Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FASON fasω4n l. (företrädesvis i bet. 2, o. i sht i affärsspr.) -oŋ4, r. (m. Lind (1749), Lundell; f. Lind (1749)) ((†) n. GR 17: 38 (1545), Därs. 24: 362 (1554)); best. -en, vid uttalet 4n numera vard. äv. (utom i södra Sv.) = (GR 25: 118 (1555), Posten 1769, s. 867); pl. -er ((†) = (RARP 6: 299 (1658))).
Ordformer
(förr ofta med fr. stavning. — fas- (ph-) 1636 osv. fass- 17061815. faz- (fats-) 17031788. fan(t)s- (-ntz-, -nsz-) 15411749. -on 1636 osv. -u(u)n (-wn) 15411749. -unn 15521554)
Etymologi
[liksom d. façon, mnt. fansūn, holl. fatsoen, t. fasson, eng. fashion, av fr. façon, av lat. factio (-ōnis), vbalsbst. till facere, göra (se FACIT, FAKTION)]
1) (†) (möda l. omsorg som nedlägges på) utförande av ngt. At façonen icke öfvergår materien af them (dvs. de kläder), som giöras i landet och icke införas. RARP 9: 136 (1664) [jfr fr. la façon de l’ouvrier surpasse la vile matière]. Därs. 399.
2) form, skapnad, skepnad, gestalt(ning), prägel, stil, modell, snitt; i fråga om sak; i utvidgad anv. äv. i fråga om person o. abstrakta förhållanden. Den fasonen på gräddsnäckor tycker ingen om. En gammal(modig) l. ny fason. I l. av enklare fason. Skor av fransk fason. Det är den modernaste fasonen på hattar. Sätta finare fason på rocken. Haffwendes acht vppå .. hwadt annslag, skick, eller fantzun (vallmästarna) meene weele giffwe före (för anläggandet av en fästningsvall omkring Vadstena). GR 16: 269 (1544); jfr 2 b. Förwandla någhot ting, til en annan hampn och fanswn. L. Paulinus Gothus ThesCat. 345 (1631). Man förändrar fasonen på sitt förnuft, likasom på sina kläder. Leopold 3: 251 (1802, 1816). Ett visst originellt manér af gammaldags fason. Sturzen-Becker 1: 44 (1845, 1861). (†) (G. I) föddes med en seegerhufwa öfwer hufwedet widh fansun såsom en hielm. Svart G1 2 (1561). — jfr HATT-, HJÄRT-, KAPP-, ROCK-FASON m. fl. — särsk.
a) (vard.) pregnant, om viss form; särsk.:
α) vederbörlig l. tilltalande form l. gestalt(ning), godt skick; i sht i uttr. ha fason, giva fason (åt ngt), sätta fason på (ngt); i utvidgad anv. äv. i fråga om person o. närmande sig bet. 6. Hatten har ingen fason. De sökte få fason på ett blusliv. För att få en smula l. lite mer fason på trädgården. Han lyckades aldrig få l. sätta fason på sig, på pojken. Det är intet den ringaste fason på flicka! Envallsson TokrolNatt. 3 (1791). Att få en smula fason på samhället. Didring Malm 2: 150 (1915).
β) (numera bl. i fråga om vin, föga br.) handel. i uttr. förskärning(ar) med fason. Det gifves två sorter förskärningar, nämligen med Façon, eller flera olika tillsatser, och Enkla, med färre eller ofta endast sprit, socker och vatten. Leufvenmark Vin. 1: 207 (1869).
b) (†) ritning l. teckning l. utkast (till ngt), figur, mönster, modell, schablon. Hes. 43: 10 (Bib. 1541). Jacob Timmermans fanszun till sparwerket. GR 16: 483 (1544). Hoff-Cantzleren tedde Regeringen een phason aff postvapnen. RP 6: 80 (1636). Schroderus Comenius 757 (1639).
3) (i sht i fackspr.) figur l. mönster, i sht på tyg, tapet o. d.; fasonering, utsirning; i sht i pl. En matta vävd av grönt och brunt i stora oregelbundna fasoner. 1 uti Façoner måhlat fällebord. ÅgerupArk. Bouppteckn. 1750. En Drälls stol, hvarest särskilde skaft brukas til botten, och särskilde til fasonerna, måste vara 4 1/2 aln lång. Törnsten Linnel. 5 (1787). (Glas) Fyrkantiga, men utan Façoner. TaxaStSjötull. 17/4 1799, s. 25. Densamma i prakt var än din rya med samma / Röda och hvita och svarta och blåa fasoner i ullen. Runeberg 1: 19 (1832). Geléet .. utsiras med tryffel och ägghvita, skuren i vackra fasoner. Hagdahl Kok. 388 (1879).
4) (†) herald. hjälmtäcke, lövvärk; jfr MUSSERING, SCHRAFFERING. SUFinlH 1: 310 (1602).
5) (numera bl. vard.) sätt, vis; företrädesvis i sg.; numera nästan bl. i uttr. på sin (min osv.) fason. Den gambla fasonen till att skrifva. Ekeblad Bref 1: 295 (1653; rättat efter hskr.). De (hava) förklarat sig på en façon som kunde kläda sådane sjelfmyndige Herrar. HSH 16: 290 (1769). En Algierisk sjöröfvare .., den vi ej kunde komma ifrån på någon fason. Eurén Kotzebue Erem. 52 (1797). Han (dvs. G. Lagus) har en särdeles lycklig façon att röra ens inbillning. Hjärne DagDrabbn. 32 (i handl. fr. 1803). Det är så hans fason att tala. Hagberg Shaksp. 1: 166 (1847). En mängd olika par, alla dansande hvar på sin fason. LfF 1916, s. 60.
6) (numera i sht vard.) sätt att skicka sig l. bete sig, skick, hållning, uppträdande, later; i sht i pl. Stela, byråkratiska, enkla, landtliga, fula, otrevliga, tarvliga, finare, bättre fasoner. Håll efter pojken, så att han inte lägger sig till med sådana där fula fasoner. SP 1779, s. 1079. Han frågte honom sjelf, hvar han hade fått så goda faconer. Kellgren BrefClewb. XXIV (1786). (Kurfursten Wilhelm I i Cassel) är munter och ogenerad i sina fasoner. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 37 (1804). Mitt yttre, mitt tal, mina façoner lågo emot mig. Strindberg Hafsb. 192 (1890). Bry dig inte om de där fasonerna, gamle gosse, farsen är slutspelad. Nu gäller det din hals. Janson CostaN 2: 276 (1910). — jfr BOND-, BUS-, FLICK-, GATPOJKS-, GÅPÅAR-, KARL-, LAKEJ-, POJK-, SLYN-, UNDERKLASS-, ÖVERSITTAR-FASON m. fl. — särsk. med pregnant bet.: passande sätt att skicka sig l. bete sig, städat skick, hyfsning, levnadsvett. Han har inga fasoner alls. Raska flickor men utan alla fasoner. Och mig vill ni ensam lemna i sticket? Är det façoner det? Altén Misst. 34 (1797). Hedenstierna Jönsson 82 (1894). särsk. i uttr. är det skick och fason? är det passande? Säg Venus, säg! är det skick och fason, / Att lägga an se så der på en kunglig person? Hedberg Hel. 46 (1865).
7) (mindre br.) krus, omständigheter, ”ceremonier”, ”krumbuktande”; stundom övergående i bet.: krångel, bråk; bl. i pl. Sätt dig här utan alla fasoner. Sahlstedt (1769). Jag älskar inte några fasoner Herre; jag är för gammal at krusa med Er. Björn Oldsb. 75 (1790). Trugning och maning och fjäsk och fasoner. Lenngren (SVS) 2: 267 (1797). Hjärne K12 5 (1902).
Anm. till 7. Det fr. façon förekommer utan försvenskning till skrivsätt (l. uttal) i uttr. sans façon, utan omständigheter, utan krus. Dalin Arg. 1: 283 (1733, 1754).
Ssgr (i allm. till 2 a. — Anm. I ssgr som äro angivna ss. tekn. betecknar första ssgsleden: viss, bestämd, ofta från det vanliga l. normala avvikande form): A: FASON-BOCKAD, p. adj. tekn. böjd till avsedd form. Lundberg Lok. 108 (1902).
-DEL. särsk. tekn. på särskilt sätt utformad del (ss. tillbehör till maskin l. dyl.). Fabrikation af gröfre skruf- och facon-delar. PriskatalSonesson 1895, s. 21.
-FRÄS, r. l. m. snick. profilfräs. 2NF 9: 44 (1908).
(2 a β) -FÖRSKÄR(N)ING~020. (numera bl. i fråga om vin, föga br.) handel. Façon-förskärning, då en sorts vin göres lik en annan sort .. genom tillsättande af sprit, socker och åtskilliga ämnen som gifva det dess nya egenskaper. Leufvenmark Vin. 2: 75 (1870).
(3) -GRAN. (fasons- 1847) (numera föga br.) vävn. garn som användes vid bildandet av fasoner i vävnad, mönstergarn. Ekenmark Lb. 60 (1847).
-GODS. tekn. gjutgods av bestämd form, växlande allt efter dess användning. JernkA 1898, s. 248.
-HAKE. hovslag. ett slags löshake till hästsko med annan tvärgenomskärning än den vanliga fyrkantiga. Bergman Hofbesl. 75 (1905).
-HYVEL. snick. hyvel vars tand icke har rätlinig ägg. 2UB 8: 82 (1900).
-JÄRN. [efter t. fassoneisen] tekn. (valsat) järn vars tvärsnitt icke är fyrkantigt l. cirkelrundt (vilket har en vidsträckt användning vid hus-, bro-, maskin- o. fartygsbyggnad m. m.), profiljärn. JernkA 1867, s. 221. Stång- och fasonjärn. Höjer Sv. 2: 130 (1876).
-KALIBER. tekn. spår (av viss form) i valspar; jfr -SPÅR. JernkA 1872, s. 28
(2 a β) -ROM. (-rum 1871) (†) handel. förskuren rom. TT 1871, s. 7.
-RÖR. tekn. rör- (stycke) av annan form än den raka fortlöpande; jfr -STYCKE. TT 1872, s. 283.
(3) -SKAFT. (fasons- 1847) (numera föga br.) vävn. skaft varpå solvas den del av varpen som skall användas vid bildandet av mönstret i en vävnad, mönsterskaft. Ekenmark Lb. 116 (1847). TT 1897, Allm. s. 333.
-SPÅR. tekn. spår i vals(par) för utvalsning av fasonjärn l. dyl.; jfr -KALIBER. JernkA 1860, s. 197.
-STEN. byggn. jfr -TEGEL. TT 1878, s. 11.
-STYCKE. [efter t. fassonstück] tekn. fasonrör. TT 1872, s. 117.
-STÅL. tekn. jfr -JÄRN. TT 1899, M. s. 37. särsk.: svarvstål användt för åstadkommande av en viss bestämd form. TT 1895, M. s. 30.
-SVARV. tekn. för erhållande av viss(a) bestämd(a) form(er) av arbetsstycket inrättad svarv. En .. façonsvarf för stoltillverkning. SD(L) 1899, nr 289, s. 2.
-SVARVSTOL~02 l. ~20. tekn. = -SVARV. TT 1871, s. 381.
-TAND. tekn. sågtand av annan form än den vanliga trekantiga. 2UB 8: 14 (1900).
-TEGEL. tegel. till friser, gesimser m. m. avsett tegel som har annan form än den vanliga tegelformen. JernkA 1894, s. 4.
-TRÅD. särsk. tekn. järntråd med annat tvärsnitt än rundt l. fyrkantigt. TT 1901, M. s. 93.
-VALS. tekn. benämning på var särskild av de båda valsar mellan vilka utvalsning till en viss form försiggår; särsk. i fråga om utvalsning av fasonjärn o. d. TT 1875, s. 85. Därs. 1902, s. 45.
(2 a β) -VIN. (numera föga br.) handel. jfr -FÖRSKÄR(N)ING. Leufvenmark Vin. 2: 127 (1870).
B (†): (3) FASONS-BIGÄRNING. vävn. fasonerad list l. bård på duktyg. DA 1824, nr 12, s. 3. Ekenmark Lb. 81 (1847).
-GARN, -SKAFT, se A.
Avledn.: FASONERA, se d. o.
FASONIG, adj. till 3; anträffat bl. i ssgn SMÅ-FASONIG.
FASONLIG, adj. (numera bl. vard.) till 2 a α, om sak l. person. Kan du inte få hatten lite fasonligare? DA 1772, nr 145, s. 3. jfr O-FASONLIG.

 

Spalt F 326 band 8, 1924

Webbansvarig