| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
DAGER da4ger (da´ger Weste), r. l. m.; best. -n (Miniaturskolan 43 (1784; i bet. 5 a) osv.), sällan -gren (Wetterbergh Altart. 205 (1848; i bet. 5 b β)); pl. (nästan bl. i bet. 6) -grar32 (Miniaturskolan 30 (1784; i bet. 6 a) osv.).
Anm. De ex. fr. 1500-talet i hvilka formen dager i det nuvarande spr. skulle hafva motsvarats af DAG äro upptagna under d. o.
a) i uttr. som beteckna tidpunkt på dygnet under hvilken ngt inträffar; vanligen om dagens inbrott i motsats till den föregående natten; stundom närmande sig bet.: gryning (jfr 3). Thå dagher wart, gick han vth j ödes marken. Luk. 4: 42 (NT 1526). Han .. bleff ther offuer nattena j bönen til Gudh. Och tå dagher wardt, kalladhe han sina Läriungar. Luk. 6: 13 (Bib. 1541; NT 1526: dagh). Låter oss nu ingå i thetta hws, / Och göra oss lustigh til Dagher liwss. Messenius Sign. 12 (1612). Skal man til gestabodz, si tå är man frisk och förr (dvs. före) dager vppe. Swedberg Sabb.-ro 2: 1214 (1697, 1712). Så snart dager lyste up. Carl XII Bref 92 (1708). Den 28 för (dvs. före) dager, bröt Armèen op. Nordberg 2: 52 (1740). Vakna! se, det dager är. Atterbom LÖ 1: 272 (1824, 1854). Så skämtades i salen / och dracks till dager ljus. Tegnér 1: 78 (1825). Jag har skurit / I mörkret tänderna, tills dager grydde. Thomander Skr. 3: 84 (1826). Glädjens, ty dager är när! Tegnér 2: 485 (1827). Stiga upp före dager. Dalin (1850). Hon .. hviskar, rodnande, det namn / Hon ej törs andas fram vid dager. Strandberg 3: 257 (1854). Vi skulle vara på .. rendezvous-platsen innan dager. Oscar II 3: 249 (1864, 1888). Vid lampan sitter du till dager ljus. Snoilsky 2: 44 (1881). I skeppsråd beslöts att vid första dager gå i båtarne. GHT 1897, nr 233, s. 2. Om morgonen, när det blef dager, fingo männen fara. 1 Mos. 44: 3 (öfv. 1904). — särsk. i vissa numera bl. i arkaiserande framställning brukliga uttr. Drick til dager är lius och sömnen rinner i ögon. Stiernhielm Herc. 246 (1668). Om vinteren reeser iag på vägen, när stoor dager är, eller i solenes upgångh. Växiö domk. akt. 1694, nr 183. Knappt var dager ljus då pojken kröp fram. Sv. folks. 6 (1844). När dager blir ljus, jag skyndar genast / Till boklådorna. Lysander Cat. 25 (c. 1880).
b) med tanken fäst på själfva den belysning som dagsljuset åstadkommer, utan att ordet användes för att bestämma vid hvilken tidpunkt på dygnet ngt inträffar. (O)tillräcklig, skarp, svag dager. Lindfors (1815; under dag). Ingen Titan (dvs. sol) med strålarna än gaf dager åt verlden. Adlerbeth Ov. 1 (1818). Man tillstoppar fönster och gluggar så att ingen dager infaller. Nilsson Fauna II. 2: 21 (1828, 1858). Den som är ljusskygg och som således ej förmår se i dager, ser klart i mörkret, der andra intet se. Wetterbergh Altart. 530 (1848). Hus, som har mycken dager .. Rum, som har mycken dager, ljust rum. Dalin (1850). Större träd, som .. icke behöfva mycken dager. Lundström Trädg. 326 (1852). Då man besinnar huru sparsamt med dager de låga fönstren med sina små gröna rutor insläppte, kan man väl föreställa sig rummens dystra utseende. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 5 (1865). Förhängen för kyrkans alla fönster utestängde dagern. Rydberg Sägn. 46 (1874, 1884). Salen, utan ett enda fönster .. tog sin dager genom de stora glasfönstren i verandan. Tavaststjerna Inföd. 61 (1887). Det är skum dager på predikstolen. Topelius Tänkeb. 123 (1890, 1895). Fabbe vande ögonen efter hand vid dagern. Rydberg Vap. 40 (1891). jfr HALF-DAGER. — särsk.
α) i uttr. Guds (l. Herrans) dager, om dagsljuset betraktadt ss. en gåfva af Gud, se under GUD o. HERRE.
β) (numera knappast br.) närmande sig bet.: dag. Vi (dvs. andarna) endast vaka. Natten är vår dager, / Vår arbetstid. C. F. Dahlgren 3: 295 (1828). Gud låt mig .. ej. dö ännu! nu blir en annan tid, en annan dager. Almqvist Drottn. j. 165 (1834).
c) (föga br.) i obest. sg. i jämförelser; särsk. i uttr. vacker som en dager; jfr DAG II 1 g α. En ung Fröken ifrån Bergslagen, vacker som en dager och rik. Kexél 1: 170 (1789). Bellman 3: 48 (1790). Knorring Skizz. II. 1: 147 (1845). jfr: Det är som en dager att se henne nu mot hvad hon var då. Runeberg (1846) hos Strömborg Runeberg IV. 2: 43.
d) i ordspråksliknande uttr. Dager gör arbete. Sv. ords. A 4 b (1604); jfr andra ex. från Grubb under DAG I 5. Det är icke strax dager, att en Fogel qwittrar. Grubb 80 (1665); jfr Sv. ordspråksb. 26 (1865); jfr a.
e) bildl. o. i bild: ljus, klarhet; motsatt MÖRKER; jfr DAG II 1 h α. (Vetenskaperna) göra omkring sig en dager för Menskligheten. Thorild 3: 259 (1794). Villornas .. skuggor (kunna vara dem) önskvärdare än sanningens milda och klara dager. Wallin 2 Pred. 2: 154 (1822). Full dager uti detta ämne erhålles vanligtvis icke genom skriftställare inom katholska kyrkan. J. V. Beckman i VittAH 22: 217 (1859). Från stridens och töcknets ö / Din ande gått till .. / Sanningens fastland med evig dager. C. D. af Wirsén i Upsala-Posten 1866, nr 26, s. 3. Du var ju dagern i min dag. Bäckström Dram. stud. 29 (1870). Se, natten råder nu på dessa kullar / .. Förr gjorde dina ögon dager där. Wulff Petrarcabok 94 (1905). — särsk.
α) (mindre br.) i uttr. se dager i ngt (jfr 9), tydligt uppfatta ngt, komma till full insikt i ngt, komma till klarhet angående ngt. Han ville en gång se dager i en sak, som desse konstige köpmän alltid sökte förmörka. Dalin Hist. III. 1: 199 (1760). Jag ser ingen dager däri, .. je n’y vois pas clair. Weste (1807); jfr Schulthess (1885).
β) (numera mindre br.) i åtsk. uttr. som beteckna, att ngt är l. blifver uppenbart l. bekant l. tydligt l. utredt; jfr DAG II 1 h β samt 7 c o. d. Lägga i full l. öppen l. uppenbar dager. Ligga i (l. för) öppen dager l. i ljus dager Sätta l. ställa i klarare dager. Ställa i fullkomlig dager. (Pantförskrifningen) lägger i full dager, det hvarken Konung Birger eller des rådgifvare varit af det slugaste slaget. Lagerbring 1 Hist. 3: 133 (1776). Ändteligen ligger en ganska känbar brist inom vår Församling för öpen dager, uti dess behof af en alldeles ny .. Cateches. J. Åström i LBÄ 36—38: 68 (1800). Det lilla stycket .. hvilket .. ställer eder rara omdömesförmåga och sällsynta sakkännedom uti fullkomlig dager. Polyfem II. 39: 1 (1810). De stora fördelar, som härigenom borde vinnas, lågo i så öppen dager, att jag icke ett enda ögonblick kunde draga i betänkande att … Ekbohrn i Naut. ordb. Förord 1 (1840). Antaga regellöshet, der regeln ligger för öppen dager. Rydqvist SSL 4: 417 (1868). Rådvillheten visade sig stundom i bjert dager. Malmström Hist. 4: 427 (1874). Sätta .. i klarare dager. Schulthess (1885). Jag (var) icke synnerligen nyfiken att därom få veta mera, än hvad som lades i uppenbar dager. De Geer Minnen 2: 157 (1892). jfr: Den flicka som tillstått sin känsla är förlorad; hennes hjerta är lagdt i ljus dager, hon har mist sitt största behag. Almqvist Drottn. j. 15 (1834). — (numera knappast br.) Om våra knep någon gång komme för ljusan dager? Altén Förf. osk. 16 (1798).
γ) (numera knappast br.) i uttr. gifva dager åt, publicera; jfr DAG II 6. Vi ville icke med vår pennknif skära sönder en väf af tankar, som rännts upp ur skära sinnen, för att .. gifva dager åt ett naket extrakt. Almqvist Am. H. 1: 121 (1840).
2) belysning som det från ett visst håll fallande dagsljuset åstadkommer; dagsljuset ss. fallande från ngt visst håll; riktning i hvilken dagsljuset faller på ngt; jfr DAG II 2.
a) eg. Hålla en teckning mot dagern. Dagern skär i ögonen. Tyget skiftar i grönt och kopparrödt allt efter som dagern faller från höger eller från vänster. På kräfvan (på en steril tjäderhöna finnes) en stor svartgrön fläck med skön metallglans, som efter olika dager skiftar i blått och violett. Nilsson Fauna II. 2: 49 (1835, 1858). Se, huru vackert tyget skiftar, om man håller det i rätt dager. Dalin (1850). I, från, mot dagern. Schulthess (1885). Det står ej i rigtig dager. Därs. I väster skymtar ännu den matta / sista resten af dagern fram. Fröding Guit. 114 (1891).
b) [jfr 5 b α] bildl.; jfr DAG II 2 b. Se (ngt) i sin rätta dager, i (o)rätt dager. Sätta l. ställa (ngt) i sin rätta dager. Författaren har icke diktat någon väsentlig omständighet; han har blott stält verkligheten i sin rätta dager, hans dikt är sanning. Tegnér 6: 436 (1826). Kastande en allt skarpare dager öfver det oriktiga eller ensidiga uti Machiavellis .. bestämningar. Bolin Statsl. 1: 135 (1868). Må det lyckas mig att i någon mån låta hans ärofulla bana framstå i dess rätta dager! Rundgren i 3 SAH 2: 23 (1887). — (knappast br.) i pl. Jag torde slutligen derutur (dvs. ur skrifvelsen) kunna hemta ännu flera dagrar öfver denna sak. Almqvist Smaragdbr. 127 (1845).
3) (†) dagning, gryning; jfr DAG I 1 c β. — i bild. Vår Nord en dager fått som långsam synes skrida, / Och nattens skuggor än med svaga strålar strida. Nordenflycht Frunt. 54 (1761).
a) (mindre br.) eg. Må ljuset ej, för Er, slå fram med blixtens dager! Leopold 1: 210 (1802, 1814). Genom slitna moln kastade solen sin dager på vissa ställen, under det deras grannar voro skymda. Törneros Bref 2: 134 (1826). Jag tror ej det kommer att regna; himmelen har den gudomligaste dager. Almqvist Drottn. j. 471 (1834); jfr 5. Sommarns ljusa dager. Runeberg 1: 309 (1841); jfr 5.
b) (i sht i högre stil) bildl. Då skal Din ära gå i aldrahögsta dager: / Då skal Du ock bli stor igenom blodig Lager. Nordenflycht QT 1746—1747, s. 28. Jag mit tal får ändtlig frihet ge, / Och låta sanningen i all sin dager se. Murberg Athalie 24 (1776). Så strålar i ovansklig dager / Förtjensten lika hög och ren, / Fast agget ej dess sken fördrager, / Fast fördomen ej ser dess sken. Wallin Vitt. 2: 11 (1804). Vår tid är kort, men minnets drag / Må dager ge åt lifvets dag! Bäckström Sång. o. ber. 64 (1876). Öfver Gustaf Adolfs tidhvarf faller liksom en dager af blomstring och vår. M. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 72 (1881); jfr 5.
5) belysning af ngn viss beskaffenhet, ljus af visst slag (i motsats till belysning af annan beskaffenhet l. annat slag); jfr DAG II 4.
a) eg. Man gör grenarna, som synas imellan löfvet, med Ockra, Berggrönt och Hvitt, eller Bister och Hvitt, alt efter dagern hvaruti de göras. Miniaturskolan 43 (1784). I fullmånans skönaste dager / Se, elfjungfruns bild, / Förförisk och mild! Oscar II 3: 110 (1865, 1888). De brutna dagrarne från sidofönstrens glasmålningar. Rydberg Sägn. 69 (1874, 1884); jfr 6 b. Hög i aftonrodnans dager / Sitter der (dvs. i templet) en offerprest. Wirsén Dikt. 138 (1876). Det stora .. rummet .. erhöll en dämpad, mystisk dager från en rad fönster med färgadt glas. Heidenstam End. 72 (1889). Konungen (stannade) bakom en fallen fyrboll, hvilkens flämtande dager blottställde honom för fienden. Dens. Karol. 1: 244 (1897). Hösten kommer, — i dess dager / mera klart du allting skådar. Melin Dikt. 2: 90 (1904). — jfr GRYNINGS-, HÖST-, MÅN-, MÅNSKENS-, NATT-, NORRSKENS-, PURPUR-, ROSEN-, SILFVER-, SKYMNINGS-, SNÖ-, SOL-, SÄRLA-, TAK-DAGER.
b) bildl. Du kan icke föreställa dig, hvilken ljuf idyll hela denna nejd är, och hvilken egen dager af frid skimrar på hennes kullar och lundar! Atterbom Minnen 2 (1817). Krigsrörelser och underhandlingar förenade sig att sprida öfver Kurfursten Fredrik Wilhelms tänkesätt en allt mera tvetydig dager. Carlson i SAH 48: 47 (1872). Öfver hela hennes lif bredde sig en mörk dager. De Geer Minnen 1: 197 (1892). Öfver Karl XV:s bild kommer alltid att falla en vacker dager från hans goda hjärta, hans vänsälla väsende och hans konstnärliga ande. Därs. 2: 138. — särsk.
α) [jfr 2 b] i uttr. framstå, ligga, stå, synas osv. i (ngn viss) dager, hafva en prägel, ett genomgående drag af ngt, betrakta, se, uppfatta osv. (ngt) i (ngn viss) dager, hafva en viss syn på (ngt), framställa, ställa, sätta, visa osv. (ngt) i (ngn viss) dager, ställa (ngt) i belysning af en viss grundtanke, gifva en viss genomgående prägel åt (ngt), framställa (ngt) från en viss sida; jfr DAG II 4 b β. Se allting i en så ljus (l. välvillig) dager som möjligt, hafva en optimistisk uppfattning. Måste man ej söka, att äfven .. visa religionen i dess skönaste dager. Leopold 3: 351 (1794, 1816). Egenskaper, som .. sätta dem (dvs. sina ägare) i en fördelaktig dager framför dummare jemnåriga. Polyfem V. 35: 3 (1812). Hans bild hör till historien, och bör ställas i religionens dager. Franzén Minnest. 2: 331 (1829). Andra kunna se saken i en annan dager. B. E. Malmström 7: 412 (1845). Väl torde vi kunna påstå, att Bellman här visar sig i sin älskligaste dager. Atterbom Siare VI. 1: 119 (1852). Drömbilder, som röra sig i en förvillande dager af verklighet. Rydberg Frib. 505 (1857, 1866). (Förhållandena) hafva .. ställt dessa äldsta kristna i en falsk dager för vår betraktelse. Lysander Skr. 309 (1876). En tidningsskrifvare var framställd i en ogynnsam dager. De Geer Minnen 2: 228 (1892). — jfr HELG-, IRRSKENS-, PURPUR-, SKUGGSPELS-DAGER.
β) (numera föga br.) i uttr. framstå, stå osv. i dagern af, framstå såsom. Jag ryste, jag fasade för, att den qvinna, som jag älskade högst, skulle stå inför verlden i dagern af en förkastad, en usel, en föraktad. Almqvist Tre fruar 3: 104 (1843). Nu åter framstår han i dagren af en vördnadsvärd, kärleksfull far. Wetterbergh Altart. 205 (1848).
6) [bet. utvecklad af 2 a] ljus (i sht dagsljus) som faller på ngn viss del (af ett landskap osv.) o. kommer öfriga delar (af landskapet osv.) att synas mörkare; af ljus belyst ställe (i ett landskap osv.); motsatt SKUGGA; i sht i pl.
a) konst. om ljuseffekt på visst parti af en tafla, i en teckning osv.; jfr DAG II 3 a. De höga l. högre l. högsta dagrarna på en tafla. Dagrarna påläggas vanligen efter skuggorna. Dagrarna på det mörka pälsverket förhöjas med Ockra och Hvitt. Miniaturskolan 30 (1784). De varma rödaktiga dagrarne (på taflan) antyda en nedgående sol. AB 1831, nr 47, s. 4. (Sömmar på duken) blifva svåra att dölja, särdeles uti taflans större dagrar. Daguerre Daguerreotypen 36 (1839). Dagrar på hudfärgen. .. Dagrar på Guld. Bertram Lithocromie 16 (1840). Dagrarne må .. läggas med en starkare bottenmassa af färg. Konsten att måla i oljefärg 53 (1845). Solsken älskade han (dvs. Eckersberg) att införa i dagrarne på sina historietaflor. Estlander Konst. hist. 380 (1867). Dagrarna bildas .. i gouache genom stark påläggning af någon kritaktig färg, i aqvarellen genom utsparning af det underliggande papperet eller tunnare färgpåläggning. NF 5: 1408 (1882). Starka dagrar. Schulthess (1885). Sätta dager i en målning. Därs. Guld och silfver (brukades på vissa gobelänger) .. ej blott för prydnader och ramverk, utan äfven för de högsta dagrarna, t. ex. å trädens löf och böljornas kammar. G. Upmark i Meddel. fr. sv. slöjdfören. 1886, s. 31. Roosval Schmidt 22 (1896). — jfr KÖTT-, SMÅ-, SPETS-DAGER.
b) i utvidgad anv.: ljuseffekt; ljusstrimma; eg. o. i bild. Hans svarta frack fick på ena skuldran, som han höjde, en hastig, stark dager ifrån ljusskenet ur en vägglampett. Almqvist Pal. 11 (1838). Väl syntes hvita remsor land / Och en och annan svartgrön strimma / I månens starka dagrar simma. Strandberg 3: 325 (1853). Halfva dagrar spela på / En himmel, som är dunkelblå. Därs. 255 (1854). Der fann han Severin Björck vid båtbryggan, betraktande vattnens täcka skuggor och dagrar i juninatten. Topelius Vint. I. 1: 335 (1860, 1880). Han (dvs. din lefnadsafton) kommer med tjusande dagrar, / Med svalka af ek och af lagrar. Böttiger 4: 40 (1866). Det förefaller i början temligen mörkt derinne, .. men de qvicka dagrarne på åror och relingar lysa som silfver. Lundgren Mål. ant. 3: 74 (1873). Ditt lif är en strimma i dagrarnes spel. Rydberg Dikt. 1: 108 (1882). Nu jag (dvs. månen) lägger mina dagrar ut / på tomma säten och på brustna räcken. Heidenstam Vandr. 176 (1888). Genom den luftiga vårgrönskan framträngde solnedgångens dagrar matta och dämpade. Roos Skugg. 5 (1891). Fridens leende, den öfvermänskliga humorns leende, som icke är en min utan blott en dager. Larsson Stud. o. med. 73 (1899). — jfr FJÄRR-, SILFVER-DAGER.
c) bildl.: ljus sida, ljuspunkt, dagsida. Vi hoppas dock att hafva i .. charaktersteckningen fördelat dagrar och skuggor efter en oväldig rättskänslas kraf. Wieselgren Sv:s sk. litt. 4: 388 (1848). Medeltiden företer en brokig tafla, i hvilken .. skarpa dagrar förekomma vid sidan af djupa skuggor. Hildebrand Sv. medelt. 1: 20 (1879); jfr a. De revolutionära tänkesätten med deras djupa skuggor och blänkande dagrar. Rundgren Minnen 3: 219 (1889). — mera direkt anslutande sig till a. Hafva blott dagrar för en sak (dvs. begagna idel ljusa färger vid skildrandet af ngt). Cavallin (1875).
7) (i sht i fackspråk) i uttr. i (l. uti) dagern (förr äfv. dager), i fria luften, ofvan jord; jfr DAG II 5 a, c. En bökestubbe ruttnar up uti dager på 5 eller 6 år. Trozelius Rosensten 25 (1752). Hos de lägre (svamparna) träder det (dvs. det vegetativa systemet) ofta i dagern och öfvergår då omedelbart till fruktbildning. Fries Bot. utfl. 3: 324 (1863). Inalles får (den underjordiska) banan fem stationer, hvilka komma att byggas i dagern ofvan tunnlarne. Tekn. tidskr. 1899, A. A. s. 275.
8) [jfr motsv. anv. af eng. day-light] fria luften, dagsljuset ss. synlig(t) i större l. mindre öppning i l. mellan kompakta föremål; jfr DAG II 8. Kapprodd .. Haines segrade med ett försprång af en båtlängds dager. Tidn. f. idr. 1897, s. 52. jfr: De några åren af Per Brahes förvaltning hade slocknat, förgått som en dager af blå himmel mellan de mörka skyar. Topelius Fält. 2: 133 (1853, 1856). — särsk. (i fackspråk) om dörr- l. fönsteröppning o. d. De å karmritningen med n:o 9 (osv.) .. betecknade karmar göras med 11 × 15 cm. .. karmträd, allt i dagern räknadt. Arbetsbeskr. f. ny byggnad åt univ.-bibl. i Lund 11 (1902). jfr KARM-, STEN-DAGER.
9) (numera mindre br.) ljusning, utsikt, tillfälle, möjlighet, chans; utväg; i sht i förb. med se (jfr 1 e α); jfr DAG II 2 c. Erik Tegel, du ser nu dager att hämnas. Gustaf III Skr. 2: 209 (1788). Fattiga genier ha ingen dager för sig. Porthan Bref t. Calonius 197 (1795). Till kautionist såg jag mig ingen dager. Cederborgh OT 2: 15 (1810). Jag såg ingen annan dager, än att fröken Amanda skulle befalla dem vara stilla. Almqvist Drottn. j. 61 (1834). Jag ser knappast dager till förändring. U. Troili (1846) hos Dahlgren Ransäter 95. I dag för Morerna är föga dager, / att hem till Libyen vänder ens en karl. Kullberg Rol. 2: 167 (1865). Jag ser ingen dager / Att helsning från dig få. Gellerstedt Dikt. 1: 38 (1871). Wenström o. Harlock (1904).
(1 b) -FÄLT~2. byggn. (vägg)fält hvarigenom dagern infaller. Väggarnes fortsättning (utgöres af) .. ett 2,4 m högt dagerfält af jern och glas. Tekn. tidskr. 1889, s. 70. —
(6 a) -FÖRTONING~020. (Akvarellmåleriets) enklaste form är nyttjandet af en enda färg, hvilken genom olika styrka .. angifver skuggor och dagerförtoningar. NF 1: 931 (1876). —
(1 b) -KÄLLA~20. ställe hvarifrån dagsljuset kommer; jfr LJUS-KÄLLA. (Gruf-)gångens öppning eller någon annan dagerkälla. Scholander I. 2: 194 (1881). Med hänryckning .. såg han (dvs. Assim) mot öster, mot dagerkällan, öfver hvilken blekröda skyar strimmade sig. Rydberg Sing. 74 (1894). —
(1) -LJUS, adj. (†) = DAGS-LJUS, adj. Så kunde ey heller någhen öfwertala them (dvs. de romare som måst gå under oket), emedan (dvs. så länge) thet war dager liust at gå in i stadhen. Schroderus Liv. 199 (1626). Anm. Måhända är uttr. icke ngn ssg, utan bör fattas ss. felskrifning för (det var) dager ljus. Eller ock kan dager vara adverbiellt (jfr sådana uttr. som dag sann, splitter ny). —
(1 b) -LUCKA~20. (i taket befintlig) lucka hvarigenom dagsljuset infaller. Ahrenberg Styrk. rätt 189 (1899). —
(1 b) -LÖS~2. (föga br.) som saknar dager; jfr DAG-LÖS. Det dagerlösa hvalf, där (den heliga) Catherina hade sitt kalla läger i en öppen graf i golfvet. Lindgren Ital. 162 (1896). —
-MÅL, se d. o. —
(8 slutet) -MÅTT~2. byggn. mått som angifver storleken af en muröppnings l. en karms dageryta. —
(jfr 6 b) -PARTI~02. De (i det inre af Sienas katedral) använda marmorsorterna äro endast två, ljust gul för dagerpartierna och mörkare, lätt grönaktig marmor för delarne i skugga. Tekn. tidskr. 1897, A. B. s. 74. —
(jfr 6) -SIDA~20. särsk. bildl.; jfr DAGER 6 c. (G. III:s) bild, sedd från dagersidan, är ej den samma, som då man ser den från skuggsidan. G. Nordensvan i Ord o. bild 1894, s. 42. Lifvets dagersida. Dens. Konst. hist. 313 (1900). —
(6 a) -STÄLLE~20. Dagerställena af teckningen. Bertram Lithocromie 5 (1840). Tekn. tidskr. 1895, A. B. s. 42. —
(1 b; jfr 8 slutet) -YTA~20. yta af dageröppning; jfr DAG-YTA 1. Tekn. tidskr. 1887, s. 130. Sofrummens fönster skola, så vidt möjligt, alla vetta åt söder, samt hafva stor dageryta. Därs. 1899, A. A. s. 10. —
(1 b; jfr 8 slutet) -ÖPPNING~20. byggn. öppning i vägg l. tak gm hvilken dagsljuset kan intränga i ett rum; (minsta) öppning af dörr- l. fönsterkarm osv.; jfr DAG-ÖPPNING 1. Scholander I. 2: 52 (1881). Sitt ljus får aulan hufvudsakligast från den i taket .. anbragta runda dageröppningen. Tekn. tidskr. 1886, s. 122. Huset utmärker sig för .. sin väl arbetade port med det elegantaste smide i dageröppningen. Stockholm 2: 181 (1897).
Spalt D 107 band 6, 1906