Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MULE 3le2, sbst.2, r. l. m., om djur m. l. r.; best. -en; pl. -ar; förr äv. (i bet. 4 c alltid) MULA, sbst.2, r. l. m. l. f. resp. m. l. f. l. r.; best. -an.
Ordformer
(mul 1690 (i vers). mula 16371789. mule 1579 osv. mul- (muhl-, muul-) 1579 osv.)
Etymologi
[fsv. mule; jfr dan. o. nor. mule, isl. múli, t. maul; jfr äv. got. faúrmūljan, binda till munnen; till en ieur. rot mu, som förekommer äv. i flera utomgerm. ord med bet.: mun. — Jfr MULA, v., SURMULEN]
1) hos vissa större fyrfota djur, i sht nötboskap: den hårlösa delen av överläppen; stundom allmännare, om munnen (o. omgivande partier), nos(spets). Fuktig, torr mule. Kon slickade sig om mulen. VarRerV 50 a (1579). (Man) känner .. en god Oxa af hans bruna eller svarta mula. Broocman Hush. 3: 4 (1736). HushBibl. 1756, s. 562 (hos häst). Salivsträngarna .. hänga som långmjölk ur mulen (på oxarna). Fogelqvist ResRot 99 (1926). — jfr HÄST-, KALV-, OX-, ÄLG-MULE m. fl. — särsk. (förr) om mule av oxe, älg, hjort o. d., använd ss. maträtt. HovförtärSthm 1685 A, s. 1305. Därs. 1739, s. 2884.
2) (vard.) nedsättande l. skämts., om munnen l. munpartiet på en människa. Samtiden 1872, s. 778. Negroidens blåvioletta mule drog ihop sig till en besynnerlig grimas. Åkerlund Blanco-Fombona Guldm. 126 (1930). — jfr SPOTT-MULE. — särsk.
a) i ordspr. Oreen Handh giör en feet Muhle .. (dvs.) Sölot Handtwärk gieer ymnig föda. Grubb 649 (1665).
b) (†) i uttr. visa en sur mule, visa sig missbelåten l. surmulen. Keder Vitt. 360 (1690).
c) (tillf.) i uttr. vara mör i mulen, ”vara mör i mun”. Strindberg SvÖ 2: 180 (1883).
3) i utvidgad l. oeg. anv., ss. benämning på djur med bred, klumpig mun l. näbb.
a) (†) simfågeln Alca torda Lin., tordmule. VetAH 1788, s. 214. 1Brehm 2: 565 (1875). jfr TORD-MULE.
b) om fisk av torsksläktet Gadus Lin.; i ssgn KOL-MULE.
4) [delvis efter t. maul, mule, mun, gap, käft, öppning] i bildl. anv., om (delar av) föremål som i ett l. annat avs. likna en mule l. en mun l. ett gap l. käkar o. d.
a) (i fackspr.) om käftarna på en (smides)tång o. d., förr äv. på ett skruvstäd. Rinman (1789; på tång). Almroth Karmarsch 252 (1838; på skruvstäd). jfr TÅNG-MULE.
b) (förr) vapenhist. på slag- o. knallhattslås: den del av hanen som gm sitt slag mot tändhatten l. tändstiftet antände skjutvapnets krutladdning, hammare (se HAMMARE, sbst.2 1 e α α’); på flintlås: den övre käften av hanen, som fasthöll flintan; jfr LÄPP 2 e ε. Holmberg 2: 51 (1795). EldhandvSkjutsk. 2: 25 (1877). jfr HAN-MULE.
c) (mula) (†) bärgv. strutformad hylsa av smält metall l. slagg som avsätter sig kring forman i en smältugn. Garney Masmäst. 457 (1791). JernkA 1817, 2: 81. jfr FORM-, JÄRN-, SLAGG-MULA.
Ssgr (i allm. till 1): A: MUL-BEN. (†) om mellankäksbenet hos ryggradsdjur. Marklin Illiger 132 b (1818).
-BET, -BETE, se mulbete.
-BETNING, r. l. f. (†) kreaturs betesgång, mulbete (se d. o. 1). JernkA 1851, s. 203.
(4 c) -BÄNDA. (†) bärgv. bända bort ”mulan” (från forma). IngelssonRäkSilfverbg 1553.
(2) -BÄNDAS, v. dep. [sv. dial. mulbännas; med avs. på senare leden jfr sv. dial. bändas, tvista, isl. bendast, tvista] (i vissa trakter, vard.) munhuggas, gräla, träta. Strindberg Sag. 177 (1903).
-HÖRNING. (†) noshörning. Schroderus Comenius 192 (1639). Brander NatH 23 (1785).
-KASSE. (mul- 1898 osv. mula- 1912) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat; i sht förr) = -korg 1. BoupptVäxjö 1898. Berg SkansenVagnh. 22 (1926).
-KLÄMMA, r. l. f. [jfr t. maulklemme] (†) nosklämma, kapson. Schroderus Comenius 451 (1639).
-KORG. (mul- 1539 osv. mula- 1561. mule- 15571652) [jfr dan. o. nor. mulekurv, t. maulkorb]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat; i sht förr) (flätad) munkorg (i sht för oxar), nosgrimma. TullbSthm 26/11 1571. Cannelin (1921).
2) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) vapenhist. korgfäste på hugg- l. stickvapen (liknande en nosgrimma). ArkliR 1562, avd. 5. BoupptSthm 12/6 1675.
3) (†) om (del l. länk av kedja, framställd i) ett slags mönster som liknade en ”mulkorg” (i bet. 1). En guld kedh, .. som war giord med mulkorger. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 94.
Ssgr (†): mulkorgs-daggert. (-korge-) till -korg 2: dolk med korgfäste. TullbSthm 1539, s. 3 b.
(4) -SAX. [jfr t. maulschere] (i Finl.) bänksax, stocksax. Zidbäck (1890).
-SJUKA. (mul- 1885 osv. mule- 1805) [jfr t. maulseuche] mul- och klövsjuka (se sp. 1545). Wahrman Hochheimer HushKonstb. 1: 285 (1805). UNT 1930, nr 10711, s. 1.
Ssgr: mulsjuke-fall. SvD(A) 1920, nr 303, s. 11.
-smittad, p. adj. SvD(A) 1920, nr 353, s. 8.
-SPANN, m. (†) i spannmål utgående avgift till fodring av kronans hästar. HH VIII. 2: 43 (1566).
(4) -STEK, n. [jfr nor. mulestikk, t. maulstich] sjöt. halvslag som nära ändan av en stock o. d. lägges utanför ett timmerstek o. d. för att detta icke skall slira l. för att man vid flyttning skall kunna styra stocken, märlslag, nackstek. Röding 2: 724 (1796). Smith (1917).
B (†): MULA-KASSE, -KORG, se A.
C (†): MULE-GRIMMA. munkorg. Scherping Cober 1: 352 (1734).
-KORG, -SJUKA, se A.

 

Spalt M 1525 band 17, 1945

Webbansvarig