Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PEKTIN päkti4n l. pek- (jfr päckti`nsy´ra Dalin), n. (Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 326, osv.), äv. r. l. m. (Keyser Kemien 3: 128 (1876), Blomstrand OrgKemi 280 (1877)); best. -et resp. -en; pl. =, äv. (ss. r. l. m. alltid) -er.
Ordformer
(förr äv. pect-)
Etymologi
[jfr t. pektin, eng. pectin; av fr. pectine, till pectique i acide pectique, en av den franske kemisten H. Braconnot 1824 given benämning på pektinsyra, bildad till gr. πηκτίς, ämne som åstadkommer koagulering, löpe, till πήγνυμι (se PEGMATIT). — Jfr PEKTAS, PEKTAT, PEKTOS]
(i fackspr., i sht kem.) om det (l. de) i fruktsafter, betor, rovor o. d. förekommande ämne(n) som vid närvaro av syra o. socker i lämpliga koncentrationer åstadkommer (åstadkomma) bildning av (frukt)-geléer; jfr PEKTIN-ÄMNE. Berzelius ÅrsbVetA 1832, s. 211. 2NF (1914). StKokb. 597 (1940).
Ssgr (i fackspr., i sht kem.): PEKTIN-FATTIG. om frukt o. d.: fattig på pektin. StKokb. 597 (1940). —
-HALT, r. jfr halt, sbst.1 1. StKokb. 592 (1940). —
-KROPP. [jfr t. pektinkörper] (numera föga br.) pektinämne; i sht i pl. Keyser Kemien 3: 128 (1876). —
-RIK. jfr -fattig. LAHT 1914, s. 460. —
-SYRA, r. l. f. [jfr t. pektinsäure, eng. pectic acid, fr. acide pectique] syra som utgör kärnan i pektinämnena; jfr gelé-syra. Berzelius ÅrsbVetA 1838, s. 270. 2NF (1914). —
-ÄMNE. [jfr t. pektinstoff] om olika i fruktsafter, betor, rovor o. d. förekommande ämnen som i kemiskt avseende bestå av en blandning av högmolekylära kolhydrater o. vilkas mest karakteristiska egenskap är benägenheten att vid närvaro av syra o. socker övergå i geléartat tillstånd; särsk. i pl. ss. sammanfattande benämning på dessa ämnen; jfr -kropp. Blomstrand OrgKemi 279 (1877). Bolin VFöda 284 (1934).

 

Spalt P 552 band 19, 1952

Webbansvarig