Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMARAGD smarag4d, r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. SMARALD, anträffat bl. i pl. -er.
Ordformer
(schmaragder, pl. 1670. smaragd (-dh) 1536 osv. smaralder, pl. 15531567. smaraud 1543)
Etymologi
[fsv. smaragd; jfr dan. o. nor. smaragd, fvn. smaragdr (nyisl. smaragð), mlt. smaragd, fht., mht. smaragd, smarāt (t. smaragd); av lat. smaragdus, av gr. σμάραγδος, ytterst av mind. l. semit. urspr. (jfr prakr. maragada-, hebr. barak, lysa); med avs. på formerna smarald, smaraud jfr mlat. smaraldus, ffr. emeraude, esmeralde m. m. (fr. émeraude), it. smeraldo, sp. esmeralda, eng. emerald (av ffr. emeraude osv., se ovan). — Jfr SMARAGDIT]
1) (mer l. mindre genomskinlig) ädelsten av gruppen beryll (se d. o. 2) med hög glans o. klart (gräs)grön färg (äv. kallad ädel l. äkta smaragd); äv. i utvidgad anv., om annan liknande varietet av beryll l. annat liknande mineral (se särsk. a), särsk. om liknande prydnadssten av mindre glans o. genomskinlighet (särsk. i uttr. oäkta l. oädel smaragd). Syntetisk, imiterad smaragd. VarRerV 50 (1538). The oächta Smaragder äre myckit större än the ächta. Hildebrand MagNat. 281 (1650). Man särskiljer Ädla smaragden, som har en gräsgrön till smaragdgrön färg och släta kristallytor, samt är genomskinlig, från Oädla smaragden eller vanliga Beryllen, som innefattar de öfriga varieteterna med mindre klara färger. ASjögren Min. 148 (1865). (Hon bar) en liten platinaring med en fyrkantig smaragd mellan två små diamanter. Söderberg AllvLek. 207 (1912). Columbia och Peru kunna uppvisa de största fynden av smaragder. Östergren (1941). Form 1952, s. 70. särsk.
a) i vissa uttr. betecknande särskilda slag av smaragd (särsk. smaragd från visst område l. med vissa kännetecken). Åstrand (1855: occidentalisk smaragd). Nisbeth (1870: Prismatisk Smaragd). särsk.
α) (†) omogen smaragd, oäkta smaragd; jfr OMOGEN 2 h o. SMARAGD-FLUSS. Nordforss (1805). Weste (1807).
β) orientalisk smaragd, smaragd från Orienten (särsk. om en grön korund). ApotT 1698, s. 46. Frosterus Min. 95 (1917).
γ) uralisk smaragd, om en smaragdgrön granat från Ural, demantoid. Frosterus Min. 81 (1917). 2SvUppslB (1953).
δ) brasiliansk smaragd, om grön turmalin. Kjellin (1927). 2SvUppslB (1953).
b) i jämförelser. Såsom en Smaragd j sköno gulde står, alt så prydha wijsonar titt godha wijn. Syr. 32: 6 (öv. 1536). Glengarriff låg infälld som en jättestor, oregelbunden, stjärnformig smaragd i en ändlös, grå stenöken. Enckell KlagVindÖ 55 (1937).
c) bildl., om ngt som påminner om en smaragd (gm färg l. infattning o. d.). PDAAtterbom i Phosph. 1810, s. 278. Du ”Österhafvets öga”! sköna ö (dvs. Gotl.)! / Smaragd, som glänser i vår kungakrona! BEMalmström 6: 213 (1845). Jfr: Hr A(tterbom) älskar att i allmänhet (i sina verser) sätta smaragder, topaser, karbunkler, hvar han kan, i stället för meningar. Leopold 6: 320 (1813).
2) (i sht i vitter stil) om smaragdgrön färg(nyans), smaragdfärg. Vattnet hade fått en klart safirblå färg, som närmast land öfvergick till ljus smaragd. Melander Långtur 167 (1896). (På bergsluttningen) smekes ögat av mjuka gröna schatteringar. Det är skogens dystra allvar och ängens glada smaragd. Ambolt Kar. 68 (1935).
Ssgr (till 1): A: SMARAGD-ARMBAND~02 l. ~20. med smaragder besatt armband. Hägg TretungFl. 183 (1941).
-ART. art av smaragd. Rinman 1: 182 (1788).
-ARTAD, p. adj. jfr arta, v. V 3. Nordforss (1805).
-BLÅ. i smaragdgrönt o. blått skiftande. Nybom SDikt. 1: 400 (1846, 1880; om Fyrisån).
-BRUN. jfr -blå. Carlsson HelaSthm 375 (1912).
-DRUVA. (†) i druvform slipad smaragd. SthmModeJ 1851, s. 48.
-FLUSS. [jfr t. smaragdfluss] (†) om oäkta (naturlig l. imiterad) smaragd l. om smaragdgrön glasfluss (jfr fluss, sbst.2 4, 5). Wallerius Min. 110 (1747). Rinman (1789; om glasfluss). En oäkta rund smaragd-fluss. RiksdRevStatsv. 1900, s. 252.
-FÄLT. (smaragde- c. 1815) (i vitter stil, numera bl. tillf.) smaragdgrönt fält. Stagnelius (SVS) 3: 281 (c. 1815).
-FÄRG. om smaragdens gröna färg. Rinman 1: 824 (1788).
-FÄRGAD, p. adj. som har smaragdfärg. Serenius Mmm 2 b (1757). Rinman 2: 733 (1789; om kristallglas).
-FÖRANDE, p. adj. om bergartsgång: som för (se föra 13) smaragder. Berzelius ÅrsbVetA 1841, s. 444 (om granitgångar).
-GLÄNSANDE, p. adj. (grön)glänsande som en smaragd. Schiller DrMargNyck. 27 (1930; om fräken).
-GRUND. (smaragde- 1821 osv.) (i vitter stil) om smaragdgrön mark; jfr grund, sbst.1 II 1. Se blomman! På smaragdegrunden / Hon blänker, oskuldsfull och skär. Stagnelius (SVS) 2: 143 (1821).
-GRUVA. jfr gruva, sbst.3 Rinman 2: 731 (1789).
-GRÖN, adj. (smaragd- 1782 osv. smaragde- 1854 osv.) grön som (l. av) en smaragd l. smaragder; äv. (om färg): som har denna färgnyans. Rinman JärnH 597 (1782; om färg). Wirsén i 2SAH 56: 119 (1879; om sjöar). SvD(B) 1956, nr 171, s. 4 (om gräsmattor). särsk. i n. sg. obest. substantiverat.
a) (i sht i vitter stil) om smaragdgrön färgnyans; äv. bildl. Atterbom 1: 195 (1824). (Stagnelius) kläder .. gerna (sina poetiska tankar o. känslor) i purpur eller rosenrödt, i azurblått eller smaragdegrönt. Böttiger 5: 297 (1871, 1874). De Geer SvNatRiked. 2: 19 (1950).
b) [jfr eng. emerald green] (i fackspr.) om smaragdgrönt färgämne; särsk. om sådant färgämne erhållet gm smältning av kaliumbikromat med borsyra o. urlakning av smältan med vatten, kromhydratgrönt, Guignets grönt, nürnbergergrönt, kromoxidgrönt; jfr krom-grönt. Almström KemTekn. 2: 598 (1845). Smaragdgrönt är till sin karaktär mera laserande än täckande, av ganska stor intensitet. Kumlien Oljem. 151 (1946). TNCPubl. 14: 88 (1951).
-GRÖNSKA. (smaragd- 1946 osv. smaragde- 1821 osv.) (i vitter stil) smaragdgrön grönska. Stagnelius (SVS) 2: 283 (1821).
-GÖK. [jfr eng. emerald cuckoo] zool. den afrikanska göken Chrysococcyx cupreus Shaw, som har smaragdgrön rygg o. hals o. guldglänsande undersida. FoFl. 1911, s. 126.
-HÄLL. (i vitter stil) smaragdgrön (berg)häll. Atterbom SDikt. 1: 159 (1837).
-KLIPPA. (i vitter stil) jfr -häll. Atterbom 1: 126 (1824).
-KRISTALL. kristallisk smaragd. NNordenskiöld (1842) hos Berzelius Brev 11: 247. —
-KRONA. särsk. (i vitter stil) om smaragdgrön trädkrona. Stagnelius (SVS) 2: 164 (1821).
-LATVÄRG. (†) latvärg innehållande krossad smaragd. ApotT 1698, s. 15. Därs. 1739, s. 17.
-LIK. som liknar en smaragd (i färg). Rinman JärnH 508 (1782; om glas).
-MODER. [jfr t. smaragdmutter] (†) om bergart vari smaragder finns l. kan finnas l. om smaragdgrönt mineral; särsk. dels om grön ”skörlspat”, dels = pras; jfr -pras o. moder, sbst. 6 b γ. Cronstedt Min. 68 (1758; om höggrön skörlspat). Brander NatH 133 (1785; om pras). Heinrich (1828).
-MOSSA. [jfr t. smaragdmoos] bot. mossan Dicranella heteromalla (Hedw.) Schimp., som har smaragdgrön färgskiftning; förr äv. om den i ljus smaragdgröna mossan Schistostega W. & M., lysmossa. Hartman Fl. 400 (1849; om lysmossa). Ursing SvVäxt. Krypt. 98 (1949).
-PRAS. (smaragd- 18521871. smaragdo- 1789) [jfr t. smaragdpraser, nylat. smaragdoprasius; mineralet kan innehålla smaragder] (†) = pras; jfr -moder. Rinman 2: 312 (1789). Dalin (1871: Smaragd-praser).
-PULVER. (smaragds- c. 1613) pulveriserad smaragd (förr använd ss. medel mot förgiftning). Forsius Min. 95 (c. 1613).
-RING. prydnadsring med infattad(e) smaragd(er). Stiernflycht HuushAnn. nr 1 (1636).
-SKÅL. (i vitter stil) smaragdgrön skål. Atterbom Lyr. 1: 31 (1837).
-SLIPNING. guldsm. om slipning av smaragd; särsk. om slipning till smaragdsnitt. SvD(A) 1960, nr 311, s. 16.
-SMYCKE. smycke utgjort av l. innehållande smaragd(er). SAOL (1900).
-SNITT. guldsm. åttkantigt trappsnitt brukligt hos smaragder. GuldsmKorr. 5: 25 (1951).
-STEN. (†) om bergart innehållande smaragder; jfr -moder. Carlstedt Her. 1: 247 (1832).
-STRAND. (smaragde- 1821 osv.) (i vitter stil) smaragdgrön strand. Stagnelius (SVS) 2: 269 (1821).
-TUVA. (smaragde- c. 1820 osv.) (i vitter stil) smaragdgrön tuva. Stagnelius (SVS) 2: 40 (c. 1820).
-TYP. typ av smaragd. Upsala 1935, nr 214, s. 5.
-VATTEN. smaragdgrönt vatten. Oceanens smaragdvatten. Samzelius Gränsm. 49 (1915).
-VÅG. (i vitter stil) smaragdgrön våg. Edfelt Slagf. 57 (1952).
-Ö. (smaragd- 1827 osv. smaragde- 1854 osv.) smaragdgrön ö (kännetecknad av frodig grönska l. smaragdgrönt hav o. d.); i sht i sg. best.; särsk. [jfr t. smaragdinsel, eng. Emerald Isle] om Irland, ”den gröna ön”. Rydqvist i 2SAH 12: 505 (1827; om Irland). Nybom SDikt. 1: 233 (1854, 1880; om Gotl.).
-ÖDLA. [jfr t. smaragdeidechse, eng. green lizard] zool. den (smaragd)gröna sydeuropeiska ödlan Lacerta viridis Laur. 1Brehm III. 1: 40 (1876).
B (numera bl. i vitter stil): SMARAGDE-FÄLT, -GRUND, -GRÖN, -GRÖNSKA, -STRAND, -TUVA, -Ö, se A.
C (†): SMARAGDO-PRAS, se A.
D (numera föga br.): SMARAGDS-PULVER, se A.
Avledn. (till 1): SMARAGDENE, adj.; adv. =. [jfr d. smaragdne, t. smaragden; sannol. delvis bildat efter mönster av gyllene, silverne] (i vitter stil) som liknar en smaragd, smaragdfärgad, smaragdartad; företrädesvis ss. adv. Havet smaragdene grönt / evigt tycks vilande bli. Åsberg KärlÖd. 22 (1915).
SMARAGDINISK, adj. [sannol. av t. smaragdin (av mht. smaragdin, av lat. smaragdinus) o. adj.-ändelsen -isk] (†) som är av smaragd l. smaragdlik l. smaragdartad; äv. om gruva: smaragdförande. Lacander Gyllenstierna 29 (1706; om gruva). Schulthess (1885).

 

Spalt S 7457 band 28, 1979

Webbansvarig