| Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYRA sy3ra2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. SURA, r. l. f.; anträffat bl. i sg. obest.
1) om egenskapen l. förhållandet att vara sur, surhet; syrlighet; äv. konkret(are), om ngt (som smakar l. luktar) surt (jfr 2, 3); särsk. dels om sur smak (i frukt, bröd o. d.), dels om jäsningsämne (i bröd o. d.). — jfr CITRON-, DEG-SYRA. Lind (1738). At ställa fisken uti skuggan, såsom uti en källare, at han icke bortrutnar, utan får en besynerlig syro. Broman Glys. 3: 627 (c. 1740). (Torkade krus)bär äro ej så goda .. men kunna dock nyttjas til saucer och grynsåppor, emedan de gifwa en god syra. Warg 425 (1755). Så skulle ättikan med sin syra och isopen med sin bitterhet giöra drycken wederwärdig. Bælter JesuH 6: 569 (1760). (Sv.) Syra i bröd o. d. .. (fr.) levain, ferment. Weste (1807). Flugor fångas ej med syra, men med håning. Remmer Theat. 1: 14 (1814). Det är god syra i de här röda äpplena. SvHandordb. (1966). — särsk.
a) med inbegrepp av l. övergående i 4, i vissa nu obr. uttr.
α) i uttr. taga (en sådan l. sådan) syra, bli (så l. så) sur; surna. Åtskilligt från Finland och Gottland hit til Staden .. ankommit Oxe- och Får-kött .. finnes af för ringa saltning hafwa tagit syra, samt mer eller mindre skada. PH 10: 497 (1775). Vid saltningen .. strös med flit så litet sallt på fisken, att hon tager en rötaktig syra. VetAH 24: 266 (1803). Somliga (födoämnen) taga lätt syra i magen, andra undergå däri icke lätt någon förskämning. Odenius 2Celsus 123 (1906).
β) i uttr. antaga tecken till syra, bli sur, surna. Maten (till spädbarn som inte ammas) bör tillredas flera gånger på dagen, så att den icke kan hinna antaga ringaste tecken till syra. Cederschiöld QvSlägtl. 3: 147 (1839).
b) ss. förled i ssg betecknande djur som utvecklas l. lever i sur miljö l. åstadkommer att ngt blir surt; se SYR-MASK.
2) [eg. specialfall av 1] om sur l. syrlig dryck l. vätska (jfr 3) o. d.; äv. om sur vätska l. saft i växt(del); utom ss. senare led i ssgr numera bl. i a, b. Slå i åt mig; kanske smärtan förgår / Af safternas ljufliga syra. / Tårarna rinna på näsan; Gutår! / Mitt hjerta bättre nu mår. Bellman (BellmS) 1: 103 (c. 1771, 1790). Fluidum flöda, och ur kärlena / Rann nu Rossolis och röd Mallaga. / Af dessa syror bereddes vår bål. Dens. 1: 226 (1786). En droppa blott af denna örtens syra / Skall gifwa henne fantasier yra. Hagberg Shaksp. 1: 28 (1847). — jfr CITRON-, JÄRN-, MODER-SYRA. — särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om syrad vassla, mjölkvassla. Om somaren drickes altid syra (i Österbotten). Linné Skr. 5: 206 (1732). Af thenna färska vasla: göra the sedan sin så kallada syra, hvilken the om vintren, tå mjölken tryter, pläga äta vid gröt. Boding ÅngermHush. 32 (1747). Isländarnes Syra bör här icke förbigås. Den är en sur mjölk-vassla, som förvaras i tunnor och gäser, men anses icke god, förr än efter et år. SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 237. (På somliga) ställen upphåller allmogen under försakelser lifvet med surströmning och slemmig mjölkvassla, som den benämner Syra. Fries LinnéSkr. 2: 77 (1906).
b) (numera bl. mera tillf.) om sur kärnmjölk l. sur grädde l. sur mjölk använd ss. syrningsmedel. En god syra är visserligen ett mycket vigtigt vilkor för att få ett godt smör, men den hjelper föga eller alls icke, om mjölken och grädden äro öfverfylda med skadliga bakterier. TLandtm. 1897, s. 593. BonnierKL (1927).
3) (ålderdomligt) om (kall) fuktighet l. om (sur) väta (jfr 2) i marken. Om Jorden then man körer wore öfwerst wåt och nedan torr, tå kan ey thet som nederwändes om alt thet Åhret wäl torckas, vthan ligger ther i syra, och blifwer til Säd obeqwämmelig. IErici Colerus 1: 89 (c. 1645). Minsta kräk i kärr och syra, / Nyss af Solens värma väckt, / Til en ny högtidlig yra / Eldas vid Zephirens fläkt. Bellman (BellmS) 2: 152 (1791). Man dikar ut mossarna, och man skär igenom dem med järnvägar. Syran försvinner, och sumptrakterna förvandlas till fast mark. Ericson Fågelkås. 1: 155 (1906). SvOrdb. (1986; angivet ss. ålderdomligt). — jfr BACK-, BERG-, BOTTEN-, GRUND-, HÖSTE-SYRA. — särsk. oeg., om växt som växer i vattensjuk mark; i ssgn ORM-SYRA.
4) [ytterst specialfall av 1] kem. om ämne som kan avge en oxoniumjon l. en proton (se PROTON, sbst.1), protongivare (vars vattenlösning har sur smak, o. vanl. är frätande, färgar blått lackmuspapper rött o. frigör koldioxid ur ett metallkarbonat), i sht använd i den kemiska industrin, motsatt: bas (dvs. ämne som kan uppta protoner, protontagare); äv. dels i utvidgad anv., om förening som kan uppta ett elektronpar, dels oeg. (jfr e), om förening av kol o. syre l. vissa metaller o. syre, som i vattenlösning reagerar som en svag syra (se nedan); förr äv. om förening (l. ämne) uppfattad (uppfattat) o. definierad (definierat) i den vetenskapliga forskningen på annat sätt, särsk. dels (o. urspr.) om varje ämne med sur smak (jfr 1), dels i inskränktare anv., om förening som bildar salt med en bas. Frätande syra. Organiska, oorganiska syror. Starka syror, dvs. syror i hög grad dissocierade i joner, svaga syror, dvs. syror obetydligt l. i mindre grad dissocierade i joner. (Is bildas genom) the kylande saltens syra (acidum), och syrans wederpart alcali, som i watnet öfwerflödar, af hwilka bägges blandning, sådan wällande och stridig rörelse förorsakas, som wid Chemiske nederslag observeras. Block MotalaStr. 58 (1708). Syror skiljas hufvudsakeligen derigenom ifrån andra salter, at de på tungan upväcka en känning, som vi kalle sur smak .. at de uplösa Metaller, och göra de flesta blå safter utur Växt-riket röda. VetAH 34: 172 (1773). Syra .. (dvs.) Ämne, mättadt med syre, så att det har sur smak och rodnar blå växtsafter (Syresyra). Äfven: Förening af väte med chlor, brom, jod eller fluor (Vätesyra). Äfven: Förening af svafvel med vissa metalloider och metaller (Svafla ell. Sulfid). Dalin (1854). Under det flogistiska tidehvarfvet ansåg man syrorna som svafvel eller fosfor, som blifvit beröfvade flogiston. 2NF (1918). Lavoisier och Berzelius förstodo med syror en serie oxider av metalloider (icke-metalliska grundämnen), som hade en sur smak och besutto den egenskapen, att de kunde ingå förening med metalloxider (baser) till neutrala, saltliknande ämnen, till salter. 19Årh. V. 1: 98 (1922). Efter Arrhenius definierades en syra som en molekyl, som i lösning kan avspjälka vätejoner, H+, eller med ett annat namn protoner. Elementa 1946, s. 13. Svetten innehåller en syra, som angriper färgen och i viss mån även tyget. Holm AlltFläck. 36 (1946). Lösningsmedel, som varken kan uppta protoner (fungera som bas), eller avge protoner (fungera som syra), kan varken protolysera syror eller baser. Hägg KemReaktion. 49 (1966). Syror har ett pH-värde lägre än 7 och löser kalk och vissa metallsalter. TNCPubl. 77: 59 (1983). — jfr ALDEHYD-, ALUN-, AMID-, AMIDO-, AMINO-, ANEMON-, ANGELIKA-, ANIS-, ANTIMON-, ARABIN-, ARSENIK-, ASPARAGIN-, BALDRIAN-, BARK-, BEN-, BENSOE-, BENSOIN-, BERBERIS-, BERLINERBLÅ-, BEZOAR-, BITTER-, BOCK-, BOR-, BORAX-, BRAND-, BROMVÄTE-, BRÄNN-, BÄR-, BÄRNSTENS-, CITRON-, CYAN-, CYANVÄTE-, DJUR-, ELD-, ESTER-, FETT-, FLUORVÄTE-, FLUSS-, FLUSSPAT-, FOSFOR-, GALL-, GALLÄPPLE-, GARV-, GELÉ-, GLUTAMIN-, GLYCERIN-, GLYKOL-, GRUND-, GULD-, HAR-, HARTS-, HONUNGSSTENS-, HUMUS-, ISÄTTIK-, JOD-, JODVÄTE-, JÄRN-, KAMFER-, KARBOL-, KARBON-, KARBONAT-, KARMIN-, KISEL-, KLISTER-, KLOR-, KLORVÄTE-, KOKSALT-, KOL-, KROM-, KUBEBA-, KVÄV-, KÄLL-, KÄLLSATS-, LACK-, LAV-, LUFT-, LÖD-, MAG-, MANGAN-, MARGARIN-, MELLIT-, MELOT-, META-, METACETON-, METALL-, MINERAL-, MULL-, MULLBÄRS-, MYR-, NEJLIK-, NITRER-, NITRERINGS-, OLEIN-, OLJE-, ORSELLIN-, ORTO-, OSMIUM-, OXAL-, PALMITIN-, PEKTIN-, PELARGON-, PIKRIN-, PLATINA-, PSEUDO-, PURPUR-, PYRO-, PÄRL-, RAPSOLJE-, RESINOL-, RICIN-, RICINOL-, ROSOL-, ROVOLJE-, RUBIN-, RÅ-, RÖK-, SACKARIN-, SALICYL-, SALPETER-, SALT-, SANTAL-, SEBACYL-, SELEN-, SILIKON-, SILKES-, SKUR-, SLEM-, SMÖR-, SOCKER-, SPIR-, STEARIN-, SVAVEL-, SYRE-, TORV-, URIN-, VATTEN-, VIN-, VINSTENS-, VITRIOL-, ÄTTIK-SYRA m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr. betecknande olika slag av syror.
α) om svavelsyra. (†)
β’) i uttr. ren syra. Acidum purum eller sulphureum, reen syra, swafwelsyra, kennes igen, när jämte annat gement acidi prof 1. Præcipiteras saccharum saturni, och alt det som medh essentialibus löst är. UHiärne Förb. 38 (1706).
β) [efter nylat. acidum universale] i uttr. allmänna syran, om kolsyra (se d. o. 2). Effter som .. (brunnar) hålla Mineralier; och effter som Grund- eller allmenna Syran är vppenbar eller hemlig: Ty han kan äntå wara uthi Watnet fördold, fast thet icke aff hwar och een kännes. UHiärne Suurbr. 118 (1680).
γ) (†) i uttr. svenska syran, om fluorvätesyra (förr framställd av uteslutande flusspat). (Flussspatsyrans) besynnerliga egenskaper satte än mera alla som därmed gjorde försök i största förundran: och förvärfvade den utomlands namn af Svenska Syran. Sjöstén ÅmVetA 1799, s. 16.
b) (numera bl. mera tillf.) om magsyra. (Gallan) blir grön hos oss, då den blandas med det som är surt: Derföre se excrementerne gröna ut på Barn när de ha syra. Rosenstein Comp. 331 (1738). Han var tung .. kände syra i magen, podager i fötterna. Posten 1769, s. 881. Genom för mycken föda händer, att .. (dibarnet) får syra och knep i magen, då det wåldsamt skriker. Wåhlin LbLandth. 99 (1804). Tholander Ordl. (1872).
c) (numera bl. mera tillf.) om mjölksyra. Hufwudsaken då man önskar fullständigt skilja fettet ur mjölken, eller ställa den till gräddsättning, är alltså: att, så mycket som möjligt, förekomma syra i mjölken. Cederborgh Mjölkh. 4 (1868). Det af syran utfällda kaseinet föranleder .. mjölkens tjocknande. Walin Födoämn. 9 (1906).
d) (numera bl. mera tillf.) vid vinframställning bildad syra; särsk. om (ss. sjukdom betraktad) syra i vinet, förorsakad av uppkomsten av ättiksyra. En bland de vanligaste sjukdomar, hvarför i synnerhet de lätta vinerna äro utsatta, är uppkomsten af ättiksyra i vinet och deraf förorsakad syra. Leufvenmark Vin. 2: 107 (1870). Har .. syra uppkommit i vinet, botas den bäst genom tillsättande af vinstenssyra. Därs. 108. Utom vatten innehåller vinet .. syra, vinsyra, i större eller mindre mängd, men äfven äplesyra (fruktvin) och ättikssyra (i sämre viner). Uhrström Hemläk. 585 (1881).
e) i oeg. anv. (jfr huvudmom.)
Anm. till 4. I fackspr. (i sht kem. o. med.) förekommer uttr. syra—bas- (syra—bas- 1950 (: syra—bas-begreppet, sg. best.) osv. syrabas- 1946 (: syrabasförlopp, syrabaspar). syre—bas- 1935 (: syre—bas-jämvikten, sg. best.)) ss. förled i ssgr betecknande ett förhållande l. en relation mellan en syra o. dess korresponderande bas l. att ngt avser en syra o. dess korresponderande bas. Ssgr (i fackspr., i sht kem. o. med.): SYRA—BAS-BALANS. (i fackspr., i sht med.) om den jämvikt i kroppsvätskorna som är nödvändig för att hålla blodets o. cellernas surhetsgrad (pH-värdet) konstant. NordMed. 1966, s. 1419. — -BEGREPP. i sht i sg. best. Lektor Englund ville att det nya syra—bas-begreppet skulle införas redan i realskolan. TSvLärov. 1950, s. 42. — -DEFINITION. Syra—bas-definitionerna (blir): en syra är ett ämne som kan avge protoner (= leverera vätejoner) .. en bas är ett ämne som kan uppta protoner (= binda vätejoner). BokNat. Mater. 139 (1953). — -FÖRLOPP. När en bas möter en syra från ett annat syrabaspar, kan den draga till sig en proton från syran. Ett sådant förlopp kallas syrabasförlopp (protonbyte, protolys). Elementa 1946, s. 15. — -INDIKATOR. En syra—basindikator är en svag syra eller en svag bas, vilkens sura form har en annan färg än dess basiska. IngHb. 4: 463 (1948). — -JÄMVIKT~02 l. ~20. jfr -balans. Rubbningar i syre—basjämvikten äro mera sällsynta men kunna även vara av betydelse vid behandlingen. SvLäkT 1935, s. 789. — -PAR. En syra och motsvarande bas (ibland ”korresponderande bas”) kallas ett syrabaspar (ibland ”protolytsystem”). Elementa 1946, s. 15. — -PROCESS. om den process där en proton överförs från en syra till en bas. Hägg AllmOorgKemi 302 (1963). — -TITRERING. titrering med en lösning av en bas med känd koncentration för att bestämma en obekant mängd syra i ett prov. IngHb. 4: 431 (1948). Sin främsta användning har pH-indikatorerna vid syra—bas-titreringar. KemiGymn. 2: 148 (1967).
5) i jämförelser l. i mer l. mindre bildl. anv. av 1—4; särsk. med tanke på ngt surt l. skarpt frätande o. d.; ofta liktydigt med: fränhet l. beskhet l. ovänlighet l. syrlighet o. d. (Förförarens) ande stincker aff lögnenes förgifftiga syra. Bullernæsius Lögn. 253 (1619). En Ungdoms Honung har en Ålderdomens syra. Ehrenadler Tel. 79 (1723). Då och då hördes ett stickord, som visserligen skulle vara skämt, men på hvars botten låg ej så litet syra. Sundblad Off. 141 (1894). Man får klå upp .. (prästen) ibland, då han inte predikar med nog syra. Engström 2Bok 33 (1909). Men har du då inte förstått, vad det är för en syra som ofelbart, när den är med, fräter upp kärleken? Wägner Silv. 311 (1924). Ruin Drömsk. 99 (1951). — särsk. (numera mindre br.) i fråga om sur l. vresig (o. högdragen) min l. surt l. vresigt (o. högdraget) uppträdande l. sätt o. d.; vresighet. En nästan beständig syra .. omgaf Clementines väsen, så att hon oftast svarade intet, men annars tvärt och bitande på hvad som sades. Almqvist Hind. 72 (1833). När du uthärdar och umbär, så var glad derunder. Visar du syra öfver det bistra, så har du någonting utländskt i ditt blod. Dens. Fattigd. 22 (1838). Robert Thott .. såg sig omkring med en förnäm syra, likasom sökte han någonting. Dens. Ekols. 2: 250 (1847).
-BAD, se B. —
-BETSA. (syr- 1920 osv. syre- 1925—1949) [avledn. av -bets] (förr) behandla (ngt) med syrbets; i sht i p. pf. Väggarne upptagas helt av inbyggda bokhyllor i syrbetsad furu med skulpterade pilasterpartier. SvSlöjdFT 1920, s. 76. —
-BILDNING, -BRYTANDE, se B. —
(1) -BÄR, anträffat bl. i pl. (†) i pl., om röda vinbär (som har sur smak). Röda vinbär (syrbär kallade) växte här (i Jämtland) vildt. NorrlS 1—6: 90 (1793). —
(3) -DRAG. (†) om sur väta i marken; jfr drag 10. Då vatten och syrdrag icke kan afledas från platsen är den otjenlig för odling. Lundström Trädg. 3 (1852). —
(2) -DÄMPANDE, p. adj. (†) om läkemedel: som dämpar l. minskar det överskott av syra som enl. humoralpatologin ansågs finnas i kroppsvätska. Dessimellan bjuder man til, at med syrdämpande medel förbättra vätskorna (i kroppen). Martin Bensj. 320 (1782). (En läkare) förordnade stärkande och syrdämpande medel. VetAH 1802, s. 55. —
-FAST, -FRI, se B. —
(2) -FÄLLA, r. l. f. (förr) jfr ris-, sur-fälla o. syre, sbst.4 Lika beskaffenhet är det med de i Småln inrättade Syrfällor, då skogen hugges omkull men ej brännes utan upränsas så mycket som mögeligit är til med, gärdsel och annat wirke, men det öfriga såsom barr och små qwist ligger qwar at rutna. Rothof 139 (1762). Arrhenius Jordbr. 3: 270 (1861). —
(2) -FÄLLA, -ning, v. (syr- 1846 osv. syra- 1986 osv. syre- 1810—1946) (förr) (för att åstadkomma ett sommartorkat virke o. sommartorkad ved o. gödning av marken) fälla (träd) under vegetationstid o. låta det ligga i sitt ris obarkat o. okvistat varvid löv l. barr o. d. drar till sig saven från trädstammen som därvid torkar; jfr syra, v. I 3 a. Alla desse qwarlefwer (av fällda träd) ruttna så långsamt, att en slik syrefällning blir ett medel mer till Ljungens och Mossornas förkofring än till ny Skog-wäxt. VexiöBl. 1810, nr 10. Riset å den afhuggna Planen är så glest, att det ej med någon förmon kan afbrännas, utan ansågo förrättningsmännen att det till Betets förbättrande bör syrfällas. VDAkt. 1847, nr 96 (i handl. fr. 1846). Högländ betesmark med grund matjord bör aldrig brännas. Å sådan mark bör riset och skogsafskrädet efter rödjningarna lemnas qvar att förruttna. Detta kallas att ”syrfälla” marken. Arrhenius Jordbr. 3: 196 (1861). Den syrfälda veden anses lemna lösare och sämre kol. Cnattingius 72 (1894). (Säckdragarmalens härjning) har förutom tillväxtförlust orsakat avsevärda svårigheter att i god tid kunna syrfälla björk för torkning av dess ved genom avdunstning från lövet. LAHT 1917, s. 653. Syrfällt virke. HbSkogstekn. 102 (1922). Syrfällning .. (dvs.) fällning under vegetationstid varvid trädet får ligga okvistat, så att viss torkning av trädstammen ernås genom att löv eller barr drar till sig vätska från denna. TNCPubl. 43: 156 (1969). —
-KAR, se B. —
-KOPP. (i sht förr) kopp för l. med svavelsyra för betsning (se betsa c). Werkstadsmateriel (efter en guldsmed): .. 1 (st) Syrkopp af sten. BoupptVäxjö 1879. —
-LÅR. (förr) vid pappersbruk: lår med l. för syra (för blekning av linnelump). Ett Wallswerk inrättat med Syrlårar. Ambrosiani DokumPprsbr. 113 (i handl. fr. 1811; med normaliserad stavning). Syrlår, valsverk, inrättat med syrlårar, Tannefors, Dok. n:o 62. Därs. 384 (1923). —
(3) -LÄND, p. adj. om terräng o. d.: fuktig; jfr -länd, p. adj.1 Två af .. (kolbottnarna) voro .. lösa och något syrländt belägna, men de öfriga lemnade ett fullt nöjaktigt resultat. JernkA 1882, s. 460. Man påstod, att det var syrlänt omkring fäbodvallen. Ångermanl. 1945, s. 67. —
(1 b) -MASK. (†)
1) om (det av Linné till släktet Oniscus förda) kräftdjuret Saduria entomon Lin.; jfr grund-skorv b. Oniscus .. Suecis Syrmask. Ostrobotniensibus Grundskorfwa. Linné Fauna nr 1255 (1746). Entomon pyramidale. Syrmask. Är stor som tumändan, och mycket mycket almänn i Östersjön och Norrbotn, der den håller sig bland Strömmingen. Dens. FörelDjurr. 283 (1751). Cannelin (1939).
2) om en till infusionsdjuren (de skalbärande amöborna) hörande rhizopod som utvecklas i sura ämnen. Syrmask. Chaos. Retzius Djurr. 115 (1772). Denna Class skulle .. också kunna kallas Stöpnings-Kräk, och af samma orsak äro de också med godt skäl kallade Syrmaskar. VetAH 13: 84 (1792). Det är bekant, att i förruttnadt vatten en mängd Syrmaskar eller Infusionsdjur alstras, dem man icke en gång kan se med blotta ögonen. Stiernstolpe Ballenstedt 2: 73 (1820). Dalin (1854).
3) om larv av fjärilen Eupoecilia ambiguella Hübn., som borrar sig in i vindruvor vilka vid vinframställning gör vinet surt. Drufvecklaren, T. ambiguella HÜBN. .. (Dess) andra larvgeneration (heter) ”syrmask”. Rebau NatH 1: 622 (1879). —
-MÄTNING, se B. —
-SALT. (syr- 1807—1951. syre- 1826—1950)
1) (numera föga br.) om ett välkristalliserande, giftigt salt bestående av kaliumväteoxalat (surt kaliumoxalat) (använt bl. a. till borttagande av rost- o. bläckfläckar o. ss. blekningsmedel). Weste (1807). (Oxalsyran förekommer) förenad med kali till ett surt salt, såsom i harsyran (oxalis acetosella). Detta salt anskuter ur saften af harsyran, efter behörig afdunstning, och kallas syrsalt, oxalsalt, (sal acetosellæ). Berzelius Kemi 1: 363 (1808). Oxalsyra och dess alkalisalter, t. ex. syrsalt (räknas enligt giftstadgan till andra klassen av giftiga ämnen). SFS 1922, s. 474. Var och en vet att man använder syrsalt för att avlägsna rost, men det är endast ett fåtal som vet hur det skall brukas. Holm AlltFläck. 32 (1946). Syrsalt, surt kalium(tetra)oxalat .. ett vattenlösligt salt som bl. a. användes vid preparering av litografiska stenar för stengravyr. Det har även användning som bläckborttagningsmedel. GrafUppslB (1951).
2) (†) om förening mellan en syresyra o. en metalloxid. Medh svafvelsalter förstår jag sådana saltartade föreningar, som utgöras af en electropositiv svafvelmetall såsom basis och af en electronegativ såsom syra, och detta namn utmärker då salter, hos vilka syret i de vanliga, som jag i motsats kallar syresalter, ersättes af svafvel. Berzelius ÅrsbVetA 1826, s. 186. Salter äro af 2 slag: 1o Amphidsalter, hufwudsakligen Syresalter, eller föreningar mellan en syresyra och en metalloxid. Hartman Naturk. 42 (1836). Syresalter benämnas syresyrornas salter, till skilnad från vätesyrornas och svaflornas, eller haloidsalter och svafvelsalter. Cleve KemHlex. (1883). —
(1, 3) -SAND. (numera mindre br.) om fin sandjord som genomsippras av vatten l. källdrag som håller jorden fuktig; jfr flott-mo. Hwad syr-sanden angår, så är kärr-jorden på den samma tienlig, emedan den är nog kall förut. Boije Landth. 207 (1756). Sandjord, genomdränkt af källsåg, som från angränsande trakter afbörda sitt vatten uti densammas alf, och hvilket genom hårrörskraften derifrån uppstiger i matjorden, kallas Syrsand. Arrhenius Jordbr. 1: 21 (1859). Jäslera, syrsand och annan flytjord slammar lätt igen täckdikesrören. Sonesson BöndB 208 (1955). —
-SÄTTA, v.1 se d. o. —
-TVÄTTA, se B. —
-VATTEN. (†) vatten innehållande syra. Westring SvLafv. 1: X (1805). Hudarne (läggs) i ett med hafremjöl tillredt syrvatten, för att svällas. JournManuf. 2: 163 (1826). Så kalladt syrwatten, som fås då kli lägges i kokhett watten, hwaraf det inom ett par dagar kommer i jäsning. LfF 1876, s. 254. —
-VÄCKARE, -ÅNGA, -ÄKTA, se B.
B: SYRA-AMID. (syra- 1966 osv. syre- 1913—1975) om kemisk förening som erhålls ur karboxylsyra när hydroxylgruppen i karboxylen ersätts med aminfunktion; i sht i pl. Genom upptagande af vatten öfvergå nitrilerna i syreamider eller i motsvarande syrors ammoniumsalter. 2NF 19: 1064 (1913). I de primära och sekundära aminerna kan det vid kvävet bundna vätet på samma sätt som i ammoniak ersättas med syreradikaler under bildning av substituerade syreamider. Smith OrgKemi 78 (1938). —
-ANHYDRID. (syra- 1948 osv. syre- 1887—1975) förening som uppkommer ur en syra gm vattenavspjälkning. Rosenberg OorgKemi 161 (1887). Syraanhydrider fås ofta ur syrorna genom direkt vattenavspjälkning genom upphettning eller ”avrykning” med lättflyktiga syrors anhydrider eller klorider. IngHb. 4: 590 (1948). —
-BAD. (syr- 1911—1939. syra- 1944 osv. syre- 1838—1951) bad innehållande syra; särsk. om sådant bad bestående av kemiskt ren salpetersyra o. vatten, vari ngt neddoppas l. anbringas för att undergå en kemisk process; äv. abstr., om själva processen; förr äv. om medicinskt bad innehållande kolsyra o. använt vid hjärtsjukdom o. d. Till fullblekning fordras ännu: 1) Syrebad. Härtill utspäder man 1 vigtsdel svafvelsyra eller .. 2 delar rökande saltsyra med 100 delar vatten. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 55. Skulle garnet icke ännu hafva den önskade hvitheten, så kan det åter tagas i chlorbadet 3 timmar, derefter i syrebadet 1 timme. AHB 38: 45 (1869). Träsyran sjelf användes till syrebad samt till lösningsmedel för betor och färger. TT 1874, s. 210. JernkA 1878, s. 179 (för betning av ståltråd). SvUppslB 2: 1069 (1929; om medicinskt bad). IllSvOrdb. (1955; äv. abstr.); jfr citronsyre-bad. —
-BEHANDLA, -ing. (syra- 1950 osv. syre- 1902—1951) (i fackspr.) behandla (ngt) med syra; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv. Syrebehandlingen (av ben) bör hälst ej göras så fullständig, att superfosfat uppstår. LB 1: 469 (1902). Den syrabehandlade spannmålen är ett smakligt djurfoder, fuktigt och lite syrligt. NTeknik 1981, nr 33, s. 12. —
-BEREDARE. person som yrkesmässigt sköter anläggning för beredning av syra för massakokning. Syramängden, resp. syrans sammansättning (i sulfitkokaren), bestämmes genom en enkel titreringsanalys, som utföres av kokmästaren eller syraberedaren. HbSkogstekn. 575 (1922). NordYrkesklassif. 166 (1978). —
-BESTÄNDIG. (syra- 1922 osv. syre- 1903 (: syrebeständighet)—1951) som i hög grad är motståndskraftig mot syra(angrepp), som tål syra, syrafast. Elfving Starkstr. 138 (1909; om asfalt).
Avledn.: syrabeständighet, förr äv. syrebeständighet, r. om egenskapen l. förhållandet att vara syrabeständig. TT 1903, Annonsbil. nr 34, s. 1. —
-BETNING. (syra- 1950 osv. syre- 1934)
1) (i sht förr) betsning med betser innehållande syra; jfr beta, v.3 huvudmom. (För ytbehandling) har man att tillgripa dels syrebetning, dels bearbetning med handverktyg. HantvB I. 2: 77 (1934).
2) (i fackspr.) rengöring av metallföremål(s yta) medelst syra; jfr beta, v.3 c α. Wranglén MetKorr. 188 (1967). —
-BETSA, se A. —
-BILDANDE, p. adj. (syra- 1932 osv. syre- 1887) som bildar l. åstadkommer bildning av syra.
1) (†) om ämne. Benämningarne elektronegativ och elektropositiv utbyttes mot negativ och positiv, ”basbildande” och ”syrebildande”, slutligen ”klorlik” och ”metall-lik” för att utplåna de sista spåren af elektrokemiska åskådningen. Rosenberg OorgKemi 113 (1887).
-BILDARE. (syra- 1897 osv. syre- 1897—1909) om ngt sakligt l. bakterie o. d. som bildar syra. För att .. fastställa olika kolhydraters komparativa förmåga som syrebildare företogs .. öfver 200 försök med människors och djurs saliv. Lenhardtson Tandl. 33 (1897). Sundberg Mikroorg. 318 (1897; om bakterie). —
-BILDNING. (syr- 1885. syra- 1897 osv. syre- 1868—1946) särsk. abstr. Cederborgh Mjölkh. 5 (1868). (Oljerenaren) Fram har en utbytbar patron, som skonar motorn genom att sila bort fasta och kemiska föroreningar, avskilja vatten och hindra syrabildning. Motorför. 1955, nr 10, s. 27. —
-BINDANDE, p. adj. som binder syra. (Läkemedlet) Altacet innehåller som syrabindande komponent syntetiskt framställt hydrotalcit. Fass 1978, s. 104. —
-BLANDNING. (syra- 1882 osv. syre- 1893—1905) blandning innehållande syra. Holmberg Artill. 2: 123 (1882). —
(1, 4) -BRUNT, n. (syre- 1894—1900) (numera bl. om ä. förh.) om olika slags bruna tjärfärger innehållande (sulfon)syra. Syrebrunt .. benämnas flere bruna tjärfärger. (Ekenberg o.) Landin (1894). —
-BRYTANDE, p. adj. (syr- 1746. syra- 1841. syre- 1872) (†) om läkemedel: som enl. humoralpatologin neutraliserade l. förtog kraften av en syra i kroppsvätska. Aken Reseap. 77 (1746). Tholander Ordl. (1872). —
-BRÄND, p. adj. (i sht förr) som bränts l. behandlats med syra. Svensk syrabränd furu. SvByggkatal. 1955, s. 756. —
-CISTERN. (syra- 1915 osv. syre- 1904 (: syrecisternhus)—1951) cistern för l. med syra; jfr -kanister, -kar. Dagen 13 ⁄ 3 1915, s. 11.
-DÅD. illgärning bestående i att kasta syra på ngn. Syradåd har .. förekommit ett antal gånger i Sverige .. I Södertälje slungade en polsk kvinna syra i ögonen på sin förre fästman. ST 7 ⁄ 7 1955, s. 3. —
-EGENSKAP~002, äv. ~200. (syre- 1921) Förutom sina syreegenskaper är salpetersyran ett av våra starkaste oxidationsmedel. Bolin KemPraktL 83 (1921). —
-FABRIK. (syra- 1950 osv. syre- 1904 (: syrefabrikshus)—1951) fabrik för framställning av syra. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 83.
-FAST. (syr- 1873—1922. syra- 1932 osv. syre- 1890—1975) jfr fast, adj.1 2 a, o. -beständig. (Flamugnen) är på insidan klädd med ett skift hårdbrändt eld- och syrfast tegel. UB 4: 462 (1873). SvTeknOrdb. 265 (1946; om metall). Bordskivan är behandlad med syrafast och eldsäkert lack. Form 1951, s. 182. TNCPubl. 67: 127 (1977; om stål). särsk. med. om bakterie o. d.: som är motståndskraftig mot syra, som icke avfärgas av syror. LbInternMed. 1: 826 (1917). Lindskog o. Zetterberg 548 (1981).
Avledn.: syrafasthet, förr äv. syrefasthet, r. om egenskapen l. förhållandet att vara syrafast. Med uttrycket syrefasthet betecknar man .. (bakteriens) egenskap att efter färgning med anilinfärger icke åter avfärgas under inverkan av starka mineralsyror. LbInternMed. 1: 828 (1917). —
-FRI. (syr- 1797—1877. syra- 1933 osv. syre- 1881—1951) som icke innehåller syra, som är utan syra. CAEhrensvärd Brev 2: 171 (1797; om järn). Syrafritt papper .. (dvs.) papper som inte innehåller någon syra som kan inverka menligt på dess åldringshärdighet eller på material i kontakt med papperet. TNCPubl. 74: 259 (1980).
-FUKSIN. (syra- 1953 osv. syre- 1890—1937) (numera bl. om ä. förh.) om ett ur fuksin gm sulfonering tillverkat surt trifenylmetanfärgämne färgande ylle i surt bad. Fuksin S (Syrefuksin, Syrerubin), betecknas ett färgämne, som består af natronsalter af rosanilinsulfonsyror. (Ekenberg o.) Landin 311 (1890). Utsätter man magslemhinna från t. ex. katt för en lösning av syrefuchsin (ett rött, starkt surt färgämne), färgas magslemhinnan röd i ett mosaikartat mönster. Hammarsten BiokemSnapsh. 60 (1937). —
-FÄLLA, v. se A. —
-FÄRG. (syra- 1940 osv. syre- 1895 (: syrefärgämnen)—1934) (i fackspr.) färg (bestående av ett salt av en organisk syra o.) som är färgad i sur miljö; surt färgämne. Tjärfärgerna bruka indelas i basfärger, syrefärger och neutralfärger. VäxtLiv 2: 318 (1934). Syrafärgerna äro de viktigaste yllefärgerna och kallas ofta helt enkelt ”yllefärger”. HantvB I. 8. 2: 296 (1940). Sura färgämnen eller s. k. syrafärger äro viktigast; och benämnes därför ofta yllefärger. Varulex. Beklädn. 94 (1945). Ragnander FärgTextil 45 (1999).
Ssg (i fackspr.): syrafärg-, förr äv. syrefärg-ämne. Weber drager .. den praktiska slutsatsen, att syrefärgämnen, som ej färga bomullen substantivt, genom diffusionskoefficienternas förminskning skulle komma att öfverföras i substantiva bomullsfärger. TT 1895, K. s. 49. (Olika) syror användas .. vid (ullfiberns) färgning med syrafärgämnen, och man får då se till att syrans koncentration ej är för hög eller att färgningen ej tillåtes dra ut för långt på tiden. HantvB I. 8. 1: 125 (1939). —
-FÖRGIFTNING. (syra- 1937 osv. syre- 1924—1975) förgiftning gm syra l. syror; särsk. om abnormt stark bildning av syror inom organismen (t. ex. vid diabetes med stark anhopning av acetonkroppar), acidos. Särskilt kännetecknande äro .. de s. k. acetonkropparna .. vilka minska blodets alkaliska beskaffenhet och härigenom åstadkomma en syreförgiftning, som kan bliva ytterst ödesdiger för organismen. Sjövall Sjukd. 121 (1924). Syraförgiftning av avloppsvatten. TT 1958, s. 1023. —
-GRAD. (syre- 1882) jfr -halt. Med en syregrad menar man det antal kubikcentimeter af en normal alkalilösning, som åtgår för att neutralisera den fria syran i 100 kub.c.m. olja. TT 1882, s. 171. Vid undersökning av magsaft hos personer, som i hela sitt förhållande synas friska, finner man alla möjliga växlingar i magsaftens syregrad (”aciditet”). Thunberg Livsförrättn. 1: 157 (1924). —
-GRÖNT, n. (syre- 1894—1900) (numera nästan bl. om ä. förh.) om ett för färgning av silke o. betad bomull använt grönt färgämne (aminotrifenylmetanfärgämne) framställt ur bensaldehyd o. dimetylanilin, malakitgrönt; äv. om färgen. (Ekenberg o.) Landin (1894). Mindre skarpt bevisande för lackbildandet är den uppgiften, att syregrönt färgadt på ull i motsats till sådant i vattenlösning ej förändras af tannin och klorbarium, emedan färgen redan är bunden vid ullen som lack och därför ej kan förena sig med dessa reagenser. TT 1895, K. s. 49. Äkta grönt åstadkommes med .. alizaringrönt .. lifligare men mindre äkta färg lämna malakitgrönt och syregrönt. 2UB 8: 523 (1900). —
-GULT, n. (syre- 1894—1936) (numera bl. om ä. förh.) om gult färgämne (tartrazin) bestående av amidobenzoldisulfansyrat natron o. färgande ull orangegult. (Ekenberg o.) Landin (1894). —
-HALTIG. (syra- 1951 osv. syre- 1951) som har en viss syrahalt, som innehåller syra. Östergren (1951). —
-HUS. (syra- 1948 osv. syre- 1897—1951) hus l. anläggning för förvaring l. framställning av syra; äv. om avdelning i sulfitfabrik för framställning av sulfitkoksyra. TT 1897, Allm. s. 339. TNCPubl. 66: 234 (1977; om avdelning i sulfitfabrik). —
-HYDROLYS. (syra- 1950 osv. syre- 1931) om ett ämnes spjälkning under sura betingelser (till alkohol o. syra). LAHT 1931, s. 104. —
-HÄRDIG. (syra- 1953 (: syrahärdighet) osv. syre- 1884) jfr härdig 2 o. -fast. Kruhs UndrV 583 (1884; om filter).
-KARAKTÄR. (syre- 1925) jfr karaktär 2 b. På grund av sin syrekaraktär har .. (oxalsyran) fått användning till putsmedel. Bolin OrgKemi 107 (1925). —
-KASEIN. (syre- 1911—1913) kasein utfällt ur mjölk gm tillsats av syra. LAHT 1911, s. 165. Syrekaseinets största användning är till limberedning för en mångfald olika ändamål. Därs. 1913, s. 65. —
-KLORID. (syra- 1966 osv. syre- 1938—1975) klorid som framställs gm reaktion mellan karboxylsyra o. tionylklorid, fosforoxiklorid l. fosforpentaklorid (o. som används i organisk syntes); i sht i pl. Smith OrgKemi 105 (1938). —
-KONCENTRATION. (syra- 1934 osv. syre- 1933) koncentration l. halt av syra. Bolin VFöda 216 (1933). —
-KONSERVERING. konservering medelst syra(lösning). Spannmål som ska bli djurfoder kan också konserveras genom lufttät lagring eller syrakonservering. NTeknik 1981, nr 33, s. 12. —
-KÄNSLIG. (syre- 1930—1938)
2) till 4: känslig för syra. Kongorött är alltför syrekänsligt (ger blå färg med syra) för att vara ett riktigt bra färgämne. Smith OrgKemi 242 (1938). —
-LÖSNING. (syra- 1941 osv. syre- 1951) konkret, om lösning (se lösning, sbst.2 I 4) innehållande syra. SvLantbrLex. 2: 919 (1941). —
-MARMOR. (om utländska förh.) marmor behandlad med (svagare) syra. Öfverkroppen (av M. Klingers Beethovenbyst) är utförd af ljus Syramarmor. Henriksson Tyskl. 146 (1901). —
-MÄTARE. (syra- 1939 osv. syre- 1873) apparat för mätning av syra(mängd); jfr syre-avmätare. Jungberg (1873). ST 1 ⁄ 4 1939, s. 17. —
-MÄTNING. (syr- 1885—1927. syra- 1977 osv.) om bestämning av mängden syra i ett ämne (särsk. gm att uppmäta hur mycket alkalilösning av bestämd styrka som åtgår för neutralisation, acidimetri). Schulthess (1885). Gullberg SvEngFackordb. (1977). —
-NEUTRALISERANDE, p. adj. som neutraliserar syra. LAHT 1930, s. 1032. Fass 1978, s. 104 (om effekt). —
-POLERING. (syra- 1939 osv. syre- 1933) polering av glas med en blandning av vätefluorid, svavelsyra o. vatten (för att ge glaset vacker glans o. lyster). Seitz Glas. 17 (1933). —
-PROTOLYS. om protonöverföring från en syra till en bas, syra—basprocess. Om blandningens pH är mindre än 7, är lösningen sur. Den innehåller då relativt mycket oxoniumjoner, och dessa måste ha bildats genom en syras protolys. I så fall skall vi använda syraprotolysen som underlag. KemiGymn. 2: 152 (1967). —
Ssg: syraprov-, förr äv. syreprov-tagning. Syreprovtagning med doppkokill får nog anses vara den metod som användes mest (vid svenska stålverk). JernkA 1967, s. 529. —
-PROVARE. (syra- 1955 osv. syre- 1881) apparat l. instrument för bestämning av en syras specifika vikt; särsk. om sådan apparat osv. i bilbatteri. TT 1881, s. 111. Syraprovare Med aerometer (för bilbatteri). LunaVM85 1984, s. 556. —
-PUMP. (syra- 1932 osv. syre- 1913—1951) om apparat l. instrument för pumpning av (frätande) syra. Auerbach (1913). —
-RADIKAL. (syra- 1950 osv. syre- 1899 osv.) om den atomgrupp som kvarstår sedan vätet försvunnit ur molekylen i en syra, syras radikal; jfr radikal II 1. Syror äro en klass kemiska föreningar, innehållande väte, hvilka hufvudsakligen utmärkas genom en sträfvan att utbyta vätet mot vissa metaller .. Återstoden af föreningen (föreningen minus vätet) vilja vi beteckna med ordet syreradikal. Moll Fys. 3: 49 (1899). Ett sådant ord som syreradikal eller en syras radikal bör arbetas bort ur språkbruket, för så vitt man ej med syreradikal vill förstå den för syrorna gemensamma radikalen nämligen vätet. PedT 1907, s. 351. —
-RETARDATION. (numera mindre br.) Enligt en speciell form av processen, kallad syraretardation, kan man separera syror från salter. TT 1964, s. 911. Separeringen av salt och syra (blir) mindre .. vilket visar att syraretardation kan utföras vid hög flythastighet troligen på grund av att starka elektrolyter snabbt diffunderar in och ut i jonbytare. Därs. s. 913. —
(2) -SAFT. (†) om sur saft l. vätska. Ägg medh Syra-safft. Slå sönder Ägg uthi siudande Wattn, tag Syra-safftet, slåt uthi ett Faat medh Smör. Rålamb 14: 122 (1690). —
-TAL. (syra- 1946 osv. syre- 1899—1934) det tal som anger halten fria syror i fetter, hartser, oljor, lösningsmedel o. d. Fastställandet af tinkturers syre- och estertal har .. blifvit föreslaget såsom identitetsprof. Ahlberg FarmT 186 (1899). Den mängd kalilut .. i milligram räknad, som åtgår för att neutralisera .. fria fettsyror i ett gram fett, kallas fettets syretal. HantvB I. 1: 83 (1934). Man utför ofta uppmätning av kvantiteten av den fria syran. Detta mått kallas oljans syratal och är i god olja mycket lågt. Kumlien Oljem. 58 (1946). Är tvättvätskan färgad och har högt s. k. syratal (ett mått på konditionen) ger den dålig tvättverkan. SvD(A) 12 ⁄ 11 1968, s. 24. —
-TILLSATS~02 l. ~20. (syra- 1932 osv. syre- 1899) tillsats av syra; äv. konkret. Ahlberg FarmT 330 (1899). LAHT 1932, s. 910 (konkret). En av orsakerna (till tillsats av myrsyra) torde vara att vallarna .. direktskördas, torrsubstanshalterna är låga, och då är motiven störst för syratillsats. Västerb. 1982, s. 52. —
-TORN. (syra- 1925 osv. syre- 1903—1951) vid sulfitfabrik, om tornformigt syrahus för framställning av råsyra av kalksten. JernkA 1903, s. 160. De väldiga syratornen känneteckna sulfitfabriken. TurÅ 1932, s. 173. Syratorn .. (dvs.) torn med fyllning av bevattnade kalkstensstycken med vilka en ström av svaveldioxid reagerar under bildning av en lösning av kalciumvätesulfit och svaveldioxid, s. k. råsyra. TNCPubl. 74: 259 (1980). —
-TVÄTTA, -ning. (syr- 1941—1951. syra- 1951 osv. syre- 1918—1951) tvätta (ngt, t. ex. betongyta) med (utspädd salt)syra för att frilägga ballasten l. rengöra frilagd yta; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om tekniken l. metoden att syratvätta (på visst sätt). TeknHögskSkrNybyggn. 83 (1918). Efter uppmurningen syrtvättades fasaderna, varigenom teglet blev rent och fogen fick en viss ålderdomlig prägel. Hesselman HusbyggSthm 59 (1941). —
-TÅG. (syra- 1951 osv. syre- 1928—1951) (numera i sht i skildring av ä. förh.) tåg med l. avsett för transport av syra. Laddade ackumulatorer sändas endast med båt eller s. k. syretåg varigenom leveransen något försenas. KatalÅhlénHolm 95: 183 (1928). —
-VIOLETT, n. (syre- 1900—1927) (numera bl. om ä. förh.) om surt trifenylmetanfärgämne (med sulfonsyra ss. reaktionskomponent). Syreviolett extra är ett surt natriumsalt af tetraetyldibenzylpararosanilindisulfonsyra. TT 1900, K. s. 37. Syreviolett, som kommer i marknaden i ett stort antal märken, äro sulfosyror av trifenylmetanfärgämnen och kunna närmast anses som derivat av alkylerade fuchsiner. Hit hör även Formylviolett. Kjellin (1927). —
(2 b) -VÄCKARE. (syr- 1886—1951. syra- 1946 osv. syre- 1884—1951) mejeri. om ss. syrningsmedel använt ämne innehållande mjölksyrabakterier, som påskyndar mjölks o. gräddes syrning, syrningskultur. LAHT 1884, s. 115. Syraväckare (mejerisyra) utgöres av kulturer av arom- och mjölksyrabildande bakterier och användes för syrning av mjölk och grädde inom mejerihanteringen. VaruhbTulltaxa 1: 114 (1952).
-ÄKTA. (syr- 1895—1896. syra- 1940 (: syraäkthet) osv. syre- 1931) om färg o. d.: syrabeständig, syrafast. KarlstT 1895, nr 1700, s. 4. Då kongo ej är syreäkta .. har det ersatts med andra närbesläktade färgämnen, t. ex. bensopurpurin. Bolin LevLivKemi 249 (1931).
-ÖVERSKOTT~002 äv. ~200. (syra- 1933 osv. syre- 1905) överskott av syra. 2NF 5: 70 (1905). Sura uppstötningar beror på syraöverskott i magen. GHT 20 ⁄ 5 1937, s. 11.
C (utom i SYRE-RADIKAL numera mindre br.): SYRE-AMID, -ANHYDRID, -AVGIVANDE, p. adj.1 (p. adj.2 se sp. 15725), se B. —
-BAD, -BEHANDLA, -BESTÄNDIG, -BETNING, -BILDANDE, -BILDARE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 15725), -BILDNING, -BLANDNING, -BRUNT, -BRYTANDE, -CISTERN, -EGENSKAP, se B. —
-ETER. (†) vätska som består av alkohol o. eter (o. som luktar salpetereter) (o. som uppkommer då alkohol blandas med svavelsyra o. mangansuperoxid). Jag har .. omtalat Gay Lussac’s försök, som syntes utvisa, att, hvad Döbereiner ansett för en egen etherart och kallat syre-ether, egentligen vore en af vinolja förorenad vanlig ether. Berzelius ÅrsbVetA 1824, s. 226. Syre-ether .. om man blandar alkohol med svafvelsyra och mangansuperoxid, och destillerar blandningen vid lindrig värme, så öfvergår en blandning af alkohol och ether, som tillika luktar af salpeter-ether. Dens. Kemi 5: 1064 (1828). Dens. ÅrsbVetA 1832, s. 308. jfr bensoesyreeter. —
-FABRIK, -FAST, -FLASKA, -FRI, -FUKSIN, -FÄLLA, v. se A, -FÄRG, -FÖRGIFTNING, -GRAD, -GRÖNT, -GULT, -HALT, sbst.1 (sbst.2 se sp. 15726), -HALTIG, adj.1 (adj.2 se sp. 15726), se B. —
-HO. (†) jfr ho, sbst.1, o. syra-kar. En liten syreho förderffuer mykin degh. SynodA 2: 44 (1586). —
-HUS, se B. —
-HYDRAT. (†) förening av syra o. vatten. Alla etylföreningar hafva 18° högre kokpunkt än de motsvarande metylföreningarne och syrehydraternas kokpunkt är 45° högre, än metylföreningarnes. Berzelius ÅrsbVetA 1842, s. 375. Cannelin (1939). —
-HYDROLYS, -HÄRDIG, -KAR, -KARAKTÄR, -KASEIN, -KLORID, -KONCENTRATION, sbst.1 (sbst.2 se sp. 15726), -KÄNSLIG, -LÖSLIG, -LÖSNING, -MÄNGD, -MÄTARE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 15714), -POLERING, -PROV, -PROVARE, -PUMP, -RADIKAL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 15727), se B. —
-SALT, se A. —
-TAL, se B. —
(1, 2) -TALG. (syre- 1541. syro- 1541) (†) talg inlagd i salt- l. ättikslag o. d.; motsatt: ”syltetalg” (söt talg). VaruhusR 1541. Därs. —
-TILLSATS, -TORN, -TVÄTTA, -TÅG, -VIOLETT, -VÄCKARE, -ÅNGA, -ÄKTA, -ÖVERSKOTT, sbst. 1 (sbst.2 se sp. 15728), se B.
D (†): SYRO-TALG, se C.
1) (†) till 1—3: sur; präglad l. kännetecknad av syra; syrlig. Om du will hafwa .. (köttet) något syrachtigt, så slå wijnättikia på. Valleria Hush. 17 (c. 1710). (Jordbränning är) alratienligast för sådan åker, som legat länge igen, och samandragit en syrachtig wätska, hwarigenom han kommit at öfwer-rännas med allehanda onyttiga wäxter. Serenius EngÅkerm. 148 (1727). Först om Wåren äro Bien sysselsatte med fostrens framalstrande .. at man den tiden sällan märker något Bi draga annat än .. vätskor ifrån syraktige ställen för denna Afvels tilredning. Koch Biskiöts. 70 (1753). Heinrich (1814).
2) (numera bl. mera tillf.) till 4: som liknar l. erinrar om syra; som innehåller (något litet) syra; som har smak l. lukt av syra. En syraaktig lösning. Till invärtes bruk .. (mot osund luft) äro syraktiga saker goda, såsom vinättika. Westerdahl Häls. 47 (1764). —
-SYRAD, adj. [jfr d. -syret] till 4: förenad med l. innehållande en syra l. bildad av en (bas o.) syra som anges i förleden; särsk. om salt; ss. senare led i ssgr (jfr anemon-, anis-, antimon-, arabin-, arsenik-, asparagin-, bensoe-, blå-, bor-, borax-, bromväte-, bärnstens-, citron-, cyan-, cyanväte-, flusspat-, fosfor-, guld-, harts-, humin-, humus-, jod-, kanel-, karbol-, kina-, kisel-, klor-, krom-, käll-, källsats-, mangan-, molybden-, mull-, myr-, pikrin-, purpur-, röd-, stearin-syrad m. fl.). —
SYRIG, adj. [jfr t. säurig]
1) (†) till 1—3: sur; syrlig, syraaktig. Schultze Ordb. 5203 (c. 1755). En sådan jordmån (dvs. lerjord) bör .. wara försedd med goda Hufwud- och Affalsdiken, annars blir Mullen syrig. Carleson Hush. 241 (1756).
2) till 4, om bas (se bas, sbst.1 4 b): som innehåller ett i förleden angivet antal väteatomer; ss. senare led i ssgr (se t. ex. en-, två-syrig).
Spalt S 15698 band 33, 2000