Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SILVER sil4ver l. (numera bl. tillf., i vitter stil, arkaiserande) SÖLVER söl4ver, förr äv. SYLVER, n. (SvTr. 4: 29 (1522) osv.) ((†) r. l. f.? OxBr. 11: 735 (1640: Arbetad silfver, möjl. n.), Stiernhielm Arch. B 2 b (1644), CAEhrensvärd Brev 2: 195 (1798)); best. -vret (SalOrdspr. 17: 3 (öv. 1536) osv.) ((†) -eret BtÅboH I. 13: 104 (1638), Hiärne RelSala 84 (1716); -ert KlädkamRSthm 1730, s. 176); pl. (i bet. 4) = (G1R 25: 12 (1555: huffvedt sölffver) osv.); l. SILV, sbst.1 (numera bl. tillf., i sht i vitter stil, arkaiserande, ss. förled i ssgr sil3v~) l. SÖLV (numera bl. tillf., i sht i vitter stil, arkaiserande (jfr dock SÖLVSKATT), ss. förled i ssgr söl3v~), förr äv. SYLV, n. (SvTr. 4: 68 (1523; enl. senare avskrift) osv.) ((†) f.? TbLödöse 257 (1592)); best. -et.
Ordformer
(seelff 1585. sel- i ssgr 1556 (: selskedh)1661 (: selskedh). self(f) 15361840. selfver (sellf- m. m.) 15231874. sielff- i ssg 1529 (: sielff skatt). siel(f)wer- i ssgr 1652 (: sielfwerblad)1713 (: sielfwerbord). sijlf- (sÿ-, -lff-) i ssgr 1530 (: Sijlffköparen, sg. best.)1664 (: sijlfstopar, pl.). sijlver (sÿ-, -lffuer m. m.) 15761702. sil- i ssgr 1525 (: silskatthen, sg. best.)1670 (: silbelte). silfr (-fvr) 16441828. sill- i ssgr 1628 (: sillsnören, pl.)1928 (: sillskrede, sg. best.). silv (sill-, -lf(f)) 1521 osv. silver (sj-, -ll-, -ffer, -fuer m. m.) 1521 osv. siolff 1534. siölf- (sjö-, -lff-) i ssgr 1567 (: siölffsalttzer)1633 (: sjölfpantter, pl.). siölfuer- i ssg 1615 (: Siölfuerstreket, sg. best.). solf (soll-, -ff) 15411659. solfuer (soll-, -ff(w)er m. m.) 15481677. sulffuer- i ssg 1561 (: Sulffuergeschijr). syl- i ssg 1541 (: ssylbæltæ). sÿl- i ssg 1597 (: sÿl-kanna). sylf(f) 1523 (enl. senare avskrift)1629. sylfver (-ffer m. m.) 15261732. sälfver- (-fuer m. m.) i ssgr 1661 (: Sälfuer kamar betiänte, pl.)1719 (: Sälfwer Stohlarne, pl. best.). söl- i ssgr 1540 (: sölsked)1647 (: sölknytni[n]gh). sölfe- i ssg 1662 (: Sölfe m(yn)tt). sölffre- i ssg 1578 (: Sölffre folior, pl.). sölffvel- i ssg 1557 (: sölffvel skåll). sölfr 1690. sölv (söll-, -lf(f) m. m.) 1523 osv. sölver (söll-, -lf(v)er m. m.) 1522 osv. söölf(f)- i ssgr 1561 (: söölff kleenodier, pl.)1615 (: söölfkädh))
Etymologi
[fsv. silver, selver, sylver, sölver, silf, self, sylf, sölf, sv. dial. silv, syll, sylv, söl, söll; jfr fd. sølf, sylf, silf, d. sølv, äv. (i sht ss. förled i ssgr) sølver, fvn. silfr, nor. sølv, sølver, nor. dial. sylv, got. silubr, fsax. siluƀar, mlt. o. lt. sulver, mnl. silver, holl. zilver, ffris. selover, fht. sil(a)bar, t. silber, feng. seolfor, eng. silver; jfr äv. kyrkslav. sĭrebro, ry. serebro, lit. sidãbras, lett. sidrabs, fpreuss. siraplis; av omstritt urspr., möjl. lån från något semitiskt språk (jfr assyr. ṣarpu, renat silver). — Jfr FÖRSILVRA]
1) ädel metall (utgörande ett grundämne med den kemiska beteckningen Ag o. atomvikt 107,880) som i rent tillstånd har vit färg o. hög glans, i naturen förekommer dels i gediget tillstånd, dels (o. vanl.) i förening med andra ämnen (i sht ss. sulfid i silverhaltig blyglans) o. som av alla metaller har den bästa förmågan att leda värme o. elektricitet, är mjukare än koppar o. hårdare än guld, utmärkes av stor seghet, tänjbarhet o. mottaglighet för polityr samt användes för framställning av mynt, prydnadsföremål o. vissa instrument o. d.; äv. oeg., om legering (i sht av silver o. koppar) l. kemisk förening (l. emulsion o. d. innehållande kemisk förening) vari denna metall ingår ss. en mera framträdande beståndsdel, särsk. om legering vars halt av denna metall icke understiger ett visst lagstadgat minimum (f. n. i Sverige 830/1000). En ljusstake av silver. Arbeten i silver. Gediget, äkta, rent, fint (i sht förr äv. gott) silver. Kontrollerat silver. Gammalt silver, se GAMMAL 7 c α. Förgyllt, vitt, matt silver. Arbetat, oarbetat silver. Drivet silver. Smälta silver. SthmSkotteb. 3: 189 (1521). BtÅboH I. 4: 64 (1629: gott sölff). Om Swijnen bijtas aff wilda Hundar .. giff them .. Smör och Bröd at förtära, på hwilket något Silfwer skal warda skafwadt .., ty thetta Silfweret drifwer Förgifftet ifrå Hiertat. IErici Colerus 2: 224 (c. 1645). För hvarje enskildt sammankomst tilställes (Svenska) Academien aderton Skådepenningar af silfver. 1SAH 1: 32 (1786). Björn och Frithiof suto båda / vid ett schackbord, skönt att skåda. / Silfver var hvarannan ruta, / och hvarannan var af guld. Tegnér (WB) 5: 37 (1825). Det rena silfret är hvitast af alla metaller .. men derjemte ganska elastiskt och klart klingande. Almström KemTekn. 1: 290 (1844). 12-lödigt silfver håller .. 12/16 rent silfver. 2NF 25: 484 (1916). Grenanders hade gamla vackra, ärvda saker .. i silver. Siwertz JoDr. 38 (1928). Äkta silvertrådar bestå av silver. Varulex. Beklädn. 57 (1945). GrafUppslB (1951; om kollodiumemulsion innehållande jodsilver). — jfr ARBETS-, BERGS-, BLAD-, BLICK-, BOK-, BRAND-, BROM-, CYAN-, FIN-, GLANS-, GRANALIA-, HORN-, HÅR-, JOD-, KAPELL-, KNALL-, KONTROLL-, MEDALJ-, METALL-, MUSSEL-, PAGAMENT-, PAJ-, PLANTS-, PLATT-, POLER-, PROV-, PUDER-, REN-, RIT-, RYMNINGS-, RÅ-, SALA-, SALBERGS-, SVAVEL-, TELLUR-, VERK-SILVER m. fl. — särsk.
a) i fråga om prov l. rening av silver; i sht (företrädesvis i bibeln) i jämförelser (jfr b α, c). Herrans taal äro klaar såsom genom eeldat siluer vthi enom leer dägel, bepröffuat j siu resor. Psalt. 12: 7 (öv. 1536; Bib. 1917: likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger). Såsom eelden pröffuar silffwret och vgnen guldit, altså pröffuar herren hiertan. SalOrdspr. 17: 3 (öv. 1536; Bib. 1917: Degeln prövar silver). Prova silver. Schultze Ordb. 4095 (c. 1755).
b) (i sht i vitter stil) i jämförelser l. i bildl. anv. (jfr a, c, i), med tanke på silvrets färg l. glans.
α) i jämförelser. Vit som silver. Duffuowingar, hwilke såsom .. silffuer och guld glittra. Psalt. 68: 14 (Bib. 1541). När himmlens steela dropp (dvs. snön) som sölf på marken faller. Holmström Vitt. 195 (c. 1700). Hans (dvs. gamle kung Göstas) hjessa är liksom silfret / i Eskils gemak. Snoilsky 2: 2 (1881). Aronson FjärdeVäg. 52 (1950).
β) mer l. mindre bildl.; äv. övergående i bet.: silverskimmer l. silverglans l. silverfärg (se d. o. 1). Morgontidiga sländor breda i fåran / vingarnas silver. Heidenstam NDikt. 27 (1915). (Olivträdet) gläder sinnet genom sina ljusa silvergråa blad som växla färg för vinden och blandar silver i hoppets färg. Martin Sett 162 (1933). särsk.
α‘) om månen l. månskenet l. den glans l. färg månskenet förlänar åt de ting som belysas av det. För Solens dyra gull, måst Månens Sölfwer falla. Granatenflycht Ord. 3 (1710). Herrligt hvälfs / En natt af silfver, bytt mot en dag af guld, / Kring jullen. Runeberg 2: 266 (1830). Månen .. / .. göt ut en ström af silfver. Wennerberg 1: 221 (1881). jfr MÅN-SILVER.
β‘) om vatten(yta) l. vattendrag l. sjö o. d.; äv. om dagg l. snö o. d. Man ser en flyktig bäck, som klagar och försvinner, / Se’n kring en mossig mark han alt sit silfver stänkt. Creutz Vitt. 27 (1761). Daggens silfver ligger öfver gräset. Bremer Nina 273 (1835). Drifvornas silfver. Crusenstolpe Mor. 4: 138 (1841). En gazell svalkade sin törst i det glittrande silfret. Ahlman HvStjärn. 40 (1907).
γ‘) om (färg hos) grånande l. grått l. vitt hår (l. skägg) hos åldrande l. gammal person (l. ss. tecken på att en person åldras l. åldrats); särsk. i sådana uttr. som åren (l. tiden) strör (sitt) silver i ngns lockar l. hår. Lyste så herrligt / droppande bloden / fram mellan silfret på hårvuxen barm. Tegnér (WB) 5: 135 (1821). Borgarn med ålderns silfver i hår och vissnade kinder / Andas i stoftet ut krigarens väldiga mod. Rydberg RomD 110 (1874, 1877). Hans hår skiftade redan i silfver, fast han bara var tre och trettio år. Heidenstam Karol. 2: 199 (1898). Arlberg .. bibehöll hela lifvet igenom ännu när åren strött silfver i håret något af den glade studenten i sinnet. Hellander Teaterorig. 139 (1900).
δ‘) om (silverglänsande) saltsjöfisk (i koll. bet.), företrädesvis om sill; ofta i uttr. havets silver. Santesson Nat. 233 (1880). Havets silver ger 1,2 milj. åt Upland. Det svenska saltsjöfisket värt 25 milj. 1928. Upsala(A) 1930, nr 97, s. 4. Havets silver(.) En bok om sillen. Eydal (1944; boktitel).
c) (i sht i vitter stil) i jämförelser l. i bildl. anv. (jfr a, b, i), med tanke på den klang som uppstår då föremål av silver anslås; särsk. bildl., om ren, klar, spröd (o. ljus l. mild) klangfärg l. dyl. hos ngt (i sht en mänsklig stämma). (T.) Silberklang .. (sv.) ljud som silfwer. Möller 2: 920 (1785). Jag förnimmer igen de smekande tonernas silfver, / Åter jag vaggar som förr fri genom dikternas rymd. BEMalmström 6: 9 (1845). Modersrösten, hur än åldern kommit den att darra och tappa sitt silfver (osv.). 2VittAH 27: 12 (1873, 1876). Ödman VårD 2: 20 (1888).
d) om silver använt till prydande l. skyddande beläggning l. infattning o. d.; äv. om färg- (ämne) l. skrivbläck o. d. som innehåller silver. Beslå, överdraga ngt med silver. Infatta ngt i silver. 1 Cristal Sten om fattat med silff. BoupptSthm 27/3 1655. (Huvudlaget) war beslaget alt öfwer med förgylt sölfwer och sölfwer lööf. KKD 3: 224 (1711). Uggla Herald. 27 (1746; om färg). Hwad? Skall jag tro att hon (dvs. bilden av Portia) är stängd i silfwer, / Som är tolf gånger mindre wärdt än guld? Hagberg Shaksp. 12: 326 (1851); jfr f. Initialen .. är .. (i Codex argenteus stundom) skriven med silver. Friesen (o. Grape) CodArg. 38 (1928).
e) om silver i form av l. ss. en mera framträdande beståndsdel i smycken, vävnader o. d.; äv. om silvertråd (ss. handelsvara l. i vävnad). KlädkamRSthm 1650 Fransk., s. 195. De gufwo henne så granna granna kläder af bara gull och sölf. Dalin Arg. 1: 321 (1733, 1754). Silfver och silke kan också soen bära. Granlund Ordspr. (c. 1880). Det övriga mittfältet (på en matta) prydes av vackra slingor med små palmetter och band i silver och guld. Sterner (o. Kinch) OrientMatt. 108 (1929). (†) Gezogen silfuer (dvs. silvertråd). OxBr. 11: 747 (1640). — jfr KRUS-, PARIS-, PLÄT-, SY-SILVER. — särsk. (†) i sådana uttr. som silver i guld l. guld i silver l. silver i (blått o. d.) silke, betecknande att en vävnad l. ett prydnadssnöre o. d. består av silvertrådar som ligga insprängda i guldtrådar l. omvänt resp. att en vävnad består av (blått osv.) silke med insprängda silvertrådar (jfr SILKE 1 a β, γ). Banden af Sölfwer i Guldh, sölfwer, heel guldh (osv.). KlädkamRSthm 1650 Fransk., s. 195. Liverie snören bestående af silfwer i blått gult och hwitt silke. Därs. 1726, s. 14. Därs. 1734, s. 5. Anm. till 1 e slutet. Sådana uttr. kunna äv. användas (i grundform l. gen. sg.) ss. framförställda attribut, vilka äv. kunna uppfattas ss. förled i ssgr. Suarth silcke i siluer snörer. KlädkamRSthm 1560 E, s. 77 a. Silfuer i Silkess possementer. Därs. 1651—52 Fransk., s. 228. Silfwer i gull och gull i Silfwer tråds knappar. Därs. 1749, s. 304.
f) med särskild tanke på silvrets dyrbarhet l. dess anv. ss. värdemätare l. betalningsmedel l. myntmetall (ämne för framställning av huvudmynt) l. handelsvara; utan bestämd avgränsning från 2 o. 3. Myntat, omyntat, präglat silver. ij (dvs. två) löduga mark Silff. G1R 1: 38 (1522). (De) haffue laghskuthit och sampligha sålt och wplåthit Måns person och pauel persson norra gården ij huedna ij Rijdh sochn for seelff 44 lodh. Rääf Ydre 1: 331 (i handl. fr. 1585). Ett Capital tillsammans i Sölfr och i bara penningar emot 20,000 richsthaler. SvBrIt. 2: 24 (1690). En anständig vedergiällning i sölf eller penningar. 2RARP 14: 453 (1743). Så äro ock många Lappar, som äro egare af några hundrade lod sölfwer, dem de söka at ega uti bälten, ringar, maljor (osv.). Högström Lapm. 91 (1747). Det omyntade silfver, som under medeltiden användes som betalningsmedel, hade i allmänhet form af runde, i den ena sidan platte, å den andra kullrige klumpar. Hildebrand Medelt. 1: 772 (1894). 2NF 37: 655 (1925). — jfr KAROLIN-, KRON-, KÖP-, MYNT-, REAL-, SAKÖRES-, SKATTE-, TIONDE-SILVER m. fl. — särsk. med mer l. mindre förbleknad bet., övergående i anv. ss. beteckning l. symbol för (stora) materiella tillgångar l. rikedom o. d. (särsk. i uttr. silver och guld); ofta i ordspr. l. ordspråksliknande talesätt (särsk. angivande att rikedom är ngt förgängligt l. att andra ting (t. ex. anseende) böra skattas högre än rikedom o. d.; jfr GULD 1 e β (ε‘, ζ‘ med anm.). Thå sadhe Petrus, Sylffuer och gull haffuer icke iach, men thet iach haffuer thet gefuer iach tigh. Apg. 3: 6 (NT 1526). Gott ryckte är kostelighare än stoor rikedom, och ynnest bätre än silffuer och guld. SalOrdspr. 22: 1 (öv. 1536; Bib. 1917: ett gott anseende är bättre än silver och guld). Sölfwer och Gull, / är träck och mull. Wivallius Dikt. 109 (1641). Silfver, gods och guld är till ondskan skuld. Granlund Ordsp. (c. 1880).
g) (†) i uttr. vara ringa till silvers, ha låg silverhalt. Thet nÿe mÿntet war så ringe til sÿlfuers, at enn lödigh {marker} hölt int fine (dvs. i finvikt) wedh pas halffann(at) lodh sÿlfuer. 3SthmTb. 1: 25 (1592).
h) i utvidgad anv. (jfr 2, 4), om silvervit l. silverglänsande metallegering som icke innehåller silver; nästan bl. dels ss. senare led i ssgr (jfr KINA-, MUSIV-, NY-, PERU-SILVER), dels ss. förled i ssgr betecknande föremål (särsk. föremål tillhörande utrustningen i ett hem) av nysilver (jfr SILVER-BÄGARE, -FAT, -TALLRIK m. fl. o. anm. sp. 2403).
i) mer l. mindre bildl. (jfr b, c); särsk. [jfr f] dels om ngt mycket värdefullt l. fint l. utmärkt, dels [silver anses som den näst efter guld ädlaste metallen] i speciellare anv., om ngt som betraktas ss. det näst bästa av två l. flera ting l. företeelser l. kategorier o. d. 1Kor. 3: 12 (NT 1526). Thens rettferdighas tunga är kosteligit silffuer. SalOrdspr. 10: 20 (öv. 1536; Bib. 1917: utvalt silver). Utaf the gamblas konst hans (dvs. Runius’) verser hade smak, / Doch ingen ährlig man kan honom therför skylla, / At han med andras gull sitt sölfver tänckt förgylla. Broms Vitt. 371 (1715). Tala är silfver, tiga är guld. Granlund Ordspr. (c. 1880).
2) koll.: föremål av silver (i bet. 1); särsk. dels om en kyrka tillhöriga föremål av silver (nattvardskalkar, ljusstakar o. d.), kyrksilver, dels om servis l. (vanl.) bestick (knivar, gafflar, skedar o. d.) o. uppläggningsfat o. d. av silver l. (i utvidgad anv., motsv. 1 h) av nysilver o. d., bordssilver; jfr 3. Kyrkans silver stals i natt. Hon äger mycket (gammalt) silver. Skall jag duka med silvret eller det rostfria? Torka silvret efter disken. Saa lothe i (dvs. Kristian II) och wthen sak och broth kaste i strömän och dränkia alle munnkana i Nydals closther, och latiid skinna Vpsala domkirke alt thet sölffuer och päninge, ther finnäs kwnde. SvTr. 4: 29 (1522); jfr 1. G1R 1: 192 (1524). Silfwer skal både Bord och skiänken härliga pryda (i ett hem). CupVen. C 5 b (1669). (Kyrkan har) Inlöst .. åthskilliga (sannol. felaktigt för åtskilligt) doomkyrckians sölfwer, som wed den swåra bygnaden uthsatt är. BtÅboH I. 11—12: 84 (1692). Jag får förnäma Barn, at däri (dvs. i modersmålet) undervisa, / Får kläda mig i Guld och uppå silfver spisa. OStrand i ÖfnSälskVitterlek 3: 97 (1763). Det är .. min hjertliga begäran, att Katrina får skeden; ty hon .. bör dock ega silfwer för att pryda kammarwäggen. Almqvist Grimst. 17 (1839). Silvret eller besticket placeras ut praktiskt och förnuftigt i den ordning det skall användas, på ömse sidor om tallriken. StKokb. 649 (1940). jfr (numera föga br.): Bacchus kommer när, / Ok all slags Wijn ok Öhl, i Sölff ok Glaas frambär. Lucidor (SVS) 220 (1672). — jfr BORDS-, BRUD-, FAMILJE-, KAFFE-, KJORTLA-, KRON-, KUVERT-, KYRK-, MAT-, NATTDUKS-, PANT-, RESE-, ROKOKO-, SERVIS-, TE-, ÄRVDA-SILVER m. fl.
3) [specialanv. av 2; jfr 1 f] koll.: mynt av silver (i bet. 1), silvermynt; äv. (i vitter stil) övergående i bet.: pengar, kontanter; förr äv. i uttr. så l. så många skilling silver, så l. så många skilling i silvermynt; utan bestämd avgränsning från 1 f. Kan jag få växla till mig fem kronor i silver? Så snart silfret utflutit ur banquen, hvad blir värckan? Silfret giömmes af de rika, af de fattiga nedgräfves och med et ord försvinner alldehles utur rörelsen. Höpken 2: 682 (1771). Så väl detta par som alla andra, i hvilkas fickor ännu silfret klingar, förfoga sig på morgonqvisten till en restauratör, och här dansar sista fyrken! Scholander (1843) i 3SAH 13: 131. Man betalade åtta skilling silfver i inträdesafgift (till Humlegårdsteatern). Sturzen-Becker Sthm 114 (1844). ”Häll i”, så skrek han, ”för ingen bang, / I afton vill jag bestå, / Ty silfver har jag, du hör dess klang (osv.).Runeberg 5: 27 (1860). (Allt vad han hade kvar var) En och trettiofem. I silver och koppar. Sjögren TaStjärn. 58 (1957).
4) om enskilt föremål av silver; dels i ssgn HUVUD-SILVER, dels (sport.) om silvermedalj (l. bildl., om plats ss. tvåa i tävling). Stora, lilla silvret (sport.), stora resp. lilla silvermedaljen. SvD(A) 1932, nr 40, s. 12. Rönnlund räddade silvret i sekundstrid med två finländare. Därs. 1962, nr 54, s. 22.
5) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr 1 b, c, h, i), om (färg beredd av) icke silverhaltigt färgämne som till utseendet liknar silver (i bet. 1) l. om silverglänsande l. silverliknande färg (se FÄRG, sbst.1 1) hos ngt som färgats med silverhaltigt l. icke silverhaltigt färgämne; äv. (numera bl. ss. senare led i ssgr) allmännare, om grundämne l. mineral som gm sin färg l. glans påminner om silver (i bet. 1). Uggla Herald. 39 (1746; i vapensköldar). Aftonsko .. i guld, silver, mocca. BonnierMT 1936, nr 11, s. 60. GrafUppslB (1951; om (färg beredd av) pulver av aluminium l. nickel o. d.). — jfr KATT-, KVICK-SILVER. — särsk. (†) i uttr. silver av lera l. lerans silver, om aluminium (som har samma färg som silver). Vi påträffade år 1855 i Palais de l’Industrie för första gången en större stång af den förunderliga jordmetallen (dvs. aluminium), ”silfver af lera”, såsom man kallade den. TT 1878, s. 212 (t. orig.: Barren des wunderlichen Erdmetalls, des ”Silbers aus Lehm”). JernkA 1892, s. 318 (: ”lerans silfver”).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. I vissa av nedan anförda ssgr vilka vanl. beteckna föremål helt av silver (särsk. föremål hörande till utrustningen i ett hem) kan förleden äv. beteckna att föremålet är försilvrat l. av nysilver (jfr silver 1 h), vilket endast undantagsvis angivits nedan under de särskilda ssgrna): A: SILVER-ACKORD. (i vitter stil) silverklingande ackord (se d. o. 3 a); jfr silver 1 c. Phosph. 1810, s. 154. jfr (oeg.): Då de hörde mig tala deras melodiska modersmål, accompagnerad af harmoniska silfverackorder, läto de oss oförbehållsamt förstå, att hästar nog funnes, fastän god vilja brast. Oscar II I. 3: 262 (1863, 1889); jfr silver 3.
(3) -AGIO. [jfr t. silberagio, eng. silver agio] (numera bl. i skildring av ä. förh.) agio vid växling för erhållande av silvermynt i utbyte mot annat mynt o. d. (särsk. sedlar). NordT 1892, s. 435 (om förh. i Österrike på 1870-talet).
-ALTARE. jfr -bord. SthmSlH 1: 106 (i handl. fr. 1582).
-AMALGAM. [jfr t. silberamalgam, eng. silver amalgam] (i fackspr.) legering av silver o. kvicksilver. Rinman JärnH 524 (1782: Silfwer-amalgame). särsk. miner. mineral bestående av silver o. kvicksilver, naturligt amalgam. Erdmann Min. 186 (1860).
-ANLEDNING~020. bergv. jfr anledning 2 b. BL 6: 115 (1840).
-ANLÄGGNING. (†) konkret, om pålagd silverfärg (se d. o. 2); jfr anläggning I 3. Brunius Metr. 355 (1836).
-ANTIMON. [jfr t. silberantimon] miner. silverantimonglans. Kjellin (1927).
-ANTIMON-GLANS. [jfr t. silberantimonglanz] miner. starkt metallglänsande, stålgrått mineral bestående av silver, antimon o. svavel, miargyrit. SvUppslB (1935).
-ANVISNING~020. bergv. jfr anvisning 10. 2RARP 17: 250 (1747).
-APA. [jfr t. silberaffe] zool. den brasilianska apan Callithrix argentata Lin., som har silvervit päls. NF 6: 732 (1882).
-APOSTEL. jfr apostel 1 b o. -bild 1. RP 2: 256 (1632).
-ARBETARE~0200. person som arbetar med silver l. förfärdigar silverarbeten. Juveler, Gull och Silfwer (böra värderas) af Jubelerare, Gull- och Silfwerarbetare. Schmedeman Just. 474 (1667). JernkA 1903, s. 244 (om arbetare hos silversmed). Ssgr: silverarbetar-, äv. silverarbetare-gesäll. (förr) jfr gesäll 2. BoupptVäxjö 1795. Därs. 1832. -näring. (-are-) (†) yrkesmässig verksamhet ss. silverarbetare. VDAkt. 1783, nr 499. —
-ARBETE~020. abstr. o. konkret(are); jfr arbete 5 b, 9, 11 b. PrivSvStäd. 3: 469 (1583; abstr.). PH 3: 2280 (1746; konkret). Kalken från Antiokia har en låg fot och en .. cuppa med rik reliefskrud i silverarbete. Stenberg KyrkSkrud 197 (1950).
-ARBETNING. (†) abstr.: silverarbete. Wallerius ChemPhys. 1: 4 (1759).
-ARM.
1) plastisk l. plan framställning (bild) av arm (se arm, sbst. I) i silver l. silverfärg. Schück VittA 2: 340 (i handl. fr. 1690).
2) arm (se arm, sbst. III 4) av silver. Karlson EBraheHem 64 (i handl. fr. c. 1672; på ljuskrona).
3) (i vitter stil) om silverglänsande gren l. vik l. dyl. hos vattendrag l. sjö l. hav o. d.; jfr arm, sbst. I 4 a, III 2, 2 a, o. silver 1 b β β‘. Risell Vitt. 454 (1720). PoetK 1818, 1: 18. —
-ARMBAND~02 l. ~20. jfr armband 1. KlädkamRSthm 1745, s. 217. —
-ARMBYGEL~020. arkeol. ss. armring använd öppen bygel av silver. Fornv. 1926, s. 109. —
-ARMBÖSSA. (†) fattigbössa av silver. BoupptSthm 1588, s. 430 b. Därs. 1675, s. 1551 a, Bil. —
-ARMKNAPP~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) BoupptVäxjö 1753.
-ART.
1) (numera bl. tillf.) till 1: art l. slag av silver. Wikforss (1804; under silberart).
2) [jfr t. auf silberart gemacht, gjord på samma sätt som silverföremål] (†) till (1 o.) 2; i uttr. som beteckna att föremål av annan metall än silver utformas på samma sätt som silverföremål; jfr -fason, -modell 2. De mäst kunnige Tennarbeten äro .. (bl. a.) saltkar, liusstakar och senapskannor på silfwer-art. Kiellberg KonstnHandtv. Tenn 3 (1753). Modeller (av tennföremål) efter silverart. Löfgren TenngjH I. 3: 501 (i handl. fr. 1754).
-ARTAD, p. adj. jfr arta V 3; särsk. dels om ljus l. sken o. d.: silverglänsande, silverfärgad o. d. (jfr silver 1 b β), dels om ljud: silverklingande (jfr silver 1 c). Weste (1807). Santesson Sv. 55 (1881, 1887; om sken). Stiernstedt JanHj. 181 (1905; om ljud).
-ARV. bot. (den i Sydamerika inhemska, i Sv. ofta odlade, stundom förvildade) växten Cerastium tomentosum Lin., som har silverhåriga blad; äv. om andra odlade arter av släktet Cerastium Lin. med vithåriga blad; jfr -mossa 2, -ärve. PriskurBergTrädg. 1904—05, s. 21 (om Cerastium tomentosum Lin.). 2SvUppslB 14: 55 (1950; om Cerastium Columnæ Ten.). Weimarck SkånFl. 272 (1963).
-ASK. jfr ask, sbst.2 BoupptSthm 1669, s. 1489. —
-ASP. [jfr t. silberespe, silverpoppel] (numera mindre br.) bot. silverpoppel; förr äv. om aspen Populus tremula Lin. f. villosa (Láng) Wismael (med de unga bladen mer l. mindre rikt silverhåriga). BotN 1886, s. 181 (om P. tremula f. villosa). Laurell Träd 38 (1891). Hylander PrydnV 98 (1948).
-ATLAS. (i sht i fackspr.) jfr atlas, sbst.5 1, o. -lamé, -tyg 2. KlädkamRSthm 1561 K, s. 33 b (: Sölffuer Atlask).
-ATOM. i sht naturv. jfr atom 1 b. BokNat. Mater. 131 (1953).
-AVDRIVNING ~020. metall. o. kem. jfr avdriva 5. Bergv. 1: 319 (1682).
-AVGUD~02 l. ~20. (silver- 1541 osv. silvers- 1541) (numera bl. tillf.) Jes. 31: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: avgudar av silver).
-AX. jfr ax, sbst.1 1.
1) (i sht förr) plastisk l. plan framställning (bild) av ax i silver l. silverfärg (använd ss. prydnad l. i magiskt syfte). InventTuna 1576. SvKyrkH 2: 692 (1941).
2) (i vitter stil) ax med silvervit färg. Crusenstolpe Mor. 2: 59 (1840).
3) bot. (prydnads)växt tillhörande släktet Cimicifuga Lin., vars arter ha silvervita blomställningar. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 89 (1946).
-AXELBAND~102, äv. ~200. särsk. (förr) motsv. axel-band, sbst.2 3; jfr -galon. KlädkamRSthm 1753 A, s. 133. —
-BAD. [jfr t. silberbad, eng. silver bath] (i fackspr.) bad (se d. o. 1 c) bestående av en silverlösning o. använt vid försilvring av föremål l. vid framkallning av fotografier o. d.; ngn gg äv. om smält silver (i degel). Spegelns indoppning i silfverbadet. AHB 45: 10 (1870). 2UB 5: 431 (1902; om smält silver). Ssgr (numera bl. tillf.): silverbads-, äv. silverbad-hållare. kyvett (se d. o. 1 a) för silverbad. Nyblæus Fotogr. 43 (1874). -provare. = silver-provare. Nyblæus Fotogr. 46 (1874).
-BALDAKIN. baldakin (över staty l. altare o. d.) bestående av l. prydd med silver. Kiellberg KonstnHandtv. Guldsm. 2 (1753).
-BALSAM-BÖSSA. (†) ask l. dosa av silver för förvaring av balsam; jfr bössa 1 a. BoupptSthm 1668, s. 1126. Därs. 1671, s. 901. —
-BANA. (i vitter stil, numera bl. tillf.) om silverglänsande ljusstrimma bildad av månsken på vattenyta; jfr silver 1 b β α‘, β‘ o. bana, sbst.1 1 e. Carlén Bull. 1: 280 (1847).
-BAND. [fsv. silfband] band av (länkar av) silver l. av textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); äv. om bandformig rand av silver på l. i annat material. Eth silbondh goth som xvj marc. G1R 3: 166 (1526). Hallenberg Hist. 1: 333 (i handl. fr. 1611; om hundhalsband). Guldh selfuer och selkes bandh. OxBr. 11: 689 (1637). Fatab. 1928, s. 88 (om bandformig rand). Ett vävt silverband. Därs. 1956, s. 157. särsk.
a) om bokband (med beslag) av silver. Friesen o. Grape CodArg. 151 (1928).
b) (i sht i vitter stil) i jämförelser l. i bildl. anv.; särsk. i fråga om silverglänsande vatten l. vattendrag, äv. strimma av månljus (på vattenyta) l. istäcke på vattendrag (jfr silver 1 b β α‘, β‘). Törneros Brev 1: 252 (1825; uppl. 1925; om å). Den slätt, der Fyris svallar / Som ett silfverband. Knös Dikt. 2: 61 (1853). Den leende vår, / .. Då böljan sliter sitt silfverband. Björck Dikt. 22 (1861). Mot skogen bryts den hvita färgen / af gårdar som ett silfverband. Jensen BöhmDiktn. 47 (1894). Rund och vit speglade .. (månen) sig i det lugna vattnet och kastade breda silverband över nejden. Krusenstjerna Fatt. 4: 123 (1938). I .. (dalarnas) botten slingrade sig jökelälvarnas silverband. SvGeogrÅb. 1949, s. 19. Ssgr (numera bl. mera tillf.): silverbands-, äv. silverband-kantad, p. adj. Silverbandkantade pelerinkragar. Linder Tid. 24 (1924). -stycke. (numera bl. tillf.) stycke l. bit av silverband. JönkTb. 111 (1525).
-BANDAD, p. adj. [jfr -band] försedd med silverband. Små, silfverbandade pukor. Arnell Moore LR 1: 2 (1829).
-BANDFISK~02 l. ~20. zool. (den i Medelhavet förekommande) fisken Atherina hepsetus Lin., kännetecknad av ett silverglänsande band från gällocket till stjärtroten; äv. allmännare, om fisk tillhörande familjen Atherinidæ (särsk. i pl., om denna familj); jfr -fisk 1 c, -sida 2. Holmström Ström NatLb. 3: 94 bis (1852). 2SvUppslB (1953; i pl., om familjen).
-BARBERFAT. (†) rakfat av silver. BoupptSthm 1667, s. 1208 (: Sölf(we)r barbers faat). Därs. 1672, s. 475 b (: Sölfwer Bardber fat).
-BARM. (i vitter stil, tillf.) särsk. bildl., om jordyta täckt av silverglänsande snö. Wecksell SDikt. 67 (1859).
-BARNLEKA. (†) leksak av silver. BoupptSthm 1670, s. 341. —
-BARNLEKAN. (†) = -barnleka. BoupptSthm 1676, s. 318 b. —
-BARR.
1) [jfr t. silberbarre, eng. silver bar] (i fackspr.) till 1: barr (se barr, sbst.2 1) av silver. NAv. 13/11 1656, nr 2, s. 2 (: Silfwer-Barer).
2) (numera föga br.) till 1 d, 5: silverfärgad barr (se barr, sbst.2 2). Kröningssvärd Matr. 136 (1850: Silfver-Barre).
-BAS. bassträng bestående av ett underlag av silke l. material av djurtarm o. d., överspunnet med silvertråd (jfr silver 1 e); utom i ssgn silverbas-harpa numera bl. mera tillf.; jfr bas, sbst.2 4. BoupptVäxjö 1736. särsk. om sådan sträng använd i tafs på metrev. SkandFisk. Bih. 36 (1838). Ssg: silverbas-harpa. mus. nyckelharpa med tre melodisträngar o. en bassträng (urspr. av silke överspunnet med silvertråd), utgörande en i senare tid vanlig typ av uppländsk nyckelharpa; motsatt: kontrabasharpa. BtOdlH 6: 15 (1899).
-BEBLANDAD, p. adj. (†) i uttr. silver- och silkesbeblandad, se silkes-beblandad.
-BEBRÄMAD, p. adj. (numera föga br.) silverbrämad. RunquistSaml. (1897; om klänning).
-BEFRANSAD. (numera föga br.) silverfransad. Silfverbefransade tröjor. Topelius Vint. II. 1: 111 (1850, 1881).
-BEKLÄDD, p. adj. (numera bl. tillf.) = -klädd. Ling As. 451 (1833; om person).
-BEKNOPPAD, p. adj. [senare leden bildad till knopp] (i vitter stil, tillf.) om käpp: försedd med silverknopp (se d. o. 1). Runeberg (SVS) 3: 27 (1827).
-BEKRÖNT, p. adj. (i vitter stil, tillf.) om hår: prydd med krona l. krans av silver; anträffat bl. i bild, i fråga om månen (jfr silver 1 b β α‘). Månan, öfvergjuten sjelf deraf (dvs. av aftonrodnaden på himlen) / .. i hufvan / Af gullflor gömmer, för en del af natten, / De annars silfbekrönta stråle-lockar. Atterbom 1: 227 (1824).
-BELOCKAD, p. adj. (†) silverlockig; jfr silver 1 b β γ‘. Ling As. 5 (1833).
-BELÄGGA. belägga (se d. o. 11 g) med silver, försilvra; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. bildl.) l. ss. vbalsbst. -ning (i sht i konkret anv.). Pläter tåler icke betydligt hamras, emedan silfverbeläggningen genom hamringen blir ojemn. Åkerman KemTechn. 1: 225 (1832). Svarta, silfverbelagda kantfläckar (på insektsvinge). Thomson Insect. 210 (1862). Prydnad af silfverbelagd brons. Montelius SvFornt. 155 (1874). Form 1959, s. 315. —
-BELÄTE~020. [fsv. silfbiläte] (numera bl. arkaiserande) plastisk bild av silver. Sigfridi K 1 b (1619).
-BERBERIS. bot. (prydnads)-växten Berberis candidula Schneid., vars blad ha silvervit undersida. Lustgården 1944—45, s. 291. —
-BERG. [fsv. silfbiärgh]
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (berg med) silverfyndighet; silvergruva. G1R 3: 1 (1526). Ty aldenstundh alle andre nationer kunne haffva sine mynt gåendhe och uthi en stoor abundance, som lijkväl ingen sylffverbergh haffva heller besittia, så ähr ey heller oss förbudet eller förtaget att nyttia och bruka samme medell som dhe. AOxenstierna 6: 410 (1631). Under slutet af 1400-talet upptäcktes Sala silfverberg. EkonS 2: 246 (1895).
2) (i vitter stil, tillf.) bildl.; särsk. om ngt som gm färg l. glans o. form ger intryck av ett berg av silver; jfr silver 1 b β. Målnens silfverberg. Törneros (SVS) 4: 30 (1824).
-BERGS-BRUK~02 l. ~20. jfr bergsbruk 3. RP 7: 5 (1637).
-BERGS-BRUKNING. (†) konkret: silvergruva, silververk (se d. o. 2). G1R 23: 397 (1552).
-BERGSFRÄLSE~020. (förr) jfr bergsfrälse I 1. Salander Gårdzf. 201 (1727).
-BERGSLAG~02 l. ~20. (numera bl. i skildring av ä. förh.) korporation för bedrivande av silverbergsbruk; äv. om l. med inbegrepp av den ort där silverbergsbruket bedrevs; jfr bergslag 1, 2. Sahla Silfwer-Bergslag. Henel 1729 144 (1730). TurÅ 1951, s. 53. —
-BERGS-MAN~02 l. ~20. [fsv. silfbiärgsman] (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som idkade silverbergsbruk. RA I. 1: 3 (1522).
-BERGS-STRECK l. -BERG-STRECK. (-berg- 1544. -bergs- 1524) (†) silvermalmsstreck. G1R 1: 210 (1524: silffbergx eller koperbergx strick). Därs. 16: 126 (1544).
-BERGVERK~02 l. ~20. [jfr t. silberbergwerk] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) silververk (se d. o. 2). Brask Pufendorf Hist. 103 (1680).
-BESKATTNING. (förr) beskattning i syfte att anskaffa silver för mynttillverkning. AdP 1800, s. 1300. —
-BESLAG. jfr beslag I 1 b α. KlädkamRSthm 1609 A, s. 24 b. —
-BESLÅ. jfr beslå I 1 a, b; oftast i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Sølffbeslagne flasker. TullbSthm 7/10 1558. Fatab. 1958, s. 37. —
-BESMIDD, p. adj. (numera föga br.) silversmidd (se d. o. 2). Lovén Folkl. 18 (1847). Bremer NVerld. 3: 78 (1854).
-BESTICK. jfr bestick, sbst.2; särsk. om matbestick av silver. Ett silverbestick med tandpetare och örslev. Engström Aftongl. 57 (1932). Wollin Äggk. 54 (1962; om matbestick).
(2) -BETJÄNING. (förr) jfr betjäning 3 a o. -betjänt. PT 1791, nr 72, s. 2.
(2) -BETJÄNT. (förr) = -kammar-betjänt. HovförtärSthm 1669 A, s. 155. —
-BETÄCKNING. (numera föga br.) konkret: silverbeläggning, försilvring; jfr betäckning 1 b. Rinman JärnH 523 (1782).
-BEVINGAD, p. adj. (i vitter stil, numera föga br.) silvervingad. Ling As. 31 (1833; om fjärilar). Därs. 679 (om svanar).
-BIBEL(N). om den i Uppsala universitetsbibliotek befintliga, omkr. år 500 skrivna bibelhandskriften Codex argenteus, som innehåller delar av de fyra evangelierna på gotiska o. är skriven med silverbläck (samt inbunden i silverband); jfr -bok slutet, -kodex. TurHb. 21: 35 (1913).
-BILD.
1) till 1: (vanl. plastisk) bild bestående av l. utförd i silver. Karlson EBraheHem 227 (i handl. fr. 1668; om gjuten bild).
2) [jfr t. silberbild] fotogr. till 1: fotografisk bild erhållen med hjälp av ljuskänsligt material innehållande (haloid)salter av silver (motsatt: tonad bild, platinabild m. m.); jfr -diapositiv. Roosval Schmidt 211 (1896).
3) (mera tillf.) till 1, 2: bild (särsk. fotografi) av (samling av) silverföremål. Kulturen 1966, s. 11 (i pl.).
(1 d, 5) -BILJETT. (numera föga br.) herald. biljett (se biljett, sbst.2) i silver. Schlegel o. Klingspor Ättart. 63 (i handl. fr. 1759).
-BINDEL. (numera bl. tillf.) bindel (se d. o. 1 b) förfärdigad av (l. innehållande) silvertråd; jfr silver 1 e. Runeberg 5: 316 (1833).
-BINDTYG. (†) silverfodral l. silveretui för sjukvårdsartiklar. BoupptSthm 1674, s. 1138 a. —
-BINNIKA. (†) band förfärdigat av (l. innehållande) silvertråd; jfr silver 1 e. TullbSthm 2/5 1571. InventKopparb. 1606, F II. —
-BISAM. [jfr t. silberbisam] (i fackspr.) skinn av desmansråttan (som har undertill silverglänsande päls), myskbisam. 4Brehm 5: 185 (1923).
-BJÄFS. särsk. (†) motsv. bjäfs 1, koll.: silverfransar l. silverbårder. Lind (1749; under schamrirt).
(1 d, 5) -BJÄLKE. herald. bjälke (se bjälke, sbst.1 1 d) i silver. Bechstadius Siöm. 15 (1734).
-BJÄLLRA. jfr bjällra, sbst. BoupptSthm 1685, s. 913 b. —
-BJÖRK. (i vitter stil, tillf.) björk med silvervit stam. Lundgren Res. 268 (1867).
-BJÖRN. [jfr t. silberbär] (numera bl. mera tillf.) björn med vita hårspetsar (o. vit bottenull). Nilsson Fauna 1: 114 (1820).
-BLAD. [fsv. silfbladh]
1) blad av silver; särsk.
a) motsv. blad 3 a. Puderknivar med silverblad. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 44 (1755).
b) motsv. blad 4; jfr -folie. Schroderus Comenius d 8 a (1639).
2) (i sht i vitter stil) silvervitt l. silverglänsande blad (se d. o. 1). Träden skaka sina silfverblad. CFDahlgren i Phosph. 1811, s. 487.
3) [jfr t. silberblatt] bot. växten Lunaria rediviva Lin., vars frukter ha silvervita, länge efter blomningen kvarsittande skiljeväggar, månviol. Möller (1745; under bulbonac). Törje Växtfört. 2: 135 (1938).
-BLADIG. om växt: som har silvervita l. silverglänsande blad. Silfverbladiga popplar. Thomander 3: 297 (1826).
-BLANDAD, p. adj. (upp- l. in)-blandad med silver; förr äv. i uttr. silver- och silkesblandad, se silkes-blandad. Schroderus Comenius d 8 a (1639). Silfverblandadt guld. AntT 5: 184 (1878).
-BLANDNING. (numera bl. tillf.) silverlegering; jfr blandning 1 b α. Rinman 2: 596 (1789).
-BLANK. blank på grund av silverhalt l. (vanl.) blank som silver. Then Silfwer-blanke Måna. Spegel GW 149 (1685). En sölfblank daler. Sturzen-Becker 5: 82 (1862).
-BLECK. jfr bleck, sbst.3 1 a, b. Spigell medh Sillfwer bleck på Rahmerne. HusgKamRSthm 1660—73 A, s. 689. Fornv. 1931, s. 193. Ssg: silverblecks-, äv. silverbleck-fibula. arkeol. Rig 1919, s. 99. —
-BLEK. (i sht i vitter stil) blek (se blek, adj.1 3, särsk. 3 b) som silver, silvermatt l. dyl. Ling As. 173 (1833; om norrsken). Frosten kom, den ödsligt silverbleka. Siwertz JoDr. 91 (1928).
-BLIANT. (†) ett slags dyrbart sidentyg med invävd silvertråd; jfr silver 1 e. KlädkamHdlSthm 1536. KlädkamRSthm 1561—65 H, s. 12 a. Ssg (†): silverbliants-bonnett. jfr bonnett, sbst.1 1 a. HH 2: 15 (1548).
-BLICK. [jfr t. silberblick] jfr blick, sbst.1
1) metall. motsv. blick, sbst.1 1 a. Rinman 1: 232 (1788). särsk. (numera bl. tillf.) mer l. mindre bildl.; förr särsk. [efter motsv. anv. i t.] liktydigt med: glanspunkt l. höjdpunkt o. d. Atterbom FB 194 (1818). (Historiemåleriets) hufwudämne äro de stora momenterna, silfwerblickarna, i hwilka historiens själ, friheten, klart bryter fram. Ljunggren Est. 2: 323 (1860).
2) (i vitter stil) silverglänsande blick (se blick, sbst.1 2); särsk. mer l. mindre bildl. Etherens (dvs. solens) öga det strålar, aldrig än tröttadt, / Skådar med silfverblicken. Thomander 3: 251 (1826). Alla tre sutto tysta och stirrade in i havets silverblick. Martinson VägUt 318 (1936). Ssg (till -blick 1): silverblicks-tid. (†) bildl., om kort tidrymd (så kort som den varunder silvret blickar; se blicka, v.1 1 a) varunder ngt framträder i sin vackraste glans; jfr silver-blick 1 slutet. Fahlcrantz 4: 180 (1865; om den tidiga våren).
-BLICKANDE, p. adj. silverglänsande (jfr blicka, v.1 1); numera bl. (i vitter stil, tillf.) med anslutning till blicka, v.1 4. Den silfverblickande ån, som dallrar mot solstrålarna. Törneros (SVS) 3: 14 (1830).
-BLICKNING. metall. = -blick 1. ÖoL (1852).
-BLINK. (i vitter stil) silverblänk. PDAAtterbom i PoetK 1820, s. 179. —
-BLINKANDE, p. adj. (i vitter stil) silverglittrande; jfr blinka, v. 1 (d). Franzén Skald. 7: 259 (1834; i bild).
-BLINKNING. [jfr t. silberblinken] (i vitter stil, tillf.) jfr -blink, -blinkande. Atterbom SDikt. 1: 95 (1811, 1837).
-BLIXT. blixt l. blixtlikt sken l. blänk l. blixtlik glimt som påminner om silvrets glans; företrädesvis i jämförelser l. i bildl. anv. Frihetens silfwerblixtar, de stora omhwälfningar och handlingar, i hwilka hon klarare än eljest bryter fram. Ljunggren Est. 2: 191 (1860). Yxan svang som en silverblixt. Koch GudVV 2: 239 (1916).
-BLOMMA. [jfr t. silberblume]
1) avbildning (bild) av blomma (se blomma, sbst. 1), utförd i silver (äv. i textilt material innehållande silvertråd; jfr silver 1 e) l. av silverpapper (se d. o. 1) o. d. Ett (vagnstäcke) aff rödh gyllenduch med sölffblomer. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 51. Ett Mariæ bild medh glaas föhre, rahmen omkring ähr aff Sillfuerblomor. Karlson EBraheHem 71 (i handl. fr. c. 1672).
2) (numera bl. tillf.) om var o. en av de blåsor l. fläckar som visa sig vid drivning av silver (strax) före blickningen (jfr blomma, sbst. 6 e); förr äv. om ämne som uppfattades ss. ett slags icke fullt utvecklat silver uppkommet gm sublimering l. vittring (jfr blomma, sbst. 5 h). Wiszmuth är et omoget Silfwer eller Silfwerblomma, deraf blåt Stärkelse göres. Hiärne Berghl. 449 (1687). Rinman 2: 601 (1789; i pl., om blåsor l. fläckar vid silverdrivning).
3) (†) = -blad 3. ÖoL (1852).
4) (i vitter stil) bildl., om silverglittrande rimfrostblomma o. d. Saxén FinSång. 1: 77 (1891).
-BLOMMERAD, p. adj. (†) prydd med blommor helt l. delvis bestående av silvertråd; jfr silver 1 e. KKD 5: 282 (1711; om tyg).
-BLOMPOTTA. (†) blomkruka av silver. Karlson EBraheHem 48 (i handl. fr. 1665).
-BLOND. i fråga om hårfärg o. d.: mycket ljust blond (påminnande om silvrets färg). DN(B) 1959, nr 34, s. 11. —
-BLOSS. (i vitter stil) bildl., om (sken från) silverglänsande himlakropp; jfr silver 1 b β α‘. Lucidor (SVS) 218 (1672). Den vita månen förleder oss / med sitt silverbloss. Ferlin Goggl. 141 (1938).
-BLY. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) silverhaltigt bly erhållet ss. första produkt vid smältning av silverhaltig blymalm (särsk. blyglans), verkbly. Holmkvist BergslHyttspr. (i handl. fr. 1530). JernkA 1908, s. 49 (om ä. förh.).
-BLÅ. (i sht i vitter stil) blå med skiftning i silvervitt. Elfver, som i gräset, / .. Ringvis dansa, silfverblå. CMFranzén (1797) i GustBr. 570. Silfverblå gnistor. PT 1904, nr 255, s. 3. —
-BLÄCK. bläck vari finpulveriserat silver (l. ett silversalt) ingår; om nutida förh. nästan bl. i utvidgad anv., om silverfärgat bläck av finpulveriserad aluminiumbrons utrörd i flytande bindemedel. SvLitTidn. 1814, sp. 736. Holmström VarunPappersh. 29 (1945; i utvidgad anv.).
-BLÄCKHORN~02 l. ~20. bläckhorn av silver. KlädkamRSthm 1654, s. 467. —
-BLÄNDE. [jfr t. silberblende] miner. mineral bestående av svavel o. silver jämte antimon l. arsenik; numera nästan bl. ss. senare ssgsled; jfr blände, sbst.1 2. Möller 2: 920 (1785). Hammar (1936). jfr arsenik-silverblände.
-BLÄNK. (i sht i vitter stil) blänk (ss.) av silver; jfr -blink. Barthel Ramsöpojk. 31 (1928).
-BLÄNKANDE, p. adj. som blänker (av l.) likt silver; i sht förr äv. om stjärna: glimmande med silverglans. Silfwerblänckiande klädnat. Stiernhielm Herc. 280 (1658, 1668). Lillienstedt Vitt. 274 (1681; om stjärnor).
-BOD.
1) (†) till 1: bod (se bod, sbst.1 2) för förvaring o. sovring av silvermalm. Granström SalaGruv. 531 (i handl. fr. 1587).
2) (numera bl. tillf.) till 2: butik för försäljning av silverföremål; jfr bod, sbst.1 3. BoupptSthm 1680, s. 359 b, Bil. (1677).
-BODD, p. adj., l. -BOG, adj. (-bodd c. 16001844. -bog c. 1621) [fsv. silfboin, silverboin; med avs. på formen -bog jfr -bogh under redobogen] (†) silverbeslagen; jfr bo, v.2 1, o. bogen, p. adj.1 Silfbodda knifvar. SvForns. 2: 111. Digh will Jagh gifwa en Sölfbodd Knÿf. Visb. 2: 347 (c. 1600). Mitt swerdh och silff boga knif. Därs. 1: 427 (c. 1621). SvFolks. 1: 62 (1844).
-BOETT. jfr boett 1.
a) motsv. boett 1 a. SockenbeskrHäls. 143 (1791).
b) motsv. boett 1 b. Carlander Miniatyrmål. 73 (1897).
-BOG, se -BODD.
(1, 2) -BOK. (numera bl. mera tillf.) bok som är skriven med silverbläck l. inbunden i silverband (se d. o. a) l. handlar om silver. BoupptSthm 1668, s. 1126. Form 1935, s. 238 (om bok som handlar om silver). särsk. (numera föga br.) i sg. best., om silverbibeln. NLärdaT 1774, s. 292. 3NF 4: 1196 (1925).
-BOKSTAV~02 l. ~20. [fsv. silfbokstaver] bokstav skriven med silverbläck l. målad med silverfärg (se d. o. 2) l. framställd medelst silvertryck (se d. o. 1) l. av silver (l. textilt material innehållande silvertråd; jfr silver 1 e). Altarekläde af golt dammask, m(edh) sölfuerbokstäffuer — 14 Lood. InventKopparb. 1606, F II. En damascerad sabel med gull- eller silfwer-bokstäfwer. Lind 1: 507 (1749). AHB 131: 112 (1887; om bokstäver målade med silverfärg). (En evangeliebok) skriven på purpurpergament med guld- och silverbokstäver. NordTBB 1939, s. 33. —
-BOLLE. [fsv. silfbulle] (förr) jfr bolle, sbst.1 FörtHertJohLösegend. 1563, s. 93 (: sölffbullor, pl.).
-BORD. jfr bord, sbst.1 5 (o. 6). 1Krön. 28 (”29”): 16 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Nordenflycht (SVS) 2: 402 (1759).
-BORDERAD, p. adj. (†) silverbroderad. Gulld och silf:r borderede geheng. OxBr. 11: 711 (1637). Peringskiöld Wilk. 89 (1715; om handske).
-BORDERING. (†) silverbroderi. OSPT 1686, nr 38, s. 7. MeddRiksheraldÄmb. 10: 195 (i handl. fr. 1686).
-BORD(S)-KNAPP, se -bård-knapp.
-BORSTE. jfr borste 1.
1) till 1: borste med skaft l. stomme av silver. Björkman (1889).
2) till 2: borste avsedd för rengöring av silverföremål. Dalin (1854).
-BORSTSVANS ~02 l. ~20. entomol. insekten Lepisma saccharina Lin., som har kroppen täckt av silvervita fjäll; äv. allmännare om insekt tillhörande underordningen Zygentoma (särsk. i pl., om denna underordning). Stuxberg o. Floderus 1: 724 (1901). DjurVärld 2: 357 (1961; i pl., om underordningen).
(1, 5) -BOTTEN. (i sht i fackspr.) botten (se d. o. II 1 b) av silver l. i resp. av silverfärg (se d. o. 1, 2); särsk. om botten i vävnad, (delvis) bestående av silvertråd (jfr silver 1 e). KlädkamRSthm 1602 E, s. 145 a. MeddRiksheraldÄmb. 9: 60 (1941).
-BOVETE~020. [jfr d. sølvboghvede] lant. varietet av bovete med silvergrå färg. LB 2: 397 (1901).
-BRAND. (i vitter stil, föga br.) silverglänsande låga l. dyl.; jfr brand, sbst.1 I 1 b. Stagnelius (SVS) 2: 261 (1821).
-BRANDERTS~02 l. ~20. [jfr t. silberbranderz] bergv. branderts som innehåller silver. Rinman 1: 302 (1788).
-BRICKA.
1) motsv. bricka, sbst.3 1 (b). KlädkamRSthm 1730, s. 180. Carlén Skuggsp. 2: 111 (1865; om jourbricka). särsk. (†) motsv. bricka, sbst.3 1 d: skiva av silver i elektrisk stapel. JBerzelius i FKM 2: 25 (1807).
2) motsv. bricka, sbst.3 2. BoupptSthm 1675, s. 139 a (1674). Sjön låg blank som en silfverbricka. Lundegård Tit. 162 (1892).
-BRISK. (numera föga br.) silverspänne, silverbrosch. BoupptSthm 1672, s. 1055 a. Söderhjelm Brytn. 103 (1901).
-BROCK. (†) liten bit l. litet stycke silver; jfr brock, sbst.1 En Psalmbok med Sidentyg öfwerdragen och med Silfwerbrocker beslagen. VDAkt. 1755, nr 178. —
-BRODERAD, p. adj. broderad (helt l. delvis) med silvertråd; jfr silver 1 e. Silfuer-broderade .. ComediantsKläder. PT 1758, nr 51, s. 4. —
-BRODERARE. (numera bl. tillf.) jfr -brodering. EkonS 2: 269 (1897).
-BRODERI. särsk. konkret: broderi helt l. delvis bestående av silvertråd; jfr silver 1 e. PT 1791, nr 49, s. 2. —
-BRODERING. abstr. o. konkret; jfr silver 1 e. KlädkamRSthm 1745, s. 222 (konkret).
-BROKAD. [jfr t. silberbrokat] jfr brokad 1 o. -damast. Lind 1: 1424 (1749). särsk. (†) oeg., om silverglänsande bronsfärg (innehållande glimmerskiffer) använd för dekorering av föremål av papjemaché o. d.; jfr brokad 2. AHB 119: 32 (1884).
-BROKADERAD, p. adj. [senare leden avledn. av brokad] (†) = -broscherad. Silfverbrokaderadt sammet. Lundgren MålAnt. 1: 380 (1874).
-BROMID. [jfr t. silberbromid, eng. silver bromide] kem. bromvätesyrans silversalt (AgBr), använt bl. a. ss. ljuskänsligt skikt på fotografisk plåt l. film o. d., bromsilver. Cleve KemHlex. (1883).
-BROMUR. [jfr fr. bromure d’argent] (†) om silverbromid. Berzelius ÅrsbVetA 1827, s. 106. —
-BRONS. [jfr t. silberbronze, eng. silver bronze]
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) brons (se d. o. 1) med silverliknande utseende; äv. om silverliknande, i sht förr ss. ersättning för nysilver använd legering av koppar, mangan, zink, kisel o. aluminium; i sht förr äv. om silverliknande legering av tenn, vismut o. kvicksilver, använd på liknande sätt som brons. Almström Handelsv. 87 (1845; av tenn, vismut o. kvicksilver). JernkA 1892, s. 352 (av koppar, mangan, zink, kisel o. aluminium). Fornv. 1911, s. 55 (i fråga om sibiriskt fornfynd).
2) färgstoff bestående av l. innehållande silver i pulverform, använt till försilvring l. bronsering; äv. i utvidgad anv., om silverglänsande färgstoff (i pulverform) framställt av andra ämnen (särsk. aluminium); jfr brons 3. Äkta, oäkta silverbrons. VetAH 1798, s. 291. GrafUppslB (1951; i utvidgad anv.).
-BRONSERA, -ing. [jfr t. silberbronzierung; delvis till -brons] färga l. överdraga med silverbrons (se d. o. 2). AHB 131: 128 (1887: silfverbronsering). KatalSkomatMonopolÖrebro 1945, s. 47. —
-BROSCH. Björkman (1889).
-BROSCHERAD, p. adj. vävn. broscherad (se broschera 1) med silvertråd; jfr silver 1 e. Silfver-brocherade vestar. MagKonst 1825, s. 56. —
-BROSCHERING. vävn. konkret: broschering (se broschera 1 slutet) med silvertråd; jfr silver 1 e. Fatab. 1958, s. 51. —
-BRUD. [jfr t. silberbraut] kvinna som firar silverbröllop, kvinna på sin silverbröllopsdag. Atterbom (1847) i 3SAH 37: 276. —
-BRUDGUM~02 l. ~20. [jfr t. silberbräutigam] jfr -brud. Atterbom (1847) i 3SAH 37: 276. —
-BRUDPAR~02 l. ~20. [jfr t. silberbrautpaar] silverbröllopspar. SAOB B 4311 (1922).
-BRUK.
1) (numera bl. tillf.) användning av silver; jfr bruk 1. AdP 1800, s. 637.
2) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) = -verk 2 (jfr bruk 9); förr äv. abstraktare: silverhantering (jfr bruk 7 a). SamlFörfDal. 41 (1563; abstraktare). HH XIII. 1: 126 (1564). SvLantmät. 2: 387 (1928; om ä. förh.). Ssg (till -bruk 2): silverbruks-hytta. (numera bl. tillf.) silverhytta. HSH 31: 275 (1662).
-BRUKNING. (†) silverhantering. G1R 7: 278 (1531). SamlFörfDal. 19 (1563).
-BRYTNING.
1) brytning av silvermalm. Forssell Stud. 2: 151 (1888).
2) (i vitter stil, tillf.) skiftning i silverfärg (se d. o. 1). Vetterlund StDikt. 169 (1901; i bild).
-BRÅSSA. [fsv. silfbraz] (†) smycke (spänne) av silver. G1R 28: 18 (1558). InventTortuna 1606, F II. —
-BRÅSSAD, p. adj. [senare leden avledn. av bråssa] (†) prydd med smycken (spännen) av silver; jfr -bråssa. En Kungens Hofbetiänt, en silfwerbroszad flep. Kolmodin QvSp. 1: 12 (1732).
-BRÄCKA. bot. o. trädg. (prydnads)växten Saxifraga aizoon Jacq., som har silvervita bladrosetter. Hylander PrydnV 66 (1948).
-BRÄM. jfr bräm 1. HH 2: 21 (1548).
-BRÄMAD, p. adj. försedd med silverbräm; ofta (i vitter stil) allmännare l. bildl.: som har silverglänsande (ytter)rand l. kant, silverkantad. Tigerstedt Block 34 (1931). Silverbrämade skyar. Viksten SkogSjung. 33 (1933).
-BRÖLLOP. [jfr dan. o. nor. sølvbryllup, holl. zilverbruiloft, t. silberhochzeit, eng. silver wedding] festlighet varmed tjugofemårsdagen av ett bröllop firas (jfr diamant-, guld-, järn-bröllop o. silver 1 i); äv. oeg. l. bildl., om tjugofemårsjubileum. Dalin Vitt. II. 4: 29 (1739). Jag har hört sägas att det först är nästa år, du kan fira ditt silverbröllop med den kungliga scenen. Siwertz Pagoden 175 (1954). Swahn Jubelf. 65 (1963). Ssgr: silverbröllops-dag. IT 1791, nr 95, s. 1. -fest. ÖgCorr. 1862, nr 28, Bih. s. 2. -par. Rundgren Minn. 2: 71 (1883).
-BRÖST-KNÖP. (†) bröstknapp av silver; jfr knöp a. 2SthmTb. 2: 232 (1553).
-BUCKLA.
1) (numera i sht kulturhist.) jfr buckla, sbst. 2. HusgKamRSthm 1630, s. 117 a (: Sölff Pockler). Kulturen 1959, s. 148.
2) [jfr 1] (vard.) sport. om silverpokal. PedT 1944, s. 227. —
-BULJON. (i sht i fackspr.) buljon av silvertråd; jfr silver 1 e. KlädkamRSthm 1772, s. 45. —
-BUSKE. [jfr t. silberbusch, eng. silver bush] bot. (växt av) släktet Elæagnus Lin., som kännetecknas av silverglänsande blad o. av vars (i bl. a. Nordamerika o. Sydeuropa inhemska) arter flera odlas i Sv. ss. prydnadsväxter; särsk. om växten E. argentea Pursch (äv. kallad vanlig silverbuske). Lilja FlOdlVext. 14 (1839; om släktet). GbgTrädgFPrisuppg. 1922, s. 6 (om E. argentea). Japansk silverbuske. Hylander PrydnV 44 (1948; om busken E. multiflora Thunb.).
-BYGEL. (numera bl. tillf.) jfr bygel 1. StallRSthm 1554, s. 17 (: Szölffböglor; om stigbyglar).
-BYNKE. (mindre br.) bot. sandmalört; jfr -malört o. binka 1. Lyttkens Växtn. 30 (1904).
-BYXSÄCKSUR~102, äv. ~200. (förr) jfr -ur. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 2: 38 (1760).
-BÅGAD, p. adj.
1) (numera bl. tillf.) som har silverbåge (se d. o. 1). Tranér HomIl. 4 (1807; om Apollo).
2) om glasögon: som har silverbågar (se -båge 3). Lindberg FinNov. 2 (1894).
-BÅGE.
1) pilbåge av silver. Phosph. 1810, s. 34 (om Apollos båge).
2) (i sht i vitter stil) silverglänsande båge (se båge, sbst.1 2) l. bågformig rörelse l. bana l. dyl. En vattenkonst / Med språng på språng dref silfverbågar opp, / Som korsade hvarandra. Atterbom 1: 79 (1824). (Fisken) beskrev en glittrande silverbåge genom luften. Heerberger Dag 339 (1939).
3) i sg. l. (nästan bl.) pl.: glasögonbågar av silver. BoupptRasbo 1787 (pl.).
-BÅRD. jfr bård, sbst.1 3, 4, o. -galon. KlädkamRSthm 1561 K, s. 76 a. SthmModeJ 1847, s. 40. —
-BÅRDAD, p. adj. [jfr -bård] (numera föga br.) försedd med silverbård. En dyrbar sölfbordad altarduk. Afzelius Sag. X. 1: 163 (1864).
-BÅRD-HÄNGE. (†) hängsmycke l. dyl. av silver, avsett att bäras fäst vid bältet (jfr bård, sbst.1 4 a). BoupptSthm 1674, s. 122 a, Bil. (: Silf(wer)bordhenge).
-BÅRD-KED. (†) silverkedja (med hängsmycke l. dyl.) avsedd att bäras fäst vid bältet; jfr -bård-hänge. BoupptSthm 1669, s. 1826 (: silf(wer)bordKedh).
-BÅRD-KNAPP l. -BÅRDS-KNAPP. (-bord- 16811688. -bords- 1684) (†) liten (kulformig) ask l. dosa av silver för förvaring av välluktande ämnen, avsedd att bäras fäst vid bältet; jfr knapp, sbst. 3, o. -bård-hänge. BoupptSthm 1681, s. 268 a. Därs. 1688, s. 700 b. —
-BÅT. (i vitter stil, numera bl. tillf.) jfr båt, sbst.1 1 a. Spegel ÖPar. 6 (1705).
-BÄCK. (i vitter stil) silverglänsande bäck; äv. mer l. mindre bildl. ÖB 7 (c. 1712). Och den bladbekrönta Necken / Gigan rör i silfverbäcken. Stagnelius (SVS) 1: 370 (c. 1815). Krusenstjerna Fatt. 2: 52 (1936; bildl., m månstrimma).
-BÄCKEN. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) jfr bäcken 1. Esra 1: 9 (Bib. 1541). särsk. motsv. bäcken 1 a. BoupptSthm 1673, s. 1314 a. —
-BÄGARE. [fsv. silfbikare] bägare av silver l. (i utvidgad anv.) av nysilver (jfr silver 1 h o. anm. sp. 2403); särsk. dels om sådan bägare utdelad ss. pris i tävling o. d., dels mer l. mindre bildl. Schroderus Os. 1: 663 (1635). Njutningen är den bräddade silfverbägare, på hvars botten hvilar en drägg, som berusar sinnet. Rundgren Minn. 3: 20 (1861, 1888). SydsvD 1870, nr 26, s. 2 (utdelad ss. pris). KatalÅhlénHolm 98: VI (1929; av nysilver).
-BÄLTE. [fsv. silfbälte]
1) bälte (se d. o. 1) med länkar l. plåtar l. bucklor o. d. av silver. OPetri Tb. 65 (1525). Silfverbältet (som samerna bär) .. är af läder, .. hvarvid fyrkantiga, förgyllda silfverplåtar äro fästa tätt invid hvarandra, så att intet af sjelfva bältet synes. Læstadius 1Journ. 120 (1831). Kulturen 1952, s. 42.
2) (i sht i vitter stil) allmännare l. bildl.: silverglänsande bälte (se d. o. 2) l. rand o. d. Öfver ett omätligt fält af gyldene ax och grönskande kullar löper silfverbältet af .. (Strömsholms) kanal. Crusenstolpe Tess. 1: 122 (1847). Beskow i 2SAH 32: 29 (1859; på fjärils vingar).
-BÄLTES-TAMP. (-beltz-) (†) ändbeslag av silver till bälte. ÅngermDomb. 24/4 1628, fol. 2. —
-BÖLJA. (i vitter stil) silverglänsande bölja; särsk. motsv. bölja, sbst. 2. Holmberg 1: 116 (1795). En insjös silfverbölja glänste fram. Bremer FamH 2: 55 (1831).
-BÖSSA.
1) (numera föga br.) motsv. bössa 1. Dryselius Måne 463 (1694).
2) motsv. bössa 2 b.
a) (numera bl. tillf.) avbildning (bild) i silver l. silverfärg, föreställande bössa. Arnell Scott Sjöfr. 295 (1829).
b) (†) i det bildl. uttr. skjuta med silverbössor, söka nå sina syften (vinna en strid) gm gåvor l. dyl.; jfr silver 1 f, 3. (Lat.) Hastis argenteis pugnare. .. (Sv.) Skiuta medh silfwer bössor. Linc. Ll 4 a (1640).
-CEMENT. odont. cement (se d. o. I 8) vari silver (ett silversalt) ingår. SvTandläkT 1950, s. 382.
(3) -CERTIFIKAT. [jfr amerik. eng. silver certificate] (i fråga om förh. i Förenta staterna) bankv. certifikat som erhålles från statskassan vid deposition av silvermynt. EkonT 1900, s. 256. —
-CHAR. (i vitter stil) jfr -vagn; särsk. oeg. l. bildl. Selene står på silfver-charen. Stagnelius (SVS) 2: 339 (1821).
-CHARNER, se -scharner.
-CHEVREAU. (i fackspr.) med (oäkta) bladsilver belagd chevreau. Modet 1935, s. 27. —
-CITRAT. [jfr t. silberzitrat, eng. silver citrate] i sht kem. citronsyrans silversalt (Ag3C6H5O7), förr äv. använt ss. antiseptiskt medel. SvFarm. 74 (1901).
-CYANID. [jfr t. silberzyanid, eng. silver cyanide] kem. cyanvätesyrans silversalt (AgCN), bl. a. använt vid elektrolytisk försilvring, cyansilver. Berzelius ÅrsbVetA 1845, s. 217. —
-CYANUR. [jfr fr. cyanure d’argent] (†) om silvercyanid. Berzelius Kemi 2: 358 (1822). Dens. ÅrsbVetA 1847, s. 126. —
-DAG. (numera bl. tillf.) dag då tjugofemårsjubileum firas; jfr -bröllops-dag. Böttiger 3: 7 (1843, 1858).
-DAGER. (i vitter stil) silverskimrande dager (se d. o. 5 a, 6 b). Snoilsky 1: 65 (1869). Wirsén NDikt. 316 (1880).
-DAGG. (i vitter stil) silverglänsande dagg; äv. bildl. Thorild (SVS) 1: 179 (c. 1785). Bremer GVerld. 2: 231 (1860; bildl.).
-DAGGERT. (numera bl. tillf.) silverdolk. 2SthmTb. 1: 59 (1545).
-DAGGIG. (i vitter stil) jfr -dagg. De silfverdaggiga fälten. Stagnelius (SVS) 3: 79 (1817).
-DALER. (förr) daler av silver, daler silvermynt; äv. bildl. Stiernman Com. 2: 352 (1643). Den svaga brisen strör blanka silfverdalrar öfver insjöviken. Lindqvist Dagsl. 2: 134 (1900).
-DAMAST. (i sht i fackspr.) (fransk) damast (se damast, sbst.2 1) med invävda mönster i silvertråd; jfr -brokad o. silver 1 e. KlädkamRSthm 1565 F, s. 22 a. —
-DAMM, sbst.1 (i vitter stil) silverglänsande damm (se damm, sbst.1 II). Atterbom FB 142 (1814).
-DAMM, sbst.2 (i vitter stil) jfr damm, sbst.2
1) (†) motsv. damm, sbst.2 1: silverglänsande ånga. Bremer Pres. 313 (1834).
2) motsv. damm, sbst.2 2: silverglänsande damm l. stoft o. d.; jfr -stoft, sbst.1 Mörne HjärtSvärd. 36 (1935).
-DARIK. (i skildring av fornpersiska förh., mera tillf.) jfr darik a. 2UB 6: 597 (1904).
-DART. (numera bl. ngn gg arkaiserande) jfr dart 1. TullbSthm 17/5 1561.
-DEG. [jfr ä. t. silberteig] (†) degformig massa av smält silver; jfr deg 3. Wikforss (1804; under silberteig). Schulthess (1885).
-DEGEL. (numera bl. tillf.) degel av silver. Rinman 1: 36 (1788).
-DEKOR. [jfr sandstens-dekor] dekor i silver l. silverfärg (se d. o. 2) o. d. RedKultFören. 1910—11, s. 20. —
-DEKORATION. särsk. konkret, motsv. dekoration 1 c slutet. JMStjernstolpe (1826) i 3SAH LVI. 3: 25. —
-DENAR. särsk. (om fornromerska förh.) motsv. denar 1 a. Trozelius Mynt 47 (1777: silfver denarier).
-DENNING. (förr) Petreius Beskr. 4: 14 (1615).
-DESSERTKNIV~102 l. ~020. DA 1824, nr 86, s. 9. —
-DIADEM. jfr diadem 1 b. Torpson Eur. 1: 219 (1895).
-DIAPOSITIV. (mera tillf.) jfr -bild 2. FotogrT 1905, s. 88. —
-DIMMA. (i vitter stil) silverglänsande l. silvervit dimma; särsk. om dimma i månsken. Så hon stod framför mig. / Blyg, som strimman / Af en måne, röjd i silfverdimman. Atterbom SDikt. 1: 220 (1809, 1837). Asklund BrödKlar. 23 (1962).
-DINKA. (vard., mera tillf.) silverfickur; jfr -rova 2. NDA 1911, nr 74, s. 4. —
-DIS. (i sht i vitter stil) silverglänsande l. silvervitt dis (se dis, sbst.2 1). Bergh Konst 118 (1896, 1908).
-DISIG. (i sht i vitter stil) jfr -dis. Ute vid den höstklara, sollysta horisonten såg jag det silfverdisiga hafsbandet. Öberg Makt. 1: 157 (1906). Heerberger NVard. 131 (1936; om natt).
-DISK. [fsv. silfdisker; jfr fvn. silfdiskr]
1) (i skildring av ä. förh.) skiva l. tallrik l. dyl. av silver (avsedd att äta på); jfr disk, sbst.1 II 1 a. Holmberg Nordb. 244 (1852; om förh. på 1000-talet).
2) koll.: husgeråd av silver; numera bl. (mera tillf.) om bordskärl o. d. av silver, som (skola) diskas l. ha diskats; jfr disk, sbst.1 II 1 b. Schroderus Liv. 620 (1626).
-DISKONT. (om ä. förh., numera bl. tillf.) om diskontverk vari aktier fingo inköpas av enskilda för betalning i arbetssilver. Adlerbeth Ant. 2: 228 (c. 1815; om det tillämnade riksdiskontverket).
-DOFT. (numera föga br.) silverstoft (se -stoft, sbst.1); äv. oeg. l. bildl.; jfr doft I 1 (b). Rinman 2: 364 (1789). Clementines ljufva anblick skola vi ej beskrifva, ty det hör till festen, att en slöja, en sky af silfverdoft, sväfvar kring hennes öfre varelse. Almqvist Hind. 36 (1833).
-DOK.
1) (numera bl. mera tillf.) dok (se d. o. 1) av tyg innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. med silverglänsande färg. Arnell Moore LR 1: 6 (1829). Dagen var med guld besållad, / Natten gick i silfverdok. Modin Dikt. 227 (1878); jfr dok 6 d.
2) (†) = -duk 1; jfr dok 5. SthmStadsord. 1: 49 (1636). Ssgr (†; till -dok 2): silverdoks-mössa. = silverduks-mössa. BoupptSthm 1683, s. 553 a. -pung. (penning)pung av silverduk. BoupptSthm 1682, s. 134 b. Därs. s. 340 a. —
-DOLK. jfr -kniv. KlädkamRSthm 1567—69 d, s. 76 b. —
-DOLLAR. [jfr eng. silver dollar] dollar av silver. NordT 1886, s. 169. —
-DOPPA. (†) (stift med huvud utgörande) kupig knapp l. buckla av silver; äv. om figur i silverfärg (se d. o. 1, 2), föreställande l. påminnande om sådan knapp osv.; jfr dopp, sbst.1 3. HögaV 1: 11 (Bib. 1541). Uggla Herald. 34 (1746; i silverfärg).
-DOPPSKO~02 l. ~20. jfr doppsko I 1; särsk.
a) motsv. doppsko I 1 a. HH 2: 37 (1553).
b) motsv. doppsko I 1 c. KlädkamRSthm 1756, s. 619. —
-DOSA. jfr dosa 1; särsk. om snusdosa av silver. BoupptSthm 1659, nr 93 (: Söllfdoos). MinnGPrästh. 6: 149 (1930; om snusdosa).
-DRILL. (i sht i vitter stil) silverklingande drill (se drill, sbst.1 2). Lärkans silfverdriller. Atterbom SDikt. 272 (1810, 1837).
-DRIVARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr drivare 17. RäkenskOlandÖsterby 1611, s. 41 b. Ssg: silverdrivare-hus. (†) hus där drivning av silver utfördes; jfr drivhus 4. SthmSlH 1: 99 (i handl. fr. 1568).
-DRIVEN, p. adj. (numera bl. tillf.) som består av drivet silver (se driva, v.2 21 a). Silfverdrifven sölja. Wirsén Dikt. 32 (1876).
-DRIVNING. metall. jfr driva, v.2 40 a β. VetAH 1752, s. 249. —
-DROPPE. (stelnad) droppe av smält silver; vanl. allmännare l. bildl.: silverglänsande droppe (av vatten o. d.). Spegel GW 269 (1685; av vatten). Fornv. 1906, s. 167 (av silver).
-DRUVA. (förr) jfr druva 7. Schulthess (1885).
-DRÄKT. dräkt (se d. o. II 2 a) av (silver l.) textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); ofta (i sht i vitter stil) allmännare l. bildl.: silverglänsande dräkt (se d. o. II 2 b, 2 b γ); äv. om silvervitt l. silvergrått hår (jfr silver 1 b β γ‘). Adlerbeth Ov. 44 (1818; om fjäderdräkt hos fågel). Att bära mogen ålders silfwerdrägt. Hagberg Shaksp. 4: 383 (1848). Hildén Michajlovič När 46 (1933).
(13) -DRÄNG. (förr) jfr dräng 2 o. -kammarbetjänt. HovförtärSthm 1676—77, s. 263. —
-DUK.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) tyg med invävd silvertråd (jfr silver 1 e); jfr duk 1, -brokad o. -dok 2. G1R 11: 193 (1536). Karlson StåtVard. 110 (1945).
2) (förr) av silverglänsande förtent järntråd framställd silduk (använd vid silning av mjölk). Cederborgh Mjölkh. 13 (1868).
3) [jfr eng. silver screen] (i fackspr.) med ett silverglänsande skikt av aluminium (l. annan metall) överdragen duk att visa ljusbilder l. film på. Förberg SäljFilm 238 (1946). Ssgr (till -duk 1; numera bl. i skildring av ä. förh.): silverduks-dräkt. jfr dräkt II 2 a. Fryxell Ber. 10: 342 (1842). -himmel. jfr himmel 6 b. Ekeblad Bref 2: 300 (1662). -hyende. HusgKamRSthm 1660—73 A, s. 15. -kjortel. jfr kjol 2, 3, 5. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 38. -kläder, pl. Nordberg C12 1: 608 (1740). -mössa. BoupptSthm 1685, s. 1319 a. -sko. HH 2: 25 (1548). -sparlakan. Roth Kägleh. 26 (i handl. fr. 1685). -tröja. (-duk- 1548. -duks- 1672 osv.) jacka l. dyl. av silverduk. HH 2: 23 (1548). -täcke. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 92 (i handl. fr. 1654; om hästtäcke).
-DUVA.
1) (i vitter stil) silverglänsande duva. Stagnelius (SVS) 1: 286 (1814).
2) avbildning (bild) i silver l. silverfärg, föreställande duva. Nilsson FestdVard. 116 (1925).
-DYSING. (förr) med bjällror besatt silverbälte. ArvskifteSthm 6/12 1625.
-EK. bot. (prydnads)växten Cineraria maritima Lin., som har silvervita, om eklöv påminnande blad. NF 3: 363 (1879).
-EPÅLETT. (-epål- (-epaul-) 1816 osv. -poll- 17891793) (förr) jfr epålett 1 o. -galon. Björn Medb. Personfört. (1789).
-ERTS. [jfr t. silbererz] (†) silvermalm. Nordforss (1805). Meurman (1847).
(1, 2) -ETUI. etui av silver l. för förvaring av silver (särsk. bordssilver). ÅgerupArk. Bouppt. 1743. IllSvOrdb. (1955; äv. för förvaring av silver).
-FACKLA.
1) (tillf.) fackla med handtag av silver. Swing 1921, nr 10, s. 14.
2) (i vitter stil, numera bl. tillf.) bildl., om månen; jfr silver 1 b β α‘. Spegel GW 171 (1685).
-FAL. [jfr t. silberfahl] (i fackspr.) om duva: silvergrå; jfr fal, adj.2 MedlemsblSvDufafvF 1917, nr 4, s. 5. —
-FALERTS~02 l. ~20. [jfr t. silberfahlerz] (numera bl. mera tillf.) miner. falerts som innehåller silver. Rinman 2: 603 (1789).
-FALL. (i vitter stil) silverglittrande (vatten)fall. Atterbom Lyr. 1: 174 (1818).
-FASAN. [jfr t. silberfasan, eng. silver pheasant] zool. (den i södra Asien inhemska, i Europa inplanterade) fågeln Lophura nycthemera Lin., vars rygg, vingar o. stjärt hos tuppen äro silvervita; äv. allmännare, om fågel tillhörande släktet Lophura Flem. (i sht i pl., om detta släkte); ngn gg äv. om grå ädelfasan. Gravander Buffon 3: 192 (1806). FoFl. 1917, s. 88 (om grå ädelfasan). 2SvUppslB (1953; i pl., om släktet).
(2) -FASON. (numera bl. tillf.) jfr fason 2 o. -modell 2. DA 1771, nr 60, s. 2 (hos tennkanna).
-FAT. [fsv. silffat] fat av silver l. (i utvidgad anv.) av nysilver (jfr silver 1 h o. anm. sp. 2403); stundom äv. med inbegrepp av den på fatet upplagda maten (jfr fat 3 d). 2Tim. 2: 20 (NT 1526). Uppför breda trappor skredo / Vännerna till riddarsaln, / Silfverfaten stodo redo / Och den skummande pokaln. Snoilsky 2: 38 (1881). KatalÅhlénHolm 98: VI (1929; av nysilver). Form 1949, s. 11. —
-FATTAD, p. adj. (i fackspr., mindre br.) försedd med silverfattning; jfr fatta 3. Den .. silverfattade skålen. KarlJohStil. 63 (1924).
-FATTIG. jfr fattig 2; särsk. bergv. om malm (jfr fattig 2 d). Silfverfattiga glanser. Rinman 1: 530 (1788).
-FATTNING. jfr fattning 2 b o. -infattning. SD(L) 1896, nr 586, s. 4. —
-FEMMA. (ngt vard.) silvermynt av fem kronors valör. LD 1958, nr 232, s. 6. —
-FERNISSA. (i fackspr.) fernissa som blir silverblank då den stelnar. SFS 1906, nr 48, s. 44. —
-FEST. (numera bl. tillf.) silverbröllop(sfest); äv. allmännare: fest vid tjugofemårsjubileum. Valerius 1: 168 (1847). Borg InstDöfst. 14 (1854).
-FICKUR ~02 l. ~20. jfr -ur. PT 1791, nr 5, s. 4. —
-FIGURAT. (†) stycke silvermalm l. mineraliskt silver i form av djur- l. växtgestalt l. försett med teckningar av sådant utseende. Brander NatH 146 (1785).
-FILIGRAN. jfr filigran 1. Bremer GVerld. 2: 221 (1860: silverfiligram).
-FILIGRANS-ARBETE~020, äv. -FILIGRAN-ARBETE~020. (-gran- 19031959. -grans- 1880 osv.) Freja 1880, s. 123 (: silfverfiligrams-arbete).
-FIN. fin ss. silver (l. silvrets).
1) (numera bl. tillf.) motsv. fin, adj. I 5. Achrelius Dan. C 1 a (c. 1690; om fackla; i bild).
2) (numera bl. tillf.) motsv. fin, adj. II 1; särsk. ss. adv.: med mycket små, silverglänsande droppar. Hansson Nott. 40 (1885).
3) motsv. fin, adj. II (2 o.) 8. Hansson 2Dikt. 121 (1901; om sträng; i bild). Varing Frost. 175 (1926; om klang).
-FINERING. metall. Rinman 1: 106 (1788).
-FINGERBORG~102, äv. ~200. BoupptSthm 1672, s. 1001 b (: Sillfwerfingerbåhr).
-FINGERÖRT ~102, äv. ~200. bot. växten Potentilla argentea Lin., som har på undersidan vitludna, fingrade blad, femfingerört; jfr -mura. Torén Rebau o. Hochstetter 101 (1851).
-FISK. [jfr t. silberfisch, eng. silver fish]
1) om fisk med silverglänsande färg; dels (i sht i vitter stil) utan tanke på någon särskild art av fisk, dels (numera nästan bl. i a o. b) om (varietet av) viss art o. d. Silf-fisk, som glittrar wäl, men ger ey fiskar-lön. Œdman Bahusl. 40 (1746; i uppräkning av Bohusläns fiskar; möjl. om taggmakrill l. till b nedan). Oldendorp 1: 105 (1786; om ansjovisliknande fisk i Västindien, sannol. Sardinella anchovia Cuv. et Val.). Glad och sorgfri leker / Den lätta silfverfisken i sin å. Stagnelius (SVS) 4: 6 (c. 1815). ÖfversVetAFörh. 1876, nr 4, s. 64 (om taggmakrill; från norra Bohusl.). särsk.
a) (i sht i fackspr.) om silverglänsande varietet av guldfisk. VetAH 1740, s. 403. 2SvUppslB 12: 275 (1949).
b) zool. om (fisk tillhörande) släktet Argentina Lin. (guldlaxsläktet); särsk. om fisken A. sphyræna Lin. (förr äv. kallad mindre silverfisk; jfr -lax 2); förr äv. om fisken A. silus Asc. (äv. kallad större silverfisk), guldlax. Möller (1790). Nilsson Fauna 4: 469 (1853: Större). Därs. 474 (: Mindre). KonvLex. (1864; om släktet). FoFl. 1926, s. 159 (om A. sphyræna).
c) (†) silverbandfisk. Retzius Djurr. 78 (1772). Weste FörslSAOB (c. 1815).
d) (†) om kummel. Cederström Fiskodl. 254 (1857). Malm Fauna 489 (1877); jfr Lilljeborg Fisk. 2: 122 (1886).
2) om avbildning (bild) i silver l. silverfärg, föreställande fisk. Fornv. 1936, s. 146.
3) insekten Lepisma saccharina Lin., silverborstsvans; jfr -mal, -svans, -ål 2. BonnierKL 4: 88 (1924).
-FJÄLL, sbst.1 (mera tillf.) fjäll (se fjäll, sbst.1) som innehåller silvermalm. TurÅ 1948, s. 249. —
-FJÄLL, sbst.2
1) (i vitter stil) på fisk o. d.: silverglänsande fjäll (se fjäll, sbst.2 1). Arnell Moore LR 1: 33 (1829).
2) (i sht i fackspr.) tunt blad l. tunn flaga av silver (jfr fjäll, sbst.2 2 d); särsk. om sådant blad osv. använt ss. prydnad (jfr -paljett). ESwedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 218. Heidenstam Folkung. 2: 342 (1907).
(1 d, 5) -FJÄLL, sbst.3 (†) i vapensköld: fält i silver; jfr fjäll, sbst.4 1. Stiernhielm Cup. 8 (1649, 1668).
-FJÄLLIG. som har silverglänsande fjäll.
1) motsv. fjäll, sbst.2 1. Ingelman 29 (1838, 1843; om fiskar).
2) (i sht i fackspr.) motsv. fjäll, sbst.2 2 c. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 227 (1857; om blad).
(13) -FJÄRDING. (förr) fjärding (se d. o. 4) vari silver förvarades. ArkliR 1562, avd. 18. Topelius Vint. I. 2: 296 (1860, 1880).
-FLAMMA. (i vitter stil) silverglänsande flamma; jfr -låga. Stagnelius (SVS) 2: 380 (1821).
-FLASKA. (silver- 1659 osv. silvers- 1655) (i sht förr) jfr flaska 1. BtÅboH I. 11—12: 11 (1655: sölfzflaskor).
-FLASKESKRUV. (†) skruvpropp av silver till flaska; jfr -skruv. ÅgerupArk. Bouppt. (1751).
-FLINGA.
1) (numera mindre br.) flinga (se flinga, sbst. 1) av silver. Berzelius Kemi 5: 1199 (1828). Friesen o. Grape CodArg. 181 (1928).
2) (mera tillf.) silverglänsande snöflinga. PåSkid. 1928, s. 347. —
-FLITTER. = -fjäll, sbst.2 2; numera bl. (föga br.) koll. TullbSthm 11/9 1581. SvTyHlex. (1872).
-FLITTRA. (i sht i fackspr.) = -fjäll, sbst.2 2. BoupptSthm 1667, s. 947. —
-FLOCK. (i vitter stil, numera bl. tillf.) om silverglänsande fiskstim; jfr flock, sbst.1 2 b. Lidner (SVS) 1: 206 (1781).
-FLOD. (i vitter stil) silverglänsande flod; ofta mer l. mindre bildl., särsk. om flödande månsken (jfr silver 1 b β α‘). Nordenflycht (SVS) 2: 424 (1755; i bild). Hundra silfverfloders krökning. Stagnelius (SVS) 4: 214 (c. 1822). Månans silfverflod. Bremer FamH 2: 207 (1831).
-FLOG. (föga br.) om silverglänsande hinnartat överdrag (på frukt o. d.); jfr anflog. Silverfloget på slånbuskens frukter. Svenson FrödingDiktn. 243 (1916).
-FLOR. (i sht förr) flor (se flor, sbst.1 1, 1 a) av (l. innehållande) silvertråd; jfr silver 1 e. Carlberg SthmArchitCont. D 2 a (1740). Sparre RylM 55 (1916). särsk. (i vitter stil) mer l. mindre bildl.; särsk. dels om (l. med tanke på) månsken (jfr silver 1 b β α‘), dels om (l. med tanke på) silverglänsande vattenyta (jfr silver 1 b β β‘). Vågens silfverflor. Creutz Vitt. 9 (1761). Tegnér (WB) 1: 3 (c. 1800).
-FLORETT. (förr) tyg av florettsilke o. silvertråd; jfr silver 1 e. KlädkamRSthm 1745, s. 223. —
-FLOTTA. [jfr t. silberflotte] (förr) om var o. en av de flottor på vilka spanjorerna transporterade silver från sina amerikanska kolonier till Spanien. OxBr. 11: 562 (1628: silfuerflotten).
-FLOX. (†) (prydnads)-växten Plumbago capensis Thunb., som har glänsande (silver)blå blommor, blyblomma. Abelin TrInomh. 114 (1904).
-FLUGA. (†) silvermynt om åtta skilling; jfr fluga 1 b slutet. De Geer Minn. 1: 8 (1892).
-FLUSS. (†) (massa av) smält silver. Linné Stenr. 58 (c. 1747).
-FLÄCK. i sht zool. o. bot. silverfärgad fläck (se fläck, sbst.1 1 b). VetAH 1810, s. 62 (på insekts kropp).
-FLÄCKIG. i sht zool. o. bot. försedd med silverfläckar; jfr fläckig 1 b. Silfverfläckiga .. Växter. Wikström ÅrsbVetA 1845—48, s. 443. —
-FLÖDE. silverglänsande flöde.
1) motsv. flöde 1. Vid (floden) Savas silfverflöde. Runeberg (SVS) 3: 246 (1841).
2) bildl., motsv. flöde 2; särsk. dels om silverglänsande månljus (jfr silver 1 b β α‘), dels om ljud med silverklang (jfr silver 1 c). NDagar 134 (1906; om månsken). Collinder Kalev. 235 (1948; i fråga om silverklingande fågelsång).
-FLÖJT. [jfr t. silberflöte] flöjt av silver l. (vanl.) med silverklang; äv. bildl. Silverflöjten. Goldkuhl (1928; boktitel). Beskow FarmFjunl. 98 (1930; av silver). Någon sorts ouvertyr, någonting av Mozart med obligatviolin och silverflöjt. Siwertz Fribilj. 64 (1943). Edfelt Slagf. 89 (1952; om sångfågels strupe).
-FODER. (†) fodral av silver; jfr foder, sbst.2 1. BoupptSthm 1669, s. 1203. BoupptVäxjö 1766.
(1, 2) -FODRAL. jfr -etui. SAOL (1950).
-FOLIE l. -FOLIUM. (i sht i fackspr.) tunt blad av silver; äv. ss. ämnesnamn: bladsilver; jfr folie, sbst.1 1. TullbSthm 21/8 1578 (: Sölffre folior). Ekenberg (o. Landin) 61 (1888; ss. ämnesnamn).
-FOND.
1) (mera tillf.) till 1: fond (se fond, sbst.1 I 2) bestående av (l. glänsande ss.) silver. Bokband av silver i filigransarbete på förgylld silverfond. Karlson StåtVard. 455 (1945).
2) (förr) till 13: fond (se fond, sbst.1 II 2) av myntat l. omyntat silver utgörande säkerhet för utgivna sedlar. Blix SvFinance 105 (1797).
-FORS. (i vitter stil) silverglänsande fors (se fors, sbst.2 1). Almqvist Amor. 83 (1839).
-FOT.
1) (i vitter stil) på djur (l. gudinna o. d.): silverfärgad fot. Arnell Moore LR 2: 96 (1830).
2) på föremål: fot av silver. 2Mos. 26: 19 (Bib. 1541). 4 st. Saltkar af Glas med silfverfötter. BoupptVäxjö 1830.
3) (numera mindre br.) silvermyntfot. Samtiden 1873, s. 184. —
-FOTAD, p. adj. [jfr gr. ἀργυρόπεζα] (i vitter stil) som har silverglänsande fötter; särsk. om nereiden Thetis. Den silfverfotade Tetis. Tranér HomIl. 44 (1807). Silfverfotade elfvor trippa, / .. Öfver gräsets plan. CFDahlgren 2: 23 (1837).
-FOTKNAPP. (förr) lös knapp (se knapp, sbst. 2) av silver, bestående av en i mitten smalare del med klot- l. skivformiga utvidgningar i ändarna, varav den ena var större (o. påminde om en fot). BoupptVäxjö 1778.
-FRADGA, r. l. f. (i vitter stil) silverglänsande fradga. Champagnens sköna silfverfradga. Valerius Vis. 2: 62 (1809).
-FRADGIG. (i vitter stil, numera bl. tillf.) försedd med silverglänsande fradga. Snöhvita skägget / Flöt, som en silverfraggig våg. Ridderstad SDikt. 2: 323 (1834, 1858).
-FRANS. frans helt l. delvis bestående av silvertråd (jfr silver 1 e); äv. bildl. KlädkamRSthm 1560 E, s. 72 b (: siluer frensser). Det blåa hafvet .. kastade silfverfransar mot strand och klippor. Ericson Fågelkås. 1: 98 (1906).
-FRANSAD, p. adj. försedd med silverfrans(ar); äv. i utvidgad l. bildl. anv. (jfr fransa, v. 1 b β). Silfverfransadt bårdok. Oscar II II. 3: 286 (1889). (Malens) ofta guld- och silverfransade framvingar äro långa och smala. Hector Saml. 67 (1918).
-FRI. fri från silver. Silfverfritt Bly. VetAH 1794, s. 231. —
-FRÅGA. fråga (se fråga, sbst. 3) rörande silver; särsk. om fråga rörande silvermyntfot l. (om förh. i Förenta staterna i ä. tid) statliga stödköp av inhemskt silver för prägling av mynt. NordT 1886, s. 175 (rörande silvermyntfot). 2NF 32: 983 (1921; om amerikanska förh.).
-FRÄTSTEN. (†) silvernitrat; jfr frät-sten 1. PH 11: 276 (1777). Heinrich (1828).
-FULL. (†) som innehåller mycket silver, starkt silverhaltig. Wollimhaus Syll. (1649; under argentosus). Hamb. 59 (1700).
-FULMINAT ~ful1mina2t, n.; best. -et. [jfr t. silberfulminat, eng. silver fulminate; senare leden av stammen i lat. fulminare, blixtra (besläktat med gr. φλέγω, lyser; se black, adj.), o. den i namn på salter vanliga ändelsen -at; jfr t. fulminat, eng. o. fr. fulminate, alla med bet.: explosivt salt av knallsyra] kem. knallsilver. Berzelius ÅrsbVetA 1825, s. 95. —
-FUNT. jfr funt, sbst.1 Karlson EBraheHem 23 (i handl. fr. 1646).
-FUR l. -FURA l. -FURU. [jfr eng. silver fir] (†) silvergran. VetAH 1798, s. 64. Meurman (1847: Silfverfuru). PT 1899, nr 290 A, s. 3 (om balsamgran).
-FUX. (i vitter stil) häst med silverglänsande rödaktig l. rödbrun färg. Almqvist Törnr. 1: 152 (1839).
(13) -FYND. abstr. o. konkret: fynd (bestående) av (i jorden dolda) silverföremål l. silvermynt från forna tider; förr äv.: silverfyndighet. Stiernman Com. V. 2: 153 (1771). Rinman 2: 599 (1789; om silverfyndigheter).
-FYNDIGHET~102, äv. ~200. jfr fyndighet II b. LbFolksk. 255 (1890).
-FÅGEL.
1) (numera bl. i vitter stil) silverglänsande fågel; förr äv. [efter eng. silver bird] ss. beteckning för valfågeln Pachyptila vittata Gm. (l. närstående art av valfåglar). Landell Bligh 63 (1795). Krusenstjerna Pahlen 3: 104 (1931).
2) avbildning (bild) i silver l. silverfärg, föreställande fågel. Rig 1923, s. 8 (i fråga om papegojskjutning).
3) [med tanke på penningens flyktighet] (tillf., skämts.) bildl., om silvermynt. Janson CostaN 2: 33 (1910).
-FÅLE. (i vitter stil, numera bl. tillf.) om var o. en av de silverglänsande hästar (l. dragdjur) som enligt klassisk mytologi tänktes draga mångudinnans vagn; jfr silver 1 b β α‘ o. -vagn. Stagnelius (SVS) 1: 379 (c. 1815).
-FÅLLA. (tillf.) förse (ngt) med silverfärgad fåll l. bräm l. kant; anträffat bl. (i vitter stil) bildl. Skall ur natt, som silverfållas, / livets klara kinder trollas? Sjöberg Kris. 113 (1926).
-FÅNGST. (numera bl. i skildring av ä. förh.) abstr. o. (vanl.) konkret: silverutvinning. Svedelius Statsk. 3: 18 (1869; konkret).
-FÅRA. (i sht i vitter stil) silverglänsande fåra (som bildas efter båt i vatten l. som vattendrag utgör o. d.). Glädtigt skjuter hans svarta svan (dvs. Fritiofs båt) / sin silfverfåra på solblank ban. Tegnér (WB) 5: 89 (1825). Elfvens silfverfåra. Öman LyrBl. 2: 82 (1868).
-FÄ. (†) koll.: silversaker. TbLödöse 297 (1593: söllffueafe, sannol. felaktigt för söllffuerfe).
-FÄLLNING. i sht kem. abstr. o. konkret; jfr fällning 2. Rinman JärnH 792 (1782; konkret). 2UB 10: 328 (1907; abstr.).
-FÄLT.
1) (numera föga br.) till 1: område med (rika) silverfyndighet(er). Bergman Jordkl. 1: 254 (1773).
2) i sht herald. till 1 d, 5; på vapensköld o. d.: fält (se d. o. 6 b) i silver. Uggla Herald. 33 (1746).
-FÄRG. [jfr t. silberfarbe]
1) silvrets färg; färg sådan som silvrets; silverglänsande färg (se färg, sbst.1 1); äv. oeg. l. bildl. En kosteligh steen medh silffuerfärga. Linc. (1640; under aspilates). Silfver-färgen skattar verlden högre än then största vishet. Scherping Cober 2: 244 (1737; med syftning på silvermynt o. d.). Fogelqvist Sång. 83 (1915).
2) färgämne varmed man ger ett föremål l. en yta silverfärg (i bet. 1); jfr färg, sbst.1 2. Lindestolpe Färg. 59 (1720). GrafUppslB (1951).
3) (i vitter stil, föga br.) i utvidgad anv., om silverfärgad snö; jfr silver 1 b β β‘. Böttiger 1: 200 (1834, 1856).
-FÄRGA, adj. oböjl. (-ferg 1628. -ferge 15571590. -färga (-fe-) 1645) [jfr t. silberfarb; med avs. på senare ssgsleden se liv-färga, adj.] (†) silverfärgad. Två sölffverferghe siuudde stiärner. G1R 27: 156 (1557). KlädkamRSthm 1645, s. 42 a. —
-FÄRGA, v. (i sht i vitter stil) ge (ngt) silvrets färg, göra silverfärgad. Ungdomsvåren / I Gubbens hjerta än är quar / När vintren silfverfärjar håren. Stagnelius (SVS) 1: 46 (1814).
-FÄRGAD, p. adj. som har silvrets färg. Sölffuer fergat damask. KlädkamRSthm 1590 C, s. 57 a. Med håret silfverfärgadt, / beskyddar Carl ännu ruiner, / dem han bergat. Tegnér (WB) 2: 65 (1811). Silverfärgade blåvingen. Nordström VFjär. 1: 45 (1934).
-FÄSTE.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spänne av silver; jfr fäste 7 b. VDAkt. 1720, nr 107.
2) fäste (se d. o. 7 c) av silver (på svärd l. värja l. dyl.). KlädkamRSthm 1611 B, s. 9 b. —
-FÖRANDE, p. adj. (i sht i fackspr.) om malm, berglager o. d.: som innehåller silver, silverhaltig l. dyl.; jfr föra 13. Bergman Jordkl. 1: 253 (1773; om malmgång). VLS 98 (1886; om blyglans).
-FÖREKOMST~102, äv. ~200. jfr -fyndighet. 2NF 15: 1205 (1911).
-FÖREMÅL~102, äv. ~200. jfr föremål 3 b o. -pjäs, -sak. MeddSlöjdF 1887, s. 23. —
-FÖRENING. kem. kemisk förening (se d. o. 6) innehållande silver. AHB 122: 57 (1885).
-FÖRGYLLD, p. adj. (†) försilvrad. En Szölfförgyltt Dagertt. HH 2: 42 (1553). Wettersten Forssa 148 (c. 1750; om kalk).
-FÖRLIKNING. (†) i uttr. guld- och silverförlikning, förhållande mellan guld o. silver i fråga om värde; jfr förlikna 4. Guld- och Silverförlikningen i England är som 1 till 14 1/3. Salander AnmVetATalMynt 1753, s. 5. —
-FÖRLUST. (i fackspr.) förlust l. minskning av silver (vid extraktion ur malm o. d.). JernkA 1850, s. 275. Därs. 1892, s. 45. —
-FÖRLÄGGARSKED~0102. (numera föga br.) förläggssked av silver. Atterbom Bref 262 (1825).
(13) -FÖRRÅD. jfr förråd, sbst.3 1; särsk. om riksbankens förråd av (myntat) silver. Höpken 2: 682 (1771).
(13) -FÖRSÄNDELSE. post. försändelse innehållande (myntat) silver. Geijer Postförf. 194 (1880).
-GAFFEL. jfr gaffel 1 b. HFinlKamF 1: 29 (1536).
-GALJON. (förr) jfr galjon 1 o. -flotta. 2NF 1: 1110 (1903).
-GALON. galon innehållande silvertråd; jfr silver 1 e. OxBr. 11: 711 (1637).
-GALONERAD, p. adj. i fråga om klädesplagg: prydd med silvergalon(er). Silfvergalonerade betjenter. CFDahlgren 5: 156 (1833). Fatab. 1957, s. 61 (om rock).
-GAMMA. (†) om nattflyet Phytometra gamma Lin., som på framvingarna har en silverglänsande fläck i form av den grekiska bokstaven gamma, gammafly. Dahlbom Insekt. 195 (1837).
-GANS. (i fackspr.) gans innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); jfr -lits. SthmModeJ 1856, s. 87. —
-GAS. (i sht förr) tunn, lätt o. luftig, silverglänsande vävnad innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. bestående av bomullsgas behandlad med gelatin l. dyl. 10 al(nar) Söllfwer Gaze till en lius Crona och Spegel. HusgKamRSthm 1650—55, s. 88. KonstNyhMag. 4: 36 (1822). Nisbeth (1870).
-GASIR. (†) ett slags tunn, silverglänsande vävnad; jfr -gas. Böttiger Drottnh. 132 (i handl. fr. c. 1700: sölfgazir).
-GATA. (i vitter stil) bildl., om långsträckt (o. smal), silverglänsande vattenyta l. om stråk av (mån)ljus på vattenyta; jfr gata 3 g o. silver 1 b β α‘, β‘. När månen lägger sin silvergata över ett hav. Jönsson ÄnSjung. 91 (1941, 1954). Sundets (dvs. Öresunds) silvergata. TurÅ 1949, s. 143. —
-GEHÄNG. (i sht förr) gehäng av silver l. (vanl.) textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e). SthmStadsord. 1: 146 (1661). Peringskiöld Hkr. 1: 189 (1697; av silver).
-GESCHIRR. [jfr t. silbergeschirr] (†) koll.: husgeråd l. prydnader av silver. HH XXXIII. 1: 190 (1561). Westhius Vitt. 3 (1678).
-GESMID, n. [jfr t. silbergeschmeide; senare leden av t. geschmeide, ä. t. äv. geschmiede, av fht. gasmīde, metall, i avljudsförh. till smidōn, smida, smid, smed (se smed)] (†) konkret: silversmide. Tegel E14 313 (i handl. fr. 1568). BtFinlH 4: 426 (1570).
-GESPINST. (†) silvertråd. KlädkamRSthm 1807, s. 180. —
-GEVÄR. (†) silverglänsande vapen; jfr gevär 1. Phosph. 1810, s. 99 (i bild).
-GJORD. (†) ring l. krans av silver (anbragt omkring ngt ss. prydnad); jfr gjord, sbst. 2. 2Mos. 27: 17 (Bib. 1541). BoupptSthm 6/11 1658.
-GLANS. [jfr t. silberglanz]
1) glans av silver l. (vanl.) påminnande om silvrets; äv. bildl. Liljans silfver-glans. Stålberg ChristFlyttn. 20 (1792). Månens silfverglans i nattlig skog. Rydberg Faust 22 (1876). Lamm Oxenst. 340 (1911; bildl.). Lägg en bit kamfer i silverskåpet, så håller sig silverglansen bättre. Holm AlltFläck. 64 (1946). särsk. (i fackspr.) i utvidgad anv., om en av parasitsvampen Stereum purpureum Pers. förorsakad sjukdom hos blad på träd l. buskar, kännetecknad av silverliknande glans hos bladen, mjölkglans, blyglans. Lindfors SjOdlVäxt. 39 (1927). SvUppslB (1935).
2) miner. av svavel o. silver bestående mineral (Ag2S), argentit, svavelsilver; jfr glans 4 b. Dalin (1854). Hadding Geol. 18 (1954).
-GLANSANDE, p. adj. (†) = -glänsande. SColumbus Vitt. 126 (1669).
-GLAS. [jfr t. silberglas (i bet. 1 o. 2), eng. silver glass (i bet. 1)]
1) (numera bl. tillf.) medelst en silverförening gulfärgat glas (se d. o. 1). BoupptVäxjö 1876.
2) [jfr motsv. anv. i t.; mineralet har ett glasartat utseende] (†) silverglans (se d. o. 2); jfr glas-erts. Wallerius Min. 308 (1747). Weste FörslSAOB (c. 1815).
3) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) för brännvin avsett dryckeskärl av silver, format ss. ett brännvinsglas, supkalk. BoupptVäxjö 1778. Därs. 1843.
-GLASERING. (mera tillf.) konkret: glasyr bestående av silverglete. Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt. Ordspr. 26: 23 (Bib. 1917; Bib. 1541: silff slagg).
-GLAS-ERTS. [jfr t. silberglaserz] (†) = -glans 2. Wallerius SystMin. 2: 329 (1775). Liedbeck KemTekn. 386 (1864).
-GLASFOT~02 l. ~20. (i sht förr) jfr glas-fot 2. BoupptSthm 1673, s. 761 a. —
-GLAV l. -GLAVEN. särsk. herald. till 1 d, 5: glav (se d. o. 1) i silver. AntT IX. 1: 28 (1887).
-GLETE l. -GLITT. [jfr mlt. sulverglede, holl. zilverglit, t. silberglätte, ä. eng. silver glet] (i fackspr.) (gulaktig, fjälligt kristallinisk) blyoxid (PbO), i allm. erhållen ss. biprodukt vid avdrivning av silver ur verkbly (använd till framställning av mönja, blyvitt m. m., äv. av plåster, salvor o. d.), blyglete; jfr guld-glete. BOlavi 139 b (1578). Jag sitter nu här i Rostock .. med blyhvittsalfva och silfverglitt på mitt utslagna venstra öga. Kexél 2: 143 (1780). Berlin Lrb. 127 (1852; använd vid framställning av målarfärg). VaruhbTulltaxa 1: 136 (1931). Ssgr: silverglete- l. silvergletes- l. silverglitt- l. silverglitts-fernissa. (förr) fernissa framställd med silverglete ss. sickativ. AHB 113: 72 (1883). -plåster. (-glitts-) (†) blyplåster. PH 11: 282 (1777). -salva. (-glitt- 16981774. -glitts- c. 18201902) (†) blyättikssalva. ApotT 1698, s. 90. Lindgren Läkem. 67 (1902). -ättika. (-glitts-) (†) blyättika. HdlCollMed. 1691, s. 78. Lindgren Läkem. (1902).
-GLIMMANDE, p. adj. som glimmar av l. (vanl.) ss. silver. En blånande vik, ett silverglimmande stycke av Saimens hav. Mörne Stenvall NattDag 36 (1915). Silverglimmande skatter från vikingatiden. Näsström FornDSv. 1: 106 (1941).
-GLIMMER. [jfr t. silberglimmer] (†) kattsilver. FKM 4: 110 (1815).
-GLITT, se -glete.
-GLITTER.
1) (i sht i vitter stil) glitter (se d. o. 1) av silver l. (vanl.) ss. av silver. PoetK 1818, 1: 31. Jensen BöhmDiktn. 163 (1894).
2) om ngt som glittrar av l. ss. silver; numera bl. koll., särsk. dels om paljetter l. tråd av äkta l. oäkta silver, dels om silverglänsande julgransglitter. Spegel GW 60 (1685; i pl.). Rinman JärnH 792 (1782; om glittrande fjäll av silver). KatalÅhlénHolm 108: 316 (1934; om julgransglitter). Hammar (1936; om paljetter).
-GLITTER-BAND. (numera bl. tillf.) band l. snöre som glittrar av l. ss. silver; jfr -galon, -snöre. Linné Sk. 66 (1751).
-GLITTER-PÄRLA. (numera bl. tillf.) silverglittrande glaspärla. NJournD 1860, s. 183. —
-GLITTRANDE, p. adj. som glittrar av l. (vanl.) ss. silver. NorrlS 1: 107 (1799; om hår i björns päls). Bremer GVerld. 2: 184 (1860; om dansande par).
-GLOB.
1) (†) liten kula av silver (på ytan av legering). JernkA 1821, s. 132.
2) (i vitter stil, numera bl. tillf.) silverglänsande glob (se d. o. 1 a). Stagnelius (SVS) 2: 82 (c. 1820; om månen).
-GLÄNSANDE, p. adj. som glänser av l. (vanl.) ss. silver. RelCur. 9 (1682; om månen). (Silverörtens) silfverglänsande blad. Bremer Strid 13 (1840). Silfverglänsande moln. 2NF 19: 563 (1913; om lysande nattmoln). Hästarnas präktiga, silverglänsande munderingar. Lagerkvist Dvärg. 127 (1944).
-GNISTA. (numera bl. tillf.) om glödande partikel av silver; jfr -rök. BlBergshV 18: 112 (i handl. fr. 1687: Silfwergnistrerna).
-GOLV. (i vitter stil) golv bestående av l. beklätt med l. glänsande ss. silver. Odel Sincl. 334 (1739).
-GRAFIT. [jfr t. silbergraphit] (i fackspr.) silverglänsande grafit. DN 1915, nr 271 A, s. 12. —
-GRAMAN. (†) (kant)band l. bård l. spets l. dyl. helt l. delvis bestående av silvertråd; jfr silver 1 e. KlädkamRSthm 1752 A, s. 332. DA 1771, nr 10, s. 8. —
-GRAN. [jfr t. silbertanne] det i södra o. mellersta Europa vildväxande, i Sv. ss. prydnadsträd odlade trädet Abies alba Mill., som har undertill vitglänsande barr, ädelgran; äv. allmännare, om (träd av) släktet Abies Mill. (särsk. i uttr. vanlig l. tysk l. europeisk silvergran, om A. alba Mill.); jfr -fur. Nemnich Naturg. 2: 982 (1795). Vanlig Silfvergran. Lilja SkånFl. 702 (1870). Sibirisk silfvergran. HbTrädg. 5: 75 (1874; om A. sibirica Ledeb.). Tysk Silvergran. Svensson Kulturv. 25 (1893). Den europeiska silfvergranen. LAHT 1912, s. 311. 2NF 38: 294 (1926; om släktet). Amerikansk silvergran. Törje Växtfört. 1: 16 (1938; om A. procera Rehd.). Ssgr: silvergrans-, äv. silvergran-bestånd. jfr bestånd 11 a. Björkman Skogssk. 73 (1868). -olja. (i fackspr.) olja l. terpentin från silvergran. JernkA 1905, s. 715. -släkte(t). bot. om trädsläktet Abies Mill. Rebau NatH 2: 60 (1879).
-GROBLAD~02 l. ~20. (föga br.) bot. växten Plantago media Lin., som har silvervita blommor, kämpar. Kindberg SvNamn 12 (1905).
-GROGG. [med tanke på dryckens silverfärg (se d. o. 1); jfr -te 1] (i sht vard.) grogg av brännvin o. kolsyrat mineralvatten l. sockerdricka. NDA 1925, nr 356, s. 9. —
-GROSCHEN. [jfr t. silbergroschen] (förr) groschen av silver; förr äv. i utvidgad anv., om romerskt ass. VaruhusR 1541 (: Sölffuer grosser). Schroderus Liv. 425 (1626: sölffgrosz; t. övers.: Silbergroschen; om romerska ass). NDA 1867, nr 104, s. 4 (om tyska förh.).
(1, 5) -GRUND. (i sht i fackspr.) grund (se grund, sbst.1 I 3 a, b) av l. i silver; silverglänsande grund; förr äv. dels om botten av silvertråd i vävnad (jfr silver 1 e), dels om bas hos figur i silver på vapensköld (jfr grund, sbst.1 I 1). Samett .. Suartt med Selffuergru(n)dh. TullbSthm 31/10 1580. Uggla Herald. 34 (1746; om bas hos figur på vapensköld). Argentin .. visar en skyggande glans på Silfvergrund. Rinman 1: 74 (1788). Laserad guld- eller silfvergrund (på papjemachéarbeten). AHB 131: 97 (1887). Livrustk. 1943—45, s. 152. —
-GRUVA. jfr gruva, sbst.3 VarRerV 50 (1538). (Salas) största märkvärdighet är den derinvid belägna silfvergrufvan, fordom kallad ”Svea Rikes Skattkammare och yppersta klenod”. Thomée IllSv. 278 (1866).
-GRÅ. [jfr t. silbergrau] grå ss. silver; grå med skiftning i silvervitt; ofta i fråga om hårfärg (jfr silver 1 b β γ‘). Lidner (SVS) 1: 285 (1781; i fråga om hårfärg). Den vördnadsvärde med de sölfgrå håren. Sturzen-Becker 3: 85 (1861). Kragskyddare .. av konstsilke i vacker silvergrå färg. KatalÅhlénHolm 37: 75 (1916). En långsträckt, låg byggnad, silvergrå av ålder. TurÅ 1954, s. 294. särsk. i n. sg. substantiverat, vanl. om silvergrå färgnyans l. silvergrått färgämne (i sht förr särsk. dels om färgämne av blyvitt o. sot, dels om färgämne av piplera o. mineralsvart; jfr skiffergrått). Rinman JärnH 816 (1782; om färgnyans). (Ekenberg o.) Landin 779 (1894; om färgämne av piplera o. mineralsvart l. av blyvitt o. sot). Socknens unga grevinna, oftast klädd i silvergrått. Born 9Sysk. 112 (1931).
-GRÅT. (i vitter stil, numera bl. tillf.) gråt med silverglänsande tårar; anträffat bl. mer l. mindre bildl.; jfr -tår 1. Liljan försmälter i silfvergråt / Vid sångens melodiska röst. Stagnelius (SVS) 1: 341 (c. 1815).
-GRÄS. (i sht förr) (ss. prydnad i vas o. d. använt) torkat o. preparerat, silverglänsande gräs; jfr makartsbukett. Henrikson Jazzrytm 49 (1927; om ä. förh.).
-GRÖN. (i sht i vitter stil) grön med skiftning i silvervitt; äv. i n. sg. substantiverat. Blad i silfvergrönt och gyllene bär (på vapensköld). MeddLifrustk. 2: 167 (1900). Det silvergröna Kronborg. Jönsson ÄnSjung. 145 (1934, 1954).
-GUD. [fsv. silfguþ] (numera bl. tillf.) gudabild av silver. Dan. 5: 3 (Bib. 1541).
-GULT, n. [jfr t. silbergelb] (i fackspr.) för gulfärgning av glas använt färgämne innehållande silver (särsk. i form av silverklorid l. svavelsilver); äv. om den erhållna färgnyansen. TTekn. 1861, 2: 23. Rig 1931, s. 155. —
-GUR. [jfr t. silbergur] (†) i fuktigt tillstånd grötlik jordart innehållande silver. Wallerius Min. 315 (1747). Rinman 1: 695 (1788).
-GYLLEN. [jfr d. sølvgylden] (förr) silvermynt svarande (l. avsett att svara) i värde mot guldmyntet gulden l. gyllen (o. utgörande en föregångare till l. tidig form av daler); särsk. om sådant mynt i Sv., Danmark o. Norge från förra delen av 1500-talet. Forssell Hist. II. 2: 51 (1872, 1875; om svenskt mynt). Hildebrand Medelt. 1: 863 (1894; om danskt mynt). 3NF 8: 1251 (1928; om tyskt mynt).
-GÅNG. bergv. silverförande mineralgång; jfr -åder. OxBr. 11: 76 (1633: silfuergånga).
-GÅS. (numera bl. tillf.) jfr -fågel 2. Sigfridi K 1 b (1619; om förh. i det antika Rom).
-GÄLB. (†) silverglete. KlädkamRSthm 1604 A, s. 48 a (: Sölfwer Giell). Hildebrand MagNat. 61 (1650: Silfwerhiäl; i plåster).
(13) -GÄRD. (förr) = -hjälp. 2VittAH 4: 84 (1795). (År) 1522 upptogs af kyrkorna en frivillig silfvergärd till befrielsekrigets förande. Wengelin GMinn. 71 (1893).
-GÖRDEL. = -bälte 1; äv. allmännare l. mer l. mindre bildl., särsk. dels (i sht i vitter stil) om ngt (t. ex. långsträckt vattenyta l. strimma av månljus på vattenyta) som tänkes ss. ett silverglänsande bälte (jfr silver 1 b β α‘, β‘), dels om band l. ring av silver kring ngt (jfr gördel 2). GullbgDomb. 26/10 1624. Amfitrites hand / Vid Månens sken, Din (dvs. Venus’) silfvergördel spinner. Stagnelius (SVS) 1: 265 (1813). En käpp af spanskt rör med silfvergördel. Upsala 1918, nr 6, s. 8. —
-GÖT. (i fackspr.) jfr göt, sbst.2 1, o. -tacka. BoupptVäxjö 1879.
-HAKE. (i sht förr) hake (se hake, sbst.2 1 c) av silver; i pl. äv. om par av hake o. hyska av silver. ArkliR 1562, avd 5. Norlind AllmogL 296 (1912; i pl., om par av hake o. hyska).
-HALS. hals (se d. o. 6) av silver (på kärl o. d.). Karlson EBraheHem 64 (i handl. fr. c. 1672). Tvänne kristallkaraffer med silfverhalsar. Vallgren MatGubb. 16 (1917). särsk. (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., om hals täckt av silverpapper l. dyl. på champagnebutelj; förr äv. om champagnebutelj. Blanche Våln. 453 (1847; om champagnebutelj). ”Hvem skall knäcka de der fyra silfverhalsarne, jungfru lilla?” Dens. Bild. 3: 145 (1864).
-HALSBAND~02 l. ~20. [fsv. silfhalsband, silverhalsband] jfr hals-band 1. HH 1: 19 (1543).
-HALS-PENNING. (†) platta l. medaljong av silver att bäras i kedja l. dyl. om halsen; jfr penning 3 g α o. medalj 1. BoupptSthm 1672, s. 75 b. —
-HALT. halt (se halt, sbst.1 1) av silver. VetAH 1740, s. 203. —
-HALTIG. som innehåller silver. Silfwerhaltig Bly-Malm. HC11H 12: 32 (1697).
-HAMMARE. jfr hammare, sbst.2 1. SvLitTidn. 1819, Bih. sp. 116. särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. (i vitter stil, mera tillf.) i uttr. slå med silverhammare, om fågel: slå silverklingande drill(ar) l. dyl. (jfr silver 1 c). Silfwerhammar bryter snart en Järndörr. Grubb 717 (1665); jfr silver 3. I denna dämpade timma (efter regnet i skymningen) slår näktergalen med silverhammare. TurÅ 1961, s. 149. —
-HAND.
1) avbildning (bild) i silver l. silverfärg, föreställande hand. Atterbom Minn. 453 (1818).
2) (tillf.) hand vit o. glänsande ss. silver; anträffat bl. i bild. Hagberg Shaksp. 3: 331 (1848; eng. orig.: silver hand).
(2) -HANDDUK~02 l. ~20. handduk med vilken silverföremål (särsk. bordssilver) torkas efter diskning. BoupptVäxjö 1857.
(13) -HANDEL. handel (se handel, sbst.2 11 b) med silver; i fråga om nutida förh. företrädesvis till 2; i sht förr äv. konkretare, om silversmeds affärsföretag (jfr handel, sbst.2 11 b ε). König LärdÖfn. 5: 62 (1747). ConvLex. 7: 1280 (1837; konkretare).
-HANDFAT~02 l. ~20. (i sht förr) G1R 26: 618 (1556).
-HANDKAVLE~020 l. -HANDKAVEL ~020. (numera i sht i skildring av ä. förh.) på svärd l. värja o. d.: handtag av silver. BoupptSthm 1670, s. 1616. —
-HANTERING. (i sht i skildring av ä. förh.) yrkesmässig verksamhet bestående i brytning av silvermalm o. framställning av silver. Heckscher SvEkonH 1: 18 (1935; i skildring av förh. på 1500- o. 1600-talen).
-HARPA. (i vitter stil) harpa (se harpa, sbst.1 1) av silver l. med silversträngar. Atterbom SDikt. 2: 17 (1810, 1838).
(1 d, 5) -HATT. (†) om vart o. ett av de om stormhattar påminnande stycken i silver som tillsammans med blå stycken av samma form (”stålhattar”) bilda en art av heraldiskt pälsverk; anträffat bl. i pl. Uggla Herald. 35 (1746).
-HATTBAND~02 l. ~20. [fsv. silfhattaband] (i sht förr) jfr hatt-band 1 o. -galon. TullbSthm 17/5 1561 (: Silffuer hattebondh).
-HINNA.
1) tunt lager l. överdrag l. tunn beläggning av silver (på l. omkring ngt); företrädesvis om försilvring (se d. o. 2). VetAH 1740, s. 203 (på silvermalm). Form 1956, s. 61 (i fråga om pläter).
2) (i fackspr.) om silvervit hinna närmast fröet i sädeskorn l. ris l. kaffebönor o. d.; jfr -hud 2. 2NF 32: 863 (1921; i fråga om ris). Bolin VFöda 327 (1934; i fråga om kaffebönor).
-HJUL.
1) till 1: hjul bestående av l. glänsande ss. silver; äv. (i sht i vitter stil) oeg. l. mer l. mindre bildl. (särsk. med tanke på månen; jfr silver 1 b β α‘ o. -vagn slutet). Stagnelius (SVS) 3: 32 (1814). Därs. 4: 127 (c. 1817).
2) till 1 d, 5; på vapensköld o. d.: i silver utförd avbildning av hjul. 2VittAH 2: 32 (1787, 1791).
-HJÄLM. hjälm (med beläggning l. prydnader) av silver l. glänsande ss. silver. Tegnér (WB) 5: 157 (1822). Lidman Vällust 162 (1957).
(13) -HJÄLP. [fsv. silfhiälp] (förr) tillfällig skatt l. pålaga erlagd i silver; jfr hjälp 1 d β slutet o. -skatt 2. G1R 1: 190 (1524).
-HJÄRTA. [fsv. silfhiärta] hjärtformigt prydnadsföremål av silver; jfr hjärta IV a. BoupptVäxjö 1753.
-HJÄSSA. (i vitter stil) hjässa med silvervitt l. silvergrått hår (jfr silver 1 b β γ‘); äv. metonymiskt, om person med sådan hjässa. Hela fält / Af silfverhjessor, svigtande för ålder, / Stå väntande på straffets skördedag. Stagnelius (SVS) 2: 414 (1821). Wieselgren Samt. 137 (1876, 1880).
-HOLK. (i sht i fackspr.) holk l. hylsa av silver (t. ex. på knivskaft). BoupptSthm 1675, s. 1067 a. —
-HOLKAD, p. adj. [senare leden till holk, sbst.1] (mera tillf.) försedd med silverholk. En smal silverholkad käpp. Olson JanP 98 (1918).
-HORN. [fsv. silfhorn (i bet. 1); jfr t. silberhorn] horn (med beläggning l. prydnader) av silver l. glänsande ss. silver. Nordforss (1805). särsk.
1) motsv. horn 3 (a). Visb. 3: 369 (c. 1700).
2) motsv. horn 5. Rydberg Dikt. 2: 12 (1888, 1891).
3) (numera bl. tillf.) motsv. horn 6, om hornformig huvudbonad av silver. Bremer GVerld. 4: 173 (1861; buren av drusisk furstinna).
4) (i vitter stil) motsv. horn 6 e, om var o. en av de båda silverglänsande spetsarna på halvmånen; ofta med mer l. mindre tydlig anslutning till 1. Lucidor (SVS) 186 (1672). Den sköna himlakroppen (dvs. månen), som ur sitt silfverhorn nu begjuter oss med ett mildt och kyskt skimmer. Palmær Eldbr. 101 (1839).
-HORNAD, p. adj. (numera bl. tillf.) försedd med silverhorn; särsk. (i vitter stil) om månen (jfr horn 4). Stagnelius (SVS) 3: 85 (1817).
-HORNERTS. [jfr t. silberhornerz] (†) hornsilver. Rinman 2: 603 (1789). 2NF (1916).
-HUD. (numera mindre br.)
1) hos människa: gm starkt solsken skadad hud med silverglänsande färg; äv. bildl. Blomberg LandLåg. 272 (1930; äv. bildl.).
2) [jfr t. silberhäutchen] = -hinna 2. SDS 1898, nr 346, s. 2 (i fråga om ris). Jönsson Gagnv. 196 (1910; i fråga om kaffebönor).
-HUS. (†) = -boett a. BoupptSthm 1673, s. 76 b. Därs. 1678, s. 1065 a. —
-HUVA. (numera bl. tillf.) silverglänsande huva; särsk. (i vitter stil) bildl., om snötäcke (på kulle; jfr silver 1 b β β‘). Valerius 1: 87 (c. 1850).
-HUVUD. i silver utförd avbildning av huvud; förr äv. i utvidgad anv., om silverbeslag på yttersta delen av knivskaft (jfr huvud 6). SthmStadsord. 1: 112 (1654; i utvidgad anv.). Isaksson KvHuset 248 (1952).
-HYPOSULFIT. kem. undersvavelsyrlighetens silversalt (Ag2S2O4). Berzelius Kemi 2: 359 (1822).
-HYTTA. [fsv. silfhytta] (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) hytta (se hytta, sbst. 2) för smältning av silvermalm. Bergv. 1: 30 (1528). Ssgr (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.): silverhytt-, äv. silverhytte-bälg. jfr bälg 3 a. BlBergshV 18: 109 (i handl. fr. 1687). -konst. jfr konst 3 e. JernkA 1830, s. 274. -redskap. DiplDal. 3: 155 (1554).
-HÅR.
1) silvervitt l. silvergrått l. silverglänsande hår; företrädesvis (i sht i vitter stil) om en människas silvervita osv. hår (ss. tecken på vördnadsvärd ålderdom; jfr silver 1 b β γ‘) l., metonymiskt, om ålderdom l. om huvud l. person med sådant hår. Bäfren eller Biwren hafuer tueggiahanda håår, huldhååret, och the långe glittrande sölfhååren. Forsius Phys. 265 (1611). Man wet, / At ålderdomens skröplighet, / Får dyrt betala silfwer håren. Brenner Dikt. 2: 54 (1716). Omkring de bruna silfverhåren / En krans af ekars löf hon (dvs. flickan) bar. Stagnelius (SVS) 3: 182 (1822). Skulle vi samla storm och natt / Kring silfverhår? Östergren Dikt. 38 (1871). Från barnaår till silfverhår. Ramsay (1904; boktitel).
2) fint, silverglänsande julgransglitter. KatalÅhlénHolm 35: 272 (1915).
-HÅRAD, p. adj. (numera nästan bl. i vitter stil) = -hårig 1. Den .. rake och silfverhårade .. professor Schytteanus Kolmodin. Hellberg Samtida 1: 41 (1870).
-HÅRIG. [jfr t. silberhaarig]
1) om djur l. (i sht i vitter stil) person l. ngns huvud l. dyl.: som har silverhår (se d. o. 1); äv. bildl. Tegnér (WB) 5: 12 (1825). Hagberg Shaksp. 1: 22 (1847; bildl.). (Stuxberg o.) Floderus 3: 230 (1903; om flädermus).
2) i sht bot. om växt l. växtdel: som har silvervita l. silverglänsande hår. BotN 1846, s. 98 (om blad).
-HÅRING, m. [senare leden avledn. av hår, sbst.] (mera tillf.) silverhårig person. Lindqvist Dagsl. 1: 230 (1898).
-HÄGER. [jfr t. silberreiher] (numera bl. mera tillf.) zool. hägern Casmerodius albus Lin., som har rent vit fjäderdräkt, ägretthäger (äv. kallad stor silverhäger); äv. (särsk. i uttr. liten silverhäger) om hägern Egretta garzetta Lin., silkeshäger. Hartman Naturk. 206 (1836; om silkeshäger). Stora Silfver-Hägern .. Lilla Silfver-Hägern. KonvLex. 2: 419 (1859). FoFl. 1907, s. 95 (om ägretthäger).
-HÄKTA.
1) (i sht förr) häkta (se häkta, sbst. III 1 a) av silver. ArkliR 1561, avd. 3 (1563).
2) (numera föga br.) silverspänne; jfr häkta, sbst. III 1 b. Lenngren (SVS) 2: 111 (1794; på bok).
-HÄKTE. (numera mindre br.) = -häkta 1. Kullberg Portf. 175 (1838). Rydberg Sing. 24 (1876).
-HÄLL. (i vitter stil) särsk. bildl., om silverglänsande istäcke l. isblock; jfr häll, sbst.2 1 slutet, o. silver 1 b β β‘. Isens silfverhäll. Ling Tirf. 1: 84 (1836). Vid gletscherns silfverhällar. Sätherberg Dikt. 1: 229 (1854, 1862).
-HÄNGANDE. (†) hängsmycke av silver; jfr hängande 1. TullbSthm 18/6 1569.
-HÄNGE. (numera i sht arkeol. o. etnogr.) hängsmycke av silver. BoupptSthm 8/4 1603. Fornv. 1955, s. 36. —
-HÄNGSLE.
1) (†) motsv. hängsle 1 a: hängsmycke av silver. G1R 28: 18 (1558).
2) (numera bl. tillf.) motsv. hängsle 2, om silverband varmed ngt uppbäres. Bellman (BellmS) 4: 66 (1769; för uppbärande av trumma).
-HÖLJA. (i vitter stil, numera bl. tillf.) särsk. bildl.; jfr -färga, v. En tår på kinden stänker, / Den frosten silfverhöljer. Atterbom SDikt. 1: 261 (1809, 1837).
(1, 2) -INDUSTRI. industri (se d. o. 3) som framställer silverföremål. TT 1872, s. 196. —
-INFATTNING~020. konkret; jfr infattning, sbst.2 1 a. BoupptVäxjö 1779.
-INKRUSTERING~1020. (i fackspr.) jfr inkrustering 2 b; abstr. o. konkret. AtlFinl. 31: 22 (1899; konkret). Roosval RomK 253 (1930; abstr.).
(1, 2) -INKÖP~02 l. ~20. jfr inköp 1. Palmblad Norige 189 (1846).
-INLAGD~02 l. ~20, p. adj. försedd med silverinläggning. Silfverinlagd hjelm. Lönnberg Ragnf. 7 (1873).
-INLÄGGNING~020. jfr inläggning 1; abstr. o. konkret(are). Eichhorn Stud. 3: 227 (1881; konkret). Meyerson VapArboga 105 (1939; abstr.).
-INNEHÅLL~102, äv. ~200. jfr innehåll 2. LBÄ 2—3: 59 (1797; i mynt).
-INVÄVD~02 l. ~20, p. adj. invävd med silvertråd; jfr silver 1 e. Robe af hvit silfverinväfd reps. JournD 1853, s. 47. —
-IRIS. bot. (den bl. a. i sydöstra Europa inhemska, i Sv. stundom ss. prydnadsväxt odlade) svärdsliljan Iris pallida Lam., som har silvervita blomstödjeblad. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 221 (1946).
-JETONG. jfr jetong 2. HH XXXII. 1: 192 (1784). SFS 1889, nr 55, s. 38. —
-JODID. [jfr t. silberjodid, eng. silver iodide] i sht kem. silversalt utgörande en förening av jod o. silver (AgJ), särsk. (på grund av stor ljuskänslighet) använt vid framställning av fotografier, jodsilver. Dædalus 1954, s. 79 (cit. fr. 1841).
-JON. kem. o. fys. Starck Kemi 134 (1931).
-JUBILEUM. [jfr amerik. eng. silver jubilee] (numera bl. tillf.) tjugofemårsjubileum; jfr -bröllop. Bonggren Sång. 51 (1897, 1902).
-KAFFEKANNA~1020. HovförtärSthm 1755, s. 3914. —
-KAKA. (numera mindre br.) kakformigt stycke av silver (jfr kaka, sbst. 5 e); stundom: silvertacka. Carl IX Cal. 30 (1584). (Hertig Johan) länte .. (konung Sigismund) 125,000 daler i goda hårda svenska silfkakor. HSH 12: 132 (1599). Almström KemTekn. 1: 289 (1844).
-KALK, sbst.1 jfr kalk, sbst.1 I; företrädesvis om nattvardskalk av silver; i sht förr äv. om supkalk (jfr -glas 3). KyrkohÅ 1902, MoA. s. 61 (i handl. fr. 1578; i kyrkoinventarium). BoupptVäxjö 1813 (om supkalk).
-KALK, sbst.2 [fsv. silfkalker; jfr t. silberkalk] (†) silveroxid l. silversalt (l. fällning o. d. innehållande silver); jfr kalk, sbst.2 4. VetAH 1743, s. 100. Wallerius Min. 460 (1747). Ekeberg o. Afzelius Nomenkl. 23 (1795).
-KALKA. (i vitter stil, tillf.) bildl.: förläna (ngt) silvervit färg (gm belysning); jfr kalka, v.1 4 slutet. Vaka, medan stjärnor silverkalka / murars rader. Sjöberg Kris. 138 (1926).
-KALKSTEN~02 l. ~20. miner. o. bergv. silverhaltig kalksten (se d. o. 1). Rinman 2: 601 (1789).
-KAMLOTT. (†) kamlott innehållande silvertråd; jfr silver 1 e. KlädkamRSthm 1560 G, s. 10 a. —
-KAMMARE.
1) [jfr t. silberkammer] till 13: rum (l. lokal med flera rum) för förvaring av (i sht furstes l. kyrkas) silver (särsk. o. i fråga om nutida förh. nästan bl. silverföremål; jfr fate-kammare); äv. om samling av silver i sådant rum (osv.); förr äv. dels om förråd av kungligt (bords)silver medfört i fält o. d., dels om stab av tjänare vid sådant förråd. Elden (var) löss paa slottet och bran wp, konunx maket och silffkama(re)n. OPetri Tb. 50 (1525). Wår sölffkammer opå Calmarne. G1R 17: 222 (1545). Vår .. begären (är), att tu (dvs. hertig Erik) ville gå udi innere maket i vår sölffkammer ther på Stocholm och anamme ther utt så månge tyske daler ther äre. Därs. 26: 524 (1556). (Den turkiske) Keisarens Skatt- och SilfKammar. Dryselius Måne 474 (1694). HC12H 1: 16 (c. 1734; om stab av tjänare). Därs. 120 (om förråd medfört i fält). MeddSlöjdF 1884, s. 66 (i kyrkor). Den nuvarande K(ungliga) Silverkammaren, som liksom sina föregångare är en hophållen samling förvarad inom lås och bom i slottet. Fatab. 1932, s. 46.
2) (numera bl. tillf.) till 1: silverfärgat rum; särsk. motsv. kammare, sbst.2 7 a. Oldendorp 1: 135 (1786). Ssgr (till -kammare 1): silverkammar-betjänt. (förr) tjänare med uppgift att vårda o. ha tillsyn över (furstlig l. högt uppsatt persons) silver; särsk. ss. sammanfattande beteckning för taffeltäckare o. silverknekt; jfr -betjänt, -mästare. HovförtärSthm 1661, s. 26. Henel 1729 155 (1730). -dräng. (förr) jfr dräng 2 o. -kammar-betjänt. HovförtärSthm 1676—77, s. 424. BoupptSthm 1686, s. 299 a. -vagn. (förr) vagn avsedd för l. använd till forsling av silver från l. till silverkammare. KlädkamRSthm 1632 B, s. 20 b. —
-KANDELABER. SvLitTidn. 1820, sp. 399. —
-KANIN. zool. (ras av) tamkanin med mer l. mindre silvergrå färg. Nilsson Fauna 1: 447 (1847).
-KANNA. jfr kanna, sbst.2 1 (a, b). G1R 3: 285 (1526; om dryckeskanna). CvLinné hos Hiorter Alm. 1747, s. 27 (om kaffekanna o. gräddkanna).
-KANN-BÄGARE. (†) bägare av silver, rymmande en kanna (se kanna, sbst.2 2). HC12H 1: 119 (c. 1734); jfr Atterbom C12 62 (1845).
-KANT.
1) kant (se kant, sbst. 7) l. bräm l. bård l. dyl. av silver l. (textilt material innehållande) silvertråd (jfr silver 1 e). Stiernman Com. 3: 239 (1664).
2) (i sht i vitter stil) silverglänsande kant (se kant, sbst. 4). Hur glittrar årans silfverkant, / Och våta nätet, som demant! CFDahlgren 1: 182 (1814).
-KANTAD, p. adj. försedd med silverkant; särsk. (i vitter stil) motsv. -kant 2. Silfverkantad sky. Ling Tirf. 1: 27 (1836).
-KANTILJ. (i fackspr.) jfr kantilj 1 o. -buljon. KlädkamRSthm 1651—52 Fransk., s. 214. —
-KANYL. med. VetAH 1810, s. 120 (: silver-canule).
-KAPPA. särsk. vap. om beslag av silver på övre ändan av kaveln på en sabel (jfr kappa, sbst.1 2 a ζ γ‘). Alm BlVap. 23 (1932).
-KAPPE. (numera knappast br.) (liten) silverbägare; jfr kappe, sbst.3 1. BoupptSthm 1667, s. 901 (1666). Cannelin (1921).
-KAPSEL. jfr kapsel 1. En bönbok från 16:de seklet, i silfverkapsel. Snellman Tyskl. 219 (1842).
-KAR. [fsv. silfkar] silverkärl; numera företrädesvis (mera tillf.) dels om saltkar l. rökelsekar o. d. av silver (jfr kar, sbst.1 1), dels om större behållare (för vätska) av silver (jfr kar, sbst.1 2). SthmSkotteb. 3: 222 (1523). NerAlleh. 1896, nr 20, s. 3 (om större behållare).
-KARBONAT. [jfr t. silberkarbonat] kem. kolsyrans silversalt (Ag2CO3). UB 4: 432 (1873).
-KARM. (i vitter stil, numera bl. tillf.) jfr karm 4 o. -vagn. Atterbom Lyr. 3: 212 (1839). Risberg Vallmo 16 (1906).
-KAROLIN. (förr) karolin (se karolin, sbst.1) av silver. Beskow i 2SAH 43: 255 (1867; om görtzkaroliner).
-KAROTT. SAOB K 608 (1935).
(1, 3) -KASSA. (förr) om sedelutgivande banks kassa (se kassa, sbst.1 3 c) av silver o. silvermynt (vid silvermyntfot). EkonT 1899, s. 424. —
-KASTEN. guldsm. Eneberg Karmarsch 2: 698 (1862).
-KATETER. med. KFÅb. 1912, s. 130 (c. 1700). KatalStille 1926, s. 61. —
-KAVLE.
1) bot. till 1: (prydnads)växten Alopecurus lanatus Sm., som har silverglänsande ax; jfr kavle 5. Hylander PrydnV 30 (1948).
2) herald. till 1 d, 5: kavle (se d. o. 1 k) i silver. Hausen AntiqvForsknR 1876, s. 20. —
-KED, se -kedja.
-KEDING ~ɟe2diŋ, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. (-kiäding 1739) [senare leden av sv. dial. ked(d)ing, käd(d)ing, till kedja, sbst.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) liten kedja av silver. Svensson SkånFolkdr. 317 (cit. fr. 1739).
-KEDJA, äv. (numera nästan bl. i högre stil) -KED. [fsv. silfkädhia] jfr kedja, sbst. 1 (b). Jes. 40: 19 (Bib. 1541: silffkädhor). 1 Silff keed den nyklarna hengia på med 30 Lenkiar runda. BoupptSthm 30/6 1655. Öfver tröjan, rikt ornerad, / hänger dubblad sölfverked. Nilsson RyttMatts 43 (1898, 1902). Ssg: silverkedje-bälte. (numera bl. tillf.) bälte i form av silverkedja. 3SthmTb. 2: 246 (1599).
-KIS. [jfr t. silberkies] (numera i sht bergv.) silverhaltig kis; förr äv. om (silverhaltig) blyglans. Holmkvist BergslGruvspr. (i handl. fr. c. 1750; om blyglans). Svenonius Stenr. 92 (1887).
(13) -KISTA. kista av silver l. för förvaring av silver. G1R 3: 118 (1526). En sölffverkista till sal. Kongl. M:tz lijk. RP 3: 81 (1633). Gamla tiders kläd- och silfverkistor. RedNordM 1906, s. 12. —
-KJOL l. -KJORTEL. (numera bl. tillf.) kjol l. kjortel av textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. med silverglänsande färg; äv. bildl. (t. ex. om istäcke; jfr silver 1 b β β‘); i fråga om nutida förh. bl. motsv. kjol 5. Fryxell Ber. 1: 60 (1823: silfkjortel). Bore kommer åkandes från pol’n, / Mälarn står så styf i silfverkjoln. Sehlstedt 3: 196 (1867).
-KLAFF. mus. på blåsinstrument: klaff (se klaff, sbst.1 3 c) av silver. SP 1809, nr 40, s. 4.
(13) -KLANG. [jfr t. silberklang] (i sht i vitter stil) klang av silver l. påminnande om silvrets; särsk. om ren, klar o. spröd klang (t. ex. hos musik l. röst; jfr silver 1 c); äv. bildl., särsk. (konst.) om klar o. glansfull färgton. Nordforss (1805). Det omtalas .., att man i forntiden tillsatte silfver till klockmetallen för att, som det hette, ge klockorna silfverklang. JournManuf. 1: 90 (1825). O, silfverklang! o, guldets makt! Braun Dikt. 1: 148 (1837). FADahlgren (1840) hos Dahlgren 2Ransäter 98 (hos röst). Hagberg Shaksp. 10: 246 (1850; hos musik). 2NF 5: 750 (1906; om färgton).
-KLAR. [jfr t. silberklar] (i vitter stil) Schultze Ordb. 2294 (c. 1755).
1) motsv. klar 13: klar l. ren o. glänsande ss. silver; särsk. dels i fråga om ljus l. sken l. färg o. d., dels i fråga om vatten l. vätska l. luft o. d.; äv. i överförd anv., om kväll o. d.: klar o. fylld av silverglänsande sken; jfr -ren 2. (Stiernhielm o.) Columbus (SVS) 34 (1669; om luft). VetSocLdÅb. 1947, s. 64 (1693; om källor). Bellman Gell. 41 (1793; i fråga om hårfärg); jfr silver 1 b β γ‘. Månen börjar, silfverklar, / Glittra på de ljusa björkar. Wirsén NDikt. 170 (1880). Jensen Mickiewicz Tad. 129 (1898; om likör). Silverklara månskenskvällar. FBöök i SvLittH 2: 151 (1919).
2) motsv. klar 5, om ljud (ton, röst o. d.): klar o. silverklingande; jfr -ren 3. Silfverklara toner. Weste FörslSAOB (c. 1815). Carlén Köpm. 2: 8 (1860; om röst). Det silverklara pinglet från hennes bjällra. Lindström Leksaksb. 69 (1931).
-KLARHET~02 l. ~20. [jfr -klar] (i vitter stil, numera bl. tillf.) silverglänsande klarhet; särsk. motsv. klarhet 1. Stagnelius (SVS) 1: 24 (1813).
-KLENOD. jfr klenod 1. Svart G1 73 (1561: selffuer klenodier).
-KLIMP. klimp (se klimp, sbst.1 a) av silver; äv. (tillf., skämts.) i utvidgad anv., om silvermynt. BoupptSthm 1668, s. 1454. OUTorsslow (c. 1870) i 3SAH LV. 1: 226 (om silvermynt).
-KLINGANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) som klingar med l. har silverklang; särsk. om ljud l. röst o. d.; äv. i överförd l. oeg. anv., om talorgan l. vad som säges. Silfwerklingande stämmor. Dalin Arg. 1: 48 (1733, 1754). (Keruber) sjöngo med silfverklingande läppar. Stagnelius (SVS) 3: 101 (1817). KJohanson (1917) hos Bremer Brev 3: 538 (om svada). Ett silverklingande skratt. Krusenstjerna Fatt. 1: 95 (1935).
-KLINT. bot. (prydnads)-växten Centaurea ragusina Lin., vars stjälk o. blad äro vitludna. PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 58. —
-KLIPPING. (förr) jfr klipping, sbst.2 G1R 10: 157 (1535).
(1, 5) -KLO. (numera bl. mera tillf.) särsk. motsv. klo, sbst.1 1 c. Uggla Herald. 72 (1746).
-KLOCKA.
1) klocka (se klocka, sbst. 1) helt l. delvis av silver; äv. bildl. Hallman Blacksta 70 (1748; på kollekthåv). Prinsessan ringer med en silfverklocka, som står på ett litet rundt mosaikbord. Crusenstolpe Mor. 5: 170 (1843). Norrl. 14: 34 (1926; om kyrkklocka vari silver insmälts). Martinson VägUt 21 (1936; bildl., om dialekt).
2) (i vitter stil) om silverglänsande, klockformig blomkalk; jfr klocka, sbst. 2 b. Selander LevLandsk. 82 (1955).
3) (mera tillf.) bot. varietet av rivieraklocka med stora, silverblå blommor; jfr klocka, sbst. 2 c. Laurent-Täckholm o. Stenlid HemBlom. 47 (1944).
4) fickur (med boett) av silver; jfr klocka, sbst. 3, o. -ur. Envallsson Bob. 23 (1788).
-KLORID. [jfr t. silberchlorid, eng. silver chloride] kem. klorvätesyrans silversalt (AgCl), klorsilver. Åkerman KemTechn. 1: 442 (1832).
-KLOT. klot (se klot, sbst.1 2) av silver l. (vanl.) silverfärgat l. silverglänsande l. silvervitt klot; särsk. om månen (jfr klot, sbst.1 2 h γ, o. silver 1 b β α‘). Valerius 1: 40 (1804; om månen). Likvagnen .. har silverklot med kors uppe på taket. Martinson VägUt 59 (1936).
-KLUMP. jfr klump 1. Bergman Jordkl. 107 (1766).
-KLÄDD, p. adj. klädd l. betäckt l. överdragen med silver (l. klädd i kläder av textilt material innehållande silvertråd; jfr silver 1 e) l. ett lager l. hölje av silverglänsande material l. dyl.; jfr kläda I 1, 4 (särsk. 4 a α, e). Silfverklädda fiskar. Bergklint Vitt. 78 (1782). Tusen silfverklädda väsen trädde fram med gyllne bloss: / Det var tingens helga vättar, och de sade: strid för oss! Wirsén Vint. 10 (1890). En silverklädd polsk ikon. Näsström FornDSv. 2: 16 (1948).
-KLÄPP. jfr kläpp, sbst.1 1 a; äv. bildl. Kampanulor med silfverkläppar. Fryxell Dikt. 12 (1829). Rydberg Dikt. 2: 24 (1891).
-KNAPP. [fsv. silfknapper]
1) knapp (se knapp, sbst. 1) av silver; stundom äv. i utvidgad anv., om silvervit l. silverglänsande (upphöjning i form av en) knapp l. liten skiva l. dyl. 2Mos. 27: 17 (Bib. 1541). Fatab. 1956, s. 54 (1867; om silvervit knapp på tårta).
2) knapp (se knapp, sbst. 2) av (l. överklädd med) silver l. textilt material l. snodd o. d. innehållande silvertråd (jfr silver 1 e). OPetri Tb. 182 (1527). Silfwer Knappar på trä. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. SthmModeJ 1843, nr 4, s. 8 (om knappar av silversnodd).
-KNAPPHÅLS-PJE. (†) ss. prydnad vid knapphål anbringat smalt band l. snöre helt l. delvis av silvertråd; jfr silver 1 e. 275 al: Silfwer knapphåls pien. KlädkamRSthm 1722, s. 8. Därs. 1752 A, s. 486 (: Silfwer knaphålspienen).
-KNAVLE, m. (-knafla) [senare leden sidoform till knavel, sbst.2 (se knavre); jfr sv. dial. (Finl.) knavle, handtag på lieorv] (†) stämnyckel l. stämskruv av silver till stränginstrument (jfr knavre 2)? Een sölf(we)r knafla à 1 1/2 rd:r in specie. ConsAcAboP 4: 234 (1674).
(13) -KNEKT. [jfr t. silberknecht] (förr) tjänare med uppgift att vårda (furstes l. högt uppsatt persons) silver (o. biträda taffeltäckare vid taffel); jfr -kammar-betjänt, -vaktare, -vartare. KlädkamRSthm 1567—69 K, s. 27 a. Henel 1729 155 (1730). 2NF (1916). Ssg: silverknekts-, äv. silverknekt-dräng. (förr) tjänare som var silverknekten behjälplig i hans arbete. KlädkamRSthm 1586 B, s. 22 b. —
-KNIV. kniv (särsk. bordskniv) av silver l. (vanl.) med silverskaft. BoupptSthm 1675, s. 131 a (1674).
-KNIVSKAFT ~02 l. ~20. BoupptSthm 1669, s. 975. —
-KNOPP.
1) knopp (se d. o. 1) av silver (särsk. på käpp); äv. bildl. BtÅboH I. 3: 30 (1623). Spanskt Röhr med sölfwerknopp. Silfverstolpe BokbSthm 75 (i handl. fr. 1706). Wecksell SDikt. 228 (1861; bildl.).
2) (i vitter stil) om silverglänsande knopp (se d. o. 4) på växt. PoetK 1821, s. 246. —
-KNYTNING. (†) knutet arbete (spets l. dyl.) helt l. delvis bestående av silvertråd (jfr silver 1 e); äv. ss. ämnesnamn; jfr knyta, v. 5 f slutet. Gull och Sölfwer knytningh .. 6 Pundh. KlädkamRSthm 1604 A, s. 62 b. Hallman Blacksta 69 (1748).
-KNÄPPE. jfr knäppe 1, särsk. 1 a. Lyceum 2: 171 (1811; på bokband). Heidenstam Alienus 2: 133 (1892; om hårspänne).
-KNÖP. [fsv. silfknöper] (†) kula l. mer l. mindre rund knapp (delvis) av silver (särsk. använd ss. prydnad l. för att hopfästa klädesplagg). G1R 22: 441 (1551). Tröjor med många snören och sölfknöpar beprydde. SUFinlH 5: 192 (1617).
-KODEX. (numera föga br.) om silverbibeln; behandlat ss. egennamn. Richert Ljudlag. 290 (1866).
-KOGER.
1) (i sht i vitter stil) koger (se d. o. 1) (med beslag) av silver l. med silvrets färg. Stagnelius (SVS) 4: 249 (1822).
2) (†) pistolhölster (med beslag) av silver; jfr koger 2 b. ArkliR 1563, avd. 4 (: Sölff(ue)r kiöker).
-KOKNING. (förr) försilvring utförd gm nedsänkning i uppvärmd silverlösning; jfr koka, v.2 I 1 h. Eneberg Karmarsch 2: 591 (1861; t. orig.: Silbersud).
(2) -KOLLEKTION. silversamling. Fjellström LapSilv. 126 (1962).
-KOMPASS. (†) solur av silver. Wrangel TessPal. 33 (i handl. fr. 1735).
(1, 2) -KONFISKATION. konfiskation av silver; särsk. om indragning till kronan av kyrkan tillhörigt silver; jfr -reduktion. År 1527, då de verkligt systematiska silverkonfiskationerna togo sin början. ÅngermMedelp. 1934, s. 114. —
-KONTERFEJ. (†) avbildning (porträtt) utförd (utfört) i silver. BoupptSthm 1676, s. 967 b (1675). Därs. 1685, s. 913 b. —
-KOPP. (i sht förr) jfr kopp, sbst.1 1 (a); äv. bildl. Arnell Scott Sjöfr. 78 (1829; om silvervit näckros). Heidenstam Vallf. 70 (1888).
-KORD. (†)
1) silversnöre l. silversnodd. Mellin Nov. 1: 330 (1830, 1865).
2) [jfr eng. silver-cord] fin, smalrandig (silvergrå) manchester. Åstrand (1855). jfr Almström Handelsv. 382 (1845: Silver Cords).
-KORDEN. (†) ripsliknande sidentyg innehållande silvertråd; jfr silver 1 e. KlädkamRSthm 1560 E, s. 26 a. —
-KORDONG. jfr kordong 1 o. -galon. KlädkamRSthm 1772, s. 45. —
-KORG.
1) till 1, 2, motsv. korg 1: korg av silver l. avsedd l. använd för förvaring av silverföremål. HusgKamRSthm 1650—55, s. 145. Östergren (1938; äv. om korg för (mat)-silver).
2) (i vitter stil, numera bl. tillf.) till 1, motsv. korg 2 e: vagnskorg av silver l. glänsande ss. silver. PoetK 1812, 1: 94. —
-KORK. (numera mindre br.) silverpropp; jfr kork 2 a. BoupptVäxjö 1824. HembygdenHfors 1913, s. 121 (om förh. c. 1780).
-KORN. korn av silver.
1) motsv. korn 6; äv. i utvidgad anv., om silverglänsande korn (av annat ämne). Bromell Berg. 77 (1730). Skall lacket glänsa af guld- eller silfverkorn, så iströs litet oäkta guld- eller silfversand innan det stelnat. Leufvenmark Vin. 1: 268 (1869). Form 1934, s. 51 (på fotografiskt negativ). särsk.
a) (numera bl. tillf.) motsv. korn 6 e, om den lilla rundade massa av silver som vid avdrivning stannar kvar på kapellet; jfr -regulus. VetAH 1746, s. 179.
b) (i vitter stil, tillf.) bildl., om (silverfärgad) snöflinga. Han (dvs. vintern) far, och silfverkorn kring dina (dvs. hembygdens) lundar sår. Tegnér (WB) 1: 115 (1804); jfr korn 1.
2) i sht mil. o. jäg. motsv. korn 8. InventVagnHovstall. 1814, s. 163 (på pistoler).
-KORS. [fsv. silfkors]
1) kors (se d. o. I 2) av silver; äv. om (broderat) kors helt l. delvis bestående av silvertråd (jfr silver 1 e). OPetri Tb. 205 (1528). Ett wackert Estandaert af brunt Damas, der uppå .. ett Silfwer-kors war broderat. Nordberg C12 1: 436 (1740).
2) (numera bl. tillf.) parerstång av silver; jfr kors I 4 e. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 38 (i handl. fr. 1696).
-KRAGE. krage (se d. o. 2 a) helt l. delvis bestående av silvertråd (jfr silver 1 e) l. prydd med silver; särsk. om ett i sht förr av samer (företrädesvis samiska kvinnor) ss. självständigt plagg använt (med ståndkrage försett) barmkläde med fastsydda silversmycken. BoupptSthm 1685, s. 591. Fjellström LapSilv. 15 (1962).
-KRAMAS. (†) koll., om onödiga lyxsaker av silver. Dalin Arg. 1: 75 (1733, 1754).
-KRANS. [fsv. silfkranz] särsk. (förr) motsv. krans 1 d. 2SthmTb. 2: 225 (1553).
-KRATS. (i fackspr.) = -kräts. Bergv. 4: 951 (1836).
-KREDENS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr kredens 2. BtÅboH I. 8: 209 (1637).
-KREDENSKAR. (†) = -kredens. Sparre Frisegl. 1: 80 (1832).
-KREPIN. (i sht förr) krepin helt l. delvis bestående av silvertråd; jfr silver 1 e. HusgKamRSthm 1660—73 A, s. 14. —
-KRIMSKRAMS~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) CFDahlgren 3: 100 (1819; på kläder).
-KRISTALL. [jfr t. silberkristall] i sht kem. kristall (se d. o. 1) av silver; förr äv. om kristall av silvernitrat. Wallerius Min. 431 (1747; av silvernitrat). NNordenskiöld (1842) hos Berzelius Brev 11: 241.
(1 i) -KROG. (mera tillf., vard.) restaurang av god klass, som dock icke tillhör de allra finaste; jfr guld-krog. Hellström Storm 360 (1935).
-KROK. jfr krok 1; numera företrädesvis (i vissa trakter, i sht skämts.) med anslutning till (silver 3 o.) krok 1 c, i bildl. uttr. som ange att ngn skaffar fisk gm inköp (i st. f. att fiska den själv) l. att fisk låter sig köpas o. d., äv. att ngn söker ernå ngt gm mutor l. använder onödigt dyrbara redskap för ett enkelt arbete o. d.; särsk. i uttr. fiska med silverkrok(en), äv. (om fisk) nappa på silverkrok. 20 St: Sollfkrokar till ett Snörlijff. BoupptSthm 4/3 1659. Granlund Ordspr. (c. 1880: Fiska). Carlsson HelaSthm 127 (1911: nappa). Holm Ordspr. 284 (1964: fiskar).
-KROMAT. [jfr t. silberchromat, eng. silver chromate] kem. kromsyrans neutrala silversalt (Ag2CrO4). Cleve KemHlex. (1883).
-KRONA. [jfr t. silberkrone] krona av silver.
1) motsv. krona, sbst. 1, 3, 3 b; äv. dels om bild av sådan krona (äv. framställd gm broderi o. d. med silvertråd; jfr silver 1 e), dels mer l. mindre bildl. Jacob fläming en quittencia på en sölff krona förgylt .. som han vthtagit hadhe aff Virmo kyrkio til Rikisins geldz betalningh. G1R 7: 119 (1530). Hülphers Norrl. 2: 172 (1775; om brudkrona). Echabraque .. med .. broderade silfverkronor i hörnen. InventVagnHovstall. 1814, s. 130. Förödda voro mina krafter; tung / Låg ålderns silfverkrona på min hjässa. Runeberg (SVS) 2: 112 (c. 1827); jfr silver 1 b β γ‘. Johan Flodaeus .. sökte (1681) stjäla en silfverkrona ur Johan III:s grafkor i domkyrkan. Annerstedt UUH II. 2: 406 (1909).
2) motsv. krona, sbst. 5; särsk. dels motsv. krona, sbst. 5 c, om äldre dansk krona av silver, dels (o. i fråga om nutida förh. nästan bl.) motsv. krona, sbst. 5 d, om svensk enkrona av silver. Stiernman Com. 2: 322 (1641; om danska kronor). Lundegård Tit. 318 (1892; om svensk enkrona).
-KRUCIFIX. KlädkamRSthm 1720, s. 86. —
-KRUKA. jfr kruka, sbst.2 1. BoupptSthm 1673, s. 159 b. —
-KRUS, sbst.1 (†) krusad remsa l. krusat band l. dyl. innehållande silvertråd (jfr silver 1 e o. krus, sbst.2 2 a); äv. allmännare: ornering l. utsmyckning l. dyl. av silver (jfr krus, sbst.2 3). Posten 1768, s. 210 (allmännare). KlädkamRSthm 1772, s. 26. —
-KRUS, sbst.2 jfr krus, sbst.3 1. Lagerström PolKannstöp. 58 (1729).
-KRYCKA.
1) krökt l. rakt tvärstycke av silver, tjänande ss. handtag på käpp; jfr krycka, sbst.2 1. Strindberg Dödsd. 199 (1901).
2) (mera tillf.) käpp med silverkrycka (i bet. 1); jfr -käpp. Moberg Sedebetyg 75 (1935). Ssg (till -krycka 1): silverkrycks-, äv. silverkryck-käpp. (mera tillf.) käpp med silverkrycka. Engström Adel 242 (1923).
-KRYCKAD, p. adj. [jfr -krycka] (mera tillf.) om käpp: försedd med silverkrycka (se d. o. 1). Barcklind GladÄnk. 96 (1929).
-KRÄTS. [jfr t. silberkrätze, silbergekrätz] (i fackspr.) kräts av silver; jfr -krats. BoupptSthm 1680, s. 334 b (1679).
-KRÖNT, p. adj. (i vitter stil, numera bl. tillf.) krönt med krans l. dyl. av silver; äv. allmännare l. bildl., särsk. dels om träd- l. bergstopp o. d.: krönt med (silverglänsande) snö (jfr silver 1 b β β‘), dels om person: som har silvervitt l. silvergrått hår (jfr silver 1 b β γ‘). Regnér i 2SAH 3: 87 (1802; om person). Tegnér (TegnS) 1: 108 (1803; om trädtoppar).
-KULA. [jfr t. silberkugel]
1) kula (se kula, sbst.3 1) av silver l. glänsande ss. silver; särsk. om silverglänsande kula placerad på en upphöjd ställning i trädgård ss. prydnad. (Betjänten) svängde sin staf, på hvars silfverkula det serbiska riksvapnet glimmade. Heidenstam End. 67 (1889). Jag går bort och speglar mig i silverkulan som står på en björkstubbe mitt i rabatten. Unnerstad Snäckh. 13 (1949). särsk. (i sht i fackspr.) om liten kula av silver, bildad (på kapellet) vid avdrivning (jfr -regulus); äv. om var o. en av de små kulor av silver som bildas på ytan av stelnande legering av silver o. järn. Berzelius Kemi 2: 656 (1822). HSjögren Min. 83 (1880).
2) (i sht förr) kula (se kula, sbst.3 2) av silver (l. innehållande silver). I gamla sägner talas om, att silfverkulor användes för att döda sådana personer, som voro ”hårda”. Balck Idr. 2: 119 (1887). Björnen .. som, då han blifvit slagbjörn, blott kan fällas med silfverkula. Lagerlöf Berl. 1: 139 (1891). jfr: När man skjuter med silverkula, är fästningen snart vunnen (dvs.) (med mutor skaffar man förrädare). Holm Ordspr. 284 (1964); jfr silver 3 o. -lod 2.
-KUNG.
1) [jfr amerik. eng. silver king] (numera bl. mera tillf.) magnat inom silverproduktionen (i Förenta staterna). Silfverkungen John Mackay. GHT 1895, nr 226 B, s. 3. Colorados ”silverkungar”. Swing 1921, nr 23, s. 3.
2) [jfr t. silberkönig] (†) silverregulus. Möller 2: 920 (1785). Heinrich (1828).
-KUPA.
1) (i sht förr) sigillkupa av silver. Triewald Bij 97 (1728).
2) kuppa av silver; jfr kupa, sbst. 6 a. InventBjörnskog c. 1575.
-KUVERT. kuvert av silver.
1) motsv. kuvert 2. Blanche Band. 353 (1848).
2) motsv. kuvert 3. DA 1824, nr 217, Bih. s. 1.
(13) -KVANTITET. jfr kvantitet 6 o. -mängd; särsk. till 1, 3. Riksdagsmannafrågor 1769, s. 65. —
-KVAST. (†) silvertofs l. silverfrans. HusgKamRSthm 1660—73 A, s. 16. MeddRiksheraldÄmb. 10: 195 (i handl. fr. 1686).
-KVÄLL. (i vitter stil, numera bl. tillf.) kväll med silverglänsande månsken (jfr silver 1 b β α‘). Törneros (SVS) 1: 242 (1824).
-KYLARE. motsv. kylare b: iskylare av silver. Siwertz Dun 23 (1922).
-KYLFAT~02 l. ~20. (i sht förr) KlädkamRSthm 1745, s. 206. —
-KÅSA. [fsv. silfkausa] (numera bl. dels i vissa trakter, dels i kulturhistoriskt fackspr.) kåsa av silver.
1) motsv. kåsa, sbst. 1. 2SthmTb. 7: 216 (1586: sölffkoose). Kulturen 1936, s. 97.
2) motsv. kåsa, sbst. 2. Lindahl o. Öhrling 155 (1780: silfver-kosa). Fjellström LapSilv. 168 (1962).
-KÄLLA. (i vitter stil) silverklar källa. Thorild (SVS) 1: 173 (c. 1785). Sätherberg Dikt. 35 (1852, 1862; i bild).
-KÄPP. (mera tillf.) särsk.: käpp med silverkrycka (se d. o. 1). Sjöberg Träblås. 355 (1938).
-KÄRL. Esra 5: 14 (Bib. 1541: silffuer kärille). Schroderus Os. 2: 796 (1635: Sölffkärill; om nattkärl). I Städerne frambär .. (klockaren) tilräckeligt Win och Oblater vid Communion, samt sköljer och torkar Silfwerkärilen efter Acten. Wallquist EcclSaml. 1—4: 255 (1759). Kulturen 1952, s. 102.
(1, 2) -KÖP.
1) köp (se d. o. 1) av silver, silverinköp; särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om banks inköp av silver att användas ss. säkerhet för sedelstocken vid silvermyntfot. G1R 5: 3 (1528). Wid Bankens silfwerköp .. (får) Guld i Ducater .. i afräkning emottagas. SFS 1830, s. 223. Berlin Lsb. 293 (1852; om köp av guldsmedsarbeten av silver).
2) (†) pris på silver; jfr köp 2. RP 3: 143 (1633). Ssg (till -köp 1): silverköpe-tjänare. (†) = silverköpar-tjänare. KlädkamRSthm 1567 69 L, s. 65 b.
(1, 2) -KÖPARE. (silver- 1525 osv. silvers- 1544 (: sölffs köpare)) [fsv. silfköpare] köpare av silver; särsk. till 1. Granström SalaGruv. 107 (1940). särsk. (förr) om befattningshavare med uppgift att för K. Maj:ts räkning köpa upp silver (från gruvor). G1R 2: 136 (1525). Ssgr (till slutet; förr): silverköpar-, äv. silverköpare-båt. båt avsedd för l. använd av silverköpare. SkeppsgRSthm 1541. -segel. (-köpare-) (†) segel på silverköparbåt. SkeppsgRSthm 1543. -tjänare. tjänare som var underställd silverköpare. KlädkamRSthm 1572 B, s. 17 a. —
-LAD. (förr) jfr lad, sbst.1 KlädkamRSthm 1577 B, s. 3 a. —
-LADDAD, p. adj. (†) lastad med silver; jfr ladda, v. 1. Den silfwer-laddade Flottan. Runius (SVS) 2: 13 (1724).
(4) -LAG. (mera tillf.) sport. lag (av fotbollsspelare o. d.) som erövrat silvermedalj. FotbBoken 1959, s. 9. —
-LAGER. jfr lager, sbst.3 1. Balck Idr. Suppl. 188 (1888; i fråga om försilvring).
-LAMÉ. med silvertråd genomvävd lamé; jfr silver 1 e. Modet 1933, s. 38. Ssgr (mera tillf.): silverlamé-duk. Vasström BlKonstnFolk 87 (1951). -klänning. BonnierMT 1937, nr 3, s. 23. —
-LAMELL. (i sht i fackspr.) AtlFinl. 31: 28 (1899).
-LAMM. (i vitter stil, numera bl. tillf.) lamm med silvervit ull; äv. oeg. l. bildl., särsk. ss. smeksam benämning (på kvinna). Min ros — mitt silfver-lamm — Gudinna! Bellman (BellmS) 4: 170 (1771). Svart blodet flöt ur silfverlammets sår. Stagnelius (SVS) 4: 7 (c. 1815). Landsm. V. 5: 21 (1886; bildl.).
-LAMPA. lampa av silver; äv. bildl., om månen (jfr lampa, sbst.1 a α, o. silver 1 b β α‘). Karlson StåtVard. 407 (i handl. fr. c. 1720). Crusenstolpe CJ 1: 249 (1845; om månen).
-LAN. (i fackspr.) jfr lan, sbst.1 1. 2SthmTb. 4: 58 (1570: selfflane).
-LAND.
1) land med (rika) silverfyndigheter l. där (mycket) silvermalm brytes; jfr -zon. Silfverlandet Mexiko. Forssell Stud. 2: 106 (1888).
2) (tillf.) land med silvermyntfot. EkonT 1900, s. 46.
(1 i) -LATIN. (i fackspr.) latin från den latinska litteraturens silverålder (se d. o. 2). Almquist VärldH II. 2: 328 (1931).
(1 i) -LATINITET. (i fackspr.) jfr -latin. PedT 1896, s. 233.
(1 i) -LATINSK. (i fackspr.) jfr -latin. TSvLärov. 1946, s. 155 (om text).
-LAX. [jfr t. silberlachs]
1) (i sht i vissa trakter) om lax l. laxöring (i silverblank lekdräkt). Cederström Fiskodl. 260 (1857). Stuxberg Fisk. 545 (1895). Cederström RådInsjöfisk. 32 (1900).
2) (mindre br.) fisken Argentina sphyræna Lin., silverfisk (se d. o. 1 b). SvUppslB (1935). 2SvUppslB (1953).
(1, 3) -LEDUNGSPENNINGAR. (-ledings-) (†) stående skatt utgående från ledungspenningar erlagda i silvermynt. LMil. 2: 90 (1687; i rusttjänsttaxa för Skåne, Hall., Blek. o. Bohusl.).
-LEGERAD, p. adj. (i fackspr.) om metall: legerad med silver. SIS 14 50 30: 1 (1963; om koppar).
-LEGERING. (i sht i fackspr.) legering vari silver ingår ss. (en mera framträdande) beståndsdel. JernkA 1821, s. 133. —
-LEJON.
1) [jfr t. silberlöwe] zool. till 1, om det amerikanska rovdjuret Felis concolor Lin., som har mörkt gråröd till silvergrå päls med ljusare undersida, puma; jfr bergs-lejon 2. 1Brehm 1: 103 (1874).
2) till 1, 5: avbildning av lejon i silver. Uggla Herald. 131 (1746).
(1, 2) -LEVERANS. (i sht i fackspr.) jfr leverans 2. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 146 (1854).
-LIGATUR, sbst.1 (mera tillf.) med. ligatur (se ligatur, sbst.1 1) utförd med l. bestående av silvertråd; jfr silver 1 e. FörhLäkS 1900, s. 218. —
-LIGATUR, sbst.2 (†) band av ligatur (se ligatur, sbst.2), helt l. delvis bestående av silvertråd; jfr silver 1 e. KlädkamRSthm 1754, s. 160 (: Silfwer Legitur).
-LIK, adj. En smidig silfverlik regulus. Rinman 1: 887 (1788). Rydberg Sing. 26 (1876; om vattenpärlor).
-LIKNANDE, p. adj. KatalÅhlénHolm 35: 139 (1915; om vitmetall).
-LILJA. [jfr t. silberlilie] (i vitter stil, numera bl. tillf.) silvervit lilja; äv. bildl. Stagnelius (SVS) 1: 280 (c. 1815). Öman LyrBl. 1: 74 (1857; bildl.).
-LIND. [jfr t. silberlinde] bot. (det i sydöstra Europa o. Mindre Asien inhemska, i Sv. ss. prydnadsträd odlade) trädet Tilia tomentosa Moench, vars blad ha vitluden undersida (äv. kallat äkta, i sht förr äv. europeisk silverlind); äv. om prydnadsträdet T. petiolaris DC. (äv. kallat hängande, förr äv. nordamerikansk silverlind). Lindgren TrädgFolksk. 42 (1861). HbTrädg. 5: 109 (1874: nordamerikansk). Därs. (: europeisk). Hylander PrydnV 70 (1948: äkta). Nitzelius BokTräd 277 (1958: hängande).
-LINJE. (numera bl. mera tillf.)
1) motsv. linje 1 a: med silverbläck skriven linje. Friesen (o. Grape) CodArg. 60 (1928).
2) motsv. linje 1 e: silverglänsande smal rand l. dyl. Thomson Insect. 200 (1862).
3) motsv. linje 2: silverglänsande konturlinje. Bremer GVerld. 2: 239 (1860).
-LIST. (numera bl. tillf.) jfr list, sbst.2 3. Stiernhielm Arch. B 4 a (1644).
-LITS. (numera föga br.) = -gans. RARP 9: 319 (1664). Freja 1880, s. 34. —
-LITSKVARD. (†) = -gans; äv. ss. ämnesnamn. Tiocke Söllfwer litzkorn. KlädkamRSthm 1650 B, s. 15. 8 alner silfwer Litzqward. BoupptSthm 1675, s. 992 b. KlädkamRSthm 1754, s. 13. —
-LJUD. (i sht i vitter stil) silverklingande ljud; jfr -ton 1. Holmberg 1: 116 (1795; hos klocka).
-LJUDA. (i vitter stil, numera bl. tillf.) ljuda med silverklang. Gyllne vingar silfverljuda / Där genom rymderna jag far. Stagnelius (SVS) 1: 29 (1815).
-LJUS, n.
1) (i sht i vitter stil) silverglänsande l. silvervitt ljus (se ljus, sbst. 1, 1 a); särsk. om månsken (jfr silver 1 b β α‘). Månans silfverljus. Granberg Dram. 133 (1811). Solskenet svider i ansiktet och ögonen värker av vågornas silverljus. Asklund SvIdyll 158 (1937).
2) (numera föga br.) ljus (se ljus, sbst. 4 b, c) i silverstake. Och silfverljusen brinna / På rika bord, i långa högtidsquällar. Stagnelius (SVS) 1: 354 (c. 1820).
-LJUS, adj. (i sht i vitter stil)
1) ljus (se ljus, adj. 1, 3) ss. silver; särsk. i fråga om hårfärg (jfr silver 1 b β γ‘): silvergrå l. silvervit l. silverblond. Wecksell SDikt. 64 (1859; om hjässa). Ullman FlickÄra 53 (1909; i fråga om silverblond hårfärg). Ute i landskapet stiga rökarna, raka och silverljusa, mot middagshimlen. Serner Birck 41 (1917).
2) ljus (se ljus, adj. 4) o. silverklingande. Lärkans liksom silfverljusa toner. Larsson PoesLog. 35 (1899).
-LJUSLAMPA. (†) lampa av silver med (vax)ljus ss. ljuskälla. Swedenborg Res. 72 (1736).
-LJUSPLÅT~02 l. ~20. ljusplåt av silver; förr äv. om silverljusstake bestående av en platta med ljuspipa. Karlson EBraheHem 169 (i handl. fr. 1668). Tre stycken silfwer ljusplåtar med stämpel R. under foten. PH 12: 202 (1781).
-LJUSSTAKE~020. 1Krön. 28 (”29”): 15 (Bib. 1541).
-LOCK, sbst.1 [jfr t. silberlocke] (i vitter stil) silvervit l. silvergrå lock (se lock, sbst.1 2) l. (i pl.) silvervitt l. silvergrått hår; särsk. om lock l. hår hos åldrande l. gammal person (jfr silver 1 b β γ‘); äv. bildl. (jfr lock, sbst.1 2 d). Silfverlockar kring pannan han (dvs. en gammal man) bär. Atterbom Minn. 464 (1818). Furan trygg åt larmet log, / Skakade med silfverlockar / Kronan i den höga skog. Nyberg 2: 224 (1821, 1832). Ett släktdrag fanns .. / Bland korpsvart hår kring mors och dotters panna / En liten vågig silfverlock låg gömd. Snoilsky SDikt. 1: 234 (1871).
-LOCK, sbst.2 jfr lock, sbst.2; äv. bildl. 1 trä stoop med sölf låck. BtÅboH I. 4: 178 (1632). Sehlstedt 2: 4 (1857, 1862; bildl.).
-LOCKIG. [jfr t. silberlockig] (i vitter stil) jfr -lock, sbst.1 Silfverlockiga Prester. Stagnelius (SVS) 3: 83 (1817). Manderström i 2SAH 27: 20 (1853; om hår).
-LOD.
1) [jfr t. silberlot] (i fackspr.) motsv. lod, sbst.4 1: lod för lödning av silver(arbeten); jfr -slaglod, -snällod. Almroth Karmarsch 432 (1839).
2) motsv. lod, sbst.4 2: projektil l. kula av silver; numera bl. ngn gg oeg., i nedan anförda ordspr. När man skiuter medh Silfwerlood, så är Fästningen snart wunnen. Grubb 591 (1665); jfr silver 3 o. -kula 2.
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) motsv. lod, sbst.4 6: viktenhet för silver, utgörande 1/16 av en lödig mark silver. Chydenius 299 (1766). Ljungquist NDacke 226 (1927).
4) (numera bl. tillf.) lod (se lod, sbst.4 7) av silver; anträffat bl. oeg. l. bildl., om kvicksilvertermometer för mätning av temperatur i källor o. d. (jfr silver 5). Rundgren Minn. 1: 54 (1851, 1870).
-LUDEN. i sht bot. om växt l. växtdel: beklädd med silverglänsande, tätt sittande, mjuka hår. BotN 1866, s. 156 (om frökapslar).
-LUR. (i sht förr) (hör)lur av silver. VetAH 1813, s. 89. —
-LYKTA. (i vitter stil) lykta av silver l. med silvervitt ljus; äv. mer l. mindre bildl., om månen (jfr silver 1 b β α‘). Medan månen vänligt tänder / Silfverlyktan på vår väg. Topelius Läsn. 8: 125 (1896). Nerman Service GuldgrävDikt. 69 (1917).
-LYSANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) jfr -glänsande. Hallström El. 122 (1906).
-LYSTER. (i sht i fackspr.) silverartad lyster (se lyster, sbst. 2, 2 a). Åkerman KemTechn. 1: 658 (1832).
-LÅDA.
1) till 1: låda av silver; särsk. (förr) motsv. låda, sbst.1 2 b. ArkliR 1560, avd. 3 (1561).
2) till 2: låda för förvaring av silverföremål. Linc. (1640; under argyrotheca).
-LÅGA. (i vitter stil) jfr -flamma; äv. bildl. Stagnelius (SVS) 3: 269 (c. 1815). Bremer GVerld. 2: 239 (1860; bildl.).
-LÅN. (förr) (av bank upptaget) lån i silver. Chydenius 297 (1766).
-LÅS. (i sht förr) lås (se d. o. 1) av silver; äv. i utvidgad anv., om spänne l. tillslutningsanordning l. dyl. av silver (jfr lås 2). BoupptSthm 1683, s. 817 a. Jag hade ljusblå atlas-strumpeband med silfverlås. Knorring Illus. 25 (1836).
-LÄDER. (i sht förr) gyllenläder med försilvrat l. silverfärgat mönster i relief. Risingh KiöpH 92 (1669). Porträtt av Gustav II Adolf i pressat silverläder. Karlson StåtVard. 437 (1945). Ssgr (i sht förr): silverläders-stol. stol klädd med silverläder. Karlson EBraheHem 100 (i handl. fr. 1672). -tapet. Granberg Skoklost. 34 (1903).
-LÄNK. jfr länk 1, 6 (a). VDBötB 1648, s. 425. —
-LÄNK-BÄLTE. (numera bl. tillf.) bälte av silverlänkar. HFinLappm. 3: 110 (1733).
-LÄTT. (i vitter stil, tillf.) lätt (se lätt, adj.2 12) o. (sprött) silverklingande; jfr silver 1 c. Från träd till träd i nyutsprucken lund / en kör af späda stämmor sölflätt sväfvar. Ekelund Mel. 59 (1902).
-LÖDNING. [jfr t. silberlötung] (i fackspr.) lödning av silver l. med silverslaglod. Rinman 2: 714 (1789). särsk. (numera föga br.) konkret, om silverslaglod. KlädkamRSthm 1749, s. 312. —
-LÖNN. [jfr t. silberahorn, eng. silver maple] bot. det nordamerikanska trädet Acer saccharinum Lin., vars blad ha silvervit undersida o. som i Sv. odlas ss. prydnadsträd. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 249 (1857).
-LÖSNING. [jfr t. silberlösung] (i sht i fackspr.) lösning (se lösning, sbst.2 4) innehållande silver (i fri form l. i form av silverförening). Nyblæus Fotogr. 69 (1874). Starck Kemi 135 (1931).
-LÖV. löv av silver.
1) motsv. löv, sbst.1 3 a. KKD 3: 224 (1711).
2) (i sht i fackspr.) motsv. löv, sbst.1 3 b. Berch PVetA 1753, s. 27. —
-LÖVVERK~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) jfr löv-verk 2 o. -löv 1. Ramen .. omkring (spegeln) war vtaf Olive-trä, rikelig med silfwerlöfwärck inlagd. Humbla Landcr. 218 (1740).
(2) -MAGASIN. (†) silversamling. Edholm SeklSlut 11 (1872).
-MAL. [jfr d. sølvmøl, t. silbermotte, eng. silver moth] (numera bl. i vissa trakter) = -fisk 3. Fischerström Mäl. 224 (1785).
-MALJA. [fsv. silfmalia] (numera i sht etnogr.) jfr malja, sbst.1 a. G1R 28: 107 (1558).
-MALM. [fsv. silfmalmber]
1) mineral varur silver kan utvinnas (l. bestående av silver); jfr malm II 1. G1R 16: 275 (1544). Almroth Karmarsch 66 (1838; med inbegrepp av gediget silver). Blyglansen .. innehåller nästan undantagslöst som inblandning .. (silversulfid) och är då en viktig silvermalm. Gertz o. Grönwall Min. 53 (1923).
2) (†) om silver l. silverlegering i medalj; jfr malm II 3. Låt Gull och Silfwer-Malm des (dvs. drottning Ulrika Eleonoras) Bild och Stempel få; / Här skal hon, full af lif än efter döden stå. Brenner Dikt. 1: 21 (1693, 1713). Ssgr (till -malm 1): silvermalms-anledning. bergv. jfr anledning 2 b. Johansson Noraskog 1: 9 (i handl. fr. 1785). -anvisning. bergv. jfr anvisning 10. Bergv. 2: 411 (1747). -gruva. (numera bl. tillf.) silvergruva. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 18—19, s. 11. -gång. bergv. jfr gång III 2. Rinman 1: 544 (1788). -slagg. (-malm- 1687) bergv. BlBergshV 18: 115 (1687: Silfwermallm slagh). -streck. (-malm- 16971936. -malms- 1543 osv.) bergv. långsträckt förekomst l. ansamling av silvermalm. HC11H 12: 66 (1697). jfr: Wij förstå aff thin schriffuelse Mickel Helsingh, att tu haffwer latidt ryme ther offwanför Ladugårdz gruffwan, och är nu kommen nijd på klyfftenne, som är clar sölffmalms strecket. G1R 15: 447 (1543).
-MALÖRT~02 l. ~20. bot. växten Artemisia stelleriana Bess., som har vitludna stjälkar o. blad, sandmalört; äv. (o. numera vanl.) om växten A. argentea L’Hér., som har silverludna blad. Krok o. Almquist Fl. 1: 36 (1903). Hylander PrydnV 32 (1948; om A. argentea).
-MAN, sbst.1 silvervit l. silvergrå l. silverglänsande man (se man, sbst.1).
1) (i sht i vitter stil) motsv. man, sbst.1 1. Cygnæus 7: 55 (1834; i bild).
2) (i sht ngt skämts.) motsv. man, sbst.1 2. Siwertz Tråd. 95 (1957).
-MAN, sbst.2 jfr man, sbst.2 5 c.
1) [jfr amerik. eng. silver man] (om ä. förh. i Förenta staterna) till 1: anhängare av fri utmyntning av silver. Klercker Cuba 5 (1898).
2) sport. till 4: idrottsman som erövrat silvermedalj. FotbBoken 1959, s. 9.
(2) -MANER. (numera bl. tillf.) jfr maner, sbst.1 1, o. -modell 2. Löfgren TenngjH I. 2: 243 (i handl. fr. 1653). (Slevar att servera med) giorda på Silfwer maner. HovförtärSthm 1738, s. 2643. —
-MANTEL. (i vitter stil) mantel av textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. glänsande ss. silver. Stagnelius (SVS) 1: 96 (c. 1815).
-MANTLAD, p. adj. (i vitter stil, numera bl. tillf.) klädd i silvermantel. Atterbom SDikt. 1: 196 (1809, 1837).
-MARK.
1) (förr) mark (se mark, sbst.3 1 a) silver. Botin PVetA 1771, s. 10.
2) mark (se mark, sbst.3 2 a, b) av silver; i fråga om nutida förh. bl. (mera tillf.) om tysk mark av silver. Stiernman Com. 2: 352 (1643). Ahrenberg Hih. 38 (1889; i fråga om förh. i Finl.).
-MARTORN~02 l. ~20. bot. (prydnads)växten Eryngium giganteum M. B., som har gråvita blomhuvuden med gråvita svepen. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 150 (1946).
-MASKIN. (†) sak l. tingest av silver; jfr maskin 2 e. GT 1788, nr 122, s. 4.
(13) -MASSA. (numera bl. tillf.) (stor) mängd l. myckenhet av silver; jfr massa, sbst.2 3. Brenner Dikt. 1: 247 (1713). Strinnholm Vas. 1: 131 (1819; om mängd av silverföremål).
-MATSKED~02 l. ~20. BoupptVäxjö 1779.
-MATT. (i sht i vitter stil) matt (se matt, adj.2 4 g, h) o. silvervit. Dalin (1854). Månskäran silvermatt / över oss skiner. Goldkuhl Silv. 66 (1928).
-MEDALJ. jfr medalj 2, särsk. 2 b; särsk. sport. om medalj av silver, utdelad ss. pris i tävling (vanl. till den person l. medlemmarna i det lag som placerat sig ss. nummer två; jfr silver 1 i). Stor, liten silvermedalj (sport.), utdelad ss. andra resp. tredje pris. BoupptSthm 1682, s. 242 b. Silfvermedaljen för medborgerlig förtjenst. SvT 1852, nr 16, s. 2. DN(A) 1961, nr 281, s. 26 (: De stora silvermedaljerna; i fotboll).
-MEDALJÖR. person som erhållit silvermedalj. SvD(B) 1947, nr 71, s. 9. —
-MELODISK. (i vitter stil, numera bl. tillf.) melodisk o. silverklingande. Stagnelius (SVS) 1: 200 (c. 1815; om röst).
-METALL.
1) (numera bl. mera tillf.) om silver (ss. metall); förr äv.: silvermalm (se d. o. 1). HSH 31: 311 (1670; om silvermalm). Silverjonen urladdas lätt och övergår till silvermetall. Starck Kemi 134 (1931).
2) el.-tekn. smältsäkring vars viktigaste del utgöres av en smälttråd av silver l. en smal remsa av silverplåt. Elfving Starkstr. 204 (1909). KatalInstallAsea 1931, s. 167. —
-MINA. [jfr t. silbermine, eng. silver mine] (numera bl. ngn gg i fråga om utländska förh.) silvergruva; jfr mina, sbst.1 2. Peruiske silfverminerne. RP 16: 670 (1656). Wår Silfwermina wedh Lapland. Risingh LandB 81 (1671). Silverminor i Spanien. Söderhjelm Prof. 344 (1913). Cannelin (1939).
-MINERAL. (i fackspr.) mineral som innehåller silver; jfr -malm 1. JernkA 1870, s. 62. —
-MINK. (i fackspr.) om skinn av silverfärgad mink. DN(B) 1960, nr 70, s. 28. —
-MITRA. (mera tillf.) mitra (se mitra, sbst.1 2) av textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. prydd med silverutsmyckning l. dyl. En rysk silfvermitra. Heidenstam Tank. 163 (1899).
-MJÖLK. (i vitter stil, tillf.) bildl., om silverklart (se -klar 1) källvatten tänkt ss. mjölk varmed ngn näres från sin (späda) barndom. Hell dig, Kalliopés och ljusets Son (dvs. Orfeus), / .. Med skaldekällans friska silfvermjölk / Af Muser ammad upp i lagerlunden! Stagnelius (SVS) 4: 242 (1822).
-MOAR ~mωa2r l. ~mo-, l. -a2r. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) = -moaré. KlädkamRSthm 1650 A, nr 80 (: söllfwer Moahl). En Råck .. fodrad med wattrat Silfwer-Moir. Därs. 1772, s. 35. Ett fyra tum (10 cm) brett band av silvermoire. Livrustk. 1937—39, s. 4 (om förh. på 1650-talet) [efter fr. moire d’argent]. Ssgr (†): silvermoar-ullenströja. = -undertröja. BoupptSthm 1680, s. 119 b. -undertröja. undertröja av silvermoaré. BoupptSthm 1676, s. 283 b (: Silfwer Moel vnder-Troÿa).
-MOARÉ. moaré (se d. o. 1) innehållande silvertråd; jfr silver 1 e. RedNordM 1928, s. 30. —
-MODELL.
1) (i fackspr.) till 1: modell (se d. o. 1) av silver. Form 1956, s. 62 (för bordsbestick av rostfritt stål).
2) till 2: form l. fason l. typ hos silverföremål l. utmärkande för silverföremål; jfr modell 1 c o. -fason, -maner. 4 dussin salladfat (av lergods), silfvermodell. Stråle RörstrH 50 (i handl. fr. 1733). Den mycket omtyckta s. k. franska silvermodellen (i fråga om bordsbestick). KatalÅhlénHolm 37: 123 (1916). Löfgren TenngjH I. 3: 302 (1950; hos föremål av tenn).
-MOHÄR. (-moe 1676. -moer 16701710. -mor 18731945. -moär 16581687) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) = -moaré. BoupptSthm 28/8 1658. Karlson StåtVard. 468 (1945; om förh. c. 1720). Ssgr (†): silvermohärs-botten. botten (se botten II 1 b) av silvermoaré. UrFinlH 395 (c. 1700: Sölf Moers botten). -kappa. kappa av silvermoaré; anträffat bl. bildl., om snötäcke. Lönnberg Ragnf. 168 (1873: silfvermorskappa).
-MOLEKYL. fys. o. kem. TTekn. 1859, s. 35.
(1 d, 5) -MOLETT. herald. jfr molett 3. Wetterstedt HeraldOrdl. (c. 1847).
-MOLLA. bot. om var o. en av de två mollväxterna Atriplex rosea Lin. o. (numera mindre br.) A. tatarica Lin. (axmolla), vilka ha mer l. mindre silvergrå färg. Retzius FlOec. 88 (1806; om axmolla). Krok o. Almquist Fl. 88 (1883; om A. rosea).
-MOLN. [jfr t. silberwolke] (i sht i vitter stil; se dock slutet) silverglänsande moln. Lidner (SVS) 2: 355 (1784). särsk. meteor. om lysande nattmoln. NordT 1913, s. 315.
(2) -MONTER. monter med l. för silverföremål. Form 1946, s. 221. —
-MORTEL. Karlson EBraheHem 83 (i handl. fr. c. 1672).
-MOSSA.
1) silverglänsande mossa; särsk. bot. om bladmossan Bryum argenteum Hedw., som växer i silverglänsande tuvor; äv. oeg., om efterbildning i textilt material av sådan mossa. SthmModeJ 1852, s. 48 (oeg.). Hällarna voro berövade den vackra silvermossan. Lagerlöf Holg. 2: 267 (1907). Ursing SvVäxt. Krypt. 86 (1949; om Bryum argenteum).
2) (numera bl. tillf.) = -arv. PriskurBergTrädg. 1890—91, s. 11. —
-MULKORG. (†) korgfäste av silver; jfr mul-korg 2. KlädkamRSthm 1586 B, s. 12 b. —
-MULM. [jfr t. silbermulm] (†) pulverformig l. jordartad (vittringsprodukt av) silvermalm. Wallerius Min. 314 (1747). Heinrich (1828).
-MUN-STEKEL. entomol. stekel tillhörande släktet Crabro Lin., vars arter kännetecknas av silver- l. guldglänsande hårbeklädnad på munskölden; särsk. i pl., om detta släkte l. (i utvidgad anv.) familjen Crabronidæ (ngn gg äv. i sg., om släktet Crabro Lin.). Thomson Insect. 291 (1862; i sg., om släktet). Adlerz Grävstekl. 41 (1911; i pl., om släktet). DjurVärld 3: 536 (1963; i pl., om familjen). Ssg: silvermunstekel-släkte(t). entomol. släktet Crabro Lin. jfr (†): Silfver och Gullmunstekelslägtet (Crabro Linné). Dahlbom Insekt. 252 (1837).
-MURA. [jfr nor. sølvmure, nyisl. silfurmura] (numera mindre br.) bot. silverfingerört. NormFört. 21 (1894). 2SvUppslB 9: 603 (1948).
-MUSSLA. (numera bl. tillf.) musselformat föremål av silver; jfr mussla, sbst. 3. 2 Belte medh Szölffmuslor förgylte. ArkliR 1562, avd. 5. —
-MYNT. [fsv. silfmynt]
1) mynt av silver; ofta koll. OPetri Kr. 42 (c. 1540). Kongl. Maj:t .. (har bestämt) at Silfm(yn)tet allena, til Riksdal(er) utmyntadt, bör wara Sweriges Hufwudmynt. PH 8: 7412 (1766). En liten börs .. upptogs ur kapotten, och ett silfvermynt visade sig inne i handen. Almqvist Går an 20 (1839). SFS 1942, s. 1443. särsk. (förr) i sådana uttr. som daler, mark, öre silvermynt, använda ss. räkneenheter inom silvermyntsräkningen (eg.: daler osv. av silver). 50 daler sillffvermynt. AOxenstierna 7: 708 (1632). Med alla penningar och böter i Lagbok thenna förstås daler, marck, och öre silfwermynt. RB 32: 1 (Lag 1734). Heckscher SvEkonH 1: 611 (1936). Anm. till 1 slutet. Till dessa uttr. ha äv. bildats ssgr. Den tio Dal. Silfw:mts gärden, som Allmogen söker att få decourtera. LMil. 1: 306 (1683); jfr gärd, sbst.1 2. Emädan .. 2 öre s:mtz sedlarne numera knapt kunna fås (osv.). 2BorgP 3: 472 (1726); jfr sedel 2.
2) (†) (rätt till) silvermyntning. Silfwermyntets arrende. Schück VittA 2: 120 (i handl. fr. 1670). Därs. 121. Ssgr (i allm. till -mynt 1): silvermynts-arrende. (-mynts-) (†) till -mynt 2: arrende (se d. o. 2) för (rätt till) silvermyntning. Schück VittA 2: 118 (i handl. fr. 1670). -massa (-mynt- 1949) (mera tillf.) jfr massa, sbst.2 6. HT 1949, s. 398. -pris. (†) (ss. pålaga bestämt) belopp räknat i silvermynt. 2VittAH 23: 104 (i handl. fr. 1631). -räkning. (förr) jfr räkning 5 o. kopparmynts-räkning. Botin Hem. 2: 161 (1756). -sort. (-mynt- 16441835) Stiernhielm Arch. C 4 b (1644). -stämpel. särsk. om stämpel för prägling av silvermynt. Hallenberg Myntcab. 154 (1804).
-MYNTFOT~02 l. ~20. nat.-ekon. om förhållandet att ett lands huvudmynt består av silver o. att myntenheten är lagligen reglerad till viss viktenhet i fint silver. Samtiden 1871, s. 151. —
-MYNTNING. jfr mynta, v. 1. OxBr. 3: 241 (1631).
-MÅNE. [jfr t. silbermond] (i vitter stil) silverglänsande måne; jfr -månsken o. silver 1 b β α‘. Levin Schiller Cab. 3 (1800).
-MÅNS. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) benämning på fågeln Larus hyperboreus Gunn., som är vit med blågrå mantel, vittrut. Carlson Fågl. 353 (1894; från Hälsingl.).
-MÅNSKEN~02 l. ~20. (i vitter stil) jfr -måne. Böttiger 6: 177 (1835).
-MÅS. [jfr t. silbermöwe] särsk. (numera bl. mera tillf.) om måsen Larus argentatus Pontopp., som har silvergrå mantel o. vingar, gråtrut. Kolthoff o. Jägerskiöld 283 (1898).
(13) -MÄNGD. jfr mängd, sbst.2 1, o. -kvantitet; särsk. till 1. EkonT 1899, s. 375. —
-MÄRG. (†) bildl., om silver(malm); jfr guld-märg. Spegel ÖPar. 66 (1705).
-MÄRKBLÄCK~02 l. ~20. jfr -bläck. AHB 122: 59 (1885).
-MÄRKE.
1) sport. till 1: idrottsmärke i silver; jfr märke, sbst.1 2 e α β‘. Ta, erövra silvermärket (i orientering). PåSkid. 1918, s. 309.
2) (mera tillf.) till 1, 2: kontrollstämpel på silvervara, silverstämpel; jfr märke, sbst.1 2 b. Wilhelm BerByn 76 (1929). Ssg (till -märke 1, sport.): silvermärkes-prov. jfr prov 1 b. UNT 1929, nr 10192, s. 5. —
-MÄRKESTEN. (†) = -sten 1. 2SthmTb. 1: 83 (1545).
(13) -MÄSTARE. (förr) befattningshavare med uppgift att förestå (en furstlig l. högt uppsatt persons l. en institutions o. d.) samling l. förråd av silver; jfr -kammar-betjänt. KlädkamRSthm 1648 A, s. 34 b. Sillf(er) Mestaren wedh Barnhuset. BoupptSthm 1685, s. 934 b. —
-MÖBEL. (†) prydnadsföremål l. dyl. av silver. Palmstedt Res. 109 (c. 1780).
-NAGEL, sbst.1 (†) bildl.
a) betecknande en ytterst obetydlig kvantitet av silver: smula l. grand l. dyl. av silver; jfr nagel, sbst.1 1 b slutet. Hwar .. ståtlige Bergzwerck icke wore till här j Riket, skulle på sidztonne icke en Sölffnaghel mere finnes igen, ther aff man seden kunde hålle Myntet widh macht medh. Stiernman Com. 1: 181 (1563). Fruktanswärdt är, att som större delen af Gälden lärer wara utländsk, hwar silfwernagel i enskilt hus inberäknad, föga till hälftens clarerande förslå skulle. AdP 1789, s. 675.
b) i utvidgad anv. av a, om (det obetydligaste belopp i) silvermynt. Man nödgas tilhandla sig silfvernageln och växeln efter säljarens godtfinnande (då sedlarna icke inlösas i banken). JournSvL 1797, s. 239. —
-NAGEL, sbst.2 (numera i sht i skildring av ä. förh.) spik (med stort huvud) av silver, särsk. använd ss. prydnad; jfr nagel, sbst.2 2SthmTb. 4: 227 (1573). LederPeningar medh Silfnaglar igenom. Bureus Suml. 76 (c. 1600). Ett läderetui med silvernaglar. Kulturen 1954, s. 65. —
-NAGLAD, p. adj. [jfr gr. ἀργυρόηλος] (i vitter stil, nästan bl. i skildring av ä. förh.) försedd med silvernaglar (se -nagel, sbst.2) ss. prydnad. Johansson HomIl. 13: 610 (1848; om svärd).
-NIPPER, pl. PT 1758, nr 40, s. 4. —
-NITRAT. [jfr t. silbernitrat, eng. silver nitrate] i sht kem. salpetersyrans silversalt (AgNO3), använt bl. a. vid framställning av andra silverföreningar o. inom läkekonsten ss. etsmedel o. antiseptiskt medel, lapis; jfr helvetes-sten. Westee (1842). Ssgr: silvernitrat-lösning. i sht kem. konkret; jfr lösning 4. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 28. -salva. i sht farm. SvFarm. 485 (1925).
-NITRIT. [jfr t. silbernitrit, eng. silver nitrite] kem. salpetersyrlighetens silversalt (AgNO2). Rosenberg OorgKemi 408 (1888).
-NUBB. (i sht förr) jfr nubb 1; äv. bildl. UpplFmT I. 1: 98 (1871). Jönsson MSkepp 63 (1936; bildl.).
-NYCKEL. Silfwernycklar och Guldhdyrckar läsa alla låsar vpp. Törning 135 (1677); jfr silver 1 f, 3. BoupptSthm 1687, s. 30 b (1686).
-NÅL. [fsv. silfnal] nål av silver (särsk. använd ss. prydnad). OPetri Tb. 166 (1527). Een Gullring med 7 stenar, 1 .. Sölfwernåhl medh 5 Stenar. VRP 1703, s. 651. —
-NÄBB.
1) till 1, 5: avbildning av fågelnäbb i silver. Uggla Herald. 72 (1746).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1, om nålformad spets l. snörnål av silver i ändan på band l. rem l. dyl.; jfr näbb 4 d. BoupptSthm 1676, s. 779 a. —
-NÄSTELNÅL. (-nässel-) (†) prydnadsnål l. brosch av silver. BoupptSthm 1683, s. 248 a. —
-NÄT. (i sht i vitter stil) nät (särsk. hårnät) bestående av silvertråd (jfr silver 1 e) l. glänsande ss. silver. Melin HelSkr. Pred. 12: 6 (1861). Lagerkvist Dvärg. 162 (1944). särsk. bildl.; särsk. (numera bl. tillf.) om silverglänsande (mån)ljus som omsluter l. insveper ngt (liksom i ett nät); jfr nät, sbst. 3, o. silver 1 b β α‘. Månans silfvernät hade fångat haf och luft och jord. PoetK 1814, 2: 163. —
-NÄVA. bot. (prydnads)växten Geranium argenteum Lin., som har silvervita, håriga blad. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 182 (1946).
-NÄVE. särsk. (i vitter stil, tillf.) bildl., i pl., om ett vattendrags silverglänsande vatten tänkt ss. nävar (som dela på den i vattendraget växande vassen). Stämm Grips-åå och med in (i lovsången) up uhr de tiocke Säfwar / Och beena Säär dit Skiägg med blancke Silfwer näfwar. Dahlstierna (SVS) 102 (1698).
-OBLAT. (föga br.) oblatliknande skiva av silver. 2VittAH 19: 265 (1850).
-OBLATASK~102 l. ~020. kyrkl. Wettersten Forssa 83 (c. 1750).
-OFLÄTES-KAR. (†) = -oblatask. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 6 (1583: Sölff öffläthes kar).
-ORM.
1) (i vitter stil) silverglänsande orm. Dahlgren Calderon 7 (1858).
2) [jfr eng. silver snake] (†) den västindiska maskormen Typhlops lumbricalis Dum. & Bibr., som har vitgrå undersida. VetAH 1792, s. 238.
3) avbildning av orm i silver. Karlson EBraheHem 73 (i handl. fr. c. 1672).
-ORMBUNKE~020. [jfr t. silber farn, eng. silver fern] bot. amerikansk (ss. prydnadsväxt odlad) ormbunke (tillhörande släktet Pityrogramma Link) med blad som undertill äro belagda med ett silverglänsande puder (särsk. om ormbunken P. tartarea Max.). HbTrädg. 7: 237 (1883).
-ORTBAND. (†) doppsko av silver. HH 2: 29 (1548).
-OXID. [jfr t. silberoxyd, eng. silver oxide] kem. oxid av silver; företrädesvis om den oxid vars molekyler innehålla två atomer silver o. en atom syre (Ag2O); jfr -peroxid. Berzelius Kemi 2: 374 (1812). Silfveroxider. Med syre ger silfver trenne oxider, af hvilka monoxiden Ag2O är beständigast. Cleve KemHlex. (1883). Ssg: silveroxid-salt. [jfr t. silberoxydsalz] (†) silversalt. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 276. WoJ (1891).
-OXIDUL. [jfr t. silberoxydul] (†) om olika ämnen (t. ex. blandning av silveroxiden Ag2O o. metalliskt silver) som uppfattats ss. en oxid av silver, innehållande mindre antal syreatomer per atom silver än silveroxiden Ag2O (särsk. med en antagen sammansättning Ag4O). Berzelius Kemi 2: 394 (1812). Silfveroxidul, Ag4O .. bildas vid upphettning af citronsyrans silfversalt till 100°. Cleve KemHlex. 314 (1883). WoJ (1891).
-PALJETT. (i sht förr) jfr paljett 1. KlädkamRSthm 1628 A, s. 4 a (: silff Politter, pl.). VDR 1702, s. 1171 (: silfwer polletter). DA 1808, nr 69, s. 9 (: Silfwerpailletter). Anm. Med lt. diminutivändelse har ordet anträffats i KlädkamRSthm 1622 C, s. 11 b (: Sölff Påleteken, pl.).
-PANNA. (i sht förr) jfr panna, sbst.1 1. BoupptSthm 3/7 1686.
-PANSAR. (förr) jfr pansar 1. Ahnfelt KröntRiv. 1: 63 (1887).
-PANSARKEDJA~1020. i sht guldsm. jfr pansar-kedja 1. BoupptToftnäs 1723.
(1, 2) -PANT. [fsv. silfpanter] (i sht förr) jfr pant 1. OPetri Tb. 33 (1524). NDA 1867, nr 239, s. 2. —
-PAPP. jfr papp, sbst.3, o. -papper 1. TSvLärov. 1940, s. 406. —
-PAPPER. [jfr t. silberpapier, eng. silver paper]
1) papper belagt med (blad)silver l. (vanl.) annat silverglänsande ämne (t. ex. aluminium l. tenn; jfr stanniol-papper); äv. dels om stanniol, dels allmännare, om silverglänsande papper (förr särsk. om tunt l. fint, för tryck avsett papper). Ambrosiani DokumPprsbr. 377 (cit. fr. 1785; om tunt l. fint papper för tryck). Alla slags äkta och oäkta guld- och silfverpapper. UB 5: 551 (1874). Barn, som samla silverpapper (stanniol), som suttit som omslag på chokladkakor o. d. Östergren 7: 50 (1945). IllSvOrdb. (1955; om silverglänsande papper).
2) (numera bl. tillf.) med silverförening preparerat kopieringspapper (se d. o. b). BotN 1889, s. 250. —
-PAR. (numera mindre br.) silverbröllopspar. Blanche Bild. 4: 209 (1865).
-PASS. (†) oskulatorium av silver; jfr pass, sbst.6 InventHedemora 1576 (: sölff poss).
-PASSEMENT. (silver- 1553 osv. silvers- 15551564) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) spets l. bård l. frans l. galon l. liknande snörmakeriarbete helt l. delvis bestående av silvertråd (jfr silver 1 e); äv. i uttr. (uns)-guld- och silverpassement, innehållande guld- o. silvertråd. HH 2: 32 (1553). G1R 25: 626 (1555: guldh och silffvers possament). ArkliR 1563, avd. 4 (: Jndze guld och sölff(uer)s passementh). 1. Grå tubins nattduuk med Silf(er) possementer. BoupptSthm 1673, s. 85 b. Karlson EBraheHem 45 (1943: silverpossementer).
-PATEN. InventBjörnskog c. 1575.
-PELARE.
1) pelare l. pelarstod bestående av l. överdragen l. prydd med silver; äv. (i vitter stil) bildl., särsk. om pelarformig silverglänsande strimma av ljus l. silverglänsande vattenpelare l. dyl. (jfr silver 1 b β α‘, β‘ o. pelare 2 h). Schroderus Os. 1: 576 (1635; om pelarstod). Wirsén NDikt. 277 (1880; om strimma av månljus). Heidenstam End. 83 (1889; om vattenpelare).
2) bot. kaktusväxten Cleistocactus Strausii Backeb., som har rund, vitluden stam, rävsvanskaktus. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 82 (1946).
-PENG, se -penning.
-PENNA. jfr penna 2. ConsAcAboP 2: 383 (1662: silfwerpinna).
-PENNFODER. (†) pennfodral av silver. Cederborgh OT 1: 34 (1814).
-PENNING l. (utom i pl. numera bl. vard., i sht i vissa trakter) -PENG. [fsv. silfpänninger] penning av silver; dels (om ä. förh.) motsv. penning I 1, dels allmännare, liktydigt med: silvermynt, dels ss. beteckning för vissa i bibeln omnämnda silvermynt (se a). Denarius war en silffpenning när the romare. VarRerV 46 (1538). Schroderus Os. 1: 763 (1635; om medeltida denarer). Någon quantitet af sölfpenningar och annat skall wara i åhr funnit uthi Östergiötelandh. Schück VittA 2: 369 (i handl. fr. 1690). En silfverpenning i vänstra skon på Bröllopsdagen gör (enligt folktron hos finnar o. samer), att äktenskapet blifver lyckligt. VetAH 1804, s. 82. Då bondgumman var färdig och skulle gå, fick hon handen full med silverpängar. Norrl. 14: 59 (1926). särsk.
a) om vissa i bibeln omnämnda silvermynt; dels om hebreisk sikel (på NT:s tid i värde motsv. en grekisk ”statär”, se penning I 4 c), dels om penning (se d. o. I 4 b, c). (Judas Iskariot frågade översteprästerna:) Huad wilien j giffua mich ath iach förrådher idher honom (dvs. Jesus)? / Och the wordho öffuer eens medh honom om trätiyo sylffpeninga. Mat. 26: 15 (NT 1526; Luther: silberling, gr. ἀργύρια; om siklar). Iagh wardt medh henne offuer eens om femton silffpenningar. Hos. 3: 2 (Bib. 1541; Luther: silberlinge; Bib. 1917: femton siklar silver). Tag så den första fisk som du drager upp, och när du öppnar munnen på honom, skall du där finna en silverpenning. Mat. 17: 27 (Bib. 1917); jfr penning I 4 c. Ett mått vete för en silverpenning. Upp. 6: 6 (Därs.); jfr penning I 4 b. Faktum var att Judas inte kunde se tristare ut, när han gick och hängde sig för de trettio silverpengarnas skull. Siwertz Tråd. 21 (1957).
b) mer l. mindre bildl.; särsk. [jfr a] i bildl. uttr. som hänsyfta på berättelsen om Judas Iskariots förräderi. (Hon) slöt .. alltid med någon bitter anmärkning om att den som är slagen till slant aldrig blir silfverpenning. Pakkala Elsa 153 (1895); jfr daler I 1 b. Sälja ngn för 30 silverpenningar .. (dvs.) svekligt förråda ngn. IllSvOrdb. (1955). särsk. [jfr t. judassilberling(e)] bot. i uttr. Judas‘ (förr äv. Judæ) silverpenningar (l. silverpenning), om (prydnads)växten Lunaria annua Lin., vars stora, rundade skidor likna silvermynt, vanlig månviol; i pl. äv. om skidorna; jfr judas a. HbTrädg. 6: 150 (1876: Judæ silfverpenning). Östergren (1938; äv. om skidorna). Hylander PrydnV 54 (1948).
c) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) i utvidgad anv., om silvermedalj. Karlson EBraheHem 68 (i handl. fr. c. 1672). Hammar (1936).
-PEROXID. [jfr t. silberperoxyd, eng. silver peroxide] kem. oxid vars molekyler innehålla två atomer silver o. två atomer syre (Ag2O2); jfr -superoxid. Elementa 1953, s. 74. —
-PERSEDEL. (numera bl. tillf.) silverföremål, silversak; jfr persedel 5. BoupptSthm 1668, s. 242. —
-PIL, sbst.1 pil (se pil, sbst.1 1) av silver l. glänsande ss. silver. Arnell Scott Sjöfr. 170 (1829; eng. orig.: silver dart). särsk. (i vitter stil) bildl.; särsk. dels om silverglänsande, snabbt djur, dels om glänsande l. elegant skämt l. kvickhet (se d. o. 6 b) o. d. (jfr pil, sbst.1 3, 3 d). Med dig (dvs. C. W. Böttiger) försvunnit .. / Skämtets silfverpil. Wirsén NDikt. 142 (1880). TurÅ 1955, s. 29 (om vattennäbbmus).
-PIL, sbst.2 i sht bot. växten Salix alba Lin., vars blad äro klädda med vita, silverglänsande hår, vitpil; numera vanl. om varieteten S. alba Lin. var. sericea Gaud.; äv. koll.; förr äv. = -vide. Torén Rebau o. Hochstetter 45 (1851; om vitpil). Lilja SkånFl. 726 (1870; om sandvide). HbTrädg. 5: 96 (1874). Zilliacus Grott. 66 (1920; koll.).
-PIPA.
1) pipa (se pipa, sbst.1 1) av silver. BoupptSthm 1677, s. 1473 b.
2) (i vitter stil) silverglänsande orgelpipa. Hög Palestrina satt wid orgelwerket, / Hwars silfwerpipor gingo genom werlden. Sondén Oehlenschläger Corr. 160 (1812; d. orig.: sølverpiber). Tegnér (WB) 3: 92 (1820; i bild).
3) pipa (se pipa, sbst.1 3) av silver; särsk.
a) på eldvapen, motsv. pipa, sbst.1 3 a. InventVagnHovstall. 1814, s. 162.
b) på ljusstake l. ljusarm o. d., motsv. pipa, sbst.1 3 k. Karlson EBraheHem 74 (i handl. fr. c. 1672).
-PIPIG. [jfr -pipa] (i vitter stil, tillf.) om orgel: försedd med silverglänsande orgelpipor; jfr -pipa 2. Fogelqvist ResRot 118 (1926).
-PITSCHAFT. (numera föga br.) sigillstamp av silver. BoupptSthm 20/3 1658 (: Silfwer pitzer). GT 1788, nr 6, s. 4 (: Silfwer-Pitscher).
-PJE. (†) smalt band l. snöre helt l. delvis av silvertråd (jfr silver 1 e); äv. i uttr. guld- och silverpje, innehållande guld- o. silvertråd. KlädkamRSthm 1650 A, nr 78 (: Söllfwer phier). Därs. 1772, s. 341 (: Guld- och Silfwer Pjen).
-PJÄS. (numera i sht dels ngt vard., dels i fackspr.) jfr pjäs 1. Hagström Herdam. 1: 490 (i handl. fr. 1630). SvSlöjdFT 1909, s. 11. —
-PLACKMAL. (-plachma) (†) antimonhaltig slagg som äv. innehåller silver. VetAH 1752, s. 256. —
-PLAKETT. i sht sport. jfr plakett 2 o. -medalj. ÖstersundP 1925, nr 48, s. 5. —
-PLAN. (i vitter stil) om silverglänsande vattenyta; jfr plan, sbst.1 3 f. Ling As. 156 (1833).
-PLANTS. (i sht i fackspr.) jfr plants 1. HusgKamRSthm 1745—47, s. 635 (: Silfwer plancher).
-PLATT. (i fackspr.) myntplatt av silver; jfr platt, sbst.1 1 a, o. -platta slutet, -plätt, sbst.2 2. Eneberg Karmarsch 2: 719 (1862).
-PLATTA. jfr platta, sbst.2 1. I sametsbälte med 16 aflånga och 7 st. smärre runda utpoklåde (dvs. utbucklade) förgylte silfwerplater. Svensson SkånFolkdr. 346 (cit. fr. 1763). särsk. (numera föga br.) = -platt. König Mec. 170 (1752).
-PLATTLAN. (†) platt silvertråd; jfr -lan. KlädkamRSthm 1752 A, s. 330. —
-PLÅT. jfr plåt, sbst.1 1, 2 (c). Cristall spegell m(edh) sölff plått(er) om kringh. TullbSthm 9/8 1582. Nyblom Twain 1: 62 (1873; om namnplåt på likkista). Den grövre valsningen av silverplåt. Fatab. 1941, s. 182. —
-PLÅTSTYCKE. (†) silvermynt med ett värde av en plåt (se plåt, sbst.1 3 a). Crusenstolpe Mor. 2: 241 (1840).
-PLÄTER, förr äv. -PLÄTT, sbst.1
1) (i sht i fackspr.) pläter med lager av silver på oädel metall. DA 1793, nr 68, s. 3. BoupptVäxjö 1816 (: Silfwer plätt).
2) (†) med silver överdragen tråd av oädel metall. KlädkamRSthm 1772, s. 277 (: Silfwer plett). Ssg (till -pläter 2, †): silverplätts-galon. galon innehållande med silver överdragen tråd av oädel metall. KlädkamRSthm 1792, s. 261. —
-PLÄTERA, -ing. [jfr t. silberplattiert, silberplattierung, eng. silver-plated, silver-plating] (i sht i fackspr.) plätera (ngt) med silver; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. o. ss. vbalsbst. -ing (äv. i konkret anv., om överdraget av silver). Almroth Karmarsch 185 (1838: silfver-plätering; konkret). Silfverpläterad koppar. Därs. 604 (1839).
-PLÄTT, sbst.1, se -pläter.
-PLÄTT, sbst.2 (†)
1) liten silverplatta l. silverplåt l. dyl.; jfr plätt, sbst.2 V 1. BoupptSthm 1680, s. 526 a (1679). En Moppshund med Halsband och Silfverplätt. DA 1808, nr 52, s. 4. VetAH 1813, s. 86.
2) = -platt; jfr plätt, sbst.2 V 2. Wikforss (1804; under silberschrötling). Heinrich (1828).
-PLÄTTARE. [jfr eng. silver-plater] (†) person som utför silverplätering. PT 1791, nr 22, s. 4. —
-POKAL. KlädkamRSthm 1654, s. 84. —
-POL. i sht el.-tekn. o. fys. jfr pol, sbst.1 6. FKM 2: 26 (1807; i galvanisk stapel).
(2) -POLERARE. (numera bl. mera tillf.) person som (yrkesmässigt) polerar silver. Runemark SthmVägv. 54 (1789).
(2) -POLERERSKA. (numera bl. mera tillf.) jfr -polerare. Tholander Ordl. (c. 1875).
(2) -POLERTVÅL~102 l. ~020. polertvål för silver. AB(L) 1895, nr 280, s. 2. —
-POLLETT, se -epålett, -paljett.
-POPPEL. [jfr t. silberpappel, eng. silver poplar] (i sht i fackspr.) (prydnads)trädet Populus alba Lin., som har (vitgrå bark o.) på undersidan vitludna blad, vitpoppel (jfr -asp); äv. om virke från detta träd; i pl. stundom allmännare, med inbegrepp av gråpoppel (dvs. hybrid mellan P. alba Lin. o. asp). Retzius FlVirg. 85 (1809). Fyllningarna å midtpartiets klaff och låda (på sekretären) äro .. af grå silfverpoppel. SvSlöjdFT 1918, s. 5. Lustgården 1944—45, s. 72 (i pl., allmännare).
-PORT. (i sht i vitter stil) jfr port, sbst.1 1, 3. SvLitTidn. 1819, Bih. sp. 124. Tegnér (WB) 5: 44 (1824).
-PORTEPÉ. mil. portepé av (läder klätt med) silvergalon. SPF 1831, s. 141. —
-POST, sbst.1 (förr) vid silververk anställd kurir med uppgift att frakta silver till myntverk; jfr post, sbst.3 3. OxBr. 11: 117 (1643). Ssg (förr): silverpost-tjänst. tjänst l. befattning ss. silverpost. SFS 1826, s. 431.
(13) -POST, sbst.2 (i sht i fackspr.) jfr post, sbst.4 4. Stiernman Com. 3: 254 (1664).
-POSTVAPEN~020. (förr) postvapen av silver. GripshR 1573, s. 25. —
-POTTA. (numera bl. vard. l. bygdemålsfärgat) jfr potta, sbst. 1, 2. BoupptSthm 27/10 1659, nr 122. Bordet med pokalerna och de små silverpottorna (som vunnits i idrott). Lo-Johansson TvivlIdr. 64 (1931). Siwertz Förtr. 37 (1945; om nattkärl).
(1, 2) -PRAKT. (mera tillf.) prakt (se d. o. 1) åstadkommen medelst utsmyckning l. föremål av silver; äv. oeg. l. bildl., särsk. om praktfull silverklang hos toner o. d. (jfr silver 1 c o. prakt 2). Lyss till toners gälla / silverprakt! Sjöberg Kris. 69 (1926). Kulturen 1952, s. 102. —
-PREPARAT. (i sht i fackspr.) preparat (se d. o. 2) innehållande silver. Almquist Häls. 28 (1894).
-PRESENTERTALLRIK~10020. (i sht förr) jfr presenter-tallrik 1. MeddNordM 1898, s. 85 (i handl. fr. 1727).
-PRICKIG. försedd med prickar av silver l. (vanl.) silverfärgade prickar. Silfverprickigt skinn. NJournD 1860, s. 31. —
-PRIS. särsk. motsv. pris, sbst.3 I 1. Höpken 2: 685 (1771).
-PROBA. (†) = -prov 2. Almquist CivLokalförv. 3: 149 (i handl. fr. 1540).
-PROBERARE. jfr proberare 1. JernkA 1903, s. 63 (om förh. 1595).
-PROBERING. tekn. jfr probera 1 a. Berzelius ÅrsbVetA 1831, s. 197. —
-PRODUCENT. jfr producent 2 a. 3NF 17: 873 (1932).
-PRODUCERANDE, p. adj. Nord-Amerika är ett af jordens mest silfverproducerande länder. 2NF 19: 1230 (1913).
-PRODUKTION. abstr. o. konkret. JernkA 1828, 1: 434 (abstr.). HSjögren Min. 76 (1880; konkret).
-PROPP. (skruv)propp bestående av silver l. överdragen l. prydd med silver; jfr -kork, -skruv. BoupptVäxjö 1805. Crusenstolpe Mor. 4: 347 (1847).
-PROV. [jfr t. silberprobe] (i sht i fackspr.)
1) prov (se d. o. 1) som avser att utröna silverhalten i silverlegering l. silvermalm o. d.; stundom äv. om prov varvid silver användes ss. reagens. Brahe Kr. 21 (c. 1585: sölffuer prob). Sedan vi blifvit anmodade att göra silfverprof på malmerna från Pontpeàn nära Rennes (osv.). JernkA 1850, s. 262. Kjellgren Smar. 214 (1939; med silver ss. reagens).
2) konkret: prov (se d. o. 5, 5 c) av l. på silver. Berzelius Kemi 2: 453 (1822). Silverprov från Sala gruva. Östergren (1938).
-PROVARE. (i fackspr.) areometer för mätning av en lösnings halt av silvernitrat. Nyblæus Fotogr. 46 (1874).
-PRYDD, p. adj. prydd med (smycken l. prydnader l. beslag o. d. av) silver; stundom silversmidd (se d. o. 1, 2); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Och ofvan oss låg himlen skön och klar / Uti sitt ljusblå silfverprydda siden. Sjöberg (SVS) 1: 137 (1819). Silfverprydda sadlar. Castrén Res. 2: 402 (1848). En rikt silverprydd ceremonimästare. Berg Lie Minn. 96 (1929).
-PRYDNAD. jfr prydnad 3. Brask Pufendorf Hist. 223 (1680).
-PRÄGLING. jfr prägling 1. EkonT 1900, s. 46. —
-PUDERASK~102, äv. ~200. BoupptSthm 1675, s. 905 b. —
-PUDRAD, p. adj. (i vitter stil) pudrad med silverstoft l. silverglänsande puder; äv. bildl. (Venus har) Silfwer-Pudrat Håår och swarta Ögon-Brynor. Spegel GW 63 (1685). Oterdahl Skram 53 (1919; om rimfrosttäckta löv).
-PUKA. (i sht förr) jfr puka, sbst.1, o. -trumma. KlädkamRSthm 1721, s. 71. —
-PULVER. [jfr t. silberpulver] pulver av silver (l. silverliknande ämne). Almroth Karmarsch 185 (1838).
-PUNG.
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) till 1: pung (se d. o. 1, 2) av textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. med bygel l. dyl. av silver. TullbSthm 17/5 1561.
2) (numera bl. tillf.) till 3: penningpung med silvermynt. Lagerström Bunyan 1: 185 (1727).
-PUNKT.
1) punkt (se d. o. 1, 2) av silver (särsk. skriven med silverbläck); oftast allmännare, om silverfärgad prick (i ett mönster o. d.). Klädningen (är) besållad med silfverpunkter. Portf. 1852, s. 40. Friesen (o. Grape) CodArg. 52 (1928; om punkt skriven med silverbläck).
2) handel. o. nat.-ekon. i fråga om växelkurs: punkt vid vilken en ytterligare stegring l. sänkning gör det lönande att exportera resp. importera silver; jfr guld-punkt 2. SvRiksb. 4: 14 (1931).
-PUPILL. (numera föga br.) om liten silverfärgad fläck i ocell (se d. o. 1 b). Thomson Insect. 142 (1862).
-PUPPA. [med avs. på senare leden jfr t. puppe, klump av hopsmitt mässingsskrot] (†) klump av hopsmitt silverskrot. NVexjöBl. 1852, nr 5, s. 2.
(2) -PUTS. [jfr t. silberputz] silverputsning; äv. konkret: putsmedel för silverputsning. Östergren (1938). Form 1950, s. 37 (abstr.). SDS 1957, nr 279, s. 19 (konkret).
-PUTSBÄCKEN. (†) = -barberfat. BoupptSthm 1684, s. 762 a.
(2) -PUTSNING. putsning (se putsa, v.2 2) av silver. Fridner Ensam 54 (1929).
(2) -PUTSPULVER ~020. [jfr t. silberputzpulver] pulverformigt putsmedel för silverputsning. KatalNK 1916—17, s. 40. —
-PYRAMID. (förr) jfr pyramid 3 b δ. HovförtärSthm 1732, s. 614 (: Sylfwer Peramiter, pl.).
(3) -PÅSE. påse med silvermynt. Lundgren MålAnt. 1: 198 (1870).
-PÄRLA. [jfr t. silberperle]
1) (ss. prydnad använd) pärla (se pärla, sbst. 1) bestående av l. överdragen med l. glittrande ss. silver. Fornv. 1931, s. 89 (1720). Eneberg Karmarsch 2: 692 (1862; om försilvrad pärla). Glasperlor försäljas efter vigt; guld-, silfver- och stålperlor bundt- eller radvis. Berg Handarb. 12 (1873). Fornv. 1955, s. 233.
2) (i sht i fackspr.) = -kula 1 slutet; jfr pärla, sbst. 2. Rinman 1: 1066 (1788). JernkA 1821, s. 131.
3) (i vitter stil) om silverglänsande vätskedroppe; särsk. om daggdroppe; jfr pärla, sbst. 2 d (α). Snart daggens silfverperla / I sippans sköte står. Valerius 2: 1 (1809). Fallström Gyllenr. 116 (1902).
-PÄRON-BÖSSA. (†) liten, päronformig ask l. dosa av silver (för förvaring av välluktande ämnen o. d.; jfr bössa 1 a)? 1 Sölf- (we)r Pärun bössa. BoupptSthm 1668, s. 1126. —
-RAFFINERING. tekn. jfr raffinera 1 a. 2NF 35: 555 (1923).
-RAGUSKED~102 l. ~020. DA 1771, nr 13, s. 4 (: Silfwer Ragout Sked).
-RAKFLASKA. (†) flaska av silver för rakvatten l. dyl. DA 1793, nr 176, s. 3. —
-RAM. ram av l. överdragen med silver; äv. om ramformig figur sydd l. broderad l. dyl. med silvertråd (jfr silver 1 e o. ram, sbst.1 2 e). GT 1788, nr 137, s. 4 (om tavelram). AntT XIV. 3: 49 (1895; på standar).
-RAND. [jfr t. silberrand]
1) rand (se d. o. 2, 6) av silver l. silverglänsande material; särsk. på tyg o. d.: rand innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. med silverglänsande färg. KlädkamRSthm 1650 B, s. 9 (på tyg). (Oxens horn) wore .. ristade, och gull och silfwer ränder inslagne i hornstiklarna. Verelius Gothr. 32 (1664). Et Bärnstens hierta med Silf-Rand omkring. BoupptVäxjö 1743. Silfverstolpe Vard. 42 (1926; på skolmössa).
2) allmännare l. bildl.: silverglänsande l. silvervit rand (se d. o. 6); särsk. (i vitter stil) om silverglänsande strimma av ljus l. vatten. Hur skön din (dvs. hembygdens) Sommarnatt i skira skuggor klädd, / Då stjernors ljus dess flor med silfverränder målar. Tegnér (TegnS) 1: 301 (1804). Engström Hemsp. 168 (1921).
-RANDIG. jfr -rand 1, 2. 2NF 10: 1206 (1909; om höns); jfr -rand 2.
-RANKA. bot. (prydnads)växten Scindapsus pictus Hassk. var. argyræus (Engl.) Engl., som har silvergrå fläckar på bladen; äv. allmännare, om arten S. pictus Hassk. Ekbrant VVRumsväxt. 306 (1955). Hylander PrydnV 86 (1960; allmännare).
(1, 3) -REALISATION. (numera föga br.) myntrealisation varigm oinlösligt sedel- o. skiljemynt göres inlösligt i silvermynt. FörsSvStatistJ 3: 43 (1816). SvLitTidn. 1817, sp. 222. —
-REDSKAP~02 l. ~20. särsk. (†) om kyrksilver; jfr redskap 1. Josephson Tessin 2: 128 (i handl. fr. c. 1712).
(1, 2) -REDUKTION. (förr) jfr reduktion 4 a o. -konfiskation. Gustav Vasas silverreduktion från Medelpads och Ångermanlands kyrkor. ÅngermMedelp. 1934, s. 108. —
-REGEMENTE. (†) vapen l. stav av silver, som utgjorde ämbetstecken för profoss; jfr regemente 9. Peringskiöld MonUll. 96 (1719).
-REGEMENTSSTAV~1002. (förr) jfr regements-stav, sbst.2 2. KlädkamRSthm 1707, s. 241. —
-REGN.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1, 3: regn (se d. o. 2) i form av (partiklar l. mynt av) silver; särsk. oeg., om stor mängd silver(mynt) som på kort tid l. i jämn ström kommer ngn l. ngra till handa. Wallerius Hydrol. 8 (1748). TurÅ 1954, s. 25 (oeg.).
2) (i vitter stil) till 1: silverglänsande regn (se d. o. 1); äv. oeg. l. bildl. (jfr 3, 4), särsk. om nedsilande ljus. Daggens tysta silfverregn. Stagnelius (SVS) 1: 27 (1815). Krusenstjerna Fatt. 3: 163 (1937; om nedsilande ljus).
3) [eg. specialanv. av 2] fyrverk. fyrverkeri utgörande l. kännetecknat av (l. fyrverkeripjäs åstadkommande) ett ”regn” av fallande, silverglänsande ljuseffekter. Wikforss (1804; under silberregen).
4) [eg. specialanv. av 2] bot. om vissa till släktet Polygonum Lin. hörande (prydnads)växter med stora lutande klasar av vita blommor (jfr regn 3); numera vanl. om P. Aubertii L. Henry, stundom äv. om P. baldschuanicum Reg. (bokharabinda), i sht förr äv. om P. sibiricum Laxm. Svensson Kulturv. 152 (1893; om P. sibiricum). Törje Växtfört. 1: 80 (1938; om bokharabinda). Hylander PrydnV 61 (1948).
-REGULUS. (i fackspr.) regulus (se d. o. 3) innehållande (mer l. mindre) rent silver (jfr -korn 1 a, -kula 1 slutet, -kung 2, -pärla 2); förr äv. om en i degel sammansmält kula l. klump av silver med stark guldhalt. JernkA 1827, s. 218.
(3) -REMISS. (om ä. förh., numera föga br.) = -remissa. SFS 1830, s. 473.
(3) -REMISSA. (förr) försändelse av silvermynt; jfr -remiss. Schulthess (1885).
-REMMARE. (numera föga br.) dryckeskärl av silver, till form o. utseende påminnande om en remmare av glas. 3SthmTb. 1: 4 (1592: sölff(ue)r römer). PT 1904, nr 257 A, s. 3. —
-REN. [jfr t. silberrein]
1) (†) motsv. ren, adj. 3, om hand: ren o. silvervit. (Venus) vredh medh pijnligt ach de silfver-reena händer. Wexionius Vitt. 392 (1685).
2) (i vitter stil) motsv. ren, adj. 4, särsk. 4 a, d: klar o. silverglänsande; jfr -klar 1. LykkoPris C 3 b (1689; om strålar, i bild). Sätherberg Blom. 1: 73 (1841; om månen). Så går han ned till bäcken, / som flyter silverren. Kilian HembStig. 22 (1927).
3) motsv. ren, adj. 19, om ljud (ton, röst o. d.): ren o. silverklingande; äv. i överförd anv., om sträng o. d.; jfr -klar 2. Mer silfverrent och ädelt (än hos Böttiger) har sällan den Svenska lyran klingat. Wirsén i 2SAH 56: 181 (1879). Levertin Leg. 24 (1891; om strängar). Hennes skratt var silverrent och klart. Krusenstjerna TonyVäx. 102 (1922).
-REV. (i vitter stil, numera bl. tillf.) jfr rev, sbst.1 1, o. -nät. PoetK 1812, 1: 94. —
-RIGEL. (†) om kort ten av silver, använd (liksom en knapp) för att hålla samman klädesplagg; jfr regel, sbst.2 2 b α. BoupptSthm 1681, s. 795 a.
(13) -RIK. [jfr t. silberreich] rik på silver; som har l. innehåller mycket silver; företrädesvis till 1, särsk. om (fyndighet av) malm o. d. NoraskogArk. 2: 522 (1606; om malm). Blix SvFinance 144 (1797; om bank). BL 9: 212 (1843; om person). Silfverlegeringarnes yta .. är genom hvitkokning gjord silfverrikare. Liedbeck KemTekn. 398 (1864). Den silverrika Orienten. TurÅ 1946, s. 61.
(13) -RIKEDOM~102, äv. ~200. jfr rikedom 2 a γ o. -rik; äv. (i sht i pl.) konkretare. Landets silfverrikedom. Boëthius HistLäsn. 1: 297 (1895). MeddRiksheraldÄmb. 9: 67 (1941; i pl., konkretare). Denna Ingelstadsbrud med sin överlastade silverrikedom (i dräkten). Rig 1947, s. 1. —
-RIKSDALER. särsk. (förr) motsv. riksdaler 1, särsk. 1 b: (specie)riksdaler av silver. Hallenberg Mynt 47 (1798).
-RIM. (i vitter stil, numera bl. tillf.) silverglänsande rimfrost. Jag såg det nya året, / Som kom i skyn / Med silfverrim i håret. Franzén Skald. 1: 113 (1824).
-RING. [fsv. silfringer] ring (se ring, sbst.1) av silver.
1) motsv. ring, sbst.1 1. G1R 11: 39 (1536).
2) motsv. ring, sbst.1 2, särsk. 2 c, g. Est. 1: 6 (Bib. 1541). Silfwerringar omkring fötterna på en jagtfalk. Serenius (1734; under varvels).
3) (i vitter stil, numera bl. tillf.) motsv. ring, sbst.1 7 q, om silverglänsande månskiva. Månens silfverring. Stagnelius (SVS) 3: 32 (1814).
-RISP. bot. (prydnads)växten Limonium latifolium Kze, som har luftiga, i blått o. vitt skiftande blomställningar. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 261 (1947).
-RISPA. (†) om tunt, långsmalt stycke av silver; jfr rispa, sbst.2 2. König Mec. 171 (1752).
-RODANID. [jfr t. silberrhodanid] kem. rodanvätesyrans silversalt (AgSCN). LAHT 1931, s. 236. —
-ROPARE. (förr) (till sjöss använt) talrör av silver. Hägg TretungFl. 260 (cit. fr. 1827).
-ROS. jfr -blomma 1. Karlson EBraheHem 75 (i handl. fr. c. 1672).
-ROSA, adj. silverglänsande rosa, rosa skiftande i silvervitt. FribergOffertblad 2 (1896; om ros).
-ROSETT. rosett (se d. o. 1) i silver; äv. om rosett (se d. o. 1 d, 3) helt l. delvis bestående av silvertråd (jfr silver 1 e) l. om avbildning av sådan rosett i silverfärg. MeddLifrustk. 2: 167 (1900; på målad fana). Livrustk. 1940—42, s. 147 (på schabrak).
-ROSTE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) hög l. stapel av silvermalm jämte ved (o. kol), som upplagts för att undergå rostning; jfr roste, sbst.2 1. Holmkvist BergslHyttspr. (i handl. fr. 1544).
-ROVA.
1) avbildning (bild) av rova (se rova, sbst. 1) i silver (äv. i textilt material innehållande silvertråd; jfr silver 1 e). Elfving Kulturv. 112 (1895; på banér).
2) (vard., skämts.) om (stort o. klumpigt) fickur (med boett) av silver; jfr rova, sbst. 1 f β. Cederborgh OT 1: 11 (1810).
-RUBEL. jfr rubel 1. Runeberg (SVS) 3: 68 (1832).
-RULLE. (numera bl. tillf.) rulle (se rulle, sbst.3 3) av silverbleck. BoupptSthm 1689, s. 1070 b (: Sillfwer Rullor).
-RUND. (i vitter stil, numera bl. tillf.)
1) om månens silverglänsande skiva; jfr rund, sbst.1 1 b α, o. silver 1 b β α‘. Ling As. 680 (1833).
2) om rundfärd i silverglittrande vatten o. d.; jfr rund, sbst.1 2. Topelius Dram. 275 (1860, 1881).
-RUNDSNÖRE~020. (i fackspr.) jfr -snöre. KlädkamRSthm 1754, s. 143. —
-RUNSTYCKE~020. (förr) silvermynt om ett öre, silveröre. RP 3: 180 (1633). Dijkman Obs. K 3 a (1686).
-RUPIE. [jfr eng. silver rupee] ConvLex. 3: 546 (1825).
-RYMNING. (†) gruva l. gruvrum där silvermalm brytes l. brutits. G1R 26: 461 (1556: sölffrynningh; sannol. felaktigt för sölffrymningh).
-RYSSKOPP. (†) rysk skål l. bägare av silver. BoupptSthm 1675, s. 178 b (1674).
(13) -RÄKNING. särsk. (om ä. förh., numera bl. tillf.) till 3, = -mynts-räkning. Höpken 2: 683 (1771).
-RÄNNA. [jfr t. silberrinne, silbergerinne] (förr) metall. ränna genom vilken vatten leddes till det gm avdrivning framställda blicksilvret för att avkyla detta. Rinman (1789).
-RÄV. [jfr t. silberfuchs, eng. silver fox] färgvarietet av räv, kännetecknad av mer l. mindre svart päls med i spetsen vita stickelhår o. vit svansspets; äv. om (plagg, t. ex. cape, av) skinn av sådan räv. Modeer PVetA 1788, s. 17. Till denna (korta, svarta) klädning bar hon, vårdslöst kastad över axeln, en silverräv. Hellström Storm 158 (1935). Ssgr: silverrävs-avel. Östergren (cit. fr. 1925). -cape. jfr kep, sbst.2 BonnierMT 1935, nr 1, s. 41. -farm. anläggning för silverrävsavel. Östergren (cit. fr. 1927). -färg. SvD(A) 1921, nr 292, s. 14. -skinn. (-räv- 1916. -rävs- 1935 osv.) 2NF 24: 45 (1916). jfr: 2 (st.) silfverräf — 5 Hiller — d(it)o (dvs. skinn). BoupptVäxjö 1859. -uppfödning. SvD(A) 1935, nr 283, s. 3. -valp. (-räv- 1930. -rävs- 1950 osv.) unge av silverräv. Upsala(A) 1930, nr 90, s. 7. —
-RÖK. [jfr t. silberrauch] metall. i rök från silverugn ingående silverhaltigt stoft (som kan bringas att avsätta sig i rökfång). BlBergshV 18: 112 (i handl. fr. 1687).
-RÖLLIKA l. -RÖLLEKA. bot. (prydnads)växten Achillea Clavennæ Lin., som har vithåriga blad. Hylander PrydnV 29 (1948).
-RÖR.
1) rör (se rör, sbst.3 3) av silver; äv. bildl. Meyerson SerafimInstr. 66 (i handl. fr. c. 1782). Ferlin KulörtLykt. 82 (1944; bildl.).
2) (†) pistol (med pipa) av silver; jfr rör, sbst.3 4. TullbSthm 1/6 1563.
-RÖST. (i sht i vitter stil) silverklingande l. silverklar (se d. o. 2) röst; äv. bildl.; jfr -stämma. Valerius 2: 33 (1809). PoetK 1813, 1: 13 (bildl.).
-SADEL. (numera bl. tillf.) försilvrad l. silverbeslagen sadel. TullbSthm 1563 (: Sölff- (uer) Sall).
-SAK. silverföremål. BoupptSthm 1686, s. 506 a. —
-SAL. (numera bl. tillf.) (rikt) silverprydd sal. Kiellberg KonstnHandtv. Guldsm. 2 (1753).
-SALPETER~020. [jfr t. silbersalpeter] (numera föga br.) silvernitrat. Liedbeck KemTekn. 401 (1864). Krook Handköpsben. 132 (1951).
-SALSER l. -SALTSER. (mindre) skål l. fat av silver, hörande till bordsservis; numera nästan bl. (i formen -saltser) (föga br.) om saltkar av silver. G1R 24: 137 (1553: sölffsaltzere). BoupptSthm 1672, s. 6 a (1671: silfwer saltseer).
-SALT. [jfr t. silbersalz] i sht kem. om vart o. ett av de salter vari silver ingår ss. beståndsdel. Gadolin InlChem. 102 (1798). Frätande silfwersaltet. Lovén Anv. 96 (1838; om silvernitrat). De .. med silfversalter preparerade fotografiplåtarna. 2UB 10: 337 (1907). Silversalter ha fått huvudsaklig användning för desinfektion av sår. Wirgin Häls. 3: 278 (1933). (Flechtner o.) Gustaver Mater. 37 (1943). särsk. (†) pregnant: silvernitrat. ÖfversVetAFörh. 1860, s. 234. Lindgren Läkem. (1902). Ssgr: silversalt-lösning. kem. jfr lösning, sbst.2 4. TSvLärov. 1954, s. 618. -yta. (mera tillf.) yta preparerad med silversalt. Balck Idr. Suppl. 234 (1888; på fotografisk plåt).
-SALTFAT~02 l. ~20. BoupptSthm 1689, s. 915 b (1685).
-SALTKAR~02 l. ~20. BoupptSthm 1669, s. 1489. —
-SALTSER, se -salser.
-SALVARSAN. [jfr t. silbersalvarsan] med. medicinskt preparat (mot syfilis) utgörande ett silverhaltigt derivat av salvarsan. SvLäkT 1920, s. 97. SvUppslB 23: 1053 (1935).
-SALVIA. bot. (prydnads)växten Salvia argentea Lin., som har vitulliga blad. HbTrädg. 6: 207 (1876).
(2) -SAMLARE. person som samlar på silverföremål. Trenter Lek 192 (1950).
(2) -SAMLING. särsk. konkret: av silverföremål bestående samling. Falk Simons silversamling. Munthe (1938; boktitel).
-SAND. [jfr t. silbersand, eng. silver sand]
1) silverhaltig sand; äv.: sandliknande material l. massa bestående av fina korn av (imitation av) silver; äv. allmännare: silvervit l. silverglänsande (glimmer)sand. (Vid Gisslarboberget) finnes .. Silfwer-sand, som håller Silfwer till 3 lod à Centnern. Hülphers Dal. 144 (1762). Silfversand .. (dvs.) Silfver i fina korn liknande sand. Weste FörslSAOB (c. 1815). Mång underbar ting Du på djupet skall se. / Koraller därnere kring hällarne le, / På sölfsand sig vågorna gjuta. Stagnelius (SVS) 2: 107 (c. 1820). Skall lacket glänsa af guld- eller silfverkorn, så iströs litet oäkta guld- eller silfversand innan det stelnat. Leufvenmark Vin. 1: 268 (1869).
2) (i sht i fackspr.) ljust grå l. beige färgnyans med skiftning i silvervitt. Form 1959, s. 288. —
-SANDERTS. [jfr t. silbersanderz] (†) silverhaltig bergart av sandstensartad beskaffenhet. Wallerius Min. 2: 343 (1775). Heinrich (1828).
-SAX.
1) sax av silver. Afzelius Sag. 3: 116 (1841).
2) guldsm. sax för klippning av silverplåt l. silvertråd (jfr silver 1 e). BoupptSthm 1685, s. 413 a. —
-SAXHUS. (†) saxfodral av silver. BoupptSthm 31/3 1671.
-SCEPTER. RARP 2: 107 (1634; om häroldstav).
-SCHAMRERAD, p. adj. (†) prydd l. kantad med silvergaloner; anträffat bl. om rock. SvFatburen 2: 106 (i handl. fr. 1709: silfwerchamererad); jfr Hagström Herdam. 2: 237 (1898).
-SCHARNER l. -CHARNER. (i fackspr.) GT 1788, nr 79, s. 4.
(1, 2) -SCHATULL. schatull av silver l. för förvaring av silverföremål (särsk. bords- l. kyrksilver). 1 par öhrhängen med pärlor uti en liten Sölfwer Schachtel. BoupptSthm 1668, s. 42 (1667). Silverschatull av valnöt. HantvB I. 2: 167 (1934).
(3) -SEDEL. (mera tillf.) jfr -certifikat. EkonT 1900, s. 254. —
-SEGRING. (i sht i skildring av ä. förh.) segring av silver ur råkoppar l. dyl. Lindroth Gruvbrytn. 2: 325 (1955).
-SEKUNDUR~102 l. ~020. jfr -ur. DA 1793, nr 259, s. 2. —
-SELE. (numera bl. tillf.) jfr -sadel. ArkliR 1562, avd. 5 (: Szölffuer Sela).
-SERVIS.
1) servis av silver. RP 3: 212 (1633; om bordsservis). Kulturen 1953, s. 14 (om kaffeservis).
2) (†) = -kuvert 2. 1 st: fotral till een Silf(wer)-servis. KlädkamRSthm 1673, s. 22. Böttiger 6: 279 (1836).
-SIDA.
1) silverglänsande sida (av ngt). Born 9Sysk. 66 (1931; på fisk).
2) [jfr eng. silverside] zool. fisk tillhörande familjen Atherinidæ, silverbandfisk; särsk. i pl., om denna familj. SvD(A) 1959, nr 159, s. 9 (i pl., om familjen).
-SIGILL. sigillstamp av silver. Fornv. 1931, s. 89 (1720).
-SIKEL. (om ä. judiska förh.; se dock slutet) jfr sikel, sbst.3 3Mos. 27: 3 (Bib. 1541). särsk. (i sht i vitter stil) i bildl. uttr. som hänsyfta på bibelns berättelse om Judas Iskariots förräderi (jfr -penning a, b); särsk. i uttr. trettio silversiklar. Strindberg har tagit 30 silfversiklar af judarne! Strindberg Brev 4: 374 (1884). Världens räknekonst, / .. är öga för öga / och tand för tand / — men helst två ögon för ett — / och trettio silversiklar för en kyss. Jändel Franc. 26 (1927).
-SILKE. (†) siden innehållande silvertråd; jfr silver 1 e. TullbSthm 10/4 1543.
-SINDAL. [jfr t. silberzindel] (förr) jfr -tyg 2. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 72. —
-SINDER. (†) silverslagg. Forsius Min. 61 (c. 1613).
-SIR, sbst.1 [jfr t. silberzier] (†) koll.: silversirater. Karlson EBraheHem 83 (i handl. fr. c. 1672).
-SIR, sbst.2, se -skir, sbst. —
-SIRAD, p. adj. (i sht i vitter stil) jfr -prydd. VLitt. 2: 9 (1887; om sadel).
-SIRAT. i sht i pl. Lönnberg Ragnf. 83 (1873; i pl.).
-SJÖ. (i vitter stil) silverglänsande sjö; äv. om (stor) våg med silverglänsande krön. FMFranzén (1797) i GustBr. 569. Det blågråa havet med sina silversjöar. Böök ResSv. 98 (1924).
-SKAFT. Knifwar med Sölfwer skaft. BoupptSthm 1668, s. 57 (1667).
-SKAFTAD, p. adj. 1 par Silfwerskaftade Knifwar. BoupptVäxjö 1764.
(13) -SKATT. [fsv. silfskatter]
1) skatt l. samling l. mängd av silver; särsk. arkeol. om sådan skatt utgörande fornfynd; äv. bildl. Syr. 51: 28 (öv. 1536). Ifrån Azurns regioner / Blänker Cynthias silfverskatt. Stiernstolpe ESkr. 123 (c. 1820). En i bankens källare liggande död silfverskatt. Palmblad Norige 187 (1846). UpplFmT I. 4: 11 (1875; om fornfynd). Kyrkornas silverskatter. Källström MedeltKyrksilvÖsterg. 21 (1935).
2) (förr) skatt l. pålaga l. kontribution erlagd i silver (jfr -gärd, -hjälp); särsk. dels om sådan skatt erlagd av silverbergsmän (jfr -tionde), dels i utvidgad anv., om (urspr. i silver utgående) grundskatt erlagd i Jämtland o. Härjedalen samt på Gotland (jfr sölvskatt). G1R 1: 100 (1523). Sölfskatten till Elfzborgz lösen. OxBr. 12: 426 (1614). GotlArk. 1929, s. 31 (1652; om grundskatt på Gotl.). Silfwerskatten af Sala fastställdes (år 1530) på begäran af bergsmännen ”till 12 lod silfwer af hwarje bergsman, som grufwodel hafwer”. Reuterdahl SKH 4: 410 (1866). De i England (under vikingatågen) utpressade silfverskatterna. SvH 1: 245 (1903). Thulin Mant. 2: 6 (1935; om grundskatt i Jämtl. o. Härjed.). Ssgr (till -skatt 2; förr): silverskatte-, äv. silverskatt- l. silverskatts-längd. jfr längd 8 a. FinSölfskattReg. 1571 XV (1571). -penningar, pl. (-skattz-) (†) silverskatt (se d. o. 2). HFinlKamF 2: 230 (c. 1575).
-SKED. [fsv. silfskedh] OPetri Tb. 65 (1525). Grafskrifter blefwo tryckte (vid Maria Greta Ihres begravning), och 12 studenter, som boro, fingo silfskedar. Rhyzelius Ant. 110 (c. 1750). Kapital i silverskedar. Näsström FornDSv. 2: 245 (1948; kapitelrubrik). särsk. i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Een gång lär det bli risp effter Silfskiedar. Celsius Ordspr. 1: 257 (1708); jfr risp, sbst.5 1, 3. De barn som vid inträdet i lifvet .. omhuldas med välgerningar enligt det gamla ordspråket födas med en silfversked i munnen. Samtiden 1871, s. 155 [jfr eng. to be born with a silver spoon in one’s mouth]. Träskeden äter opp silverskeden (dvs. kostnaderna för livets nödtorft göra slut på dyrbarheterna). Hembygden(Hfors) 1912, s. 127. —
-SKEDARE. [jfr t. silberscheider] (numera bl. tillf.) jfr -skedning. KlädkamRSthm 1576 b, s. 43 b. —
-SKEDNING. [jfr t. silberscheidung] metall. särsk. i uttr. guld- och silverskedning, om skiljande av guld o. silver i en legering (t. ex. med hjälp av salpetersyra). VetAH 1753, s. 8. —
-SKEN. [jfr t. silberschein] (i vitter stil) sken l. glans av silver; silverglänsande sken; särsk. om månsken l. sken från vattenyta (jfr silver 1 b β α‘, β‘). Odel Sincl. 7 (1739). Vidt spred dess (dvs. slottets) dubbla port sitt blanka silfversken. Rutström i 2SAH 3: 229 (1803). Nymånens silfversken. Bremer GVerld. 4: 223 (1861). Floder glittra fram i silfversken. Lindqvist RysslSång. 1: 292 (1904).
-SKENA, r. l. f. [fsv. silfskena (i bet. 2)]
1) skena av silver. VetAH 1740, s. 448.
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) silverbälte. G1R 23: 383 (1552). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 122 (1856: silfskenor; övers. av fsv. silff schena hos OMagnus Hist.).
-SKEPP. (förr) jfr -flotta. Spanska silverskepp. Hornborg Segelsjöf. 357 (1923).
-SKIDA, sbst.1 [fsv. silfskidha] jfr -slida. OPetri Tb. 166 (1527).
-SKIDA, sbst.2 i sht sport. avbildning av (snö)skida i silver (ss. utmärkelsetecken för skidlöpare som på skidor varit uppe på en höjd av minst 1000 m över havet). FrÅdalFjäll 1928, s. 77. —
-SKIFTANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) som skiftar i silvrets färg. Beckman Främl. 38 (1885; om bladverk).
-SKIFTNING. (i sht i vitter stil) jfr -skiftande; vanl. konkretare. Rydberg Vap. 302 (1891).
-SKIKT. [jfr t. silberschicht] skikt av silver (l. silverförening); jfr -lager. 2NF 18: 835 (1913). Dædalus 1932, s. 100 (om skikt av jodsilver).
-SKILJEMYNT~102, äv. ~200. äv. koll. 2RARP I. 1: 77 (1719; koll.). SDS 1945, nr 334, s. 4. —
-SKILLING. (förr) skilling specie (utgörande 1/48 av en silverriksdaler). JernkA 1817, 2: 159. —
-SKIMMEL. [jfr t. silberschimmel] (numera bl. mera tillf.) skimmel med silverglänsande färg. Sjöstedt Husdj. 1: 132 (1859).
-SKIMMER. (i sht i vitter stil) jfr -glans 1. Holmström Ström NatLb. 3: 117 (1852).
-SKIMRANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) jfr -glänsande. Johansson HomIl. 3: 141 (1846; om linne). De silverskimrande videsnåren. Selander LevLandsk. 194 (1955).
-SKINANDE, p. adj. (numera föga br.) = -glänsande. VetAH 1810, s. 85 (om porer hos svamp).
-SKINLIG. (†) = -glänsande. VetAH 1816, s. 244 (om kroppsdel hos insekt).
-SKINN. [fsv. silfskin] (i sht i fackspr.) försilvrat l. med silverfärg (se d. o. 2) överdraget skinn. TullbSthm 28/8 1583. Skodon av guldskinn eller silverskinn. KatalSkomatMonopolÖrebro 1945, s. 47. Ssgr: silverskinns-sko. SAOL (1950). -tavla. (†) fyrkantigt stycke av silverskinn. BoupptSthm 1689, s. 1072 b. —
-SKIR, n., förr äv. -SIR, sbst.2 (numera i sht dels i skildring av ä. förh., dels i vitter stil) tunt (genomskinligt) tyg med invävd silvertråd (jfr silver 1 e) l. (allmännare) glänsande ss. silver; i sht förr äv. i uttr. silver- och guldskir l. guld- och silverskir, tunt (genomskinligt) tyg invävt med silver- o. guldtråd l. (allmännare) glänsande i silvrets o. guldets färger. TullbSthm 5/9 1557 (: Silff(ue)r Skyr .. Silffuer Sijr). Sölff(wer) och gullskir — 42 alner. Därs. 18/6 1569. Oächte gull: och Sölff skijr — 100 alner. Därs. 27/5 1583. Een LiusCrona af Christall, oppbunden medh Silfuerschijr. Karlson EBraheHem 155 (i handl. fr. 1672). Stubb af sillfverskir. Bellman (BellmS) 5: 6 (1779). (Fen) var iklädd en tunn dräkt av silverskir. Ehrnrooth Sagol. 105 (1925). En brudklänning av silverskir (ett slags silke-invävt spetstyg) buren 1828. HantvB I. 8. 2: 408 (1940). särsk. (i sht i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv.; ofta om skirt, silverglänsande ljus l. skimmer (särsk. om månljus l. skimmer från vatten; jfr silver 1 b β α‘, β‘). Spegel GW 150 (1685). Luftigt kring dem (dvs. barnen) glindra / Glädjens silfverskir. Atterbom Minn. 604 (1819). I skymningen förblir / En punkt af silfverskir, / Der midt i dunkel park fontänen frusar. Snoilsky 4: 239 (1887). Månljusets darrande silfverskir. Bildt Ital. 135 (1896). Bilden är .. öfverdragen med ett mycket lätt och ljust silfverskir, som dämpar och förfinar de koloristiska ackorden. Sirén Pilo 68 (1902). Ssgr: silverskirs-gardin. särsk. (†) om förhänge av silverskir för spegel. Karlson EBraheHem 83 (i handl. fr. c. 1672: Silfwer Ziers Gardiner). -knapp. (numera bl. tillf.) knapp överdragen med silverskir. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 143 (i handl. fr. 1589). -mantel. (numera bl. tillf.) jfr mantel 1. Ling As. 390 (1833).
-SKIR, adj. (i vitter stil) skir o. silverskimrande. På silfverskira ryggen (av en månstråle) satt / En dröm med guldbestänkta vingar. Järta 2: 643 (1823). Strindberg SvÖ 2: 388 (1883; om klädedräkt).
-SKIVA, r. l. f. [fsv. silfskiva] jfr -platta, -plåt. Jer. 10: 9 (Bib. 1541). särsk. (i vitter stil) bildl.: silverglänsande skiva; särsk. dels om månskivan (jfr silver 1 b β α‘), dels om skiva l. täcke av is (jfr silver 1 b β β‘). Se — böljan är stel .. / så jemn den väg öfver elfverne är, / i silfverskifvor de ligga ju der? Ling Gylfe 26 (1812). Fullmånens silfverskifva. Beskow Res. 281 (1861).
-SKO.
1) sko av silverskinn. Siwertz Varuh. 306 (1926).
2) hästsko av silver. Granström SalaGruv. 64 (i handl. fr. 1711). Kröningshästen är skodd med sölfskor och gullsöm, men löst tillslagna, emedan Konungen skall så länge rida, till desz alla hästskorna falla utaf. Afzelius Sag. 6: 117 (1851). SvD(A) 1934, nr 139, s. 11. —
-SKODD, p. adj.
1) om häst: skodd med silverskor (se -sko 2). RannsaknAntikv. I. 1: 203 (1684).
2) allmännare: silverbeslagen. Den silfverskodda knifven. Lönnberg Ragnf. 106 (1873). Näsström FornDSv. 1: 61 (1941; om dryckeshorn).
-SKOLLA. jfr -platta, -plåt. Linnerhielm 1Br. 36 (1787, 1797). Spjutspets af järn .., med holken .. betäckt med en tunn silfverskålla. JmtFmT 3: 184 (1905).
-SKOPA. Karlson EBraheHem 84 (i handl. fr. c. 1672).
-SKOSPÄNNE~020. (i sht förr) BoupptSthm 1675, s. 258 b. —
-SKRABBA. (†) den sydamerikanska (silverfärgade) fisken Argyreiosus vomer Lin. Linné MusReg. XV (1754). Därs. 67. —
-SKRATT. (i vitter stil) silverklingande skratt. Carlén Köpm. 1: 86 (1860). jfr: ”Den (dvs. fontänen) skrattar ännu sitt silverskratt”, sade hon. Sparre Gård. 429 (1928); jfr silver 1 b β β‘. —
-SKRED. [sv. dial. selvskre, sillskräd, silvskräd, sölvskre m. m.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sammangyttrad, silvervit l. blekgrå, långsamt framskridande massa av larver av insektsläktet Sciara Meig., särsk. av arterna S. agminis Kjell. o. S. militaris Now., härmask, luskung. AB 1866, nr 212, s. 3 (: ”sillskrädet”; från Finl.). Väring Frost. 166 (1926).
-SKRIFT. [jfr t. silberschrift] jfr -bokstav. Rinman JärnH 792 (1782). Friesen o. Grape CodArg. 197 (1928).
(1, 2) -SKRIN. [fsv. silfskrin] skrin av silver l. för förvaring av silver. Bureus Påw. A 3 b (1604; av silver). Collinder Kalev. 94 (1948; innehållande silver).
(13) -SKRIVARE. [jfr t. silberschreiber] (förr) (i furstes tjänst anställd) skrivare med uppgift att föra räkenskaper över silver (levererat till o. från silverkammare; se d. o. 1); jfr -tygs-skrivare. G1R 17: 64 (1545). At vij .. upburith haffve aff vår tro tienere och sölffscriffvere Oloff Knutszon någre prober, som hann udhi bergzlaghen probere och driiffve lathit haffver. Därs. 26: 570 (1556). Lindroth Gruvbrytn. 1: 59 (1955; om förh. 1571).
-SKROT. skrot bestående av silver (särsk. sönderbrutna l. uttjänta silverföremål). BoupptVäxjö 1851.
-SKRUD. (i sht i vitter stil) praktfull dräkt l. klädnad av (silver l.) textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); äv. om (dräkt med) utsmyckning l. prydnader av silver; ofta allmännare l. bildl.: silverglänsande skrud l. dräkt (se dräkt II 2 b); äv. om silvergrått l. silvervitt hår (jfr silver 1 b β γ‘). Brobergen 164 (1694, 1708; om silvervitt hår). (T.) Silber-Geschmeide, (sv.) silfuer-smide, silfuer-skrud. Lind (1749; under geschmeide). (Lapparna sjunga björnvisan) tå alt (deras) qwinfolk .. kläder sig i sina bästa högtids kläder och silfwerskrud. Fiellström Björnaf. 17 (1755). ”Hur fager du (dvs. huldran) är i din silfverskrud!” Rydberg Dikt. 1: 62 (1876, 1882). Hammarström Sportfiske 279 (1925; om silverglänsande lekdräkt hos lax).
-SKRUV. särsk. (†): skruvpropp l. skruvlock av silver. BoupptSthm 14/10 1659, nr 117 (på flaska). Därs. 1679, s. 1376 a (på tobaksdosor). BoupptVäxjö 1800 (på flaskor).
-SKUM. [jfr mlt. sulverschūm, t. silberschaum; silverglete samlas vid avdrivning av silver ur verkbly på ytan]
1) (i fackspr.) silverglete. BOlavi a 8 a (1578).
2) (†) oäkta bladsilver (utgörande en legering av tenn o. zink). Åstrand (1855). Schulthess (1885).
3) (i vitter stil) silverglänsande skum. Valerius Vis. 1: 26 (1809; i fråga om dryck). Bremer NVerld. 3: 206 (1854; på hav). Ssgr (†): silverskum-pulver. till -skum 1: silverglete i pulverform. Forsius Min. 63 (c. 1613). -pärla. till -skum 2: med oäkta bladsilver överdragen pärla. NJournD 1861, s. 88. —
-SKUMMANDE, p. adj. (i vitter stil) som skummar med l. bär silverglänsande skum. Sätherberg Skogsh. 13 (1836; om våg).
-SKUMMIG. (i vitter stil) jfr -skummande. Fahlcrantz 1: 141 (1842, 1863; om flod).
-SKUMSPADE~020. (numera föga br.) spadliknande redskap av silver, avsett för skumning. BoupptSthm 1668, s. 1233 (: Silfwer skumspada).
(2) -SKURNING. jfr -putsning. Laurent ResNY 34 (1923).
-SKUTA. (förr) jfr -flotta. Vi .. kapade .. en spansk silfverskuta. Rydberg Frib. 359 (1857).
-SKY. (i vitter stil) silverglänsande sky; äv. bildl. Nattens silfverskyar. Stagnelius (SVS) 3: 47 (1814). Atterbom Minn. 361 (1818; bildl., om slöja).
-SKÅL. [fsv. silfskal, silverskal] skål av silver (numera företrädesvis använd ss. fruktskål l. dyl., i sht förr äv. ss. dryckeskärl); äv. (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl., särsk. om ngt skålformigt som glänser ss. silver. OPetri Tb. 142 (1526). I dricken miödh uhr Sölfskåhl. Visb. 3: 369 (c. 1700). I jasminens silfverskålar nyss min (dvs. Östans) qvällsvard tillredd var. Atterbom 1: 102 (1824). särsk. i ordspr. Itt ord j sinom tijdh talat, är såsom itt gyllene äple vthi silffskålom. Ordspr. 25: 11 (Bib. 1541); jfr ord, sbst.2 1 a; jfr äv.: Det philosophiska stycket .. har jag läst med nöje. .. Det är ett äple i silfskålom. Ödmann SkrBr. 2: 337 (1815). Begynna medh Nåål, och lychta medh Silffskåål. Grubb 42 (1665); jfr knappnål 1 a. Den som inte aktar knappnålen, får inte silfverskålen. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr: (Kammarjungfrun) war så rädd om Fruns saker, och aktade en knappnål som en silfskål. Sahlstedt SagTupp. 42 (1758).
(1, 2) -SKÅP. skåp av silver l. (vanl.) för förvaring av silver (i sht silverföremål). HovförtärSthm 1773, s. 1216. Schulthess (1885; äv. om skåp av silver).
-SKÄGG. (i vitter stil) jfr -hår 1. PDAAtterbom i Phosph. 1811, s. 6. —
-SKÄGGIG. (i vitter stil) jfr -hårig 1; äv. bildl. Stagnelius (SVS) 4: 278 (1822; om bock). CVAStrandberg 1: 112 (1854; bildl., om månen); jfr silver 1 b β α‘. Laurin Minn. 1: 146 (1925, 1929; om gubbe).
-SKÄKTA. (numera bl. tillf., med ålderdomlig prägel) jfr -pil, sbst.1 MeddRiksheraldÄmb. 10: 322 (i handl. fr. 1686).
(1, 2) -SKÄNK, sbst.1 (numera bl. tillf.) skänk(skåp) för förvaring av silver. Wikforss 2: 608 (1804).
(13) -SKÄNK, sbst.2 skänk l. gåva bestående av silver. Fatab. 1933, s. 324. —
-SKÄR. (i vitter stil)
1) ljus o. silverglänsande. Böljan, der vi plöja / nu en fåra silfverskär. Sturzen-Becker 6: 138 (1868).
2) om ljud: ren o. silverklingande. Böttiger 2: 86 (1857).
-SKÄRA, r. l. f. skära av silver; äv. (i vitter stil) bildl., om den skärformiga nymånen (jfr silver 1 b β α‘). Lundegård Tit. 398 (1892). Lagergren Minn. 2: 436 (1923; bildl.).
-SKÄRP. skärp av textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. av försilvrat läder l. av annat silverglänsande material. Bremer Strid 183 (1840). Ett brett silverskärp av resår. Krusenstjerna Fatt. 1: 253 (1935).
-SKÄRSTEN~02 l. ~20. [jfr t. silberscherstein] metall. silverhaltig skärsten. Wallerius Min. 459 (1747).
-SKÖLD. sköld (l. sköldliknande platta) bestående av l. överdragen l. beslagen med silver; i pl. äv. [jfr gr. αργυράσπιδες, pl.] (i skildring av ä. förh.) om soldater med sådana sköldar. Stiernhielm Cup. 9 (1649, 1668). Bergman GotlSkildr. 71 (1882; på välkomma). Bengtsson Silv. 26 (1931; i pl., om soldater).
-SKÖLDAD, p. adj. (i vitter stil, numera bl. tillf.) som bär l. har sköld av l. överdragen med silver; äv. bildl., särsk.: som bär (skyddande) silverglänsande fjäll l. dyl. (Gud har) Fylt alla Hafwen med een Sölfwersköldad Skara. Spegel GW 187 (1685). Kolmodin Liv. 3: 220 (1832; om soldater).
-SKÖTEL. (†) (den silverfärgade, till formen om en skyttel påminnande, i varma hav förekommande) fisken Trichiurus lepturus Lin., värjfisk. Linné MusReg. XV (1754). Därs. 76. —
-SLAG, sbst.1 (i vitter stil) silverklingande slag (t. ex. från slagur). Stiernstedt Sneck. 159 (1924).
-SLAG, sbst.2 (numera bl. tillf.) = -art 1. Wikforss 2: 607 (1804).
-SLAGEN, p. adj. (†) silverbeslagen. G1R 5: 216 (1528; om hirschfängare). Visb. 3: 242 (c. 1655; om kniv).
-SLAGG. [fsv. silfslag; jfr t. silberschlacke, ä. t. äv. silberschlag] metall. slagg bildad vid smältning av silvermalm; jfr -glete. VarRerV 50 (1538). Ssg: silverslagg-varp. (numera bl. tillf.) (hög av) avfall bestående av silverslagg. JernkA 1817, 1: 51. —
-SLAGLOD~02 l. ~20. [jfr t. silberschlaglot] (i fackspr.) slaglod för lödning av silver- (arbeten), särsk. utgörande en legering av silver, koppar o. zink; jfr -lod 1. Rinman JärnH 522 (1782). HbVerkstTekn. 1: 325 (1944).
-SLANT. jfr -mynt 1. Enligt en urgammal plägsed, .. bar hvar brud, liksom hvar brudgum, en silfverslant i den venstra strumpan. Bremer Dal. 127 (1845).
-SLEV. Fries Krutl. 61 (1869).
-SLIDA, förr äv. -SLID l. -SLIDRA l. -SLIDER. slida av silver (till kniv l. svärd o. d.); äv. allmännare: etui l. fodral av silver. HH 2: 28 (1548; för svärd). RannsaknAntikv. I. 1: 141 (1682; för kniv). Han drog en .. penna / försigtigt ur en aflång silfverslida. Heidenstam Vallf. 74 (1888).
-SLINGAD, p. adj. (i vitter stil, numera bl. tillf.) hopsnodd l. flätad av silvertråd; jfr silver 1 e. (Freya) styr sina svanor med silfverslingade tömmar. PDAAtterbom i Phosph. 1811, s. 12. —
-SLÅ. [fsv. silfsla] (i vitter stil, tillf.) beslå (ngt) med silver; anträffat bl. bildl., i fråga om månljus (jfr silver 1 b β α‘). Kring träden med dimman det (dvs. månljuset) flyter / och silfverslår fuktig bark. Ekelöf Öd. 40 (1911).
-SLÄNDA. (i vitter stil, numera bl. tillf.) (till spinning använd) slända av silver. Lohman Vitt. 400 (1720; i bild).
-SLÖJA. [jfr t. silberschleier, eng. silver veil]
1) slöja av (tunt) tyg innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); ofta (i sht i vitter stil) allmännare l. mer l. mindre bildl., om l. med syftning på (ngt som påminner om l. tänkes ss. en) silverglänsande slöja (jfr 2). Hans (dvs. den ryske amiralens) segels silfverslöja / Betäcker hafvets barm. Stenhammar 46 (1793). Runeberg (SVS) 2: 110 (c. 1827; i fråga om månsken); jfr silver 1 b β α‘. Arnell Moore LR 1: 8 (1829; om ansiktsslöja). Martinson Kap 94 (1933; om vattenfall); jfr silver 1 b β β‘.
2) fotogr. på fotografiskt negativ: (fel bestående i) speglande beläggning av metalliskt silver. Roosval Vogel PraktFotogr. 130 (1901).
-SMED. [fsv. silfsmiþer] person (hantverkare) som förfärdigar (o. handlar med) silverföremål; jfr guldsmed. Apg. 19: 24 (NT 1526). Ssgr: silversmeds-konst. jfr konst 3 e. SvSlöjdFT 1922, s. 25. -städ. (-smed- 1920) HufvudkatalSonesson 1920, 3: 117. -yrke. Widmark Helsingl. 1: 282 (1860).
-SMEDJA. verkstad där silverföremål tillverkas. Linc. (1640; under argentaria). Form 1934, s. 7. —
-SMIDD. Swedberg Ordab. (1722).
1) försedd med beslag l. inläggning(ar) o. d. av silver. Möller 1981 (1790). Tamburmajoren .. svingade den silversmidda staven. Hodell Wärdsh. 145 (1945).
2) i utvidgad anv., om klädedräkt l. klädesplagg l. om person l. ngns arm o. d.: (rikt) smyckad med prydnader av silver l. med broderier l. galoner o. d. innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); äv. om soldat l. trupp l. om häst o. d.: som bär silverbeslagna vapen resp. seldon o. d. CupVen. C 4 a (1669; om klädesplagg). Bellman (BellmS) 5: 37 (1779; om armar). En guld- och silfversmidd Samnitisk armé. Kolmodin Liv. 3: 344 (1832). De granna vagnarne, dragna af silfversmidda ståtliga hästar. Bremer GVerld. 2: 150 (1860). Jag blev med köld och höghet avvisad av en silversmidd betjänt. Landquist Minns 105 (1949).
-SMIDE. [fsv. silfsmidhe] smidesarbete med silver ss. material; ofta konkret: smidesarbete av silver; ofta koll.; jfr -gesmid. G1R 29: 557 (1560; konkret). Schroderus Os. 2: 722 (1635; konkret, koll.). EP 1792, nr 35, s. 3 (i pl., konkret). BtRiksdP 1898, 8Hufvudtit. s. 244 (abstr.). De äldsta bevarade kalkarna anses vara de från Antiokia och Amiens. Den förra .. är ett märkligt silversmide. Stenberg KyrkSkrud 197 (1950).
(1, 2) -SMYCKA. smycka med (beslag l. prydnader l. föremål av) silver; företrädesvis (i sht i vitter stil) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Fröding NDikt. 122 (1894; i p. pf., om bord). Armfelt VildmPar. 232 (1920).
-SMYCKE. Schück VittA 4: 484 (i handl. fr. 1740).
-SMÄLTARE. metall. person som (yrkesmässigt) sysslar med silversmältning. G1R 17: 154 (1545). Ssg: silversmältar-, äv. silversmältare-lön. (numera bl. mera tillf.) Holmkvist BergslHyttspr. (cit. fr. 1544).
-SMÄLTNING. (i fackspr.) smältning av silver l. silvermalm; förr äv. konkret, om den smälta massan. Hiärne Berghl. 449 (1687; konkret). JernkA 1904, s. 536. SFS 1918, s. 2435. —
-SNITT. bokb. försilvrat boksnitt. AHB 111: 40 (1882).
-SNODD, r. l. m. jfr -galon, -snöre. Stöflor med Snörhåll och en stadig Silfwer snod hwarmed stöflorne till snöras. KlädkamRSthm 1764, s. 274. —
-SNUSDOSA~020. ÅgerupArk. Bouppt. 1743.
-SNÄLLOD~02 l. ~20. [jfr t. silberschnellot] (i fackspr.) för snällödning av silver(arbeten) avsett lod (numera vanl. innehållande tenn). Scheutz Bleckarb. 79 (1849). AHB 8: 70 (1862).
-SNÄPPARE. (förr) koppsnäppare av silver. Thunberg Resa 3: 226 (1791).
-SNÖ. [jfr t. silberschnee] (i vitter stil) silvervit snö; äv. bildl. (särsk. om silvervitt hår; jfr silver 1 b β γ‘). Lidner (SVS) 1: 267 (1781; om silvervitt hår). O, vore jag (dvs. förgätmigejen) som rosen skön, / Och ljus och mild som silfversnön / På Liljans unga blad. AAGrafström 1: 225 (1819, 1864).
-SNÖRE. snöre innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); företrädesvis om sådant snöre använt ss. prydnad (jfr -galon); jfr -snodd. HH 2: 11 (1548). Han hade (på uniformen) .. silfverfransade epåletter, silfversnören på bröstet och sabel vid sidan. Lagerlöf Antikr. 72 (1897). (En tolk) ledde .. (utländskornas) hund i ett silversnöre. Martinson VägUt 107 (1936). särsk. (i bibeln) i nedan anförda bildl. uttr., syftande på en människas liv tänkt ss. ett silversnöre vari ngt är upphängt; jfr -tåg o. livs-tråd 1. Tänk på din Skapare i din ungdom, förr än de onda dagar komma, .. förr än silfwersnöret bortkommer .., och guldskålen sönderbrister. Melin HelSkr. Pred. 12: 6 (1861; äv. i Bib. 1917).
-SOBEL. [jfr t. silberzobel] (i fackspr.) varietet av sobel med vita stickelhår. UB 3: 494 (1873).
-SOCKERTÅNG~102, äv. ~200. PH 12: 203 (1781).
-SOLUTION. (numera föga br.) kem. silverlösning. Wallerius Min. 90 (1747). AHB 8: 43 (1862).
(1, 3) -SORT. [jfr t. silbersorte] (numera bl. tillf.) särsk. till 3. Risingh KiöpH 122 (1669).
-SPADE. för uppläggning l. servering (t. ex. av smörgåsar l. tårta) använd spade av silver. BoupptSthm 1675, s. 1138 a (: Sölfwer spada).
-SPANN. [fsv. silfspan] (†) spänne l. halsband l. diadem l. dyl. av silver. HFinlKamF 1: 29 (1536).
-SPATSERVÄRJA. (†) (mindre) silvervärja avsedd för användning vid promenader o. d. BoupptSthm 1676, s. 197 a. 3Saml. 2: 138 (1763).
-SPECIE. (förr) speciemynt myntat i silver; äv.: riksdaler specie (se riksdaler 1 b β α‘). En Swensk eller Holländsk Specie-Dukat beräknas lika med 1 R(iks)d(aler) 46 s(killing) i Silfwer-Specie. DA 1824, nr 87, s. 2. Två blanka silfverspecier. Carlén Skuggsp. 2: 349 (1865). SvRiksd. 13: 151 (1934; om ä. förh.).
-SPECIEMYNT~1002. (förr) speciemynt myntat i silver. BtRStP 1823, 6: 224. —
-SPEGEL. [jfr t. silberspiegel] spegel av silver l. (om moderna förh. nästan bl.) med infattning av silver l. med reflekterande (i allm. på spegelglasets baksida anbragt) beläggning av silver; äv. dels allmännare, om speglande yta av silver, dels bildl., särsk. om silverglänsande vattenyta (jfr silver 1 b β β‘). Bremer GVerld. 3: 40 (1861). Golfens lugna silfverspegel krusade ett stim af fisk. Snoilsky 1: 243 (1865, 1878). UB 4: 522 (1873; om spegel med reflekterande beläggning av silver). Bolin OrgKemi 122 (1925; om speglande yta av silver). Varje romersk tjänsteflicka ville (i det antika Rom) ha sin silverspegel. Kulturen 1941, s. 57. —
-SPETS.
1) till 1, 5: (bild av) spets (t. ex. på pil) av l. i silver. MeddRiksheraldÄmb. 9: 46 (1941; om pilspetsar i vapen).
2) till 1: (knypplad l. sydd) spets innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); äv. ss. ämnesnamn, särsk. om tyg av sådant material. KlädkamRSthm 1647, s. 26 a. GustStil 46 (1926; ss. ämnesnamn). Ssg: silverspets-klänning. till -spets 2: klänning av silverspets. Modet 1940, s. 16. —
-SPETSAD, p. adj.1 (numera bl. tillf.) som har spets l. ände av silver. Nyblom Twain 1: 143 (1873; om käpp).
-SPETSAD, p. adj.2 (†) försedd med en l. flera silverspetsar (se -spets 2). Silfwer och gullspeszade kläder. Swedberg SabbRo 167 (1704, 1710).
-SPETT. (numera bl. tillf.) om hatelett. Warg 105 (1755).
-SPIAUTER. (spiat) (†) tråd av silverliknande zinklegering (nysilver)? 1 .. (oval) ask, däruti Sitter-Tråd (dvs. mässingstråd) och Silfwer Spiat. BoupptVäxjö 1779.
-SPINK. (i fackspr.) vid silverarbete erhållet avfall i form av spröda bitar; jfr -skrot. Lind 1: 466 (1749).
-SPINN. (†) med silverlan omspunnen tråd av silke. PH 6: 4306 (1756).
-SPIRA, r. l. f. BraheBrevväxl. II. 1: 3 (1639). Silfverspirorna på konsistoriibordet framför Upsala akademis rektor. Böttiger 6: 31 (c. 1875).
-SPJUT. spjut av silver; äv. om hatelett. Beskow Dram. 1: 12 (1836). StKokb. 330 (1940; om hatelett).
-SPORRE. BoupptSthm 1668, s. 870 (: Sölfwer Sporor).
-SPRÅK. (i vitter stil, numera bl. tillf.) silverklingande språk; äv. bildl. Thomander 1: 665 (1839; bildl., om musik).
-SPRÄNGD, p. adj. insprängd med korn l. partier bestående av l. glänsande ss. silver; äv. om hår l. skägg o. d.: insprängd med silvergrå l. silvervita strån (jfr silver 1 b β γ‘). I bergets höga, silfversprängda salar. Stagnelius (SVS) 4: 128 (c. 1817). Böttiger 2: 221 (1852, 1857; om hår). Juhlin-Dannfelt 136 (1886; om hönsfjädrar). Hammenhög Torken 50 (1951; om pälsverk).
-SPÅNAD. (numera knappast br.) silke överspunnet med silvertråd; jfr silver 1 e. Atterbom 1: 236 (1824). Cannelin (1939).
-SPÅNG.
1) (†) (ss. prydnad använd smal l. tunn) skiva l. plåt av silver; äv.: silverspänne. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 11 (1583). 1 Hatt med Sölfv(er) Spang. BoupptSthm 1673, s. 289 b.
2) (i vitter stil) silverglänsande spång (över vatten); företrädesvis bildl., särsk. om smal, silverglänsande strimma av månsken l. stjärnljus över vattenyta (jfr silver 1 b β α‘, β‘). Månen nu en silfverspång / slår öfver ocean. Rydberg Dikt. 1: 135 (1876, 1882). Aftonstjärnan .. kastade en glimmande silverspång över havet. HågkLivsintr. 10: 44 (1929).
-SPÄND, p. adj. (numera bl. ngn gg arkaiserande) om sko: försedd med silverspänne; förr äv. i utvidgad anv., om person l. häst: försedd l. prydd med (tillspända) silverspännen l. dyl. SvForns. 2: 296 (om skor). En djeckne .. (som är anställd i tullen) ähr silfspenter både till händer och fötter. RP 7: 447 (1639). Gångaren grå, / Som sadlad och sölfspänder står. PolitVis. 101 (1732). Högberg JesuBr. 1: 90 (1915; om skor).
-SPÄNNE. [fsv. silfspänne] JönkTb. 111 (1525). Manuale medh Sölfv(e)r spenner. BoupptSthm 1668, s. 1494. Skorna med silverspännen. Johnson DrömRosEld 154 (1949).
-STAD. (mera tillf.) jfr -land 1. DN 1892, nr 8436 A, s. 3 (om staden Sala).
-STAKE. = -ljusstake. Schmedeman Just. 404 (1664).
-STAM. [jfr t. silberstamm] (i vitter stil) om silvervit trädstam. PoetK 1821, 1: 246 (om björkstam).
-STAMMIG. (i vitter stil) om träd: som har silvervit stam. Zeipel 200 (c. 1845).
-STANDARD. [jfr eng. silver standard] (numera bl. tillf.) silvermyntfot. Samtiden 1873, s. 19. —
-STANK. (†) = fin-stank. Rinman 1: 492 (1788).
-STASS. (ngt vard.) stass bestående av silversmycken l. silverprydnader. Heidenstam Svensk. 1: 136 (1908).
-STAT. [jfr amerik. eng. silver state] jfr -land 1. NF 20: 263 (1896; om den nordamerikanska staten Colorado).
-STAV. OPetri 2: 211 (1528). Håfmarskalckens Silfwer Staf. HovförtärSthm 1741, s. 145. Stiernstedt Attentat 170 (1942).
-STAVER. (†) = -stav. Marskalcker med Sölffstafrar i Händren. Rålamb Resa 21 (1658, 1679).
-STEN. [fsv. silfsten; jfr t. silberstein (i bet. 2)]
1) (†) kula l. dyl. av silver, ingående i l. avsedd för arm- l. halsband av koraller o. d.; jfr -märkesten. Etth Korrell bandh medh Sölff Stener. ArbogaTb. 4: 57 (1546). TullbSthm 13/6 1582.
2) (numera bl. tillf.) silverhaltig sten l. malm, (stycke) silvermalm. Wallerius SystMin. 2: 342 (1775). Nasafjälls silfversten. Ling Gylfe 80 (1812).
3) (†) i uttr. frätande silversten, silvernitrat. Wallerius Min. 460, 461 (1747). Ssg (till -sten 2; †): silverstens-malm. malmåder l. malmkropp av silvermalm; jfr malm 2. Hülphers Norrl. V. 3: 103 (1797).
-STICKAD, p. adj. jfr -stickning. KlädkamRSthm 1622 C, s. 20 a (om handskar).
-STICKARE. (†) ciselör som arbetar i silver. Möller (1745, 1755; under ciseleur).
-STICKNING. silverbrodering, silverbroderi; särsk. konkret. Ehrenadler Tel. 102 (1723; abstr.). Strindberg SvÖ 3: 267 (1890; i pl., konkret).
-STIFT. [jfr t. silberstift] stift av silver; särsk. dels (i sht konst.) om smalt stift av silver att (skriva l.) teckna med, dels bildl. TullbSthm 10/12 1573 (: Sijlff- (uer) stijffte, pl.). JournManuf. 2: 45 (1826; använt vid skrivning på plån). I korken (till en ihålig glaskula) fästes ett mycket smalt silverstift af 1,25 dec.-tum längd. Fries Krutl. 152 (1869). Teckning med silverstift. Wrangel Minn. 124 (1925). BonnierLM 1954, s. 358 (1940; i pl., bildl., om stjärnor). Ssg: silverstifts-, äv. silverstift-teckning. särsk. konkret. NF 6: 690 (1882).
-STIL.
1) (i vitter stil) till 1: (stil i) silverskrift; särsk. mer l. mindre bildl., om l. med syftning på ngt silverglänsande (särsk. månsken l. stjärnor på himlavalvet), tänkt (tänkta) ss. skrifttecken (jfr silver 1 b β α‘). AAGrafström 2: 26 (1864; i bild). Du (dvs. månskenet) textade din silfverstil i barken / Af någon lind. Wirsén Sång. 19 (1884). Goldkuhl Silv. 93 (1928).
2) [jfr motsv. anv. av t. silberschrift; benämningen åsyftar stilens litenhet o. tydlighet (jfr diamant 6, pärl, sbst.1, o. silver 1 i)] (numera knappast br.) halvcicero, nonpareil; jfr -tryck 2. Weste 999 (1807: Silfverstyl). Dalin (1854). (Sv.) silverstil (fin.) hopeakirjoitus. Cannelin (1939); möjl. till 1.
3) i sht konst. till 2: stil(riktning) i fråga om framställning av silverarbeten. TT 1872, s. 197. —
-STILETT. särsk. (†): fin (böjlig) sond av silver (för medicinska undersökningar o. d.). Hoorn Jordg. 2: 30 (1723: silfwer stildet).
-STIM. (i vitter stil) silverglänsande stim (av fiskar). Bremer Strid 142 (1840).
-STJÄRNA.
1) (i vitter stil) silverglänsande stjärna. Stagnelius (SVS) 2: 270 (1821).
2) stjärnformig figur av silver l. silverglänsande material (äv. textilt material innehållande silvertråd; jfr silver 1 e); äv. (i sht i vitter stil) allmännare, om ngt mer l. mindre stjärnformigt som glänser ss. silver (t. ex. blomkalk l. rimfroststjärna). PoetK 1818, 1: 95 (om rimfroststjärnor). Arnell Scott Sjöfr. 115 (1829; på fana). Spirande från mossans bädd, / Lyfter hon (dvs. vårblomman), så blyg och rädd, / Åtta-uddig silfverstjerna. Valerius 1: 153 (c. 1850). Lundell (1893; på uniform). Moberg Invandr. 114 (1952; i bild på silverdollar).
(1, 3) -STOCK. (i sht i fackspr.) om (ett lands l. en centralbanks) förråd av silver. Chydenius 297 (1766). Fersen HistSkr. 2: 143 (c. 1790).
-STOFT, sbst.1 stoft av silver, fint pulveriserat silver (jfr -doft); äv. bildl. Tranér Anakr. 193 (1833; bildl., om blomsterregn från körsbärsträd). Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 43 (1854). Från .. (månen) duggade det silfverstoft öfver .. ytan af insjön. Lundegård Tit. 143 (1892); jfr silver 1 b β α‘. —
-STOFT, sbst.2 [jfr t. silberstoff] (†) = -tyg 2. Möller 2: 921 (1785). Heinrich (1828).
-STOFTAD, p. adj. (numera föga br.) överströdd med stoftfina prickar av silver l. silvertråd (jfr silver 1 e) l. silverglänsande material. JournD 1853, s. 24 (om tyg).
-STOL.
1) stol av silver (l. överdragen l. beslagen med silver); jfr -tron. RARP 10: 50 (1668).
2) (†) fotstycke av silver till pelare l. dyl. Syr. 26: 18 (öv. 1536).
-STOLPE. [fsv. silverstolpe] (numera bl. tillf.) (avbildning av) stolpe av silver l. glänsande ss. silver. Tranér Anakr. 194 (1833). IdrFinl. 1: 103 (1904).
-STOP. [fsv. silfstop] G1R 2: 131 (1525).
-STRAND. (i vitter stil) strand vid silverglänsande vatten; jfr silver 1 b β β‘. Stagnelius (SVS) 3: 10 (1814).
-STRECK.
1) i sht bergv. silvermalmsstreck. G1R 16: 167 (1544).
2) streck l. rand av silver l. glänsande l. vitt (vit) ss. silver; äv. om streck skrivet med silverbläck (jfr silver 1 d). Thomson Insect. 200 (1862; på insekts vinge). Friesen o. Grape CodArg. 182 (1928; skrivet med silverbläck). TSvLärov. 1945, s. 389 (om rand av avsatt silver på glasplatta).
-STRECKAD, p. adj. försedd med silverstreck (se d. o. 2); särsk. entomol. i uttr. silverstreckade pärlemorfjärilen, pärlemorfjärilen Dryas paphia Lin., som har silverglänsande ränder på undersidan av bakvingarna. Silfverstreckade pärlemorfjärilen. 2NF 22: 717 (1915).
-STRIMMA, r. l. f. strimma l. smalt band av silver (t. ex. i smycke); oftast allmännare l. bildl.: silverglänsande l. silvervit strimma, särsk. (i vitter stil) av (mån)ljus l. vatten l. i hår o. d. (jfr silver 1 b β α‘—γ‘). HB 2: 226 (1588). Thet Himla Lius (dvs. solen) .. / .. sprider wjdt omkring the Silfwer-Strjmor klara. Spegel GW 35 (1685). Åren redan silfverstrimmor / Flätat i din mörka lock. Östergren NDikt. 123 (1879). 2NF 22: 717 (1915; på fjärils vingar). Krusenstjerna Pahlen 2: 231 (1930; om strimma av månljus). Utför den svarta branten störta bäckarna i smala silverstrimmor. Barthel Atl. 60 (1931). Form 1950, s. 197 (i smycke).
-STRIMMA, v. (tillf.) ge (ngt) silverstrimmor; särsk. i pass. med intr. bet.: få silverstrimmor. När lockarna börja silverstrimmas. Östergren (1938).
-STRIMMAD, p. adj. (i sht i vitter stil) jfr -strimma, sbst. Stiernstedt Spegl. 44 (1936; om månbelyst vatten). HågkLivsintr. 20: 93 (1939; om hårlockar).
-STRIMMANDE, p. adj. (i vitter stil, mera tillf.) som bildar silverstrimmor. Det hvitfradgande och silfverstrimmande vattnet. AB 1897, nr 176, s. 3. —
-STRIMMIG. (i sht i vitter stil) jfr -strimma, sbst.; äv. bildl. Bovallius CentrAm. 3 (1887; om bäck). Jöns Budde sitter i klostercellen / .. silverstrimmig i hårets krans. Österblom Skum 78 (1900). Lundkvist Spegel 229 (1953; om visslingar); jfr silver 1 c.
-STRÅ. (i vitter stil) silvergrått l. silvervitt hår- l. skäggstrå; jfr silver 1 b β γ‘. Lindqvist Mamin Ural 12 (1904).
-STRÅLANDE, p. adj. (i vitter stil) jfr -glänsande. Risell Vitt. 455 (1720; om solens glans