 (1528). Han .. röfuade een skreddare i hans frånwaru, slåendes upp huus och kijstor. VDAkt. 1679, nr 187. Sedan [jag] med petarder slagit upp porten (angrep jag högvakten i Stargard). Kurck Lefn. 145 (1705). Älgen .. sprang med största hastighet. Han slog opp snö, så att det stod som ett yrväder omkring honom. Lagerlöf Holg. 2: 38 (1907). särsk.
a) gm slag komma (botten l. tapp o. d. på tunna o. d.) att lossna; äv. i utvidgad anv., dels: (gm att ta bort botten l. tapp o. d.) öppna (tunna o. d.), dels i den under slutet nämnda anv. När Knuth köpte .. (sillen), låg en tÿnne fram, som slogz vp. 2SthmTb. 4: 592 (1575). Krono-Länsmannen .. slog up botten på et Fastage. TörngrenMål. 232 (1801). MarkallN 2: 90 (1821). särsk. i utvidgad anv.: (för att tappa upp) öppna fat o. d. med (vin o. d.); äv. med avs. på butelj o. d.: öppna, ta upp. Holmberg 2: 360 (1795). Hela expeditionen (till ett rum) hade kommit till bara för att han skulle få en legitim anledning att slå upp den där buteljen. Gustaf-Janson ÖvOnd. 18 (1957).
b) [jfr 2 a α] (†) komma (rävsax) att hastigt gå igen (gm att skänklarna rör sig uppåt). HdlCollMed. 8/6 1748.
c) (†) i uttr. slå upp ngn i luften, spränga ngn i luften; jfr luft, sbst.2 2 b. AOxenstierna 1: 119 (1627).
d) (†) abs., om bly: vid silverdrivning komma i kontakt med fuktighet på härden så att ånga alstras o. kastar upp aska o. d. Rinman (1789).
e) snick. i utvidgad anv., i uttr. slå upp hyveljärnet, gm slag på hyvels ställknapp lossa hyveljärnet o. föra upp det (så att det skjuter mindre långt fram under sulan) samt fastgöra det gm slag på kilen. SlöjdBl. 1887, nr 3, s. 3.
7) till I 9, med avs. på föremål: sätta upp o. göra fast med slag (särsk.: spika upp); särsk. med avs. på anslag innehållande tillkännagivande (förr äv. med avs. på förhållande l. person som tillkännagivandet gäller: tillkännage gm anslag resp. bli föremål för tillkännagivande gm anslag); jfr 18, 30. (Danskarna) slogho på alla kyrkiodörar hans (dvs. konung Kristians) breff vp. OPetri Kr. 317 (c. 1540). M. Axelius vot(erade), at Burgmans relegation icke skul publiceras. .. M. Bergius, at han skul slåss up. ConsAcAboP 2: 147 (1659). Om relegation skall opslåås, voterades. Mag. Johannes Flacchsenius: Slåås intet op. Därs. 3: 517 (1671). Efter en tid slog .. (innehavaren av ett stånd) upp en sittbräda framför sitt bord. Siwertz ResK 48 (1929). särsk. (†)
a) utan obj.: sätta upp anslag, affischera. En Charlatan / Slog upp i alla hörn och lofte visa Fan. Franzén Skald. 4: 291 (1832).
b) i utvidgad anv.: beslå (ngt med ngt). Item är Leffuer(e)ratt Lasse gulsmedth till hinnertyg att slå op medth Messingzbäken — 1 st. GripshR 1549.
8) (numera i sht i skildring av ä. förh.) till I 12, med avs. på åder: sticka hål på (för att tappa ut blod); särsk. i uttr. slå upp åder, slå åder, åderlåta. OMartini Läk. 40 (c. 1600). Man slog upp åder och gaf honom (dvs. den 1844 insjuknade K. XIV J.) flere läkemedel. Ahnfelt HofLif 1: 54 (1880).
9) till I 13: slå (område) fullständigt; äv. abs.: slå färdigt, avsluta slåttern; äv. (o. numera bl.): gm att slå frilägga (område för ngt). Hon gick till Träteboo och förestod huushållit ett heelt Åhr, och slog up hela Ängen till fiärdingen i Träteboo. VDAkt. 1714, nr 31. Ullenius Röthm. § 48 (1730; abs.). Att (med lie) slå upp första slaget för slåttermaskinen. Hellström NorrlJordbr. 318 (1917).
10) till I 17.
a) till I 17 a δ.
α) (numera föga br.) i uttr. slå upp huvudet, vända huvudet uppåt; förr äv. i utvidgad anv.: visa en ny uppsyn. (Ovännen) rister sitt hoffuudh och leer j näffuan, bespottar tigh, och slåår hoffuudhet vp. Syr. 12: 18 (Bib. 1541; Luther: wird .. das maul auff werffen, Vulg.: commutabit vultum suum). Slå fagra hufvudet, slå klara blicken opp. Börjesson E14 53 (1846); jfr c.
b) (†) till I 17 b β, i uttr. slå upp näsan l. slå näsan upp (åt l. över ngn), sätta näsan i vädret (gentemot ngn); se äv. näsa, sbst.2 1 c β α’; jfr a β. Förnufte slog / Näsan up, och drog / Starckt på munnen. Runius (SVS) 2: 253 (c. 1710). Hwalström SpecPaid. 100 (1773: öfwer gamle .. män).
c) till I 17 c: rikta (öga l. blick) uppåt, lyfta (öga l. blick från ngt); äv. mer l. mindre bildl. (förr särsk. i uttr. slå upp en så l. så beskaffad blick över ngn l. ngt, se så l. så på ngn l. ngt). Schultze Ordb. 4523 (c. 1755). En öm och klar blick slog .. (Paulus) upp öfver missledda lärjungar och en missförstådd lära. Wallin 1Pred. 1: 242 (c. 1830). Hon slog upp ögonen ifrån en bok, den hon flitigt läste. Almqvist AMay 70 (1838).
11) till I 18.
a) (†) till I 18 b γ: veckla upp (tygstycke som legat hopvikt). TbLödöse 53 (1587). Ullenius Röthm. § 48 (1730).
b) till I 18 c δ: öppna l. ta upp (ngt). Slå upp ett paket. (Danske kungen) hafwer .. turberat all Swensk seglation genom Sundet, taget Toll af Swenskt godz, arresterat dheras Skepp, slaget opp kistor och packor. Stiernman Riksd. 1020 (1643); jfr 1 c β, 6.
12) [jfr motsv. anv. i t.] till I 21 a: öppna (bok l. häfte l. förteckning o. d.); (under bläddrande) söka upp (sida l. ställe o. d. i bok l. häfte osv.) l. söka upp uppgifter om (ngn l. ngt i bok l. häfte osv.); äv. utan obj. (särsk. i uttr. slå upp i en bok o. dyl. l. på l. under ngt, i fråga om att söka i en bok osv. resp. på l. under visst uppslagsord l. viss rubrik); äv. i utvidgad anv., i fråga om sökande i kortkatalog o. d. Slå upp en bok, en författare i bibliotekets kortkatalog. Schroderus Comenius 16 (1639). Erke-Biskopen slår up uti Bibelen Josuæ Boks 1 Cap. PH 9: 854 (1772). (Jag) slog .. upp honom i telefonkatalogen. Wägner Norrt. 154 (1908). Slå upp (på l. under) ordet ’fjällsemester’. Östergren 9: 293 (1965). särsk.
a) (i vitter stil) med obj. betecknande skrift inom visst område, övergående till en beteckning för att studera detta område. Brenner Dikt. 1: 27 (1700, 1713). Låt osz rådfråga erfarenheten: låt osz slå up alla tiders, alla folks Historier. Posten 1769, s. 443.
13) till I 27.
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 27 b α, med avs. på dike: ta upp, gräva. SmålHembygdsb. 4: 23 (1749).
15) till I 29.
a) till I 29 a, om fågel: frambringa (drill o. d.); i sht förr äv.: stämma upp (serenad o. d.). Mellan löfven näktergalar / Slå upp sin längtans serenad. Böttiger 1: 261 (1837, 1856). EWigström i Landsm. VIII. 3: 32 (1898).
16) till I 34.
a) sjöt. till I 34 b β β’: ta isär (tågvirke l. hoptvinnad beståndsdel i tågvirke); äv. refl., i uttr. slå upp sig, om tågvirke: gå isär (så att de hoptvinnade delarna blir fria från varandra). Platen Glascock 1: 224 (1836). För att hindra sladden af en tross från att slå upp sig eller tafsa sig, omlindar man den med garn. Balck Idr. 1: 65 (1886).
b) [jfr motsv. anv. i t.] (i fackspr.) till I 34 e, vid stickning l. virkning o. d.: sticka resp. virka osv. (maskor) ss. första stomme till det blivande arbetet, lägga upp. DamBok 39 (1879).
17) till I 36, med avs. på linje l. figur o. d.: dra upp; äv. (i sht skeppsb.) med avs. på ritning: göra upp. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). TT 1875, s. 103 (med avs. på cirklar). Slå upp en ritning. Stenfelt (1920). särsk. (†) i utvidgad anv.
a) (med mätinstrument) dra upp l. fastställa (linje i terräng); jfr slå ut 15 b β. Wetterbergh Penning. 612 (1847).
b) (linjera upp kolumner i o. därigm) iordningställa (räkenskapsbok) för användning. JernkA 1835, s. 197.
18) (numera föga br.) till I 37, med avs. på tal: framföra l. hålla (äv. med avs. på sådant l. sådant tal: föra); med avs. på historia l. dikt l. lögn o. d.: sätta ihop l. föredra (äv. [jfr 7] i uttr. offentligen slå upp, ge offentlighet åt); med avs. på komplimang: framföra l. leverera; förr äv. [möjl. med anslutning till 27] i uttr. slå upp duskålen, ta initiativ till att säga du. Verelius 234 (1681). Tertullus (var) en Flateur, som af hans oration, then han slog vp för Landzhöfdingan, står at se. Swedberg Lefw. 573 (1729). Scherping Cober 2: 456 (1737: offentligen slå vp sine Poetiske Dichter). (Sv.) Slå up en dikt, (lat.) Confingere. Schultze Ordb. 4523 (c. 1755). Tersmeden Mem. 1: 166 (c. 1790; med avs. på komplimanger). Jolin Mjölnarfr. 82 (1865: duskålen). ”Vilket lösaktigt tal du slår upp”, menade Melker. GLindqvist hos Essén Prill. 223 (1920). särsk.
a) (†) i uttr. slå upp sin reverens, göra sin reverens (se d. o. 3 a), möjl. i utvidgad anv., med inbegrepp av l. med tanke på åtbörd som åtföljer yttrande. En kom strax in fick Audience, / Hans sak the snart afgjorde, / Sen slog han up sin Reverence / För hela Konga borde. Odel Sincl. 58 (1739; Hörnstr. uppl.).
b) i utvidgad anv. (jfr a), med avs. på samtal, i uttr. slå upp samtal, ta upp samtal; förr äv. i uttr. slå upp tal med ngn, inlåta sig i samtal med ngn; jfr slå, v. I 47. När han ändteligen kom hade han frukosterat nog mycket .. och var icke värdt slå upp något tal med honom. HSH 1: 241 (c. 1750). Strindberg Hems. 145 (1887).
19) till I 41.
a) [jfr motsv. anv. i t.] med avs. på tält l. byggnadsverk (företrädesvis enklare sådant): sätta upp, uppföra; äv. (motsv. slå, v. I 41 b) med avs. på befästningsverk l. plank o. d.; äv. mer l. mindre bildl.; förr äv. med avs. på fartyg: bygga. 1Mos. 26: 17 (Bib. 1541). Taltes och, om man icke kunne slå up skeep af godh fure. RP 12: 128 (1647). För sådana (fientliga) infall lät .. (G. II A.) slå vp ett Stacket vthi Somerske gebietet, at wara wederreda fienden at möta. Widekindi KrijgH 715 (1671). Denna själafrid, som slagit opp sitt tält i den finska allmogens sinne. Cygnæus 3: 180 (1837). Slå upp en sommarstuga. SvHandordb. (1966). särsk.
α) motsv. slå, v. I 41 c, med avs. på läger: slå; äv. med avs. på högkvarter: anordna l. inrätta; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Dähnert 273 (1746). Han slog sitt läger upp på hemmets brits. Tavaststjerna Morg. 49 (1884). På .. Björnudden .. har (motorbåts-)flottiljen uppfört en verkligt förnämlig byggnad, där högkvarteret brukar slås upp under övningarna. VFl. 1938, s. 28.
β) med avs. på bod l. stånd; ofta oeg.: öppna l. börja driva rörelse i (äv. allmännare, med avs. på butik l. verkstad l. skola o. d.: öppna l. börja driva); äv. abs.: öppna rörelse; jfr 1 c β β’. Schultze Ordb. 4523 (c. 1755). Blanche Posit. 76 (1843; abs.). Det är en Grammaticus, som här (i Rom) slagit opp sin storskola. 2VittAH 27: 19 (1873, 1876). En kines slog .. upp en cigarrbutik år 1878 (vid Bowery i New York). Koch EmigrLand 281 (1910).
γ) i utvidgad anv.: ställa upp l. ställa i ordning (ngt). (I ett rum i den nya bostaden) slog han .. opp sitt bibliotek. Strindberg Fagerv. 258 (1902).
δ) motsv. slå, v. I 41 f, i bildl. uttr. som betecknar att ngn tar sin bostad ngnstädes o. d.; äv. oeg., med saksubj., särsk. i uttr. som betecknar att ngt uppträder l. inträder ngnstädes. (När Amalia o. Oscar) må bra på Lanutofta eller hvarest de ämna slå upp sitt hof .., ligger den gamle Rutfors under mullen och tiger. Almqvist AmH 2: 143 (1840). Senhösten slår opp sitt bo / med dagrar som makten dela / och mörknande, ljusnande spela / i slottsparken af Saint-Cloud. Hansson NVis. 93 (1907).
20) (†) till I 42 e, med avs. på belopp, i uttr. slå upp ngt i (så l. så mycket), sätta ngt till (så l. så mycket). OxBr. 1: 71 (1614).
21) till I 45.
a) till I 45 a.
b) sjöt. till I 45 b, refl., i uttr. slå sig upp, under kryssande ta l. arbeta sig upp (till en plats o. d.); särsk. i uttr. slå sig upp till lovart. Platen Glascock 2: 302 (1837: till lofvart). Vi äro i lä om hamnen, och ju förr vi kunna slå oss upp dit, desto bättre. Oxenstierna Vanderdecken 43 (1865).
c) till I 45 h α, om fågel: flyga upp o. sätta sig i träd; äv. med bestämning inledd av prep. i l. på, betecknande träd(topp) l. kvist o. d., särsk. i uttr. slå upp på nattkvisten o. d., flyga upp o. sätta sig i träd för natten. Svederus Jagt 186 (1831: på nattqvisten). Om sena kvällen, då ugglan slår upp i granens topp. Rosendahl Lojäg. 221 (1956).
22) [jfr motsv. anv. i t.] (†) till I 49 a α, om vara: gå upp i pris; om handel: ge ökad avkastning; om marknad (se d. o. 2): börja visa ökad köpenskap o. högre priser. AOxenstierna 5: 299 (1630; om handel). (Jag) hoppas .. marknan skall schlå op så fast, som han för schlog aff. CvFalkenberg (1633) i OxBr. 11: 633. Säden slår ofta op. RP 11: 431 (1646).
23) till I 51; jfr 29.
a) till I 51 g, om råk o. d.: uppkomma, bildas; äv. med obj.: bilda (långsträckt öppning o. d.). Forsslund Djur 165 (1900). På förvåren, då råkarna slår upp sina svartblå band över de gråvita, istäckta fjärdarna. Selander MarkMänn. 41 (1937).
b) till I 51 l.
α) (†) till I 51 l α, om växt l. växtdel: alstra l. frambringa l. utveckla (stängel l. skott o. d.). Munthe NÖstman 17 (1771). Agardh Bot. 1: 267 (1830).
d) (†) till I 51 n α, refl., i uttr. slå sig upp, om fjäll o. d. på järn som bearbetas: uppkomma l. bildas. Rinman Jernförädl. 291 (1772).
24) (†) till I 55 a, i pass. med intr. bet.
a) i uttr. slås ngn upp (i viss kroppsdel), om svullnad: uppkomma (i viss kroppsdel) hos ngn. Tranæus Medewij 9 (1690).
25) (†) till I 58 e, i uttr. slå upp dans, (ställa upp sig till dans o.) börja dansa. Verelius 234 (1681). Schultze Ordb. 4478 (c. 1755).
26) till I 61 a.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) intr., om is: gå upp; om tjäle: gå ur jorden; om före l. vinter l. köld: upphöra, ta slut; äv. opers.: bli tö. När Föret slår vp, och man kan intet mehr köra, tå (osv.). IErici Colerus 1: 31 (c. 1645). Om våren, då vinterkälan slår upp. Biberg Linné Oec. 16 (1750). Kölden slår up. Schultze Ordb. 4523 (c. 1755). Porthan BrCalonius 147 (1794; om is). Dalin (1854; opers.). Schulthess (1885).
b) (†) i pass. med intr. bet., om före: upphöra, ta slut. Såsom Slädeföret slogs upp, lågo wi .. stilla alt till d. 1 Maji. OHård (1717) i KKD 4: 347.
27) till I 62: hälla l. ösa upp (ngt); äv. med bestämning inledd av prep. åt (ngn gg med indirekt, äv. refl., obj.), betecknande den för vars räkning ngt hälls upp. 3Mos. 24: 2 (Bib. 1541). Gack .. ock slå upp en tallrik gröt åt mig! Landsm. 1: 262 (1879). Jojo, .. inföll prosten och slog upp sig ett nytt glas. Månsson Rättf. 2: 65 (1916).
28) till I 63 b.
a) (numera föga br.) med avs. på ngt nedpackat: packa upp l. duka upp; äv.: (packa upp o.) ställa ut till försäljning; äv. bildl. Tunnebindarelönn för talgenn och kiökenfett slogz vpp och thill. SjötågR 1546; möjl. till 27. 2SthmTb. 1: 280 (1548). Alla sina Franska moden / Slår han (dvs. Astrild) upp i Stockholms boden. Nordenflycht QT 1745, s. 146. Man slår upp sin middag i gröngräset. Sturzen-Becker 2: 208 (1841, 1861). Ahrenberg Stockj. 195 (1892; bildl.).
b) (förr) med avs. på hud som för beredning nedlagts i kärl innehållande vatten l. lösning av kalk l. garvämne: ta upp (med tänger); äv. med inbegrepp av följande nedläggning i kärl (med annat innehåll): omlägga. TT 1885, s. 132. (Hudarna) flyttas från en svagare till en starkare (garvämnes-)lösning och omläggas (”slås upp”) vanligen tvenne gånger om dygnet. 2UB 8: 550 (1900).
29) [sannol. utgående dels från 2 (särsk. 2 a γ o. 2 d α, γ), dels från 23 (särsk. 23 b β)] om ngt abstrakt: uppkomma o. d.; särsk. dels om känsla: flamma upp l. blossa upp (jfr 2 a γ slutet), dels om sjukdom: blossa upp (i en trakt o. d.), dels om tanke o. d.: dyka upp, bli medveten. Bremer Brev 1: 304 (1834; om kärlek). Barndomstankar om ett återseende i ett annat lif slogo upp. Strindberg Hafsb. 263 (1890). Dens. HMin. 2: 255 (1905; om sjukdom).
30) [sannol. utgående från 7] publicera (ngt); särsk. (o. numera bl.) i fråga om publicering på ett iögonenfallande sätt (äv. i sådana uttr. som slå upp ngt med l. under stora rubriker l. stort). Hellberg Samtida 2: 94 (i handl. fr. 1846). SvD(A) 1935, nr 354, s. 6 (: med stora rubriker). SvD(B) 1943, nr 295, s. 7 (: under stora rubriker). Tidningarna fick nya skandaler att slå upp på första sidan. Siwertz Tråd. 58 (1957). —
2) till I 8, 10.
a) gm slag komma (ngt) att gå l. falla ur; äv. med indirekt obj. betecknande den l. det för vilken (vilket) ngt går l. faller ur. Slå utur enom et öga eller en tand. Lind (1749).
c) (†) till I 8 g δ β’, refl., i uttr. slå isen utur sig, om frusen potatis: tina upp. Almström KemTekn. 2: 645 (1845).
3) (†) till I 48 d β α’, refl., i uttr. slå sig utur ngt, dra sig ur ngt. Franckeriket lärer slå sigh uthur kriget. RP 9: 236 (1642).
4) till I 62: hälla l. tömma ut (ngt ur ngt); äv. med obj. betecknande det varur ngt hälls l. töms. Slå utur en säck. Lind (1749). Slå ur skvättarna ur glasen. SvHandordb. (1966). —
1) till I 1.
a) i uttr. slå ut med ngt, dels: sträcka ngt utåt, sträcka ut ngt (om djur äv. i fråga om vinge o. d.: breda ut ngt), dels: rikta slag utåt med ngt; jfr c. Iag heelt glader / Gjr Hästen Pegaso af Sporren så han springer / I Högden och slår ut med Stiert och Foot och Wingar. Spegel GW 150 (1685). Han slog ut med mössan efter en stor gul angripare (dvs. en geting). Hemmer Kokko 7 (1920).
b) (†) gm att slå åstadkomma att (ngn) kommer ut; anträffat bl. oeg.; jfr slå in 1 a. Törning 17 (1677). Weise 15 (1697).
c) till I 1 b α, med avs. på kroppsdel: sträcka ut l. breda ut (särsk. till I 1 b α α’, med avs. på hår); jfr a. Slå vth tijn gyllend håår. Stiernhielm Fägn. 3 (1643, 1668). Fågeln slog ut vingarna. SvHandordb. (1966).
d) till I 1 c.
α) till I 1 c α: (med en rask rörelse) breda ut (ngt) l. komma (ngt) att veckla ut sig. Columbus BiblW L 1 a (1676; i bild). särsk.
α’) (numera i sht i vitter stil) med avs. på segel l. flagga, övergående i bet.: hissa. (Jag) Lätt .. slå vth admiralsflaggan opå ett starkt och wähl bygdt strålsundisk skiepp. Dahlberg Dagb. 27 (c. 1660; uppl. 1912). Sehlstedt 2: 54 (1857, 1862).
β’) [möjl. delvis utgående från 6 d] (†) bildl.: tala (vidlyftigt) om (ngt) l. utbreda sig om (ngt) l. lägga ut (ngt) l. yppa (ngt); äv. om profetia: förutsäga (ngt). När .. (präster o. leviter) slogho vth hwad the hadhe j sinnet .. Gaff Johannes them ock ther een swar vppå, sådana som them wel höffde. LPetri 1Post. D 6 b (1555). Murbeck CatArb. 2: 166 (c. 1750; om profetior).
β) till I 1 c ε: fälla l. veckla ut (ngt); särsk. med avs. på ngt som har en l. flera rörliga delar. 1. Eke bordh som slås ut. BoupptSthm 1668, s. 470. Slå ut eder Solfiäder. Kling Spect. Ee 1 b (1735). särsk. fisk. i utvidgad anv., med avs. på spjälmatta ingående i katsa: veckla ut o. sätta ut (jfr α); äv. med avs. på katsa l. pata: sätta ut. Bönderne .. slå försth vth sine Strand Patur och sedan wåre och Cronones. SUFinlH 5: 181 (1616). Det är av praktiska skäl mattorna (till ytterväggen i en katsa) äro två. Lätta och bekväma att hantera kunna de slås ut nästan direkt. Fatab. 1937, s. 76.
γ) till I 1 c ζ: spela ut (kort); äv. abs.: göra utspel. BeskrLombreSp. 8 (1745; abs.). Han slog ut sitt kort. PT 1903, nr 25 A, s. 2. särsk. mer l. mindre bildl. Cygnæus 5: 252 (1873). särsk.
α’) i sådana uttr. som slå ut sista trumfen l. sin sista trumf, använda sina sista goda argument, göra sitt sista försök, slå ut en starkare trumf, sätta in större resurser o. d.; jfr slå, v. I c ζ α’. Då den siste (av dem som försökte övertala mig att bli ärkebiskop) .. var hos mig, för att slå ut sista trumfen, bad jag (osv.). JOWallin (1837) hos Roos FamArkiv 178. Cygnæus 2: 253 (1858: en starkare trumf). Lewenhaupt Reddy 11 (1907: sin sista trumf).
β’) (numera föga br.) med avs. på litterärt arbete: ge ut; äv. med avs. på teaterföreställning: ha premiär på. Strindberg Brev 4: 41 (1884). Öppningsprogrammet .. (på en teater) slås ut den 6 oktober. SvD(B) 1944, nr 251, s. 10.
δ) (numera bl. tillf.) till I 1 c η ε’: gm att kasta komma (tärning) att fara ut (ur bägare o. d.), kasta. Cederborgh UvT 1: 50 (1809).
e) (†) till I 1 d μ: gm slag tvinga (ngn) att bege sig ut. Bedlegr. 15 (1647). Schultze Ordb. 4524 (c. 1755).
g) abs. (jfr d γ).
α) (†) utdela första slaget l. sticket l. hugget (i slagsmål o. d.); äv. i uttr. slå först ut. (De) kommo .. medh huar andra i Wapnaskifte, och leutnanterne .. slogo .. först vth. VRP 1634, s. 545 b. Schultze Ordb. 4525 (c. 1755).
β) (mera tillf.) räta ut kroppen. Nu kryper han (dvs. skidhopparen) ihop, nu slår han ut igen, nu står han rak som en pinne i luften. Hülphers Ångermanl. 191 (1900).
h) refl., i uttr. slå sig ut, gm att slå l. (i utvidgad anv.) gm att gripa till våld ta sig ut (ur trängsel o. d.); äv. allmännare, om (befälhavare för) väpnad styrka: (under strid) bryta sig ut (ur fientlig omringning o. d.); äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande våld o. d. Där så hände, at fienderne .. wille slå sig med gewalt ut. Tegel E14 267 (1612). Där var en sådan trängsel att jag måste .. slå mig ut. Weste FörslSAOB (c. 1815). Strindberg Sag. 31 (1903). särsk. mer l. mindre bildl. LPetri 3Post. 9 b (1555). särsk.
α) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) reda sig l. klara sig l. lyckas (med ngt); finna sin bärgning; äv. [jfr slå, v. I 48, 68]: slå på stort (se på III 2 h); förr äv. [jfr slå, v. I 48] i uttr. slå sig ut på ngt, (våga) kosta på sig ngt; jfr 25 a. Bellman (BellmS) 4: 99 (1770). Jag har ej råd att slå mig ut på dyra saker. GAndersson (1831) i AnderssonBrevväxl. 1: XVIII. Mina bekymmer för att kunna slå mig ut och bereda min gamla mor en någorlunda sorgfri ålderdom. Carlén Skuggsp. 1: 267 (1861, 1865). Slå sig ut, (stundom =) slå på stort. Sundén (1891). Han slår sig nog ut med den affären. Cannelin (1939).
β) (†) ta mod till sig; särsk. i uttr. slå sig ut och göra ngt o. d., våga sig på att göra ngt osv. Slå sig ut och hålla ett tal. Cavallin (1876). Sundén (1891).
2) till I 2: röra sig utåt l. tränga ut l. komma ut; äv. med obj., dels (motsv. slå, v. I 2 a): gm att slå mot komma (ngt) att breda ut sig, dels (motsv. slå, v. I 2 b): komma (ngt) att veckla ut sig l. sända ut (ngt). Serenius Gg 1 b (1734). Spetsen (på majstången) slog ut sin stolta vimpel. Almqvist AmH 2: 247 (1840). Vinden slår ut hennes mörka lockar. Collan Dikt. 118 (1864). särsk.
a) om fukt l. imma l. svett l. ämne o. d.: tränga ut (ur l. från ngt) l. (tränga ut o.) visa sig (ngnstädes) i form av ett överdrag; förr äv. om köld l. frost: (liksom tränga ut o.) ge upphov till överdrag av fukt o. d.; jfr 18. Alla stenar och Metaller säges gråta, när de aff kiölden komma i wärman, då slår kiölden ut, och stenarna blifwa wåta. Rudbeck Atl. 2: 528 (1689). Broocman Hush. 4: 54 (1736; om frost o. köld). Svetten slog ut på hans panna. Ahrenberg Stockj. 139 (1892). Fukten slår ut från väggarna. Harlock (1944).
b) till I 2 d, om eld l. låga l. rök o. d.: tränga ut; om eld l. låga o. d. äv.: flamma upp; äv. mer l. mindre bildl. Loghen slår vth genom döör och fenster. PErici Musæus 2: 25 a (1582). En blodflamma slog ut i Knuts ansikte, och han röt ursinnigt till. Moberg Sedebetyg 422 (1935). (Vid tjärbränning) gällde (det) att se till, att elden inte fick tillfälle att ”slå ut”. Svedenfors Gränsb. 1: 275 (1949). särsk.
α) i uttr. slå ut i brand l. lågor l. (full) låga, om eld l. om ngt som pyr o. d.: flamma upp l. börja brinna med öppen låga; äv. bildl. (särsk. dels om känsla: flamma upp, dels om fråga o. d.: bli brännande); jfr slå, v. I 2 d α. Ekblad 22 (1764). Det var (i fråga om missnöjet i Norge) en länge qväfd eld under ytan, som nu slog ut i lågor. De Geer i 3SAH 1: 282 (1886). Dens. Minn. 1: 243 (1892: i full låga; bildl., om fråga).
β) i uttr. slå ut i gnistor, börja gnistra; äv. bildl. (särsk. om känsla: göra sig märkbar på ett explosivt sätt). Mjöberg Stilstud. 31 (1911; bildl., om patos).
γ) (†) refl., i uttr. slå sig ut, (flamma upp o.) tränga ut; äv. bildl., särsk. [möjl. delvis utgående från 20 b] i uttr. slå sig ut till ngt, utvecklas till ngt l. resultera i ngt (jfr e β, 20 c γ slutet, 25 a, b). ConsAcAboP 7: 122 (1691; om låga). (Det religiösa svärmeriet) griper .. som en helig fareld omkring sig … Så länge det ej slår sig ut till något ondt eller secteriskt väsende menar jag, att man bör det låta passera sin gång. ELencqvist i HA 9: 40 (1776). CAEhrensvärd Brev 1: 175 (1789).
c) till I 2 m, om föremål av tyg: veckla ut sig; äv. refl., i uttr. slå ut sig (jfr 25 a); äv. bildl. ”Victoria,” stolta skepp! En vän bär icke / Standaret, som utur din famn slår ut. Oscar II 2: 166 (1858, 1887). NF 4: 994 (1881; refl.). Dahlbäck Åb. 340 (1914; bildl.).
d) [jfr motsv. anv. i t.] (numera bl. mera tillf.) till I 2 n, om våg(skål) l. (visare på) mätinstrument: ge utslag; äv. opers.; äv. bildl.; jfr 25 b. Vågen slår ut. Schultze Ordb. 4526 (c. 1755). Fast de (då saligheten läggs i den ena vågskålen o. timlig lycka i den andra) se det slå ut på Salighetens sida, likafullt (osv.). Weise 1: 300 (1769). Gifver galvanometern utslag (vid provning av en ledning), är tydligen ledningen hel ..; slår ej nålen ut, förefinnes afbrott. TT 1897, M. s. 13.
e) till I 2 t ε, om sjukdom: visa sig på huden i form av utslag; äv. om fläck l. prick l. koppa l. sår l. svulst o. d.: visa sig l. utveckla sig (på huden l. i ansiktet o. d.); äv. (numera bl. i skildring av ä. föreställningar) om ämne som tänktes alstra sjukdom: tränga ut (genom huden) l. visa sig på huden (i böld l. sår o. d.); äv. opers.: bli utslag; jfr slå, v. I 55 c. Meslingen slår vth. BOlavi 99 a (1578). Slår thet (dvs. det syfilitiska smittämnet) uth i bölder och wahrfulla såår .., känner man mindre wärck. Lindestolpe Frans. 38 (1713). Dät slog ut på hela dän siukas kropp. Schultze Ordb. 4525 (c. 1755). Röda prickar hade slagit ut över hela kroppen. Östergren 9: 515 (1965). jfr (†): Man warder (vid tilltagande ålder) .. skelffhendter, kroppotter, skrynckiotter, och snarast sagdt, dödhen slår vth på alla lemmar. LPetri 2Post. 291 a (1555). särsk.
α) i utvidgad anv.
α’) (numera föga br.) om person l. kroppsdel: få utslag l. täckas av utslag; förr äv. i uttr. slå ut med koppor, få koppor. Om Benen sloge uth. IErici Colerus 2: 343 (c. 1645). Hoorn Jordg. 2: 7 (1723: med Koppor). När ett barn i en familj slagit ut i mässling, (är) det i regel .. lönlöst att försöka isolera syskonen. Petrén EpidSj. 37 (1926).
β’) (numera bl. mera tillf.) om böld o. d.: spricka; äv. i uttr. slå ut med ngt, (spricka o.) alstra ngt (jfr γ’). (Av dammet) skola blifva bulnader, som slå ut med blåsor på människor och boskap i hela Egyptens land. 2Mos. 9: 9 (öv. 1893; äv. i Bib. 1917). Cannelin (1904).
γ’) [jfr 23 e] (†) om vårta: (spricka o.) alstra (ngt); jfr β’. När Hästen får Wartor om Lijfwet, som slå uth Materia. Rålamb 13: 129 (1690).
β) bildl.; förr särsk. i uttr. slå ut med ngt (jfr α α’, β’), alstra ngt, resultera i ngt; jfr b γ, 20 c γ slutet, 25 b. Nå, så kan jag då åtminstone få bli kär, skulle det också slå ut med en hopplös kärlek. CFDahlgren 4: 240 (1833). O, jag vet, du kan tiga och lida, / Men tala moder, låt smärtan slå ut. Strindberg MOlof 35 (1878).
f) (numera bl. tillf.) refl. (jfr b γ, c), i uttr. slå ut sig, om ngt hopböjt l. inpressat: räta ut sig. Törneros Brev 1: 345 (1826; uppl. 1925; bildl.). Denna fjäder i lifvets ur .. slår ut sig elastiskt. Dens. (SVS) 4: 97 (1826).
3) till I 5.
a) gm slag göra (ngt) vidare l. utjämna (buckla o. d.); äv. i uttr. slå ut ngt till ngt, gm slag göra ngt vidare o. (om)forma det till ngt. Trä, som brukas til at slå ut stöflar med. Möller 319 (1745). SthmFig. 1845, s. 52 (med avs. på bucklor på huvudbonad). Den nya tiden har nöjt sig med att här och där slå ut de trånga fästningslika spetsbågsfönstren till fyrkanter. Hallström ItBr. 97 (1901).
b) till I 5 a α, β, med avs. på (arbetsstycke l. föremål av) metall: hamra ut; smida ut (i fråga om nutida förh. bl. i fråga om smidning som innebär formning i sänke l. gm stukning). VaruhusR 1539, s. 67 b. Skole bekomme af K M:ttz kopper .., med dhen beskeed, att the slåen (dvs. slå den) vith i ketzler. PrivSvStäd. 3: 525 (1584). Johnson Se 204 (1936).
c) (†) (med händerna l., i utvidgad anv., med kavle) platta ut l. forma (deg). Salé 107 (1664). Lind 1: 281 (1749).
d) (i fackspr.) i utvidgad anv. (jfr c, e): fylla ut ordmellanrummen i (rad) med utslutningstyper så att radlängden blir den avsedda; äv.: fylla ut (spalt med ngt) så att spaltlängden blir den avsedda. Fahlgrén Boktr. 46 (1853). Essén Brilj. 28 (1918; med avs. på spalt).
e) (†) refl., i utvidgad anv. (jfr c, d), i uttr. slå sig vidare ut, om malmgång: vidga sig; jfr slå, v. I 49 b. Hiärne Berghl. 436 (1687).
4) till I 6, 8.
a) med avs. på dörr l. fönster l. gavel o. d.: gm slag (l. allmännare: gm stöt l. kast o. d.) krossa o. komma att falla ut (ur sin inramning o. d.). 3SthmTb. 2: 397 (1599). (En granat) hade .. slagit ut gafveln. Berg Krig. 87 (1915). särsk. (†) i utvidgad anv., med avs. på inhägnad (odlad) mark, i uttr. slå ut för fäfot, avlägsna inhägnad från o. göra till betesmark, lägga för fäfot. GullbgDomb. 23/2 1642.
b) med avs. på öga: gm slag (l. allmännare: gm stöt l. kast o. d.) förstöra (o. komma att falla ut); särsk. i uttr. slå ut (öga) på ngn. VRP 1637, s. 672. Slå ut ett öga på ngn med en sten. Auerbach (1913).
5) till I 7: gm slag åstadkomma (ngt); äv. oeg., om slagrutegångare: (med tillhjälp av slagruta) utpeka platsen för (ngt); utom i a numera i sht i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter. Verelius Herv. 148 (1672). SDS 1973, nr 342, s. 11 (oeg.). särsk.
6) till I 8, 10: gm slag (l. allmännare: gm stöt l. kast) komma (ngt) att fara l. falla ut l. böjas utåt; äv. med konstruktionsväxling: gm slag mot (ngt) avlägsna beståndsdel o. d. därur, särsk. med avs. på tvätt: med slag avlägsna vatten ur; äv. abs., särsk. i golf: börja spela (gm att slå bollen från utgångspunkten). Jes. 28: 27 (Bib. 1541). (De) sloge uth botnerne på vijnfatenn. G1R 28: 541 (1558). Slå ut säden med slagorna. Schultze Ordb. 4524 (c. 1755). TT 1927, Allm. s. 61 (med avs. på tvätt). Ska vi inte sätta i gång nu (med golfspelet)? .. Jo, slå ut, ni! Gustaf-Janson KärlekDec. 23 (1959). särsk.
a) med avs. på tand: gm slag (l. allmännare: gm stöt l. kast) komma att falla ut; särsk. i uttr. slå ut (tand) på ngn, förr äv. slå ngn (tand) ut. MB 12: 3 (Lag 1734). Han slog hånom en tand ut. Schultze Ordb. 4524 (c. 1755). Slå ut en tand på ngn. Östergren 9: 515 (1965). särsk. [jfr d. slå den tand ud, avstå från det man har eftersträvat, slå kaffetanden ud, kväva sitt begär efter kaffe] (†) i det bildl. uttr. man måste slå ut den tanden, ss. beteckning för att man måste kväva det l. det begäret. Weste (1807). Lindfors (1824).
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på hö(vålm) o. d.: (med räfsa) breda ut (för torkning). (Vålmarna) slås .. ut på morgonen. Juhlin-Dannfelt 169 (1886).
c) i utvidgad anv.
α) [delvis till slå, v. I 19] (numera bl. tillf.) med avs. på ljus: gm att stöta till komma att slockna. VadstÄTb. 428 (1609).
β) (†) med avs. på angrepp med handvapen: avvärja gm att slå vapnet åt sidan, parera. Slå ut stöten. Schultze Ordb. 4524 (c. 1755).
γ) (numera föga br.) (med handredskap) ta ut o. sprida kolen ur (färdig mila), riva, riva ut. Lagerlöf Jerus. 1: 124 (1901).
δ) sport. i pass. (förr äv. i uttr. vara slagen ut) övergående i intr. anv., om slagmannen i kricket: upphöra (resp. ha upphört) att vara slagman till följd av att ha slagit till bollen omedelbart efter att förut ha slagit den (l. efter det att den berört honom l. hans kläder). (Slagmannen) är .. ”slagen ut.” Balck Idr. 1: 147 (1886). Slagmannen kan (i kricket) ”springas ut,” .. ”pinnas ut,” ”rifvas ut,” ”slås ut,” o. s. v. Wilson Spelb. 456 (1888).
ε) [efter eng. knock out] sport. i boxning: slå (motståndare) så att han faller till golvet l. hänger över repen o. icke hinner resa sig, innan den därför bestämda tiden är ute, slå knockout på (motståndare); äv. refl., i uttr. slå ut sig själv, oeg.: gm ivrigt slående (se slå, v. I 1) ta ut sig så att man förlorar. Holmberg Boxas 51 (1921; refl.). Boxaren slog ut motståndaren i första ronden. SvHandordb. (1966). särsk. bildl.
α’) med avs. på medtävlare i idrott: besegra o. därigm hindra från vidare deltagande i tävlingen; äv. oeg., med saksubj.: (gm sin svårighetsgrad o. d.) tvinga att bryta tävlingen. Engelsmannen Spencer slog ut dansken Larsen (i ett försöksheat i löpning 1500 m.). SvD(L) 1924, nr 186, s. 10. Dagsträckan slog ut tre av de ledande (i en motorcykeltävling). SD 1928, nr 317, s. 18.
β’) allmännare: konkurrera ut (ngn l. ngt); äv.: rösta bort (förslag o. d.); stundom närmande sig 11 slutet. SvD(A) 1929, nr 291, s. 24. Utskottet började med att slå ut högerns tullmotioner. Därs. 1931, nr 140, s. 4. Betongpålarna hade helt slagit ut träpålarna. Hesselman SkråhantvByggnInd. 216 (1945). I vårt samhälle räknar vi med att ”några måste slås ut”. DN 1970, nr 104, s. 4.
d) mer l. mindre bildl. (jfr c ε α’, β’, 1 d α β’, 23 e); förr särsk. i uttr. slå ut bottnen, se botten I 1 b β. Blanche Våln. 340 (1847). särsk. [jfr motsv. anv. i t.] (†): avslå l. avstå från l. icke akta på (ngt); avvisa (ngt l. ngn); äv. i uttr. slå ngn ngt ut, förvägra ngn ngt. OPetri 3: 429 (1530). Thens elendes bön slå icke vth. Syr. 4: 4 (öv. 1536). (Danzigborna) hadhe lofvat att giöra .. (det engelska sändebudet) till villies (i en fråga rörande klädeshandel). .. Män som han kom till Dantzich, hafva the slaget honom thet alldeles uth. AOxenstierna 5: 305 (1630). Om nu andre tillbiuda sigh (att delta i förhandlingar mellan Sv. o. Danmark), skole vij slå dem uth eller taga ahn? RP 10: 468 (1644). (Om en biskop icke sköter sitt kall) skola .. (konsistorieledamöterna) wara förplichtade till at honom wyrdeligen förmana och warna. Slår han uth theras förmaningh, skola the (osv.). KOF II. 2: 240 (c. 1655). Modée Dår. 12 (1741).
7) (†) till I 9: sätta upp (ngt på anslagstavla o. d.), anslå (ngt); äv. i uttr. slå ut posten, sätta upp förteckning över samtliga till ett postkontor ankomna postförsändelser (från en ort), slå ut ngt tryckt, i utvidgad anv.: kungöra ngt i tryck. MBrunnerus (1675) i SvMerc. V. 4: 26 (: posten). En intimation skall slås ut uppå en tafla. VetAP 1: 30 (1739). Jag skal låta slå ut tryckt, at jag .. ej begär vara Släkt med Er. Wadenstjerna Cavall. 32 (1747). SvMerc. 1763, s. 719.
8) (†) till I 11 a β, med avs. på husdjur: driva ut till bete l. släppa ut på bete (ngnstädes); äv. i uttr. slå ut på l. i gräs l. i bet. G1R 3: 124 (1526: j græs). (Fogden) pläger .. slå vtt sine klippere på Gregersby öijer om somaren. BtFinlH 2: 372 (c. 1555). Svart G1 36 (1561: i beet). Tegel G1 103 (1622: på Gräsz).
9) till I 15 c, refl., i uttr. slå sig ut (för ngn), kurtisera (ngn), flörta (med ngn); jfr slå, v. I 46. Benedictsson FruM 221 (1887). (Han) sökte övertyga henne om hur otroligt det var, att hans pappa slagit sig ut just för hennes mor. Kernell UtfGrönGob. 202 (1942).
11) (i fackspr.) till I 24 b β, med avs. på husdjur: gm slakt avlägsna ur besättning l. gallra ut, slakta (o. därmed göra slut på); äv. med saksubj.: föranleda utgallring gm slakt av. LAHT 1900, s. 185. På (de unga galtarna) ställer man kravet att de skall vara toppenfriska och parningsivriga. Det slår ut 40 procent på galtstationerna. DN 1974, nr 64, s. 46. särsk. i utvidgad anv. [möjl. med anslutning till 6 c ε β’]: gallra ut (ngt); göra slut på (ngt) l. förinta (ngt) l. hindra (ngt) att fungera. Quennerstedt Agnost. 41 (1888). Kommer en chefsmyndighet att slås ut eller isoleras (vid fientligt anfall), så fungerar andra. DN(A) 1943, nr 17, s. 4. Troligen kommer .. (gm efterbesiktning av bilar) ett mycket stort antal skrotfärdiga bilar att slås ut. SvD(A) 1962, nr 185, s. 4.
12) (föga br.) till I 29 b γ: ge till l. slå upp (ett skratt). Han slog ut ett skratt, som man slår ut ett fat ärter på en glasruta. Essén HExc. 232 (1916); jfr 23.
13) [jfr motsv. anv. i t.] (numera föga br.) till I 31 a, om klocka: slå alla sina slag, slå färdigt; äv. om (timme som markeras av) klockslag: slå (färdigt). FörarbSvLag 3: 213 (1715). Nybom SDikt. 1: 330 (1844, 1880; om timme). Tolfte slaget slog ut, hade slagit ut, hade efterljudit. Strindberg HMin. 2: 89 (1905).
14) sjöt. till I 34 f β: avlägsna (kink l. törn) ur tågvirke gm vridning av detta kring längdaxeln. Öhrwall Knut. 13 (1908).
a) med avs. på (linje ingående i) konstruktionsritning: rita i naturlig storlek; särsk. (skeppsb.) i fråga om uppritning av fartygs konstruktionsritning på intill varandra lagda o. hopfogade träskivor. Witt Skeppsb. 171 (1863). Slå ut en båtritning. Smith 354 (1918).
b) i utvidgad anv.
α) med avs. på (modell till) ngt som skall konstrueras: göra ritning till i naturlig storlek. TT 1873, s. 79 (med avs. på trappa). SvTeknOrdb. 180 (1946; med avs. på modell).
β) lantmät. (med mätinstrument) dra upp l. fastställa (linje i terräng); jfr slå upp 17 a. Hannikainen (1893).
16) till I 40 a, c, i fråga om brädspel o. d.: (gm tärningskast o. d.) i enlighet med spelets regler ta bort (bricka o. d. tillhörig motspelaren) från brädet (äv. med bestämning inledd av prep. för, betecknande motspelare); stundom äv. i uttr. slå ut ngn ur brädet, slå ngn ur brädet. Slå ut Banden. GrundReglFörkeren 7 (1701). Wilhelmson .. slog ut en bricka för gubben. Hedberg 4År 225 (1858). Kom nu, Botvid, och spela bräde med mig. .. Håll ihop tankarne, annars slår jag ut dig ur brädet. Strindberg SvÖ 2: 26 (1883).
18) [jfr 2 a] (†) till I 44 a: överdras med fukt l. rimfrost (äv. i uttr. slå vit ut, överdras med rimfrost); äv.: överdras med mögel, mögla. När Murarna omkring Kyrkiegården .. slå vth och swettas, tå kommer Blijdtwäder. IErici Colerus 1: 338 (c. 1645). (T.) Ausschlagen, schimlicht werden, (sv.) slå ut, möglas. Lind 1: 262 (1749). Väggen slår hvit ut af köld. Schultze Ordb. 4525 (c. 1755).
19) till I 45.
a) till I 45 a.
α) (†) om (befälhavare för) väpnad styrka: göra utfall; särsk. i uttr. slå ut till l. emot ngn, göra utfall o. angripa ngn, slå ut av ngt, göra utfall från ngt. The som på slottet (i Västerås) woro, slogho vth til böndrena. OPetri Kr. 192 (c. 1540). 2Kon. 3: 26 (Bib. 1541: emoot Edoms Konung). HH 20: 13 (c. 1580: aff staden).
γ) (†) bildl., i uttr. slå för vitt ut, gå för långt, gå till överdrift. Schroderus Os. III. 2: 60 (1635).
b) sjöt. till I 45 b, refl., i uttr. slå sig ut, under kryssning ta sig ut (ur sund o. d. till en plats o. d.). VFl. 1938, s. 41.
20) till I 51 l.
a) till I 51 l α, med obj. betecknande ny växtdel: alstra l. frambringa l. utveckla l. få o. d.
β) med obj. betecknande annan växtdel än rot (numera företrädesvis blad l. löv); äv. mer l. mindre bildl.; jfr slå, v. I 51 l α β’. Sombliga (sedumarter) slå uth små Telningar widh Jorden. Rålamb 14: 60 (1690). Min växt Geranium .. slog ut i går sin första blomma. CCGjörwell (1809) i MoB 2: 252. Atterbom LÖ 1: 245 (1854; bildl.). Träden slå snart ut sina löf. Hellström NorrlJordbr. 10 (1917).
b) (†) till I 51 l β, refl., i uttr. slå sig ut, utvecklas; jfr 2 b γ. Broocman Hush. 4: 39 (1736; om växtstånd).
c) till I 51 l γ.
α) om växt l. stam l. gren o. d.: (efter viloperiod) få (nya) löv l. blad l. öppna sin (resp. sina) knopp(ar) l. blomma (blommor), spricka ut; förr äv.: knoppas l. skjuta skott l. få grodd l. komma upp; jfr γ. Om winteren kan man täckia öffwer honom (dvs. spenaten) mäd iord och dyngia, Så slår han bittida ut om wåran. Rosenhane Oec. 132 (1662). (Sv.) Slå ut .. (eng.) To bud, to sprout. Serenius (1741). Utbred kornet på golfwet mer och mer, så att det ej må gro allt för starckt, och slå ut i begge ändarne. Wåhlin LbLandth. 69 (1804). Långt före jul satte man grenar i vatten vid ugnen, för att de skulle slå ut till julen. Nilsson FestdVard. 127 (1925). Lindqvist Reklam. 11 (1957). särsk. i sådana uttr. som slå ut i löv, börja lövas, slå ut i blom (i sht förr äv. blomma), börja blomma (se äv. blom 3 b); förr äv. i uttr. slå ut uti knoppar, börja knoppas, slå ut i gröda, börja grönska; jfr γ slutet. Aldrig slår den (dvs. kungaspiran, som är gjord av trä,) ut uti Knoppar. Mörk Ad. 1: 68 (1743). Ekblad 142 (1764: i gröda). Widegren (1788: i löf). Möller (1790: i blomma).
β) om löv l. blad l. blomma l. knopp o. d.: utvecklas, komma fram; om blomma l. knopp äv.: öppna sig; förr äv. om ymp: utvecklas, ta sig; jfr γ. Rålamb 14: 40 (1690; om ymp). Under Oculagens wäxt observeras, at man afbryter alla the knoppar, som slå ut på sidorne. Lundberg Träg. 64 (1754). Om morgonen slår blomman ut, / Men vissnar före dagens slut. Wallin Vitt. 3: 12 (1814); jfr Ps. 1937, 539: 2. Wennerberg 3: 45 (1883; om blad o. blommor).
γ) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av α o. β; jfr 25 b. Botin Hem. 2: 103 (1756). På höjden står fäderneborgen qvar, / Der hans ungdom slog ut som en ros. CVAStrandberg 1: 306 (1872). (Hovet i Ferrara) gaf .. det kraftigaste understöd åt nya idéer inom konsten, och det var i dess skydd som Boiardos och Ariostos diktning slog ut. Söderhjelm ItRenäss. 24 (1907). särsk. motsv. α slutet, i uttr. slå ut i ngt, utvecklas till l. resultera i ngt o. d.; särsk. i uttr. slå ut i (full o. d.) blom, i sht förr äv. blomma, uppnå full utveckling o. d. (se äv. blom 3 b slutet); jfr 2 b γ, 25 b γ o. slå, v. I 51 l γ β’. Denne bekantskap (mellan Leonilla o. Florio) slog så småningom ut i kärlek. Kling Spect. Kk 2 b (1735). Hedin i 3SAH 29: 75 (1917: i full blomma). särsk. (†) i uttr. slå ut i frukter, bära frukt(er). Bælter JesuH 5: 524 (1759).
21) (†) till I 55 a, i pass. med intr. bet., om sjukdom: visa sig på huden i form av utslag; äv. opers., i uttr. det slås ut på ngn, ngn får utslag; jfr 2 e. BOlavi 99 b (1578). Thet slogs uth på honom (som led av kvartan) öfwer hela hans Kropp. Hiärne Suurbr. 194 (1680).
23) till I 62: (råka) hälla l. tömma l. sprida ut (ngt); äv.: (råka) hälla l. tömma l. sprida ut innehållet i (ngt). 4Mos. 19: 9 (Bib. 1541). Slå icke vth thet skittna watnet, för än tu får thet rena. SvOrds. C 1 b (1604). O, jag slog ut koppen! Östergren 9: 515 (1965). särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i det ordspråksartade uttr. slå ut barnet med lögvattnet, kasta ut barnet med badvattnet (se bad-vatten slutet); jfr lög-vatten slutet. Lind (1749).
b) (†) tappa ut (slagg l. smältgods ur smältugn); äv. abs.: göra utslag. Holmkvist BergslHyttspr. 86 (i handl. fr. 1539). Rinman (1789; abs.).
c) (förr) i syfte att bota sjukdom blanda olika ingredienser (t. ex. guld skavt av en vigselring, silver o. mässing från ärvda föremål) i ett kärl o. (efter utförande av vissa ceremonier) hälla ut blandningen över vänster axel; jfr slå ned 17 b. Stiernstolpe Arndt 3: 11 (1808).
d) [jfr motsv. anv. i t.] brygg. i utvidgad anv.: (med tillhjälp av pump) överföra (kokt vört) från vörtpanna till kylskepp (via humlesil). TNCPubl. 47: 88 (1971).
e) bildl.; särsk. [möjl. delvis utgående från 6 d] dels i fråga om att gm beräkningar fördela ngt på olika enheter l. olika tillfällen l. över en tidsperiod o. d., dels: sprida l. ösa ut (ngt i stor mängd). Om utgifterna .. (för ett hus) slås ut på de olika lägenheterna, så (osv.). SvD(A) 1931, nr 115, s. 3. Eftergjorda franska möbler .. (har) år efter år i stora laddningar slagits ut på den svenska marknaden. Därs. 1933, nr 77, s. 10.
24) (†) till I 67 c, i uttr. slå ut från arten, vansläktas, bli vanartad, urarta; jfr art 3 a β o. slå, v. I 67 a. Kolmodin QvSp. 2: 501 (1750).
25) i vissa anv. med saksubj.
a) [jfr 1 h α, 2 b γ, c] (numera föga br.) refl., i uttr. slå sig ut, förr äv. slå ut sig, utfalla l. gå l. lyckas l. göra sig l. ta sig ut (så l. så); om företag o. d. äv.: reda sig (så l. så); jfr b. Captens utslag (i en tvist) slog så ut sig .., att (osv.). Törneros (SVS) 1: 185 (1824). En röd kattunsväst … Synes, vid första påseendet, något urblekt, men detta är mera ögats än västens fel; slår sig förträffligt ut i skumrask och vid eldsljus. CFDahlgren 4: 54 (1830). Jag begriper icke huru värdshus skola slå sig ut mot den nya sekten (dvs. nykteristerna). Almqvist Törnr. 3: 143 (1850). LfF 1907, s. 132.
b) [jfr 2 d, e β, 20 c γ] intr.: utfalla l. gå l. lyckas (så l. så); äv. opers.; förr äv. om resultat av uträkning: bli (så l. så); jfr a. Lindestolpe Frans. 113 (1713). Truls. .. Nu skal jag räkna efter (hur mycket 9×32 är) … Det war 102 … Skrifwaren. .. Nej Herr Bokhållare, det lärer intet slå så ut. Modée FruR 81 (1738). Med års växten här har slagit mycket bättre ut än man förmodade. Anckarsvärd Brev 78 (1798). Ett försök av Lidforss att göra Ekelund bekant med sina socialistvänner i Malmö slog .. inte väl ut. Werin Ekelund 1: 69 (1960). särsk.
α) (†) i uttr. pluraliteten slår så ut (att osv.), flertalet röstar för (att osv.), pluraliteten slår ut för ja, flertalet röstar ja, lottningen slår ut på ngn, lotten faller på ngn. Som Ridderskapet ock Adelen detta expedientet (dvs. omröstning gm uppresning) antog, slog pluraliteten så ut, at (osv.). 2RARP I. 2: 225 (1720). Därs. 10: 195 (1738: för Ja). Schröderheim lär hafva berättat .., huru lottningen slagit ut på Sjöberg och honom, den förre till direktör och han till kansler (i Sv. akademien). NvRosenstein (1788) i MoB 9: 12.
β) i sådana uttr. som slå ut till ngns l. ngts fördel l. förmån l. nackdel, utfalla till ngns l. ngts fördel l. förmån resp. nackdel; förr äv. i uttr. slå ngn ut till det bästa, gå på bästa sätt för ngn. Alt skal slå tig vth til thet bästa. Weise 253 (1697; t. orig.: dir zum besten ausschlagen). Lagerbring 1Hist. 3: 20 (1776: til deras förmån). SvH 9: 174 (1909: till Sveriges nackdel).
γ) (numera föga br.) i uttr. slå ut till ngt (jfr β), resultera i ngt; jfr 2 b γ, e β, 20 c γ slutet. Oroliga hufwuden .. kunna finna skäl, at smida sådana råd, som på sidstone måste slå ut til ett oundwikeligit Allmänt förderf. Nordberg C12 1: 380 (1740). JGRichert (1862) hos Warburg Richert 2: 372. —
SLÅ VID SIG. (†) till I 8, oeg.: falla omkull; jfr slå, v. I 8 f δ, slå omkull 3 slutet. Lind (1749). —
1) till I 1 c ε: slå igen (port efter sig); slå l. fälla ihop (fållbänk). 2SthmTb. 7: 167 (1586). Såsom .. (barnets far) sielff icke tänchte eller tillmätte henne (dvs. en för ett barns död anklagad piga), att hon aff argheet eller skalckheet skulle haffwe slagitt bencken åther vm barnett, så (osv.). Därs. 7: 337 (1587).
1) till I 1.
a) till I 1 c α: breda l. hölja över (ngt); äv. i uttr. slå över ngn ngt. Sundén (1891). Slå över ngn en filt. SvHandordb. (1966).
b) (†) till I 1 g, om häst: (vid trav l. skritt) sätta ned bakfötterna (så l. så långt) framför det ställe där framfötterna satts i vid föregående steg; äv. i uttr. slå falskt över, sätta ned bakfötterna vid sidan av det ställe där framfötterna satts i vid föregående steg. Hästen slår tre quarter öfver. Weste FörslSAOB (c. 1815). Billing Hipp. 158 (1836: slår falskt öfver). Sjöstedt Husdj. 1: 107 (1859).
2) till I 2.
a) (efter att ha rört sig l. böjts i viss riktning) passera ett hinder l. en (vänd)punkt l. ett jämviktsläge o. (börja) röra sig vidare l. i motsatt riktning; äv. (särsk. om fordon): välta; i sht förr äv. refl., i uttr. slå sig över (ngt), (i stället för att stanna på ena sidan om l. lägga sig omkring) glida l. blåsa över (ngt). Rosenfeldt Tourville 43 (1698; refl.). Hedin Front. 173 (1915; om fordon). Stockar som tar botten spjärnar emot, reser sig på ända som lätta pinnar och slår över och knäcks mot andra stockar. Johnson Nu 84 (1934). särsk.
α) sjöt. till I 2 m, om segel: (till följd av vinden) fara över (från den ena sidan till den andra), gipa. Smith 43 (1899).
β) till I 2 n, om vågskål l. visare på mätinstrument; äv. om våg: icke stanna i jämviktsläge (förr äv. om ngt som vägs: komma vågskålen att sänka sig); äv. bildl. Triewald Bij 101 (1728; bildl.). Vågskålen slår över åt en sida. Schultze Ordb. 4516 (c. 1755). (Sv.) Slå öfver .. (i vigt) (fr.) trébucher. Weste (1807). SKN 1842, s. 229 (om våg).
b) passera l. gå över (från en punkt till en annan l. mellan två punkter); äv. om elektricitet: (urladda sig o.) åstadkomma överslag; äv. refl., i uttr. slå sig över, i utvidgad anv.: sträcka sig över. Nyström Telegr. 327 (1869; om elektricitet). Tandköttet .. utgör en fortsättning af munnens, läpparnas och kindernas slemhinna, som slår sig öfver på käkbenets alveolarkanter. 2NF 30: 741 (1920). En gnista som slår över mellan två konduktorer. TMatFysKemi 1921—22, s. 210. särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. i uttr. slå över i l. till, förr äv. på ngt, övergå i l. till ngt, förändras till ngt; jfr 4 a. SwarDaManif. 1644, s. T 3 b. Hans mod, som beklagligen alltför lätt slår öfver i vankelmod. Rydberg Frib. 277 (1857). Sedan åtskilliga af .. (de folkmöten) som hitintills egt rum .. slagit öfwer på det löjliga genom att t. ex. uppställa diskussionsämnen i hundradetal. SölwesbP 1870, nr 99, s. l. Ahrenberg Männ. 5: 170 (1910: till). särsk.
c) (vid rörelse i viss riktning) nå alltför högt; äv. om projektil: träffa över målet (jfr 3); jfr 4 b, c. BokvGP 50 (1721; om projektil). Grotenfelt Mejerih. 95 (1881). särsk. i utvidgad anv.
α) om (del av) musikinstrument: avge för höga ton(er); äv. allmännare: avge icke avsedda ton(er); jfr γ. Drake Töpfer 245 (1850; om orgelpipa). Wennerberg Bref 2: 26 (1851; om oboe).
β) [jfr motsv. anv. i t.] om röst: tillfälligt, okontrollerat o. plötsligt gå över till ett högre register (i sht falsett), icke bära, brista (äv. opers.); äv. i utvidgad anv., om person; jfr γ. Ännu .. sutto snyftningarna kvar i halsen på .. (flickan), stämman slog öfver ett par gånger, när hon försökte läsa öfver sin lexa högt. Geijerstam Strömoln 58 (1883). (Kadetten som kommenderar) är icke alldeles ur målbrottet och slår öfver litet. Wrangel SvFlBok 357 (1898). Hallström Sparfv. 48 (1903; opers.).
d) till I 2 e, om våg o. d.: skölja över (ngn l. ngt); äv. abs. Hvar enda våg slog öfver och det gälde / Att ösa friskt, så våt man var och kall. CVAStrandberg 4: 102 (1859).
4) i vissa från 2 o. 3 utgående anv.
a) [jfr 2 b slutet] om person (äv. djur): ändra sig o. d.; särsk. i uttr. slå över i l. till ngt, gå över till ngt (äv. i uttr. slå över i en annan ton, börja tala på ett annat sätt). Rydberg Frib. 102 (1857: i en annan ton). Bäst som .. (K. J. Uddman) sjöng en cynisk dryckessång slog han tvärt öfver till en liten enkel och rörande visa. Hedberg SvOperasång. 174 (1885). Ingenjörn slog nu öfver i raljeri. Öberg Son. 59 (1905). En gök guckade någonstans, slog över i ett gurglande (osv.). Johansson RödaHuv. 2—3: 289 (1917). 2NF 28: 560 (1918).
b) [jfr 2 c, 3] gå till överdrift; dels med personligt, dels med sakligt huvudord. Lagerbring 1Hist. 1: 72 (1769). Var är det land, där nationalkänslan och kärleken till fosterlandet så föga som hos oss stävjat partilidelsernas benägenhet att slå över? Hedin 2Varn. 12 (1914). Ahnlund i 3SAH LXV. 2: 45 (1955).
c) [jfr 2 c, 3] (†) i fråga om tid.
α) om person: beräkna (så l. så lång tidsperiod) för mycket (vid uppskattning av tidslängd); äv. om tidsperiod: skjuta över (vid uppskattning av tidslängd). Rudbeck Atl. 1: 777 (1679). Sådan astrologie, som icke är så granräknad om 6 eller 800 åhr slå öfwer eller fattas. Block Progn. 16 (1708).
β) [jfr motsv. anv. i t.] i fråga om att uppskjuta en handling över en för denna avsedd l. lämplig tidpunkt: hoppa över (så l. så lång tidsperiod l. viss tidpunkt). MoB 5: 100 (1784). Jag har slagit öfver en postdag. Leopold (SVS) II. 3: 97 (1799).
γ) opers.: dra (så l. så lång tid) över, inträffa (så l. så lång tid) senare. Det slog några dagar öfver. Weste FörslSAOB (c. 1815; betecknat ss. familjärt).
5) till I 8.
a) gm slag l. (motsv. slå, v. I 8 b α β’) gm spark komma (ngt) att passera l. gå över (särsk. i fråga om att boll går över mål). IdrBl. 1924, nr 74, s. 10.
b) (†) refl., i utvidgad anv., motsv. slå, v. I 8 f δ, i uttr. slå sig över ngt, kasta sig över ngt; anträffat bl. bildl.: ägna sig åt ngt (jfr slå, v. I 48). Somliga (av nyromantikerna) kastade sig .. rakt in i medeltiden .., andra slogo sig öfver mystikens filosofemer. Sturzen-Becker SvSkönlitt. 45 (1845).
7) [jfr motsv. anv. i t.] (numera föga br.) till I 21 a: bläddra förbi l. hoppa över (sida l. blad i bok o. d.). BrinkmArch. 1: 149 (1712). Öman Ungd. 22 (1889).
8) till I 22 f, vid volt l. simhopp o. d.: gå över det läge då benen är vända uppåt o. huvudet nedåt; äv. [jfr motsv. anv. i t.]: (falla o.) sätta benen i vädret l. slå runt l. välta. Balck Idr. 3: 231 (1888). Den lille sprätten slog nästan över (så bakåtlutad satt han). Höijer KärStad 147 (1962).
9) (numera knappast br.) till I 38: göra ett överslag över (ngt), beräkna (ngt); äv. i uttr. slå så över, att (osv.), beräkna så, att (osv.). Ekeblad BrClEkeblad 160 (1654). Om man .. en mindre 4 äck (dvs. fyrkant) än den aff min lilla Fortification, skulle giöra, så bör man slå så öfwer, at Flanquerne kan hålla 4. 3. eller til det ringesta 2. stycken i den indragne Flanquen. Rålamb 8: 90 (1691). Slå över sina inkomster. Cannelin (1939).
10) (mera tillf.) till I 41 a: bygga (bro o. d.) över (från ngt till ngt); särsk. mer l. mindre bildl. KyrkohÅ 1930, s. 91.
11) till I 45.
a) sjöt. till I 45 b, i sådana uttr. som slå över till styrbords halsar, stagvända o. börja segla för styrbords halsar; förr äv. i uttr. slå över på den andra bogen, bildl.: gå till den motsatta ytterligheten. Schroderus Os. 2: 598 (1635: på then andre Boghen). Båth Oakeley Segla 159 (1972: till styrbords halsar).
12) till I 62: hälla l. tömma över (ngt); äv. i uttr. slå över ngn (äv. sig) l. ngt ngt, hälla l. tömma (äv.: råka spilla) ngt över ngn (resp. sig) l. ngt; äv. abs.: hälla så att det rinner över; förr äv. i uttr. slå ngn över med ngt, hälla ngt över ngn. Kockeb. D 2 a (1650). Strax Walborg beet j äplet, war dhet rätt som man hadhe slagit henne öfwer medh watn. BtFinlH 2: 320 (1670). Han slog en hel soppskål öfver sig. Weste FörslSAOB (c. 1815). Han slog över när han skulle hälla mjölk i glaset. SvHandordb. (1966). —
(I 34 b γ) -MASKIN. maskin för slagning av tågvirke o. metallinor; jfr slånings-maskin. PrelTextilteknOrdl. (1957). —
B: (I 13) SLÅ-BACKE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) backe där det växer gräs som man brukar slå l. kan slå. Martinson Kvinn. 203 (1933). —
(I 1 g) -KULA, sbst.1, f.||ig. l. r. hippol. häst (särsk. sto) som har benägenhet att slå; äv. bildl., om oregerlig kvinna; jfr kula, sbst.6 DN 1915, nr 286 A, s. 1 (bildl.). SvD(B) 1942, nr 333, s. 8. —
(I 1 g) -KULA, sbst.2, r. l. f. (förr) kula (se kula, sbst.3 1) som med rem l. kedja fästes vid hästs ben för att hindra den att slå. 2NF (1917). —
(I 13) -MASKIN. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slåttermaskin. Parling NödLust. 342 (1953). jfr SoS 1904, s. 20 (anfört ss. amerik. sv.).
C: (I 34 b γ) SLÅNINGS-BAS. (förr) i repslageri: gesäll som bl. a. förestod trosslagningen, verkgesäll. 2NF 22: 1438 (1915; om ä. förh.). —
(I 13) -LAND. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) för slåtter använt landområde; jfr slåtter-land. FolklEtnSt. 4: 110 (1931; från Finl.). —
D (till II 1 a, b; numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SLÅSS-GROBLAD. (†) växten Plantago media Lin., rödkämpar; jfr -kämpe, sbst.2 Liljeblad Fl. 65 (1792). Därs. 93 (1816). —
-KÄMPE, sbst.2, r. l. m. = kämpe, sbst.2 1; nästan bl. i pl.; jfr -groblad. Brander NatH 72 (1785). Östergren (1941; om Plantago media Lin.).
Spalt S 6954 band 28, 1978