Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OLEIN ol1ei4n (trestavigt) l. ωl1– l. å1– l. ω1-, n. (Dalin (1853) osv.) l. r. l. m. (Björkman (1889) osv.); best. -et resp. -en.
Etymologi
[jfr t. olein, eng. olein, oleine; av fr. oléine, bildat av den franske kemisten M. E. Chevreul (17861889) till lat. oleum (se OLEUM). — Jfr OLEOMARGARIN]
(i fackspr., i sht kem.) färg-, lukt- o. smaklös olja (oljesyrans glycerinester) som ingår i naturliga fettämnen; äv. (i sht handel.) oeg., om oljesyra. Berzelius Kemi 4: 292 (1827). Talg består väsentligen af olein och stearin. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 98. SFS 1922, s. 320 (om oljesyra).
Ssgr (i fackspr.): OLEIN-SYRA, r. l. f. oljesyra. Berlin Wöhler OrgKem. 63 (1848).
-SÅPA, r. l. f. framställd av oljesyra. Almström Handelsv. 428 (1845).
-TVÅL. jfr -såpa. AHB 128: Bil. (1887).

 

Spalt O 575 band 19, 1950

Webbansvarig