Publicerad 1951   Lämna synpunkter
OXALSYRA oksa4l~sy2ra, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[jfr t. oxalsäure; av lat. oxalis (se OXALAT) o. SYRA, sbst.]
kem. viss tvåbasisk syra, som finns i vissa växter, bl. a. Oxalis acetosella Lin., harsyra; jfr SOCKER-SYRA samt HAR-SYRA 2. Gadolin InlChem. 62 (1798). Bolin KemVerkst. 36 (1942).
Ssgr (i sht kem.): OXALSYRE-FÖRGIFTNING. 2NF 20: 1140 (1914).
-HALTIG. som innehåller oxalsyra. —
-LÖSNING. konkret; jfr lösning, sbst.2 4. TT 1884, s. 149.
-SALT, n. oxalat. Keyser Kemien 3: 233 (1876).
-STEN. med. blåssten bestående av oxalsyrad kalk, mullbärssten. Wretlind Läk. 8: 78 (1900).
Avledn.: OXALSYRAD, p. adj. kem. som härrör från l. är derivat av oxalsyra. Oxalsyradt kali. Berzelius Kemi 1: 422 (1808). Oxalsyrade salter. Smith OrgKemi 116 (1938).

 

Spalt O 1730 band 19, 1951

Webbansvarig