Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRAND stran4d, vard. äv. stran4, r. l. f. (Mat. 8: 18 (NT 1526) osv.) ((†) m. Sahlstedt (1773), Ahlman (1872); n. HovförtärSthm 1689 A, s. 1411); best. -en (resp. -et), äv. (numera bl. ngn gg, vard. l. med vitter prägel) = (urspr. uttalat stran4) (Tersmeden Mem. 3: 19 (c. 1790: på norska strand), TurÅ 1912, s. 91 (: till norra strand)); pl. stränder strän4der (HSH 31: 414 (1663) osv.) ((†) strandar Forsius Min. 158 (c. 1613: Siöstrandar), PH 5: 3377 (1752); strander Jes. 8 (”7”): 7 (Bib. 1541), Weste FörslSAOB (c. 1817)); pl. best. stränderna (Skytte Or. B 6 a (1604) osv.) ((†) strandernar HH 20: 130 (c. 1565); strändren Stenhammar 48 (1793), Arfwidsson Oisian 2: 57 (1846)).
Ordformer
(stran(n) 1589c. 1685. strand (-dh) 1526 osv. strandt- i ssg 1697 (: Strandt-sättes). strender, pl. 1663. strån- i ssg 1664 (: Strån-Rijdaren). strånd 15261586 (: stråndboder). stränder, pl. 1750 osv.)
Anm. Den gamla dativformen i sg. obest. strande (fsv. strande) möter ngn gg i ä. nysv., t. ex. SvOrds. A 5 a (1604), Spegel GW 60 (1685).
Etymologi
[runsv. strand, fsv. strand, f.; motsv. fd. strand (d. strand), fvn. strand, nor. dial. strand; jfr feng. strand, mlt. strant, m., mnl. strant, m. (nl. strand), mht., t. strant, m. (ordet i mnl. o. mlt. är möjl. lån från feng. l. tillsammans med feng. strand lån från nord. spr.); i avljudsförh. till fvn. strind, kant, sida, land; av ovisst urspr., möjl. rotbesläktat med lat. sternere, breda ut (se STRÖ, v.), fir. trēt, hjord, lit. trenta, ort, trakt, långsträckt landområde]
1) kant (se KANT, sbst. 4 (b)) l. rand (se d. o. 1, 2) som avgränsar land mot vatten (l. mot sumpmark o. d.); företrädesvis om sådan kant osv. med inbegrepp av närmast liggande landområde; ofta äv. om mer l. mindre flack o. avgränsad bredd l. remsa av i sht sand l. sandtäckt mark längs vatten; brädd (se d. o. 5); äv. dels: (det grunda) vattenområdet l. dettas botten nära sådan kant o. d. (se g), dels mer l. mindre liktydigt med: kust o. d. (se h). En brant, flack, klippig, lummig, låg, sandig, skogbeväxt, stenig, sumpig, vassrik, vidsträckt, vindomsusad, ödslig strand. Vandra (simma) längs (med) stranden. Skutan (l. huset) ligger tätt (in)vid stranden. Utmattad kravlade hon sig upp på stranden. Nå den räddande stranden. En vänlig vind förde skeppet utan missöden till stranden. På den andra (motsatta) stranden syntes en båt. Från strand till strand mäter ån här 10 meter. Mat. 13: 2 (NT 1526). Wilien j .. intet förskreckias för migh som setter haffuena sina strand ther innan thet alltijdh bliffua moste. Jer. 5: 22 (Bib. 1541; Luther: dem meer sein vfer setze, Vulg.: posui arenam terminum mari; äv. i Bib. 1917). (Finland) haffuer och theslijkest Backar och gröne Dalar, medh härlighe och liuflighe Strander, thär the feett Mwlebeet åth Booskapen haffua kunne. Tempeus Messenius 6 (1612). En flod, som .. / .. innom torra strander flöt. Nordenflycht (SVS) 2: 422 (1756). Stjernorna slockna, / Stränderna tjockna, / Tils i den svarta skuggan inga himlar syns. Bellman (BellmS) 1: 265 (1785, 1790). Loffoden utgöres af Öar utan strand, emedan de lodrätt nedstörta i hafvet. Wikström ÅrsbVetA 1832, s. 342. Ej lyfts en höjd mot himlens rand, / Ej sänks en dal, ej sköljs en strand, / Mer älskad än vår bygd i nord. Runeberg 2: 3 (1846). Lagerlöf Holg. 2: 8 (1907; vid myr). Det är afton och hon sitter vid floden, på den låga stranden där lotusblomman doftar. Lagerkvist EvigLeend. 73 (1920). Furuskog VLand 55 (1943; om marina gränsen). — jfr BERG-, BLOMSTER-, BRANT-, DY-, FLOD-, FÖR-, GALL-, GRUNDE-, HAMN-, HAVS-, INSJÖ-, KLAPPER-, KLIPP-, LOVVARTS-, LÄ-, LÄGERVALLS-, MAL-, MOT-, MUDDER-, NIP-, SALT-, SALTSJÖ-, SALTVATTEN-, SAND-, SANK-, SILVER-, SJÖ-, SKOGS-, SKÄRGÅRDS-, SLÄTTSJÖ-, SMARAGD-, ÄLV-STRAND m. fl.
a) i ordspråk. Enn will watn till strande. SvOrds. A 5 a (1604); jfr h. jfr: Allt vatten rinner till strand och alla pengar till den rikes hand. Holm Ordspr. 353 (1964).
b) i vissa uttr.
α) (numera bl. i vissa trakter) i strand(en) (jfr ε), på l. vid stranden. Och sij, ther stodho ganska mong trää j strandenne på bådha sidhor. Hes. 47: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: på strand). Knapp-säf .. i kjärr och strander. Hoffberg Växtr. 68 (1784). I stranden af Lac Leman gjorde han sina morgon- och aftonpromenader på en gångstig. Strindberg TjqvS 5: 73 (1886, 1909). Tjärnar, där martallar vrida sig i stränderna. Engström Lif 55 (1907).
β) (numera mindre br.) sätta en båt o. d. på strand, (råka) segla l. köra en båt osv. på grund vid stranden, stranda en båt osv.; jfr g. I händelse han (dvs. skeppschefen) af storm eller lägervall skulle nödsakas, at låta kapa Master, Ankar-tåg, kasta Canonerne öfver Bord, eller .. nödgas sätta Skeppet på strand, det öfvergifva och upbränna .. kan han hålla Conseille med sine Officerare, dock stadgar han sjelf beslutet. SjöreglÖrlFl. 1785, 1: 37. Sätta på strand. Heinrich (1814). Smith (1918).
γ) (numera föga br.) ta strand, om fartyg: stranda. På sjöresa till Flandern hade skeppet blifvit drifvet utmed norska kusten och tagit strand vid ön Röst. Strindberg SvFolk. 1: 80 (1881).
δ) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till strands, (ned l. ut) till stranden; i land. Då Sigtuna blef förstördt .., hafwa Sigtuna-boarna inneslutit mycket guld och silfwer uti en stock, och kastat den uti Mälaren i den akt och mening, att sätta sig neder och anlägga en ny stad, der denna stock dref till strands. Fryxell Ber. 2: 54 (1826). (På Gotl.) var (det) ej blott strandsocknarnas bönder, som säsongvis drog till strands, utan även de som ”hörde till upp i lande” hade del i fisklägena och höllo båtar och bodar där. Fatab. 1939, s. 79.
ε) (†) i strand (jfr α), till stranden, i land. (Örlogsskeppens befälhavare hade) inthet achtedt tijden och lägenheten, ther egenom han wäll hadhe kunnedt fulbordet en lycksaligh reese, vthen för sådane förhalningh och försummelsse seden ähr wäderdriffwen i strandh. HH XIII. 1: 313 (1567).
ζ) (†) hålla strand, hålla sig nära stranden l. ligga (stilla) vid stranden. D(en) 13 (juli) .. voro vij än i Waxholm för motvind; d(en) 16 till furusund; måste åter hålla strand till d(en) 19 Dito. HFinlÖ 416 (1730).
η) (†) land och (äv. eller) strand, ss. sammanfattande beteckning för ett sammanhängande land- o. strandområde som tillhör ngn l. ngt (jfr LAND 7); äv. i fråga om vidsträckta färder o. d., i uttr. omkring l. kring land och (kring) strand, (vida omkring) över land o. vatten; jfr ϑ, h. Forsåås och Råå byemän, fingo dett afskeedh widh rätten, om deras skough och fiskewatn .. att Sifring Phillipsson, skall haffwa dett Landh och strandh, som hans föräldrar för honom hafdt och hefdatt hafwa. ÅngermDombRenov. 1642, fol. 79. Thet skapar jag honum (dvs. Starkad), sade Thor, att han skall äga huarken land eller strand. Verelius Gothr. 35 (1664). När som I (dvs. vindarna) sväfven kring land och kring strann, / Så (osv.). Leyoncrona Vitt. 161 (c. 1685). På det iag nu undslippa måtte .. på mine gamble dagar släpas omkring land och strand. VDAkt. 1712, nr 9 (1711). Stads-Ingenieuren bör .. hafwa .. Chartor och Planer öfwer Stockholms Stad och Förstäder, som utwisa så wäl Stadsens district til land och strand, som hwars och ens enskylte Egendom. PH 2: 1294 (1736).
ϑ) (†) över strand, över land o. vatten l. långt ut i världen o. d. Kanhända, iag borde haft flera namn här i landet fram af Hel och af Alli, innan iag farit så långt bort öfer strand (som till namnet Hellesponten) i sådant äriende (dvs. för att tolka namnet Helsungaland)? Wettersten Forssa 6 (c. 1750).
c) om (sand)strand använd ss. badplats; (anlagd) badstrand, plage; äv. med särsk. tanke på l. om människor som uppehåller sig på sådan strand. Värmlandsflickan var en förträfflig simmare .. Hon räknade sig som strandens enda dykand. Bergman LBrenn. 63 (1928). Han vet och hela stranden vet. Därs. 148. På söndagen hyste sjöns stränder ett myller av badande med barn, hundar och matsäckskorgar. Östergren (1947). — jfr BAD-, PLASK-, SIM-STRAND.
d) ss. förled i ssgr, betecknande att växter l. djur (företrädesvis) växer resp. lever på (resp. i anslutning till) (havs)strand; särsk. i ssgr utgörande växt- l. djurnamn.
e) (numera mindre br.) om kant l. brädd på litet (o. smalt) vattendrag, ss. bäck o. dyl. l. på en liten damm o. d. Ifrå Aroer, huilken på then beckens strand widh Arnon ligger, in til berghet Sion, thet är Hermon. 5Mos. 4: 48 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). I Sölfwer bäckar klahre! / .. Hwarföre, käre, mumlen I? / I få fritt Edre strander sköllia / och Eder ström ohindrad fahr / Dijt en naturlig drift Ehr drar. ÖB 8 (c. 1712). Fort gosse! fort till bäckens strand, / Der böljan mellan blomster halkar. Wallin (SVS) 1: 429 (1806). Det är vår, och gräset spirar redan ganska frodigt vid bäckarnas stränder. Schück o. Lundahl Lb. 1: 43 (1901). Hela den dagen satt pojken vid stranden av en liten damm. Lagerlöf Holg. 1: 70 (1906).
f) om strandområde använt för fiske o. båtfart samt därmed sammanhängande sysselsättningar; företrädesvis ss. senare led i ssgr. (En dag) kom ryttmästarz fru til Helsingforz kyrckia medh be(mäl)te Erichz båått och leeffde båten i Dirich Larszons strandh, så lenge hon var i kijrckian, der ifrå Erich lätt tagha båten och föra til siin strandh. BtHforsH 1: 165 (1629). Jaken äger tre tunnland jord .. Emellertid brukar han också stranden, d.v.s. han har ett par strömminggarn och får ibland följa med Peistar-Nicken i hans båt. Ahlqvist Gotlänn. 68 (1945). Den fiskande (kan) stundom behöva begagna annans strand, t. ex. för att fästa redskapen medan fisket pågår, för att dra upp redskapen (bl. a. vid notfiske) o. för att lägga fast båten. SvFiskelex. 321 (1955). — jfr BÅT-, FISK-, NOT-, OSTER-STRAND.
g) med inbegrepp av l. enbart om (det grunda) vattenområdet (o. dess botten) närmast linjen mellan land o. vatten. Stranderna wid Venern, dem wi fölgde hela 3 fjerndels milen intil Lidköping, bestodo af fin sand, och woro mycket grunda, at en wäl kunde rida 1/2 quart uti sjön. Linné Vg. 43 (1747). Vi gingo utmed stranden, hvars bölja var lugn och klar. MoB 2: 13 (1791). Saltsjön (söder om Halmstad) .. är af sådan lång sandgrund, at .. intet annat än drif-fisk vid vissa årstider söker dessa strander. Osbeck Lah. 46 (1796). Det var grundt i stranden. Strindberg Hems. 160 (1887).
h) (numera i sht i vitter stil) mer l. mindre liktydigt med: kust; äv. (i vitter stil, i sht i pl.) övergående till att beteckna strand (l. stränder l. kust) med inbegrepp av hela det land l. landområde l. den bygd som ligger innanför stranden; jfr b η. Tiil the Sokner på Östrabotnen som bruka kopslagen alle stadz ther wtth mett Stråndenn. G1R 8: 337 (1533). Konungen j Danmark .. skulle lätteligen kunna förswara sijne strander och hampnar. Bureus Påw. B 1 b (1604). Under kriget med Carthago utsände Scipio den bekanta Polybius, at undersöka Africanska, Spanska och Franska strander inemot 200 år f. C. Bergman Jordkl. 1: 14 (1773). (L. Torstensson till Carl Gustaf:) Ja, Prins; det är af er, af edra tappra händer, / Som freden återförs til dessa glada stränder. Kellgren (SVS) 3: 203 (1785). Vid afsadlandet befants, att tältsömmarne hade skafvit skinnet på ena renen, så att lappen misströstade om han skulle stå ut till norska strand (efter färd över fjällen). Forsström Dagb. 85 (1800). Huru sköna (äro icke dessa segelflottor) i denna omgifning, under Seelands leende, jemna, yppigt bevuxna och gladt bebyggda strand, mot hvilken den kalare Skånska kustens långa våglinjer bilda en icke missgynnande kontrast. Snellman Tyskl. 3 (1842). Och såg sig björnens landsman om / Bland folk på andra stränder, / Min sann han mindre skarpsynt kom / Och ej med sämre händer! CVAStrandberg 1: 147 (1854).
2) (utom i a bl. i vitter stil) i överförd (se särsk. a) l. bildl. anv. av 1, äv. 1 h, om ngt abstr. l. konkret som liknar l. för tanken till en strand; äv. närmande sig bet.: gräns. Hur stora äro doch, min Herre Gud, tin vnder! / O tina tankars diup förutan strand och grunder! Kolmodin QvSp. 1: 540 (1732). Up, tusend tusende som ned til bottnen foro / I wredens wattubad, ther inga strander woro. Hiortzberg YttDom. 6 (1734). Jag (vill) nu fresta / Djupet vid bålens letheiska strand! Wennerberg 2: 213 (1849, 1882). Menniskotankens evigt böljande vågor begynte (med 1700-talets början) att friare söka det oändliga bortom tidernas strand. Topelius Fält. 2: 431 (1856). Alla visste, att de med varje ögonblick avlägsnade sig längre icke blott från havsstranden, utan också från livets strand. Lundquist Blaumans DödSkugg. 91 (1925). — jfr GLÄDJE-, ROSEN-STRAND. — särsk.
a) om yttersta kanten av glaciär l. öken. Tjockan stod så tät, att vi icke kunde se glacierens stränder. Ymer 1900, s. 222. Vägen gick vidare med diligens till Biskra på andra sidan Atlasbergen vid stranden till Sahara. Hallström i 3SAH 42: 294 (1931).
b) [jfr sådana uttr. som evighetens land l. värld, en annan värld] om de dödas värld; särsk. i sådana uttr. som den stilla stranden, den andra stranden. Stygge Ort fördömbde strander / Dijt wår Psyche nu Skall gå! LejonkDr. 71 (1689). Se det goda land / På den andra strand, / Dit Guds folk, igenom strider, / Genom haf och öknar, skrider / Wid sin Josue hand. Ps. 1819, 210: 9. Wallin 1Pred. 2: 465 (c. 1830: den stilla stranden). Minns du de skymnande böljornas suck, att vid målet de hunnit / endast en jordisk kust, icke det evigas strand? Rydberg Dikt. 2: 22 (1891). Se här är evighetens strand, / här brusar strömmen förbi, / och döden spelar i buskarna / sin samma entoniga melodi. Södergran Land. 73 (1923). Lär mig, du fåglars glada tåg, / Att draga hän med fröjdfull håg / Mot obekanta stränder. Ps. 1937, 572: 2.
c) om ngt (väl)känt (o. hemvant) i motsats till ngt okänt (o. farofyllt). Jag hoppas Bror .. så mycket ske kan, aktar sig at låta draga sig ifr. stranden, ty på djupet är ingen klokhet tilräcklig at skydda från orcaner. Porthan BrCalonius 9 (1793).
Ssgr (i allm. till 1): A: STRAND-AL. [jfr sv. dial. strandarder, klibbal, Alnus glutinosa Lin.] vid l. på strand växande al. Dybeck Runa 1850, s. 23.
-ALLÉ. allé på l. vid strand l. ledande till strand. Wirsén NDikt. 210 (1880).
-ALLMÄNNING~020. jfr allmänning 2 a. PT 1910, nr 212 A, s. 1.
(1 d) -ANGELIKA. bot. strandkvanne. Broman Glys. 3: 751 (1724).
(1 d) -ART. särsk.: art (se d. o. 8 a α) av växt som (företrädesvis) växer på strand(en). VäxtLiv 2: 237 (1934).
(1 d) -ARUN. bot. växten Centaurium litorale (D. Turner) Gilmour, kustarun. Gosselman BlekFl. 42 (1865).
-ASK. (om ä. förh.) ask använd som matsäcksskrin vid fiskefärder, ”svepäska”. Granlund Träkärl 294 (1940).
(1 d) -ASTER. bot. växten Aster tripolium Lin. (som växer vid havsstränder). Retzius FlOec. 85 (1806).
-AUKTION. (om ä. förh.) = -vraks-auktion. MeddSlöjdF 1894, s. 125.
-AVLAGRING~020. (i fackspr.) konkret: vid (tidigare) strand bildad (av slam l. sand o. d. bestående) avlagring. Linnarsson VgCambr. 37 (1869).
-AVRAD~20 l. ~02. (förr) kam. o. jur. vederlag för nyttjande av strand; jfr avrad, sbst.1 1. Sundelius NorrköpMinne 34 (1798).
-AVSATS~02 l. ~20. jfr avsats 1 a. Nordenskiöld Vega 2: 409 (1881).
-BACKE, äv. (numera bl. i Finl.) -BACKA. backe (se backe, sbst.3 2) på strand l. hög strand utgörande en backe (jfr backe, sbst.3 3). G1R 20: 3 (1549). Topelius Dagb. 3: 47 (1837: strandbackorna, pl. best.). TurÅ 1955, s. 62.
(1 d) -BACKSÖTA~020. (numera föga br.) bot. strandvedel. Lilja SkånFl. 538 (1870).
-BAD. bad (se d. o. 1 a α) vid stranden. Jacobowsky Gustafsb. 306 (i handl. fr. 1929).
Ssg: strandbads-restaurang. restaurang på l. i omedelbar anslutning till ett strandbad. IdrBl. 1935, nr 77, s. 3.
(1 d) -BALDERSBRÅ~002. bot. växten Matricaria maritima Lin. var. maritima. 2SvUppslB (1953).
(1, 1 g) -BAND. om den del av en strand som ligger närmast vattnet med inbegrepp av (det grunda) vattnet närmast stranden. Lundgren MålAnt. 2: 87 (1872).
-BANK.
1) i vattnet invid l. i närheten av en strand liggande bank (se bank, sbst.1 I 1). Sjögren Torneträsk 123 (1909).
2) (numera föga br.) på strand liggande bank (se bank, sbst.1 I 2). LAHT 1893, s. 314.
3) om (hög) brink som bildar flodstrand o. d.; jfr bank, sbst.1 I 3. TT 1872, s. 231.
-BARRIÄR. (i fackspr.) barriär av sand, grus, block o. d. vid strand; äv. om sådan barriär bildad av isdämda sjöar under istidens avsmältningsskede; jfr barriär-rev o. is-barriär. SvGeogrÅb. 1940, s. 54. Islands södra kust .. utgöres av en lång strandbarriär, en av Atlantens vågor uppkastad sandrevel om några hundra meters bredd, vilken sjöfarare till skräck sträcker sig över hela 25 mil. Ymer 1953, s. 167.
-BATTERI. mil. på l. vid strand beläget (för strandförsvar avsett) batteri (se d. o. 1, 2); batteri av artilleripjäser för försvar av strand; jfr kust-batteri. Ståhlsverd 52 (1755). IllSvOrdb. (1955).
-BEBYGGELSE. bebyggelse (se bebygga 3, 4) på l. vid strand. Fornv. 1914, s. 8. RiksdP 1939, 2 K nr 8, s. 2.
-BEFÄSTNING. särsk. konkret: befästning (se d. o. 3 b) på strand. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 1, Bil. 4, s. 35.
(1 d) -BETA. bot. växten Beta vulgaris Lin. subsp. maritima (Lin.) Arcangeli (som förekommer på havsstränder främst i Medelhavsområdet o. varifrån kulturväxten Beta vulgaris Lin. anses härstamma). Forsberg Sockerb. 15 (1894).
-BETE. bete (se bete, sbst.1 13) på l. vid strand. Juhlin-Dannfelt 113 (1886).
-BETES-ÄNG. betesäng vid strand l. äng med l. för strandbete. TurÅ 1976, s. 266.
-BEVAKNING. bevakning (se d. o. 1 a α) av strand. Böttiger i 2SAH 50: 278 (1875).
Ssgr: strandbevaknings-avdelning. UnderbefIKustartill. 1945, s. 92.
-uppsyningsman. (förr, på Gotl.) strandridare (se d. o. 1) som var uppsyningsman för strandbevakning. Backman Lags. 1—2: 451 (1826).
-BILD.
1) bild (se bild, sbst.1 1 c) föreställande strand. NF 7: 813 (1883).
2) bild (se bild, sbst.1 2 b) från strand. LAHT 1931, s. 1189.
-BILDNING.
1) (i sht i fackspr.) bildning (se d. o. 4 a) av strand; äv. konkret(are): bildning (se d. o. 4 b α) på l. vid strand. Nathorst JordH 380 (1890; konkret). Den i senare tider skedda vattenminskningen och strandbildningen (har) .. ändrat eller försämrat forna vattenvägar eller kommunikationsleder. Uppl. 1: 422 (1903). I deras (dvs. rullstensåsarnas) lösa mark avbildades vackra strandbildningar. SvGeogrÅb. 1943, s. 142.
2) geol. lagrad, företrädesvis marin bergart, vilkens beståndsdelar avsatts i strandregionen; jfr bildning 4 b α slutet. Hisinger Ant. 5: 147 (1831).
(1 d) -BLOMMA.
1) i allmännare anv.: på strand växande blomma. Böttiger 3: 167 (1837, 1858; i bild).
2) bot. ss. beteckning på viss blomma.
a) (numera bl. i vissa trakter) fackelblomster (se -fackla). Wahlenberg FlSv. 299 (1824).
b) (†) växten Valeriana officinalis Lin., valeriana. ASFFlF XL. 4: 7, 32 (1915; fr. Åland).
(1 d) -BLOMSTER.
1) (numera bl. i vissa trakter l. i vitter stil) i allmännare anv.: på strand växande blomster (se d. o. 2). Serenius Kkkk 3 b (1757). 2NF 13: 397 (1910).
2) ss. beteckning på viss växt.
a) (numera bl. i vissa trakter) trift (se -trift). Linné Fl. nr 253 (1745). Auerbach (1913).
b) (numera bl. i vissa trakter) fackelblomster (se -fackla). Samzelius Blomst. 40 (1760). BotN 1896, s. 7.
(1, 1 h) -BO.
1) person bosatt vid l. på en strand; äv. mer l. mindre liktydigt med: kustbo. Sjöborg BlekH 123 (1792). För kustfarten, som af landets egna strandboar idkades, voro säkerligen segellederne lika kände då, som än i dag. KrigVAH 1824, s. 274. Skogsborna beskyllde strandborna för trolöshet. Sparre Frisegl. 3: 392 (1832). De sel, som på denna långa sträcka (dvs. mellan Messaure o. Porjus) förekomma, äro så korta och strida, att endast den med älfven förtrogne strandbon vågar sig öfver dem i båt. Vesterlund Lappm. 26 (1903). särsk. (numera bl. i vissa trakter) i speciellare anv.: person bosatt på l. vid strand på fastlandet; motsatt: skärgårdsbo. Enholm Anm. 1: 25 (1753).
2) (tillf.) i oeg. anv. av 1, om fågel l. växt som lever l. förekommer på stranden. BotN 1854, s. 2. Rosenius SvFågl. 4: 117 (1931; om fågel).
-BOD, äv. (numera bl. i Finl., vard.) -BODA. (strand- 1527 osv. strande- 15441556) [fsv. strand(a)bodh] bod på l. vid strand; särsk. (numera i sht i vissa trakter) om sjöbod. G1R 4: 394 (1527: strandbodhe). (De) röffwede .. oss en hoop Oxer .. ifrå. Sammeledis spannemåle wijd Surköpung j wåre Strandboder. Därs. 15: 158 (1543). (Sv.) Strandbood. (T.) Fischerheuszlein. Schroderus Dict. 38 (c. 1635). TurÅ 1925, s. 212 (på Gotl.).
-BONDE. bonde vars ägomark omfattar strand o. som har fiske som näring tillsammans med jordbruk. G1R 14: 190 (1542).
(1 d) -BONÄSSLA~020. (numera föga br.) bot. växten Ballota nigra Lin. ssp. foetida Hayek; jfr bonässla 2. Lilja SkånFl. 410 (1870).
-BOPLATS~02 l. ~20. jfr boplats; särsk. (arkeol.) boplats (se d. o. a) vid l. på strand. TurÅ 1910, s. 64.
-BORG. borg vid l. på strand.
1) jfr borg, sbst.1 2; särsk. oeg. Jag .. / .. segrande det (dvs. Sverige) tar — Kring Östersjön en enda strandborg drar. Börjesson E14Son 62 (1847).
2) jfr borg, sbst.1 3. Jag går upp på krönet af ringåsen (på Gotska Sandön) och skådar utöfver strandborgen och det rena, ljusa hafvet. TurÅ 1912, s. 86.
(1 d) -BORST. (numera föga br.) bot. växten Parapholis strigosa (Dumort.) Hubb., ormax. Hartman ExcFl. 19 (1846). Lilja SkånFl. 53 (1870). Auerbach (1913).
(1 g) -BOTTEN. (numera bl. i vissa trakter) botten (se d. o. 3) under strandvatten. LFRääf (1862) hos Ahnfelt Rääf 91. Det, som förut hade varit strandbotten, blev land, och det djupare området utanför blev strandbotten. Sandström NatArb. 1: 222 (1908).
(1 d) -BRACKTISTEL. (†) martorn; jfr -tistel. Franckenius Spec. C 1 a (1638). Serenius Iiii 4 a (1757).
-BRANT. brant på l. vid l. utgörande strand; jfr brant, sbst. 1, 2. Lundell (1893).
-BRINK. brant strandbrädd, brink; jfr brink 1, 1 b o. 2. Nilsson Ur. I. 3: 10 (1838). Ekman NorrlJakt 210 (1910).
-BRO. (numera föga br.) strandkaj, kaj; jfr bro 4 o. -brygga. SthmSlH 2: 174 (i handl. fr. 1756). Cannelin (1939).
-BROSKLAV~02 l. ~20. bot. laven Ramalina siliquosa (Huds.) A. L. Sm.; jfr -lav. Moberg o. Holmåsen Lavar 163 (1982).
-BROTT. jfr brott I 8 b. Hägg LotsFyrm. 207 (1930).
-BRUK.
1) till 1 c: bruk (se d. o. 1) vid badstrand; särsk. i uttr. för strandbruk. En för strandbruk avsedd kortbyxa. SvD(A) 1961, nr 94, s. 14.
2) (i vissa trakter) till 1 f: bruk (se d. o. 1) av strand i näringssyfte; särsk.
a) om av strandbonde bedrivet fiske; äv. om fiske ss. näringsfång, sannol. med utgångspunkt i sådana fiskemetoder som kräver vård o. skötsel av stranden ss. notdragning o. d.; äv. i överförd anv. om havsfiske. SvTidskr. 1873, s. 163 (om förhållanden på Gotl.). Havsfisket, det egentliga s. k. ”strandbruket”, har ju sedan äldsta tider spelat en stor roll i den gotländske jordbrukarens livsföring. Ymer 1932, s. 312.
b) om av strandbonde bedriven odling på strand; jfr -åker. Ännu på 1700-talet delade man (på Gotl.) sin tid mellan åkerbruk, ”strandbruk”, nötkreaturs- och fårskötsel, skogsbruk och fiske. Fatab. 1909, s. 240.
-BRYGGA. brygga (se brygga, sbst.1 1) utgående från l. sträckande sig längs strand; jfr -bro, -kaj. HH XXXII. 2: 132 (1784). Då ingen enda strandbrygga fans på hela vägen emellan Jenisejsk och hafvet, så förde så väl ångbåt som lodjor .. en hel mängd båtar och pråmar på släp. Nordenskiöld Vega 1: 379 (1880).
-BRYN. jfr bryn 2 a. Sthm 1: 19 (1897).
-BRÄDD. [fsv. strandbrädder] (numera i sht i vitter stil) jfr brädd 1 o. 5. DeFoë RobCr. 28 (1752). Skeppskaptenen med ett par af sällskapet voro redan försvunna bortom den branta strandbrädden. Atterbom Minn. 19 (i senare bearbetat brev fr. 1817). En .. torfmosse ligger i strandbrädden vid Skåre fiskläge uti och under hafsbrynet. Nilsson Fauna 1: X (1847). Collan Kalev. 1: 36 (1864; vid fors). Då han .. kom till båten som låg på strandbrädden, kunde han (osv.). Nordenskiöld Vega 1: 294 (1880). Ruin SjunknH 226 (1956).
-BRÄM. (numera föga br.) geol. o. geogr. bräm (se d. o. 3 a) på strand. Ymer 1905, s. 21. TurÅ 1953, s. 73.
(1 d) -BRÄNNA. (numera föga br.) bot. strandtrav; jfr bränna, sbst. 8, backbränna, sbst.1 II c, o. -vårel. Krok o. Almquist Fl. 1: 97 (1901).
-BRÄNNING. mot strand l. i närheten av strand brytande bränning (se d. o. 1). VetAH 1803, s. 15.
(1 d) -BRÄSMA. bot. växten Cardamine parviflora Lin. Nyman VäxtNatH 1: 315 (1867).
-BRÖT. skogsv. i fråga om flottning.
1) bröt (av stockar som fastnat) vid strand; jfr bröt 1. Strandbröten sprängdes med dynamit.
2) stockar sammankopplade till ett slags ledarm vars ena ända dras upp på land (med den fria änden nedströms), medan den andra tjänstgör som ledare, ledbröt. TNCPubl. 23: 24 (1954).
(1 d) -BUA. (†) strandmalört; jfr bu, sbst. Nyman VäxtNatH 1: 19 (1867).
-BUNDEN, p. adj. som är bunden (se binda, v. 15) till l. som äger rum intill l. nära en strand l. stranden. Forna tiders strandbundna sillfiske. (Haneson o.) Rencke Bohusfisk. 263 (1923).
(1 d) -BUNGE, äv. -PUNGE. (-bunge 1906. -punge 18651873) (numera föga br.) bot. växten Samolus valerandi Lin., bunge. Gosselman BlekFl. 43 (1865: Strand-Punge). Lyttkens Växtn. 395 (1906).
(1, 1 h) -BYGD. bygd (se d. o. I 2) belägen (på fastlandet) på l. vid strand av hav l. insjö l. större vattendrag (o. som präglas av läget vid vatten); delvis liktydigt med: kustbygd; äv. med inbegrepp av l. enbart om sådan bygds inbyggare. HalmstDomb. 1: 199 (1683). Strandbygden eller, som Blekingsboarne kalla den, Waran innebegriper en lång och smal sträcka af de vid hafvet belägne byar och hemman. Sjöborg BlekH 123 (1792). Strandbygden sticker redan hufvudet under oket, skogsbygden och öarne skola följa exemplet. Sparre Frisegl. 3: 425 (1832). Lagadalen med strandbygderna kring Vidöstern. TurÅ 1949, s. 158.
(1, 1 h) -BYGGARE. strandbo; jfr byggare 1. Enholm Anm. 2: 2 (1754).
Ssg: strandbyggar-kultur. jfr kultur 8. Flodström SvFolk 22 (1918).
(1 d) -BYNKE. (numera föga br.) bot. strandmalört; jfr binka 1. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 21 (1901). Lyttkens Växtn. 30 (1904).
(1 c) -BYXOR, pl. byxor (utgörande del av stranddräkt) för strandbruk; jfr -dräkt. SvD(A) 24/5 1931, s. 9.
(1, 1 h) -BÄDD.
1) bädd (se d. o. 6 a) av sand l. jord, utgörande strand i strandkant. Strinnholm Hist. 1: 45 (1834). Å motsatta stranden (av floden) uppställde sig .. den delen af Polska hären, som undkommit, på den höga strandbädden. Mankell Fältsl. 562 (1859). Brenner .. strövade omkring på strandbädden. Bergman LBrenn. 73 (1928). William Beebe, den berömde djupdykaren, såg vid Bermudasöarna en typisk strandbädd av sand och klappersten något mer än 20 m under havsytan. NFMånKr. 1938, s. 255.
2) (numera föga br.) bädd (se d. o. 4). Saône flyter i en strandbädd, som tillåter oss att noga se föremålen på begge stränderna. Svanberg RedLefn. 484 (1882).
(1, 1 g, h) -BÄLTE. bälte (se d. o. 2) bestående av strand(mark) o. landområde närmast stranden (möjl. med bibet. av distrikt); äv. liktydigt med: kustbälte; äv. om den närmast stranden liggande delen av sjö o. d. (jfr strand 1 g). Söder om hufvudbygden (i Västmanl.) ligger strandbältet. Hildebrand Hedn. 163 (1872). Strandbältet mellan Kalmar sund och Vestra landborgen (är) ovanligt bördigt. VLS 179 (1888). Sjöarnas yta utanför strandbältet är i allmänhet fri från vegetation. ArkBot. III. 4: 6 (1904). Innanför öns långgrunda strandbälte möta vi kala klapperströdda slätter. SkogsvT 1907, s. 123. Då den förhistoriska befolkningen .. undan för undan koloniserade nya strandbälten, kan man (osv.). Flodström Naturförh. 120 (1918). Hadding Geol. 68 (1954).
-DAMM. damm på l. vid strand.
1) motsv. damm, sbst.1 I 1; särsk.: damm anlagd parallellt med strand. NF 3: 826 (1879).
2) motsv. damm, sbst.1 II. Jungberg (1873).
(1 d) -DJUR. djur som lever (l. förekommer) på l. vid strand. Nordenskiöld Vega 2: 388 (1881). Vi (skola) finna det vara en allmän regel i Öresund, att de djur, som längre norrut vid västkusten voro rena stranddjur, här i allmänhet ej finnas förr än på flera meters djup. SvRike I. 1: 190 (1899).
-DRAG.
1) drag (se d. o. I 5) som görs från strand l. nära strand. FoFl. 1941, s. 32.
2) drag (se d. o. I 10) invid strand. ST 18/6 1946, s. 1.
-DRAGARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) dragare (se d. o. 2 a) som arbetar på strand. 2SvKulturb. 1—2: 300 (1934).
(1, 1 h) -DRAGON. (förr) dragon (se dragon, sbst.1 1) med uppgift att delta i kust- l. strandförsvar. LinkStiftsbibl. Brev 5/8 1716.
-DRIFT. (i sht i fackspr.) drift (se d. o. 3 e α) l. strömdrag längs strand, uppkommen gm att vågfronten har annan riktning än strandlinjen. NatGotl. 192 (1946).
-DRIVA. [jfr fsv. stranddrivilse, sannol.: skeppsbrott] (numera föga br.) driva (se driva, v.2 14) i land. Pilgrimerna (stego) ombord, besökte Messina, stranddrefvos till Kefalonia och kommo efter ännu en storm till Cypern. SvH 2: 278 (1905).
-DRIVEN, p. adj. (numera mindre br.) driven (se driva, v.2 14) i land, ilanddriven. Friluftsbild. 38 (1893). Han hade .. blifvit stranddrifven på kusten af Latium. Boëthius HistLäsn. 1: 273 (1895).
(1 c) -DRÄKT. dräkt (se d. o. II 2 a) att använda på badstrand, dräkt för strandbruk. SDS(A) 1932, nr 161, s. 10.
-DY. vid l. på strand bildad l. förekommande dy (se dy, sbst. 1); särsk. (geol., numera bl. tillf.) motsv. dy, sbst. 1 a. MosskT 1890, s. 275. Andersson Växtv. 8 (1896; i fråga om dytorv).
-DYN. dyn (se d. o. 2) på strand. Nordenskiöld Vega 2: 253 (1881).
-DÖDING. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -gast; jfr dödning, sbst.2 Hagberg DödGäst. 585 (1937).
(1 d) -ELM. (†) strandråg (se d. o. 2). Liljeblad Fl. 57 (1792). Laurell Växtn. 22 (1904).
-EROSION. geol. erosion av l. på strand. Sjögren Torneträsk 126 (1909).
(1 d) -FACKLA. (numera föga br.) växten Lythrum salicaria Lin. (som har röda blommor i en blomställning som bildar ett på långt håll lysande ax), fackelblomster; jfr -blomster 2 b, -ljus. NormFört. 20 (1894). Sonesson HbTrädg. 754 (1919).
-FAMN. (förr) vedfamn, sannol. bestående av strandved (se -ved), innehållande en mindre volym ved än den normala famnen; jfr skogs-famn. 3SthmTb. 9: 383 (1617). Hwad .. wedens .. mätande angår, så bör sådant skie i alle Städer med upslagne famnar .. och de så kallade Strand- eller Skogs-fambnar förbiudes aldeles. PH 1: 754 (1728). SFS 1827, s. 975.
(1, 1 h) -FART. (numera föga br.) sjöfart längs strand l. kust; kustfart; jfr fart 2. Fischerström Mäl. 440 (1785). Jungberg (1873; med hänv. till kustfart).
-FASTIGHET~002, äv. ~200. fastighet vid strand. TT 1903, Allm. s. 103.
(1 d) -FAUNA. (i sht zool.) jfr fauna 1. Globen 1942, s. 68.
(1 d) -FICKEL, äv. -FIKEL. best. -n; pl. -ar. (-fickel 1792. -fikel 17231827) [senare leden sannol. till fickla; om saklig grund för beteckningen se -gyckla] (†) fågeln Tringa hypoleucos Lin., drillsnäppa; jfr -gyckla. Tiselius Vätter 1: 107 (1723). Leijonflycht (1827).
(1 d) -FINK. (†) finkfågeln Ammodramus maritimus J. J. Audubon. 1Brehm 2: 46 (1875).
(1 d) -FISK. fisk som lever l. håller till vid stränderna (o. fångas där). Schultze Ordb. 1150 (c. 1755).
-FISKARE. (i sht i fackspr.) jfr -fiske. Widmark Helsingl. 2: 41 (1849).
-FISKE. (i sht i fackspr.) fiske bedrivet från l. längs en strand (l. stränderna) (utan farkost l. i små öppna båtar o. med redskap som dras till land l. förankras i strandkanten l. i bottnen intill stranden); särsk. motsatt: havsfiske; jfr kust-fiske. 2RARP 15: 581 (1747). Ute på öppna havet försiggår fisket under andra former än strandfisket, och till detta senare måste vi hänföra sättgarnsfisket. (Haneson o.) Rencke Bohusfisk. 88 (1923).
(1 d) -FJÄLLNARV. (†) växten Spergularia salina J. & C. Presl., saltnarv. Gosselman BlekFl. 78 (1865). Thedenius FlUplSöderm. 202 (1871).
-FJÄR l. -FJÄRE. (†) = fjär, sbst. Nordenskiöld Vega 1: 111 (1880). Därs. 2: 409 (1881).
(1 d) -FLEN. (†) växten Phalaris arundinacea Lin., rörflen. Gosselman BlekFl. 15 (1865). Uppl. 1: 114 (1901).
(1 d) -FLOKA. (numera föga br.) bot. strandloka; äv. om släktet. Hartman ExcFl. 41 (1853; om släktet). BonnierLex. (1966).
Ssg (bot.): strandflok-släkte(t). 2SvUppslB (1953).
(1 d) -FLORA. i sht bot. jfr flora 3. Uppl. 1: 88 (1901).
(1 d) -FLYGEL. (†) växten Tetragonolobus maritimus (Lin.) Roth, klöverärt; jfr flygel, sbst.1 2 b. NormFört. 23 (1894). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 328 (1901).
(1 d) -FLÄTTING. (†) växten Blysmus rufus (Huds.) Link, rödsäv. Lilja SkånFl. 39 (1870).
-FOGDE. (strand- 1589 osv. strande- 1552) (om ä. l. utländska förh.) kunglig ämbetsman med uppgift att ha uppsyn över stranden (med fiskeri l. dyl.) o. de intäkter (t. ex. från strandade vrak l. i form av skatter) som tillkom kungen därifrån; i Sv. åtminstone på 1700-talet o. i början av 1800-talet äv. om tjänsteman hos dykerikompanier; i Danmark numera bl. om tjänsteman med uppgift att övervaka bärgning av strandade fartyg o. strandat gods. G1R 23: 393 (1552). (Dykeri- o. bärgningsintressenterna ha) intygat sig hafwa til nöijes betient dem, som lidit siönöd, hwilket de ock så mycket bättre kunna giöra, som de i alla stapelorter och skiär hafwa sine commissionairer, upsyningsmän och strandfogdar. 2BorgP 5: 499 (1734). Rönnberg Konstn. 1: 18 (1931; om förh. på Skagen i Danmark). SDS 25/7 1976, Bil. s. 2 (om förh. på Bornh.).
(1, 1 h) -FOLK. folk (se d. o. 13) som (huvudsakligen) bor på l. vid strand, strandbor; äv. mer l. mindre liktydigt med: kustfolk. Reuterdahl SKH II. 1: 17 (1843; om folkstammarna vid sydöstra Östersjön). Mälarens strandfolk har vakat och rott hela natten för att kunna taga Stockholm på sängen (vid lövmarknaden). Lundin (o. Strindberg) GSthm 81 (1880). För .. (björnen) fanns det två slag af folk. Fjällfolk och strandfolk. Berg Sjöf. 159 (1910).
-FORM.
1) till 1: form (se d. o. I 1) av l. hos strand. Motorför. 1929, nr 8, s. 15.
2) zool. o. bot. till 1 d: sådan form (se d. o. I 9 slutet) av växt- l. djurgrupp som förekommer resp. lever på l. vid strand. 3GbgVSH XIX. 2: 22 (1884). Björk Beebe UndHavsyt. 61 (1937; i fråga om djur).
-FORMATION.
2) bot. jfr formation 2 b. SvRike I. 2: 48 (1900).
(1 d) -FRYLE. (†) = -fjällnarv. Nyman FanerogFl. 108 (1873).
(1 d) -FRÄNE. bot. växten Rorippa sylvestris (Lin.) Bess.; jfr -krasse. LAHT 1915, s. 111.
-FYND. [fsv. strandfynd, f.] abstr. o. konkret: fynd (se d. o. 1, 1 b) som görs på stranden; äv. motsv. fynd 1 a (se slutet). 2NF 26: 680 (1917). Nationalmuseums utställning visade .. prov på arbeten med svensk gråsten, gotländska strandfynd i form av fossil, och rostfritt stål. Form 1959, s. 477. särsk. konkret: (fram till sjöfyndslagens avskaffande 1984 juridisk term för) egendom som hittats uppdriven på stranden, sjöfynd. Lagerbring 1Hist. 1: 355 (1769). SFS 1927, s. 889.
(1 d) -FÅGEL. jfr -djur. Rudbeck Samolad 4 (1701). Weste FörslSAOB (c. 1817; i fråga om vadare).
Ssgr: strandfågels- l. strandfågel-skytte. jfr skytte, sbst.3 1. TJäg. 1833, s. 423.
-ägg. Lundkvist Spegel 133 (1953).
-FÄRD.
1) färd (se d. o. 1) längs strand l. stränder. LoF 1873, s. 40.
2) (förr) i fråga om skjutsväsendet: skjutsning (se skjutsa, v.1 2 b α) längs strand l. stränder. LBÄ 16—17: 100 (1798).
-FÖLJARE. (numera föga br.) om seglare l. roddare l. dyl. som följer (l. brukar följa) stranden o. inte vågar ge sig ut på öppna sjön. Posten 1768, s. 181.
(1 d) -FÖRGÄTMIGEJ. bot. växten Myosotis baltica Sam. Selander LevLandsk. 141 (1955).
-FÖRSKJUTNING. geol. förskjutning (se förskjuta V 1) av strandlinjen gm förändring av vattnets nivå i förhållande till landytan. Positiv strandförskjutning, då havsytans nivå stiger. Negativ strandförskjutning, då landets nivå stiger. SDS 1894, nr 315, s. 2.
Ssgr: strandförskjutnings-datering~020. datering (av t. ex. bebyggelse) baserad på strandförskjutning. Fornv. 1973, s. 174.
-kurva. kurva (se d. o. 1 a) avsedd att illustrera strandförskjutning(ar). Globen 1944, s. 19.
-FÖRSVAR. jfr försvar 4. KrigVAT 1923, s. 210.
-FÖRTONING. i sht sjöt. förtoning (se förtona 2 a slutet) av strand. Melander Långtur 124 (1896).
-GAST. (numera föga br.) gast som enl. ä. folktro håller till på stranden o. som är vålnad efter drunknad o. obegravd person; äv. om ilandflutet lik; jfr -vaskare, -vrak 2, -väling. Afzelius Sag. 3: 99 (1841). Hagberg DödGäst. 585 (1937; äv. om ilandflutet lik).
-GATA. gata (se d. o. 2) utmed strand (med bebyggelse endast på landsidan). 2BorgP 5: 246 (1734).
(1 d) -GIGEL. (†) växten Lotus tenuis W. & K., smal käringtand. NormFört. 23 (1894). Därs. 24 (1932).
(1 d) -GLIM. bot. (den i Sv. äv. ss. prydnadsväxt odlade) växten Silene maritima With.; jfr -smällblomster, -tarald, -äggling. PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 71.
(1 d) -GLIS. (†) strandtrav. Nyman VäxtNatH 1: 319 (1867). Dens. FanerogFl. 162 (1873).
(1 d) -GLUTT. (†) fågeln Tringa ochropus Lin., skogssnäppa; jfr glutt, sbst.1 Ström SvFogl. 60 (1839).
-GODS.
1) varor l. skeppsdelar l. lösöre av olika slag som av vågorna kastats upp på strand, vrakgods; äv. om strandfynd (se d. o. slutet), sjöfynd; jfr gods 1, 2, -vrak 4 o. strandnings-gods. Lind 1: 1489 (1749). Öbornas rikedom sades komma från ”strandgods”, som efter skeppsbrott uppkastats på stränderna. Afzelius Minn. 52 (c. 1870).
2) gods (se d. o. 6) vilkets ägoområde omfattar strand o. strandmark. TurÅ 1930, s. 68.
(1 d) -GROBLAD. (†) växten Plantago maritima Lin., gulkämpar. Lilja SkånFl. 93 (1870).
-GROTTA. särsk. om grotta bildad i berg vid strand gm vågornas erosion. Lindström Lyell 72 (1857).
-GRUND. nära strand liggande grund (se grund, sbst.3); jfr -grundning. SFS 1897, Bih. nr 89, s. 2. Ymer 1949, s. 4.
-GRUNDNING. i sht sjöt. strandgrund; jfr grundning, sbst.2 KrigVAH 1832, s. 98.
-GRUS. särsk. (geol.): grus (bildat gm erosion l. på annat sätt) bestående av mer l. mindre rundade korn åstadkomna gm sjö- l. (havs)vågors resp. älvars rörelse; jfr -sand. Hela (ätte-)högen bestod blott af groft strandgrus, blandadt med större stenar här och der, för att sammanhålla gruset. Iduna 8: 96 (1820). Dyningen, som mal strandgrus mällan sina vita, outtröttliga tänder. Ossiannilsson Hav. 280 (1910). TeknVet. VoV. 2: 302 (1928).
Ssgr: strandgrus-bildning. särsk. geol. konkret: bildning (se d. o. 4 b α) bestående av strandgrus. SvGeogrÅb. 1940, s. 52.
-bädd. SvRike I. 1: 21 (1899).
(1 d) -GRYNE. (†) växten Puccinellia maritima (Huds.) Parl., revigt saltgräs. NormFört. 36 (1894). Därs. 38 (1932).
-GRYTA. gryta (se d. o. f γ) i berg vid l. på strand. De Geer SkGeogrUtv. 23 (1896).
(1 d) -GRÅBO~02 l. ~20. (numera mindre br.) bot. växten Artemisia maritima Lin., strandmalört. Fries Ordb. 34 (c. 1870). TurÅ 1958, s. 25.
(1 d) -GRÄS. (strand- 1790 osv. stranda- 1773)
1) gräs (se d. o. 1, 2) på l. vid (l. från) strand. Möller (1790).
2) (†) i utvidgad anv., om växt förekommande på strand l. i strandvatten o. påminnande om l. jämförd med ett gräs.
a) om växt tillhörande släktet Triglochin Lin., sälting. Barchæus LandthHall. 37 (1773).
b) (†) om alg l. (havs)tång. (Sv.) Strandgräs .. (Fr.) Algue. Varech. Goêmon. Nordforss (1805). (Sv.) Strandgräs .. (lat.) alga; fucus. Lindfors (1824).
(1 d) -GRÄSNEJLIKA~0200. (†) växten Armeria maritima (Mill.) Willd., trift, gräsnejlika; jfr -trift. SvUppslB 11: 1049 (1932).
(1 d) -GRÄVARE. zool. om vissa släkten av gnagarfamiljen Bathyergidae (mullvadsgnagare); i sht om (den vid Sydafrikas sandstränder förekommande) gnagaren Bathyergus suillus Schreb.; jfr -mullvad. NF (1891). Mullvadsgnagare, Bathyergidae(.) Familjen omfattar 5 släkten, av vilka 4 föres till de s. k. strandgrävarna med Bathyergus som typsläkte. DjurVärld 12: 301 (1960). Därs. (om B. suillus).
(1 d) -GRÖE, äv. -GRÖ. bot. växt av släktena Poa Lin. l. Puccinellia Parl. särsk.
a) (†) växten Poa palustris Lin., sengröe. Nyman HbBot. 364 (1858). Svensson NorrlKärlv. 73 (1885).
b) växten Puccinellia maritima (Huds.) Parl., revigt saltgräs. Lilja SkånFl. 71 (1870).
c) (†) växten Puccinellia distans Parl., grått saltgräs; jfr -vatten-gröe. Lilja SkånFl. 71 (1870). NormFört. 63 (1894).
(1 d) -GULARVE. (†) växten Lysimachia nummularia Lin., penningblad. Lilja SkånFl. 119 (1870).
(1 d) -GULHANE. (†) växten Lotus tenuis W. & K., smal käringtand; jfr -gigel. Lilja SkånFl. 521 (1870).
(1 d) -GYCKLA ~jyk2la, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [senare leden sannol. avledn. av gyckla, v. (i bet. 1); fågeln rullar o. vippar på bakkroppen då den går l. sitter] (†) fågeln Tringa hypoleucos Lin., drillsnäppa; jfr -fickel. Hyltén-Cavallius Vär. 2: XXVII (1868).
(1 d) -GYLLEN. jfr gyllen, sbst.2
1) (†) växten Centaurium pulchellum (Sw.) Druce, dvärgarun. Nyman HbBot. 282 (1858).
2) (†) växten Erysimum hieraciifolium Lin., bergkårel. Kindberg SvFl. 242 (1877).
3) bot. växten Barbarea stricta Andrz. Krok o. Almquist Fl. 1: 98 (1900).
(1 d) -GYLLENÖRT. (†) växten Centaurium vulgare Rafn, kustarun. Lilja SkånFl. 125 (1870).
-GYTTJA. gyttja vid l. på (l. från) strand; särsk. (i fackspr.): gyttja (huvudsakligen innehållande detritus, dvs. (partiklar av) sönderfallna växt- o. djurrester) utmed sjöstränder vilka inte avsköljs av vågorna. Post KoprJordb. 14 (1862). Gölarne stodo stinkande af ruttnande gräs och bubblande strandgyttja. Engström Lif 96 (1907). TNCPubl. 54: 28 (1974).
-GÅNG.
1) (numera mindre br.) om handlingen att gå på en strand l. gå upp på strand (från båt o. d.); jfr gång I 2. Zetterstedt SvLappm. 1: 140 (1822). Strindberg TalNat. 48 (1910).
2) (mera tillf.) om det sätt på vilket strandlinjen går l. löper l. sträcker sig, sträckning av strandlinje; jfr gå I 15. Dahlgren o. Richter SvSjökart. 212 (1944).
(1 d) -GÄRS. (†) fisk av familjen Gasterosteidae (spiggar). Broman Glys. 3: 633 (c. 1740).
-HAK. geol. mer l. mindre vertikal sluttning på strand bildad gm vågerosion; jfr hak 1. Ymer 1920, s. 146. Där vågor bryts mot strandklippor bildas strandhak, grottor och fristående pelare. Hadding Geol. 56 (1954).
(1 d) -HALLON. växten Rubus caesius Lin., blåhallon. BotN 1896, s. 9. ASFFlF XL. 4: 29 (1915; från Åland).
(1, 1 h) -HANDEL. handel (se handel, sbst.2 11 b) idkad på l. vid strand; särsk. (om ä. förh.) om sådan handel i motsats till handel i köpstad (jfr lands-köp). RP 6: 681 (1641).
(1 d) -HANE. (†) växten Tetragonolobus maritimus (Lin.) Roth, klöverärt. Liljeblad Fl. 260 (1792). Arrhenius Jordbr. 3: 195 (1861).
(1 d) -HANEL. (†) växten Tetragonolobus maritimus (Lin.) Roth, klöverärt. Liljeblad Fl. 328 (1798).
(1 d) -HAVRE. (numera föga br.) bot. = -råg 2; äv. om Ammophila arenaria (Lin.) Link., sandrör (se d. o. 3); jfr havre 4. Linné Fl. nr 106 (1745). Simmons Jönsson 298 (1935; om A. arenaria). SAOL (1986).
-HEMMAN. hemman beläget vid strand l. omfattande strandmark. VLS 198 (1888).
-HUGG.
1) [efter fvn. strandarhǫgg, strandhǫgg] om vikingars (l. andra forntida nordbors) överrumplande o. kortvariga landstigning på strand o. plundring av dess inbyggare (varvid bl. a. boskap nedhöggs); äv. i utvidgad anv., om liknande landstigning (i senare tid); förr (o. urspr.) äv. dels enbart om vikingars osv. nedhuggande av boskap vid sådan landstigning, dels konkret, om det byte plundringen gav; särsk. i uttr. göra (förr äv. hugga l. taga strandhugg). Då gingo de af sin skiep upp å landet och togo strandhugg. Reenhielm OTryggw. 39 (1691; fvn. orig.: toko strandhògg). Utsök boskap / ibland det strandhugg, som vi gjort. Ling Styrbj. 94 (1824). Boende midt i hafvet få Gotländningarne från hedenhös brottas med stormen och vågen; täta strandhugg af stridbara grannar hafva genom århundraden lärt dem att modigt kämpa för hus och hem. SvLekar(GAAkad.) 1: 2 (1847). Östen for med många härskepp öfver till Varna och härjade der, tog hvad som förefanns, kläder och annat gods .. samt höggo strandhugg. Säve Yngl. 68 (1854). Tjufvarna .. ha tvifvelsutan gjort strandhugg på andra platser mellan Stockholm och Falsterbo. VL 1906, nr 204 A, s. 4. Manskapet (på Erik av Pommerns skepp) var i land och gjorde strandhugg för att skaffa mat. Heidenstam Svensk. 1: 245 (1908). De första vikingafärderna hade karaktären av blott och bart strandhugg, företagna av äventyrslystna nordmän. SvFolket 1: 246 (1938). DN(A) 13/9 1964, s. 9 (om överrumplande o. kortvarigt anfall i form av landsättning av specialkommando).
2) i bildl. anv. av 1; särsk. i uttr. göra strandhugg.
a) om handlingen att vid sjöfärd gå iland för att bese ngt o. d.; jfr b. Hellberg Samtida 6: 14 (1871). Lundin o. Strindberg GSthm 522 (1882: företogos). Strindberg Hafsb. 182 (1890: göra). Dante säger att Medelhavets stränder är av ”skarp kontrast”. Vad han menade med det lyckades vi inte komma underfund med under de sex veckor vi .. plöjde ”havens hav” .. och gjorde strandhugg i .. tretton hamnar. Ruin Drömsk. 78 (1951).
b) [jfr a] om kortvarig utflykt l. kort besök (företagen l. företaget på land) i överförd anv., i fråga om att (kortvarigt l. tillfälligt) stifta bekantskap med l. ge sig in i en viss verksamhets- l. ämnessfär o. d.; stundom äv. liktydigt med: ”härjning”; särsk. i uttr. göra strandhugg på ngt (jfr d), (kortvarigt o. tillfälligt) ge sig in på ngt. Nordens gamla vikingalynne tycktes mig ha gått igen i denna ungdomliga färd (dvs. Uppsalasångarnas färd till Paris), och jag brann af längtan att deltaga i det strandhugg inom sångens verld, som nu var i fråga. Ödman UngdM 1: 163 (1877, 1881). Med .. (H. Hildebrand) var det, hur underligt det än kan låta, så, att han verkligen föredrog skoltvånget och de täta strandhuggen i fadrens bibliotek framför alla idrottens segerkransar. Hedin i 3SAH 25: 163 (1913). Smärtorna och döden fingo aldrig göra strandhugg här (dvs. i Iduns Eden). Banér Kragem. 12 (1915). Då och då gör han ett strandhugg i Paris och söker upp några av sina många vänner inom konstnärs- och litteratörkretsar. DN(A) 29/9 1929, s. 9. Med utgångspunkt från Böttigers räkenskapsexcerpter ha Silfverstolpe, Stavenow, Munthe och Hernmarck själv gjort strandhugg på det vidlyftiga ämnet (dvs. den kungliga silverkammarens historia), senast och utförligast kanske i andra delen av Svenskt silversmide. Rig 1950, s. 22.
c) i fråga om att plagiera konstnärligt l. litterärt verk. Bellman gick ut på vikingafärd i musikens värld och gjorde strandhugg hvarhelst det passade honom. (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 291 (1912).
d) (†) om skoningslöst l. vildsint angrepp på åsikt l. dyl.; i uttr. göra strandhugg på ngt (jfr b). BL 16: 356 (1849).
3) (mera tillf.) om kort o. brett o. djupt hack i klipphäll vid stranden; jfr hugg, sbst.1 3. Ej heller har (is)räfflor av typen ”strandhugg” inlagts (på kartan). Ymer 1956, s. 136.
4) (mera tillf.) om förhållandet att stock l. stockar vid flottning fastnar (”hugger fast”; jfr hugga, v.1 12) i strandkanten. Bucht NorrlSkogsl. 2: 47 (1913).
Ssgr (till -hugg 1, 2; mera tillf.): strandhuggs-färd. särsk. till 1. FinT 1929, 2: 285.
-minne. jfr minne, sbst.1 4; särsk. till 1. Näsström FornDSv. 1: 87 (1941).
-HUGGA. [till -hugg] (numera bl. tillf.) göra strandhugg; se d. o. 1. Almqvist Luna 39 (1835).
-HUGGARE. [till -hugg o. -hugga] eg.: person som gör strandhugg (se d. o. 2); i sht förr särsk. dels (tillf.) om folk som ”huggit”, dvs. stulit, en olåst båt vid stranden, dels (tillf.) om person som arbetar sig över haven ss. sjöman o. dyl. o. går i land för längre l. kortare tid i olika hamnar o. där försörjer sig på tillfälliga arbeten (o. är mer l. mindre på väg utför), beachcomber; jfr -vrak 2. Quennerstedt Smål. 91 (1891; i fråga om folk på båtutflykt). Key West, ett gammalt tillhåll för strandhuggare, smugglare och filibustrar i allmänhet. Stenfelt Skepp. 58 (1903). Cassel Östas. 339 (1906; i fråga om beachcomber).
(1 d) -HUMLE, äv. -HUMLA. (†)
1) om växterna Mentha arvensis Lin., åkermynta, o. Mentha aquatica Lin., vattenmynta. Lenæus Delsbo 149 (1736, 1764; om M. aquatica). Bolin Åkerogräs. 75 (1926; från Dalarna; om M. arvensis).
2) växten Hypericum maculatum Cr., fyrkantig johannesört. Kröningssvärd FlDal. 60 (1843).
-HYGGE. (†) (vikinga)härjningar i form av l. förenade med strandhugg (se d. o. 1). Rääf Ydre 1: 20 (1856).
-HYLLA. geol. strandterrass; jfr hylla, sbst. 2 b. SvGeogrÅb. 1947, s. 58.
(1 c) -HYTT. på badstrand: hytt (se d. o. 3) för klädombyte vid bad o. d., badhytt. SvD(A) 5/8 1918, s. 8.
-HÖG, sbst. (†) (liten) höjd l. kulle (av sand) vid stranden. Bergman GotlSkildr. 270 (cit. fr. 1772). Mellin Nov. 2: 302 (1849, 1867).
-HÖG, adj. (tillf., i vitter stil) som har höga stränder. Adlerbeth HorOd. 175 (1817; om bäck).
-HÖJD. jfr höjd 5 a o. -backe m. fl. Brauner Åker 86 (1752; vid sjö).
-INSPEKTOR. [möjl. kortform för -ridar-inspektor] (förr) jfr -ridar-inspektor; särsk. om förh. i Skåne under 1700-talet. Loenbom Stenbock 2: 19 (1758).
(1 d) -IRIS. bot. o. trädg. om (den i Sv. ss. prydnadsväxt odlade) Iris sibirica Lin.; äv. om prydnadsväxten Iris sanguinea Donn, violiris. Hylander PrydnV 50 (1948).
-IS. is vid strand; stundom med särskild tanke på att denna is har annan struktur än is längre ut; motsatt: sjöis. Chydenius ExpSpetsb. 25 (1865; ss. övers. av eng. bay-ice). Jakten 239 (1951).
(1 c) -JACKA. jfr jacka o. -dräkt. Kleen Kvinn. 227 (1910).
-KABEL. tele. i fråga om undervattenskabel: del av telekabel avsedd att läggas ut invid strand; motsatt: djupvattenkabel; jfr kust-kabel. BtRiksdP 1897, 7Hufvudtit. s. 70. VocTélInt. 120 (1931).
-KAJ. kaj (se d. o. 1) utmed strand. Björkman (1889).
(1, 1 h) -KANT.
1) kant (se kant, sbst. 4 b) av strand; ofta närmande sig l. övergående i dels bet.: strandlinje, dels bet.: strand; äv. mer l. mindre liktydigt med: kustlinje. Lagerbring 1Hist. 2: 269 (1773). Från Kärfsta går banan alldeles i strandkanten af Stödesjön, förbi Loo hållstation. IllSv. 2: 37 (1882). Som observationsföremål vid uttagande af indexfel lämpa sig, då kvintanten hålles vertikalt .. sjöhorisonten eller en tydligt markerad tämligen aflägsen strandkant. Hägg PraktNav. 48 (1900). Ser du .. de stora stenarna i strandkanten, där folk brukar stå och meta abborre om söndagarna. Lagerlöf Liljecr. 39 (1911). I lä om ett litet grått skjul på själva strandkanten satt en man och metade. Stenelid KlarStjärn. 79 (1949).
2) (numera mindre br.) liktydigt med: kustbygd. At hela Strand-kanten af Skåne, samt en del af Södra Halland, långt senare än den egenteligen så kallade Skånska Skogsbygden blifvit torr, synes ock otvifvelaktigt af de Sandfält, som omgifva det inre af landet. PhysSH 66 (1776).
-KAPONJÄR. (†) på l. vid strand uppförd kaponjär. KrigVAH 1853, s. 88.
-KARL. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fiskare. Fatab. 1929, s. 118 (i fråga om förh. på Gotl.).
-KASINO. (numera föga br.) kasino (se d. o. I 2) på l. vid strand. Ackté Minn. 1: 227 (1925).
-KASSA. kassa (se kassa, sbst.1 7) bildad av fiskare för inköp av redskap, förbättring av fiskehamnar o. d. Hasslöf SvVästkustf. 414 (1949).
(1 d) -KAVLE. bot. växten Alopecurus arundinaceus Poir., svartkavle. Wahlberg Foderv. 140 (1835).
(1 d) -KELIDON. (†) växten Glaucium flavum Cr., strandvallmo. Fischerström 4: 355 (c. 1795). Liljeblad Fl. 283 (1816).
(1 d) -KIL ~ʃil2, förr äv. -KILL, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. (-kil 1826 osv. -kill 17601852) [senare leden -kill är sannolikt ombildning av kil, sbst.2, under påverkan av växtens latinska släktnamn Achillea med anknytning till killa, v.2, kittla, v.2, i så fall eg.: örten som får det att kittla i näsan; jfr nys-ört] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) växten Achillea ptarmica Lin. (som har oskaftade, spetsiga blad), nysört. Samzelius Blomst. 63 (1760). Müller TrädgK 214 (1858).
2) örten Aster tripolium Lin. (som har lansettlika blad), strandaster. Gosselman BlekFl. 145 (1865). Ekbohrn 134 (1936).
3) [sannol. överförd anv. av 1] (†) växten Veratrum album Lin., nysrot. Fries Ordb. 121 (c. 1870). Schulthess (1885).
(1 c) -KJOL. kjol (utgörande del av stranddräkt) avsedd att bäras på badstrand; jfr -dräkt. SAOL (1950).
-KLAPPER. (i sht i fackspr.) av strandvågorna rundslipad klapper (se klapper, sbst.1 2) vid l. på strand l. f. d. strandområde; äv. om rundad klapper i allmänhet. Linné Öl. 125 (1745). För .. starkt rundade klapperstenar kan man använda termen Strandklapper. LAHT 1903, s. 233. Fält av strandklapper 270 m. över havet. Mjellomsberget i Ångermanland. Flodström Naturförh. 112 (1918). (De från berget lossnade) stenarna rullas hit och dit (av vågorna), avrundas och förminskas, det blir s. k. strandklapper. Sörlin JoL 100 (1925).
Ssgr (i sht i fackspr.): strandklapper-fält. jfr fält 5. SvNat. 1933, s. 88.
-KLINT. i sht geogr. o. geol. klint (se klint, sbst.1 II 2) på l. vid strand; jfr -klitt. Flodström Naturförh. 74 (1918). Denna sommar .. hade jag .. nöjet att .. besöka en plats på Ölands västra kust, där en koloni hussvalor hade sina bon i en strandklint. FoFl. 1933, s. 159.
-KLIPPA. jfr klippa, sbst. 1, o. -klint. Möller (1790).
-KLITT. (i sht i fråga om danska förh.) jfr -klint. Wetterlund SkuggSal. 93 (1916).
(1 d) -KLO. bot. växten Lycopus europaeus Lin. (vars blomma liknar en klo); jfr -ört; möjl. äv. om släktet Lycopus Tourn. Aspelin Fl. 8 (1749). Weimarck SkånFl. 553 (1963).
Ssg: strandklo-släkte(t). bot. släktet Lycopus Tourn. ArkBot. II. 1: 20 (1904).
(1 d) -KLOCKA. (†) strandkrypa (som har klockliknande blommor). Högberg Fl. 2: 49 (1843).
(1 d) -KLOÄRT~02 l. ~20. (numera föga br.) bot. växten Astragalus danicus Retz., strandvedel. Krok o. Almquist Fl. 1: 164 (1903). Därs. 165 (1933).
(1, 1 c) -KLÄDER, pl. särsk. om kläder tänkta o. tillverkade för att användas på badstrand l. om kläder som används som värmande överplagg vid vistelse på stranden. Varulex. Beklädn. 144 (1945).
(1 c) -KLÄNNING. jfr -dräkt. Östergren (cit. fr. 1939).
(1 d) -KLÖVER. (numera föga br.) bot. växten Trifolium fragiferum Lin., blåsklöver, smultronklöver; jfr klöver, sbst.1 1. Kindberg SvFl. 271 (1877). Lundell (1893).
(1 d) -KLÖVERÄRT~002, äv. ~200. (numera föga br.) bot. örten Tetragonolobus maritimus (Lin.) Roth, klöverärt. Fries Ordb. 57 (c. 1870). Schulthess (1885).
(1 d) -KNIPA. (†) om skrake. Rudbeck Atl. 1: 82 (1679).
(1 d) -KNOPP. (numera föga br.) växten Sedum anglicum Huds., engelsk fetknopp; jfr knopp 2 a. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 429 (1901). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 443 (1947).
(1, 1 c) -KOFTA. jfr -dräkt, -kläder; i sht förr äv. om kofta avsedd som värmande överplagg vid arbete på stranden. AB 24/11 1911, s. 12. Det långa, tack vare fondspeglarna, ståtliga perspektivet av vita dukar, brunbrända ansikten, vita flanellkostymer .. mångfärgade strandkoftor, fantastiska damhattar (på en restaurang). Essén Prim. 151 (1919). Plötsligt ser jag .. (skällkon) komma lunkande uppför altargången och efter henne min mor i huckle och grå strandkofta, i handen bär hon en björkvidja. Aspenström Bäck. 110 (1958).
(1 d) -KOLONI. (i sht i fackspr.) jfr koloni 6 a, b. Sernander SkandVeget. 124 (1901; i fråga om växter).
(1, 1 h) -KONTUR. kontur av strand l. kust; jfr -linje. Under seglingen .. uppför Jedo-bugten voro kusterna för det mesta så dimhöljda, att .. strandkonturerna endast då och då skymtade fram genom molnen och tjockan. Nordenskiöld Vega 2: 298 (1881). Strandkonturen blef (vid kartläggning) i de trängre farvattnen inlagd på grund af uppskattning. Ymer 1900, s. 231. Att .. (fisktärnorna) var tungt lastade märktes på de sista trötta vingslagen in mot den mycket flacka strandkonturen. TurÅ 1976, s. 294.
(1, 1 c) -KORG. särsk. (om utländska förh.) burliknande korgstol använd som stol (o. omklädningshytt) på badstrand. Bergman LBrenn. 62 (1928).
(1 d) -KORN. bot. växten Hordeum marinum Huds.; jfr korn 4. NormFört. 35 (1894).
(1 d) -KRABBA. krabba som lever på l. vid strand; särsk. (zool.) om simkrabban Carcinus (Carcinides) maenas Lin. (äv. kallad vanliga strandkrabban), tångkrabba. Reuter LägrDjSjälsl. 2: 99 (1888; i allmännare anv.). StKokb. 321 (1940; om tångkrabba). DjurVärld 2: 178 (1961: vanliga strandkrabban).
(1 d) -KRASSE. (numera föga br.) bot. strandfräne. Nyman HbBot. 302 (1858). Krok o. Almquist Fl. 1: 98 (1900). 2SvUppslB (1953).
(1 d) -KRASSING ~kras2iŋ, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. [senare leden avledn. (med diminutiv innebörd) av krasse, sbst.1] bot. o. trädg. (den i Sv. äv. ss. prydnadsväxt odlade) Lobularia maritima (Lin.) Desv. (till utseende o. växtsätt lik vattenkrasse, Rorippa nasturtium-aquaticum (Lin.) Hayek, l. smörgåskrasse, Lepidium sativum Lin., men med mindre blommor o. blad på kortare stjälkar). Hylander PrydnV 53 (1948).
(1 d) -KRYPA ~kry2pa, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [senare leden till krypa] bot. växten Glaux maritima Lin. (som har ett krypande växtsätt; jfr -ört); i sht förr äv.: släktet Glaux Lin. (med G. maritima som enda art); jfr -pors 1 o. strandling 2. Fries BotUtfl. 3: 222 (1864).
Ssgr (bot.): strandkryp- l. strandkrype-skog. skog (se d. o. 2 a) av strandkrypa. SvNat. 1918, s. 96.
-släkte(t). om örtsläktet Glaux Lin. ArkBot. II. 1: 27 (1904).
(1 d) -KRYPLING, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. [senare leden avledn. av krypa l. -krypa] (†) strandkrypa. SvRike I. 2: 72 (1900).
(1 d) -KULLA. (numera föga br.) bot.
1) växten Matricaria maritima Lin. ssp. maritima, kustbaldersbrå. Retzius FlOec. 53 (1806).
2) växten Odontites litoralis Fr. Krok o. Almquist Fl. 1: 74 (1903). 2SvUppslB (1953).
-KULLER. (mindre br.) kullerstenar på l. vid stranden; jfr kuller, sbst.1 2. NatLiv 243 (1927).
(1 d) -KVANNE. bot. växten Angelica archangelica Lin. ssp. litoralis (Fr.) Thell.; jfr -tjuton. SvGeogrÅb. 1948, s. 98.
(1 d) -KVICKA. (†) strandkvickrot. NormFört. 34 (1894). Bolin SvGräsartFrön 18 (1908).
(1 d) -KVICKROT~02 l. ~20. bot. växten Elymus farctus (Viv.) Melderis ssp. borealiatlanticus (Sim. & Guin.) Melderis; jfr -kvicka, -vete 2. Hylander NordKärlv. 1: 368 (1953).
(1 d) -KVICKVETE. (†) strandkvickrot. Lilja SkånFl. 49 (1870).
(1 d) -KÅL. bot. benämning på vissa kålliknande växter.
1) [växten odlas äv. till föda] växten Crambe maritima Lin.; jfr -rocka. VetAH 1743, s. 109.
2) (†) växten Brassica napus Lin., raps. 2UB 4: 161 (1899).
Ssg (till -kål 1): strandkål-släkte(t). bot. släktet Crambe Lin. ArkBot. II. 1: 51 (1904).
(1 d) -KÄMPAR, pl. bot. växten Plantago coronopus Lin.; förr äv. om växten Plantago maritima Lin., gulkämpar. Nyman HbBot. 290 (1858; om P. maritima). Selander LevLandsk. 139 (1955; om P. coronopus).
-KÄRR. Nordwall SvSkogar 15 (1902).
(1 d) -KÄX. (†) i uttr. vanlig strandkäx, om växten Anthriscus caucalis Bieb., taggkörvel. Lilja SkånFl. 172 (1870).
(1, 1 h) -KÖP. (förr) köpenskap l. handel som äger rum på strand; jfr köp 1 h, -handel o. lands-köp. RP 8: 681 (1641). Stiernman Com. 2: 524 (1648).
-LAG, sbst.1 lag (se lag, sbst.1 1) angående sådana (privaträttsliga) förhållanden som gäller strand (t. ex. ägande- l. förfoganderätt till strand); i fråga om moderna förh. endast om en lag som trädde i kraft 1952 med syfte att trygga fri tillgång till badstränder o. d. (år 1965 ersatt av bestämmelser i naturvårdslag). UNT 29/12 1938, s. 3. TNCPubl. 43: 302 (1969).
-LAG, sbst.2 (i sht förr) fisk. särsk. om lag (se lag, sbst.3 13 d, 14 c) för gemensamma sysslor på l. vid strand l. för utnyttjande av strand (t. ex. vid fiske o. d.). Carlén Köpm. 2: 200 (1860).
-LANDSKAP~02 l. ~20. särsk.: landskap (se d. o. 5) präglat l. dominerat av strand l. stränder; äv.: tavla l. målning med motiv från sådant landskap (jfr landskap 6). Ullman FlickÄra 37 (1909). Kulturen 1954, s. 160 (på bild på fickurs boett).
(1 d) -LANS. (†) strandskräppa. Nyman FanerogFl. 89 (1873).
(1 d) -LAV. (†) strandbrosklav; äv.: laven Collema Cristatum (Lin.) Web. var. cristatum. Acharius Lich. 130 (1798). Lichen melænus .. En Strand-laf af medelmåttig naturlig storlek eller utsträckning, kretsformigt fästad vid en stenflisa. VetAH 1801, s. 167. Retzius FlOec. 388 (1806).
-LEGA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) lega (se lega, sbst.2 2 a) för nyttjande av annans strand ss. båtplats l. till fiske o. d. UpplDomb. 2: 78 (1579: ij Strandh Lege). ArkNorrlHembygdsf. 1923, s. 40 (om förh. på 1600-talet). Ymer 1942, 3—4: 443.
(1 d) -LILJA.
1) (i sht i vitter stil) vid strand växande lilja (se d. o. 1 b). Almqvist Herm. 167 (1833: blek som en strandlilja).
2) (†) om växterna Angelica sylvestris Lin., strätta, o. Angelica archangelica Lin., kvanne. Broman Glys. 3: 783 (1724).
3) (numera föga br.) växten Narthecium ossifragum (Lin.) Huds., myrlilja; äv. i uttr. vanlig strandlilja; äv. allmännare: (växt tillhörande) släktet Narthecium Huds. Fries BotUtfl. 3: 231 (1864). Dens. Ordb. 121 (c. 1870; om släktet). Thedenius FlUplSöderm. 153 (1871: Vanlig Strandlilja). Östergren (1947).
Ssg (till -lilja 3; numera föga br.): strandlilje-släkte(t). om släktet Narthecium Huds. ArkBot. II. 1: 73 (1904).
(1, 1 h) -LINJE. (verklig l. tänkt) ytter- l. kontur- l. horisontlinje av strand; särsk. mer l. mindre liktydigt med: kustlinje; äv. om strand betraktad ss. gräns mellan vatten o. land; äv. (geol. o. geogr.) om gränslinje mellan vattenyta o. landyta samt om märke efter sådan linje i terrängen visande äldre havs- (l. annan vatten)nivå; jfr linje 2. Med strandliniens utstakande å mälaresidan kan wäl tåla anstånd til dess Eders Excellence hemkommer. HH XXXII. 2: 33 (1783). Under själfva klippelaren sågo (vi) en vågrät, mörk strandlinje dyka upp öfver horisonten. Antarctic 1: 312 (1904). Vid stränderna försiggå geologiska processer, som på ett varaktigt sätt kunna inrista sjöytans nivå eller den s. k. strandlinjen. Ramsay GeolGr. 1: 266 (1912). TurÅ 1936, s. 48 (om forntida strandlinjer). Bergen är en av Nordens vackraste städer, belägen vid Byfjorden på en halvö, vars strandlinje är sönderskuren av större och mindre vikar. Rig 1962, s. 126. Forss Skom. 23 (1965).
Ssgr (geol. o. geogr.): strandlinje-förskjutning. förskjutning (se förskjuta V 1) av strandlinje. Ymer 1900, s. 431.
-nivå. nivå (se d. o. 2) hos strandlinje. Sjögren Torneträsk 149 (1909).
-observation. jfr observation 1 a. Fennia 53: 33 (1930).
-studie. Fennia 53: 33 (1930).
(1 d) -LJUNG. (numera föga br.) bot. (växt av) släktet Myricaria Desv. (som påminner om ljung); i sht om arten Myricaria germanica Lin., klådris. Myricaria Desv. Strandljung. Hartman ExcFl. 98 (1846). VåraKulturvN 275 (1977; om klådris).
-LJUS.
1) till 1: ljus (se ljus, sbst. 3, 4 b) på l. vid strand; särsk. om ljus(signal) för att vägleda sjöfarande. AB(L) 1895, nr 279, s. 5.
2) (†) till 1 d: fackelblomster; jfr -fackla o. ljus, sbst. 4 c η o. ϑ. Högberg Fl. 2: 122 (1843).
(1 d) -LOKA. bot. växten Ligusticum scoticum Lin. Krok o. Almquist Fl. 1: 207 (1956).
(1 d) -LONKE. (numera föga br.) bot. växten Montia fontana Lin., källört; jfr lonke 2. Lindman NordFl. 268 (1904). 2SvUppslB (1953).
Ssg (numera föga br.): strandlonke-släkte(t). örtsläktet Montia Lin. ArkBot. II. 1: 62 (1904).
(1 d) -LOSTA. bot. växten Bromus hordeaceus Lin. ssp. thominii (Hard.) Maire & Weiller. Retzius FlOec. 128 (1806).
-LOTT. särsk.: lott (se lott, sbst.2 3) i strand. 1NJA 1874, s. 205.
(1 d) -LUMMER. bot. växten Lycopodium inundatum Lin. Liljeblad Fl. 308 (1792).
(1 d) -LUS. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om olika småkryp som lever i l. på stranden. Rebau NatH 1: 666 (1879). De exemplar (av alfågeln) jag undersökt, ha alltid varit fullproppade af föda, hvilken till största delen utgöres af mindre kräftdjur, synnerligast af den s. k. ”strandlusen”, ett kräftdjur af en gråsuggas skapnad, men smalare och något längre. FoFl. 1906, s. 130.
(1 d) -LYSING. bot. växten Lysimachia vulgaris Lin., videört. NormFört. 18 (1894).
-LÄGE.
1) läge (se d. o. 4 b) av strand; äv.: läge som innebär att ngt utgör strand. Hvarje punkt (i Uppl.), som nu ligger öfver hafvets nivå, (har) med nödvändighet passerat ett strandläge. Uppl. 1: 45 (1901). NaturvForsknRådÅb. 1949—50, s. 96.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) konkret: boplats l. vistelseort vid strand, litet kustsamhälle; äv. i fråga om båtar: ankar- l. landningsplats; jfr läge 14, 15. TurÅ 1911, s. 48. För att det primitiva strandläget skulle utvecklas till boplats och arbetsbas krävdes det att hav och land råkades under särskilda betingelser. Därs. 1958, s. 41.
-LÄGENHET~002, äv. ~200. jfr lägenhet 9. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 45.
-LÄNGD. längd hos strand, strand(en)s längd; äv. om ngts längd längs en strand (motsatt dess utsträckning i annan riktning). SPF 1849, s. 172. Ungefär från midten af sjelfva stadens strandlängd framspringer en krökt jordarm, hvilken blifvit än ytterligare förlängd af konsten. Kræmer Span. 132 (1860).
-LÄNGS l. -LÄNGES. (†) längs med stranden. Ödmann StrSaml. 4: Föret. 5 (1789). Weste FörslSAOB (c. 1817).
(1 d) -LÄRKA. (†) fågeln Eremophila alpestris Lin., berglärka; jfr sand-lärka. Leijonflycht (1827). Nilsson Fauna II. 1: 442 (1858).
(1 d) -LÖJA. löja som lever inne vid stranden. Broman Glys. 3: 612 (c. 1740).
(1, 1 h) -LÖJTNANT. (förr, i Finl.) befattning inom tullväsendet motsv. jaktlöjtnant l. löjtnant tillhörig regemente l. avdelning med uppgift att försvara strand, mer l. mindre motsv.: kustjägare; jfr -dragon. Tammelin Alm. 1717, s. 29 (: Strand-Lieutnantens Brandfelts foot).
(1 d) -LÖK.
1) (numera knappast br.) bot. o. farm. lökväxten Urginea maritima (Lin.) Baker, sjölök, havslök; särsk. ss. drog. Lindgren Läkem. (1902). Krook Handköpsben. 137 (1951).
2) (†) växten Allium vineale Lin., sandlök. Lilja SkånFl. 219 (1870).
(1 d) -LÖPARE. (numera bl. tillf.)
1) entomol. om vissa arter av jordlöpare; särsk. om (jordlöpare av) släktet Elaphrus, i sht om Elaphrus riparius Lin.; förr äv. om skinnbagge av släktet Salda F. Strandlöparne förmedla ytterligare öfvergången mellan vattenlöparne och landtskinnbaggarne. 1Brehm III. 2: 175 (1876). Den här afbildade Prydlige strandlöparen (Salda elegantula) hör till de minsta arterna. Därs. 176. 2NF 13: 142 (1910).
2) om vissa på stranden kringlöpande snäppor o. andra småvadare; särsk. om fåglarna Tringa glareola Lin., grönbena, Calidris ferruginea Pont., spovsnäppa, samt om Calidris canutus Lin., kustsnäppa; förr äv., i pl., om familjen Charadriidae Lin., småvadare. Holm NSv. 31 (1702). Holmgren Fogl. 822 (1870; om T. glareola). Brockfåglarnes eller strandlöparnes familj, Charadriadæ, omfattar en temlig mängd merendels små, hvarken till gestalt eller färg utmärkta fåglar, hos hvilka pannan är klotformigt hvälfd, näbben kortare eller något längre än hufvudet och hopträngd omkring de ovala, i en fåra utlöpande näsborrarne. Rebau NatH 1: 468 (1879). TT 1895, Allm. s. 191 (om C. ferruginea o. C. canutus). 2SvUppslB (1953).
-LÖS, adj. jfr lös 17. särsk.
1) mer l. mindre hyperboliskt, om sjö l. hav o. d.: som till synes saknar strand, som man inte kan se slutet på, närmande sig l. övergående i bet.: (till synes) oändlig. JGHallman Vitt. 172 (1734). (Från norra delen av Högkullen på Kinnekulle ser man) sjön (Vänern), äfven från annan punkt strandlös mot norr. VLS 151 (1887). Tre par stavar svingar sitt stål i luften / liksom åror driver en båt mot tysta, / strandlösa vatten. Geijerstam BortOrdSky. 57 (1941); jfr 2.
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1: som är utan gräns o. slut, oändlig; äv. ss. adv. TRudeen Vitt. 192 (c. 1690). Eldhaf böljar i Balders lund, / strandlöst svalla dess vågor. Tegnér (WB) 5: 101 (1825). Den lilla droppe i etherns strandlösa ocean, som vi benämna vår jord. Fries BotUtfl. 3: 6 (1864). I strandlös rymd. Hallström Skogsl. 204 (1904). Jag älskar — hvarför, vet jag icke själf — / din stepplandsro, den stora, tysta, kalla, / ditt svaj af skogar, hvilka strandlöst svalla. Lindqvist RysslSång 1: 282 (1904). Strandlös / förfärande tomhet. Österling Hälsn. 23 (1907).
3) om (vattenmassor i) översvämmande vattensamling l. vattendrag: som inte begränsas av l. håller sig inom några stränder, som saknar stränder; särsk. bildl. Nu gick vreden strandlös lik en vårflod / Öfver nejden. Runeberg 2: 21 (1835). Med ens förekom det henne som förvandlade sig allt till en vilt brusande och strandlös flod. Hedenvind-Eriksson Offerv. 110 (1920).
(1 d) -LÖVKOJA~020. bot. o. trädg. (den äv. ss. prydnadsväxt odlade) växten Malcolmia maritima (Lin.) R. Br. HbTrädg. 6: 117 (1876).
-MAD. jfr mad. 2SvKulturb. 5—6: 121 (1936).
-MAKT. makt (se d. o. 14) vars maktområde omfattar (del av) strand. Svensén Världsv. 30 (1908).
-MAL, äv. (i vissa trakter) -MARL. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. i fackspr.)
2) mal (se mal, sbst.3 1) utgörande strand l. område av strand. 1NJA 1874, s. 203 (1860).
Ssgr (till -mal 1, 2; i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. i fackspr.): strandmals-jord. jord (se d. o. 5, 5 b) l. ägolott bestående av strandmal l. täckt av strandmal. PT 1899, nr 301 B, s. 1.
-mark. jfr mark, sbst.1 3 b, c o. -jord. 1NJA 1874, s. 203.
(1 d) -MALÖRT~02 l. ~20. (strand- c. 1645 osv. strands- 16381757) bot. o. trädg. (den äv. ss. prydnadsväxt odlade) växten Artemisia maritima Lin. Franckenius Spec. A 2 a (1638). Om .. (husdjuret) klökes aff Blod. Veckerus säger, at man skal (taga) Strand-Malört .. och Spica Nardus .. och them siuda uthi en ny Gryta med Watn, och gifwa thet in til at dricka. IErici Colerus 2: 50 (c. 1645). (T.) Wurm-Samen .. (sv.) Matk-frö; .. strandmalört, som fördrifwer matkar från barnen. Lind 1: 1847 (1749).
(1, 1 h) -MAN. (strand- 1923 (: strandmansgård) osv. strande- 1693) (numera bl. i vitter stil, arkaiserande) manlig strandbo; jfr -karl. Stiernman Com. 5: 440 (1693). Fridegård Fäd. 123 (1947).
Ssg (om ä. förh.): strandmans-gård. gård (se gård, sbst.1 6 b) tillhörig strandman. Larsson Hemf. 50 (1923).
(1 d) -MANNAGRÄS. (†) gräset Puccinellia maritima (Huds.) Parl., revigt saltgräs. Gosselman BlekFl. 21 (1865).
-MARK. mark (se mark, sbst.1 3 a—c) som utgörs av l. som ligger invid strand. Tholander Ordl. (1872). Krapperups fideikommiss, som hade del uti ifrågavarande strandmark. 1NJA 1874, s. 203. Mjuk strandmark bör man undvika att gå i. Hammarström Sportfiske 95 (1925).
-MARL, se -mal.
(1 d) -MASKROS~02 l. ~20. bot. i sht (o. numera bl.) i pl. om växter tillhöriga Taraxacum grupp Palustria. Krok o. Almquist Fl. 1: 42 (1903). Weimarck SkånFl. 662 (1963; i pl.).
(1 d) -MELOT. (†) strandsötväppling. Krok o. Almquist Fl. 1: 155 (1901).
-METE. mete invid l. i närheten av stranden; motsatt: djup-mete. SkandFisk. 6 (1836).
(1 d) -MJÖLKFIBLA~020 l. -MJÖLKFIBBLA~020. bot. strandmolke. Lilja SkånFl. 583 (1870).
(1 d) -MOLKE. bot. växten Sonchus palustris Lin. Krok o. Almquist Fl. 1: 54 (1956).
-MOLL, -MOLLA, se -målla.
-MORÄN. Fennia 36: 215 (1915).
(1 d) -MOSSA. (numera föga br.) bot. o. farm. växten Chondrus crispus Stackh., karragenalg, karragentång; särsk. ss. drog. Lindgren Läkem. (1902). Krook Handköpsben. 137 (1951).
(1 d) -MULLVAD~02 l. ~20. (numera föga br.) zool. strandgrävare. Rebau NatH 1: 210 (1879). 2SvUppslB (1953).
-MUR. vid strand belägen mur(del) utgörande (del av) befästningsverk, stadsmur o. d.; äv.: (stöd)mur uppförd som förstärkning av strandkant (o. utgörande del av sluss l. kaj l. terrass o. d.). IT 1791, nr 83, s. 3. Hvardera (sluss-)Porten tillslutes lätteligen, medelst vindspel, upstälda på strandmurarne. VetAH 1811, s. 71. Den smala landremsan mellan strandmuren (i Visby) och hafvet utgör en vacker plantering, Strandpromenaden. 2NF 32: 797 (1921).
(1 d) -MYNTA. bot. om vissa växter av släktet Mentha Lin., numera i sht om växten M. aquatica Lin. var. litoralis (Hartm.) C. A. West. Broman Glys. 3: 773 (1724; sannol. om M. aquatica). Krok o. Almquist Fl. 1: 78 (1935; om M. aquatica var. litoralis).
(1 d) -MÅLLA l. -MOLLA, förr äv. -MOLL.
1) bot. växten Atriplex littoralis Lin. Fischerström 1: 255 (1779).
2) (†) växten Atriplex calotheca (Rafn) Fries, flikmålla. Lilja SkånFl. 755 (1870).
3) (†) växten Atriplex prostrata DC., spjutmålla. Kindberg SvFl. 362 (1877). Dens. SvNamn 27 (1905).
4) (†) växten Suaeda maritima (Lin.) Dum., saltört. Högberg Fl. 2: 67 (1843).
-MÄRKE. i sht geol. o. geogr. naturligt märke (se märke, sbst.1 1 a) efter tidigare strandlinje (l. strand); äv. om avsiktligt anbragt märke markerande tidigare strandlinje. Smitt Ryggradsdj. 66 (1882). Fennia XXXIX. 5: 303 (1918; om avsiktligt anbragt märke). Den baltiska issjön .. skar in sina strandmärken i .. (Billingens) östliga sluttningar. TurÅ 1956, s. 264.
Ssgr (i sht geol. o. geogr.): strandmärkes- l. strandmärke-metod. metod att undersöka strandförskjutning med hjälp av strandmärken. Fennia XXXIX. 5: 312 (1918).
-nivå. jfr nivå 2. Ymer 1916, s. 238.
(1 d) -MÄRLA. (†) om kräftdjur tillhörande släktet Gammarus Lin.; anträffat bl. i ssg.
Ssg: strandmärle-släkte(t). (†) släktet Gammarus Lin. Nilsson Fauna 4: 411 (1853).
(1 d) -MÖJA. (†) strandranunkel. Nyman HbBot. 296 (1858).
(1 d) -NARV.
1) bot. växten Sagina maritima G. Don; jfr -nejde. Krok o. Almquist Fl. 1: 132 (1903). Weimarck SkånFl. 277 (1963).
2) (†) i uttr. vanlig strandnarv, om växten Honkenya peploides (Lin.) Ehrh., saltarv. Lilja SkånFl. 293 (1870).
3) (†) växten Spergularia marina (Lin.) Griseb., saltnarv. Krok o. Almquist Fl. 1: 124 (1900). Därs. 127 (1901).
(1 d) -NATE. (†) (växt av) släktet Ruppia Lin. Lilja SkånFl. 105 (1870).
(1, 1 h) -NEJD. (numera i sht i vitter stil) jfr nejd 3. (Forssell o.) Grafström 88 (1831).
(1 d) -NEJDE. (†) strandnarv (se d. o. 1); jfr nejde 3. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 551 (1901).
(1 d) -NEJLIKA. [jfr d. strandnellik] (tillf.) bot. o. trädg. om (odlad form av) växten Armeria maritima (Mill.) Willd., trift; jfr -trift; möjl. äv. (i icke fackspr.) om växten Dianthus deltoides Lin., backnejlika (l. annan art av släktet Dianthus Lin.). GbgTrädgFPrisuppg. 1902, s. 9. I det höga kraftiga gräset lyser prästkragar, smörblommor och strandnejlikor. Wieland Västk. 97 (1944); möjl. om backnejlika (l. annan art av släktet Dianthus Lin.). —
-NIPA. nipa utgörande (l. belägen vid) strand. Hallström DödFall. 32 (1902).
-NIVÅ. nivå (se d. o. 2) hos strand; äv. liktydigt med: strandmärke (efter tidigare strandlinje). De Geer SkGeogrUtv. 88 (1896). TurÅ 1936, s. 48 (konkret).
Ssg: strandnivå-förskjutning. förskjutning (se förskjuta V 1) av strandnivå. Ymer 1900, s. 431.
(1 d) -NOPPA. (†) växten Gnaphalium luteo-album Lin., vitnoppa. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 29 (1901).
-NOT. (i sht förr) fisk. not som läggs ut o. dras från stranden. FinEtnogrAtl. 23 (1905).
(1 d) -NÅL. bot. växten Bupleurum tenuissimum Lin. (som har nållika svepeblad); jfr nål 2. Krok o. Almquist Fl. 1: 212 (1956).
-NÄRA, adj. belägen nära stranden. SvGeogrÅb. 1945, s. 47 (om sandområden).
-OMRÅDE~020. område (se d. o. 2) utgörande l. beläget på l. vid strand; jfr kust-område. Till fastlandet sluter sig strandområdet, d. v. s. den del, som under flod är täckt af vatten, under ebb ligger torr. 2NF 10: 984 (1908). De fisksorter, som bebo Bottniska vikens strandområde, äro .. till stor del sötvattensarter. Ekman NorrlJakt 347 (1910). Men till stranden kom man ej, ty strandområdet var privat område. Östergren (1947).
(1 d) -ORM. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) borstmasken Arenicola marina Lin., sandmask (se d. o. 1); jfr revel-mask o. orm 7 slutet. LAHT 1885, s. 198.
-PALL. (i vissa trakter) pall i form av en undervattensplatå längs stranden; jfr pall, sbst.1 1 c. Elander JordLiv 57 (1921).
(1 c) -PARASOLL. parasoll för strandbruk. VaruhbTulltaxa 1: 331 (1931).
-PARCELL. (utom i Finl. i sht om utländska förh.) jfr parcell 2. Stenmark FinlSv. (1977; om strandtomt).
-PARTI. parti (se d. o. 1) av strand. VLS 32 (1884).
-PATA. fisk. pata (se pata, sbst.1 2) utgående från en strand; motsatt: karsinapata. SUFinlH 5: 181 (1616).
-PENNINGAR l. -PENGAR, pl. (förr) avgift erlagd för tilläggning o. ilandförande av varor vid strand; äv. om hamnpengar. (Stadens rättighet) med broo-, strand- och torgpenningars åthniutande af dhem som till staden ankomma. BtÅboH I. 10: 194 (1690). HärnösDP 1695, s. 454 (för ilandförd mat).
(1 d) -PEPPRA. (†) växten Lepidium latifolium Lin., bitterkrassing (som förekommer på havsstränder o. har en bitter smak). Strånd pepra. 2LinkBiblH 4: 78 (c. 1550).
(1 d) -PIP, m. l. r.; anträffat bl. i best. -en. [senare leden sannol. till pipa, v.1] zool. (†) strandpipare. VetAH 1800, s. 57.
(1 d) -PIPA. (†) växten Angelica silvestris Lin. (som har ihålig stjälk). Högberg Vred. 2: 262 (1906).
(1 d) -PIPARE. zool.
1) fågel av vadarsläktet Charadrius Lin.; särsk. dels om fågeln Ch. hiaticula Lin. (vanl. kallad större (förr äv. gulfota) strandpipare), dels i sådana uttr. som mindre strandpipare, fågeln Ch. dubius Scopoli, svartbent strandpipare, fågeln Ch. alexandrinus Lin., vitpannade strandpiparen, om den i Afrika förekommande fågeln Ch. marginatus Vieillot. ORudbeck d. y. (c. 1700) i 3ASScUps. VIII. 7: 13 (: Gulfota). Linné FörelDjurr. 116 (1748; om Ch. hiaticula). Nilsson Fauna II. 2. 2: 16 (1834: Mindre). Andra wadarefoglar äro wipor, snäppor och strandpipare. Berlin Lsb. 95 (1852). SkogsvT 1907, s. 438 (: Svartbenta). En strandpipare dyker upp ur intet vid ens fötter på någon stenig eller sandig strandkant och rullar bort som ett litet trollnystan. Selander LevLandsk. 159 (1955). DjurVärld 9: 357 (1961: vitpannade strandpiparen).
2) (numera föga br.) vadarfågeln Tringa hypoleucos Lin., drillsnäppa. 1Brehm 2: 449 (1875). 2NF 6: 866 (1906).
Ssgr (till -pipare 1): strandpipar-, äv. strandpipare-art. zool. jfr art 8 a α. Rosenius SvFågl. 4: 90 (1931).
-släkte(t). zool. om (de i Sverige förekommande arterna av) släktet Charadrius Lin. 3NF (1933).
-unge. Bergman Blåhake 36 (1947).
(1 d) -PIPLÄRKA~020. (numera föga br.) zool. fågeln Anthus spinoletta littoralis Brehm, skärpiplärka; äv.: (den i Storbritannien o. Frankrike förekommande) fågeln Anthus spinoletta petrosus Mont. Schildt Regnbåg. 40 (1916; om A. spinoletta littoralis). VFåglNord. 1: 13 (1942; om A. spinoletta petrosus).
-PLAN.
1) plan (se plan, sbst.1 I 1) som består av strand; jfr -platå. Bergman GotlSkildr. 320 (1882).
2) geogr. o. geol. plan (se plan, sbst.1 I 3 e) som består av strand; särsk. om strandområde mellan hög- o. lågvattenstånd. Ofvan skogsgränsen (ser man) .. fyra stora .. terrassplan .. Dessa högsta plan .. hvilka äro förvillande lika vissa högre strandplan, bero .. på tunn och jämn moränbetäckning öfver flacka lagerplan i siluren, hvilka äro ganska horisontella. Sjögren Torneträsk 150 (1909). TNCPubl. 43: 147 (1969).
-PLANTERING. särsk. konkret: plantering (se plantera 1 e) på l. vid strand. SvTrädgK 1: 40 (1930).
(1 f) -PLATS. (i sht i fackspr.) plats (se plats, sbst.1 1 c, 2) utgörande (del av) strand o. avsedd l. använd för viss verksamhet (ss. (not)fiske l. vård av fiskeredskap l. båtfart); båtplats. Socknens strandplats är (byn) Slussen .. hwarifrån med båt skjutsas till Uddewalla. Holmberg Bohusl. 3: 162 (1845). Månsson Rättf. 2: 219 (1916; för sysslor i samband med fiske).
-PLATÅ. i sht geogr. o. geol.; jfr platå 4 o. -plan 1. Janson Par. 107 (1900).
(1 d) -POPPEL. (numera föga br.) bot. det på stränder i Indien växande trädet Thespesia populnea Corr., rosenträd (se d. o. 3 c). Hedin Pol 1: 209 (1911). 2SvUppslB 29: 178 (1954).
(1 d) -PORS. (†)
1) strandkrypa. Tillandz C 1 a (1683). Lundell (1893).
2) växten Myrica gale Lin., pors. Dybeck Runa 1847, s. 29. Wall VestmFl. 127 (1852).
(1 d) -PORTLAK l. -PORTLAKE. (†) örten Honkenya peploides (Lin.) Ehrh., saltarv. Hartman ExcFl. 63 (1846). Fries Ordb. 121 (c. 1870).
(1 d) -PRISA. (†) om växten Veronica longifolia Lin., strandveronika, samt om dess varietet maritima (Lin.) Hartm. Nyman VäxtNatH 1: 162 (1867; om V. longifolia var. maritima). Krok o. Almquist Fl. 1: 71 (1901).
-PROFIL. i sht geogr. o. geol. profil (se d. o. 2) av strand. Nathorst JordH 650 (1892).
-PROMENAD. abstr. o. konkret: promenad (se d. o. 1, 2) längs l. på en strand. Linnerhielm 1Br. 197 (1797). Ståtliga, rymliga strandpromenader, två, tre och fyra körbanor i bredd. Barthel Colón 14 (1932). Nu tar vi oss en liten strandpromenad och ser solen gå ned. Östergren (1947).
(1 d) -PRYCKEL, r. l. m.; best. -n; pl. -ar. (-prykilen, sg. best. 1611) [östsv. dial. strand-pryckel, strandpipare, drillsnäppa (jfr äv. strand-spryckel, drillsnäppa); senare leden är östsv. dial. pryckel, liten pryl l. syl, gosse, stackare; möjl. ombildning av pyckel, pojkbyting, pys, sannol. identiskt med sv. dial. (Östergötl.) pykel, liten påk; sannol. till påk, sbst.2] (†) om strandpipare l. drillsnäppa; jfr -löpare 2, -pipare 1, 2, -sittare 3. Forsius Phys. 164 (1611).
(1 d) -PRYL. bot. (växt av) släktet Littorella Berg.; särsk. om växten Littorella uniflora (Lin.) Asch.; jfr pryl, sbst.2 3 b, o. strandling 1. ÖoL (1852). Lilja SkånFl. 675 (1870; om släktet). Weimarck SkånFl. 586 (1963).
Ssg: strandpryl-släkte(t). bot. växtsläktet Littorella Berg., strandpryl. ArkBot. II. 1: 16 (1904).
(1 d) -PRYLE, n. [senare leden till pryl, sbst.2] (†) växten Parapholis strigosa (Dum.) Hubb., ormax. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 729 (1901).
-PUNGE, se -bunge.
(1 c) -PYJAMAS. (mindre br.) mjuk byxdräkt i lätt tyg för strandbruk; jfr pyjamas 2. Upsala 5/7 1928, s. 6.
(1 d) -PÄRLBAND. (†) kiselalgen Melosira moniliformis (O. F. Müll.) Ag. VetAH 1783, s. 81.
-RADBY~02 l. ~20. (i fackspr.) radby i vilken gårdarna ligger på sina hemägor längs en strand. Rig 1961, s. 59.
-RAND. jfr rand 1 c, 2. Berget sluttar brant mot Kaspiska hafvet, men skiljes därifrån genom en sumpig strandrand. 2NF 1: 493 (1903). I gölens dämpade strandrand stod vitmossan nöjd med sitt solbelysta smaskliv. Martinson Nässl. 51 (1935).
(1 d) -RANUNKEL. bot. växten Ranunculus reptans Lin.; jfr -möja. Weimarck SkånFl. 310 (1963).
(1 d) -RAS, sbst.1 ras (se ras, sbst.2 1 c) som förekommer på strand. Selander LevLandsk. Pl. 48 (1955).
-RAS, sbst.2 ras (se ras, sbst.3 I 1, I 2) vid l. på strand. Andersson Kal. 5 (1906).
(1, 1 g) -REGION. region (se d. o. 1) utgörande strand(område); i sht (i fackspr.): strandzon. BotN 1882, s. 65. Man har på senare tider vanligen urskilt tre sådana hufvudzoner (för djurlivet i havet), strandregionen, den kontinentala regionen och djuphafsregionen. Den förstnämnda sträcker sig vanligen ned till ett djup af omkring 100 famnar. Wirén ZoolGr. 1: 160 (1896). De bottnar (i Gullmarsfjorden), som ej tillhör djupbassängen utan i olika nivåer från ca 50 meter sträcker sig upp mot strandregionen, har sediment av mycket varierande slag. TurÅ 1964, s. 224.
-REMSA. landremsa längs strand (jfr remsa, sbst. 1 e); stundom mer l. mindre liktydigt med: kustremsa. En smal strandremsa skilde skogen från sjön. Palmblad LbGeogr. 40 (1835). Cephalonia är en hög, till utseendet kal bergsnatur, men dess högdalar bära granskog af den egendomliga art jag redan nämnt, och dess smala strandremsa har Zantes sköna växtlighet. Bremer GVerld. 6: 264 (1862). Framför honom (låg) Vetterdalen .. fylld .. med .. kornblå, vattrad vårluft, hvarur i öster reste sig en förtonande strandremsa. Rydberg Vap. 6 (1891).
-RENING. (i vissa trakter) rening (se rening, sbst.2 1) vid strand. Nordenskiöld Vega 1: 470 (1880).
-RENSNING. särsk. skogsv. i fråga om flottning: rensning av strand från timmer som fastnat, landrensning; jfr rumpning, slut-rensning. TurÅ 1959, s. 126.
-REV. rev (se rev, sbst.5) beläget vid l. utgående från strand; jfr -revel, -rygg, -sporre o. kust-rev. Lindström Lyell 46 (1857; om korallrev). Kust- eller strandref .., som sluta sig omedelbart intill kusterna af fastland eller öar. Holmström Geol. 25 (1877). 2NF 25: 1331 (1917).
-REVEL. revel (se d. o. II 2) vid strand; äv. (i vissa trakter) om sandig l. stenig strandremsa spolad av havet; jfr -rev, -rygg, -sporre. De Geer SkGeogrUtv. 126 (1896). Högberg Vred. 1: 378 (1906). Kåsehuvud och Långören verkar nu som sandledare, och i lä av dessa lägger sig sanden till ro i långa strandrevlar innestängande ett haff. TurÅ 1961, s. 238.
-RIBBA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr ribba, sbst.1 4. Kullberg Portf. 184 (1838).
-RIDARE.
1) (förr) tullv. om beriden lägre tjänsteman vid tullverkets kustbevakning med uppgift att avpatrullera strand vid l. nära rikets sjögräns (sedan år 1832 ersatt av kustuppsyningsman); jfr gräns-ridare. EkenäsDomb. 1: 69 (1643). Edqvist MännÖ 11 (1971; om förh. på 1300-talet).
2) [eg. bildl. anv. av 1; fåglarna kan i sitt sätt att röra sig på stranden föra tanken till en beskäftigt patrullerande o. snokande tulltjänsteman] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om vissa strandfåglar.
a) om andfågeln Melanitta fusca Lin., svärta. Hülphers Dal. 243 (1762).
b) om större strandpipare. FoFl. 1953, s. 86 (från Gotl.).
Ssgr (till -ridare 1; förr): strandridar-, äv. strandridare-boställe. jfr boställe 3. AdP 1815, 4: 526.
-inspektor chef för strandridare; särsk. om förh. på Gotl. (sannol. äv. i Skåne) i början (resp. mitten) av 1700-talet. ReglSjötullsbetj. 1724, § 18.
-tjänst. tjänst l. befattning ss. strandridare. 2RA 1: 42 (1719).
-uppsyningsman. DA 1808, nr 129, s. 1.
-RIDDARE. (om ä. förh.) person som ägnar sig åt vrakplundring o. röveri på stränderna. ActaOel. 4: 23 (1931). Anm. I nedanstående källa används ordet liktydigt med: strandridare [jfr ä. d. strandridder, biform till strandrider] Mattsson Resebr. 56 (1906).
(1, 1 c) -ROCK. jfr rock, sbst.2 1, o. -dräkt. AB 17/12 1911, s. 20.
(1 d) -ROCKA. (†) växten Crambe maritima Lin., strandkål (se d. o. 1). NormFört. 27 (1894). 2NF 38: 575 (1926).
(1 d) -ROT. (†) växten Eryngium maritimum Lin., martorn; jfr -tistel. Franckenius Spec. C 1 a (1638).
-ROTE. rote (se rote, sbst.1 2) omfattande strandområde. BtRiksdP 1893, I. 1: nr 48, s. 3.
-ROV. (numera bl. om ä. förh.) strandröveri; jfr rov, sbst.1 1. Verelius 181 (1681). ActaOel. 4: 24 (1931; om förh. på 1600-talet).
(1 d) -RULLING. (numera föga br.) fågel tillhörande släktet Charadrius Lin., strandpipare; särsk. i uttr. större, mindre, svartbent strandrulling, större, mindre, svartbent strandpipare; jfr sand-rulling. Holmgren Fogl. 766 (1870: Större). Därs. 767 (: Mindre). Därs. 769 (: Svartbenta). Erikson Djurnamn 1 (1905; utan bestämning). Den större och mindre strandrullingen. SvNat. 1916, s. 54.
-RYGG. (av vågrörelse bildad) rygg (se d. o. 3 l) av grus l. sten l. sand o. d. på l. vid strand; jfr -rev, -revel. VetAH 1747, s. 146.
-RYTTARE.
1) [svartsnäppan o. styltlöparen har långa smala ben] (numera föga br.) till 1 d: fågeln Tringa erythropus Pallas, svartsnäppa; förr äv. dels om fågel tillhörande släktet Himantopus Briss., styltlöpare (anträffat bl. dels i uttr. rödbent strandryttare, om fågeln H. rufipes Bechst., dels om släktet), dels om beckasin. Strandryttare (dvs.) fogel af Beckasinslägtet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Holmgren Fogl. 815 (1870; om svartsnäppa). Strandryttarne, slägtet Himantopus Briss., utmärka sig genom mycket långa, tunna, böjliga ben. Rebau NatH 1: 471 (1879). Därs. (: rödbenta). IllSvOrdb. (1964).
2) (mera tillf.) till 1, om person som av vatten l. vågor l. vind drivits upp på stranden; jfr rida, v. 7, o. rida upp 6 a. Låt gå flera ankaren, annars bli vi ju strandryttare! Sparre Sjökad. 429 (1850).
(1 d) -RÅG.
1) (i vissa trakter, i sht på Gotl.) på stränder odlad råg. På kalkstens-klappern eller strand-åkrarna .. odlas .. endast råg, hvilken under namn af ”strand-råg” är mycket eftersökt såsom fri från ogräsfrö och gifvande ett ovanligt hvitt mjöl. Bergman GotlGeogr. 18 (1870).
2) bot. växten Elymus arenarius Lin. (som liknar råg o. vars stärkelserika rötter i nödtid använts som ersättning för säd); jfr -havre, råg 1 e γ o. sand-strandråg. Linné Öl. 331 (1745).
Ssgr (till -råg 2): strandrågs-, äv. strandråg-ax. bot. ax på strandråg; jfr ax, sbst.1 1. Malm Pejl. 88 (1939).
-fly. (föga br.) zool. strandrågsstråfly. Nordström VFjär. 2: 47 (1936).
-släkte(t). bot. grässläktet Elymus Lin. ArkBot. II. 1: 80 (1904).
-stråfly. zool. stråflyet Prodites elymi Treit. (vars larv övervintrar i nedre delen av stråna på strandråg). Nordström o. Wahlgren SvFjär. 2: 192 (1941).
(1, 1 h) -RÄCKA. (numera bl. mera tillf.) räcka (se räcka, sbst.1 II 3) bestående av strand l. strandområde. SD(L) 1895, nr 293, s. 4. Anholm Norm. 143 (1898).
(1 d) -RÄKA. (numera föga br.) tångräkan Leander squilla Lin. LAHT 1900, s. 170.
-RÄNNA. geogr. o. geol. i fast bergart på havsstrand (av vågorna) urgröpt ränna; jfr ränna, sbst.1 2. De Geer SkGeogrUtv. 19 (1896).
-RÄTT.
1) till 1; sammanfattande benämning på den rätt (se rätt, sbst.2 2) som reglerar förhållanden gällande strand, strandlag; särsk. (om ä. förh.): lag angående strandrätt (i bet. 2 slutet). Lindfors (1824). Det gods, som från förolyckade fartyg af hafvet uppkastades på stranden, ansågs i forna tider som kustbornas egendom, och man stiftade till och med särskilda strandrätter, som ordnade detta slags rof. UB 7: 547 (1875).
2) till 1, 1 g: rätt (se rätt, sbst.2 4) att använda o. utnyttja strand; äv. konkret(are), närmande sig bet.: område (äv. innefattande vattenområde ett visst antal meter utanför strand) som omfattas av sådan rätt. Åstrand (1855). Hela vattenområdet omkring Stora Karlsö blev fridlyst, räknat från den linje, där strandrätten upphör, och intill 3,000 meter från stranden. SvNat. 1919, s. 84. Vid sjön har jag tolv famnars strandrätt och det räcker för mitt fiske. Johansson Kärnf. 80 (1940). DN(A) 1/9 1963, s. 27. särsk. (förr) rätt till vrakgods uppkastat på strand; äv. om domsrätt över strand l. strandat gods. Lind 1: 1489 (1749). Strandrätt .. (dvs.) domsrätt öfver stranden och öfver strandadt gods. Jungberg (1873). Topelius Vint. II. 1: 201 (1881; om laglig rätt till strandat skepp o. vrakgods uppkastat på strand). I viss utsträckning äger kronan ännu strandrätt, i det att strandfynd, till vilket ägare ej inom ett år anmäler sig, tillfaller kronan. Östergren (1947).
Ssgr: strandrätts-fråga. till -rätt 1, 2: fråga (se fråga, sbst. 3) rörande strandrätt(en). LAHT 1887, s. 163.
-innehavare. till -rätt 2: innehavare av strandrätt. TurÅ 1951, s. 253.
-RÄTTIGHET~002 l. ~200. strandrätt (se -rätt 2). Weste FörslSAOB (c. 1817).
(1 d) -RÖDTOPPA. bot. växten Odontites litoralis Fr.; jfr -toppa. Lid NorskSvFl. 630 (1974).
(1 d) -RÖR, sbst.1 jfr rör, sbst.3 1. särsk.
1) (numera föga br.) växten Phragmites communis Trin., bladvass. Linné Fl. nr 99 (1745). Strandrör .. wäxte på wisza tracter i ängarna, så tätt och så jämt som en åker med säd, uti långa fält. Dens. Vg. 162 (1747). Bolin Åkerogräs. 83 (1926).
2) (†) strandgräset Calamagrostis canescens (Web.) Roth x stricta. Nyman FanerogFl. 31 (1873).
-RÖR, sbst.2 stenrör på l. vid strand; jfr rör, sbst.4 Mellin Nov. 1: 269 (1846, 1865).
(1, 1 h) -RÖVARE. (förr) person som ägnade sig åt strandröveri; äv.: pirat l. sjörövare som opererade längs en strand l. stränder. Rosenstein 1: 43 (1783; om förh. i Engelska kanalen). Man skyllde .. (byborna) för att förr i världen ha varit strandrövare, att ha med ”vill-eldar” lockat fartyg i fördärvet. Hedén Ringmur. 392 (1945).
(1, 1 h) -RÖVERI1004 l. 0104, äv. 3~002. (förr) i sht om röveri av strandgods (se d. o. 1) l. stranddrivna vrak o. d.; jfr -rövare. UB 7: 549 (1875).
(1 d) -SALSA. (†) mollaväxten Suaeda maritima (Lin.) Dum., saltört. Lyttkens Växtn. 1114 (1911).
-SALT. (numera bl. tillf.) salt avsatt på strand (av havsvattnet); jfr skum-salt. Wallerius Min. 169 (1747).
(1 d) -SAMHÄLLE~020. jfr samhälle 46; särsk.: vid strand beläget växt- l. djursamhälle. Antarctic 2: 175 (1904: om djursamhälle). SvGeogrÅb. 1948, s. 90 (om växtsamhälle).
-SAND. [fsv. sanda strander] sand på l. vid strand; i sht förr äv. (geol.) i speciellare anv.: (fin) sand (med rundslipade korn) som bildats vid stränder gm vattnets inverkan; jfr -grus. Linné SystNat. 3 (1735). Uppl. 1: 46 (1901; ss. geol. term). I den gula strandsanden lyser den klart blålila martornen. TurÅ 1949, s. 176.
(1 d) -SANDLING. (†) växten Honkenya peploides (Lin.) Ehrh., saltarv; jfr -narv 2. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 546 (1901).
-SATT, p. adj. (-satt 1602, 1614 osv. -sätt 1697, 1785) [fsv. strandsatter i bet. 1; eg. p. pf. av -sätta II; möjl. dock ytterst utgående från en motsvarighet till fvn. strandsetr, n., förhållandet att sitta kvar på stranden när båten farit (med avs. på senare leden se säter i bet. 1)] Anm. Hit förs alla anträffade anv. av strandsatt motsv. -sätta II. Delvis (i sht i uttr. bliva strandsatt) föreligger dock snarast klar karaktär av p. pf. till -sätta II.
1) som är tvungen att sitta kvar på stranden (då man vill ut på sjön) på grund av brist på båt; äv. i oeg. anv., om strandfågel: ur stånd att flyga. Ett slägte i betryck, som, strandsatt på en ö, / Ej annorleds kan fly, än att i hafvet dö. Bergklint Vitt. 53 (1774). Sjelf jag magrat som en fångad mås, / Som strandsatt blickar på sin klippta vinge, / Och ser med sorg mot rymdens fria ban. Sehlstedt 5: 217 (1874).
2) [eg. bildl. anv. av 1] som är försatt i svårigheter l. lämnad i sticket (o. därför hjälplös o. lamslagen l. förhindrad att handla enl. önskan l. uppgjord plan), övergående dels i bet.: sviken, dels i bet.: i avsaknad av pengar, matvaror o. d.; jfr -sätta II. Bureus Runaräfst 43 (1602). (Konungen) som vthaff alle sine strandsatt och förlåten war, kom (osv.). Schroderus JMCr. 259 (1620). Tänk! at jag mera än ej slagtadt, / Än några stycken unga Får; / För alt hvad jag i höst har traktadt, / Jag än med nötslagt strandsatt står. Lenngren (SVS) 1: 18 (1775). Så godt som alldeles strandsatt, väntar jag nu med spänning ankomsten af växelns belopp. Tavaststjerna Bröl. 66 (1893). Sommartid var förstås biografen stängd, men man var inte strandsatt ändå. Lindgren MästBlomkv. 65 (1946). DN(A) 8/4 1964, s. 23 (om flygresenärer som tvingats lämna planet vid mellanlandning). särsk.
a) (†) närmande sig betydelsen: eftersatt, försummad, lämnad åt sitt öde; jfr -sätta II a. Som allt blef strandsatt på det viset (dvs. därför att budet sprang fel), / Bref, ärender och tidningar, / och Junkern till, var dyr i priset, / Han afsked fick. Leopold 2: 249 (1795, 1815).
b) i uttr. strandsatt på (förr äv. med l. för) ngt, försatt i svårigheter på grund av brist på l. avsaknad av ngt, övergående i bet.: utan ngt; jfr -sätta II b. Ty ähr Östergöttlandh alldeles strandsatt medh krigsfolk. OxBr. 3: 4 (1612). Tegnér Brev 6: 312 (1832: för pengar). Blanche Bild. 1: 6 (1857, 1863: på skor).
c) (numera bl. tillf.) i uttr. strandsatt med ngn, försatt i svårigheter l. lamslagen på grund av ngn. Han blir allt mera trög, och vi blifva rättnu strandsatte med honom. Porthan BrCalonius 75 (1794).
-SEDIMENT. i sht geol. jfr sediment a. SvGeogrÅb. 1950, s. 190.
(1 d) -SENAP. (numera föga br.) bot.
1) (växt tillhörande) släktet Cakile Mill., i sht om växten Cakile maritima Scop., marviol. (Släktet) Cakile Scop. Strandsenap. Hartman ExcFl. 91 (1846). Alcenius FinlKärlv. 107 (1863; om C. maritima). Lilja SkånFl. 456 (1870: Röd). BraBöckLex. (1980).
2) växten Rorippa sylvestris (Lin.) Bess., strandfräne. Krok o. Almquist Fl. 1: 103 (1903). Därs. 400 (1956).
(1, 1 h) -SIDA.
1) om den del av ett landområde som består av strand; särsk. liktydigt med: kust; jfr sida, sbst. 12 b. RARP 12: 170 (1675). En hop af borgerskapet skulle förswara strandsidan (av Magdeburg) mot Tilly. Fryxell Ber. 6: 291 (1833).
2) område l. del av ngt som vetter åt stranden l. går i strandens riktning; särsk. i uttr. åt strandsidan, åt det håll där stranden ligger, nära stranden. Fischerström 3: 57 (1782: åt strandsidan).
(1 d) -SILL. (numera bl. mera tillf.) om utefter kusten förekommande (o. fångad) sill; särsk. om sillarterna Alosa fallax Lacép., staksill, o. (i sht) Alosa alosa Lin., majfisk. GbgMag. 1759, s. 91. Lilljeborg Fisk. 3: 125 (1889; om majfisk).
(1 d) -SISYMBER l. -SIMBER. (†) växten Rorippa amphibia (Lin.) Bess., vattenfräne. Liljeblad Fl. 244 (1792). Därs. 369 (1816).
-SITTARE.
1) (i sht i skildring av ä. förh.) till 1: strandbo, strandbyggare; äv. om person (i sht fiskare o. d.) som stannar kvar på l. i närheten av stranden (o. inte ger sig långt ut på sjön); äv. (om ä. förh. i Danmark o. Norge samt på västkusten) om jordlös strandbo med fiske (l. sjömansskap) som huvudnäring o. med hus på ofri grund; förr äv. om strandridare. HSH 30: 210 (1659). Frälsetorpare och de så kallade husmän och strandsittiare utgiöra 1 dal. s:mt. RARP 17: 353 (1714). Strandsittjare och Sjöfarit folk. Svedenfors Gränsb. 1: 369 (i handl. fr. 1749). Möller (1790; äv. om strandridare). Weste (1807; om strandbyggare). Skärkarlar eller Strandsittare .. (taxeras) utaf Jordbruk, lika med Arbetsfolk på Landet. SFS 1830, s. 690. BL 15: 291 (1848; om förh. i Norge under 1600-talet). Även detta boplatsfolk (från stenåldern) var strandsittare. TurÅ 1962, s. 34. GbgP 23/7 1988, s. 8.
2) (tillf., skämts.) till 1: strandbo (o. strandägare). TurÅ 1939, s. 300.
3) [sannol. eg. bildl. anv. av 1 (o. 2)] (†) (fågel av) familjen Charadriidae Lin., småvadare; särsk. om fågeln Tringa hypoleucos Lin., drillsnäppa; i pl. äv. om familjen. Zetterstedt SvLappm. 1: 177 (1822; om drillsnäppa). (Sv.) Strandsittare .. (t.) trillender Strandläufer. SvTyHlex. (1851). Till Strandsittarne hör Brushanen. Holmström Ström NatLb. 2: 47 (1852). Schulthess (1885; om drillsnäppa).
Ssgr: strandsittar-hus. till -sittare 1: hus tillhörigt strandsittare. CivInstr. 281 (1688).
-samhälle. (om ä. förh.) till -sittare 1; jfr samhälle 4. Dalén BohuslFisk. 310 (1941).
-SJURA, se -skjura.
-SJÖ. grund sjö på l. vid strand; i sht: grund sjö bildad vid strand gm avsnörning (medelst en smal landtunga l. strandrevel l. strandsporre o. d.) från hav l. flod(mynning); jfr haff, lagun. Frey 1844, s. 17. Om tillförseln af klapper är tillräcklig, påbygges (reveln) .. ända tills den nått upp till hafsytan, samt sträcker sig tvärs öfver hela bukten, som därigenom afstänges till en strandsjö eller lagun. De Geer SkGeogrUtv. 25 (1896). (Jag, dvs. S. Hedin) undersökte .. flera af de egendomliga strandsjöar, som ligga inbäddade mellan flygsanddynerna omedelbart vid (floden) Tarims högra strand. Ymer 1903, s. 16.
-SKADA. skada på strand (dess växtlighet o.d.). TT 1898, Byggn. s. 65.
Ssgr: strandskade-ersättning. ersättning för uppkommen strandskada. SkogsvT 1907, s. 430.
-kostnad. SkogsvT 1912, s. 108.
-SKAL.
1) (numera bl. tillf.) till 1: skal (se skal, sbst.1 1 a) på l. vid (l. från) strand; förr äv. i speciellare anv. om (blå)musselskal. Œdman Bahusl. 255 (1746). Den (sandjord) är bäst, uti hwilken strandskal eller snäckeskal finnas. Wåhlin LbLandth. 2 (1804).
2) (numera bl. i vissa trakter) musslan Mytilus edulis Lin. (som förekommer i stora mängder längs havsstränder), vanlig blåmussla. Scheutz NatH 217 (1843). WoH (1904).
(1 d) -SKATA. zool. vadarfågel av familjen Haematopodiae; företrädesvis om fågeln Haematopus ostralegus Lin. (jfr -skjura); i pl. äv. om familjen. (Fåglar) hvilka af Strandboarne kallas Veger, Stenskrak, Gulskrak, Taflackor, och Strandskator. Sjöborg BlekH 132 (1792). Möller (1807; om H. ostralegus). DjurVärld 9: 325 (1961; i pl., om familjen). Därs. 326 (: australiska strandskatan). Därs. (: vitbenta strandskatan).
Ssgr: strandskat- l. strandskate-hane. Kolthoff VäderkvÖ 73 (1921).
-släkte(t). släktet Haematopus Lin. Nilsson Fauna II. 2. 2: 42 (1834). 2NF (1918).
-ägg. 2NatLiv 263 (1930).
-SKATT. särsk. (om ä. förh.): brandskatt (se d. o. 2) erlagd l. avsedd att erläggas (av enskild person) till överlägsen fientlig sjömakt för att slippa härjningar av egen kust. 2RARP 14: 173 (1743).
(1 d) -SKEDA. (numera föga br.) bot. växten Cochlearia officinalis Lin. ssp. anglica (Lin.) A. & G., engelsk skörbjuggsört. Lyttkens Växtn. 968 (1911).
-SKIFTE. särsk.: skifte (se d. o. 15 a) av l. ingående i l. innehållande strand, strandlott. PT 1909, nr 157 A, s. 4.
(1 d) -SKJURA, äv. -SJURA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) strandskata. Linné Öl. 88 (1745). Rosenius SvFågl. 4: 125 (1931; från Uppl.).
Ssg: strandskjure-lus. (numera bl. tillf.) om fjäderätaren Saemundssonia haematopi Giebel l. möjl. annan på strandskator parasiterande fjäderätare; jfr lus 2. Strandskiure-lusen war stor som en Loppa, hård och seglifwad. Linné Öl. 89 (1745).
(1 c) -SKO, r. l. m. jfr -dräkt. Hallström Halbe Io 165 (1918).
-SKO, v. sko (se sko, v. 2) en strand. Man har sökt .. afhjelpa faran (för djupgående ångbåtar i Tjuvholmssundet) .. genom att uppfiska de stenar, som lagt sig i botten och strandsko de väldiga sandbankar, som omgifva leden. SD(L) 1895, nr 320, s. 5. Strandskoning af Visingsö. AB(L) 1901, nr 151, s. 2. särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: skoning (se sko, v. 2 g) anlagd till skydd av strand i sht mot vågornas förstörande inverkan; äv. om naturlig packad ler- l. grusvall o. d. med sådan funktion. TT 1872, s. 144. SvNat. 1913, s. 21 (om naturlig vall). När .. René Marelle .. åter kände behaget att flanera på Vijvers polerade strandskoning, välsignade han (osv.). Essén Doll. 78 (1917). Strandskoning med ris och sten (vid en flottled). HbSkogstekn. 344 (1922). Fatab. 1951, s. 40.
Ssgr: strandskonings-arbete. jfr arbete 5 b. SFS 1879, Bih. nr 3, s. 16.
-brygga. brygga anlagd i anslutning till l. (delvis) bestående av strandskoning. SD(L) 1894, nr 8, s. 2.
-SKRAVEL. (i vissa trakter) skravel (se d. o. 3 c) på l. vid strand. Carlsson ÄlvTimm. 133 (1949).
(1 d) -SKRÅP. (numera föga br.) bot. växten Petasites spurius (Retz.) Reichenb., spjutskråp. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 40 (1901). 2SvUppslB (1953).
-SKRÄNT. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) strandsluttning, strandbrant, strandbrink. Cedercreutz Blomst. 32 (1919).
(1 d) -SKRÄPPA. bot. växten Rumex maritimus Lin. Retzius FlOec. 628 (1806).
-SKVALP. skvalp (se skvalp, sbst.1 1) vid stranden, skvalp av vatten vid stranden; äv. konkret, om skvalpande vatten vid stranden; jfr skvalp, sbst.1 2. Berzelius ÅrsbVetA 1842, s. 456. TurÅ 1958, s. 11 (konkret).
-SKYDD.
1) till 1, konkret: skydd (se d. o. 2 b slutet) för strand (t. ex. i form av strandskoning l. bommar o. länsor). TT 1883, s. 102. IllSvOrdb. (1955).
2) till 1 (, 1 c): skydd (se d. o. 2 a) av strand mot förslitning l. exploatering o. d. (i syfte att bevara strandens natur o. förbehålla den för bad o. friluftsliv o. d.). DN(A) 31/10 1963, s. 25.
Ssg: strandskydds-område. till -skydd 2: strandområde omfattat av strandskydd. SvD(A) 29/12 1964, s. 22.
-SLUTTNING. sluttning (se sluttning, sbst.2 a) på l. vid strand. Meurman (1847).
-SLÅTTER. abstr. o. konkret: slåtter (se d. o. 1, 2) på strand. NorrlArbL 97 (1764). Huruvida byn Kumbelnäs’ strandslåtter i Orsasjön var starr- eller fräkenraning framgår icke. Frödin SkogMyr. 98 (1952).
-SLÄNT, äv. -SLÄNTA. konkret: slänt (se slänt, sbst.2 2) på l. vid strand. RiksdRevStatsv. 1904, s. 131.
(1, 1 h) -SLÄTT. slätt (se slätt, sbst.3) på l. vid strand; i sht förr äv. liktydigt med: kustslätt. Möller (1790). (Alexander) angrep .. (Darius) på den blott 1/2 mil breda standslätten vid Issus. Boëthius HistLäsn. 1: 183 (1895). Rytmiskt skjuter Libanon sina höga, tvärbranta sträfpelare rätvinkligt ut i hafvet, som skummande bryter sig vid deras fot, och strandslätten sönderdelas derigenom i smärre .. låglandspartier. Schwerin KustfSjödugl. 9 (1900). Det vackraste partiet af Lilla Karlsö är i alla fall den från landborgens fot ner till sjön sluttande strandslätten på södra sidan af ön. SvNat. 1916, s. 6.
(1 d) -SMÄLLBLOMSTER. (†) strandglim. Lilja SkånFl. 285 (1870).
(1 d) -SNIGEL. (numera föga br.) strandsnäcka. SvRike I. 1: 155 (1899; om snäckan Littorina littorea Lin.).
(1 d) -SNIPA. (i vissa trakter) strandsnäppa; äv. Gallinago gallinula Lin., halvenkla beckasinen (dvärgbeckasinen). Bland foglar voro ej flera bekanta än höns, dufvor, strandsnipor. Brelin Resa 62 (1758).
(1 d) -SNÅR. Tavaststjerna Inföd. 37 (1887).
Ssgr: strandsnår-fågel. (numera föga br.) fågel tillhörande (den bl. a. på stränder förekommande) underfamiljen Circinae (kärrhökar); särsk. i pl., om underfamiljen. FoFl. 1921, s. 49.
-växt. växt i strandsnåren i översta delen av strandzonen. Sernander SkandVeget. 142 (1901).
(1 d) -SNÄCKA. zool. på l. vid strand förekommande snäcka; i sht om snäcka tillhörande släktet Littorina Lin., särsk. om snäckorna L. littorea Lin., L. saxatilis Olivi o. L. neritoides Lin.; i pl. äv. om familjen. SNilsson (1843) hos Berzelius Brev 14: 212. 1Brehm III. 2: 281 (1876; i pl., om familjen). Uppl. 1: 123 (1901; om L. littorea). Därs. (om L. neritoides). DjurVärld 4: 363 (1963; om L. saxatilis).
(1 d) -SNÄPPA. (†) vadarfågel tillhörande underfamiljen Scolopacinae; företrädesvis om fågel tillhörande släktena Tringa Lin., storsnäppor, och Calidris Cuv., småsnäppor; särsk. i uttr. lilla strandsnäppan, om Tringa minuta Leisl. Brelin Resa 42 (1758). Småvipan (lilla strandsnäppan), Tr(inga) minuta Leisl., den minsta vadaren, enär hon endast uppnår 6 1/2 tums längd, är om sommaren rödbrun, med svarta fläckar, under hvit, på vintern ofvan askgrå; näbb och fötter äro svarta. Rebau NatH 1: 474 (1879).
-SOCKEN. fastlandssocken vars landområde (till väsentlig del) gränsar mot hav l. sjö o. består av strandmark; jfr skärgårds-socken. KrigVAH 1817, s. 36.
-SPANN. spann (se spann, sbst.2 2 b), i sht brospann, vars ena stödjepunkt ligger på l. invid en strand. TT 1900, Byggn. s. 98.
-SPORRE. geogr. o. geol. vid strand belägen l. från strand utskjutande långsmal sand- l. grusrevel l. smal landtunga (vilken avsnör mindre havsvik, varigenom strandsjö l. haff bildas); jfr sporre, sbst.1 3, samt -rev, -revel. De Geer SkGeogrUtv. 25 (1896).
Ssg: strandsporre-bildning. Fornv. 1962, s. 216.
(1 d) -STADD. (†) växten Limonium vulgare Mill., marrisp; jfr stadd, sbst.2 Liljeblad Fl. 113 (1792). Tholander Ordl. (1872).
-STALP. på l. vid strand förekommande jordbrant (uppkommen genom jordras l. sättning i jordytan). Hemberg Kola 3 (1902).
(1 d) -STARR. starr som växer vid l. på stränder; särsk. (bot.) i speciellare anv., om viss växt av släktet Carex Lin. (starrsläktet), numera bl. om starrväxten C. paleacea Wg. Fischerström 4: 292 (c. 1795; om C. riparia). Krok o. Almquist Fl. 1: 225 (1903; om C. paleacea). Vid det minnet (dvs. av våren) blir .. (vittran) vild, skakar fjolårsstråna ur håret och vill ut. För att smyga sig upp i strandstarren och locka ungt människoblod. Väring Vint. 12 (1927). Weimarck SkånFl. 172 (1963; om C. paleacea).
(1, 1 h) -STAT. stat vars landområde går ner till o. omfattar strand l. kust; kuststat. 2NF 32: 14 (1921).
-STEN. [fsv. strandsten] (av vattnet slipad o. formad) sten (i vattnet) på l. vid l. från strand. Bärnsten och andra slags Strandstenar. VetAH 1741, s. 14. Han kom .. ut (från fängelset) en sommarmorgon och gick över den lilla träbron med änder och klart vatten bland strandstenarna. Fridegård Här 9 (1942).
(1 d) -STICKA. (numera föga br.) strandloka. Fries BotUtfl. 3: 223 (1864). 2SvUppslB (1953).
-STIGA, v. (numera bl. ngn gg, arkaiserande) landstiga. Ture satte Steen åth Tialfr Fader sin, som strandade eller Strandstegh på Götha Öö. Hadorph GothlL Föret. 3 (1678, 1687). jfr: Förgäfves .. efterletades .. runstenen .. der det förmäles om en ”Thialfar”, som strandsteg på ”Gautaun”. AntT 2: 107 (1862, 1869).
(1 c) -STOL. (hopfällbar) stol för strandbruk. Bergman LBrenn. 73 (1928).
(1 d) -STRIK ~stri2k l. -STREK ~stre2k, m. l. r.; best. -en; pl. -ar. (strand- 1722c. 1730. strande- 1619. -strek c. 1730. -strijk 1619. -strik 1722) [sv. dial. (Ångermanl., Medelp., Hälsingl.) strannstrik, strannstrek l. -streck, strannstrika l. -strike f., särsk. om strandpipare l. drillsnäppa; senare leden sannol. samhörig med sv. dial. strik, strek, pojke, pojkvasker, nor. dial. strik, streek, strikje, lång o. skranglig pojke (jfr äv. sv. dial. (Västerb.) streka, jaga, gno omkring utan mål); sannol. till det verb med bet.: stryka, slå o. d. som föreligger i mlt. strīken, fht. strīhhan osv. (se streichgarn)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fågel av familjen Charadriidae Lin., småvadare, sannol.: strandpipare l. drillsnäppa; jfr -löpare 2, -pipare 1, 2, -pryckel, -strikel. Strannestrijk, som löper hart / Ibland Enebuskar vth medh Haaff. Sigfridi A 4 a (1619). Strandstrekar kallas här the små dock nog högbente foglar som springa wid Stranderne. Broman Glys. 3: 290 (c. 1730; om drillsnäppa).
(1 d) -STRIKEL l. -STRYKEL. [sv. dial. strandstrijkel, strandstritjel, strandstryckel (se strickel, sbst.1)] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fågel av familjen Charadriidae Lin., småvadare, sannol. om strandpipare l. drillsnäppa; jfr -löpare 2, -pipare 1, 2, -pryckel, -strik. Lychnos 1950—51, s. 203 (1712). Äfwen fant jag wid landet .. (ett bo för en fågel kallad) Stranstrykel .. quae est Tringae minimae species. Linné Skr. 5: 50 (1732). Fischerström Mäl. 164 (1785: Strandskrykelen, om drillsnäppa; sannol. felaktigt för strandstrykelen).
-STRIMMA. jfr -remsa. Lundkvist Spegel 158 (1953).
(1 d) -STRYKARE ~stry2kare, r. l. m.; best. -n; pl. =. [senare leden sannol. folketymologisk ”uppsnyggning” av -strykel (se -strikel)] (numera bl. i vissa trakter) fågel av släktet Tringa Lin., i sht om fågeln Tringa hypoleucos Lin., drillsnäppa (som på grund av sin låga flykt stryker fram över vattnet längs stränderna o. rör sig på stranden med rullande o. vippande gång). (T.) Schnepffe .. (sv.) en snäppa, fogel, strand-strykare. Lind 1: 1373 (1749). FoFl. 1920, s. 114.
-STRYKEL, se -strikel.
(1, 1 h) -STRÄCKA. sträcka utgörande strand l. (i sht) del av strand; äv. mer l. mindre liktydigt med: kuststräcka. Bohusläns långa, öde strandsträckor. Kullberg Syskonb. 3 (1846). Till tredje gruppen (i förmögenhetshänseende) höra alla inlandsstäder samt sjöstäder på strandsträckan mellan Ekenäs och Kristinestad. HT 1950, s. 315.
-STRÄCKNING. särsk. (mindre br.) konkret, om strand l. strandsträcka. TurÅ 1953, s. 253.
-STRÖM. längs strand gående havsström. TT 1898, Byggn. s. 138 (1892).
-STUP. stup på l. vid (l. utgörande) strand. Bååth Grette 233 (1901).
-STYCKE.
1) stycke strand, strandparti. 2NF 18: 686 (1912). Hasslöf SvVästkustf. 443 (1949).
2) i sht konst. konstnärlig framställning (målning l. teckning o. d.) med strandmotiv. Eichhorn Stud. 2: 161 (1869, 1872).
-STÄLLE. bosättning (fastighet l. gård l. hus o. d.) på l. vid strand. TT 1898, Allm. s. 241.
-SUG. om sugande ström(virvel) invid strand; jfr -ström. Edqvist MannHav. 28 (1967).
(1 d) -SUMPKRASSE. (†) strandfräne. Kindberg SvNamn 24 (1905).
(1 d) -SVALA. (†) svalan Riparia riparia Lin., backsvala. Schroderus Comenius e 2 b (1639). Det var kvavt och strandsvalorna flög lågt, vattnet låg som olja. Thorén Herre 56 (1942).
-SVALL. vågsvall mot strand. Wetterhoff Skog 2: 61 (1887).
(1 d) -SVINGEL. (numera föga br.) bot. växten Festuca arundinacea Schreb., rörsvingel. Wahlberg Foderv. 108 (1835). 2SvUppslB (1953).
Ssg (bot.): strandsvingel-frö. jfr frö, sbst.1 1 b. LAHT 1900, s. 214.
(1 d) -SYL. (†) växten Subularia aquatica Lin. (som har syllika blad), sylört. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 467 (1901).
-SYN. skogsv. i fråga om timmerflottning: (av synemän utförd) syn av strand (i syfte att utröna om timmer strandat l. skador uppstått). HbSkogstekn. 400 (1922).
(1 d) -SYREN. (numera föga br.) bot. växten Limonium humile Mill., bohusmarrisp. 2NF 26: 1057 (1917).
(1 d) -SÄLTING. (numera bl. i Finl.) växten Triglochin maritimum Lin., havssälting. Gosselman BlekFl. 62 (1865). StSvFinOrdb. (1987).
-SÄTT. fisk. fast redskap för laxfiske, bestående av en (från stranden utgående) lång garnräcka o. längst ut en av garn bildad trekant, krok (där fisken stannar). Osbeck Lah. 49 (1796). SvFiskelex. (1955).
Ssg: strandsätt-fiskare. MeddLantbrStyr. 1927, 5: 13.
-SÄTTA, -ning.
I. med avs. på farkost: stranda (se d. o. II 6 a), låta gå l. sätta på grund vid strand (på grund av felnavigering l. oskicklig navigering l. oväder o. d.); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. HSH 21: 21 (c. 1575). Ded strandwraak .. efter ett Lybest skeep, som .. wartt .. i Össgötte Skäären stött eller Strandsatt, oppå hwillkitt war omkomett både fållk skepp och godz. HammarkDomb. 29/4 1630. När .. tiden är inne, kommer floden och .. gör de (vid ebb) strandsatta farkosterna åter flott. Torpson Eur. 1: 196 (1895). (Sv.) strandsätta .. (eng.) run .. ashore. WoH (1904).
II. [jfr fsv. strandsætning, om olovligt bruk av annans båt, varigm ägaren tvingas stanna på land (i stället för att gå ut på sjön o. fiska l. dyl.; beträffande jämförbart sätta i vissa nysv. lexikon se anm. nedan); åtminstone delvis sannol. utvecklat ur I, möjl. dock närmast eg. sekundärt till -satt; delvis möjl. (med p. pf. ss. primärt) utgående från en motsvarighet till fvn. strandsetr, förhållandet att sitta kvar på stranden när båten farit (med avseende på senare leden se säter)] försätta (ngn) i svårigheter (o. lamslå fortsatt l. planerad verksamhet) l. lämna (ngn) i sticket (gm svikna löften o. d.); jfr -satt 2. (Prästen har lovat att tjäna Guds församling men) holler dågh inth(et) lyffte, wthan stransetter och suiker församlingien, när hon hans hielp mest behöffwer. UppsDP 9/4 1596. (Förmannen skall övervaka att åkarna) Jämväl befordrar den Resande at han ingalunda strandsättias. SthmStadsord. 1: 186 (1662). Kostbare ögneblecks förlust har ofta strandsat Förstar, och Generaler i the Förslag the haft at winna Land, och Städer. Richardson Krigsv. 1: 336 (1738). Han (dvs. betjänten) glömmer hela denna pot med pomada, och strandsätter mig så execrabelt. Eurén OkSon. 33 (1794). De rum jag förut innehade hade jag fått af kapten Thorén (som nu återvänt från en resa.) .. För att ej strandsätta Thorén beqvämde jag mig till att flytta. Rydberg Brev 1: 207 (1871). Lundquist Konstn. 131 (1890; med avseende på teater). Lindroth Gruvbrytn. 2: 164 (1955). särsk.
a) (†) med sakobj.: eftersätta, försumma; jfr -satt 2 a. HushBibl. 1755, s. 13.
b) i uttr. strandsätta (ngn) på (förr äv. med) ngt, försätta (ngn) i svårigheter gm ngt l. gm brist på ngt; jfr -satt 2 b. (Han) gick .. ther medh om på hwad sätt han kunde strandsättia them medh watn. Schroderus JMCr. 361 (1620). Det enda medlet (att få flickan att resa hem från Paris) var att precis strandsätta henne på pengar. Beijer BritaGrossh. 148 (1940). Anm. till II. Ihre (1769) presenterar fsv. strandsaetta (se ovan) på följande sätt (med angivande av fsv. beläggställe): strandsætta, proprie denotat, aliquem subtracta navi in littore relinquere. Trol. utgående från Ihre (1769) anför ett antal lexikon en sannol. enbart rekonstruerad eg. bet.: sätta (av) på stranden (o. lämna utan båt) o. d., t. ex. följande äldsta resp. yngsta hithörande belägg: (Sv.) Strandsätta .. (t.) einen ans Ufer setzen und dann davon segeln. Möller (1790). (Sv.) strandsätta .. (eng.) put (set) .. ashore. Harlock (1944); jfr -satt 1.
-SÄTTNING, sbst.1, se -sätta.
-SÄTTNING, sbst.2
1) konkret: strandskoning (se -sko, v. slutet). Nordforss (1805). Man har der (dvs. vid stranden) det bästa tillfälle att skåda, huru hafssvallet under landets långsamma höjning bildat många strandsättningar öfver hvarandra. Brunius GotlK 2: 58 (1865).
2) (†) om förhållandet att en strand utökas gm landhöjningen, upplandning. Weste FörslSAOB (c. 1817).
(1 d) -SÄV. (numera föga br.) om säv vid stranden; (förr) möjl. äv. = -rör, sbst.1 1. Nordforss 2: 1585 (1805). Lindqvist Rim 3: 468 (1914, 1919).
(1 d) -SÖTVÄPPLING~020. bot. växten Melilotus dentata (Waldst. & Kit.) Pers.; jfr -melot. Ekbohrn 854 (1936).
(1 d) -TALL. tall på l. vid strand; särsk. (bot.; numera mindre br.) om (de i läplantering vid stränder ofta förekommande) träden Pinus contorta Dougl. ex. Loud., contortatall, Pinus mugo Turra, bergtall, o. Pinus pinaster Aiton, terpentintall. Thelaus Skog. 8 (1865; om terpentintall). 2UB 4: 378 (1899; om bergtall). Han som brukat dyka från toppen av stora strandtallen vid Halaresjön! Martinson Nässl. 267 (1935). Pinus contorta .. Strandtall. Weimarck SkånFl. 29 (1963).
Ssgr: strandtall-frö. VaruhbTulltaxa 2: 605 (1932).
(1 d) -TARALD. (numera bl. i vissa trakter) strandglim. Gosselman BlekFl. 75 (1865).
(1 c) -TENNIS. om tennis påminnande spel avsett att spelas på strand. DN 29/2 1976, s. 45.
-TERRASS. geogr. o. geol. strandbildning (se d. o. 1) i form av terrass. Hedin GmKhor. 419 (1893).
(1 d) -TIPPA. [jfr sv. dial. (Hälsingl.) strandtyppa, strandpipare] (†) fågeln Tringa nebularia Gunnerus, gluttsnäppa. VetAH 1800, s. 57.
(1 d) -TISTEL. tistel(liknande växt) vid l. på stranden; i sht förr särsk. (bot.) i speciellare anv., dels: växten Eryngium maritimum Lin., martorn, dels växten: Sonchus palustris Lin., strandmolke; jfr -bracktistel, -rot. Emellertid sköt Lotta upp som en strandtistel. Rönnberg Brovakt. 118 (1904). Ymer 1908, s. 435 (om martorn). Ekbohrn 1237 (1936; om strandmolke).
(1 d) -TJUTON. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) strandkvanne. Gosselman BlekFl. 51 (1865).
-TJÄRA. (förr) sannol. om tjära som flutit iland i tunnor; jfr -fynd. På then gifna strandtiäran tager pastor (i Kumlinge kapell) besked. Murenius AV 118 (c. 1643). 1647 tilbudo bönderna (i Kumlinge), som hade inne med sig strand tiäran, gifua til kyrkian för huar tunna 3 d(a-ler) k(oppar) m(ynt). Därs. 195 (1649).
-TOMT. tomt som går ner till stranden l. omfattar del av strand l. strandområde. SvT 1852, nr 15, s. 3. TurÅ 1951, s. 64.
(1 d) -TOPPA. (numera föga br.) bot. strandrödtoppa. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 139 (1901).
(1 d) -TORN, sbst.1 (†) busken Hippophaë rhamnoides Lin., havtorn. Högberg Fl. 2: 269 (1843).
-TORN, sbst.2 (tillf.) vid strand beläget (fästnings)torn. Klercker Cuba 155 (1898).
-TORV. (†) torv bildad vid hav- o. sjöstrand (med förmultnande delar av strandväxter o. tång ss. väsentligaste beståndsdelar). Rinman 2: 1017 (1789). Post KoprJordb. 28 (1862).
(1 d) -TRAMPGRÄS~02 l. ~20. (numera föga br.) bot. växten Polygonum Raii Bab. ssp. norvegicum Sam., sandtrampört. ArkBot. II. 1: 64 (1904).
(1 d) -TRAV. bot. växten Arabis petraea Lam.; jfr -bränna, -vårel. Krok o. Almquist Fl. 1: 101 (1903).
(1 d) -TRIFT. bot. o. trädg. (den i Sv. äv. ss. prydnadsväxt odlade) växten Armeria maritima (Mill.) Willd. (som förekommer på stränder o. strandängar), trift; numera i sht om (den på svenska västkusten hemmahörande) underarten A. maritima Mill., ssp. maritima; jfr -nejlika. Gosselman BlekFl. 53 (1865). VåraKulturvN 49 (1977). Krok o. Almquist Fl. 1: 423 (1984; om ssp. maritima).
(1 d) -TRIPPEL. (†) fågeln Tringa hypoleucos Lin., drillsnäppa. Juslenius 301 (1745).
(1 d) -TRÄD. på l. vid strand växande träd. BotN 1867, s. 100.
-TUNGA. tunga av strand. Berg Sjöf. 20 (1910).
(1 d) -TUSENSKÖNA. (†) växten Achillea ptarmica Lin., nysört. Högberg Fl. 2: 220 (1843).
(1 d) -TVESTJÄRT~02 l. ~20. entomol. om (den i södra o. mellersta Europa förekommande) tvestjärten Labidura riparia. DjurVärld 2: 530 (1961).
-TYP. (i sht i fackspr.)
1) till 1: typ av strand. Selander LevLandsk. 141 (1955).
2) till 1 d: typ av djur l. växt som (företrädesvis) uppehåller sig l. lever resp. växer på strand(en). VäxtLiv 3: 517 (1936).
(1 d) -TÅDA. (†) växten Deschampsia bottnica (Wg.) Trin., gultåtel. UtsädT 1893, s. 204.
(1 d) -TÅG, sbst.1 om gräsliknande växter av släktet Juncus.
1) bot. växten Juncus maritimus Lam. VäxtLiv 2: 160 (1934).
2) (†) växten Juncus acutiflorus Ehrh., spetståg. Nyman HbBot. 352 (1858).
3) (numera föga br.) växten Juncus balticus Willd., östersjötåg. Lilja SkånFl. 229 (1870). Krok o. Almquist Fl. 1: 194 (1901).
-TÅG, sbst.2 (mera tillf.) tåg för förtöjning vid stranden. Johansson HomOd. 12: 32 (1844).
(1 d) -TÅTEL. (†) växten Deschampsia bottnica (Wg.) Trin., gultåtel. Krok o. Almquist Fl. 1: 242 (1903).
-TÄKT. (numera föga br.) (odlad o.) inhägnad del av strand; jfr intäkt 5. Broman Glys. 1: 372 (1718).
-UPPLANDNING~020. i sht geol. särsk. konkret: strandområde l. del av strand som uppkommit genom upplandning (huvudsakligen på grund av landhöjningen). Smeds Malaxb. 140 (1935).
-UTLIGGARE~0200. (i vissa trakter, numera föga br.) person som ligger utanför stranden (o. fiskar) med en liten båt. GotlLT 1852, nr 46, s. 1.
-VAD. fisk. om liten finmaskig vad, i sht för agnfiske, använd vid l. intill strand l. landad på strand. Smitt SkandFisk. 1035 (1895).
-VAKT. [fsv. strandvakt (i bet. 1)] (i sht om ä. förh.)
1) till 1, 1 h; abstr.: vakthållning på l. vid strand, strandbevakning; äv. konkret(are): vaktpass o. d.; jfr -vård 1. RA I. 1: 403 (1544). På dät strandwachten icke schall .. gravera the bönder, som liggia widh siöösijdan, ty (osv.). 1BorgP 305 (1669). Så snart fienden kom in i Södermanlandsskären, uppskars budkaflar i kustsocknarne, och allmogen begynte hålla strandvakt. Malmström Hist. 1: 74 (1855). Här, liksom eljest i rikets kustband, har tredubbel vakthållning varit ordnad: byvakt, strandvakt och bergvakt. Näsström FornDSv. 1: 49 (1941).
2) till 1, 1 c, 1 h, konkret: person (l. mytisk varelse) l. (enskild man i) truppstyrka l. postering som håller strandvakt (i bet. 1; jfr kust-vakt); i fråga om moderna förh. äv. om vakt vid badstrand o. d.: badvakt. Dahlberg Dagb. 115 (c. 1660; om trupp). Hela dagen hängde dimmans tjocka slöja för de uppmärksamma Svenska strandvakternas blickar. Sparre Frisegl. 2: 276 (1832). Böttiger i 2SAH 50: 277 (1875; om centaurer vaktande vid en sjudande blodström i helvetet). IllSvOrdb. (1955; om badvakt).
-VAKTARE. (i sht om ä. förh.) jfr -vakt 2. Serenius Cc 3 a (1734).
-VALL.
1) i sht geol. vall (av lösmaterial, vanligen grus o. sten) bildad (gm vågors l. vattenströmmars inverkan) på l. vid l. längs strand (av hav l. sjö, äv. av flod o. d.). Ling As. 351 (1833). Gränserna för Yoldiahafvet betecknas .. af gamla strandvallar, bestående af särdeles väl rundade stenar, verkliga klapperstenar. Nathorst JordH 1026 (1894). En (valborgsmässo-)eld, som låg i själva strandvallen (vid Siljan). Lagerlöf Holg. 2: 155 (1907). 2NF 18: 685 (1912; om strandvallar uppbyggda av floden Mississippi). Stugan låg uppe på randen av den första strandvallen. Wigforss Minn. 2: 183 (1951). jfr ancylus-strandvall.
2) på l. vid strand (av jord l. sand o. d.) anlagd vall (utgörande l. ingående i befästningsverk l. fördämning). Carl XII Bref 386 (1711; i pl., utgörande befästningar). Då flodernas slam delvis aflagras på deras botten, upplyftes småningom deras vatten och skulle öfversvämma landet (dvs. Nederländerna), om man icke genom höga strandvallar skyddade detta. 2NF 19: 679 (1913).
Ssgr: strandvalls-komplex. geogr. o. geol. komplex (se d. o. 2) av strandvallar. SvGeogrÅb. 1957, s. 167.
(1 d) -VALLMO~20, äv. ~02. bot. växten Glaucium flavum Cr. Hartman ExcFl. 76 (1846).
(1 d) -VARG. [nl. o. t. strandwolf] (†) schabrakhyena. Strand-Varg (StrandWolf) kallas (av de holländska nybyggarna vid Godahoppsudden) en .. (hyene-)art. VetAH 1820, s. 59. 2SvUppslB (1953).
-VASKARE. (i vissa trakter) strandgast; äv. om lik av drunknad person (särsk. sjöman); jfr -vrak 2. Afzelius Sag. 3: 99 (1841). SDS 3/5 1935, s. 10 (om lik av sjömän). GbgP 1956, nr 294, s. 2.
-VASS. Fryxell Ber. 12: 157 (1843).
(1 g) -VATTEN. [fsv. strandvatn] sjö-, havs- l. flodvatten vid l. på strand; äv. (jur.): vattenområde nära strand som (enligt vattengränslagen) förs till fastighet med strandrätt (se d. o. 2). Johansson HomOd. 8: 55 (1844). (Han) väntade att få se sin katse full av breda och feta braxnar, vilka så småningom började söka sig till vassen och strandvattnet. Enckell VHjärt. 201 (1933). SvFiskelex. (1955: i juridisk mening). Anm. I Nordforss (1805) förekommer ordet med följande fr. översättning: eau de la mer, eau saumâtre, dvs.: havsvatten, bräckt vatten.
Ssgr: strandvatten-gröe. (numera föga br.) bot. växten Puccinellia distans (Lin.) Parl. (som kan förekomma i strandvatten), grått saltgräs; jfr strand-gröe c. UtsädT 1893, s. 203.
-VED. ved insamlad på strand l. hämtad från strand; förr äv. om ved från fälld strandskog; jfr -famn. Tiden 1848, nr 249, s. 4. Hultin BergshFinl. 68 (1896; från strandskog; om förh. i Finl. c. 1700).
(1 d) -VEDEL. bot. (prydnads)växten Astragalus danicus Retz. Krok o. Almquist Fl. 1: 182 (1935).
(1 d) -VEGETATION. vegetation på l. vid strand. Wikström ÅrsbVetA 1836, s. 525.
(1 d) -VELA. (i vissa trakter) mindre strandpipare. TurÅ 1953, s. 250.
(1 d) -VERA. (†) växten Thalictrum minus Lin., kustruta. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 487 (1901).
-VERK.
1) (förr) på l. vid strand uppförd försvarsanordning (framför bastion l. framför del av den egentliga fästningsmuren). BtVLand 2: 42 (1760). 2NF 13: 1107 (1910).
2) (†) strandskoning; jfr bålverk, sbst.2 2. Sylvius Curtius 369 (1682).
(1 d) -VERONIKA. bot. (den i Sv. äv. ss. prydnadsväxt odlade) växten Veronica longifolia Lin.; jfr -prisa, -ärenpris. Liljeblad Fl. 8 (1816).
(1 d) -VETE.
1) (†) växten Ammophila arenaria (Lin.) Link, sandrör (se d. o. 3). Schulthess (1885).
2) (numera mindre br.) bot. strandkvickrot. Krok o. Almquist Fl. 1: 208 (1898).
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) strandråg (se d. o. 2). Kalm VgBah. 162 (1746).
(1 d) -VIAL. bot. växten Lathyrus japonicus Willd.; jfr -ärt. Arrhenius Jordbr. 3: 195 (1861).
-VIDD. vidd l. utsträckning av strand; äv. konkret: (vidsträckt) strandområde. Sverige har en strandvidd af mera än 300 mil. Möller (1807). När sanden torkat och vinden bär mot land, föres sanden inåt och sprides öfver strandvidden. SkogsvT 1907, s. 123.
(1 d) -VINDA. bot. växten Calystegia soldanella (Lin.) R. Br. Weimarck SkånFl. 522 (1963).
-VINNING. (numera föga br.) konkret: mark vunnen (gm landhöjning l. sjösänkning o. d.) från tidigare havs- l. sjöbotten (som på detta sätt blir strandområde). SmålP 1890, nr 57, s. 4. Sernander SkandVeget. 362 (1901).
Ssg: strandvinnings-jord. jfr jord 5. SDS 1895, nr 525, s. 1.
(1 d) -VIOL.
1) bot. växten Viola persicifolia Schreb. Nyman VäxtNatH 1: 380 (1867). Weimarck SkånFl. 462 (1963).
2) (†) växten Viola rupestris F. W. Schm., sandviol, backviol. Lilja SkånFl. 162 (1870).
(1 d) -VIPA. [sv. dial. strandvipa, om olika småvadare, särsk. mindre strandpipare, drillsnäppa, kärrsnäppa, strandskata] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om vissa fåglar av familjen Charadriidae (småvadare), särsk. om fågel tillhörande släktena Tringa Lin. (storsnäppor) l. Calidris (småsnäppor); i pl. förr äv. om släktet Tringa Lin. (i ä. systematik äv. innefattande släktet Calidris); särsk. i sådana uttr. som bågnäbbad strandvipa, fågeln Calidris ferrugineus Brünn., spovsnäppa, föränderlig strandvipa, fågeln Calidris alpina Lin., kärrsnäppa, isländsk strandvipa, fågeln Calidris canutus Lin., kustsnäppa, svartgrå strandvipa, fågeln Calidris maritima Brünn., skärsnäppa, Temmincks strandvipa, fågeln Calidris temminckii Leisl., mosnäppa. Lychnos 1950—51, s. 203 (1712; om drillsnäppa l. möjl. om mindre strandpipare). Nilsson Fauna II. 2. 2: 80 (1834: Svartgrå Strandvipa). Holmgren Fogl. 863 (1870: Bågnäbbad Strandvipa). Därs. 865 (: Föränderlig strandvipa). Därs. 870 (: Temmincks strandvipa). Därs. 871 (: Isländsk strandvipa). Strandvipornas slägte, Tringa L., är ofantligt artrikt och utbredt öfver alla zoner ända upp till höga norden. Rebau NatH 1: 473 (1879). En flock strandvipor lyfter från vattenbrynet, susar i väg öfver vattnet, följer reflarne ett stycke, vänder ut emot hafvet, blixtsnabbt så att de ljusa bukarne lysa, svänger en gång rundt om bankarne. NordRevy 1895, s. 940. Cannelin (1939).
Ssg: strandvip- l. strandvipe-släkte(t). zool. släktet Tringa Lin. (i ä. systematik äv. innefattande släktet Calidris). Nilsson Fauna II. 2. 2: 79 (1834). SvUppslB (1935).
-VIST. (i vissa trakter) (av ett byalag ägt) strandområde (för l. med båthus, bodar, torkställningar o. d.), sjövist. FolklEtnSt. 4: 175 (1931).
(1 d) -VIVA. bot. växten Primula nutans Georgi. Krok o. Almquist Fl. 1: 77 (1901).
(1 d) -VIXA. (†) fågeln Rallus aquaticus Lin., vattenrall. Möller (1790). Heinrich (1828).
-VRAK. [fsv. strandvrak, stranda vrak (i bet. 2)]
1) (numera i sht i vissa trakter) koll., om mer l. mindre värdelösa föremål l. växter l. dyl. som av vågor l. strömmar vräkts upp på l. mot strand. Schroderus Comenius e 2 b (1639). Somligestädes föra the Klöder tilhopa, thet är Strandwrak aff Gräss som Haffzwågen vpskutit hafwer, och när thet är rutit, föra the thet sedan in på åkeren. IErici Colerus 1: 94 (c. 1645). Rosenberg OsKvism. 145 (1934).
2) (numera i sht i vissa trakter) i mer l. mindre bildl. anv., dels om vinddriven (o. mer l. mindre oduglig) person som håller till på strand, dels om (vålnad l. lik efter) drunknad o. obegravd person som av vågorna vräkts upp på strand; jfr -gast, -huggare, -vaskare. Ett kräk var han, ett strandvrak, en beachcomber, det föraktligaste kräk Gud skapat. AB 29/10 1933, s. 27. Vålnader (av personer som drunknat o. ej fått vila i vigd jord) liksom de ilandflutna liken bruka kallas för .. strand- eller sjövrak. Hagberg DödGäst. 585 (1937).
3) [jfr 1, 2] (numera bl. tillf.) skeppsvrak av strandat fartyg (jfr 4). Det strandwrak som har (felaktigt för: här) war funnet wedh Ällöhn. ÅngermDomb. 1646, fol. 2. Itt strandhwraak effter Cronones Båijort. Därs. 1648, s. 122. De Waror, som bärgas utur Strandwrak, och äro så mycket skadade, at deras wärde icke swarar emot Tullen och Accisen, dock äro något brukelige och gagnelige, måge, efter föregången laga wärdering, njuta lindring i Tullen och Accisen. PH 6: 4280 (1756). Nordforss (1805).
4) (numera bl. tillf.) koll., om strandgods (se d. o. 1); äv. om gods av liknande slag anträffat på öppna havet (utan känd ägare), sjöfynd; jfr -fynd slutet. G1R 8: 107 (1532). (I Borgå) skal och noget strandwrak, som är noget wax, ffunnet vara. HFinlH 1: 299 (1546). Bonsdorff Kam. 634 (1833; äv. om gods i öppna sjön).
Ssgr: strandvraks- l. strandvrak-auktion. (förr) till -vrak 3, 4: (av tullförvaltning förrättad) auktion på ”strandvrak”, sjöfyndsauktion; jfr strand-auktion, strandnings-auktion. SFS 1904, nr 35, s. 84.
-distrikt. (förr) till -vrak 3, 4, inom tullförvaltningen: distrikt inom vilket en tullstation hade att omhänderta strandvrak, strandvraksområde; jfr strandnings-distrikt. PT 1898, nr 64 A, s. 4.
-farkost. (numera föga br.) till -vrak 3: farkost utgörande strandvrak. Stiernman Riksd. 2277 (1719).
-fynd. till -vrak 4: (i fråga om ä. juridiska förh.) konkret: fynd (se d. o. 1 a) i form av strandvrak, sjöfynd. Botin Hem. 2: 94 (1756). Dens. Utk. 359 (1761).
-mål. (förr) till -vrak 3, 4; jfr mål, sbst.2 1. Arnell Stadsl. 817 (1730).
-vall. till -vrak 1: vall bestående av ilandspolade växtdelar o. d. Sernander SkandVeget. 125 (1901).
-VRÄKT, p. adj. (i sht i vitter stil) av l. ur hav (l. sjö l. flod o. d.) uppvräkt på strand; om fartyg o. d. äv.: strandad (se stranda II 1 a); om personer äv.: skeppsbruten (äv. substantiverat). Adlerbeth Buc. 36 (1807). SPF 1839, s. 57 (: strandwräkt gods). Ingen av de strandvräkta hade så mycket som en brödkant att bita i. Törnblom Livsöd. 65 (1915). När man plundrade ett strandvräkt danskt krigsskepp. SSiwertz (c. 1930) hos Östergren.
-VÅG. våg vid strand; äv. om bränning. Fries (1906). Caldenius o. Sandegren Istid. 5 (1925; om bränning).
-VÅRD. [jfr fsv. strandvardher, -wordher, -worder] (numera bl. ngn gg, arkaiserande)
1) i fråga om det under medeltiden o. början av nyare tiden längs landets gränser uppbyggda bevakningssystem som avsåg att skydda mot invasionsföretag: strandvakt (se d. o. 1), strandbevakning. G1R 9: 138 (1534). Flodström SvFolk. 545 (1918; om förh. under medeltiden).
2) vakt med uppgift att hålla strandvård (i bet. 1). Lagerbring 1Hist. 1: 397 (1769). KrigVAH 1834, s. 45.
(1 d) -VÅREL. (†) strandtrav; jfr -bränna. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 452 (1901).
-VÄG. [fsv. stranda vägher, m., väg ledande till l. från strand] längs strand gående (l. till l. från strand ledande) väg; äv. adverbiellt i sådana uttr. som resa (l. köra) strandvägen, resa osv. längs strandvägen; äv. bildl. OxBr. 6: 26 (1628). Reser altså strandwägen genom Österbotn och Finland, näml. genom Ule, Brahestad (osv.). Linné Bref I. 1: 324 (1732). Böttiger ItStud. 2: 135 (1853; bildl.). Ett fordon kom körande strandvägen in i vår gränd. Rydberg Vap. 36 (1891).
(1 d) -VÄGBREDBLAD. (†) växten Plantago maritima Lin., gulkämpar. Lilja SvFoderV 93 (1867).
-VÄGG. (numera bl. tillf.) om mer l. mindre lodrät (väggliknande) strand. Atterbom Minn. 441 (1818).
-VÄKTARE. (förr) person som utförde tjänst inom strandvården i Stockholms stad (o. möjl. äv. i andra städer); anträffat bl. i ssgn strandväktar-hus.
Ssg: strandväktar-hus. (förr) ämbetslokal för strandväktare. Carlberg SthmArchitCont. B 3 a (1740).
-VÄLING. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) strandgast. Hagberg DödGäst. 585 (1937).
-VÄRN. (strand- 1834 osv. strande- 1560) [fsv. strandvärn (i abstr. bet.)] abstr.: värn av strand; äv. (o. numera företrädesvis) konkret, dels: försvarsvärn på strand, dels (numera bl. tillf.) om strandskoning l. dyl. Um nagre galeyder och andre skip skolle sändis til Nylandz siden til strande värn, synnes (osv.). RA I. 1: 704 (1560). Brinkman (o. Adlersparre) Brevväxl. 251 (1834; i bild). (I gamla tider) ha dessa solida granitkyrkor (dvs. rundkyrkorna) spelat en icke oviktig roll som kustböndernas sockenfäste och strandvärn. UpplFmT 22: 429 (1902).
(1 d) -VÄXT. växt som (huvudsakligen) förekommer l. trivs på stränder; jfr -ört. Möller (1790).
-YTA. yta bestående av strand(område); äv. (i fackspr.) om tänkt yta mellan två strandlinjer för ett visst skede av förändringar av vattennivåer; äv. om tänkt lutande yta som skär ett flertal sådana strandlinjer. MosskT 1891, s. 84. Såsom synonym (till isobasyta) använder jag termen strandyta eller lyft strandyta, d.v.s. den yta som går genom de lyfta strandlinjerna från ett visst skede av nivåförändringarna. Fennia XLVII. 4: 5 (1926). Diagram över de senglaciala strandytorna i södra Finland. SvGeogrÅb. 1937, s. 105.
(1, 1 g) -ZON. (i sht i fackspr.) område l. region omfattande såväl landområdet närmast strandlinjen som (det grunda) vattenområdet närmast stranden; i sht om området mellan hög- o. lågvattenlinjen; jfr -region. Ymer 1905, s. 21. Den egentliga strandzonen mellan sjöns högvattens- och lågvattenslinje. Selander LevLandsk. 175 (1955).
-ÅKER. åker på l. vid strand; i sht om åker i den obebyggda strandzonen på Gotl. BotN 1843, s. 149. Bergman GotlGeogr. 8 (1870).
-ÅS. om av vattnet bildad ås vid strand(en); jfr -vall 1. Nilsson Ur. I. 1: 92 (1843).
-ÄGA. äga på l. vid strand l. äga omfattande del av strand. Widekindi G2A 125 (c. 1676). En knakande gärdsgård, som skilde två strandägor åt. Aronson Byar 151 (1937). I dag sitter självägande jordbrukare på friköpta gårdar vid sjön, medan herrgårdarnas strandägor krympt ihop. TurÅ 1961, s. 267.
-ÄGANDE, p. adj. om person l. gård o. d. som äger strand. Rääf Ydre 1: 19 (1856; om hemman).
(1, 1 g) -ÄGANDERÄTT~0002. jur. äganderätt till strand (o. därigm äv. till därinvid liggande vattenområde med fiskerätt o. d.); äv. konkret(are): rätt (se rätt, sbst.2 2) som reglerar sådan äganderätt (jfr -lag, sbst.1, -rätt 1). SFS 1852, nr 30, s. 2. NF 4: 1377 (1881; om rätt reglerande äganderätt). Som en tvingande nödvändighet framstår frågan om fiskerättens frigörande från strandäganderätten. Motion i 2 kam. 1911, nr 212, s. 3. De viktigaste momenten i strandäganderätten äro rätten till fiske, till utnyttjande av vattenkraft samt till uppgrundningar. SvUppslB (1935).
-ÄGARE. person som äger (del av) strand l. har strandäganderätt. Triewald Konst. 44 (1734). LAHT 1900, s. 155. (Danmark) kunde .. utestänga oss från tullfriheten i Öresund och pålägga våra skepp en dryg tullafgift, så mycket mera förödmjukande i ett farvatten, där Sverige numera (efter freden i Roskilde) var den ene strandägaren. Svensén Världsv. 17 (1908).
Ssgr: strandägar-, äv. strandägare-intresse. jfr intresse 3. Sthm 1: 46 (1897).
-rätt. rätt tillkommande strandägare; jfr strand-rätt 2, strand-äganderätt. Lundell (1893). Rig 1961, s. 138.
(1 d) -ÄGGLING. (†) strandglim. Liljeblad Fl. 178 (1798).
(1 d) -ÄLSKLING. (†) växten Myosotis laxa Lehm., sumpförgätmigej; jfr -öga. Nyman HbBot. 277 (1858).
-ÄNDA l. -ÄNDE. ända på l. av strand; äv. om den ända av ngt (t. ex. vågbrytare) som ligger på l. vid l. mot strand. Tvenne små sten-halföar .. skjuta ut i fördjupningen (där det tidigare funnits en damm), en från hvardera strand-ändan. Atterbom Minn. 449 (1818). TT 1893, Byggn. s. 59 (om ände på vågbrytare).
-ÄNG. äng på l. vid strand. Dalin Vitt. II. 6: 112 (1740).
Ssgr: strandängs-gräs. Mörne DödÅr 22 (1910).
-ruta. (numera föga br.) bot. växten Thalictrum minus Lin., kustruta. Lilja SkånFl. 398 (1870).
-typ. ASFFlF 42: 31 (1915).
-ÄNGD. (i vitter stil) större landområde omfattande såväl strand l. stränder som intilliggande trakt, strandtrakt. (Stenhammar o.) Palmblad II. 2: 309 (1826). Det Vestenfjeldske Norge är en så smal och af hafsvikar genomskuren strandängd, att der icke kunna finnas andra än högst obetydliga kustfloder. Sörensson Palmblad LbGeogr. 95 (1854). Ericson Fågelkås. 1: 170 (1906).
(1 d) -ÄRENPRIS~002, äv. ~200. (numera föga br.) bot. strandveronika. Gosselman BlekFl. 3 (1865). Ekbohrn 1403 (1936).
(1 d) -ÄRT, äv. (numera föga br.) -ÄRTA. bot. i sg. o. pl.: strandvial, äv. (nästan bl. i pl.) om den ärtlika ätliga frukten av denna växt. Linné Fl. nr 608 (1745: Strand-ärter). Weste FörslSAOB (c. 1817; äv. om frukten). Thedenius FlUplSöderm. 329 (1871; i sg., om växten). Weimarck SkånFl. 428 (1963).
Ssgr: strand-ärts-matta. jfr matta, sbst.1 2 a. TurÅ 1958, s. 69.
-täckt, p. adj. Tigerstedt SEtapp. 47 (1940; om dyner).
(1 d) -ÄRVE. (†) växten Cerastium subtetrandrum (Lange) Murb., östkustarv. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 542 (1901).
(1 d) -ÖGA. (†) växten Myosotis laxa Lehm., sumpförgätmigej; jfr -älskling. Lyttkens Växtn. 332 (1906).
-ÖR. [fsv. stranda ör]
1) (numera föga br.) på stränder förekommande jordart väsentligen bestående av grovt grus o. klappersten. VetAH 1800, s. 152. MosskT 1892, s. 216.
2) om (delvis) kringfluten lokalitet: ör vid strand (o. med landförbindelse härmed). Lönnberg FnordSag. 1: 43 (1870).
(1 d) -ÖRT. jfr -växt; särsk. (bot.) i speciellare anv., dels om växten Bidens tripartita Lin., brunskära, dels om växten Lycopus europaeus Lin., strandklo, dels i uttr. röd strandört, strandkrypa. Osbeck Resa 41 (1751, 1757). HushJourn. 1785, jan. s. 221 (om strandklo). Möller (1790; om brunskära). Lilja SkånFl. 164 (1870: Röd).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STRANDA-GRÄS, se A.
C: STRANDE-BOD, -FOGDE, -MAN, -STRIK, -VÄRN, se A.
D (numera bl. tillf.): STRANDS-MALÖRT, se A.
Avledn. (till 1): STRANDA, v., se d. o.
-STRANDAD, p. adj. ss. senare led i ssg: som har (så l. så beskaffad) strand; se skön-strandad.
-STRANDIG, adj. ss. senare led i ssg, = -strandad; i ssgn gall-strandig.
STRANDLING, r. l. m. [jfr t. strandling, strändling, växten Littorella uniflora (Lin.) Asch.] (numera knappast br.)
1) växt tillhörande släktet Littorella Berg., strandpryl; särsk. om växten L. uniflora (Lin.) Asch., strandpryl. Liljeblad Fl. 66 (1792; om L. uniflora). Weste FörslSAOB (c. 1817). Berndtson (1880).
2) strandkrypa. Liljeblad Fl. 142 (1816). NF 5: 1285 (1882; om släktet). Cannelin (1939).

 

Spalt S 12513 band 31, 1991

Webbansvarig