| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
ROS rω4s, sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. (äv. att hänföra till sg. rosa) -or (StallRSthm 1579, s. 13, osv.) ((†) -er SalWijsh. 2: 8 (öv. 1536), Lundell (1893), Karlfeldt FridLustg. 102 (1901; i rimställning); -ur, VinkällRSthm 1580); förr äv. ROSA, sbst.1, r. l. f.; pl. -or l. -ur, möjl. äv. -er, se ovan; förr äv. ROSE, sbst.1, r. l. f.; pl. -en (TullbSthm 21/5 1577, Visb. 2: 239 (c. 1600)); förr äv. ROSEN, sbst.1, f.
1) (individ av) växt tillhörande släktet Rosa Tourn., förekommande i en mängd vilda o. odlade (förädlade) arter o. former (jfr ROSEN-BUSKE); ofta inskränktare: blomma (med tillhörande kvist l. gren) av sådan växt; äv. (i sht i vitter stil) ss. symbol för skönhet, ungdom, kärlek, glädje o. dyl. l. för förgänglighet. Röda, gula, vita rosor. Rosorna spredo sin doft i rummet. Plantera rosor. Lät oss bära krantzar aff vnga roser förra än the falna. SalWijsh. 2: 8 (öv. 1536). En ros är ju mera värd än hundrade tulpaner utan lukt. Eurén Kotzebue Orth. 3: 126 (1794). Af Roser göres Rosenhonung, Rosenvattn, Rosenolja, Rosen-gryn (m. m.). Orrelius 313 (1797). Glödande som Frejas kinder tittar rosen ur sin knopp. Tegnér (WB) 5: 127 (1820). De vilda Roserna benämnas vanligen Törne, Nyponbuske m. m. Fries Ordb. (c. 1870). I rosorna förekomma .. ej mindre än 80 olika luktande föreningar. Bolin OrgKem. 210 (1925). Den röda rosen .. är Venus’ blomma, besjungen redan under antiken som skönhetens och kärlekens symbol men även förgänglighetens. Steneberg KristinMål. 167 (1955). Det hjälpte inte att han redan på morgonen skickade upp ett jättefång med röda rosor. Siwertz Tråd. 96 (1957). — jfr BACK-, BENGAL-, BISAM-, BLAD-, BUKETT-, CENTIFOLIA-, DAMASKENER-, DESMANS-, EGLANTYR-, FINN-, FRILANDS-, FÄLT-, GÅRDS-, HUND-, HÖST-, IGEL-, JUNGFRU-, KALLJORDS-, KLÄNG-, KLÄTTER-, KRUK-, LILLEPUTTS-, LUDD-, LUKT-, MAJ-, MJUK-, MORGON-, MOSS-, MUSKAT-, MYSK-, MÅNADS-, NEJLIK-, NYPON-, PIMPINELL-, PION-, PLOMMON-, PROVINS-, PRÄRIE-, REMONTANT-, SKOGS-, SNITT-, STAM-, TAM-, TE-, TRÄDGÅRDS-, TÖRN-, VILD-, ÄTTIK-ROS m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr. använda ss. namn på arter av släktet Rosa Tourn.
α) gul ros (jfr d α), om Rosa lutea Mill.; ofta i pl. Rudbeck HortBot. 100 (1685). Retzius FlOec. 615 (1806). LfF 1901, s. 73.
β) hundrabladig ros, om Rosa centifolia Lin., som har påfallande talrika kronblad; jfr HUNDRA-BLADIG. Torén Rebau o. Hochstetter 179 (1851).
γ) bengalisk l. indisk ros, om Rosa chinensis Jacq. (äv. kallad Rosa indica Lindl.), som 1768 infördes till Europa från Östasien, bengalros. Scheutz NatH 292 (1843). PT 1899, nr 284 A, s. 3 (: indiska).
ε) turkisk ros, om Rosa foetida Herrm. var. bicolor (Jacq.) Willm., kapucinros. Nyman Bot. 147 (1864).
b) i en mängd ordspråk o. ordspråksliknande uttr. t. ex.: Medh tijden wäxa Rooser .. (dvs.) Tijden gifwer alt. Grubb 521 (1665). Ingen ros utan taggar. Serenius (1734; under rose). Fägring utan tukt är en ros utan lukt. Rhodin Ordspr. 52 (1807). Den rosen vill plocka, måste ej rädas för törnet. Bremer Grann. 2: 269 (1837).
c) i jämförelser. Knappanar (på pelarhuvudena) woro såsom roser för Förhusena fyra alna store. 1Kon. 7: 19 (Bib. 1541). Så smärt som stjelken af en lilja, / så fyllig som en mognad ros. Tegnér (WB) 5: 42 (1824; i fråga om kvinna). Engström Aftongl. 12 (1932).
d) (utom i ε o. ss. senare ssgsled numera bl. i folkligt spr.) i utvidgad anv., om (växt med) blommor som mer l. mindre likna rosor; äv. allmännare, om stor l. vacker l. iögonenfallande blomma. Lucidor (SVS) 146 (1671). Alla blomster som .. (trädgårdsmästare) wilia hafwa stora Rosor uppå och blom fulla. Rudbeck Atl. 2: 572 (1689). (T.) Tulpe, .. (sv.) Tulipan, en ros, tulpan. Lind 1: 1564 (1749). CFDahlgren 5: 251 (1832; om narciss). Hesselman MarLångh. 29 (1922, 1935). — jfr ALP-, ANEMONE-, ANIS-, ARONS-, BENEDIKT-, BLÅ-, BOND-, BUS-, BÄCK-, CISTUS-, DAGG-, DESMANS-, FACKEL-, FALL-, FJÄLL-, FÄLT-, HIMMELS-, HYACINT-, HÖST-, IBIS-, JERIKO-, JUL-, KLAPPER-, KLIPP-, KLOCK-, KORN-, KÄLL-, KÖKS-, MAJ-, MARIE-, MASK-, MJÖLK-, MOSES-, MOSS-, NEJLIK-, NOVEMBER-, NÄCK-, PASSIONS-, PIG-, PINGST-, PION-, POPPEL-, SAMMETS-, SJÖ-, SKABB-, SKOGS-, SOL-, STOCK-, STUDENT-, TULPAN-, VALLMO-, ÅKER-ROS m. fl. — särsk. i vissa uttr.
α) (i vissa trakter) gula rosor (jfr a α), om växten Barbarea vulgaris R. Br., sommargyllen. LandtbrTDal. 1907, juni s. 29 (från Dalarna).
γ) (i vissa trakter) Marie rosor, om växten Lychnis flos-cuculi Lin., gökblomster. Dybeck Runa 1850, s. 19.
δ) (numera knappast br.) heliga Marias ros, förr äv. ros av Jeriko, jerikoros. Rosa aff Hierico. VarRerV 32 (1538). Fries VäxtSpridn. 50 (1880).
ε) (i vitter stil, mera tillf.) om olika i Alperna växande arter av släktet Rhododendron Lin.; särsk. om R. ferrugineum Lin. o. R. hirsutum Lin., alpros. Sätherberg Dikt. 1: 229 (1854, 1862).
2) om (tecknad, sydd, skulpterad osv.) bild av ros (i bet. 1). Möller (1790). Sundén (1888). — särsk.
a) om (mer l. mindre stiliserad) bild av ros ss. dekorativt element inom de bildande konsterna. Roth Kägleh. 36 (i handl. fr. 1686; på glas). Schück VittA 5: 43 (i handl. fr. c. 1750; på mynt). (Hela) det väldiga systemet af bärande och buret (i en gotisk katedral) är öfverspunnet med en slöja af blad och rosor, huggna i lefvande sten. Schück o. Lundahl Lb. 1: 98 (1901).
b) i sht herald. om stiliserad bild av (enkel, vanl. fembladig röd) ros på vapensköld o. d. Twå förgyltte skäckte vdi korss .. med 4 hwijte rooser ther emellen vdi rött field. MeddRiksheraldÄmb. 9: 106 (1562). Hildebrand Medelt. 2: 526 (1896). Fleetwood Herald. 71 (1917). — särsk. [efter motsv. anv. i eng.] hist. i utvidgad anv., i uttr. utgörande benämningar på de medeltida engelska adelsätterna Lancaster o. York (vilka förde en röd resp. en vit ros i skölden) l. på de politiska partierna kring dessa ätter; äv. i uttr. rosornas krig, om inbördeskrig i England 1452—1485, företrädesvis mellan de nämnda ätterna. De två grenarne, York och Lancaster, af Plantagenetska Konungastammen, eller som de allmänt kallas: de två Rosorna. JPTheorell i 2SAH 8: 10 (1821). Schulthess (1885: den röda och den hvita rosen). 2SvUppslB 8: 695 (1948: rosornas krig).
c) om broderad l. stickad l. vävd blomma l. figur som mer l. mindre liknar en ros. Roth Kägleh. 24 (i handl. fr. 1686). Liv och kjolkanter broderade med rosor och tulpaner. Lagerlöf Holg. 2: 165 (1907). Denna breda, stadiga stil (av märkbokstäver) lättas upp genom de utsparade rosorna i staplarna. Gavler IdunMärkb. 12 (1945). — jfr ÖNSEGULDS-ROS. — särsk. (i sht förr) i uttr. stora l. lilla l. tyska l. frans(ys)ka rosen, om olika rosliknande mönster i damastdräll; jfr under FRANSK a. ÅgerupArk. Bouppt. 1751 (: tyska). BoupptVäxjö 1815 (: stora). Ekenmark Dräll. 47 (1828: Lilla). Därs. 51 (: Fransyska).
d) om föremål av metall i form av en ros (i sht förr använt dels ss. beslag på remtyg, dels ss. prydnad på dräkt o. d.); äv. om rosformat stycke guldsmedsarbete med infattade pärlor l. ädelstenar l. om pärlor l. ädelstenar infattade till en rosliknande grupp; jfr 3. 8 perleroser, på hwar roose 6 perler. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 70. Förgylte Rosen — 16 lod. TullbSthm 21/5 1577. 8 skålpund messingztrådh till Roserne på koppar täckett. SthmSlH 1: 177 (i handl. fr. 1587). Gullgålblänkande håår, bekröntt medh perlor och roosser. Stiernhielm Herc. 11 (1648; uppl. 1658, 1668: Roser i Pärlor); möjl. till e. HusgKamRSthm 1741—42, Reg. — jfr DIAMANT-, PÄRLE-, RUBIN-ROS. — särsk. i uttr. gyllene rosen, benämning på en av guld tillvärkad ros som av påven årligen välsignas på midfastosöndagen o. som ss. en utmärkelse kan av denne utdelas till personer l. sammanslutningar som gjort sig särskilt förtjänta om den katolska kyrkan. Schroderus Os. III. 1: 42 (1635). Bremer GVerld. 2: 234 (1860). SvKyrkH 2: 115 (1941).
e) (†) rosensten; jfr 3. 1 Diamante Ringh medh Roos 1 Dito med 7 Steenar. BoupptSthm 1667, s. 1186. 1 RossenSteens Ringh med 6 Rosor. Därs. 1686, s. 31 a (1684).
f) (†) om arrangemang av blommor (o. grönt) i form av en stor blomma l. dyl. Den 4. (juni) Begynte Scholan giöra Spijrar och Rooser til kyrckian. Gyllenius Diar. 43 (c. 1660).
g) kok. o. bag. om bakvärk l. dekoration på sådant; äv. om vissa slag av grönsaker (numera i sht rädisor) skurna i form av blommor o. begagnade till dekorering vid uppläggning. VDAkt. 1658, nr 33 (om bakvärk). Röbetor och kokade morötter skurna i strimlor eller rosor. Warg 95 (1755). De öfversta ändarne (av degremsorna) knipas tillsamman ofvanpå äplet till en ros. Sjöberg Singstock 313 (1832).
h) i utvidgad anv., om vara försedd med etikett på vilken en ros är avbildad; särsk. i uttr. Röda rosen, ss. benämning dels på en äldre tobakssort, dels på en på 1920-talet vanlig tändstickssort. 1. st: Kista Röda Rosen. BoupptVäxjö 1776. Quennerstedt Torneå 2: 355 (i handl. fr. 1809).
3) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr 4—6), om ngt som till sin form o. d. mer l. mindre påminner om en ros. Först vid stelnandet höjde .. (metallen) sig åter upp och bildade en ”ros” emot stopparen. JernkA 1886, s. 213. — jfr ÄGGOST-ROS. — särsk.
a) om rosliknande kroppsdel l. bildning av organisk vävnad (hos djur l. växt) l. om rosliknande organism o. d.; särsk.
α) (i vitter stil) om människas mun l. läppar; jfr 5 c. Menskoläppar, dubbla rosor. Sjöberg (SVS) 1: 257 (1820). Hon ler / Med trotsig mund, / Som öppnar en stund / Sin svällande ros. Wennerberg 3: 63 (1883).
β) [efter motsv. anv. i t.] (†) om den ansvällda o. knottriga kransformiga nedre delen av hjortdjurs horn, rosenkrans (se d. o. 3 c). Nedersta delen (av älghorn) .. jämte den i Tyska jagtspråket så kallade Rosen. VetAH 1802, s. 284.
γ) om vissa lägre djur, t. ex. koralldjur. De sjösippor, anemoner, rosor och nejlikor, som utbreda sin fägring under hafvets yta. DjurshT 1914, nr 49, s. 4. jfr SJÖ-ROS.
b) (mera tillf.) om isblomma l. snöflinga o. d. på fönsterruta. Solen .. beprydde fönsterrutorna med de vackraste rosor. Blanche Våln. 86 (1847). Topelius NBlad 236 (1865, 1870).
c) (utom i ssgr numera föga br.) om mer l. mindre konstrik blomliknande figur av bandöglor o. d., ofta ss. prydnad på dräkt l. sko; äv.: rosett; förr särsk. i uttr. slå ros på ngt l. binda l. knyta ngt i ros. KlädkamRSthm 1585 E, s. 21 a. Himmelen ähr oppbunden medh huijta och Suarta Tafftzbandh, och tuå roosor aff huijta och Suarta Tafftzbandh opp under Taaket. Karlson EBraheHem 62 (i handl. fr. c. 1675). Hvita silkes-skor med .. sko-band och rosor af silke. PH 4: 2623 (1748). Armkläden .. knutna i ros om armen. Kindberg VärmlFältjäg. 1: 47 (cit. fr. 1797). Ingelman 125 (1843: binda). Wetterbergh SamhKärna 2: 205 (1857: slår). Auerbach (1913). — jfr ARM-, AXEL-, BAND-, BJÄLLER-, BRÖST-, HALS-, HALSDUKS-, KNÄ-, SAMMETS-, SILKES-, SKO-, ÄRMKLÄDES-ROS m. fl.
d) sjöt. om kompassros. Rosenfeldt Nav. 9 (1693). En likadan ”ros” som portolanens vindros .. tecknades på den skifva, som man brukade fästa på sjömannens .. kompassnål. Nordenskiöld Periplus 17 (1897). VFl. 1921, s. 75. — jfr KOMPASS-, VIND-ROS.
e) (numera bl. mera tillf.) byggn. o. konst. (i sht i gotisk byggnadsstil nyttjad) rund figur sammansatt av system av stavar bildande geometriska ornament (i sht i fönsteröppning); särsk. om runt fönster med spröjsvärk av sådant utseende, rosfönster, rosettfönster, hjulfönster. Roosen vdi Fönstrett öffwer alltarett. HB 1: 247 (1591). Ljuset strömmar in i kyrkan genom 152 mäktiga fönster och 3 rosor. Anholm Norm. 40 (1898). Wrangel ByggnH 22 (1904).
f) (i fackspr.) på väderkvarn av holländsk typ: mindre vindhjul anbragt på den vridbara huven diametralt motsatt kvarnvingarna o. tjänande att automatiskt vrida huven o. därigm hålla vingarna upp mot vinden. TT 1889, s. 165.
g) (†) om viska l. krats använd till rengöring vid diskning o. dyl.? 1 St Ross utj skurkiettelen. HovförtärSthm 1739, s. 2895. Därs. 1770, s. 4375.
h) (†) om stamp l. puns l. dyl. varmed rosliknande ornament utformades i metall. 1 mortare stöt(,) 3 st Roser(,) 1 Band knif. BoupptVäxjö 1778 (efter gördelmakare). jfr: En koppar Ros som iagh Gutidh haff:r till att stämpla Andre Rosor der vpå. SthmSlH 1: 178 (i handl. fr. 1591).
i) (numera föga br.) mus. om (ofta konstrikt smyckat) runt ljudhål på vissa stränginstrument; jfr ROSETT 1 e. Norlind AMusH 264 (1921; på luta). SohlmanMusiklex. (1952).
j) dans. i svärdsdans: mångsidig regelbunden figur bildad dels av de dansande då de bilda ring gm att fatta varandra i armarna, dels av svärden då de sträckas ut o. förenas i ringens mitt. Landsm. 1911, s. 745. 2NF 27: 1339 (1918).
k) om blomliknande figur som uppkommer vid avbrännande av vissa slag av sammansatta fyrvärkeripjäser; förr särsk. i uttr. italiensk ros. Almström KemTekn. 1: 635 (1844: Italienska).
l) [jfr motsv. anv. i d.] (†) om fradga på öl l. dricka. (”Hetjäst” dricka) behåller fraggan eller rosen hela tiden i bägaren. CvLinné i Alm(Sthm) 1749, s. 32. Heinrich 1003 (1828).
n) (i fackspr.) i pl., om rosenbröd.
4) (i formen rosa l. rose) (†) rosenlikör; äv.: rosenolja. Stink-spiritus och rosa. Holmström Vitt. 201 (c. 1700). Ett glas rose. Almqvist DrJ 79 (1834). (Sv.) Rose .. (lat.) Ætheroleum Rosæ. Lindgren Läkem. (1902).
5) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr 3, 4, 6), om ngt som på grund av sin färg (o. form) påminner om l. liknas vid en ros (i bet. 1); äv. ss. beteckning för färgnyans (se g); särsk.
a) (i vitter stil) om de rödaktiga färgskiftningar som visa sig på himmel l. skyar vid morgon- l. aftonrodnad; i sht i pl. Morgonrodnans rosor och purpur. Thorild (Hans.) 1: 264 (c. 1790). Fahlcrantz 1: 8 (1835, 1863).
b) om rodnad l. fläck av (frisk) röd färg på människas hud; särsk. om (kraftig) rodnad l. (frisk) röd färg på ngns kinder, vanl. ss. tecken på hälsa, stundom på feber l. annan sjukdom l. på iver, blygsel o. d.; ngn gg i utvidgad anv., om drag l. uttryck av hälsa o. glädje; ofta i pl. I hwar tin kind är een Roos rödh. Chronander Surge B 4 b (1647). (Stundom) seer man (vid syfilis) allenast uthi skinnet rosor och allahanda slags fleckar, röda, swartbruna, gohlachtiga. Lindestolpe Frans. 54 (1713). Genom det svårmodiga tycket i .. (finnens) ansigte tränga sig några rosor af frisk glädje. SKN 1844, s. 317. De rosor, som växa kring läkarens gård, / De blomma på feberkind. Sätherberg Blomsterk. 85 (1879). Rosor på kind / och solsken i blick. Tegnér Sjung 3: 13 (c. 1894). Trenter AldrNäck. 99 (1953). jfr KÖKS-, UNGDOMS-ROS.
c) (i vitter stil) om l. med tanke på läpparnas röda färg; jfr 3 a α. Läppar aff Corall, aff Roser och Rubin. Lucidor (SVS) 151 (1671). Ros på läppen. CFDahlgren 2: 87 (1839).
d) [jfr b] (i sht skämts.) i uttr. två o. d. ros och lilja l. liljor, om kvinna: tvätta l. bada osv. sin nakna kropp; jfr 3 a o. LILJA 1 d β. Siwertz Gaml. 63 (1909). Pan 1925, s. 161.
f) på yta av föremål l. i omgivning av (jämförelsevis) enhetlig färgton: mer l. mindre rundad fläck l. teckning i avvikande färg (ofta annan än rött). Tiselius Vätter 2: 74 (1730; om fettfläckar på vatten). En ko med ”rosor”. Landsm. 1: 384 (1880). Engström Kryss 1 (1912; om fläck av snus). särsk.
α) (numera bl. mera tillf.) konst. om ojämnt l. flammigt ställe på akvarell l. lavering o. d. TT 1898, Byggn. s. 117.
β) [jfr motsv. anv. i t.] (numera föga br.) bärgv. o. metall. om fläck på brottytor av vissa slag av stål o. järnmalm, orsakad av avvikande grad av oxidation. Rinman Jernförädl. 290 (1772). JernkA 1880, s. 27. jfr BLÅ-ROS.
γ) (numera föga br.) om aggregat av mineral i radialstrålig form o. av karakteristisk färg, insprängt i bärgart av andra mineral. Förut har apatiten endast påträffats i enstaka ”rosor”. GHT 1896, nr 180, s. 2.
g) (mera tillf.) om röd färgnyans. En .. grupp (stockrosor) i många schatteringar, ifrån hvitt, genom syrenfärg, ros, svafvelgult, .. ända upp till purpur och blod. Strindberg Blomst. 4 (1888).
6) (utom i c i sht i vitter l. högre stil) i allmännare, mer l. mindre bildl. anv. av 1, med tanke på sådana egenskaper hos ros(or) som (oöverträffad l. oskattbar) skönhet l. ljuvlighet o. d.; ofta om ngt mer l. mindre abstrakt. Skönhett är en förgengelig Rooss. Visb. 1: 324 (c. 1620). Bland rosor tienar ock en blek i Edor krans. Kolmodin QvSp. 2: 196 (1750). Nöjet är en ros, / Som med fagert sken dig dårar. Ps. 1819, 210: 5; jfr Ps. 1937, 345: 5. Bönens odödliga ros blommade ljuft på din mun. BEMalmström 6: 8 (1840). — särsk.
a) om ngn l. ngt som utmärker sig för (i sht yttre l. kroppslig) skönhet l. fägring; äv. om (ngn l.) ngt som är unik(t) l. av ypperlig beskaffenhet l. en prydnad för ngt l. i ngt avseende det bästa av ngt l. utgör själva ”blomman” l. ”gräddan” av ngt; i sht förr äv. övergående i bet.: fägring l. blomstring o. d. JWesthius hos Rothovius EPedersdr D 3 b (1622; om fägring; i bild). När Smeek-Månen och din Roos / Är borta, draer hans hug sin koos. Lucidor (SVS) 465 (1674); jfr β. Hur hastigt Menn’skians Roos och Blomster-Blad förswinner. Wexionius Sinn. 3: B 4 b (1684). Vår ungdoms ros / Med rätta sina skarpa törnen har. Hagberg Shaksp. 10: 21 (1850). Den skalderiktning, som .. skänkt vår vitterhet några bland dess fagraste, varmaste, fylligaste rosor. Wieselgren Bild. 433 (1877, 1889). Herr Ture är trohetens ädela ros. Rydberg Vap. 46 (1891). Att göra sina egna meningsfränder nästan genomgående till rosor och sina meningsfiender till idel paddor. Hedén 5: 88 (1913). Wägner i 3SAH LIX. 2: 64 (1948). — särsk.
α) konkret, om blomstrande ung kvinna; förr äv. om man (se slutet). Visb. 1: 13 (1572). Een lecker Rooss. Chronander Bel. G 4 b (1649). Såg du min lilja? o. säg! såg du min rodnande ros? BEMalmström 6: 3 (1840). Rosen på Tistelön. Carlén (1842; boktitel). särsk. (numera bl. mera tillf.) i smeksamt tilltal till flicka l. kvinna, förr äv. till man. Messenius Disa 26 (1611). Dens. Sign. 14 (1612; till man). Du ser således att jag är flitig min lilla ros. Geijer Brev 142 (1812). Stiernstedt Bank. 82 (1947).
β) om jungfrudom. Kullberg Ariosto 2: 191 (1865). Din ros du (dvs. den våldtagna flickan) har förlorat nu. VLitt. 2: 271 (1902).
γ) (i religiöst spr.) om kyrkan l. Jesus l. helgon o. d., i sht förr äv. om det kristna korset. Lælius Bünting Res. 1: 193 (1588; om den kristna kyrkan). Muræus Arndt 2: 376 (1648; om korset). Det är en ros utsprungen af Jesse rot och stam. Zion 1867, s. 29; jfr Ps. 1937, 51: 1. Ros, den himmelsk dagg bestänker, / stjärna, som i klarhet blänker, / hell, Birgitta, nådefull! Bergman MedeltPoesi 137 (1899; lat. orig.: rosa rorans bonitatem).
δ) (i vitter stil, numera föga br.) om själsyttringar l. sinnestillstånd o. d.; äv. i uttr. stå i rosor, om känsla o. d.: blomma, ta sig levande uttryck. (Amalias) själs vackraste och mest doftande rosor. Almqvist AmH 2: 30 (1840). Det var en trofast helig hängifvenhet, som .. stod i rosor midt i snön. Carlén Skuggsp. 1: 91 (1861, 1865).
b) om l. med tanke på ngt ljuvligt l. glädjande l. upplyftande l. milt o. behagligt; glädjeämne, glädjekälla; angenäm(a) upplevelse(r), glädje, nöje(n). Men Vällust stadigt gier et Samvet hvilcket aggar, / Och gier i Rosors stad de hvassa Törnetaggar. CEldh hos Ehrenadler Tel. 284 (1723). Af dessa törnen (som stungo Kristus) hämte vi himmelska rosor. Bælter JesuH 6: 230 (1760). Den spira .. (borgmästaren) svängde öfver rådmän och borgerskap var lindad med rosor. Rydberg Vap. 206 (1891). Strö lite rosor på den väg, dom vandrar, så den ej blir för tung å svår. Christenson KarlEwertKupl. 16 (1927). — särsk. i uttr. som ange att ngn är framgångsrik l. lever bekymmerfritt l. bekvämt l. är lycklig o. d.; ofta i sådana uttr. som dansa (äv. gå l. ha sin gång l. vandra l. ligga, i sht förr äv. trampa l. stå l. sitta l. sova) på (l. ibland) rosor, dans på rosor, numera oftast i satser med nekande innebörd; jfr DANS 1 h α, DANSA, v. 4 b. PErici Musæus 1: 85 b (1582: dantza på roser). Phrygius MOlai B 2 a (1608: satt .. på Rooser). (Fru Lustas väg) är jämn, och bred, bland Roser och liufliga Lillior. Stiernhielm Herc. 260 (1648, 1668). Granatenflycht Penn. 7 (1698: har sin gång). 2WackrWijs. 3 (c. 1720: får .. wandra). Gud .. låter de onda sitta ibland rosor och liljor, och i alt hafva god framgång. Borg Luther 2: 513 (1753). Se på Jesum, bed och vaka, / När din fot på rosor går. Ps. 1819, 127: 3; jfr Ps. 1937, 391: 3. Tegnér (WB) 5: 61 (1824: står). En prestman sofver icke på rosor, om han vill sköta sitt kall. Topelius Vint. I. 2: 19 (1867, 1880). Hellberg Samtida 11: 92 (1874: trampade). Hennes lif har icke varit en dans på rosor. Blanche Portr. 32 (1889). Siösteen ModBelg. 315 (1906: låg). På äldre dagar tog hon hand om Oskar, som ej dansat på rosor i Stockholm. Saxon Handelsb. 100 (1932). särsk. (numera bl. tillf.) med sakligt subj., i uttr. gå på rosor, gå lätt o. lekande o. d. Alt syns på roser gå. Rosenfeldt Vitt. 234 (c. 1690). Edgars bana har icke gått på rosor. Strindberg Dödsd. 48 (1901).
c) om (uttryck för) beröm l. hyllning l. beundran o. d.; numera ofta med anslutning till ROS, sbst.3 (Avundens och hämndens) bitterhet doldes af rosor och rökverk. Fougt ÅmTalAmaranth. 1796, s. 30. Wirsén Krit. 183 (1883, 1901). (Författaren) har .. låtit rosor strömma ur sin välviljas öfverflödighetshorn. GHT 1897, nr 274, s. 3. (Jag) strödde .. mitt hjärtas rosor på Tegnérs altare. Lagergren Minn. 1: 297 (1922). — jfr ÄRE-ROS.
d) (†) i uttr. sätta höga rosor i huvudet på sig, yvas. Tu stolte usling, som sätter höga rosor i hufwudet på tig, och wiser, at tu gerna wille sättia näsan högre up, om tu kunde, se huru Jesus bögde sit hufwud neder. Spegel Pass. 338 (c. 1680).
7) [jfr d. under rosen, ä. holl. onder de roose, t. unter der rose, eng. under the rose, efter lat. sub rosa, syftande på det fornromerska bruket att över gästabudsbord hänga en ros ss. symbol för förtrolighet o. tystlåtenhet] (numera bl. tillf.) i uttr. under rosen l. en ros, i förtroende; i hemlighet. Forsius Fosz 197 (1621). (De) blefve ännu .. vnder en Rooss och inom Lychtte Dörer påmintte .. att (osv.). BtÅboH I. 8: 91 (1636). Gentz Lindgren 178 (1931). — Anm. till 7. I denna bet. användes äv. (o. numera vanl.) det rent latinska uttr. sub rosa. RP 1: 180 (1629). Jag fannt .. att våra herrar ledamöter i deputation sub rosa ville igenomsmyga en sak, som kunde gifva vacker korgmat. Tersmeden Mem. 5: 26 (1769). Gentz Lindgren 178 (1931).
Anm. I nedan anförda språkprov förekommer ordet ss. felöversättning av det t. originalets Rasen (som möjl. fellästs ss. Rosen), gräsmatta. Så snart tu tråder vppå en gröön rooss, så hafwer tu och vnder tina fötter tin födo och läkiedom. Muræus Arndt 4: 27 (1648).
Ssgr (kem.): rosanilin-blått, n. blått färgämne erhållet gm upphettning av fuchsin med anilin, anilinblått. 2UB 8: 513 (1900).
-APEL, se D. —
-ARTAD, p. adj.1 (ros- 1888 osv. rosa- 1915. rosen- 1857—1864) i sht bot. som i ngt avseende påminner om en ros l. rosor. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 278 (1857; om växt). Eneroth Pom. 1: 139 (1864; om arom hos päron). —
-BETE, n. (†) bildl., om livets ljuvligheter; jfr bete, sbst.3 a, o. ros, sbst.1 6 b. Hvad är vår tid? .. / En vagn, som öfver berg och dal på ros- och törne-beten / Oss förer genom natt och dag til långa evigheten. Lohman Vitt. 412 (c. 1725). —
-BLAD, -BLADLUS, se D. —
-BLOMMIG. (ros- 1852 osv. rosen- 1794 osv.)
1) till 1, om växt: som har blommor som äro l. likna rosor; särsk. om växt av familjen Rosaceæ Juss.; ofta i pl., substantiverat, om denna familj. Berlin Lrb. 71 (1852).
2) till 2 (c): som är försedd med (mönster bestående av) bilder av rosor. Koch GudVV 2: 373 (1916; om kopp). Olzon Buck FjärrL 35 (1937; om matta).
b) om kind l. hy o. d.; jfr ros, sbst.1 5 b. Bellman Lev. (BellmS) 35 (1794). Rosenblommig kind. Nyberg 2: 101 (1832). —
-BLOMSTRIG, -BUKETT, -BUSKE, -BÖNA, -DOFT, -DRIVERI, -DRÄLL, -DUNTRAV, -DUNÖRT, -ESSENS, -FAGER, se D. —
-FEBER, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2505). [efter eng. rose fever] (numera knappast br.) art av höfeber, vållad av pollen av rosor. Björkman (1889). —
-FORM; pl. -er.
2) (†) till 2: figur liknande en ros; jfr form I 1 c. Fönsterne .. (siras) med ros- och bladformer. Brunius Metr. 540 (1854). —
-FORMIG. (ros- 1870 osv. rosa- 1890. rosen- 1792 osv.)
(jfr 3 e) -FÖNSTER. (ros- 1885 osv. rosen- 1867) [jfr d. rosevindue] byggn. o. konst. rosettfönster. Ett gothiskt rosenfenster. Estlander KonstH 230 (1867). Väldiga rosfönster upptaga stora ytor av gavelmurarna (på gotiska kyrkor). Stenberg KyrkSkrud 25 (1950). —
-GIRLAND, -GÅRD, se D. —
-HUVAD, p. adj. [jfr eng. rose head nail, rosenhuvad spik] (numera bl. tillf.) tekn. om spik: som har runt, med fasetter utformat huvud; jfr -nagel. JernkA 1868, Bih. s. 96. —
-HYLLT, -HÄCK, se D. —
(2 c) -HÄTTA. (i vissa trakter, i sht förr) hätta av tyg med mönster av rosor. BygdFolk 1: 362 (1927). —
-JORD. jord lämplig att plantera rosor i. Claesson Ros. 79 (1925). —
-KALK, -KAM, -KAST, -KINDAD, se D. —
(2 c) -KJORTEL. (i vissa trakter, i sht förr) kjortel av (hemvävt) rosenmönstrat drälltyg. Lenæus Delsbo 211 (1736, 1764). Hillgren Delsbo 1: 26 (1925). —
(1, 2) -KNIPPA, r. l. f., l. -KNIPPE. (ros- 1924 osv. rosen- 1920 osv.) särsk. konsthist. om ornament i form av utskuren knippa av rosor, utmärkande bl. a. för den gustavianska stilen. Gustavianska rosenknippen. Fatab. 1920, s. 138. —
-KNOP, -KNOPP, se D. —
(1 d, 2) -KNYTNING. (ros- 1905. rosen- 1861) (i vissa trakter, i sht förr) konkret: knypplad spets med blomliknande mönster; jfr knyta 5 f. Cravattschal utaf rosenknytning. NJournD 1861, s. 149. SvSlöjdFT 1905, 2: 6. —
-KOPPAR. [jfr t. rosenkupfer, eng. rose copper] (†) benämning på ren (olegerad) koppar (av livlig rödaktig färg); jfr ros, sbst.1 5. Jungberg (1873). —
(2 c, 5) -KRAVATT. (mera tillf.) rosig kravatt. Men aldrig han knäpper en roskravatt / kring kragen mer. Ferlin DöddansV 68 (1930). —
-KVARTER, -KVAST, -LIK, -LIKÖR, se D. —
(2 c) -LIV. (i vissa trakter, i sht förr) liv (se d. o. II 5 a α) av rosenmönstrat (hemvävt) drälltyg; jfr -kjortel. RedNordM 1922, s. 12. —
-MJÖLDAGG~02 l. ~20. (ros- 1917 osv. rosen- 1925 osv.) trädg. parasitsvampen Sphærotheca pannosa (Wallr.) Lév. var. rosæ Wor., som växer på blad, skott o. knoppar av rosor. 2NF 26: 704 (1917). —
(3 a) -MOSSA. (ros- 1907 osv. rosen- 1854) bot. bladmossarten Rhodobryum roseum (Hedw.) Limpr., vars övre blad bilda en rosett. Hartman Fl. 390 (1854). —
-MUNSTYCKE~020. (i fackspr.) på brandslang: munstycke som på insidan är försett med en anordning som liknar en blomma (radiellt ställda rörliga metalltänder medelst vilka munstycket kan förträngas), spridarmunstycke; jfr ros, sbst.1 3. Ahlström Eldsl. 257 (1879). —
(1, 1 d, 2) -MÅLAD, p. adj. försedd med (enkel) målad prydnad i form av en l. flera rosor l. andra blommor. Ett rosmålat skåp. Erixon Södermanl. 56 (1924). —
(1, 1 d, 2) -MÅLNING. (ros- 1921 (i bet. 1) osv. rosa- 1933. rosen- 1917 (i bet. 2) osv.)
2) (rosen-) (mera tillf.) bildl.: skönmålning; jfr målning 2 a o. ros, sbst.1 6 (b). Upsala(A) 1917, nr 59, s. 3. —
-MÖNSTER, se D. —
-NAGEL. (†) spik med runt o. med fasetter utformat huvud; i ssgn mässings-rosnagel (BoupptSthm 1682, s. 185 b). —
-ODLARE, -ODLING, -OLJA, se D. —
-OMDOFTAD~020, p. adj. (ros- 1835 osv. rosen- c. 1822) (i vitter stil, numera bl. tillf.) kringsvävad av rosendoft; jfr omdofta. Stagnelius (SVS) 4: 232 (c. 1822). —
-OMSLUTEN~020, p. adj. (i vitter stil, numera bl. tillf.) jfr omsluta I 1, 2. Fahlcrantz 1: 24 (1835, 1863). —
-PAPPER, se D. —
-PLANTA, r. l. f. (ros- 1955 osv. rosen- 1830 osv.) i sht trädg. Tranér Anakr. 64 (1830, 1833). SDS 1955, nr 301, s. 24. —
(1—3) -PRYDD, p. adj. (ros- 1850 (i bet. 2) osv. rosen- 1803 (i bet. 1) osv.) särsk.
1) (vanl. i formen rosen-) till 1; äv.: broderad med rosenmönster l. dyl. (jfr ros, sbst.1 2 c). Hedborn Minne 166 (1835). Krusenstjerna Pahlen 7: 84 (1935; i fråga om möbeltyg). särsk. (i vitter stil) mer l. mindre bildl. (jfr ros, sbst.1 5 a, b). Rutström i 2SAH 3: 234 (1803). Små rosenprydda händer. PoetK 1814, 1: 114.
2) (i formen ros-) till 3. Rosprydda fönsteröppningar. Brunius SkK 128 (1850). Friesen (o. Grape) CodArg. 48 (1928). —
-RABATT, -RIK, -RING, -ROST, se D. —
-RÖD, -SAFT, se D. —
-SAX. (ros- 1920 osv. rosen- 1883—1904) trädg. sax för beskäring av rosenbuskar, sekatör; numera företrädesvis om sax varmed rosens blommor avklippas. HbTrädg. 7: 291 (1883). Östergren (1936). —
-SLINGA, se D. —
-SPALJÉ, -STEKEL, se D. —
(1 d, 2 c) -STICKNING. (i vissa trakter) stickning av blommönster; äv. allmännare: mönsterstickning. SvSlöjdFT 1930, s. 58. —
-STRIT, se D. —
(2 b) -STÄMPEL. (ros- 1929 osv. rosa- 1925) (om ä. förh.) på tennarbete: stämpel föreställande en stiliserad ros o. utgörande garanti för hög kvalitet hos metallegeringen (med ingen l. ringa tillsats av bly). Löfgren TenngjH I. 1: 280 (1925). —
-TAGG, se D. —
-TRÄD, se D. —
(2 c) -TYG. (i vissa trakter, i sht förr) vävn. (hemvävt) rosenmönstrat drälltyg använt till kjortlar. SvSlöjdFT 1913, s. 68 (om ä. förh.). —
-TÖRNE, förr äv. (i koll. anv.) -TÖRN. (ros- 1896 osv. rosen- 1685 (i vers)) (numera bl. i vissa trakter) växt av släktet Rosa Tourn., ros, rosenbuske; äv. koll. Gröna Engiarna bepryda Myrte-Buskar, / Hägg, Oxell, Roosen-Törn, i hwilka Haren snuskar. Spegel GW 118 (1685). Rosa rostörne, (nypontorn). TrädgT 1896, nr 6, s. 2. —
(1, 2) -VÄRK, n. [jfr d. roseværk] konst. o. byggn. ornament bestående av (stiliserade) blomsterfigurer; vanl. om masvärk bestående av sådana figurer; äv. i utvidgad anv.: masvärk (jfr ros, sbst.1 3 e). Brunius SkK 161 (1850). Spetsbågsfönster, prydda rikt af rosverk. Gumælius Engelbr. 170 (1858). Förstusvalens stentröskel, hvilkens rosverk fars och farfars steg nött ut. Levertin Magistr. 59 (1900).
-VÄXT, r. l. m. bot. växt tillhörande familjen Rosaceæ Juss.; vanl. i pl. Nyman Bot. 146 (1864). Lindman LbBot. 88 (1904). —
-ÅDER, -ÄPPLE, se D.
B (numera bl. i fackspr.): ROSA-ART, -ARTAD, se A. —
-FLORA, se D. —
-FORMIG, -MÅLNING, -MÄRKE, -STÄMPEL, -TECKEN, se A. —
-TENN, se D.
C (†): ROSE-BLAD, -BUSKE, -DIAMANT, -ESSENS, -FLASKA, se D. —
(1, 1 d) -GRÄS. bot. benämning på växten Parnassia palustris Lin., slåtterblomma. Rudbeck HortBot. 50 (1685). Bromelius Chl. 43 (1694). —
-KVARTER, -LIKÖR, -LÖK, se D. —
-RING, se D. —
(1, 1 d) -SPIRA, r. l. f. bot. växten Spiræa salicifolia Lin., häckspirea. Rudbeck HortBot. 108 (1685). Linné Ungd. 1: 324 (1731). —
(3) -VIS, n. i uttr. i rosevis, på sådant sätt att en blom- l. stjärnformig figur o. d. uppstår. När .. (vildgåsen) är tillagat .., kan man speckia henne allenast i Rose wijs på sina fyra Fierdingar, och låta så henne steekas. Salé 34 (1664).
D [fsv. rosen-; av mlt. rosen-, ssgsform till rose; jfr t. rosen-; delvis möjl. dock utvecklat ur fsv. rosene (se rosende)]: ROSEN-AKACIA. bot. = -robinia. Dalin 2: 770 (1855). —
-ALOE. [jfr t. rosenaloe] (förr) farm. preparat berett av blandning av aloe o. rosor. ApotT 1739, s. 2. —
-ALTARE. (i vitter stil, numera bl. tillf.) rosenprytt altare; äv. bildl., i fråga om kärlek l. (sinnlig) skönhet. Wecksell SDikt. 143 (1860; i fråga om kärlek). Södergran Ros. 9 (1919; titel på dikt). —
-ANILIN, se A. —
-ANLETE~020 l. ~200 l. -ANLET. (i vitter stil, numera bl. tillf.) rosenfärgat (rödblommigt) ansikte; äv. mer l. mindre bildl.; jfr ros, sbst.1 5 b. Så snart den fagra månen lyftat har / Sitt rosenanlet ur den skumma vågen. Stagnelius (SVS) 4: 84 (c. 1818). —
-APEL. (ros- 1925. rosen- 1919 osv.) bot. benämning på den träd- l. buskartade prydnadsväxten Malus floribunda Sieb. o. den trädformiga växten Malus spectabilis (Ait.) Borkh., vilka båda ha i början rosenröda blommor. Sonesson HbTrädg. 667 (1919; om M. floribunda). 2NF 37: 422 (1925; om M. spectabilis). —
-APRIKOS. bot. om den träd- l. buskformiga prydnadsväxten Prunus triloba Lindl. f. multiplex Rehd., som har dubbla rosenröda blommor. PriskurBergTrädg. 1891—92, s. 7. —
-ARMIG. (i vitter stil, numera knappast br.) som har rosenröda armar; jfr ros, sbst.1 5 b. Tranér Anakr. 63 (1830, 1833; om nymfer). —
-ART, -ARTAD, se A. —
-ASTER. [jfr d. rosenasters] trädg. typ av aster vars blommor äro täta o. slutna som rosens. HbTrädg. 6: 39 (1876). —
-ASTRAKAN. (numera knappast br.) trädg. astrakan av (rosen)röd färg. Eneroth Pom. 2: 1 (1866). LAHT 1897, s. 262. —
-BAD. (numera föga br.) bad i vatten tillsatt med rosenolja l. rosenättika; rosendoftande bad; äv. bildl.; stundom: bad (se d. o. 1 b γ) av rosenskimrande ljus. (Kristi) badh är icke någhot warmt badh eller Rosenbadh, Vthan itt blodhbadh. PErici Musæus 3: Hh 1 b (1582; t. orig.: Rosenbad). Vinet är ett Rosenbad, / Der man all sin sorg aftvättar. Holmström Vitt. 205 (c. 1700). Staden låg som tvagen i ett rosenbad. Söderberg Glas 108 (1905). Alla brukliga slag av bad, även ”medicinska”, liljebad, camomillbad och rosenbad. SvD(B) 1951, nr 327, s. 11 (om förh. på 1600-talet). —
-BAGGE. (numera bl. mera tillf.) entomol. benämning på insekten Phyllopertha horticola Lin., som lever på bl. a. knoppar av rosor, trädgårdsborre, trädgårdsbagge; numera vanl. i uttr. lilla rosenbaggen. Rebau NatH 1: 595 (1879). 2SvUppslB 21: 995 (1952: lilla). —
-BALSAM. [jfr t. rosenbalsam] (förr) farm. balsam (se d. o. 1) beredd av rosor. ApotT 1698, s. 10. Björkman (1889). —
-BALSAMIN. trädg. om en form med fyllda, något rosliknande blommor av den ss. prydnadsväxt odlade balsaminen Impatiens balsamina fl. pl. Lin. GbgTrädgFPrisuppg. 1888, s. 19. —
(1, 2) -BAND. [jfr t. rosenband] (numera bl. tillf.)
1) band (se band, sbst.1 1, 29) l. girland o. d. bestående av (äkta l. konstgjorda) rosor; äv.: band med utsirningar i form av rosor; äv.: rosenfärgat band (jfr ros, sbst.1 5). OxBr. 11: 711 (1637; om sidenband). Med enkel, konstlös hand / Rosenband / Kring er gula halmhatt linden. Tranér Anakr. 173 (1829, 1833).
2) bildl. (jfr ros, sbst.1 6); särsk. om band (se band, sbst.1 2, 2 a) som är lätt l. ljuvligt att bära. De lyckliga .., hvilka af en vänlig genius med nya rosenband blefvo förenade. Wong Voigt Robert 2: 188 (1803). Rosenbanden / Emellan tronen och ett troget folk. Sätherberg Dikt. 1: 32 (1852, 1862). —
-BARM. [jfr t. rosenbusen] (i vitter stil) rosig (se rosig, adj.1 4 b) barm (se barm, sbst.1 5); jfr ros, sbst.1 5 b; förr äv. bildl., om rosbevuxen del av jorden, tänkt ss. en (öppen) famn. Än bredde jorden up sin skiöna rosen-barm. Kolmodin QvSp. 1: 683 (1732). Tranér Anakr. 58 (1830, 1833). —
-BEKRANSAD, p. adj. bekransad med rosor; särsk. bildl. Stagnelius (SVS) 1: 203 (c. 1815; bildl., om häck). —
-BEKRÖNT, p. adj. krönt med rosor; särsk. i utvidgad anv.: prydd med rosor. Rosenbekrönt Aganipp. Phosph. 1810, s. 97. —
-BI, n. [jfr d. rosenbi, t. rosenbiene] (†) bi av arter av bisläktet Megachile Latreille, som bygga sina celler av bl. a. stycken av rosenblad, tapetserarbi. Hartman Naturk. 253 (1836). Af rosenbin förekomma många arter. Stuxberg (o. Floderus) 2: 492 (1902). —
-BILD. (i vitter stil, numera bl. tillf.) bildl.: rosenfärgad (se d. o. d) bild. (se bild, sbst.1 3, 4); jfr ros, sbst.1 6 b. Tyst vaggas barmen, ljuft Du ler — / Hvems är den rosenbild du ser? Stagnelius (SVS) 1: 185 (c. 1815). Storm .. jaga bort / Ur hjernan sälla stunders rosenbilder. Fahlcrantz 2: 57 (1825, 1864). —
(1, 2) -BINDEL. (†)
-BINKA. bot. (individ av) den korgblomstriga växten Erigeron boreale (Vierh.) Simm., som har ljusröda (l. gredelina) strålblommor. Krok o. Almquist Fl. 1: 50 (1935). —
-BJÄLKE, m. l. r. (i vissa trakter) fågeln Dryobates major Lin., som har en röd fläck på hjässan, större hackspett. Holmgren Fogl. 1144 (1871; från Smål.). —
-BLAD. (ros- 1753—1930. rose- 1753. rosen- c. 1620 osv.) [fsv. rosenbladh, rosa bladh (båda i bet. 1)]
1) blad (i sht kronblad) av ros; äv. (i sht förr) om (torkade l. på annat sätt tillredda) kronblad av vissa rosarter, använda för framställning av aromatiska l. farmaceutiska preparat. OxBr. 11: 755 (1640: Rosenbläder). Turkarna .. odla rosor för att pressa rosenolja och sylta rosenblad. Böök ResSv. 216 (1924). Bara en gång snuddade han vid häcken, och då rev han med sig ett regn av rosenblad. Lindgren Mio 36 (1954). särsk. (numera bl. tillf.) bildl., om person (i sht flicka l. kvinna) av skönt o. friskt utseende; äv. ss. smeksamt tilltalsord. Vel vp mit rosen bladh, / görer edher lustigh och gladh. Visb. 1: 142 (c. 1620). Stolt Inger lill var ett rosenblad. Stiernstolpe Arndt 4: 146 (”138”) (1808). PoetK 1816, 1: 75.
-BLADLUS~02, äv. ~20. (ros- 1837 osv. rosen- 1925 osv.) entomol. bladlusen Macrosiphum rosæ Lin., som huvudsakligen angriper de späda skotten o. bladen på rosor. Dahlbom Insekt. 138 (1837). —
-BLADSTEKEL~020. entomol. gemensam benämning på flera arter av insektfamiljen Tenthredinidæ (bladsteklar), vilka göra skada på rosenblad. 4Brehm 13: 61 (1930). 2SvUppslB 24: 491 (1952). —
-BLOD. [fsv. rosenblodh] (i vitter stil, numera knappast br.) rosenfärgat blod; äv. (motsv. blod 15) bildl., om rosenröd färg på ngt. Rosenblod i snöhvita kinder. PoetK 1816, 1: 124. Stagnelius (SVS) 4: 127 (c. 1817; om rosenröd färg på aftonskyar). —
-BLOMMA, r. l. f. [fsv. rosenbloma]
1) (numera bl. tillf.) blomma på rosenbuske l. rosenträd. Så röder som en rosenblomma. 2Saml. 2: 102 (c. 1700). särsk. (förr) farm. koll., om rosor ss. värksam beståndsdel i vissa preparat; jfr -medel. Löwegren Hippokr. 2: 403 (1910).
a) om ung kvinna; äv. i smeksamt tilltal. Visb. 1: 209 (c. 1620; i tilltal). En tjugeårig rosenblomma. PoetK 1814, 2: 83.
b) om fägring l. nyttiga lärdomar o. d. Jagh wil tigh ock itt Fruentimbr ärna, .. / Om tu älskar thes Rosenblommer (osv.). Rudbeckius Starcke A 3 a (1624; i fråga om bok). —
-BLOMMANDE, p. adj. (ros- 1815, 1835 (i vers). rosen- 1814 osv.) (i vitter stil) bildl., om ngns kind(er) o. dyl. l. om person: som har blomstrande hy; jfr ros, sbst.1 5 b. PoetK 1814, 1: 24. Tigerschiöld Dikt. 3: 77 (1898). —
-BLOMMIG, se A. —
-BLOMSTER. [fsv. rosenblomster, rosa blomster]
2) bot. om den korgblommiga prydnadsväxten Rhodanthe Manglesii Lindl., som har stora ljusröda holkfjäll i kanten av blomkorgarna. HbTrädg. 6: 203 (1876). —
-BLOMSTRIG. (ros- 1876. rosen- 1875—1893) (numera knappast br.) bot. = ros-blommig 1. Fam(iljen) Rosenblomstriga (Rosáceæ). Areschoug LVäxt. 131 (1875). Lundell (1893). —
-BLÄNK. (i vitter stil) rosenrött blänk (se d. o. 2); jfr ros, sbst.1 5 a. Grynings rosenblänk. Sjöberg Kris. 130 (1926). —
-BOJA, r. l. f. (i vitter stil, numera bl. mera tillf.) bildl.: boja som är angenäm l. lätt att bära, ljuv boja (se boja, sbst.1 3); vanl. i pl., särsk. om äktenskapets l. kärlekens ljuva bojor; jfr blomster-boja o. ros, sbst.1 6 b. Ni min fröken kan endast fängsla med rosenbojor. Altén Fästm. 69 (1796). Drömmens rosenbojor. Phosph. 1810, s. 324. Hymens rosenbojor. SöndN 1862, nr 36, s. 1. Wieselgren Bild. 436 (1877, 1889). —
-BOLL. benämning på rödblommig form av växten Echinops sphærocephalus Lin., vars blommor bilda klotrunda röda huvuden, bolltistel. CvLinné (1732) hos Fries 2Linné 1: 10. Johansson Varseln. 83 (1915). —
-BORR. odont. rosliknande borr (med kulformig spets försedd med radiella skåror med skärande kanter), rundborr; jfr ros, sbst.1 3. OdontT 1893, nr 4, s. 42. —
-BRUN. (ljust) brun med skiftning i rosenrött; i n. sg. äv. i substantivisk anv. AHB 38: 14 (1869; i n. sg. i substantivisk anv.). PT 1905, nr 174 A, s. 3. —
-BRÖD. [jfr t. rosenbrot] litet runt bröd; numera särsk. om runt kuvertbröd med skåror i kors på övre ytan. Wikforss 2: 419 (1804). StKokb. 26 (1940). —
-BUKETT. (ros- 1818—1932. rosen- 1840 osv.) bukett av rosor; äv. om bild l. mönster o. d. föreställande sådan bukett (jfr ros, sbst.1 2). Håret (prydes) med en rosbukett fästad til venster nära pannan. KonstNyhMag. 1: 32 (1818). Gröna tapeter med fina mörka bladrankor och rosbuketter. Öman Ungd. 79 (1889). särsk. bildl.; särsk. om grupp av unga kvinnor (jfr ros, sbst.1 6 a α). En rosenbukett unga söta flickor. Bergman Bekant. 166 (1917). —
-BUSKE. (ros- 1740 osv. rose- 1870. rosen- 1579 osv.) om buskformig (vild l. odlad) växt av släktet Rosa Tourn.; äv. i uttr. äkta rosenbuske, om arten Rosa centifolia Lin.; äv. bildl. VarRerV 57 a (1579). Äkta rosenbusken. Jönsson Gagnv. 302 (1910). Livet är i .. (Selma Lagerlöfs) bildspråk en rosenbuske som blomstrar av kärlek, vin och nöjen. Wägner Lagerlöf 1: 135 (1942). särsk. (†) till 1 d: blomsterbuske (se d. o. 2). Rosenbuskar planteras, såsom Cyrener, Jasminer och Snö-boll samt Province Rosor. Lundberg Träg. 201 (1754). —
-BÄDD. [jfr t. rosenbett] (i vitter stil) bädd redd av l. strödd med rosor; äv. oeg. l. bildl.; jfr bädd 1, 3. Nordforss (1805). Ur hafvet, / Lik bruden ur sin rosenbädd, steg solen. Phosph. 1810, s. 67. Menlös låg på rosenbädd Naturen. PoetK 1812, 1: 47. särsk.
a) om blomstermatta o. d.; jfr ros, sbst.1 1 d. Han (dvs. bäcken) slingar / Sig kring Floras rosenbäddar. Dahlgren Calderon 7 (1858).
b) bildl., om moln; jfr bädd 3 b o. ros, sbst.1 5 a. Ling As. 193 (1883). Sätherberg Blom. 1: 20 (1841). —
-BÖNA, r. l. f. (ros- 1775—1908. rosen- 1784 osv.) bot. (frö l. individ av) den från Centralamerika stammande växten Phaseolus coccineus Lin., som har röda l. röda o. vita blommor, blomsterböna; förr äv. i uttr. indianska l. italienska rosenbönor, om (frön av) denna växt. Lundberg FröSaml. 33 (1775). Rosenbönor .. äro spräckliga, af djup purpur eller nästan svart, samt rosenröd färg. Almström Handelsv. 254 (1845). Lundström Trädg. 76 (1852: Indianska). Lyttkens Växtn. 658 (1908: italienska). —
(1, 6 b) -DAG. [jfr t. rosentag] (i vitter stil, numera knappast br.) dag präglad av glädje, nöjen o. d., dag med rosenskimmer (se d. o. slutet) över sig. Atterbom Minn. 477 (1818). Kärlekens och nöjets rosendagar. Stagnelius (SVS) 3: 128 (1822). Därs. 4: 267. —
-DAGER. (i sht i vitter stil) rosenfärgad l. rosenskimrande dager (se d. o. 5 a); jfr ros, sbst.1 5 a. Melin Dikt. 1: 67 (1888). särsk. bildl.; jfr dager 5 b α. Mankell Fältsl. 658 (1859). —
-DAGG. (i sht i vitter stil) dagg (sådan som faller) på rosor; äv. bildl. Fåfängt hennes tårar gjuta / Rosendagg på murens häll. PoetK 1814, 1: 120. Atterbom LÖ 2: 93 (1827). —
(2, 3) -DAMASCH l. -DAMAST. [jfr t. rosendamast] (i sht om ä. förh.) jfr damasch, sbst.1 a. Turkisk eller rosendamasch (till bösspipor) utgör en mycket fin flätning med figurer, liknande små invid hvarandra liggande rosor. Hahr HbJäg. 1: 161 (1881). —
-DANS. (mera tillf.) bildl.: dans på rosor; jfr ros, sbst.1 6 b slutet; särsk. i uttr. ngt är ingen rosendans, ss. beteckning för att ngt är svårt l. mödosamt l. oangenämt o. d.; jfr dans 1 h α. (Äktenskap) är itt korsens stånd, och icke en rosendantz. PErici Musæus 1: 137 a (1582; t. orig.: ein Stand .. des Rosentantzes). Jag trodde, att i sol och glans / livet var en enda rosendans. Wiedesheim-Paul Dikt. 11 (1918). Ullman Rast 15 (1935). —
-DEG. (†) av finfördelade rosenblad jämte ett bindemedel bestående deg (se d. o. 3) av vilken kulor till halsband o. d. kunde formas. Halsbandet af rosendeg. SvLittFT 1836, sp. 604. —
-DIAMANT. (rose- 1665. rosen- 1685—1940) [jfr t. rosendiamant, eng. rose diamond] (numera föga br.) = -sten. Karlson EBraheHem 49 (cit. fr. 1665). TeknOrdb. 1001 (1951). —
-DOFT. (ros- 1917 osv. rosen- 1818 osv.) jfr doft II 3; äv. bildl. PoetK 1818, 2: 51. SvT 1852, nr 14, s. 2 (bildl.). —
-DOFTANDE, p. adj. jfr -doft; äv. bildl. (J. O. Wallins tidigare) lätta, rosendoftande, behagliga språk. Hammarsköld SvVitt. 2: 227 (1819). Adelsköld Dagsv. 4: 25 (1901). —
-DRICK. (†) rosenvin; jfr -dryck. (Sv.) Rosendrick. .. (Fr.) Boisson rosat. Nordforss (1805). Lindfors (1824). —
-DRIVERI30~102 l. 10104. (ros- 1906. rosen- 1896 osv.) jfr driveri 2. Grotenfelt LandtbrFinl. 204 (1896). —
-DROPPAR, pl. (förr) farm. droppar (se droppe 2) beredda av rosor; jfr -tinktur. VLitt. 2: 356 (1902). —
-DROSSEL. [jfr t. rosendrossel] (numera föga br.) zool. = -stare. NF 3: 1463 (1890). TySvOrdb. 1959 (1932). —
-DROTTNING.
2) (i sht om utländska förh.) flicka som vid rosenfest i tävlan med andra vunnit priset o. krönes med rosor; jfr -brud, -flicka, -jungfru 1, -mö o. -fest. ConvLex. 4: 590 (1826). VeckoJ 1956, nr 33, s. 35.
-DRÄKT. (i vitter stil) dräkt (se d. o. II 2) av rosor l. av rosenskimrande färg; äv. bildl. Våren, ur slumret väckt, / kring våra fält / släpar sin rosendrägt. Tegnér (WB) 1: 110 (1804). Ingen (av min framtids ljusgestalter bar ännu) kärlekens rosendrägt. Palmblad Nov. 3: 43 (1817, 1841). —
(1 d, 2 c) -DRÄLL. (ros- 1674 (: Rooss drelss duuk). rosen- 1673 osv.) (om ä. förh.) dräll med blomsterliknande mönster; förr äv. i uttr. små rosendräll, om rosendräll med små mönsterfigurer. BoupptSthm 1680, s. 83 a, Bil. (1673). ÅgerupArk. Bouppt. 1749 (: små). Heidenstam Svensk. 2: 152 (1910; om ä. förh.).
Ssg: rosendrälls-duk. (om ä. förh.) duk i rosendräll. BoupptSthm 1673, s. 1215 a. Roth Kägleh. 23 (i handl. fr. 1686). —
-DRÖM. (i sht i vitter stil) bildl.: rosenskimrande dröm; särsk. om lyckodröm o. d.; jfr ros, sbst.1 6 b. PoetK 1813, 1: 41. Ungdomens rosendrömmar förblekna. Mellin Nov. 1: 360 (1830, 1865). Under fester .. fingo vi sväfva fram i en rosendröm af blommor, färgrikedom och skönhet. Högberg Jim 227 (1909). —
-DUNTRAV~02, äv. ~20. (ros- 1903 osv. rosen- 1918 osv.) bot. (individ av) växten Epilobium hirsutum Lin. som har stora rosenröda blommor. Krok o. Almquist Fl. 1: 170 (1903). —
-DUNÖRT~02, äv. ~20. (ros- 1901. rosen- 1865 osv.) bot.
1) (numera mindre br.) växten Epilobium roseum Schreb., som har ljust rosenröda blommor, grendunört. Gosselman BlekFl. 66 (1865). Thedenius FlUplSöderm. 173 (1871).
-ELD. (i vitter stil, numera bl. tillf.) bildl., om rosenröd färgton på kinder o. d.; jfr eld 8. Kindernas roseneld. Stagnelius (SVS) 1: 200 (c. 1815). Därs. 45 (c. 1820). —
-ESSENS. (ros- 1815 osv. rose- 1831—1892. rosen- 1805 osv.) essens (se d. o. II) av rosor; äv. om doft av sådan essens. Nordforss (1805). Rummet är fullt af rosenessence. Topelius Dagb. 3: 165 (1837). —
-ETERNELL. bot. den ss. prydnadsväxt odlade korgblommiga växten Helipterum roseum Benth. med vanl. rosenröda blommor; jfr eternell II. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 152 (1946). —
-FAGER. (ros- 1904. rosen- 1854, 1862) (i vitter stil, mera tillf.) bildl.: blomstrande skön. De rosenfagra gossar, / Som le ur källans glas. Sätherberg Dikt. 1: 216 (1854, 1862). Heidenstam Skog. 113 (1904). —
-FANA. rosenröd fana; särsk. bildl., om röda morgon- l. aftonskyar; jfr ros, sbst.1 5 a. När qväll och morgon svinga rosenfanan. Atterbom LÖ 2: 24 (1827). —
-FEST. [jfr t. rosenfest, fr. fête de la rosière] (i sht om utländska förh.) folklig fest vid tiden för vildrosornas blomning; äv. om liknande fest med reglerade ceremonier, ansluten till olika kristna högtider; äv. bildl. Nordforss (1805). Wirsén Vint. 176 (1886, 1890; bildl.). 2SvUppslB 24: 463 (1952). —
-FESTONG. festong av rosor; särsk. om ornament efterbildande sådan festong. Selling SvHerrg. 214 (1937). —
-FINGER. [jfr t. rosenfinger] (i sht i vitter stil) rosenrött finger; äv. bildl., i fråga om morgonrodnad. Morgonrådnan med sine rosen finger. Ehrenadler Tel. 125 (1723). (Jungfrun skulle) sömma guldtråd med rosenfingrar medan hon väntade på prinsen. Fridegård Här 73 (1942). —
-FINGRAD, p. adj. [jfr d. rosenfingret; efter gr. ῥοδοδάκτυλος] (i vitter stil) som har rosenröda fingrar; i sht om Eos; äv. (tillf.) bildl., om litterär stil: blomsterrik. Weste (1807). Nyblom i 3SAH 8: 276 (1893; om Eos). Rosenfingrad lyrik. SvD(A) 1921, nr 72, s. 9. —
-FINK. [jfr d. rosenfinke, t. rosengimpel] zool. fågeln Carpodacus erythrinus Pall., av vilken hannen har övervägande röd färg, rödhämpling; äv. allmännare, om fågel av finksläktet Carpodacus Kaup. (i sht i pl., om detta släkte). 1Brehm 2: 10 (1875). FoFl. 1935, s. 207. 2SvUppslB (1952; i pl., om släktet Carpodacus). —
-FLASKA. (rose- 1889. rosen- 1898) (numera bl. tillf.) flaska innehållande rosenolja; äv. om sådan flaska jämte innehåll. Bergström LittNat. 7 (1889). —
-FLICKA, r. l. f. (i sht om utländska förh.) = -drottning 2. Nordforss 2: 686 (1805). SthmFig. 1845, s. 192. —
-FLOD. [jfr t. rosenflut] (i vitter stil) rosenröd flod; särsk. bildl. PoetK 1818, 1: 9 (om morgonljus). —
-FORMIG, se A. —
-FRISK. [jfr t. rosenfrisch] frisk som en ros; särsk. dels om läppar l. kinder o. d., dels bildl., om ungdomsår o. d. Rogberg Pred. 1: 95 (1825; om läppar). Högberg Frib. 208 (1910; om ungdomsår). —
-FRÖ. (ros- 1806 osv. rosen- 1698 osv.) i sht koll.; förr äv. med medicinsk anv. ApotT 1698, s. 74. MoB 7: 49 (1806; i pl.). —
-FÄRG, förr äv. -FÄRGA, r. l. f. [jfr t. rosenfarbe]
1) rosenröd färg; dels om mörkare röda nyanser (blodrött o. d.), dels o. numera vanl. om ljusare nyanser liknande törnrosens färg, rosafärg; äv. konkret, om färgämne o. d. med sådan färg (jfr färg, sbst.1 2). Klart Ansichte, lijka som medh Rosen fergha beblandet. Berchelt PestBeg. A 6 a (1588); jfr b. Fenicker .. aff Rosen- och Himmelsblå fergha. L. Paulinus Gothus MonTurb. 236 (1629). Alunlösningen .. (av krappfärg) ger en skön rosenfärg åt tyger. Berzelius ÅrsbVetA 1832, s. 263. AHB 131: 49 (1887; konkret). särsk. (i sht i vitter stil)
a) om (ljust) rödaktig färg på himmel l. moln l. (i sht avlägsna) föremål på marken (vid morgon- l. aftonrodnad); jfr ros, sbst.1 5 a. När Morgon-roddan först mäd Rosenfärga strålar, / Bärg, Dalar, Skog och Mark, jempt alt huad fins, bemåhlar (osv.). Lucidor (SVS) 342 (1673); möjl. adj. Nu aftonrodnan ljufligt målar / ett rosenland, med rosenfärg. Arnell Moore LR 1: 89 (1829). Snoilsky 3: 55 (1883).
b) om röd färg l. rodnad på kinder l. om röd färg på läppar; jfr ros, sbst.1 5 b, c. Sorgen fäller snart rosenfärgan. Grubb 752 (1665). På den skära ådergrund, / Dina kinder rund, / Och din ängla mund, / Syns den högsta rosen-färga. Nordenflycht QT 1745, s. 157. Blygsamhetens rosenfärg / Försvann af kinden. Adlerbeth HorOd. 195 (1817).
c) bildl.; särsk. för att beteckna idyllisk l. harmonisk l. gladlynt l. hoppfull l. optimistisk stämning l. prägel o. d. Thomander Pred. 2: 159 (1849). Detta .. gaf litet rosenfärg åt min icke rätt glada sinnesstämning. Bremer GVerld. 4: 128 (1861). Lamm UpplRom. 1: 353 (1918). särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. se ngt i rosenfärg, se ngt i rosenrött (se -rött 2). Mamma har mycket hopp, .. men erfarenheten förbjuder mig att se i rosenfärg. Tegnér Armfelt 3: 444 (1887). PT 1904, nr 162 A, s. 3.
2) [möjl. delvis substantivering av -färga, adj.] (†) tyg l. klädedräkt av rosenröd färg; jfr purpur I 3. Quinnan war clädd medh purpurclädhe och rosenfergho. Upp. 17: 4 (NT 1526; Luther: bekleydet mit .. rosynfarb, Vulg.: circumdata .. coccino). (G. II A.) edher (dvs. kvinnorna) kräsligt klädde, / I Rosenfärgo skijnt (dvs. lysande). PolitVis. 272 (c. 1633). Siaren såg qvinnan, den stora Babylon, .. klädd med purpur och rosenfärg. Thomander 1: 266 (1862). —
-FÄRGA l. -FÄRGO, adj. oböjl. [jfr mlt. rosenvar, t. rosenfarb; med avs. på senare leden se liv-färga] (†) rosenfärgad. VarRerV 21 (1538). Iagh sågh quinnona sittia på itt rosenfergho Wildiwr. Upp. 17: 3 (Bib. 1541). Linc. (1640; under roseus). —
-FÄRGA, v. gm färgning ge (ngt) rosenfärg (se d. o. 1), färga rosenröd (särsk. i fråga om färg som upp- l. nedgående sol sprider över skyar l. föremål o. d.; jfr -färg 1 a); äv. i pass. med intr. bet., ngn gg äv. refl.: få l. anta rosenfärg, färgas rosenröd. Den (dvs. en viss dager) liknar månens sken på nattens dunkla stig, / Då ibland häckarna det rosenfärgar sig. Stiernstolpe Wieland Ob. 215 (1816). Solen var i nedgången och rosenfärgade himmelen, trädtopparne, vattnet, seglen. Geijer I. 3: 88 (1825). Med Henna-blader några hålla på / att rosenfärga fingerstumpar små. Arnell Moore LR 1: 31 (1829). Där ute rosenfärgas vikens vatten / och trasten håller aftonbön i furn. Fallström Okt. 129 (1918, 1928). särsk. bildl.; jfr -färg 1 c. Rosenfärga sin lefnads svinstiga. BL 18: 209 (1850). —
-FÄRGAD, p. adj. [jfr t. rosenfarben] som har rosenfärg (se d. o. 1), rosenröd. Tina leppar äro såsom itt rosenferghat snöre. HögaV 4: 3 (Bib. 1541); jfr b. Somlighe (slag av jaspis) finnas Rosenfärghade och lijka som medh blommar besprängda. Forsius Min. 87 (c. 1613). En rosenfärgad fältspat. Rinman 1: 748 (1788). Rosenfärgade flamingos. Snoilsky 2: 205 (1881). En rosenfärgad tyllklänning. Krusenstjerna Fatt. 1: 123 (1935). särsk.
a) (i vitter stil) i fråga om morgon- l. aftonrodnad o. d.; jfr -färg 1 a. Adlerbeth Æn. 168 (1804). Mången tyst och rosenfärgad qväll. Runeberg (SVS) 2: 204 (c. 1836). Det sista rosenfärgade solljuset. TurÅ 1952, s. 68.
b) i fråga om färg hos hy; i sht om kinder, stundom äv. läppar, ngn gg äv. person; jfr -färg 1 b. Hoos sådana Dömer man Blodhet öfwerflödha, nämblighen, the som .. äre Rosenfärgade eller hwijte och röde om Kroppen. Palmchron SundhSp. 309 (1642). Rosen-färgade Kinner. Stiernhielm Herc. 9 (1648, 1668). Adlerbeth Æn. 46 (1804). Den skarpsynte och rosenfärgade Carl David Skogman. Hellberg Samtida 8: 90 (1872).
c) [jfr motsv. anv. av t. rosenfarb] (†) om Kristi blod. PPGothus Und. H 7 a (1590). BoupptSthm 1688, s. 215 a, Bil. (1674).
d) bildl.; jfr -färg 1 c. Rosenfärjade drömmar. Stagnelius (SVS) 1: 213 (c. 1815). Lindqvist Dagsl. 1: 112 (1898; om humör). Rosenfärgade, onyanserade skildringar av USA:s skolförhållanden. TSvLärov. 1956, s. 203. —
-FÖNSTER, se A. —
-GALLSTEKEL ~020. entomol. gallstekeln Rhodites rosæ Gir., som gm sina stick åstadkommer gallbildningar på (i sht vilda) rosor; jfr -kung, -stekel. 4Brehm 13: 110 (1930). —
-GELÉ. (förr) kok. gelé berett av l. tillsatt med saft av kronblad av törnrosor. BBergius PVetA 1780, 1: 173. Björkman (1889). —
-GERANIUM. bot. om rödblommiga former av den ss. krukväxt odlade växten Pelargonium radula Hérit. o. av närstående arter. AHB 54: 16 (1871). Hylander PrydnV 59 (1948). —
-GINST. bot. den i Mellan- o. Sydeuropa hemmahörande (i Sverige ss. prydnadsväxt odlade) växten Cytisus purpureus Scop. (med purpurröda blommor). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 113 (1946). —
-GIRLAND. (ros- 1850. rosen- 1818 osv.) girland av rosor; äv. om avbildning av sådan girland l. om girland av konstgjorda l. målade o. d. rosor (jfr ros, sbst.1 2). Håret .. (prydes) med en rosen-guirlande i form af en krona. KonstNyhMag. 1: 20 (1818). SvKulturb. 11—12: 74 (1932; om ornament på möbel). —
-GISSEL. (numera knappast br.) bot. benämning på kaktusväxten Aporocactus flagelliformis (Lin.) Lem., som har röda blommor o. vars grenar likna taggiga gissel (se gissel, sbst.1 1), ormkaktus; jfr paradis-orm 2. Franzén Skald. 6: 127 (1840). Dahlgren Släktprof. 2: 51 (1911). —
-GLANS. [jfr t. rosenglanz] (i vitter stil) rosenröd glans; särsk. i fråga om glans som den upp- l. nedgående solen sprider över skyar l. föremål o. d.; jfr ros, sbst.1 5 a, o. -färg 1. Nordforss (1805). Omkring Hesperiens Guda-lundar hvälfde / Den klara himlen sig i rosenglans. ALindeberg i 2SAH 9: 128 (1819). (Aftonrodnaden) som färgar de snöklädda topparne med en skär rosenglans. Bremer GVerld. 1: 219 (1860). särsk. bildl.; jfr -färg 1 c. Mylady .. såg allt i en .. förtrollad rosenglans. SvLittFT 1833, sp. 275. Wirsén Dikt. 203 (1876; i fråga om dikt). —
-GLIM. bot. den ss. prydnadsväxt odlade nejlikväxten Silene armeria Lin., som har rosenröda blommor. Sundius HbTrädg. 124 (1901). —
-GLÖD. [jfr t. rosenglut] (i vitter stil) oeg. l. bildl.: rosenröd glöd (se d. o. 2 b). Rubinens rosenglöd. Stagnelius (SVS) 1: 74 (c. 1818). Sommarns rosenglöd. Wirsén Ton. 74 (1893). —
-GNISTA, r. l. f. (i vitter stil) rosenröd gnista. Söderberg Glas 146 (1905). Unnerstad Snäckh. 17 (1949). —
-GRANIT. (mera tillf.) rosenröd granit. Waldenström Österl. 710 (1896). Strindberg HMin. 1: 10 (1905). —
-GREN. (numera bl. tillf.) gren l. kvist av rosenbuske; förr äv. bildl., om ung kvinna l. flicka. Messenius Sign. 15 (1612; i tilltal). —
-GROBLAD. (†) benämning på en form (sannol. med rödaktiga ståndarknappar) av växten Plantago major Lin. Rudbeck HortBot. 92 (1685). Linné Ungd. 1: 288 (1731). —
-GRYN. (förr) om gryn framställda av finstötta rosenblad med tillsats av potatismjöl o. äggvita; i sht i pl. Fischerström 2: 170 (1780). Potatisgryn, äggryn och rosengryn kunna likasom mannagryn användas i välling. Langlet Husm. 191 (1883). —
-GRÖN.
1) (i folkvisestil) om skog o. d.: som är fylld av grönska o. rosor (l. andra blommor). Ljunggren SmSkr. 1: 194 (1872).
2) (numera föga br.) om bård o. d.: mönstrad i l. skiftande i rosenrött o. grönt. 2:ne stycken .. Dukar med bouteille-grön spegel .. samt rosen-grön bigärning. DA 1793, nr 295, s. 4. —
-GYLLING. (numera knappast br.) trädg. rödaktig form av äppelsorten vitgylling. Lundström Trädg. 1: 167 (1831). Eneroth Pom. 2: 21 (1866). LAHT 1897, s. 262. —
-GÅNG; pl. (i bet. 1) -ar.
1) till 1: gång (se d. o. III 1 a) kantad med rosor; jfr -pergola. Levertin Dikt. 70 (1896, 1901). Östergren (1936).
2) vävn. till 1 d, 2: (urspr. sydsvensk) benämning på (allmoge)vävnad i vanl. fyra skaft med mönster åstadkommet gm inskyttling av garn i två olika färger varvid bildas tvärränder sammansatta av rader av små blomliknande figurer av varierande utseende; särsk. i uttr. bunden o. lös rosengång, om dylik vävnad där rätsidan är ripsartad men avigsidans inslagstrådar ligga lösa resp. där bindningen är lika lös på båda sidor; äv. bildl.; jfr gång I 11. QvinlHemsl. 57 (1880; från Skåne). Nyponbusken sätter rödt i yfvigt hår, / Sommarn väfver sin ”rosengång”. Wirsén Ton. 51 (1893). Rosengångens mest typiska mönster förekomma .. alltid i ränder. Idun 1913, s. 171. TextBildv. 51 (1925: lös). RedNordM 1926, s. 15 (: bundna). Rosengången har i stort sett karaktär av kypert. Collin GVävn. 127 (1928).
3) (†) till 6 b, om glättigt o. bekymmerfritt liv o. d., dans på rosor; jfr -dans o. gång I 2. Här blir då ingen rosengång / Ei verldslig dans, med spel och språng (om du vill följa Jesus). Österling Lärops. 17 (1724).
-rand. i inslagets riktning löpande smalare parti i rosengångsvävnad, utgörande ett avslutat mönster. TurÅ 1905, s. 142.
-vävnad. abstr. o. konkret. Rosengångsväfnaden är under olika namn känd och brukad öfver hela landet. QvinlHemsl. 26 (1880). HemslöjdsutstSthm 1880, s. 233 (konkret). —
(1, 1 d) -GÅRD. (ros- 1727—1911 (i vers). rosen- 1521 osv.) [fsv. rosengardher, rosa gardher; jfr mlt. rosengarde] (i sht i vitter stil o. i fackspr.) trädgård vari odlas (företrädesvis) rosor; i sht förr äv. allmännare, om (inhägnad) blomsterträdgård; jfr gård, sbst.1 4 a. En lustigh trägårdh, en rett rosengårdh, then man kalla pläghar Paradijs. OPetri 3: 524 (c. 1535). Jagh gick vthi en Rosengård / Ther alla fagra Örter wijstes fram. Lucidor (SVS) 146 (1671). Mull af en mörk färg .. (är) fram för alla andra, tienligast till ros- och örtegården. Serenius EngÅkerm. 112 (1727). Denna rosengårdarnas och den persiska diktkonstens stad (dvs. Schiraz). Sterner o. Kinch OrientMatt. 138 (1929). Bordellernas hinduiskor uppe på Grand road känna sig lyckligare än i rosengårdar. Martinson Kap 115 (1933); jfr b β. Nilsson HistFärs 188 (1940). jfr: Ka[r]in j Rosengard. SthmSkotteb. 3: 174 (1521). särsk.
a) (numera bl. tillf.) i det bildl. uttr. sitta l. stå l. leva (såsom) (ut)i en rosengård l. rosengård(en), ss. beteckning för att ngn lever lycklig l. i högönsklig välmåga l. bekvämt l. bekymmerfritt l. befinner sig i en privilegierad ställning o. d.; jfr b β. OPetri 2: 182 (1528: sitter). RP 7: 197 (1638: stå). Här lefs ej städs i rosengård, / Och mången pröfning kan bli hård. Runeberg 4: 119 (1857); jfr Ps. 1937, 234: 3.
b) (i vitter stil) mer l. mindre bildl. (jfr a); särsk.
α’) (mera tillf.) i fråga om morgon- l. aftonrodnad; jfr ros, sbst.1 5 a. Nu (dvs. i solnedgången) upplätos vesterns rosengårdar. Sjöberg (SVS) 1: 255 (1820).
β’) (mera tillf.) om (kraftig) rodnad på ngns kinder; jfr ros, sbst.1 5 b. Runeberg (SVS) 1: 144 (1830).
γ’) (tillf.) om (röda) läppar; jfr ros, sbst.1 5 c, o. gård, sbst.1 2. Fahlcrantz 2: 134 (1826, 1864).
β) allmännare, om ngt mer l. mindre abstrakt; särsk. om tillstånd l. stämning av glädje l. lycka o. dyl. l. om förhoppningar l. (skatt av) ljuva erfarenheter l. minnen o. d.; jfr ros, sbst.1 6 b. Fast om En Blomme lijk, i liuffste Blomstran grodde, / Uti En Rosengård aff Lust ok glädie bodde, / .. Lell kund å inte sätt man sluga döden swijka. Lucidor (SVS) 343 (1673); jfr a. (Kärleken) är .. / En rosengård, som vatnas jämt med tårar. Nordenflycht QT 1746—47, s. 12. Hoppets rosengård. Stagnelius (SVS) 4: 268 (1822). Din barndoms rosengårdar / Ligga under askan brända. Böttiger 2: 116 (1857). Den vulkaniska grund, på hvilken Tegnérs rosengård hvilade. Wirsén i 3SAH 11: 226 (1896). —
-GÖRDLAD, p. adj. (i vitter stil) som har rosengördel; äv. bildl. Stagnelius (SVS) 2: 142 (c. 1820; om Afrodite). Rosengördlad flärd. Wirsén Dikt. 296 (1876). —
-HAGTORN~20, äv. ~02. bot. (individ av) hagtornsarten Cratægus oxyacantha Lin. var. Pauli Rehd., som har fyllda röda blommor. Langlet Husm. 750 (1884). —
-HALLON. bot. (individ av) prydnadsväxten Rubus odoratus Lin., som har stora röda blommor. PriskurBergTrädg. 1891—92, s. 8. —
-HAND. (i vitter stil) rosenröd hand; anträffat bl. bildl., särsk. i fråga om morgon- l. aftonrodnad (jfr -finger). Tills morgontimmarne med rosenhänder / Upplåta ljusets port. JGOxenstierna 4: 195 (1815). Stagnelius (SVS) 2: 29 (c. 1820). —
-HOLM. (†) bildl., om stad med blomstrande liv, belägen på en holme; jfr -gård b β. Thu war En Rosenholm Stokholm, then tidh Han (dvs. ståthållaren Erik Rosenholm) styrde / Gemene Bästas Roer. Lucidor (SVS) 232 (1672; med ordlekande anspelning på personnamnet Rosenholm). —
-HONUNG. [jfr t. rosenhonig (i bet. 2)]
2) (i sht om ä. förh.) preparat berett av skummad honung jämte destillat av rosenblad; förr äv. med medicinsk anv. GripshR 1549. Darelli Sockenapot. 135 (1760). Gentz Lindgren 181 (1931). —
(1, 1 d) -HULT. (ros- (SvForns.). rosen- 1872—1898) (i sht i folkvisestil) hult med rosor l. andra blommor l. blommande växter. Vi rida genom roshult och liden. SvForns. 1: 348. —
-HY. (i sht i vitter stil) rosenröd l. rosig hy (jfr ros, sbst.1 5 b); äv. i utvidgad anv., om rosenrött skal på äpple o. d.; äv. bildl. Nordforss (1805). Sjöberg (SVS) 1: 74 (c. 1815; bildl.). Stagnelius (SVS) 4: 268 (1822; på äpple). Lilliér Vallotton Elis. 58 (1956). —
-HYDDA, r. l. f. (i sht i vitter stil) med rosor överklängd hydda; äv. bildl. Stagnelius (SVS) 3: 71 (1817). På hvart hviloställe i hans (dvs. Vårens) gång / Förtjusta sinnen bygga rosenhyddor. Atterbom LÖ 2: 361 (1827). —
-HYLL. [jfr d. rosenhyld, t. rosenholder] (†) benämning på odlad, storblommig form av växten Viburnum opulus Lin., vars blomsamlingar erinra om fyllda vita rosor, snöbollsbuske. Franckenius Spec. E 4 a (1659). —
-HYLLT, p. adj. (ros- 1916—1936. rosen- 1854 osv.) som har rosig hy; jfr ros, sbst.1 5 b o. -hyad. CVAStrandberg 3: 358 (1854). Swahn Windelcr. 187 (1916). —
-HÄCK. (ros- 1827 (i vers). rosen- 1693 osv.) [jfr t. rosenhecke] häck (se häck, sbst.1 2) av rosenbuskar. CBonde (1693) hos Trolle-Bonde Hesselby 104. Franzén Skald. 1: 6 (1793, 1824). —
-HÄGER ~hä2ger, ngn gg 1040 (30~20 l. 1040 LoW (1911)), best. -n; pl. -grar (SAOL (1900) osv.) l. = (Heidenstam osv.). [av t. rosenhäger, sannol. till ett ortnamn rosenhagen (förekommande bl. a. ss. namn på flera gods i norra Tyskland)]
1) trädg. benämning på sort av stora höstäpplen med skal med karmosinröda strimmor på gulvit botten o. närmast skalet rodnande fruktkött; äv. om äppelträd med sådana äpplen; särsk. i uttr. svensk rosenhäger, om i mellersta Sverige allmänt förekommande varietet av denna äppelsort (resp. detta äppelträd). Rosensten Skog. 51 (1737). Hvar plockas under träden / så stora rosenhäger, / hvar gungar blåsten säden / med sådant sus som hemma? Heidenstam Dikt. 30 (1895). Strindberg Kamm. 2: 30 (1907). jfr: Rosenhäger. .. Vi hafva .. funnit .. (detta namn) i en gammal svensk handskrift från 1600-talet i Uppsala Bibliotek. Eneroth Pom. 2: 52 (1866).
2) benämning på ett slags alkoholfritt musserande svenskt fruktvin; jfr gravenstejner 2. Roberts Komp. 45 (1911).
Ssg (till -häger 1): rosenhäger-, förr äv. rosenhägers-träd. (-hägers-) Eneroth Pom. 2: 53 (1866). —
-HÖLJD, p. adj. ofta bildl., särsk. motsv. ros, sbst.1 6 c. Rosenhöljda dagar. PoetK 1822, s. 293. Swing 1920, nr 1, s. 12. —
-INFUSION. (förr) farm. konkret: infusion (se d. o. 3) på rosenblad tillsatta med utspädd svavelsyra o. socker (äv. kallad syrlig roseninfusion). Berlin Farm. 2: 412 (1851). 2NF 23: 884 (1915). —
-JULEP. [jfr t. rosenjulep] (förr) farm. julep innehållande destillat på rosenblad. BOlavi 89 b (1578). ApotT 1698, s. 4. —
-JUNGFRU.
2) (i vitter stil, tillf.) rosenfrisk l. rosenfager ung kvinna; anträffat bl. bildl. Dimman höljde, / Daggen sköljde / Unga rosenjungfruns kropp. Phosph. 1813, s. 224 (om den ur vattnet uppstigna, nyskapade jorden). —
-KAKA, r. l. f. [jfr t. rosenkuchen, eng. rose cake (båda i bet. 1)]
1) (förr) farm. kaka formad av sammanpressade rosenblad. KryddRSthm 1555, s. 12. Hagberg Shaksp. 10: 250 (1850).
2) bag. om rosliknande vetekaka bestående av skurna stycken av sammanrullad vetedeg, ställda i form (se d. o. II 1), butterkaka; jfr ros, sbst.1 2 g, 3. AHB 92: 54 (1876). —
-KAKTUS. bot. den från Brasilien stammande o. ss. ampelväxt odlade kaktusarten Rhipsalidopsis rosea Lagerh., som har rosenröda blommor. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 412 (1947). —
-KALK. (ros- 1838. rosen- 1815 osv.) (i vitter stil) jfr kalk, sbst.1 II; äv. bildl., särsk. om mun med röda läppar; jfr ros, sbst.1 3 a α. Sjöberg (SVS) 1: 51 (1815). Varma läpparnas rosenkalk. Braun Dikt. 1: 316 (1837). Sjöberg Kris. 135 (1926). —
-KALLA, r. l. f. bot. den till familjen Araceæ hörande, hos oss ss. krukväxt odlade växten Anthurium andreanum Lind., som har rött hölster; jfr kalla, sbst.2 Hylander PrydnV 97 (1948). —
-KAM. (ros- 1885—1906. rosen- 1915 osv.) [jfr d. rosenkam, eng. rose-comb] husdj. på höns: flerdubbel, bred o. krusig kam (se kam, sbst.2 2), som påminner om en ros. Möller Fjäderf. 14 (1885). —
-KAMMAD, p. adj. [jfr d. rosenkammed, eng. rose-combed; jfr -kam] husdj. om höns: som har rosenkam. Möller Fjäderf. 16 (1885). —
-KAMMARE.
1) (mera tillf.) till 1, 2: kammare med rosenröda väggar l. prydd med (bilder av) rosor. Strindberg Dam. 97 (1898). särsk. i sg. best. ss. benämning på väntrum för brudpar på Sthms rådhus. SthmRådhus 1: 150 (1915).
2) oeg. l. bildl., särsk. om ljuvligt rum l. rofylld plats o. d.; jfr ros, sbst.1 6 b. Hvilans stilla rosenkammar. Stagnelius (SVS) 2: 203 (c. 1820). särsk. (om ä. förh.) i sg. best. ss. ironisk benämning på 1740—1772 brukad tortyrkammare i fängelset Smedjegården i Sthm. KanslirättProt. 1747, s. 515. IllSvH 5: 140 (1878). —
(1—3) -KANTA. (mera tillf.) kanta (ngt) med rosor; särsk. bildl. (jfr ros, sbst.1 5 a). Redan rosenkantades de .. moln, hvilka seglade högt uppe på det västra himlafältet. Anholm Gog 413 (1895). —
(1—3) -KANTAD, p. adj. kantad med rosor; särsk. till 1. Den rosenkantade gången till grinden. Pehrson Beebe KamSkrbl. 10 (1928). —
-KAPELL. [möjl. till kapell, sbst.4] (†) oeg., om bakdel (se d. o. b). Liljecrona RiksdKul. 228 (1840). —
-KAST. (ros- 1914. rosen- 1895—1941) (numera mindre br.) trädg. jfr kast, sbst.2 5. PT 1895, nr 230, s. 2. Ekelöf Prom. 60 (1941). —
-KATTOST~02, äv. ~20. bot. växten Malva Alcea Lin., som har ljusröda blommor; jfr -malva. Gosselman BlekFl. 120 (1865). —
(1, 2) -KAVALJER. kavaljer som överlämnar (värkliga l. konstgjorda) rosor. Rosenkavaljeren. SvD(A) 1920, nr 101, s. 8 (titel på opera; t. orig.: der Rosenkavalier). —
-KEDJA, r. l. f., äv. -KED. (i vitter stil) bildl.; jfr -boja. Stagnelius (SVS) 3: 124 (1822). UrKorrCronholm 189 (1853). —
-KIND. [jfr d. rosenkind, t. rosenwange] (i sht i vitter stil) friskt röd l. rosig kind; äv. metonymiskt, om person (i sht barn l. ung kvinna) med rosiga kinder; äv. bildl. Visb. 1: 324 (c. 1620). (Kom, Aurora!) Tijn Rosen-kinner tee. Stiernhielm Fägn. 4 (1643, 1668). Slumra stilla, min rosenkind. Wecksell SDikt. 140 (1860). —
-KINDAD, p. adj. (ros- 1890—1899. rosen- 1837 osv.) [jfr t. rosenwangig] (i sht i vitter stil) jfr -kind. Atterbom SDikt. 1: 59 (1837). —
-KLÄDD, p. adj. (i sht i vitter stil) klädd i rosor; äv.: bevuxen med rosor. De rosenklädda klinter. Phosph. 1810, s. 79. En rosenklädd brud. Ling As. 338 (1833). —
-KLÄDNAD. (i vitter stil) rosig klädnad; särsk. bildl.; jfr ros, sbst.1 6 b. Framtiden stod för honom i en aningsrikt skön rosenklädnad. Palmblad Falkensv. 1: 49 (1844). —
-KNIPPA, r. l. f., l. -KNIPPE, se A. —
-KNOP. (ros- 1910—1951. rosen- 1916 osv.) [jfr eng. roseknot] (i fackspr.) benämning på ett slags rosliknande knop som användes ss. stoppknut på fallrep, diamantknop. 2NF 14: 401 (1910). SohlmanSjölex. (1955). —
-KNOPP. (ros- 1734—c. 1840. rosen- 1639 osv.) knopp på ros; äv. om bild l. mönster o. d. föreställande sådan knopp. Schroderus Comenius d 5 a (1639). Små mockakoppar med skära rosenknoppar på. Krusenstjerna Fatt. 1: 188 (1935). särsk. (i vitter stil) oeg. l. bildl. Tegnér (WB) 5: 8 (1822; om kvinnas bröstvårta). Helsen till min dotter, den rosenknopp. Därs. 18 (1825). Då en oskyldig ärelust .. lifvade det ur sin rosenknopp nyss uppslagna ögat (hos ynglingen). Rydqvist i 2SAH 12: 319 (1827). Dina söta läppar / Öppna sin rosknopp. Franzén Skald. 6: 227 (c. 1840). —
-KNYTNING, se A. —
-KONSERV. (förr) farm. för medicinskt bruk använd konserv (se d. o. 1) beredd av färska rosenblad stötta till mos o. blandade med socker (stundom äv. med rosenvatten o. citronsaft). BOlavi 114 b (1578: Rosen conserua). Bruno Gumm. 49 (1762). Gentz Lindgren 181 (1931). —
-KORNBLOMMA. (†) benämning på växten Agrostemma githago Lin., som har röda blommor, åkerklätt. KryddRSthm 1555, s. 16.
-KORS. särsk. [jfr t. rosenkreuz, nylat. rosea crux] i sg. best., ss. beteckning på rosenkreuzarnas orden, som till symbol har rosen o. korset; jfr rosenkreutz-. IllSvLittH 1: 317 (1955). —
-KRAGE. trädg. benämning på rödblommiga former av de korgblomstriga växterna Anacyclus Pyrethrum DC. o. A. officinarum Hayne samt Chrysanthemum parthenium Bernh. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 87 (1946). —
1) krans av rosor; äv. mer l. mindre bildl. (jfr b, 3). LPetri SalWijsh. 2: 8 (1561). Brud-toilett. .. Rosenkrans och slöja. NJournD 1855, s. 63. Så, Wieland, bar kring silfverhvita håren / Du nöjets rosenkrans. Wirsén NDikt. 254 (1880). särsk.
a) konsthist. inramning kring Mariabild bestående av målad l. snidad krans av rosor. Upmark Lübke 668 (1872). Inom en cirkel bildad af en tredubbel rosenkrans knäböjer madonnan inför Jesusbarnet. Cornell NorrlKyrklK 184 (1918).
b) (om romersk-katolska förh.) eg. om krans av rosor, tänkt ss. smyckande jungfru Marias huvud; anträffat bl. bildl., särsk. om en gm vissa föreskrifter reglerad serie av böner till jungfru Maria, tänkt ss. en krans av rosor som överbringas till henne (o. i sistnämnda anv. ofta svårt att skilja från 2); särsk. i sådana uttr. som bedja l. läsa l. sjunga en rosenkrans o. d.; jfr psaltare 3. Gudi allzvolligom oc Jomfru Mariæ Rosænkrantzs tiil loff och ære. G1R 1: 34 (1522). Jach haffuer läsit såå monga rosenkranssar. OPetri 2: 74 (1528). Herren Christus .. lijknar (icke) en lidande Christen widh een Nunno .., som natt och dagh bedher Rosenkrantzar. PErici Musæus 2: 56 b (1582). Hedherligho och dygdesamme Jungfrur och Qwinnor (kunna) ingen skönare speghel haffua, .. än här Mariam, på hwilka the finna then rätta Rosenkrantzen, aff allahanda Jungfru dygder sammanbunden. Därs. 3: Bb 1 b. Lagergren Minn. 4: 108 (1925: sjunga). Rosenkransen .. innebar, att en krans av rosor i form av böner skulle bindas till Marias ära. Stenberg KyrkSkrud 298 (1950).
2) [utvecklat ur 1 b] (om romersk-katolska, stundom äv. om grekisk-katolska samt buddistiska o. muhammedanska förh.) radband; jfr paternoster 2. PPGothus Und. H 5 b (1590). Bruket af rosenkransen eller radbandet kom under korstågstiden från muhammedanerna till de kristne. Rydberg KultFörel. 6: 435 (1888). Hedin ErövrTibet 357 (1934; om buddistiska förh.). Hans fingrar jagade från kula till kula på rosenkransen. Thorén Oriml. 37 (1947). (Radbandet) kunde innehålla .. 33 pärlor (efter Jesu levnadsår), 55 el(ler) 165 (kallade ”lilla”, ”vanliga” och ”stora rosenkransen”). 2SvUppslB 23: 707 (1952).
3) i utvidgad l. bildl. anv. av 2. Glaucus (lägger sina ägg) i spiralvridna rosenkransar fästade på Velellas inre brosk. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 158. särsk.
a) (förr) om tortyrredskap bestående av ett med knutar försett rep som anbragtes o. åtstramades runt hals l. huvud på delinkventen. DvSchulzenheim PVetA 1799, s. 58. VL 1895, nr 184, s. 3.
b) jäg. vid dressyr av (i sht fågel)-hundar begagnat halsband bestående av ett snöre o. d. med därpå uppträdda träkulor försedda med stift l. taggar av metall vilka framkalla smärtor i hundens hals, då man drar i den vid halsbandet fästa linan l. då hunden stretar l. rusar o. d.; äv. om olika modifikationer av sådant halsband. Brummer 70 (1789). NFSportlex. (1943).
c) zool. om ringformig, knottrig förtjockning runt nedre delen av hornen på hjortdjur (ovanför rosenstocken). Nilsson Fauna 1: 485 (1847). FoFl. 1933, s. 85.
d) med. o. veter. vid rakitis uppträdande rad av små kulformiga upphöjningar på revbenen i gränsområdena mellan deras beniga delar o. broskdelar. Sundberg (1926). 2SvUppslB 13: 939 (1949; hos hund).
e) (i vissa kretsar) vid falskspel med kort: sådan ordning mellan korten att vissa ord i ett ordspråk l. en vers ha betydelse av var sitt kort. NorrkpgT 1893, nr 263 B, s. 3.
Ssgr: rosenkrans-andakt. [jfr t. rosenkranzandacht] (om romersk-katolska förh.) till -krans 1 b: andakt som består huvudsakligen av läsning av rosenkrans(ar) med tillhörande betraktelser över händelser i Jesu o. jungfru Marias liv. 2NF 17: 944 (1912).
-bild. konsthist. till -krans 1 a: bild (av jungfru Maria) omgiven av rosenkrans(ar). Cornell NorrlKyrklK 184 (1918).
-broder. (om romersk-katolska förh.) till -krans 1 b: medlem av rosenkransbrödraskap. Gentz Lindgren 180 (1931).
-brödraskap. [jfr t. rosenkranzbrüderschaft] (om romersk-katolska förh.) till -krans 1 b: av romersk-katolska kyrkan erkänt lekmannasamfund med särskild uppgift att flitigt öva rosenkransandakt. 2NF 23: 912 (1915).
-fest. [jfr t. rosenkranzfest] (om romersk-katolska förh.) till -krans 1 b: fest som firas första söndagen i oktober till minne av de kristnas seger över turkarna vid Lepanto 1571, vilken tillskrivits rosenkransbönens kraft. ConvLex. 7: 1007 (1837).
-gång. (†) till -krans 2: om malmåder som på grund av förtryckningar liknar ett pärlband. Rinman (1789).
-kula, r. l. f. till -krans 2: om var o. en av de svarvade kulor (se kula, sbst.3 1 g) av vilka rosenkrans består. 2NF 27: 843 (1918).
-madonna. till -krans 1 a: av rosenkrans inramad bild av jungfru Maria. Det är nu (vid slutet av 1400-talet), som rosenkransmadonnorna börja uppträda på våra kyrkväggar. UpplFmT 41: 49 (1927).
-sällskap. (om romersk-katolska förh.) till -krans 1 b; jfr -krans-brödraskap. Stenberg KyrkSkrud 300 (1950). —
(1, 2) -KRANSA. förse (ngn l. ngt) med krans(ar) av (naturliga l. konstgjorda) rosor. Hagberg i 2SAH 15: 465 (1834). —
-KRANSAD, p. adj. jfr -kransa. Hammarsköld SvVitt. 2: 34 (1819). 1820-talsdräkter med stora, rosenkransade hattar. Lundberg-Nyblom NorrstrArno 107 (1932). —
(1, 1 d) -KRONA, r. l. f. [y. fsv. rosenkrona; jfr t. rosenkrone] (i vitter stil) jfr -krans 1 o. krona 3; äv. bildl. Jorden står i rosenkronan grann. Atterbom SDikt. 2: 234 (1815, 1838). Kræmer Sydfr. 65 (1853). —
-KRYSSNING. [jfr t. rosenkreuzung, eng. rose-lashing, fr. bridure de rose] (numera föga br.) sjöt. kryssning (se kryssning, sbst.1) där tågets ändar ligga i en snäck- l. blomliknande figur runt krysset (se kryss, sbst.3 2). ÖoL (1852). TeknOrdb. 1001 (1951). —
-KRÄMLA, r. l. f. bot. (individ av) svamparten Russula sanguinea (Fr.) Bull., som har röd hatt. Strömbom Svamp. 34 (1881). —
-KRÖNA. (i vitter stil, numera bl. mera tillf.) kröna (ngn l. ngt) med rosor; äv. oeg. l. bildl.; jfr kröna 1. Se! Korset rosenkröns af Diktens hand. Atterbom SDikt. 2: 8 (1810, 1838). Den franska plägseden att offentligen rosenkröna ett distrikts dygdigaste och i husflit trägnaste flicka. Karlfeldt i 3SAH 33: 154 (1921). —
-KRÖNT, p. adj. (i vitter stil)
1) krönt med rosor; äv. oeg. l. bildl.; jfr -kröna o. kröna 1. Stagnelius (SVS) 1: 8 (1812; bildl.). Wallmark Resa 81 (1819). Rosenkrönt af blod Du (dvs. Kristi kors) nådens armar sträcker / Mot fyra verldar ut. Stagnelius (SVS) 2: 296 (1821).
2) upptill försedd l. prydd med rosor; jfr kröna 7. Rosenkrönte häckar. Tranér Anakr. XVI (1824, 1833). —
-KUDDE. (i sht i vitter stil, numera bl. tillf.) särsk.: rosenröd kudde; anträffat bl. i bild (jfr ros, sbst.1 5 a). Då dagen ögat slöt / På vesterns rosenkuddar. Snoilsky 5: 101 (1892, 1897). —
-KULLE. (numera bl. mera tillf.) kulle bevuxen med rosor. Enbom Gessner 28 (1794). Lundkvist Spegel 231 (1953). —
-KUNG. [sv. dial. rosenkung, rosenkong; jfr d. rosenkonge] (i fackspr.) gallbildning på rosenbuske, framkallad av stick av rosengallstekel, sömntorn, bedeguar; jfr -svamp. 4Brehm 13: 110 (1930). —
(1, 1 d) -KVARTER. (ros- 1791 osv. rose- 1843. rosen- 1795 osv.) trädg. jfr kvarter 11; äv. bildl. PT 1791, nr 20, s. 4. Wallin 1Pred. 3: 53 (c. 1830; bildl.). En gammal trevlig prästgård med ett förtjusande rosenkvarter. MinnGPrästh. 6: 206 (1930). —
-KVARTS. [jfr t. rosenquarz] miner. kvarts med svagt rosenröd färg; jfr -granit. NNordenskiöld (1830) hos Berzelius Brev 11: 115. —
-KVAST. (ros- 1777. rosen- 1805 osv.) (numera bl. vard.) rosenbukett; jfr kvast 3 c. KulturbVg. 2: 19 (1777). —
-KVIST. kvist med ros(or); äv. om bild l. mönster o. d. föreställande sådan kvist (jfr ros, sbst.1 2). Väggfälten .. omgivas av en rörlig flora av akantusblad och rosenkvistar. Selling SvHerrg. 214 (1937). —
-KVITTEN. bot. den från Östasien stammande buskformiga växten Cydonia japonica Pers., som har stora röda blommor, japansk kvitten. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 111 (1946). —
-KVÄLL. (i vitter stil) kväll med rosenfärgad solnedgång; jfr ros, sbst.1 5 a. Atterbom LÖ 2: 31 (1827). —
-KÅL. [jfr dan. o. nor. rosenkål, t. rosenkohl (i bet. 1)]
1) (i vissa trakter) kålarten Brassica oleracea Lin. var. gemmifera DC., vars huvuden till formen likna rosor, brysselkål. Retzius FlVirg. 144 (1809). Rosenkålen kan övervintras ute. Trädgården 1918, s. 352 b.
-LACK. [jfr t. rosenlack] färg. rosenrött lack framställt ur växten Asperula tinctoria Lin. (färgmadra). AHB 54: 83 (1871). —
-LAG, r. l. m. [fsv. rosa lagher, y. fsv. rosenlagher] (†) destillat av rosor; jfr lag, sbst.2 1. BOlavi 21 a (1578). Månsson Åderlåt. 89 (1642). —
-LAGER. (ros- 1855—c. 1870. rosen- 1805 osv.) [jfr t. rosenlorbeer, fr. laurier rose] bot. (individ av) växten Nerium Oleander Lin. (med vanl. rosenröda blommor), oleander. Nordforss (1805). Wrangel FornTid. 81 (1926). —
-LAND.
1) (i vitter stil, mera tillf.) till 1: land (se d. o. 3) där det växer ymnigt med rosor. Arnell Moore LR 1: 89 (1829).
2) (†) bildl.: med rosor strött fält i vapensköld; jfr ros, sbst.1 2 b. Blååt Leyon i rödt Rosen Land .. (betecknar) Brunswijk. Rålamb 4: 95 (1690). —
-LAV. (†) svampen Illosporium roseum Fr., vars spormassa bildar en om lav erinrande, rosenröd, naken, ofta oregelbundet utbredd massa. Acharius Lich. 9 (1798). —
(1, 1 d) -LID. (i folkvisestil) med rosor l. andra blommor bevuxen lid. SvFolkv. 1: 228. —
-LIK, adj. (ros- 1672 osv. rosen- 1830 osv.) som liknar en ros l. rosor(s). Lucidor (SVS) 256 (1672). Agardh Bot. 1: 348 (1830; om blomma). Den fordna / Vårligt ljufva, rosenlika tärnan. Runeberg (SVS) 3: 208 (1841). Cnattingius 131 (1877, 1894; om lukt). —
-LIKÖR. (ros- 1841 (i vers). rose- 1845—1911. rosen- 1847 osv.) (i sht förr) rosenröd likör tillredd på rosenblad; jfr ros, sbst.1 4. Runeberg (SVS) 3: 197 (1841). Till damernas (smörgåsbord hörde) rosenlikör. Paulsson SvStad 1—2: 152 (1950; om ä. förh.). —
-LILJA. (†) = lilje-ros; anträffat bl. om ung kvinna. I ären min rosen lilia. Visb. 1: 211 (c. 1620).
-LJUS, n. [jfr t. rosenlicht] (i vitter stil) rosenrött ljus l. skimmer; i sht i fråga om morgon- o. aftonrodnad; äv. bildl. Arnell Moore LR 2: 51 (1830; eng. orig.: rosy tint). Minnets rosenljus. Hedén 4: 261 (1909). Aftonrodnadens rosenljus. Oterdahl Skram 148 (1919). —
-LUKT. jfr -doft; äv. oeg. l. bildl. Brenner Dikt. 1: 52 (1694, 1713). Du (dvs. pänningen) bär en rosen-lucht, hwar gierna på dig nosar. Granatenflycht Penn. 2 (1698). Thomson Insect. 50 (1862; i fråga om skalbagge). —
(1, 1 d) -LUND. (numera nästan bl. dels i skildring av ä. förh., dels i vitter stil, i sht folkvisestil) trädgård med rosor l. andra blommor, rosen- l. blomsterträdgård, rosengård; förr äv. om lund l. skog där rosenträd l. rosenbuskar växa; äv. bildl. Ach, wore iagh nu i Rosenlund, / ther man iagar mz höök och hund. Asteropherus 20 (1609). Slott och borgar omtalas (i de nordiska folkvisorna) såsom ägande höga murar och omgifna af rosenlundar, der fruktträd finnas. Atterbom VittH 238 (1845). Bergman TrAllt 90 (1931; bildl.). —
-LÄGER. [jfr t. rosenlager] (i vitter stil) jfr -bädd o. läger 3; vanl. oeg. l. bildl., särsk. om ljuvlig bädd o. d. Valerius 1: 40 (1804). Ett rosenläger, ej en graf, / Är henne (dvs. det personifierade Italien) ljufva blomster-ön. Böttiger 1: 233 (1856; med syftning på förh. före det nationella enandet på 1800-talet). särsk. motsv. läger 3 a. Atterbom SDikt. 1: 213 (1809, 1837). En Tärna med ett rosenläger, / Några myrtenblad, och så ett tjäll. Phosph. 1811, s. 477. —
-LÄPP. [jfr t. rosenlippe] (i vitter stil) om läpp med friskt röd färg (jfr ros, sbst.1 5 c); vanl. i pl. Wallenberg (SVS) 1: 276 (1771). Fridegård LHårdVid. 274 (1951). särsk. mer l. mindre bildl. Snoilsky 3: 171 (1883; om blad i blomkalkar). —
-LÄRFT. [jfr t. rosenleinen, roselinnen; oblekt lärft har ofta en skär färgton] (†) om oblekt lärft från Osnabrück. Synnerberg 1: 211 (1815). —
-LÖK. (rose- 1727. rosen- 1870 osv.)
1) (†) lökväxt med färgrika blommor; jfr ros, sbst.1 1 d. Tullpan blad, och andre Rose-lökars blad. Broman Glys. 1: 410 (1727).
2) bot. (individ av) växten Allium carinatum Lin., som har rödviolett kalk. Lilja SkånFl. 220 (1870). —
-MANDEL. [jfr d. rosenmandel] bot. (individ av) den busk- l. trädformiga, hos oss ss. prydnadsväxt odlade växten Prunus triloba Lindl., som har röda rosenlika blommor; jfr -aprikos. Sonesson HbTrädg. 672 (1919). —
-MANTLAD, p. adj. (i vitter stil) som bär rosenfärgad mantel; äv. bildl. Phantasien, .. det lätta, rosenmantlade gudabarn. Tegnér (WB) 3: 159 (1817). Hôpital de S:t Jeans rosenmantlade Memlingmadonna. Österling Männ. 79 (1910). —
-MJÖL. (†) mjöl framställt gm söndersmulning av gräddad kaka bakad av sönderhackade rosenblad, äggulor o. vetemjöl (l. stärkelse). Rosen-mjöl, till åtskilliga behof vid matlagning. EconA 1808, oct. s. 96. —
-MJÖLDAGG, se A. —
-MJÖLK. (numera knappast br.) benämning på kosmetiskt preparat innehållande rosenvatten. Hagdahl Fråga 160 (1883).
Ssg (numera knappast br.): rosenmjölk-tvål. tvål innehållande rosenmjölk. Äkta Persisk Rosenmjölk-Tvål. LdVBl. 1890, nr 134, s. 1. —
-MJÖLKE. (numera mindre br.) bot. växten Epilobium roseum Schreb., som har ljust rosenröda blommor, grendunört; jfr -dunört 1. MosskT 1896, 2: 23. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 255 (1901). —
-MOSSA, se A. —
-MUN. [fsv. rosenmunder; jfr t. rosenmund]
1) (i sht i vitter stil) mun med friskt röd färg; jfr -läpp; äv. bildl. Lucidor (SVS) 284 (1673). En ung skönhet, som .. bjöd honom sin rosenmun till kyss. Qvanten Sag. 83 (1900). särsk. mer l. mindre bildl. (jfr 2); särsk. om blomma; jfr -läpp slutet. Du blomma, du rosenmund. Atterbom SDikt. 1: 109 (1837; i tilltal till ung flicka). Fjäriln kysser rosenmunden, / Suger ur dess kalk sin must. Oscar II 3: 93 (1876, 1888).
2) bag. bildl., om kaka med röd glasyr; jfr kyss 2. Sockermunnar. .. Glaseras stundom med röd glasyr och kallas då rosenmunnar. Langlet Husm. 550 (1884). —
-MÅLNING, se A. —
-MÅS. [jfr d. rosenmåge] zool. (individ av) den arktiska måsarten Rhodostethia rosea Macgill, vars bröst o. buk ha blekröd färg. Stuxberg (o. Floderus) 1: 177 (1900). Den ytterst sällsynta högarktiska rosenmåsen. VetAÅb. 1908, s. 19. —
-MÖNSTER. (ros- 1694—1936. rosen- 1694 osv.) (stickat l. målat l. tryckt) mönster i form av ros- l. blomliknande figurer. (Dräkten var) ursprungligen mönstrad med ett gyllne ros- eller stjärnmönster. UpplFmT 26—28: 299 (1912). särsk.
a) (om ä. förh.) vävn. om sådant mönster i drällvävnad; jfr -dräll. 1 (drällduk) .. med Roosmönster. BoupptSthm 25/5 1694. BoupptVäxjö 1784.
b) bildl.; särsk. om mönster som bildas av isblommor på fönster (jfr ros, sbst.1 3 b). Dagen 1897, nr 19, s. 3.
Ssg: rosenmönsters-dräll. (om ä. förh.) till -mönster a: drällvävnad med rosenmönster. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. —
-NOBEL, se d. o. —
-ODLING. (ros- 1906—1931. rosen- 1901 osv.) abstr. o. konkret; jfr odling 2 (slutet). LfF 1901, s. 70 (abstr.). Våra dagars rosenodlingar. Abelin VTr. 95 (1903). —
-OLJA, r. l. f. (ros- 1876—1902. rosen- 1555 osv.) [fsv. rosenolia, y. fsv. rosa olia; jfr t. rosenöl, eng. rose oil, fr. huile de rose, it. olio rosato] gm destillation med vatten av de färska kronbladen av vissa rosenarter, i sht Rosa centifolia Lin. o. R. damascena Mill., erhållen dyrbar, färglös l. gulvit, välluktande o. flyktig olja (äkta rosenolja), nyttjad ss. beståndsdel i l. tillsats till parfymer, kosmetiska preparat o. dyl. l. ss. smakgivande ingrediens i vissa bakvärk, drycker o. d., förr äv. med medicinsk anv.; äv. om rosendoftande olja utvunnen ur vissa slag av trä, i sht roten av den på Kanarieöarna växande busken Convolvulus scoparius Lin. fil. (jfr -trä 3); förr äv. om preparat erhållet gm uppvärmning av rosor med olja. HT 1900, s. 195 (1555). Roser som wardha lagda i Olio (thet heter sedan Rosen Olio) är mykit nyttigh. Månsson Ört. 27 (1628). Den äkta rosenoljan kan man icke med säkerhet följa längre tillbaka i tiden än till 1500-talet. Elfving Kulturv. 216 (1895). Den äkta rosenoljan .. föres numera i den europeiska handeln hufvudsakligen från Bulgarien, södra Frankrike .. (o.) Italien. Jönsson Gagnv. 302 (1910). Sådant rosenträ, som ger i extrakt s. k. rosenolja och för hvilket rosendoft är hufvuddygden. Därs. 476. Smith OrgKemi 222 (1938).
-stearopten. (-olj-) (numera föga br.) kem. sammanfattande benämning på fasta kolväten som ingå ss. beståndsdelar i rosenolja o. som vid avkylning utkristalliseras ur denna. UB 5: 299 (1874).
-OMDOFTAD, se A. —
-OXBÄR. bot. den från Kina stammande, buskartade prydnadsväxten Cotoneaster dielsiana Pritz., vars på hösten länge kvarsittande blad ofta bli röda. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 105 (1946). —
-PAPEGOJA. [jfr t. rosenpapagei] zool. den från sydvästra Afrika stammande o. ofta ss. burfågel hållna papegojan Agapornis roseicollis Vicill., som är rosenröd på kinder o. strupe. Stuxberg (o. Floderus) 2: 413 (1902). —
-PAPPER. (ros- 1879. rosen- 1844—1881) (numera bl. mera tillf.) rosenfärgat papper. VGR 1844, Verif. s. 266. Jolin Ber. 5: 113 (1881). —
-PAPRIKA. kok. benämning på fruktväggar av paprika, krossade till ett rött pulver. SDS 1892, nr 317, s. 3. —
(1, 1 d) -PARK. (i vitter stil, numera föga br.) = -lund. Stagnelius (SVS) 3: 126 (1822). Valerius 2: 172 (1826). —
-PIL, sbst.1 (i vitter stil, tillf.) eg.: rosenfärgad pil; anträffat bl. bildl., om solstråle (jfr pil, sbst.1 3 b). PoetK 1822, s. 279. —
-PILÖRT ~02, äv. ~20. bot. växten Polygonum minus Huds., som har ljusröda blommor. VäxtLiv 4: 369 (1938). —
-PLAN. (i vitter stil) med rosor beväxt markyta; jfr plan, sbst.1 I 1 a. Fältens rosenplaner. Stagnelius (SVS) 4: 214 (c. 1822). —
-POMADA. (i sht förr) pomada framställd på samma sätt som rosensalva. Kexél 1: 205 (1789). Thon o. Kirsch 80 (1856). Hans hår (var) rödt, genomgnidet med rosenpomada. Blanche Bild. 4: 210 (1865). Östergren (1936). —
-POPPEL. [jfr t. rosenpappel, om malvaarten Malva Alcea Lin., rosenkattost, som har stora ljusröda blommor, äv. (i sht i uttr. essbare rosenpappel) om den till malvaväxterna hörande rosenpoppeln] bot. (individ av) den i varmare länder odlade växten Abelmoschus esculentus Moench. SvUppslB 1: 46 (1935). —
-POTATIS. benämning på ett slags tidig matpotatis med röda stamknölar. Amerikansk rosenpotatis. HforsD 1875, nr 343, s. 2. —
-PRYDD, se A. —
-PULVER. [y. fsv. rosa pulver] (†) pulveriserade rosenblad. Rosenpulver .. stiller Näseblodh. Månsson Ört. 28 (1628). Nordforss (1805). —
(2 d) -PUNS. [jfr t. rosenpunze(n)] puns (se puns, sbst.3 2) för åstadkommande av rosformiga knappar, beslag o. d. ur metallplåt. Eneberg Karmarsch 2: 476 (1861). Schulthess (1885). —
-PÄRLA, r. l. f. [jfr t. rosenperle (i bet. 1)]
1) pärla formad av en massa beredd av söndermalda rosenblad; äv.: välluktande pärla (innehållande rosenolja o. d.); numera företrädesvis (föga br.) om (äkta l. oäkta) pärla av rosenröd färg. MagKonst 1825, s. 32. (Han kunde inte bestämma sig, om han skulle) sätta .. (rosen) i vatten .. eller deraf mala en rosenperla att bära i urkedjan. CFDahlgren 5: 37 (1832). Topelius Dagb. 2: 143 (1835). Den kinesiska rosenpärlan (förekommer) nu oftare än förr. PT 1900, nr 248, s. 3. Oäkta rosenpärlor (kunna vara tillvärkade) av gummi arabicum, rosenolja m. m. VaruhbTulltaxa 1: 570 (1931). —
-RANKA, r. l. f. ranka av rosor; äv. om bild l. mönster o. d. föreställande sådan ranka (jfr ros, sbst.1 2). Nicander Minn. 1: 41 (1831). En .. nattrock .. broderad med rosenrankor. Krusenstjerna Pahlen 4: 178 (1933). —
-RIBS, äv. -RIPS. bot. den buskartade prydnadsväxten Ribes sanguineum Purrh., som har röda blommor, blodribs. Lilja SkånFl. 158 (1870). Hylander PrydnV 64 (1948). —
(1—3) -RIK. (ros- 1879 osv. rosen- 1881 osv.) rik på rosor; särsk. till 1. Rosrik hage. Bååth Dikt. 130 (1879). Gellerstedt 2Dikt. 95 (1881). —
-RING. (ros- 1671. rose- 1670. rosen- 1654—1885) [jfr t. rosenring] (†) ring med infattad, om en ros påminnande grupp av diamanter; äv.: rosenstensring; jfr diamant-ros 1 o. ros, sbst.1 2 e. Een diamante Ringh 390 (daler) .. Een dito Rosenring 120. KlädkamRSthm 1654, s. 85. 1. Rossen Ring med 7. Diamanter, oval för 45 Rdr in Specie. BoupptSthm 1674, s. 1329 a. (Sv.) rosenring, (fr.) bague de rosettes. Schulthess (1885). —
-RISKA. (numera mindre br.) bot. svampen Lactarius torminosus (Schæff.) Fr. med vanl. rosafärgad l. köttröd hatt, skäggriska. Ahrenberg Stockj. 220 (1892). —
-ROBINIA. bot. den ss. prydnadsväxt odlade, i Nordamerika inhemska buskväxten Robinia hispida Lin., som har stora röda blommor. Hylander PrydnV 64 (1948). —
-RODNAD. (numera bl. mera tillf.) rosenfärgad rodnad. Eneroth Pom. 2: 53 (1866; i fråga om fruktkött hos äpple). —
-RODNANDE, p. adj. (numera bl. mera tillf.) jfr -rodnad. Eneroth Pom. 2: 9 (1866; om fruktkött hos äpple). Nordensvan KonstH 17 (1899; om hud). —
-ROST. (ros- 1927 osv. rosen- 1907 osv.) bot. den på stam o. blad av en mängd rosarter parasiterande rostsvampen Phragmidium mucronatum (Pers.) Schlecht. Krok o. Almquist Fl. 2: 296 (1907). —
-ROT. [jfr t. rosenwurzel]
1) rot av rosenbuske.
2) bot. (den stundom odlade) fjällväxten Sedum rosea (Lin.) Scop., vars rot innehåller en flyktig olja med rosliknande doft; äv. om roten av denna växt; förr äv. med medicinsk anv. Rudbeck HortBot. 98 (1685). ApotT 1698, s. 65. TurÅ 1953, s. 66.
-RYSCH. (numera föga br.) sömn. om flerdubbelt, veckat rysch som något liknar en ros. Ärmen .. är af spetstyll och rosenrysch (mångdubbla motvecksrysch af utpiqueradt siden). Freja 1885, s. 109. Sömnadsb. 303 (1915). —
-RÄFFLA, r. l. f. [jfr t. rosenzug]
1) (förr) om var o. en av ett antal räfflor i loppet på eldvapen, vilka ge dess mynning utseendet av en blomma l. stjärna; anträffat bl. i pl. KrigVAT 1846, s. 560. Eneberg Karmarsch 2: 751 (1862).
-RÄFFLAD, p. adj. [till -räffla] (förr) försedd med rosenräfflor; i sht om gevärspipa. Brummer 41 (1789). KrigVAT 1847, s. 289. —
-RÄGN.
1) (i sht i vitter stil) oeg., om mängd nedfallande rosor, i allm. kastade till hyllning för ngn l. ngra. Östergren NDikt. 88 (1879). Key-Åberg SerbArn. 64 (1916).
2) bot. gullrägnsarten Laburnocytisus Adami (Poit.) Schneid., vars (flesta) blommor äro purpurfärgade. Hylander PrydnV 97 (1948). —
-RÖD, adj. o. sbst. (ros- 1734 osv. rosen- 1541 osv.) [fsv. rosenrödher, adj.; jfr t. rosenrot]
I. adj.
1) till 1: som har rosens röda färg; i sht i fråga om törnrosens ljust röda färg, äv. i fråga om andra mer l. mindre klara röda färgnyanser (stundom: purpur- l. scharlakansröd). Hon bandt thet rosenrödha toghet j fenstret. Jos. 2: 21 (Bib. 1541). Linc. (1640; under purpureus). Rosenröd .. (dvs.) en mera lifligt gulacktig rödhet. VetAH 1813, s. 121. Små rosenröda trynen de (dvs. grisarna) vände upp mot skyn. Jultomten 1895, s. 7. Rosenröd — karmin med vitt. Sonesson HbTrädg. 867 (1926). särsk.
a) i fråga om (ljust) rödaktig färgning gm solljuset av himmeln l. molnen (i sht vid morgon- l. aftonrodnad) l. av avlägsna naturföremål o. d.; jfr ros, sbst.1 5 a; äv. mer l. mindre bildl. Aftonrodnan körer opp och rullar / med rosenröda hjul kring himlens bryn. Tegnér (WB) 5: 148 (1821). De blekgula stubbåkrarne öfvergjutas af rosröd fägring. Langlet Ryssl. 263 (1898).
b) (numera bl. tillf.) i fråga om blodets röda färg. Jag (utgjuter) .. mitt Rosenröde Blod. Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668). SionSång. 1: 115 (1743).
c) i fråga om frisk röd färg l. (stark) rodnad på ngns kinder; jfr ros, sbst.1 5 b. Sin kalla kyss har döden skänckt / Mång rosröd kind helt oförtänckt. Kolmodin Dufv. 291 (1734). Han .. blef så rosenröd, då tårarne framsprungo, att det gjorde mig ondt. AnderssonBrevväxl. 2: 299 (1850).
d) i fråga om läpparnas röda färg; jfr ros, sbst.1 5 c. Kolmodin QvSp. 1: 90 (1732). Den fina, rosenröda munnen. Hedberg SvSkådesp. 77 (1884).
2) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr 1 a), använt för att beteckna ngt (särsk. ngt mer l. mindre abstrakt, t. ex. (livs)-åskådning, sinnesstämning, uppfattning, framställning) ss. präglat av en ljus (se ljus, adj. 7) dager l. ss. harmoniskt l. fridfullt l. hoppfullt l. optimistiskt o. d.; jfr -färgad d o. ros, sbst.1 6 b. Bellman (BellmS) 4: 50 (1769). Vi .. äro födda under en blekare sol (än Österlandets vise), som icke färgar Inbillningskraften så rosenröd. Tegnér (WB) 10: 49 (c. 1830). Hon (var icke) i sitt rosenrödaste lynne. Lundquist Profil. 3: 169 (1888). Den amerikanska rosenröda optimismen. Cederschiöld Manh. 144 (1916). Vi, som är äldre och nödgas le åt de ungas rosenröda sorger. Boye Ast. 43 (1931).
II. [substantivering av I, bildad efter fr. rose] (†) sbst.: rosenröd färg. En kjortel af en blek rosenröd, et löst öfvertåg af grönt och silfver, toflor af hvit satin med gull. SvMerc. 1765, s. 235. —
-RÖDING. bot. den till familjen Lomentariaceæ hörande rödalgen Lomentaria clavellosa Grev., som har rosenröd färg. Ursing SvVäxt. Krypt. 484 (1949). —
-RÖTT, n.
1) rosenröd (se d. o. I 1) färg (se färg, sbst.1 1) l. färgnyans; jfr -röd II. SvMerc. 1765, s. 235. Sahlin SkånFärg. 141 (1928).
2) oeg. l. mer l. mindre bildl., motsv. -röd I 2. Se (äv. skåda) l. måla l. skildra ngt i rosenrött. Man målar icke Fan — i morgonrodnans guld, .. likså litet som en so i rosenrödt. Thorild (SVS) 3: 103 (1791). Märk det vemodsdraget öfver pannan, / ett Nordiskt sångardrag, en sorg i rosenrödt. Tegnér (WB) 8: 6 (1836). Den optimistiske skalden .. såg allt i rosenrödt. Wirsén i 3SAH 2: 305 (1887). Hellström Malmros 279 (1931: skåda). De Geer Bergsl. 57 (1951).
3) (numera bl. mera tillf.) rosenröd (se d. o. I 1) färg (se färg, sbst.1 2). Ferge rosenn rödt — 6 pundt. TullbSthm 15/7 1578; möjl. ssg. jfr (†): Roszen rott. TullbSthm 24/5 1580 [jfr t. rosenrot]. —
-SAFT. (ros- 1946. rosen- 1642 osv.) [jfr t. rosensaft] (numera i sht i skildring av ä. förh.) saft (extrakt) ur rosor (med vatten); särsk. om sådan saft tillsatt l. inkokt med socker o. d. (jfr -honung 2, -sirap); förr äv. med medicinsk anv. Palmchron SundhSp. 304 (1642). (Sv.) Rosen-saft, (eng.) Honey of roses. Serenius (1741). (Sv.) Rosensaft, (lat.) Sirupus rosaceus. Schultze Ordb. 3963 (c. 1755). Gentz Lindgren 430 (1946; om ä. förh.). —
-SALVA, r. l. f. [jfr t. rosensalbe] (om ä. förh., i sht farm.) salva beredd av rosor (särsk. av skirat ister utrivet med rosenvatten). Hiärne Suurbr. 108 (1680). (Sv.) rosensalfva, .. (eng.) red ointment. Björkman (1889). Gentz Lindgren 163 (1931). —
-SAX, se A. —
-SIRAP. (rosen- c. 1565 osv. roser- 1739) [jfr t. rosensyrup] (om ä. förh., i sht farm.) tjockflytande preparat (sirap) av extrakt av rosor, inkokt med socker; jfr -saft. HH 20: 136 (c. 1565). Roberg Beynon 132 (1727). Lundin o. Strindberg GSthm 204 (1880). jfr (†): (Lat.) Syrupus .. De rosis siccis (sv.) Torre Roser-Syrop. ApotT 1739, s. 81. —
-SKEN. [jfr t. rosenschein] (i vitter stil) rosenfärgat sken; äv. bildl. (jfr -färg 1 c). Aftonsolens rosensken. Nicander Minn. 1: 139 (1831). Bergman TrAllt 214 (1931; bildl.). —
-SKIMMEL. (numera föga br.) hippol. skimmel med vit bottenfärg o. inströdda rödaktiga hår; äv. om vitfödd skimmel vars hudfärg skimrar igenom hårbeklädnaden. Wrangel HbHästv. 1281 (1887). 3NF 17: 1101 (1932). —
-SKIMMER. [jfr t. rosenschimmer] (i sht i vitter stil) skimmer av l. från en l. flera rosor l. (vanl., allmännare) rosenfärgat skimmer. Ett rosenskimmer, liksom af en uppgående morgonrodnad. Atterbom LÖ 2: 71 (1827). Det lätta rosenskimret på Linas kinder. Snellman Gift. 1: 148 (1842). särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. om ljus dager l. harmonisk l. fridfull l. hoppfull stämning o. d. (jfr -röd I 2); ofta dels i fråga om den ljusa dager i vilken ngt förgånget ter sig för minnet, dels i fråga om en drömd l. tänkt lycklig framtid. Stagnelius (SVS) 4: 36 (c. 1815). (Författaren förmår icke) kasta öfver .. (sitt ämne) det klara rosenskimmer, som utgör hufvudegenskapen af en hänförande och lycklig diction. Hammarsköld SvVitt. 2: 216 (1819). Framtiden tedde sig ännu i rosenskimmer för den unga konungen. Schybergson FinlH 2: 207 (1889). Det (är) i synnerhet den åldriges blick, som .. låter förflutna tider stråla i rosenskimmer. EHTegnér i 3SAH 5: 4 (1890). Det var sällan något rosenskimmer över mötena. Kulet och knappt — intet anförande över fem minuter. MorgT 1948, nr 258, s. 5. —
-SKIMRANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) jfr -skimmer. Knös Elfv. 73 (1852). Det rosenskimrande äppleträdet. Abelin MTr. 14 (1902). särsk. mer l. mindre bildl.; jfr -skimmer slutet. Beskow i 2SAH 30: 242 (1857). —
(1, 1 d) -SKOG. [jfr t. rosenwald] (i sht i vitter stil, numera bl. tillf.) jfr -lund. Visb. 1: 37 (1572). Saxén Dikt. 116 (1902). —
Ssg: rosenskott(s)-stekel. entomol. (individ av) stekelarten Ardis brunneiventris Htg., vars larver leva inuti unga rosenskott. 2NF 28: 30 (1918). —
-SKRUD. (i vitter stil) skrud av rosor; rosenfärgad skrud; vanl. bildl. Också när .. (passionen) vågat sig fram, och den hulda helgat den, känner .. (mannen) sig mer försaligad, och en framtid öppnar sig klädd i rosenskrud. Elgström Frunt. 9 (1809). En vår i rosenskrudar. PoetK 1816, 1: 180. —
-SKY. (i vitter stil) rosenfärgad sky; jfr ros, sbst.1 5 a. Lenngren (SVS) 2: 385 (c. 1800). Strindberg TjqvS 2: 251 (1886). särsk. bildl.; äv. om rodnad på ngns kinder (jfr ros, sbst.1 5 b). Atterbom LÖ 2: 115 (1827). Koch GudVV 1: 222 (1916). En rosensky (for) upp och fördunklade kindens smink. Krusenstjerna Pahlen 7: 275 (1935). —
-SKÄR, adj. (i vitter stil) ljust rosenröd; ofta bildl. (jfr -röd I 2). Bååth NDikt. 67 (1881; bildl., om drömmar). Grebst Bröll. 57 (1913). —
-SKÄRA, r. l. f. bot. den från varmare delar av Amerika stammande prydnadsväxten Cosmos bipinnatus Cav., som ofta har röda blommor. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 104 (1946). —
-SLINGA, r. l. f. (ros- 1909 osv. rosen- 1933 osv.) slinga av rosor; äv. om bild l. mönster o. d. föreställande sådan slinga (jfr ros, sbst.1 2). Tyget är halflinne, hvarpå sedan rosslingor i rödt sys. LD 1909, nr 178, s. 3. Jändel Malört 46 (1933). —
-SLÖJA, r. l. f. [jfr t. rosenschleier] (i vitter stil) anträffat bl. bildl.
1) om blommande rosor o. d. som pryda en kulle o. d. Kullen skön, i rosenslöja klädd. Tranér Anakr. 172 (1829, 1833).
2) allmännare, om ngt som tänkes l. föreställes ss. en rosenfärgad slöja; särsk. dels om morgon- l. aftonrodnad (jfr ros, sbst.1 5 a, o. -färgad a), dels i uttr. som ange att man ser ngt i en ljus dager l. får ett angenämt intryck av ngt o. d. (jfr -färgad d). Phosph. 1812, s. 9. Nu i rosenslöjors gas / Låter du (dvs. sömnen) de blida drömmar / Halka fram på azurströmmar. Valerius 1: 139 (c. 1830). Den rosenslöja af utvärtes helighet och goda gerningar, som så öfvertäcker .. (människans) inre, att hon aldrig kan se den ogudaktighet, som der råder. Rosenius Bud 6 (1858). Qvällens rosenslöja bredes / Öfver dalarna och fjällen. Klockhoff ESkr. 11 (c. 1860). —
-SMINK. rosenfärgat smink; särsk. bildl. Skrymteriets rosensmink. Nybom SDikt. 2: 177 (1843, 1880). —
-SMYCKE. (†) (diamantbesatt) smycke i form av en ros; jfr ros, sbst.1 2 d. Ett Rosensmÿcke medh 42 Demanter. HusgKamRSthm 1630, s. 115 b. —
-SOCKER. [fsv. rosa soker; jfr d. rosensukker, t. rosenzucker] (om ä. förh., i sht farm.) = -konserv; äv. om preparat av rosenvatten med däri löst socker, indunstat o. format till gryn; äv. om morseller framställda på sådant sätt o. med tillsats av avförande medel. Chesnecopherus RegIter C 2 a (1613). HovförtärSthm 1680 B, s. 279. Kjellin (1927).
Ssg: rosensocker-konserv. (†) = rosen-konserv. Berchelt PestOrs. F 7 a (1589: Rosen sucker conserua). —
-SPAN, n. [jfr ä. d. rosenspan; av ä. t. rosenspan; till span, spänne, sammanhörande med t. spannen (se spänna)] (†) hängsmycke i form av en ros; anträffat bl. bildl. Itt gyllene Klenodium Dauidz, til at föresiunga om itt gyllene rosenspan. Psalt. 60: 1 (Bib. 1541). Rosenspan Thz är itt kostelighit Klenodium giordt såsom een roos, så kallar han .. sitt Rike. GlPsalt. 60: 1 (Bib. 1541). —
-SPANN, n. [jfr t. rosengespann] (i vitter stil) rosenrött anspänt fordon; anträffat bl. om Auroras spann; jfr ros, sbst.1 5 a. Stiernstolpe Wieland Ob. 48 (1816). —
-SPIREA. bot. den buskartade prydnadsväxten Spiræa × bumalda Burven., som har karminröda blommor. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 458 (1947). —
-SPÅR. [jfr t. rosenspur] (i vitter stil, numera föga br.) med rosor bestrött l. rosenfärgat spår; anträffat bl. bildl., i pl., om oskuldsfull o. älsklig väg l. dyl. (jfr -stig). Frisk är din (dvs. F. M. Franzéns) kraft. Din Psyche nå ej åren. / .. Än sväfvar hon de första rosenspåren. Atterbom SDikt. 2: 278 (1816, 1838). —
-STARE. [jfr t. rosenstar] zool. (individ av) den till familjen starar hörande fågelarten Pastor roseus Lin., vars rygg, bröst o. buk äro blekt rosenröda; jfr -drossel. Sundevall Zool. 75 (1864).
Ssg: rosenstar(e)-släkte(t). zool. det till familjen starar hörande fågelsläktet Pastor Tem. (omfattande endast arten P. roseus). SvUppslB (1935). —
-STAV. bot. den från Nordamerika stammande prydnadsväxten Liatris spicata Willd., som har violetta, i långa ax samlade blommor. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 253 (1947). —
-STEKEL. (ros- 1930. rosen- 1836 osv.) entomol. (individ av) stekelarten Pamphilius inanitus Vill., som lever i hoprullade blad på rosor; förr äv.: rosengallstekel. Hartman Naturk. 254 (1836; om rosengallstekel). 2SvUppslB 27: 6 (1953). —
-STEN. (ros- 1670. rose- 1667. rosen- 1684 osv.) [jfr d. rosensten, t. rosenstein, eng. rose stone; jfr äv. fr. rosette] benämning på diamant slipad så att den undre ytan är plan o. den övre trubbigt spetsad med två rader tresidiga fasetter; jfr ros, sbst.1 2 e, o. rosett 1 c. 1. .. (ring) med 3 Roosesteenar. BoupptSthm 1668, s. 61 (1667). Platta diamanter, rosenstenar och taffelstenar fästas .. omedelbart vid underlaget. UB 6: 275 (1874). Form 1952, s. 70.
-STIG. [jfr t. rosenpfad] (i vitter stil) med rosor strödd l. kantad stig; vanl. bildl. Läppens rosenstig. LäsnHvarjeh. 1: 39 (1810). —
-STJÄLK.
2) (†) rosenbuske. Iagh är vpwext .. såsom rosenstielker the j Iericho wexa. Syr. 24: 14 (Bib. 1541; Luther: rosenstöck, Vulg.: plantatio rosæ). Man kan .. rifva op rosenstielkar med deras rötter och fortplanta dem således. Ahlich 186 (1722). —
-STOCK. [jfr t. rosenstock]
1) (numera föga br.) rosenträd l. rosenbuske, rosenstånd. Schroderus Albert. 2: 41 (1638). TySvOrdb. 1959 (1932).
2) zool. bildl., om nedersta delen av hjortdjurs horn, vilken utgöres av ett hudbevuxet utskott från pannbenet o. icke deltar i hornfällningen; ofta i pl.; jfr ros, sbst.1 3 a β. TJäg. 1834, s. 1007. Rosenstockarna (på tjurkalv av älg) växa ut så att man redan första hösten tydligt kan se dem som upphöjningar under pannhuden. Petre HbJäg. 37 (1931). —
-STRAND. (i vitter stil, tillf.) särsk. bildl. Då .. in på lustas Rosenstrand, / Min kättias Bölja wräker. Amnelius Quirsfeld 458 (1690). —
-STRIT. (ros- 1930. rosen- 1879 osv.) entomol. (individ av) stritarten Typhlocyba rosæ Lin., som företrädesvis lever på skott o. blad av rosor. Rebau NatH 1: 669 (1879). —
-STRÖ, v. (mera tillf.) strö (ngt) med rosor; särsk. mer l. mindre bildl.; jfr -strödd. Crusenstolpe CJ III. 1: 99 (1846). Östergren (1936). —
-STRÖDD, p. adj. strödd med rosor; oftast mer l. mindre bildl. (jfr ros, sbst.1 5 a, 6 b). Valerius 2: 124 (1811). Att beträda målarens ingalunda rosenströdda bana. Eichhorn Stud. 3: 162 (1878, 1881). När .. (solen) om aftonen dalar öfver ett rosenströdt vatten. Nordensvan SvK 619 (1892). —
-STYGN, förr äv. -STING. (numera knappast br.) sömn. i pl., om ett broderi som liknar langettsöm men där de bågformiga konturerna ersatts med ett flertal små (om blad i en ros påminnande) halva rundlar. (Fr.) Rosette, .. (sv.) Rosensting: ett slags fin stopp på linne. Dalin FrSvLex. 2: 431 (1843; bet. oviss). Bågarne (i ett monogram sys) med rosenstyng (bred languette). NJournD 1854, s. 5. DamBok 162 (1879). —
-STÅND. jfr -buske; äv. bildl. LPetri Sir. 24: 18 (1561). Förgängliga rosenstånd. Tegnér (WB) 6: 316 (1830; bildl., om barn). —
-STÄNKT, p. adj. (i vitter stil) jfr ros, sbst.1 5 a o. -stänk. Almqvist Amor. 307 (1822, 1839; om himmel; i bild). —
-SVAMP. [jfr d. rosensvamp, t. rosenschwamm] (†) = -kung. Ludin Rosenswamp. Franckenius Spec. E 3 b (1659). Palmberg Ört. 30 (1684). Dalin (1855). —
-SYLT. (om äldre l. utländska förh., i sht farm.) sylt av rosenblad; jfr -konserv. NF 13: 1435 (1889). Rosensylt användes vid beredning af vissa slags piller. LfF 1901, s. 77. Rosor som ska bli rosensylt. Lundkvist Spegel 231 (1953). —
-SÄNG. (i vitter stil) jfr -bädd, -läger; oftast oeg. l. mer l. mindre bildl. Syskonparet fröjd och smärta, / .. / Sluta fred på rosensäng. Snoilsky 1: 172 (1863, 1869). särsk.
a) om mark bevuxen med rosor; äv. i utvidgad anv., om mark bevuxen med andra blommor (jfr ros, sbst.1 1 d); jfr -bädd a. Hela marken (i paradiset) war een miuker Rosen-säng. Spegel ÖPar. 15 (1705).
(2 d slutet) -SÖNDAG. (ros- 1842. rosen- 1886 osv.) [jfr t. rosensonntag] (om romersk-katolska förh.) om midfastosöndagen, då påven välsignar den gyllene rosen. Wall NyckelAlm. 44 (1842). —
-TAMARISK. bot. den från östra Medelhavsområdet stammande prydnadsbusken Tamarix pentandra Pall., som har vita l. skära blommor. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 470 (1947). —
-TEGELRÖD~102, äv. ~200. (numera bl. mera tillf.) tegelröd med dragning åt rosenrött. Eneroth Pom. 2: 344 (1866; om plommon). —
(2 b) -TENN. (rosa- 1925. rosen- 1804 osv.) [jfr t. rosenzinn] (om ä. förh.) fint engelskt tenn, stämplat med en ros; äv. om legering av tenn o. bly i vissa proportioner (i allm. 6 % bly); jfr ros-stämpel. Wikforss 2: 420 (1804). Löfgren TenngjH I. 1: 280 (1925). —
-TIBAST. bot. den ss. prydnad odlade växten Daphne cneorum Lin., som har rosenröda blommor. Sonesson HbTrädg. 657 (1926). —
-TID.
2) (i sht i vitter stil) bildl., om tid av glädje l. sorglöshet l. sinnlig lusta o. d. (jfr ros, sbst.1 6 b); tid med rosenskimmer över sig. Glädjens rosentid. Stagnelius (SVS) 1: 182 (c. 1820). Jag (dvs. skalden) är den siste riddaren av liljan / i dessa boleriska rosentider. Karlfeldt FlPom. 9 (1906). Siwertz JoDr. 99 (1928). —
-TINKTUR, förr äv. -TINCTURA. (förr) farm. tinktur av rosor, rosendroppar. Columbus BiblW K 1 b (1676). Wallerius Hydrol. 100 (1748). —
-TJÄLL. (i vitter stil, numera föga br.) hydda o. d. (förr äv. tält) övervuxen (övervuxet) l. omgiven (omgivet) av rosor; äv. bildl.; jfr -tält. Stagnelius (SVS) 2: 92 (c. 1820). När Dag sitt rosentjell / slutit hop i vesterns skyar. Ling Tirf. 2: 49 (1836). Böttiger 3: 236 (1858). —
-TON ~tω2n. (i vitter stil)
2) (numera bl. tillf.) ljuvlig (spelad l. sjungen) ton (jfr ros, sbst.1 6 b). PoetK 1813, Suppl. s. 277. —
-TRAV. bot.
1) (individ l. art av) det i Kalifornien hemmahörande växtsläktet Godetia Spach., som har rosenröda blommor. Lilja SkånFl. 795 (1870).
-TRIPS. entomol. insekten Thrips fuscipennis Hal., som angriper bl. a. blommorna på rosor. LAHT 1924, s. 304. —
-TRY. bot. benämning på arter av växtsläktet Lonicera Lin.
1) (numera knappast br.) växten Lonicera periclymenum DC., som har utvändigt röda blommor, svensk kaprifol, vildkaprifol; jfr -benved. Liljeblad Fl. 89 (1792). Dalin (1855). Thedenius FlUplSöderm. 109 (1871). jfr Fries Ordb. 101 (c. 1870; angivet ss. obrukligt o. överflödigt).
2) växten Lonicera tatarica Lin., som har vita, skära l. röda blommor. HbTrädg. 5: 67 (1874). Hylander PrydnV 53 (1948). —
-TRÄ.
1) (numera nästan bl. vard. l. i poesi, i pl. -trän) = -träd 1; i sht förr äv. i utvidgad anv., om konstgjort rosenträd ss. dekoration. Rudbeckius MemQvot. 26 a (1631). HovförtärSthm 1757, s. 3958 (om konstgjort träd). Kléen Vildv. 54 (1895).
3) om ved av vissa tropiska trädarter; dels om rosendoftande l. väldoftande trä (i sht av roten av de på Kanarieöarna växande buskartade växterna Convolvulus scoparius Lin. fil. o. Convolvulus virgatus Boiss.), som utgör råvara vid framställning av bl. a. parfymer o. välluktande olja; dels (o. numera vanl.) om virke med röd färg, i sht använt för finare snickeriarbeten, t. ex. (inläggningar l. detaljer i) möbler (särsk. i uttr. brasilianskt rosenträ, om virke av i Brasilien o. Peru växande trädarter av släktet Physocalymma Pohl); jfr -holts, -ved o. rodiser-trä. ApotT 1698, s. 47. Åstrand (1855; om jakarandaträ). Rosenträ kallas virket af åtskilliga amerikanska och ostindiska trädslag (Convolvulus, Azalea), utmärkt för sin rosenlika lukt. Cnattingius (1877, 1894). Ekbohrn (1904: brasilianskt). Sådant rosenträ, som ger i extrakt s. k. rosenolja och för hvilket rosendoft är hufvuddygden. Jönsson Gagnv. 476 (1910). Skrivbord fanerat med afrikanskt rosenträ. HantvB I. 2: 424 (1934). Sydindiskt rosenträ eller black wood. Simmons Jönsson 627 (1935). En (byrå) i ren rokoko, inlagd i jakaranda och rosenträ. Kulturen 1946, s. 16.
Ssg: rosenträ-, förr äv. rosenträs-olja, r. l. f. (-trä- 1855 osv. -träs- 1698—1739) [jfr t. rosenholzöl] till -trä 3: olja utvunnen ur roten av Convolvulus scoparius Lin. fil. o. Convolvulus virgatus Boiss. ApotT 1698, s. 55. Rosenträolja erhålles genom destillation af Rosenträ med vatten. (Ekenberg o.) Landin 753 (1894). —
-TRÄD. (ros- 1900 (: rosträdsvirket)—1906. rosen- 1739 osv.) [jfr t. rosenbaum]
1) trädformigt rosenstånd, stamros; äv.: ros ss. krukväxt. En törnebuske kan ej blifva et Rosenträd .. och jord kan ej blifva guld. Wåhlin Bastholm 148 (1791). Lagerlöf Berl. 1: 277 (1891; om ros i kruka). Gellerstedt Hult 85 (1903, 1906).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (†) i utvidgad anv. (jfr 3), om vissa växter med rosliknande blommor.
b) om olika arter av släktet Rhododendron Lin.; särsk. om arten R. ponticum Lin. Scheutz NatH 295 (1843). Lundell (1893).
a) (†) om det ostindiska trädet Aquilaria agallocha Roxb., örnträd; anträffat bl. i uttr. det indiska rosenträdet. Nordforss (1805).
c) bot. om det i Ost- (o. Väst)-indien växande trädet Thespesia populnea Corr. 2SvUppslB 29: 178 (1954).
4) (†) = -trä 3. ApotT 1739, s. G 7 b (om rodiserträ av bästa slag). Rosenträd et tungt, rödt och välluktande träd, med svarta och ljusa krokiga strimmor, som är mycket dyrt. Osbeck Resa 147 (1751, 1757). Almström Handelsv. 202 (1845). Areschoug Düben 280 (1870).
Ssgr: rosenträds-, förr äv. rosenträd-olja, r. l. f. (-träd- 1739—1835. -träds- 1827—1913) (numera knappast br.) till -träd 4, = rosenträ-olja. ApotT 1739, s. G 7 b. Rosenträdsolja .. nyttjas .. såsom substitut för .. äkta rosenolja. Almström KemTekn. 2: 284 (1845). KFÅb. 1913, s. 131 (om ä. förh.).
-TVÅL. (numera bl. tillf.) tvål parfymerad med rosparfym l. rosenolja. NDA 1861, nr 152, s. 4. AHB 55: 10 (1871). —
-TYLL. (numera bl. tillf.) rosenfärgad tyll; äv. (i vitter stil) bildl., om skira röda blommor o. d.; jfr rosa-tyll. LdVBl. 1838, nr 29, s. 4. Buskens rosentyll, den röda. Karlfeldt FridLustg. 21 (1901). —
-TÄLT. [jfr t. rosenzelt] (i vitter stil, numera bl. tillf.) tält (förr äv., i utvidgad anv., hydda l. lövsal o. d.) övervuxet (övervuxen) l. omgivet (omgiven) av rosor; särsk. bildl.; jfr -tjäll. Evighetens morgon träder / Ur österns rosentält. Stagnelius (SVS) 2: 284 (1821). I ängar gröna, / der gästfrihet satt, / förtroligt och gladt, / i rosentält. Ling As. 471 (1833). —
-TÖRNE, se A. —
-VARIETET, se A. —
-VARM. (i vitter stil, tillf.) om kroppsdel: varm o. rosenröd; jfr ros, sbst.1 5 b. Karlfeldt FlBell. 153 (1918; i bild). —
-VATTEN. (rosen- 1528 osv. rosers- 1698) [jfr t. rosenwasser, eng. rose water, fr. eau de roses, it. aqua di rosa, lat. aqua rosarum] (i sht i fackspr.) svag lösning av rosenolja erhållen dels ss. biprodukt vid framställning av rosenolja gm destillation, dels gm (lösning i sprit o.) skakning med vatten av sådan olja o. numera använd i sht i parfymer o. kosmetiska preparat, i sht förr äv. inom kokkonsten ss. smaktillsats o. inom medicinen. OPetri Sacr. C 4 a (1528). Lägger man itt Kläde i Rosenwatn, och binder thet om Hufwudet, thet är godt för Hufwudhwerk. Månsson Ört. 26 (1628). Välling med Rosenvatten. Sjöberg Singstock 17 (1832). Rosenvatten innehåller rosenoljans syrehaltiga beståndsdelar. KommentSvFarm. 230 (1902). Glycerin, Sprit o. Rosenvatten, i originalflaskor. KatalNK 1916—17, s. 76. jfr (†): (Lat.) Aqua Rosarum albarum (sv.) Hwijte Roserswattn. ApotT 1698, s. 6. jfr äv. (†): (Lat.) Aqva Rosarum .. Rubrarum (sv.) Röde Rosers-vatn. Därs. 1739, s. 7. särsk. (numera bl. tillf.) oeg. l. bildl.
a) om skonsamt l. välvilligt l. smickrande omdöme l. yttrande o. d. Deras omdömen om mer gynnade kolleger (äro) allt annat än rosenvatten. Levertin Diktare 195 (1898).
b) om (alltför) milt (o. därför otjänligt l. ineffektivt) medel l. tillvägagångssätt o. d. Revolutioner åstadkommas ej med rosenvatten. KyrkohÅ 1903, GoA. s. 117. —
-VECK. (numera föga br.) sömn. veck i ”rosenrysch”. (Banden), hvilka man lägger i dubbla så kallade rosenveck. NJournD 1860, s. 22. —
-VECKLARE. entomol. den till vecklarfjärilarna hörande insekten Notocoelia roborana Tr., vars larver leva på skott av odlade rosor. Tullgren Kulturv. 535 (1929). —
-VED. (numera föga br.) om den rosendoftande roten av de på Kanarieöarna förekommande buskartade växterna Convolvulus scoparius Lin. fil. o. C. virgatus Boiss.; jfr -trä 3. NF 13: 1457 (1889). Lindgren Läkem. 63 (1902).
-VIAL. bot. växten Lathyrus latifolius Lin., som har röda l. vita blommor o. rosenröda baljor. Lilja SkånFl. 545 (1870). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 247 (1947). —
-VIN. [jfr t. rosenwein] (förr) vin som fått draga på rosenblad o. därigm fått lukt, smak o. färg av rosor. Wikforss 2: 420 (1804). (Sv.) Rosenvin. .. (Fr.) Vin rosat. Nordforss (1805). Björkman (1889). —
-VINGAD, p. adj. (dels i fackspr., dels i vitter stil) som har rosenröda vingar; äv. bildl. Rosenvingad sväfvar qvällen / Till förtrogna dalar ner. Runeberg (SVS) 1: 55 (1827). FoFl. 1910, s. 268 (om art av gräshoppa). —
-VINGE. (i vitter stil) rosenröd vinge; äv. bildl. En fjäril som på rosenvingar / Ur min hand sig svingar. Stagnelius (SVS) 2: 170 (c. 1820). Der flög min barndom hän på rosenvingar. Montgomery-Cederhielm Dikt. 161 (1881). —
-VIRAD, p. adj. (i sht i vitter stil) virad med (en slinga av) rosor; särsk. bildl. Hallström LevDikt 236 (1914; om idyll). —
-VIRKAD, p. adj. (†) vävd l. förfärdigad av rosor. Ett rosenvirkadt band. Stagnelius (SVS) 4: 245 (1822). —
-VIT. [jfr d. rosenhvid, t. rosenweiss, eng. rose-white] (numera bl. tillf.) vit (l. skär) som en vit (l. vitaktig) ros; äv. bildl.: oskuldsvit. Sina gossårs obefläckade renhet — sin rosenhvita barndom. Selander Wilde DGray 301 (1905; eng. orig.: rosewhite). Skuggorna voro icke mörka, utan rosenhvita. Strindberg NSvÖ 1: 4 (1906). —
-VIVA. bot. den från Himalaja stammande prydnadsväxten Primula rosea Royle, som har rosenröda blommor. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 393 (1947). —
-VÅR, r. l. m. (i vitter stil, mera tillf.) vår med blommande rosor; särsk. bildl., om blomstrande hy (jfr ros, sbst.1 5 b). Kindens rosenvår. Atterbom LÖ 1: 61 (1824). —
-VÄDD. bot. den från Orienten stammande prydnadsväxten Knautia orientalis Lin., som har rosenröda blommor. Svensson Kulturv. 534 (1893). Klint (1906). —
-VÄV. (i vitter stil, tillf.) bildl., om blommande rosor betraktade ss. en väv (jfr -slöja 1). I vågor gunga parkens rosenväfvar, / Der hviskning af små röda läppar hörs; / De vagga ljud, som dagg, i sina kalkar, / Och klangens manna deras trånad svalkar. Phosph. 1813, s. 385. —
(5 e) -ÅDER. (ros- 1799. rosen- 1623 osv.) [jfr t. rosenader] anat. äldre benämning på vardera av två vener (stora o. lilla rosenådern) som gå från trakten av inre ankeln längs underbenets (o. lårets) insida o. som förr ofta öppnades för åderlåtning, i sht på kvinnor vid menstruationens uteblivande. L. Paulinus Gothus Pest. 88 a (1623). Dalin (1855). 2SvUppslB (1952; angivet ss. äldre benämning). —
(1, 6 b) -ÅLDER. [jfr d. rosenalder, t. rosenalter] (i vitter stil, numera bl. tillf.) om barndom l. ungdom: blomstrande l. lycklig levnadsålder. Lohman Vitt. 401 (1720). Förrn er rosenålder far. Runeberg (SVS) 2: 305 (c. 1835). —
-ÅNGA, r. l. f. (i vitter stil) jfr -doft; äv. oeg. l. bildl. Atterbom SDikt. 1: 134 (1806, 1837). Siwertz Sel. 1: 138 (1920; bildl.). —
-ÅNGAD, p. adj. (†) bemängd med rosendoft, rosenångande, rosendoftande. Andars föda, rosenångad manna. JGOxenstierna 4: 179 (1815). Mjukt på ett blomstrigt gräs jag fann mig ligga, / I däfnan af en rosenångad svettning, / Den Solen torkade med sina strålar. Därs. 272. —
(1, 1 d) -ÄNGD. (i vitter stil, numera föga br.) ängd bevuxen med rosor l. andra blommor; äv. mer l. mindre bildl. Atterbom Lyr. 1: 178 (1818). Strinnholm i 2SAH 19: 282 (1838). —
-ÄPPLE. (ros- 1932 osv. rosen- 1756 osv.) [jfr t. rosenapfel]
1) trädg. benämning på typ av sommaräpplen omfattande små l. medelstora sorter med rött skal o. något löst, aromatiskt fruktkött; numera i sht i uttr. Berner rosenäpple, om mörkröd sort stammande från Schweiz; i sht förr äv. i uttr. virginskt rosenäpple, om vitgylling. GBonde (1756) hos Trolle-Bonde Hesselby 155. HbTrädg. 3: 121 (1872: Virginskt). Abelin Frukt 92 (1902: Berner). GbgTrädgFPrisuppg. 1924, s. 2. 2SvUppslB 32: 616 (1955).
2) bot. om den rosendoftande frukten av urspr. i Ostindien hemmahörande trädarter av släktet Eugenia Lin. (inkl. Jambosa DC.); jfr malajisk c. Areschoug Düben 261 (1870). Ostindiska rosenäpplen. AOLindfors (1907) hos Linné Diet. 2: 191. Simmons Jönsson 79 (1935).
3) (numera knappast br.) bot. benämning på de stora purpurröda nyponen hos törnrosarten Rosa villosa Lin. var. pomifera (Herrm.) Desv., äppelnypon; jfr ludd-nypon. Åstrand (1855). —
-ÄRT. [jfr t. rosenerbse] (numera knappast br.) trädg. = -böna. DA 1824, nr 91, Bih. s. 2. Jönsson Gagnv. 151 (1910). —
-ÄTTIKA. [jfr t. rosenessig] (i fackspr., i sht förr) ättika beredd gm digerering av (vanl. färska) kronblad av rosor i ättika o. använd inom medicin o. kokkonst. KryddRSthm 1555, s. 79. Till Sallater .. Oliver .. gurkor .. Hållstens ost .. (användes) rosen ätticka. HovförtärSthm 1728, s. 2689. Bruno Gumm. 15 (1762). Gentz Lindgren 181 (1931). —
-ÖRA. (i sht skämts.) rosenrött (spätt o. fint) öra. Carlsson HelaSthm 81 (1911). Vill ni låta upp ert rosenöra för lite fler påståenden? Trenter Rop. 210 (1954). —
E (†): ROSER-SIRAP, se D.
F (†): ROSERS-VATTEN, se D.
1) (mera tillf.) pryda (ngt) med rosor; anträffat bl. i förb. rosa ut10 4, utstyra (ngt) med sydda rosor (jfr ros, sbst.1 2 c). Det är syndigt att rosa ut .. (de grå tofflorna) så där. Martinson OsynlÄlsk. 185 (1943).
2) (i vitter stil, numera bl. tillf.) färga rosenröd, rödfärga (ngt); anträffat bl. i fråga om rodnad (jfr ros, sbst.1 5 b). En varm sky rosade hennes magra kinder. Holmström Kråksl. 239 (1926).
3) (†) bildl.: göra (ngt) angenämare, förljuva (ngt) o. d.; jfr ros, sbst.1 6 b, rosen-röd I 2. Kärlek kan rosa / Den hårdaste prosa. Nyblom VDikt. 3 (1876).
Spalt R 2460 band 22, 1959