| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
BORTSLÅ bor3t~slå2, v. -slår, -slog, -slogo, -slagit, -slagen; se för öfr. SLÅ. vbalsbst. -ENDE, -SLAGNING.
1) [jfr motsv. anv. af fsv. sla bort] till BORT 1: gm slående aflägsna, slå undan l. bort. En handduk, med hvilken hon bortslog det snus, kamreraren .. spillt på den turkisa mattan. Zedritz 2: 36 (1857). Några minuter före elfva började man bortslå stöttorna, som balanserade ångaren å bädden. SDS 1898, nr 196, s. 2. Det strandade fartyget hade .. fått båtar, däckshus m. m. bortslagna af de öfverbrytande sjöarna. Därs. nr 267, s. 3. — särsk. i bildl. anv.
a) (†) i förb. bortslå i vädret, slå i vädret. P. P. Gothus Underv. S 1 b (1590). Mina nyttiga råd har man bortslagit i vädret. Nicander Sal. ordspr. 3 (1760).
b) (mindre br.) med afs. på känslor, tankar o. d.: drifva bort, förjaga, slå bort. Bort-slå sorgen. Reenhielm Olof Tr. 38 (1691). (Hon) bortslog .. alla jordiska tanckar. Humbla Landcr. 581 (1740). (†) Then Ewighe .. Gudh, hielpe oss .., at wij måghom all Säkerheet, aff alt wårt hierta, hugh och sinne altijdh bortslå. P. P. Gothus Underv. R 5 b (1590). — särsk. med afs. på samtalsämne o. d.: slå bort. ”Stor sak i vedpinnarna!” bortslog nomadpatriarken högdraget. Högberg Frib. 417 (1910).
2) (†) till BORT 1: gm strid drifva bort, slå tillbaka; slå och fördrifva (en fientlig här o. d.). (Ryssarna) blefvo .. bortslagne att de ingen skada fingo giöra. HH XVIII. 4: 14 (1708). HC12H 1: 77 (c. 1734).
3) (numera föga br.) till BORT 1, med afs. på väta o. d.: hålla ifrån sig, slå bort. En hvit mogrund, som vattnet bortslog. Linné Ungd. 2: 346 (1734).
4) [jfr motsv. anv. af fsv. sla bort] till BORT 1 d: gm slående frånskilja (del af ngt), slå af l. bort. Peringskiöld Mon. upl. 179 (1710). Man har .. bortslagit .. de prydliga rundstafvarna (på socklarna). Brunius Gotl. konsth. 3: 239 (1866).
5) till BORT 1, i sht med afs. på vätska: hälla bort l. ut, slå bort. Heinrich (1814). Limmet uppblötes i kallt vatten, som bortslås. Berzelius Kemi 6: 813 (1830).
6) till BORT 3, om förfarande vid auktion: gm att låta klubban falla vid ngns bud försälja (ngt), slå bort (ngt); ofta med bibet.: bortslumpa. Regl. f. kronoauct. 20 dec. 1825, § 7. En foliobibel, som tillhört Robert Burns .., bortslogs på auktion för nära 30,000 kr. 2 NF 3: 957 (1905).
7) (numera föga br.) till BORT 3: afyttra medelst tärningspel med insats; spela bort. Blanche Våln. 72 (1847). Dalin (1850). Kindblad (1868).
8) (†) till BORT 4: förslösa. The wredhe trättare (dvs. processmakare), förkrigha, bortslå, och förspilla alt, och warda landzlöpare. P. Erici Musæus 5: 230 b (1582).
Spalt B 4057 band 5, 1921