Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRYSS krys4, sbst.3, n.; best. -et; pl. = ((†) -er Rosenfeldt Nav. 33 (1693)); förr äv. KRYSSE, n.
Ordformer
(krijs(s) 1675 (: Krijsssmeden)1691 (: Krijs Hult). kryds (krydz) 1546 (: krydz sadell giord)1558 (: krydzlod). krys 1543 (: krys bandh), 1563 (: kryset, sg. best.). kryss 1541 (: kryssiitt, sg. best.) osv. kryts (krytz) 1543 (: Kryttzett, sg. best.)1728. kryse 1619 (: till Kryse). krysse 1561 (: till krysse) 1750. krytze 1561 (: till krytze))
Etymologi
[liksom d. kryds av mnt. krūze, av fsax. crūci, motsv. fht. krūzi, t. kreuz, av lat. crucem, ack. sg. av crux (se KROS). — Jfr KRYSS, sbst.2, KRYSSA, v.1—2]
1) (†) = KORS I 2; ss. enkelt ord anträffat bl. i uttr. krypa till krysse(s) l. krysset, krypa till korset (se KORS I 2 e). Svart G1 141 (1561). Dhen fattiga måste altijdh krypa til krysse. Grubb 289 (1665). Carl XII Bref 103 (1710). Granlund Ordspr. (c. 1880).
2) = KORS I 4, 7; särsk. om likarmat kors (andreaskors) l. kors med snedställda armar; särsk. (i sht i fackspr.) om figur som bildas av korslagda föremål l. om korsliknande föremål bestående av tvenne varandra korsande slåar o. d.; äv. särsk. om det ställe där armarna i korset mötas; äv. om tvärarm (tvärslå o. d.) som bildar ett kors tillsammans med ett annat föremål varpå den är fäst; äv. i mer l. mindre utvidgad l. oeg. anv. Rosenfeldt Nav. 33 (1693; i fråga om gradstock). Grad-Ståck är en raak fyrkantig graderat Ståck med 4 kryts af differente Längder. Rajalin Nav. 104 (1728). Signalens bild skär, då tuben är rätt ställd, hårkorset uti dess kryss. JernkA 1839, s. 213. Den hvita flaggan med sitt blåa kryss. Hedberg 4År 218 (1858). Plankorna läggas i kors och spikas i hop. Midt i krysset borras .. ett hål för rodrets hjertstock. TIdr. 1883, s. 26. Å prickar, som utmärka mindre grund med farled på båda sidor, används ett röd- och svartmåladt kryss eller en ballong. 2NF 31: 130 (1920). — jfr LÖP-, SAX-, SIKT-, SKUGG-, SPARR-, VÄG-KRYSS m. fl. — särsk.
a) (†) om parerstången (med därå fastgjorda byglar o. spänger) på svärd l. sabel; parerstång, parerkorg. VaruhusR 1541. Stiernman Com. 1: 518 (1607). jfr Alm BlVap. 21 (1932).
b) (numera knappast br.) sjöt. ankarkrona. Rosenfeldt Tourville 103 (1698). Sundén (1886). — jfr ANKAR-KRYSS.
c) (i fackspr.) på möbel (i sht bord l. stol): kors som förbinder benen med varandra. Böttiger Drottnh. 82 (1889). RedNordM 1929, s. 28.
d) (numera föga br.) byggn. band i ett korsvalv; kryssbåge. Dalin (1852). Taket (i banksalen) är .. hvälfdt i ett antal kryss. TT 1901, D. s. 61.
f) (ritat l. ristat l. inskuret osv.) märke i form av ett kors; korssnitt; korsstreck. Weste (1807). (Budkavlen) är utaf En, fin och vacker med sina kryss och skärningar. Palmstjerna Snapph. 1: 124 (1831). Kryssen (på bilden) angiva de båda pristagarna. DN(A) 1921, nr 335, s. 1.
3) = KORS I 9.
a) i uttr. i kryss, i fackspr. äv. enbart kryss, i adverbiell anv.: korsande varandra, i kors, om kors, över kors. Carlberg SthmArchitCont. E 3 b (1740). Tag .. ett snöre och gå kryss dermed under Spinnstolen. Carlström Spinnm. 3 (1832). Hon .. / Slog benen i kryss, sänkte ögat och neg. Hultin VSkr. 40 (1858). Schaltrasorna de hade bundna i kryss om lifvet. Fitinghoff BarnFrostm. 16 (1907). Att 2 eller flera farkoster förenas genom i kryss spända tåg. 2NF 29: 600 (1919). — särsk. sjöt. i fråga om det förhållande att rårna ”tagas fyrkant”, dvs. bringas i horisontellt läge från att ha hängt vertikalt; äv. i uttr. kryss! ss. kommandoord. Rosenfeldt Tourville 13 (1698). Råerne pikas i kryss. SFS 1836, nr 28, s. 12. 2NF (1911).
b) (i fackspr.) i uttr. över kryss, tvärs över, på bredden. Veden .. skall vara minst 12 cm. öfver kryss. TLev. 1892, nr 59, s. 2.
c) (ngt vard.) i uttr. kryss och tvärs, stundom tvärs och kryss, kors o. tvärs, hit o. dit, i alla riktningar. Hvar han fick se några kattor, jagade han dem både kryss och tvärs. SvFolks. 301 (1849). Segla Vättern kryss och tvärs. TurÅ 1913, s. 67.
d) (†) i uttr. hoppa krysse l. till kryss(e), hoppa bock (se BOCK, sbst.1 II d). Håppa krysse. Ihre Superstit. 32 (1750). Schultze Ordb. 2191 (c. 1755). Hoppa til kryss. Sahlstedt (1773).
Ssgr (i allm. till 2 l. 3; i sht i fackspr. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till KRYSSA, v.1): A: KRYSS-BAND.
1) sjöt. om band l. sträva o. d. som är anbragt i kors över l. tvärs över ngt; jfr KORS-BAND 1. SkeppsgR 1543. Ramsten o. Stenfelt (1917).
2) byggn. förband vid vilket stenarna läggas vinkelrätt mot murens yta. Brunius SkK 426 (1850). Dens. Metr. 553 (1854).
-BOCK, r. l. m. om (saxformig) bock (l. hopkopplade bockar) i underrede av bord o. d. Upmark Möbl. 13 (1912). SvKulturb. 9—10: 231 (1931).
(jfr 2 d) -BÅGE. [jfr t. kreuzbogen] byggn. om vardera av de två varandra korsande bågarna i ett korsvalv. Rothstein Byggn. 425 (1859). SFS 1924, s. 51.
-BÄNDSEL. [jfr t. kreuzbändsel, ävensom eng. cross seizing] sjöt. bändsel vid vilken bändsellinan korsas o. fastgöres rundt egen lindning; jfr TUSENBENS-BÄNDSEL. Ekbohrn NautOrdb. 38 (1840).
(2) -DALER. (förr) jfr KORS-, KREUZ-DALER. De Spanske krytzdalerne. RP 9: 344 (1642).
-FANER. tekn. faner av tunna skivor (av björk, al, asp l. fur) som limmas över varandra med fibrerna korsvis. AB(A) 1915, nr 281, s. 1.
Ssgr: kryssfaner-fabrik,
-skiva,
-teknik,
-vägg m. fl. —
-FOT. (i fackspr.) fot å möbel o. d., bestående av l. försedd med kryss. Balck Idr. 3: 284 (1888). RedNordM 1916, s. 7.
-FÖRBAND. byggn. murförband i vilket löpskikt o. bindskikt växla på det sätt att varje bindskikts stötfogar ligga midt över föregående bindskikts stenar. Rothstein Byggn. 385 (1859).
-FÖRBINDNING. tekn. o. skeppsb. förbindning vars delar ligga i kryss emot varandra. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). SvFriesen Inbj. 1891, s. 21 (i fråga om takstol).
-GJORD, r. l. f. (†) om sadelgjord av visst slag. HH 1: 27 (1543). GenMRulla 1711.
(2) -GYLLEN. (†) = KORS-GYLLEN. SthmTb. 1566, s. 100 b.
-HAMMARE. tekn. hammare av visst slag för bearbetning (huggning) av stenyta. BoupptSthm 25/8 1658. TLev. 1907, nr 6, s. 3. 2NF 26: 1202 (1917).
-HAMRA. tekn. bearbeta (stenyta) med krysshammare. SD(L) 1896, nr 115, s. 4. Grovt krysshamrad eller grovt tandad (stenyta). Bildmark Entrepr. 97 (1921).
(1) -HERRE. [jfr (ä.) t. kreuzherr] (†) = KORS-HERRE. Widekindi KrijgH 906 (1671).
-HUGG. tekn. på fil: hugg som korsar gradhuggen. Landsm. XVIII. 1: 14 (1912).
-HULT. [jfr t. kreuzholz] sjöt. med tvenne horn försett trä- l. järnstycke (”knap”) som är fäst i fartygs däck l. sida o. avsett för beläggning av svåra ändar. Rålamb 10: 37 (1691). VFl. 1930, s. 77.
-KIL. tekn. avlångt, fyrsidigt stålstycke som användes för att fastlåsa en maskindel vid en annan; äv., i pl., om kilar som korsa varandra. JernkA 1867, s. 27. Krysskilar .. för fästande af hjulnaf på axlar. Starck Hållf. 60 (1903).
(2) -KLOT. (†) = -LOD. G1R 24: 361 (1554). Därs. 29: 772 (1560).
(2) -LOD. (kryss- 1555 osv. krysse- 15561558) (förr) = KORS-LOD. G1R 25: 376 (1555). Holmberg Artill. 4: 189 (1886).
-LÄGGA. lägga (föremål) i kors, korslägga; i sht i p. pf. ss. adj. HbSkogstekn. 436 (1922). Konstruktioner med krysslagda balkar. Kjellberg GrekRomK 48 (1932).
-MAST. [jfr t. kreuzmast] sjöt. på tre- l. flermastat fartyg med rår på alla masterna: aktersta masten (vars brassar o. boliner löpa i kryss om varandra förut); jfr MESANMAST o. KRYSS, sbst.1 Dalman (1765). Hägg Segel 36 (1935).
-MEJSEL. [jfr t. kreuzmeissel] tekn. mejsel vars ägg är ställd vinkelrätt mot tvärsektionens längsta sida; äv. om spetsmejsel med liknande ägg. Almroth Karmarsch 274 (1839). 3NF 13: 1128 (1930).
-MUR. byggn. mur (av sten) i oregelbundna förband. TT 1891, s. 45. NoK 18: 80 (1923).
(2) -MÄRKE. särsk.: vägmärke med kryss (uppsatt vid korsning mellan väg o. järnvägsspår). SFS 1924, s. 463.
(3) -PEJLING. [jfr eng. crossbearing] sjöt. samtidig pejling av två (l. flera) föremål för bestämmande av fartygs läge. Rajalin Nav. 175 (1728). Hornborg Segelsjöf. 44 (1923).
-PINNE.
1) tekn. (pinnformig) krysskil. JernkA 1838, s. 207. Nerén HbAut. 2: Pl. 15 (1912).
2) vävn. om vardera av två på varpan l. varpkronan anbragta pinnar förbi vilka varptråden vid varpningen ledes, så att den varannan gång går över den ena o. under den andra, varannan gång på motsatt sätt, lässpinne, skälpinne. UB 6: 429 (1874).
(2) -PRICK. sjöt. ”prick” bestående av en i flera röda o. svarta segment målad stång, vanl. i toppen försedd med ett kryss l. en ballong i rödt o. svart. Balck Idr. 1: 55 (1886). Hägg PraktNav. 94 (1900).
-PUNKT. punkt där armarna i ett kryss mötas; korsningspunkt. TT 1891, s. 186. Fornv. 1925, s. 191.
(2) -REMMARE. (i sht i Finl.) sjöt. (större) kryssprick. GHT 1895, nr 254, s. 3. Lang FinlSjör. 73 (1932).
-SADELGJORD. (†) = -GJORD. Skråordn. 318 (1546). TullbSthm 18/5 1582.
(3) -SJÖ. i sht sjöt. sjö som kommer samtidigt från två håll. SD(L) 1903, nr 83, s. 5. Sparre Kryss 77 (1920).
-SLAG. i sht sjöt. vid fastgörande av en ända o. d.: slag som göres i kors (över annan del av ändan osv.). Platen Glascock 1: 241 (1836). När flaggan är väl i topp, styvhalas den halande parten .. och belägges på knapen med några krysslag. Hägg KonstFlagg. 32 (1937).
(2 a?) -SMED. [efter t. kreuzschmied] (†) smed som förfärdigar parerstänger o. d. till svärd? Krijsssmeden Erick Knutzsson. BoupptSthm 1675, s. 523 a. M(äste)r Petter Krytzsmedh. Därs. 1684, s. 852 b.
-SPANT. skeppsb. i fråga om det aktersta vantparet på fartyg med ojämnt antal vantpar: korsande spant (varvid ett spant kommer på vardera sidan om masten). Rajalin Skiepzb. 212 (1730).
-SURRNING. sjöt. surrning som sker på sådant sätt att de olika varven av linan läggas korsvis över varandra. Frick o. Trolle 46 (1872).
(3) -TAG. idrott. i brottning: tag med händerna hophakade om motståndarens rygg med bindande grepp av den ena armen över o. den andra under motståndarens armar. 3NF 4: 34 (1925).
-TÅG. i sht sjöt. tåg som korsar ett annat; vanl. i pl. Schulthess (1885). Zethelius Fältarb. 78 (1892).
-TÖRN. [jfr eng. crossturn] sjöt. ”törn” (bukt) i vilken delarna av tåget korsa varandra. Ramsten 25 (1866).
(jfr 2 d) -VALV. [jfr t. kreuzgewölbe] byggn. korsvalv. Palmstedt Resedagb. 13 (1778). HantvB I. 1: 356 (1934).
-VIRKE. (föga br.) byggn. korsvirke. PT 1882, nr 166 A, s. 4. Därs. 1895, nr 173, s. 1.
-VIS, adv. i kryss, korsvis. Grundell AnlArtill. 1: 61 (c. 1695). Trallet består af en yttre träram samt två lag i ramen kryssvis lagda ribbor. 2NF 29: 566 (1919).
-VÄLVD, p. adj. byggn. jfr -VALV. En krysshvälfd hall af tysk medeltida rådhuskaraktär. TT 1902, Ark. s. 60. Fatab. 1933, s. 60.
B (†): KRYSSE-LOD, -TOPP, se A.

 

Spalt K 3021 band 15, 1938

Webbansvarig