Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRAMNA stra3mna2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (föga br., IllSvOrdb. (1955, 1964)).
Etymologi
[avledn. av STRAM]
motsv. STRAM 1—4: bli stram(are); bli hårt (hårdare) knuten; äv. bildl. (särsk.: stelna, stelna till). I drömmen låg handen allt öppnare och slutligen viljelös, men åter stramnar den och knyter sig manligare och hårdare. Heidenstam Vad vilja vi? 8 (1914). Hans öppna ansikte har åldrats, stramnat och liksom dragits tillsammans. Siwertz JagFatt. 221 (1939). Stramna .. (dvs.) bli stram(are); särsk. bildl.: få ett stramt uttryck, stelna till. IllSvOrdb. (1955). Repet stramnade mer och mer. SvHandordb. (1966).
Särsk. förb.: STRAMNA TILL10 4. (med ens l. för ett ögonblick) stramna. Häradshöfdingen stramnade till samt såg på Svensson strängt och forskande. Hedenstierna Svenssons 23 (1903). Hon .. kände en liten rest af sin stackars vilja stramna till. Därs. 158. Stigen .. var blöt och mjuk i sänkorna men stramnade till och gav svikt och spänst åt steget i den torra marken. Rosen GrönK 93 (1940). —
STRAMNA ÅT10 4. (mera tillf.) stramna till, stramna, stramas åt. Lodjuret .. vände huvudet .. Öronen stramnade åt i en knappt märkbar darrning. Johansson RödaHuv. 1: 97 (1917).

 

Spalt S 12512 band 31, 1991

Webbansvarig