Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOPP kop4, sbst.1, förr äv. KUPP, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(kopp (kåpp) 1676 osv. kup c. 1670. kupp 16461807)
Etymologi
[jfr d. kop, isl. koppr, kopp, kar, ögonhåla; sannol. av mnt. kop, fht. kopf, bägare, skål, hjärnskål, huvud (med bet.-utveckling som i lat. testa, kruka : fr. tête, huvud), feng. copp, eng. cup; trol. ytterst av mlat. cuppa, bägare (varav ffr. coupe, it. coppa), av lat. cupa, tunna; möjl. dock av inhemskt urspr. o. sammanhängande med KUBBE]
1) (liten) skål för uppsamling l. förvaring av (i sht våta l. salvliknande) varor av skilda slag. (Jungfrurna) förwara Smink i Kuppar, Glas å Kruka. Warnmark Epigr. I 1 b (1688). Ni skulle sett ett kök: hvar kopp, som perlan ren; / Hvar panna, blank och ny. Leopold 2: 286 (1800, 1815). Målarestugan, där mäster satt vid sina koppar. Rydberg Vap. 210 (1891). Koppar af trä .. för olika ändamål. Hammarstedt NordMLapp. 9 (1911). — jfr ASK-, CIGARR-, DOPP-, DROPP-, DRYP-, FINGER-, FÄRG-, IS-, KRÄM-, SKÖLJ-, SMINK-, SMÖRJ-, SPOTT-, SÅS-, TVÅL-, ÄGG-KOPP m. fl. — särsk.
a) mindre (oftast mer l. mindre skålformigt) dryckeskärl; numera nästan bl. om dylikt kärl (vanl. av porslin l. fajans o. i regel försett med handtag (öra) vid ena sidan) avsett för sådana (i sht varma) drycker som kaffe, te, choklad o. d.; i sht förr äv. om dryckeskärl för vin, punsch o. d., särsk.: bägare, tumlare. BoupptSthm 25/4 1646. Hon (dvs. Svea) dricker fridsens söta vin, / Ur Friedrics gyldne koppar. Odel Sincl. 36 (1739). (Till kaffe) fordras kåppar, fat, och skiölg skål ifrån China. Hiorter Alm. 1747, s. 27. En Ponchebohl och 1/2 dusin kuppar. JAhlelöf (1752) hos Linné Bref I. 3: 9. Chinas dryck (dvs. te) i koppar från Rörstrand. Snoilsky 4: 71 (1887). — jfr BRÄNNVINS-, CHOKLAD-, DRICKS-, EFTERMIDDAGS-, GLAS-, GREP-, KAFFE-, PUNSCH-, TE-KOPP m. fl. — särsk.
α) (ngt vard.) i utvidgad anv. (särsk. i uttr. ett par koppar), om kopp med tillhörande tefat. Kopparna kosta två kronor paret. WoH (1904).
β) om dylikt dryckeskärl med dess innehåll (stundom användt ss. måttsbestämning); ofta, i överförd anv., enbart om innehållet. Han drack den ena koppen (kaffe) efter den andra. När hon druckit upp kaffet, tog hon en kopp till. Han fick bara en halv kopp. En kopp full. Hwem gier en större Kup? / Dreng fort, fort skölj’ et Glaasz. Lucidor (SVS) 38 (c. 1670). Låta sig en Kopp utur desz (dvs. Karlstens) Kiälla gifwa. Brobergen 64 (1698, 1708). Kom till mig på en kopp thé i qväll. Strindberg RödaR 47 (1879). En mindre kopp risgryn tvättas .. i kokhett vatten. Montell Frun 52 (1898). En slät kopp kaffe. SvD(A) 1925, nr 188, s. 6. — jfr EFTERMIDDAGS-KOPP.
γ) (†) i uttr. sitta vid l. med kopp och kanna, sitta i dryckeslag; dricka ur kopp och kanna med ngn, (vid dryckeslag) dricka ur samma dryckeskärl som ngn. Ingen Lust och Glädie tyckia sådane (som vilja leva i vällust) sig ha, med mindre de få sittia wid Kåpp och Kanna. Fernander Theatr. 47 (1695). Därs. 89. Smittade Personer .., hwilkas umgänge dock icke så farligit är, .. allenast man acktar sig för theras Swett, Sår, och Dricka ur Kupp och Kanna med them. Block Pest. 34 (1711).
b) (†) i utvidgad anv.: ekollonskål. Rothof 98 (1762).
2) (†) = KOPPA, sbst.1 VarRerV 17 (1538). Läta settia kopp vppå sigh. BOlavi 11 a (1578). Ther .. inge Etterblemmor synes på Kroppen wara vthslagne, wore icke Orådh at sättia thorre Koppar baak i Nackan. L. Paulinus Gothus Pest. 89 a (1623). Om någhon ting hoos tigh, mon ådherslagh förhindra, / Medh Kåpp och Iglar tu tå Blodhet titt förmindra. Palmchron SundhSp. 259 (1642). Cederschiöld HbBarnm. 339 (1843). — jfr BLOD-KOPP.
Ssgr: KOPP-SÄTTANDE, -SÄTTARE, -SÄTTNING, se KOPPA, sbst.1 ssgr.
(1 a) -VIS, adv. (tillf.) Undertecknad .. försäljer .. Chokolad .. samt .. serverar (även) koppvis. DA 1824, nr 80, Bih. s. 4.

 

Spalt K 2348 band 14, 1937

Webbansvarig