Publicerad 1968 | Lämna synpunkter |
SJUK ʃɯ4k, adj. -are. adv. -T.
A. i eg. l. bildl. anv. (jfr B).
1) om människa l. djur l. växt (se j) l. kropp(sdel) l. sinne o. d.: som icke är i sitt friska l. sunda tillstånd, som lider av funktionsrubbning nedsättande den normala verksamheten l. (vid allvarligare fall) ledande till organismens död; äv. om kvinna i fråga om menstruation l. barnsbörd med tanke på åtföljande smärtor l. nedsatt vigör l. dyl. (numera nästan bl. i fråga om onormala tillstånd); ofta substantiverat; i fråga om själslivet stundom utan bestämd avgränsning från 2. Lindrigt, lätt, svårt, illa, allvarligt, häftigt, obotligt, dödligt sjuk. Ligga sjuk. SthmSkotteb. 3: 171 (1521; om person). (Abraham) bleff siwk, och dödde. 1Mos. 25: 8 (Bib. 1541). Efter Predikan, skola Böner för the Siuke, .. skee på Predikstolen! Kyrkol. 2: 5 (1686). (Eng.) Sore Ears, (sv.) siuka öron. Serenius (1734; under sore). En .. eldsvåda utbröt i vårt kök, medan min hustru ännu låg sjuk efter barnsängen. De Geer Minn. 1: 183 (1892). Sjuk mage. WoH (1904). Den sjuka kroppen. Fåhræus LäkH 1: 15 (1944). Med nödslakt avses .. (slakt av) alla sjuka djur, även sådana som brutit ben eller råkat ut för liknande olycksfall. RiksdP 1956, 2K nr 3, s. 10. — jfr BARN-, BLEK-, BRAND-, BRÖST-, DANS-, DARR-, DIABETES-, DIFTERI-, DÖDS-, FALL-, FALLANDE-, FEBER-, FROSS-, FYLL-, GALL-, GRILL-, GRUBBEL-, GUL-, GULSOTS-, HALV-, HJÄRT-, HUG-, HUVUD-, HÄNG-, INBILLNINGS-, KANCER-, KLIMAT-, KOLIK-, KOLLER-, KOPP-, KRING-, KROPPS-, KÖNS-, LEVER-, LUFT-, LUNG-, LUNGSOTS-, MAG-, MALARIA-, MJÄLT-, MÅN-, MÅNADS-, NERV-, PEST-, PÅS-, RABIES-, RAKITIS-, RES-, REUMA-, RYGG-, SINNES-, SJÄLS-, SJÖ-, SOCKER-, SPETÄLSKE-, UNDERLIVS-, VATTEN-SJUK m. fl. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt. När huffuudet werker, så äre alle lemmar siuke. SvOrds. B 7 a (1604). Siuk man lyster icke gerna stridhe. Därs. C 1 b. Legder Heerde giör Fåren siuk. Grubb 450 (1665). Dhen hälbregda och dhen siuka, smakar intet maaten lijka. Dens. 718. Den sjuker är har sängen kär. Granlund Ordspr. (c. 1880). Sjukt öga ser ej gerna solen. Därs. Den sjuke begraver ofta den friske. Holm Ordspr. 286 (1964).
b) i uttr. sjuk i, äv. av, i sht förr äv. utav (en sjukdom), angripen av (en sjukdom). Och hende sigh ath .. (Publius’) fader lågh siwk j skälffwosoot och j bwkreff. Apg. 28: 8 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). (Arvid Horn) ligger .. ännu sjuk utaf rosen. Carl XII Bref 26 (1705). Sjuk av gikt. Östergren (1938). (Han) hade legat svårt sjuk i hög feber. Ruin SjunknH 45 (1956).
c) i uttr. sjuk i l. till kroppen l. i foten l. magen l. ögonen o. dyl. l. till kropp och själ l. i l. till, i sht förr äv. [jfr d. syg på sjælen, i ä. dan. o. dan. dial. äv. sindet] på själen l. sinnet (jfr 2), sjuk vad kroppen l. foten l. magen osv. beträffar. Tå .. (Sten Sture) kom til Wadzstena, bleff han siuk i sijn öghon. OPetri Kr. 274 (c. 1540). Om Fredagen .. blef H(er)r Swåger siuk i Foten. VDAkt. 1702, nr 254. Sjuk i magen. Widegren (1788). Blir man icke sjuk på sinnet genom att komma in i en omgifning, där man icke hör hemma? Finns det ej godt om sådana sjuka? Geijerstam Gåtan 7 (1907); jfr 2. Man tänker på, att ta lifvet af sig, när man inte har arbete. .. Man är sjuk på själen, ständigt och jämt. Därs. 90; jfr 2. Han var sjuk till själen. Men ingen visste det då ännu. Vallgren ABCBok 100 (1917). Sjuk till (både) kropp och själ. Östergren (1938).
d) (numera bl. mera tillf.) i sådana uttr. som ha en sjuk hand l. ett sjukt finger (i Finl. äv. ha sjuk hand resp. sjukt finger) l. ha armen sjuk, betecknande att ngn har en skadad hand l. har ont i en hand osv. Jag har ett sjukt finger. Weste FörslSAOB (c. 1815). Ha sjuk fot, sjuk hand, sjuk tå, sjukt finger. Bergroth FinlSv. 103 (1917). Ha armen sjuk. Östergren (1938).
e) (i vitter stil, numera föga br.) i uttr. skriva ngt med en sjuk hand, betecknande att ngt skrives av en sjuk person. Christelige Döds-Tankar .. I hast och med en siuk hand skrefne af J(akob) F(rese). Frese VerldslD 124 (1726).
f) i n. sg. obest. mer l. mindre substantiviskt, sammanfattande, om sjuka människor (l. djur) l., allmännare, övergående i bet.: sjukdom; numera företrädesvis (vard.) i sådana uttr. som det är l. blir sjukt i familjen l. huset l. hos ngn, ha sjukt (i familjen l. huset), betecknande att ngn l. ngra är(o) resp. blir (bli) sjuk(a) i familjen osv.; jfr SJUKLIG 2 a. Wivallius Dikt. 106 (c. 1642). Äliest wankar här (i Sthm) mijke siukt, dock dö inte många. Ekeblad Bref 1: 369 (1654; rättat efter hskr.). Jag påminner honom, at dett intet passar sig resa bort, när så mycket siuckt är iblandt folcket. VDAkt. 1785, nr 128. Här (dvs. i Sthm) är mycket sjukt. Retzius BrFlorman 64 (1828). Om man så trälade från morgon till kväll, så kom man ändå inte längre än till att .. kanske få .. hjälp af patron, om det blef sjukt i familjen. Geijerstam FattFolk 2: 56 (1889). När det blev sjukt i huset, var det Zachris, som hedrades med förtroendet att vara med om att vaka. Lagerlöf Top. 70 (1920). Det var sjukt hos grannen; båda flickorna lågo i något halsont. Hallström Händ. 165 (1927). Gå inte dit, så länge de ha sjukt. Östergren (1938).
g) (numera bl. mera tillf.) om huvud l. förstånd o. d.: som kännetecknas av l. visar mentalsjukdom l. själsliga rubbningar, abnorm, rubbad. Jolin MSmith 135 (1847; om huvud). Hamlet. .. Mitt förstånd är sjukt. Hagberg Shaksp. 1: 365 (1847; eng. orig.: my wit’s diseased).
h) i vissa bildl. uttr.
β) [jfr t. der kranke mann, eng. (the) sick man; Turkiet synes tidigast ha skildrats ss. en sjuk man i den tyska visan Der Türk ist krank av J. A. Poysel 1683 (Die historischen Volkslieder 1648—1756 111 (1877))] den sjuke mannen l. en sjuk man o. d., om Turkiet l. turkarna under äldre tid (särsk. under senare delen av 1800- o. början av 1900-talet), syftande på landets dåvarande svaghetstillstånd; stundom äv. i utvidgad anv., om annat land o. d. som präglas av svaghet l. sönderfall. Man må göra för turkarne hvad som helst, de bli alltid ’den sjuke mannen’. JGRichert (1855) hos Warburg Richert 2: 352. Det var .. sorgligt .., om Skandinavien, i stället för att växa sig stort och starkt, skulle blifva en af de ”sjuke männen” i Europa. Samtiden 1871, s. 263. Tsar Nikolaus hade .. 1853 till engelska sändebudet i Petersburg yttrat om Turkiet: ”Vi hafva en sjuk, en ganska sjuk man; det skulle vara .. en mycket stor olycka, om han .. fölle ifrån, .. innan alla nödvändiga anordningar blifvit vidtagna.” Laurin Våld 129 (1910). Ryssland .. blev (under första världskriget) ententens sjuke man. SvD(B) 1943, nr 70, s. 4.
γ) sköta l. behandla l. hantera ngn (äv. få o. d.) som han är sjuk till, sköta osv. ngn (resp. få osv.) efter vad han är värd l. förtjänar. Iagh .. beder, att iagh får hennes lögnskrifft i händer, då iagh Concepisten för sin mordente (dvs. bitande) pänne så skiötha skall, som han är siuker till. VDAkt. 1704, nr 378. Envallsson Nybygg. 36 (1783: handtera). I början blef (den gamle skoleleven) en skott-tafla för sina yngre kamraters sarkasmer; men snart visste han att sköta dem, som de voro sjuka till. Åslund TaflNorrl. 2: 119 (1861). Nu fick den, som han ä sjuk till (dvs. en behövlig gliring), fortfor Valdemar. Janson Ön 96 (1908). Östergren (1938: Behandla).
i) i uttr. l. ssgr som ange att ngn simulerar l. utan starkare skäl uppger sig vara vid ohälsa; dels i sådana uttr. som låtsa (sig) vara l. ställa sig l. (numera i sht vard.) göra l. lägga sig sjuk, dels ss. senare led i ssgrna LAT-, SKOL-SJUK. (Hans Våghals) giorde .. sigh med wilia siuuk, lettz kasta vp, stanckade och hades ymkelige ååt (för att vilseleda sina vaktare). Svart G1 148 (1561). Låtsa [sig] vara sjuk. Björkman (1889). Han bara ställer sig sjuk. WoH (1904). Hon sprang inte och smygrökte på toaletten och hon lade sig inte sjuk en gång i månaden. Siwertz Tråd. 27 (1957).
j) om växt(del): angripen av växtsjukdom (särsk. förorsakad av parasiter); äv. dels i n. sg. obest., substantiverat, om fall av växtsjukdom (på en åker o. d.; i sht koll.), dels om fält o. d.: som bär sjuka växter. Kolmodin QvSp. 2: 514 (1750). Et .. siukt sädesstånd. Gadd Landtsk. 3: 466 (1777). Runeberg (SVS) 2: 111 (c. 1827; om löv). (Vissa svamparter) förekomma som ett vanligt symptom hos sjuka växtdelar, serdeles rötter och frukter. BotN 1852, s. 61. Finna wi på wåra åkerfält något sjukt, behöfwa wi endast rådfråga läkaren, ledaren af provinsens försöksstation. MosskT 1887, s. 19. (Bladmögel) motarbetas .. genom att ej förrän om några år odla samma eller närbesläktad gröda på förut sjukt fält. JordbrL 439 (1912). Sjuka d. v. s. genom angrepp av insekter eller parasitsvampar skadade träd. SvSkog. 614 (1928). — jfr BRAND-, MJÖLDAGGS-, RAND-, ROST-, ROTBRAND-SJUK m. fl. — särsk. (i sht lant.) om potatis: skadad av potatissjukdom (särsk. potatissjuka); stundom äv. allmännare: skämd. Mångelskan, som säljer sjuk potatis. Jolin Barnhusb. 33 (1849). (Man skall) ej odla potatis på jord, som de tre senaste åren burit sjuk sådan. JordbrL 442 (1912). En sjuk potatis .. (dvs.) skämd. Cannelin (1921). jfr EFTER-SJUK.
k) i överförd anv.
α) om utseende l. (ansikts)-färg l. röst l. blick l. pulsslag l. tillstånd o. d.: som är uttryck för l. vittnar om l. ger intryck av l. kännetecknas av sjukdom l. illabefinnande (jfr SJUKLIG 1 c α); stundom äv. om trakt l. bygd o. d.: drabbad av sjukdom; ngn gg äv. om dag, angivande att ngn då är sjuk. Om .. (mästaren) har en gesäll eller flere, så tillåtes dem hålla den så kallade fri Måndag, som giör sofwe Tisdag och ofta siuk Onsdag. Nordencrantz Arc. 205 (1730); möjl. ssg. Sjelf underlät jag icke, at under mina resor i de sjuka byggder gifva akt på alt, som var värdt en Medici upmärksamhet. VetAH 1771, s. 24. Zetzell PVetA 1779, s. 10 (om tillstånd). (Jag som var sängliggande i feber) svarade .. med en sjuk ton, att öfverste Chapman torde väl draga försorg om skeppens aftackling och inläggning. Tersmeden Mem. 5: 187 (1781). Hans sjuka färg, utseende. Weste FörslSAOB (c. 1815). Hans pulsar slogo sjukt och ojemt. Almqvist AmH 2: 31 (1840). Nilsson HistFärs 152 (1940; om blick). jfr (†): Känslan / Af sjuka smärtan bortdör / uti den usles hjerta (då han somnar om kvällen). Thomander 2: 593 (1828; lat. orig.: doloris aegri).
β) om fantasi l. grubbel l. tvivel l. sorg l. längtan o. d.: som beror på sinnessjukdom l. själsliga rubbningar, abnorm; ofta (i sht i vitter stil) allmännare l. bildl., dels: onaturlig l. onormal l. osund, dels (närmande sig l. övergående i 2, om sorg l. längtan o. d.) oeg.: kvalfylld l. tärande l. melankolisk; jfr SJUKLIG 3 (slutet). Eurén Kotzebue Orth. 1: 35 (1793; om fantasi). Hon anade aldrig, att inom honom lefde ett sjukt tvifvel, som vid minsta motgång skulle resa hufvudet, och att han aldrig skulle vara man att tro på sig själf, om han stod isolerad. Geijerstam Strömoln 109 (1883). Vagga sin tysta, sjuka sorg .. och somna och dö omsider, det var det bästa. Hallström Purpur 9 (1895). En natur, präglad av trots och fiendskap, sjuk längtan och vemodig ensamhet. TurÅ 1936, s. 280. Sänkt i sjuka grubblerier. Östergren (1938).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., betecknande sådant tillstånd av illabefinnande l. kval l. vanmakt l. av onormalt utseende l. onormal funktion o. d. som uppfattas l. tänkes ss. mer l. mindre överensstämmande med l. påminnande om tillstånd vid sjukdom (jfr 1 h, k β, 3—15); särsk. dels i uttr. sjuk av ngt (t. ex. kärlek, sorg, vrede, skratt), stundom: utom sig l. ”förbi” av ngt, dels (i sht i vitter stil) övergående i bet.: melankolisk l. svårmodig l. kvald (av kärlek) o. d. (äv. i uttr. sjuk till sinnes l. i själen; jfr 1 c). (Lat.) Labo(ra)re Edolore .. (sv.) vara sÿuk aff sorg. GlTer. 7 (c. 1550). Då (dvs. när den tillbedda älskar en annan) plågar Afwund, då, då bär man swarta Strumpor / Är wedh godh Helsa siuk. Lucidor (SVS) 110 (1669). (Sv.) Sjuk till sinnes .. (t.) schwermüthig. Heinrich (1814). O! Det blir ett elände! Wapensköld blir sjuk af vrede (när han får läsa sonens brev). Jolin Kom. 6 (1845). Alltsom stunden för .. (moderns o. tattarens) afresa nalkades, blef hjärtat allt sjukare på Sigurd (som skulle stanna hemma). SLagerlöf i TurÅ 1910, s. 113. Törnblom Livsöd. 60 (1915: sjuk i själen). Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek. HögaV 2: 5 (Bib. 1917). Universum är sjukt och blodsprängt som en dåres hjärna. Sandgren Skymn. 1: 126 (1936). — jfr AVUND-, KÄRLEKS-, LAPP-, LÄNGTANS-, SVART-, TRÅN-SJUK m. fl. — särsk.
a) (i vitter stil, numera bl. tillf.) i uttr. hjärtat blir sjukt för ngn, angivande att ngn blir förälskad i ngn. Säfström Banquer. A 4 a (1753).
b) (vard.) i uttr. som ange att ngn känner sig illa berörd l. känner vämjelse l. starkt obehag l. dyl. av l. vid ngt l. då han tänker på ngt o. d. (särsk. i uttr. bli sjuk av ngt) l. att ngt kommer ngn att känna sig illa berörd osv.; äv. i uttr. vara sjuk över ngt, tycka ngt illa vara, misstycka ngt; i sht förr äv. i uttr. sjuk åt ngt, illa berörd av l. fylld av ovilja mot l. leda vid ngt. Jag (vet) just intet eller, hwad det är åt, at bry sig om, hwad andra tycka och ä sjuka öfwer, hwar och en sörjer för sig sjelf. Amman 29 (1756). Tvi Svagdricka gör mig sjuk. Bellman (BellmS) 1: 20 (c. 1770, 1790). Man kan just bli sjuk af hans krus, af hans prat. Weste (1807). Bremer Brev 2: 153 (1841: åt). Det luktar så att man kan bli sjuk. Björkman (1889). HågkLivsintr. 15: 46 (1934).
c) (vard.) i sådana uttr. som skratta l. springa sig sjuk, skratta osv. så att man blir helt ”slut”, skratta osv. sig fördärvad; förr äv. i utvidgad anv., i uttr. prata l. skriva sig sjuk, gm oförsiktigt prat resp. skrivande ådra sig olägenheter l. komma i trångmål l. knipa o. d. (Sv.) En gång pratar han sig sjuk .. (fr.) il lui prendra mal un jour d’avoir tant parlé. Weste (1807). Dens. FörslSAOB (c. 1815: skrifva). (Sv.) Skratta sig sjuk .. (lat.) risu rumpi, emori. Lindfors (1824). Nu har jag sprungit mig sjuk och fördärvad. Östergren (1938).
B. i vissa speciella oeg. l. bildl. anv.
3) [jfr 1 k α] (i sht i fackspr.) om kläder l. dryck l. födoämne o. d.: bakteriehaltig l. infekterad l. innehållande olämpliga l. skadliga beståndsdelar o. d.; förr äv. (om mjölk): skadad gm trolleri. Att bota siuk eller förtrollad Miölk. Landsm. 2: XLI (i handl. fr. 1722). Der mjölken var mer eller mindre ”sjuk” på grund af närvaro af skadliga eller stora mängder bakterier, der kunde man (osv.). LAHT 1896, s. 11. All öfverföring af smitta genom smutsiga eller sjuka kläder skall fullständigt förekommas. Tenow Solidar 2: 61 (1906). — jfr DYNT-, PEST-SJUK. — särsk. (i sht brygg.) om öl l. vin: vars smak o. klarhet skadats av mikroorganismer l. kemiska utfällningar. GHT 1896, nr 174, s. 2 (om öl). Bort med jästen, innan den gör ölet sjukt. Reichard Brygg. 14 (1899). ”Sjuka”, grumliga, viner skulle behandlas med störens fiskblåsa. Knaust Krög. 11 (1942).
4) fylld av åstundan l. begär (efter ngt l. ngn); som visar stark benägenhet (att göra ngt); vanl. dels (numera ofta ngt vard.) i uttr. sjuk efter, äv. på (jfr 10 slutet), förr äv. i ngt l. ngn, dels ss. senare led i ssgr (med förleden angivande vad man åstundar osv.). Siwk j spörsmål och orda trättor. 1Tim. 6: 4 (Bib. 1541). Man säjs famil(järt) Vara sjuk efter en ting, när man har ett starkt begär därefter. Weste FörslSAOB (c. 1815). Se, fattigdomen är intet värd, / om den sneglar sjukt på dem som besitta, / och rikedomen med all dess flärd / är måhända bättre än avundens smitta. Kumlien Träd. 29 (1934); jfr 2. Sjuk .. på l. efter sötsaker. Östergren (1938). Jag var vid det laget så sjuk efter Vogels fiol, att jag tiggde chauffören att köra fort. Siwertz Förtr. 210 (1945). — jfr BEHAG-, BERÖM-, BOK-, DANS-, DISPYT-, DRÖM-, FRÅG-, FÖRNÄM-, GIFTAS-, GRANN-, GRUB-, BEL-, GRÄL-, GÄSP-, GÄSTABUDS-, HEM-, HÅNGEL-, HÄDE-, HÄRSK-, KIV-, KLANDER-, KVINNO-, LEK-, LIGG-, LOV-, LÄS-, LÖN-, MAN-, PARTI-, PENNING-, PLADDER-, PRAT-, PRÅL-, RANG-, RAP-, REGERINGS-, RES-, SÄLLSKAPS-, TADEL-, TITEL-SJUK m. fl.
5) i fråga om en människas (l. hennes hjärtas l. själs o. d.) beskaffenhet i etiskt l. religiöst avseende: skuldbelastad l. syndig l. oren l. svag; utom i vitter l. högre stil numera företrädesvis om samvete: dålig, ond; jfr SJUKLIG 5. Een sådana predican (om syndernas förlåtelse) .. är then rette läkedomen för siwka sielar. LPetri 2Post. 26 b (1555). Tu (dvs. Jesus) hudflängdes och afkläddes, / At min siuka, nakna siäl / Måtte läkias, prydas wäl. Swedberg Ps. 1694, 188: 18; jfr Ps. 1937, 75: 14. Uti .. (Kristi) rike äro swaga och sjuka människor, .. dem man måste sköta. Borg Luther 1: 563 (1753). Menniskohjertat är sjukt: derför det dväljes i mullen. BEMalmström 6: 4 (1840). Efter syndafallet är menniskonaturen hvarken alldeles oförderfvad ej heller alldeles död i synden, utan endast försvagad och sjuk. Cornelius LbKyrkoh. 30 (1860). (Universitetskanslerns) sjuka samvete torde nog i tysthet hviskat, att han .. bar största ansvaret (för universitetets svaga ekonomi). Rudbeck Bref CLVI (1905). (Snoilskys dikt ”På Polens grav”) där Polen ligger som Europas sjuka samvete. Hallström i 3SAH 42: 189 (1931); jfr SAMVETE 4 i β. — jfr SAMVETS-SJUK. — särsk. (†) i utvidgad anv., om fattning: som vittnar om skuldmedvetenhet l. dåligt samvete; jfr 13. (Vid konseljen) blefvo alla af .. (riksdrotsens) tanke, hvarvid Adlercreutz (som tidigare hade intagit en motsatt ståndpunkt) röjde en flat och sjuk kontenans. Trolle-Wachtmeister Ant. 191 (1809).
6) (numera föga br.) i fråga om effektivitet l. förmåga l. styrka l. soliditet o. d. (i sht i ekonomiskt avseende): svag l. kraftlös l. vanmäktig; jfr 7. (Prästerna) hafwa fått störste delen (av bibeltryckstunnan) sin koos (från antikvitetskollegiet), hwarigenom nu detta Collegium så siukt wordet, att det måste förgås, om icke (osv.). Schück VittA 2: 192 (i handl. fr. 1691). Hwad sjukt regerings sätt, der alla lika råda? Nordenflycht Svea 22 (1743). — särsk.
a) om finanser o. d.: svag l. dålig. Du wet, .. att finanserna stått rätt sjukt; men deszmera stort har herrskapet lefwat. JournLTh. 1810, s. 690. Hvad har väl du, mer än någon annan af oss med friska viljor och sjuka finanser, att frukta af en executif auction? Zedritz 2: 10 (1857).
b) om penningpung: tom på pengar; äv. [jfr t. krank im beutel] i uttr. sjuk i pungen, om person: pank. Dher ingen siukdom wankar, dher blijr Medicus siuker i pungen. Grubb 602 (1665). Lindfors (1824).
c) om jäst(cell): som har dålig jäskraft, kraftlös, svag. Sådan sjuk jäst (som är en följd av utrörning av jästen med friskt vatten alltför ofta) bringar man i beröring med vört, som vid jäsningens början aftappas då de sjuka jästcellerna satt sig till botten, och denna vimlar nu af nya kraftiga jästceller. Lindberg Ölbr. 94 (1885).
7) stadd i l. kännetecknad av (moralisk l. andlig l. politisk) upplösning; (moraliskt l. andligt l. politiskt) försvagad l. splittrad o. d.; i sht om land l. samhälle o. d.; jfr 6. Många ombyte giöra ett siukt Land .. (dvs.) Många förandringar vthi ett Regimente, bodha Landet intet gott. Grubb 557 (1665). Ett sjukt samhälle. Lindfors (1824). Är det icke en sjuk stat, der man använder så mycken kostnad och omsorg, att försköna bofvarnas hemvist, der man liksom tar brottet i försvar och hyllar missgerningsmän? Nicander Minn. 1: 247 (1831). Svea rike var sjukt allt intill döden. Lindqvist Dagsl. 2: 11 (1900). För det sjuka samhället hade den sinnessjuke konungen (dvs. G. IV A.) icke varit den rätte läkaren eller ledaren. SvH IX. 1: 46 (1908). Det sjuka insolventa Kina. Lilliehöök Nohara JapAns. 223 (1936). — särsk. (numera bl. tillf.) om språk: stadd i upplösning (på grund av främmande inflytande). SvMerc. 3: 911 (1758; om svenska språket under 1500-talet).
8) [jfr 1 k α, 2] (i vitter stil) om ljus l. dager l. töcken o. d.: (gul- l. grå)blek l. svag l. matt; jfr SJUKLIG 6 slutet. Unga flickor (sutto) och sydde (i sorgehuset) i den sjuka dagern, som föll genom de hvita lakanen (som hängde för fönstren). Strindberg TjqvS 1: 106 (1886). Solen (hade) sjunkit, och sjukt ett skimmer / dröjde än öfver islugn sjö. Reuter NSång. 54 (1888). Lyktorna inneslötos av sjuka töckenringar och själva ljuset tycktes angripet av en hopplös melankoli. Siwertz Låg. 285 (1932). Solen gick i töcken och det bleka, citrongula ljuset blev sjukt som vid solförmörkelse. Nilsson HistFärs 240 (1940).
9) om vissa varor l. tekniska produkter o. dyl. l. om brev, angivande att de äro behäftade med vissa fel.
a) (numera bl. tillf.) om metall l. ställe på metallföremål o. d.: som (på grund av materialfel) visar nedsatt hållfasthet; äv. (med nära anslutning till 1) om ull: som saknar elasticitet o. glans (o. härrör från sjuka (se 1) får), slapp o. matt. SFS 1831, s. 44 (om ull). Bevis för att metaller genom olämplig behandling vid framställandet eller bearbetandet kunna bli sjuka samt att i och för sig förträffliga och hållbara metallkroppar .. kunna uppvisa sjuka ställen. NDA 1913, nr 60, s. 2.
b) [jfr t. kranke gläser, pl.] (i fackspr.) om glas (med för hög alkalihalt): som kännetecknas av (till att börja med finmaskig, senare grövre, gråaktig) sprickbildning o. utfällning av en klibbig, basisk vätska på ytan (o. därav följande ogenomskinlighet), som har glassjuka. SvSlöjdFT 1905, nr 1, s. 18. Tyvärr framträder orneringen ej särdeles väl å en del .. äldre glas, beroende på att de ofta äro sjuka. Fatab. 1910, s. 160. En metod .. att bota s. k. sjuka glas. STSD(A) 1945, nr 31, s. 12.
c) [efter motsv. anv. i d.] (föga br.) om brev: försedd med ofullständig l. felaktig adress. NordPostT 1940, s. 229. Därs. 1952, nr 12 B, s. 50.
10) i sht lant. om jord l. åker o. d.: ofruktbar l. dålig (på grund av att jorden osv. är vattensjuk l. lider av jordtrötthet l. innehåller skadliga djur). Myckit (av grödan) wardt förderfwat, / Ty Jorden war blöt och siuk. PolitVis. 346 (1650). Det förnämsta botemedlet .. (mot skada gm ”mask” som angriper frön i jord) tyckes .. derutinnan bestå, att den sjuke åkren hjelpes, samt att frisk och god säd utsås. Wallerius Åkerbr. 225 (1761). Uppenbarligen kunde således de karakteristiska bakterier, som förorsaka knölarne hos ärtväxter, af något okändt skäl icke trifvas på den sjuka jordens plantor. MosskT 1890, s. 322. — jfr BET-, KLÖVER-SJUK. — särsk. (numera föga br.) i uttr. sjuk på (en växt; jfr 4), övermätt l. trött på (en växt) o. därmed olämplig för odling av denna. LAHT 1904, s. 218.
11) [jfr 2, 4, 10] ss. senare led i ssgr med bet.: som befinner sig i ett otillfredsställande l. dåligt tillstånd till följd av (riklig) förekomst av ngt som anges gm förleden l. som utmärkes av (benägenhet för) förekomst (i riklig mängd) av ngt som anges gm förleden; se REGN-, VATTEN-SJUK.
12) onormal l. absurd l. grotesk l. ”vansinnig” o. d.
a) [efter motsv. anv. i eng.] om humor: som väljer groteska l. makabra l. sadistiska motiv o. behandlar dessa på ett absurt l. ”vansinnigt” sätt; äv. om författare l. verk o. d.: som representerar sådan humor. Mad 1962, nr 5, s. 30. ”Sjukast” i .. (Viktor Perssons) produktion är Den lille odygdsmakaren. Sjukare än denna grymma saga blir nog aldrig Lasse O’Månsson eller andra exponenter av s. k. sick humor. KvällsP 1965, nr 37, s. 18.
b) (i vissa kretsar, vard.) om färg (i sht skarpt lila l. gul l. grön): uppseendeväckande djärv (o. utan samklang med omgivningen), ”vansinnig”. Klänningar i ”sjuka” färger. SvD(A) 1965, nr 247, s. 18.
13) som icke är i sin ordning l. som sig bör l. icke tål insyn o. d.; särsk.: tvivelaktig, misstänkt, suspekt, ”skum”; ofta dels om sak (se SAK, sbst. 6), dels i n. sg. ss. predikativ till allmänt neutralt pron. l. substantiverat; i sht förr äv.: som icke bådar gott, motig, besvärlig (särsk. i uttr. det går sjukt till, betecknande att ngn stöter på motigheter); jfr SJUKLIG 7. Conferera .. Carlesons bref med Edra ock mina, så synes straxt, at räkningen (rörande F. Hasselquists efterlämnade skulder) är sår och siuk i högsta grad. Linné Bref I. 2: 181 (1752). Kempe FabritiiL 128 (1762: det började .. gå sjukt till). En god sak behöfver aldrig döljas, men om saken är sjuk, kännes den allra bäst igen af hemligheter. Chydenius 302 (1766). Herman (till sin far). Jag påminner mig nu, att Fanny och jag, som barn, aldrig fingo leka der bland stenarna (där fadern funnit en kista nedgrävd, som hans maka misstänkes ha känt till), ”för att inte stöta oss”, sa vår fostermor. Berthel. Ser du! Ser du! Det der låter en liten smula sjukt. Jolin Barnhusb. 59 (1849). Det var ändå något sjukt i hans frikostighet, precis som om pengarna bränt så han bara ville bli av med dem. Siwertz Tråd. 55 (1957). — särsk. om punkt (se d. o. 8 b slutet), äv. fråga o. d.; ofta övergående i bet.: ömtålig l. känslig. Cavallin (1876). Hvad som egentligen menas med idealist har ännu icke blifvit klargjort och som alla sjuka frågor har äfven denna funnits lämplig att hållas sväfvande. Strindberg NRik. 87 (1882). Det förr så glada .. paret blef .. rof för en .. djup förstämning. .. Samtalet hade synbarligen råkat någon sjuk punkt. Hertzberg Päivärinta 3: 297 (1886). Siwertz JoDr. 217 (1928).
14) (i vitter stil) fördärvlig l. lågsinnad l. ondskefull; jfr 7. När wi ha gjort som bäst, / Då säger sjukt förtal att wi ej gjort det. Hagberg Shaksp. 5: 314 (1848; eng. orig.: What we oft do best, / By sick interpreters, once weak ones, is / Not ours). Det klara ljuset från en lyftad panna .. / är med oss genom ondskans tider, / då sjuka makter stiga upp ur djupen. Silfverstolpe Heml. 9 (1940).
15) (†) om morgon: mulen (o. dyster l. trist); jfr 8. En siuk morgon plär ey sällan solen dölja. TRudeen Vitt. 151 (1696). En siuker Morgon giör en härlig Middags Qwäll. Frese VerldslD 1 (1715, 1726).
-ANMÄLA~020. anmäla (ngn) ss. sjuk; i sht refl.; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr -rapportera. FörslTjReglArm. 1885, 3: 55 (i p. pf., om officer). Lo-Johansson Sold. 43 (1959; refl.). —
-ANSTALT~02 l. ~20. [jfr t. krankenanstalt] (numera bl. mera tillf.) = sjukvårds-anstalt. Wikforss 1: 971 (1804). —
-ARREST. (förr) arrestlokal för sjuk arrestant; jfr -cell. Flintberg Lagf. 3: 294 (i handl. fr. 1796). Uppl. 2: 675 (1908). —
-ATTEST. [jfr t. krankenattest] (numera föga br.) sjukintyg. TjReglArm. 1858, 1: 263 (i fråga om hästar). TySvOrdb. 1: 1350 (1932). —
-AVDELNING~020. avdelning (se d. o. 3 a) för behandling l. vård av sjuka (t. ex. på sjukhus l. fartyg). Andersson (c. 1880) i 3SAH 7: 268 (på sjukhus). Form 1954, s. 43 (på fartyg). —
-BAD. (numera bl. tillf.) bad använt l. ordinerat i terapeutiskt syfte; äv. konkret, motsv. bad 1 a β. Blanche FlStadsg. 236 (1847; konkret). 2UB 1: 547 (1898). —
-BEFÄL. (förr) befäl för sjuka (vid en förläggning l. inom ett förband o. d.). TjReglArm. 1858, 2: 262. —
-BEHANDLING. behandling av sjuk l. sjuka (särsk. om sådan behandling utförd av läkare o. d.); sjukdomsbehandling; läkemetod; i sht förr äv. om skriftlig redogörelse för sådan(a) behandling(ar). Ling Gymn. 138 (1840). De för insigten om (L. G. Brantings) .. praktiska verksamhet mycket vigtiga s. k. sjukbehandlingarna, en stor samling, motsvara tiden 1828—1880. HjLing (1882) hos LGBranting 1: LI. Gymnastiken som sjukbehandling. FörhLäkS 1896, s. 128. Den närmaste tidens uppgifter på ortopediens område .. inom offentlig och enskild sjukbehandling. SvLäkT 1935, s. 993. —
-BESKED. i sht mil. skriftlig rapport om sjuklighet (inom ett militärt förband o. d.); jfr -förslag. FörslTjReglArm. 1885, 3: 55. —
-BESLAG. hovsl. hovbeslag använt för att förekomma l. avhjälpa fel l. sjukdom i hoven l. för att rätta till felaktig benställning; motsatt: normalbeslag; jfr ring-sko 1. 2SvLäkSH 12: 15 (1863). —
-BESÖK. [jfr t. krankenbesuch]
1) besök hos sjuk(a), särsk. av läkare; jfr -visit. GT 1786, nr 16, s. 3 (av läkare). Östergren (1938; äv. av anförvanter o. d.).
2) (numera bl. tillf.) besök (hos läkare) som avlägges av sjuk(a); äv. om besök hos veterinär för rådfrågning angående l. behandling av medfört sjukt djur. NVexjöBl. 1847, nr 27, s. 4 (hos veterinär). Björkman (1889). —
-BESÖKA. [jfr -besök 1] (mera tillf.) avlägga l. göra sjukbesök (se d. o. 1) hos (ngn). GbgP 1957, nr 157, s. 1. Lundagård 1958, nr 3, s. 15 (om läkare). —
-BESÖKARE. person som besöker sjuk(a); särsk. om person med uppgift att besöka sjuka för att kontrollera l. höra sig för om deras tillstånd (jfr -kontrollant, -visitatör); äv. oeg. Hagberg Shaksp. 11: 314 (1851; oeg.). UNT 1938, nr 170, s. 8 (inom nykterhetsloge). —
-BETJÄNING. (numera bl. tillf.) om (kår av) sjukvårdspersonal. Ehrensvärd HushRegl. 1761—62, § 737. —
-BIDRAG ~02 l. ~20. ekonomiskt bidrag vid sjukdom (l. till utbetalad sjukhjälp l. dyl.); särsk. dels om bidrag till värnpliktig vid familjemedlems sjukdom, dels om bidrag till ngn som lider av långvarig sjukdom (som icke antas bli varaktigt bestående). BtRiksdP 1923, III. 1: nr 18, s. 4 (om sjukdagsbidrag). SocÅb. 1940, s. 202 (till värnpliktig). SFS 1962, s. 921 (vid långvarig nedsättning av arbetsförmåga). —
-BOK.
-BOX. box (kätte) avsedd för sjukt (l. sjuka) djur; jfr -bås. SD(L) 1897, nr 377, s. 3 (för hästar). —
-BUD, förr äv. -BÅD.
1) underrättelse om att ngn blivit sjuk; särsk. om sådan underrättelse till läkare l. präst med kallelse till den sjuke. SvTyHlex. (1872). Nackdelarna (ss. provinsialläkare): ofta 12—14 timmars arbetsdag, sjukbud om nätterna, telefonsamtalen när man just somnat. DN(A) 1964, nr 230, s. 17. särsk. i sådana uttr. som gå med sjukbud, (gå o.) underrätta om att ngn blivit sjuk, fara l. resa på sjukbud, fara l. resa för att besöka sjuk(a), få sjukbud efter sig l. bli kallad i sjukbud, bli kallad till en sjuk. Jag fick ett sjukbåd efter mig i går. Bremer Brev 1: 217 (1832). Doktorn hade blifvit bortkallad i sjukbud. Carlén Förm. 1: 355 (1851). (Läkaren kallad) Sitting Bill var bortrest på sjukbud. Lindqvist Stud. 43 (1906). Fara på sjukbud. Hammar (1936). Gå med sjukbud. Östergren (1938).
-BYRÅ. om organ i Sthm under kristiden i samband med första världskriget med uppgift att handha frågor rörande tilldelning av matransoner åt sjuka. DN(A) 1918, nr 220, s. 13. —
-BÅS. bås avsett för sjukt (l. sjuka) djur (i sht nötkreatur); jfr -box. TT 1874, s. 60 (för hästar). —
-BÄDD. [jfr t. siechbett, krankenbett, eng. sick-bed] bädd avsedd för sjuk l. där ngn ligger sjuk; särsk. (i sht i vitter stil) dels i sådana uttr. (åsyftande sängliggande på grund av sjukdom) som intaga l. ligga på sjukbädden, lägga l. kasta ngn på sjukbädden (om ngt sakligt), stiga l. komma upp från sjukbädden, dels i utvidgad anv., övergående i bet.: sjukdom(speriod) som medför sängliggande (särsk. i uttr. lång sjukbädd); jfr -läger 1, -säng o. sjukdoms-bädd. Nordforss (1805: Komma opp). En hjertängslan, som laggt honom på sjukbädden. Fryxell Ber. 6: 370 (1833). En obetydlig anledning tvang honom intaga sjukbädden. Hygiea 1861, s. 22. Den häftiga strid, i hvilken hon kom med sig sjelf .. kastade henne på sjukbädden. Idun 1888, s. 34. (Det) har temligen grundligt redogjorts för sjukrummet, dess inrättning, uppvärmning, belysning och ventilation, sjukbädden (osv.). Hygiea 1898, 1: 522. Man brukar önska att en lång sjukbädd skall besparas anhöriga och den som är sjuk. Kræmer Brantings 351 (1939). —
-BÄRARE. [jfr t. krankenträger] person som bär sjuk(a); särsk. mil. om soldat med uppgift att (på bår) bära undan sårade från slagfältet. SFS 1831, s. 179. Martinson ArméHor. 268 (1942; om soldat).
-kompani. [jfr t. krankenträgerkompanie] (förr) mil. KrigVAH 1855, s. 94 (om tyska förh.). TrängRegl. 1940, s. 391.
-CELL. (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) vid fängelse o. d.: cell för sjuk intern; jfr -arrest. Almqvist FrihStr. 25 (1877). —
-DAG. om dag då ngn är l. varit sjuk- (skriven) l. intagen på sjukhus; särsk. använt ss. enhet utifrån vilken kostnader för sjukvård l. sjukersättning beräknas; jfr sjukdoms-dag. Ehrensvärd HushRegl. 1761—62, § 736.
Ssgr: sjukdags-avgift. (numera bl. tillf.) avgift erlagd per sjukdag. BtRiksdP 1900, 8Hufvudtit. s. 175 (om avgift erlagd av landsting till sjukhus).
-bidrag. (förr) statsbidrag till sjukkassa utgående per sjukdag. BtRiksdP 1926, I. 11: nr 117, s. 145. —
-DEPARTEMENT. (förr) sjömil. om avdelning av sjukvårdsinrättning vid örlogsstation. ResolBefAmir. 7/9 1836. —
-DIET. [jfr t. krankendiät] i sht med. diet (se d. o. 3) för sjuk(a); i sht förr äv. allmännare: för sjuk(a) lämpligt levnadssätt (jfr diet 1). SvTyHlex. (1851). KonvLex. (1864; allmännare). Föra sjukdiet. Östergren (1938). —
-FARTYG~02 l. ~20. fartyg för transport o. vård av sjuka l. sårade; jfr -båt, -skepp, -transport-fartyg, sjukhus-fartyg, sjukvårds-fartyg. Ehrensvärd HushRegl. 1761—62, § 754. SoldISjukv. 1942, s. 241. —
-FREKVENS. (i sht i fackspr.) frekvens av sjukdomsfall; jfr sjukdoms-frekvens. Bergman Folksj. 121 (1875). —
-FÄRG. (numera bl. tillf.) färg som utmärker en sjuks hy; särsk. i uttr. ha sjukfärg, se sjuk l. sjuklig ut. Holmberg (1795; under malade). —
-FÖDD, p. adj. [jfr död-född] (numera föga br.) född sjuk, sjuk vid födelsen. VDAkt. 1799, nr 37 (om barn). —
-FÖRESTÅNDERSKA~00200. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) sjuksköterska som förestod sjukavdelning l. dyl. vid sjukhus. BtRiksdP 1892 B, I. 1: nr 1, s. CLIX (vid garnisonssjukhus). Dillner Sjuksköt. 68 (1934; angivet ss. använt i Lund omkr. mitten av 1800-talet). —
-FÖRKLARING. (i sht i fackspr.) av tjänsteman på heder o. samvete avgiven skriftlig försäkran att han under åtnjuten sjukledighet varit oförmögen att tjänstgöra på grund av sin sjukdom. SFS 1955, s. 1597. —
-FÖRNÖDENHET~0102 l. ~0200. (numera bl. tillf.) i pl.: förnödenheter i fråga om sjukvård. FörvaltnReglFl. 1825, s. 253. —
-FÖRSLAG. (numera föga br.) sjukbesked l. sjukrapport; jfr förslag, sbst.3 3 a. PH 5: 3146 (1751). SFS 1914, s. 1243. —
-FÖRSÄKRA. jfr försäkra 2 o. -försäkring; ofta p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Forssell Stud. 2: 65 (1884, 1888; i p. pf., om tyska förh.). SvD(A) 1909, nr 289, s. 5. —
-FÖRSÄKRING. [jfr t. krankenversicherung] försäkring (se d. o. 2) varigm försäkringstagare garanteras ekonomisk ersättning vid sjukdom; jfr -hjälps-försäkring, -penning-försäkring, sjukdoms-försäkring, sjukvårds-försäkring. Lille Försäkr. 131 (1882; om tyska förh.). De svenska lifbolagens sjukförsäkring är typisk för Sverige. 2NF 25: 707 (1916). Lag om allmän sjukförsäkring. SFS 1947, s. 1.
Ssgr: sjukförsäkrings-avgift. avgift för (obligatorisk) sjukförsäkring. BtRiksdP 1946, Höstsess. 8—11: 3SärskUtsk. nr 1, s. 46.
-besked. legitimationshandling avsedd att användas av sjukförsäkrad vid besök på försäkringskassa l. hos läkare o. d.; jfr -kort 2. BtRiksdP 1957, IX. 2: nr 32, s. 3.
-bolag. (om ä. l. utländska förh.) bolag som driver sjukförsäkringsverksamhet. SFS 1900, Bih. nr 8, s. 47.
-förening. (om ä. l. utländska förh.) förening utövande sjukförsäkringsverksamhet. SvUppslB 24: 941 (1935).
-GRÄNS. (förr) på örlogsfartyg: gm förhänge av segelduk o. d. avskilt område förbehållet sjuka o. sårade; jfr gräns 1 c slutet o. -tält. Konow (1887). —
-GYMNAST. person som ger behandling medelst sjukgymnastik (o. massage); numera vanl. om person med (gm sjukgymnastexamen erhållen) legitimation att yrkesmässigt ägna sig åt sådan verksamhet; jfr medikal-gymnast. BetGymnUnderv. 1859, s. 7. Legitimerad sjukgymnast. SFS 1937, s. 1845.
-institut. institut för utbildning av sjukgymnaster; jfr sjukgymnastik-institut 2. BtRiksdP 1957, I. 13: nr 160, s. 1.
-GYMNASTIK. gymnastik (i förening med massage) för behandling av kroppsliga anomalier l. sjukdomstillstånd, med rörelser utförda av den sjuke själv l. gm annan persons (sjukgymnasts) medverkan l. med tillhjälp av apparatur; stundom äv. om läran om (användning av) sådan gymnastik; jfr medikal-gymnastik. Giva l. taga sjukgymnastik. Manuell, mekanisk l. maskinell sjukgymnastik, sjukgymnastik med biträde av sjukgymnast resp. med tillhjälp av speciellt konstruerad apparatur. Journalen 1826, nr 29, s. 3. Den inhemska litteraturen inom sjukgymnastiken är fattig. Hartelius Sjukgymn. 4 (1870). (Per Henrik) Ling proklamerade .. sin sjukgymnastik som ett universalmedel mot ohälsa, men särskilt verksamt vid hjärt- och lungsjukdomar. Fåhræus LäkH 3: 105 (1950).
Ssgr: sjukgymnastik-institut. 1) institut där sjukgymnastik (o. massage) ges. SmålAlleh. 1883, nr 8, s. 1. 2) institut för utbildning av sjukgymnaster. BrRiksdP 1957, I. 13: nr 160, s. 52.
-GYMNASTISK. adj. till -gymnastik. Hygiea 1839, s. 98 (om behandling). SFS 1887, nr 55, s. 3 (om institut). Flodström SvFolk 118 (1918; om metoder). —
-HEM. anstalt l. hem (se d. o. I 2 e β α’) för sluten sjukvård, särsk. för vård av långvarigt sjuka. Enskilt l. privat sjukhem, sjukhem som drives av enskild(a) person(er). Stockholms sjukhem (1867; boktitel). SFS 1962, s. 490. —
-HISTORIA.
1) i sht med. om en sjukdoms utvecklingshistoria hos en viss person; särsk. om sådan historia ss. grundval för en läkares diagnostiska arbete, anamnes; jfr sjukdoms-berättelse, -historia 1. FörhLäkS 1872, s. 260. Jacobæus HjärtBlodSj. 78 (1935).
-HISTORISK. [jfr -historia] (numera bl. tillf.) som har avseende på en persons sjukhistoria (se d. o. 1). Hygiea 1839, s. 73 (om uppgifter). —
-HJON.
2) (numera föga br.) sjuk person som underhålles av andra människor l. av det allmänna l. som är intagen å allmän inrättning; jfr hjon 3. Strindberg TalNat. 8 (1910). —
-HJÄLP.
2) [eg. specialanv. av 1] ekonomiskt understöd l. ekonomisk ersättning vid sjukdom; i fråga om nutida sv. förh. särsk. (i fackspr.) ss. sammanfattande benämning på sjukvårdsersättning o. sjukpenning; jfr hjälp 1 d β. AB 1865, nr 31, s. 2. Sjukhjälp i form av sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård utgår vid varje sjukdom för högst sjuhundratrettio dagar. SFS 1958, s. 1209.
Ssgr (till -hjälp 2): sjukhjälps-bidrag. (i sht i fackspr.) statsbidrag till sjukkassa för utbetalad sjukhjälp. SFS 1947, s. 10.
-fond. (i sht i fackspr.) fond för sjukhjälp (vid sjukkassa); jfr sjuk-fond. SFS 1910, nr 77, s. 33.
-försäkrad, p. adj. (numera bl. mera tillf.) sjukförsäkrad. SFS 1910, nr 77, s. 5 (om sjukkassemedlem).
-klass. (numera i sht i skildring av ä. förh.) klass av sjukhjälp (varierande efter storleken av erlagd premie); jfr sjukpenning-klass. BtRiksdP 1926, I. 11: nr 117, s. 177.
-tid. tid under vilken sjukhjälp erhålles. SFS 1910, nr 77, s. 6. BtRiksdP 1957, IX. 2: nr 5, s. 4. —
-HUS, se d. o. —
-HUSTRU. (†) (gift kvinna tjänstgörande ss.) sjuksköterska; jfr hustru 1 o. -gumma. Hjelt Medicinalv. 2: 395 (i handl. fr. 1756). Gosselman Col. 1: 131 (1830). —
-HYTT. hytt (på fartyg l. i ambulans o. d.) för sjuk(a). Wrangel SvFlBok 372 (1898). SvRödK 1938, s. 308 (i ambulans). —
-HÄRBÄRGE ~020. (i sht i fackspr.) enkel l. provisorisk sjukvårdsinrättning, särsk. upprättad i ödemarksområde l. vid katastrofartad situation. PT 1892, nr 293, s. 1. SFS 1935, s. 917 (i ödemarksområde). jfr rödakors-sjukhärbärge. —
-HÄST.
2) (numera bl. tillf.) om häst för transport av sjuk(a). Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 315 (1879). —
-IL. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) plötsligt påkommande tillstånd som utgör (l. uppfattas ss.) yttring av en sjukdom; jfr il, sbst.2 2. Gadelius Tro 1: 222 (i handl. fr. c. 1882). —
-JOURNAL. journal över sjukdomsfall (särsk. förd av läkare över patient); äv. oeg. l. bildl.; jfr sjukhus-journal. IT 1791, nr 39, s. 2. Den öfver hvarje patient förda speciella sjukjournalen. Hygiea 1839, s. 58. Engström o. Carlson HlednTrafik. 12 (1917; för anteckningar om järnvägspersonals sjukledighet). SvLittTidskr. 1963, s. 157 (oeg., om brev vari brevskrivaren beskriver sin sjukdom). —
-KAMMARE. [jfr t. siechkammer, siechenkammer] (numera föga br.) (mindre) sjukrum; jfr kammare, sbst.2 2 a. KulturbVg. 1: 147 (1762). Tholander Ordl. (1872). —
-KASSA. [jfr t. krankenkasse] kassa (se kassa, sbst.1 7) som lämnar sina medlemmar ekonomisk hjälp vid sjukdom (o. barnsbörd); äv. om lokal(er) l. byggnad där sådan kassa är inrymd; jfr -hjälps-kassa, -låda. Allmän sjukkassa, sjukkassa som står öppen för alla; särsk. om var o. en av de sjukkassor som efter den 1/1 1955 administrera den allmänna sjukförsäkringen. Erkänd sjukkassa (om förh. före 1955), statsunderstödd sjukkassa. PH 5: 3527 (1753). Östergren (1938; om lokal). jfr fortsättnings-, riks-sjukkassa m. fl.
-inspektör. (förr) inspektör för sjukkasseväsen (o. tillika föreståndare för sjukkassebyrå). SFS 1910, nr 150, s. 2.
-nämnd. (förr) av sakkunniga sammansatt nämnd med uppgift att samråda med tillsynsmyndighet för sjukkassor. SFS 1910, nr 150, s. 13.
-patient. (numera nästan bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) till sjukkassa ansluten patient. Heerberger NVard. 146 (1936).
-praktik. (numera nästan bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) läkarpraktik för sjukkassepatienter. Östergren (cit. fr. 1933).
-tidning. Svensk Sjukkassetidning. (1907; titel).
-väsen(de). sammanfattande, om allt som hör till sjukkassors organisation o. verksamhet (i ett land). SFS 1891, nr 81, s. 6. —
-KAVLE l. -KAVEL. (förr) inom ett byalag använd kavle med inskurna bomärken utvisande den ordningsföljd i vilken byalagets medlemmar skulle hjälpa en sjuk medlem. RedNordM 1908, s. 11. —
-KLÄDER, pl. kläder som bäras (l. äro avsedda att bäras) av sjuk(a); sjukhuskläder; jfr -beklädnad, -dräkt, -mundering. KrigVAH 1817, s. 28. —
-KOMMUNION. [jfr t. krankenkommunion] kyrkl. kommunion (se d. o. 1) vid ngns sjukbädd. KyrkohÅ 1903, MoA. s. 99 (om tyska förh.). —
-KONTROLL. kontroll av sjuk(skriven) persons hälsotillstånd, särsk. utövad av sjukkassa (gm sjukbesökare). SFS 1906, nr 107, s. 2. —
-KONTROLLANT. (vid sjukkassa anställd) person med uppgift att besöka sjukskrivna o. kontrollera deras hälsotillstånd, sjukbesökare. AdrKalSthm 1913, s. 240. —
-KORT.
1) kort varpå uppgifter om sjukdom antecknas; särsk. om sådant kort använt av statliga verk för sjukanmälan av anställd till sjukkassa. SFS 1954, s. 1838.
-LAMAD l. -LAMMAD, p. adj. [jfr sv. dial. (Estl.) siuglamade, sjuklammot] (†) ofärdig l. lam l. förlamad (av sjukdom); jfr lama, v. 1. Teitt Klag. 46 (1556; om man). KyrkohÅ 1902, MoA. s. 89 (1595; i pl. best., substantiverat). —
-LEDIG. ledig från arbete l. tjänst på grund av sjukdom; äv. substantiverat. SvD(A) 1918, nr 276 A, s. 7 (i pl., substantiverat). —
Ssgr: sjukledighets-arvode. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) sjuklön. SFS 1925, s. 1107. Därs. 1926, s. 515.
-LÅDA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) låda (se låda, sbst.1 1 b) vari hantverksskrå o. d. förvarade kassa avsedd för sjukhjälp till medlemmarna; vanl. i utvidgad anv., om sjukkassa. Alm MurgesällSthm 92 (i handl. fr. 1744; i utvidgad anv.). Sjövall o. Höjer 204 (1929; om ä. förh.). —
-LÄGER. [jfr t. krankenlager]
1) (i sht i vitter stil) = -bädd; jfr läger 3 o. sjukdoms-läger. Lagerbjelke i 2SAH 9: XXIII (1819). LundagKron. 2: 86 (1921; om sjukdomsperiod).
2) (i sht om ä. l. utländska förh.) läger (se d. o. 7) för sjuka (särsk. sjuka o. sårade soldater). Tersmeden Mem. 6: 219 (1788; i fråga om militära förh.). Rosen Kap 113 (1912; i Afrika). —
-MANS-KOST. (numera föga br.) sjukkost. SjöreglÖrlFl. 1785, 2: 34. Hjelt Medicinalv. 3: 299 (i handl. fr. 1809). —
-MOTTAGNING~020. om (läkares) mottagning av l. mottagningsrum för sjuka; jfr -mönstring, -visitation. LdVBl. 1887, nr 79, s. 2 (abstr.). —
-MÅNAD. särsk. (förr) om månad under vilken ngn tjänstgjorde ss. sjukbefäl. Hjelt Medicinalv. 3: 167 (i handl. fr. 1735). —
-MÄSS. [jfr t. krankenmesse, eng. sick-mess] (förr) sjömil. på fartyg: mäss (se mäss, sbst.2 2) för sjuka. Smith (1917). —
-MÄSTARE. [jfr t. siechmeister] (numera bl. i skildring av ä. förh.) klosterbroder med uppgift att vid ett kloster utöva tillsyn över o. vårda de sjuka. LfF 1877, s. 72 (vid cistercienserkloster). —
-MÖNSTRING, förr äv. -MUNSTRING. sjömil. inspektion o. undersökning av sjuka (för fastställande av deras tillstånd, eventuell utskrivning o. d.; jfr -besiktning); numera vanl. om läkares mottagning o. undersökning av sjukanmälda, sjukvisitation. Hjelt Medicinalv. 3: 167 (i handl. fr. 1735). 2NF 19: 327 (1913). —
-PENNING. i sg., i sht förr äv. i pl., om penningersättning för förlorad arbetsförtjänst på grund av sjukdom; numera nästan bl. (i sg.) om sådan ersättning utbetalad av sjukkassa med viss summa per sjukdag; jfr -hjälp 2. Hel, halv, nedsatt sjukpenning. DvSchulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 147 (i pl.). SFS 1931, s. 614.
Ssgr (i sht i fackspr.): sjukpenning-avdrag. löneavdrag på grund av uppburen sjukpenning. SFS 1954, s. 1837.
-försäkra. jfr -penning-försäkring; särsk. refl.; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. BtRiksdP 1944, 6: nr 5, s. 11 (i p. pf., om sjukkassemedlem). Därs. 1946, Höstsess. 8—11: 3Särsk-Utsk. nr 1, s. 86 (refl.).
-klass. klass som sjukkassemedlem (på grundval av sin årsinkomst) placeras i o. efter vilken sjukpenningens belopp bestämmes. SOU 1944, 15: 207.
-tillägg. (mera tillf.) tillägg till ordinarie sjukpenning (vilket utgår obligatoriskt under vissa betingelser l. kan erhållas gm frivillig försäkring), tilläggssjukpenning. BtRiksdP 1946, Höstsess. 8—11: 3SärskUtsk. nr 1, s. 48. —
-PERSONAL. särsk. (†) sammanfattande, om sjuka personer; jfr personal, adj. o. sbst.1 II 1. BL 1: 334 (1835). FörhLäkS 1868, s. 289. —
-PLATS. plats för förläggning av sjuka (på fartyg o. d.); numera nästan bl.: vårdplats för sjuk (särsk. på sjukvårdsinrättning); jfr plats, sbst.1 4 d, o. sjukhus-plats. Faxe HushSiös 157 (1782; för förläggning av sjuka på fartyg). SPF 1859, s. 721 (om vårdplats). —
-POLLETT. (†) (kort l. formulär med) remiss till sjukhus; jfr pollett, sbst.2 2. Platen Glascock 1: 135 (1836). Björkman (1889). —
-PROCENT. procent angivande sjukantal; jfr sjuklighets-procent. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 117. —
-PROVISION. (†) (artikel hörande till) förråd av livsmedel l. andra förnödenheter för sjuka; jfr provision 4 (a). AmirProvMagConcRKarlskr. 1799. ReglFl. 1834, 2: 22 (i pl.). Gynther Förf. 7: 112 (1861). —
-RAPPORT. [jfr t. krankenbericht] rapport om sjuklighet (inom ett visst område l. en viss grupp o. d.); äv.: rapport om sjukdomsfall (beträffande art, förlopp, behandling o. utgång); jfr sjukdoms-rapport. VetAH 1749, s. 277. Enehjelm Ogräsrab. 128 (1918; i fråga om ett sjukdomsfall). —
-RAPPORTERA, -ing. (ngt ålderdomligt) sjukanmäla; i sht refl. l. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Hygiea 1840, s. 349 (refl.). Sjukrapporteradt manskap. Spak HbFältartill. 51 (1873). Hellström Malmros 272 (1931). —
-RESA. särsk.: av läkare l. veterinär företagen resa för sjukbesök (se d. o. 1). SundhetscollBer. 1857, s. 98. —
-RESERV. (förr) benämning på sjukavdelning som hölls i reserv vid Karlskrona örlogsvarv. ResolBefAmir. 7/9 1836. —
-ROND. om läkares l. veterinärs rond till patienter resp. sjuka djur (på sjukhus resp. sjukstall o. d.); jfr sjukhus-rond. Bergman VSmSkr. 53 (1825; om veterinärs rond). Essen-Möller Förlossn. 203 (1943; om läkares rond). —
-ROTE. (numera föga br., i skildring av ä. förh.) om gymnastikavdelning bestående av elever med kroppsliga fel o. svagheter; jfr rote, sbst.1 9, o. svag-rote. NordMedArk. 1889, nr 22, s. 19. RedSthmHReal 1892—93 63 (1893). —
-RULLA, förr äv. -RULLE? l. -RULL? mil. rulla (se rulla, sbst.1 1 b) över sjuka (vid ett truppförband o. d.). HdlCollMed. 14/5 1742 (: SiukRullarna, pl. best.). SoldISjukv. 1942, s. 197. —
-RUM.
2) rum (se rum, sbst.3 9) där sjuk(a) befinner (befinna) sig l. vårdas. PH 8: 5829 (1762). Hagberg DödGäst. 92 (1937). —
-SEDEL.
1) mil. pappersblad l. ifylld blankett o. d. (med uppgifter om behandling o. d.) som åsättes sjuk l. sårad soldat till vägledning för ytterligare vård under transporten bakåt; äv. om diagnossedel. Ehrensvärd HushRegl. 1761—62, § 475. LD 1904, nr 213, s. 2 (om diagnossedel).
(2) -SINNIG. (†) trånsjuk l. svårmodig. CJLAlmqvist (c. 1825) hos Schück o. Warburg LittH 3: 423 (om person). —
-SKEPP. (numera i sht i skildring av ä. förh.) sjukfartyg. Nordberg C12 1: 660 (1740). SvFlH 3: 74 (1945; om förh. 1856). —
-SKILLING. (†) ersättning till intagen på militärt sjukhus för egen mathållning, utgående med en skilling banko per dag. KrigVAT 1852, s. 631, 632. —
-SKRIVA, -ning. (låta) inskriva l. anteckna (person l. djur) ss. sjuk(t) (i förteckning l. rulla l. på kort o. d.); äv. refl.; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. substantiverat). HdlCollMed. 17/6 1742 (i p. pf.). SjöreglÖrlFl. 1785, 3: 3 (i pass.). Den dagliga kontingenten sjukskrivna består således av 850 man. FörhLäkS 1915, s. 60. Någon har måst sjukskriva sin häst. Berg BlåDrag. 308 (1936). (Nattredaktören) ville inte sjukskriva sig. Nej, det gällde att hålla ut. UrDNHist. 3: 405 (1954). —
-SKÖTARE. person (i sht man) som (yrkesmässigt) sköter sjuk(a), sjukvårdare; särsk. om man med samma utbildning som legitimerad sjuksköterska. ReglFl. 1834, 1: 115. 2SvUppslB 25: 1294 (1953). —
-SKÖTERSKA. kvinna som (yrkesmässigt) sköter l. vårdar sjuk(a); särsk. om kvinna som utexaminerats från av staten godkänd sjuksköterskeskola; äv. (mera tillf., företrädesvis i uttr. manlig sjuksköterska) om man som utexaminerats från sådan skola, sjukskötare; jfr -syster, -vakterska. Examinerad, legitimerad sjuksköterska. Pigan Anna Haussen .. som var för fem år sedan på stora Barnhuset som sjuksköterska. Strandberg PVetA 1764, s. 11. Borenius tynade sakta bort. (Dottern) Vera fick vara sjuksköterska. Siwertz JoDr. 93 (1928). Med sjuksköterska avses .. den, som fullständigt genomgått godkänd sjuksköterskeskola. SFS 1935, s. 926. Fler manliga sjuksköterskor(.) Grundutbildningen förkortas. SvD(A) 1964, nr 276, s. 9 (rubrik). jfr distrikts-, epidemi-, rödakors-sjuksköterska.
Ssgr: sjuksköterske-barnmorska. legitimerad barnmorska som äv. är legitimerad sjuksköterska. SOU 1948, 17: 23. jfr: En kombinerad sjuksköterske-barnmorskeutbildning. SOU 1936, 12: 60.
-examen. examen vid av staten godkänd sjuksköterskeskola (berättigande till tjänst ss. legitimerad sjuksköterska). TSvSjuksköt. 1935, s. 33.
-förbund. jfr förbund 6 b. Internationella sjuksköterskeförbundet [jfr eng. International Council of Nurses], bildat 1899. SvSjukskötT 1909, s. 11.
-hem. särsk.: institution utgörande internatskola för utbildning av sjuksköterskor l. hem för utbildade sjuksköterskor l. bådadera; numera i sht i namn på sådana sjuksköterskeskolor. Kock SerafimLas. 1752—1952 349 (i handl. fr. 1885; om Hemmet för sjuksköterskor i Sthm). Röda Korsets sjuksköterskehem. Hygiea 1898, 1: 518. Södra Sveriges sjuksköterskehem (i Lund). Petrén LundMed. 69 (1921, 1943). UNT 1932, nr 11046, s. 3 (vid Akademiska sjukhuset i Uppsala).
-inspektris. (förr) inspektris över sjuksköterskeväsendet (i civil sjukvård l. inom försvaret). SvD(A) 1919, nr 336 A, s. 8. SvStatskal. 1956, s. 130 (i försvarets sjukvårdsstyrelse).
-invigning. ceremoni varigm nyexaminerade sjuksköterskor invigas i sitt yrke; jfr -sköterske-upptagning. SvSjukskötT 1927, s. 93.
-kår. jfr kår, sbst.3 2. Lagerlöf Bannl. 220 (1918; om amerikansk kår för tjänstgöring i krig). BtRiksdP 1944, 6: nr 210, s. 6.
-lära. lära(n) om sjuksköterskeyrkets utövande (ss. undervisningsämne). Föreläsningar .. för .. sjuksköterskeelever .. Sjuksköterskelära. (1898; i boktitel).
-nål. prydnadsnål erhållen vid avlagd sjuksköterskeexamen (ss. värdighetstecken). UNT 1928, nr 10038, s. 1.
-skola. skola för utbildning av sjuksköterskor (o. sjukskötare). Lundin NSthm 580 (1889). Vid godkänd sjuksköterskeskola må jämväl, efter vederbörande skolstyrelses bestämmande, manlig sökande antagas såsom elev. SFS 1951, s. 1135.
-tidning. Svensk sjukskötersketidning. (1908; titel).
-tyg. kraftigt bomullstyg av blå l. grå färg, använt till arbetskläder inom sjukvården. SvSjukskötT 1913, s. 250.
-uniform. uniform som bäres av sjuksköterska i tjänst; jfr -sköterske-dräkt. SvSjukskötT 1909, s. 85.
-utbildning. utbildning av sjuksköterskor l. till sjuksköterska; jfr -sköterske-bildning. Hygiea 1898, 1: 530.
-väsen(de). sammanfattande, om allt som hör till (organisationen av) sjuksköterskornas verksamhet (inom ett land l. en sammanslutning o. d.). Sthm 1: 515 (1897). Ärenden angående Röda korsets sjuksköterskeväsende. SFS 1925, s. 1033.
-SKÖTSEL. (numera bl. mera tillf.) skötsel l. vård av sjuk(a) l. skadad(e) person(er), sjukvård; i sht förr äv. dels om skötsel l. vård av sjukt (sjuka) djur (jfr sjukvård b), dels om den organiserade sjukvården i ett land l. vid en institution o. d. Zetzell PVetA 1779, s. 43. JournSvL 1799, s. 695 (om vård av sjuka djur). Hr Olof af Acrel, General-Directör öfver Sjukskötseln vid Lazaretterne i Riket. Hofkal. 1800, s. 91. Et antal vagnar .. förde medicinalier, salvor, linneskaf, bandager, med flera til sjukskötseln hörande artiklar. Lefrén Förel. 1: 93 (1818). Sjukskötseln måste .. betraktas såsom en verldslig angelägenhet, såsom ett på verklig insigt bygdt yrke. Hygiea 1898, 1: 511. Dillner Sjuksköt. 45 (1934). —
-SOPPA. [jfr t. krankensuppe] (numera bl. tillf.) jfr -kost. Böttiger 6: 289 (1836). Vid akuta sjukdomar använde Hippokrates som sjuksoppa hufvudsakligen en dekokt på skaladt korn. Löwegren Hippokr. 2: 669 (1910). —
-STALL. i sht mil. stall för sjuka l. skadade hästar (l. andra djur). Fürst Florman 22 (i handl. fr. 1793). Hedin Jerus. 553 (1917; för sjuka dromedarer). jfr krigs-sjukstall. —
-STATISTIK. (i sht i fackspr.) statistik över sjuklighet; jfr sjukdoms-statistik, sjuklighets-statistik. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 116. —
-STOL. (specialkonstruerad) stol för sjukling. Beskow (1826) i 3SAH XLVI. 2: 44. Strindberg Utop. 181 (1885; om rullstol). Flickan (satt) i sin sjukstol under gårdslinden. Fridegård Kvarnb. 38 (1944). —
-STUGA, förr äv. -STUVA. (sjuk- 1555 (: Siugstuff Drengen, sg. best.), 1573 osv. sjuka- 1523 (: j swkastwnne)—c. 1618. sjuke- (-kä-) 1521—1840. sjuko- 1526—1569. sjuku- c. 1525) [fsv. siuka stova, siuko stova m. m.; jfr d. sygestue, nor. sykestue, mlt. sēkstoven, t. siechstube; jfr anm. under B o. D sp. 2854] rum l. hus (i anslutning till kyrka l. kloster) för härbärgering o. vård av sjuka(, fattiga) o. orkeslösa (jfr hospital 2); i fråga om moderna förh.: enklare l. mindre sjukhus, numera vanl.: av landsting l. kommun inrättat mindre sjukhus avsett för lindrigare sjukdomsfall; förr äv.: rum där sjuk(a) befinner (befinna) sig, sjukrum (se d. o. 2). SthmSkotteb. 3: 193 (1521). Widh hwarie Soknakyrkio .. äger een Siukastuffwa wara, der the wedertorfftige .. kunna hafwa taak öfwer huffwudet. Lagförsl. 80 (c. 1609). När wårt raska Bondfolk nödgas under sjukdom hålla sig inom hus, bör desz första omsorg wara, att hafwa ren och frisk lufft i sjukstugan. Alm(Sthm) 1787, s. 41. Sjukstugor .. (dvs.) smärre kommunala eller enskilda sjukhus, i regel afsedda för mindre bemedlade eller medellösa personer. 2NF (1916). Sjukhus benämnes .. sjukstuga, om det företrädesvis är avsett för mindre krävande vård. Sjukstuga må vara försedd med högst trettio vårdplatser. SFS 1962, s. 490. jfr epidemi-sjukstuga. särsk. mer l. mindre bildl. (jfr sjukhus 1 c); numera företrädesvis (i sht sport.) om tävlingslag o. d. med (många) sjuka l. skadade medlemmar (jfr sjukhus 2). Columbus BiblW O 3 a (1674). Kroppen är en siuke-stuga, / Therest siälen ligger krank. Kolmodin Dufv. 129 (1734). (Fotbollslaget) Öster (i Växjö) är i dag rena sjukstugan. Sju spelare är illa tilltygade. Expressen 1968, nr 155, s. 29.
Ssgr: sjukstuge- l. sjukstugu-, äv. sjukstug- l. sjukstugo-dräng. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr dräng 2 o. sjukhus-dräng. ArbogaTb. 4: 93 (1555: Siugstuff-Drengen).
-ved. (numera bl. tillf.) ved för uppvärmning av sjukstuga. VadstKlUppbB 77 (1554: syukostuuno wedhen, sannol. felaktigt för syukostwwo wedhen). Därs. 117 (1565: syukostuwoweden).
-verk. (-stugo-) (†) om anläggning l. inrättning som utgör sjukstuga. Annerstedt UUH II. 2: 117 (i handl. fr. 1715). —
-SÄNG. [fsv. siuka siäng, motsv. fd. siukæ sæng; jfr anm. under B sp. 2854] jfr -bädd; äv. om (säng representerande) vårdplats för sjuk på sjukvårdsinrättning; i sht förr äv. i utvidgad anv., övergående i bet.: sjukdom(speriod) som medför sängliggande. Nödgas intaga sjuksängen. Stiga l. komma upp från sjuksängen. Lind (1738). Hans sjuksäng uttömde vår cassa och min hälsa. Eurén Kotzebue Redl. 165 (1797). Ingen (belägenhet är) sorgligare än den, då menniskan blifwer utsträckt på sjuksängen. Hagberg Pred. 3: 21 (1819). Huru ofta är ej sjuksängen en skola! Wallin 1Pred. 3: 3 (c. 1830). En modern sjuksäng är försedd med olika anordningar, som underlätta vården och behandlingen av den sjuke. 2SvUppslB (1953). I de flesta länder beläggas 50% av alla sjuksängar med psykiatriska patienter. Bergstrand SvLäkS 149 (1958). —
-TAL.
2) (i fackspr.) i fråga om sjukförsäkring: antal (förväntade) sjukdagar per år o. försäkrad för vilka ersättning utgår från sjukkassa. BtRiksdP 1926, I. 11: nr 117, s. 245. —
-TAVLA. (förr) (vid sjuksäng anbragt) tavla för dagliga anteckningar om en patients hälsotillstånd m. m. SFS 1878, Bih. nr 44, s. 6. —
-TECKEN. (numera föga br.) sjukdomstecken. Ling Gymn. 138 (1840). HjLing (1882) hos LGBranting 1: LIII. —
-TID. om tid då ngn är l. varit sjuk(skriven); stundom äv. om tid som utmärkes av (stor) sjuklighet; jfr sjukdoms-tid. Ehrensvärd HushRegl. 1761—62, § 574. Denna omväxling (från värme till kyla i Västindien) tildrager sig mäst i regntiden; hwarföre tiden från Nowember och til slutet af Februarius egenteligen kallas sjuk-tiden. Oldendorp 1: 221 (1786; t. orig.: Krankenzeit). BtRiksdP 1946, Höstsess. 8—11: 3SärskUtsk. nr 1, s. 72. —
-TILLBEHÖR~002, äv. ~200. (numera föga br.) sjukvårdsutrustning. KrigVAT 1852, s. 14. Hjelt Medicinalv. 3: 231 (1893). —
-TILLFÖRSEL~020. (numera bl. tillf.) om tillförsel av sjuka l. sårade (till sjukvårdsinrättning l. uppsamlingsplats o. d.). Hygiea 1839, s. 60. —
-TRANSPORT-FARTYG~02 l. ~20. fartyg för transport (o. vård) av sjuka o. sårade; jfr -fartyg. KrigVAH 1822, s. 107 (1808). —
-TRANSPORT-TÅG. järnvägståg för sjuktransport; jfr -tåg, sanitets-tåg, sjukhus-tåg, sjukvårds-tåg. ÅrsbRödaKorsVerks. 1917, s. 9. —
-TRANSPORT-VAGN. vagn för sjuktransport; i fråga om nutida förh. i sht om järnvägsvagn; jfr -vagn. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 2: 23. SJ 3: 164 (1906; om järnvägsvagn). —
-TRANSPORT-VÄSEN(DE). om sammanfattningen av allt som hör samman med sjuktransport (i ett land l. en stad l. vid en krigsmakt o. d.). Sjuktransportväsendet i Göteborg. Hygiea 1907, Bil. s. 7. —
-TÅG. järnvägståg för sjuktransport, sjuktransporttåg; särsk. mil. om för tillfälligt behov sammanställt tåg för sådan transport (särsk. av lindrigt sjuka l. sårade som kunna sitta). FörslReglSjukvFält 1889, s. 99. 2NF 25: 734 (1916). —
-TÄLT. i sht mil. tält använt till förläggning av sjuka o. sårade; i fråga om ä. förh. äv. = -gräns; förr äv. i överförd anv., om sjukhytt på örlogsfartyg; jfr sjukhus-, sjukvårds-tält. Cook 2Resa 322 (1783). Faxe MinnesbSkeppsläk. 16 (1785; om sjukgräns). SundhetscollBer. 1853, s. 196 (om sjukhytt på örlogsfartyg). Ett eller flere sjuktält (måste) alltid finnas för hvarje regemente. TjReglArm. 1858, 1: 161. Sjuktält användas sommartiden med stor fördel vid fältsjukhusen. 2NF 25: 727 (1916). —
-VAGN. = -transport-vagn; i fråga om nutida förh. vanl. om järnvägsvagn; stundom äv. om vagn för invalid l. sjukling. LMil. 4: 1388 (1709). FörslReglSjukvFält 1889, s. 276 (i sjukhuståg). Sjukstol eller sjukvagn, helst själfkörande .. köpes. SvD(A) 1916, nr 4, s. 11 (i annons). SFS 1952, s. 193 (om järnvägsvagn för civilt bruk). jfr bataljons-sjukvagn. —
-VAKT. (numera bl. tillf.)
-VAKTARE. om person (i sht man) som vakar över o. vårdar sjuk(a), sjukvårdare; särsk. om militär sjukvårdare; numera företrädesvis om sjukvårdare (i sht inom mentalsjukvården) med bevakande uppgift; jfr -vakt 2, -väktare. VDAkt. 1717, nr 316. Jag (har) nu några dagar varit sjukvaktare öfver min reskamrat, som ådragit sig en förkylning. MoB 7: 123 (1810). En särskild sjukvaktare medföljde, då den sinnessjuke kunde bli våldsam. Östergren (1938). TrängRegl. 1940, s. 446 (med tjänstgöring på sjukhuståg).
Ssgr (numera bl. tillf., nästan bl. i skildring av ä. förh.): sjukvaktar-, äv. sjukvaktare-kompani. sjukvårdskompani. KrigVAT 1859, s. 77.
-soldat. sjukvårdssoldat med uppgift att vaka över sjuka o. sårade o. ge dem (enklare) vård. KrigVAT 1855, s. 498. —
-VAKTERSKA. jfr -vaktare. Hjelt Medicinalv. 3: 209 (i handl. fr. 1702). (Hustrun) presenterar .. sig för alla som sjukvakterska till en stilla dåre. JLandquist (1914) hos Strindberg 26: 316. —
-VISIT. visit hos sjuk(a); i sht förr äv. om läkares l. prästs besök hos sjuk(a); jfr -besök 1. PH 12: 77 (1780; om besök av präst l. läkare). Hamilton Dagb. 1: 192 (1914). —
-VISITATION. i sht mil. om läkares (mottagning o.) undersökning av sjuka o. sjukanmälda (vid militär förläggning o. d.); äv. om veterinärs besiktning av sjuka o. sjukanmälda hästar. TjReglArm. 1858, 1: 168. Bauer SvArmHäls. 182 (1924). —
-VISITATÖR l. -VISITÖR. (numera föga br.) sjukbesökare (anställd vid sjukkassa o. d.). SvSjukkasseT 1909, nr 7, s. 1. Upsala(A) 1924, nr 72, s. 8. —
-VÅRD, se d. o. —
-VÅRDANDE, p. adj. som meddelar sjukvård; ofta allmännare: som innebär l. utgör l. har avseende på l. står i samband med sjukvård. Jochnick AllmSjukvUppg. 39 (1914; om verksamhet). Sjukvårdande åtgärder. SFS 1918, s. 3109. Sjukvårdande och hälsovårdande uppgifter. SvLäkT 1935, s. 190. Klosterväsendets sjukvårdande anstalter. Näsström FornDSv. 1: 50 (1941). —
-VÅRDARE. person (i sht man) som vårdar l. sköter sjuk(a); särsk. om person som yrkesmässigt (i sht vid mentalsjukhus l. annan anstalt) omhänderhar den enklare vården av patienter samt utövar uppsikt o. tillsyn; jfr -skötare, -vaktare. UnderrSmittSjukd. 25/8 1813, s. A 3 a (om kvinnor). De manliga och kvinnliga sjukvårdarnas .. antal. SFS 1920, s. 1865 (vid mentalsjukhus). (Prästen) skulle .. (under medeltiden) vara lärare, läkare och sjukvårdare. Cederlöf FinlPrästEkon. 24 (1934). särsk. mil. om person (i sht soldat l. underbefäl) som tjänstgör vid sjukvårdsförband l. i sjukvårdstjänst vid krigsmakten. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 132 (1879). SoldUndFlygv. 1944, s. 23. —
-VÅRDARINNA10032, äv. 3~0020. (ngt ålderdomligt, i sht i skildring av ä. förh.) kvinna som vårdar sjuk(a); jfr -sköterska. Topelius Vint. I. 2: 253 (1862, 1880). Grimberg VärldH 8: 331 (1938; om förh. på 1500-talet). —
-VÅRDERSKA. (ngt ålderdomligt, i sht i skildring av ä. förh.) = -vårdarinna. Topelius Fält. 1: 41 (1853). MännMinn. 1: 37 (1942; om förh. c. 1800). —
-VÄKTARE. (†) vid fångvårdsanstalt: person som har uppsikt o. tillsyn över sjuka fångar. Oscar I Straff 48 (1840). —
-ÅNGA. (†) utdunstning från sjuk(a); jfr -luft. ArmSjukhus 71 (1789; i pl.). Tholander Ordl. (1872). —
B (†. Anm. Hithörande ssgr torde urspr. vara bildade till sjuke, sbst.2, men ha sannol. tidigt av språkkänslan anslutits till sjuk): SJUKA-BADSTUGA, se D. —
-GÅRD. sjukstuga med tillhörande tomt; jfr gård, sbst.1 6 a. VadstKlUppbB 81 (1555). Därs. 114 (1564). —
-STUGA, se A.
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat; jfr anm. under A sp. 2839, under B ovan o. under D nedan): SJUKE-BOT. bot mot sjukdom, bot för sjuk(a); jfr sjukdoms-bot. Carlsson Dagsv. 86 (1927). —
-PLÄGNING. [jfr d. sygepleje, äv. sygeplejning] (†) eg.: sjukvård; anträffat bl. i uttr. springa kring på sjukeplägning, springa omkring på sjukbesök (se d. o. 1) för att ge vård; jfr pläga 1. Hedberg Bröll. 12 (1865). —
-STUGA, se A.
D (†. Anm. Hithörande ssgr torde urspr. vara bildade till sjuka, sbst.1; jfr anm. ovan under B): SJUKO-BADSTUGA. (sjuka- 1546. sjuko- 1560) badhus för sjuka. VadstKlUppbB 48 (1546: i siwka-bastwffwona). Därs. 99 (1560: i syukobastouonne). —
-STUGA, se A.
E (†; jfr anm. ovan under D): SJUKU-STUGA, se A.
SJUKAKTIG, adj. (numera föga br.) till 1: sjuklig (se d. o. 1); förr äv. om väder: sjukdomsalstrande. Han är en siuckactigh man och besynnerligen medh then fallande siuke beladhen. G1R 19: 193 (1548). Af Middagslinien blås Sunnan wädher .., huilket är warmt och fuchtigt, .. regnachtigt, tyngiande och siukachtigt. Forsius Phys. 134 (1611). —
SJUKAS, v. dep. (i Finl.) till 1: vara l. bli sjuk. Ilmoni Sjukd. 1: 159 (1846). Hertzberg Päivärinta 1: 3 (1883; om ögon). (Hon hade) gett honom föda och kläder under ett halft år, medan hans mor sjukades. Tavaststjerna Inföd. 247 (1887). Det hände ofta att grönsiskorna sjukades och dogo. Nordlund Skolförh. 86 (1893). Bergroth FinlSv. 350 (1917). särsk.
a) till 1 j. Det föreföll .., som också växtriket skulle ega förmåga att lida och sjukas med .. menniskorna. Hertzberg Päivärinta 1: 21 (1883). Nervander Bild. 24 (1887).
b) (i vitter stil) oeg. l. bildl.; särsk. dels: bli orolig l. kvald (jfr sjuk 2), dels: (moraliskt) försvagas l. förstöras (jfr sjuk 7). Vasenius Top. 3: 481 (i handl. fr. 1854; om folk). Krupna knappt ur vaggan, skröpliga till hjärtat, / sjukas vi av otro, gnagas vi av ve. Lindqvist RysslJudSkald. 57 (1935). —
SJUKDOM, se d. o. —
SJUKE, sbst.1, m. [jfr dumbe, like] (†) sjukling; anträffat bl. i pl. Mark. 1: 32 (NT 1526). Och försambladhe sigh en stoor hoop vthaff nesta städherna vthi Hierusalem, och fördhe tijt theres siwkar. Apg. 5: 16 (Därs.). —
SJUKLIG, SJUKLING, SJUKNA, se d. o.
Spalt S 2831 band 25, 1968