Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SJUKDOM ʃɯ3k~dωm2 (LoW (1889, 1911) anger äv. (”vardagl.”) uttal med kort vokal i första stavelsen), förr äv. SJUKEDOM, r. l. m. (f. Ps. 1695, 333: 2, Lindfors (1824)); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(siuch- c. 15801592. siucke- 15481636. siug- 15461568. sjuck- (siuck-, siwck-) 15461675. sjuk- (siuk-, siwk-) 1523 osv. sjuke- (siuke-, siwke-) 15441758. syck- 1589. -dom 1526 osv. -domb 15901711. -doom 15231526)
Etymologi
[fsv. siukdomber; jfr fd. siukdom, sykdom (d. sygdom), fvn. sjúkdómr, mlt. sēk(e)dōm, fht. siohtuom (t. siechtum); avledn. av SJUK]
1) motsv. SJUK 1, om tillståndet att vara sjuk (stundom med särskild tanke på den tid detta tillstånd varar); äv. konkretare, om funktionsrubbning som drabbar levande organism, nedsätter dess normala verksamhet o. stundom leder till dess död; särsk. dels om visst (diagnostiserat) kroppsligt l. själsligt ont l. lidande l. illabefinnande o. d. som angriper människor (i visst l. vissa organ l. hela kroppen), dels i sg. allmännare, om kroppsligt l. själsligt ont l. lidande; i sht förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: sjuklighet (se d. o. 2); jfr SJUKA, sbst.1 1. Lindrig, smittosam, dödlig sjukdom. Svår (förr äv. stor) sjukdom. Inre, invärtes sjukdom. En sjukdom till kroppen, själen, i hjärtat, ryggen. En sjukdom till döds. Dö av, i en sjukdom. Ådraga sig, få, ha en sjukdom. Lida av, besväras av, dragas med en sjukdom. Angripen av, behäftad med en sjukdom. Bota, kurera en sjukdom. Tillfriskna från, efter en sjukdom. Ställa diagnos(en) på en sjukdom. Frågan behandlades i rådet under konungens sjukdom. G1R 1: 55 (1523). (Jon skrivare) leffde .. enlige och älende vti alsomstörsta sorg, siwckdom och gremmelse. Svart G1 162 (1561). Vthi Wermelandh .. gick stoora Siukdommar i Svangh och i synnerheet blodsottan. Gyllenius Diar. 159 (c. 1660). Ögonens siukdomar. Hiärne Underr. 9 (1702). Jagh förnimmer sjukdomben har warit så stor i Stokholm, så at min kiäre Syster och dråtningen begifvit sig til Salberg (dvs. Sala). Carl XII Bref 109 (1711). Införd är sjukdomen (dvs. koleran) utan fråga — en verklig utländsk luxartikel. Stenhammar Riksd. 1: 124 (1834). Dödsorsaken var någon sjukdom i levern. Hallström Händ. 93 (1927). Den .. nödtvungna sjukledigheten plågade honom mera än sjukdomen. SvGeogrÅb. 1952, s. 125. — jfr ALLMÄN-, ARV-, BAKTERIE-, BARN-, BARNSÄNGS-, BEN-, BINDVÄVS-, BLOD-, BLÖDAR-, BRÖST-, DANS-, DIARRÉ-, EFTER-, FAMILJE-, FEBER-, FOLK-, FOT-, FÄLT-, FÖLJD-, GALL-, GRUND-, HALS-, HJÄRN-, HJÄRT-, HUD-, HÅR-, INBILLNINGS-, INFEKTIONS-, KROPPS-, KRÄFT-, KULTUR-, KVINNO-, KÖNS-, KÖRTEL-, LEVER-, LUNG-, MAG-, MALARIA-, MASK-, MJÄLT-, MODE-, MUSKEL-, MÄNNISKO-, NERV-, NJUR-, NÄS-, PARASIT-, PEST-, RYGGMÄRGS-, SINNES-, SJÄLS-, TAND-, TARM-, UNDERLIVS-, VIRUS-, YRKES-, ÖGON-, ÖRON-SJUKDOM m. fl. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt; jfr SJUKA 1 a. Dher ingen siukdom wankar, dher blijr Medicus siuker i pungen. Grubb 602 (1665). Siukdom är hwar mans Herre. VDAkt. 1768, nr 225. Sjukdomen kommer ridandes, men går bort skridandes. Granlund Ordspr. (c. 1880). Sjukdom är vishetens skola. Därs. Några sjukdomar botas med medicin, de flesta med tålamod, alla med döden. Holm Ordspr. 286 (1964).
b) (†) allmännare, om menstruation; jfr SJUKA, sbst.1 1 c. Ifrå Martini tidh haffuer hon icke hafft sin siukdom och tre wicker effter Kÿndersmesse (fick hon missfall). 2SthmTb. 8: 284 (1591). jfr MÅNADS-SJUKDOM.
c) i fråga om djur; jfr SJUKA, sbst.1 1 f. Här (i Novgorod) haffver mächte mykin boskap aff sjukdom dödt sin koss. OxBr. 5: 45 (1613). Hästarnes siukdomar. Kiellberg KonstnHandtv. Hofsl. 3 (1753). 2SvUppslB 13: 974 (1949). jfr BI-, BOSKAPS-, DJUR-, FJÄDERFÄ-, FÅR-, HOV-, HUND-, HÄST-, HÖNS-, JUVER-, KREATURS-, ORT-, REN-, SVIN-SJUKDOM m. fl.
d) motsv. SJUK 1 j, i fråga om växt; jfr SJUKA, sbst.1 1 g. Sädes-arternes siukdomar. Gadd Landtsk. 3: 456 (1777). Efter flera års felslående — genom drufvans sjukdom — lofvar .. (vinskörden) i år godt. Bremer GVerld. 2: 324 (1860). Potatisplantan angripes av ett mycket stort antal sjukdomar. 2SvUppslB 23: 192 (1952). jfr POTATIS-, ROST-, VÄXT-SJUKDOM m. fl.
e) (i vitter stil) mer l. mindre personifierat. Fatigdom och siukdom / the ginge sigh om bÿ, / Mötte them sårgh oth quelle, / Så wåre the Sÿstrar tre. Visb. 2: 50 (c. 1600). I förhuset, och närmst det rysliga gapet af Orkus, / Hämnande samvetsagg och ångern äga sin boning, / Bleka sjukdomars hop (osv.). Adlerbeth Æn. 145 (1804). En qväll vi väcktes — och vid sidan / Stod hålögd sjukdomens gestalt. CVAStrandberg 1: 208 (1858).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr 36), om (ngt som vållar) plåga l. anfäktelse l. irritation o. d. (jfr SJUKA, sbst.1 2); särsk. dels om sinnestillstånd karakteriserat av disharmoni l. oro l. lidelse o. d., dels övergående i bet.: svaghet l. fel (se d. o. I 2 b) l. osed l. ”lyte”, dels om en människas syndfullhet (jfr SJUK 5). Messenius Blanck. 33 (1614; om kärlekslängtan). När en Menniskia täncker meer om sigh, än hennes ståndh kräfwer, håls dhet för en skadeligh siukdom. Grubb 383 (1665). Såsom .. en sådan Minnetz och Hjernans siukdom (dvs. tron på spåmän) icke kan cureras, utan med en ren och wälgrundad Philosophie .. Så bör man (osv.). Block Progn. Dedik. 10 (1708). Han hyste afund emot den gamla Adelen, en i den tiden (dvs. under K. XI:s förmyndarregering) ofta vanlig sjukdom hos dem, som med slät upfostran, ifrån ringa stånd hade brakt sig up til någon högre lycka. Schönberg Bref 2: 306 (1778). Passionen .. (är i motsats till sinnesrörelsen) en sjukdom, som stundom ej kännes, men med täta anfall återkommer. Lidbeck Anm. 241 (1812); jfr slutet. Således lära Buden menniskan (som liknas vid en sjukling) att känna sin sjukdom, att hon .. känner sig wara en syndare och ond menniska. Sondén Luther KortSätt 4 (1829). Ett samvete, där friden är borta, det är de flesta människors sjukdom. Beskow Pred. 22 (1901). Spanjoren .. har .. förstått .. att tvivlet är den sorgligaste av andens sjukdomar. Ruin SjunknH 94 (1956). — särsk. (numera bl. mera tillf.) närmande sig l. övergående i bet.: vurm l. mani l. begär; jfr SJUK 4, SJUKA, sbst.1 3. Det är en sjukdom ibland wåra Skriftlärde som är stridande twärt emot .. (ovanan att använda föråldrade ord). Man uptänker aldeles nya ord, eller tilwerkar nya ord af gammalt ämne, och gifwer dem en owanlig skapnad. Sahlstedt Veckobl. 1767, nr 4, s. 13. Fingrarne klia på mig då jag ser någon skrifva. — Det är en sjukdom. .. Också har jag alltid papper och penna i fickan. Bunge Älsk. 40 (1799). Hans böjelse för spel är just en sjukdom. Weste FörslSAOB (c. 1815). En annan sjukdom (än oseden att räkna tillfälligt i Sv. anträffade fåglar ss. svenska) råder hos några skriftställare att af varieteter vilja göra särskildte species. Ström SvFogl. 85 (1839).
3) (numera föga br.) motsv. SJUK 3 slutet, i fråga om öl o. vin: av grumlighet o. dålig smak karakteriserat tillstånd framkallat av vid framställningen använd olämplig öl- resp. vinjäst. Främmande jästformer (”vildjäst”) åstadkomma lätt ”sjukdomar” hos vin, öl m. m. Fries SystBot. 377 (1897). Orsakerna till ölets sjukdomar. Reichard Brygg. 13 (1899).
4) (i sht i vitter stil) om (tillstånd av) svaghet l. förfall l. upplösning i moraliskt l. andligt l. politiskt l. ekonomiskt avseende l. om missförhållande l. skadlig företeelse inom ett land l. samhälle l. verksamhetsområde o. d.; jfr SJUK 7, SJUKA, sbst.1 5. VetAH 1757, s. 286. Statens Politiska tillstånd, krämpor och sjukdomar. Därs. 1764, s. 82. I weten, huru .. söndring födt af sig agg, agget hämnd, hämnden förföljelser, förföljelserne nya Revolutioner, hwilket änteligen blifwit en periodisk siukdom, som sargat och förnedrat hela Samhället. PH 10: 3 (1772). (Svenskarnas avtagande fosterlandskärlek o. ökande emigration) bör säkert ej tillskrifvas folkets naturliga art och kynne, utan vissa Oeconomiska sjukdomar, som äro nog bekanta. Kryger 3Svar 17 (1782). Om .. (läran om nyttomoralen) blir allmän ton, och likväl ej lemnar efter sig ett kraftlöst och förderfvadt slägte, så är detta det största bevis att mennisko-naturen är starkare än alla moraliska sjukdomar. Geijer I. 5: 103 (1811). Ett frö till hela samhällskroppens sjukdom, / var folkuppblandning under alla tider. Bring Dante 445 (1913). — jfr KULTUR-, RIKS-, SAMHÄLLS-, STATS-SJUKDOM.
5) (numera bl. mera tillf.) om fel (se d. o. I 2) l. defekt l. bristfällighet o. d. hos ngt sakligt (jfr 3, 6); särsk. om (process medförande) skada l. nedsatt kvalitet hos ämne l. (konst)föremål o. d. (jfr SJUK 9). Hvad hjelper all .. partiel förbättring (i Ingelmans verser), då sjukdomen sitter i det hela? Tegnér Brev 8: 73 (1836). ”Jag genomskådar din sjukdom” — sa’ skomakarn, tittade genom hålet på stöfveln. Holmström Sa’ han 50 (1876). Det förhåller sig .. med stålets sjukdomar liksom med sjukdomarne hos en organism. Det läkemedel, som botar ett ondt, framkallar lätt ett annat. JernkA 1900, s. 97. Museiföremålens sjukdomar. SvSlöjdFT 1905, nr 1, s. 18. Oljemålningar och deras sjukdomar. SvD(A) 1929, nr 102, s. 11 (titel på föredrag). — särsk. motsv. SJUK 9 b, om glassjuka (se SJUKA, sbst.1 6). Om glasets sjukdomar och vården af gamla glas. PT 1904, nr 95 A, s. 3 (titel på föredrag). Glasens sjukdomar äro icke — såsom man redan ofta sett uttalas — af bakteriel natur. SvSlöjdFT 1905, nr 1, s. 19. SvMuseer 1938, s. 24.
6) (numera föga br.) motsv. SJUK 10, om dåligt l. ofruktbart tillstånd hos jord l. åker o. d. (beroende på förekomst av parasiter o. d.); jfr SJUKA, sbst.1 7. Må ingen täncka, att all hjelp emot matken, i synnerhet emot den, som upäter plantorna, är förgäfves, utan fast snarare är botemedel häremot nödvändigt, i synnerhet när åkrens sjukdom icke kännes, och icke kan afhjelpas. Wallerius Åkerbr. 227 (1761).
Ssgr (till 1): A (†): SJUKDOM-FÖRANDE, se B.
B: SJUKDOMS-ALSTRANDE, p. adj. som alstrar l. åstadkommer sjukdom; patogen; jfr -bringande. Sjukdomsalstrande inflytelser. Ilmoni Sjukd. 1: 10 (1846). LfF 1910, s. 201 (om bakterier).
-ALSTRARE. jfr -alstrande. MosskT 1893, s. 24.
-ANDE. i sht rel.-vet. jfr -demon. Nordenflycht QT 1746—47, s. 142. Luk. 13: 11 (Bib. 1917).
-ANFALL~02 l. ~20. anfall av sjukdom; äv. oeg. l. bildl., särsk. om (häftigt) raserianfall (jfr sjukdom 2). Oldendorp 2: 81 (1788). Holmström Ström NatLb. 1: 120 (1851; om raserianfall hos ren).
-ANGREPP~02 l. ~20. angrepp av sjukdom, särsk. på växt(er). LAHT 1905, s. 361.
-ANLAG~02 l. ~20. anlag för sjukdom. Ling Regl. 2 (1836).
-ANSTÖT. (†) sjukdomsanfall; krämpa; anträffat bl. i pl. RP 6: 134 (1636). (Patienten) klagade icke öfver några sjukdoms-anstöter, utom magsyra. VetAH 1806, s. 249. Crusenstolpe Mor. 6: 456 (1844).
-ART. art l. slag av sjukdom. UnderrSmittSjukd. 25/8 1813, s. A 4 b. 2NF 38: 282 (1926).
-ATTACK. jfr -anfall. Callerholm Stowe 205 (1852).
-ATTEST. [jfr t. krankheitsattest] (numera bl. tillf.) sjukintyg. Tholander Ordl. (1872).
-BEGREPP. jfr begrepp 5 b. Huss Typhus 3 (1855).
-BEHANDLING. behandling av sjukdom(ar); jfr sjuk-behandling. Ilmoni Sjukd. 1: 16 (1846).
-BENÄMNING. jfr -namn. Hygiea 1857, s. 274.
-BERÄTTELSE. berättelse om sjukdom(ar); särsk. om (av läkare författad) redogörelse för förloppet av ett sjukdomsfall (behandling, resultat, utgång o. d.); äv. bildl.; jfr -historia 1 o. sjuk-historia 1. Hygiea 1839, s. 99. AB 1954, nr 317, s. 2 (bildl., i fråga om kritisk granskning av seriemagasin).
-BESIKTNING. (†) = sjuk-besiktning. Welander VenerSj. 227 (i handl. fr. 1825).
-BESKRIVNING. beskrivning av sjukdom(ar); stundom liktydigt med: sjukdomsberättelse; äv. oeg. l. bildl. Wikforss 1: 972 (1804). Hygiea 1842, s. 570 (i fråga om extatisk religiös rörelse). Nosographi .. (dvs.) sjukdomsbeskrifning. Collin Ordl. 35 b (1847). HT 1952, s. 394 (om sjukdomsberättelse).
-BESTÄMNING. jfr bestämning 6 o. -diagnos. Lundberg HusdjSj. 11 (1868).
-BESVÄR. (kroppsligt) obehag som åtföljer sjukdom l. som är av sjuklig natur; jfr besvär II 2 b β. 2NF 19: 289 (1913).
-BESVÄRJELSE. (i sht förr) besvärjelse (se d. o. 1) mot sjukdom. JmtFmT 6: 29 (1914; om ä. förh.).
-BILD. oeg. l. bildl., om sammanfattningen av de symtom l. yttringar som äro utmärkande för en sjukdom l. en (ett) sjuk(t) individ l. om sammanfattningen av de drag som utmärka en tidsperiod o. d. med hänsyn till sjukdomar; stundom äv. metonymiskt, övergående i bet.: sjukdomsfall. Hygiea 1839, s. 7. (Epizootierna) skulle, om de blifvit kända, otvifvelaktigt väsendtligen bidragit att complettera tidehvarfvets (dvs. 1600-talets) allmänna sjukdomsbild. Ilmoni Sjukd. 1: 307 (1846). Behandling af vissa svårare ”sjukdomsbilder”. HjLing (1882) hos LGBranting 2: XI. Svampen (Cenangium abietis) angriper .. tallen i mycket stor omfattning vissa år, och den sjukdomsbild, som därvid framkallas, är i hög grad ägnad att draga uppmärksamheten till sig. SkogsvT 1912, Fackupps. s. 313. Sjukdomsbilden vid en lätt koloxidförgiftning består uti huvudvärk, svindel, ångestkänsla, andnöd, hjärtklappning, kväljningar och kräkningar. Bauer SvArmHäls. 156 (1924). Det var hennes speciella sjukdomsbild, som återigen framträtt; vad nu läkarna hade för beteckning för den — neurasteni, melankoli eller hysteri. Moberg Rosell 163 (1932).
-BOT. (ngt ålderdomligt) jfr bot 2 o. sjuke-bot. Celander NordJul 1: 250 (1928).
-BRINGANDE, p. adj. som bringar sjukdom; äv. om bakterier o. d.: sjukdomsalstrande; jfr -förande. Landsm. 2: LII (i handl. fr. 1866; om orsaker). 2NF 14: 462 (1910; om mikroorganismer).
-BÄDD. (i sht i vitter stil) sjukbädd. Rogberg Pred. 1: 355 (1828).
-DAG. om dag då ngn är sjuk l. under vilken sjukdom varar; i sht förr äv. mer l. mindre metonymiskt, om tid då ngn är sjuk (förr särsk. i uttr. i sjukdomsdagen, under sjukdom); jfr sjuk-dag. Lind 1: 1422 (1749). Yngling! .. du bör .. wårda .. (dina föräldrar) med barnslig ömhet i sjukdomsdagen. Hagberg Pred. 2: 75 (1815). (Doktor Wedenberg) dröjde .. ej tills sjukdomsdagen gjorde hans närvaro oundgänglig. Wallin Rel. 3: 259 (1828, 1831). Hos häst yttrar sig bukhinneinflammationen ofta genom flera lindriga kolikanfall under de första sjukdomsdagarne. Lundberg HusdjSj. 366 (1868). Dagsersättning (av sjukkassa) från och med 22:dra sjukdomsdagen. FörhLäkS 1918, s. 113.
-DEMON. i sht rel.-vet. demon (se d. o. 2, 2 a) som bringar sjukdom (gm att intränga i människan); jfr -ande, -genius, -väsen(de) 1. Nilsson PrimRel. 35 (1911).
-DIAGNOS. i sht med. o. veter. = diagnos 1. Hygiea 1842, s. 583.
-ELD. (i vitter stil, numera bl. tillf.) oeg., om feber. Kolmodin QvSp. 2: 188 (1750).
-ELEMENT. (numera bl. mera tillf.) om faktor i sjukdomsbild; jfr element 3. Ilmoni Sjukd. 3: 86 (1853). Hammenhög Torken 312 (1951).
-FALL. fall (se d. o. XII 4) av sjukdom; stundom övergående i bet.: insjuknande; jfr fall XII 4 f o. -händelse. Landtmarskalken (befallde), att dhe (dvs. adeln) i Morgon alle samman vthan Siukdoms fall skolle sigh instella (på riddarhuset). RARP 2: 6 (1633); möjl. icke ssg. Hygiea 1841, s. 45. Sjuksköterska .. vilken till följd av sjukdomsfall i influensa .. blivit tillsvidare oförmögen till tjänstgöring. SFS 1919, s. 54. De långvariga sjukdomsfallen. BtRiksdP 1953, IX. 2: nr 35, s. 76. särsk. (numera föga br.) i uttr. ngns hastiga l. svåra sjukdomsfall, ngns hastiga l. svåra insjuknande. Det har mycket smärtat mig, att af tidningarna erfara Tegnérs nya svåra sjukdomsfall. Rydqvist (1846) i 3SAH LIX. 3: 347. Efter konung Karl Johans hastiga sjukdomsfall var hans död .. väntad nästan hvarje dag. De Geer Minn. 1: 74 (1892).
-FARLIGHET. (†) om fara (som ngn löper) vid sjukdom. L. Paulinus Gothus ThesCat. 71 (1631).
-FENOMEN. fenomen (se d. o. I 1) som hör samman med sjukdom; äv. oeg. l. bildl.; jfr -företeelse. Hygiea 1839, s. 245. Strindberg TjqvS 3: 97 (1887; om klassmotsättning i samhälle); jfr sjukdom 4.
-FORM. form (se d. o. I 3, 9) av sjukdom; äv. oeg. l. bildl. KrigVAH 1817, s. 25. Poesiens sjukdomsformer. De Geer Minn. 2: 285 (1892); jfr sjukdom 2, 5.
-FREKVENS. (i sht i fackspr.) frekvens av sjukdom(sfall), morbiditet, sjuklighet; jfr sjuk-frekvens. Tiden 1848, nr 255, s. 4.
-FRÖ. (numera i sht i vitter stil) frö (se frö, sbst.1 2 b, 3) till sjukdom; äv. oeg. l. bildl.; jfr -grodd. Bäck PVetA 1765, s. 30. Lungsot uppkommer oftast genom arf, så att sjukdomsfrö till densamma från fader- eller moderdjur på afkomman öfwerföres. Lundberg HusdjSj. 130 (1868). Jensen Mickiewicz Tad. 17 (1898; bildl., om början till förvekligat levnadssätt); jfr sjukdom 2, 4. Nekas kan .. icke att åtskilliga sjukdomsfrön kunna följa med på skalen av frukten, och man bör därför alltid först noga tvätta den, innan man förtär den. Bolin VFöda 128 (1933). (Anita Nathorsts) fasta och slutna energi .. lät till att börja med ingen ana, att hon bar på ett sjukdomsfrö som snart skulle gro och växa och till slut kväva hennes styrka och liv. SvD(A) 1941, nr 225, s. 7. särsk. (numera föga br.) i pl. i oeg. anv., motsv. sjukdom 3, om mikroorganismer som göra öl l. vin grumligt o. illasmakande. Reichard Brygg. 13 (1899).
-FÖRANDE. (sjukdom- 1839. sjukdoms- 1884 osv.) (numera bl. mera tillf.) jfr -bringande. Afzelius Sag. 1: 2 (1839; om vindar). PedT 1898, s. 419 (om mikroorganismer).
-FÖRETEELSE~10200. jfr -fenomen. Ilmoni Sjukd. 2: 15 (1849).
-FÖRFALL. (i sht i fackspr.) förfall (se förfall, sbst.3 2) på grund av sjukdom. Weste FörslSAOB (c. 1815). Jag har ej .. ens ett sjukdomsförfall att åberopa för min försumlighet (att skriva brev). Tegnér Brev 8: 303 (1838). Att vid sjukdomsförfall för öfverläraren .. biträdande läraren skall vara skyldig att .. bestrida (dennes tjänst). SFS 1910, Bih. nr 47, s. 3.
-FÖRLOPP. jfr förlopp, sbst.2 2 (slutet), o. -process. Hygiea 1839, s. 180.
-FÖRMEDLARE. (mera tillf.) jfr -spridare. SvD(A) 1922, nr 178, s. 3 (om ohyra).
-FÖRSÄKRING. (numera knappast br.) = sjuk-försäkring. Hygiea 1893, 2: 415. Cannelin (1939).
-GENIUS. (numera föga br.) = -demon; förr äv. abstraktare, = -princip. (De koleraliknande fallen voro) kanske mera en följd af jullifvets extravaganser, än af någon qvarvarande Cholerisk sjukdomsgenius. TLäk. 1835, s. 154. Tholander Ordl. (1872).
-GIFT. (numera i sht i vitter stil l. i skildring av ä. uppfattning) om (tänkt) ämne som åstadkommer l. vidmakthåller sjukdom i en organism; jfr gift, sbst.2 1 e. Kolmodin Liv. 2: 75 (1832). Någon tanke på att .. (lunginflammation) skulle kunna orsakas af något utifrån kommande sjukdomsgift eller smittämne har icke uppstått. KrigVAH 1884, s. 5. (B. Olavi) visar sig ganska väl hafva reda på de tre olika veneriska sjukdomarne, fastän han uppfattar dem såsom symptom af ett och samma sjukdomsgift. Welander VenerSj. 7 (1898). (Senapsdegen) skulle dra ut sjukdomsgiftet ur tarmarna, där det hade sin hemvist. Moberg Invandr. 170 (1952).
-GRODD. (numera bl. tillf.) jfr grodd 2 slutet o. -frö. AHB 83: 48 (1873; i fråga om träd).
-GRUND. jfr grund, sbst.1 III 2, o. -orsak. Ilmoni Sjukd. 2: 295 (1849).
-GRUPP. (i sht i fackspr., särsk. med.) grupp av sjukdomar. Ilmoni Sjukd. 3: 146 (1853).
-GUD. i sht rel.-vet. gud (av högre ordning) som råder över sjukdomarna; jfr -demon. Nilsson PrimRel. 121 (1911).
-HISTORIA. [jfr t. krankheitsgeschichte]
1) i sht med. sjukhistoria (se d. o. 1); sjukdomsberättelse. Hygiea 1840, s. 344. Boas meddelar 10 intressanta sjukdomshistorier, som .. dock i hufvudsak likna den af Leyden först uppstälda bilden af periodisk magneuros. ÅrsbSabbatsbSjukh. 1891, s. 30. Det är i relationen till .. (dottern) som de olika faserna i fru Gunhilds sjukdomshistoria utspelas. 3Saml. 30: 93 (1950).
2) (i sht i fackspr.) om (vetenskapsgren som behandlar) sjukdomarnas historia l. sjuklighetens gestaltning (under en viss tid l. i ett visst land l. vid en viss institution o. d.); jfr sjuk-historia 2. Materialier till en Garnisonens sjukdomshistoria. Hygiea 1839, s. 58. Bidrag till Nordens sjukdoms-historia. Ilmoni (1846; boktitel).
-HUS. (†) i sg. best., om det sjätte av himmelns hus (se d. o. 11 b), motsvarande jungfruns tecken i djurkretsen o. tänkt ss. utövande inflytande i fråga om sjukdom. Fuhrman Alm. 1654, s. 36.
-HÄNDELSE. särsk. (†): sjukdomsfall; jfr händelse 9. VetHLäk. V. 3: 46 (1798). TLäk. 1834, s. 18. Tholander Ordl. (1872).
-HÄRD. härd (se härd, sbst.1 4) för sjukdom; särsk. dels om geografisk lokalitet o. d., dels om ställe i organism (jfr härd, sbst.1 4 b); äv. bildl., särsk. motsv. sjukdom 4. Vattensamlingar i pleura och hjertsäcken .. (äro vid lungtuberkulos) sannolika följder af det retningstillstånd, som af den närbelägna sjukdoms-härden vållas. Hygiea 1839, s. 136. Derest anledning finnes antaga, att .. (epidemisk) sjukdomshärd utbildats i en skola, så blir det nödvändigt att stänga skolan. Verd. 1890, s. 8. HT 1953, s. 116 (bildl.).
-INSIKT~02 l. ~20. (i sht i fackspr.) insikt l. medvetande om att man är sjuk. UpsLäkF 1904—05, s. 45.
-KARAKTÄR. egenskap l. kännetecken som karakteriserar sjukdom l. sjukdomsfall (jfr karaktär 2 b); numera oftast: karaktär (se d. o. 3 c) l. prägel av sjukdom; stundom äv. = -konstitution. Anatomiska sjukdomskarakteren af de tvenne, dödligt ändade cholerafallen utgjordes af en öfver större delen af tarmkanalen utbredd börjande inflammation. Hygiea 1839, s. 133. Den gamla leprösa Degenerationen utgjorde ett grundelement äfven uti Medeltidens sjukdomscharakter. Ilmoni Sjukd. 2: 8 (1849). Svårare fall av otvivelaktig sjukdomskaraktär. Dahlberg SjSamh. 2: 138 (1937).
-KASTNING. (†) = metastas (slutet); jfr kastning 9. Collin Ordl. (1847). CSäve (1847) i MolbechBrevveksl. 3: 11. —
-KONSTITUTION. (i fackspr., särsk. med.) = konstitution 4 c; jfr -lynne. TLäk. 1835, s. 153.
-KRIS. kris (se kris, sbst.1 1 b) i en sjukdom; äv.: kris (se kris, sbst.1 1) som har samband med sjukdom; äv. oeg. l. bildl. Atterbom Minn. 576 (1819; bildl., i fråga om upplysningsidéernas utveckling i Österrike). (E. A. Karlfeldts) utveckling efter sjukdomskrisen 1913 (har) i Fries’ bok fått klarare kontur än tidigare. TSvLärov. 1943, s. 257.
-KVIST. (†) bildl., om sjukdom ss. Guds ris (se ris, sbst.1 8 a); jfr kvist, sbst.1 1 f. Det plägar äfwenwäl wår Himla-Fader taga / En siukdoms-qwist i hand, och barnen stundom aga. Kolmodin QvSp. 2: 331 (1750).
-KÄLLA. (i sht i vitter stil o. i fackspr.) jfr källa 2 a, b o. -orsak. Melin JesuL 3: 65 (1849). Vore rostiga gräs i omgifningen den förnämsta sjukdomskällan, då borde äfven råg och korn allmänt hemsökas af svartrost. LAHT 1897, s. 101.
-KÄNSLA. känsla av sjukdom; särsk. i uttr. allmän sjukdomskänsla; jfr sjuklighets-känsla. 2NF 7: 1479 (1907). (Fallen) visade ett typiskt insjuknande med hög feber, svår allmän sjukdomskänsla. SvLäkT 1935, s. 236.
-LIDANDE. (i sht i vitter stil) om (lidande på grund av) sjukdom. Svedelius Lif 552 (1887). PedT 1898, s. 9.
-LÄGER. (i vitter stil, numera bl. tillf.) = sjuk-läger 1; äv. oeg. l. bildl. MinnBroman 15 (1835). Jensen BöhmDiktn. 124 (1894; oeg., om jorden under sjukdomstid).
-LÄRA. (i fackspr., särsk. med.) lära om sjukdomar, patologi; jfr nosologi. Hygiea 1842, s. 382.
-MATERIA, äv. -MATERIE. (i skildring av ä. medicinsk uppfattning) om ämne i en människas l. ett djurs kropp, som tänktes alstra sjukdom. Odenius 2Celsus 312 (1906).
-MÄRKT, p. adj. (i sht i vitter stil) märkt l. präglad av (ngns) sjukdom. 3Saml. 9: 5 (1928; om dikt). Wägner Lagerlöf 2: 181 (1943; om år).
-NAMN. namn på sjukdom, sjukdomsbenämning. Hygiea 1839, s. 58.
-NOMENKLATUR. (i fackspr.) jfr nomenklatur 1, 2. Hygiea 1861, s. 694. FoF 1924, s. 145.
-NÖD. (i vitter l. högre stil) jfr nöd 1, 3. Personer, som äro stadda i sjukdomsnöd. Hb. 1894, s. 20. Trygghet för ålderdom och sjukdomsnöd. Spångberg StMän 2: 107 (1921).
-OFALL. (†) olycka bestående i iråkad sjukdom. Järta (1845) i 3SAH XLIII. 2: 181. —
-OFFER. offer (se d. o. 3 d γ) för sjukdom. VDAkt. 1781, nr 288.
-OLÄGENHET. (†) sjukdomstillstånd; jfr olägenhet 2 a. Thomander 2: 128 (1831).
-OMRÅDE~020. (i sht i fackspr.) av sjukdom(ar) hemsökt område; jfr sjuk-fält, -område. LAHT 1931, s. 211 (i fråga om djursjukdom).
-ORSAK~02 l. ~20. [jfr t. krankheitsursache] orsak till sjukdom. Yttre, inre sjukdomsorsak, som befinner sig utom organismen resp. (ss. disposition) inom densamma. TLäk. 1833, s. 304.
-PANORAMA. (i fackspr.) om den sammanfattande bilden av sjukdomarna inom ett land o. d. Ymer 1942, 3—4, s. 283.
-PAROXYSM. (numera bl. tillf.)
2) våldsamt känsloutbrott vittnande om mentalt sjukdomstillstånd; jfr paroxysm 2. Rundgren Pred. 1850, s. 5.
-PERIOD. jfr -tid o. sjuk-period. Rydqvist (1846) i 3SAH LIX 3: 350. Året 1510 (medförde) ånyo (i delar av Europa) en allmännare sjukdoms-period, betecknad förnämligast af Influenza. Ilmoni Sjukd. 2: 38 (1849).
-PIL. (numera bl. tillf.) bildl., om sjukdom tänkt ss. en pil som vållar lidande (o. död); jfr pil, sbst.1 3. Kolmodin QvSp. 2: 296 (1750).
-PRINCIP. (numera bl. i skildring av ä. uppfattning) om ngt som tänktes utgöra den yttersta grunden till (en) sjukdom; jfr -genius. Ouchterlony o. Setterblad EpidAsChol. 4 (1832).
-PROCESS. (i sht i fackspr.) jfr process, sbst.1 5, o. -förlopp; äv. oeg. l. bildl. TLäk. 1834, s. 421. Nemesis eller det ondas sjelfförstöring, som är mensklighetens stora sjukdomsprocess. Hwasser VSkr. 1: 51 (1852); jfr sjukdom 2. Den nedsättning av arbetsförmågan, som en sjukdomsprocess medför. BtRiksdP 1953, IX. 2: nr 35, s. 59.
-PRODUKT. (numera bl. tillf.) om vätska l. ansvällning l. svulst o. d. bildad vid en sjukdomsprocess (o. uppfattad ss. produkt av denna). Berzelius Kemi 6: 722 (1830).
-RAPPORT. rapport om sjukdom(ar); jfr sjuk-rapport. Auerbach 955 (1913).
-RESISTENS. (i fackspr.) resistens mot sjukdom(ar). De Geer SvNatRiked. 2: 73 (1950; i fråga om växter).
-RESISTENT. (i fackspr.) resistent mot sjukdom(ar). SvVäxtförädl. 2: 148 (1951; om växt).
-RISK. risk för sjukdom. SFS 1910, nr 77, s. 8.
-RUBRIK. särsk. (i sht i fackspr.) motsv. rubrik 4; jfr sjuklighets-rubrik. Hygiea 1907, s. 793.
-SKEDE. skede av sjukdom; jfr -stadium. Munthe Nap. 29 (1885).
-SMITTA. smitta som ger upphov till sjukdom(ar). Adlerbeth Ant. 1: 196 (c. 1792).
-SPIS. (†) sjukkost; jfr sjuk-spis. DA 1808, nr 20, s. 1.
-SPRIDARE. om ngn l. ngt som sprider sjukdom(ar); jfr -förmedlare. NordT 1892, s. 140 (om träd, i fråga om växtsjukdom).
-STADIUM. jfr -skede. Berndtson (1880).
-STATISTIK. (i sht i fackspr.) statistik rörande sjukdom(ar) l. sjuklighet; jfr sjuklighets-statistik. Palmberg Hels. 821 (i handl. fr. 1879).
-SYMTOM l. -SYMPTOM. symtom på sjukdom; jfr -tecken. FKM 3: 19 (1810). särsk. oeg. l. bildl. (särsk. motsv. sjukdom 2, 4). Ingen lär väl kunna förneka, att prostitutionen .. är ett fruktansvärt sjukdomssymtom hos samhället. Höglund Branting 1: 160 (1928). Maskindyrkan är ett sjukdomssymtom, som måste övervinnas genom andlig läkekonst. NoK 111: 28 (1931).
-TAVLA. (†) tabell över sjuklighet; jfr sjuk-rapport. SPF 1845, s. 77.
-TECKEN. [fsv. siukdoms tekn] tecken på sjukdom; särsk. om sådant tecken ingående i en viss sjukdomsbild, sjukdomssymtom; äv. oeg. l. bildl.; jfr -yttring. När flere personer sjukna på samma tid och ort, samt med likartade Sjukdomstecken, är redan .. at befara en begynnande Epidemie eller Farsot. UnderrSmittSjukd. 25/8 1813, s. A 2 a. (Cervantes) häfde denna smitta (dvs. den onatur o. förkonstling som präglade diktningen) på ett sådant sätt, att den aldrig, åtminstone med samma sjukdomstecken, framgent kan återkomma. Rydqvist i 2SAH 12: 356 (1827); jfr sjukdom 2. Kristina uttydde allt illabefinnande hos sig själv och barnen som ett sjukdomstecken. Moberg Invandr. 176 (1952).
-TID. tid karakteriserad av sjukdom; dels om tid då ngn är l. varit sjuk, dels om tid som utmärkes av (stor) sjuklighet; jfr sjuk-tid. Under Herr Probstens .. swåra och långwariga sjukdomstid. VDAkt. 1782, nr 28. En förnyad och swår sjukdoms-tid begynte åter wisa sig ibland Bröderne på St. Thomas som warade intil slutet af detta år 1745. Oldendorp 2: 213 (1788). Frödings sista sjukdomstid. Olsson Fröding 36 (1950).
-TILLFÄLLE~020. [jfr d. sygdomstilfælde]
1) (†) sjukdomsanfall l. sjukdomstillstånd; sjukdomsfall; äv. övergående i bet.: sjukdomstecken; jfr -tillfällighet. (Svinet) hade ej yttrat några sjukdomstillfällen förr än .. för åtta dagar sedan. VetAH 1815, s. 132. Rheumatisme och Binnike-mask, säger .. (regementsläkaren) Hallström, äro här (i Västerbotten) de wanligaste sjukdomstillfällen. Zetterstedt SvLappm. 1: 81 (1822). ”Mitt lif har varit”, sade .. (A. G. Tamm) ”en kedja af sjukdomstillfällen, det ena svårare än det andra”. Rundgren Minn. 1: 21 (1851, 1870). (Hans hälsa hade) försvagats genom flera tillstötande sjukdomstillfällen. OPSturzen-Becker i Skåne 1: nr 3, s. 3 (1853). Tholander Ordl. (1872; utan angiven bet.); möjl. till 2.
2) om tillfälle l. tidpunkt då person (l. djur) är sjuk(t). FörhLäkS 1880, s. 267. Det (var) allmän sed att ”hämta prästen” vid allvarsamma sjukdomstillfällen. MinnGPrästh. 4: 87 (1927).
-TILLFÄLLIGHET. (†) = -tillfälle 1. De sjukdomstillfälligheter, som härleda sig ifrån ett rikeligare och långvarigt bruk af merkurialmedel. Phosph. 1810, s. 251. Under Transporten falla de (från Ryssland återvändande franska soldaterna) ned döda, utan synbara wigtiga sjukdoms-tillfälligheter. AJourn. 1813, nr 170, s. 2. TLäk. 1835, s. 103. Tholander Ordl. (1872).
-TILLSTÅND~02 l. ~20. av sjukdom framkallat l. karakteriserat tillstånd (hos organism l. organ l. person o. d.); äv.: tillstånd vad sjukligheten beträffar (inom ett land l. en stad o. d.); förr äv. = -konstitution; jfr sjuklighets-tillstånd. Wåhlin TankJönkLaz. 4 (1776). Sångorganet .. är (under målbrottstiden) att anse såsom i sjukdoms-tillstånd. Mankell Lb. 11 (1835). 2SvLäkSH 1: 311 (1837; om sjukdomskonstitution). Summarisk uppgift .. angående sjukdomstillståndet i hufvudstaden under sist förflutna veckan. SvT 1852, nr 34, s. 3. Med avseende å kostnaderna för (polismans sjuktransport) .. skall ersättningen beräknas efter det billigaste färdsätt, som med hänsyn till polismannens sjukdomstillstånd lämpligen kunnat användas. SFS 1955, s. 1466. särsk. oeg. l. bildl. (särsk. motsv. sjukdom 2, 4). Menniskosjälen försattes, genom syndafallet, i ett sjukdoms-tillstånd. Hagberg Pred. 3: 160 (1817). Sundberg i 2SAH 62: 6 (1885; hos samhällskroppen).
-TRÄD. (i fackspr.) träd använt i syfte att bota sjukdom enligt metoder inom ä. folktro (t. ex. gm dragning av den sjuke genom hål i trädet l. gm inslagning i stammen av spik l. dyl. som varit i beröring med den sjuke). FoF 1920, s. 78. SvKulturb. 11—12: 246 (1932).
-UPPFATTNING~020. uppfattning beträffande sjukdom (dess väsen, orsaker o. d.). Sjövall Sjukd. 8 (1924).
-UTBROTT~02 l. ~20. utbrott av sjukdom. Lundberg HusdjSj. 79 (1868).
-VIRUS. (i fackspr.) virus som framkallar sjukdom. 2NF 37: 772 (1925).
-VÄSEN(DE).
1) i sht rel.-vet. jfr -demon. AntT XX. 4: 60 (1919).
2) (mera tillf.) sjukvårdsväsen. TurÅ 1947, s. 111.
-VÄTSKA. (†) om vätska (var l. slem o. d.) som produceras i kroppen vid sjukdom. Martin Bensj. 343 (1782).
-YTTRING. (i sht i fackspr.) yttring av sjukdom; jfr -symtom. Sjukdomsyttringarna efter förgiftning .. (äro) mångfalldiga. Lovén Anv. 93 (1838).
-ÅR. jfr -tid. 2NF 15: 1209 (1911; i fråga om sjuklighet bland renar). Hos honom .. hade det inre livet vuxit sig rikare och starkare just under sjukdomsåren. Heerberger Dag 372 (1939).
-ÄMNE. (numera nästan bl. i skildring av ä. medicinsk uppfattning) (smitt)ämne som ger upphov till sjukdom (särsk. om miasma); äv.: ämne som uppkommer l. samlas i kroppen under sjukdom; äv. bildl. Polyfem II. 45: 1 (1810; om miasma). Ingen vår egen vishet förmår utplåna dessa (syndens) fläckar, som .. slå ut af det andliga sjukdomsämne, som gömmer sig djupt inne i själen. Wikner Pred. 286 (1875). Det difteritiska sjukdomsämnet. Hygiea 1883, s. 633. Efter en längre tids förlopp .. uppstodo hos de sjuke aflagringar af sjukdomsämnen. Löwegren Hippokr. 1: 103 (1909).

 

Spalt S 2858 band 25, 1968

Webbansvarig