| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PIMPINELL pim1pinäl4, äv. PIMPERNELL pim1per-, förr äv. BIBERNELL l. PIMPERNELLE, r. l. f.; best. -en (Weste (1807) osv.); pl. -er (i ä. språkpr. möjl. äv. att hänföra till sg. pimpinella, IErici Colerus 1: 221 (c. 1645) osv.); l. (utom om ä. förh. numera bl. i bet. 2) PIMPINELLA -näl3a2 l. —40 (pimpine`lla Weste, pimmpinä`lla Dalin), r. l. f.; best. -an; pl. -or (Möller (1790) osv.), förr möjl. äv. -er (se ovan).
1) växten Sanguisorba minor Scop. (Poterium sanguisorba Lin.); förr särsk. ss. ämnesnamn, i sht om kvistar o. blad av växten, använda ss. krydda m. m. i vin (jfr HOGLANDSVIN); i sht förr äv. om växten Sanguisorba officinalis Lin., blodtopp; förr äv. om drog o. d. från denna växt. BOlavi 62 a (1578; i medicin mot vattusot). Pimpinella .. vtdragher Järn och Torn aff Såår lätteligen vthan någhon wärck, om man lägger itt litet Bladh, kringlet på Såret. Månsson Ört. 91 (1642). Vi foro .. till mäster Nils på Djurgården, där alla våra kamerater funnos samlade vid Hoglands vin och pimpernella, en den tidens (dvs. 1730-talets) ungdoms delice. Tersmeden Mem. 1: 41 (c. 1780). Hvila vid denna källa, / Vår lilla Frukost vi framställa: / Rödt Vin med Pimpinella / Och en nyss skuten Beccasin. Bellman (BellmS) 1: 271 (1790). Ursing SvVäxt. Faner. 100 (1944). jfr (†): Största pimpinella med wita ax. Rudbeck HortBot. 90 (1685; om S. canadensis Lin.). jfr äv.: Pimpinellerna (arter af Sanguisorba). Lindman NordFl. 3: 222 (1903). — jfr FÅR-, TRÄDGÅRDS-, ÅKER-PIMPINELL(A). — särsk. (†)
a) i uttr. välsk pimpinell (pimpernell), om S. officinalis Lin. (stundom äv. om S. minor Scop.). Franckenius Spec. E 2 b (1638). Tillandz D 3 b (1683). Dalin FrSvLex. 2: 276 (1843). Auerbach (1913; ”föråldr.”).
b) i uttr. brun större pimpinella, S. officinalis, stacklig pimpinella, S. spinosa Lin. Rudbeck HortBot. 90 (1685).
2) (numera bl. ngn gg, i sht bot.) växt av släktet Pimpinella Lin.; särsk. om P. saxifraga Lin., bockrot; förr äv. ss. ämnesnamn, om drog av rötterna l. andra delar. BOlavi Föret. A 5 a (1578). Dens. 112 a (i medicin mot pest). Tagh the bästa .. Pimpineller, som tu kan finna, gör them reena. .. Thesse Rötter bryta Stenen, ränsa Blåsan. IErici Colerus 1: 221 (c. 1645). Pimpinella .. och Ålandsrot .. (äro) Bröstet lättande. Haartman Sjukd. 57 (1765). Almqvist Amor. 12 (1822, 1839). Lilja SkånFl. 179 (1870). TurÅ 1934, s. 323. — särsk. bot. i vissa numera obr. uttr.; särsk. allmän (l. gemen l. lilla l. mindre l. vild l. vit l. vit allmän) pimpinella, P. saxifraga Lin., stor gemen pimpinella, P. major (Lin.) Huds., stor pimpinella o. d., dels om P. major, dels om P. saxifraga, svart pimpinella, P. saxifraga var. nigra Willd. Stor Pimpenella. Mindre pimpenella. Rudbeck HortBot. 90 (1685). Gemen stor Pimpenella, .. Lilla Pimpinella. Bromelius Chl. 83 (1694). Gemeen Pimpinell. ApotT 1698, s. 40. Stor pimpinella. Serenius Iiii 3 a (1757; om P. saxifraga). Vild pimpernella. Möller (1790). Hvit Pimpinell. Nordquist Dietrich Anv. 143 (1806). Den allmänna .. Pimpinellan. Wahlberg Foderv. 287 (1835). Den .. stora Pimpinellan. Därs. (om P. major). Hvit allmän eller stenpimpinella. Åstrand (1855). Svart Pimpinell. Lilja SkånFl. 180 (1870). jfr KRUS-, RÖD-, STEN-, VIT-PIMPINELL(A).
3) [efter eng. pimpernel i motsv. anv.] (†) i uttr. engelsk pimpernell, om växten Anagallis arvensis Lin., rödarv. Fischerström 1: 101 (1779). HushJourn. 1785, jan. s. 227. Weste (1807).
5) (förr) vin serverat med pimpinellblad; i sht om hoglandsvin. Bellman (BellmS) 2: 47 (c. 1765, 1791). Pimpenella Mor Maja häller / Uti glas och krus. Därs. 1: 215 (c. 1775, 1790). Därs. 3: 67 (1780).
(2) -DROPPAR, pl. (-nell- 1891 osv. -nella- 1927 osv.) (i sht förr) farm. tinktur framställd av pimpinellrot o. använd som medel mot hosta o. d. (tinctura pimpinellæ). Lindgren Läkem. (1891). KommentSvFarm. 1192 (1905). SFS 1922, s. 504. —
-GRÄS. (-nell- 1785—1856. -nelle- 1638—1757) (†)
1) till 1; om vissa arter av släktet Sanguisorba; i sht i uttr. välsk pimpinellegräs, S. officinalis Lin. (o. S. minor Scop.). Franckenius Spec. D 4 b (1638). Welsk Pimpenelle gräs. Därs. D 1 a (1659). Serenius Iiii 3 a (1757).
2) till 2; om vissa arter av släktet Pimpinella Lin.; i sht i uttr. lilla pimpinellegräs(et), P. saxifraga Lin. Franckenius Spec. D 4 b (1638). När Ammorna bära i sin Barm Lille Pimpinellegrääs, gifwer thet them innan 6 Tijmar öfwerflödig Miölk. Hildebrand MagNat. 84 (1650). Rääf Ydre 1: 120 (1856). —
(1) -ROS. (-nell- 1685 osv.) växten Rosa pimpinellifolia Lin., vars blad likna dem hos växter av släktet Sanguisorba Lin. Rudbeck HortBot. 100 (1685). HågkLivsintr. 8: 259 (1927). —
(2) -ROT. (-nell- 1698 osv. -nella- 1578 osv. -nelle- 1556—1755)
1) i sht farm. rotstock o. rot av Pimpinella saxifraga Lin. (äv. av P. major (Lin.) Huds.); särsk. (i sht om ä. förh.) om drog därav (radix pimpinellæ). HFinlH 4: 123 (1556). ApotT 1698, s. 65. Bruno Gumm. 75 (1762; i medel mot ”förkyld mage”). SFS 1922, s. 502.
2) (numera föga br.) bot. Pimpinella saxifraga Lin. Franckenius Spec. E 2 b (1638). Sonesson HbTrädg. 1122 (1926).
-SLÄKTE(T). (-nell- 1931 osv. -nella- 1844) bot.
(1) -TÖRNE. (-nell-) (numera mindre br.) bot. = -ros. Laurell Träd 15 (1891). Kindberg SvNamn 22 (1905). —
(2) -VATTEN. (-nell- 1698—1739. -nelle- 1675) (förr) farm. (medicin bestående av) vatten destillerat ur gröna delar av Pimpinella saxifraga Lin. Lindh Huuszapot. 113 (1675). ApotT 1739, s. 7. —
-ÖRT. (-nell- 1775. -nelle- 1642) (†)
B (†): (2) PIMPINELLE-FRÖ. farm. frö av Pimpinella saxifraga Lin. (semen pimpinellæ). ApotT 1698, s. 74. Därs. 1739, s. 70. —
-GRÄS, se A. —
(2) -KONFEKT. konditorivara innehållande frön av Pimpinella saxifraga Lin.; jfr fänkåls-konfekt. KryddRSthm 1560 B, s. 22. —
-ROT, se A. —
-VATTEN, -ÖRT, se A.
Spalt P 863 band 20, 1953